Sök i Ratio Lex

Angående afskrifning af den från viss jord inom Skåne m. fl. provinser utgående kyrkotionden

85 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 81 av 85 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1898:52, Angående afskrifning af den från viss jord inom Skåne m. fl. provinser utgående kyrkotionden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj: Is Nåd. Proposition N:o 52.

1

N:o 52.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående afskrifning

af den från viss jord inom Skåne m. fl. provinser

utgående kyrkotionden; gifven Stockholms slott den 31

december 1897.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag, vill Kongl. Majlt härmed föreslå Riksdagen

att besluta:

l:o) att den i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän samt af vissa

hemman i Elfsborgs län utgående kyrkotionde skall, med det undantag,

hvarom förmäles i 5:o) här nedan, från och med år IDOG) upphöra att erläggas

af de tiondeskyldiga, och att från samma tid den af kortade kyrkotionden

skall afföras ur räkenskaperna, nuvarande tjensteinnehafvares möjligen

förefintliga rätt att uppbära dylik af kortad tionde dock oförkränkt;

2:o) att, derest delar af kyrkotionden äro anslagna till särskilda ändamål,

det skall, med de i nästföljande punkt 3:o) omförmälda undantag,

åligga kyrkan eller, om dess medel ej dertill lemna tillgång, församlingen

att hålla vederbörande skadeslösa för den förlust, som för dem kan uppstå

i följd af kyrkotiondens upphörande, dock att denna skyldighet, der kyrkotionden

utgår för skolans eller kommunens ändamål, skall åligga i förra

fallet skoldistriktet och i senare fallet kommunen;

3:o) att från och med år 1900 årligen skall erläggas:

a) af statsmedel dels ersättning för kyrkotionden till Lunds universitet,

barnrnorskeläraren i Lund, Lunds lasarett, Malmö asyl och fattiga presto

enkor i Halland samt prostetunnor, dels ersättning för följande från och

med år 1900 icke vidare i nu gällande ordning utgående utgifter nämligen:

prostens omaks- och underskrifningspenningar, understöd till fattiga

Bill. till Riksd. Prat. 1898. 1 Sami. I Afd. 53 Höft. (N:o 52.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Koiii/L Maj:ls Nåd. Proposition N:o i>2.

prestenkor från kyrkor i Bohuslän och en (lel af Elfsborgs län, vaxljusmedlen,

studieskatten i Halland, konsistorii statslön, amanuensens och pedellens

lönetillökning, konsistorienotariens augment samt bidrag från landskyrkor

i Listers och Bräkne kontrakt till Karlshamns skolestats aflöning;

ersättningarna för prostens omaks- och underskrifningspenningar dock

endast till nuvarande tjensteinnehafvare, och för anslagen till fattiga prestenkor

tillsvidare och intill dess annorlunda kan varda förordnadt;

b) från presterskapets löneregleringsfond godtgörelse för den åtskilliga

kyrkoherdar och komministrar enligt gällande löneregleringsresolutioner

anslagna kyrkotionde utan särskild^ åliggande för kyrkans räkning, och

från biskopslöneregleringsfonden ersättning för den biskopen i Lund anslagna

kyrkotionde och biskopens studieskatt, dock i båda fallen endast

för den tid nuvarande löneregleringar gälla;

4:o) att den från statsverket samt biskopslöneregleringsfonden och

presterskapets löneregleringsfond utgående ersättning för vaxljusmedlen,

anslaget till Karlshamns skolestats aflöning samt biskopens studieskatt skall

utgå med det belopp, till hvilket dessa afgifter äro bestämda, men att öfrig»!

under punkt 3:o a) och b) omförmälda ersättningar skola beräknas för

anslaget till barnmorskeläraren i Lund, studieskatten i Halland, konsistorii

statslön, amanuensens och pedellens lönetillökning, konsistorienotariens

augment, prostens omaks- och underskrifningspenningar samt understödet

till fattiga prestenkor från kyrkor i Bohuslän och en del af Elfsborgs län,

efter det medelbelopp, hvartill desamma under de 10 åren 1888—1897

uppgått, samt för ölriga anslag efter medeltalet af medelmarkegångsprisen

för nämnda 10 år, med tillägg af forsellön, dock med undantag för prostetunnan,

för hvilken ersättning utgöres sålunda, att för hvarje prostetunna,

som hittills utgått, utbetalas värdet af eu tunna spanmål i det eller de

sädesslag, hvaruti nämnda utskyld hittills varit bestämd, löst efter det i

kongl. förordningen den 23 juli 1869 angifna pris, nuvarande prostar förbehållet

att under deras tjenstetid uppbära ersättning efter hittills gällande

grunder;

5:o) att, i fråga om kyrkotionde, som åtföljer patronatsrättighet, förevarande

bestämmelser ej äro i vidare mån tillämpliga, än att, der sådan

tionde är kronan behållen eller enligt punkt 3:o) här ofvan ersättes af

statsmedel eller statsverket underlydande fonder, densamma skall i denna

del från och med år 1900 upphöra att af tiondegifvarne till patronus utgöras,

börande, om den andel af tionden, som af staten eftergifves eller

öfvertages, icke kan på annat sätt till beloppet bestämmas, minskningen i

den tiondeafgift, som af hemman eller lägenhet till patronus utgöres, be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

räknas i förhållande till den minskning, som eger rum i hela beloppet af

församlingens tiondeafgift till patronus; samt

(ko) att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpningen af föreskrifterna

angående kyrkotiondens afskrifning kunna finnas erforderliga,

meddelas af Konungen.

De till ärendet hörande handlingar skola. Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gill järn.

t

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

december 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Akerhielm,

Wjkblad,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna, och

grefve Wachtmeister.

Departementschefen, statsrådet Gilljam, föredrog i underdånighet, efter

gemensam beredning med statsrådet och chefen för finansdepartementet:

o Rikosdagens skrifvelse den 10 maj 1870 angående afskaffande af

åtskilliga, från kyrkorna i de provinser, som fordom tillhört danska monarkien,

utgående afgifter;

_2:o) Riksdagens skrifvelse den 22 maj 1873 angående omsättning i

penningar af den i Skåne och Halland utgående kyrkotionden;

. 3:o) skatteregleringskomiténs den 13 september 1882 afgifna underdåniga

utlåtande och förslag i fråga om indragning till kronan och omsättning

i penningar af den till andra än församlingarnas egna ändamål

anordnade kyrkotionden i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän;

. 4:o) skatteregleringskomiténs den 18 november 1882 afgifna underdåniga

utlåtande och förslag angående omsättning i penningar samt afskrifning

af den kyrkorna behållna eller i öfrig! för församlingarnas behof

använda kyrkotionden;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kong1. May.ts Nåd. Proposition N:o 52.

5:6) eu den 12 maj 1884 till Kongl. Maj:t ingifven, af åtskilligc dåvarande

ledamöter af Riksdagens Andra Kammare från Göteborgs och

Bohus län gjord underdånig ansökning om kyrkornas i nämnda län befrielse

från utgörande af den s. k. bibeltryckstunnan;

6:o) särskilda dels af Tegneby, Ståla och Röra församlingar, dels ock

af Myckleby, Torps och Långelanda församlingar gjorda underdåniga ansökningar

i fråga om sättet för uppbörden af kyrkotionde!! i Bohuslän; samt

7:o) Riksdagens skrifvelse den 2 maj 1893, deruti Riksdagen -— med

hänsyn ej allenast till vigten af att det genom lagen den 12 juni 1885

angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer så ock

af särskild sockenstufva meddelade stadgande, som afsåge införande af

likhet i nämnda besvärs utgörande, måtte kunna vinna allmän tillämpning,

än äfven till billigheten deraf, att, sedan dåmera beslut fattats om öfriga

grundskatters fullständiga afskrifning, motsvarande förmån måtte, så vidt

ske kunde, beredas jemväl i fråga om den på viss jord inom provinserna

Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän utgående kyrkotionde, hvilket onus

efter Riksdagens uppfattning vore af alldeles samma natur som kronotionden

— anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes efter föregående utredning

till Riksdagen inkomma med förslag angående sättet och vilkoren för eu

dylik afskrifning;

jemte de af vederbörande församlingar, myndigheter och öfriga vederbörande,

i anledning af berörda skrivelser, förslag och ansökningar i

underdånighet afgifna yttranden.

Härvid yttrade departementschefen:

De under l:o) och 5:o) af mig nyss föredragna handlingar afse endast Föreg&cmte

eu del af de afgifter, som innefattas i Riksdagens senaste skrifvelse af haf!™3d"f ''

den 2 maj 1893. I de utlåtanden, som öfver sistnämnda skrifvelse afgifvits,

föreligger deremot en så vidt möjligt fullständig utredning af alla

de olika ändamål, för hvilka kyrkofonden nu utgår, och skall jag vid den

redogörelse, som jag här nedan går att lemna för alla de till dessa

olika ändamål utgående afgifter, särskildt angifva, när, beträffande någon

af dessa afgifter, framställning gjorts uti ifrågavarande handlingar. För

de under 6:o) omförmälda handlingar skall jag, i sammanhang med frågan

om kyrkofondens ursprung . och förekomst in. in., här nedan redogöra.

Deremot tillåter jag mig redan nu i största korthet beröra de under 2:o),

3:o) och 4:o) angifna handlingar, nemligen Riksdagens skrifvelse den 22

maj 1873 samt skatteregleringskoiniténs utlåtanden den 13 september och

18 november 1882 samt de förslag som i dem och i vederbörande myndigheters

utlåtanden innefattas i fråga om kyrkofondens omsättning och

möjliga afskrifning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 52.

handungar*i ^ sistberörda skrifvelse bär Riksdagen, under framhållande att kyrkoärender

tionden, på sätt jag här nedan närmare kommer att angifva, i Blekinge

och Bohuslän redan löstes efter bestämda pris, anhållit att Eders Ivongl.

Maj:t täcktes, efter vederbörandes hörande, taga i öfvervägande, huruvida

icke den inom provinserna Skåne och Halland utgående kyrkotionde kunde

till penningar omsättas i enlighet med de i kongl. förordningen den 23

juli 1869 angående förändring af grundräntor och kronotionde bestämda

grunder samt derom till Riksdagen aflåta nådig framställning. Häröfver

hafva kammarkollegium och statskontoret, efter vederbörandes hörande,

den 30 -december 1880 afgifvit underdånigt utlåtande, deruti embetsverken

på anförda skäl afstyrkt nådigt bifall till berörda framställning, under

framhållande tillika, att derest Eders Kongl. Maj:t i allt fall skulle finna

den föreslagna omsättningen böra ega rum, sådant lämpligast törsta ske

på det sätt, att kyrkotionde]! indroges till statsverket .mot full ersättning

af statsmedel till vederbörande tiondetagare i öfverensstämmelse med hvad

i 2 § 2 momentet af ofvanberörda förordning föreskrifvits.

Skatteregleringskomitcn, till hvars kännedom Eders Kongl. Maj:t enligt

nådigt beslut den 16 december 1881 låtit komma de yttranden och utlåtanden,

hvilka af kammarkollegium och statskontoret samt öfriga vederbörande

afgifvits öfver Riksdagens berörda framställning, och som redan

i sitt förut omförmälda utlåtande och förslag angående skatteförhållandena

i riket hemstält att, der sådant ännu icke skett, den till andra än till

församlingarnas egna ändamål anordnade kyrkotionde!! i Skåne, Halland,

Blekinge och Bohuslän, skulle indragas till kronan mot ersättning och

omsättas i penningar enligt den för kronotionde^ omsättning stadgade

grund samt afskrifvas, på sätt om grundskatter i allmänhet blefve stadgadt,

föreslog i sitt utlåtande af den 18 november 1882 ytterligare, att jemväl

den kyrkorna i nämnda provinser behållna eller i öfrigt \ÅW församlingarnas

egna behof använda kyrkotionde borde, der den icke redan med visst

penningebelopp utgjordes, omsättas i penningar enligt nämnda grund samt

afskrifvas, dock, der densamma användes ej för kyrkornas utan för andra

församlingarnas ändamål eller tillfölle patroni ecclesiarum, endast under

vilkor att församlingarna åtoge sig att till vederbörande lemna full ersättning

efter årliga medelmarkegångspriset å tionden, uttaxerad såsom om

kominunalutskylder i allmänhet vore stadgadt. Från denna hemställan valen

ledamot, professor Rydin, skiljaktig och anförde, att de förändringar,

som kunde ifrågakomma i afseende på utgörande af den kyrkorna behållna

kyrkotionde!!, ej skulle ske i form af afskrifning utan att det borde bero

på hvarje församling att, sedan vederbörande, hvilkas rätt kunde af förändringen

bero, blifvit hörde, uppgöra förslag, huruvida och enligt hvilka

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

grunder förändringen borde verkställas, livilket förslag sedermera skulle

underställas Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

I anledning af berörda särskilda förslag hafva kammarkollegium och

statskontoret anfört: dels den 14 november 1882 att, da statsverket icke

kunde anses ega samma dispositionsrätt öfver kyrkofonden som öfver den

sedan långliga tider tillbaka till kronan indragna kronotionden och da

vidare den omständighet, att tid efter annan utaf kyrkornas. öfverskottsmedel

anslag med församlingarnas begifvande lemnats äfven till andra ån

församlingarnas egna ändamål, väl icke kunde i och för sig innebära, att

kyrkorna för all framtid afstatt från sin rått att sjelfva fa disponera öfver

sådana medel, derest desamma icke vidare skulle befinnas vara erforderliga

för de ändamål, hvarför de en gång anvisats, det syntes embetsverken betänkligt

att, innan församlingarna lemnats tillfälle att i frågan sig yttra,

tillstyrka bifall till en åtgärd, hvarigenom kyrkornas rätt i omförmälda

hänseende skulle för all framtid afskäras, hvartill koinme att genom bifall

till komiténs förslag om indragning af den till andra än församlingarnas

egna behof utgående tionde endast eu jemförelsevis mindre del af kyrkofonden

komme att afskrifvas, men deremot den större delen att fortfarande

på öfligt sätt utgöras, hvarigenom ett af de hufvudsakligaste ändamålen

med hela afskrifningen eller likformighet i beskattningen skulle i

väsentlig mån förfelas, hvadan embetsverken hemstälde, huruvida Eders

Kongl. °Maj:t kunde finna skatteregleringskomiténs förstnämnda förslag

omedelbarligen och för det dåvarande föranleda till någon Eders Kongl.

Mapts framställning till Riksdagen; dels den 30 december 1885*att embetsverken

ej heller ansett sig kunna tillstyrka bifall hvarken till den föreslagna

successiva afskrifningen utaf kyrkofonden, af hvilken kyrkorna vore i

behof, eller till dess omsättning i penningar, hvarigenom denna tionde

med penningevärdets fall skulle blifva en ren obetydlighet.

Föregående

handlingar i

ärendet.

Innan ia o- öfvergår till en detaljerad framställning af de olika ända-koftan*»*

mål, för hvilka kyrkotionde för närvarande utgår, samt redogor tor nu

afgifna förslag rörande sättet och vilkoren för dess afskrifning, torde en

kort historik öfver samma tiondes ursprung och nuvarande förekomst samt

angående sättet, för dess utgående och redovisning vara på sin plats.

Härvid tillåter jag mig följa det af kammarkollegium och statskontoret

senast afgifna utlåtande af den 8 februari 1897. Enligt detta

förekommer kyrkotionde egentligen endast i de fem län, hvilka bildats

af de forna danska och norska provinserna Skåne, Halland, Blekinge och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

«r™“frl5olmS1lä11- Dock t.orde llåSra hemman i Nödinge socken i Elfsborgs län

jemväl vara skyldiga utgöra kyrkotionde, nemligen mris 1—3 samt 5—8

Skårdal äfvensom n:o 1 Surte. Dessa hemman, hvilka städse i kyrkligt

afseende varit förenade med sistberörda socken, fingo nemligen, då de i

(ifrigt räknades tillhöra Kongelfs socken af Göteborgs och Bohus län, vid

tiondesättningen i nämnda län tionde sig påförd efter de för detta län

gällande grunder, men hafva sedermera jemlikt nådigt bref den 28 mars

1888 i alla afseenden flyttats öfver till Nödinge socken, i samband hvarmed

deras kyrkotionde 7,4192 hektoliter korn, som förut redovisats i specialräkenskapeina

för Göteborgs och Bohus län under rubrik »kyrkors underhåll»

såsom tillhörande Nödinge kyrka, alförts ur nämnda räkenskaper

utan att likväl sedermera hafva upptagits i motsvarande räkenskaper för

Elfsborgs län. Af Nödinge^ församlings yttrande framgår ej, om denna

tionde fortfarande utgöres. h öre reformationen förekom kyrkotionde jemväl

i gamla Sverige. Den i landskapslagarnes kyrkobalkar föreskrifna tionde!)

v0ar nemligen en kyrklig skatt och i allmänhet (åtminstone sädestionden)

sa fördelad, att en tredjedel tillföll sockenpresten och de återstående två

tredjedelarne sockenkyrkan, biskopen och de fattige. Under Gustaf I:s tid

indrogs emellertid i gamla Sverige med undantag endast för sockenprestens

andel ( tertialtionden) hela tionden till kronan. Af densamma lemnades

visserligen någon del till kyrkorna (vin- och byggnadssäd m. in.), men

denna anpart, hvilken åtminstone i vissa landsdelar uppgick till lika högt

belopp som den kyrkorna förut tillkommande tionden, betraktades ej

längre såsom kyrkotionde utan såsom en afkortning af kronotionden

och har i följd deraf jemlikt nådiga förordningen den 23 juli 1869 in(lra^its

till statsverket mot årlig ersättning till kyrkorna af statsmedel.

T Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän åter, der sädestionden var

delad lika mellan presten, kyrkan och biskopen, tillerkändes vid reformationen

den danske konungen endast den tredjedel, som biskoparne förut

uppburit och hvilken numera utgör den i nämnda landskap förekommande

ki onotionden, hvaremot ej allenast presten utan äfven kyrkorna fortfarande

fingo uppbära sina andelar af tionden (tertial- och kyrkotionden). Kyrkotionde

utgår icke af alla hemman och lägenheter, utan äro, såsom

nedan närmare kommer att angifvas, flera egendomar från dess utförande

fritagna.

Liksom den öfriga tionden utgick kyrkans anpart deraf vanligen uti

kärfven, inen^ sedan kronotiondens belopp för hvarje hemman eller lägenhet

biff vit eu gång för alla bestämdt till persedeln, synes regeln snart hafva

blifvit att jemväl låta kyrkotionden erläggas med samma belopp. I sitt

förevarande utlåtande anföra kammarkollegium och statskontoret, att einbets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

verken dock ej varit i tillfälle att ingå i närmare undersökning, huru-^yto/tofiden*

vida i verkligheten så numera är fallet i de särskilda församlingarna, då med“,</”’“B?m''m''

undantag för Blekinge län, der debiteringen verkställes genom kronans

tjensteman, uppbörden i öfrigt i regel sker genom församlingarnas egen

försorg och de till grund för debiteringen derstädes liggande tiondelängder,

som för embetsverken varit tillgängliga, visat sig vara i hög grad

ofullständiga och otillförlitliga. Enligt kongl. kungörelsen den 11 maj 1855

stadgades dels i 1 §, att såväl kronans behållna som åt ernbets- och tjensteman

på lön indelta räntor och tionde, de allmänna verk och inrättningar, kyrkor

och fromma stiftelser tillhöriga dylika indelningar och anslag etc. skulle af

räntegifvarne få lösas med penningar efter ett hvarje år för de nästförflutna

tio åren bestämdt medelpris utan rättighet för räntetagarne att något af

dessa anslag till leverering in natura uppsäga; dock att för dem af dåvarande

ernbets- och tjensteman, hvilka enligt fullmakter eller konstitutorial

vore i åtnjutande af så bestämda löner, förändring först med deras afgång

från embetet eller tjensten skulle träda i verksamhet, så vida de ej sjelfve,

deröfver hörde, förklarade sig önska, att den dessförinnan finge försiggå,

dels i 2 och 5 §§ att innehafvare af ränte- och tiondeanslag för upphörande

såväl af deras dittills åtnjutna optionsrätt att utfordra dessa anslag in

natura som af rättigheten att utaf räntegifvarne uppbära forsellön, då

lösen med penningar egde rum, skulle hållas skadeslösa på det sätt, att

de af statsverket årligen erhölle ersättning till enahanda belopp, hvartill

forsellön författningsenligt tillgodonjötes, eller 16 skillingar banko för hvarje

tunna råg eller korn och 12 skillingar samma mynt för hvarje tunna hafre,

att å länets ränteri anordnas och lyftas.

Under anförande, att enligt nådigt bref den 5 november 1842 kyrkotiondegifvarne

i Skatte blifvit i afseende å berörda åliggande för framtiden

stälda i fullkomlig likhet med de afrads- och tiondegifvare i allmänhet,

hvilkas tionde vore kronan behållen, samt att förstnämnda tiondegifvare

ej heller eljest kunde annorlunda betraktas, utan borde vara underkastade

enahanda vilkor, som sålunda i afseende å kronans behållna tionde föreskrifvits,

liksom ock de af den så kallade kyrkotionde!! till löntagare,

allmänna inrättningar, fromma stiftelser med flere ändamål utgående

anslag borde betraktas såsom annan af kronan till vissa behof anslagen

eller tilldelad tionde, förklarade Kongl. Maj:t den 14 december 1855, att

stadgandet i 1 § af nämnda nådiga kungörelse borde tjena till efterrättelse

jemväl hvad kyrkotionden i Skåne anginge, till följd hvaraf såväl de

kyrkor, hvilka hade kyrkotionde sig anvisad, som vederbörande allmänna

verk och inrättningar samt fromma stiftelser, för dem tillkommande, äfvensom

ernbets- och tjensteman och löntagare för de dem tilldelta tionde
Bih.

till Riked. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 33 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

Kyrkotiondensazislag, hvilka efter medelpris uppbures, skulle ega att årligen från stats
ursprung

m.m,yerket erhålla den forsellön, som enligt 2 och 5 §§ uti oftaberörda nådiga

kungörelse dem tillkomine, och som i länens ränterier borde anordnas

och lyftas. Med stöd häraf utgöres tionden af de tiondeskyldige till samtlige

kyrkor i Malmöhus och Kristianstads län med undantag endast för några

patronella efter medelmarkegångspris, hvilket äfven kommit att, ehuru utan

uttrycklig föreskrift, tillämpas i Halland; och torde i nämnda tre län

jemväl de, som hafva delar af kyrkofonden sig anslagna, vara berättigade

uppbära dessa efter medelmarkegångspris, hvilket dock ej alltid iakttagits.

Inom Bohuslän och Blekinge åter hade allmogen småningom lyckats

vid riksdagarne åt sig utverka att få lösa kyrkotionden efter ett visst

ärligt pris. Sålunda hade, hvad Bohuslän angår, sedan genom 8 § i

Kongl. Maj:ts resolution och förklaring den 9 december 1766 på presterskapets

allmänna besvär föreskrifvits, att kyrkorna derstädes skulle ega

att fa sin tionde antingen in natura levererad eller efter årlig markegång

betald, uppå fullmäktiges af allmogen anhållan, att allmogen i Bohuslän

måtte varda bibehållen vid den från urminnes tider dem förunnade rättighet

att få inlösa sin kyrkotionde efter 3 daler silfvermynt tunnan, Kongl.

Maj:t uti 40 § af sin nådiga resolution och förklaring den 22 mars 1770,

med upphäfvande af nyssnämnda 8 § i 1766 års resolution och förklaring,

medgifvit allmogen i Bohuslän, såsom ifrån äldre tider och innan detta

län kommit under svensk lydno berättigad att med 3 daler silfvermynt

tunnan dess kyrkotiondespanmål betala, att vid samma förmån allt framgent

varda bibehållen, dock med skyldighet för församlingarna att för

kyrkornas underhåll och reparation, när det fordrades, draga sådan försorg

att icke något i den delen eftersattes af hvad lag bjöde, hvilket

stadgande, med undantag enligt särskilda bestämmelser för den till patronus

i Hjertum och Vesterlanda samt Morlanda utgående kyrkotionde, hvilken

erlägges in natura eller efter öfverenskommet pris, ännu fortfar att gälla,

ehuru i åtskilliga socknar, 20 af 63, värdet af en tunna trots myntförändringen

under 1770-talet endast räknas till 75 öre i stället för 1 krona

50 öre. För Blekinge bestämdes genom 56 § i kongl. resolutionen på allmogens

besvär den 12 december 1734, att allmogen derstädes skulle för

ett visst pris i ond och god tid få lösa kyrkotiondespanmålen, för hvilket

ändamål landshöfdingen och konsistorium då jemväl ålades att, efter vederbörandes

hörande, träffa ett sådant medelpris, att hvarken allmogen eller

kyrkorna blefve lidande, såsom följd hvaraf och efter det öfverenskommelse

blifvit träffad, genom 14 § i kongl. resolutionen den 16 mars 1739 faststäldes,

att kyrkotionden inom Blekinge skulle i ond och god tid betalas

med 4 daler 4 öre silfvermynt för en tunna råg och 3 daler 16 öre

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kong1. Maj: t a Nåd. Proposition N:o 52.

silfvermynt för en tunna korn, hvilket lösningspris, uppå vederbörandes %r£o«onrfe«s

underdåniga framställning, sedermera genom nådigt bref den 5 augusti"^”''"”3m''m’

1781 fördubblades, så att för rågen skulle erläggas 1 riksdaler 18 skillingar

tunnan samt för kornet 1 riksdaler 8 skillingar tunnan, och fortfor detta

till dess, uppå riksdagsfullmäktiges af presteståndet för Lunds stift underdåniga

anhållan, att Kongl. Maj:t, med afseende bland annat å det känbara

lidande, hvarför kyrkorna i Blekinge varit utsatta under den långa

tid spanmålspriset i allmänhet varit så högst olika mot det genom 178 L

års resolution faststälda, måtte i nåder förklara kyrkotiondegifvarne inom

Blekinge skyldige att på lika sätt som i andra rikets provinser antingen

in natura eller efter årligt markegångspris erlägga den till kyrkorna anslagna

del af tionden, Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 12 juni 1816

förordna!, att kyrkotionden i Blekinge tillsvidare och intilldess annorlunda

kunde i nåder blifva föreskrifvet, kornme att utgå i penningar till dubbla

beloppet emot det år 1781 stadgade pi’is eller för rågen efter 2 riksdaler

36 skillingar banko och för kornet efter 2 riksdaler 18 skillingar 4 runstycken

banko tunnan, dock att församlingarna skulle, när kyrkorna saknade

tillgång till bestridande af kostnaderna för nödiga reparationer eller

andra utgifter, för hvilka kronotionden blifvit kyrkorna tillagd och förunnad,

sjelfva genom tillskott fylla bristen, så att kyrkornas tillbörliga

rätt blefve bevarad och skyddad.

Kyrkotionden har, ehuru den endast, till mindre del ingått till statsverket,

sedan äldre tider i riksstaten beräknats bland statsverkets inkomster

samt i följd deraf jemväl redovisats i landsboksräkenskaperna.

Enligt hvad af kongl. brefvet den 20 mars 1858 framgår, hade

Rikets vid 1856—1858 års riksmöte församlade Ständer, enär, efter hvad

de inhemta!, då gällande riksstat upptoge bland indelt spannmål jemväl

sådan spanmål, som i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län vore anslagen

åt presterskapet och kyrkorna, men för hvilken de skattskyldige

på grund af äldre nådiga resolutioner egde betala lösen efter bestämda

låga pris, funnit nödig rättelse böra härutinnan vidtagas samt derför låtit

i riksstaten å indelta spanmålen afdraga åt kleresistaten anvisade 94 tunnor

16''/> kappar och åt kyrkorna anvisade 2,943 tunnor 20 kappar och i

stället ökat kontanta anslagen med beloppet af den lösen, som för spanmålen

erlades, eller anslaget till kleresistaten med 204 kronor 75 öre och

anslaget till kyrkors underhåll med 6,500 kronor 50 öre samt tillika föreskrifvit,

att den stadgade lösen för ifrågavarande spanmål derefter skulle

upptagas och redovisas bland kronans behållna inkomster. Hvad angår

kyrkotionden i Blekinge har detta Rikets Ständers beslut trädt i verkställighet,

hvadan derstädes i kronoräkenskaperna redovisats dels å konto

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

m.,rt°u«°mT>>g-rUn<Jskatt>> Wbeltaycksspanmål, löst efter 10-årigt medelmarkegångs0

pris, dels ock a konto ''kronotionde efter bestämda pris» återstående

kyrkotionden, löst enligt kongl. brefvet den 12 juni 1816, af hvilken

kyrkotionde, med afdrag för 4 kronor 29 öre, som i specialräkningen afföres

såsom varande anordnad efter stat under titel »städers friheter»,

återstoden ingår till statsverket, hvaremot å riksstatens 8:de hufvudtitel

finnas upptagna ersättningsanslag, hvilka årligen utgå till vederbörande

med dels 59 kronor 31 öre till kleresistaten för den af presterskapets och

klockarnes boställen inom länet till samma belopp utgående kyrkotionde,

dels ock till församlingarna 3,864 kronor 2 öre, af hvilket belopp hvarje

kyrkoförsamling uppbär lika mycket som, med undantag för kleresistatens

boställen, a hemmanen inom församlingen för hvarje år såsom kyrkotionde

efter bestämdt pris utdebiterats. Hvad åter Göteborgs och Bohus län angår,

förordnade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande dels genom skrivelser

till länets fögderiredogörare den 26 november och den 15 december 1883

samt dels genom en den 22 februari 1884 utfärdad allmän kungörelse, att

den till kleresistaten och kyrkorna i länet af vissa skattskyldiga utgående

tiondespanmålslösen efter bestämdt pris skulle, till dess annorlunda förordnades,

debiteras, uppbäras och såsom kronan behållen inkomst i kronoräkenskaperna

redovisas af vederbörande kronofogde och häradsskrifvare, att i

stället ersättning skulle utgå af statsmedel till tionden motsvarande belopp,

att genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg till vederbörande

utbetalas, samt att ingen annan än förbemälte tjensteman egde att med debitering

och redovisning af ifrågavarande tiondespanmålslösen derefter och

tills vidare taga någon befattning. 1 de särskilda af mig under 6:o) här

ofvan föredragna ansökningar hafva der omförmälda församlingar anhållit

att, intill dess Eders Kongl. Maj:t funnit godt i nåder besluta någon förändring

med^ afseende a rättigheten till och uppbörden af kyrkotionden i Bohuslän,

förhållandet med densamma måtte förblifva såsom det af ålder varit, så

att kronans uppbördsman lika litet dädanefter som dittills egde befatta

sig med kyrkotionde^ uppbärande, utan att denna finge fortfarande af

kyrkornas målsmän ombesörjas, samt att Eders Kongl. Magt sålunda måtte

i nader anbefalla Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att återkalla de

gifna föreskrifterna om kyrkotiondens indrifning genom fögderi förvaltningarna.

Efter det kammarkollegium och statskontoret fått i uppdrag

att öfver denna framställning afgifva underdånigt utlåtande efter

vederbörandes hörande, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, i afvaktan

på Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut, genom allmän kungörelse

den 5 september 1884 uppskjutit tillämpningen af dess i ofvanomförmälda

skrivelser och kungörelse meddelade föreskrifter, hvarefter och sedan veder
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kong!.. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 52.

börande blifvit hörda, kammarkollegium och statskontoret uti underdånigt^/’

utlåtande den 31 december 1886 anfört bland annat, att, da patronus till

Morlanda egde uppbära kyrkotionden i pastoratet in natura eller etter

öfverenskommet pris, Rikets Ständers beslut, i hvad det afsage indragning

till statsverket af denna tionde, icke kunde bringas till verkställighet, samt

att efter embetsverkens uppfattning indragning till statsverket ej heller

borde ega. rum vare sig åt den kleresistaten anordnade delen af kyrkotionden,

såsom bestående af de denna stat anslagna boställenas kyrkotionde,

hvilken vederbörande presterskap frinjöte och fortfarande vore berättigad

att frinjuta, eller af (ten kyrkorna behallna delen af denna tionde,

hvilket äfven egde sin tillämpning på Blekinge; hvarför embetsverken i

detta utlåtande hemställa, att Eders Kongl. Maj:t i nader täcktes låta beio

vid den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus

län vidtagna åtgärd att tills vidare uppskjuta verkställigheten af indragningen

till statsverket utaf ifrågavarande kyrkotionde i Bohuslän, samt

att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition derom,

att den vid 1856—58 års riksmöte beslutade indragning till statsverket

af kyrkotionden inom såväl nämnda län som äfven Blekinge, der förhållandena

vore desamma, måtte få återgå.

Ej allenast i Skåne och Halland utan äfven i Bohuslän uppbäres

sålunda kyrkotionden fortfarande för vederbörande tiondetagares räkning

utan statens mellankomst.

I sitt nu afgifna utlåtande hänföra kammarkollegium och statskontoret

kyrkotionden till följande fem hufvudgrupper, nemligen: I av
kortad

kyrkotionde; II kronan behållen; III anordnad; IV till patt onus

utgående samt V kyrkorna behållen.

I. Afkorta^ kyrkotionde.

Åtskilliga egendomar äro åt skilda anledningar befriade från att till

kyrkorna erlägga sin kyrkotionde. Som regel gäller detta ej endast för

säterier och kungsgårdar utan äfven för ecklesiastika boställen, hemman

och lägenheter, hvilka senare egendomars kyrkotionde frinjutes af vederbörande

indelningshafvare. Tionden för dylika egendomar afkortas derför

i kyrkans räkenskaper, liksom också i landsboksräkenskaperna den för

ecklesiastika egendomar afkortade kyrkotionden i flertalet tall upptagits

under afkortningstitel. Vissa fall förekomma dock, der egaren eller innehafvaren

af en egendom, hvars kyrkotionde sålunda åt kortats, likväl far utgöra

densamma. Detta inträffar dels med ecklesiastika boställen i Blekinge län,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kronan behållen

kyrkotionde.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

deraf tionden utgöres till statsverket af indelningshafvare^ men denne

af statsverket erhåller motsvarande belopp till sig utanordnadt, dels med

vissa ecklesiastika egendomar, särskildt annex- och mensalhemman, deraf

indelningshafvarne enligt gällande lifstidsstädje- eller arrendekontrakt ega

uppbära den afkortade kyrkofonden, hvilket emellertid ej torde förekomma,

sedan dessa hemman blifvit i författningsenlig ordning utarrenderade.

Bland den afkortade kyrkofonden torde särskildt böra erinras om

den Karlshamns stad anslagna kyrkofonden af frälsehemmanet n:o 1, 1V3

mantal Hunnemara i Asarums socken. Jemlikt nådig resolution den 26 juni

1747 medgaf Kongl. Maj:t nemligen, att Karlshamns stad finge för nämnda

hemman åtnjuta frihet från utgörande af bland annat tionden; och afkåta8

på grund deraf i räkenskaperna såsom anordning efter stat under

titel »städers friheter» kyrkotionde 4 kronor 29 öre.

II. Kronan behållen kyrkotionde.

Hit är numera att hänföra l) bibeltrycksspan radien, 2) indragen skoltionde

och 3) indragen hospitalstionde.

1) Bibeltrycksspanmål.

Derom handlas särskildt dels i Riksdagens under 1 :o) här ofvan omförmälda

^skrifvelse af den 10 maj 1870, deri anhålles, att Kongl. Maj:t

täcktes lata utreda förhållandet i afseende å tillkomsten och beskaffenheten

af samma spanmal samt till Riksdagen aflåta nådig framställning,

om och på hvad grund denna afgift utan statsverkets betungande eller förnärmande

af någons rätt skulle kunna för framtiden upphöra, dels i den

under 5:o) omförmälda ansökning af den 12 maj 1884 af åtskilliga d. v.

ledamöter i Riksdagens andra kammare; öfver hvilka framställningar

kammarkollegium sig yttrat den 31 december 1879 och den 24 december

1885. I kammarkollegii och statskontorets nu afgifna utlåtande upprepas

i allt väsentligt hvad kammarkollegium i sitt utlåtande af den 31 december

1879 öfver Riksdagens berörda skrifvelse anfört. Häraf framgår följande:

Bibeltryckstunna!! leder sitt ursprung från hertig Karls bref till Riksens

Råd den 15 september 1601, hvaruti förordnades att, på det svenska bibeln,

sådan den då var öfversedd, måtte blifva inrikes tryckt, för ändamålet

skulle tagas förutom domkyrkotunnan från kyrkorna ändå en tunna öfver

hela riket, hvilket stadgande tillämpades, tills genom kongl. brefvet den

27 juli 1637 bibeltryckstunnan afskaffades och i dess ställe påbjöds 40:de

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

delen af all kronotionde till Stockholms barnhus och Vadstena krigs- Kronan behospital.

Efter danska provinsernas afträdande till Sverige blef bibeltrycks-hallet"nk^''ko''

tunnan ånyo påbjuden först genom kongl. brefvet till kammarkollegium

den 1 mars 1674, hvaruti Kongl. Maj:t, med tillkännagifvande att för

några år sedan till konservation af urgamla antiqviteter, qvarlefvor och

efterdömen, som utaf framfarne Sveriges konungar samt andra förnäme

mäns bedrifter hade varit till att hemta, jemväl ock till dessas och slikas

publikation, såsom ländande till rikets och fäderneslandets heder och namnkunnighet,

i Upsala inrättats ett kollegium antiqvitatum, anbefalde kammarkollegium,

att till detta nyttiga verks befordring och dermed förenade utgifter

anslå bland annat tryckeritunnan, »som för detta till slika usus

häfver öfver riket varit använd och sedermera till andra tarfvor anslagen».

Till följd häraf aflat kammarkollegium den 20 maj samma år bref till

samtlige landshöfdingarne i gamla Sverige och Finland med anmodan att

af hvart kyrkoherberge under namn af tryckeritunnan låta innehålla en

tunna spanmål såsom en afkortning på lika sätt som de andra afkortningarna,

så att den afdroges förr än något annat utlevererades, hvaremot

landshöfdingarne i Malmöhus, Kristianstads och Blekinge samt Hallands

län i skrifvelse den 30 i samma månad anmodades göra den förordning,

att af hvart kyrkoherberge en tunna spanmål årligen aftoges såsom en

afkortning förr än den öfriga kyrkotionden blefve uttagen och sedan till

den ort levererades och disponerades, som kollegium antiqvitatum begärde.

Då likväl spanmålen utgick högst ojemnt och särskildt i de församlingar,

hvarest kronotionden var löntagare anslagen, ofta icke alls erlades, förordnades

genom kongl. brefvet den 20 januari 1682, att tryckeritunnan

skulle så derefter som i förra konungars tid årligen utgå af alla kyrkoherbergen

i riket, vare sig förlänte eller oförlänte, antingen under presterskapet,

akademierne, militien, skolorna eller andra, som underhåll af kyrkoherbergen

njöte, hvilken tunna skulle blifva så derefter som af begynnelsen

använd till lärda mäns underhåll och nyttiga böckers publicerande uti

andliga och verldsliga saker, riksens lagar och stadgar, historier och antiqviteter,

samt andra nödiga handlingar, som till fäderneslandets heder och

invånarnes undervisning lända kunde, hvarjemte blef stadgadt, att ehuruväl

en tunna för detta af alla socknar, större och smärre, i hela riket varit

utgången, skulle derefter så förhållas, att, der alltför små kyrkohcrbergen

vore, två små kyrkor skulle om en tunna förenas, men igen i stället uppfyllas

den brist af de större kyrkoherbergen i samma gäll eller annorstädes.

Mot detta påbud inkommo visserligen protester af erkebiskopen och konsistorium

i Linköping, men genom kongl. förklaringen den 14 juni samma

år och kongl. resolutionen den 5 juli 1684 blef detsamma laststäldt och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 52.

Kronan be- bekräftadt. Sedermera efter det Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 12

oc^ ^1 november 1690 samt den 16 maj 1691 tillagt skolbetjenterne

i allmänhet och deribland dem i Bohusläns och Hallands städer löneförbättringar

och befalt, att dertill skulle användas tryckeritunnan, aflat statskontoret

den 8 derpåföljde juni bref dels till landshöfdingarne i Bohuslän

och Halland med anmodan att sådant iakttaga och att den delen af tryckeritunnan,

som icke levererades uti spanmål in natura, blefve försåld den

tjenligaste tiden på året och till så högt pris som möjligt samt att medlen

uti förslagen under sin särskilda titel upptoges och beräknades, dels ock

till generalguvernören i Skåne och landshöfdingen i Blekinge med begäran,

att som Kongl. Maj:t i nåder resolverat, att tryckeritunnan skulle som andra

Kongl. Maj:ts medel och räntor assigneras af dess statskontor, den order

måtte ställas till alla vederbörande, att spanmålen för samma år och allt

framgent blefve försåld på de beqvämligaste tider om året till så högt

pris, som den möjligen kunde utbringas, och att medlen måtte blifva upptagna

i förslagen under sin särskilda titel och hållas i beredskap till den

anordning, som deröfver blefve gjord, genom hvilka föreskrifter all bibeltryckstunnan

i dessa provinser, med undantag för den del, som var skolb.

etjenterne i Bohuslän och Halland anordnad, i verkligheten blef till statsverket

indragen. Om ifrågavarande utskylds utgörande är sedermera stadgadt

genom kongl. instruktionerna för kyrkoinspektorerne den 23 april

och 30 augusti 1697, att i kredit skall under afkortning afföras, bland

annat, en tryckeritunna, halfparten råg och halfparten korn, af hvarje

kyrka efter deröfver gifna kongl. förordningar och immissioner emot befallningsmannens

qvittens, äfvensom i 17:de punkten af kongl. instruktionen

den 12 april 1815 angående vården och förvaltningen af kyrkornas fastigheter

med mera i Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Hallands samt Göteborgs

och Bohus län, i fråga om metoden för den årliga kyrkoräkningens

upprättande, att i kredit skall afföras bibeltryckstunnan emot kronofogdens

qvittens. Då kyrkotionden icke är att förvexla med kronotionde^ har den

del af bibeltryckstunnan, som till statsverket erlägges, icke till penningar

omsatts enligt de i kongl. förordningen den 23 juli 1869 föreskrifna grunder,

utan löses fortfarande med penningar enligt medelmarkegångspris, och

det jemlikt kammarrättens utslag den 18 februari 1879 äfven i Blekinge

län, der eljest kyrkotionden löses efter bestämdt pris. Denna utskyld har

icke erlagts af flertalet patronella och stadskyrkor, och af öfriga kyrkor

utgått i allmänhet efter verkstäld fördelning med olika belopp af hvarje.

Af kyrkorna i Malmöhus län erlägges tillsammans 137,2519 hektoliter råg

och 190,0098 hektoliter korn, i Ivristanstads län 82,5454 hektoliter råg och

150,9664 hektoliter korn, i Blekinge län 47,81258 hektoliter spanmål, hälften

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

råg och hälften korn. Dock utgör inom sistnämnda län bibeltrycksspan- Kronan bomålen

ej egentligen någon afkortning å kyrkofonden, utan utdebiteras a,fhaUel"0^lc''''

hvarje egendom kyrkotionde till så stort belopp, som motsvarar dess

kronotiondespanmål efter jordeboken samt dessutom hvad å hemmanet

eller lägenheten kan belöpa af den socknen, påförda bibeltrycksspanmalen.

Inom Hallands län, hvarest bibeltryckstunnan utgått med 141,87148 hektoliter

spanmål, hälften råg och hälften korn, och löses efter medelmarkegångspris,

har en del varit anslagen skolstaten, men sedan Eders Kongl.

Maj:t genom nådigt bref den ‘29 maj 1874 beviljat löneförbättring åt samtlige

lärare vid rikets elementarläroverk och pedagogier, med vilkor att de

lärare, hvilka förut haft rätt till indelt lön, skulle sådan rätt frånträda

och samtlige lärarne, som haft bibeltryckstunnan på sig indelt, på detta

vilkor ingått, är hela bibeltryckstunnan i Halland att anse såsom till statsverket

indragen från och med år 1875. I Bohuslän, hvarest en del af

bibeltryckstunnan någon tid utgått till skolstaten, men för länge sedan till

statsverket indragits, har den alltid utgått af kyrkornas tredjedel af tionden

och till ett belopp af 103,8701 hektoliter korn, hvarför lösen likväl jemlikt

flera kongl. bref och resolutioner och sist enligt kongl. brefvet den 28

september 1852 erlägges med endast 1 krona 50 öre tunnan.

Enligt kammarkollegii och statskontorets uppgift utgör bibeltryckstunnan

omsatt till penningar efter 1894 års medelmarkegångspris i:

Malmöhus län ....... 2,490 kr. 16 öre

Kristianstads län................................ 1,781 » 2 »

Blekinge » ....................................................... 380 » 27 »

Hallands » .................................................. 1,078 » 25 »

och när dertill lägges Bohuslän............................ 94 » 47_»_

erhålles tillsammans ............................................... 5,824 kr. 17 öre.

2) Indragen skoltionde.

Af bibeltryckstunnorna hafva, på sätt ofvan angifvits, en del varit

använda för de högre läroverkens behof, ehuru desamma efter hand indragits

till statsverket. Men äfven eljest hafva af kyrkofonden vissa belopp

anslagits till ifrågavarande ändamål.

Med anledning af ett utaf domkapitlet i Lund väckt förslag, att indragna

kyrkoinspektorstunnor skulle anslås till ett, gymnasium i Skane,

hördes församlingarna i Kristianstads län, dervid 47 1/3 tunnor på uppgiga

vilkor för ändamålet beviljades; och gal Kongl. Maj:t den 24 mars 1824

sitt bifall till att denna spanmålstillgäng Ange för berörda syfte användas,

hvarefter jemlikt nådigt bref den 22 mars 1831 densamma anvisades att,

Bih. till Bilcsd. Vrot. 189S. 7 Somt. 1 Afd. /« Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Kronan be
hållen

kyrko
tionde.

18 Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

i mån af inträffande ledigheter, disponeras för elementarläroverkens behof

''i Lunds stift.

Nämnda löningsspanmål, som inom Kristianstads län utgått med

32,5396 hektoliter råg och 28,0068 hektoliter korn, synes hafva uteslutande

tilldelats Kristianstads läroverk, men har i likhet med den skolorna tillkommande

bibeltrycksspanmålen i samband med nya löneregleringen för

lärarne vid rikets elementarläroverk blifvit till statsverket indragen.

3) Indragen hospitalstionde.

Jemlikt nådiga brefven den 10 oktober 1528 och den 5 juni 1529

fick Malmö stad öfvertaga det i denna stad befintliga gråbrödraklostret

för att af detsamma stifta ett hospital att »ther maa wphollis fattige,

siwge oc saare meniske». Det sålunda bildade hospitalet synes redan från

början hafva uppburit tionden af Malmö stads jordar, utan att likväl utredas

kunnat, på hvad sätt eller genom hvilket beslut denna tionde kommit till

hospitalet eller, derest densamma, på sätt 1764 års hospitalsjordebok synes

antyda, redan förut tillhört gråbrödraklostret, till detta kloster. På förfrågan

från generalguvernören i Skåne, huruvida ej Malmö stads tionde

borde delas lika mellan kyrkan, hospitalet och presten, förklarade Ivongl.

Maj:t den 20 oktober 1698 att, emedan kyrkoherden i Malmö årligen

åtnjöte af kyrkan 300 daler silfvermynt i stället för den del, som

honom af tionden afgått till hospitalet, ty kunde denne för sin del icke

pretendera någon vidare förmån af stadens åkrar, utan då hela denna

spanmålstionde af ålder varit förlänad hospitalet till de fattiges underhåll,

skulle densamma blifva oförryckt dervid bibehållen utan att någon del

deraf skulle tillfalla kyrkan. Den hospitalet tillkommande tionden måste

således anses motsvara tionden i dess helhet från stadens jordar.

Ribe artiklar af år 1542 innehålla visserligen, att kronans anpart af

tionden i köpstäderna »skulle hvart åår förskickis och fördelis halfparten

till kirchens och anden parten till prästens behof?», men då tionden i

Malmö redan före sagda tid tillagts hospitalet, torde den få anses hafva

ursprungligen tillkommit biskop, kyrka och presterskap med en tredjedel

till hvardera. Jemlikt nådig skrifvelse den 12 maj 1876 indrogos hospitalets

tillgångar till statsverket, dervid likväl undantag tills vidare gjordes

för kyrkofonden. Vid indragningen förfors emellertid oriktigt i så måtto, att

Malmö stads tionde betraktades som kronotionde och i dess helhet indrogs till

statsverket, ehuru den tredjedel deraf, som måste antagas motsvara kyrkofonden,

bort i likhet med hospitalets tionde från åtskilliga lägenheter i

Lunds socken fortfarande tillfalla Malmö asyl. Sedermera har likaledes

oriktigt förfarits derutinnan, att ehuru denna tionde vid indragningen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

betraktades såsom kronotionde, densamma, som i landsboksräkenskaperna Kronan betill

en början rubricerades såsom »extra uppbörd, f. d. hospitalsfondensha Znde.k°''

inkomster», år 1885 upptagits såsom tionde samt från och med år 1886

i dess helhet såsom kyrkotionde, liksom den ock i likhet med denna fått

lösas efter tioårigt medelmarkegångspris, äfvensom ej kommit i åtnjutande

af den i kongl. kungörelsen den 5 juni 1885 och lagen den 2 december

1892 stadgade nedsättning. Endast en tredjedel af det i landsboksräkenskaperna

såsom kyrkotionde upptagna beloppet torde derför rätteligen kunna

betraktas såsom kyrkotionde eller 37,8153 hektoliter råg och 84,908hektoliter

korn. Hos Eders Kongl. Maj:t hafva stadsfullmäktige i Malmö och stadens

församlingars allmänna kyrkostämma gemensamt anhållit, att staden måtte

återfå de två tredjedelar utaf den af jordar inom stadens område, incl.

de forna hospitalsjordarne, utgående tionden, hvilka motsvarade kyrkooch

presttionde^ och har i anledning deraf kammarkollegium i infordradt

underdånigt utlåtande den 5 oktober 1896 hemstält, att den del af

nämnda tionde, som utgör presttionde, borde på angifna vilkor återgå till

Malmö stad att användas för dess ursprungliga ändamål, men att med

dispositionen af kyrkotiondeandelen måtte få anstå i afbidan på nu pågående

utredning angående afskrifning af kyrkotionden i dess helhet.

III. Anordnad kyrkotionde.

Under denna rubrik hafva kammarkollegium och statskontoret med

hänsyn till svårigheten att afgöra, hvilka af de från kyrkorna utgående

afgifter blifvit beviljade att erläggas särskildt af kyrkotionden, lemnat

redogörelse för samtliga sådana utgifter, hvilka af kyrkornas medel

utgå till andra än deras egna ändamål, så vidt de varit för embetsverken

kända och ej numera äro kronan behållna. Af kyrkotionden

hafva visserligen bestämda belopp anslagits jemväl till ändamål, hvilka

kunna sägas vara kyrkornas egna, t. ex. till kyrkoherden i församlingen

för hans syssla med kyrkans räkenskaper (pastors notariat), hvarom

löneregleringsresolutionerna ej innehålla några upplysningar, äfvensom till

klockare, organist, ringare eller annan kyrkobetjening för deras befattning

vid kyrkan, men då det, derest kyrkotionden afskrifvos, gifvetvis torde

åligga kyrkan eller församlingen (i patronella pastorat patronus) att bereda

vederbörande ersättning för nämnda anslag, hvilkas bestånd efter nuvarande

tjenstinnehafvares afgång i regel torde bero på vederbörande församlingars

beslut, hafva embetsverken ej ansett erforderligt att i fråga om desamma

föranstalta närmare utredning eller att om deras belopp inhemta ytterligare

upplysningar utöfver hvad de från fögderiförvaltningarna insända tabeller

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Anordnad

kyrkotionde.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o r>2.

eller de af åtskilliga pastorsembeten nu letnnade uppgifter gifva vid

handen.

De ändamål, hvartill anordnad kyrkotionde och andra dit hänförda

afgifter nu utgå, äro enligt embetsverken följande: 1) Lunds universitet,

2) barnmorskeläraren i Lund, 3) Lunds lasarett, 4) Malmö asyl, 5) fattiga

prestenkor i Halland, 6) d:o d:o i Bohus och en del af Elfsborgs län,

7) presterskapet utom församlingarna, 8) presterskap)et inom församlingarna

utan särskildt åliggande för kyrkans räkning, 9) sådana kommunens eller

församlingens ändamål, hvilka numera äro för kyrkan främmande, 10) ersättning

för jordupplåtelse, 11) från egendom, som tillhör en kyrka till en

annan sockens kyrka, 12) från vissa kyrkor till Karlshamns skolestats aflöning,

13) vaxljusmedel, 14) biskopens studieskatt, 15) studieskatten i Halland,

16) konsistorii statslån, amanuensens och pedellens Iönetillökning samt

17) konsistorienotariens augment. De under punkterna N:o 13—17 uppräknade

afgifter omhandlas jemväl i Riksdagens skrifvelse den 10 maj

1870 och i deröfver afgifna utlåtanden.

Af kammarkollegii och statskontorets senast afgifna utlåtande inhemtas

beträffande de under samtliga 17 punkter upptagna tiondeanslag följande.

1) Kyrkotionde till Lmnds universitet.

Genom nådig resolution den 4 juli 1687 förklarade Kongl. Maj:t, att

de medel, som af domkyrkans i Lund så ock andra kyrkors i Skåne inkomster

kunde öfverskjuta den reparationskostnad samt andra utgifter,

hvilka till kyrkornas oundgängliga tarfvor årligen måste göras, och som

af ålder till pios usus hade varit anslagna, skulle allt framgent komma

akademien till dess förkofring och understöd verkligen till godo. Den

15 augusti 1688 bekräftades detta förklarande af Kongl. Maj:t med tillägg

att professorerna sinsemellan proportionaliter finge dela den då redan öfverskjutande

kyrkotionden så långt den räckte, såväl som derefter, till dess

hvar och en af dem kunde, om öfverskottet sträckte sig så långt, årligen

erhålla 300 tunnor spanmål. Många hinder mötte emellertid för professorerna

att utbekomma nämnda spanmål. På ansökan af akademien

medgaf Kongl. Maj:t derför den 18 januari 1726, att akademien och hvar

professor för sig skulle efter gjord indelning tilldelas vissa socknar, hvilka

de kunde få behålla år från år, och verkstäldes derefter dylika repartitioner,

hvilka med endast smärre förändringar, orsakade bland annat deraf,

att kyrkor sedermera blifvit patronella, ännu äro gällande. Vissa församlingar

hafva sökt vinna befrielse från utgörande af ifrågavarande spanmålsbelopp,

emedan tionden skulle erfordras för kyrkornas egna ändamål,

men dylika ansökningar hafva ogillats af vederbörande myndigheter.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

I universitetets nu gällande stat af den 13 november 1885 har dess Anordnad

kyrkotionde, hvilken enligt de af embetsverken upprättade tabeller, till hJrkotwndegrund

hvarför beträffande Kristianstads län legat de af pastorsembetena

lemnade uppgifter, skulle utgjort endast 1940,330 hektoliter råg och 1938,8447

hektoliter korn, upptagits till 7,415 kubikfot 1 kanna (1940,532 hektoliter)

råg och lika mycket korn med ett värde af 37,782 kronor 36 öre, med

hvilket belopp den ingår i de beräknade inkomsterna, hvarmed de i staten

införda ordinarie utgifter skola bestridas och för hvilkas behöriga utgörande

den, efter hvad större akademiska konsistorium i Lund uppgifvit, är oundgängligen

nödvändig. Universitetets medelinkomst af dess kyrkotionde

under de tio åren 1885 — 1894 har dock ej uppgått till högre belopp än

33,246 kronor 83 öre.

2) Anslag till barnmor skelar ar en i Lund.

Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 28 augusti 1824 anhöll

dåvarande artis obstetricim professorn vid Lunds universitet C. F. Liljevalch,

att han, som år 1821 åtagit sig att tills vidare bereda tillfälle till barnmorskelärlingars

behöriga undervisning och examinerande i Lund samt

utan aflöning fullgjort detta uppdrag i tre års tid, måtte få, intilldess

andra utvägar till hans aflönande för berörda undervisning kunde anvisas,

såsom arfvode uppbära någon andel af kyrkornas behållna tionde. Sedan

samtliga församlingar i Lunds stift blifvit häröfver hörda, medgaf Kongl.

Maj:t genom nådig resolution den 23 februari 1825 att, på sätt pluraliteten

af stiftets församlingar föreslagit, professor Liljevalch Unge, intill dess

annan aflöning kunde för honom åvägabringas, för nämnda befattning af

kyrkornas behållna^ tionde årligen uppbära ett belopp af 83 tunnor 18

kappar spanmål. Åtskilliga församlingar, deribland Tranås, hade emellertid

icke velat lemna något bidrag för ändamålet, och då Liljevalch vägrade

att från denna församling emottaga barnmorskelärlingar, anhöll församlingen

att till bemäkle professor under hans tjenstetid få af kyrkans behållna

tionde erlägga ett visst spanmålsbelopp, hvartill Kongl. Magt genom

nådigt bref till konsistorium i Lund den 13 december 1834 gaf sitt samtycke,

under förklarande tillika att, då denna aflöning äfvensom den bemälde

professor för öfrigt från de flesta församlingar i Lunds stift erhölle

endast blifvit honom persoidigen beviljad och det följaktligen vore att befara,

det undervisningen för stiftets barnmorskelärlingar kommc att vid

hans afgång upphöra i brist på andra aflöningsmedel, derest de ifrågavarande

icke fortfarande utgjordes, konsistorium skulle genom presterskapet

uppmana de församlingar, som dittills icke bidragit till denna aflöning, att

dädanefter deruti deltaga med de öfriga och jemväl föreställa dem samtliga

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

kyrkotionde V*£ten deraf, att berörda undervisning måtte kunna genom fortfarande

yr-ouon e. ansjag äfven efter professor Liljevalchs afgång oafbrutet fullföljas. I anledning

deraf inberättade konsistorium, att församlingarna jemte ökade

anslag till Liljevalch erbjudit sig att till hans efterträdare för beständigt

lemna årligen, förutom 8 riksdaler 32 skillingar banko från Listers härad

och 10 riksdaler banko från Malmö stad, bestämda anslag af kyrkotionde^

utgörande enligt en af konsistorium på nådig befallning upprättad och af

Kongl. Maj:t med vissa tillägg den 23 juni 1838 faststäld specifik förteckning

40 tunnor 11 s/4 kappar (66,4864 hektoliter) råg samt 56 tunnor 13 V4

kappar (92,9343 hektoliter) korn. Aflöningen till barnmorskeläraren i Lund

utgår fortfarande på ofvannämnda sätt; och uppbär denne, som ej åtnjuter aflöning

af statsmedel, enligt en år 1887 af honom lemnad uppgift årligen dels

af Malmö stad 15 kronor samt af Jemshögs, Asarums, Mörrums, Elleholms

och Kyrkhults kyrkor tillsammans 16 kronor 27 öre, dels ock vissa spanmålsbelopp,

hvilka lösas i några församlingar efter årsinarkegång, men i regel efter

medelmarkegångspris, dock utan forsellönsersättning (76,5891 hektohter råg,

101,9582 hektoliter korn och 0,2747 hektoliter hafre); och framgår af nämnda

uppgift, att åtskilliga församlingar, hvilka enligt 183S års förteckning ej

beviljat anslag till Liljevalchs efterträdare, nu utgöra kyrkotionde till barnmorskeläraren

i Lund, men å andra sidan att flere församlingar, hvilka

upptagits å nämnda förteckning, ej vidare lemna något bidrag till dennes

aflöning eller utgifva andra .belopp än förteckningen utvisar. Under de 10

åren 1886—1895 hade barnmorskeläraren från kyrkorna en medelinkomst

af 1,362 kronor 77 öre.

3) Kyrkotionde till Lunds lasarett.

^Sedan Kongl. Maj:t dels i anledning af Rikets Ständers derom gjorda

anhållan den 4 september 1811 i nåder bifallit, det kyrkoinspektorstjensterna

i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän finge indragas och lönerna, efter

innehafvarnes död, inom församlingarna till allmänt gagneliga ändamål

användas, dels ock derefter, uppå Lunds akademis kanslers underdåniga

hemställan, att den genom indragning af berörda löner i Skåne uppkommande

betydliga spanmalstillgang matte få användas till utvidgning af

lasarettet i Lund och för understöd af ett kliniskt institut derstädes, den 1

april 1812 i nåder anbefalt landshöfdingarne i Malmöhus och Kristianstads

län samt domkapitlet i Lund att öfver berörda förslag höra vederbörande

församlingar samt med deras och egna yttranden till Kongl. Maj:t inkomma;

så och efter det med anledning deraf inom Malmöhus län bland 191

regala och konsistoriel^ församlingar 181 medgifvit kyrkoinspektorstunnornas

anslående till nämnda ändamål, med tillsammans 171 tunnor 16 kappar

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 52.

råg och 8 tunnor korn, hvaremot de öfriga församlingarna velat för andra

uppgifna behof använda ifrågavarande spanmål, samt inom länets 47 patronel^

pastorat 37 församlingars patroni förklarat sig villige att till lasarettet

gifva tillsammans 3''2 tunnor råg och 2 tunnor korn, men de öfrige dels

vägrat, dels blott för vissa år eller för deras lifstid beviljat ifrågavarande

bidrag; förklarade Kongl. Maj:t den 3 mars 1813, att kyrkoinspektorstunnorna

från de församlingar inom Malmöhus län, hvilka sådant medgifvit, finge

till kliniskt institut i Lund anslås, dock med vilkor att spanmålen löstes

efter länets markegångspris med tillägg af forsellön, 16 skillingar på tunnan,

i afseende hvarå ordentliga överenskommelser skulle med hvarje församling

och patron upprättas. Efter hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

meddelat, äro de överenskommelser, hvilka med anledning af berörda föreskrift

skulle hafva upprättats, ej till finnandes, men en af landskamreraren i

länet den 7 december 1822 gjord förteckning med derå tecknadt tillägg,

hvilken handling förvaras hos lasarettsdirektionen, utvisar, att lasarettet

skulle ega att årligen uppbära 198 tunnor \Ql/> kappar (327,2001 hektoliter)

råg och 11 tunnor 11/3 kappe (18,2044 hektoliter) korn. Denna förteckning

ligger ännu i hufvudsak till grund för uppbörden af lasarettstionden, allenast

att, på sätt framgår af en i lasarettskontoret den 25 november 1886 upprättad

förteckning, ytterligare sju kyrkor erlägga hvardera en tunna råg till lasarettet,

hvaremot Mölleberga kyrka befriats från utgörande åt nämnda utskyld

(2 tunnor), och utgår lasarettstunnan jemväl fortfarande från Tranås

kyrka, ehuru denna i senare tid flyttats från Malmöhus till Kristianstads

län. Lasarettstionden skulle derför utgå med 335,4416 hektoliter råg och

18,2044 hektoliter korn, med ett beräknadt värde för år 1894 af 2,963

kronor 28 öre. På sista tiden hafva emellertid åtskilliga församlingar

undandragit sig erläggandet af nämnda utskyld, nemligen Brunnby, Ekby,

Farhult, Fleninge, Frillestad, Jonstorp, Mörarp, Ottarp och Raus, alla i

Luggude härad. Obehörigheten af detta församlingarnas förfarande framgår

af Kongl. Maj:ts dom den 13 oktober 1897 i mål angående Mörarp, hvartill jag

nedan skall återkomma. Jemlikt nådiga brefvet den 25 november 1836 skulle

anslag af kyrkotionden från vissa församlingar hafva beviljats jemväl länslasarettet

i Kristianstad, men, efter hvad direktionen för nämnda lasarett

meddelat, uppbäras dessa anslag icke vidare för lasarettets räkning, utan

hafva desamma återgått till kyrkornas disposition.

4) Kyrkotionde till Malmö asyl.

Från äldre tid har kyrkotionden af frälsejordlägenheterna n:o 1 Kjellbyinölla

och n:o 2 Kjellby, två stycken utjordar i Lunds landtförsam-ling,

utgått till hospitalet i Lund, sedermera flyttad t, till Malmö. Såsom grund

Anordnad

kyrkotionde.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Anordnad

kyrkotionde.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

derför åberopas i eu af Anders Risell år 1796 upprättad jordebok öfver

förenade kronohospitalens i Malmöhus län ordinarie och extra-ordinarie

räntor samt andra inkomster Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den

23 januari 1729 och den 12 maj 1764, enligt hvilka denna tionde »från

långliga tider» tillhört hospitalet, men hafva dessa utslag ej kunnat hos

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande återfinnas. Då jemlikt nådigt

bref den 12 maj 1876 förordnades, att hospitalens fastigheter, frälseräntor

och andra afgälder af fast egendom äfvensom öfriga tillgångar

skulle från och med år 1877 till statsverket indragas samt uppbäras

och redovisas på sätt som i afseende å statens'' inkomster af enahanda

slag i allmänhet vore eller blefve stadgadt, undantogs hospitalens kyrkotionde,

hvilken fortfarande skulle utgå, på sätt dittills egt rum, hvilket

beträffande den från Lunds socken till hospitalet utgående kyrkotionde

synes hafva berott derpå, att den af Riksdagen väckta frågan om reglering

af all kyrkotionde ännu vore under utredning. Nämnda tionde, utgörande

5,8390 hektoliter råg, 8,2436 hektoliter korn och 0,4807 hektoliter hafre

med ett beräknadt värde för år 1894 af 109 kronor 50 öre, utgår derför

fortfarande direkt till Malmö asyl, i hvars stat densamma inberäknats bland

inkomsterna. Enligt hvad sysslomannen för nämnda asyl anfört, skulle,

derest detta lilla tiondebelopp icke inginge till asylen, den derigenom uppkommande

bristen lätt täckas af andra hospitalsmedel.

5) Kyrkotionde till fattiga prestenkor i Halland.

Vid 1761 års riksdag gjorde presterskapet i Halland genom sin fullmäktig,

prosten Sven Linderot i underdånighet ansökning, att som kyrkoherdarne

i Halland af hvarje sin kyrkas tionde till och med år 1696 skulle

bekommit en tunna råg, notarietunnan kallad, men i det stället från den

tiden ej åtnjutit mera än 1 daler 16 öre silfvermynt, som under namn af

pastoris notariepenningar i räkenskaperna årligen afskrifvits, Kongl. Maj:t

täcktes i nåder så mycket hellre återställa dem ofvanbemälda deras uråldriga

rätt, som de för egen del icke åstundade mera än berörda notariepenningar

1 daler 16 öre silfvermynt, utan endast begärde att, medan

samma penningar uti bästa årsväxt icke skulle kunna svara mot halfva

notarietunnan, den andra hälften för den skull måtte få in natura blifva

anslagen till torftiga och nödlidande prestenkors underhåll, dervid likväl

de kyrkor, som kunde befinnas så fattiga, att deras medel ej vore tillräckliga

till deras nödiga reparation och iståndsättande, borde från denna

afgift tills vidare undantagas. Sedan kammarkollegium uti häröfver den

27 mars och den 6 juli 1765 afgifna underdåniga utlåtanden anfört bland

annat, att af de i orten varande kyrkoräkenskaperna för år 1696 det skulle

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

befinnas, att kyrkoherdarne uti Höks, Tönnersjö och Halmstads härad af Anordnad

hvarje kyrka uppburit den så kallade notarietunnan, hvaremot kyrkoherdarne kurkotwndei

Fjäre och Viske härad endast uppburit de så kallade notariepenningarne 1

daler 8 öre silfvermynt af hvarje kyrka utom Fjärås kyrka, hvaraf utbetalts 1

daler 16 öre, och Sälltorps 30 öre silfvermynt, samt att kollegium icke

kunnat finna något specielt Kongl. Maj:ts förordnande, hvarigenom den

senare förändringen införts, att kyrkoherdarne endast erhölle 1 daler 16

öre silfvermynt, utan att anledningen dertill syntes vara tagen af 19 § i

instruktionen för kyrkoinspektorerne i Halland den 30 augusti 1697,

hvarutinnan i 7 momentet förmäldes, att för kyrkoherdens notariat

eller för det han hölle memorial öfver kyrkans inkomster och utgifter

in. m. 1 Va daler silfvermynt borde uti kyrkoräkenskaperna afskrifvas,

medgaf Kongl. Maj:t genom nådigt bref till kammarkollegium den 9

augusti 1769, att de kyrkor i Halland, som före år 1696 bevisligen utgjort

in natura den så kallade notarietunnan, äfven derefter borde erlägga

hälften af densamma in natura, hvilken hälft skulle användas till

fattiga prestenkors i Flalland understöd mot redovisning under Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes och konsistorii inseende, derutinnan likväl,

sedan upplyst blifvit, att i norra Halland hvarken före eller sedan år

1696 så mycket rågsäde fallit, att berörda tunna till fullo kunnat utgå i

råg, utan fyllnad måst tagas af blandsäd och hafre, hvarför ock kyrkoherdarne

derstädes funnit sig nöjde med penningar för notarietunnan till

1 daler 8 öre å 1 daler 16 öre silfvermynt, genom nådigt bref den 17

december 1773 den ändring skedde, att kyrkorna i Halland skulle vara

skyldiga att utgöra den af kyrkoherdarne till fattiga prestenkor afstådda

halfva notarietunnan antingen in natura, den måtte komma att utgå i

råg eller blandsäd och hafre, eller ock betala densamma efter årlig markegång.

På grund af berörda föreskrifter utgår ännu till understöd åt fattiga

prestenkor i Halland af kyrkorna i nämnda län efter tioårigt medelmarkegångspris

jemte forsellön, ehuru med något olika belopp af de särskilda

kyrkorna, den så kallade halfva notarietunnan 89,5976 hektoliter råg, med

ett beräknadt värde för år 1894 af 758 kronor 7 öre.

6) Understöd till fattiga prestenkor i Bohuslän och en del af Elf sborgs län.

Vid 1653 års riksmöte förenade sig samtliga presterskapet om att till

fattiga prestenkors understöd utgifva vissa belopp, för hvilket ändamål

äfven skulle tagas utur kyrkans kista 1 riksdaler årligen eller som kyrkan

kunde förmå och församlingens lägenhet vore. Denna förening blef den

13 augusti 1685 till alla delar gillad af Kongl. Maj:t, som den 10 derpåföljde

november ytterligare förordnade, att dispositionen af det, som så
Bih.

till Rikad. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 53 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 52.

»

Anordnad lunda till fattiga prestenkors understöd blifvit sammanskjutet, borde vara

kyrkotionde. under biskopens och konsistorii inseende. Med stöd af dessa bestämmelser

torde det vara som af kyrkorna i Bohuslän och den del af Elfsborgs

län, hvilken tillhör Göteborgs stift, årligen från hvarje kyrka till fattiga

prestenkor utgår ett anslag af 1 krona 50 öre med ett sammanlagdt belopp

för Bohuslän af 103 kronor 50 öre samt för den del utaf Elfsborgs

län, som tillhör Göteborgs stift, af 114 kronor (i domprosteriets södra

kontrakt har dylik afgift ej erlagts sedan år 1882). Enligt af domkapitlet

meddelad uppgift utgick sistlidet år af enkehjelpen inom Göteborgs stift

till prestenkor eller prestdöttrar sammanlagdt 40 pensioner med ett

medeltal för hvar af omkring 25 kronor; och uppbära af pensionärerna

16 dessutom pension ur presterskapets enke- och pupillkassa. Den 6 november

1874 utfärdades, efter kyrkomötets och Riksdagens hörande,

reglemente för nämnda kassa. Uti sin underdåniga skrifvelse anhöll

kyrkomötet bland annat, att Kongl. Maj:t samtidigt med stadfästandet

af reglementet måtte utfärda en författning, som, med erinran om stadfästelsen

af 1653 års förening, förnyade densamma och tillförbunde såväl

prester som elementarlärare att betala deri stadgade enkehjelpsspanmål tills

vidare och intilldess att, sedan fulla pensioner af enke- och pupillkassan

åt alla fattiga enkor utbetalades, fattigunderstödet, inskränkt till ett fåtal,

kunde bestridas af de utaf Kongl. Maj:t år 1653 donerade medel utan

detta tillskott, till stöd hvarför kyrkomötet anförde, bland annat, att dåvarande

fattiga prest- och lärareenkor icke från den nya kassan kunde

erhålla något understöd utan inom de respektive stiften fortfarande bidrag

måste utgå till sådana enkor, som deraf vore i behof. Någon dylik

författning har visserligen icke blifvit utfärdad, utan innehåller reglementet

för enke- och pupillkassan endast, att extra nådår till presterskapets

efterlemnade enkor och barn icke skulle vidare beviljas, så snart

de från kassan utgående pensionerna kunde utgå med fulla beräknade beloppet.

Sedan direktionen för enke- och pupillkassan uti afgifvet underdånigt

utlåtande den 29 januari 1896 anfört, att det icke vore sannolikt,

att en ytterligare stegring af pensionsbeloppet skulle vara att förvänta och

att, om äfven till följd af pensionernas fluktuerande art något sådant kunde

komma att inträffa, likväl de pensioner, som nu utdelades, vore att betrakta

såsom utgående med fulla beräknade beloppet, har Eders Kongl.

Maj:t den 28 derpåföljde mars förklarat, att extra nådår efter prest, som

varit delegare i kassan, men aflidit efter dåvarande ecklesiastikårs utgång,

icke vidare kan beviljas. Pensionerna från enke- och pupillkassan måste

således numera anses utgå med fulla beloppet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

27

7) Kyrkotionde till presterskap utom församlingen.

Under denna rubrik hänföras af kammarkollegium och statskontoret:

a) kyrkotionde till biskopen i Lunds stift, b) prostetunnan, c) prostens

omaks- eller under skrifning spenning ar, samt d) kyrkotionde till kyrkoherden

i Skanörs pastorat från Rengs socken.

a) Kyrkotionde till biskopen i Lunds stift.

Enligt nådig resolution den 22 december 1876 angående lönereglering

för biskopen i Lunds stift eger denne att af kyrkotionden från Väsby

kyrka i Luggude härad af Malmöhus län uppbära 21 kubikfot (5,4957 hektoliter)

råg. Efter hvad kammarkollegium uti underdånigt utlåtande den 6

april 1869 anfört, upptages denna utgift i 1569 års Lunds stifts landebok

bland »onera pastoris» såsom en »pensio annua till canicken», men förekommer

densamma redan i 1697 års kyrkoräkning såsom anordnad biskopen

från Väsby kyrka, ehuru icke utredas kunnat, hvarför och när erläggandet

af denna utskyld blifvit öfverflyttadt från kyrkoherden i Väsby

till kyrkan.

b) Prostetunnan.

Jemlikt Kongl. Maj:ts resolution den 10 mars 1719 på presterskapets

allmänna besvär § 24 ega prostarne »i anseende til de det ämbetet Avidhängiande

hwarjehanda besAvär, correspondence och syslor» af hvarje församlings

kyrkoherberge åtnjuta en tunna spanmål. I de äldre svenska

provinserna, hvarest denna spanmål utgick såsom en afkortning å kronotionden

ur hvarje sockens kyrkoherberge, har, sedan den till löner m. m.

anordnade kronotionden blifvit till statsverket indragen, ersättning för

prostetunnan utbetalts af statsmedel. Men i Skåne, Halland, Blekinge och

Bohuslän har nämnda spanmål städse utgått till vederbörande prostar af

kyrkans tionde eller af kyrkans inkomster i öfrigt, der densamma ej uppbär

någon tionde. Prostetunnan, som vanligen är bestämd i råg, någon

gång i korn, löses i Malmöhus, Kristianstads och Hallands län efter medelmarkegångspris

med forsellönsersättning, hvilken senare af prosten uppbäres

i de två förra länen direkt från statsverket, men i Hallands län från kyrkan.

Efter medelmarkegångspris utgöra jemväl flertalet kyrkor i Blekinge

län prostetunnan, ehuru kyrkotionden af tiondegifvarne levereras efter bestämdt

lägre pris. Men några kyrkor i sistnämnda län erlägga nämnda

utskyld efter årsinarkegång eller öfverenskommet pris, och i Bohuslän utgöres

jemlikt nådiga resolutionen den 18 juni 1817 densamma af kyrkornas

inkomster efter ett värde af en riksdaler banko för tunnan och det äfven

Anordnad

kyrkotionde.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Anordnad

kyrkotionde.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

i de församlingar, der kyrkotionden eljest löses efter värde af endast 75

öre för tunnan. Prostetunnan hade år 1894 ett sammanlagdt värde af

7,425 kronor 39 öre.

c) Prostens omaks- eller under skrifning spenningar.

Efter kyrkoinspektorsinstruktionerna för Skåne och Halland af år 1697

skulle till prosten för dennes omak vid räkenskapsmötet från kyrkan erläggas

12 öre silfvermynt. Inom åtskilliga kontrakt utgå i anledning deraf

till prosten jemte prostetunnan särskilda omaks- eller underskrifningspenningar.

d) Kyrkotionde till kyrkoherden i Skanörs pastorat från Pengs socken.

Genom nådig resolution den 11 mars 1633 medgaf konung Kristian

IV, att Morten Pedersen Sogneprest, till Falsterbo och Skanör samt hans

efterträdare finge »til deres underholdnings behjelpning njude och beholle

fri och uden afgift den casserede Kiempinge kirchetiende». Med anledning

af ett utaf vederbörande nämnd den 19 april 1864 upprättadt förslag till

lönereglering för kyrkoherden i Skanörs och Falsterbo församlingars pastorat,

anhöll Rengs församling hos Kongl. Maj:t, att ifrågavarande tionde, som

erlades af n:o 1 Fredshög samt hela Kempinge by med undantag af n:o 3

i Rengs socken, ej vidare skulle till nämnde kyrkoherde utgå, men fann

Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 25 februari 1870 denna ansökning

ej kunna bifallas, och förordnades samtidigt, att kyrkoherden i berörda

pastorat fortfarande årligen egde uppbära nämnda till Kempinge

forna kyrka förut erlagda tionde, hvilken numera uppgår till 6 tunnor 34

kappar (11,4493 hektoliter) råg, 11 tunnor 6 kappar (18,4105 hektoliter)

korn och 4 tunnor 33 kappar (8,1061 hektoliter) hafre.

8) Kyrkotionde till presterskapet inom församlingarne utan särskilt åliggande

för kyrkans räkning.

Under denna rubrik hänföras af kammarkollegium och statskontoret

kyrkotionde till följande prestman, nemligen: a) kyrkoherden i Söndrums

pastorat, b) kyrkoherden i Skanörs pastorat, c) kyrkoherden i Mellan

Grefvie pastorat, d) kyrkoherden i Söderhveddinge pastorat, e) andre stadskomministern

i Lund, samt f) komministern i Helsingborgs pastorat.

a) Kyrkotionde till kyrkoherden i Söndrums pastorat.

I 1569 års Lunds stifts landebok upptages dels under titel: »Bona

mensae pastoris» från Söndrums kyrka 1 tunna (1,6487 hektoliter) råg och

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

1 tunna (1,6487 hektoliter) korn, dels ock under titel: »Reditus pastoris» Anordnad

från Vapnö kyrka 1 tunna (1,6487 hektoliter) råg. Uti ett, af vederbörande hJrko"mdenämnd

den 19 juni 1863 afgifvet förslag till lönereglering för kyrkoherden

i Söndrums och Vapnö församlingars pastorat hemstälde nämnden, att den

förläning, som i anledning deraf städse utgått till nämnde kyrkoherde af

Söndrums och Vapnö kyrkors tionde, måtte till dem återgå, men fann

Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 21 oktober 1864 ej skäl att dertill

lemna sitt bifall, utan förordnade, att kyrkoherden i Söndrums pastorat

skulle bibehållas vid den honom anslagna kyrkotionde.

b) Kyrkotionde till kyrkoherden i Skanörs pastorat.

Jemlikt nådig resolution den 25 februari 1 870 angående lönereglering

för kyrkoherden i Skanörs och Falsterbo församlingars pastorat eger nämnde

kyrkoherde att med samma rätt som dittills af kyrkotionden i pastoratet

uppbära 3 tunnor (4,9461 hektoliter) hafre. I afseende å denna kyrkotionde

kunna embetsverken ej meddela annan upplysning ån att, pa sätt

kammarkollegium uti underdånigt utlåtande den 16 september 1865 andraga,

enligt 1569 års Lunds stifts landebok kyrkoherden haft viss. inkomst

i penningar af Skanörs och Falsterbo kyrkor, hvilken förmodligen

sedermera förvandlats i hafre.

c) Kyrkotionde till kyrkoherden i Mellan Grefvie pastorat.

Enligt nådig resolution den 18 feboruari 1870 angående löneregleringför

kyrkoherden i Mellan Grefvie och Akarps församlingars pastorat eger

denne att fortfarande uppbära kyrkotionden af skattehemmanen n:ris 2

och 9 samt 2 och 14, hvartdera ett mantal Vestra Grefvie i Södra Akarps

socken, utgörande tillsammans 1 tunna 33 kappar (3,16 hektoliter) rag,

3 tunnor (4,9461 hektoliter) korn och 1 tunna 12 kappar (2,1982 hektoliter)

hafre, hvilken kyrkotionde enligt kyrkoräkenskaperna nämnde kyrkoherde

från äldre tid åtnjutit, på sätt kammarkollegium uti underdånigt

utlåtande den 30 november 1869 andragit.

d) Kyrkotionde till kyrkoherden i Söderhveddinge pastorat.

Enligt nådig resolution den 29 april 1870 angående lönereglering för

kyrkoherden i Söderhveddinge och Annelöfs församlingars pastorat eger

denne fortfarande uppbära den honom jemlikt nådig resolution den 23

augusti 1681 anslagna krono- och kyrkotionde af skatterusthållshemmanet

n:o 5 Söderhveddinge, 4 kubikfot 2 kannor råg, 6 kubikfot 3 kannor korn

och 3 kubikfot 1,50 kanna hafre, deraf hälften eller 0,5495 hektoliter råg,

0,8243 hektoliter korn och 0,4121 hektoliter hafre utgör kyrkotionde. 1681

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

Anordnad ars aberopade resolution innehåller endast i allmänhet, att Kongl. Maj:t ville

kyrkotionde, låta alla de pastorat, som vore så ringa, att de utan något särskilt beneficium

och augment icke kunde underhålla kyrkoherden, behålla hvad

kristligen och. välbetänkt blifvit dem i förra tider tillagdt. Den särskilda

anledningen till, att kyrkoherden uppbär nämnda tionde torde deremot

vara att söka i den omständigheten, att hemmanet, på sätt 1671 års jordrefningshandlingar

utvisa, i äldre tider och innan det blifvit till rusthåll

anslaget, varit upplåtet kyrkoherden till nyttjande fritt och utan afgift.

e) Kyrkotionde till andre stadskomministern i Lund.

Af den från Lunds landtförsamling utgående kyrkotionde eger domkyrkan

i Lund uppbära 1 1,472 hektoliter råg, 21,983 hektoliter korn och

8,037 hektoliter hafre. Af ålder har domkyrkan emellertid afstått nämnda

kyrkotionde till andre stadskomministern i Lund, som enligt nådig resolution

den 13 november 1874 angående lönereglering för presterskapet i

Lunds stads- och landsförsamlingars pastorat fortfarande af domkyrkan

eger åtnjuta 148 kubikfot 8% kannor råg, 210 kubikfot korn och 30

kubikfot 7 /s kannor hafre att lösas efter tioårigt medelmarkegångspris, i

hvilken spanmål ingår ofvan oförmälda kyrkotionde, hvarjemte stadskomministern

omedelbart af statsmedel uppbär forsellönsersättning med 12

kronor 74 öre.

f) Kyrkotionde till komministern i Helsingborgs pastorat.

Enligt nådig resolution den 26 september 1873 angående lönereglering

för presterskapet i Helsingborgs stads- och landsförsamlingars pastorat eger

komministern derstädes fortfarande af kyrkokassan uppbära den honom

anslagna kyrkotionde, och utgör denna enligt 1698 års kyrkoräkning samt

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes och biskopsembetets resolution den 23

januari 1817, hvilken senare emellertid ej kunnat hos Eders Kongl. Maj-ts

befallningshafvande återfinnas, 21 kubikfot (5,4957 hektoliter) råg och 72

kubikfot 4,50 kannor (18,9602 hektoliter) korn.

9) Kyrkotionde, anslagen till sådana kommunens eller församlingens ändamål,

hvilka numera äro för kyrkan främmande.

Genom beslut, hvilka i åtskilliga fall blifvit af Eders Kongl. Maj:t

godkända, hafva utaf kyrkofonden vissa belopp blifvit med elfer utan

vilkor samt begränsning till tid anvisade för sådana kommunens eller församlingens

ändamål, som, äfven om de förut stått i nära samband med

det kyrkliga, numera likväl kunna sägas vara för kyrkan mera främmande,

nemligen dels till skolväsendet, dels till barnmorskelöner. Härom inne
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

hålla landsboksräkenskaperna samt de af fögderiförvaltningarna öfver kyrkofonden

upprättade tabeller ej fullständiga upplysningar, men hafva embetsverken,

då nyare uppgifter ej varit att tillgå, sökt att i detta afseende erhålla

närmare upplysningar ur de uppgifter, hvilka år 1888 af vederbörande

pastorsembeten eller patroni lemnades till dåvarande statsrådet och chefen

för ecklesiastikdepartementet. Hvad särskildt angår den till barnmorskelöner

anslagna kyrkotionden upptogs den väl tidigare i allmänhet under

särskild rubrik i landsboksräkenskaperna, men har densamma jemlikt 1880

års riksdagsbeslut blifvit i de flesta fögderier förd öfver till anslaget för

»kyrkors underhåll».

10) Kyrkotionde såsom ersättning för skedd jordupplåtelse för vederbörande

församlings räkning.

I samband med beslut om upplåtelse af jord för församlings räkning

har Eders Kongl. Maj:t stundom jemväl tagit under ompröfning frågan,

hvilka medel för afgäldens erläggande finge tagas i anspråk. Vanligen

har dervid endast föreskrifvits, att afgälden finge utgå af kyrkans medel

i allmänhet, men någon gång uttryckligt förklarande lemnats, att afgälden

skulle erläggas af kyrkans tionde.

11) Kyrkotionde från en egendom, som tillhör en kyrka, till en annan

sockens kyrka.

Då säterifrihet flyttats från ett säteri i en socken till hemman i en

annan, har, på samma gång det nya säteriet helt eller delvis fritagits från

skyldigheten att erlägga kyrkotionde, nämnda skyldighet i stället öfverflyttats

på det förutvarande "säteriet, som merendels kommit att utgöra just

det kyrkotiondebelopp, som ålegat det hemman, hvilket öfvertag^ dess

säterifrihet, och har dervid efter gifna föreskrifter, särskildt nådiga brefvet

den 22 oktober 1784, den kyrka, som förut uppburit kyrkotionden af sistomförmälda

hemman, på det densamma icke skulle komma att lida någon

förlust, fatt tillstånd att antingen direkt af det förutvarande säteriet uppbära

den detsamma numera påförda kyrkotionde eller ock, derest denna

erlägges till dess egen kyrka, af den senare erhålla ett nämnda kyrkotionde

motsvarande belopp i penningar. Af de fall, då kyrkotionden från eu

egendom, som tillhör en kyrka, erlägges till en annan sockens kyrka, bero

de flesta på dylika förflyttningar af säterifrihet. Endast beträffande skattelägenheterna

n:ris 1—9 Månstorp i Mellan Grefvie socken samt skattehemmanen

n:o It) 7^ mantal Qvarnby i Husie socken och n:o 3 Vin mantal

Kempinge i Rengs socken af Malmöhus län synes ett annat förhållande

ega rum.

Anordnad

kyrkotionde.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Anordnad

kyrkotionde.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

Af indelningskommissionens i Skåne protokoll den 31 januari, 28 februari

och 2 mars 1688 inhemtas, att vid skattläggningen af Månstorps kungsgård

i Vestra Ingelstads socken, anslagen till ryttmästareboställe, derifrån

undantagits en del jord, som vid samma tillfälle af kommissionen förenats

med hemman i Mellan Grefvie socken, uti hvilken sockens jordebok desamma

sedermera upptagits såsom skattejordlägenheter under benämningen n:ris 1—1)

Månstorp. Vid 1682 års tiondesättning upptogs kronotionden för Vestra Ingelstads

socken till 16 tunnor 24 kappar löst mål, deraf på Månstorpsjorden

i Mellan Grefvie socken belöpte 3 tunnor 15 kappar (5,6320 hektoliter)

hafre. Sistnämnda tionde blef år 1719 öfverförd till Mellan Grefvie sockens

tiondelängd, hvarvid sedermera förblifvit, men har den med lika belopp

utgående kyrkotionden det oaktadt allt fortfarande utgjorts till Vestra

Ingelstads kyrka, hvilket blifvit bekräftadt enligt kammarkollegii utslag i

ämnet den 2 april 1860.

Hvad hemmanet n:o 10 Qvarn by i Husie socken angår, har af dess kyrkotionde,

hvilken utgör 27 kappar råg, 1 tunna 3 kappar korn och 21 kappar

hafre, 6 kappar (0,2747 hektoliter) råg, 12 kappar (0,5495 hektoliter) korn

och 6 kappar (0,2747 hektoliter) hafre åtminstone sedan början af 1700- talet erlagts till Södra Sallerups kyrka. Af denna anledning befriades

också genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 19 maj 1797

innehafvaren af nämnda hemman från Husie kyrkovärdars påstående om

utbekommande af resterande kyrkotionde till det belopp, som sålunda

skulle tillkommit och jemväl uppburits af Södra Sallerups kyrka, hvilken

tiondeskyldighet likaledes bekräftats genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

och biskopsembetets utslag af den 28 april 1800 samt kammarkollegii

utslag i ämnet den 6 april 1866. Någon upplysning har ej kunnat

vinnas om anledningen till att Södra Sallerups kyrka sålunda af detta

hemman, hvilket i allo tillhör Husie socken, uppbär kyrkotionde, men synes

antagligast vara, att en del af hemmanet i kyrkligt afseende räknats till

Södra Sallerups socken i likhet med det till densamma jeinlikt nådiga brefvet

den 16 augusti 1889 öfverflyttade utsockne frälsehemmanet n:o 7 % mantal

Qvarnby i Husie socken.

Beträffande slutligen skattehemmanet n:o 3 Kempinge i Rengs socken

utvisa väl kyrkoräkenskaperna, att, ehuru kyrkotionden af Kempinge by i

öfrigt varit anslagen kyrkoherden i Skanör och Falsterbo, samma utskyld

af detta hemman sedan gammalt erlagts till Stora Hammars kyrka med

3 kubikfot 1,50 kannor (0,8243 hektoliter) råg, 5 kubikfot 6 kannor (1,4655

hektoliter) korn och 2 kubikfot 4,50 kannor (0,6411 hektoliter) hafre, men

har ej heller i fråga om detta hemman någon upplysning kunnat vinnas

om anledningen till sagda förhållande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kong!.. Maj Hs Nåd. Proposition N:o 52.

33

I sammanhang härmed erinras af embetsverk^ att, på samma gång

jemlikt nådiga brefvet den 17 juni 1761 medgifvande lemnades att såsom ersättning

för säterifriheten af de indelta säterierna Förstena och Resta uti Elfsborgs

län, dylik frihet i stället finge åtnjutas af utsockne frälsehemmanen

n:ris 22—25 Öfraby i öfraby socken, hvilka skulle sammanläggas i en

sätesgård och sammanbyggas under namn af Öfrabyborg, tillika föreskrefs,

det Öfraby kyrka skulle erhålla ersättning af andra socknars behållna

kronotionde till samma qvantum, som genom säterifriheten på Öfrabyborg

bortginge; och utgår, sedan den såsom ersättning för nämnda kyrkotionde

anvisade kronotionden numera blifvit till statsverket indragen, ifrågavarande

ersättning till Öfraby kyrka af statsmedel.

12) Bidrag från landtkyrkor i Listers och Bräkne kontrakt till Karlshamns

^ , skolestats aflöning.

Karlshamns allmänna läroverk har en inom kolumn specificerad inkomst

af 53 kronor 54 öre, bestående af medel, utgående från landtkyrkor inom

Listers och Bräkne kontrakt, hvilka medel uppbäras af kontraktsprosten

och öfversändas till läroverket, i hvars räkenskaper desamma bokföras under

titeln »Karlshamns skolestats aflöning från- landtkyrkorna i Listers och

Bräkne kontrakt». Anledningen till berörda utskyld torde vara att söka

deruti att, på ansökan af presterskapet och allmogen i Listers och Bräkne

härad, kyrkorna fått enligt landshöfdingens stadfästelseresolutioner den 24

maj 1737 och den 6 april 1738 utbekomma nämnda härads andel i ett

kapital, som kyrkorna haft att fordra hos kronan mot åtagande att till

Karlshamns skolestats aflöning årligen erlägga 16 öre silfvermynt för hvarje

tunna af kyrkans behållna tionde.

13) Vaxljusmedlen.

Ännu efter den katolska tiden var det i de forna danska provinserna

brukligt att vid nattvardsgång hafva brinnande vaxljus på altarne; och

dermed fortfors jemväl sedan provinserna kommit under svenska kronan,

tills genom kongl. brefvet till generalguvernören Aschebergh om restaurationen

af carolina academia i Lund den 28 juni 1682 förordnades, att

detta bruk skulle afskaffas och de medel, hvilka för ljusen varit använda,

till stipendiaternas vid akademien underhåll disponeras. Redan samma år

inrättades vid akademien ett med stipendieinrättningen nära sammanhängande

kommunitet, afsedt för fattige studerandes understödjande, och genom

eu kongl. resolution den 14 december 1682 anslogs till dess underhållande

bland annat de penningar, som förut blifvit nyttjade till ljusen på altaren i

Halland, Blekinge och Bohuslän så i städerna som på landet, »äfvensom

Bill. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 83 Höft 5

Anordnad

kyrkotionde.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

KongI. Maj.is Nåd. Proposition N:o 52.

Anordnad i Skåne både af dhe församlingar som äro sub jure patronatus, jembväl

kyrkotionde, gom elliest sortera under Kong!. Maj:ts och cronones disposition», alldenstund

såsom orden lyda »denna inkomsten, såsom en gång gifven till

pios usus, intet bör nu till annat emploijeras». Sedan genom utfärdandet

af 1698 års stat för kommunitetet, å hvilken stat jemväl en del löner samt

andra för stipendieinrättningen helt och hållet främmande anslag upptogos,

stipendierna, hvilka i början utgingo dels i kontant och dels i fri spisning

å kommunitetet samt, efter detsaminas upphäfvande genom kongl. brefvet

den 5 september 1732, endast i penningar, blifvit fixerade såväl till antal

som storlek, och skilnaden mellan stipendiemedlen och de å staten upptagna

anslagen tillgodoförts akademikassan, har Lunds universitet kommit

i besittning af samtliga de genom kongl. resolutionen den 14 december

1682 och 1698 års stat för fattiga studenter afsedda tillgångarna, således

äfven af vaxljusmedlen, dock med skyldighet att ansvar för utbetalningen

af de på dessa tillgångar grundade stipendierna, hvilka numera årligen

utgå med 1,650 kronor. Medlen debiteras i öfverensstämmelse med en vid

1822 års hufvudbok för universitetet fogad förteckning, hvilken grundar

sig på åtskilliga hufvudsakligen under midten af 1700-talet med ledning

af kyrkornas förmögenhet, särskildt deras behållna kyrkotionde, upprättade

och af Kongl. Maj:t faststälda repartitioner, hvartill kommit afgifter af sedermera

bildade nya församlingar; och äro vaxljusmedlen, hvilka enligt ofvannämnda

förteckning utgöra 819 kronor 80 öre, i 1885 års stat för universitetet

beräknade till 820 kronor, hvilket senare belopp jemväl upptagits

i universitetets räkenskaper och jemte delar af dess öfriga inkomster användes

till följande utgifter, nemligen 31 så kallade kongl. mindre stipendier

å 87 kronor 50 öre hvardera, 12 musikstipendier å tillsammans 187

kronor 50 öre samt premier inom de särskilda fakulteterna 300 kronor,

tillhopa 1,650 kronor.

14) Biskopens studieskatt i Skåne och Blekinge.

På en herredag i Köpenhamn år 1514, hvilken var sammankallad för

bevarande och vidmakthållande af universitetet derstädes, sammanträdde

erkebiskopen i Lund med Danmarks öfriga biskopar den 20 juni och påbjödo,

att hvarje sockenkyrka i hela Lunds stift skulle årligen lemna en

örtug i gångbart mynt till universitetets underhåll, hvilket förordnande

sedermera bekräftades dels genom konung Kristian lIT:s ordinantz för samma

universitet den 10 juni 1539, deri stadgades, att hvar landskyrka skulle

årligen gifva eu rensk gulden i guld, dock så att de rika gåfvo mera och

de fattiga mindre, dels ock genom konung Kristian IV:s recess den 27

februari 1643, innehållande, bland annat, att studieskatt af kyrkorna''skulle

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kong!- Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

utgifva** såsom af ålder. Efter Skånes och Blekinges förening med Sverige

blef studieskatten i dessa provinser genom ett kong! bref den 16 mars

1658 donerad biskopen Peder Winstrup såsom en personlig förläning, men

huruvida hans efterträdare kommit i åtnjutande af samma förmån, kan

icke med visshet utredas förr än genom kongl. resolutionen den 18 april

1681) biskopsstolens inkomster bestämdes för all framtid, då studieskatten

blef biskopen i Lund anslagen; och har den allt sedan utgjort en del åt

dennes löneförmåner. Beloppet af denna utskyld är genom kongl. instruktionen

för kyrkoinspektorerna i Skåne den 23 april 1697 bestämdt till

iy2 daler silfvermynt eller 75 öre af hvarje kyrka; och är densamma i

Kongl. Maj:ts nådiga bref den 29 april 1869 och den 22 december 1876,

hvarigenom nu gällande lönereglering för biskopen i Lund blifvit faststäld,

beräknad att af stiftets samtliga 429 kyrkor utgå med 321 kronor 75 öre.

15) Studieskatten i Halland.

Den studieskatt, som under danska tiden utgått från kyrkorna i Halland

till Köpenhamns universitet, blef efter provinsens förening med Sverige

genom ett kongl. bref den 26 juli 1646 anslagen till uppehälle åt fattiga

mäns barn från denna provins, som i Göteborg studerade, hvilket förordnande

sedermera bekräftats genom kongl. resolutionerna den 4 december

1682 och den 1 augusti 1720. Enligt kongl. instruktionen för kyrkoinspektorerna

den 30 augusti 1697 skall den utgå likasom i Skåne med

1 y.f daler silfvermynt eller 75 öre af hvarje kyrka; och skulle densamma

efter nämnda beräkning samt under iakttagande att från Spannarps kyrka

endast erlägges 50 öre, utgöra tillsammans 68 kronor, men har densamma

enligt räkenskaperna för högre latinläroverket i Göteborg i medeltal för

de tio åren 1886—1895 utgjort 66 kronor 55 öre, Indika belopp disponerats

af läroverkets rektor för studerande vid detsamma.

16) Konsistorii statslån, amanuensens och pedellens lönetillöhung.

I underdånigt utlåtande den 28 november 1706 anförde kammarkolle<bum,

att kollegium vid statens formerande för konsistorium i Lund tyckt

vara ’ nog, om derpå blefve bestådt 40 daler silfvermynt till expenser och

KjO daler silfvermynt till lön för en notarius, men under anförande att

såväl guvernementsembetet i Skåne som konsistorium framhållit att med

tjensten vore förenadt mycket vidlyftigare arbete än vid andra konsistorier

i riket och att notarien i Lund för det myckna dagliga arbetets skull icke

såsom i andra stift hunne bestrida någon bitjenst, hvadan det för honom

vore omöjligt att utan någon förbättring pa lönen kunna subsistera, hemstälde

kollegium om godkännande af en af guvernementsembetet och bisko
-

Anordnad

kyrkotionde.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Anordnad

kyrkotionde.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

peri projekterad ny stat, upptagande en notarius a 300 daler silfverniynt,

en amanuens honom till hjelp a 100 daler silfverniynt och en pedell ä 80

daler silfverniynt årligen, synnerligast som Kongl. Maj:t derigenom på intet

sätt komme till att^ graveras, och hvad dertill af landtkyrkorna komme att

erläggas vore en så ringa summa, nemligen en daler silfverniynt af hvar

kyrka årligen, så att desamma sådant utan ringaste afsaknad kunde åstadkomma,

helst de af publico hade ansenliga inkomster och göda kapitalier

i förråd.». — Enligt kongl. brefvet. den 5 januari 1707 förklarade Kongl.

Maj:t sig godkänna denna kollegii hemställan och från denna tid har i

kyrkoräkenskaperna under titel konsistorii statslön afförts bidrag till konsistorienotariens,

amanuensens och pedellens aflöning med till en början i

allmänhet en daler, silfverniynt eller 50 öre af hvarje kyrka, men sedermera

har Kongl. Magt beviljat förhöjningar i kyrkornas bidrag, dels genom

kongl. bref den 18 augusti 178(5, hvarigenom beviljades dåvarande konsistorienotarien.

och hans efterträdare icke allenast’ en ärlig afgift af 8

sk il lin gar specie från hvarje regal kyrka i stiftet, utan jemväl0 från de

konsistoriella, så att de patronella derifrån endast undantoges, derest icke

vederbörande patroner skulle sjelfva sig dertill begifva, dels ock hvad beträffade

amanuensen och pedellen genom kongl. brefvet den 14 augusti

1798, som beviljade en lönefyllnad åt den förre af 8 skillingar och till

den senare af 4 skillingar årligen att utgöras af kyrkorna i de 254 församlingar,

hvilka till densammas erläggande sig enhälligt begifvit, hvaremot

Kongl. Maj:t förklarade denna lönetillökning icke kunna ifrågasättas

för de församlingar, som vägrat att deruti deltaga, då enligt hvad konsistorium

upplyst de flesta för sina kyrkor hade knappa tillgångar eller

voro med skuld besvärade. Denna senare utskyld, i kyrkoräkenskaperna

benämnd »amanuensens och pedellens lönetillökning», har likväl upphört

att vidare utgå från nagra af de kyrkor, hvarpå det kongl. brefvet har

afseende, hvaremot andra kyrkor på senare tider börjat erlägga densamma,

utan att räkenskaperna utvisa anledningen dertill, och är den i en del

räkenskaper, sammanblandad med konsistorii statslön. Båda dessa utskylder

hafva i verkligheten utgått med något olika belopp hvarje år och

hafva enligt domkapitlets uppgift utgjort år 1886 421 kronor 12 öre samt

i medeltal för åren 1887—1896 444 kronor 47 öre, hvilka medel disponerats

på så sätt, att såsom lön åt domkapitlets amanuens utbetalts 120

kronor, åt domkapitlets vaktmästare 75 kronor samt återstoden tillfallit

konsistorienotarien.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

37

17) Konsistorienotariens augment.

Af kyrkorna i Göteborgs stift utgår en afgift under namn af konsistorienotariens

augment, hvilken tillkommit genom ett kongl. bref till

konsistorium den 19 december 1734, hvari förordnades, att såsom löneförbättring

till konsistorienotarien skulle erläggas, bland annat, af stiftet

så många daler som der vore pastorat och att konsistorium hade att jemka

kyrkorna emellan hvad hvar och en efter dess beskaffenhet och inkomst

deraf skulle erlägga; och har hvad beträffar Halland den förändring eller

rättelse sedermera skett, att, enligt domkapitlets beslut den 30 oktober 1833,

med stöd af kongl. brefvet den 24 januari 1778 angående myntförändringen,

hvarje kyrkas andel blifvit höjd med 50 procent mot hvad förut i

bankomynt erlagts. Denna utskyld har likaledes i verkligheten utgått

med något olika belopp hvarje år och belöpte sig enligt domkapitlets uppgift

för år 1886 till 70 kronor 99 öre inom Göteborgs stift, deraf på kyrkorna

i Bohuslän och Halland 30 kronor 64 öre samt i medeltal för åren

1886—1895 70 kronor 63 öre och disponeras af konsistorienotarien.

IV. Till patronus utgående kyrkotionde.

Inom Lunds och Göteborgs stift förekomma 65 kyrkor, hvilkas kyrkotionde

innehafves under jus patronat^. Utaf dessa hafva en del blifvit

genom särskilda resolutioner patronella först efter föreningen med Sverige,

men till flertalet synes patronatsrätt hafva utöfvats redan under danska tiden,

ehuru nämnda rätt i allmänhet blifvit efter föreningen med Sverige konfirmerad

eller återstäld i de fall, då densamma af en eller annan anledning

gått förlorad. För ett 20-tal af dessa kyrkor hafva, såsom embetsverken

förmäla, varit att tillgå patronatsbref från danska tiden; och hafva enligt de

utaf nämnda bref, hvilka utfärdats under Fredrik III. konungen för nöjaktig

betalning eller vederlag af gods under eganclerätt (till Allerums kyrka endast

under förpantningsrätt) afstått Kongl. Maj:ts och kronans höghet och jus patroiiatus

till kyrkan, med föreskrift att patronus, till hvilken, förutom kyrkans

tionde, i flertalet fall upplåtits jemväl kronans anpart af tionden, ehuru denna

senare med patronatsrätten i egentlig mening ej har något att skaffa, härligheten

till prest- och klockaregård samt Kongl. Maj:ts och kronans höghet,

rättighet och härlighet till kyrkans jordar skulle, om han så funne

för godt, ega tillsätta kyrkovärdar, granska kyrkans räkenskaper och dess

inkomst sjelf disponera och randig werre, kirchen till from tarf, forbedring,

opbygelse och bestå , men med skyldighet att låta ej endast biskop, universitet

och andra uppbära, hvad af arilds tid dem tillkommit, utan äfven

Anordnad

kyrkotionde.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Fnngl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 52.

k,rkotiondc kyrkan behålla sin inkomst, af hvilken patronus ostrufifligen skulle hålla

y ” densamma >ved lige . Af de patronatsbref, hvilka utfärdats under föregående

danska konungar, äfvensom de resolutioner, hvarigenom efter föreningen med

Sverige nya patronatsrättigheter uppkommit, samt förutvarande blifvit konfirmerade

eller återstöta, till grund för hvilka patronatsbref och resolutioner

endast i ett fåtal fall legat ett byte eller köp med kronan, hvarför ock kronotionden

i allmänhet ej varit med patronatsrätten förbunden, innehålla väl eu

del om patroni rättigheter och skyldigheter särskilda bestämmelser, hvilka för

några kyrkor öfverensstämma med patronatsbrefven från Fredrik III:s tid,

men i allmänhet endast angifva, att patronus mot vissa skyldigheter beträffande

kyrkan, egde dispositionsrätt öfver dess inkomster, särskilt kyrkofonden,

en dispositionsrätt, som likväl i några fall fått en ganska inskränkt

formulering; så stadgas t. ex. för Bollerups kyrka, att patronus endast skulle

ega inseende att kyrkofonden blefve rätteligen disponerad och ej annorlunda

än efter räkning till kyrkans förbättring och nödtorft använd, sedan

de vanliga afkortningarna blifvit afdragna, samt beträffande Öfveds kyrka,

att patronus finge uppbära kyrkans behållna tionde och densamma med

pastor loci samråd utan kyrkoinspektorens åtgärd disponera, dock endast

med årlig redovisning till kyrkan. För de flesta kyrkor äro bestämmelserna

emellertid så affattade, att jus patronatus upplåtits utan närmare

förklaring eller endast med sådana tillägg, som antyda, att dermed följde

vanliga rättigheter, de rättigheter, hvilka varit gällande i förevarande

landskap före föreningen med Sverige, etc.

För att utröna patroni rättigheter och skyldigheter måste man naturligtvis

i de fall, der patronatsbrefven eller resolutionerna ej härom innehålla

fullständiga föreskrifter, gå ut ifrån de bestämmelser, hvilka i denna

fråga gälde uti Danmark eller Norge, då ofvannäinnda landskap förenades

med. Sverige, under iakttagande af derutinnan sedermera vidtagna förändringar.

I Danmark var efter reformationens införande den omedelbara

befattningen med kyrkornas förmögenhet i hvarje socken öfverlemnad åt två

kyrkovärdar, hvilka skulle aflägga räkenskap för prosten, som öfver kyrkorna

hade. inseende och hvarje år reviderade nämnda räkenskap, hvaremot

öfverinseendet tillkom stiftslänsmannen. Adeln synes såsom sådan ej hafva

haft någon andel i vården om kyrkans gods; och när det i den köpenhamn

ska recessen af år 1536 heter, att adel och ridderskap skulle behålla

jus patronatus till de kyrkor och andliga stiftelser, som de med bref och

sigill kunde visa sig hafva rätt till och dittills innehaft, torde dermed, åtminstone

ej annat än undantagsvis, hafva varit förbundna några rättigheter

eller fördelar med hänsyn till den kyrkliga egendomen eller förmögenheten.

Visserligen förekomma redan från midten af 1500-talet fall, der Kong!.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

Maj:t upplåtit jus patronatus till eu kyrka med rätt för patronus att upp- h^al‘^o"''de

bära dess inkomster mot angifna skyldigheter beträffande kyrkan, men att ’J

adeln mera allmänt utsträckt sina rättigheter gent emot de på deras gods

liggande kyrkor, till hvilka de erhållit jus voeandi, torde hafva inträffat

först sedan genom eu förordning den 19 juni 1582 den förändring skedde,

att den stiftslänsmannen tillagda andelen i kyrkornas styrelse med undanträngande

delvis jemväl af prosten och kyrkovärdarne flyttades till länsmannen,

som skulle hafva i »försvar» alla de kyrkor, prester, degner, kyrkobetjening

och kyrkogods, prestgårdar och degnebol, hvilka funnos i hans län, årligen

låta förhöra kyrkornas räkenskaper, hafva inseende att kyrkorna »ske

fyldest och holdes v d hadd och bygning och att all deras ränta användes

dem till bästa och ej till andra ändamål, bortstädja saväl konungens

och kronans som kyrkans andel af tionden till den, som derför ville gifva

högsta beloppet, årligen uppbära den afgift, som tillkom konungen, samt

för detta såväl som allt annat visst eller ovisst aflägga räkenskap. När eu

adelsman egde eller fick jus patronatus till den kyrka hans gods tillhörde,

kunde han, då han innehade nämnda gods med kong! rättigheter och i

ställning var jemnbördig med länsmannen, lätt lösrycka kyrkan från

inseende af den senare, hvilken antagligen tillstadt honom först såsom

kyrkovärd, derpå såsom öfverkyrkovärd och sedan såsom »försvar» att

vinna allt mera frihet med hänsyn till kyrkans styrelse. Godsegaren har

då såsom kyrkovärd uppburit samtliga kyrkans inkomster, men i stället

för att aflägga räkenskap som kyrkovärd, hvilken räkenskap han i kraft

af sitt sjelftagna inseende sjelf kontrollerade, har han i egen person bestridt

kyrkans utgifter. När han då sörjde för att kyrkan icke saknade

något, gjordes ingen anmärkning öfver förhållandet och etter någon tids

förlopp har den bestående ordningen betraktats såsom laglig. Detta förändrade

förhållande har ock fått sitt uttryck i Kristian IV:s recess af ar

1 643, som gälde i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän vid dessa landskaps

förening med Sverige, men redan förut hade det, sedan jura patronatus

gjorts till föremål för köp och byten från kronans sida, blifvit allmänt,

att dermed följde, jemte kronans andel af tionden, kyrkans tionde

och öfriga inkomster, ehuru desamma på grund af patroni skyldigheter

beträffande kyrkan ej ingingo i beräkning vid värderingen, med undantag

för de fall, der kronotionde! redan var bortförlänad, da de betalades

med endast hälften mot kronotionde!. 1 nämnda recess finnes i l:a boken

ett kapitel med öfverskrift »Om kirckernis forsuarer oc deris tilsiun (kap. 4).

Enligt de i detta kapitel lemnade föreskrifter hade kyrkornas »forsuarer ,

som i regel var länsmannen, fortfarande hela administrationen af kyrkorna

ocli deras förmögenhet, dock att det var ålagdt prostarne, presterna och de

opaginerad Kontrollera mot PDF

•JO

Kongl. Maj:ls Narf. Proposition N:o 5.2.

Patroni

kyrkotionde.

af länsmannen utsedde kyrkovärdarne att lemna nödig hjelp i närmaste

öfverensstämmelse med hvad förut varit fallet. Bland kyrkornas »forsuarer»

upptager emellertid nämnda kapitel jemväl de, som hade jura patronatus,

hvarom vidare i 2 momentet stadgas: De, som saadanne jura patronatus

half ve, eller dermed saa ere forleente, åt de kirekernis indkoinme man bruge

oc opberge, maa eij lada kirekerne forfalde, saa frankt de ellers saadanne

höyheder oc benaadninger frembdelis beholde ville; thi det er ubilligt, att

sognemaendene skulle udlaegge deris tiende oc rettighed till kirekens underholdning,

oc dog den ombaere. Lader patronus kireken forfalde, da bör

hand åt erstatte kireken oppebörsselen til sin reparation, och kireken selff

siden sine indkomne beholde til got regenskab, dog under patroni direction,

öffrighed oc forsuar».

Vid sidan oin ^det gamla begreppet om jus patronatus såsom innefattande

hufvudsakligen jus vocandi hade sålunda uppkommit två slag af

patronatsrättigheter: sådana der patronus endast hade »direction, öffrighed

och forsuar » och de, der han jemväl egde bruka och uppbära kyrkornas

inkomster. På de förra synes 4 kap. beträffande kyrkorna och deras administration

i det hela vara tillämpligt. Der patronus åter hade rätt att

bruka och uppbära kyrkornas inkomster, hvilket efter 1G83 års danska lag

är regel, torde tillämpningen af dessa bestämmelser åtminstone i hvad de

afse kyrkans räkenskapsväsen hafva berott på vederbörande patronus, såsom

jemväl framgår af de patronatsbref från Fredrik III:s tid, för hvilka ofvan

redogjorts, der det lemnades beroende på patroni godtfinnande, om han

skulle tillsätta kyrkovärdar etc. Att redan under danska tiden olika begrepp

rådde om de med jus patronatus följande rättigheter, kan man sluta

deraf, att i den af Arennt Berntsen år 1 650 tryckta Danmarks och Norges

»Fructbar Herlighed» på ett ställe säges, att kyrkans tionde i allmänhet

mot att hålla kyrkan vid magt åtföljde jus patronatus, men på ett annat

ställe att med dylikt jus alltid följde kyrkans och kronans andel af tionden

med annan inkomst och härlighet utan någon afgäld eller räkenskap endast

patronus mot kyrkans inkomst hölle densamma vid like med all förnödenhet.

I Malmö recess den 18 september 1662 § 8 förbehölls ridderskapet

och adeln att fortfarande fa tillgodonjuta deras jura patronatus och gamla

rätt till tionden, och i 7 § af adliga privilegierna den 16 oktober 1723

stadfästades likaledes adelns rätt till jura patronatus, hvarjemte i 8 § stadgades,

att kyrko- och kronotionden, som någon af ålder eller annan besynnerlig

rättighet egt och till säteriet innehaft, skulle behållas för hvar

och en oförryckt efter dess tillständiga rätt, så att kyrkan hölles vid makt

och lika stånd.. Liksom under danska tiden synes det dock fortfarande varit

föremål för ovisshet, hvilka rättigheter och skyldigheter, som åtföljde jura

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kong!. Sfnj.is Nåd. Proposition N:o 52.

patronatus. I Kongl. Maj:ts resolution och förklaring öfver de punkter och /Wrow

angelägenheter, biskopen i Skåne Canutus Hahn insinuera låtit, den 3 augusti y

1GS1 § 2 stadgades sålunda, att patroni skulle tillhållas att göra räkning

för hvad de uppburit och visa huru mycket de kostat pa kyrkan, och det

som öfverskjutit skulle de gifva »kyrkan till godo», emedan ingen finge

rikta sig af sådana till pios och publicos usus anslagna medel, öfverheten

och kyrkoväsendet till skada och afsaknad, och reduktions-kominissionens

resolution den 5 januari 1689 mom. 3 innehåller, att, ehuru någon hade

jus patronatus till en kyrka, sådant likväl icke tilläde denne öfver kyrkofonden

eller andra kyrkans inkomster någon annan rättighet än att vara

kyrkans förnämsta kyrkovärd och kyrkans medel till dess förbättring och

fromt arf använda, men ingalunda att sjelf tillvälla sig någon del deraf

utan hafva allt i godt behåll, som efter noggrann räkning visas borde än

vara kyrkan af dess inkomst förbehållet, liksom också i nadiga brefvet till

reduktions-deputerade den 24 maj 1689 på samma gång patroni befriades

från efterräkning för förfluten tid beträffande de af dem uppburna kyrkans

medel, stadgades, att dessa för framtiden skulle förbehållas under

sådan administration, som i kyrkoordningen vore stadgadt.

Af dessa bestämmelser synes sålunda framgå, att patronus egde disponera,

ehuru ej för eget bruk använda kyrkans inkomster. Men da enligt

kongl. brefvet den 23 januari 1690 de af adeln, som kunde.visa,, att deras

förfäder kyrkorna och prestgårdarne uppbyggt och jord dertill gifvit, fingo

tillstånd att behålla jus patronatus, ehuru kronotionden indragits till kronan,

medgafs detta endast så till vida, att de efter kyrkoordningen ej

fingo njuta några inkomster af tionde eller annat utan endast jus vocandi,

hvilket i nådigt bref till consistorium ecclesiasticum i Lund den 21 oktober

1691 ytterligare förklarats så, att kyrkofonden skulle bibehållas till

kyrkans underhåll, men med dess disponerande borde äfven som med

andra kyrkans medel förhållas efter hvad kyrkoordningen derom stadgade;

och i öfverensstämmelse dermed innehålla kyrkoinspektorsförordningarna

för Skåne och Halland af år 1697, att hvad vidkomme de kyrkor,

som sorterade under jus patronatus, hade deras patroner i gemen likmätigt

kyrkoordningen och Kongl. Maj:ts resolution den 23 januari 1690

intet att njuta något af kyrkans inkomster antingen af tionde eller annat,

utan endast jus vocandi, men icke desto mindre skulle kyrkornas reparation

och byggande ske med patroni råd och minne och så väl vid dem

som andra kyrkor af inspektörerna hafvås inseende att medlen rätteligen

användes, hvarför jemväl riktig reda och räkning göras skulle. Dervid

tillädes »dock deras rätt oförkränkt, som till krono- och kyrkofonden

genom köp eller byte äro berättigade», och faktiskt hafva ej endast de

Bill. till Riksd. Pro t. 1898. 1 Sami 1 Afd. 33 Ecift. ö

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Patroni

kyrkotionde.

kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

patroner i nämnda landskap, som genom köp ock byte varit berättigade

till kyrkofonden, utan äfven de öfriga nästan utan undantag uppburit

nämnda tionde utan någon åtgärd af kyrkoinspektorerna eller af pastor

och kyrkovärdarne, sedan kyrkornas »försvar» i dess helhet blifvit på

dem öfverflyttadt, dock som det synes mot skyldighet för patronus att

gorå redo _ och räkning för kyrkans medel, så ofta vederbörande Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande och konsistorium sådant anse nödigt.

I 2 § af nådiga resolutionen på presterskapets allmänna besvär den

13 september 1790 stadgades nemligen att, der nya patronatsrättigheter

beviljades, patronus icke finge undandraga sig redogörelse för de kyrkomedel,

som derigenom blefve stälda under hans förvaltning, så ofta vederbörande

landshöfding och konsistorium sådant nödigt pröfvade: och synes

denna bestämmelse jemväl hafva ansetts tillämplig på äldre patronatsrättigheter,

såsom framgår af kongl. brefvet den 3 maj 1822, hvarigenom

Kongl. Maj:t ålade patronus till Hjertum och Yesterlanda att redovisa för

den uppburna kyrkofonden och en sådan redovisning framgent till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande och biskopsembetet årligen aflemna.

Då patronerna sålunda till kyrkofonden i regel endast hafva en inskränkt

dispositionsrätt, torde deraf äfven följa, att de tiondeskyldiga ega

att, der ej särskilda resolutioner derför lägga hinder i vägen, såsom t. ex.

beträffande Morlanda samt Hjertum och Vesterlanda, leverera nämnda

utskyld efter samma grunder som uti icke patronella församlingar, sålunda

i Skåne och Halland efter medelmarkegångspris, hvilket emellertid ej öfverallt

iakttagits. Mot det patronus får disponera kyrkofonden och kyrkans

öfriga inkomster, har han skyldighet att sörja ej endast för kyrkans byggande

och underhall utan äfven för flertalet af de utgifter, hvilka eljest med kyrkans

inkomster bestridas, dock efter hvad flera nådiga beslut och domar gifva

vid handen, der patronatsbrefven ej ålägga honom en vidsträcktare förbindelse,

endast i den mån dessa inkomster dertill räcka.

Beträffande Skäfte annexförsamling i Göteborgs och Bohus län eger

dervid det egendomliga förhållandet rum att, ehuru nämnda församling

sjelf bygger och underhåller sina kyrkor, dess kyrkotionde likväl uppbäres

af patronus i Morlanda. Genom nådigt bref den 21 december 1883 föreskrefs

nemligen bland annat, att ön Skaftöland med Fiskebäckskils och

Grundsunds kapell samt öarne Jonsborg och Gåsö jemte öfriga vester om

Skaftöland belägna öar, holmar och skär skulle afsöndras från Morlanda

patronella församling och utgöra eu särskild annexförsamling till Morlanda

. pastorat under namn af Skatbo församling med derstädes anstäld

komminister, äfvensom att, sedan Morlanda kyrka, i den mån den ej

funnits skola af patronus underhållas, blifvit af de byggnadsskyldige inom

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 52.

pastoratet försatt i fullgodt skick, Skäfte församling derefter skulle vara

befriad från all byggnads- och underhållsskyldighet vid denna kyrka.

1 samband härmed gjordes ej någon förändring beträffande öfriga patronus

ecclesia? tillkommande rättigheter, men åtskilliga hemmansegare i

Skäfte hafva likväl med anledning af nämnda bref vägrat utgöra sin kyrkotionde

till patronus i Morlanda. Sedan utmätning hos dem egt rum, samt

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande uppå anförda besvär den 3 oktober

189 G faststält utmätningen under anförande bland annat, att Skäfte annexförsamlings

förhållande till Morlanda kyrkas patronus desto mindre kunde

hafva ändrats genom åberopade nådiga bref, som detsamma enligt ordalydelsen

hade afseende endast å annan underhållsskyldighet än den, som

ålåge patronus, hafva en del öfver Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande^

utslag hos kammarkollegium anfört besvär, hvilka äro beroende på kollegii

pröfning.

Hvad angår sådana utgifter, som från kyrkorna utginge till andra än

deras egna ändamål, stadgades redan i 1643 års recess^att, om jura patronat^

vid >mageskiften» eller på andra sätt kommit från kronan, patronus

dock skulle gifva till biskopen, universitetet och andra såsom kyrkorna af

arilds tid gifvit, emedan kronan icke kunde eller borde hafva bortskiftat

mera än den med rätta haft att uppbära. Denna grundsats har väl i allmänhet

så tillämpats, att patronus ansetts skyldig utgifva de onera åt

nämnda slag, som ålegat kyrkan, innan den bill vit patronel, hvaremot beträffande

utskylder, som efter denna tid ålagts kyrkorna, deltagandet i

dessa lemnats beroende af patroni samtycke. Da nagra patroni undandragit

sig erläggande af den kyrkorna af gammalt paförda^tionde till universitetet

i Lund, hvilken tionde derför måst öfverflyttas pa andra kyrkor,

förklarade också Kong], Maj:t den 29 augusti 1785, att uti de resolutioner,

som derefter komme att utfärdas pa jura patronatus i Lunds stift, det

vilkor skulle införas, att vederbörande tiondeinneliafvares rätt förbehölles.

De patronella kyrkorna deltaga derför i flertalet af de utskylder, som

från kyrkorna eljest utgå till andra än deras egna ändamål, ehuru förhållandet

vid de särskilda kyrkorna i detta afseende är mycket olika.

Vid flera riksdagar hafva förslag framstälts i syfte att få patronatsrätten

upphäfd.

Rikets Ständer, hos hvilka vid 1853—54 årens riksdag fråga bhfvit

vackt att alla jura patronatus måtte för evärdliga tider upphöra, anhöllo sålunda

uti underdånig skrifvelse den 18 oktober 1854, att dä rättigheten

för enskild person att tillsätta pastor i församlingarna medförde stora,

alltmera tilltagande olägenheter, men dessa patronatsrättigheter likväl angåges

icke kunna utan ingripande i eganderätten nuvarande innehafvare

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Patroni

kyrkotionde.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

genom någon lagstiftningsåtgärd utan motsvarande ersättning betagas,

Eders Kongl. Maj:t matte bland annat lata undersöka och derefter meddela

Rikets Ständer framställning af de grunder, på hvilka överenskommelser

mellan innehafvare af patronatsrätt samt Eders Kongl. Maj:t och

Kronan jemte vederbörande församlingar måtte kunna uppgöras om patronatsrättc-ns

upphörande. Kammarkollegium, hvars yttrande i anledning

häraf infordrades, anförde i utlåtande af den 19 januari 1855 bland

annat, att det syntes tydligt, att några allmänna grunder för inlösning af

patronatsrätt icke kunde uppgifvas, enär icke allenast de faktiska omständigheterna

i hvarje särskilt fall vore mycket olika, utan ock sjelfva rättigheten

vore. af den art, att dess värde för innehafvaren hufvudsakligen

berodde på ^dennes egen uppfattning. Vidare framhöll kammarkollegium

åtskilliga svårigheter, som mötte saväl vid bedömande af hvem patronatsrättigheten^

rätteligen tillkommc som mellan hvilka öfverenskommelse

skulle ingås. Kollegium slutade med att hemställa, huruvida kollegium

genast borde ingå i undersökning för hvarje särskilt pastorat om patronatsrätfens

tillkomst och de förändrade förhållanden, som numera kunde

föranleda dess upphörande, samt efter vederbörandes hörande föreslå

grunder för öfverenskommelse derom, eller om Eders Kongl. Maj:t ansåge

tillräckligt att låta genom konsistorierna uppmana vederbörande församlingar

i patronel!a pastorat att sjelfve hos Eders Kongl. Maj:t efter befogenhet

anmäla sin önskan om patronatsrättighetens upphörande och sättet

för verkställigheten deraf, da Eders Kong!. Maj:t, sedan vederbörande

blifvit hörde, koinme i tillfälle att derom efter omständigheterna särskilt

för hvarje församling i nåder besluta. Den åtgärd, som med anledning

häraf af Kongl. Maj:t vidtogs, innefattas i nådiga cirkuläret till domkapitlen

den 23 november 1855, hvarigenom förordnades, att domkapitlen i riket

skulle genom vederbörande presterskap underrätta de inom hvarje stift befintliga

patronella församlingar, att de af dem, som önskade patronatsrättighetens

upphörande, egde, efter föregången öfverläggning med patronus angående

vilkoren, hos Eders Kongl. Magt derom göra underdånig anmälan

samt tillika afgifva förslag till verkställande deraf, då Eders Kongl. Maj:t

efter vederbörandes hörande ville sitt nådiga beslut för hvarje särskilt fail

meddela. Under erinran att den sålunda vidtagna åtgärden visat sig föga

verksam och att endast ett fåtal överenskommelser om patronatsrättighetens

afskaffande kommit till stånd, anhöll 1892 års riksdag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte taga i öfvervägande, om och i hvad mån de i cirkuläret af

den 23 november 1855 meddelade bestämmelser i fråga om sättet för patronatsrättighetens

afskaffande kunde göras mera effektiva för främjande

af syftet med nämnda cirkulär; och förordnade Eders Kong]. Magt med

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kong!. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 52.

anledning af berörda framställning den 11 november 1892, att vid visita- Jr^de

lioner, som derefter egde rum uti patronella församlingar, visitator skulle J

särskildt tillspörja församlingen, huruvida densamma önskade^ upphörande

af patronatsrättigheten samt, för den händelse församlingen sa önskade, ej

mindre meddela denna underrättelse om det förfarande, som jemlikt nådiga

cirkuläret den 23 november 1 855 borde för ändamålet iakttagas, än äfven

söka, i hvad på honom kunde ankomma, befrämja åstadkommandet af erforderlig

öfverenskommelse mellan patronus och församlingen.

Efter år 1855 har lukrativ patronatsrättighet till följande kyrkor upphrt:

Svedala (1858), Vankifva (1858), Eldsberga och Tönnersjö (1859),

Yesterstad (J859), Mellby (1869), Hjersås och Knislinge (1875), Örsjö (1876),

Mölleberga (1876), Norra Svalöf (1881). Stoby (1889), Ekby (1894), samt

\ illie (1897). Hos Eders Ivongl. Maj:t är ansökning gjord om upphörande

a.f patronatsrättigheten till Grönby kyrka. Men som bifall till ifrågavarande

ansökning i första rummet var beroende deraf, huruvida nuvarande innehafvaren

af Markiegårds fideikommiss finge, utan hinder af egendomens

egenskap af fideikommiss, tillåtas att afhända fideikommisset patronatsrätten,

har målet enligt Eders Ivongl. Maj:ts beslut den 13 augusti 1897

öfverlemnats till justitierevisions-expeditionen för underdånig föredragning

i nyssnämnda del5 och kommer detsamma först derefter att inför Eders

ivongl. Maj:ts slutligen föredragas. Jemte det patroni rätt att tillsätta

presterskap eller kyrkobetjening upphört, har dervid å ena sidan patroni

dispositionsrätt öfver kyrkans inkomster öfverflyttats pa församlingen, i allmänhet

utan vederlag; dock har patronus till Eldsberga och Tönnersjö tillerkänts

af församlingarna en ersättning åt 5,000 kronor samt patronus till

Yillie 6,000 kronor, liksom också Grönby församling medgifvit patronus till

Grönby kyrka en ersättning af 10,000 kronor. A andra sidan har patronus

befriats från samtliga de honom i denna egenskap åliggande skyldigheter och

utgifter äfvensom i allmänhet från all redovisning eller efterräkning för förfluten

tid till församlingen, som öfvertagit kyrkan med dertill hörande inventarier

i befintligt skick; dock förband sig patronus till Yankifva att § kyrkan

verkställa vissa reparationer, patronus till Svedala att ansvara för kyrkans

genom dess nybyggnad iråkade betydliga skuld, patronus till Norra Svalöf

och hans närmaste företrädare att till församlingen utöfver redan utgifna

163 kronor erlägga 6,600 kronor till betalning af kyrkans sväfvande skuld

samt patroni till Hjersås, Knislinge, Vesterstad och Örsjö att till församlingarna

öfverlemna befintliga kyrkokassor.

V. Kyrkorna behållen kyrkotionde.

Enligt § 2 i nådiga förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd den'' 21 mars* 1862 höra till kyrkostämmas handläggning frågor

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

hållen bris 0IT1’ bland oamiat> kyrkomedels användande, kyrkoräkenskapers granskning

iLZ °'' samt. hushållning med och vård om kyrkans egendom, dervid kyrko”

stämman jemlikt 3 och 34 §§ i nämnda förordning dock har att ställa sig

. till efterrättelse dels 24 kapitlet 13 § kyrkolagen, enligt hvilken kyrkans

medel till dess »tarf och tjenst allena böra blifva behållne och oförryckte»,

dels ock öfriga författningar, som reglera användningen af dessa

medel samt kontrollen derå, bland hvilka författningar särskilclt torde

erinras om kongl. kungörelsen den 29 oktober 1 886, att församlingen sjelf

eger besluta om användningen af kyrkokassas medel till allt, som afser

kyrkans behof och ändamål, såsom byggnad och underhåll af kyrka, torn,

klockstapel, kyrkomur, anskaffande och underhåll af altartafla, predikstol,

orgel, kyrkoklockor, värmeapparat med flere sådana inventarier och prydnader,

som äro för kyrkliga förrättningar nödiga eller egnade att göra

kyrkan därtill tjenligare, inköp af vin m. m., som vid nattvardsgång eller

andra gudstjenst!^ handlingar erfordras, bränsle för kyrkans uppvärmning,

omkostnader för dess belysning, rengöring och brandförsäkring, anskaffande

och vård af brandredskap, anläggning, vård och utvidgning af

kyrkogård, uppförande och underhåll af begrafningskapell samt aflöning

af kyrkovaktare, orgeltrampare, ringare och dödgräfvare äfvensom utgifter,

som med dessa äro likartade. Hvad sålunda blifvit anförd t om kyrkans

medel i allmänhet, torde i alla delar, med undantag endast för de kyrkor,

till hvilka innehafves jus patronatus lucrativum, gälla jemväl kyrkotionde!!.

Hufvudsakligen torde väl tionden, med afdrag för de anslag,‘hvilka efter

hvad ofvan angifvits ur densamma utgå till andra än kyrkornas egna behof,

hafva till syfte att vara församlingen till hjelp i de dryga kostnader,

som äro förenade med byggande och underhåll af kyrka med hvad dertill

hör, men den är alldeles icke uteslutande anvisad för detta ändamål; och

faktiskt ingår såväl kyrkofonden som kyrkans öfriga inkomster till kyrkokassa]!,

derur dess samtliga utgifter bestridas; och äro i många församlingar

dessa inkomster så rikliga, att desamma ej endast räckt till bestridande

af utgifterna utan särskilda uttaxeringar inom församlingarna, utan äfven

medgifvit bildande af större bankokassör.

.«rw" Härefter tillåter jag mig öfvergå till en redogörelse för de från samtlige

v''1’™ vederbörande infordrade yttranden öfver Riksdagens skrifvelse den 2 maj 1 893.

Af församlingarnas yttranden framgår hufvudsakligen: att åtskilliga

motsatt sig afskrifning af kyrkofonden eller den kyrkorna behållna delen

deraf, utan att för dess utgörande föreslå förändrade grunder, att andra

ansett kyrkofonden eller åtminstone den kronan behållna delen deraf

fortfarande böra utgå, men efter förändrade grunder, såsom efter fyrk

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

patroni.

Komjl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 52.

(stundom med undantag för prestgård och sätesjord) eller enligt lagen den Afgifva j/«- 12 juni 1885 eller på satt Eders Ivongl. Maj:t funne lämpligt föreskrifva;

att af de församlingar, hvilka sålunda ansett, att den behallna kyrkotionden

fortfarande skulle utgå, de flesta uttalat sig för att församlingarna borde

befrias från utgörande af ersättning för kyrkotionden i öfrig!, att. flertalet

församlingar emellertid tillstyrkt eller icke haft något att erinra vid kyrkotiondens

afskrifning, i allmänhet mot befrielse för den till vissa ändamål

anslagna delen deraf, dervid åtskilliga församlingar gjort det förbehåll,

att en viss årlig inkomst motsvarande hela kyrkotionden eller den behållna

delen af densamma skulle beredas kyrkorna genom uttaxering inom församlingarna

efter ofvan angifna grunder, af statsmedel eller pa annat sätt,

äfvensom att af de patronella församlingar, hvilka yttrat sig om förhållandet

mellan patronus och församlingen, derest kyrkotionden blefve afskrifven, Färlöf

framhållit, att frågan borde så ordnas, att de patronella församlingarna ej

koinme i någon undantagsställning, Skaftö, som sjelf underhölle och byggde

sina kyrkor, anhållit att varda helt befriad från erläggande af kyrkotionde till

patronus i Morlanda, Morlanda åtagit sig att efter kyrkotiondens afskrifning

sjelf underhålla sin kyrka enligt lagen den 12 juni 1885 samt Borreby

och Löddeköpinge såsom vilkor för afskrifningen uppstält, att församlingarna

för framtiden skulle underhålla sina kyrkor i stället för patronus,

som tillika skulle redovisa kyrkotionden för de senaste tio åren; hvaremot

de öfriga synas hafva gått ut ifrån, att nämnda förhållande skulle bibehållas

oförändradt samt att patronus skulle uppbära det belopp, som i stället för

kyrkotionden komine att utgå från församlingen, af statsmedel eller pa

annat sätt, Herslöfs församling dock endast såvida garantier stäldes att

församlingen kunde vara försäkrad, att de belopp, som af patronus uppbures,

verkligen användes för kyrkans ändamål eller vore tillgängliga, da

de behöfdes; att af de församlingar, hvilka yttrat sig i fråga^ om tiden

för afskrifningen, de flesta ansett, att denna borde ega rum pa en gång

och endast några församlingar förordat successiv afskrifning.

Af patroni ecclesice yttranden framgår:

att patronus till Bosjöklosters kyrka anhallit, att kyrkotionden pa

lika sätt och med samma belopp som hittills måtte utgöras, till nämnda

kyrka; att patronus till Morlanda förklarat sig villig afstå från kyrkotionden,

mot det församlingen öfvertoge underhållet af kyrkan, samt patronus,

hvars rättigheter i öfrigt skulle bibehållas oförändrade, af allmänna medel

finge en ersättning på en gång af 10,000 kronor; att öfriga kyrkopatron^,

hvilka i frågan sig yttrat, medgifvit kyrkotiondens afskrifning eller åtminstone

ej motsatt sig densamma, under vilkor att motsvarande ersättning

bereddes dem på annat sätt: a) af allmänna medel: patroni till Balkåkra,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

Aranden o/" ^''1,1**res^a<^ ,,u^ Bkarby (ersättning till patronus antingen eu gång för alla

patroni m. tieBer medelmarkegångspriset under de senaste tio åren eller ock årligen

etter nu gällande grunder), Herslöf (ersättning till patronus antingen årligen

eller efter kapitalisering en gång för alla), Hjertum och Vesterlanda

samt Vestra Sallerup; b) genom uttaxering mom församlingarna: patroni

till Gustaf, iryde och Spjutstorp (ersättning till patronus antingen årligen

eller med ett kapital, som efter fem procent motsvarade kyrkotionde!])

samt Qved (ersättning till patronus, uttaxerad inom församlingen enligt

lagen den 12 juni 1885); c) utan angifvande af sättet: påtroni till Allerum,

Bara, Genarp, Gerdslöf och önnarp, Ifvetofta, Risekatslösa, Stehag, TrolleLjunghy

och Gualöf, \ illie samt Vidtsköfle och Degeberga; dock att patroni

till Allerums samt fryde och Spjutstorps kyrkor medgifvit kyrkotiondens

afskrifning äfven utan nämnda ersättning, den förre så vida han befriades

från underhåll af kyrkan, samt den senare, om församlingarna löste till

sig bada kyrkorna efter det värde, som de för närvarande egde samt derefter

sjelfva öfvertoge de ekonomiska åligganden, som patronus nu hade

angående kyrkornas underhall m. in., hvarjemte förbehåll gjorts af åtskilliga

patroner, att de skulle fa yttra sig öfver det förslag, som kunde blifva

uppgjordt angående kyrkotiondens afskrifning, äfvensom af patroni till

G.erdslöfs och Onnarps kyrkor, att saväl kyrkornas inkomster som patroni

dispositionsrätt öfver desamma skulle bibehållas samt ej mindre underhållsskyldighet

för kyrkan än äfven redovisning för de utanordnade tiondemedlen

fortfarande åligga honom såsom patronus.

Af de. yttranden, som afgifvits af de institutioner och enskilda utom

patroni, hvilka ega uppbära kyrkotionde och som begagnat sig af tillfället

att yttra, sig, framgår: att belgtramparen och barnmorskan i Herrestads

och Borrie församlingar samt kyrkoherden i Skanör och Falsterbo ansett,

att . den dem anslagna kyrkofonden fortfarande borde utgå, på sätt

hittills egt rum; att kyrkoherden i Norra Yram hemstält, att med afskrifning

af^ den till honom utgående fonden af annexhemmanet n:o 1 Bjuf

måtte få anstå, åtminstone till dess nu gällande lifstidsstädjekontrakt angående

sagda hemman ginge till ända; att kontraktsprosten i Orousts och

ljörns kontrakt ansett rättvist att, vid en blifvande afskrifning af kyrkofonden,

kontraktsprostarne i Bohuslän, hvilka uppburit prostetunnan efter

ett värde af endast en krona 50 öre för tunnan, blefve tillgodosedda efter

samma grunder och i likhet med rikets öfriga prostar; att de öfrige medgifvit

kyrkotiondens afskrifning eller åtminstone ej motsatt sig densamma,

under vilkor att motsvarande ersättning bereddes på annat sätt: a) af

statsmedel: kyrkoherden i Frillestad, som uppbär afkortad tionde af annexhemman,

kontraktsprostarne i Luggude, Norra Åsbo och Vemmenhögs

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

kontrakt samt Lunds universitet; b) utan angifvande af sättet: barn- Afgifna

morskorna i -Jonstorp, Slimminge, Svenstorp, Östra Torp och Lilla IsieJuppb.n/öZaiL.

orgelnisten i Gessie, och Eskilstorp, kyrkoherdarne i Fjerrestad, Kjells

Nöbbelöf och Mellan Grefvie, af hvilka de båda förra uppbära af kortad

tionde från annexhemman, kontraktsprostarne i Bara, Harjagers, Ljunits

och Herrestads, Onsjö, Oxie samt Torna kontrakt, läraren vid undervisningsanstalten

för barnmorskor i Lund äfvensom biskopen i Lunds stift;

att åtskilliga kyrkoherdar och klockare derjemte anhållit, att, om kyrkotionden

blefve afskrifven, deraf ej måtte blifva följden, att de skulle nödgas

deltaga i utgifterna för kyrkas byggande med hvad dertill hörer m. m.

Af de yttranden, som afgifvits af uppi) ordsför v ältning ärna, framgår:

att uppbördsförvaltningen i Ingelstads och Järrestads härads fögderi, då

kyrkotionden, hvilken syntes ega samma natur och beskaffenhet som kronotionden,

vore ytterst ojemnt fördelad och skäl funnes att söka uppnå likhet

i nämnda besvärs utgörande, tillstyrkt bifall till Riksdagens skrifvelse, med

hemställan tillika, att afskrifningen af kyrkotionden måtte ske för år 1894

med femtio procent samt för de följande åren på samma sätt, som blifvit

bestämdt i fråga om öfriga grundskatter; att uppbördsförvaltningen i Villands,

Gärds och Albo härads fögderi ansett att, för åstadkommande af

jemlikhet i fråga om allmänna utskylder mellan de forna danska provinserna

samt det öfriga Sverige, afskrifning af kyrkotionden vore ett steg,

som förr eller senare måste tagas, helst kronotionde!! numera underkastats

afskrifning; att uppbördsförvaltningen i Östra och Vestra Göinge härads

fögderi anfört, att afskrifvandet af den del af kyrkotionden, som ej inginge

till statsverket, hvilket efter förvaltningens åsigt vore en uteslutande kommunal

angelägenhet, enklast kunde nås, derest hvarje församlings kyrkotionde

genom församlingens egna funktionärer afskrefves under vissa år och

det sålunda afskrifna beloppet upptoges i kommunens utgiftsstat för att på

allmän bevillningsfyrk utdebiteras, hvaremot förvaltningen beträffande den

del af kyrkotionden, som redan inginge till statsverket, föreslagit, att, derest

Eders Kongl. Maj:t ej med hänsyn till det med partiel afskrifning förenade

mödosamma arbete funne skäligt förordna om afskrifning på en gång af

detta jemförelsevis obetydliga belopp, tiden derför borde lämpas så, att

första afskrifningen komme att ske ett år, då afskrifning af grundskatt

egde ruin, och dervid med så många procent, att dessa komme att motsvara,

det procenttal, hvarmed grundskatten samma år sainmanlagdt blifvit

minskad, hvarefter afskrifning af återstoden torde böra med afseende på

såväl tid som procent sammanfalla merl den för grundskatten; att uppbördsförvaltningen

i Norra och Södra Åsbo samt Bjäre härads fögderi

föreslagit, att kyrkotionden, särskilt för hvarje kyrka, skulle omsättas i

Uih. till Ritcsd. Vrot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 53 Håft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

1^r„,Penn!ngar <^ter meclelmarkegångspris det år omsättningen skedde, hvarefter

4>p6"/or"«Z(«.^s^;r^n^nSen skulle ske successivt årligen med t. ex. en tiondedel hvarje

ar samt ersättning beredas dels för så mycket af den afskrifna kyrkotionde^

som för närvarande användes till ändamål, för hvilka i öfriga delar

af riket staten droge försorg, af statsmedel, dels för återstoden af tionden

medelst utdebitering inom socknarna efter de för kommunalutskylder stadgade

grunder; samt att detta skulle gälla jemväl Munka Ljungby patronella

församling, dock att, enär inom nämnda församling kyrkotionden,

efter hvad patronus uppgifvit, utginge till byggande och underhåll af kyrkan

och dermed i sammanhang stående ändamål, patronus skulle förklaras

skyldig att, till dess han afsade sig berörda jus patronatus, sjelf bekosta

det som för nämnda ändamål kunde erfordras utöfver hvad inom församlingen

komrne att i ersättning för afskrifven kyrkotionde utdebiteras; att

kronofogdarne och häradsskrifvarne i Norrvikens och Sunnervikens fögderier

ansett rättvist, att kyrkotionden afskrefves, uppbördsförvaltningen i det

förra fögderiet dock med förbehåll att ersättning af staten anordnades för

de delar deraf, som ej vore till statsändamål anslagna; att uppbördsförvaltningen

i Göteborgs fögderi, med tillkännagifvande, att hinder för afskrifning

af den i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän utgående kyrkotionden

icke torde ligga i den omständigheten att af kyrkotionden utginge

löneanslag till kontraktsprostarne, helst kyrkorna, om de för all framtid

egde skyldighet utgöra dessa löneanslag, utan olägenhet kunde bestrida

desamma af andra sina medel, hemstält, att åtgärder måtte vidtagas för

afskrifning af kyrkotionden, såväl den kyrkorna behållna som den till

statsverket under benämning bibeltrycksspanmål utgående, hvilken afskrifning

torde ega rum på en gång och utan vederlag till kyrkorna; att uppbördsförvaltningen

i Inlands fögderi anfört, att då kyrkotionden icke kunde

betraktas annorlunda än såsom grundskatt, det syntes rättvist, att densamma

i likhet med hvad som egt rum med öfriga grundskatter afskrefves,

hvilket med hänsyn till det låga pris, hvarefter kyrkotionden löstes, syntes

kunna ega rum utan ersättning af statsmedel till kyrkorna, med undantag

för Hjertums patronel^ pastorat, der kyrkotionden löstes efter årsmarkegangspris

och hvars patronus borde erhålla ersättning af statsmedel till

fulla beloppet, så länge han hade skyldighet att vidmakthålla kyrkan,

hvaremot, om denna skyldighet öfverginge på församlingarna, dylik ersättning

endast borde utgå i förhållande till hvad som af kyrkotionden belöpte

på de beskattningsföremål, hvilka förut ej deltagit i kyrkobyggnad;

att häradsskrifvaren i Orousts och Tjörns fögderi ansett det lämpligt, att

såväl kyrkotionden, hvilken vore af samma natur med kronotionde^ som

den till kronan utgående bibeltryckstunnan underkastades afskrifning, hvil
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

ken torde höra ega rum på en gång och ej successivt, dock att patronus Afgifna

i Morlanda för den honom anslagna kyrkotionden borde i ersättning af ^^kapMel.

statsmedel erhålla ett kapital, hvilket efter de i nådiga förordningen den

11 september 1885 angifna grunder motsvarade kyrkotiondens hela belopp;

att kronofogden i nämnda fögderi instämt i hvad häradsskrifvaren

andragit allenast med den ändring att, då Morlanda församling åtagit sig

underhållsskyldighet af församlingens kyrka, deruti väl inbegripet tillhandahållande

af kommunionvin och oblater jemte aflöning till kyrkobetjente,

det kapital, som skulle till patronus utbetalas, borde motsvara endast hvad

kyrkotionden lemnat i öfverskott öfver bestridda utgifter med tillägg af

den utgift patronus för sina hemman hädanefter i följd af likställighet med

andra hemman i socknen för kyrkans underhåll m. in. komine att vidkännas.

Af de yttranden, som afgifvits af domkapitlen, framgår:

att domkapitlet i Göteborg tillstyrkt afskrifning af kyrkotionden på

det sätt, att den, der så ännu ej skett, till sitt belopp fixerades och indroges

till statsverket för att i sammanhang med andra grundskatter småningom

afskrifvas, detta likväl endast på det vilkor, att i de fall, der kyrkotionden

vore anslagen till kyrkornas utgifter, tiondetagaren, kyrka eller

patronus, hvilken kyrkobyggnadsskyldighet ålåge, i stället för den indragna

kyrkotionden erhölle ersättning af statsmedel eller möjligen genom särskild

uttaxering inom respektive församlingar, hvarjemte ersättning för den tionde,

som utginge till fattiga prestenkor, borde beredas tiondetagaren; från hvilken

hemställan likväl två af domkapitlets ledamöter varit skiljaktige och

ansett, att kyrkotionden borde på bestämd tid upphöra och från samma

tid föreskriften i lagen af den 12 juni 1885 angående kyrkas byggande

och underhåll tillämpas öfver hela riket, med undantag dock dels för patronella

pastorat, vid hvilka annan möjlighet ej förelåge än att antingen i

enlighet med kongl. cirkuläret den 23 november 1855 söka få patronatsrättigheten

upphäfd och sedermera på ofvan angifvet sätt fördela skyldigheten

att bygga och underhålla kyrka, eller ock, om patronus ej ville

afstå från sin rätt såsom sådan, fixera kyrkotionden till sitt belopp och

låta densamma fortfarande utgöras till patronus af de tiondeskyldiga, dels

ock för sådana församlingar, som yrkat på kyrkotiondens bibehållande

för upptagna låns amortering, i hvilka församlingar kyrkotionden borde få

utgå såsom hittills, tills de nu upptagna lånen, hvilkas amorteringstid naturligtvis

redan vore eller blefve bestämd, inbetalts;

att domkapitlet i Lund anfört: att kyrkotionden visserligen vore ett

onus af samma beskaffenhet som kronotionde!! i det afseendet, att den

endast utginge af viss jord och kanske också vore på hemman och lägenheter

ojeinnt och utan tillbörligt afseende på deras värde och skatteförmåga

s. 52 Kontrollera mot PDF

Afgifva yttranden

«/

domkapitlen

52 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

fördelad, men vore derutinnan af väsentligen annan beskaffenhet än

kronotionden, att, då den senare allt från reformationstiden obestridligen

utgått såsom skatt till staten, vore den förra, så vidt den vore kyrkorna

behållen, hvilket utgjorde förhållandet med den allra betydligaste delen

deraf, uteslutande afsedd för vederbörande kyrkoförsamlingars egna behof

och således att anse såsom kommunalskatt; att förhållandet med den anordnade

kyrkofonden vore ett annat, i det denna, med hänsyn till dess

användning i allmänhet för andra än vederbörande församlingars egna behof,

ansåges hafva iklädt sig samma egenskap som kronotionden, hvadan

numera intet väsentligt toi’de kunna invändas mot, att densamma i likhet

med kronotionden afskrefves och att statsverket beredde vederbörande

tiondetagare ersättning derför; att det deremot icke rimligtvis torde ens

kunna. sättas i fråga att, sa länge den enskilda kyrkoförsamlingen i regel

hade att sjelf bära kostnaderna för uppehållande af sina kyrkliga anstalter,

statsverket vid en eventuel afskrifning af kyrkorna behållen tionde skulle

ikläda sig en dylik ersättningsskyldighet i förhållande till kyrkorna och

deras kyrkokassor; att då likväl de utgifter för församlingarnas egna behof,

som nu bestriddes af kyrkokassorna, icke vore af beskaffenhet att

kunna undgås, tydligtvis i händelse af kyrkofondens afskrifning andra

utvägar måste beredas för bestridande af berörda utgifter, om hvilkas beskaffenhet

och mångfald nådiga cirkuläret den 29 oktober 1886 gåfve en

temligen nöjaktig föreställning; att under nuvarande förhållanden det tillgift"6

sa, att lösen för den hvarje kyrka tillkommande kyrkotionde liksom

afkomsten af kyrkan möjligen tillhörande hemman och lägenheter inginge

till kyrkokassan, från hvilken till vederbörande dels utbetalades lösen för

den anordnade fonden, dels betalning utanordnades för sådana i nyssberörda

nådiga cirkulär omförmälda utgifter, som blifvit af församlingen

beslutade; att det endast undantagsvis ifrågakomme att för sistnämnda

ändamål anlita uttaxering på församlingens skattskyldiga medlemmar, utan

försloge i allmänhet kyrkokassornas ordinarie inkomster till bestridande af

utgifterna och lemnade derutöfver öfverskott, som reserverades; att på detta

sätt i kyrkokassorna småningom samlades kapitaltillgångar att anlita för

bestridande af sådana utomordentliga utgifter, som mera sällan ifrågakomme,

såsom för ombyggnad, utvidgning eller restaurering af kyrkobyggnader,

för anskaffande af dyrbarare utredningspersedlar, för förvärfvande

af ny begrafningsplats m. in. och till hvilkas bestridande årsinkomsten ensamt

icke pa långt när skulle förslå; att, om den behållna kyrkofonden

afskrefves, man under nuvarande förhållanden hade att välja mellan endast

tva sätt att bereda kyrkokassorna tillgångar för bestridande af sina utgifter,

det ena att årligen inom församlingen uttaxera hvarken mer eller

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

mindre än hvad som utöfver möjligen påräknelig inkomst åt kyrkans jord- »«■

egendom erfordrades för bestridandet af de beslutade utgifterna för aret, domkapitlen.

det andra att, utan afseende på den beslutade årsutgiftens större eller mindre

belopp, årligen uttaxera en summa motsvarande värdet af den afskrifna

tionden, så vidt den utgått för församlingens egna ändamål; att af dessa

båda sätt att gå till väga domkapitlet på grund åt sitt malsmanskap för

kyrkorna på det bestämdaste tillstyrkte det sistnämnda, till stöd hvarför

åberopades den erfarenhet, domkapitlet städse fått göra derom, att i de

fall, då kyrkokassornas samlade besparingar icke varit för ändamalet tillräckliga,

stora svårigheter merendels mött att förmå församlingarna icke

blott att ombygga sina kyrkor, då de antingen af ålder förfallit eller på

grund af folkökningen visat sig otillräckliga, utan äfven eljest att vidmakthålla

dem samt nödigt tillbehör i ett i förhållande till deras ändamål värdigt

skick —- eu erfarenhet, som domkapitlet helt säkert så mycket oftare

skulle för framtiden komma att göra, ju mindre församlingarna inom stiftet

vore vana vid att underkasta sig särskild uttaxering för sina kyrkor; att

det af domkapitlet förordade sättet derjemte syntes vara det enda tillämpliga

vid fråga om möjligheten att afskrifva kyrkofonden i de församlingar,

der densamma uppbures af vederbörande kyrkopatron och denne icke kunde

förmås att med befrielse från skyldigheten att fullgöra de med åtnjutandet

af berörda tionde förenade skyldigheter, afstå från sin rätt att densamma

uppbära; att icke heller borde förbises den fördel, som antagandet af detta

förslag skulle medföra derutinnan, att man med en jemförelsevis ganska

lindrig årlig beskattning i allmänhet skulle kunna påräkna, att kyrkokassornas

besparade medel skulle räcka till för bestridande af sadana extra

ordinarie utgifter, som påkallades för erforderliga byggnadsföretag och dylikt

utan att man i sådana fall skulle behöfva att för utförandet af ett

arbete, som komrne flera generationer till godo, under eu kortare tidrymd

betunga de skattskyldige med extra ordinarie beskattning; att mot domkapitlets

ifrågavarande förslag tilläfventyrs skulle göras den anmärkning,

att genom dess godkännande kunde inträffa, att i en eller annan kyrkokassa

småningom skulle hopas kapitaltillgangar, hvilka, savidt förutses

kunde, måhända icke under loppet af flere årtionden skulle behöfva tagas

i anspråk för de dermed afsedda ändamål; att detta missförhållande dock,

efter domkapitlets förmenande, skulle lämpligen kunna utjemnas derigenom,

att åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemnades att, i förekommande fall, på framställning

af vederbörande församling, efter pröfning af omständigheterna

medgifva församlingen att för viss bestämd längre eller kortare tid inställa

de årliga uttaxeringarna för att återupptaga desamma efter den tidens förlopp;

att i de här förutsatta fall församlingarna väl också skäligen borde

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

handel af påräkna att hädanefter såsom hittills med Eders Kongl. Maj:ts med
domkapuien.

Sofvande ur sina kyrkokassor erhålla räntefria lån eller anslag för en gång

för sina undervisnings- eller fattigvardsanstalter; att i fråga om grunderna

för uttaxering inom vederbörande församling af ersättning för den indragna

kyrkotionde^. så vidt ersättningsskyldigheten skulle drabba församlingen,

Riksdagen i sin^ framställning påpekat vigten deraf, att det i lagen den 12

juni 1885 angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill

hörer sa ock af särskild sockenstufva, meddelade stadgande, som afsåge

införande af likhet i nämnda besvärs utgörande, vunne tillämpning äfven

i de landskap, der kyrkotionde utgjordes; att visserligen, på grund af åberopade

nadiga cirkuläret den 29 oktober 1886, kyrkornas inkomst af deras

behallna tionde användes till flera andra ändamål än dem, som i berörda

lag af den 12 juni 1885 afsåges och som, så vidt de icke vore under denna

lag hänförliga, borde tillgodoses genom uttaxering efter de för utgörande

af kommunalutskylder i allmänhet faststälda allmänna grunder; men att,

da kyrkotionden i allt fall vore en föga betungande pålaga, intet väsentligt

torde vara att erinra deremot, att ersättningen derför uttaxerades uteslutande

enligt de af Riksdagen i sådant afseende antydda grunder; att

domkapitlet, sammanfattande de grundsatser, som ofvan uttalats, fördenskull

hemstält, att för en eventuel afskrifning af kyrkotionden måtte fastställas

hufvudsakligen följande vilkor:

1:°) statsverket till vederbörande tiondetagare utgåfve ersättning

för den till andra än vederbörande församlingars egna behof anordnade

kyrkotionden;

2:o) att, efter de i Jagen angående byggnad och underhåll af kyrka

med hvad dertill hörer så ock särskild sockenstufva den 12 juni 1885 angifva

grunder, såsom ersättning till vederbörande kyrkokassa för kyrkans

behallna äfvensom för församlingens egna behof anordnade kyrkotionde

årligen inom församlingen uttaxerades en summa, motsvarande i Skåne

värdet efter tioårigt medelmarkegångspris af sagda tionde och i Blekinge

tiondens fixerade värde i penningar; samt

3:o) att i församling, der kyrkotionden på grund af patronatsrättighet

atnjötes af patronus, ersättning derför skulle efter enahanda grunder inom

församlingen uttaxeras och till patronus erläggas; hvarjemte domkapitlet,

som fäst uppmärksamheten på ett i Skåne i ett eller annat fall förekommande

undantagsförhallande, att nemligen hemman i en församling utgjorde

kyrkotionde icke till sin egen sockenkyrka utan till annan församlings

kyrka, ansett lämpligt att äfven kyrkotionden af hemman i en dylik undantagsställning

afskrefves; att det tiondebelopp, hvars utgörande hittills

alegat hemmanet, sammanfördes med kyrkotionden i den församling, der

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 52.

hemmanet vore beläget; att hemmanet derefter enligt de grunder, som i Afgifna yti
sådant

afseende blefve faststälda, deltoge i utgörandet af den ersättning™

för kyrkotionden, som inom sistnämnda församling komme att utdebiteras;

samt slutligen att denna församlings kyrkokassa årligen till den kyrka,

som varit berättigad till kyrkotionden af hemmanet, erlade tiondens värde

efter medelmarkegång.

Af de yttranden, som afgifvits af Eders Kongl. Maj:ts vederbörande

befallningshafvande, framgår följande:

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har anfört, att

det icke kunde förnekas, att en väsentlig skilnad egde rum mellan tiondegifvarne

i de gamla svenska provinserna, der kyrkotionden indragits till

kronan och sedermera sammanslagits med räntan under benämningen grundskatt

samt gjorts till föremål för afskrifning, och dem i Skåne, Halland,

Blekinge och Bohuslän, hvarest kyrkorna vore bibehållna vid kyrkotionden;

att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande derför icke ansett sig böra afstyrka

bifall till Riksdagens framställning om afskrifning af den på viss

jord inom förenänmda landskap utgående kyrkotionden, hvilken afskrifning

torde böra ske på en gång, i samband hvarmed kyrkotionden jemväl skulle

komma att ur kronans räkenskaper uteslutas, hvarigenom uppstode den

fördel, att dessa något förenklades och uppställningen af riksstatens 8:de

hufvudtitel underlättades; att genom en sådan afskrifning förhållandet i

afseende på de ecklesiastika boställena, för hvilka räntan frinjötes, icke

rubbades, hvaremot kronan ginge förlustig bibeltrycksspanmålen och den

del af tionden i Malmö stad, som kunde befinnas vara kyrkotionde; att

kyrkotionde för närvarande uppbures af åtskilliga statsinstitutioner eller af

tjensteman under sådana förhållanden, att de eljest bort erhålla anslag af

statsmedel; att statsverket torde böra lemna dem ersättning för den förlust,

de genom tiondens afskrifning lede, att, i likhet med hvad om kyrkotionde

genom nådigt bref den 14 december 1855 stadgats, utgå enligt nådiga kungörelsen

den 11 maj 1855; att den kyrkotionde, som utginge till ringuppsyningsrnannen

i Störa Köpinge, till belgtramparen i Herrestad samt

till organist, barnmorska eller skolväsendet i åtskilliga församlingar, vore

anvisad till behof, hvilkas tillgodoseende ankomme på vederbörande kommun

i den ordning, som för hvarje särskilt fall kunde vara föreskrifvet, hvadan

vid beslut om afskrifning af kyrkotionde endast torde erfordras den föreskrift,

att vederbörande kommun hade att lemna nuvarande tjensteinneh

af vare ersättning för den tionde, hvaraf han ginge i mistning; att om

kyrkotionden afskrefvcs, naturligtvis kostnaderna för kyrkobyggnad och

andra kyrkans utgifter måste fördelas å kommunens skattskyldiga medlemmar

efter den grund, som vore i lag bestämd, i anledning hvaraf några

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 52.

4/0i/«a i/M-församlingar ifrågasatt, att en viss årlig utdebitering för kyrkans räkning

raMmbef:de. ma^e verkställas; att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande dock ej

funne skäl att förorda någon föreskrift derom, enär det hvarken syntes

riktigt att af de skattskyldige uppbära högre afgifter än som erfordrades,

eller funnes anledning att betvifla, det kommunerna i Skåne, Halland,

Blekinge och Bohuslän skulle lika villigt som i öfriga landskap vidkännas

de utgifter, som erfordrades för en värdig tempelbyggnad; att innehafvarne

af jus patronatus i Skåne torde vara lagligen berättigade att uppbära den

kyrkotionde, som vore kyrkan behållen, hvadan vederbörande kommuner

torde aläggas att årligen till patronus gälda ersättning för den kyrkotionde,

som honom tillkomme, hvilken ersättning torde böra utdebiteras på kommunernas

invånare enligt den grund, hvarefter bidrag till kyrkobyggnad

utginge; att den kyrkotionde, som vore anslagen till lasarettet i Lund

eller, som det äfven kallades, kliniska institutionen derstädes, hvars underhall

eljest tillhörde Malmöhus läns landsting, fortfarande utginge, ehuru

pa sista tiden en eller annan församling undandragit sig dess erläggande;

att det förhållande, att klinisk undervisning meddelades inom lasarettet,

medförde den fördel, att detsamma kunde påräkna universitetslärare såsom

läkare, men att något anspråk å ersättning af statsmedel icke derpå kunde

grundas; samt att, då å andra sidan frågan, huruvida lasarettet vore berättigad!

att fortfarande af församlingarna uppbära tionden eller ersättning

derför, icke torde kunna annorlunda än i tvistemålsväg afgöras, Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra hemställa, att, i händelse församling

kändes skyldig att fortfarande utgöra ifrågavarande afgift, densamma

borde bestridas af kyrkans medel. Jag skall längre fram återkomma till

frågan, huru med församlingarnas skyldighet i detta hänseende förhåller sig.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län har anfört,

att Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande, då de tiondeskyldige i Skåne,

Halland, Blekinge och Bohuslän icke beredts lika fördelaktig ställning som

öfrige tiondeskyldige i riket, funnit sig icke böra afstyrka bifall till den af

Riksdagen gjorda framställning om afskrifning af den från viss jord inom

nämnda landskap utgående kyrkofonden, hvilken afskrifning torde böra

ega rum på en gång och ej successivt; att genom en dylik afskrifning förlust

skulle drabba statsverket dels direkt genom mistning af den del af

kyrkofonden, som förut ingått till statsverket, dels indirekt, då det torde

tillkomma statsverket att ersätta de statsinstitutioner samt embets- och

tjensteman, hvika uppburit en del af tionden; att deremot beträffande den

del af tionden, som användts till andra kommunala ändamål än kyrkors

byggande och underhåll, det vid kyrkofondens afskrifning torde åligga ej

staten utan hvarje kommun att draga försorg om ersättning åt dem, hvilka

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

vant i åtnjutande af denna del af tionde!), liksom ock kyrkornas byggande Afgifna yttoch

underhåll i alla församlingar, der detta besvär ej ålåge innehafvaren'' an^nbej!de K''

af patronatsriittighet, efter tiondens afskrifning borde utgöras på sätt i

lagen den 12 juni 1885 vore stadgadt; att den önskan visserligen uttalats

af många församlingar, att kyrkorna skulle ega att såsom ordinarie inkomst

årligen uppbära de belopp, som motsvarade de förluster, kyrkorna gjorde

genom mistning af sin behållna tionde, samt att dessa belopp skulle utgå

enligt de grunder, som vore faststälda genom lagen den 12 juni 1885, men

att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, då det icke syntes skäligt att

genom utdebitering på skattskyldige samla kassor, hvarmed framtida kommunala

behof skulle täckas, icke ansett sig kunna tillstyrka bifall dertill

med undantag endast för de församlingar, der patronus egde rätt uppbära

kyrkotionden mot byggnads- och underhållsskyldighet å församlingens kyrka,

hvarest denna skyldighet fortfarande borde åligga honom, men församlingen

förpligtas ersätta patronus med ett kyrkotionden motsvarande årligt

belopp, utdebiteradt på församlingens skattskyldige i enlighet med grunderna

i lagen den 12 juni 1885.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län har anfört, att

då beslut numera fattats om eftergifvande af öfriga grundskatter, anledning

ej torde vara för handen att åt statsverket bibehålla den af kyrkotionden

utgående bibeltrycksspanmålen, som uppginge till så ringa belopp och derjemte

saknade motsvarighet i största delen af riket, utan syntes densamma

böra afskrifvas, hvilken afskrifning, då bibeltrycksspanmålen, som utginge

efter medelmarkegångspris, utgjorde endast några ören på hvarje tiondeskyldigt

helt hemman, borde kunna verkställas helt och hållet antingen

året efter det, då beslutet derom kunde komma att fattas, eller ock år

1904, då sista återstoden af öfriga grundskatter skulle eftergifvas; att af

kyrkotionden i öfrigt, som utginge efter bestämda pris, statsverket icke tillfördes

någon inkomst, utan uppbures densamma, visserligen ej direkt, men

i stället under form af ersättningsanslag helt och hållet af församlingarna

och användes åtminstone till största delen för deras egna ändamål; att då

indragning af dessa ringa anslag ej skulle kunna vare sig utöfva något

menligt inflytande på kyrkornas nybyggnad och underhåll eller förorsaka

vissa församlingsmedlemmar någon afsevärd utgift eller olägenhet, Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig böra i underdånighet tillstyrka,

att äfven den församlingarna sålunda tillkommande andel af kyrkotionden

afskrefves, hvilket lämpligen syntes kunna ske sålunda, att ena hälften

afskrefves året efter det, då beslut derom fattades, och andra hälften år

1904; att de för kyrkotionden utgående ersättningsanslagen hufvudsakligen

användes till byggnad och underhåll af kyrka, men att inom vissa för
Bih.

till Rilsd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Af cl. 23 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Konql. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

rildI™afltKsamlin£ar desamma tagits i anspråk äfven för andra ändamål, såsom till

''Prostetunnan samt biskopens studieskatt, konsistorii statslön och vaxljusmedel;

att hvarken byggnad och underhåll af kyrka eller kontraktsprostarnes

aflöning torde vara att hänföra till ändamål, Indika borde af statsverket

bekostas, hvarför samtidigt med kyrkotiondens afskrifning statsverket

borde befrias från utgifvande af de vid tendens indragning till kronan

församlingarna tillerkända ersättningsanslag; att statsverkets anslag till

kleresistaten för den af dess boställen utgående tionde likaledes borde på

en gång indragas och samtidigt ur tiondelängder och statsverkets öfriga

räkenskaper aftöras såväl kyrkofonden för dessa boställen som ock den

afkortade tionden för det Karlshamns stad tillhöriga hemmanet n:o 1

Hunnemara, men att, om församlingarna vore pligtiga att utgöra biskopens

studieskatt, konsistorii statslön och vaxljusmedel och denna deras skyldighet

stode i något sammanhang med deras rättighet att uppbära kyrkotionde

eller ersättning derför, statsverket i och med kyrkotiondens afskrifning

borde öfvertaga ansvaret för ifrågavarande utgifter, hvilka syntes vara

af beskaffenhet att de icke borde drabba församlingarna.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län har anfört, att

då kyrkofonden, som i nämnda län dels inginge direkt till statsverket,

dels disponerades af församlingarna eller vederbörande patroni, oafsedt dess

ändamål, onekligen hade samma natur som kronotionden, det vore önskvärdt,

att åtgärder vidtoges, ländande till likställighet mellan tiondegifvarna

i Halland och öfriga fordom danska provinser samt dem i det öfriga Sverige,

i den mån sådana åtgärder kunde ske utan förnärmande af andras

lagbefästade rättigheter; att staten dervid borde eftergifva sina anspråk i

afseende å den delen af tionden, som inginge direkt till statsverket, helst

densamma i Halland icke uppginge till något afsevärdt belopp; att en afskrifning

deremot af den de! af fonden, som tillkomme församlingarna,

skulle beröfva kyrkorna tillgångar, hvilka satt dem i stånd till de anmärkningsvärda

om- och nybyggnader af kyrkor i länet, som under det sista

årtiondet egt rum; att i hvarje fall en aflösning på billiga vilkor, d. v. s.

genom årlig amortering under en längre tidsföljd, med rätt dock för tiondegifvaren

att, då han så önskade, på en gång inbetala hela återstoden af

inlösningsbeloppet, vore lämpligare än en afskrifning af denna del, så vida

den ej lemnades beroende på uttryckligt medgifvande af vederbörande församlingar;

samt att hvad anginge den tionde, som tillfölle innehafvare af

jus patronat^, det vore föga anledning antaga, att en patronus skulle afstå

från densamma blott mot det han befriades från skyldigheten att hålla

kyrkan vid makt, hvaremot en inlösen af dylik tionde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med sättet för inlösen af skattefrälseräntor i enlighet med

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Ko/tgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

kongl. förordningen den 11 september 1885 torde kunna ifrågasättas och y«-_

i sammanhang dermed, sedan denna tionde kommit i statens hand, afskrif- an^\ef:ief''

ning af densamma.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län

har — med erinran, att visserligen enligt domkapitlets i Göteborg och

Tanums församlings underdåniga yttranden fattiga prestenkor af kyrkofonden

skulle njuta understöd, men att de icke dertill torde ega någon

i lag eller författning grundad rättighet — 5 underdånighet anfört, att af

kyrkornas tiondeinkomster, så vidt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hade sig bekant, ej utginge andra anslag än den statsverket tillkommande

så kallade bibeltryckstunnan och prostetunnorna; att statsverket utan svårighet

syntes kunna undvara den ringa inkomst, som tillfölle detsamma af

kyrkotionden, hvadan om kyrkofonden afskrefves, hvilket Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande på de i Riksdagens skrifvelse anförda skäl ansåge

lämpligt och önskvärdt och hvilken åtgärd på grund af kyrkofondens

ringa belopp borde ske, ej successivt utan på en gång eller på sin höjd

i två terminer med hälften hvardera gången, den så kallade bibeltryckstunnan,

som utginge af kyrkornas behållna del deraf, jemväl borde upphöra;

att kontraktsprostarne deremot borde hållas skadeslösa för den minskning

i lön, som afskrifningen förorsakade dem, men att det obetydliga belopp,

som för detta ändamål erfordrades, utan olägenhet torde kunna beredas

utaf andra kyrkornas medel, om dessa skulle ega skyldighet att för

all framtid utgöra prostetunnorna och denna skyldighet icke ansåges lämpligen

böra öfverflyttas på församlingarna; att då kyrkorna i länet vid detsammas

förening med Sverige tillförsäkrats att allt framgent fa tillgodonjuta

sin inkomst af kyrkotionden, hvilken rätt sedermera dels i presterskapets

privilegier och dels i nådiga resolutioner blifvit än ytterligare bekräftad,

de väl borde vara berättigade att erhålla fullgod ersättning för

denna inkomst, om densamma genom kyrkofondens afskrifning skulle

komma att upphöra; att derför icke utan skäl de flesta församlingar,

som i saken sig yttrat, liksom ock kyrkoherdarne i dessa församlingar,

framstält anspråk på ersättning af statsmedel för kyrkotionde åt kyrkorna,

för den händelse den komme att afskrifvas, men att då lagen den 12 juni

1885 angående byggnad och underhåll af kyrka icke skulle, om dylik ersättning

tillerkändes kyrkorna, komma till vidare tillämpning inom församlingarna

i Bohuslän, än för närvarande vore fallet, och den önskade

fulla likställigheten i fråga om kyrkobyggnad sskyldigheten mellan dessa församlingar

och rikets öfriga församlingar således icke på detta sätt skulle

ernås, det likväl icke torde vara lämpligt att vid afskrifning af kyrkotionde!)

binda något vilkor om ersättning derför åt kyrkorna, hvilkas behof

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

nybyggna(1 och underhåll blifvit i nyss nämnda lag fullt tillgodosedt;

att det ej heller syntes höra ifrågasättas, att församlingarnas icke tiondeskyldiga

beskattningsföremal skulle erhålla någon ersättning för den ökade

börda, som genom kyrkotionde^ afskrifning för dem skulle uppstå i afseende

a kyrkans byggande och underhåll och de flere utgifter, som nu

bestriddes af kyrkotionden; att den kyrkotionde, som åtföljde patronatsrättigheten

i Hjertums och Morlanda båda pastorat, mot skyldighet för

patronatsrättighetens innehafvare att hålla kyrkan vid makt, deremot icke

syntes kunna afskrifvas med mindre än att full ersättning bereddes vederbörande

patroni, sa vida dessa icke vore villiga att på andra vilkor träffa

uppgörelse i fråga om kyrkotionde^ upphörande, och öfriga vederbörande,

hvilkas rätt deraf skulle komma att beröras, anslöte sig till en sådan uppgörelse;

att i detta afseende förelåge ett förslag af patronus i Morlanda,

men att da denne förbehållit sig att fortfarande få utöfva den vigtigaste

af de med patronatet förenade rättigheter eller att få kalla kyrkoherde

till pastoratet och genom uppgörelsen endast skulle blifva befriad från

skyldigheten att hålla kyrkan vid makt, det ville synas Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande som om hans erbjudande icke vore värdt vidare beaktande;

att det i stället syntes lämpligt att, liksom jemlikt nådiga förordningen

den 11 september 1885 angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde,

som innehades under enskild eganderätt in. m., det för beredande

af tillfälle att få dylik kronotionde likstäld med kronans tionde, lemnats

öppet för innehafvare af patronatsrättighet, dermed kronotionde vore förenad,

att taga lösen derför af kronan efter visst pris med tillagd forsellön,

ett liknande erbjudande gjordes innehafvarne af patronatsrättigheten i Morlanda

och Hjertums pastorat beträffande den kyrkotionde, som de egde

uppbära, dervid till grund för lösningspriset torde böra läggas medeltalet

åt de senaste tio årens markegångspris, hvarefter kyrkotionden, om den

icke genast afskrefves, borde utgöras i penningar efter samma pris, hvarmed

den öfriga kyrkotionden i länet löstes, samt åt t, om patroni icke ville

begagna sig af ett dylikt erbjudande, andra åtgärder kunde vidtagas för

vinnande åt kyrkotiondens afskrifning inom patronatsförsamlingarna, dervid

möjligen också skulle kunna ernås full tillämpning af den nya kyrkobyggnadslagen

äfven i dessa församlingar.

Innan jag slutligen öfvergår till en redogörelse för det utlåtande, som

af kammarkollegium och statskontoret den 8 februari 1897 afgifvits, tilllåter

jag mig hänvisa till de af einbetsverken uppgjorda och samma utlåtande

bifogade tabeller, hvilka utvisa bland annat:

att kyrkotionden efter afdrag för den afkortade delen deraf skall uppgå

till 9,470,6729124 hektoliter råg, 18,706,431881 hektoliter korn, 772,3158 hek
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

toliter blandkorn och 4,741,2395 hektoliter hafre med ett värde för år 1894

af 209,386 kronor 55 öre, dervid dock är att erinra, dels att embetsverkens

i allmänhet ej ingått i närmare undersökning beträffande beloppet åt den

kyrkotionde, som för hvarje kyrka ur landsboksräkenskaperna eller uppgifter,

lemnade af vederbörande häradsskrifvare, pastorsembete eller församling

sålunda i tabellerna upptagits såsom utgående kyrkotionde, dels

ock att i några församlingar nämnda tionde enligt beslut å kyrkostämma

eller medgifvande af vederbörande patronus tills vidare ej uppbäres eller

utgår ur kommunalkassan liksom den också på åtskilliga ställen numera

utdebiteras efter fyrk eller, der densamma eljest skulle lösts efter medelinarkegångspris,

med fixt belopp;

att efter afdrag för den kronan behållna och anordnade delen af

kyrkotionden samt de utgifter, livilka eljest enligt tabellerna från kyrkorna

utgå till andra än deras egna ändamål, den behållna inkomsten inom de

församlingar, der kyrkotionde förekommer, skulle utgöra 154,903 kronor

27 öre med ett medeltal för hvarje kyrka af 266 kronor 16 öre (högst i

Österslöf med 1,271 kronor 95 öre, lägst i Sturkö med 92 öre); samt

att forsellönsersättning för kyrkotionden utgår i Malmöhus, Kristianstads

och Hallands län med tillsammans 7,138 kronor 93 öre, hvilka

ersättningsbelopp endast Lunds universitet, kontraktsprostarne i Skåne samt

några pastorer direkt utqvittera å ränteriet, hvaremot denna ersättning

eljest i dess helhet uppbäres af kyrka eller patronus, som till dem, hvilka

hafva belopp af kyrkotionden sig anslagna, utgifva mot anslaget svarande

del af forsellönen, för så vidt de efter gifna bestämmelser eller praxis anses

dertill berättigade, hvilket dock långt ifrån synes vara regel.

Vidare har jag att erinra, hurusom af rikshufvudboken för 1895 inherntas:
att

kyrkofonden, som i riksstaten beräknats till 250,000 kronor, skulle

utgöra för Blekinge län 1,714,303 hektoliter med ett värde af 3,927 kronor

62 öre, för Kristianstads län 9,200,241 hektoliter med ett värde al 66,969

kronor 94 öre, för Malmöhus län 17,100,701 hektoliter med ett värde af

117,528 kronor 86 öre, för Hallands län 2,519,580 hektoliter med ett värde

af 16,099 kronor 20 öre samt för Göteborgs och Bohus län 3,456,404 hektoliter

med ett värde af 3,385 kronor 79 öre eller tillhopa 33,991,349

hektoliter till ett sammanlagdt värde af 207,911 kronor 41 öre;

att under 7:de hufvudtiteln »städers friheter» med rubrik »indelning

och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde» aftörts

37 kronor 86 öre, som i riksstaten beräknats till 40 kronor, deraf 33

kronor 57 öre »friheter» och 4 kronor 29 öre »kyrkotionde»;

att under 8:de hufvudtiteln

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

1) »klcresistaten» under rubrik »anvisning i kontant» afförts 20,102

statsfru, uii. kronor 75 öre, som i riksstaten beräknats till 20,660 kronor, deraf för

kyrkotionde i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län 87 kronor 58 öre,

samt under rubrik »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde» 15,453 kronor 1 öre, som i riksstaten beräknats

till 16,000 kronor, deraf 2,485 kronor 72 öre »friheter» och 12,967 kronor

29 öre »kyrkotionde»;

2) »universiteten» under rubrik »indelning och dermed jemförlig anvisning,

på förslag: kyrkotionde» afförts 3,635,500 hektoliter spanmål, deraf

1,429,942 hektoliter för Kristianstads och 2,205,558 hektoliter för Malmöhus

län, till värde af 28,683 kronor 14 öre, som i riksstaten beräknats till

35,820 kronor;

3) »pedagogier och folkskolor» under rubrik» »indelning och dermed

jemförlig anvisning, på förslag: kyrkotionde» för Malmöhus län afförts

122,335 hektoliter spanmål till ett värde af 876 kronor 82 öre, som i

riksstaten beräknats till 1,010 kronor;

4) »barnmorskeundervisningen och barnbördshusen» under rubrik

»indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: kyrkotionde» för

Malmöhus län afförts 77,733 hektoliter spanmål till värde af 581 kronor

57 öre, som i riksstaten beräknats till 700 kronor;

5) »lasaretts underhåll» under rubrik »indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag: kyrkotionde» afförts 406,430 hektoliter spanmål, deraf

för Kristianstads län 62,049 hektoliter och för Malmöhus län 343,781 hektoliter

med ett värde för det förstnämnda af 481 kronor It) öre och för det

senare af 2,722 ki-onor 87 öre eller tillsammans 3,206 kronor 97 öre, som

i riksstaten beräknats till 4,360 kronor; samt

6) »kyrkors underhåll» under rubrik »anvisning i kontant» afförts

7.217 kronor 69 öre, som i riksstaten beräknats till 7,528 kronor, deraf

för kyrkotionde i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län 6,196 kronor

94 öre, äfvensom under rubrik »indelning och dermed jemförlig anvisning,

på förslag: kyrkotionde» 21,827,217 hektoliter spanmål till ett värde af

150.217 kronur 54 öre, som i riksstaten beräknats till 193,300 kronor,

deraf för Kristianstads län 6,878,349 hektoliter till ett värde af 51,417

kronor 72 öre, för Malmöhus län 12,430,418 hektoliter till ett värde af

82,835 kronor 4 öre, för Hallands län 2,377,708 hektoliter till ett värde

af 15,035 kronor 88 öre samt för Göteborgs och Bohus län 140,742 hektoliter

till ett värde af 928 kronor 90 öre.

Af kammarkollegii och statskontorets nu föreliggande utlåtande inherntas,

att embetsverk^], jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga remiss och

Riksdagens skrifvelse ansett det tillkomma sig att endast afgifva förslag

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kong1. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

angående sättet ocli vilkoren för afskrifning af den från viss jord i Skåne, Kam. kolt. o.

Halland, Blekinge och Bohuslän utgående kyrkotionden, ej att yttra sigs<a<*^nAm

derom, huruvida eu dylik afskrifning hör ega rum eller icke.

Då den af kortade tionden icke erlägges till kyrkan, ej heller i öfrigt,

utgöres, — med undantag endast hvad beträffar dels ecklesiastika boställen

i Blekinge län, hvilka boställens kyrkotionde indragits till och uppbäres

af statsverket, som till vederbörande tiondegifvare utanordna!'' motsvarande

belopp, dels några ecklesiastika egendomar i öfrigt, deraf indelningshafvarne

jemlikt gällande lifstidsstädje- eller arrendekontrakt ega uppbära nämnda

utskyld, — anse embetsverken, att, derest kyrkotionden afskrifves, beträffande

den afkortade delen deraf andra föreskrifter ej erfordras än att, pa sätt

embetsverken, enligt hvad ofvan förmälts, den 3L december 1886 hemstält,

den i Blekinge län skedda indragningen till statsverket af densamma skall

återgå samt förbehåll göras derom, att genom afskrifningen någon rubbning

ej får ske i den rätt, åtskilliga indelningshafvare enligt gällande

kontrakt kunna ega att af de dem på lön anslagna egendomar uppbära

kyrkotionde.

Hvad den kronan behållna kyrkotionden angår, hafva embetsverken

uttalat den uppfattningen, att kyrkorna borde befrias från utgörandet af

bibeltryckstunna och att, derest kyrkotionden afskrifves, den indragna skoloch

liospitalstionden ej vidare bör till statsverket utgå.

Härefter anföra embetsverken följande:

»Af de anslag, för hvilka ofvan redogjorts under rubrik »anordnad

kyrkotionde» synes en del kunna upphöra utan särskild ersättning, nemligen:

1) Kyrkotionden till Malmö asyl. Då det anslag, som i riksstaten

uppförts såsom vederlag för hospitalens till statsverket indragna inkomster,

erhållit egenskapen af förslagsanslag, tinnes ej skäl att, derest kyrkotionden

till Malmö asyl upphör att utgå, förhöja nämnda högst betydliga anslag

med ett emot ifrågavarande obetydliga kyrkotionde ungefärligen svarande

penningebelopp; samt

2) Kyrkotionde, som utgår från en egendom, hvilken tillhör en kyrka,

till en annan sockens kyrka. Af de fall, då .kyrkotionde från en egendom,

som tillhör en kyrka, erlägges till eu annan sockens kyrka, bero, efter

hvad ofvan anförts, de flesta derpå, att säterifrihet flyttats från ett säteri

i en socken till en i annan socken belägen egendom, hvars kyrkotionde i

stället fått utgöras af det förutvarande säteriet. Afskrifves kyrkotionden

i dess helhet, synes för dylik tionde, hvilken gifvetvis, derest säteriflyttningen

ej mellankommit, blifvit med kyrkans öfriga tionde afskrifven,

någon ersättning ej böra ifrågakomma; och detsamma torde gälla jemväl

den tionde från skattelägenheterna n:ris 1—9 Månstorp i Mellan Grefvie

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

Kam. boll. o. socken samt skattehemmanen n:o 10 Qvarn by i Husie och n:o 3 Kem“alttäUar!‘.

em pirige i Rengs socken, som erlägges till kyrkorna i Vestra Ingelstads, Södra

Sallerups samt Stora Hammars församlingar, hvilka också utan anspråk

på ersättning tillstyrkt kyrkotionde^ afskrifning.

Da pensionerna från presterskapets enke- och pupillkassa numera

maste anses utgå med fulla beloppet, kunde det hafva ifrågasatts, om icke

tionden till fattiga prestenkor i Halland samt det från kyrkorna i Bohuslän

och den del af Elfsborgs län, hvilken tillhör Göteborgs stift, för samma

ändamål utgående understödet jemväl boi''t upphöra utan vederlag; men då

liknande utskylder förekomma äfven i andra stift, och frågan i allt fall

lärer påkalla närmare utredning än den embetsverken i detta sammanhang

ansett sig böra vidtaga, synes det embetsverken lämpligast, att, i

afvaktan pa en dylik allmän utredning, hvarom Eders Kongl. Maj:t lärer

finna skäl lemna föreskrift, och hvilken torde omfatta jemväl de ersättningar,

som i de olika stiften från kronan utgå till fattiga prestenkor,

ofvannämnda anslag till fattiga prestenkor fortfarande må utgöras af kyrkorna,

eller, om kyrkornas inkomster ej dertill lemna tillgång, af församlingarna

(i patronella pastorat af patroni).

Kyrkorna eller, om deras inkomster ej dertill lemna tillgång, församlingarna

(i patronella pastorat patroni) torde ersättningsskyldighet likaledes

åligga för:

1) kyrkotionde till församlingens tjenstemän för deras befattning vid

kyrkan eller med dess räkenskaper;

2) kyrkotionde såsom ersättning för skedd jordupplåtelse för vederbörande

kyrkas räkning;

3) prostens omaks- eller underskrifningspenningar, om desamma vidare

böra utgå; samt

4) kyrkofonden till Lunds lasarett, derest kyrkorna fortfarande anses

skyldiga utgöra nämnda tionde, hvilken fråga är beroende på domstols

pröfning.

Anledning kunde nog förefunnits att ålägga kyrkan eller kyrkoförsamlingen

(i patronella pastorat patroni) ersättningsskyldighet äfven för

prostetunnan, då prosten tillerkänts densamma hufvudsakligen såsom arfvode

för sitt besvär med kyrkan, men då prostetunnan i öfriga riket numera

utgar af statsmedel, torde på lika sätt förfaras med nämnda utskyld i

Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän samt kyrkorna sålunda befrias från

densammas erläggande.

Dylik befrielse torde jemväl komma kyrkorna till del beträffande

samtliga öfriga under »anordnad tionde» upptagna anslag samt på annat

sätt sörjas för de ändamål, till hvilka de för närvarande utgå.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

Beträffande den till församlingens skolväsende samt barnmorskelöner dispo- Kam. kali. 0.

nerade kyrkotionde, lärer denna ersättningsskyldighet böra åligga, för dens''a''^“”*niem''

förra skoldistriktet och för den senare kommunen.

Från biskopslöneregleringsfonden torde, för den tid nu gällande lönereglering

för biskopen i Lund omfattar, ersättning utgå för den honom

anslagna kyrkotionde och biskopens studieskatt samt från presterskapets löneregleringsfond,

likaledes under löneregleringsperioden, för den åtskilliga

kyrkoherdar och komministrar enligt gällande löneregleringsresolutioner anslagna

kyrkotionde; af statsmedel deremot, medelst uppförande å vederbörliga

stater af motsvarande anslag, ej endast, efter hvad ofvan föreslagits,

för prostetunnan, utan äfven

dels för kyrkotionden till Lunds universitet och barnmorskeläraren i

Lund;

dels för vaxljusmedlen, studieskatten i Halland, konsistorii statslön, amanuensens

och pedellens lönetillökning, konsistorienotariens augment samt bidrag

från landskyrkor i Listers och Bränne kontrakt till Karlshamns skolestats

aflöning;

dervid embetsverken beträffande tionden till barnmorskeläraren i Lund

velat framhålla, att vid dess beviljande visserligen en särskild förmån afsetts

för de tiondeskyldiga församlingarna, men att denna tionde i allt fall synts

embetsverken böra ersättas af statsverket, då af dess medel numera bestridas

samtliga med barnmorskeundervisningen i öfrigt förenade kostnader.

För prostetunnan synes ersättningen böra utgå på det sätt att efter

samma grunder som i gamla Sverige för hvarje kyrka, hvaraf prostetunna

hittills utgått, från statsverket utgöres en tunna spanmål af det eller de

sädesslag, hvaruti nämnda utskyld hittills varit bestämd, löst efter det i

kongl. förordningen den 23 juli 1S6!) angifna pris, nuvarande prostar

dock förbehållet att under deras tjenstetid få uppbära ersättning för prostetunnan

efter hittills gällande grunder.

Hvad angår öfriga anslag, för hvilka ersättning föreslagits skola

utgå från biskopslöneregleringsfonden, presterskapets löneregleringsfond

eller statsverket, torde andra förändringar ej påkallas, än att ersättningen

för tionden till barnmorskeläraren i Lund, studieskatten i Halland, konsistorii

statslön, amanuensens och pedellens lönetillökning samt konsistorienotariens

augment, hvilka anslags storlek ej kunnat af embetsverken

tillförlitligen uppgifvas, bestämmes efter medeltalet af de 11) sista årens

inkomst samt att ersättningen för de tiondeanslag, hvilka för närvarande

utgå efter medelmarkegång, förvandlas till fixa belopp etter samma

beräkningsgrund med tillägg af forsellön, äfven der sådan enligt lemnade

uppgifter ej utgått.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1898. 1 Band. 1 Afd. Hd Höjt.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

statskont hem Med tillämpning af de utaf embetsverken sålunda angifna grunder

‘ståMan.em skulle såsom ersättning för afskrifven kyrkotionde af allmänna medel årligen

utgå 45,655 kronor 16 öre, deraf 369 kronor 79 öre från biskopslöneregleringsfonden.

948 kronor 1 öre från presterskapets löneregleringsfond

samt 44,377 kronor 16 öre från statsverket, som dessutom skulle gå

i mistning af den kronan behållna kyrkotionden samt kyrkotionden till

Malmö asyl, med ett beräknadt värde år 1894 af 7,330 kronor 39 öre;

dock kommer denna senare förlust att i det närmaste uppvägas deraf, att

forsellönsersättningen 7,138 kronor 93 öre samt ersättningen till Öfraby

kyrka för kyrkotionden af Öfrabyborgs säteri, utgörande för år 1894 20

kronor 97 öre, ej vidare skola utgå. >

Äfven om kyrkorna, pa sätt ofvan blifvit föreslaget, befrias från flertalet

af de till andra än deras egna ändamål anvisade betydliga anslag,

maste likväl tagas i öfvervägande, huruvida, efter kyrkotiondens afskrifning,

särskilda åtgärder pakallas för anskaffande af medel till kyrkliga

ändamål, hvarför anslag utaf allmänna medel naturligtvis ei kan i f rå örasättas.

J

Flera församlingar eller myndigheter hafva i detta syfte föreslagit, att

liksom kyrkorna i gamla Sverige åtnjuta viss årlig inkomst i den numera

från statsverket utgående vin- och byggnadssäden, kyrkorna i de forna

danska och norska provinserna Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän

jemväl skulle tillförsäkras en viss årlig inkomst, dock uttaxerad inom

församlingarna efter fyrk eller enligt lagen den 12 juni 1885, men hafva

embetsverken, som ej ingått i bedömande af frågan, huruvida vin- och

byggnadssäden i gamla Sverige fortfarande bör utgå, i likhet med Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus och Kristianstads län ej

ansett sig böra dertill tillstyrka nådigt bifall, utan torde medel för kyrkliga

ändamål efter afskrifningen vid behof uttaxeras enligt de för hvarje

särskild utgift meddelade bestämmelser.

Endast patronella församlingar måste i detta afseende tills vidare intaga

en undantagsställning.

Af den beträffande patronatsrättigheten ofvan lemnade framställning

lärer framgå att, om än utaf de patronus såsom sådan åliggande skyldigheter

och utgifter, en del mera omedelbart sammanhänga med kyrkotionden,

de flesta blifvit honom ålagda ej endast med hänsyn till nämnda

tionde, utan emedan han uppbär kyrkans samtliga inkomster. Bäst hade

derför varit, om man kunnat genomdrifva ett allmänt upphäfvande af

patronatsrättigheterna i förevarande landskap, så att patroni samtliga skyldigheter

öfvergått på församlingarna, hvilka till ersättning sjelfva lätt disponera.

sina inkomster, i hvilket fall med kyrkotionden i de patronella

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Korujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

församlingarna kunde förfarits på samma sätt som i de öfriga. Af skäl, Kam. kolt. ».

som legat till grund för nådiga cirkulären den 23 november 1855 och5<a<**"^;n em''

den 11 november 1892 torde detta emellertid ej för närvarande kunna

ifrågasättas. Man synes derför vara hänvisad att tillse, huru, med bibehållande

af patronatsrättigheten, hindren för afskrifning af kyrkofonden i de

patronella församlingarna kunna undanrödjas; och lärer derför annan utväg

ej vara möjlig än att församlingarna till patroni årligen erlägga ett kyrkofonden,

efter afdrag för de utgifter, från hvilka de, efter hvad ofvan angifvits,

befriats, motsvarande belopp, hvilket — der ej såsom beträffande

Morlanda samt Hjertums och Vesterlanda pastorat derom blifvit annorlunda

särskildt bestämdt — torde beräknas efter medelmarkegångspris

med forsellönsersättning (vederbörande patronus, som anser sig berättigad

uppbära ersättning efter annan grund, öppet lemnadt att derom å ort och

ställe, som vederbör, väcka talan); och då kyrkobyggnad utgör den drygaste

af de patroni åliggande skyldigheter, lärer det belopp, som från

församlingarna sålunda skall utgå såsom ersättning för kyrkofonden, böra

uttaxeras enligt lagen den 12 juni 1885, enligt hvilken lag de, som åtnjuta

de genom presterskapets privilegier förunnade förmåner, ej äro skyldiga

att deltaga i dylika kostnader i vidsträcktare mån än med samma

privilegier kan vara förenligt.

Vid afskrifning af den nu utgående kyrkofonden, hvilken afskrifning

lärer böra ega rum på en gång och ej successivt, torde sålunda, derest

kyrkorna eller patroni befrias från utgörande af ofvanangifna anslag, ej

erfordras andra föreskrifter än att, jemte det den vid 1856 —1858 års

riksdag beslutade indragning till statsverket af kyrkotionden inom Göteborgs

och Bohus samt Blekinge län, hvilken indragning endast i det senare länet

trädt i kraft, skall återgå, samtliga församlingar, hvilkas tionde ej innehafves

under patronatsrätt, böra förpligtas att, der kyrkornas medel ej

dertill räcka, utgifva ersättning för de delar af den anordnade kyrkotionde!),

hvilka fortfarande skola utgå af kyrkorna, samt de församlingar, hvilkas

kyrkotionde uppbäres af vederbörande patroni, tillförbindas att till dem

efter ofvan angifna grunder i stället för kyrkotionden lemna årlig ersättning.»

Slutligen föreslå embetsverken att derest en dylik afskrifning eger

rum, hela kyrkotionden 250,000 kronor från riksstatens inkomstsida uteslutes,

samt att följande förändringar måtte vidtagas i de å dess 7:de och

8:de hufvudtitlar upptagna utgiftsposter, nemligen:

att de belopp, hvilka under »universiteten», »pedagogik- och folkskolor»,

»barnmorskeundcrvisningen och barnbördshusen», »lasaretts underhåll»

samt »kyrkors underhåll» upptagas med rubrik »indelning och dermed

jemförlig anvisning, på förslag: kyrkotionde», utgå;

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kärn. koll. o

slatskont. hem

ställan.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

att under »städers friheter», »indelning och dermed jemförlig anvisning,

på förslag», som i riksstaten beräknats till 40 kronor, nedsättes till

33 kronor 57 öre eller i jemnadt tal 30 kronor;

att under »kleresistaten» dels »anvisning i kontant», som i riksstaten

beräknats till 20,660 kronor, nedsättes till 20,455 kronor 25 öre eller i

jemnadt tal 20,453 kronor, då för vinnande af jemnt krontal under anslaget

förut uppförts nu odisponerade 2 kronor 58 öre; dels »indelning

och dermed jemförlig anvisning, på förslag», i riksstaten beräknade till

16,000 kronor, nedsättes till 2,485 kronor 72 öre eller i jemnadt tal

2,500 kronor; samt

att under »kyrkors underhåll» likaledes »anvisning i kontant», som

i riksstaten beräknats till 7,528 kronor, nedsättes till 1,027 kronor 50 öre

eller i jemnadt tal 1,028 kronor.

Härefter hafva — med anledning af kammarkollegii och statskontorets

hemställan, att ersättningen för tionden till barnmorskeläraren i Lund,

studieskatten i Halland, konsistorii statslön, amanuensens och pedellens

lönetillökning samt konsistorienotariens augment måtte bestämmas efter

medeltalet af de sista tio årens inkomst, samt att ersättningarna för de

tiondeanslag, hvilka för närvarande utgå efter medelmarkegäng, skulle förvandlas

till fixa belopp efter samma beräkningsgrund med tillägg af forssellön

— af mig infordrats vederbörandes yttranden.

Af dessa yttranden framgår, att tiondetagarne i allmänhet icke haft

något att erinra mot det af embetsverken föreslagna sättet för ersättningens

bestämmande. Enda undantagen utgöras af det större akademiska

konsistoriet vid Lunds universitet, med hvilket kanslern för rikets universitet

instämt, och åtskilliga prestman, i hvilkas löneförmåner kyrkotionde

ingår. Det omförmälda konsistoriet har ansett, att ersättningen

för kyrkofonden till Lunds universitet bör bestämmas till det belopp,

hvartill kyrkotionde jemte forsellönsersättning beräknats i universitetets

nu gällande stat, och hvilket belopp icke obetydligt öfverstiger det belopp,

hvartill tionden jemte forsellönsersättning i medeltal för de tio sista åren

uppgått. Jag anser emellertid skäl icke förefinnas att hvad universitetet

angår härvid frångå den allmänna grundsatsen om ersättningens bestämmande;

och hvad beträffar af åtskilliga prestman uttalade önskningar om

följande af annan beräkningsgrund, torde deraf ej böra föranledas annat,

än en bestämmelse, att nuvarande tjensteinnehafvares rätt bör bevaras

oförkränkt.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:tis Nåd. Proposition N:o 52.

69

Departementschefen yttrade härefter:

»Af hvad ofvan blifvit anfördt framgår till en början att genom den Kyrkotionde*

i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän samt af några hemman i Elfsborgs4l5r afskrifvailän

utgående kyrkofonden hvilar på jorden derstädes en tunga, som numera

saknar motsvarighet i det öfriga riket. Följdriktigt synes mig derför höra

fordras att, för vinnande af största möjliga likställighet med afseende å

jordbeskattningen i hela riket, kyrkofonden afskrifves. Endast i afseende

på denna tionde i de lukrativt patronella pastoraten, anser jag — på skäl

som jag anhåller att nedan närmare få utveckla — ett tillfälligt uppskof

med afskrifningens genomförande icke kunna undvikas. I öfrigt håller

jag före, att enkelhet och reda samt de jemförelsevis obetydliga belopp,

hvarom här är fråga, böra föranleda dertill, att ifrågavarande afskrifning,

icke såsom grundskatteafskrifningen ’ bör ske successivt, utan på en gång;

och torde härvid lämpligen kunna bestämmas, att kyrkofonden, med

ofvannämnda undantag, från och med år 1900 bör upphöra att utgå.

Härvid är då i första rummet att tillse, att icke, genom tiondegif- Om särskild

varnes fritagande från denna utskyld, annans rätt förnärmas. _ "”‘indragen °

Tydligen är icke något sådant att befara i afseende å den s. k. »a/- kyrkotionde

kortade kyrkofonden», som kännetecknas deraf, att densamma i veder- u‘?a

börande räkenskaper blott debiteras, men ej uppbäres. Det undantag, som i

detta hänseende eger rum i Blekinge, bör tydligen upphöra, och oegentligheten

af att den afkortade fonden i vissa lifstidsstädje- eller arrendekontrakt

påförts brukaren såsom en afgift till indelningshafvaren kommer

naturligtvis framdeles, då egendomarne i författningsenlig ordning utarrenderas,

icke att fortfara. Utan vidare torde derför denna del af kyrkofonden

kunna ur räkenskaperna uteslutas, förefintlig kontraktsenlig rätt dock oförkränkt.

Lika litet är något förnärmande af annans rätt att befara genom en

afskrifning af den del af kyrkofonden, som af embetsverken rubricerats

såsom »kronan behållen», och som numera, utan någon bestämmelse i afseende

å dispositionen, ingår till staten. Dess relativt ringa belopp gör

densamma för statsverket betydelselös; och tvekan torde icke kunna råda

derom, att icke densamma, som är af alldeles enahanda natur, som den

staten behållna kronotionde^ bör utan vidare afskrifvas.

Om således dessa båda delar af kyrkofonden helt och hållet kunna

efterskänkas, utan att tiondegifvarnes förpligtelser ens i någon man af

annan öfvertagas, är förhållandet olika beträffande all annan kyrkotionde,

såvida densamma utgår för ändamål, som fortfarande behöfva tillgodoses.

Arten af de ändamål, för hvilka kyrkofonden i sistnämnda fall utgår,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

år emellertid sa olik för olika fall, att under det å ena sidan måste af de

i tiondegifvarens ställe inträdande betalningsskyldige fordras utgörande

af bestämda, årliga, tionden motsvarande ersättningsanslag för fortfarande

uppfyllande af de ändamål, hvartill kyrkotionden anvisats, vare sig för

all framtid eller ^ åtminstone under viss tid, såsom under faststäld löneregleringsperiod,

sa synes man mig å andra sidan utan vidare kunna trygga

sig vid förutsättningen, att dessa ändamål, ehuru icke de i tiondegifvarnes

ställe inträdande skattskyldige lemna bestämd ersättning, skola af samma

skattskyldige, om så påkallas genast, eller eljest vid den tidpunkt, då

omständigheterna fordra, behörigen fyllas. I det af kammarkollegium och

statskontoret nu senast afgifna utlåtandet hänföras till den förra kategorien,

eller den, der kyrkotionden med fixt årligt belopp måste ersättas,

dels samtliga de under rubriken »anordnad» upptagna afgifter, med undantag

af kyrkotionde, som utgår »från egendom, som tillhör en kyrka, till

en annan sockens kyrka», dels ock dbn »patronus ecclesiae» tillkommande

kyrkotionde, samt till den senare kategorien, eller den, der dylika ersättningsbelopp

ej skulle erfordras, dels »kyrkans behållna tionde», dels ock

den till kommunala behof anvisade kyrkotionde der ej motsatsen påkallas

för bevarande af nuvarande tjensteinnehafvares rätt.

Hvilken ersatt- Ofvergar man da till förra kategorien eller de grupper af kyrkohet‘9dåVlidäntionden>

,som icke kunna upphöra med mindre motsvarande ersättning

påfordras,bärlcmnas tiondetagare^ uppstår fråga, om hvilken ersättningsskyldigheten

ål,"a'' skall åligga. Den grundtanke, som i detta fall blir bestämmande för kammarkollegii

och statskontorets förslag, torde kunna sägas vara, att denna

skyldighet bör åligga staten i de fall, der kyrkotionden utgår för statsändamål;

kyrkorna, församlingen (patroni), kommunerna, eller för korthets

skull uttryckt kommunerna, der kyrkotionden utgår för kommunala ändamål.

Man torde icke kunna annat än erkänna rigtigheten af denna grundtanke.

Har staten för sina behof tillvällat sig dispositionsrätten öfver kyrkotionden,

sa har staten beträffande kyrkotionden kommit att intaga samma ställning,

som den gör med afseende å den anordnade kronotionden. Kyrkotiondegifvarne

stå här till staten i ett skattskyldighetsförhållande fullt analogt med

det,. som kronotiondegifvarne intaga. Liksom staten, vid de sistnämndas

befriande från deras tiondepligt genom grundskatteafskrifningen, ersatt dem,

som egt uppbära kronotionde, bör enahanda ersättningsskyldighet åligga

staten beträffande dem, som i likartadt fall uppburit kyrkotionde. Deremot

kan ersättningsskyldighet icke åligga staten för den kyrkotionde, som

af kyrkor, församlingar och kommuner helt och hållet disponerats för kyrkornas,

församlingarnas och kommunernas egna behof. Dessa för kommunala

ändamål utgående afgifter måste, såvida icke kommunerna i Skåne,

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

Halland, Blekinge och Bohuslän skola ställas i förmånlig undantagsställning

gent emot kommunerna i det öfriga Sverige, öfvertagas af kommunerna

sjelfva och öfverflyttas från eu del af kommunernas medlemmar på samtliga

deras skattskyldige medlemmar jemlik! för hela riket lagbestämda

former.

Men om sålunda jag obetingadt godkänner den grundtanke, hvarpå

embetsverkens förslag hvilar, kan jag dock icke underlåta att i vissa fall

skilja mig från embetsverken vid tillämpningen af densamma. Det måste

erkännas att vid denna tillämpning uppstå åtskilliga svårigheter, beroende dels

derpå, att man kan stanna i tvekan, om det ändamål, hvarför kyrkotionden

blifvit anordnad, är att hänföra till ett statens eller ett kommunens, så

är förhållandet med »prostetunnan», dels derpå att, äfven om ändamålet,

hvarför kjrrkotionden anordnats, till sin natur är kommunalt, tionden utgått

för tillgodoseende icke allenast af den egna kommunens utan jemväl främmande

kommuners behof, något som tydligtvis är fallet med, förutom

»prostetunnan», »prostens omaks- eller underskrifningspenningar», »kyrkotionde

till Lunds lasarett» samt de till »fattiga prestenkor i Halland, Bohuslän

och en del af Elfsborgs län» utgående utskylder. I sistnämnda hänseende

förefaller det mig icke fullt instämmande med kommunalförfattningarnas

anda, att, när tiondegifvarnes betalningsskyldighet öfverflyttas på

kommunen, denna skall tillförbindas att för all framtid utgöra kommunala

afgifter för annat än egna behof; för behof, som till största delen äro utan

all betydelse för kommunen såsom sådan.

Af det sagda torde framgå, att ingen tvekan synes kunna råda derom,

att den kyrkotionde, som nu utgår till Lunds universitet, barmnorskeläraren

i Lund samt Malmö asyl, äfvensom följande afgifter: bidrag från landskyrkor

i Listers och Bräkne kontrakt till Karlshamns skolestats aflöning,

vaxljusmedel, studieskatten i Halland, konsistorii statslön, amanuensens och

pedellens lönetillökning, konsistorienotariens augment, allt uppgående till af

embetsverken beräknade 36,174 kr. ‘29 öre, bör ersättas af staten, äfvenså

att kyrkotionde till biskopen i Lund från Väsby kyrka och biskopens

studieskatt samt kyrkotionde till presterskapet utan särskild! åliggande för

kyrka, och som uppgår till beräknade 1,317 kr. 80 öre, bör ersättas af

biskopslöneregleringsfonden och presterskapets löneregleringsfond, dock

endast för den tid nuvarande löneregleringar gälla. Lika uppenbart torde

vara att kyrkotionde, anordnad till sådana kommunernas ändamål, hvilka

numera äro för kyrkan främmande, och till ersättning för jordupplåtelse,

för vederbörande församlingars räkning, skola af kommunerna med vederbörliga

belopp ersättas, intilldess anslagsbehofvet tilläfventyrs upphör.

Det återstår nu af de ändamål, hvarför enligt embetsverkens förslag

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

ersättning måste utgå: prostetunnan, prostens omaks- eller under skrifning spenningar,

anslagen till fattiga prestenkor och den till Lunds lasarett anordnade

kyrkotionde; alla sådana ändamål, hvilka i högre eller mindre

grad ligga utom den egna kommunens intressesfer.

I afseende å den till prostetunna anordnade kyrkotionde — uppgående

enligt embetsverkens uppgift, evalverad på föreslaget sätt, till 8,272 kr. 57

öre — torde, såsom kammarkollegium och statskontoret uttala, kunna ifrågasättas

om dermed afses ett statsändamål, och icke snarare ett kommunalt,

da prosten tillerkänts denna inkomst hufvudsakligen såsom ersättning för

sitt besvär med kyrkan. Såsom bekant har denna utskyld i det öfriga

Sverige utgått såsom afkortning å kronotionde, till dess densamma numera

till statsverket indragits mot ersättning. Talande skäl torde emellertid

kunna anföras för att, såsom kammarkollegium och statskontoret föreslagit,

full likställighet öfver hela riket i afseende å denna utskyld införes, och

att alltså staten här inträder såsom ersättningsskyldig.

Beträffande »prostens omaks- eller underskrifning spenningar», utgörande

enligt embetsverkens uppgift 38 kronor 43 öre, anse kammarkollegium och

statskontoret, att ersättningsskyldigheten bör åligga kommunerna, såvida

denna utskyld fortfarande bör utgå.. Då det arbete, hvarför denna utskyld

utgjort, godtgörelse, numera saknar motsvarighet, tvekar jag ej att tillstyrka

att afgiften, som utgår allenast på grund af häfd, efter nuvarande tjensteinnehafvares

afgång bör upphöra utan ersättning, och då det förefaller

oegentligt, att den kommunala beskattningen inom skilda kommuner tages

i anspråk för detta ändamål, tillåter jag mig hemställa, att de ytterst

obetydliga belopp, hvarom här är fråga, till nuvarande tjensteinnehafvare

utgöras af statsmedel för att sedermera upphöra.

Beträffande den till fattiga prestenkor i Halland samt Bohuslän och

en del af Elfsborgs län utgående afgift, som enligt kammarkollegii och

statskontorets uppgift utgör omkring 975 kr., tillåter jag mig erinra, hurusom

enligt embetsverkens utredning, denna utskyld i sistnämnda län och

länsdel har sitt upphof i den af presterskapet vid 1653 års riksmöte träffade

förening, som 1685 gillades af Kongl. Maj:t, att till fattiga prestenkors

understöd utgifva vissa belopp, för hvilket ändamål bidrag jemväl skulle

utgå utur »kyrkans kista»; hvaremot enkehjelpen i Halland uppkommit på

grund af en af presterskapet vid 1761 års riksdag gjord och af Kongl.

Maj:t den 9 augusti 17 69 pröfvad underdånig framställning, afseende återställande

till presterskapet derstädes af den halfva s. k. notarietunnan

för dess disponerande till fattiga prestenkor. Omförmälda 1653 års förening

och 1685 års bref ligga jemväl till grund för de i öfriga delar af

riket upprättade enkehjelpskassorna. För dessas befrämjande i alla stift,

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 52.

förutom Lunds och Visby, utgå vissa, qvantiteter kronotionde, i afseende

hvarå dock synes ovisst, om de ursprungligen varit afsedda att ingå i

dessa kassor, eller om meningen varit, att desamma skulle utdelas för sig.

Till och med år 1888 löstes denna kronotionde efter medelmarkegångspris

med tillägg af forsellön, såsom ännu är förhållandet med afseende å

kyrkotiondeanslagen i Halland, men enligt beslut af nämnda års riksdag

och kyrkomöte, i öfverensstämmelse med till båda aflåten proposition, utgår

berörda ersättning från och med år 1889 med ett fixt belopp af 9,813

kr., hvaraf på Göteborgs stift belöper 528 kr. 64 öre. Embetsverken hafva

hemstält om verkställande af en utredning beträffande lämpligheten af

dessa särskilda understöds fortvaro i riket i allmänhet. Såsom ofvan är

närnndt föreslå embetsverken, att, i afvaktan på denna utredning, hvarom

jag dock icke i detta sammanhang finner skäl göra hemställan, ifrågavarande

anslag till fattiga prestenkor fortfarande skola utgöras af kommunerna.

Då understödjandet af enkor efter presterskap, som icke tillhört

församlingen, icke kan anses vara ett kommunens åliggande, och dertill

kommer att, i det öfriga riket, staten påtagit sig ersättningsskyldighet i

enahanda fall, tvekar jag icke att tillstyrka, att staten tillsvidare, och så

länge kronotiondeersättningarna befinnas böra utgå, skall öfvertaga ersättningsskyldighet

jemväl af ifrågavarande obetydliga belopp.

Hvad angår den till lasarettet i Land eller, som det äfven kallats,

kliniska institutionen derstädes utgående kyrkotionde, enligt embetsverkens

uppgift utgörande omkring 3,000 kronor årligen, framgår af ofvanstående

historik, att denna afgäld icke annat är än en del af de till de indragna

kyrkoinspektorstjensterna af kyrkotionde utgående löner. Till eu början

förordnades, att den genom tjensternas indragning odisponerade tiondespanmålen

skulle få användas inom församlingarna till allmänt gagneliga

ändamål. Men inom kort förmåddes en stor del af församlingarna och

patroni i Malmöhus län, att för utvidgande af lasarettet i Lund och till

understöd för ett derstädes inrättadt kliniskt institut öfverlåta denna, i

grunden till församlingarnas egen fria disposition stälda tionde. Enligt

kongl. brefvet den 3 mars 1813, hvarigenom denna öfverlåtelse faststäldes,

bestämdes bland annat att spanmålen skulle lösas efter länets markegångspris

med tillägg af forsellön och att ordentliga överenskommelser skulle

med hvarje församling och patronus upprättas.

Elere af de församlingar, som iklädt sig dylikt åtagande, hafva emellertid,

såsom nämnts, vägrat att fortfarande utgöra denna afgäld. Frågan har

emellertid helt nyligen genom Kongl. Maj:ts dom den 13 oktober 1897

afgjorts till lasarettets förmån. Denna dom har föranledts af eu lasarettsdirektionens

stämning å en af de tredskande församlingarna, Mörarp.

'' Bill. till Lhksd. Prut. 1698. 1 Sami. 1 Afd. 33 Haft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kanyl. Ma]:ts Nåd. Proposition N:n 52.

Direktionens talan ogillades både af häradsrätt och hofrätt, men genom

ofvanberörda dom har Kongl. Maj:t, med upphäfvande af domstolarnes

beslut, förpligtat församlingen utgifva utskylden, på grund deraf att

denna del af kyrkotiondespanmålen inom församlingen, hvilken förut

användts till kyrkoinspektorens aflöning, blifvit genom Kongl. Maj:ts beslut

den 3 mars 1813 med församlingens samtycke anslagen till kliniska institutet

i Lund, samt något förhållande icke blifvit ådagalagdt, som kunde

verka rubbning i denna anordning.

Kammarkollegium och statskontoret hafva uttalat sig för att, derest

kyrkorna skulle vara skyldiga utgöra nämnda tionde, ersättning för densamma

bör utgå af kommunerna. En åsigt som i hufvudsak gillas af

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län, hvilken myndighet

anser, att, om församling kännes skyldig fortfarande utgöra ifrågavarande

afgift, densamma bör bestridas af kyrkans medel, samt att det

förhållande, att klinisk undervisning meddelas å lasarettet, icke kan grundlägga

anspråk på ersättning af statsmedel.

Om ersättningsskyldigheten till lasarettet, som enligt ofvannämnda

dom har rätt att af vederbörande församlingar åtnjuta denna detsamma

tillförsäkrade inkomst, bör fortfarande utgå af församlingarna, äfven om

kyrkotionden afskrifves och församlingarna sålunda gå miste om den inkomst,

hvarmed utgiften till lasarettet betäckts, synes mig icke vara gifvet. Så

vidt handlingarna utmärka hafva de församlingar, som frikostigt öfverlåtit

sin tiondeandel till Lunds lasarett och kliniska institution, derför icke

att njuta annan eller större fördel än andra församlingar, som behållit

samma tiondeandel för egna behof. Alldeles tydligt är detta fallet med

afseende å den kliniska undervisningen. Att detta lifsvilkor för den

medicinska undervisningen uppfylles, kan icke gagna den ena skånska

församlingen mera än den andra. Om ock det må vara formelt rätt, att

den församling, som iklädt sig angifna åtagandet, fortfarande bindes vid detsamma,

måste dock billigheten fordra att, om hädanefter de öfriga församlingarna

befrias från ersättning för motsvarande tiondeandel, som de för

egen räkning behållit, samma förmån beredes äfven dessa församlingar. På

denna grund anser jag ersättningsskyldighet icke böra åläggas sistnämnda

församlingar, utan att — icke minst derföre att denna utskyld, på sätt som

inhemtas af ofvannämnda kongl. bref af 1''813, har sitt upphof i eu framställning

från Lunds universitets kansler, som väsentligen afsåg detta universitets

gagn genom möjliggörande af klinisk undervisning derstädes —- staten bör åtaga sig att till lasarettet årligen utgöra ett lasarettstioden motsvarande

belopp.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

75

Den mest betydande andelen af kyrkofonden är, såsom naturligt,

den »kyrkorna behållna». Kammarkollegium och statskontoret iöresla, såsom Uonden,

nämnts, dess upphörande utan ersättning. Med dess upphörande skulle

ock följa upphörandet af forsellönsersättningen till kyrkorna i Skane och

Halland, utgörande 7,138 kr. 93 öre samt ersättningen till Ofraby kyrka

för kyrkofonden af Öfrabyborgs säteri, utgörande för år 1894 20 kronor

97 öre. Den andel af kyrkotionden, hvarom här är fråga, beräknas, såsom

nämndt, af embetsverken till 154,903 kronor 27 öre.

Af ofvanstående redogörelse framgår, att af flere församlingar och

myndigheter uttalats allvarsamma betänkligheter mot att beröfva kyrkorna

denna °för deras underhåll afsevärda tillgång. ^ Dervid har föreslagits, att

liksom kyrkorna i gamla Sverige åtnjuta viss årlig inkomst i den tillförene

å kronotionde!! afkortade, numera från statsverket utgående vin- och

byggnadssäden, kyrkorna i här ifrågavarande provinser borde tillförsäkras

vissa årliga belopp, i allmänhet icke af statsverket, utan uttaxerade inom

församlingarna efter fyrk eller enligt lagen den 12 juni 1885. Eders Kongl.

Matos befallningshafvande i Malmöhus och Kristianstads län. äfvensom

kammarkollegium och statskontoret hafva emellertid uttalat sig mot ett

sådant förfarande och ansett, att, efter kyrkotionde^ afskrifning, medel

för de kyrkliga ändamålen icke böra på sådant sätt förskottsvis utdebiteras,

utan vid uppstående behof, enligt de för hvar särskild utgift meddelade

bestämmelser, i vanlig ordning tillgodoses. , f

Onekligen komma derigenom kyrkorna i det gamla Sverige, till toljcl åt

dessa dem tillerkända indelningsersättningar för vin- och byggnadssäden

i en fördelaktigare ställning, än kyrkorna i här ifrågavarande provinser.

Af skatteregleringskomitén väcktes fråga om indragning till statsverket utan

ersättning af all den landskyrkorna i riket anslagna vin- och byggnadssäd,

utgörande enligt komiténs uppgift för år 1878 1 19,873 kronor 71 öre; och

anslå komitén att det icke vore att befara att svårighet skulle beredas

församlingarna genom denna indragning. Genom nådigt bref den 1 oktober

1886 fann emellertid Eders Kongl. Maj:t skattereglenngskomitens

omförmäla förslag ej till vidare åtgärd föranleda. En fullständig specifikation

öfver de under åttonde hufvudtitelns anslagsrubrik -''kyrkors underhåll-

utgående indelningsersättningar åtföljer statskontorets utlåtande den

1 juni 1887 i fråga om förändring till bestämda årliga belopp af dessa

ersättningar. Dei''af inhemtas, att dylika ersättningar alls icke förekomma

i Blekblå, samt i Skåne och Halland utgå med ej nämnvärdt belopp,

undantagandes till Helsingborgs och Landskrona kyrkor. I Bohus län är

dylik ersättning något allmännare. Insättningarna för kyrkors underhall,

hvilka väsentligen utgöras af ersättningar för vin- och byggnadssäd, upp
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kongl. Majas Nåd. Proposition X:o 52.

tagas i nu gällande riksstat till 169,400 kronor. Men om i detta hänseende

en bristande likställighet skulle uppstå derigenom, att församlingarna

i det gamla Sverige få behålla för sina kyrkor denna inkomst, som onekligen

ursprungligen icke annat är, än till dem af kronan återskänkt kyrkotionde,

och alltså dessa församlingar härutinnan komma i en bättre ställning

än församlingarna i bär ifrågavarande provinser, så eg a åtminstone

församlingarna i Skåne, genom att prestgårdarne på landet derstädes byggas

och underhållas af boställshafvarne sjelfva, eu förmån, som icke oväsentligen

uppväger förmånen af ifrågavarande indelningsersättning. Domkapitlets

i Lunds farhåga, att särskild! den omständigheten, att kyrkoinom

stiftets församlingar hittills vanligen icke företagits annars, än

då kyrkokassa™* tillgångar sådant medgifvit. och att församlingarna sålunda

i allmänhet icke varit, vana vid uppoffring för dylik byggnad, skulle verka

särskild! ofördelaktigt, när framtida uppoffringar kräfdes, torde vara öfverdrifven:

och med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län

bör man kunna antaga, att församlingarna i Skåne, Halland, Blekinge och

Bohuslän skola, lika villigt som de i det öfriga Sverige, vidkännas de utgifter^

som ^erfordras för att hålla sina tempelbyggnader i värdigt skick.

-lag vågar påstå, att man icke har rätt att förutsätta, att annorlunda skulle

blifva förhållandet i dessa provinser, derför att den förpligtelse att underhålla

kyrkobyggnad, som hittills i de flesta af dervarande församlingar

hvila! på en del af församlingsmedlemmarne och utförts genom af dem i

förskott erlagda afgifter, komme att, på sätt i riket i öfrig! eger rum,

öfvertagas af hela församlingen. På dessa skäl tvekar jag icke att tillstyrka,

att denna del af kyrkotionden bör afskrifvas utan ersättning.

fr&ii."egendom ■ Beträffande, den kyrkotionde, som utgår från egendom, som i a fseende d

inom annan tiondepligtighet rätteligen tillhör en kyrka, till en annan sockens kyrka är denna i

ZcZnl1 sjelfva verket ieke något annat än kyrkan behållen tionde, och såsom nämnd!

kyrka, hänföres densamma af embetsverken till sådan tionde, som bör utan ersättning

afskrifvas. 1 allmänhet beror, såsom redan angifvits, ifrågavarande

tiondes uppkomst på säteriöfverflyttning. Vid sådant fall kan väl icke

den tiondetagande kyrkan hafva bättre rätt mot den tiondepligtiga egendomen

derför att pa densamma öfverflyttats den tiondepligt, som förut

hvdat på en i den egna församlingen belägen egendom, innan denna kom

i åtnjutande af säterifrihet. Jag finner det således fullt befogadt, att den

i detta fall med föga afsevärda belopp utgående kyrkotionden förklaras

skola upphöra utan ersättning. T de fall åter, der en dylik anomali, i afseende

å kyrkotiondens utgående, berott af annan orsak än säteriöfverflyttning,

torde ej heller ersättning böra ifrågakomma, enär. enligt hvad hand
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 52.

lingarn a, upplysa, vederbörande kyrkors målsmän, utan anspråk pa ersättning,

tillstyrkt den ifrågasatta afskrifningen.

Allra minst torde, der ej sådant för bevarande af nuvarande tjensteinnehafvares

rätt måste ske, för upphörandet af den kyrkotionde, som “

utgått till kommunala tjensteman och betjente eller för andra rent kommunala

eller kyrkliga behof, ersättning kunna ifrågasättas.

Jag öfvergår nu till den onekligen mest svårlösta af de frågor, som^ojionrfen i

i detta ärende föreligga, eller frågan om och på hvad sätt kyrkofonden i patronella

de lukrativt patronella pastoraten må kunna upphöra. Enligt från kammar- pastoraten.

kollegium särskilt infordrad uppgift utgjorde denna tiondes belopp år

1891 30,941 kronor 83 öre. Myndigheternas förslag i detta hänseende äro,

såsom framgår af hvad ofvan anförts, ganska vexlande. De flesta af

myndigheterna: domkapitlet i Lund samt Eders Kongl Maj.ts befallningshafvande

i Malmöhus och Kristianstads län samt kammarkollegium och

statskontoret anse, att för tiondegifvärnes frikallande, kommunerna i deras

ställe böra förpligtas att till patron! årligen erlägga ett kyrkofonden motsvarande

belopp, uttaxeradt på församlingarnas invånare enligt grunderna

i lagen den 12 juni 1885. Domkapitlet i Göteborg anser att denna ersättningsskyldighet

bör åligga alternativt kommunen eller staten. Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands och Göteborgs och Bohus län

ifrågasätta'' ett förfarande, likartad! med det som anvisats genom kongl.

förordningen den 1! september 1885 angående inlösen åt skattefrälseräntor

och kronotionde, som innehades under enskild eganderätt, hvarvid

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sistnämnda län anser att, om patronel

skulle vägra att begagna sig af erbjudandet från kronans sida, andra åtgärder

kunde vidtagas för åstadkommande af kyrkofondens afskrifning i

dessa pastorat. Af skatteregleringskomitén har föreslagits att denna afskrifning

skulle göras beroende af det vilkor att församlingen åtoge sig att

lemna ersättning till vederbörande patroni. En minoritet inom domkapitlet

i Göteborg ser ingen annan möjlighet, än att fortsätta på den redan inslagna

frivillighetens väg för afskaffande af patronatsrätten i dess helhet,

dock att patronus bör åläggas att mottaga kyrkotionde efter vederbörligen

bestämdt fixt belopp. Af dessa förslag skulle det sistnämnda och det af

skatteregleringskomitén framstälda icke omedelbart och icke förr än i en

oviss framtid leda till det eftersträfvade målet, kyrkofondens fullständiga

afskrifning. Tillämpningen af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i

Hallands och Göteborgs och Bohus län förslag torde, om ej genast, dock

inom kortare tid föra till målet.

Genom det af flertalet myndigheter omfattade förslaget skulle målet

omedelbarligen vara vunnet.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kong1. Maj:ts Nåd: Proposition N:o 52.

Må vara att detta sistnämnda förslag innebär en enkel och lätt lösning

af frågan. Mig synes dock deremot vara att invända, att förslaget för att

förekomma en oegentlighet, den nemligen att den

patronella församlingarna skulle intaga en olika ställning mot öfrig jord af

samma natur, tillskapar en annan och ny oegentlighet, i det att samtligc

skattskyldige i dessa församlingar påläggas skattskyldighet i en form, som

saknar motsvarighet i alla öfriga församlingar; och tvifvelaktigt kan vara,

om icke den senare oegentligen i sjelfva verket är större, än den förra.

För ett fortfarande vidblifvande af den tiondegifvande jordens undantagsställning

i de patronella församlingarna kan åtminstone åberopas såsom

stöd ett häfdvunnet förhållande. Den oegentlighet åter, som skulle tillskapas,

är en nyhet, som föga passar in med kommunalbeskattningens

grunder. Oberoende af för tillfället förefintliga behof och för bestridande

af utgifter, som till stor del först i en aflägsen framtid behöfva

täckas, hvarom intet beslut fattats och hvilkas storlek iir okänd, skulle församlingarna

åläggas att utgöra viss årlig kommunalskatt, och oegentligheten

ökas derigenom, att dessa å församlingens skattskyldige uttaxerade

medel icke skulle förvaltas och redovisas såsom öfriga anslag till kommunala

eller kyrkliga behof, utan öfverlemnas åt enskild person, som i olika omfattning,

icke på grund af noggranna lagbestämmelser, utan allt efter vexlande

patronatsbrefs lydelse, hade att fullgöra byggnads- och underhållsskyldigheten

af församlingens kyrka in. fl. utgifter. Jag vill härtill lägga

att, såsom ock af embetsverken antydes, det synes vara ganska ovisst om

vederbörande patroni kunna tvingas att af församlingarna mottaga ersättning

för kyrkofonden med beräkning efter medehnarkegångspris med försell

Undersättning. Är icke så förhållandet, kunna, genom ett beslut i den af

kammarkollegium och statskontoret föreslagna rigtning, församlingarna

komma att invecklas i tvister med patroni, som medföra afsevärda olägenheter.

Mot det framkastade förslaget, att staten, likasom med afseende å

skattefrälseräntorna och kronotionden i de patronella pastoraten, skulle erbjuda

sig att, om patronus så önskade, inlösa kyrkofonden i dessa pastorat,

vill jag lika med kammarkollegium och statskontoret, för så vidt staten

ensam eller i någon högre grad skulle påtaga sig denna ersättningsskyldighet,

inlägga en gensaga. Lika litet som det bör kunna ifrågasättas, att

staten skulle inlösa deri kyrkan behållna fonden i öfriga församlingarna,

bör sådant i regeln ifrågasättas med afseende å den till patronus utgående

kyrkofonden. Ostridigt torde vara, att den väsentligaste delen af den till

patronus utgående kyrkofonden måste anses såsom kyrkan behållen, d. v. s.

afsedd för kyrkans i de patronella församlingarna eget behof. Med ersättningsskyldighet

för denna kan staten icke hafva något att skaffa. Den

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Katigt. Mnj:ts Nåd. Proposition N;o 52.

egentliga skilnaden med afseende ä denna tiondeandel är, att tionde!) s förvaltning

i de patronella pastoraten tillkommer patronus, under det att densamma

i öfriga pastorat tillkommer kyrkorådet. Jag anser tvifvel ej kunna

råda derom, att det väsentligaste af inlösningsskyldigbeten ^ bör åligga

kommunen. Huruvida staten derutöfver bör bidraga, är en fråga, hvartill

jag ber att sedermera få återkomma. Men oberoende af om staten eller

församlingen eller båda gemensamt böra iklädas betalningsskyldighet, kan

förtjena att tagas i öfvervägande, huruvida icke — der godvillig uppgörelse

med patronus ej står att träffa — andra åtgärder, på sätt af en utaf myndigheterna

antydts, kunna och böra vidtagas för åstadkommande af kyrkotiondens

i de patronella pastoraten omedelbara afskrifning.

Innan försök göres att besvara denna fråga, torde några erinringar rörande

patronatsrättens natur och beskaffenhet vara pa sin plats. Af både

Kongl. Maj:t och Riksdag torde få anses till fullo erkänd t, att denna rätt är

så beskaffad att den i sin helhet icke lärer kunna mot patroni bestridande

rubbas. Detta är anledningen, hvarför, då fråga väckts om patronatsrättens

upphörande, man på sätt af Eders Kongl. Majffs nådiga cirkulär den 23 november

1855 och den 11 november 1892 samt de till grund för dessa cirkulär

liggande riksdagsbeslut framgår, icke ansett sig kunna gå längre, än^ att

söka få frivilliga överenskommelser om denna rätts upphörande till stånd.

Men man får icke, då man undersöker patronatsrättens beskaffenhet, förbise,

hurusom densamma sönderfaller i två skilda delar: en mera ideel, rätten

att kalla prest, och en reel, rätten att uppbära kyrkans inkomster och bland

dem dess tionde. Den förra torde icke kunna mot patroni bestridande

rubbas, den senare, såsom af rent ekonomisk natur och således i penningar

mätbar, torde böra, under förutsättning att fullständig penningegodtgörelse

lemnas, kunna ordnas. Jag anser dock svårigheterna att finna ett lämpligt

afiösningssätt vara så betydande, att jag icke för närvarande, pa grund åt

den utredning, som nu är möjlig att åstadkomma, kan understödja något

förslag i denna riktning. Synnerligen vanskligt måste särskildt blifva att

finna den expropriationssumma, för hvars erhållande patronus skulle nödgas

afstå den lukrativa delen af sin rätt. Vid denna summas bestämmande

bör, från de förmåner rätten till tiondens uppbärande medför, afdragas de

förpligtelse^1 af ganska vexlande beskaffenhet, som, alltefter olika patronatsbrefs

bestämmelser, åtfölja denna rätt; och sådana kunna förpligtelserna i

vissa fall vara, att de öfverväga förmånerna. Skälig hänsyn, vid summans

bestämmande, torde jemväl böra tagas till det approximativa värdet af

deri utgift, som för framtiden kan komma att drabba patronus för hans

fastighetsfyrkar. Slutligen torde af rent praktiska skäl, eller för att något

i verkligheten skall vara vunnet, patroni rätt icke blott till kyrkotionde!!,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kong!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 52.

utan jemväl till med patronatsrätten förbundna öfrig» inkomster, böra

innefattas i expropriationen — ett förhållande, som ytterligare ökar vanskligheten

af ett expropriatiousförfarande i detta fall.

I allo inseende önskvärdheten åt att frågan rörande kyrkotionde^

upphörande i de patronella pastoraten liksom i öfriga kunde bringas till

omedelbar lösning, finner jag mig, på grund af hvad sålunda anförts,

nödsakad att tillstyrka ett uppskof i denna enda del af det föreliggande

ärendet. Jag föreställer mig att en ytterligare utredning skulle bringa ljus

i mänga nu dunkla förhållanden, som för ett slutligt afgörande böra belysas.

Olägenheterna af ett uppskof förmildras i någon mån deraf, att de tiondeskyldige

i de patronella pastoraten, samtidigt med att öfriga tiondegifvare

frikallas från utgörande af all kyrkotionde, skulle erhålla en lindring i

sina tiondeafgifter genom upphörandet af de andelar af dessa utgifter,

hvilka helt skulle försvinna eller för hvilka ersättning skulle utgå af statsmedel

eller statsverket underlydande fonder. Alternativet att, i afvaktan

på denna utredning, uppehålla afgörandet af öfriga delar af detta vidlyftiga

ärende, som ändtligen efter decennier kommit på den punkt att

detsamma i hufvudsak kan bringas till ett slut, vill jag ej förorda.

Patronatsrätten i den del af Sverige, hvarom här är fråga, från att

ursprungligen, likasom ännu i dag i det öfriga riket, hafva utgjort en rätt

till kallande af prest, har, på sätt ofvan erinrats, så småningom vuxit ut

till en rätt för patronus att med större eller mindre frihet förfoga öfver

kyrkans inkomster, af hvilka dess tionde i allmänhet varit den väsentligaste.

Denna utvidgade rätt har, såsom nämnts, i de flesta fall uppkommit före

de här ifrågavarande provinsernas förening med Sverige. Men sjelfva

grunderna för och bestämmelserna angående denna rätt kan man ej ensamt

finna hvarken i de danska lagarna på denna tid eller i svensk iag efter

föreningen utan företrädesvis i patronatsbref och särskilda resolutioner.

Sveriges kyrkolag åt 1686 definierar patronatsrätten såsom bestående i

rättigheten att utse, välja och kalla en prestman till någon församling, och

kap. 19 § 14 samma lag stadgar uttryckligen, att jus patronatus icke bör

sträcka sig längre, än patronbrefvet tydligen innehåller. Under dessa omständigheter

ligger det i sakens natur, att de med patronatsrätten förenade

förmåner i afseende å dispositionen af kyrkans inkomster äro ganska olika.

Slutligen är att märka, att i patronatsbrefven ofta förekomma uttryck, som

äro tvetydiga och för hvilkas rätta tolkning erfordras noggranna undersökningar.

Under sådana förhållanden kan det vara tveksamt, om den form,

hvarigenom förhållandena skola ordnas i de patronella pastoraten, bör

göras lika för alla dessa pastorat; något som ju tydligen skulle blifva

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kongl. Maj:té Nåd. Proposition N:o 52.

fallet, om församlingarne utan vidare tillförbundes att för framtiden lemna

patronus full ersättning för nu utgående kyrkotionde, uttaxerad efter 1885

års lag. En fullständig undersökning af patronatsbrefven kan möjligen ådagalägga,

att aflösningen af tiondegifvarnes förbindelser gent emot patronus

bör ordnas efter i viss män skiljaktiga grunder, beroende på tillkomsten

och beskaffenheten af patroni rätt. En sådan tanke på undersökning af

sjelfva urkunden för denna rätt är ingalunda ny, utan öfverensstämmer

väsentligen med det uttalande, som gjorts af kammarkollegium i dess utlåtande

den 19 januari 1855 i anledning af Rikets ständers vid 1853—1854

årens riksdag väckta förslag om patronatsrättens afskaffande. Der hemstälde

kammarkollegium, huruvida icke detsamma borde ingå i undersökning för

hvarje särskildt pastorat om patronatsrättens tillkomst och de förändrade förhållanden,

som kunde föranleda dess upphörande, samt efter vederbörandes

hörande föreslå grunder för överenskommelser derom. Jag kan härvid icke

underlåta att antyda möjligheten af att en sådan undersökning i vissa fall

skulle kunna ådagalägga, att staten borde lemna bidrag för tiondegifvarnes

lösande från deras skyldighet gent emot patroni. Enligt hvad som är

nämndt, uttala sig embetsverken deremot, men min i viss män skiljaktiga

uppfattning stöder jag på följande skäl. Tillkomsten af patroni dispositionsrätt

öfver kyrkotionden är icke beroende på enskildt aftal mellan tiondetagaren

(patronus) och tiondegifvarne, utan på ett kronans eller statens

ingripande. Har staten härvid öfverlåtit kyrkans tionde till patronus med

sådan begränsning af dispositionsrätten deröfver, att densamma icke får af

patronus användas till annat än kyrkans bästa och hvad dertill hörer,

torde icke någon invändning kunna göras mot embetsverkens uppfattning,

men har staten i något fall lernnat patronus vidsträcktare dispositionsrätt,

så torde staten kunna anses härigenom hafva — låt vara att detta skett

i aflägsna tider och under andra samhällsförhållanden än nu — tillvällat

sig en förfoganderätt öfver dessa medel, som icke tillkommer staten, och

då synes anledning kunna föreligga, att staten i någon mån påtager sig

ersättningsskyldighet. Yare dock härmed huru som helst, på ofvan andragna

skäl tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta anstå med slutligt

afgörande af denna del af ärendet, intill dess ytterligare utredning deri

vunnits.

Vidare får jag hemställa att, enär för tillämpningen af föreskrifterna

angående kyrkotiondens afskrifning, vissa ytterligare bestämmelser utöfver

dem, som här föreslås, kunna finnas vara erforderliga, framställning till

Riksdagen måtte göras, att dylika bestämmelser måtte få af Eders Kongl.

Maj:t meddelas.

Bill. till Rilcsd. Prof. 189S. 1 Sami. 1 Afd. 33 Höft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 52.

I de delar, i Indika detta ärende utgör föremål för kyrkomötets pröfning,

bör detsamma mötet i laga ordning underställas.

Då, derest, på sätt af mig föreslagits, kyrkotionden afskrifves, 1856

—1858 årens riksdagsbeslut om indragning till statsverket af kyrkotionden

i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län torde få anses förfallet, lärer

ingen åtgärd påkallas af embetsverkens hemställan om meddelande af föreskrift,

att den sålunda beslutade indragningen skall återgå.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att besluta:

l:o) att den i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän samt af vissa

hemman i Elfsborgs län utgående kyrkotionde skall, med det undantag,

hvarom förmäles i punkt 5:o) här nedan, från och med år 1900 upphöra

att erläggas af de tiondeskyldiga, och att från samma tid den afkortade

kyrkotionden skall afföras ur räkenskaperna, nuvarande tjensteinnehafvares

möjligen förefintliga rätt att uppbära dylik afkortad tionde dock oförkränkt;

2:o) att, derest delar af kyrkotionden äro anslagna till särskilda ändamål,

det skall, med de i nästföljande punkt 3:o) omförmälda undantag,

åligga kyrkan eller, om dess medel ej dertill lemna tillgång, församlingen

att hålla vederbörande skadeslösa för den förlust, som för dem kan uppstå

i följd af kyrkotiondens upphörande, dock att denna skyldighet, der kyrkotionden

utgår för skolans eller kommunens ändamål, skall åligga i förra

fallet skoldistriktet och i senare fallet kommunen;

3:o) att från och med år 1900 årligen skall erläggas:

a) af statsmedel dels ersättning för kyrkotionden till Lunds universitet,

barnmorskeläraren i Lund, Lunds lasarett, Malmö asyl och fattiga prestenkor

i Halland samt prostetunnor, dels ersättning för följande från och

med år 1900 icke vidare i nu gällande ordning utgående afgifter nämligen:

prostens omaks- och underskrifningspenningar, understöd till fattiga

prestenkor från kyrkor i Bohuslän och en del af Elfsborgs län, vaxljusmedlen,

studieskatten i Halland, konsistorii statslön, amanuensens och pedellens

lönetillökning, konsistorienotariens augment samt bidrag från landskyrkor

i Listers och Bräkne kontrakt till Karlshamns skolestats aflöning;

ersättningarna för prostens omaks- och underskrifningspeningar dock endast

till nuvarande tjensteinnehafvare, och för anslagen till fattiga prestenkor

tillsvidare och intill dess annorlunda kan varda förordnadt;

b) från presterskapets löneregleringsfond godtgörelse för den åtskilliga

kyrkoherdar och komministrar enligt gällande löneregleringsresolutioner

anslagna kyrkotionde utan särskildt åliggande för kyrkans räkning, och från

biskopslöneregleringsfonden ersättning för den biskopen i Lund anslagna

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.

kyrkotionde och biskopens studieskatt, dock i båda fallen endast för den

tid nuvarande löneregleringar gälla;

4:o) att den från statsverket samt biskopslöneregleringsfonden och presterskapets

löneregleringsfond utgående ersättning för vaxljusmedlen, anslaget

till Karlshamns skolestats aflöning samt biskopens studieskatt skall utgå

med det belopp till hvilket dessa afgifter äro bestämda, men att öfriga

under punkt 3:o a) och b) omförmälda ersättningar skola beräknas för

anslaget till barnmorskeläraren i Lund, studieskatten i Halland, konsistorii

statslön, amanuensens och pedellens lönetillökning, konsistorienotariens

augment, prostens omaks- och underskrifningspenningar samt understödet

till fattiga prestenkor från kyrkor i Bohuslän och en del af Elfsborgs län,

efter det medelbelopp, hvartill desamma under de 10 åren 1888—1897

uppgått, samt för öfriga anslag efter medeltalet af medelmarkegångsprisen

för nämnda 10 år, med tillägg af forsellön, dock med undantag förprostetunnan,

för hvilken ersättning utgöres sålunda, att för hvarje prostetunna,

som hittills utgått, utbetalas värdet af en tunna spanmål i det eller de

sädesslag, hvaruti nämnda utskyld hittills varit bestämd, löst efter det i

kongl. förordningen den 23 juli 1869 angifna pris, nuvarande prostar förbehållet

att under deras tjenstetid uppbära ersättning efter hittills gällande

grunder;

5:o) att, i fråga om kyrkotionde, som åtföljer patronatsrättighet, förevarande

bestämmelser ej äro i vidare mån tillämpliga, än att, der sådan

tionde är kronan behållen eller enligt punkt 3:o) här ofvan ersättes af statsmedel

eller statsverket underlydande fonder, densamma skall i denna del

från och med år 1900 upphöra att af tiondegifvarne till patronus utgöras,

börande, om den andel af tionden, som af staten eftergifves eller öfvertages,

icke kan på annat sätt till beloppet bestämmas, minskningen i den

tiondeafgift, som af hemman eller lägenhet till patronus utgöres, beräknas

i förhållande till den minskning, som eger rum i hela beloppet af församlingens

tiondeafgift till patronus; samt

6:o) att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpningen af föreskrifterna

angående kyrkotiondens afskrifning kunna finnas erforderliga, meddelas

af Konungen.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält.

täcktes Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af statsrådets

öfrige ledamöter i nåder gilla; och skulle nådig

proposition till Riksdagen aflätas af den lydelse bilagan

B till detta protokoll utvisar.

Ex protoeollo

Karl Leijer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse.

I Kongl. Maj:ts proposition n:o 40,

sid. 16, rad. 16 uppifrån står: eller med mera än 33 procent.

läs: eller med mera än 66 procent.

Bih. Ull Rihd. Prof. 1898. 7 Sami. 7 Aftl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelser:

i Kongl. Maj:ts prop. n:o 9, 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft.

Sid. 1, rad. 5 uppifrån står: härmed föreslå

läs: härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå

i Kongl. Maj:ts prop. n:o 14, 1 Sami. 1 Afd. 10 Häft.

Sid. 1, rad. 5 uppifrån står: härmed föreslå

läs: härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå

i Kongl. Maj:ts prop. n:o 15, 1 Sami. 1 Afd. 10 Häft.

Sid. 8, rad. 5 uppifrån står: härmed föreslå’

läs: härmed, jemlikt § 87 regeringsformen, föreslå

Dih. till lliksd. Prat. 1808. 1 Sami. 1 Afd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1898:83 Utlåtande, i anledning af Kongl. May.ts proposition angående afskrifning af den frän viss jord inom Skåne m. fl. provinser utgående kyrkofonden. Under åberopand s. 1 i texten