Angående godtgörelse till jernvägsstyrelsen för förskottsvis ut
8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1898:24, Angående godtgörelse till jernvägsstyrelsen för förskottsvis ut
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
1
N:o 24.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
godtgörelse till jernvägsstyrelsen för förskottsvis utgifven
expropriationsersättning för viss till Luleå—Gellivarebanan
hörande mark; gifven Stockholms slott den 19
november 1897.
Med åberopande af bilagda protokoll öfver civilärenden för denna
dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,
att af det anslag å 250,000 kronor, som af 1890 års Riksdag stälts
till Kongl. Maj:ts förfogande att användas till bestridande af kostnader
för verkställande af inköpet af Luleå—Gellivarebanan, ett belopp af
175,582 kronor må från riksgäldskontoret till jernvägsstyrelsen utbetalas
såsom godtgörelse för af denna styrelse förskottsvis utgifven expropriationsersättning
för mark, som, innan eganderätten till Luleå—Gellivarebanan
öfvergått från Svensk—Norska jern vägsbolaget till svenska
staten, för jernvägsanläggningen tagits i anspråk, men hvilken icke ingått
uti det mellan bolaget och staten rörande banan uppgjorda köpeaftal.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj: t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAK.
E. von Krusenstjerna.
Bih. till Bi hd. Frat. I8!)8. 1 Samt. / Afd. 14 Haft. (No 24.)
1
2
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 24.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 19
november 1897.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
Gtlljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Waciitmeister.
23:o
Departementschefen, statsrådet von Krusenstjerna anförde härefter:
Uti underdånig skrifvelse den 18 december 1896 har jernvägsstyrelsen
gjort framställning om ersättning för af styrelsen förskottsvis
utbetalda ersättningsbelopp i anledning af expropriation af mark för
Luleå—Gellivarebanans behof.
Innan jag öfvergår att närmare redogöra för innehållet af jernvägsstyrelsens
berörda skrifvelse, tillåter jag mig erinra om några med
nämnda banas öfvertagande af staten förenade omständigheter.
På det Eders Kongl. Maj:t måtte blifva i tillfälle att för statens
räkning för en köpeskilling af högst 6,750,000 kronor och på de vilkor
i öfrig!, Eders Kongl. Maj:t bestämde, inköpa jernvägen mellan Luleå
och gränsen mot Norge med alla dertill hörande byggnader och öfriga
för trafikens behof utförda anläggningar jemte viss vid jernvägen
befintlig rullande materiel, stälde Riksdagen år 1890 till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande ej mindre nämnda belopp, 6,750,000 kronor, än äfven
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
för bestridande af kostnader för inköpets verkställande 250,000 kronor
att, i den mån sådant erfordrades, användas för de dermed afsedda
ändamålen; och anvisades de ifrågavarande beloppen, tillhopa högst
7,000,000 kronor, att utgå från riksgäldskontoret, med rätt för Eders
Kongi. Maj:t att lyfta beloppen, när Eders Kongl. Maj:t funne sådant
nödigt.
Sedan genom kontrakt den 24 februari 1891 svenska staten träffat
vilkorligt aftal om inköp af omförmälda jernväg, anmodade Eders
Kongl. Mapt den 6 augusti samma år fullmäktige i riksgäldskontoret
att ställa köpeskillingsbeloppet 6,500,000 kronor till Eders Kongl. Maj:ts
ministers i London förfogande, hvilket jemväl skedde, hvarefter köpet
afslöts och staten af Svensk—Norska jernvägsbolaget tillhandlade sig
jernvägen med, bland annat, den dertill hörande mark, öfver hvilken
bolaget, förvärfvat eganderätt. Af den utaf Riksdagen anvisade köpeskillingen,
högst 6,750,000 kronor, återstod alltså 250,000 kronor, som
icke heller sedermera blifvit af Eders Kongl. Maj:t i riksgäldskontoret
lyftade.
Af omförmälda för bestridande af kostnader för inköpets verkställande
beviljade belopp, 250,000 kronor, har hittills lyftats 20,957 kronor
23 öre.
Vidare har 1892 års Riksdag till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
stält ett belopp af 2,800,000 kronor, att i män af behof lyftas i riksgäldskontoret
för att användas till kompletteringsarbeten å Luleå—Gellivarebanan
och till inköp af rullande materiel för densamma äfvensom
till ersättande af de för banan under år 1891 häfda utgifter; och har
nämnda belopp, till följd af särskilda nådiga bemyndiganden, blifvit i
dess helhet i riksgäldskontoret lyftadt., till en del af statskontoret och
i öfrigt af jernvägsstyrelsen.
Sedan sistnämnda styrelse uti underdånig skrifvelse den 9 februari
1894, med erinran att, då Luleå—Gellivarebanan öfvergick i statens
ego, Svensk—Norska jernvägsbolaget ännu icke med Luleå stad träffat
bindande öfverenskommelse angående ersättning för åtskilliga, staden
tillhöriga jordområden, derå bolaget anlagt jernvägen, meddelat, bland
annat, att sedan derefter beliofvet af ökadt utrymme vid Luleå stad
och å den så kallade Svartön af vederbörande bandirektör anmälts,
styrelsen med nämnda stad, som till större delen egde de områden, som
erfordrades för berörda behofs tillgodoseende och hvilka delvis redan
tagits i besittning för jernvägen, inledt underhandlingar om förvärfvande
af eganderätt till ej mindre sistnämnda, Luleå stad tillhöriga mark, än
äfven den mark, som staden egde och Svensk—Norska jernvägsbolaget
4
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 24.
tagit i anspråk för jern vägens framdragande; att dessa underhandlingar
emellertid icke ledt till något resultat; samt att derjemte eganderätten
till en del af det område, som afsetts att förvärfvas å den så kallade
Svartön, vore underkastad tvist mellan Luleå stad och Björsby byamän,
behagade Eders Kongl. Maj:t med anledning af jernvägsstyrelsens uti
berörda underdåniga skrifvelse i sådant hänseende gjorda framställning,
genom nådigt bref den 14 juni 1894 medgifva, att styrelsen finge, der
godvillig öfverenskommelse ej kunde träffas, i den ordning nådiga förordningen
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
den 14 april 1866 stadgade, för statens jernvägars räkning inlösa ej
mindre af Luleå stad tillhörig mark och den jord, angående hvilken
tvist påginge mellan staden och Björsby byamän, än äfven af den andra
personer tillhöriga mark de områden, som för jernvägens behof erfordrades
enligt styrelsens skrifvelse bifogade, utaf kommissionslandtmätaren
Z. E. Wallmark upprättade kartor med tillhörande beskrifning och
häfdeförteckning, i den mån samma områden icke redan kunde vara
svenska staten tillhöriga.
Uti sin ofvanomförmälda underdåniga skrifvelse den 18 december
1896 anför jern vägsstyrelsen följande:
Jemlikt. det genom nådiga brefvet den 14 juni 1894 erhållna
bemyndigandet hade styrelsen uppdragit åt t. f. intendenten vid Luleå
—Gellivarebanan att gå i författning om att ifrågavarande expropriationsförrättningar
blefve verkstälda, samt att de ersättningar, som af
vederbörande expropriationsnämnder bestämdes, blefve behörigen utbetalade.
I behörig ordning hade ock under loppet af åren 1895 och
1896 berörda expropriationsärenden vunnit handläggning och afslutats,
hvarefter Luleå stads drätselkammare till styrelsen insändt räkning å
de ersättningsbelopp, tillsammans 212,727 kronor, som jemlikt expropriationsnämndernas
och vederbörande underrätters laga kraftvunna
beslut borde staden tillkomma. Af nämnda summa skulle emellertid
jemlikt Neder-Luleå häradsrätts föreskrift i utslag den 15 maj 1896
till följd af uppkommen tvist mellan Luleå stad och Björsby byamän
rörande vissa områden å Svartön ett belopp af 17,741 kronor 50 öre
deponeras i Sveriges riksbank. Af beloppet 212,727 kronor utgjorde
i öfrigt 504 kronor kostnader för expropriationsförrättniugar, i hvilket
senare afseende styrelsen dessutom genom vederbörande underrätters
beslut förpligtats att till andra vederbörande än Luleå stad utgifva
tillsammans 4,025 kronor 53 öre, hvadan alltså hela det ersättningsbelopp,
styrelsen ådömts utgifva, uppginge till 216,752 kronor 53 öre,
deraf 212,223 kronor för jordlösen och 4,529 kronor 53 öre för expro
-
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Froposition N:o 24.
priationskostnader. Då af expropriationshandlingarne icke direkt framginge,
huru stor del af den exproprierade marken förut innehafts af
Svensk—Norska jern vägsbolaget och huru stor del deraf intagits sedan
jern vägen kommit i statens ego, hade styrelsen anmodat kommissionsiandtmätaren
Wallmark att i detta hänseende verkställa utredning; och
hade Wallmark derefter inkommit med intyg, utvisande att områden,
för hvilka enligt expropriationsnämndernas beslut ersättning faststälts
till sammanlagdt belopp af 36,641 kronor, intagits efter det Gellivarebanan
kommit i statens hand, men att det exproprierade området i
öfrigt, hvarför ersättningsbeloppet således utgjorde 175,582 kronor, före
tiden för banans öfverlåtelse till staten varit för banans behof intaget.
Vidare hade styrelsen låtit verkställa utredning, till hvilken del den
genom domstolarnes utslag ådömda expropriationskostnaden, 4,529 kronor
53 öre, kunde anses vidlåda de olika områdena; och hade denna utredning
gifvit vid handen, att 3,476 kronor 26 öre borde anses belöpa på
det före köpet intagna området samt 1,053 kronor 27 öre på det sedermera
intagna.
Med anmälan att styrelsen, på det staten måtte undgå att för de
sålunda ådömda beloppen gälda ränta, af under händer varande medel
liqviderat samma belopp, anhåller nu styrelsen hos Eders Kongl. Maj:t
om beredande af ersättning för de sålunda förskottsvis gjorda utbetalningarne,
dervid styrelsen, med tillkännagifvande att af ofvanomförmälda
anslag å 2,800,000 kronor, som 1892 års Riksdag stält till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande för att användas till kompletteringsarbeten å
Luleå—Gellivarebanan med mera, en besparing af 81,194 kronor 27
öre funnes disponibel å de af styrelsen lyftade medlen, hemställer dels
att, då, hvad anginge den summa som belöpte på det redan af SvenskNorska
jernvägsbolaget intagna området — med kostnader 179,058
kronor 26 öre — denna summa syntes böra gäldas af det anslag,
6,750,000 kronor, som 1890 års Riksdag anvisat för inköp af Luleå—
Gellivarebanan och å hvilket anslag ett belopp af 250,000 kronor återstode
disponibelt, Eders Kongl. Maj:t måtte bemyndiga styrelsen att
hos riksgäldskontoret å sagda anslag lyfta det för ändamålet erforderliga
beloppet, dels ock att Eders Kongl. Maj:t måtte medgifva, att den
summa, som belöpte å det nyintagna området — med kostnader 37,694
kronor 27 öre — finge gäldas af förenämnda, hos styrelsen innestående
besparing å anslaget till kompletteringsarbeten å Luleå—Gellivarebanan
med mera.
Öfver denna jernvägsstyrelsens framställning, utom i hvad densamma
afsåg tillstånd för styrelsen att använda besparing, som upp
-
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
kommit å det till kompletteringsarbeten å ifrågavarande bana beviljade
anslaget, hafva fullmäktige i riksgäldskontoret den 14 januari innevarande
år på anmodan afgifvit yttrande, deruti fullmäktige till eu
början erinrat, att uti anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari
1892 angående medel till Luleå—Gellivarebanans försättande i fullständigt
skick med mera dåvarande chefen för civildepartementet beträffande
det belopp å 250,000 kronor, som återstode af den för nämnda
banas förvärfvande anvisade köpeskillingen, meddelat att, enär af den
för bestridande af omkostnader för inköpet af samma bana anslagna
summa, 250,000 kronor, antagligen komme att utgå endast 20,000 till
30,000 kronor, af hela det af Riksdagen dels för inköpet och dels för
kostnaderna beviljade anslag skulle inbesparas åtminstone 450,000 kronor,
att derefter i den vid 1892 års riksdags statsutskotts memorial
n:o 83 fogade, af utskottet uppgjorda förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets
inkomster och utgifter från och med den 12 maj 1892
till samma års slut den fullmäktige medgifna upplåningsrätt minskats
med skilnaden mellan de vid 1890 års riksdag anvisade medel för
inköp af banan mellan Luleå och norska gränsen, 6,750,000 kronor,
samt den af riksgäldskontoret betalda köpesumman, 6,500,000 kronor,
eller 250,000 kronor, samt att Riksdagen ur reglementet för riksgäldskontoret
uteslutit det af 1890 års Riksdag gifna bemyndigande om
upplåning af medel till inköp med mera af berörda jernväg, hvilket
lånebemyndigande ansetts hafva blifvit till fullo verkstäldt.
Af hvad sålunda anförts — yttra fullmäktige vidare — framginge,
att fullmäktige numera icke bland riksgäldskontorets medel egde någon
tillgång, som finge användas till bestridande af ytterligare förekommande
köpeskilling eller dermed jemförlig ersättning för Luleå—
Gellivarebanan. Annat vore deremot förhållandet med det till omkostnader
för inköpets verkställande anvisade belopp, 250,000 kronor.
Häraf innestode nemligen i riksgäldskontoret fortfarande 229,042 kronor
77 öre. Då jernvägsstyrelsens förevarande underdåniga skrifvelse
gåfve vid handen, att en del af den för nämnda banas behof exproprierade
marken varit intagen till banan redan före statens inköp af jernvägen,
ehuru Svensk-Norska jern vägsbolaget ej förvärfvat eganderätt
dertill, samt att expropriationsförfarandet påkallats deraf att styrelsen
icke kunnat med markens egare träffa öfverenskommelse om förvärfvande
för statens räkning af eganderätt till densamma, ansåge sig fullmäktige
oförhindrade att på reqvisition af Eders Kongl. Maj:t utbetala
den på ifrågavarande del fallande kostnad för expropriation sförrättningen,
enligt jernvägsstyrelsens uppgift 3,476 kronor 26 öre.
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
Derefter har jemväl statskontoret den 20 sistlidne april i detta
ärende afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och deruti, med tillkännagifvande
att statskontoret med afseende å hvad fullmäktige i
rilcsgäldskontoret anfört biträdde de af fullmäktige uttalade åsigter,
hemstält att, då, i händelse dessa åsigter af Eders Kongl. Maj:t godkändes,
endast 3,476 kronor 26 öre af det utaf jern vägsstyrelsen förskjutna
beloppet skulle komma att ersättas af medel, som stode under
riksgäldskontorets förvaltning, hvadan af det förskjutna beloppet skulle
återstå till ersättande 213,276 kronor 27 öre, Eders Kongl. Maj:t måtte
hos Riksdagen äska ej mindre medgifvande att använda ofvanomförmälda,
å anslaget till kompletteringsarbeten å Luleå— Gellivarebanan
med mera uppkomna besparing, 81,194 kronor 27 öre, till ersättande,
så långt den räckte, af nyssberörda förskott än äfven för ersättande af
återstoden af förskottet ett anslag å 132,082 kronor.
Hvad först angår sättet för gäldande af den del utaf det af jernvägsstyrelsen
till ersättande anmälda beloppet, som belöper på mark,
hvilken efter det Luleå—Gellivarebanan öfvergatt i statens eg o med
jernvägen förenats, finner jag hinder icke möta för Eders. Kongl. Maj:t
att bifalla hvad jernvägsstyrelsen i detta afseende föreslagit och sålunda
medgifva, att härför må af den hos styrelsen innestående behållningen
å anslaget till kompletteringsarbeten å Luleå—Gellivarebanan m. m.
användas erforderliga beloppet, 37,694 kronor 27 öre.
Beträffande åter den del af förskottet, som belöper på mark, hvilken
redan af Svensk-Norska jernvägsbolaget lagts till jernvägen, eller
179,058 kronor 26 öre, torde, med hänsyn till hvad. fullmäktige i
riksgäldskontoret anfört, medel från riksgäldskontoret icke kunna till
betäckande deraf reqvireras i vidsträcktare man, än fullmäktige föreslagit
eller såvidt angår den uppskattade kostnaden för expropriationsförrättningarna,
3,476 kronor 26 öre. För beredande af ersättning åt jernvägsstyrelsen
för återstoden af ifrågavarande förskott, 175,582 kronor,
lärer derföre framställning till Riksdagen blifva nödvändig.
Att emellertid, såsom statskontoret ifrågasatt, hos Riksdagen begära
medgifvande att för ändamålet i första rummet använda återstående
behållningen å anslaget till kompletteringsarbeten å Lnleå—Gellivarebanan
finner jag icke tillrådligt, då, efter hvad jag från jernvägsstyrelscn
under hand inhemtat, en dol af nämnda behållning är behöflig
för bestridande af med komplettoringsarbetena förenade kostnader,
hvilka ännu ej kunnat gäldas.
8
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 24.
Lämpligare synes mig då om för ändamålet finge användas erforderligt
belopp af den i riksgäldskontoret innestående odisponerade
återstoden af det till bestridande af kostnaderna för inköpet af Luleå—
Gellivarebanan anvisade anslag af 250,000 kronor, hvilken återstod,
nu utgörande 229,042 kronor 77 öre, dertill lemnar full tillgång.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte
dels bemyndiga jernvägsstyrelsen ej mindre att af hos styrelsen
innestående besparing af det utaf 1892 års Riksdag till kompletterings - arbeten å Luleå—Gellivarebanan m. m. anvisade anslag å 2,800,000
kronor använda ett belopp af 37,694 kronor 27 öre till gäldande af
den del af ifrågavarande, utaf styrelsen förskottsvis bestridda kostnader,
som belöpa på den mark, hvilken, efter det nämnda bana öfvergått
i statens ego, med densamma förenats, än äfven att i riksgäldskontoret
af det anslag å 250,000 kronor, som af 1890 års Riksdag
stälts till Eders Kongl. Maj:ts förfogande att användas till bestridande
af kostnader för inköpet af berörda bana, lyfta ett belopp af 3,476
kronor 26 öre att användas till betäckande af den del af kostnaden
för expropriationsförrättningarne, som belöper på sådan mark, som
redan vid tiden för banans öfvertagande af staten varit med banan
förenad,
dels ock i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva,
att af berörda anslag å 250,000 kronor ett belopp af 175,582
kronor må från riksgäldskontoret till jernvägsstyrelsen utbetalas såsom
godtgörelse för af denna styrelse förskottsvis utgifven expropriationsersättning
för mark, som, innan eganderätten till Luleå—Gelivarebanan
öfver gått från Svensk-Norska jernvägsbolaget till svenska staten, för
jernvägsanläggningen tagits i anspråk, men hvilken icke ingått uti det
mellan bolaget och staten rörande banan uppgjorda köpeaftal.
Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i
nåder lemna bifall samt förordna, att proposition i
ämnet skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Clas Lindbeck.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1898.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1898:22 Statsutskottets Utlåtande N:o 22 s. 3 i texten