Sök i Ratio Lex

Angående godtgörelse till jernvägsstyrelsen för förskottsvis ut

8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1898:24, Angående godtgörelse till jernvägsstyrelsen för förskottsvis ut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

1

N:o 24.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående

godtgörelse till jernvägsstyrelsen för förskottsvis utgifven

expropriationsersättning för viss till Luleå—Gellivarebanan

hörande mark; gifven Stockholms slott den 19

november 1897.

Med åberopande af bilagda protokoll öfver civilärenden för denna

dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,

att af det anslag å 250,000 kronor, som af 1890 års Riksdag stälts

till Kongl. Maj:ts förfogande att användas till bestridande af kostnader

för verkställande af inköpet af Luleå—Gellivarebanan, ett belopp af

175,582 kronor må från riksgäldskontoret till jernvägsstyrelsen utbetalas

såsom godtgörelse för af denna styrelse förskottsvis utgifven expropriationsersättning

för mark, som, innan eganderätten till Luleå—Gellivarebanan

öfvergått från Svensk—Norska jern vägsbolaget till svenska

staten, för jernvägsanläggningen tagits i anspråk, men hvilken icke ingått

uti det mellan bolaget och staten rörande banan uppgjorda köpeaftal.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj: t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAK.

E. von Krusenstjerna.

Bih. till Bi hd. Frat. I8!)8. 1 Samt. / Afd. 14 Haft. (No 24.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 24.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 19

november 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gtlljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Waciitmeister.

23:o

Departementschefen, statsrådet von Krusenstjerna anförde härefter:

Uti underdånig skrifvelse den 18 december 1896 har jernvägsstyrelsen

gjort framställning om ersättning för af styrelsen förskottsvis

utbetalda ersättningsbelopp i anledning af expropriation af mark för

Luleå—Gellivarebanans behof.

Innan jag öfvergår att närmare redogöra för innehållet af jernvägsstyrelsens

berörda skrifvelse, tillåter jag mig erinra om några med

nämnda banas öfvertagande af staten förenade omständigheter.

På det Eders Kongl. Maj:t måtte blifva i tillfälle att för statens

räkning för en köpeskilling af högst 6,750,000 kronor och på de vilkor

i öfrig!, Eders Kongl. Maj:t bestämde, inköpa jernvägen mellan Luleå

och gränsen mot Norge med alla dertill hörande byggnader och öfriga

för trafikens behof utförda anläggningar jemte viss vid jernvägen

befintlig rullande materiel, stälde Riksdagen år 1890 till Eders Kongl.

Maj:ts förfogande ej mindre nämnda belopp, 6,750,000 kronor, än äfven

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

för bestridande af kostnader för inköpets verkställande 250,000 kronor

att, i den mån sådant erfordrades, användas för de dermed afsedda

ändamålen; och anvisades de ifrågavarande beloppen, tillhopa högst

7,000,000 kronor, att utgå från riksgäldskontoret, med rätt för Eders

Kongi. Maj:t att lyfta beloppen, när Eders Kongl. Maj:t funne sådant

nödigt.

Sedan genom kontrakt den 24 februari 1891 svenska staten träffat

vilkorligt aftal om inköp af omförmälda jernväg, anmodade Eders

Kongl. Mapt den 6 augusti samma år fullmäktige i riksgäldskontoret

att ställa köpeskillingsbeloppet 6,500,000 kronor till Eders Kongl. Maj:ts

ministers i London förfogande, hvilket jemväl skedde, hvarefter köpet

afslöts och staten af Svensk—Norska jernvägsbolaget tillhandlade sig

jernvägen med, bland annat, den dertill hörande mark, öfver hvilken

bolaget, förvärfvat eganderätt. Af den utaf Riksdagen anvisade köpeskillingen,

högst 6,750,000 kronor, återstod alltså 250,000 kronor, som

icke heller sedermera blifvit af Eders Kongl. Maj:t i riksgäldskontoret

lyftade.

Af omförmälda för bestridande af kostnader för inköpets verkställande

beviljade belopp, 250,000 kronor, har hittills lyftats 20,957 kronor

23 öre.

Vidare har 1892 års Riksdag till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

stält ett belopp af 2,800,000 kronor, att i män af behof lyftas i riksgäldskontoret

för att användas till kompletteringsarbeten å Luleå—Gellivarebanan

och till inköp af rullande materiel för densamma äfvensom

till ersättande af de för banan under år 1891 häfda utgifter; och har

nämnda belopp, till följd af särskilda nådiga bemyndiganden, blifvit i

dess helhet i riksgäldskontoret lyftadt., till en del af statskontoret och

i öfrigt af jernvägsstyrelsen.

Sedan sistnämnda styrelse uti underdånig skrifvelse den 9 februari

1894, med erinran att, då Luleå—Gellivarebanan öfvergick i statens

ego, Svensk—Norska jernvägsbolaget ännu icke med Luleå stad träffat

bindande öfverenskommelse angående ersättning för åtskilliga, staden

tillhöriga jordområden, derå bolaget anlagt jernvägen, meddelat, bland

annat, att sedan derefter beliofvet af ökadt utrymme vid Luleå stad

och å den så kallade Svartön af vederbörande bandirektör anmälts,

styrelsen med nämnda stad, som till större delen egde de områden, som

erfordrades för berörda behofs tillgodoseende och hvilka delvis redan

tagits i besittning för jernvägen, inledt underhandlingar om förvärfvande

af eganderätt till ej mindre sistnämnda, Luleå stad tillhöriga mark, än

äfven den mark, som staden egde och Svensk—Norska jernvägsbolaget

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 24.

tagit i anspråk för jern vägens framdragande; att dessa underhandlingar

emellertid icke ledt till något resultat; samt att derjemte eganderätten

till en del af det område, som afsetts att förvärfvas å den så kallade

Svartön, vore underkastad tvist mellan Luleå stad och Björsby byamän,

behagade Eders Kongl. Maj:t med anledning af jernvägsstyrelsens uti

berörda underdåniga skrifvelse i sådant hänseende gjorda framställning,

genom nådigt bref den 14 juni 1894 medgifva, att styrelsen finge, der

godvillig öfverenskommelse ej kunde träffas, i den ordning nådiga förordningen

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

den 14 april 1866 stadgade, för statens jernvägars räkning inlösa ej

mindre af Luleå stad tillhörig mark och den jord, angående hvilken

tvist påginge mellan staden och Björsby byamän, än äfven af den andra

personer tillhöriga mark de områden, som för jernvägens behof erfordrades

enligt styrelsens skrifvelse bifogade, utaf kommissionslandtmätaren

Z. E. Wallmark upprättade kartor med tillhörande beskrifning och

häfdeförteckning, i den mån samma områden icke redan kunde vara

svenska staten tillhöriga.

Uti sin ofvanomförmälda underdåniga skrifvelse den 18 december

1896 anför jern vägsstyrelsen följande:

Jemlikt. det genom nådiga brefvet den 14 juni 1894 erhållna

bemyndigandet hade styrelsen uppdragit åt t. f. intendenten vid Luleå

—Gellivarebanan att gå i författning om att ifrågavarande expropriationsförrättningar

blefve verkstälda, samt att de ersättningar, som af

vederbörande expropriationsnämnder bestämdes, blefve behörigen utbetalade.

I behörig ordning hade ock under loppet af åren 1895 och

1896 berörda expropriationsärenden vunnit handläggning och afslutats,

hvarefter Luleå stads drätselkammare till styrelsen insändt räkning å

de ersättningsbelopp, tillsammans 212,727 kronor, som jemlikt expropriationsnämndernas

och vederbörande underrätters laga kraftvunna

beslut borde staden tillkomma. Af nämnda summa skulle emellertid

jemlikt Neder-Luleå häradsrätts föreskrift i utslag den 15 maj 1896

till följd af uppkommen tvist mellan Luleå stad och Björsby byamän

rörande vissa områden å Svartön ett belopp af 17,741 kronor 50 öre

deponeras i Sveriges riksbank. Af beloppet 212,727 kronor utgjorde

i öfrigt 504 kronor kostnader för expropriationsförrättniugar, i hvilket

senare afseende styrelsen dessutom genom vederbörande underrätters

beslut förpligtats att till andra vederbörande än Luleå stad utgifva

tillsammans 4,025 kronor 53 öre, hvadan alltså hela det ersättningsbelopp,

styrelsen ådömts utgifva, uppginge till 216,752 kronor 53 öre,

deraf 212,223 kronor för jordlösen och 4,529 kronor 53 öre för expro
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Froposition N:o 24.

priationskostnader. Då af expropriationshandlingarne icke direkt framginge,

huru stor del af den exproprierade marken förut innehafts af

Svensk—Norska jern vägsbolaget och huru stor del deraf intagits sedan

jern vägen kommit i statens ego, hade styrelsen anmodat kommissionsiandtmätaren

Wallmark att i detta hänseende verkställa utredning; och

hade Wallmark derefter inkommit med intyg, utvisande att områden,

för hvilka enligt expropriationsnämndernas beslut ersättning faststälts

till sammanlagdt belopp af 36,641 kronor, intagits efter det Gellivarebanan

kommit i statens hand, men att det exproprierade området i

öfrigt, hvarför ersättningsbeloppet således utgjorde 175,582 kronor, före

tiden för banans öfverlåtelse till staten varit för banans behof intaget.

Vidare hade styrelsen låtit verkställa utredning, till hvilken del den

genom domstolarnes utslag ådömda expropriationskostnaden, 4,529 kronor

53 öre, kunde anses vidlåda de olika områdena; och hade denna utredning

gifvit vid handen, att 3,476 kronor 26 öre borde anses belöpa på

det före köpet intagna området samt 1,053 kronor 27 öre på det sedermera

intagna.

Med anmälan att styrelsen, på det staten måtte undgå att för de

sålunda ådömda beloppen gälda ränta, af under händer varande medel

liqviderat samma belopp, anhåller nu styrelsen hos Eders Kongl. Maj:t

om beredande af ersättning för de sålunda förskottsvis gjorda utbetalningarne,

dervid styrelsen, med tillkännagifvande att af ofvanomförmälda

anslag å 2,800,000 kronor, som 1892 års Riksdag stält till Eders

Kongl. Maj:ts förfogande för att användas till kompletteringsarbeten å

Luleå—Gellivarebanan med mera, en besparing af 81,194 kronor 27

öre funnes disponibel å de af styrelsen lyftade medlen, hemställer dels

att, då, hvad anginge den summa som belöpte på det redan af SvenskNorska

jernvägsbolaget intagna området — med kostnader 179,058

kronor 26 öre — denna summa syntes böra gäldas af det anslag,

6,750,000 kronor, som 1890 års Riksdag anvisat för inköp af Luleå—

Gellivarebanan och å hvilket anslag ett belopp af 250,000 kronor återstode

disponibelt, Eders Kongl. Maj:t måtte bemyndiga styrelsen att

hos riksgäldskontoret å sagda anslag lyfta det för ändamålet erforderliga

beloppet, dels ock att Eders Kongl. Maj:t måtte medgifva, att den

summa, som belöpte å det nyintagna området — med kostnader 37,694

kronor 27 öre — finge gäldas af förenämnda, hos styrelsen innestående

besparing å anslaget till kompletteringsarbeten å Luleå—Gellivarebanan

med mera.

Öfver denna jernvägsstyrelsens framställning, utom i hvad densamma

afsåg tillstånd för styrelsen att använda besparing, som upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

kommit å det till kompletteringsarbeten å ifrågavarande bana beviljade

anslaget, hafva fullmäktige i riksgäldskontoret den 14 januari innevarande

år på anmodan afgifvit yttrande, deruti fullmäktige till eu

början erinrat, att uti anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari

1892 angående medel till Luleå—Gellivarebanans försättande i fullständigt

skick med mera dåvarande chefen för civildepartementet beträffande

det belopp å 250,000 kronor, som återstode af den för nämnda

banas förvärfvande anvisade köpeskillingen, meddelat att, enär af den

för bestridande af omkostnader för inköpet af samma bana anslagna

summa, 250,000 kronor, antagligen komme att utgå endast 20,000 till

30,000 kronor, af hela det af Riksdagen dels för inköpet och dels för

kostnaderna beviljade anslag skulle inbesparas åtminstone 450,000 kronor,

att derefter i den vid 1892 års riksdags statsutskotts memorial

n:o 83 fogade, af utskottet uppgjorda förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets

inkomster och utgifter från och med den 12 maj 1892

till samma års slut den fullmäktige medgifna upplåningsrätt minskats

med skilnaden mellan de vid 1890 års riksdag anvisade medel för

inköp af banan mellan Luleå och norska gränsen, 6,750,000 kronor,

samt den af riksgäldskontoret betalda köpesumman, 6,500,000 kronor,

eller 250,000 kronor, samt att Riksdagen ur reglementet för riksgäldskontoret

uteslutit det af 1890 års Riksdag gifna bemyndigande om

upplåning af medel till inköp med mera af berörda jernväg, hvilket

lånebemyndigande ansetts hafva blifvit till fullo verkstäldt.

Af hvad sålunda anförts — yttra fullmäktige vidare — framginge,

att fullmäktige numera icke bland riksgäldskontorets medel egde någon

tillgång, som finge användas till bestridande af ytterligare förekommande

köpeskilling eller dermed jemförlig ersättning för Luleå—

Gellivarebanan. Annat vore deremot förhållandet med det till omkostnader

för inköpets verkställande anvisade belopp, 250,000 kronor.

Häraf innestode nemligen i riksgäldskontoret fortfarande 229,042 kronor

77 öre. Då jernvägsstyrelsens förevarande underdåniga skrifvelse

gåfve vid handen, att en del af den för nämnda banas behof exproprierade

marken varit intagen till banan redan före statens inköp af jernvägen,

ehuru Svensk-Norska jern vägsbolaget ej förvärfvat eganderätt

dertill, samt att expropriationsförfarandet påkallats deraf att styrelsen

icke kunnat med markens egare träffa öfverenskommelse om förvärfvande

för statens räkning af eganderätt till densamma, ansåge sig fullmäktige

oförhindrade att på reqvisition af Eders Kongl. Maj:t utbetala

den på ifrågavarande del fallande kostnad för expropriation sförrättningen,

enligt jernvägsstyrelsens uppgift 3,476 kronor 26 öre.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

Derefter har jemväl statskontoret den 20 sistlidne april i detta

ärende afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och deruti, med tillkännagifvande

att statskontoret med afseende å hvad fullmäktige i

rilcsgäldskontoret anfört biträdde de af fullmäktige uttalade åsigter,

hemstält att, då, i händelse dessa åsigter af Eders Kongl. Maj:t godkändes,

endast 3,476 kronor 26 öre af det utaf jern vägsstyrelsen förskjutna

beloppet skulle komma att ersättas af medel, som stode under

riksgäldskontorets förvaltning, hvadan af det förskjutna beloppet skulle

återstå till ersättande 213,276 kronor 27 öre, Eders Kongl. Maj:t måtte

hos Riksdagen äska ej mindre medgifvande att använda ofvanomförmälda,

å anslaget till kompletteringsarbeten å Luleå— Gellivarebanan

med mera uppkomna besparing, 81,194 kronor 27 öre, till ersättande,

så långt den räckte, af nyssberörda förskott än äfven för ersättande af

återstoden af förskottet ett anslag å 132,082 kronor.

Hvad först angår sättet för gäldande af den del utaf det af jernvägsstyrelsen

till ersättande anmälda beloppet, som belöper på mark,

hvilken efter det Luleå—Gellivarebanan öfvergatt i statens eg o med

jernvägen förenats, finner jag hinder icke möta för Eders. Kongl. Maj:t

att bifalla hvad jernvägsstyrelsen i detta afseende föreslagit och sålunda

medgifva, att härför må af den hos styrelsen innestående behållningen

å anslaget till kompletteringsarbeten å Luleå—Gellivarebanan m. m.

användas erforderliga beloppet, 37,694 kronor 27 öre.

Beträffande åter den del af förskottet, som belöper på mark, hvilken

redan af Svensk-Norska jernvägsbolaget lagts till jernvägen, eller

179,058 kronor 26 öre, torde, med hänsyn till hvad. fullmäktige i

riksgäldskontoret anfört, medel från riksgäldskontoret icke kunna till

betäckande deraf reqvireras i vidsträcktare man, än fullmäktige föreslagit

eller såvidt angår den uppskattade kostnaden för expropriationsförrättningarna,

3,476 kronor 26 öre. För beredande af ersättning åt jernvägsstyrelsen

för återstoden af ifrågavarande förskott, 175,582 kronor,

lärer derföre framställning till Riksdagen blifva nödvändig.

Att emellertid, såsom statskontoret ifrågasatt, hos Riksdagen begära

medgifvande att för ändamålet i första rummet använda återstående

behållningen å anslaget till kompletteringsarbeten å Lnleå—Gellivarebanan

finner jag icke tillrådligt, då, efter hvad jag från jernvägsstyrelscn

under hand inhemtat, en dol af nämnda behållning är behöflig

för bestridande af med komplettoringsarbetena förenade kostnader,

hvilka ännu ej kunnat gäldas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 24.

Lämpligare synes mig då om för ändamålet finge användas erforderligt

belopp af den i riksgäldskontoret innestående odisponerade

återstoden af det till bestridande af kostnaderna för inköpet af Luleå—

Gellivarebanan anvisade anslag af 250,000 kronor, hvilken återstod,

nu utgörande 229,042 kronor 77 öre, dertill lemnar full tillgång.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kongl. Maj:t måtte

dels bemyndiga jernvägsstyrelsen ej mindre att af hos styrelsen

innestående besparing af det utaf 1892 års Riksdag till kompletterings - arbeten å Luleå—Gellivarebanan m. m. anvisade anslag å 2,800,000

kronor använda ett belopp af 37,694 kronor 27 öre till gäldande af

den del af ifrågavarande, utaf styrelsen förskottsvis bestridda kostnader,

som belöpa på den mark, hvilken, efter det nämnda bana öfvergått

i statens ego, med densamma förenats, än äfven att i riksgäldskontoret

af det anslag å 250,000 kronor, som af 1890 års Riksdag

stälts till Eders Kongl. Maj:ts förfogande att användas till bestridande

af kostnader för inköpet af berörda bana, lyfta ett belopp af 3,476

kronor 26 öre att användas till betäckande af den del af kostnaden

för expropriationsförrättningarne, som belöper på sådan mark, som

redan vid tiden för banans öfvertagande af staten varit med banan

förenad,

dels ock i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva,

att af berörda anslag å 250,000 kronor ett belopp af 175,582

kronor må från riksgäldskontoret till jernvägsstyrelsen utbetalas såsom

godtgörelse för af denna styrelse förskottsvis utgifven expropriationsersättning

för mark, som, innan eganderätten till Luleå—Gelivarebanan

öfver gått från Svensk-Norska jernvägsbolaget till svenska staten, för

jernvägsanläggningen tagits i anspråk, men hvilken icke ingått uti det

mellan bolaget och staten rörande banan uppgjorda köpeaftal.

Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i

nåder lemna bifall samt förordna, att proposition i

ämnet skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Clas Lindbeck.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1898:22 Statsutskottets Utlåtande N:o 22 s. 3 i texten