Sök i Ratio Lex

Angående upphörande af den i Skåne, Halland och Blekinge utgående helgonskyld

25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1898:53, Angående upphörande af den i Skåne, Halland och Blekinge utgående helgonskyld

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

1

N:o 53.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upphörande

af den i Skåne, Halland och Blekinge utgående

helgonskyld; gifven Stockholms slott den 31 december 1897.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att besluta:

l:o) att den i Skåne, Halland och Blekinge utgående helgonskyld skall

från och med år 1900 upphöra att utgå;

2:o) att, der helgonskyld eller ersättning derför med visst bestämdt

belopp enligt faststäld lönereglei-ing ingår i presterskapets aflöning, godtgörelse

skall presterskapet beredas af presterskapets löneregleringsfond, men

i annat fall vid löneregleringsbestämmelserna förblifva; samt

•ko) att, beträffande den i öfrigt utgående helgonskyld, det åligger församlingarna

att hålla nuvarande tjensteinnehafvare skadeslösa för den minskning

i aflöningsförmåner, som uppstår genom helgonskyldens upphörande.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahallas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gilljam.

Bill. till. infall. Prot. 1S98. 1 Sami. 1 Afd. 34 Haft. (N:o 53, 54.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53,

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

december 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Akerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna och

grefve Wachtmeister.

Föredrog departementschefen, statsrådet Gilljam, efter gemensam beredning

med” statsrådet och chefen för finansdepartementet:

Riksdagens skrifvelse den 6 maj 1891 angående upphörande af den

i Skåne, Halland och Blekinge utgående helgonskyld.

Departementschefen yttrade:

Sedan inom Riksdagen förslag väckts, dels att den inom Lunds stift

och Halland utgående helgonskylden måtte, der den icke ingått i presterskapets

aflöning, helt och hållet upphöra att utgå, dels ock om föranstaltande

af en utredning i samma syfte, har Riksdagen uti ofvanberörda

skrifvelse, med anförande, att, da de uraldriga skatteförhallandena inom

vårt land, såvidt möjligt, borde ordnas, frågan om upphörande af den inom

ofvannämnda landsdelar utgående helgonskylden icke borde undanskjutas,

att ett afskaffande af ifrågavarande, i äldre tider till presterskapets och

klockares aflöning utgående, men sedermera äfven till andra med dess

ursprungliga bestämmelse jemförliga ändamål anvisade skatt vissei ligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition No 53.

o

icke torde kunna ega rum utan att måhända i dess ställe andra afgifter

pålades, men att denna fråga i allt fall syntes kräfva en i antydda syfte

verkstäld utredning, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

låta verkställa en utredning, om och under Indika vilkor den i Lunds stift

och Halland utgående heigonskylden kunde upphöra att utgå, samt derefter

hos Riksdagen göra den framställning i ämnet, hvartill förhållandena

kunde befinnas föranleda.

1 anledning häraf anbefalde Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss

den 5 juni 1891 kammarkollegium att i detta ärende, efter vederbörandes

hörande, inkomma med underdånigt utlåtande. Kammarkollegium har

satt vederbörande kyrkoförsamlingar samt öfriga, hvilkas rätt kunde anses

vara af frågan beroende, i tillfälle att deruti sig yttra, ehuru endast en del

häraf sig begagnat, äfvensom infordrat underdåniga utlåtanden af domkapitlen

i Lund och Göteborg samt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Kristianstads, Malmöhus, Blekinge och Hallands län, hvilka senare embetsmyndigheter

jemväl öfverlemnat åtskilliga uppgifter angående helgonskyld^!

i de särskilda församlingarna in. in. äfvensom yttranden, afgifna af en del

länsmän och kronofogdar. För resultatet af den utredning, som sålunda

åvägabragts, anhåller jag nu att med ledning af kammarkollegii den 29

november 1895 afgifna utlåtande få redogöra.

Redan under katolska tiden utgick helgonskyld (helneskyld) till såvälHelrJon^yiden

prester som degner (klockare) i Skåne, Halland och Blekinge; ett af erke-14™7’''"19’"’™

biskop Birger år 1503 utfärdadt bref innehåller i detta afseende ått, sedan

kyrkoherden i Arrie Morten Boesön tillkännagifvit, det några hans socknemän

icke velat gifva honom den rätta »sognerente», »å satt landemöde i

Lund, eftter de gamle danne mänds sigelse, som tillforne hafde waarit i

dom och rette i samme sag för Arche-Bisp Tue och Arche-Bisp Jens»,

afsagts följande, af erkebiskopen i Lunds domkapitel faststälda dom, »att

hvar 2 hedske waar siddendis med adskild disk och dug, och hafde skild

ager och eng, huus och grund, och huer weed sin jord och adskillige ager

åt plöije och erie, och atskillige enge åt sina och brage, huer eftter sin

willie, och sig till nytte, de skulle giöre och gifwe deris sognepraster och

degne tho hellneskylder, och som de ere fleere åt tage deris sogneredsell

till dennem, saa bör dem och åt giöre tuende helneskylder redsell igien.

Desligeste ochsaa giörende bönder tuende helneskylder, som haftwe tuende

gaarder under sig och bruger ager och eng; och gifwer till jorddrotten

tuende landgilder; men huor 2 bönder sidde i een gaard och den ene

laaner den andre nogen ager eller eng for willie eller wenskabs skyld; de

giöre icke liden een helnedsskyld». I den efter reformationen utfärdade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

danska kyrkoordinantien af den 14 juni 1539 tillförsäkrades prester och

klockare att fortfarande få uppbära hvad de i biskoparnes tider åtnjutit,

således äfven helgonskylden, hvilken enligt en nådig förordning af den 1

oktober samma år skulle utgå till klockarne i Skåne med 2 skäppor af

hvarje »sognemand»; och har uti den med anledning af Fredrik II:s bref

den 11 augusti 1569 upprättade så kallade Lunds stifts landebok för de

flesta socknar i Skåne, Halland och Blekinge under rubrik: »reditus pastoris»

och »reditus seditui» upptagits bland annat den presten och klockaren

tillkommande helgonskyld antingen med en summa för socknen i dess helhet

eller med det belopp, som utgick från hvarje helgonskyldspligtig egendom

(gaard, mand, någon gång qvarn eller fästa) inom socknen.

Vid föreningen med Sverige blefvo prester och klockare i förenämnda

landskap ej allenast genom fredsfördragen utan äfven genom Malmö recess

och särskilda resolutioner tillförsäkrade att fortfarande få uppbära sina

gamla inkomster, deribland således äfven helgonskylden; och har denna

rättighet sedermera vid upprepade tillfällen blifvit bekräftad. Så innehålla

8 och 15 punkterna af kongl. förordningen den 16 oktober 1723 angående

skånska presterskapets uppbörd af deras åhörare, hvilken blifvit stadfästad

i presterskapets privilegier af samma dag, att presterskap och klockare

finge bibehålla helgonskylden i de socknar, hvarest densamma bevisligen

af ålder utgått samt ej blifvit afskaffad; och i Kongl. Maj:ts stadfästelse

den 9 juni 1747 på den emellan presterskapet och allmogen i Blekinge

träffade förening om presträttigheterna stadgades dels i 11 punkten, att

de socknar, hvilka förut utgjort helgonskyld till presterskapet, fortfarande

skulle erlägga densamma, dock efter skedd öfverenskommelse mot befrielse

från deltagande i prestgårdsbyggnad, dels i 13 punkten, att, då klockarne

hade i uppdrag att jemte det de förrättade klockareembetet jemväl undervisa

ungdomen, den så kallade helgonskylden fortfarande skulle utgå i de

församlingar, der sådan från gamla tider blifvit till dem erlagd, hvaremot

i de socknar, der någon helgonskyld icke erlades, i stället skulle utgöras

den så kallade klockareskäppan af hvart hemman, litet eller stort, efter

numren.

Den till presterskapet anslagna helgonskylden synes hafva blifvit redan

tidigt afskaffad i många församlingar, men utgjordes i åtskilliga ännu

vid den tid, då genom nådiga förordningen den 11 juli 1862 en allmän

reglering af presterskapets löner påbjöds. I sagda förordning namnes helgoskylden

ej särskild^ men har meningen tydligen varit, att densamma skulle,

för den tid löneregleringarna blefve gällande, jemte tionden och öfriga

jorden åliggande utskylder till presterskapet, utbytas mot andra utgifter,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kong]. Mcij.ts Nåd. Proposition N:o 53. 5

fördelade efter de i nämnda förordning för sistberörda utskylder angifna

grunder.

Den klockaren tillkommande helgonskyld uppbars af honom ej alle- Klo^arenast

för hans verksamhet till kyrkotjenstens, särskilt kyrkosångens upp-sfvZ/ölandt

rätthållande, utan äfven för den undervisning, han hade till åliggande att m stadslemna

socknens barn. Redan tidigt hade emellertid åtskilliga klockaresysslor skplo,nnjemte

dermed förenade inkomster blifvit disponerade för stadsskolornas behof;

så stadgades i kyrkoordinantien af år 1539, att de landtsocknar, som

lågo nära köpstäderna, skulle taga sig »sognedegner » af skolorna och låta

dem till hjelp vid studierna få uppbära den vanliga räntan, deribland helgonskylden,

och i nådigt bref den 24 mars 1568, att, då mångenstädes uti

Skåne socknemännen uti socknar närmare städerna icke ville hafva »degner»

af skolorna, såsom ordinantien utvisade, utan sjelfve togo till degner hvilka

de behagade, somlige alldeles olärde och oduglige att undervisa socknens

ungdom i deras barnalärdom och att göra vederbörlig tjenst i kyrkan, så

skulle, när de »landsdegner», som befunnes i någon socken, belägen 2 mil

nära städerna, doge eller på annat sätt komme från socknarne, ditsändas

personer från skolorna i närmaste städer, att superintendent och skolmästare

borde hafva inseende deröfver, att i socknarne tillsattes personer, som

voro så lärde och förståndige, att de kunde göra den tjenst, som ålåge en

degig samt undervisa ungdomen, och att socknemännen skulle till dessa

personer utgöra den årliga ränta, som tillkomme en degn efter ordinantien.

Detta tillvägagångssätt hade dock den olägenhet med: sig, att ej endast

lärjungarne i skolorna blefvo försummade, utan äfven församlingarna

kommo i saknad af nödig betjening till sina hemmavarande barns underviol^,

hvarför den förändring snart vidtogs, att skolorna i stället för att

utskicka sina disciplar till socknarne, vanligen läto förrätta klockaretjensten

genom särskilda substituter, hvilka erhöllo eu del af klockarelönen, hvaremot

återstoden, särskilt helgonskylden, tillföll skolorna och af dem användes

dels till aflöning åt lärare, dels till understöd åt disciplar.

För klockarne, som, äfven efter föreningen med Sverige, jemte tjenst

i kyrkan, fortfarande hade att ombesörja barnundervisningen i församlingen,

utgjorde helgonskylden en ganska väsentlig de! af deras inkomst. Från de

församlingar, hvilkas klockaresysslor disponerats för stadsskolornas behof,

utgjordes denna utskyld liksom under danska tiden, helt eller delvis, till

skolorna, hvilka vanligen ombesörjde klockaretjenstens uppehållande genom

af dem särskildt aflönadc substituter, men blef det snart regel, att nämnda

församlingar sjclfva i vanlig ordning, utan att skolorna hade något att

dermed skaffa, tillsatte klockare, hvilka, ehuru i viss mån fortfarande be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

traktade såsom substituter under skolorna, fingo sig tillerkänd en bestämd

del af klockarelönen, då återstoden, vanligen helgonskylden, af församlingarna

utgjordes såsom understöd åt stadsskolorna.

Genom § 63 i nådiga resolutionen på städernas allmänna besvär den

12 april 1739 förordnades, att, då de klockare, som bodde närmast städerna,

måste lemna hela helgonskylden till skolorna, men de från städerna

aflägsnare boende åtnjöte densamma oafkortad, landshöfdingarne i Skåne

och konsistorium skulle med vissa deputerade af alla fyra stånden sammanträda

i orten och, sedan vederbörande blifvit hörde, åtminstone inom

1739 års slut till Kongl. Maj:t inkomma med projekt, huru till eu jemnlikhets

erhållande mellan klockarne uti spanmålsleveransen, det qvantum,

som vore anslaget skolorna in natura, kunde indelas proportionaliter på

samtliga klockarne i Skåne, på det såväl den ene som den andre måtte

hafva sitt uppehälle. Den så kallade jemkningskommissionen afgaf den 11

mars 1740 betänkande angående nämnda förrättning, men den 27 april

1742 beslöt Kongl. Maj:t, att, då en dylik jemkning icke kunde verkställas

utan att någon lede i sin rätt, helgonskylden skulle ställas på gammal fot,

som den varit före år 1719 och af ålder. Helgonskylden uppbars sålunda

fortfarande från en del socknar till hufvudsaklig del af stadsskolorna.

Klockare- Sedan fråga väckts om inrättande af ett gymnasium i Lunds stift,

hdå9ierfötande samt domkapitlet i Lund, som fått i uppdrag att utreda, huruvida och till

till lands för -hvilket belopp klockarnes spanmålslöner skulle kunna användas såsom en

samlingarna. fon(j fgr ep dylikt gymnasium, föreslagit, att för ändamålet skulle disponeras,

utom hvad förut till skolorna anslagits, ytterligare 1,047 tunnor

korn af helgonskylden, deraf 509 tunnor från Malmöhus län, 479 tunnor

från Kristianstads län och 59 tunnor från Blekinge län, blef detta förslag

gilladt af Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 9 december 1836, som tilllika

anbefalde upprättandet af en katedralskola i Lund; men sedan åtskilliga

församlingar och innehafvare af patronatsrätt häremot i underdånighet

erinrat, att församlingarna borde bibehållas vid denna helgonskyld,

hvilken vore erforderlig dels till klockarnes aflöning, dels till sockenskolornas

behof, och Rikets Ständer medgifvit, att, med afseende på den

stora vigten af folkskoleväsendets förbättring, de församlingar, som ville

använda helgonskylden till folkundervisningens främjande, finge återbekomma

densamma, så förordnade Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 27

juli 1840, att de församlingar, af hvilkas helgonskyldskorn påräknats bidrag

till katedralskolan i Lund, borde, såvidt de förbunde sig att uteslutande

till folkundervisningens främjande inom församlingarna använda

förutnämnda bidrag af ifrågavarande spanmål, bibehållas vid oqvald be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanal. Majds Nåd. Proposition N:o 53.

7

sittning af detsamma, till följd hvaraf denna till indragning ifrågasatta del^.-Ae^. åuraf

helgonskylden på åtskilliga ställen fått af klockarne bibehållas mot del- *‘„n

tagande i undervisningen i folkskolorna, men på andra ställen anslagits

till folkundervisningen.

De inom 2 mil från städerna belägna församlingar, från hvilka helgonskyld

sedan gammalt utgått till vissa stadsskolor inom Lunds stift och

Halland, önskade nu, att jemväl denna helgonskyld skulle återställas till

deras disposition, och uti underdånig skrifvelse den 19 juli 1854 anmälde

Rikets då församlade Ständer, att de för sin del beslutat, det berörda helgonskyld

borde från skolorna skiljas och till församlingarna återgå, med

förbindelse för dessa att, angående helgonskyldens framtida användande,

till vederbörande konsistorier afgifva förslag, hvilka derefter borde af dessa,

jemte eget yttrande, till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning insändas.

Sedan från församlingarna inkommit underdåniga förslag till användande

af denna helgonskyld, som inom Lunds stift utgjorde 25 tunnor

18 kappar råg, 1,323 tunnor 611/i6 kappar korn, 6 kappar rågmjöl, 6 kappar

kornmjöl, 3 L// smör och 1 riksdaler 42 skillingar i penningar, samt

uti Halland 96 tunnor 8 % kappar korn och 5 tunnor 8 kappar hafre,

meddelade Kongl. Maj:t genom nådiga bref den 17 september 1856 och

den 26 februari 1858 bestämmelser om det sätt, hvarpå nämnda helgonskyld

i de olika församlingarna skulle användas till deras egna behof i

öfverensstämmelse med det ursprungliga ändamålet, nemligen dels till

klockaren, stundom med skyldighet för honom att deltaga i barnundervisningen

eller blifva organist, dels till organisten, dels ock till undervisningsväsendet,

antingen utan särskild disposition eller för bestämdt ändamål

såsom skollärares aflöning, anskaffande af skolmateriel in. m., hvarjemte

föreskrefs, att i de fall, der beslut endast tillsvidare fattats om helgonskyldens

användande, de nya beslut, som kunde ifrågakomma, skulle underställas

Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, hvilket dock ej synes hafva skett,

äfvensom, beträffande sättet för helgonskyldens utgörande, att lösen för

den till församlingarna återgående helgonskylden skulle, såvida icke vederbörande

derutinnan särskildt öfverenskomme, jemlikt stadgandet i nådiga

kungörelsen den 11 maj 1855 angående sättet för grundräntors och kronotiondes

utgörande utgå efter medelmarkegångspris.

Med förmälan att genom förberörda åtgärder de församlingar, från

hvilka helgonskyld utginge, visserligen blifvit så till vida likstälda, att

klockarehelgonskylden inom dem alla Ange användas för sin ursprungliga

bestämmelse, men att, i afseende på dispositionen inom den sålunda bestämda

gränsen, för de församlingar, från hvilka helgonskylden varit till

stadsskolorna anvisad, en möjlighet blifvit beredd att. med inkomsten deraf

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:In Nåd. Proposition N:o 53.

Ki.-heig. aner-kunna minska bidragen till folkskolan, samt att de öfriga församlingarna

^/örlmJa.1 nu äfven önskade komma i åtnjutande af denna förmån, hemstälde Riksdagen

uti underdånig skrifvelse den 24 maj 1875, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande om och i hvilken mån vederbörande församlingar

kunde medgifvas rättighet att sjelfva förfoga öfver den helgonskyld,

som af församlingarna utginge till klockarne, med vilkor dock att denna

afgift skulle användas för det med densamma ursprungligen afsedda ändamål,

kyrkotjenstens uppehållande och barnens undervisning, äfvensom att

Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder tillse, om och huruvida i de församlingar,

der ett sådant förfogande öfver helgonskylden kunde komma att föranleda

minskning i klockarens lön, pastoratet i dess helhet måtte kunna

tillförbindas att efter samma grund emellan församlingarna, hvarefter helgonskylden

från början utgått, ersätta denna förlust till de klockare, hvilka

redan erhållit fullmakt å tjensten vid den tid, då nådigt beslut i fråga om

dispositionsrätten öfver helgonskylden på föreslaget sätt kunde komma att

träda i verksamhet.

Sedan vederbörande blifvit hörde öfver berörda framställning, föreslog

Eders Kongl. Maj:t vid 1878 års riksdag uti nådig proposition angående

förändrade bestämmelser för klockarnes aflöning, att i församlingar, der

lönereglering i enlighet med föreslagna grunder blifvit verkstäld och begynt

tillämpas, församlingarna skulle ega att, derest enligt dittills gällande

bestämmelser klockaren uppburit helgonskyld, använda denna till kyrkotjenstens

uppehållande och folkundervisningens behof.

Denna proposition blef ej af Riksdagen bifallen, men år 1883 antog

Riksdagen för sin del ett förändradt förslag till ordnande af klockarnes

löneinkomster, och utfärdades, sedan kyrkomötet biträdt detsamma, i öfverensstämmelse

dermed nådiga kungörelsen den 2 november samma år af innehåll,

bland annat, att hvarje kyrkoförsamling, der klockarens löneförmåner

icke redan blifvit ordnade i full öfverensstämmelse med de i kungörelsen

stadgade grunder, skulle före 1886 års utgång å kyrkostämma verkställa

sådan lönereglering, att, der helgonskyld inginge bland klockarens löneförmåner,

dervid finge, så framt icke annorlunda beslutades, förblifva, dock

att denna utskyld då skulle jemlikt 4 § omsättas och utgå i penningar,

dervid till grund för omsättningen skulle läggas medeltalet af medelmarkegångsprisen

i länet för de tio åren 1874—1883, samt att församling, hvars

klockare enligt vidtagen lönereglering icke vidare komme att åtnjuta helgonskyld,

egde använda denna till uppehållande i öfrigt af kyrkotjensten

eller till folkundervisningens behof.

öfver klockarehelgonskylden, som numera är anslagen endast till församlingarnas

egna ändamål, hafva dessa således erhållit en i så måtto fri

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 53.

dispositionsrätt, att de ega besluta om dess användande ej endast till lönKi.-Mg. återåt

klockaren eller organisten utan äfven, sedan klockarens skyldighet att ^rs-llna1.1

deltaga i barnundervisningen nästan helt och hållet upphört, till uppehållande

af kyrkotjensten i öfrigt eller till folkundervisningens behof.

Deremot synes man ej hafva åsyftat att genom ofvanberörda lagstiftningsåtgärder

gifva församlingarna lagligt berättigande att besluta om helgonskyldens

användande för andra ändamål än de ofvan angifna eller om

dess totala upphörande, utan hafva de beslut, som i sådant syfte fattats,

blifvit, der besvär mot desamma anförts, af vederbörande myndigheter

upp häfd a.

Denna inskränkning har inom Riksdagen framkallat flera förslag

i syfte att få helgonskylden, som utginge efter föråldrade grunder, helt

afskaffad, hvilka förslag jemväl i så måtto vunnit Riksdagens godkännande,

att Riksdagen uti den underdåniga skrifvelse, som legat till grund

för förevarande undersökning, anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte låta

verkställa utredning, om och under hvilka vilkor nämnda utskyld kunde

upphöra att utgå.

Såsom ofvan angifvits, upptager Lunds Stifts Landebok för de flesta Huru och till

socknar i Skåne, Halland och Blekinge den såväl presten som klockaren heU/tnsky°den

tillkommande helgonskyld antingen med en summa för socknen i dess hel- utgår m. m.

het eller med det belopp, som skulle utgå från hvarje helgonskyldspligtig

egendom inom socknen. För bestämmande af beloppet af den från de

särskilda socknarne utgående helgonskylden lemna nämnda landebok och

för Skåne 1671 års jordrefningshandlingar ännu den hufvudsakliga vägledningen

i tvifvelaktiga fall. Fördelningen af helgonskylden på de särskilda

egendomärne inom socknen har deremot undergått större förändringar.

Redan genom nådiga resolutionen den 12 december 1693 på allmogens

i Oxie, Skytts och Yemmenhögs härad besvär föreskref Kongl. Maj:t, att

helgonskylden skulle svara mot hemmanens storlek, så att icke lika mycket

finge utkräfvas af 1/i som af ett helt hemman, och sedan biskop Steuch

å skolebetjenternas i Skåne vägnar klagat, hurusom deras löner blifvit

mycket förminskade derigenom, att helgonskylden icke såsom förut erlades

uti ett visst qvantum utan på grund af nådiga resolutionen den 12 december

1693 efter hemmanens storlek, samt kammarkollegium uti afgifvet

utlåtande anfört, att det öfverensstämde med förberörda resolution, att

presterskapet oafkortadt borde njuta så mycket, som de af ålder under

denna titel åtnjutit, hvadan sjelfva summan således borde blifva oförmin
Uih.

till lliksd. Prof. 1898. 1 band. 1 Afd. 34 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 53.

Huru och till skad men fördelas så, att ett helt hemman komme att gifva mera än ett

hvad hd. ett hälft mera än ett fjerdedel och så proportionaliter, uppdrog

Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 18 februari 1698, efter kollega förslag,

åt generalguvernören Wellingk att låta författa en viss proportionerad

fördelning hemmanen emellan, efter deras egor och storlek, till utgörande

af helgonskylden i de socknar, som af forna tider varit underkastade

denna utlaga.

Genom § 8 i kongl. förordningen den 16 oktober 1723 angående

skånska presterskapets uppbörd af deras åhörare föreskrefs likaledes, att

vederbörande häradshöfding i allmogens närvaro skulle ransaka angående

helgonskylden och derefter afgifva sitt betänkande till landshöfdingen i

orten,: uppå hvilkens framställning Kongl. Haj:t sedermera i frågan ville

sig utlåta. I anledning häraf inkommo åtskilliga socknar i Skåne med

ansökningar, att helgonskylden, som vore ojemnt fördelad på hemmanen,

måtte blifva rättad och jeinkad dem emellan till en proportionerad utgift,

och förklarade Kongl. Maj:t i bref till dess befallningshafvande i Kristianstads

län den 16 juni 1729, att i de socknar, der helgonskyld med rätta

borde utgå, grunden till dess fördelning borde tagas af tiondesättningen.

Sedan genom förutnämnda nådiga bref den 27 april 1742, som närmast

afsåg jemkning socknarna emellan af den till stadsskolorna utgående

helgonskylden, blifvit stadgadt, att nämnda utskyld skulle återställas på

gammal fot som den varit före år 1719 samt att hvarje försök till ändring

eller jemkning deruti skulle vara förbjudet, synes emellertid den uppfattning

åtminstone till en tid hafva gjort sig gällande, att ej heller jemkning

af helgonskylden inom socknarne vidare finge ega rum, såsom bland

annat framgår af Kongl. Maj:ts nådiga resolution den 17 januari 1793

uppå en anhållan af allmogen i Luggude härad om helgonsky Idens fördelning

mellan hemmanen efter deras storlek.

Beträffande sättet för utgörandet af helgonskylden, synas andra bestämmelser;

ej hafva meddelats än att, på sätt ofvan anförts, dels genom

nådiga brefvet den 17 september 1856 bestämts, att lösen för den från

stadsskolorna till församlingarna återgående helgonskylden skulle, såvida

icke vederbörande derutinnan annorlunda öfverenskomme, jemlikt stadgandet

i nådiga kungörelsen den 11 maj 1855 angående sättet för grundräntors

och kronotiondes utgörande, utgå efter medelmarkegångs-pris,

dels genom nådiga kungörelsen den 2 november 1883 angående allmänt

ordnande af klockarnes löneinkomster att, der helgonskyld vid ny

lönereglering bibehölles för klockare, densamma skulle omsättas och utgå

i penningar, dervid till grund för omsättningen skulle läggas medeltalet

af medehnarkegångsprisen i länet för de tio åren 1874—1883.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

Prester skåpets helgonskyld utgår visserligen ännu såsom af

en eller annan församling, der lönereglering på grund af nåd

ningen den 11 juli 1862 ej börjat tillämpas, men vid de löneregleringar,

som verkstälts gå grund af nämnda förordning, synes helgonskyld i gammal

form hafva bibehållits endast för kyrkoherden i Gammalstorps och Ysane

församlingars pastorat, hvilken, enligt nådig resolution den 21 december

1868, utöfver öfriga honom tillerkända löneförmåner, fortfarande eger uppbära

helgonskylden, utgörande 106,2 kubikfot korn från Gammalstorps

och 76,17 kubikfot från Ysane socken. I öfriga församlingar åter, der

helgonskyld utgått till presterskapet, har densamma vid nämnda löneregleringar

antingen helt afskaffats, såsom i Mjellby enligt nådig resolution

den 15 december 1865 mot skyldighet för församlingen att öfvertaga en

del af byggnadsskyldigheten å prestgården, eller ock blifvit omsatt och

fördelad efter de i nådiga brefvet den 11 juli 1862 stadgade grunder, antingen

särskildt för sig (Östra Kjerstorp) eller tillsammans med tionden

och öfriga jorden åliggande utskylder till presterskapet.

Beträffande klockarehelgonskylden synes densamma efter Lunds stifts

landebok och öfriga handlingar i äldre tider hafva utgjorts inom flertalet

församlingar i Skåne, Halland och Blekinge. I flera församlingar har

emellertid denna utlaga efter hand upphört att erläggas, i åtskilliga församlingar

utan att upplysning lemnats af hvad anledning eller genom

hvithet beslut så skett, men vanligen på grund af beslut å kyrkostämma

i samband med lönereglering eller eljest, hvilka beslut ej blifvit öfverklagade

och af sådan anledning fått lända till efterrättelse; hvarjemte

helgonskylden i Balkåkra och Rebbelberga församlingar anslagits till komministern

derstädes och sedermera ingått i den för presterskapet inom

pastoratet verkstälda lönereglering. Enligt kammarkollegii uppgift utgår

klockarehelgonskyld numera från 394 församlingar. I Kristianstads län

utgår densamma i Engelholms stadsförsamling samt i 127 af länets 143

landsförsamlingar och erlägges nämnda helgonskyld till skolväsendet i 66

församlingar (i 36 endast delvis) med ett beräknadt värde af 9,094 kronor

49 öre, till klockaren eller organisten i 94 församlingar (i 38 endast delvis)

med ett beräknadt värde af 13,510 kronor 86 öre, jemte 3,3 hektoliter

humle och 1 köräcka från Oraby till Ystad, samt till kyrkotjensten i öfrigt

i 5 församlingar (i 2 endast delvis) med ett beräknadt värde af 574 kronor

74 öre. I Malmöhus län utgår klockarehelgonskyld i samtliga landsförsamlingar

utom 22. Densamma erlägges till skolväsendet i 122 församlingar

(i 29 endast delvis) med ett beräknadt värde af 16,968 kronor 66 öre, till

klockaren eller organisten i 122 församlingar (i 31 endast delvis) med ett

beräknadt värde af 17,578 kronor 80 öre, samt till kyrkotjensten i öfrigt

gammalt i Huru och tia

iga förord-*00? M: h.dgl

ö gk. ntnari

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

Huru och till i 8 församlingar (i 4 endast delvis) med ett beräknadt värde af 607 krohv"l!>utgår9"nor

68 öre. I Hallands län utgår klockarehelgonskyld endast i 41 af

länets 86 landsförsamlingar. Densamma erlägges till skolväsendet i 13

församlingar (i en endast delvis) med ett beräknadt värde af 849 kronor

31 öre; till klockaren eller organisten i 27 församlingar (i en endast delvis)

med ett beräknadt värde af 3,235 kronor 83 öre samt till kyrkotjensten

i öfrigt i 2 församlingar med ett beräknadt värde af 206 kronor 50 öre.

I Blekinge län utgår klockarehelgonskyld eller klockareskäppa endast i 13

församlingar med ett beräknadt värde af 2,054 kronor 20 öre. Denna utskyld,

som för närvarande utgår till klockare eller organist, har i 8 af dessa

församlingar (Augerum, Edestad, Förkärla, Hjortsberga, Listerby, Lösen,

Thorhamn och Tjurkö) betraktats uteslutande såsom klockareskäppa samt

kommer derför också att upphöra, så snart ny klockarelönereglering enligt

nådiga kungörelsen den 2 november 1883 träd! i kraft. Ifrågavarande

utlaga synes deremot hafva ansetts såsom helgonskyld ej allenast i Jemshög,

hvarest enligt bestämmelserna i nådiga resolutionen den 23 oktober

1868 angående lönereglering för kyrkobetjeningen inom församlingen såsom

lön åt klockaren utgöres, bland annat, af innehafvare utaf jordbruksfastigheter

72 kubikfot 4 kannor spannmål, hälften råg och hälften korn,

med ett beräknadt värde af 150 kronor 73 öre, utan äfven i Eringsboda,

Mjellby, Mörrum och Tving, inom hvilka fyra senare församlingar denna

utlaga med ett beräknadt värde af 885 kronor 56 öre bibehållits vid ny

lönereglering enligt nämnda kungörelse och dervid anslagits i Tving till

församlingens förmån samt i de öfriga till klockaren.

Klockarehelgonskyld utgår således med tillsammans 63,663 kronor 16

öre, jemte 3,3 hektoliter humle och en köräcka från Öraby till Ystad, deraf

erlägges till skolväsendet 26,912 kronor 46 öre, till klockare eller organist

35,361 kronor 78 öre jemte ofvannämnda naturaprestationer och till kyrkotjensten

i öfrigt 1,388 kronor 92 öre.

Vidare inhemtas af handlingarna:

att den till skolväsendet samt till »kyrkotjensten i öfrigt» anslagna

helgonskylden i några församlingar är anvisad till lön åt viss skollärare

eller åt den lägre kyrkobetjeningen (ringare, belgtrampare etc.), men i

regel ingår till församlingarnas skol- och kyrkokassor, vanligen utan särskild

disposition;

att i de församlingar, der helgonskyld nu utgår till klockare eller

organist, denna utlaga, såvidt ny lönereglering enligt nådiga kungörelsen

den 2 november 1883 egt rum och beslut dervid fattats om disposition af

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 53.

helgonskylden, för framtiden anslagits i 66 församlingar (i 29 endast delvis)/?»™ och m

med ett beräknadt värde af 8,868 kronor 61 öro till skolväsendet eller

kyrkotjensten i (ifrigt, hvaremot helgonskylden i de återstående församlingarna,

med undantag endast för några få, som beslutat, att nämnda

utlaga ej skall utgå, sedan ny reglering trädt i kraft, fortfarande kommer

att tillfalla klockaren eller organisten;

att den helgonskyld, som nu erlägges i Eljaröd och Ignaberga till

skolväsendet samt i Stora Råby och Bjellerup till belgtrampare!! med ett

beräknadt värde af tillsammans 167 kronor 62 öre, sedan ny reglering

trädt i kraft, skall tillfalla klockaren;

att det helgonskyldsbelopp, som erlägges från hvarje socken, i medeltal

utgör omkring 162 kronor, men vexlar betydligt med högst 487 kronor

25 öre från Reslöfs och lägst 12 kronor 13 öre från Vikens socken;

att helgonskylden, som endast undantagsvis erlägges från lägenheter,

synes hvila på flertalet tiondeskyldiga hemman inom hvarje socken, från

hvilken denna utlaga utgår, och äro sålunda mera allmänt derifrån fritagna

endast prestgårdar, klockareboställen, annex- och mensalhemman,

enkesäten samt säterier;

att nämnda utlaga ofta såsom af gammalt utgår med visst lika belopp

af de flesta helgonskyldspligtiga egendomar inom socknen, men i flera fall

fördelats emellan socknens jordbruksfastigheter dels efter mantalet, det

oförmedlade eller förmedlade, dels efter godheten, dervid stundom tiondesättningen

lagts till grund; och har i senare tid helgonskylden i åtskilliga

församlingar blifvit utdebiterad på fyrk af de hemman, som förut utgjort

densamma, på fyrk af tiondeskyldiga fastigheter, på fyrk af i mantal satt

jord, på jordbruks eller fastighetsfyrk, ja till och med på allmän fyrk;

att i flera församlingar ovisshet synes råda, med hvilket belopp helgonskyld

skall utgå ej endast från socknen i dess helhet utan äfven från

hvarje särskild egendom derinom, i hvilket afseende beträffande Örsjö

socken den upplysning lemnats, att helgonskyld ej erlagts de senare åren,

enär hvarken i landskontoret eller hos kammarkollegium någon längd

kunnat erhållas, som utvisade, huru stort belopp af helgonskylden hvarje

särskildt hemman skulle utgöra;

att helgonskylden vanligen är, såvidt uppgift derom lemnats, bestämd

i korn, stundom i råg, hafre, mjöl, malt, smör, humle, braxen, ål, tobis

eller penningar, hvarjemte ett hemman, på sätt ofvan angifvits, i stället

för helgonskyld, årligen utgör en köräcka från öraby till Ystad;

att, der helgonskylden är bestämd i persedlar, densamma i flera fall

utgår in natura, särskildt till klockare, som ej ingått på ny lönereglering,

s. 14 Kontrollera mot PDF

Nu afgifna

yttranden.

14 Kong!. Maj:ts Ptåd. Proposition N:o 53.

men oftast i penningar antingen efter fixt pris eller efter markegång (årseller

tioårig);

att, der helgonskylden löses efter fixt pris, detsamma i allmänhet utgör

medeltalet af medelmarkegångsprisen för åren 1874—1883, efter hvilket

pris de ofvan angifna värdena af helgonskyldsspannmålen blifvit, der

ej annorlunda uppgifvits, beräknade, men stundom 1883 års medelmarkegångspris

eller annat på öfverenskommelse beroende pris;

att, enligt lemnad uppgift, till helgonskyld jemväl skulle vara att hänföra

dels ett till storleken okändt spanmålsbelopp, som erlägges från

Gammalstorps och Ysane församlingar till Karlshamns läroverk och löses

med bestämdt pris, 3 kronor 69 öre i Gammalstorp och 2 kronor 23 öre

i Ysane, dels ock 3 kronor 19 öre, som från Onsala församling skulle

utgå till Lunds domkyrka såsom vaxljusmedel.

Af nu afgifna yttranden framgår följande:

Af församlingarna hafva Björka, Borrie, Efverlöfs, Engelholms, Färlöfs,

Störa Herrestads, Hishults, Ilstorps, Vestra Klagstorps, Knäreds, Stora

Köpinge, Skabersjö och Törringe församlingar motsatt sig samt Bodarps,

Hårslöfs och Träslöfs församlingar ej påyrkat helgonskyldens afskaffande;

Halmstads och Tosterups församlingar icke ansett ömkligt, att helgonskylden

för närvarande afskrefves; Sällstorps församling ansett skäl ej föreligga

att låta denna utlaga, som nu erlades efter jordbruksfond, utgå af allmän

fyrk; Södra Mellby och Hvitaby församlingar uttalat den önskan, att helgonskylden,

som vid tillämpning af ny lönereglering skulle utgå å jordbruksfyrk,

redan nu måtte upphöra att utgå in natura och i stället utdebiteras

efter medoelmarkegånggpris; Blentarps, Järrestads, Lindbergs, Söfde,

Torpa, Veddige, Ähus, Södra Akarps och As församlingar ansett, att helgonskylden

borde bibehållas men fördelas efter andra angifna grunder; Borlunda

och Skeglinge församlingar likaledes ansett, att helgonskylden borde bibehållas,

men fördelas, dock först sedan nuvarande klockaren afgått från sin

tjenst, efter det fyrktal Eders Kongl. Maj:t med Riksdagen funne skäligt

bestämma; Österslöfs församling föreslagit, att lindring skulle beredas de

med helgonskyld betungade hemmanen, utan att likväl yttra sig, i hvad

mån eller till hvilket belopp detta borde ske.

öfriga församlingar, hvilka yttrat sig i fråga om afskaffande af den

till presterskapet ej utgående helgonskylden, hafva uttryckligen tillstyrkt

eller medgifvit detsamma eller ej haft något att deremot erinra, dervid

dock Andrarums, Billinge, Drengsereds, Eringsboda, Lilla Harrie, Okome,

Risekatslösa, Röstånga, Skummeslöfs, Spjutstorps, Stehags, Svensköps,

Tolånga, Tryde, Tvings, Vanstads och Vidtsköfle församlingar ansett, att

helgonskylden ej borde afskaffas under nuvarande klockares tjenstetid,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 53.

innan ny reglering för klockaren trädt i kraft eller så länge helgonskylden

vore till lön åt denne anslagen, Qviinge församling föreslagit, att afskrifningen

borde ske successivt, äfvensom Bosjöklosters, Brönnestacls, Gustafs

och Söderhveddinge församlingar såsom vilkor för afskrifningen uppstält,

att ersättning för helgonskylden skulle utgå af stats- eller allmänna medel;

Örtofta, att denna utlaga på ett eller annat sätt ersattes med ett i värde

motsvarande belopp, samt Barsebäck, att förändrade grunder stadgades för

kominunalutskylders utgörande i den rigtning att särskildt jordbruksfastighet

i större utsträckning än nu vore fallet komme att bidraga till nämnda

utskylder; hvarjemte uttalats af åtskilliga församlingar, att det belopp,

som möjligen i helgonskyldens ställe kunde erfordras för de ändamål, till

hvilka densamma varit anslagen, borde utdebiteras efter allmän fyrk eller

liknande grund, samt af andra .församlingar, särskildt sådana, inom hvilka

helgonskylden anslagits till aflöning åt viss person, att för nämnda ändamål

ett denna utlaga eller viss del deraf motsvarande belopp fortfarande

borde, åtminstone under nuvarande löntagares tjenstetid, från församlingarna

utgå, uttaxerad t, såvidt bestämdt förslag derom framstälts i de af

församlingarna afgifna yttranden, vanligen efter allmän fyrk eller liknande

grund, men eldigt förslag af Glemminge församling efter fyrk å helgonskyldspligtiga

hemman; och har Träne församling, der helgonskylden till klockaren

utgår in natura, förklarat sig villig att, derest klockaren ej vore nöjd

med kontant ersättning för helgonskylden, i stället inköpa erforderlig spanmål.

Af nuvarande heLgonskytdstagare hafva klockarne i Borlunda och

Skcglinge, Bosjökloster, Stora Köpinge, Mörrum, Näsum, Norra Rörum

och Hallaröd samt Vomb och Veberöd anhållit, att helgonskylden måtte

utgå såsom hittills, åtminstone under deras tjenstetid, klockaren i Näsum

under framhållande att vid leverering in natura af helgonskylden ett icke

obetydligt öfvermål komme honom till del. Öfriga personer, i hvilkas

löneförmåner ingår så kallad klockarehelgonskyld och som i ärendet sig

yttrat, hafva ej haft något att erinra mot helgonskyldens afskaffande i

nuvarande form, om full ersättning på annat sätt bereddes dem. Atskillige

kyrkoherdar, klockare och andre, hvilka enligt hittills gällande

bestämmelser varit från utgörande af helgonskyld fritagna, hafva uttalat

den uppfattning, att det belopp, som kunde erfordras i helgonskyldens

ställe, ej borde på dem uttaxeras.

Sölvesborgs stads- och landsförsamlingar hafva anhållit, att stadens

eller läroverkets rätt till den helgonskyld af 18 tunnor 1 skäppa korn,

som tillkommit läroverket från Mjellby, Gammalstorps och Ysane socknar

i Blekinge län samt Ifvetofta socken i Kristianstads län, för framtiden måtte

b i behållas ofö rk räi ds t,

Afgifna

yttranden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Afgifna

yttranden.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

Sölvesborgs läroverks kollegium bar anfört, att, ehuru läroverket

numera, i anseende till lemnad ersättning för helgonskylden och förändrad

aflöningsstat, icke vore direkt beroende af denna utskyld, kollegium likväl

ansett sig böra, särskildt med hänsyn till frågan om läroverkets indragning,

söka häfda kommunens rätt till berörda, af ålder åtnjutna bidrag

till underlättande af de kostnader staden kunde nödgas vidkännas för ordnandet

af sitt skolväsende i händelse af läroverkets indragning eller ombildning.

Kollegium vid Karlshamns allmänna läroverk, med hvilket rektorsembetet

instämt, har anfört, att läroverket hade en »inom kolumn specificerad

inkomst» af 53 kronor 54 öre, bestående af medel utgående från landtkyrkorna

inom Listers och Bräkne härad, hvaraf Gammalstorp betalade 3

kronor 69 öre samt Ysane 2 kronor 23 öre. Dessa medel uppbures af

kontraktsprosten i Listers och Bräkne kontrakt och öfversändes till läroverket

samt bokfördes i skolräkenskaperna under titel: »Karlshamns skolestats

aflöning från landtkyrkorna i Listers och Bräkne kontrakt». Enligt

kollega förmenande utgjorde dessa medel emellertid icke någon ersättning

för helgonskyld utan hade sitt upphof i frivillig öfverenskommelse, till

stöd hvarför kollegium åberopat en af konsistorienotarien C. Westdahl

utgifven afhandling »Bidrag till Blekingska läroverkens historia», hvilken

innehölle: »Sedan presterskapet och allmogen i Listers och Bräkne härad

år 1737 för sin del beslutat att hos landshöfdingen söka för kyrkorna

utbekomma nämnde härads andel i det kapital, som kyrkorna haft att

fordra hos kronan, emot åtagandet att till Karlshamns skolestats aflöning

årligen erlägga 16 öre silfvermynt för hvarje tunna af kyrkans behållna

tionde, meddelade landshöfdingen härå stadfästelseresolution af den 24 maj

1737 och den 6 april 1738». Af denna anledning bestridde läroverkskollegiet,

att Gammalstorps och Ysane församlingar befriades från erläggande

af nämnda små belopp och ville lemna bifall till en sådan befrielse

endast under förutsättning, att Karlshamns allmänna läroverks lärare af

statsmedel erhölle ersättning för den eventuela minskningen i sina inkomster.

Af fögderiförvaltningens yttranden inhemtas:

att kronofogdarne i Varbergs, Laholms och Halmstads fögderier afstyrkt

bifall till den ifrågasatta afskrifningsåtgärden, såsom hvilande på orättvis

grund; samt att kronofogden i Fjäre fögderi ansett, att annan utväg för

frågans lösning knappast gåfves, än att staten öfvertoge helgonskyldens

utbetalande till räntetagarne efter markegång eller annat lämpligt lösningspris,

emot det att räntegifvarne finge sig densamma i vanlig ordning

debiterad såsom i penningar fixerad skatt med rättighet, om så önskades,

att få inlösa densamma med det kapital, som efter faststäld räntefot motsvarade

skattens belopp.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 53.

Af domkapitlens yttranden framgår:

att af ledamöterne i Göteborgs domkapitel fem, enär de församlingar,

som i frågan sig yttrat, ansett att helgonskyld en ej längre borde utgå,

tillstyrkt densammas afskaffande, under det fyra hemstält, att denna utskyld

fortfarande måtte utgöras; samt

att domkapitlet i Lund anfört, att den till presterskapet anslagna

helgonskyld, med undantag endast för Gammalstorps och Ysane församlingar,

numera icke torde utgå efter andra grunder än öfriga jorden påfallande

utskylder till presterskapet, hvadan det icke syntes kunna ifrågasättas,

att den skulle upphöra att utgå, så länge de faststälda löneregleringarna

ännu vore gällande; att, hvad anginge helgonsky Iden i öfrigt, som

ursprungligen utgått endast till klockarnes aflöning men sedermera tagits

i anspråk äfven för andra ändamål, företrädesvis kyrkotjensten i öfrigt och

folkundervisningen, samt, der den icke till fixeradt värde inginge i klockarelön,

lagligen skulle, efter hvad domkapitlet antoge, lösas af vederbörande

betalningsskyldige efter medelmarkegångspris, densamma, då de

särskilda behof, till hvilkas fyllande den anvisats, fortfarande måste tillgodoses,

icke kunde upphöra att utgå under annat vilkor, än att full

ersättning derför bereddes och det så, att ersättning i de fall, der helgonskyld

icke på. grund af nådiga kungörelsen den 2 november 1883 angående

allmänt ordnande af klockarnes löneinkomster en gång för alla blifvit

faststäld att utgå med visst belopp, komme att utgå med lösen efter medelmarkegångspris;

samt att frågan, om denna ersättning borde beredas genom

uttaxering efter det endast jordbruksfastighet eller såväl jordbruksfastighet

som andra beskattningsföremål åsätta fyratal eller också af statsmedel, vore

en skatteregleringsfråga, som förmodligen borde lösas efter samma grunder,

hvilka kunde varda tillämpade i andra liknande fall, men hvarom det

icke tillkomme domkapitlet att yttra sig.

Af de yttranden, som afgifvits af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

framgår följande:

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län, som i likhet

med Riksdagen hyste den uppfattning, att de uråldriga skatteförhållandena

inom vårt land, såvidt möjligt, borde ordnas, har för sin del hemstält, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa en sådan utredning, som Riksdagen

begärt.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län anför,

att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, i likhet med Riksdagen och

de flesta af församlingarna i länet, hvilka i frågan sig yttrat, ansåge, att

det vore i hög grad önskvärdt, om den så kallade klockarehelgonskylden

kunde upphöra att utgå, dels emedan den i allmänhet utginge efter gamDih.

till Rilcsd. Prut. 1898. 1 Sami. 1 A/d. 31 Höft. 3

Afgifna

yttranden.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Afgifna

yttranden.

Kongl. Maj:ts Nåd* Proposition N:o 53.

malt gårdatal utan hänsyn till hemmanens storlek eller värde och fördenskull

äfven efter nuvarande förhållanden syntes vara ojemn och orättvis,

dels ock derför, att det ofta vore ovisst, om och till hvilket belopp helgonskylden

borde utgå, i hvilken händelse sådant måste bedömas efter

hvad i hvarje fall kunde anses hafva häfd för sig; att af sistnämnda förhållanden

också blifvit en följd, att helgonskylden på olika ställen utginge

med högst olika belopp, samt att äfven sjelfva beloppen under tidernas

längd undergått betydlig förändring genom beräkning i andra slag af mått

än de ursprungliga; att på flera ställen församlingarna sjelfva afskaffa^

helgonskylden, antingen så att den fått alldeles upphöra att utgå, eller

ock att de dertill skyldiga fastigheterna i stället fått erlägga viss penningeafgift;

att det säkerligen till undvikande af framtida tvister om erläggande

af helgonskyld eller lösen derför vore bäst, om helgonskylden helt och

hållet afskaffades utan att i dess ställe sattes någon kontant afgift, men

att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke obetingadt kunde gå in

derpå, då, såsom äfven skett, häremot med skäl kunde framhållas, att genom

borttagande af denna endast af vissa fastigheter utgående utskyld, hvilken,

antingen den användes till aflöning åt klockaren eller för kyrkotjensten

eller folkundervisningen, bidroge till fyllande af ett kommunalt behof,

större kraf måste ställas på öfriga skattskyldige och således en dessa fastigheter

nu åliggande skattebörda öfverflyttas jemväl på skattskyldige, som

icke innehade dylik fastighet, hvilket skulle innebära en orättvisa mot de

senare; att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande derför funnit sig icke

kunna tillstyrka den ifrågasatta åtgärden i annan män, än att helgonskylden

finge afskaffa^ i de församlingar, der redan så skett enligt församlingarnas

laga kraftvunna beslut, äfvensom der genom sådant beslut,

hvilket dock icke torde böra tillerkännas giltighet emot flertalet afgifna

röster af skattskyldige, som icke innehade helgonskyldspligtig fastighet,

framdeles bestämdes, att helgonskylden skulle upphöra att utgå, samt att

i de församlingar, hvilka fortfarande ville disponera helgonskylden, densamma

borde omsättas och utgå i penningar efter samma eller liknande

beräkningsgrund, som stadgats i 7 § af nådiga kungörelsen angående allmänt

ordnande af klockarnes löneinkomster, samt det omsatta värdet derefter

i sammanhang med kommunalutskylderna efter fyrk utdebiferas på

de fastigheter, som betalade helgonskyld.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län anför, att,

då genom nådiga brefvet den 17 september 1856 förordnats, att den till

skolan i Sölvesborg af de inom två mil från staden belägna socknar utgående

helgonskyld skulle från skolan skiljas och till församlingarna

återställas, Sölvesborgs skola icke numera torde från Mjellby, Gam
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

malstorps, Ysane och Ifvetofta socknar, hvilka vore belägna på mindre än

tva mils afstånd från staden, ega att åtnjuta någon helgonskyld; att, hvad

anginge de från Gammalstorps och Ysane församlingar till Karlshamns

allmänna läroverk utgående penningebelopp af tillhopa 5 kronor 92 öre,

på grund af den utredning läroverkskollegiet lemnat i fråga om beskaffenheten

af berörda ersättningsbelopp, torde kunna antagas, att detsamma ej

vore att hänföra till helgonskyld, helst detsamma i- så fall otvifvelaktigt

både blifvit från skolan skildt och till församlingarna återstäldt, i likhet

med hvad enligt förenämnda nådiga bref stadgats i fråga om den öfriga skolor

inom Lunds stift förut tillagda helgonskyld; att helgonskyld till presterskapet

syntes utgå endast till kyrkoherden i Gammalstorps och Ysane

församlingars pastorat; att, då nämnda helgonskyld fortfarande borde utgå

till honom för den tid den för 50 år från den 1 maj 1809 faststälda

lönereglering ännu skulle ega bestånd, derest ej öfverenskommelse kunde

mellan församlingen och kyrkoherden träffas derom, att församlingen,

emot befrielse från utgörande af helgonskyld, åtoge sig byggnadsoch

underhållsskyldighet å prestgården, hvilken skyldighet hittills torde

hafva ålegat kyrkoherden ensam, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge,. att beslut om indragning af den med ifrågavarande kyrkoherdebeställning

förenade helgonskyld för det närvarande ej kunde ifrågakomma,

utan att frågan derom borde göras till föremål för särskild

pröfning senast i sammanhang med fastställande af ny lönereglering för

kyrkoherden; att helgonskyld i öfrigt uppgifvits utgå endast i Kristianopels,

Tvings, Eringsboda, Lösens, Augerums, Tjurkö, Jemshögs, Mjellby och

Mörrums församlingar; att det syntes Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

sannolikt, att nämnda utlaga inom Kristianopels, Tvings och Eringsboda

församlingar, hvilken der skulle utgå med en skäppa korn af hvarje

hemmansnum.mer, i sjelfva verket ej utgjorde helgonskyld utan blifvit förblandad

med den på samma sätt utgående så kallade klockareskäppan,

hvilken,, på grund af 13:de punkten i nådiga stadfästelsen den 9 juni

1747, tillkomme klockare i de församlingar inom länet, der reglering af

klockarnes löneinkomster i enlighet med bestämmelserna i nådiga kungörelsen

den 2 november 1883 ännu icke blifvit genomförd; att otvifvelaktigt

den spanmålsersättning af 2 kronor 50 öre från hvarje hemmansnummer,

som tillkomme nuvarande klockaren i Lösens och Augerums

församlingar jemväl från ön Tjurkö, hvilken förut tillhört Augerums församling,

ej utgjorde ersättning för helgonskyld; att Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande icke med stöd af nu lemnade eller eljest hos Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillgängliga upplysningar tilltrodde sig

kunna afgöra, huruvida angifva aflöningsförmån till klockaren i Mörrums

Afgifna

yttranden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

Afgifna

yttranden.

och Jemshögs församlingar samt till klockaren och organisten i Mjellby

församling vore att hänföra till helgonskyld; att, ehuru således den oegentlighet

uppkommit, att inom åtskilliga församlingar nådiga kungörelsen den

2 november 1883 origtigt tillämpats så till vida, att den så kallade klockareskäppan,

som förblandats med helgonskyld, icke blifvit helt och hållet

indragen utan endast omsatt i penningar och anvisad för andra ändamål

än klockarens aflöning, inom högst tre församlingar i länet helgonskyld

eller ersättning derför verkligen tillkomme klockarne och inom Mjellby

församling jemväl organisten; samt att, då härtill komme, att nämnda

helgonskyld uppginge till jemförelsevis så ringa belopp, att dess upphörande

och klockarens aflönande helt och hållet af medel, som sammanskötes

efter de för kommunalutskylders utgörande i allmänhet stadgade

grunder, ej skulle i nämnvärd mån betunga de församlingsmedlemmar,

hvilka ej deltagit i helgonskylden, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

tillstyrkt bifall till förslaget om afskaffande af den helgonskyld inom länet,

som möjligen inginge i aflöning till vissa klockare och till organisten i

Mjellby församling, i den mån detta kunde ske utan kränkning af dessa

kyrkohetjentes rätt, äfvensom att dem i stället för helgonskyld tillkommande

löneförmåner af församlingarna borde utgöras efter de för kommunalutskylder

stadgade grunder.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län anser, att

helgonskylden lämpligen kunde regleras på det sätt, att staten öfvertoge

dess utbetalning till vederbörande efter markegångspris eller annat lämpligt

lösningssätt, mot det att den, som nu vore pligtig att utgöra utskylden,

finge densamma sig i vanlig ordning debiterad såsom i penningar fixerad

skatt, men med rättighet att, om så åstundades, lösa densamma med det

kapital, som efter faststäld räntefot motsvarade skattens belopp; från

hvilken hemställan landssekreteraren i länet emellertid varit skiljaktig och

anfört, att helgonskylden tillhörde den kategori af de å jorden hvilande

utskylder, som härledde sig från en tid, då man icke visste af någon annan

till deltagande i allmänna onera på landet förpligtad befolkning än jordbrukåren

och då man icke kände någon annan grund för dennes beskattning

än det mantal han innehade; att man visserligen måste erkänna det

billiga i, att den fasta egendomen åtminstone i fråga om vissa af dessa

onera finge vidkännas större skyldigheter än ändra beskattningsföremål,

hvarom de af Eders Kongl. Maj:t på förslag af Riksdagen eller efter dess

hörande utfärdade nya lagar om skyldighet att deltaga i kostnaden för

byggande af tingshus, prestgård och kyrka samt om väghållningsbesvärets

utgörande på landet bure vittne; men att, livad helgonskylden anginge, vid

bedömande af huruvida denna kunde upphöra att utgå, icke borde lemnas

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

ur sigte, att berörda utskyld, till hvilket ändamål den än ursprungligen

varit anslagen, numera i Hallands län nästan uteslutande användes till

klockarnes aflöning eller folkskoleväsendets behof och således för bestridande

af utgifter, till hvilkas fyllande alla församlingsmedlemmars lika skyldighet

att bidraga blifvit genom af Eders Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse med

Riksdagens förslag utfärdade lagar bestämd; att, om derjemte hänsyn toges

dertill, att helgonskylden, äfven om man uppskattade värdet af den del

deraf, som fortfarande utgjordes in natura, till högst 1000 kronor, icke

inom de församlingar i Hallands län, der densamma användes för kyrkobetjeningens

aflönande eller folkskoleväsendet, uppginge till högre belopp

än sammanlagdt 4,500 kronor, att debiteringen och indrifvandet af denna

jemförelsevis obetydliga utskyld föranledde icke så litet besvär och trassel,

att helgonskylden i åtskilliga församlingar redan för länge sedan syntes

hafva afskaffats genom beslut, som församlingarna utan tvekan om sin

befogenhet härutinnan sjelfva fattat, samt att flertalet af de församlingar,

hvilka begagnat sig af det dem lemnade tillfälle att i frågan sig yttra, förklarat

sig ej hafva något emot, att ifrågavarande utskyld upphörde, landssekreteraren

för sin del icke tvekade att tillstyrka, det helgonskylden, der

densamma användes för folkskoleväsendets behof eller för aflönande af

klockare eller andra kyrkobetjent^ finge afskaffa^, dock med skyldighet

för vederbörande församling att, efter samma grunder som för kommunalutskylders

utgörande vore stadgade, bereda löntagare, i hvars löneförmåner

helgonskyld inginge, ersättning för den förlust, som genom berörda

utskylds försvinnande skulle drabba honom, hvaremot i de fall der helgonskylden,

såsom i Onsala församling, vore anslagen till vaxljusmedel åt

Lunds domkyrka eller något liknande ändamål, det ville synas som om

någon annan utväg för frågans lösning icke funnes, än att staten öfvertoge

utskyldens utbetalning till vederbörande efter markegångspris eller annat

lämpligt lösningssätt mot det att den, som nu vore pligtig att utgöra utskylden,

finge densamma sig i vanlig ordning debiterad såsom i penningar

fixerad skatt, men med rättighet att, om så åstundades, lösa densamma

med det kapital, som efter faststäld räntefot motsvarade skattens belopp.

Af kamrnarkolletjii utlåtande inhemtas, att kollegium, •— jemte tillkännagifvande,

att då rektor vid Sölvesborgs läroverk genom nådigt bref den 17

september 1856 tillerkänts ersättning af statsmedel för den läroverket från

Mjellby, Gammalstorps, Ysane och Ifvetofta socknar tillkommande helgonskyld,

hvilken blifvit till församlingarna återstäld, läroverkets eller stadens rätt till

nämnda ersättning ej är beroende af frågan om helgonskyld ens upphörande;

att särskild åtgärd ej torde påkallas för afskaffande af klockareskäppan i

Blekinge län, då församlingarna jemlikt nådiga kungörelsen den 2 novem
-

Afgifna

yttranden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Afgifna

yttranden.

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 53.

ber 1883 torde vara oförhindrade besluta om upphörandet af denna utlaga,

i den mån det kan ske utan kränkning af vederbörande löntagares

rätt; att de till »Karlshamns skolestats aflöning från landtkyrkorna i

Listers och Bräkne kontrakt» utgående medel af 53 kronor 54 öre, deraf

Gammalstorp betalar 3 kronor 69 öre och Ysane 2 kronor 23 öre, på sätt

Karlshamns läroverkskollegium och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Blekinge län jemväl uppgifvit, icke utgöra helgonskyld; att det belopp

af 3 kronor 19 öre, som, enligt uppgift af pastor, årligen erlägges från

Onsala församling till Lunds domkyrka, utgör så kallade vaxljusmedel,

hvilka efter särskilda bestämmelser numera utgå till universitetet i Lund

och ej heller hafva något med helgonskylden att skaffa; samt att enligt

uppgifter, lemnade år 1878 till skatteregleringskomitén, helgonskyld jemväl

skulle utgå till kyrkorna i vissa församlingar inom Göteborgs och Bohus

län, men att de i nämnda uppgifter afsedda utskylder, äfven om de benämnas

helgonskyld, icke hafva något samband med den i Skåne, Halland

och Blekinge utgående utlaga af samma namn, — i underdånighet anfört,

att, då vid tillämpning af de regleringar utaf presterskapets löner,

hvilka verkstälts på grund af nådiga förordningen den 11 juli 1862, den

till presterskapet anslagna helgonskylden i sistnämnda tre landskap, med

undantag endast för Gammalstorps och Ysane församlingar, torde komma

att utgå efter samma grunder som öfriga jorden påhvilande utskylder till

presterskapet, det icke lärer böra ifrågasättas, att denna del af helgonskylden

skulle upphöra att erläggas, så länge sagda löneregleringar äro

gällande, Gammalstorps och Ysane församlingar obetaget att om förändradt

sätt för utgörande af den presterskapet anslagna helgonskyld inom nämnda

församlingar göra särskild underdånig framställning;

att, hvad deremot beträffar den till presterskapet ej anslagna helgonskyld,

hvilken utgår efter föråldrade bestämmelser samt för ändamål, till

hvilka en församlings alla medlemmar numera eljest enligt lag ega lika

skyldighet att bidraga, det väl vore önskvärdt om densamma, som ej längre

kan betraktas såsom en klockarne efter privilegierna för all framtid tillförsäkrad

inkomst, kunde upphöra att utgå och blifva, då någon ersättning

af statsmedel för helgonskylden icke, på sätt föreslaget blifvit, lärer böra

ifrågakomma, der så erfordras ersatt med utdebitering efter samma grunder,

som för kommunalutskylders utgörande äro stadgade, hvilket ej torde medföra

någon nämnvärd skatteförhöjning för de församlingsmedlemmar, som

nu äro befriade från helgonskylds utgörande, men att kollegium, som med

hänsyn till de inom de särskilda församlingarna rådande skiljaktiga förhållandena,

funnit sig icke kunna tillstyrka en allmän och ovilkorlig föreskrift

om helgonskyldens afskaffande eller om utdebitering inom försam
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

lingarna af densamma motsvarande belopp efter andra grunder, likväl

ansett annan bestämmelse i angifna syfte ej böra meddelas, än att de församlingar

i Skåne, Halland och Blekinge, inom hvilka utgår till prestorskapet

ej anslagen helgonskyld, medgifves rättighet besluta, att densamma

ej vidare skall uppbäras, dock, för skyddande af vederbörande löntagares

rätt, med förbehåll att församlingarna må vara skyldiga att efter ofvan

angifna grunder bereda löntagare, i hvars tillförsäkrade löneförmåner helgonskyld

ingår, Ersättning för den förlust, som genom berörda utskylds

försvinnande skulle drabba honom; samt att, der helgonskylden in natura

är till lön åt viss person anslagen, densamma må afskaffas endast så vidt

denne dertill samtycker.

Departementschefen fortsatte vidare:

Beträffande de under detta ärendes behandling uppkomna frågor om

helgonskylds utgående till Sölvesborgs och Karlshamns läroverk samt Lunds

domkyrka och klockareskäppan i Blekinge, torde desamma, på grund af

de upplysningar, som af kammarkollegium lemnas, icke höra föranleda

någon åtgärd.

I afseende å den till presterskapet anslagna helgonskyld framgår af

hvad ofvan anförts, att sådan ännu utgår i en eller annan församling, der

lönereglering ännu ej börjat tillämpas, men att vid löneregleringarna helgonskyld

i gammal form bibehållits endast i ofvannämnda båda församlingar.

Denna till presterskapet utgående helgonskyld torde vara en detsamma

efter privilegierna tillförsäkrad inkomst; lika med kammarkollegium anser

jag deremot att, efter utfärdandet af Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordning

angående allmänt ordnande af klockarnes löneinkomster den 2 november

1883, detta icke vidare är händelsen med klockarehelgonskylden; i följd

hvaraf ärendet endast i förstnämnda del utgör föremål för kyrkomötets

pröfning.

Jag anhåller härefter att få angifva de skäl, som föranleda mig att

tillstyrka ett beslut afvikande från kammarkollegii nyss angifna förslag.

Det torde icke kunna förnekas, att belgonskylden i allt väsentligt

företer en omisskännelig likhet med kyrkotionden. Båda äro leinningar

åt förflutna tiders skatteformer. Båda afse ursprungligen med kyrkoinstitutionen

sammanhängande behof. Båda äro på jorden hvilande utgifter,

som ursprungligen blifvit till visst belopp i spanmål eller andra

naturaprodukter hvarje hemman eller gård påförda. Båda hafva slutligen

under tidernas lopp, på grund af kronans ingripande, blifvit i större

Afgifna

yttranden.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

eller mindre omfattning dragna från sitt ursprungliga ändamål för tillgodoseende

af andra allmänna behof; jag erinrar i sistnämnda hänseende

å ena sidan om den s. k. kronan behållna och den anordnade kyrkofonden

samt å den andra om klockarehelgonskyldens användande för

stad sskolornas behof. På båda synas de omsättningsbestämmelser, som

innehållas i nådiga kungörelsen den 11 maj 1855 i stor utsträckning hafva

vunnit tillämpning. Klockarehelgonskylden har emellertid på ett sätt, som

icke blifvit fallet med den kyrkotionde, som fråntagits kyrkorna, sedermera

i sin helhet återförts till församlingarna, hvilka enligt Eders Kongl. Maj:ts

nådiga förordning den 2 november 1883 — hvari en särskild omsättningsform

bestämmes för den helgonskyld, som vid lönereglering bibehålies för

klockaren — dessutom berättigats att besluta om helgonskyldens användande

ej endast till lön åt klockaren eller organisten utan äfven till uppehållande

af kyrkotjensten i öfrigt eller till folkundervisningens behof. Enligt mitt

förmenande bör denna i allt väsentligt förefintliga likhet mellan kyrkofonden

och helgonskylden samt den eftersträfvade likheten i all jordbeskattning

föranleda dertill, att om kyrkotiondegifvarne, såsom i föregående

punkt af detta protokoll beslutits, befrias från sin skyldighet att utgifva

tionde, helgonskyldsgifvarne jemväl befrias från sin skyldighet att utgifva

helgonskyld. Väl blir den oundvikliga följden af helgonskyldens afskrifning,

såsom vid all skattereglering, att den skattebörda, som nu hvilar

endast på vissa fastigheter, öfverflyttas jemväl på andra skattskyldige, men

det förefaller mig bättre, att en sådan omflyttning bestämmes genom statsmakternas

beslut lika för alla församlingar, än att sådant, på sätt kammarkollegium

föreslår, göres beroende af församlingarnas beslut, hvilka beslut

väl i allmänhet skulle komma att bestämmas af om helgonskyldsgifvarne

vid frågans afgörande hafva majoritet eller icke. Här är ej heller att

förbise, att de utgifter, som med helgonskylden bestridas, äro sådana, som

eljest af alla församlingens skattskyldiga skola utgöras, något som jemväl

gäller om de i klockarelönerna ingående helgonskyldsposter.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t, under förutsättning af

kyrkomötets bifall i den mån frågan är af beskaffenhet att böra kyrkomötets

pröfning i laga ordning underställas, täcktes föreslå Riksdagen att

besluta:

l:o) att den i Skåne, Halland och Blekinge utgående helgonskyld skall

från och med år 1900 upphöra att utgå;

2:o) att, der helgonskyld eller ersättning derför med visst bestämdt

belopp enligt faststäld lönereglering ingår i presterskapets aflöning, godtgörelse

skall presterskapet beredas af presterskapets löneregleringsfond, men

i annat fall vid löneregleringsbestämmelserna förblifva; samt

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kong!. Majds Nåd: Proposition N:o 53.

3:o) att, beträffande den i öfrigt utgående helgonskyld, det åligger

församlingarna att hålla nuvarande tjensteinnehafvare skadeslösa för den

minskning i aflöningsförmåner, som uppstår genom helgonskyldens upphörande.

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter täcktes

Hans Maj:t Konungen gilla hvad departementschefen sålunda

hemställt; och skulle proposition till Riksdagen

aflåtas med den lydelse bilagan C vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Karl Leijer.

n> nr.

I •.

1

Bill. till Bilcsd. Prut. 1898. 1 Sami. 1 A/d. 34 Håft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1898:84 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående upphörande af den i Skåne, Halland och Blekinge utgående helgonskyld. s. 1 i texten