Sök i Ratio Lex

Angående upphörande af den i Göteborgs och Bohus län utgående landskyld

20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1898:54, Angående upphörande af den i Göteborgs och Bohus län utgående landskyld

Dokumentets text

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kong!. Maj:ts Nåd: Proposition N:o 54.

N:o 54.

*;,)/*), ;.-r? * :f *)*■ r. {; k > : 1 i:

Kong1. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upphörande

af den i Göteborgs och Bohus län utgående landskyld;

gifven Stockholms slott den 31 december 1897.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att för sin del besluta:

att, der landskyld till kyrka eller presterskap enligt jordeboken utgår

af hemman eller lägenhet inom Göteborgs och Bohus län, egaren eller

innehafvaren må friköpa sig från skyldigheten att utgöra denna landskyld

mot erläggande af ett penningebelopp, som i årlig ränta efter fyra procent

afkastar en summa lika med landskylden, hvarvid, der densamma utgår in

natura eller efter markegångspris, till grund för löseskillingen bör läggas

mediet af de tio senast förflutna årens markegångspris, enligt Lätt, A i

länets markegångstaxa;

att beträffande prestelandskylden vederbörande ej må begagna sig af

denna rättighet under nuvarande landskyldstagarnes tjenstetid, för så vidt

dessa ej dertill lemna sitt samtycke;

att löseskillingen för prestelandskylden skall förvaltas efter samma

grund, som för kyrkokassas medel är vedertagen, med rätt för vederbörande

indelningshafvare att uppbära derå belöpande ränta;

att, sedan inlösen skett, anmälan derom skall göras hos Kongl. Maj ds

befallningshafvande för vederbörlig anteckning i jordeboken;

att, der presterskapet enligt jordeboken eger uppbära landskyld al de

detsamma till boställen anslagna egendomar med derunder brukade jordar,

denna landskyld skall utan vidare ur jordeboken uteslutas;

att beträffande presterskapets’landskyld af de detsamma på lön anslagna

mensalhemman och af prestenkesäten inom länet Kongl. Majds be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o r>4. 27

fallningshafvande och domkapitlet skola tillse, att vid blifvande ny utarrendering,

der så ej redan skett, berörda landskyld upphör att utgå; samt

att frågan om utgörande af landskyld till Kongl. och Hvitfeldtska

stipendii-inrättningen af vissa hemman samt om denna landskylds upphörande

må få bero på Kongl. Maj:ts pröfning och afgörande.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

G. F. Gilljam.

OSCAR.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kong]. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31

december 1897.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena, grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Akerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna och

grefve Wachtmeister.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för finansdepartementet,

föredrog departementschefen, statsrådet Gilljam:

Riksdagens skrifvelse den 6 maj 1891 angående upphörande af den

i Göteborgs och Bohus län utgående landskyld. Härvid yttrade departementschefen:
I

den nu föredragna skrifvelsen har Riksdagen uttalat den åsigt, att de

uråldriga skatteförhållandena inom vårt land, så vidt möjligt, borde ordnas,

och att detta borde ske vare sig oegentligheter i skatteväsendet berörde

större eller mindre delar af landet. I öfverensstämmelse med denna uppfattning

har Riksdagen ansett önskvärdt, att den under benämningen landskyld

inom vissa delar af Göteborgs och Bohus län utgående skatt, som

yore en qvarlefva af föråldrade skatteformer, måtte kunna försvinna, och

har Riksdagen, som förestält sig, att allt för stora hinder icke borde möta

för denna skattefrågas ordnande på ett med billighet och rättvisa öfverens
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

stämmande sätt, äfvensom att Eders Kongl. Maj:t, efter en i sådant syfte

verkstäld utredning, skulle finna anledning framställa förslag i ämnet, på

grund häraf anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,

om och under hvilka vilkor den inom Göteborgs och Bohus län

under benämningen landskyld utgående skatt måtte kunna upphöra att

utgå samt derefter till Riksdagen afgifva det förslag, hvartill förhållandena

ansåges föranleda.

. Sedan Eders Kongl. Maj:t i nådig remiss den 5 juni 1891 anbefalt

Eders Kongl. Maj:ts och rikets kammarkollegium att, efter vederbörandes

hörande, till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande i

detta ärende, har kammarkollegium dels satt de kyrkor och presterskap,

som äro berättigade till åtnjutande af landskyld, samt öfrige, hvilkas rätt

kunde anses vara af den föreliggande frågan beroende, i tillfälle att deruti

sig yttra, ehuru endast ett fåtal häraf sig begagnat, dels ock infordrat

underdåniga yttranden af vederbörande uppbördsförvaltningar äfvensom

underdåniga utlåtanden af domkapitlet i Göteborg och Eders Kong]. Maj:ts

befallningshafvande i länet; och har kollegium den 21 december 1894 afgifvit

eget underdånigt utlåtande i ärendet.

Jag öfvergår nu till en redogörelse för resultatet af den nu åvägabragta

utredningen.

Dervid möta först frågorna: om hvad med landskyld är att första, Landtkyiden»

dess storlek, sättet för dess utgående och hvilka rätten att uppbära den-6e?rw m'' m‘

samma tillkom och tillkommer.

Enligt den i Bohuslän vid tiden för detta landskaps förening med

Sverige ännu gällande 1604 års norska lag såväl som enligt äldre lagstiftning

förstods i allmänhet med landskyld den afgäld, som brukare af

annans jord hade att årligen erlägga till jordens egare eller den s. k. jorddrotten.

Och var vid sådant förhållande rätten att uppbära landskylden

af ett hemman eller en lägenhet ursprungligen förbunden med eganderätt

till en deremot svarande lott i den landskyldspligtiga egendomen.

Ursprungligen torde landskyldens storlek hafva varit beroende på

öfverenskommelse, men har, sedan densamma blifvit grund för fördelningen

af den till Konungen utgående ledingen och andra med denna jemförliga

prestationer, kommit att för hvarje gård utgå med ett bestämdt belopp i

penningar eller persedlar. Detta belopp kunde visserligen höjas eller sänkas,

men endast efter laglig värdering af sex gode män. I detta fall skulle

emellertid motsvarande förändring ske jemväl i den till Konungen utgående

ledingen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Enligt samma 1604 års norska lag hade den, som för lifstid legde

annans jord, att till jorddrotten erlägga ej endast berörda landskyld utan

äfven: dels såsom ersättning för den medgifna brukningsrätten (bygseln)

en till storleken på aftal beroende penningsumma, kallad första (eller lifstids)

tagan, dels ock hvart tredje år en i bestämdt förhållande till landskylden

stående afgäld, kallad tredje års tagan. Egdes gården af två eller

flere personer, uppbar hvar och en af sin lott den derå belöpande landskylden.

Bygselrätten, d. v. s. rätten att bortlega gården i dess helhet

samt deraf åtnjuta första och tredje års tagan, tillkom enligt nämnda lag

den af delegarne, som hade största lotten i gården, eller »beste manden»,

om de egde lika stora andelar i densamma.

Dessa bestämmelser gälde med vissa olikheter jemväl för kronans

samt kyrkornas och presterskapets egendomar, då de voro till särskilda

brukare upplåtna.

Under katolska tiden hade kyrkor, kloster och presterskap genom

gåfvor och testamenten eller på annat sätt kommit i besittning af ett stort

antal hemman, hemmansdelar och jordar. Vid reformationen blefvo de af

dessa egendomar, som tillhörde kloster och biskopar, med landskyld och

tagor indragna till kronan. Dessutom tillegnade sig kronan bygselrätten

till kyrkornas egendomar, af hvilka kyrkorna efter denna tid i allmänhet

uppburo endast landskylden. Härigenom har eganderätten till den kyrkolandskylden

motsvarande jord alltsedan reformationen ansetts tillhöra ej

kyrkan utan kronan, som utöfvade bygselrätten. För det fall, att odelsjordar

gifvits till kyrkan, var särskildt stadgadt, att odelsmannen vore

närmast att besitta dem för laglig landskyld till kyrkan efter sex gode

mäns värdering, dock att jordarna arfvinge efter arfvinge skulle fästas af

Konungens ombudsman, »som raader for Kircken». Efter det Bohuslän

sedermera år 1658 förenats med Sverige, inträdde följande förändringar.

Landskyld och tagor, som från egendomar inom länet utgått till kyrkor

och presterskap i egentliga Norge, indrogos jemväl till kronan. Första och

tredje års tagan samt den jemte dessa i Bohuslän till jorddrotten utgående

landbodalern kommo i likhet med landskylden att erläggas med fixa belopp,

bestämda i regel efter mantalet men i vissa fall efter landskylden.

I afseende å dispositionen af landskylden är att märka, att densamma

utgår antingen till kronan eller kyrkan eller presterskapet samt jemväl ansetts

tillkomma den s. k. Kongl. och Hvitfeldtska stipendii-inrättningen af

två nedanangifna hemman.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Kronan tillkommande landskyld och tagor (under hvilket sistnämnda«>oBanj inbegrepp

i det följande jemväl innefattas landbodalern), blefvo, i likhet med skyhl

kronans afrad och städslor i gamla Sverige, ganska snart i jordeböckerna

införda. Dervid upptogs, hvad kronan sålunda tillkom, såsom ränta med

det s. k. kronovärdet, enligt hvilket invånarne i Bohuslän efter föreningen

med Sverige fått tillåtelse att lösa de i räntan ingående persedlarne. Alla

dylika afgifter till kronan hafva sedermera, äfven i fall af indragning

från kloster, biskopar, kyrkor eller presterskap, underkastats de i Eders

Kongl. Majt:s nådiga kungörelse den 5 juni 1885 och lagen den 2 december

1892 om afskrifning af grundskatten meddelade bestämmelser.

Jag öfvergår nu till den landskyld, som utgår till kyrkor och presterskap. *yrrk°”a£°pt

Till en början upptogos kyrkor och presterskap tillkommande landskyld landskyld.

samt presterskapets tagor, der de omnämndes i jordeböckerna, endast anteckningsvis

vid de landskyldspligtiga egendomarna. Men sedan kammarkollegium

den 21 februari 1694, till svar på åtskilliga frågepunkter angående

jordebokens inrättande i Bohuslän, föreskrifvit, bland annat, att

presternas landskyld och städslor af deras mensalielägenheter, hvilka dittills

årligen upptagits och afförts i räkenskaperna, skulle i jordeboken införas,

hafva berörda landskyld och tagor i likhet med de kronan tillkommande

upptagits i jordeböckerna bland kronans räntor, dock med anteckning

om deras disposition. Landskylden infördes dervid med det ofvannämnda

s. k. kronovärdet. Der landskylden var bestämd i persedlar, torde

kyrkor och presterskap varit berättigade att i regel uppbära desamma in

natura. Landskylden har dock kommit att i allmänhet utgöras efter nämnda

kronovärde med den förändring, som blifvit en följd af den år 1776 föreskrifna

myntvalvation. Detta har vunnit särskild bekräftelse beträffande

kyrkolandskylden genom nådiga resolutionen den 5 oktober 1786 angående

beräkningssättet vid landskyldens utgörande till bohuslänska kyrkorna samt

beträffande de i prestelandskylden ingående hudar och skinn genom nådiga

resolutionen den 29 september 1825, enligt hvilken Kongl. Maj:t förklarat,

det vederbörande heminansegare icke kunde förpligtas utgifva de till

presterskapet anslagna hudar och skinn in natura eller för desamma erlägga

högre lösen än den, hvartill dessa persedlar upptoges i jordeboken. Ett

undantagsförhållande i detta afseende intages endast af de i presterskapets

landskyld ingående persedlarna malt och smör, hvilka presterskapet anses

ega rätt att utfordra in natura, ehuru desamma, enligt hvad Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande meddelat, numera i regel lösas efter markegångspris.

Hvad angår presterskapets landskyldssmör synes ej någon sär
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 54.

prtitersUpt föreskrift i detta afseende hafva blifvit meddelad. Beträffande åter

Flandskyld, landskyldsmaltet har Kongl. Maj:t den 9 januari 1773, sedan allmogen i

Lane och Tunge härad af Sunnervikens fögderi anhållit att få lösa berörda

malt efter jordebokspriset med tre daler silfvermynt tunnan, funnit sådana

skäl icke vara anförda, som kunde befria allmogen från dess utgörande in

natura, om icke någon särskild öfverenskommelse derutinnan kunde träffas

mellan vederbörande. Vidare har Kongl. Maj:t den 1 november 1839, med

anledning af gjord ansökning, att det till presterskapet i Bohuslän utgående

landskyldsmaltet i likhet med hvad genom nådiga resolutionen den 29

september 1825 stadgats rörande laudskyldspersedlarna hudar och skinn,

icke skulle få utfordi’as in natura eller betalning derför med högre belopp

än jordeboken upptoge, förklarat, att, då Kongl. Maj:t den 9 januari 1773

afslagit en likartad begäran som den ifrågavarande, samt nya skäl till bifall

ej blifvit anförda, Kongl. Maj:t icke funne skäl att till berörda anhållan

lemna bifall. Vid granskning af de inkomna ränteförvandlingsuträkningarna

för Göteborgs och Bohus län förordnade kammarkollegium den 17 mars

1869, att kyrkornas landskyld skulle efter kronovärde ingå och beräknas

i hemmanens nya räntor, men att den presterskapet anslagna landskyld,

som i landsboksräkenskaperna dittills redovisats såsom utgående efter kronovärde,

ehuru åtminstone en del prester voro berättigade erhålla landskyldsmaltet

in natura eller efter markegångspris, skulle frånskiljas jordeboksräntan

och ej beräknas till ny ränta utan antecknas i blifvande jordebok

inom kolumn. På grund häraf upptogs i de år 1871 upprättade förteckningar

öfver de till statsverket mot ersättning af statsmedel indragna ränteoch

tiondeanslag väl kyrkornas landskyld jemte presterskapets tagor, hvilka

senare jemväl ingått och beräknats i hemmanens nya räntor, men ej presterskapets

landskyld. Detta berodde i hvad angår kyrkornas landskyld emellertid

på en missuppfattning. Kyrkolandskylden utgjorde nemligen icke

någon af kronan på kyrkorna öfverlåten rättighet. Således borde den icke

heller med kronans räntor sammanföras. Densamma har ock, jemlikt

kammarkollegii beslut den 21 september 1882, i likhet med presterskapets

förts inom kolumn i den af kollegium den 21 derpåföljde december faststälda

jordeboken för länet, att till kyrkorna såsom före år 1871 utgöras.

I följd häraf har ock kollegium sistnämnda dag jemväl förordnat, att denna

landskyld skulle uteslutas från ofvanberörda förteckningar öfver de år

1871 till statsverket indragna ränte- och tiondeanslag. Till följd häraf

erlägges landskylden fortfarande allmänt af de landskyldspligtiga egendomarna

omedelbart till kyrkor och presterskap. De enda undantag härifrån,

som af kammarkollegium angifvas, utgöra länsmansboställena n:o 1

:/4 mantal Skandal Mellangärden i Solberga socken med landskyld till Sol
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

berga kyrka af 1 2 öre och n:o 1 ett mantal Nedre Hällesäter i Krogstads Kyrkors och

socken med landskyld till Krogstads kyrka af en krona 50 öre äfvensom landskyld’

de för statsverkets räkning utarrenderade hemmanen n:o 1 ett mantal

Tronnum Mellangård i Torsby socken med landskyld till Torsby kyrka af

(i öre och n:o 1 ett mantal Kragenäs i Tanums socken med landskyld

till Tanums kyrka af 75 öre. För dessa fyra landskyldsbelopp utbetalas

på grund af särskilda med nämnda hemmans grundskatter vidtagna åtgärder,

äfven efter det kollegium den 21 december 1882 förordnat, att

kyrkolandskylden skulle uteslutas från förteckningarna öfver de till statsverket

indragna ränteanslag, ersättning till vederbörande kyrkor af statsmedel.

Så väl kyrko- som prestelandskylden är för ett stort antal hemman

bestämd i penningar, för andra åter, särskildt inom Norr- och Sunnervikens

fögderi, i persedlar. Der lapdskylden är bestämd i persedlar, hafva

dessa i allmänhet upptagits i nya jordeboken, dervid för kyrkolandskylden

tillika angifvits kronovärdet (t. ex. 6 kubikfot 3 kannor malt utgå med

en krona 50 öre), hvaremot för de i prestelandskylden ingående persedlar

endast undantagsvis angifvits det värde, hvarefter de lösas, äfven der

detta ostridigt sker efter kronovärde. Om det presterskapet tillkommande

landskyldsmaltet och -smöret uppskattas efter 1894 års markegångspris,

utgörande för en kubikfot malt en krona 96 öre och för ett skålpund

smör 68 öre, samt öfriga i prestelandskylden ingående persedlar omsättas

efter kronovärdet, utgörande för fem skålpund ål 6 sk. b:co, en bock 16

sk. b:co, ett lam 12 sk. b:co, ett skinn 2 sk. b:co, en hud 24 sk. b:co, ett

höns 2 sk. b:co, en gås 6 sk. b:co, 3,15 kubikfot salt 24 sk. b:co, en tunna

makril 3 rdr b:eo, 1,575 kubikfot korn 12 sk. b:co samt 1,05 kubikfot råg

8 sk. b:co, belöper sig, enligt kammarkollegii utlåtande bifogade, efter 1881

års jordebok fögderivis uppgjorda förteckningar, prestelandskylden för länet

till ett belopp af 2,407 kronor 28 öre och kyrkolandskylden till 261 kronor

82 öre eller tillsammans 2,669 kronor 10 öre.

Kyrko- och prestelandskylden utgår ej endast af hemman och lägenheter

inom den socken eller det pastorat, hvars kyrka och presterskap äro

berättigade uppbära landskyld, utan äfven af egendomar, belägna inom

andra socknar, till och med i andra fögderier. Af de landskyldspligtiga

egendomarna, 665 till antalet, utgöra 323 i landskyld 25 öre eller derunder

samt 17 endast 1 öre. Det högsta beloppet af kyrkolandskylden är 41

kronor 9 öre och tillkommer Tanums, det lägsta är 3 öre och tillkommer

Hee kyrka. Af prestelandskylden uppbäres det högsta beloppet 517 kronor

54 öre af presterskapet i Skee, det lägsta 4 öre af presterskapet i Kareby

pastorat. Enligt jordeboken skall presterskapets landskyld tillfalla vederbörande

kyrkoherde, med undantag endast för i kammarkol legd utlåtande

Bill. till Rilcsd. Prat. 1898. 1 Sami. I Afd. .14 Raft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Kyrkors och

preslerskaps

landskyld.

34 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

uppräknade två enkesäten och två under ett dylikt enkesäte hörande jordlägenheter,

hvilkas landskyld angifvits tillkomma kyrkoherdeenkan eller

boställshafvaren. Härvid torde följande vara att erinra. Af Konung Fredrik

III har den 29 augusti 1648 förordnats, att prestenkorna i Norge i deras

enkesäte skulle hafva af prestebolens jordar den bästa näst den presten

sjelf innehade, »qvitt och frij uden all anden besvering». Denna prestenkesätenas

förmån af frihet från utlagor har ock sedermera genom kongl.

stadfästelserna den 11 augusti 1756 och den 30 september 1761 bekräftats.

Vidare har Kong]. Maj:t uti nådigt bref af den 6 december 1782 förklarat,

att prestenkor borde innehafva sina enkesäten med lika rätt som kyrkoherdarne

de dem anslagna boställen förvaltade, utan att för dem behöfva

erlägga annan ränta än den, som tilläfventyrs kunde vara indelt på militien.

Med anledning af allt hvad sålunda härutinnan förekommit har

kammarkollegium i ett enstaka mål genom utslag den 29 februari 1816

befriat en prestenka såsom innehafvare af ett prestenkesäte från erläggande

af landskyld för berörda enkesäte till vederbörande kyrkoherde. Af detta

kollegii utslag, som finnes åberopadt i 1825 års jordebok vid åtskilliga

prestenkesäten, torde framgå, att prestelandskylden ej endast af de fyra

ofvannämnda egendomarna utan af samtliga prestenkesäten, den tid desamma

innehafvas af kyrkoherdeenka, skall, så vidt densamma bör utgå,

tillfalla denna och ej, såsom jordeboken angifver, kyrkoherden i pastoratet.

Då emellertid såväl prestenkesäten som mensalhemman i Göteborgs och

Bohus län numera jemlikt nådiga brefven den 11 juli 1862 och den 9

september 1873 skola vid inträffande ledighet genom Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes och domkapitlets försorg för indelningshafvarens räkning

upplåtas på arrende i enlighet med föreskrifterna i nådiga brefvet den

12 november 1858 angående utarrendering af presterskapets annex- och

mensalhemman i Skåne, Halland och Blekinge, kan det sättas i fråga,

huruvida af dessa egendomar jemte arrende landskyld bör utgå till indelningshafvaren.

De löneregleringsresolutioner, som faststälts för de pastorat

inom länet, i hvilka landskyld utgår till presterskapet, innehålla samtliga

bestämmelser, som trygga vederbörande kyrkoherdar vid rätten att uppbära

dem anslagen landskyld, med undantag af de för Uddevalla, Näsinge och

Bogenäs pastorat. Inom Uddevalla pastorat utgår dock landskyld till

presterskapet endast af prestenkesätet n:o 1 1/2 mantal Orreqvisla i Lane Ryrs

socken. Kyrkoherden i Näsinge pastorat har hos Eders Kongl. Maj:t anhållit,

att, då nådiga resolutionen den 17 juli 1868 angående lönereglering

för kyrkoherden i nämnda pastorat icke innehölle bestämmelse om den

landskyld, som till kyrkoherden derstädes af ålder utgått från uppgifna

hemman, Eders Kong!. Maj:t måtte meddela sådan förklaring af nämnda

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

35

resolution, att berörda landskyld finge uppbäras i sammanhang med öfriga Kyrkor* och

från församlingarna till presterskapet derstädes utgående löneförmåner, landskyld"

Eders Kongl. Maj:t bar emellertid genom nådigt beslut den 16 januari

188t), då egarne och innehafvare af hemmanen bestridt att till kyrkoherden

erlägga ifrågavarande landskyld, funnit denna framställning innefatta

ett ämne, som icke utgjorde föremål för Eders Kongl. Maj:ts omedelbara

pröfning och hänvisat sökanden att hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet efter befogenhet väcka talan mot vederbörande för

landskyldens utbekommande. Då presterskapet i Bohuslän emellertid vid

länets förening med Sverige genom fredsfördragen tillförsäkrats en orubbad

besittning af sina rättigheter, hvilken försäkran vunnit ytterligare bekräftelse

genom Malmö recess och flera kommissioners beslut samt nådiga bref och

förordningar, torde presterskapet vara berättigadt att för all framtid åtnjuta

den inkomst landskylden för dem innebär, äfven om i vederbörande löneregleringsresolutioner

icke förekommer någon bestämmelse, som tillförsäkrar

dem en sådan rättighet; och torde kyrkorna med lika rätt innehafva den

landskyld, som blifvit dem anslagen.

Den till kyrkoherdar och kyrkor utgående landskyld debiteras och

redovisas, kyrkolandskylden af vederbörande kyrkovärdar för kyrkans räkning

och prestelandskylden för vederbörande kyrkoherdars räkning af uppbördsmännen

för redovisning af presterskapets inkomster eller andra, hvarför

statens embets- och tjensteman med dess debitering i regel icke hafva

något att skaffa.

Jag har ofvan omnämnt, hurusom landskyld från två hemman ifråga- Hvit/. siiP.

satts skola tillkomma Kongl. och Hvitfeldtska stipendii-inrättningen. Med,"r;siand5ij''wafseende

härå är förhållandet följande:

De ifrågavarande två hemmanen äro skattehemmanen n:o 1 5/6 mantal

Vrångebäck i Bro socken och n:o 1 ett mantal Hästhagen i Berffendals

socken af Sunnervikens fögderi; hemmanen upptogos i 1881 års jordebok

med anteckning, att de tillhörde nämnda stipendii-inrättning. Sedan

anmärkning deremot framstälts, förordnade kammarkollegium den 30 november

1883, att dessa anteckningar skulle utgå samt i stället antecknas

vid det förra hemmanet, att nämnda, inrättning deraf egde en tunna malt

och vid det senare sexton kappar malt, i enlighet med hvad äldre jordeboksanteckningar

utvisade. Af de hos kollegium förvarade handlingar

framgår emellertid ej, huruvida Kongl. och Hvitfeldtska stipendii-inrättningen

af nämnda hemman uppbär berörda landskyldsbelopp; dock torde i

hvarje fall med ifrågavarande anteckningar närmast afses att angifva, det

stipendii-inrättningen i hemmanen eger en mot landskylden svarande jord.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Egan der ätten

till den landskyldspligtiga

jorden.

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N;o 54.

Det är redan i det föregående nämndt, hurusom alltsedan reformationen

eganderätten till den kyrkolandskylden motsvarande jord kommit

att betraktas såsom tillhörande kronan. Efter Bohusläns förening med

Sverige har af kronan beträffande flertalet af de till presterskapet landskyldspligtiga

egendomarna, der de ej disponerades såsom boställen för

kyrkoherdar och komministrar eller såsom prestenkesäten, gjorts gällande

en liknande rätt. En gensaga häremot inlades genom kongl. brefvet den

12 april 1819, hvari förordnades, att när det befunnes, att ett hemman

verkligen vore annex- eller mensalhemman, hvartill åboens besittningsrätt

tillkommit genom kyrkoherdens städsmål, skatteköp å ett dylikt hemman

ej borde beviljas. Detta stadgande fick dock ej någon större betydelse, då

flertalet hemman och lägenheter, i hvilka presterskapet egt större delen

eller bästeinans rättighet, redan blifvit för kronans räkning försålda till

skatte; och har kronan äfven efter denna tid betraktats såsom egare till

den prestelandskylden motsvarande jord, der presterskapet endast egt mindre

del af en egendoms landskyld.

Sedan presterskapets tagor indragits till statsverket, är förhållandet

numera sådant, att kyrkor och presterskap endast ega att af de landskyldspligtiga

egendomarna uppbära den till beloppet en gång för alla bestämda

landskylden, hvaremot, med undantag af de såsom kyrkoherde- och komministersboställen

samt prestenkesäten disponerade egendomarna äfvensom

de få återstående mensalhemmanen, eganderätten till den berörda landskyld

möjligen motsvarande jord, derest densamma ej genom skatteförsäljning eller

på annat sätt öfverflyttats på enskilde, kommit att anses tillhöra kronan.

De landskyldspligtiga egendomarna upptagas i senaste jordebok dels

under krono- samt dels och i allmänhet under skatte- eller frälsetitel.

De under kronotitel hänföras antingen bland kronoegendomar under

enskild disposition, i hvilket fall desamma i allmänhet återfinnas på förteckningarna

öfver de till skatte försäljningsbara hemman och lägenheter,

eller bland kronoegendomar under allmän disposition (kyrkoherde-, komministers-

och klockareboställen, prestenkesäten, mensalhemman, kyrkoegendoinar,

civila boställen samt egendomar, utarrenderade för statsverkets räkning).

Vid de egendomar, som införts i jordeboken under skatte- eller

frälsetitel, har den jord, som motsvarar kyrko- och prestelandskylden, vanligen

genom skatteköp eller på annat sätt öfverförts till enskilde under

tyst eller uttryckligt förbehåll om skyldighet för egaren att till kyrka och

prest fortfarande utgöra landskyld och tagor. Dock betecknar den omständigheten,

att ett hemman, hvaraf landskyld utgår till kyrka eller presterskap,

upptages i jordeboken under skatte- eller frälsetitel, icke alltid att

eganderätten till den mot landskylden svarande jord öfvergått till enskilde.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Det är redan i det föregående omnämndt, hurusom kammarkollegium Äganderätten

deri 21 februari 1694 meddelade en föreskrift, med stöd hvaraf kyrkornas ,kyi<upiigtiga

landskyld samt presterskapets landskyld och tagor, i likhet med kronans, fordenupptagits

i jordeboken bland kronans räntor med anteckning om deras

disposition. Vid samma tillfälle förordnade kammarkollegium, att de skattehemman,

hvaruti kronan egde mera än hälften eller bästemansrättighet, skulle

införas i jordeboken under kronotitel, dock skatteegaren dennes del förbehållen,

men att, der kronan egde mindre än hälften i ett hemman, detsamma

ej borde klyfvas utan förblifva under sin vanliga skattetitel med

tillbörlig annotation samt kronans rätt såsom förut observeras i specialräkningen.

I enlighet med denna föreskrift hafva sådana hemman, af hvilkas

landskyld kronan, kyrkan eller presterskapet egde endast en mindre del, uti

jordeböckerna i deras helhet upptagits under skatte- eller frälsetitel. Detta

var ju en oegentlighet, och vid granskning af de inkomna ränteförvandlingsuträkningarna

för länet framstäldes derför anmärkningar, att vid många

egendomar, införda under skattetitel, kronan sålunda egde viss andel, som

rätteligen borde upptagas såsom krono. Dessa anmärkningar öfverlemnades

af kollegium till kammaradvokatfiskalsembetet för att i afseende å naturen

af ifrågavarande egendomar efter befogenhet talan i vederbörlig ordning

anhängiggöra och utföra.

Med anledning deraf anhärigiggjorde advokatfiskalsembetet i åtskilliga

fall, der jordeboksanteckningarna tydligen angåfvo, att kronan, kyrkan eller

presterskapet egde viss andel i ett hemman (uttryckt i landskyld eller

öresbol) samt landskyldens belopp eller öresbolens antal för hela hemmanet

var kändt, rättegångar, i syfte att visst mantal af hemmanet borde öfverföras

från skatte till krono samt disponeras i öfverensstämmelse med de

om kronohemman gällande författningar; och biföllo domstolarne i allmänhet

de af advokatfiskalsembetet sålunda framstälda yrkandena. De kronan

sålunda tilldömda hemmansdelarna blefvo, äfven i de fall då landskylden

uppbäres af kyrkor eller presterskap, i jordeboken öfverförda till kronoegendomar

under enskild disposition samt upptogos vanligen på förteckningarna

öfver de till skatte försäljningsbara egendomar inom länet. Men

åtskilliga under skatte- eller frälsetitel i jordeboken upptagna hemman

återstå, af hvilka kyrkor eller presterskap ega uppbära landskyld, utan att

eganderätten till den mot berörda landskyld svarande jord öfvergått till

hemmanens innehafvare, på sätt anteckningarna i jordeboken vid flera

hemman jemväl utvisa. Visserligen kunde det för de enskilde vara af vigt

att få undanröjd ovissheten om någon kronojord finnes inom ett landskyldspligtigt

hemman. Från kronans sida synes deremot icke någon anledning

föreligga att. göra anspråk på denna eganderätt, då kronan deri
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

genom endast skulle erhålla den obetydliga skatteköpeskillingen, som knappast

torde motsvara de med en rättegång förbundna besvär och kostnader.

Och anser kammarkollegium åtgärder för afskaffande af kyrko- och prestelandskylden

i hvarje fall kunna vidtagas utan samband med frågan om

eganderätten till den mot denna landskyld möjligen svarande, kronan tillhöriga

jord.

LiMutSmed‘ InnaT1 jag öfvergår till en redogörelse för de af vederbörande inlandgiuet.

fordrade nu afgifna yttranden, tillåter jag mig erinra, hurusom den till

kyrkor och presterskap i Göteborgs och Bohus län utgående landskyld

med landgillet i Skåne, Halland och Blekinge företer åtskilliga beröringspunkter.

Bland de kyrkorna i sistnämnda landskap sedan äldre tider tillhörande

jordlägenheter finnas åtskilliga, hvaröfver de icke ega fri dispositionsrätt,

utan hvilka på grund af 13 p. i kongl. förordningen den 16

oktober 1723 angående skånska presterskapets uppbörd samt 53 §i nådiga

resolutionen på allmogens besvär den 28 juni 1731 böra under prestgård

eller annat vanligt hemman ständigt brukas mot erläggande af landgille

och städja. Jemlikt nådiga brefvet den 8 februari 1867 och kainmarkollegii

derpå grundade kungörelse den I mars samma år tillkommer det

numera visserligen vederbörande församlingar att sjelfva bestämma beloppet

af den afgäld, som för dylika jordområden bör till kyrkan erläggas, med

rättighet för jordens innehafvare, derest denne med församlingens beslut

icke åtnöjes, att hänskjuta frågan till afgörande af Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande och biskopsembetet. Många af dessa jordar äro emellertid

hvarken till läge i öfrigt eller areal och beskaffenhet närmare kända.

I afseende å sistnämnda lägenheter har Eders Kongl. Maj:t den 22

oktober 1886 utfärdat kungörelse, hvarigenom, bland annat, bestämts, att,

derest aftal träffas mellan församlingen och egaren af det hemman, inom

hvars område dylik lägenhet finnes, om lägenhetens försäljning, sådant aftal

skall jemte öfriga ärendet rörande handlingar af kyrkostämmans ordförande

insändas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som har att gemensamt

med domkapitlet ärendet till behandling företaga; att köpeskillingen för

sådan jord icke må understiga ett belopp, som i årlig ränta efter tre för

hundrade afkastar en summa lika med den årliga afgälden, samt att, om

afgälden utgår med en eller flera persedlar in natura eller efter markegångspris,

penningvärdet skall beräknas efter senast faststälda tioåriga

medelinarkegångspris för länet; att om Kong]. Maj:ts befallningshafvande

och domkapitlet finna försäljningen vara med denna kungörelse öfverensstämmande

och i öfrigt till kyrkans nytta, genom deras försorg handlin
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

garna skola insändas till kammarkollegium, som det tillkommer att afgöra,

huruvida försäljningen må ega rum eller icke; äfvensom att sedan kammarkollegium

till försäljningen lemnat bifall, samt köpeskillingen blifvit till

kyrkans kassa inbetald, församlingen eger att låta behörigt köpebref för

köparen utfärda.

Af nu afgifna yttranden framgår hufvudsakligen följande: ^uranda?*

Egarne eller innehafvarne af landskyldspligtiga hemman och lägenheter, y

hemställa, att den till kyrkor och presterskap anslagna landskylden måtte

upphöra att utgå, och hafva i samband dermed föreslagit, en del att de,

som af landskylden haft sin lön, borde erhålla godtgörelse genom medel,

uttaxerade på ett med rättvisa och billighet mera öfverensstämmande sätt

än nu vore fallet, andra åter att för prestelandskylden ersättning, beräknad

efter medelmarkegångspris, borde utgå af allmänna medel, dock endast

intill dess ny reglering af presterskapets löner egt rum.

Af kyrkoherdarne hafva tvä ansett, att landskylden fortfarande borde

utgöras af de landskyldspligtiga egendomarne till kyrkor och presterskap,

en icke haft något att erinra mot, att den honom tillkommande landskyld

upphörde att utgå på sätt hittills egt rum, för så vidt full ersättning för

densamma, beräknad enligt gällande tioårigt medelmarkegångspris, utan

olägenhet kunde beredas, samt en medgifvit landskyldens afskaffande under

förutsättning, att statsverket öfvertoge densammas utbetalande.

Af församlingarna hafva tre församlingar ej velat medgifva, att kyrkorna

skulle förlora landskylden, ej heller att denna utskyld skulle erläggas af

andra skattskyldige än innehafvarne af de egendomar, vid hvilka densamma

såsom en särskild grundskatt sedan äldre tid varit fästad; två icke haft

något att invända mot den förändring, hvartill den af Riksdagen gjorda

framställning kunde föranleda; tve församlingar äfvensom en församlings

kyrkoråd medgifvit landskyldens afskaffande under förutsättning, att vederlag

för densamma lemnades kyrkorna af statsmedel; tvä ej heller haft något

att erinra vid, att kyrkolandskylden upphörde att utgå, för så vidt saken

utan andras betungande kunde på ett med rättvisa och billighet öfverensstämmande

sätt ordnas så, att kyrkorna för landskylden finge full eller

vederbörlig ersättning.

Af komministrarne hafva tvä, med framhållande, bland annat, att i

flere pastorat kyrkoherdarne ej utkräft den komministersboställen enligt

jordeboken påförda landskyld till kyrkoherdarne, samt att berörda landskyld,

der densamma utginge, löstes än efter markegångspris än efter det

låga kronovärdet, anhållit, att uttrycklig bestämmelse måtte meddelas om

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Maj:Us Nåd. Proposition N:o 54.

Nuu/anden deuPPhörande af ifrågavarande landskyld eller, derest densamma fortfarande

y rån en. gj;uije er}ä,ggas, att den måtte få lösas efter sistnämnda värde.

Af de yttranden, som afgifvits af uppbörds/ör v altningärna framgår:

att uppbördsförvaltningen i Göteborgs fögderi föreslagit, det egare af

hemman eller lägenhet, hvaraf landskyld till kyrka enligt jordeboken utginge,

borde få friköpa sig från skyldigheten att utgöra densamma mot

inbetalning till vederbörande kyrkokassa af ett belopp, motsvarande det

efter en räntefot af fem för hundrade uträknade kapitalvärdet å den utgående

landskyldskatten; att uppbördsförvaltningen i Inlands fögderi hemstält,

det skyldigheten att utgöra årlig landskyld till kyrka och presterskap

måtte aflösas medelst kapitalisering, dervid möjligen 30 procent åf det

genom kapital!seringen bestämda penningebelopp borde gäldas af statsmedel;

att uppbördsförvaltningen i Sunnervikens fögderi ansett billigt, att

den till kyrkor och presterskap utgående landskylden, som i verkligheten

vore en jordskatt, mot vederlag till indelningshafvaren indroges till statsverket

samt derefter underkastades samma behandling som annan grundskatt;

att uppbördsförvaltningen i Norrvikens fögderi, under framhållande

bland annat att de hemman, som under den katolska tiden haft att erlägga

landskyld till kloster eller biskopar, liksom de hemman, hvilka före länets

förening med Sverige utgjort landskyld till kyrkor och presterskap i

socknar inom det egentliga Norge, kommit i en jemförelsevis gynsam ställning,

då deras landskyld indragits till kronan och de sålunda ej endast

erhållit förmånen att få lösa densamma efter det låga kronovärdet i stället

för efter markegång utan äfven kommit i åtnjutande af afskrifning, i

underdånighet hemstält, att, då den inom länet under benämning kyrkooch

prestelandskyld utgående skatt, hvarom efter fögderiförvaltningens åsigt

Riksdagens skrifvelse uteslutande handlade, vore en qvarlefva af föråldrade

skatteforiner, och väsentliga hinder ej syntes möta för dess eftergifvande,

särskilt om återstående 70 procent af de till kronan indragna tagor och

landskyld afskrefves, förslag måtte framläggas för Riksdagen derom, att

berörda landskyld skulle upphöra att utgå, samt presterskapet för mistning

deraf hållas skadeslöst utaf statsverket, dock endast så länge nu gällande

löneregleringsresolutioner egde kraft.

Domkapitlet i Göteborg har tillstyrkt, det landskylden för beredande

af möjlighet till åstadkommande af större likformighet i beskattningen, af

landskyldsgifvarne finge inbetalas till statsverket, med skyldighet för detta

att tillhandahålla vederbörande kyrkor och löntagare dem tillkommande

landskyld; men af domkapitlets nio ledamöter hafva fyra varit från denna

hemställan skiljaktiga och ansett, att med landskylden borde förfaras såsom

hittills.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län harAr« infordrade

i skrifvelse den 16 juni 1892 anfört, att den till kyrkor och presterskap ’Jttrandenutgående

landskyld icke vore att betrakta såsom en jordskatt i samma mening

som kronans grundskatt och således icke heller rätteligen kunde underkastas

samma behandling, som den senare undergått; att Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande likväl ansåge sig kunna instämma i Riksdagens i den

föreliggande skrifvelsen uttryckta mening, att merberörda landskyld vore

en qvarlefva från föråldrade skatteformer, samt att det vore synnerligen

önskvärdt, om densamma kunde upphöra att utgå, i synnerhet som landskylden

högst olika tyngde länets skilda delar och mycket ojemnt drabbade

de hemman och lägenheter, som dermed vore betungade; att presterskapet

ej torde kunna mot sin vilja beröfvas dem tillkommande landskyld, med

mindre än att full ersättning för densamma lemnades; att den kyrkorna

Tillkommande landskyld icke heller torde kunna upphöra att utgå, såvida

icke skälig ersättning derför bereddes kyrkorna; att det icke torde medföra

någon lättnad för landskyldsgifvarne och icke heller afhjelpa den ojemnhet

i beskattningen, som landskylden orsakade deras hemman och lägenheter,

om densamma upphörde genom aflösning, alldenstund för det kapital, som

vid aflösningen betalades för landskylden, antingen ränteförlust skulle drabba

landskyldsgifvaren, om han af egna medel utgåfve detsamma, eller ock, i

motsatt fall, en direkt årlig ränteutgift för honom uppstå för lån af samma

kapital, hvarjemte naturligen värdet å landskyldspligtig jord efter aflösningen

komme att stiga med det belopp, hvartill aflösningspriset uppgått,

hvadan följden af aflösningen blefve, att i stället för landskyld en ständig

ränta komme att vidlåda den nu landskyldspligtiga jorden; att ehuru

hvarken rättvisa eller billighet syntes kräfva, att för landskyldens aflyftande

andra personer eller föremål än den landskyldspligtiga jorden och dennas

egare betungades med skatter för att bereda vederbörande kyrkor och

presterskap ersättning för landskylden, denna utväg dock för enkelhetens

skull och i betraktande af det ringa värde, hvartill landskylden uppginge,

lämpligen kunde och borde för ändamålet anlitas, så mycket mera som,

då Riksdagen genom sin framställning i ämnet tydligt ådagalagt sitt intresse

lör afskaffande af landskylden i fråga på lämpliga vilkor, ett förslag

om skattens aflyftande genom anvisande af motsvarande statsanslag i penningar

lör beredande af godtgörelse derför torde kunna räkna på framgång

inom Riksdagen; att då samtliga landskyldspersedlar, med undantag

af de i prestelandskylden ingående persedlarna malt och smör, sedan långa

tider tillbaka löstes efter fixa, bestämda pris, det värde, hvartill landskylden

med nyss nämnda undantag syntes böra bestämmas, vore lätt

funnet; att hvad de presterskapet tillkommande persedlarna malt och smör

Bill. till Riksd. Prof. 189S. I Samt. 1 Afd. 84 Höft. 0

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition X:o 54.

Nu infordrade deremot anginge, innehafvare af presterliga beställningar, med hvilka inyttranden.

pomst af dyiifca persedlar vore förenad, visserligen icke kunde skiljas från

sin rätt att få desamma levererade in natura, så vida de icke ville afstå

derifrån mot viss ersättning, men att kommande innehafvare kunde förpligtas

att för dessa persedlar taga lösen efter skäligt värde, hvilket lämpligen

syntes kunna bestämmas till mediet af de tio senast förflutna årens

markegångspris; att derjemte åtgärder borde vidtagas för aflyftande af

den landskyld, som tillkomme Kongl. och Hvitfeldtska stipendii-inrättningen;

att då de s. k. tagorna eller städslorna torde vara hänförliga till

kronans räntor, ehuru de med landskyld, som till kronan indragits, och

med den till kyrkor och prester utgående landskylden stått i visst sammanhang,

det syntes Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke kunna

ifrågasättas, att dessa tagor eller städslor också borde för framtiden upphöra,

derest detta blefve händelsen med landskylden; samt att Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande på de skäl och grunder, som sålunda

anförts, tillstyrkt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition framlägga

förslag till Riksdagen om upphörande af den inom Göteborgs och

Bohus län af vissa hemman och lägenheter till kyrkor och presterskap

utgående landskylden mot ersättning derför till vederbörande med belopp,

som för de i prestelandskylden ingående persedlarna malt och smör skulle

utgå efter mediet af de tio senast förflutna årens pris enligt Kitt, A i

länets markegångstaxa och för öfriga persedlar efter det bestämda pris,

hvarefter dessa persedlar nu löstes, dock med vilkor, hvad beträffade de

båda nämnda i prestelandskylden ingående persedlarna, att nuvarande innehafvare

af presterliga beställningar, med hvilka inkomst af sådana persedlar

vore förenad, afstode från desammas leverering in natura mot erhållande

af nyssnämnda ersättning derför, samt om anvisning i riksstaten

af nödigt anslag för beredande af medel till den ersättning, som för landskylden

sålunda skulle vederbörande tillkomma, men att tillika åtgärder

skulle vidtagas, hvarigenom i sammanhang med upphörande af nämnda

landskyld jemväl den af samma ursprung och natur varande landskyld i

länet, som till kronan indragits, äfvensom den Kongl. och Hvitfeldtska stipendii-inrättningen

tillkommande måtte blifva aflyftad.

Kammar- För egen del har kammarkollegium anfört:

kollega hem- att, då den inom Göteborgs och Bohus län till kronan omedelbart ut
staiian.

g£en(]e landskylden, äfven der densamma indragits från kloster, biskopar,

kyrkor eller presterskap, ingått i de landskyldspligtiga egendomarnas grundskatt

och underkastats de i kongl. kungörelsen den 5 juni 1885 och lagen

den 2 december 1892 angående afskrifning af grundskatten meddelade be
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54. 43

»tämmelser, frågan i denna del ej torde påkalla någon vidare Eders Kongl.

Maj:ts åtgärd;

att enligt 1881 års jordebok inom nämnda län landskyld i öfrigt torde

utgå dels till kyrkor och presterskap, dels ock af skattehemmanen n:o 1

ett mantal Hästhagen och n:o 1 5/e mantal Vrångebäck till Kongl. och

Hvitfeldtska stipendii-inrättningen;

att, för så vidt sagda inrättning vore berättigad att af dessa två hemman

uppbära landskyld samt särskilda åtgärder från Eders Kongl. Maj:ts sida

kunde påkallas för dess aflyftande, frågan derom i hvarje fall torde få bero

på särskild framställning af vederbörande;

att, då den till kyrkor och presterskap utgående landskyld, hvilken

hufvudsakligen torde afsetts i Riksdagens skrifvelse, icke utgjorde någon af

kronan på kyrkor och presterskap öfverlåten rättighet, hvarken rättvisa

eller billighet syntes kräfva, att densamma, på sätt föreslaget blifvit, skulle

indragas till statsverket mot ersättning af statsmedel, ej heller att staten

eljest för dess afskaffande skulle ikläda sig ekonomiska uppoffringar, till

stöd för hvilken uppfattning af kammarkollegium åberopats ett Eders

Kongl. Maj:ts beslut den 18 mars 1887, innefattande godkännande i ett

särskilt mål af en sådan uppfattning, i hvad prestlandskylden anginge;

att vid sådant förhållande och då vederbörande kyrkor och presterskap

måste anses berättigade att allt fortfarande åtnjuta den inkomst landskylden

för dem innebure, annan utväg ej syntes kollegium vara att anlita

för att åtminstone i någon mån nå det utaf Riksdagen uttalade och i flera

afseenden beaktansvärda önskningsmål, än att möjlighet bereddes vederbörande

landskyldsgifvare att, på det sätt och under de vilkor Eders Kong].

Maj:t, der så erfordrades med Riksdagen och kyrkomötet, kunde finna skäligt

bestämma, friköpa sig från skyldigheten att utgöra landskylden mot erläggande

af ett belopp, som motsvarade denna kapitaliserad; och har kollegium

i detta afseende föreslagit:

att, der landskyld till kyrka eller presterskap enligt jordeboken utginge

af hemman eller lägenhet inom Göteborgs och Bohus län, egaren eller

innehafvaren finge friköpa sig från skyldigheten att utgöra denna landskyld

mot erläggande af ett penningebelopp, som i årlig ränta efter den

procent Eders Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma och som lämpligen

syntes kollegium böra sättas till fyra procent, afkastade en summa

lika med landskylden, hvarvid, der densamma utginge in natura eller efter

markegångspris, till grund för löseskillingen syntes böra läggas mediet af

de tio senast förflutna årens markegångspris enligt Litt. A i länets markegångstaxa;
att

beträffande prestelandskylden vederbörande ej finge begagna sig af

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

denna rättighet under nuvarande landskyldstagarnes tjenstetid, för så vidt

dessa ej dertill lemnade sitt samtycke;

att löseskillingen för kyrkolandskylden skulle inbetalas till kyrkans

kassa samt för presterskapets landskyld till pastorsembetet för att förvaltas

efter samma grund, som för kyrkokassas medel vore vedertagen, med rätt

för vederbörande indelningshafvare att uppbära derå belöpande ränta;

att, sedan inlösen skett, anmälan derom skulle göras bos Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande för vederbörlig anteckning i jordeboken;

att beträffande åtskilliga till presterskapet landskyldspligtiga egendomar,

vid hvilka någon dylik inlösen ej torde komma i fråga, särskilda föreskrifter

syntes böra meddelas;

att således, der presterskapet enligt jordeboken egde uppbära landskyld

af de dem till boställen anslagna egendomar med derunder brukade jordar,

denna landskyld, som i verkligheten icke utgjordes, utan ersättning eller

annan åtgärd torde kunna ur jordeboken uteslutas;

att beträffande presterskapets landskyld af de dem på lön anslagna

mensalhemman annan åtgärd ej syntes erforderlig än att Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande och domkapitlet erhölle föreskrift tillse, att vid

blifvande ny utarrendering, der så ej redan skett, berörda landskyld skulle

upphöra att utgå, i hvilket fall motsvarande förhöjning i arrendet till

indelningshafvaren torde vara att emotse; samt

att liknande föreskrift syntes kunna meddelas i afseende å den presterskapet

anslagna landskyld af prestenkesäten inom länet, då denna rätteligen

måste anses tillkomma samma person, som egde uppbära arrendet af

ifrågavarande egendomar.

I allo gillande hvad af kammarkollegium sålunda uttalats och med

åberopande af hvad jag ofvan anfört, tillåter jag mig hemställa, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes, under förutsättning af kyrkomötets bifall i hvad

prestelandskylden angår, föreslå Riksdagen att besluta:

att der landskyld till kyrka eller presterskap enligt jordeboken utgår

af hemman eller lägenhet inom Göteborgs och Bohus län, egaren eller

innehafvaren må friköpa sig från skyldigheten att utgöra denna landskyld

mot erläggande af ett penningebelopp, som i årlig ränta efter fyra procent

af kastar en summa lika med landskylden, hvarvid, der densamma utgår in

natura eller efter markegångspris, till grund för löseskillingen bör läggas

mediet af de tio senast förflutna årens markegångspris enligt Litt. A i länets

markegångstaxa;

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 54.

att beträffande prestelandskylden vederbörande ej må begagna sig af

denna rättighet under nuvarande landskyldstagarnes tjenstetid, för så vidt

dessa ej dertill lemna sitt samtycke;

att löseskillingen för prestelandskylden skall förvaltas efter samma

grund, som för kyrkokassas medel är vedertagen, med rätt för vederbörande

indelningshafvare att uppbära derå belöpande ränta;

att, sedan inlösen skett, anmälan derom skall göras hos Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande för vederbörlig anteckning i jordeboken;

att, der presterskapet enligt jordeboken eger uppbära landskyld af de

detsamma till boställen anslagna egendomar med derunder brukade jordar,

denna landskyld skall utan vidare ur jordeboken uteslutas;

att beträffande presterskapets landskyld af de detsamma på lön anslagna

mensalhemman och af prestenkesäten inom länet Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande och domkapitlet skola tillse, att vid blifvande ny utarrendering,

der så ej redan skett, berörda landskyld upphör att utgå; samt

att frågan om utgörande af landskyld till Kongl. och Hvitfeldtska

stipendii-inrättningen af de förutnämnda skattehemmanen samt om denna

landskylds upphörande må fa bero på Eders Kongl. Maj:ts pröfning och

afgörande.

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter täcktes

Hans Maj:t Konungen gilla hvad departementschefen sålunda

hemställt; och skulle proposition till Riksdagen

aflåtas med den lydelse, bilagan D vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo

Karl Leijer.

Dill. till Riksd. Prot. 189d.

1 Sami.

1 Afä. .94 Käft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1898:85 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition, angående upphörande af den i Göteborgs och Bohus län utgående landskyld. s. 25 i texten