Sök i Ratio Lex

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11

43 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 41 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1898:11, Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

1

N:o 11.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen,

till lag om ändring i vissa delar af förordningen

angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875,

till lag angående ändrad lydelse af 51 § konkurslagen,

till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

den 14 april 1866, och till lag angående ändrad lydelse

af 71 § i lagen om dikning och annan afledning af

vatten den 20 juni 1879; gifven Stockholms slott den

22 december 1897.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

l:o) lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen;

2:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875;

3:o) lag angående ändrad lydelse af 51 § konkurslagen;

4:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866; och

5:o) lag angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och

annan afledning af vatten den 20 juni 1879.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Förslag

till lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökning slag en.

Härigenom förordnas, att 86 § utsökningslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pligtig

att genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om

utmätningen och beloppet af den fordran, hvarför utmätningen skett.

Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egendoms

försäljning eller hos hvilken, jemlikt Öl § konkurslagen, äskats

försäljning af konkursbos fastighet i den ordning, som om utmätt fast

egendom är stadgad, vare ock pligtig att bevis derom ofördröjligen insända,

å landet till domaren och i stad till rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.

Förslag

till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning i

fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 23, 24, 25, 38 och 61 §§ i förordningen

angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875 skola erhålla

följande ändrade lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

3

23 §.

År fast egendom såld efter utmätning eller eljest i den ordning,

som om utmätt fast egendom finnes stadgad, vare, sedan köpeskillingen

blifvit emellan borgenärerna fördelad, inteckning för fordran, som antingen

alldeles icke eller endast till någon del kunnat af köpeskillingen

gäldas, utan verkan. Sådan inteckning varde, ändå att inteckningshaudlingen

ej i hufvudskrift företes, dödad, der ny egare efter erhållen

lagfart det äskar och till rätten ingifver bevis om de inteckningar,

som vid egendomens försäljning deri funnos, så ock handling, som

visar köpeskillingens fördelning, samt intyg att fördelningen blifvit

godkänd eller vunnit laga kraft.

24 §.

Har inteckning, på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom

laga kraft egaude beslut förklarad vara utan verkan; då må ock, på

ansökan af ny egare, som fått lagfart å egendomen, inteckningen dödas

utan hinder deraf att den handling, hvarå inteckningen beviljats, icke

i hufvudskrift företes.

25 §.

Har intecknad fordringsliandling kommit i gäldenärens eller, der

den intecknade egendomen tillhör annan, i dennes hand, och är ej

sådant fall för handen, att inteckningen kan dödas utan att inteckniugsliandliugen

i hufvudskrift företes, må densamma ånyo utgifvas med

fortfarande inteckningsrätt.

38 §.

Då fast egendom blifvit utmätt eller, enligt 28 § ut sökningslagen,

förordnande meddelats om sådan egendoms försäljning, så ock då, jemlik!

51 § konkurslagen, äskats försäljning af konkursbos fastighet i

den ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall, sedan

bevis härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas

och i inteckningsprotokollet införas, på landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting, och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Visas, att utmätningen upphäfts, eller att frågan om egen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

domens försäljning eljest förfallit, vare ock sådant i protokollet antecknadt.

Har vid försäljning af fast egendom i den ordning, utsökningslagen

bestämmer, fordran, som är i egendomen intecknad, kunnat till

fullo gäldas af köpeskillingen, skall anmärkning derom i inteckningsprotokollet

göras, der ny egare efter erhållen lagfart det äskar och till

rätten ingifver bevis om de inteckningar, som vid egendomens försäljning

deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens fördelning,

samt intyg att fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft.

61 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet

föras bok så inrättad, att deraf lätteligen kan ses hvarje egendom, deri

inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet

af fordran eller beskaffenheten af annan rättighet hvarför inteckning

är sökt, så ock, der inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad,

nedsatt, annorledes förändrad eller dödad, eller ock ansökning om inteckning

blifvit förklarad hvilande eller derefter åter hos rätten anmäld,

tiden då sådant skedde. Då angående utmätning eller eljest enligt

38 § anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock att, der försäljning

eller annan omständighet, på grund hvaraf enligt äldre lag

inteckning utan inteckningsliandlingens företeende kunnat dödas, inträffat

före nämnde dag, den lag skall ega tillämpning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

5

Förslag

till lag angående ändrad lydelse af 51 § konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 51 § konkurslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Fast egendom må ej annorledes än å offentlig auktion säljas, der

ej alla vid sammankomsten närvarande borgenärer, så ock gäldenären,

dertill samtycka. År sådan egendom för gäld intecknad, då må försäljning

utom offentlig auktion ej ske, der ej inteckningshafvare, hvilkens

rätt är deraf beroende, det medgifver och för inteckningens dödande

aflemnar inteckningshandlingen till den, som af inteckningshafvaren

och köparen utses; sker försäljningen å auktion, varde de inteckningshafvare,

som kände äro, dertill kallade. Ej må å sådan auktion egendom

säljas under inteckningarnes värde, sammanlagdt med det belopp,

som med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen

utgå, der ej borgenärerna i den ordning, 59 och 60 §§ stadga,

till den försäljning lemna bifall, så ock de inteckningshafvare, hvilkas

rätt är af försäljningen beroende, dertill samtycka och för inteckningarnes

dödande aflemna inteckningshandlingarne, efter ty nyss är sagdt. Kan

försäljning sålunda ej ske, ega borgenärerna hos vederbörande myndighet

äska försäljning i den ordning, som om fast egendom, den der

utmätt blifvit, särskilt är stadgad.

Lös egendom må ej heller säljas annorledes än å auktion, den

der blifvit lagligen kungjord, der ej borgenärerna i den ordning, som

i 59 och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del deraf

må säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande

dertill lemnar bifall. Lös egendom, deri borgenär har panträtt eller

annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i något

fall utan hans samtycke säljas utom auktion. Skall helt fartyg eller

gods i fartyg säljas, eg a borgenärerna, der fartyget finnes å ort inom

riket, hos vederbörande utmätningsman äska försäljning i den ordning,

som om dylik egendom, den der blifvit utmätt, särskildt är stadgad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ii

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.

Förslag

till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866.

Härigenom förordnas, att §§ 2, 24 och 26 i förordningen angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866

skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 2-

Göres hos den i § 1 nämnda underrätt skriftlig ansökning om

särskilda nämndens tillsättande, och visar sökanden, att Konungen godkänt

behofvet af jordens eller lägenhetens afstående eller begagnande,

samt att tiden, då den skall afstås eller upplåtas, blifvit genom Konungens

förordnande eller parternes öfverenskommelse bestämd; utfärde

rätten stämning på egare och andre, som uppgifvas i saken hafva del.

Rätten föranstalte jemväl, att, till underrättelse för möjligen varande

okände eller icke uppgifne rättsegare, tiden för ärendets företagande

varder, såväl från predikstolen i den sockens kyrka, der fastigheten är

belägen, som ock genom allmänna tidningarne, kungjord tre gånger,

sista gången minst fjorton dagar före den dag, hvilken till sakens företagande

är utsatt; och varde ärendet antecknadt i rättens inteckningsprotokoll,

på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad

å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden, så ock i intecknings- eller

fastighetsboken anmärkt. Jordens eller lägenhetens egare, då han höres,

vare skyldig att hos rätten, i ändamål af instämning, uppgifva den, som

i anseende till nyttjanderätt med honom del i saken häfver, vid äfventyr

som i § 25 stadgas. Hos rätten skall jemväl företes bevis derom,

huruvida jorden eller lägenheten är med inteckning besvärad; och egen

parterne att, innan nämnden sättes, i laga ordning sin talan i fråga

om ersättningens belopp och sättet för dess utgörande utföra.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande till utläggning

af elektriska ledningstrådar, parterne emellan tvist, huruvida

derigenom må förorsakas så betydlig skada, att jorden eller lägenheten

lösas skall, eller om intrånget är af beskaffenhet, att ersättning derför,

enligt hvad i § 1 mom. 2 stadgadt är, utgå bör, pröfve och afgöre

rätten sådant, innan nämnden sättes. Anses ersättning för intrång höra

ega rum, bestämme ock rätten, efter ty som intrånget finnes vara öfvergående

eller fortfarande, huruvida slik ersättning skall utgå på en gång

eller i årlig afgift under den tid, intrånget kommer att fortfara.

Emot rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i hofrätt

genom besvär inom den tid, i 25 kap. 5 § rättegångsbalken stadgas.

I hofrättens beslut må ändring sökas likaledes genom besvär, som, jemte

borgen för kostnad och skada, skola till Konungen ingifvas inom den

tid, 30 kap. 18 § samma balk bestämmer.

§ 24.

Lösen för jord eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning

för intrång, hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för

sjelfva anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens begagnande

yrkat, skyldig att till ersättniugstaganden utgifva inom den för jordens

eller lägenhetens afstående eller upplåtande stadgade tid eller, om ersättningsbeloppet

derförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader

efter det sådan bestämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte

rätten ut tid, der parterne ej åsämjas.

Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller nämnden

sitt beslut meddelat inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller

upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande, derest sökanden

hos Konungens befallningshafvande ställer full borgen för lösnings- eller

ersättningsbeloppet samt för kostnad och skada. Kronan vare för sådan

borgen fri.

År jord eller lägenhet, som afstås skall, intecknad, varde ersättningsbeloppet

derför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade

tid nedsatt i ränteriet hos Konungens befallningshafvande, som kungör

sådant vederbörande ersättningstagande och inteckningsegare, samt liqvid

dem emellan sedermera i laga ordning uppgör. Har ej för pröfning af

ersättningens storlek ärendet varit till rätten instämdt, skall ock anmälan

om ärendet af Konungens befallningshafvande ofördröjligen insändas, å

landet till domaren och i stad till rätten; och skall i ty fall anteckning

göras i inteckningsprotokollet, så ock i intecknings- eller fastighetsboken,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

såsom i § 2 sägs. År ersättningsbeloppet faststäldt genom öfverenskommelse

emellan den ersättningstagande och den, som ersättningen gifvit,

och förmenar inteckningsegaren värdet hafva blifvit för lågt beräknadt,

vare denne berättigad att, der ej full liqvid för hans fordran honom

lemnas, äska jordens uppskattning af nämnd, i den ordning förut i

denna lag är vordet stadgadt; dock gånge beslutet om jordens afträdande

icke dess mindre i verkställighet.

Sådan talan, som efter §§ 21 och 22 föras kan, må ej heller utgöra

hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom

stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller

begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen; då skall, i händelse

någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om jordens eller lägenhetens

afstående eller begagnande, så vidt på hans rätt inverkar, vara

förfallen och ankomma på ny pröfning.

§ 26.

Kan inteckning i jord, som, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden

afträdd, ej till fullo af ersättningen gäldas, må den inteckning, utan

hinder deraf att inteckningshandlingen ej i hufvudskrift företes, dödas,

der den, till hvilken jorden afträdts, det äskar samt företer, förutom

gravationsbevis, intyg att ersättningen blifvit å behörig ort nedsatt

eller, der hela den intecknade fastigheten afträdts, handling, som visar

ersättningens fördelning, jemte bevis att fördelningen blifvit godkänd

eller vunnit laga kraft.

Ändå att inteckning blifvit dödad, hafve fordringsegaren den rätt

till talan, som honom eljest, efter ty ofvan sägs, tillkommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock skall i fråga

om dödande af inteckning i jord, som före den dag blifvit afträdd, äldre

lag lända till efterrättelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o It

9

Förslag

till lag angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och annan

afledning af vatten den 20 juni 1879.

Härigenom förordnas, att 71 § i lagen om dikning och annan

afledning af vatten den 20 juni 1879 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

År fast egendom i följd af de i 3 kap. gifna bestämmelser afträdd,

vare, sedan löseskillingen blifvit fördelad, inteckning för fordran, som

antingen alldeles icke eller endast till någon del kunnat af löseskillingen

gäldas, utan verkan. Sådan inteckning må, ändå att inteckningshandlingen

ej i hufvudskrift företes, dödas, der den, som egendomen inlöst,

efter erhållen lagfart det äskar och till rätten ingifver gravationsbevis,

så ock handling, som visar löseskillingens fördelning, samt intyg att

fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft.

Ändå att inteckning blifvit, efter ty nu är sagdt, dödad, hafve

fordringsegaren den rätt, hvarom i 69 § 3 mom. förmäles.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899; dock at1 i fråga om

dödande af inteckning i fastighet, som före den dag blifvit aflrädd, äldre

lag skall lända till efterrättelse.

11

Bill. till lliksd. Vrot. 1898. 1 Sami, 1 Afd. 7 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o li.

Utdrag af protokollet öfver justitiédepavtementscirenden, hållet inför

v . • ) t Hans Maj:t Konungen i statsrådet q Stockholms slott

fredagen deri: 9 oktober 1896

i närvaro af: 3-

. ■■ • , ■ ‘‘j-:>''u 0:''- : '' :r\ 1 " .•(••!> u ■ jbir- b;

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre) Åkerhielm, i . d i ;

Wikblad,

- friherre Rappe, .tut .".i . '' '' i : . .ij!-,- .-

Christerson, ’ r ■ 1 . ;j i

■ ''** Wersåll,

; r'' 7 : It i ÅNNERSTEDT, vA ■ •’ Liv . Ut , . :

VON KrUSENSTJERNA. , ■ u ■.ndukd n

it''it?,! i ifrbivi )*''''’( - -jjj !T(i vt .f-vi; v #hvli ! • ‘ ^ i^lo : ■ , < ,;/

fn: ''.ii v . .ii ;S l . * rfö;7 nvl*'' imogaayfria

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anmälde i

underdånighet Riksdagens skrifvelse den 3 maj 1895, deri Riksdagen

på anförda skäl anhållit, att Kong]. Maj:t täcktes låta utarbeta och för

Riksdagen derefter framlägga förslag till lag i syfte att förekomma

obehörigt bruk af sådana inteckningar, som enligt 23 § i förordningen

angående inteckning i fast egendom må dödas, utan att inteckningshandlingen

i hufvudskrift uppvisas, men med hvilka dylik åtgärd icke

vidtagits; öfver hvilken skrifvelse Konungens befallningshafvande afgifvit

infordrade underdåniga utlåtanden.

Efter att hafva redogjort för innehållet af berörda skrifvelse och

utlåtanden anförde föredragande departementschefen:

Nu gällande föreskrifter angående inteckning för fordran, som vid

försäljning af fast egendom efter utmätning eller under konkurs ej kan

af köpeskillingen till fullo gäldas, kunna utan tvifvel, på sätt i Riks
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. MayM Nåd. Proposition N:o 11.

dagens skrifvelse framhålles, lemna, ruin för allehanda missbruk. Då

sjelfva inteckningshandlingen ej alltid förses med påskrift derom att

fordringen icke kunnat utgå, och. upplysning om sådant förhållande ej

står att vinna af gravationsbevis rörande fastigheten, kan nemligen lätt

inträffa, att en inteckningshandling, ehuru såsom pantförskrifning värdelös,

ånyo såsom säkerhet för fordran i allmänna rörelsen mottages^

Erfarenheten har ock ådagalagt, att missbruk af dylika inteckningar

egt ruin, och det synes alltså vara angeläget att genom förändrad lagstiftning

i ämnet söka förekomma detta. ,

I den motion, som föranledt Riksdagens skrifvelse, ifrågasättes i

sådant ändamål införande af bestämmelser, enligt hvilka, då , öfverenskommelse

träffats om fördelning af köpeskillingen för såld fastighet eller

så snart beslut om sådan fördelning vunnit laga kraft, det skulle åligga

utmätningsman eller öfverexekutor att genast till rätten eller domaren

insända bevis om de iuteckpingar, som antingen alldeles icke eller endast

till någon del kunnat gäldas af köpeskillingen. Detta bevis borde sedermera

uppläsas vid rätten samt införas i inteckningsprotokollet; och på

detta sätt skulle gra va ti ousbe visen komma att innehålla upplysningar,

hvarigenom allmänheten varnades för dylika värdelösa inteckningar.

Med en sådan anordning synes emellertid det åsyftade ändamålet

icke kunna till fullo vinnas. Mellan den exekutiva försäljningen och

den tidpunkt, då anteckningen i inteckningsprotokollet göres, kunde

nemligen, särskildt i fall beslutet om köpeskillingens fördelning öfver,- klagades, ganska lång tid förflyta, och derunder kunde det obehöriga

användandet af inteckningshandlingarne försiggå lika obehindradt som

för närvarande. Vill man på denna väg, genom anteckning i inteckningsprotokollet

och derifrån i gravationsbevis, uppnå hvad nu åsyftas, torde

följaktligen böra tillses, att underrättelse om åtgärd, som föranleder

exekutiv försäljning, såvidt möjligt är, inflyter i inteckningsprotokollet

i god tid innan försäljningen eger rum. Sker detta, och varder, såsom

tillbörligt är, underrättelsen införd i gravationsbevis, som derefter utfärdas,

kan en långifvare med tillhjelp af detta bevis freda sig för att

erhålla en inteckning, som ej bereder någon realsäkerhet. , Visserligen

kan ej upplysning i förevarande hänseende beträffande hvarje särskild

inteckning erhållas af gravationsbeviset, men detta kommer dock att i

de fall, då fråga väckts , om fastighetens exekutiva försäljning, innehålla

en maning att icke utan vidare efterforskning anse hvarje derå upptagen

inteckning såsom gällande.

Ur nu angifna synpunkt böra, så snart fråga uppstått om exekutiv

försäljning af fast egendom, åtgärder vidtagas för erhållande af anteck
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

ning derom i inteckningsprotokollet. I sådant hänseende finnes, ehuru

för ett annat ändamål än det nu afsedda, i 86 § utsökningslagen föreskrifvet,

att då fast egendom blifvit utmätt för icke intecknad fordran,

bevis om utmätningen genast skall insändas, å landet till domaren och

i stad till rätten, hvarefter, enligt 38 § inteckningsförordningen, beviset

bör uppläsas och i inteckningsprotokollet införas, på landet å nästa

rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för

inteckningsärenden. Dessa stadganden kunna utan svårighet utsträckas

att gälla såväl vid utmätning af fast egendom för intecknad fordran

som äfven i de fall då, på grund af öfverexekutors förordnande, exekutiv

försäljning af sådan egendom skall ega rum.

Den tid, som förflyter mellan utmätning af fast egendom eller

öfverexekutors förordnande om sådan egendoms försäljning och den

exekutiva försäljningen, är under alla förhållanden af den utsträckning,

att beviset om utmätningen eller förordnandet bör komma rätten eller

domaren till hända långt före egendomens försäljning. Å landet kan

det emellertid inträffa, att derförinnan någon rättegångsdag under lagtima

ting ej infaller och att således beviset icke före försäljningen hinner

införas i rättens protokoll. För att äfven i dessa fall nu ifrågasatta

åtgärder måtte blifva fullt verksamma torde böra föreskrifvas, att hvad

i förevarande afseende genom det rätten eller domaren tillhandakomna

beviset blifvit upplyst skall, vid utfärdande af gravationsbevis, deri anmärkas,

äfven om upplysningen ej influtit i inteckningsprotokollet.

De antydda förändringarne af 86 § utsökningslagen och 38 § inteckningsförordningen

skulle endast komma att afse försäljning, som

eger rum efter utmätning eller på grund af öfverexekutors förordnande.

Vid försäljning i annan ordning af fast egendom, som tillhör konkursbo,

gälla emellertid i afseende å inteckningar, som ej kunna af köpeskillingen

gäldas, enahanda bestämmelser som vid exekutiv försäljning och samma

missförhållanden kunna följaktligen äfven i anledning af dylika konkursförsäljningar

förekomma. Att, till förebyggande häraf, jemväl i detta

fall föranstalta om anteckning i inteckningsprotokollet låter sig svårligen

göra, då någon myndighet ej tinnes, åt hvilken uppdraget att hos rätten

eller domaren göra anmälan om försäljningen lämpligen kan anförtros.

Annan utväg lärer således ej stå öppen än att meddela sådana föreskrifter,

att vid försäljning af konkursbos fastighet under hand eller å

frivillig auktion i fastigheten meddelad inteckning för fordran fortfarande

kommer att gälla, ehvad köpeskillingen förslår till fordringens fulla

gäldande eller ej. Fn följd häraf blefve, att försäljning till lägre

belopp än det inteckningshafvarne sammanlagdt egde att ur fastigheten

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

undfå ej kunde ifrågakomma, med mindre inteckningarne för det Överskjutande

beloppet innehades af köparen eller ock godvilligt dödades.

Genom en lagstiftning i denna rigtning skulle i verkligheten borgenärernas

utsigter att annorledes än genom öfverexekutors försorg försälja

fast egendom icke minskas. Redan nu får försäljning af konkursbos

fastighet under hand eller å frivillig auktion ej ske utan medgifvande

af de inteckningshafvare, hvilkas rätt är deraf beroende, och detta medgifvande

innebär i sjelfva verket tillåtelse att döda inteckningarne.

Bestämmelserna i 23 § inteckningsförordningen om rätt att utan

inteckningshandlings företeende döda inteckning kunna äfven i annat

afseende än det af Riksdagen i dess skrifvelse påpekade föranleda väsentliga

olägenheter. Enligt gängse tolkning af 25 § inteckningsförordningen

står det nemligen egaren af eu å exekutiv auktion inköpt fastighet

öppet att, om sådan intecknad fordringshandling, som i 23 § af

samma förordning åsyftas, vid auktionen af honom innehades, ånyö utgifva

handlingen. Äfven om inteckningsrätten sålunda återupplifvats, är

emellertid samme eller blifvande egare af fastigheten faktiskt oförhindrad

att enligt 23 § inteckningsförordningen påkalla dödande af inteckningen,

och derest inteckningshafvaren i saknad af kännedom om edikt alstämningen

eller af annan anledning försummar att häremot göra invändning

eller han ej kan styrka, att handlingen blifvit af den nye fastighetsegaren

utgifven, varder han förlustig sin inteckningsrätt.

T sammanhang med den af Riksdagen begärda lagändringen synas

följaktligen åtgärder böra vidtagas till förekommande af nu påpekade

olägenheter. Detta torde lämpligast kunna ske genom ett stadgande,

att inteckning för fordran, som vid exekutiv försäljning ej kan af köpeskillingen

till fullo gäldas, är utan verkan och ej må vidare återupplifvas.

Då, i händelse en sådan bestämmelse meddelas, innehafvare af inteckning,

hvarom nyss är taladt, ej lärer kunna med utsigt till framgång

göra någon som helst invändning mot inteckningens dödande, torde det

icke vara erforderligt att öfver ansökning om dödandet höra inteekningshafvarne,

hvadan föreskriften om dessas inkallande till rätten synes

kunna uteslutas.

Att den sålunda ifrågasatta ändring af förfarandet vid dödande af

inteckning i exekutivt såld fastighet bör gälla äfven för sådan inteckning,

som, på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom laga kraft

egande beslut förklarad vara utan verkan, lärer vara uppenbart.

Ett med fördelningen af köpeskillingen för exekutivt såld fastighet

och dermed sammanhängande åtgärder i hufvudsak likartadt förfarande

eger rum ej mindre, enligt förordningen angående jords eller lägenhets

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:g. 11.

afstående för allmänt behof den 14 april 1866, vid expropriation af fast

egendom än äfven, enligt lagen om dikning och annan afledning äf

vatten den 20 juni 4870, vid inlösen af vattenverk, som utgör hinder för

vattenafledning. Vid , sådant förhållande lära de nu föreslagna nya bestämmelserna

nödvändiggöra ändringar äfven i dessa författningar. Så

torde i expropriationsförordningen böra införas föreskrifter, enligt hvilka,

då för bestämmande af ersättningens storlek stämning af rätten utfärdas

eller, derest ärendet icke för sådant ändamål yarit till rätten hänskjutet,

då ersättningsbeloppet hos Konungens befallningshafvande nedsättes, åtgärder

vidtagas för ärendets anteckning i inteckningsprotokollet.

Medan enligt inteclmingsförordningen för dödande af inteckning i

exekutivt såld fastighet bör företes handling, som visar köpeskillingens

fördelning, erfordras enligt expropriationsförordningen för dödningsåtgärdens

vidtagande allenast bevis om fullgjord betalning. Klart är,

att intyg af sistnämnda art bör vara tillräckligt i de till antalet öfvervägande

fall, då expropriationen afser, icke. hela den intecknade fastigheten

utan endast någon del deraf, och följaktligen alla i fastigheten

gällande inteckningar må i den exproprierade delen dödas utan att inteckningshandlingarna

företes,,1 För den händelse åter att hela den intecknade

fastigheten afstås, föreligga samma skäl som vid exekutiv försäljning

af fast egendom att fordra bevis om ersättningsbeloppets fördelning

mellan inteckningshafvarne.

De i aikningslagen nu förekommande stadganden om inlöst fastighets

frigörande från inteckning för fordran hänvisa i afseende å förfarandet

till inteckniugsförordningen och torde, om ändring sker i denna

förordning, böra bringas till full öfverensstämmelse med dess föreskrifter.

Deremot synes någon förändring af dikuingslagen i syfte att, då fråga

uppstår om inlösen af fastighet, erhålla anteckning derom i inteckningsprotokollet,

ej vara erforderlig, hufvudsakligen af det skäl, att då enligt

sagda lag lösen skall utgå med egendomens fulla värde och hälften

derutöfver, löseskillingen bör förslå till betäckande af alla intecknade

fordringar, som med någon sannolikhet kunnat beräknas skola ur densamma

utgå.

Den mening har uttalats, att sedan inteckning för fordran blifvit

dödad i den ordning expropriationsförordningen eller dikningslagen bestämmer,

fordringsegaren icke vidare åtnjuter den rätt till talan i afseende

å fastställandet af ersättningen för fastigheten, som honom i dessa

författningar tillerkännes. Då, i händelse denna uppfattning skulle göra

sig gällande, fordringsegaren genom de nu föreslagna lagändringarne

skulle komma i en sämre ställning än förut, lärer en uttrycklig bestäm
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maf-ts^Nåd. Proposition N:o 11. 15

melse om sådan rätt för fordringsegaren böra i dessa författningar

upptagas.

En ändring af lagstiftningen i nu angifven rigtning lärer böra föranleda

jemkningar i kungörelsen, huru lagfarts- och inteckningsböcker

skola inrättas och föras, den 14 september 1875 samt i förordningen

angående expeditionslösen den 7 december 1883.

I öfverensstämmelse med de af mig nu uttalade grundsatser har

jag låtit inom lagbyrån utarbeta förslag till:4

l:o) lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen;

2:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875;''____ ''<■

3: o) lag angående ändrad lydelse af 51 § konkurslagen;

4: o) lag angående ändring i vissa delar af förordningen angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866;

5:o) lag angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och

annan afledning af vatten den 20 juni 1879; äfvensom

6:o) kungörelse angående ändrad lydelse af 9 § i kungörelsen,

huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättäs och föras, den 14

september 1875;

7:o) förordning om ändrad lydelse af 12 § i förordningen angående

expeditionslösen den 7 december 1883; och

8:o) kungörelse angående hvad i vissa fall bör vid utfärdande af

gravationsbevis iakttagas.

Efter uppläsande af de under n:is l:o—5:o härofvan omförmälda

lagförslagen, af den lydelse bilagorna H, I, K, L och M vid detta protokoll

utvisa, liemstälde departementschefen i underdånighet, att öfver

dessa förslag högsta domstolens utlåtande måtte för det ändamål, § 87

regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet inhemtas..

• tv* ; ''''- \v

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Makt Konunsren i nåder lemna

bifall.

Ex protocollo

Aug. von’Hartmansdorjf.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 11.

-•ij T-ij‘ ; ■ if'' '' i.''"».- it... : v • ‘ , i IjI ''il-- 1 •. a

________ • ö. . . • V : x- Bil H.

i ■;? ,i<y i Uti vji Vfioiå \» II. '' >b- ''•.v.t; • <»

Förslag v ; , ,

; « '' . ; ; rrv; ■ j < x U ij < '' w a'';%0V . $.

till lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökning slag en.

i . V f -xl

Härigenom förordnas, att 86 § utsökningslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pligtig att

genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen

och beloppet af den fordran, hvarför utmätningen skett.

Har enligt 28 § eller på begäran af borgenärer i konkurs öfverexekutor

meddelat förordnande om fast egendoms försäljning, åligge det

öfverexekutor att bevis derom ofördröjligen insända, å landet till domaren

och i stad till rätten.

m. .. i;r.r**<$> / .

Denna lag träder i kraft den 1 januari. . .

Bil. I.

;nr . ■ • >t>a” ■

t j ■ rf'' h ’* _ t j| •'' ■*'' V! ■ . 1 f t

Förslag

till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning i

fast egendom den 16 juni 1875.

/ '' . t;,-t , . v.-h. i Vi b.. '' .-ii. ■''

Härigenom förordnas, att 23, 24, -25, 38 och 61 §§ i förordningen

angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

( . fl "

23 §.

År fast egendom såld efter utmätning eller eljest i den ordning,

som om utmätt fast egendom finnes stadgad, vare, sedan köpeskillingen

blifvit emellan borgenärerna fördelad, inteckning för fordran, som antingen

alldeles icke eller endast till någon del kunnat af köpeskillingen gäldas,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

utan verkan. Sådan inteckning varde, ändå att inteckningshandlingen ej

i hufvudskrift företes, dödad, der nj egare efter erhållen lagfart det äskar

och till rätten ingifver bevis om de inteckningar, som vid egendomens

försäljning deri funnos, så ock handling, som visar köpeskillingens fördelning,

samt intyg att fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft.

24 §.

Har inteckning, på grund deraf att konkurs inträffat, blifvit genom

laga kraft egande beslut förklarad vara utan verkan; då må ock, på

ansökan af ny egare, som fått lagfart å egendomen, inteckningen dödas

utan hinder deraf att den handling, hvarå inteckningen beviljats, icke i

hufvudskrift företes.

■* ’ t _ v

25 §.

Har intecknad fordringshandling kommit i gäldenärens eller, der

den intecknade egendomen tillhör annan, i dennes hand, och är ej sådant

fall för handen, att inteckningen kan dödas utan att inteckningshandlingen

i hufvudskrift företes, må densamma ånyo utgifvas med fortfarande

inteckningsrätt.

38 §.

Utmätning af fast egendom, så ock af öfverexekutor meddeladt förordnande

att sådan egendom må utan föregående utmätning säljas skall

anmärkas uti inteckningsprotokollet vid den rätt, hvarunder egendomen

lyder; och bör, sedan bevis om utmätningen eller förordnandet till rätten

eller domaren inkommit, beviset uppläsas och i inteckningsprotokollet införas,

på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting, och i stad

å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Visas att utmätning eller förordnande, hvarom anmärkning skett i

inteckningsprotokollet, upphäfts eller eljest förfallit, läte rätten sådant i

protokollet antecknas.

61 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet

föras bok så inrättad, att deraf lätteligen kan ses hvarje egendom deri

inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af

Bill. till liiksd. Prot. 181)8. 1 Samt. 1 Afd. 7 lläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

fordran eller beskaffenheten af annan rättighet hvarför inteckning är

sökt, så ock, der inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad, nedsatt,

annorledes förändrad eller dödad, eller ock ansökning om inteckning

blifvit förklarad hvilande eller derefter åter hos rätten anmäld,

tiden då sådant skedde. Då enligt 38 § anteckning i protokollet skett

angående utmätning eller öfverexekutors förordnande om försäljning, varde

ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari.....; dock att, der för
säljning

eller annan omständighet, på grund hvaraf enligt äldre lag inteckning

utan inteckningshandlingens företeende kunnat dödas, inträffat

före nämnde dag, den lag skall ega tillämpning.

Bil. K.

Förslag

till lag angående ändrad lydelse af 51 § konkur slag en.

Härigenom förordnas, att Öl § konkurslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Fast egendom må ej annorledes än å offentlig auktion säljas, der

ej alla vid sammankomsten närvarande borgenärer, så ock gäldenären,

dertill samtycka. År sådan egendom för gäld intecknad, då må försäljning

utom offentlig auktion ej ske, der ej inteckningshafvare, hvilkens

rätt är deraf beroende, det medgifver och för inteckningens dödande aflemnar

inteckningshandlingen till den, som af inteckningshafvaren och köparen

utses; sker försäljningen å auktion, varde de inteckningshafvare, som kände

» äro, dertill kallade. Ej må å sådan auktion egendom säljas under iuteckningarnes

värde, sammanlagdt med det belopp, som med förmånsrätt

framför desamma enligt lag bör ur egendomen utgå, der ej borgenärerna

i den ordning, 59 och 60 §§ stadga, till den försäljning lemna bifall,

så ock de inteckningshafvare, hvilkas rätt är af försäljningen beroende,

dertill samtycka och för inteckningarnes dödande aflemna inteckningshandlingarne,

efter ty nyss är sagdt. Kan försäljning sålunda ej ske, ega

borgenärerna hos vederbörande myndighet äska försäljning i den ordning,

som om fast egendom, den der utmätt blifvit, särskildt är stadgad.

Lös egendom må ej heller säljas annorledes än å auktion, den der

blifvit lagligen kungjord, der ej borgenärerna i den ordning, som i 59

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o It

och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del deraf må

säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande

dertill lemnar bifall. Lös egendom, deri borgenär har panträtt eller

annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i något fall

utan hans samtycke säljas utom auktion. Skall helt fartyg eller gods

i fartyg säljas, ega borgenärerna, der fartyget finnes å ort inom riket,

hos vederbörande utmätningsman äska försäljning i den ordning, som

om dylik egendom, den der blifvit utmätt, särskilt är stadgad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

Förslag

•i

Bil. L.

till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866.

Härigenom förordnas, att §§ 2, 24 och 26 i förordningen angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866 skola

erhålla följande ändrade lydelse:

§ 2.

Göres hos den i § 1 nämnda underrätt skriftlig ansökning om

särskilda nämndens tillsättande, och visar sökanden, att Konungen godkänt

behofvet af jordens eller lägenhetens afstående eller begagnande,

samt att tiden, då''den skall afstås eller upplåtas, blifvit genom Konungens

förordnande eller parternes öfverenskommelse bestämd; utfärde

rätten stämning på egare och andre, som uppgifvas i saken hafva del.

Rätten föranstalte jemväl, att, till underrättelse för möjligen varande

okände eller icke uppgifne rättsegare, tiden för ärendets företagande

varder, såväl från predikstolen i den sockens kyrka, der fastigheten är

belägen, som ock genom allmänna tidningarne, kungjord tre gånger,

sista gången minst fjorton dagar före den dag, hvilken till sakens företagande

är utsatt; och varde ärendet antecknadt i rättens inteckningsprotokoll,

på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad

å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden, så ock i intecknings- eller

fastighetsboken anmärkt. Jordens eller lägenhetens egare, då han höres,

vare skyldig att hos rätten, i ändamål af instämning, uppgifva den, som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kontjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

i anseende till nyttjanderätt med honom del i saken häfver, vid äfventyr

som i § 25 stadgas. Hos rätten skall jemväl företes bevis derom,

huruvida jorden eller lägenheten är med inteckning besvärad; och egen

parterne att, innan nämnden sättes, i laga ordning sin talan i fråga

om ersättningens belopp och sättet för dess utgörande utföra.

Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande till utläggning

af elektriska ledningstrådar, parterne emellan tvist, huruvida

derigenom må förorsakas så betydlig skada, att jorden eller lägenheten

lösas skall, eller om intrånget är af beskaffenhet, att ersättning derför,

enligt hvad i § 1 mom. 2 stadgadt är, utgå bör, pröfve och afgöre

rätten sådant, innan nämnden sättes. Anses ersättning för intrång böra

ega rum, bestäm me ock rätten, efter ty som intrånget finnes vara öfvergående

eller fortfarande, huruvida slik ersättning skall utgå på en gång

eller i årlig afgift under den tid, intrånget kommer att fortfara.

Emot rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i hofrätt

genom besvär inom den tid, i 25 kap. 5 § rättegångsbalken stadgas.

I hofrättens beslut må ändring sökas likaledes genom besvär, som, jemte

borgen för kostnad och skada, skola till Konungen ingifvas inom den

tid, 30 kap. 18 § samma balk bestämmer.

§ 24.

_ Lösen för jord eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning

för intrång, hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för

sjelfva anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens begagnande

yrkat, skyldig att till ersättningstaganden utgifva inom den för jordens

eller. lägenhetens afstående eller upplåtande stadgade tid eller, om ersättningsbeloppet

derförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader

efter det sådan bestämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte

rätten ut tid, der parterne ej åsämjas.

Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller nämnden

sitt beslut meddelat inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller

upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande, derest sökanden

hos Konungens befallningshafvande ställer full borgen för lösnings- eller

ersättningsbeloppet samt för kostnad och skada. Kronan vare för sådan

borgen fri.

År jord eller lägenhet, som afstås skall, intecknad, varde ersättningsbeloppet

derför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade

id nedsatt i ränteriet hos Konungens befallningshafvande, som kungör

tådant vederbörande ersättningstagande och inteckningsegare, samt liqvid

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

dem emellan sedermera i laga ordning uppgör. Har ej för pröfning af

ersättningens storlek ärendet varit till rätten instämdt, skall ock anmälan

om ärendet af Konungens befallningshafvande ofördröjligen insändas, å

landet till domaren och i stad till rätten; och skall i ty fall anteckning

göras i inteckningsprotokollet, så ock i intecknings- eller fastighetsboken,

såsom i § 2 sägs. År ersättningsbeloppet faststäldt genom öfverenskommelse

emellan den ersättningstagande och den, som ersättningen gifvit, och

förmenar inteckningsegaren värdet hafva blifvit för lågt beräknadt, vare

denne berättigad att, der ej full liqvid för hans fordran honom lemnas,

äska jordens uppskattning af nämnd, i den ordning förut i denna lag

är vordet stadgadt; dock gånge beslutet om jordens afträdande icke dess

mindre i verkställighet.

Sådan talan, som efter §§21 och 22 föras kan, må ej heller utgöra

hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom

stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller

begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen; då skall, i händelse

någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om jordens eller lägenhetens

afstående eller begagnande, så vidt på hans rätt inverkar, vara

förfallen och ankomma på ny pröfning.

§ 26.

Kan inteckning i jord, som, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden

afträdd, ej till fullo af ersättningen gäldas, må den inteckning, utan

hinder deraf att inteckningshandlingen ej i hufvudskrift företes, dödas,

der den, till hvilken jorden afträdts, det äskar samt företer, förutom

gravationsbevis, intyg att ersättningen blifvit å behörig ort nedsatt

eller, der hela den intecknade fastigheten afträdts, handling, som visar

ersättningens fördelning, jemte bevis att fördelningen blifvit godkänd

eller vunnit laga kraft.

Ändå att inteckning blifvit dödad, kåfve fordringsegaren den rätt

till talan, som honom eljest, efter ty ofvan sägs, tillkommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari.....; dock skall i fråga

om dödande af inteckning i jord, som före den dag blifvit afträdd, äldre

lag lända till efterrättelse.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N''o ll
-

Bil. M.

Förslag

till lag angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och annan

afledning af vatten den 20 juni 1879.

Härigenom förordnas, att 71 § i lagen om dikning och annan

afledning af vatten den 20 juni 1879 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

År fast egendom i följd af de i 3 kap. gifna bestämmelser afträdd,

vare, sedan löseskillingen blifvit fördelad, inteckning för fordran, som

antingen alldeles icke eller endast till någon del kunnat af löseskillingen

gäldas, utan verkan. Sådan inteckning må, ändå att inteckningshandlingen

ej i hufvudskrift företes, dödas, der den, som egendomen inlöst,

efter erhållen lagfart det äskar och till rätten ingifver gravationsbevis,

så ock handling, som visar löseskillingens fördelning, samt intyg att

fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft.

Ändå att inteckning blifvit, efter ty nu är sagdt, dödad, hafve

fordringsegaren den rätt, hvarom i 69 § 3 mom. förmäles.

Denna lag träder i kraft den 1 januari.....; dock att i fråga om

dödande af inteckning i fastighet, som före den dag blifvit afträdd, äldre

lag skall lända till efterrättelse.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

23

jrf!

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts

högsta domstol måndagen den 18 Oktober 18.97.

Första rummet.

1 ih'' . r . :I''V '''' /: *'' K- ''»J-* ■ '' ?''"A T-v* ifiOP, i i l‘J * . U* >j

Närvarande:

Justitieråden: Glimstedt,

Herslow,

Skarin,

Lilienberg,

Huss,

Lindbäck,

Petersson.

Sedan jemlikt högsta domstolens beslut den 26 November 1896

handlingarna rörande de till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlemnade förslag till

l:o) lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen;

2:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875;

3:o) lag angående ändrad lydelse af 51 § konkurslagen;

4:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866; samt

5:o) lag angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och

annan afledning af vatten den 20 juni 1879

emellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, företogs

nu detta ärende till slutlig behandling; varande berörda förslag under

bil. A—E fogade vid detta protokoll.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Majas Nåd. Proposition N:o 11.

Under granskningen af ifrågavarande förslag framstäldes inom

högsta domstolen följande anmärkningar, nemligen vid

l:o) förslaget till lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökning slagen.

Enär, med hänsyn till utsökningslagens föreskrifter rörande utmätt

fast egendoms försäljning, stadgandet i Öl § konkurslagen, att i der

angifven händelse borgenärerna eg a hos vederbörande myndighet äska

försäljning i den ordning, som om fast egendom, den der utmätt blifvit,

särskildt är stadgad, icke torde kunna anses innebära att, på sätt vid

affattningen af det föreslagna andra stycket i 86 § utsökningslagen,

enligt hvad dess lydelse föranleder, synes hafva antagits, framställning

rörande försäljningen kan göras endast hos öfverexekutor, utan med

omförmälda föreskrifter i utsökningslagen lärer instämma, att vederbörande

utmätningsman i visst fall är den myndighet, hos hvilken försäljningen

skall äskas och som har att verkställa auktionen, tillstyrkte justitieråden

Herslow, Skärm, Lilienberg, Huss, Lindbäck och Petersson, med fästadt

afseende jemväl derå, att ofvannämnda framställning rörande försäljning

af konkursbos fastighet icke torde påkalla något särskildt förordnande

om försäljningen, att, åt ifrågavarande stycke måtte gifvas sådan lydelse,

hvaraf framginge, att myndighet, som enligt 28 § utsökningslagen meddelat

förordnande om fast egendoms försäljning eller hos hvilken, jemlikt

51 § konkurslagen, äskats försäljning af konkursbos fastighet i den ordning,

som om fäst egendom, den der utmätt blifvit, särskildt är stadgad,

vore pligtig att bevis derom ofördröjligen insända, å landet till domaren

och i stad till rätten.

Justitierådet Glimstedt lemnade förslaget utan anmärkning.

2:o) förslaget till lag om ändring i vissa delar af förordningen

angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875.

Justitierådet Petersson yttrade:

38 §.

»En anteckning i inteckningsprotokollet och derifrån i gravationsbevis

om åtgärd, som föranleder fastighets exekutiva försäljning, kommer,

med hänsyn till de grunder, hvarå förevarande lagförslag är bygdt, att

hafva den verkan, att alla i fastigheten förut meddelade inteckningar för

fordran varda till sin giltighet tvifvelaktiga. Någon ny anteckning i

syfte att håfva denna tvifvelaktighet, sedan den exekutiva försäljningen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

och liqviden försiggått, och det sålunda blifvit för hvarje särskild inteckning

afgjordt, huruvida den fordran, som inteckningen afser, kunnat ur

köpeskillingen fullt utgå och inteckningen alltså skall fortfarande medföra

realsäkerhet, eller om brist uppstått och inteckningen förty skall

vara utan verkan, är deremot icke ifrågasatt. Vid sådant förhållande

måste gravationsbevis å fastighet, som undergått exekutiv försäljning,

så snart fråga är om äldre inteckning, städse fullständigas med köpeskillingsliqvid

och, om liqviden blifvit öfverklagad eller betalningsrätten

för den intecknade fordringen gjorts beroende af vilkor eller af särskild

tvist, jemväl med handlingar, som visa, huru betalningsrätten blifvit

slutligen bestämd. Uppstår fråga om belåning af dylik inteckning, måste

långifvaren inlåta sig i pröfning derom, huruvida inteckningen enligt

liqviden fortfarande eger gällande kraft eller icke, en pröfning som i

vissa fall kan erbjuda svårigheter af den art, att långifvaren ej vill inlåta

sig derå utan föredrager att vägra belåning, helst han derjemte enligt

förslaget komme att sakna den utväg att försäkra sig om inteckningens

fortfarande giltighet, oafsedt huru liqviden utfallit, som enligt gällande

lag anses stå honom öppen genom att låta nye fastighetsegaren ikläda

sig betalningsansvar för gälden.

Nu berörda förhållande innebär tvifvelsutan en olägenhet, till hvars

afhjelpande lagförslaget ej anvisar någon utväg. Visserligen är det enligt

23 § medgifvet egare af fastighet, som undergått exekutiv försäljning,

att få inteckning för fordran, som icke kunnat ur köpeskillingen fullt

gäldas, dödad utan att inteckningshandlingen i hufvudskrift företes, och

han kan sålunda få fastigheten frigjord från inteckningar, hvilka blifvit

i sakrättsligt hänseende värdelösa, men någon rätt att i afseende på de

öfriga inteckningarna — de goda — få till inteckningsprotokollet anmärkt,

att fordringarna blifvit af köpeskillingen fullt betäckta, och att

inteckningarna således trots den exekutiva försäljningen fortfarande bibehålla

sin giltighet, är honom icke tillförsäkrad. En dylik rätt kan dock

i vissa fall för honom vara af vigt, hvarförutom det ur den allmänna

fastighetskreditens synpunkt måste vara önskvärdt, alt de fall, då tillförlitlig

upplysning om eu intecknings giltighet icke står att vinna ur de

vid domstolen tillgängliga handlingar, varda så få som möjligt.

Genom en bestämmelse i syfte att afhjelpa den brist i lagförslaget,

som sålunda antydts, skulle för öfrigt, enligt min uppfattning, den nu

ifrågasatta lagändringen komma att vinna i praktisk betydelse. Om det

nemligen beredes utväg att efter en exekutiv försäljning af fastighet få

förhållandet med samtliga inteckningar för fordran i fastigheten, sådant

detsamma genom försäljningen kommit att gestalta sig, genom domstoBih.

till Rilcsd. Prot. 1898. 1 Band. 1 A/d. 7 Raft. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2G

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

lens åtgärd utredt och anteckning derom införd i inteckningsprotokollet,

så synes det mig icke vara tvifvel nnderkastadt, att i allmänna rörelsen

en dylik utredning jemväl kommer att regelmessigt kräfvas, så snart

fråga varder om en uppgörelse, som i ett eller annat hänseende skall

grundas å gravationsbevis angående fastigheten. Ty näppeligen lärer

en långifvare, som skall såsom säkerhet mottaga inteckning i fastigheten,

eller en köpare af samma fastighet underkasta sig den risk, som

en pröfning på egen hand af den exekutiva försäljningens verkan å

inteckningarna alltid i någon mån medför, om han vet, att denna pröfning

skall på begäran verkställas af domstolen och resultatet deraf fastslås

genom anteckning i inteckningsprotokollet. Den uppfattningen varder

snart allmän, att ett gravationsbevis, som innehåller anteckning om åtgärd,

den der kan föranleda fastighets exekutiva försäljning, jemväl bör

innehålla antingen uppgift om, att frågan om försäljningen kommit att

förfalla, eller ock utredning om, huru försäljningen verkat å de särskilda

inteckningarna, och att i brist deraf gravationsbeviset saknar värde såsom

grundval för uppgörelse rörande fastigheten eller inteckningar deri. Häraf

varder åter en följd, att efter exekutiv försäljning ett ordnande af inteckningsförhållandena

genom dödning af de värdelösa inteckningarna

och anteckning till inteckningsprotokollet för de öfriga, att de kunnat

ur köpeskillingen utgå, i de flesta fall varder af så trängande behof

påkalladt, att nye egaren nödgas derom gå i författning; och det synes

mig icke oantagligt, att man just på denna väg kan komma ganska

nära det mål, som lagstiftningen i nu ifrågavarande hänseende bär att

för sig uppställa.

Jag hemställer alltså, att i förevarande § af lagförslaget jemväl

intages föreskrift derom, att i händelse egare af fast egendom, som blifvit

såld efter utmätning eller eljest i den ordning, som om utmätt fast

egendom finnes stadgad, önskar få i inteckningsprotokollet anmärkt, att

fordran, derför inteckning vid tiden för försäljningen varit i fastigheten

gällande, kunnat ur köpeskillingen fullt utgå, han éger att med företeende

af bevis och andra handlingar, som i 23 § omförmälas, anmäla sig hos

rätten, som har att i inteckningsprotokollet göra den anteckning, hvartill

nämnda handlingar kunna föranleda.

I händelse den vid förslaget till lag angående ändrad lydelse af

86 § utsökningslagen framstälda anmärkning godkännes, lärer en omredigering

af förevarande § blifva erforderlig, dervid, då sista delen af

paragrafens första stycke i viss mån utgör ett upprepande af hvad första

delen af samma stycke innehåller, jemväl torde böra iakttagas, att sådant

upprepande undvikes.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Korujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

§•

Om, såsom jag under 38 § hemstält, anteckning till inteckningsprotokollet

må kunna ske jemväl derom, att fordran, derför inteckning

varit i exekutivt såld fastighet gällande, kunnat ur köpeskillingen fullt

utgå, lärer förevarande § böra i öfverensstämmelse dermed affattas, hvarjemte

jemkning i redaktionen torde erfordras i anledning af den vid förslaget

till ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen framstälda anmärkning.))

Justitierådet Lindbäck yttrade:

23 §.

»Enär det icke synes öfverensstämma med grunderna för vår

rättegångsordning, att, oaktadt en intecknad fordringshandling innehafves

af tredje man, som ej lemnat sitt samtycke till inteckningens dödande,

dylik åtgärd må vidtagas, utan att handlingens innehafvare beredts tillfälle

andraga hvad han mot sagda åtgärd tilläfventyrs kan hafva att

erinra, helst fall torde kunna förekomma, då inteckningshafvaren, derest

han i ärendet finge yttra sig, hade att framställa anmärkningar af sådan

beskaffenhet, att ansökningen om inteckningens dödande bör afslås, hemställer

jag, att hvad för närvarande finnes i 23 § stadgadt derom, att,

innan utlåtande öfver ansökan om dödning af inteckning meddelas,

domaren eller rätten har skyldighet att utfärda kallelse å inteckningshafvaren

för afgifvande inom viss tid af påminnelse mot dödningen,

måtte bibehållas oförändradt.

24 §.

Derest den af mig vid 23 § gjorda hemställan vinner afseende,

torde förslaget om ändring af förevarande 24 § komma att förfalla.

I afseende å 38 och 61 §§ instämmer jag med justitierådet Petersson.»

Justitierådet Huss instämde beträffande 23 och 24 §§ med justitierådet

Lindbäck samt i afseende å 38 och 61 §§ med justitierådet Petersson.

Justitierådet Lilimber<j anförde: »Ur rättssäkerhetens synpunkt måste

det utan tvifvel anses förmånligt, om genom ett lagstadgande kunde afgöras,

hvilka inteckningar, som genom exekutiv försäljning blefve utan

verkan och således kunde utan inteckningshaudlingens företeende och

oberoende af alla invändningar varda dödade. Men deremot finner jag

det vara betänkligt, om åt ett sådant stadgande gifves ett innehåll, som

skulle förhindra eu köpare att, i enlighet mod 111 § utsökningslagen,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 11.

med innehafvaren af en inteckning, som icke kunde fullt gäldas ur köpeskillingen,

öfverenskomma, att densamma tills vidare finge qvarstå

ogulden till så stort belopp, som kunde utgå. Då en sådan öfverenskommelse

obehindradt kan träffas i afseende å en inteckning, som fullt

kan utgå, synas inga giltiga skäl kunna anföras mot ett aftal af nyss

nämnda beskaffenhet, helst det bristande beloppet ju stundom kan utgöra

en obetydlighet i förhållande till det hela. Och likaledes hyser

jag tvifvelsmål, huruvida en inteckning, för hvilken köparen, såsom utgifvare

af fordringshandlingen eller eljest såsom föregående innehafvare

af fastigheten, redan före auktionen iklädt sig personligt betalningsansvar,

rätteligen bör förklaras hafva genom den exekutiva försäljningen

blifvit utan verkan. Huruvida inteckningarna i de båda nu nämnda

fallen kunna dödas enligt nu gällande lag, har denna icke afgjort, då

den endast stadgar, dels att den omständigheten, att fordringshandlingen

icke företes, icke utgör hinder för dödandet och dels att sådant skall

ske, i fall ingen påminnelse deremot göres, men i annat fall öfverlemnar

frågan till rättens pröfning.

Men om man nu skulle vilja undantaga nämnda båda fall från

stadgandet att inteckningar, som antingen alldeles icke eller endast till

någon del kunna af köpeskillingen gäldas, skola vara utan verkan, återstod

att söka förekomma, att dylika inteckningar under innehafvarens

frånvaro dödas, och dertill erfordras, att rätten vid ärendets handläggning

eger kännedom om de förhållanden, som skulle ligga i vägen för

dödandet. Köparens öfvertagande af en inteckning, såvidt den kunnat

ur köpeskillingen gäldas, måste anmärkas i liqviden, och deraf kunde

således upplysning i detta afseende vinnas. Hvad det andra förhållandet

angår, eller att köparen på annan grund än ett dylikt öfvertagande

personligen häftar för en inteckning, som icke fullt kunnat utgå, eller

alldeles icke kunnat till någon del gäldas, så möta härvid större svårigheter.

Ett sätt att lösa frågan synes vara, om man medgåfve innehafvaren

af en dylik inteckning rätt att till förekommande af dess

dödande få sagda förhållande antecknadt i inteckningsprotokollet. Men

om man åter vill inslå på denna väg, finnes möjligen intet hinder för

att begagna samma tillvägagående i afseende å inteckningar, som köparen

innehar eller kommer att innehafva, samt sålunda bibehålla hans rätt

att utsläppa sådana i rörelsen, äfven om de alldeles icke eller icke fullt

kunnat utgå ur köpeskillingen, likasom han, äfven enligt förslaget, skulle

kunna förfara med de inteckningar, som till fullo kunnat gäldas.

Emellertid erfordras, enligt min åsigt, äfven om man vill lemna

sist nämnda tanke å sido, dock på grund af förut anförda förhållanden

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

en omarbetning af förslaget, och jag finner mig derföre icke kanna

tillstyrka antagande af den föreslagna lydelsen af 23:dje och dermed

sammanhängande 24 och 25 §§. Dock bör jag erinra »derom, att den

föreslagna ändringen i 51 § konkurslagen måste medföra en motsvarande

förändring af 23 § inteckningsförordningen.

I afseende å den omarbetning af 38 och 61 §§, hvartill anmärkningen

vid 86 § utsökningslagen bör föranleda, är jag ense med justitierådet

Petersson.»

Justitierådet Skärm utlät sig: »Hufvudändamålet med inteckning

för fordran torde vara att inteckningen skall utgöra säkerhet för kredit.

Säkerheten består i rätt för inteckningshafvaren dels att få den intecknade

fastigheten, utan afseende å i hvems ego den befinnes, till fordringens

gäldande exekutivt försåld, och dels att, när sådan försäljning,

vare sig på inteckningshafvarens eller annans föranstaltande skett eller

annan tvångsförsäljning, t. ex. genom expropriation, egt ram, ur den

för fastigheten erhållna valuta genom exekutor eller annan myndighet

bekomma liqvid för fordringen i den mån valutan, med afseende å inteckningens

förmånsrätt, dertill lemnar tillgång.

Häraf torde följa, att fastigheten bör svara för deri befintlig inteckning

intill dess fastigheten genom laga kraft egande åtgärd blifvit

exekutivt eller annorledes tvångsvis försåld och valutan derför till exekutor

eller annan myndighet öfverlemnad, men att derefter inteckningshafvaren

icke bör ega någon som helst rättighet till fastigheten ulan

endast till den för densamma till den offentliga myndigheten erlagda

valuta, hvars fördelning emellan vederbörande fordringsegare bör vara

en särskild, för den nye egaren till fastigheten alldeles främmande sak.

Köparen af en exekutivt försåld fastighet likasom den, som i

expropriation tillöser sig en sådan, synes med full rätt kunna fordra,

att, sedan laga kraft åkommit och köpeskillingen eller expropriationssumman

blifvit till vederbörande myndighet erlagd, få fastigheten gravationsfri

till sig öfverlemnad. Inteckningens ändamål är då uppnådt.

Inteckningen bör derefter ej vidare besvära fastigheten, utan gälla endast

beträffande valutan för densamma.

Denna uppfattning synes nog i viss mån ligga till grund för gällande

utsöknings- och intecknings- samt expropriationslagstiftning. Då

köpeskillingen är gulden, heter det i 114 § utsökningslagen, vare egendomen

i köparens hand fri från förre egarens gäld, der ej köparen gälden

öfvertagit; och, enligt 26 § i Kongl. förordningen om jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof den 14 april 1866, eger den, till hvilken

jord afträdts, att, sedan ersättningen blifvit å behörig ort nedsatt, för

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

inteckningarnes dödande, med bevis om fullgjord betalning, anmäla sig

hos domaren. Men don exekutivt sålda eller exproprierade egendomen

blifver ingalunda härigenom fri från inteckningarne, utan dessa vidlåda

densamma fortfarande och måste i gravationsbevis rörande densamma

fortfarande upptagas, ända till dess att inteckningarne blifvit i föreskrifven

ordning dödade.

I afseende på ordningen för inteckningarnes dödande förutsätter

lagen, beträffande exekutivt försålda fastigheter, två olika förfaringssätt

alltefter som inteckningen till fullo betäckts af köpeskillingen eller icke.

Men, då det först genom fördelningen af köpeskillingen kan med säkerhet

konstateras hvilka inteckningar af köpeskillingen till fullo betäckas och

hvilka ej derur kunna erhålla full liqvid, följer också, att först sedan

fördelning af köpeskillingen skett och vunnit laga kraft, hvartill, särdeles

i fall af klander, ganska lång tid kan åtgå, nödiga åtgärder kunna vidtagas

för att få fastigheten från inteckningarne till fullo befriad. Och

detta torde väl få anses gälla äfven om exproprierad fastighet, oaktadt

de något olika bestämmelser härom, som meddelas i det härofvan sist

omförmälda lagrum.

I afseende på sådana inteckningar, till hvilkas fulla gäldande köpeskillingen

förslår, synes lagen antaga, att dessa blifva, såsom inlösta,

till köparen öfverlemnade och att det sedan får bero af honom sjelf,

om han vill bibehålla dem vid gällande kraft, dertill ej någon särskild

åtgärd å hans sida erfordras, eller om han vill i vanlig ordning, med

inteckningshandlingarnes uppvisande vid rätten, begära deras dödande.

I de flesta fall lärer väl en sådan inteckningshandling ej utlemnas till

köparen förr än det blifvit genom laga kraftvunnen fördelning af köpeskillingen

konstateradt, att densamma verkligen lemnar full tillgång till

inteckningens betäckande; och det kan derjemte hända, såsom ock i

127 § utsökningslagen förutsättes, att en inteckningshandling, till hvars

infriande köpeskillingen enligt laga kraftvunnen fördelning lemnar full

tillgång, ej företes eller hålles tillgänglig. Köparen är emellertid, sådant

oaktadt, pligtig att sist å sammanträdet för fördelningen (110 och

121 §§ utsökningslagen) till exekutor inbetala hela köpeskillingen eller

så stor del deraf, som ej motsvarar fordran, med hvars gäldande han

visar anstånd vara meddeladt; och denna hans betalningsskyldighet är

ingalunda beroende deraf, att motsvarande inteckningshandlingar honom

tillhandahållas. Han kan sålunda blifva tvungen att gälda hela köpeskillingen

till exekutor utan att en enda inteckning till honom öfverlernnas.

Alla utelöpande inteckningar vidlåda fortfarande den af honom

till fullo betalda fastigheten; och om han än ej är utsatt för risken att

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

åter nödgas inlösa desamma (hvilket till och med, i händelse af t. ex.

exekutor insolvens, ej lärer vara alldeles oomtvistligt) så kan han dock,

åtminstone under en ganska lång tidrymd, vara urståndsatt att få inteckningarne

dödade, hvarigenom han under tiden hindras att kunna

använda fastigheten, i hvars gravationsbevis inteckningarne fortfarande

figurera, såsom säkerhet för kredit. Detta har alltid synts mig vara eu

oegentlighet i lagstiftningen och eu orättvisa mot köparen, hvilken i

detta hänseende är vida mindre än inteckningshafvarne i tillfälle att

skydda sin rätt. (Se 133 § utsökningslagen.)

Beträffande åter de inteckningar, som enligt den verkstälda fördelningen

alldeles icke eller endast till en del kunna af köpeskillingen

gäldas, och hvilka således ej, äfven om de af inteckningshafvarne tillhandahållas,

kunna antagas komma att blifva till köparen öfverlemnade,

är förfaringssättet helt olika. Sedan laga kraft å fördelningen kommit

och den nye egaren fått lagfart å fastigheten, kan han efter ediktalstämning

å innehafvarne af dessa inteckningar erhålla rättens beslut

om inteckningarnes dödande utan hinder deraf, att sjelfva inteckningshandlingarne

ej kunna företes.

Då en ganska lång tid kan förflyta, innan ett sådant beslut varder

meddeladt, och då alla under tiden utfärdade gravationsbevis måste

upptaga dessa inteckningar såsom fortfarande gällande och vidlådande

fastigheten, kan, särdeles om flera eller färre af de föregående, af köpeskillingen

till fullo betäckta inteckningarne emellertid blifvit dödade,

gravationsbeviset lätteligen verka ytterst vilseledande såväl i fråga om

hvilka inteckningar verkligen äro i fastigheten gällande som ock beträffande

värdet af de inteckningar, som finnas i gravationsbeviset upptagna.

Då erfarenheten jemväl visat att missbruk af dylika, genom köpeskillingen

ej till fullo betäckta inteckningar egt rum, synes en lagförändring

härutinnan väl vara af behofvet påkallad.

De föreslagna förändringarne synas mig innefatta afsevärda förbättringar

i nu gällande stadganden. Särskild! synes mig borttagandet

af odiktalstämningen (23 §) vara en fördel. Sedan köpeskillingen för

exekutivt såld fastighet till fullo till exekutor guldits, är Väl redan nu

eu af sagde köpeskilling icke eller blott ofullständigt betäckt inteckning

faktiskt utan verkan mot köparen (114 § utsökningslagen); och sedan

laga kraft åkommit försäljningen och fördelningen, är det väl endast en

verkställighet af fördelningen att döda eller ur inteckningsprotokollet och

fastighetsböckerna afföra en sådan inteckning. Eu dylik verkställighet

synes alltför väl och utan olägenhet kunna omedelbart och utan någons

hörande ega rum, allrahelst som det enligt förslaget ej vidare skulle

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

vara tillåtet att med fortfarande inteckningsrätt ånyo utgifva en dylik

handling.

För min del har jag ej mot de föreslagna ändringarna annan

anmärkning att göra, än att jag, beträffande 38 och 61 §§, instämmer

i hvad justitierådet Petersson yttrat i afseende å den omarbetning,

hvartill anmärkningen vid 86 § utsökningslagen bör föranleda.

Ehuru förslaget innebär afsevärda förbättringar såsom dels stadgandet

(86 § utsökningslagen) att underrättelse om exekutionens begynnelse

skall meddelas domaren eller rätten dels föreskriften om borttagandet

af ediktalstämningen (23 § inteckningsförordningen) och dels

förbudet mot utgifvande med fortfarande inteckningsrätt af sådana inteckningar,

som kunna utan handlingens företeende dödas (25 § inteckningsförordningen),

qvarstå dock efter min uppfattning fortfarande vissa

olägenheter, hvilka synas vara af den vigt, att, då lagförändring härutinnan

nu är under arbete, tillfället borde iakttagas att få jemväl dem

afbigsnade, helst sådant synes timligen lätt kunna åstadkommas. Till

dessa olägenheter hänför jag hufvudsakligen: att en exekutivt såld

fastighet fortfarande icke kan, äfven om den till fullo kontant betalts,

öfverlemnas gravationsfri till köparen, utan fortfarande besväras af deri

befintliga inteckningar intill dess desamma blifvit i vederbörlig ordning

dödade; att under tiden meddelade gravationsbevis icke kunna lemna

tillförlitlig upplysning om de fastigheten verkligen vidlådande gravationer;

att nödiga åtgärder för inteckningarnes dödande, hvilket det fortfarande

är öfverlemnadt åt köparen sjelf att ombesörja, icke kunna af honom

vidtagas förr än den honom alldeles icke vidkommande köpeskillingsfördelningen

vunnit laga kraft; samt att om en eller flera, genom den

erlagda köpeskillingen till fullo betäckta inteckningar ej tillhandahållas,

det kan varda för köparen omöjligt, åtminstone under en ganska lång

tid, att få dylika af honom dock till fullo guldna inteckningar dödade.

Såsom redan är antydt, torde en inteckning, sedan laga kraftvunnen

tvångsförsäljning af den intecknade fastigheten egt rum och köpeskillingen

till exekutor erlagts, ej medföra eller böra medföra annan rätt

för inteckningshafvaren än att ur sagde köpeskilling i mån af tillgång

och förmånsrätt njuta betalning för sin fordran; men från fastigheten

bör inteckningen i och med köpeskillingens levererande till exekutor

vara skild.

Med tillämpning af denna grundsats synes förfarandet med inteckningarne

vid en fastighets exekutiva försäljning kunna ordnas efterföljande

hufvudsakliga grunder.

Proceduren för Överklagande af exekutiv försäljning bör göras så

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

snabb och enkel som möjligt. Särskild skyndsamhet vid behandling af

dessa mål alla instanser igenom bör föreskrifvas. När laga kraft åkommit

försäljningen och slntliqvid af köparen till exekutor erlagts (rätteligen

bör väl slutliqvid ej åläggas köparen innan han har visshet, att köpet

blifver beståndande), bör exekutor genast till domaren på landet eller

rätten i stad (hos hvilka enligt 86 § utsökningslagen anmälan om exekutionens

början redan blifvit gjord) afsända bevis, att köpeskillingsliqviden

fullgjorts med uppgift om sättet,_ hvarpå detta skett och särskild! om

de inteckningar, som enligt köparens och vederbörande inteckningshafvares

öfverenskommelse eller eljest på köparens begäran fortfarande

skulle vidlåda fastigheten.

Om köparen nemligen (110 § utsökningslagen) genom öfverenskommelse

med någon inteckningshafvare öfvertagit skulden till denne

och erhållit anstånd med betalningen, måste ju sådant vid liqvid inför

exekutor anmälas och styrkas och motsvarande afdrag göras å den

summa, köparen har att kontant erlägga. Klart är äfven att i sådant

fall den ifrågavarande inteckningen måste i beviset antecknas såsom

fortfarande gällande. Skulle skiljaktig mening emellan köparen och

exekutor rörande dylikt afdrag uppstå, torde köparen böra erlägga köpeskillingen,

enligt exekutors fordran, enär denne, som ansvarar för att

alla dertill berättigade fordringsegare ur köpeskillingen erhålla liqvid, i

annat fall icke lärer kunna åläggas utfärda qvitto att köpeskillingen

blifvit gulden. Har köparen härvid ej fått tillgodonjuta berättigadt afdrag,

lärer rättelse kunna vinnas vid köpeskillingens fördelning eller

genom klander å denna, dervid köparen såsom inteckningshafvare eller

såsom innehafvare af inleckningshafvares rätt eger föra talan. Befinnes

exekutor hafva alldeles obehörigen vägrat medgifva ett berättigadt anspråk

på afdrag, kan han härför likasom för annat fel i embetet vara

underkastad ansvar och ersättningsskyldighet.

Önskar köparen att äfven någon eller några andra inteckningar,

för hvilka han ej beredt sig rätt till afdrag vid liqviden, skola bibehållas

vid gällande kraft, bör han, utan afseende derå, om vid den blifvande

fördelningen köpeskillingen räcker till deras fulla gäldande eller icke,

eg a att derom hos exekutor göra förbehåll och få uppgift derom införd

i exekutors omförmälda bevis.

Detta bevis bör, vid insändandet till domaren eller rätten, åtföljas

af auktionsprotokollet, som kan innehålla vilkor om fortfarande giltighet

af någon intecknad nyttjanderätt, äfvensom intyg derom att laga stånd

åkommit försäljningen.

När dessa handlingar inkommit till domaren på landet, bör han,

Bill. till TUksd. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 7 Håft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

såvida rättegångsdag då inteckningsärende kan handläggas ej pågår eller

omedelbart förestår, sjelf upprätta ett protokoll öfver liandlingarnes

emottagande och deras innehåll samt derom göra anteckning i inteckningsboken.

Detta protokoll, som ligger till grund för alla gravationsbevis,

hvilka derefter utfärdas, likasom anteckningen i inteckningsboken, bör

ungefärligen innehålla att, enligt från exekutor inkomna handlingar,

fastigheten N. N., rörande hvilken utmätning eller exekutor förordnande

om försäljning förut anmälts och i inteckningsboken antecknats, blifvit

å numera laga kraftvunnen auktion försåld och att köpeskillingsliqviden

för densamma behörigen fullgjorts, hvadan således alla förut i fastigheten

befintliga inteckningar förfallit, med undantag af följande, som, enligt

vid auktionen eller vid liqviden gjorda förbehåll, skola fortfarande vidlåda

fastigheten. (Dessa inteckningar uppräknas derefter med hänvisning

till motsvarande §§ i föregående inteckningsprotokoll.)

Har ärendet handlagts särskildt af domaren, anmäles det för rätten

vid nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

När expropriation egt rum, dervid väl i regeln ej någon föregående

inteckning förblifver häftande vid det exproprierade området, kommer

protokollet och anteckningen i inteckningsboken i sådant fall att innehålla

blott att alla inteckningar, såvidt de anginge sagda område, förfallit.

Vid rådstufvurätt handlägges dylikt ärende på enahanda sätt vid

första rättegångsdag för inteckningsärende; dock att, så snart handlingarne

från exekutor inkommit, upplysning derom intages i alla derefter utfärdade

gravationsbevis.

Efter min uppfattning skulle genom en lagstiftning byggd på nu

i korthet angifna hufvudgrunder vinnas mera konseqvens, reda och

enkelhet i hithörande delar af intecknings- och utsökningsförfarandet.

Köparen skulle, när han fullgjort köpeskillingsliqviden, utan att

behöfva afvakta den för honom alldeles främmande fördelningen, ungefär

samtidigt med köpebrefvet, erhålla sin fastighet gravationsfri eller besvärad

endast med sådana gravationer, om hvilkas fortvara han sjelf

gjort förbehåll. Gravationsbeviset skulle vid hvarje tid fullt tydligt visa

hvilka gravationer häftade vid fastigheten. Någon skilnad behöfde ej

göras mellan de inteckningar, som af köpeskillingen till fullo betäckts,

och dem, som alldeles icke eller endast till en del kunnat af köpeskillingen

gäldas. Några särskilda åtgärder för dödande af alla ej öfverlefvande

inteckningar behöfde ej vidtagas. Inteckningshafvaren, på hvars

begäran eller för hvars räkning fastigheten realiserats och köpeskillingen

af exekutor mottagits, hade vunnit just hvad inteckningen afsett. Exekutor

vore alltid ansvarig att, i mån af tillgång och förmånsrätt, ur

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 11

köpeskillingen liqvid tillhandahölles alla innehafvare af inteckningar, om

hvilkas fortfarande bestånd förbehåll ej blifvit gjordt, likasom också att

alla inteckningar, om hvilka dylikt förbehåll gjorts, blefve i beviset öfver

liqviden antecknade såsom gällande. Om dessa sistnämnda inteckningar

lemnade alltid gravationsbeviset tydlig upplysning, och bevis om deras

fortfarande giltighet kunde lätteligen på begäran erhållas af exekutor

eller domaren, särskild! utfärdadt eller åtecknadt intecknings handlingen.5)

Justitierådet Herslow yttrade: »Det för ifrågavarande lagförslag

angifna ändamål att förebygga missbruk af sådana inteckningar för fordran,

som icke medföra realsäkerhet, har förslagets författare hufvudsakligen

sökt vinna dermed, att i hvarje fall, då en fastighet varit föremål

för åtgärd, som föranleder densammas exekutiva försäljning, underrättelse

derom skulle inflyta i inteckningsprotokollet och således också

i de gravationsbevis om fastigheten, som derefter utfärdades. En dylik

anordning innebär visserligen en förbättring af nuvarande lagstiftning

i så måtto, som derigenom vederbörande skulle i gravationsbeviset bekomma

en indirekt maning att icke utan noggrann efterforskning anse

hvarje i beviset upptagen inteckning såsom medförande gällande kraft.

Men härvid är att märka att, enär icke någon säkerhet finnes derför,

att en inteckning, som till följd af fastighetens exekutiva försäljning är

utan verkan, derefter varder dödad, och intet hindrar att en dylik inteckning,

ehuru kraftlös, gång efter annan förnyas, det till åstadkommande

af tillförlitlig utredning, huruvida en inteckning, som är äldre

än tio år, icke är underkastad misstanken att möjligen hafva förlorat sin kraft,

för vederbörande blifver nödvändigt att förskaffa sig gravationsbevis,

som afser tiden ända från inteckningens tillkomst, samt att den föreslagna

anordningen icke är tillfyllestgörande i fråga om inteckning, som

tillkommit innan förslaget blifvit gällande lag.

Redan af dessa orsaker synes mig förslaget, såsom i sitt nuvarande

skick mindre praktiskt och icke fullt motsvarande förutnämda ändamål,

icke kunna tillstyrkas utan väsentlig omarbetning. Af skäl, som justitieråden

Petersson och Skärm framhållit, torde det vara än mindre tillrådligt,

att lagstiftningen skulle slå sig till ro med den obetydliga reform,

som förslaget innefattar. Det är lätt att förutse, att hvarje inteckning,

hvars giltighet till följd af anteckning i gravationsbevis derom,

att intecknade fastigheten varit föremål för exekutiv åtgärd, är utsatt

för tvifvelsmål, icke gerna antages såsom pant, der långifvaren för att

öfvertyga sig om inteckningens giltighet hänvisas till mer eller mindre

digra akter angående förhandlingar inför hvarjehanda myndigheter. Icke

skulle fästighetskrediten, hvars stärkande dock utan synnerlig svårighet

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

synes kunna befordras i och med lösandet af förslagets egentliga uppgift,

genom antagande af det remitterade förslaget vinna i styrka. Dertill

fordras, att allmänheten eger visshet, att hvarje inteckning, som upptages

i gravationsbevis, har gällande kraft, såvida icke motsatsen i beviset

angifves. Till uppnående af detta synnerligen eftersträfvansvärda

mål och dermed också af förslagets närmaste syfte torde den väg, justitierådet

Skarin anvisat, lämpligen kunna i väsentliga delar beträdas.

Sedan en intecknad fastighet blifvit i exekutiv ordning såld, försäljningen

vunnit laga kraft och köpeskillingen till fullo guldits, äro de,

som i fastigheten ega inteckning för fordran, med sina anspråk rättsligen

hänvisande uteslutande till köpeskillingen. Det är till denna, men

icke till fastigheten, som inteckningshafvarne derefter hafva att hålla sig.

Om exekutor förskingar något af iippburna köpeskillingsbeloppet, torde

likväl köparen, hvilken enligt 110, 127 och 137 §§ utsökningslagen

varit pligtig att, äfven om han icke återfår ens de intecknade fordringsbevis,

till hvilkas infriande köpeskillingen lemnar full tillgång, till exekutor

erlägga köpeskillingen, jemlikt 114 § i samma lag vara fri från

all ansvarighet för intecknade gälden. I och med köpeskillingens utgifvande

är inteckningen i förhållande till fastigheten utan verkan och

således i sjelfva verket att anse såsom död. Det formliga dödandet utgör

allenast konstaterandet af ett förhållande, som redan inträffat.

År hela köpeskillingen erlagd kontant, torde följaktligen köparen,

sedan försäljningen vunnit laga kraft, böra vara berättigad att oberoende

deraf, huruvida inteckningshandling företes i hufvudskrift eller icke, genast

få samtliga inteckningar för fordran dödade, vare sig köpeskillingen förslår

till deras gäldande eller icke. Huru köpeskillingen emellan inteckningshafvarne

fördelas, vidkommer i detta fall icke köparen, och med dödandet

af inteckningarne behöfver således icke anstå till dess fördelningen tagit

åt sig laga kraft. Icke heller torde, i händelse köparen vid liqviden

begär, att någon inteckning måtte få i fastigheten qvarstå, giltigt hinder

kunna möta för bifall till en sådan anhållan, den der, då köpeskillingen

kontant guldits, uppenbarligen icke af köparen framställes, med mindre

han sjelf är innehafvare af inteckningen. Allt skäl saknas att göra beviljandet

af en dylik af köparen gjord anhållan beroende deraf, huruvida

köpeskillingen förslår till inlösande af den ifrågavarande inteckningen eller

icke. Om det är köparens vilja, att en förfallen, men ännu icke dödad

inteckning skall åter träda i gällande kraft, må detta stå honom fritt.

En sådan inteckning kan, ehuru dess belopp ligger utom köpesumman,

dock, sedan inteckningar, som ega företräde, dödats, blifva fullgod i värde;

och för en köpare, hvilken sjelf är egare af en sådan inteckning, kan

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Isdd. Proposition ]S:o 11.

det, i händelse de inteckningur, som antagits skola med köpeskillingen

inlösas, af hvarjehanda orsaker icke genast varda till köparen öfverlemnade,

vara af vigt att kunna utgifva sin inteckning med fortfarande

inteckningsrätt.

Har köparen icke betalt hela köpeskillingen kontant, utan derå fått

afqvitta beloppet af någon inteckning, vare sig såsom sjelf egare af

densamma eller på grund af öfverenskommelse med inteckningshafvaren,

torde köparen, då försäljningen är laga kraftvunnen, likaledes böra ega

rätt att få öfriga inteckningar för fordran, utan företeende af inteckningshandling,

genast dödade, förutsatt att köpeskillingen lemnar full tillgång

till godtgörande af all den gäld, hvarför fastigheten häftar. Förslår deremot

icke köpeskillingen till betalande af all denna gäld, lärer dödande

af inteckning annorledes än i vanlig ordning icke i ifrågavarande fall

kunna medgifvas förr än fördelningen vunnit laga kraft.

Om det nu blefve i lag stadgadt att, sedan köpeskillingen blifvit

erlagd och fördelningen uppgjord, exekutor, som handlagt ärendet, hade

skyldighet att genast till ordföranden i vederbörande rätt insända fördelningsinstrumentet

jemte auktionsprotokollet och bevis huruvida försäljningen

vore laga kraftvunnen, kunde, derest icke, på sätt förut angifvits,

hinder mötte för dödande af sådana inteckningar, som enligt fördelningsinstrumentet

(äfvensom enligt auktionsprotokollet, se 105 § utsökningslagen)

icke skulle i fastigheten qvarstå, anteckning om och huru egendomen

i köparens hand vore graverad ofördröjligen göras i inteckningsprotokoll

och inteckningsbok i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad

justitierådet Skärm föreslagit. Förefunnes åter sådant hinder, borde anteckning

om detta förhållande ske i nämnda protokoll och bok med antydan

om den i följd häraf rådande ovisshet i afseende å egendomens

gravationer; och borde i detta fall det stå fastighetsegaren äfvensom

den inteckningshafvare, hvars rätt kunde vara deraf beroende, öppet

att, sedan hindret, vare sig detta bestått deri, att fördelningen icke

vunnit laga kraft, eller deri, att försäljningen vore öfverklagad och

frågan om dess bestånd oafgjord, omsider upphört, efter företeende

för rätten af behöriga handlingar få i inteckningsprotokoll och inteckningsbok

anmärkt, om och huru fastigheten dåmera vore graverad.»

Justitierådet Glirnstedt var i afseende å 23 och 24 §§ ense med justitierådet

Lindbäck och fann, lika med justitierådet Petersson, förslaget böra

kompletteras med bestämmelser i syfte att upplysning om exekutiv försäljnings

inverkan på samtlige vid försäljningen i fastigheten varande inteckningar

må kunna ur inteckningsprotokollet och inteckningsboken erhållas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Låd. Proposition N:o 11.

3:o förslaget till lag angående ändrad lydelse af Öl § konkurslagen.

Högsta domstolen lemnade förslaget utan anmärkning.

4:o) förslaget till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 April 1866.

Justitierådet Lindbäck, med hvilken justitierådet Glimstedt instämde,

yttrade i afseende å 2 §: »I händelse underrätts beslut om utfärdande

af stämning i expropriation särende upphäfves af högre rätt, så ock då

framstäldt yrkande om expropriation frånträdes eller eljest förfaller, torde

det icke böra förmenas egaren af den jord eller lägenhet, hvarom fråga

är, att, på sätt för likartadt fall stadgas i andra stycket åt 38 § i förordningen

angående inteckning i fast egendom, få i rättens inteckningsprotokoll

verkstäld anteckning angående det förändrade förhållande, som

sålunda inträffat. Jag hemställer förty, att till förevarande § göres ett

tillägg i nu angifna syfte».

Justitieråden Glimstedt, Lilienberg, Huss och Lindbäck förenade sig

i öfrigt om följande yttrande:

»26 § i gällande expropriationsförordning upptager i fråga om

förfarandet vid dödande af sådan inteckning i exproprierad fastighet,

som ej kunnat af ersättningsbeloppet gäldas, i hufvudsak enahanda bestämmelser,

som för dödande utan fordringshandlings företeende af inteckning

i exekutivt såld fastighet finnas i 23 § inteckningsförordningen

föreskrifna. Derest, på sätt vid granskningen af förslaget till lag angående

ändring i nämnda förordning blifvit tillstyrkt, hithörande stadganden

i sistberörda lagrum lemnas oförändrade, torde jemväl omförmälda

§ i expropriationsförordningen böra i sitt nuvarande skick bibehållas,

i hvilken händelse äfven den i förslaget till ändring af samma förordning

upptagna särskilda öfvergångsbestämmelse torde blifva öfverflödig».

Justitierådet Skärm lemnade förslaget utan anmärkning under åberopande

af hvad justitierådet vid granskningen af förslagat till lag om

ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning i fast egendom

anfört.

Justitierådet Herslow instämde i hvad justitierådet Skärm beträffande

detta ämne yttrat vid sistomförmälda lagförslag.

Justitierådet Petersson lemnade förslaget utan anmärkning.

■ ;,r.t; 1 • . • i. .:r j.: , >;r i .

5:o) förslaget till lag angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om

dikning och annan afledning af vatten den 20 Juni 1879.

Justitierådet Lindbäck, med hvilken justitieråden Glimstedt, Lilienberg

och Huss instämde, yttrade:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

39

»Hufvudsakliga syftet med den i denna lag ifrågasatta ändring torde

hafva vant att, beträffande förfarandet vid dödande af inteckning i inlöst

fastighet, bringa denna lag, som i afseende härå nu hänvisar till

inteckningsförordningen, till öfverensstämmelse med de i förslaget till

ändring af samma förordning upptagna motsvarande bestämmelser. Varder

hvad ofvan hemstälts i fråga om dessa bestämmelser bifallet, torde följaktligen

någon ändring i dikningslagen ej erfordras.»

Justitierådet Skärm lemnade förslaget utan anmärkning under åberopande

af hvad justitierådet vid granskningen af förslaget till lag om

ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning i fast egendom

anfört.

Justitierådet Herslow hänvisade till hvad han vid förslaget till lag

om ändring i vissa delar af inteckningsförordningen redan anfört, såsom

delvis egande väsentlig tillämplighet äfven i fråga om förevarande ämne.

Justitierådet Petersson lemnade förslaget utan anmärkning.

idu • it''H

Ex protocollo

Erik Öländer.

»’'') I; , :, , 1 i r. d i

!i l'')i litet’-

ni:i;rs>iÅ or?

i T fl

riKi

ii’

''• ''x

r.

IT)

i T1

11 I

,1

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.

•".v: oru-.; ; •> i'' wgCTh v/

.jft?. ''•(j '' ii ->riir! <i! > b

il,t t • / , -ii ■ i.-fiiii ■ bi "w,c

;i- ,Ö''i - , b i''1''. i;

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartements ärenden^ hållet

inför Hans May.l Konungen i statsrådet å Stockholms

slott onsdagen den 22 december 1897

if. ■ ,i. ''-in; C .?> n n ■

.o .. ,

i närvaro åt:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Akerhielm,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Justitieråden: Herslow,

Billing.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Annerstedt anmälde i

underdånighet högsta domstolens utlåtande öfver de genom Kongl.

Maj:ts beslut den 9 oktober 1896 till högsta domstolen remitterade

förslag till

l:o) lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen;

2:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875;

3:o) lag angående ändrad lydelse af 51 § konkurslagen;

4:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866; och

Hl»

■. • t

in! toiC •

i

i. G

liv;ii n

> hfvvji

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 11.

5: o) lag- angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och

annan afledning af vatten den 20 juni 1879.

Efter att hafva redogjort ej mindre för berörda lagförslag än äfven

för högsta domstolens deröfver afgifna utlåtande yttrade departementschefen

vidare:

»Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen

har blifvit jemkadt i öfverensstämmelse med hvad af högsta domstolens

fleste ledamöter vid detta förslag blifvit tillstyrkt.

Beträffande förslaget till lag om ändring i vissa delar af förordningen

angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875 hafva tre

af högsta domstolens ledamöter hemstält, att den i 23 § af nämnda förordning

upptagna föreskrift om inteckningshafvares inkallande för det

fall att dödande begäres af inteckning för fordran, som icke kunnat

gäldas, ur köpeskillingen för exekutivt såld fastighet — hvilken föreskrift

i förslaget uteslutits — måtte bibojh äflas oförändrad. Fall syntes dem

nemligen kunna förekomma, då inteckningshafvaren, derest han i ärendet

finge yttra sig, hade att framställa anmärkningar af sådan beskaffenhet,

att inteckningens dödande ej borde medgifvas.

Grunden dertill att ifrågavarande inteckningar kunna dödas utan

inteckningshafvares medgifvande är utan tvifvel den, att dessa inteckningar

efter försäljningen icke vidare medföra någon rätt till fastigheten.

Då enligt förslaget inteckningsrätten icke heller skulle kunna återupplifvas,

torde, på sätt jag redan vid föregående anmälan af detta ärende

i underdånighet anfört, innehafvaren af en sådan inteckning icke kunna

med utsigt till framgång göra någon som helst invändning mot inteckningens

dödande. Väl har vid granskning af förslaget en af högsta

domstolens ledamöter uttalat tvifvel, huruvida en inteckning, för hvilken

köparen, såsom utgifvare af fordringshandlingen eller eljest såsom föregående

innehafvare af fastigheten, redan före auktionen iklädt sig personligt

betalningsansvar, rätteligen bör förklaras hafva genom den exekutiva

försäljningen blifvit utan verkan; och har enligt hans uppfattning

nu gällande lag icke afgjort, huruvida i nämnda fäll inteckningen

kan dödas. Medgifvas bör, att gällande lagstiftning icke innehåller någon

bestämmelse i frågan. Men blifver föreliggande förslag antaget såsom

lag, kan någon tvekan härutinnan icke vidare uppkomma, då i detsamma

uttryckligen föreskrifves, att inteckning, hvarom nu är fråga, skall, efter

det köpeskillingen blifvit mellan borgenärerne fördelad, vara utan verkan.

Vidkommande åter de inteckningar, till hvilkas gäldande köpeskillingen

lemnat tillgång, låter det visserligen tänka sig, att genom

förfalskning af protokollet angående köpeskillingens fördelning eller

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

genom felaktig tillämpning af detsamma eller på annat dermed jemforligt

sätt sådan inteckning ©behörigen kan varda dödad i den ordning

23 § inteckningsförordningen bestämmer. Till sådant brottsligt eller

felaktigt förfarande — kvilket för öfrigt kan störande ingripa inom

hvarje af lagstiftningen regleradt område — torde emellertid hänsyn ej

böra tagas i vidsträcktare mån än att det bör stå öppet för den, som

titan att vara i ärendet hörd blifvit lidande genom domstolens beslut,

att, sedan han erhållit kunskap om det oriktiga beslutet, deri påkalla

ändring. Och det torde icke vara föremål för tvekan att för den, som

förlorat sin inteckningsrätt genom förfalskning eller oriktig tillämpning

af de handlingar, Indika i förevarande fall skola vid rätten företes, befogenhet

finnes att, i den ordning 25 kap. 22 § rättegångsbalken bestämmer,

söka ändring i rättens beslut.

Då sålunda borttagandet af föreskriften om inteckningshafvares

inkallande enligt min uppfattning, icke medför någon fara, och en dylik

anordning fasthellre, på sätt jemväl af en ledamot i högsta domstolen

särskildt framhållits, för fastighetsegaren måste anses innebära en bestämd

fördel, synes mig förevarande hemställan ej böra föranleda ändring

af förslaget.

En af högsta domstolens ledamöter har ansett en köpare icke

böra förhindras att, i enlighet med 111 § utsökningslagen, med inneliafvaren

af en inteckning, som icke kan fullt gäldas ur köpeskillingen,

öfverenskomma att densamma tillsvidare må qvarstå ogulden till så stort

belopp, som kan utgå; och skulle i detta fall ett undantag från den

i 23 § af förslaget gifna allmänna regeln kunna medgifvas, allenast öfverenskommelsen

blefve anmärkt i liqviden. Det sålunda ifrågasatta

undantaget synes mig emellertid icke vara af någon större praktisk betydelse.

Vid flertalet exekutiva försäljningar blir nemligen just innebafvaren

af den inteckning, som endast delvis kan utgå ur fastigheten,

köpare deraf; och i dessa fall kan möjligheten att vid gällande kraft

bibehålla en del af sistnämnda inteckning uppenbarligen icke för köparen

hafva någon synnerlig betydelse. Vid detta förhållande och då högsta

domstolens öfrige ledamöter, som deltagit i förslagets granskning, icke

biträdt ifrågavarande erinran, synes förslaget i denna del böra bibehållas

oförändradt.

I enlighet med den vid 38 § inom högsta domstolen gjorda hemställan

har i paragrafen intagits föreskrift, att i inteckningsprotokollet

anteckning må kunna göras derom att intecknad fordran vid exekutiv

försäljning kunnat ur köpeskillingen fullt utgå; hvarjemte med anledning

af förenämnda ändring i lydelsen af 86 § utsökningslagen nödiga

jemkningar i 38 och 61 §§ inteckningsförordningen blifvit vidtagna.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj.ts Nåd■ Proposition No 11.

I afseende å förslaget till lag om vissa ändringar i inteckningsförordningen

hafva slutligen två af högsta domstolens ledamöter, om ock

med skiljaktigheter beträffande detaljerna, uttalat sig för en mera genomgripande

förändring af hithörande bestämmelser. Såsom motiv härför

hafva dessa ledamöter, af hvilka den ene förklarat sig anse redan

det remitterade förslaget innebära afsevärda förbättringar i flera hänseenden,

framhållit vissa olägenheter, som enligt deras uppfattning skulle

qvarstå, äfven om förslaget genomfördes. Dessa olägenheter afse emellertid

väsentligen andra förhållanden än dem, som föranledt Riksdagens

skrifvelse i ämnet, och deras afhjelpande skulle påkalla ändringar i gällande

lagstiftning af vida större omfattning än som för närvarande kan

ifrågasättas.

Öfriga förevarande lagförslag hafva af högsta domstolens fleste

ledamöter lemnats utan annan anmärkning än som föranledes af framstälda

erinringar mot borttagande af ediktalstämningen vid dödande af

inteckning i exekutivt såld fastighet.

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställer jag i underdånighet,

att förslagen till lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen,

till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning i

fast egendom den 16 juni 1875, till lag angående ändrad lydelse af 51

§ konkurslagen, till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866,

samt till lag angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och

annan afledning af vatten den 20 juni 1879, de båda förstnämda förslagen

med de ändringar hvarom ofvan förmäles, måtte, jemlikt § 87

regeringsformen, Riksdagen till antagande föreläggas.»

Justitierådet Herslow åberopade hvad han vid förslagens granskning

i högsta domstolen yttrat i de delar, deri de nu framlagda förslagen

afveke från de af honom uttalade åsigter.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till föredragande departementschefens

hemställan.

Med bifall till denna hemställan täcktes Hans

Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen

skulle aflåtas nådig proposition i ämnet af den lydelse,

bilagan C. vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Erik Öländer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1898:57 Lagutskottets Utlåtande N:o 57 s. 1 i texten