Med förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862
1898-01-28 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1898:40, Med förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862
Dokumentets text
Kongl. Maj-M Nåd. Proposition No 40.
1
N:o 40.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till lag angående ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och 73 i
förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars
1862; gifven Stockholms slott den 28 januari 1898.
Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag innehåller, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad
lydelse af §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
iiRulf /il .fri i-i? i i tO*r* .''JJ5V-U ‘ hud! j * -: > ,-h*: ’VU; u • *• •» i
E. von Krusenstjerna.
liih, till Kiksd. Prat. 1898. t Sami. 1 Aftl. 24 Raft. (N:o 40.)
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
Förslag
till
lag angående ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, § 11 sådan densamma
lyder enligt förordningen den 26 oktober 1888 och § 59, sådan samma
paragraf lyder enligt nyssnämnda förordning och förordningen den 8
mars 1889, skola erhålla följande ändrade lydelse:
11. ‘
y ()X l ::tf'' 1• i-, t
Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta
fyrktal; dock må ej af aktiebolag rösträtt för andra beskattningsföremål
än jordbruksfastighet utöfvas för mera än en tjugondedel af kommunens
hela fyrktal. Ej heller må någon rösta för högre röstetal, än som
sammanlagdt tillkommer öfrige röstegande inom kommunen.
Der för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom
kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utgörande
af kommunalutskylder i allmänhet gällande, finnes särskildt
stadgad, skall röstvärdet vid beslut öfver ärenden, som röra sådana
besvär, beräknas efter den särskildt bestämda grunden.
§ 21.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, framställer ordföranden
proposition, så affattad, att den må kunna med ja eller nej besvaras.
Ordföranden tillkännagifver derefter, huru enligt hans uppfattning
beslutet utfallit, och befäster detsamma, der omröstning ej begäres, med
klubbslag. Åskas omröstning, verkställes den öppet och efter upprop.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
3
, Till beslut i andra frågor än dem, hvarom i §§ 27, 36 och 73,
punkt b), sägs, erfordras blott enkel pluralitet af de afgifna rösterna,
enligt den vid omröstningen följda röstgrund.
Falla rösterna lika för olika meningar, gäller den mening, hvilken
de fleste röstande efter hufvudtalet bifallit. Äro äfven efter sådan beräkning
rösterna lika delade, varder den mening beslut, som ordföranden
biträder.
159. -
Kommunalnämnden skall verkställa fyrktalssättningen och deröfver
upprätta en längd, upptagande, särskildt för hvarje skattskyldig och i
särskilda kolumner: för i mantal satt jord, för jordbruksfastighet utan
mantal och för annan fastighet debiterad bevillning enligt gällande förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst (eller,
der bevillning ej utgår, det belopp, som, uträknadt efter taxeringsvärdet,
mot sådan bevillning svarar); för öfriga beskattningsföremål debiterad
enahanda bevillning; det, åsätta fyrktalet, för i mantal satt jord; fyrktalet
för jordbruksfastighet utan mantal; fyrktalet för annan fastighet;
fyrktalet för alla öfriga beskattningsföremål och summan af den skattskyldiges
fyrktal, hvarjemte i längden skall antecknas kommunens hela
fyrktal; allt på sätt det, under litt. A bifogade formulär till fyrktalslängd
närmare utvisar.
Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas debitering,
utgör, med iakttagande af de bestämmelser och undantag §§ 8, 9
och 11 innehålla, tillika kommunens röstlängd. Har, sedan längden
justerades, ny egare eller brukare tillträdt fast egendom, och varder
sådant inför kommunalstämman styrkt, uppföres den nye egaren eller
brukaren i längden såsom röstberättigad för fastigheten; börande kungörelse
om stämma, der dylikt ärende skall förekomma, från predikstolen
uppläsas minst en vecka förut. I den för anmärkningar afsedda
kolumn antecknas, dels om af ofvan angifven orsak rösträtt för fast
egendom öfvergått till annan person, dels, der begränsning enligt § 11
eger rum, röstetalet, dels ock om och på hvilken grund i följd af bestämmelserna
i §§ 8 och 9 någon i längden uppförd skattskyldig icke
eger utöfva rösträtt. Längden upprättas i två exemplar, af hvilka det
ena i sockenstugan anslås och det andra hos kommunalnämnden förvaras.
§ 73.
För att vinna bindande kraft skola kommunalstämmans beslut, underställas
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse, då besluten angå:
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan kom
munen
tillhörig fastighet, som, för något dess gemensamma nytta afseende
ändamål, genom gåfva eller testamente kommunen tillfallit, äfvensom
öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter, kommunen
till sådan fastighet eger; och v :+ • -
b) upptagande af lån, stäldt på längre återbetalningstid än två år.
Kong!. Maj:ts nådiga pröfning skola ock underställas de af kommunalstämman
antagna förslag till nya eller förhöjda afgifter å den
allmänna rörelsen, såsom väg-, bro- och färjpenningar, m. m.
Till beslut i fråga angående upptagande af lån, hvarom här ofvan
sägs, erfordras två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes röster
efter röstvärdet.
Beslut eller förslag, som bör Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställas,
skall insändas till Kong]. Maj:ts befallningshafvande, hvilken det
åligger att handlingarna, jemte eget utlåtande, till Kongl. Maj:t öfverlemna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
t\\ .''rt(>V\ '' >> V >U
I ,\V>> if1/''-"'' \
.r»Öi b^gnfttas ei>1 riv:,;1
n tu/ t
L i 11.
A.
.. / V'' >V
■ '' ’ <» • ‘
A . i * /: § • • rf- * \
’»■ •''i. ;'' (y ''■ -''i»3 / '' • u,cfu
y i-i.ij ''
r r ''<)>'' ■ , .,
. . . -*.• rvt'' ‘1- if.J Ti
. . w. .. UoZtstO: ''<<
r;Ii!»Jfr; * .b''r
ftinJ --/Loff.
f|: ‘-f / fl A /l .v1; '' '' • " • i fe H (> •''/•*
. .•/ u-...-: r:^l./tr.»
f. t • /
• - £|?
■ »t J »: J-i* 5 ••
f : /. r > I
..... ... . • r -
. j/r''- ^
• i -<( j 1 r -■
* m J bi:» .......
..... .''4 .Z . ■ ;■ ;.«f
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
Formulär litt. A.
Fyratal slängd för
Personer.
Fastigheter.
Prosten N. N................................
Landbonden Sven Persson .............
Anders Svensson...........................
Skomakaren N. N. å Vantinge........
Skrintorp N:o 2, stom Va mantal, Kyrktomta N:o 1, skatte. 1 mantal
Lugnås N:o 1, pastorsboställe, 1 mantal .............................
Berga, 1 mantal, Brunby utjord............................................
Landtbrukaren N. N......................
N. N. aktiebolag..........................
Majoren N. N...............................
o. s. v.
Mora kungsladugård, 1 mantal......................................................
Utby N:o 1, 3 mantal, Utby ångsåg ................:........
Glittringe säteri, 11 mantal, Ys qvarn..........................................
Nordbo den 2 december 1898.
Summa
På kommunalnämndens vägnar:
N. N.
Ordförande.
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 40.
7
Nordbo socken år 1898.
Bevillning enligt förordningen ang. bevill- ning af fast egendom samt af inkomst
Påfördt fyrktal
Anmärkningar.
för i mantal satt
ord.
►
3 O
It »1
2 e
Sä c
►1
3
§
ts 2
5“ *
P åt
J—'' e-i
er
c
>
*
*
för annan fastighet.
er*
o
&s?
5. *
2. SL
3 pT*
* O:
3? er
►i 3.
® er?
3 *
»0
för i mantal satt
jord.
för jordbruksfastighet
utan mantal.
för annan fastighet.
för alla öfriga
beskattningsföromål.
Summa.
Kr.
öre.
Kr.
öre.
Kr.
öro.
Kr.
öre.
12
_
_
—
—
16
—
120
_
■ lU !
160
280
9
60
—
—
—
—
—
—
96
—
—
—
96
i konkurstillstånd.
12
—
1
80
—
—
—
—
120
18
—
—
138
—
—
—
—
—
50
1
—
—
—
5
10
15
oguldna kommunalutskylder.
18
—
—
—
—
—
—
—
180
—
—
— .
180
taxeringsvärde 30,000 kr.
54
—
—
—
—
100
300
—
540
—
1,000
3,000
4,540
röstar för 1340 fyrkar.
480
_
_
22
__
80
_
4,800
_
220
800
5,820
rösträtten öfvergått till nuv.
egaren N. N., mantalsskrif-
—
--
—
von i N. N. socken (kom-
munalstämmeprotokoll d.
V* 1899).
1
A
16,000
*=800.
Att förestående fyrktalslängd blifvit
Nordbo den 18 december 1898.
kommunalstämma denna dag granskad och godkänd, betygas
N. N.
Stämmans ordförande.
N. N.
N. N.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
den 28 januari 1898.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister.
Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anmälde ett af
dertill i nåder förordnade komiterade den 13 maj 1897 afgifvet underdånigt
betänkande och förslag angående begränsning af den kommunala
rösträtten på landet.
Sedan departementschefen härefter redogjort för innehållet af förslaget
jemte de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen deröfver
afgilna underdåniga yttranden, anförde departementschefen:
Då Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 6 november 1896
fann godt uppdraga åt en komité att, med ledning af ej mindre en
inom civildepartementet verkstäld utredning rörande den kommunala
rösträtten än äfven eu af statistiska centralbj^rån upprättad redogörelse
angående dithörande förhållanden, afgifva''yttrande och förslag, i
hvilken mån en begränsning af den kommunala rösträtten på landet
lämpligen borde ega rum, framgick redan af den affattning, som sålunda
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
gafs berörda uppdrag, att detsamma icke afsåg ett fullständigt brytande
med det häfdvunna system, under hvars fortvara den kommunala sjelfverksamheten
i vårt land hittills i det hela lyckosamt utvecklats till allt
rikare innehåll och betydelse, utan fasthellre träffandet af anordningar,
som, utan att innebära allt för stora rubbningar i det bestående, kunde
finnas egnade att betrygga denna utvéckling och på samma gång, så
vidt möjligt, förebygga de olägenheter, som med systemets oinskränkta
tillämpning under vissa förhållanden visat sig vara förknippade.
I enlighet härmed förutsätter också komiténs förslag, att kommunmedlems
skattskyldighet till staten och derå grundade skyldighet att
bidraga till täckande af kommunens utgifter fortfarande skola, om ock
inom vissa gränser, vara mätare af hans rösträtt i kommunens angelägenheter.
Komitén har ansett den åsyftade röstbegränsningen böra göras
relativ och sålunda bestämmas i förhållande till hvarje särskild kommuns
hela fyrktalssumma, hvarjemte komitén föreslagit olika röstmaxima för
jordbruksfastighet och för öfriga beskattningsföremål inom kommunen,
enligt livilka begränsningen snille blifva starkare i fråga om den senare
gruppen af beskattningsföremål än beträffande den förra, nemligen
Va för jordbruksfastighet och Yzo för öfriga beskattningsföremål.
Då för närvarande till beräkningsgrund för fyrktalssättningen tjenar
den bevillning, som till staten erlägges, och den i enlighet härmed upprättade
fyrktalslängd tillika utgör landskommunens röstlängd, följer
häraf att, derest grunden för den kommunala beskattningen underkastas
jemkning eller rent af varder en annan än den nu gällande,
jemväl de af komitén sålunda föreslagna röstmaxima, hvilkas betydelse
för hvarje särskild kommun ju helt och hållet betingas af kommunens
sammanlagda, på sätt jag nyss erinrat bestämda fyrktal, måste jemkas
eller, eventuelt, ersättas med andra föreskrifter i enahanda syfte.
I afseende härå tillåter jag mig i underdånighet erinra, hurusom,
närmast med föranledande af en utaf Riksdagen den 5 maj 1897 aflåten
skrifvelse — deri Riksdagen af anförda skäl anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida ej den kommunala beskattningen
må kunna byggas på annan grund än den allmänna bevillningen,
och, derest sådant funnes möjligt, för Riksdagen framlägga förslag till
särskild kommunalskattelag — Eders Kongl. Maj: t, vid föredragning
af nämnda skrifvelse den 15 oktober 1897, funnit godt tillsätta en
komité med uppdrag att verkställa den i skrifvelsen omförmälda utredning
samt att afgifva förslag till ändringar i gällande bestämmelser
om kommunalbeskattniugen i syfte dels att genom upplösning af det
Bih. till Riksd. Prot. 1SRH. 1 Sami. 1 Afd. 24 Haft. 2
10 Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
bestående sambandet mellan bevillningen till staten och den kommunala
skattskyldigheten utväg måtte beredas till vidtagande af sådana förändringar
i bevillningslagstiftningen, hvilka ur statsbeskattningens synpunkt
ansåges önskvärda, men för hvilka den af nämnda samband beroende
hänsynen till kommunernas skatteintresse för närvarande lade
hinder i vägen, dels att de för fyllandet af kommunernas behof erforderliga
skattemedel måtte kommunerna beredas i den för de skattskyldige
minst betungande och efter kommunernas egna förhållanden i
möjligaste mån afpassade ordning, i sammanhang hvarmed komitén
borde afgifva förslag till de ändringar, som af en sålunda förändrad
anordning af kommunalbeskattningen kunde påkallas, bland annat, i
öfriga delar af kommunallagarne.
Att frågan om sättet för en lämplig begränsning af den kommunala
rösträtten på landet nära beröres af Riksdagens sålunda gjorda
framställning och den åtgärd, som med anledning deraf Eders Kong!.
Maj:t funnit godt vidtaga, lärer ligga i öppen dag. De nu öfverklagade
missförhållandena hafva nemligen just sin grund i det samlande på ett
fåtal händer af stora röstetal, som vid tillämpningen af gällande grunder
för den kommunala beskattningen framstår såsom en omedelbar följd
af de höga bevillningsbelopp, som flerstädes i vårt land påföras fastighet
och inkomst, samt i de vexlingar, som särskildt sistnämnda
kategori af beskattningsföremål enligt sakens natur är i förevarande
afseende underkastad. Undanrödjes nu, mer eller mindre fullständigt,
sjelfva grunden för den kommunala skattskyldigheten och dermed äfven
beräkningsgrunden för det kommunala röstvärdet, måste, såväl i stad
som på landet, nya sådana värden bestämmas och likaledes tillskapas
sådana nya, efter de ändrade förhållandena afpassade föreskrifter, som
må finnas egnade att förebygga obehörig röstöfvervigt.
Äfven om, hvad landskommunerna vidkommer, kan antagas, att
dessa fortfarande vilja till lättnad vid upptagandet af de nya kommunalskatterna
betjena sig af det häfdvunna fyrkbegreppet, får detta
emellertid en helt annan innebörd än det nu varande fyrktalet, och
hvad angår ett röstmaxium, bestämdt, på sätt komitén föreslagit, till en
viss del af kommunens fyrksumma, blir förhållandet uppenbarligen enahanda.
Eders Kongl. Maj:t befallningshafvande i Stockholms, Kronobergs,
Kristianstads, Malmöhus och Hallands län hafva också i sina yttranden
fästat uppmärksamheten på nu af mig berörda förhållanden samt hemstält,
huruvida icke med slutlig profning af frågan om begränsning af
den kommunala rösträtten på landet lämpligen borde anstå i afvaktan
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
på den af Riksdagen begärda utredning angående utsigterna för genomförandet
af en från sambandet med allmänna bevillningen frigjord kommunal
skattelagstiftning.
Hvad sålunda förekommit har gifvetvis för mig inneburit en maning
att öfverväga, i hvad mån till afgörande för närvarande borde
företagas frågan om en begränsning af den kommunala rösträtten på
laude!; och jag har dervid för min del, med hänsyn till de af mig redan
anförda omständigheter, kommit till den uppfattning att med förslag
till lösning af denna fråga i dess helhet borde anstå i afbidan på den
utgång, den kommunala beskattningsfrågan erhåller.
Då jag emellertid nu går att inför Eders Kongl. Maj:t förorda en
partiel lösning af frågan, har mitt beslut härutinnan föranledts af min
öfvertygelse, att undanskjutandet under åtskilliga år — det torde nemligen
åtgå flera år, innan den andra frågan hinner blifva definitivt afgjord
— af reformens genomförande i de delar, som af mig nu afses,
kan befaras vålla olägenheter, i hvarje fall af större betydenhet än den
olägenhet, som ur lagstiftningssynpunkt onekligen ligger deri, att de
ifrågasatta bestämmelserna kunna blifva upderkastade ändring såsom
beroende af utgången af ett redan börjadt, nära sammanhängande lagstiftningsarbete.
Jag syftar härvid i främsta rummet på den aktiebolag för närvarande
tillerkända rösträtt i kommuns angelägenheter. Bragt å bane redan vid
det första riksmötet under det nya representationsskicket, har, på sätt
komitén jemväl erinrat, frågan om en begränsning åt bolagens rösträtt
städse omfattats med synnerligt intresse inom representationens båda
afdelningar och med anmärkningsvärd enighet framhållits, såsom den
der företrädesvis kräfde en snar och effektiv lösning. Äfven om i härutinnan
gjorda framställningar och uttalanden i allmänhet icke iakttagits
någon strängare åtskilnad mellan de associationsformer, som lagligen
kunna inordnas under begreppet bolag, utvisa dock förhandlingarna
i ämnet nogsamt, att det företrädesvis varit aktiebolagen som afsetts,
och att det är med blicken fästad på dessa bolags under tider af starkt
uppsving på affärslifvets olika områden ständigt växande fyrktal och
formerna för utöfvande af deras rösträtt i kommunernas angelägenheter,
som man, gång efter annan, påyrkat en begränsning af denna rösträtt.
Otvetydigt tala ock, enligt min mening, statistikens siffror för vidtagande
af en dylik åtgärd.
Från den redogörelse angående den kommunala rösträtten år 1892,
som till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts skrifvelse den 14 juni 1894 af
statistiska centralbyrån utarbetats och hvilken redogörelse afser jemväl
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
bolagens rösträtt, tillåter jag mig att till belysning åt det nyss sagda
anföra följande siffror.
Antalet röstegande aktiebolag i landskommunerna år 1892 — häri
inberäknadt sedelutgifvande bankbolag till ett antal af 56 — uppgick
till 2,613, motsvarande 0''5 procent af hela antalet röstegande 518,053.
En fördelning af fyrktalet på de fyra särskilda röstegareklasser, som i
redogörelsen upptagits, nemligen enskilda personer, menigheter, aktiebolag
och andra bolag, utvisar vidare att, medan af hela sammanlagda
fyrktalet, 24,207,996,på röstegareklassen enskilda personer till ett antal
af 506,124, motsvarande 977 procent af hela antalet röstegande, belöpte
83 procent eller 20,103,881 fyrkar, kommo på aktiebolagen icke mindre
än 13-1 procent eller 3,164,164 fyrkar.
För jemförelses skull kan tillika nämnas, att de båda andra röstegareklasserna:
menigheter, deri hufvudsakligen ingå bysamfälligheter,
och andra bolag, hvilka klasser, hvar för sig, dock äro numeriskt öfverlägsna
röstegareklassen aktiebolag, egde allenast resp. 186,809 och
753,142 fyrkar, motsvarande resp. 0''8 och 3''i procent af hela fyrktalet.
Efterser man den procentiska fördelningen af fyrktal på de särskilda
röstegareklasserna länsvis, befinnes, huru som inom Vesternorrlands,
Gefleborgs, Kopparbergs, Vermlands och Örebro län aktiebolagen
företedde sina relativt högsta fyrktal resp. 32, 25''9, 22-9, 22''2 och 21''2.
Närmast kommo Vestmanlands, Norrbottens och Vesterbottens län med
resp. 18’9, 16-3 och 15-6.
Högsta relativa fyrktal för röstegareklassen menighet träffades i
Gefleborgs län med 1''9 procent och för andra bolag i Örebro län med
8''3 procent.
Närmast kommo här, hvad angår den förra gruppen, Blekinge län
med 1''5 procent och, beträffande den senare, Göteborgs och Bohus län
samt Vesternorrlands län med resp 57 och 5 procent.
Uppmärksammar man vidare, huru i fråga om de absoluta fj^rktalen,
fördelade, enligt hvad i statistiska centralbyråns berättelse iakttagits,
i nio fyrktalsgrupper: 1—5, 6—10, 11—25, 26—50, 51—100,
101—250, 251—500, 501—1,000 fyrkar samt mer än 1,000 fyrkar, antalet
röstegande inom en hvar af de antagna fyra röstegareklasserna i
hvarje af dessa grupper ställer sig i förhållande till hela antalet röstegande
inom samma klass, utvisas denna fördelning af följande inom
statistiska centralbyrån upprättade öfversigt:
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 40.
13
Öfversigt
utvisande röstegande, fördelade efter fyrktalet, i förhållande till hela
antalet röstegande.
Böste
gande
mod ett fyrktal af:
vrb.
1—5
6-10
11—25
26 —50
51-100
101-250
251—500
501-1,000
öfver
1,000.
Enskilda personer...
i''- '' :
27-2
13-4
24-i
18-2
9-a
5*o
1-5
05
0*2
Menigheter..........
47-5
12-3
15e
'' 8-7
6-9
4’9
2 g
ro
0-5
Aktiebolag...:......
3-5
3-8
7-8
8-4
12-5
17-5
12i
12-7
21-7
Andra bolag.........
26-7
11-8
14-o
13 a
13-9
10-5,
4-4
2-5
2-3
Af denna öfversigt framgår tydligen, hurusom i motsats till öfriga
röstegareklasser, hvilkas relativa storlek allenast med några smärre afvikelse
aftager i samma mån fyrktalen växa, röstegareklassen aktiebolag
framträder starkast just i den högsta fyrktalsgruppen eller den,
som omfattar fyrktal utöfver 1,000. »
De af statistiska centralbyrån verkstälda undersökningar, huru inom
hvarje särskild röstegareklass antalet röstegande, fördelade efter andel i
kommuns fyrktal, ställer sig i förhållande till hela antalet röstegande
inom samma klass, gifva också vid handen en betydlig öfvervigt för
aktiebolagen.
För gruppen: öfver Vin till och med Vs af kommuns hela fyrktal
möta sålunda för röstegareklasserna enskilda personer, menigheter
och andra bolag procenttalen resp. 0-23, 0*36 och 0''88, medan motsvarande
siffra för klassen aktiebolag uppgår till 6''8i.
I närmast högre grupp, omfattande fyrktal, som öfverstiga V5 af
kommuns hela fyrktal, ingingo de särskilda röstegareklasserna med följande
procenttal röstegande, nemligen enskilda personer 0-oo, menigheter
0■ 16, aktiebolag 5''78 och andra bolag 0''37.
Ännu mera påfallande framstår aktiebolagens betydelse vid eu jemförelse
huru utskiftningen af kommunal rösträtt på de olika röstegareklasserna
inbördes gestaltar sig.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
Beträffande sålunda gruppen: öfver Vao till och med Vio af kommuns
hela fyrktal, uppgick antalet röstegande enskilda personer till 88-6 procent
af samtlige röstegande. Motsvarande procentsiffror för menigheter,
aktiebolag och andra bolag utgjorde resp. ro, 7-2 och 3-2.
För närmast högre grupp: Vio—V5 af kommuns hela fyrktal utvisas
röstegareklassernas inbördes förhållande af procenttalen 82''5 för
enskilda personer, To för menigheter, 13-o för aktiebolag och 3’5 för
andra bolag.
Redan vid denna grupp stegras sålunda aktiebolagens betydelse
högst afsevärdt eller nära dubbelt, medan för röstegareklassen enskilda
personer konstateras minskning och för andra bolag en blott obetydlig
ökning.
Inom nästa grupp: Vä—V2 af kommuns hela fyrktal framgår för aktiebolagen
ytterligare stegring, i det att procentsiffran nu höjts från 13-o
till 24-7, hvilket, med andra ord, utmärker, att nära V* af antalet röstegande
inom denna grupp utgöres af aktiebolag.
För röstegareklassen andra bolag utgör deremot ökningen allenast
Vio procent, och de båda återstående klasserna förete minskning.
Inom den högsta gruppen, omfattande röstegande med mera än ''/2
af kommuns hela fyrktal, finnes slutligen aktiebolagens betydelse stegrad
derhän, att mera än 1U af antalet röstegande inom denna grupp utgöres
af aktiebolag.
Procenttalen för enskilda personer och menigheter inom samma
grupp äro resp. 61‘4 och 4’5.
Den återstående röstegareklassen, andra bolag, saknar här någon
representant.
Jemväl om man betraktar medelfyrktalet för de olika röstegareklasserna,
finner man hvilken förkelande ställning intages af aktiebolagen.
Inom röstegareklassen enskilda personer stannade sålunda
medelfyrktalet vid 40 och för menighet vid 48, för klassen andra bolag
steg enahanda fyrktal till 138 och för aktiebolag ända till 1,211. Sålunda
belöpte i medeltal på hvarje aktiebolag ett ungefär 30 gånger så
stort fyrktal som på hvar enskild röstegande. Högsta medelfyrktalet för
aktiebolag träffades år 1892 i Örebro län, der detsamma utgjorde 2,028
mot resp. 50, 85 och 320 för enskilda personer, menigheter och andra
bolag. Närmast kom Upsala län med 2,025 mot resp. 59, 82 och 520.
De siffror, som jag nu anfört, utvisa enligt min mening ojäfaktigt,
att en begränsning af aktiebolagens rösträtt i landskommunerna är af
verkligt behof påkallad. Väl hänför sig den rösträttsstatistik, hvarur
Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
15
siffrorna hemtats, till 1890-talets början och återgifver således icke
fullkomligt exakt nuvarande röstförhållanden inom kommunerna, men
ingen, som beaktar den alltjemt fortgående utvecklingen af det industriella
arbetet på dess olika verksamhetsfält i vårt land, lärer vilja
antaga att, i allmänhet sedt, förhållandena sedan dess gestaltat sig i sådan
rigtning, att behofvet af en begränsning utaf aktiebolagens rösträtt
skulle göra sig mindre känbart nu än då. Ej heller torde sådant
för den närmaste framtiden vara att förvänta.
Om jag således anser, att en begränsning af aktiebolagens rösträtt
icke bör uppskjutas i afvaktan på genomförandet af den vidtutseende
reform af den kommunala beskattningen, som nyligen bragts å bane,
följer dock icke häraf, att denna begränsning ovilkorligen bör drabba
all den rösträtt i landskommunerna, som för närvarande tillkommer
aktiebolagen. I hufvudsaklig anslutning till hvad komitén derutinnan
anfört håller jag sålunda före, att anledning till åtskilnad i förevarande
afseende bör göras emellan, å ena sidan, jordbruksfastighet och, å andra
sidan, öfriga beskattningsföremål såsom varande af mera rörlig och tillfällig
natur. Att för aktiebolagen beskattningsföremålet jordbruksfastighet i
det hela äfven är af underordnad betydelse i jemförelse med beskattningsföremålet
inkomst, har redan af komitén framhållits, och då komitén
ansett jordbruksfyrkarne i allmänhet böra underkastas en mindre stark
begränsning än öfriga beskattningsföremål, har komitén funnit tillräckliga
skäl icke föreligga att härutinnan för bolagen påkalla något undantag.
På grund häraf hemställer jag, att begränsningen af aktiebolagens
rösträtt icke må omfatta fyrktalen för jordbruksfastighet.
Beträffande formen för begränsningens genomförande har komitén
på ett, enligt min mening, öfvertygande sätt ådagalagt, att en utskiftning
af aktiebolagens rösträtt på aktieegarne svårligen kan genomföras
med bibehållande af de grunder för bolagens skattskyldighet till stat
och kommun, som för närvarande gälla, och att annat sålunda för närvarande
icke kan ifrågasättas, än att aktiebolag fortfarande må såsom
en ekonomisk enhet företrädas i kommunala angelägenheter.
Hvad härefter vidkommer frågan om arten och omfattningen af den
begränsning, som aktiebolagens rösträtt för andra beskattningsföremål
än jordbruksfastighet må böra underkastas, förordar jag till en början
obetingadt, att begränsningen göres relativ och sålunda sker genom
fastställande af ett i förhållande till vederbörande kommuns hela fyrktal
bestämdt röstmaximum.
I fråga om begränsningens omfattning erinrar jag, att komiténs
flertal, närmast i syfte att åvägabringa en verksam begränsning af bola
-
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.
gens rösträtt, föreslagit detta relativa röstmaximum till Va» af kommunens
hela fyrktal, och jag vågar hålla före att, derest man i fråga om aktiebolagens
rösträtt underkastar denna en så pass stark begränsning, som nämnda
siffra angifver, det mål lagstiftningen på förevarande område för närvarande
synes böra åsyfta — nemligen att råda bot på de mest öfverklagade
olägenheterna af det nuvarande rösträttssystemet — torde i tillräcklig
grad komma att vinnas, helst om, hvad jag jemväl är betänkt att föreslå,
vid sidan af denna begränsning ställes en föreskrift, att icke i något
fall rösträtt får utöfvas för högre röstetal, än som sammanlagdt tillkommer
öfriga röstegande inom kommunen.
Af tabeller, upprättade inom statistiska centralbyrån i syfte att
belysa verkningarna af de relativa röstmaxima, som tid efter annan
varit ifrågasatta, inhemtas, att en begränsning af aktiebolagens rösträtt
till 1 /ao af kommunens hela fyrktal skulle nedbringa deras röstetal —
för närvarande desamma som deras fyrktal — från 2,467,411 till
786,643 eller med mera än 33 procent. Iakttager man verkningarue
länsvis, finner man i fråga om de län, der aktiebolagen för närvarande
ega ett förherskande inflytande, nemligen Vermlands, Örebro, Vestmanlands,
Kopparbergs, Gefleborgs och Vesternorrlands län, att röstetalet
nedbringas i Vermlands län från 245,480 till 74,737, i Örebro län
från 201,005 till 57,341, i Vestmanlands län från 128,149 till 37,515,
i Kopparbergs län från 174,555 till 60,386, i Gefleborgs län från
264,473 till 87,764 och i Vesternorrlands län från 367,820 till 137,635.
För Stockholms, Upsala, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Vesterbottens
och Norrbottens län, som härnäst komma i ordningen, utvisas
reduktionen af följande siffror, nemligen för Stockholms län resp.
110,360—37,069, för Upsala län resp. 99,992—23,080, för Malmöhus
län resp. 259,610—42,468, för Göteborgs och Bohus län resp. 73,501
—34,279, för Vesterbottens län resp. 51,741 — 23,865 och för Norrbottens
län resp. 62,754—25,787.
Härvid är visserligen att märka, att den tabell, från hvilken dessa
siffror äro hemtade, är uppgjord under förutsättning af V20 såsom röstmaximum
jemväl beträffande jordbruksfyrkar, hvilka nu ansetts böra
från begränsning undantagas, men de angifna siffrorna torde i allt
fall gifva en föreställning om de antagliga verkningarne af den ifrågasatta
begränsningen.
Såsom jag redan haft anledning nämna, torde den kommunala
rösträtten på landet jemväl derutinnan böra begränsas, att det icke
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.
17
vidare må vara någon tillåtet att utöfva rösträtt för större röstetal, än
som sammanlagdt tillkommer öfrige röstegande inom kommunen. Härigenom
skulle, då ju enligt § 21 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet i det fall, som här förutsättes, den af de fleste röstande efter
hufvudtalet biträdda mening gäller såsom beslut, möjligheten af hvad
man under förhandlingarne i ämnet kallat kommunalt envälde varda
undanröjd. Enligt hvad komitén meddelat, förefans år 1892 en sådan
möjlighet i icke mindre än 44 af rikets landskommuner.
Det lärer icke kunna förnekas att, på sätt ofta är vordet framhållet,
tillvaron af en sådan möjlighet icke står väl tillsammans med
kommunallagarnes anda och den princip af sjelfverksamhet för kommunen,
hvarå dessa lagar innerst hvila. Jemväl affattningen af såväl
§ 1 som § 27 i förordningen om kommunalstyrelse på landet gifver,
enligt min mening, vid handen, att möjligheten af kommunalt envälde
icke varit af lagstiftaren förutsatt. Särskildt framgår detta af ordalagen
i sistnämnda lagrum, enligt hvilka vid uppkommen fråga om tillsättande
af kommunalfullmägtige kommunalstämman skall med mera än hälften
af kommunens hela röstetal efter röstvärdet förena sig om beslut derutinnan.
Riksdagens Andra Kammare har också från och med år 1881 städse
utan meningsskiljaktighet biträdt väckta förslag i syfte att förebygga
nu berörda missförhållande, och jemväl inom Första Kammaren hafva
röster gång efter annan höjts till förmån för en dylik åtgärd.
Komitén vitsordar äfven enhälligt, att det anmärkta förhållandet
icke står i öfverensstämmelse med grundsatsen om kommunens sjelfverksamhet
och att detsamma städse innebär en möjlighet till röstförtryck,
hvars betydelse icke får underskattas, men har i allt fall ansett
sig icke böra framlägga något förslag i syfte att afhjelpa detsamma.
Hufvudsakligen två skäl hafva härvid varit för komitén bestämmande.
Det ena af dessa står i närmaste samband med de af komitén föreslagna
röstmaxima, med hvilkas tillämpning en röstöfvervigt, så stor
som här afses, skulle fortfarande ega bestånd allenast i sex af rikets
kommuner.
Att vid sådant förhållande förorda antagandet af en bestämmelse,
som enligt sakens natur vore att anse såsom en undantagsbestämmelse,
hvilken allenast för några få af landets kommuner skulle komma att
ega betydelse, syntes komitén icke lämpligt.
Det andra skälet hemtar komitén från det ringa praktiska värde,
som reformen antoges komma att få. Förutsättningarne för bestämmelsens
tillämplighet komme nemligen högst sällan att föreligga, då ju
Bih. till Riksd. Prot. 1898. 1 Rami. 1 Afd. 24 HäJt. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.
härför erfordrades, dels att kommunens samtliga röster företräddes å
stämman, och dels att den högst beskattade rösteganden, mot hvilken
bestämmelsen sålunda vore rigtad, stode ensam om sin mening. Föga
billigt syntes det för öfrigt vara, att en medlem i kommunen, hvilken
bidroge till bestridande af dess utgifter till exempel med mera än 19/20,
underkastades en så våldsam inskränkning i afseende å sitt inflytande
inom. kommunen, som bestämmelsens tillämpning i och för sig stälde
i utsigt.
Hvad nu angår det första af dessa skäl, lärer detsamma icke vidare
ega någon nämnvärd betydelse, derest Eders Kongl. Magt godkänner
min hemställan, att ett relativt röstmaximum för närvarande bör fastställas
allenast för en viss röstegareklass, såvidt nemligen dennas rösträtt
grundar sig på annat än innehaf af jordbruksfastighet. Enligt hvad
af 1892 års rösträttsstatistik inhemtas, innehades nämnda år i 15
kommuner mer än halfva fyrktalet af aktiebolag. Genom den af mig
föreslagna begränsning nedbringas i 14 kommuner vederbörande bolags
röstetal betydligt under hälften af resp. kommuners fyrktal, men för
en kommun, Malingsbo, der ett exceptionelt högt antal jordbruksfyrkar
tillkommer vederbörande bolag, qvarstår det förhållande, att bolaget
är i afseende å röstetal öfvermägtigt inom kommunen.
Med iakttagande häraf skulle således, allt enligt 1892 års förhållanden,
den åt mig förordade bestämmelsen, att rösträtt icke må af någon
utöfvas för större röstetal, än som sammanlagdt tillkommer öfrige röstegande,
eg a betydelse för 30 af rikets kommuner.
Villigt medgifves, att förutsättningarne för bestämmelsens tilllämplighet
kunna antagas endast undantagsvis komma att föreligga,
särskildt i kommuner med ett någorlunda stort antal röstegande, men
på sätt jemväl en reservant i förevarande ämne inom komitén framhållit,
synes, sådant oaktadt, bestämmelsen försvara sin plats, då den
är teoretiskt riktig och kan vinna tillämpning.
Då jag, i anslutning till hvad jag sålunda anfört, ansett mig böra
hemställa, att föreskrift måtte meddelas derom, att rösträtt icke må i
något fall utöfvas för högre röstetal, än som sammanlagdt tillkommer
öfrige röstegande inom en kommun, må det i öfrigt tillåtas mig att
erinra, huru som giltigheten af en dylik föreskrift icke synes bero af
utgången utaf de reformarbeten på den kommunala beskattningens område,
som nyligen tagit sin början.
Uppenbart lärer nemligen vara att, huru än den kommunala beskattningen
kommer att ordnas, måttet af en hvar röstegande kommunmedlems
skattskyldighet till kommunen allt framgent varder i viss
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
mån bestämmande för hans rösträtt i kommunala angelägenheter och
att följakligen behofvet af en föreskrift sådan som den nu föreslagna
fortfarande skall göra sig gällande.
För att förstärka de af komitén föreslagna garantier mot obehörig
röstöfvervigt har komitén tillika, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
en vid 1872 års lagutskotts betänkande i ämnet afgifven reservation,
hemstält, att beslut i frågor, som omförmälas i §§ 73 och 74 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet, skall fattas med 2U af de i
omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet.
I olikhet med de alldagliga, vanligt förekommande kommunala angelägenheterna
vore, anför sålunda komitén, dessa ärenden på grund
af sin större vigt ''onekligen egnade att tillvinna sig ett särskildt, intresse
hos kommunens röstegande äfvensom att påkalla ett allmännare
deltagande från deras sida. Vid sådant förhållande borde också sjelfva
beslutet redan vid sin tillkomst framstå såsom uttryck för en mera allmänt
omfattad mening.
Enligt komiténs åsigt tala i öfrig! för ändamålsenligheten af den
ifrågasatta anordningen enahanda hänsyn, som föranledt lagstiftaren att
för behandlingen af dessa ärenden påkalla iakttagandet af vissa betryggande
former.
Då den fråga, komitén sålunda fört på tal, enligt min mening, är
af fristående natur och följaktligen synes kunna komma under bedömande
oberoende af en förändring i grunderna för den kommunala
beskattningen, har jag ansett mig nu böra uttala mig om densamma.
Härvid vill jag till en början erinra, hurusom flertalet af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande lemnat komiténs förslag i denna de!
utan anmärkning, hvaremot Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Kalmar, Kristianstads och Skaraborgs län förklarat sig sakna anledning
att biträda förslaget,
Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Kronobergs, Malmöhus
och Hallands län hafva slutligen ansett detsamma endast delvis böra
vinna afseende, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs
län, hvad angår sådana ärenden, som omförmälas i § 73, så ock beslut
angående påläggande af afgifter, hvilka erfordra uttaxering för längre
tid än fem år, samt Eders Kong]. Majds befallningshafvande i Malmöhus
och Hallands län, så vidt angår de i nyss nämnda lagrum angifna
frågor.
Härvid förklarar sig dock Eders Kongl. Majds befallningshafvande
i Hallands län förutse, huru den af befallningshafvande sålunda biträdda
20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
anordning kommer att lägga svåröfverstigliga hinder i vägen för framgång
åt månget för kommunen gagneligt förslag.
Då komiténs förslag i förevarande ämne blifvit af de fleste befallningshatvande
lemnadt utan erinran, anser jag mig kunna biträda
detsamma, såvidt. det angår beslut om upptagande af lån, stäldt på
längre återbetalningstid än två år, hvarom i § 73 punkten b) förmäles.
Oafsedt att kommunernas skuldsättning tagit och fortfarande
sjnes komma att taga sådana dimensioner, att det ingalunda torde skada
om, genom uppställande af krafvet på större pluralitet än den vanliga
för åstadkommande af giltigt beslut i dylika frågor, något återhåll beredes
mot förhastade beslut, synes mig lagändringen derjemte af billighet
påkallad såsom ett skydd för aktiebolagen, hvilkas rösträtt ju så betydligt
nedsättes, medan måttet för deras bidragsskyldighet till kommunen
qvarstår oförändradt.
Beträffande åter öfriga i § 73 omförmälda ärenden likasom de i
§ 74 upptagna,, synas gällande bestämmelser om beslutens underställande
fortfarande erbjuda så tillräckliga garantier mot öfverilade och för kommunen
skadliga beslut, att för dessa ärenden något behof af föreskrift
om qvalificerad röstmajoritet ej torde förefinnas.
Jag bar slutligen att yttra mig angående de förändringar i lydelsen
af förordningen om kommunalstyrelse på landet, hvartill antagandet
af de utaf mig förordade åtgärder föranleder.
De lagrum, som deraf beröras, äro §§ 11, 21, 59 och 73 i
nämnda förordning.
I § 11 lära sålunda böra inrymmas föreskrifterna om den ifrågasatta
begränsningen, och då dessa föreskrifter omedelbart anknyta sig
till den i samma lagrum meddelade bestämmelsen, att röstvärdet skall
beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal, synes det i paragrafen,
förekommande, genom förordningen den 26 oktober 1888 stadgade
tillägg lämpligen böra inordnas under ett särskilt stycke.
Hvad angår § 21, bör i §:s tredje stycke undantag från tillämpningen
af den deri meddelade bestämmelsen om röstpluralitet göras
jemväl för ärende, som i § 73 punkten b) omförmäles.
Beträffande § 59 nödvändiggör komiténs förslag icke annan ändring,
än att föreskrift bör meddelas derom, att i fyrktal slängden skall antecknas
jemväl kommunens hela fyrktal äfvensom, der aktiebolag träffas
af den föreslagna begränsningen, det derigenom uppkommande röstetal;
hvarförutom, i enlighet med hvad som vidtagits i Eders Kongl. Maj:ts till
21
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.
innevarande Riksdag aflåtna proposition (n:o 25) angående ändrad lydelse
af § 58 i förordningen om kommuualstyrelse på landet, orden: »art. II.
Bevillningsstadgan» lära böra utbytas mot orden: »förordningen angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst».
Hvad slutligen angår formuläret till fyrktalslängd, tiar det nu
gällande, som fastställa genom nådiga kungörelsen den 17 mars 1882
och seda^n dess lemnats oförändradt, underkastats de jemkningar i sin
lydelse, som påkallas af de ifrågasatta ändringarne i affattningen åt
§ 59, äfvensom af de förändrade grunder för fyrktalssättning, hvilka
sedan år 1892 tillämpas.
Efter att hafva uppläst det till enlighet med hvad nu blifvit anfördt
inom civildepartementet uppgjorda förslag till ändrad lydelse af §§ 11,
21, 59 och 73 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, jemte
det till § 59 hörande formulär till fyrktalslängd, hemstälde föredragande
departementschefen, att berörda förslag måtte för Riksdagen till antagande
framläggas.
Till denna af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna
bifall; och skulle proposition i ämnet af den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Cour. Falkenberg.
Bih. till Riksd. l\ot. 1808. / Sami. / Jfd. 24 ljuft.
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- LU 1898:80 Memorial, i anledning af kamrarnes beslut beträffande Kongl. Maj:ts till Riksdagen ajiåtna proposition, n:o 40, med förslag till lag angående ändrad lydelse af s. 1 i texten
- LU 1898:50 Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om kommunalstyrelse s. 1 i texten