Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående försäkring för beredande af pension eller lifränta

1898-01-21 · 128 sidor, varav 122 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 4,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 122 av 128 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1898:55, Med förslag till lag angående försäkring för beredande af pension eller lifränta

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 55.

1

N:o 55,

Kong!,. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

lag angående försäkring för beredande af pension eller

lifränta; Gifven Kristiania slott den 21 februari 1898.

Under åberopande af bifogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden

för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga

närlagda förslag till lag angående försäkring för beredande af pension

eller lifränta.

De till ärendet hörande handlingat skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

Bih. till Riksd. Prot. 1838. 1 Ram/. 1 Afd. 35 Höft. (N:o 55.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

Förslag

till

Lag

angående försäkring för beredande af pension eller lifränta.

1 kap.

Pensionsförsäkring. (För säkring saligt.)

1 §•

I ändamål att pension må varda de här nedan i 2 § nämnde arbetstagare

beredd, skola dessa, män och qvinnor, från det de fylt

aderton år försäkras enligt de närmare bestämmelserna i denna lag.

2 §•

1 mom. Arbetstagare, hvilka enligt denna lag skola försäkras, äro

hos arbetsgifvare mot kontant aflöning anstälde:

1) arbetare, gesäller, lärlingar, tjenstehjon, statkarlar samt andre,

hvilka i fråga om anställningen äro med dem jemförliga; samt

2) biträden vid utöfvande af handel, yrke eller jordbruks- eller

annan näring, hvilka icke afses i 1), samt verkmästare, inspektörer,

rättare och dylika arbetsförmän, derest den kontanta aflöningen ej uppgår

till ett tusen åtta hundra kronor för år räknadt.

2 mom. Såsom med försäkringspligt förenad anställning skall jemväl

anses tillfällig sysselsättning, derest arbetstagaren varit under alla

söckendagar i en kalendervecka hos samma arbetsgifvare sysselsatt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

3

3 §•

År gift man försäkrad enligt denna lag, skall hustrun, äfven om

hon icke sjelf är enligt 2 § försäkringspligtig, ändock anses försäkrad

och sålunda vara berättigad att, enligt hvad här nedan närmare stadgas,

åtnjuta pension.

4 §•

Från försäkringspligt undantagas: i statens eller kommuns tjenst

anstälde tjenstemän och betjente, befälhafvare och besättning å fartyg

samt de, hvilka uppenbarligen äro till arbete varaktigt oförmögne.

Försäkringen omfattar ej heller dem, som, då denna lag träder i

kraft, fylt trettio år; dock gäller i fråga om försäkrad mans hustru

stadgandet i 3 § oberoende af hustruns ålder.

På Konungens pröfning ankommer, om och under hvilka vilkor

medlem af pensions- eller lifränteanstalt må kunna från försäkringspligt

enligt denna lag undantagas.

5 §•

De försäkrade indelas i tre pensionsklasser, hvilka omfatta:

Första klassen: män, hvilkas kontanta aflöning för vecka uppgår

till tio kronor eller derutöfver;

Andra klassen: män, hvilkas kontanta aflöning för vecka ej uppgår

till tio kronor; och

Tredje klassen: qvinnor.

6 §•

För hvarje kalendervecka, under hvilken med försäkringspligt förenad

anställning egt rum, skall för arbetstagare, intill dess han fylt

femtio år, pensionsafgift erläggas:

inom första pensionsklassen med tjugu öre;

inom andra pensionsklassen med femton öre; och

inom tredje pensionsklassen med tio öre.

i §•

År försäkrad man gift och är ej hustrun på grund af egen anställning

försäkringspligtig, skola de under äktenskapet för mannen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

erlagda pensionsafgifter anses såsom erlagda jemväl för hustrun, dock

ej i annan klass än den tredje.

8 §•

För det i 10 § angifna ändamål skall en hvar försäkringspllgtig

arbetstagare vara försedd med en pensionsbok enligt faststäldt formulär.

Dylika pensionsböcker skola tillhandahållas allmänheten å postsparbankskontor

och å de öfriga ställe», som dertill kunna utses, till

pris, som af Konungen bestämmes.

9 §•

Då arbetstagare tillträder anställning, med hvilken försäkringspligt

är förenad, skall han till arbetsgifvaren öfverlemna sin pensionsbok.

År arbetstagaren ej med pensionsbok försedd, skall sådan af arbetsgifvaren

anskaffas. Genom dennes försorg skall boken förses med

anteckning om arbetstagarens fullständiga namn, födelse-år och dag,

samt födelse- och boningsort.

10 §.

De i 6 § stadgade afgifter skola genom arbetsgifvarens försorg

för arbetstagarens räkning erläggas senast innan full aflöning för

vecka eller längre tid till denne utbetalas. Erläggande af pensionsafgift

skall ega rum å postsparbankskontor eller annat ställe, som dertill

kan utses, dervid anteckning om erläggandet, på sätt särskildt bestämmes,

göres i arbetstagarens pensionsbok, hvilken då skall för sådant

ändamål af arbetsgifvaren företes.

u §•

1 mom. Arbetsgifvare skall under den tid, försäkringspligtig arbetstagare

hos honom innehar anställning, förvara dennes pensionsbok,

hvilken, då anställningen upphör, skall till arbetstagaren öfverlemnas.

2 mom. I pensionsbok må ej göras anteckning om arbetstagares

uppförande eller arbete eller om annat, som ej har afseende på rätt

till pension enligt denna lag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

3 mom. Har pensionsbok förkommit eller blifvit för sitt ändamål

obrukbar, skall ny pensionsbok anskaffas och deri, på anmälan å något

af de i 10 § omförmälda ställen, så fort ske kan, införas bevis om de

pensionsafgifter, som finnas hafva blifvit för den försäkrade inom de

särskilda pensionsklasserna erlagda. Priset för ny pensionsbok skall

af arbetsgifvaren, derest den förra boken förkommit eller blifvit obrukbar

under tid, då den af arbetsgifvaren skolat förvaras, men eljest af

arbetstagaren gäldas.

12 §.

På det att pensionsstyrelsen må komma i tillfälle att granska de

pensionsböcker, i hvilka bevis om erlagda afgifter införts, åligger det

arbetsgifvare att, en gång om året, å något af de i 10 § omförmälda

ställen inlemna de pensionsböcker, som han har i sitt förvar.

För enahanda ändamål skall pensionsbok, som ej af arbetsgifvare

förvaras och som ej förut under året af pensionsstyrelsen granskats,

genom den försäkrades försorg inlemnas vid äfventyr att eljest, der

skiljaktighet mellan pensionsboken och pensionsstyrelsens räkenskaper

yppar sig, dessa räkenskaper skola hafva vitsord i fråga om de pensionsafgifter,

som icke underkastats granskning.

Under tid, då pensionsbok är till pensionsstyrelsens granskning

inlemnad, skall bevis om erlagda pensionsafgifter meddelas gfnom interimsqvitto

enligt faststäldt formulär.

13 §.

För erlagda pensionsafgifter, så ock för anskaffad pensionsbok,

derför priset ej enligt 11 § 3 mom. skall af arbetsgifvaren gäldas, må

arbetsgifvaren, senast vid nästa utbetalning till ärtref stagaren af full

aflöning för vecka eller längre tid, göra afdrag å aflöningen. Arbetsgifvaren

åligge dock att genom uppvisande af pensionsboken eller, i

fall som i 12 § afses, af interimsqvitto styrka afdragets behörighet.

14 §.

Rätt till pension enligt denna lag inträder vid fylda sextiofem år

eller dessförinnan vid varaktig oförmåga till arbete, dock ej förr än

efter fylda femtio år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

Varaktig oförmåga till arbete skall anses vara för handen hos

den, som befinnes till följd af kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet

eller lyte vara ur stånd att genom sådant arbete, som motsvarar hans

krafter och färdigheter, vidare sig försörja.

15 §.

Pensionens belopp skall för hvarje erlagd pensionsafgift utgöra

två procent af afgiftens belopp för hvarje helt år, som förflutit från

den dag, afgiften erlades, till den dag, från hvilken pensionen utgår.

16 §.

Pension utgår till försäkrad från den dag, rätt till pension enligt

14 § inträdt, hvilket, då annat förhållande ej visas, anses hafva skett

den dag pensionen sökes.

Pension upphör med utgången af den månad, under hvilken pensionstagaren

aflidit.

i’ §■

Flyttar någon, som är berättigad till pension enligt denna lag, ur

rikets eger han ej rätt uppbära pension för tid, under hvilken han är

å utrikes ort bosatt.

18 §.

1 mom. Ansökning om pension skall göras skriftligen å något af

de i 10 § omförmälda ställen uti till pensionsstyrelsen stäld inlaga;

och skola vid sådan ansökning fogas följande handlingar:

1) prestbevis angående sökandens ålder samt, i fråga om pension

för hustru på grund af mannens försäkring, angående den tid äktenskapet

varat;

2) läkareintyg angående sökandens helsotillstånd; skolande sådant

intyg tillika innehålla uppgift huruvida sökanden enligt läkarens uppfattning

må anses vara till varaktigt arbete oförmögen, på sätt i 14 §

sägs; och

3) de handlingar, som i öfrigt erfordras till utredande af sökandens

rätt till pension.

Har sökanden fylt sextiofem år, är sådant intyg, som i 2) omförmäles,

ej erforderligt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

2 mom. Beviljas pension, utfärdas derå pensionsbref af pensionsstyrelsen.

19 §.

Utbetalning af pension verkställes å postsparbankskontoret i den

ort, der pensionstagaren vistades då ansökning derom gjordes, derest

icke i ansökningen uppgifvits annat kontor. I pensionsbref skall lemnas

uppgift å det postsparbankskontor, der utbetalning af pensionen kommer

att ske. Afflyttar pensionstagaren till annan ort eller önskar han

af annan anledning pensionens utbetalande å annat än förut uppgifvet

postsparbankskontor, må, på ansökning hos pensionsstyrelsen, anvisning

meddelas om utbetalningens verkställande å annat kontor.

Pension må lyftas för hvarje kalendermånad efter ingången af

derpå följande månad; dock att, om pensionens belopp understiger tolf

kronor, pension utbetalas endast för hvarje år efter ingången af derpå

följande år.

20 §.

Rätt till pension enligt denna lag kan|ej öfverlåtas och må förty

ej för gäld i mät tagas.

2 kap.

Lifränteförsäkring (frivillig).

21 §.

En hvar svensk man eller qvinna emellan aderton och femtio års

ålder eger genom erläggande af lifränteafgifter varda försäkrad till erhållande

af lifränta enligt denna lag.

22 §.

Ej må för någon under ett kalenderår erläggas lifränteafgifter till

högre sammanlagdt belopp än tolf kronor, ej heller för hvarje gång

mindre än eu krona eller, der högre belopp erlägges, annorlunda än

med helt antal kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

23 §.

Vid erläggande af företa lifränteafgift utlemnas för den försäkrade

en lifräntebok enligt faststäldt formulär till pris, som af Konungen

bestämmes.

24 §.

I fråga om ställe, der lifräntebok tillhandahålles och der lifränteafgifter

böra erläggas, om anteckningar i lifräntebok, om utfående af

ny lifräntebok, då äldre sådan förkommit eller blifvit för sitt ändamål

obrukbar, om granskning af lifräntebok, om rätt till lifränta, om lifräntas

belopp, om tid, då lifränta börjar att utgå och upphör, om afbrott

i rätt till lifränta, om ansökning att utfå lifränta, om utbetalning

af lifränta samt om öfverlåtelse af rätt till lifränta skall hvad i 8 och

10 §§, 11 § 3 mom. samt 12, 14, 16, 17, 18, 19 och 20 §§ angående

pensionsbok, pensionsafgifter och pension är stadgadt i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

3 kap.

Förvaltning och statsbidrag.

25 §.

Årenden rörande den försäkring, hvarom i denna lag stadgas,

skola handläggas af en för hela riket gemensam pensionsstyrelse.

Pensionsstyrelsens organisation och sättet för dess verksamhet bestämmas

af Konungen.

I pensionsstyrelsens beslut må ändring sökas hos Konungen senast

före klockan tolf å trettionde dagen från delfående^ dagen, då detta

skedde, likväl oräknad.

26 §.

1 mom. För att öfvervaka det stadgandena i denna lag efterlefvas,

eger pensionsstyrelsen att, der sådant anses erforderligt, för

visst län eller mindre distrikt deraf utse ombud, som har att på anfordran

af pensionsstyrelsen meddela utlåtande i frågor angående beviljande

af pension eller lifränta samt i öfrigt vid utöfning af sin befatt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

ning ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kunna

varda ombudet meddelade.

2 mom. Kommunalstämma å landet samt stadsfullmägtige i stad

eller i stad, der sådana ej finnas, allmän rådstuga må jemväl, om förhållandena

dertill gifva anledning, för kommunen eller, derest densamma

anses böra i flera distrikt fördelas, för hvarje sådant distrikt utse lämplig

person, som eger tillse, att i denna lag stadgad försäkringspligt uppfylles,

samt med råd och upplysningar i ämnet arbetsgivare och arbetstagare

tillhandagå.

■ . '' . . V 27 §.

1 mom. Derest tvekan uppstår eller tvist förekommer, om hvem

som enligt denna lag skall såsom arbetsgivare rätteligen anses, eller

huruvida arbetstagare skall enligt denna lag försäkras, eller till hvilken

pensionsklass manlig arbetstagare skall räknas, må utlåtande i sådan

fråga inhemtas af person, som enligt 26 § af kommun blifvit utsedd

att tillse det försäkringspligt uppfylles eller, om någon sådan icke är

för kommunen eller distriktet i fråga utsedd, af ordförande i vederbörande

kommunalnämnd, magistrat eller stadsstyrelse.

2. mom. Den som ej åtnöjes med utlåtande, som i 1 mom. omförmäles,

och hvilket, derest begäran derom framställes, bör skriftligen

meddelas, må underställa frågan pensionsstyrelsens afgörande genom

en af utlåtandet åtföljd inlaga, som må till styrelsen insändas eller

inlemnas å något af de i 10 § omförmälda ställen. Intill dess pensionsstyrelsens

beslut i ämnet meddelas, skall det besked, som utlåtandet

innehåller, lända till efterrättelse.

28 §.

Pensions- och lifränteafgifterna skola ingå till en fond, som förvaltas

i enlighet med de närmare föreskrifter, som derom utfärdas.

Till nämnda fond skall för hvarje år af statsmedel ingå ett belopp,

som motsvarar halfva beloppet af de under året erlagda pensions- och

lifränteafgifterna.

För bestridande af kostnaden för den i 3 § stadgade förmån skall

jemväl af statsmedel till samma fond ingå ett belopp, som motsvarar

trettio procent af samtliga under året erlagda pensionsafgifter.

Bih. till Riksd. Blot. 1858. 1 Samt. 1 Afl. 35 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 55.

29 §.

1 mom. Inom fem år efter det lagen trädt i kraft och sedermera

minst en gång hvart tionde år skall, efter Konungens bestämmande,

anställas en på vetenskaplig sannolikhetsberäkning grundad undersökning,

huruvida pensions- och lifränteafgifterna äro i förening med stadgadt

bidrag af statsmedel tillräckliga till bestridande af pensioner och

lifräntor åt dem, som på grund af bestämmelserna i 2 och 21 §§ derefter

inträda i försäkringen. Framgår af denna undersökning behof af

förändring i gällande bestämmelser rörande försäkringsvilkoren, må dock

sådan förändring ej afse redan då beviljade pensioner eller lifräntor,

och för dem, hvilka, då förändring vidtages, äro försäkrade, blott afse

de pensions- och lifränteafgifter, som derefter erläggas eller de pensionsoch

lifräntebelopp, som svara mot sistnämnde avgifter, samt ega rum

endast efter af Konung och Riksdag derom fattadt beslut.

2 mom. I sammanhang med sådan undersökning, som i 1 mom. är

nämnd, skall tillika verkställas utredning, huruvida fonden är så stor,

att den minst motsvarar kapitalvärdet af alla de utbetalningar, som med

dess medel skola bestridas.

Visar sig dervid brist, skall denna ersättas af statsmedel.

30 §.

Förutom den utgift för kommuner, hvartill bestämmelserna i 28 §

2 mom. och 27 § kunna föranleda, bestridas kostnaderna för försäkringsväsendets

förvaltning af staten.

4 kap.

Ansvarsbestämmelser.

■ ‘ •• ''di1 •. * *i - ‘ i • ''tdlfii • /'' t b* *i. j i. . •i)'' • t’i J j •u y : ■'' T14 /

31 §• v;-1;;;::;;:;

1 mom. Arbetsgivare, som underlåter att fullgöra hvad honom

enligt 10 och 12 §§ åligger, straffas med böter från och med fem till

och med femtio kronor.

2 mom. Förseelse mot stadgandet i 11 § 2 mom, straffas med

böter från och med fem till och med femhundra kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

32 §.

1 mom. Förseelse, som i 31 § omförmäles, åtalas af allmän åklagare

vid allmän domstol.

2 mom. Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla till ena

hälften kronan och till andra hälften åklagaren. Saknas tillgång till

sådana böters gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

De närmare föreskrifter, som, utöfver hvad denna lag innehåller,

finnas erforderliga för lagens tillämpning, utfärdas af Konungen.

• Denna lag träder i kraft den 1 januari 1900.

dan
-

‘Ti

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i Statsrådet å Kristiania slott den 21 februari

1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna.

Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anförde i underdånighet:
Sedan

Eders Kongl. Maj:t till 1895 års Riksdag aflåtit nådig proposition

med förslag till lag angående försäkring för beredande af pension

vid varaktig oförmåga till arbete, hade Riksdagen i skrifvelse den 10

maj samma år, med anmälan att propositionen icke kunnat af Riksdagen

bifallas, anhållit att Eders Kongl. Maj:t behagade taga frågan under

förnyad pröfning samt, efter vidtagande af erforderlig utredning, för

Riksdagen framlägga det förslag, Eders Kongl. Maj:t kunde finna påkalladt.

Med anledning häraf hade inom civildepartementet, enligt Eders

Kongl. Maj:ts den 5 november 1897 meddelade nådiga föreskrift, med

biträde af för sådant ändamål förordnade häradshöfdingen, ledamoten

af Riksdagens Första Kammare C. B. Hasselrot och försäkringsinspektören

professoren A. Lindstedt verkstälts ytterligare utredning i ämnet

och upprättats dels nytt förslag till lag angående försäkring för be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Iiongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

redande af pension eller lifränta, dels förslag till lag angående arbetsgifvares

rätt att i visst fall göra afdrag å arbetstagares hos honom

innestående aflöning.

Då jag den 31 december 1897 inför Eders Kongl. Maj:t anmälde de

båda lagförslagen, behagade Eders Kong]. Maj:t, med anledning af min

åsigt att styrelsen för den ifrågasatta försäkringsinstitutionen kunde

ordnas såsom en afdelning af postsparbankstyrelsen, förordna, att sistnämnda

styrelses utlåtande öfver förslagen skulle inhemtas. Detta utlåtande

har postsparbankstyrelsen genom ett den 21 januari 1898 dagtecknadt

betänkande afgifvit; och får jag nu ånyo anmäla ärendet

och dervid hemställa, att proposition måtte till nu församlade Riksdag

aflåtas.

Vid sådant förhållande och ehuru jag redan den 31 december

lemnat en kort redogörelse för de nya förslagens innehåll, torde det

tillåtas mig att ännu en gång erinra om hufvudgrunderna för det förstnämnda

af dessa förslag och dervid särskild! fästa uppmärksamheten

vid de punkter, i hvilka förslaget skiljer sig från det förslag till lag

angående försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga

till arbete, som utgjorde föremål för propositionen till 1895 års Riksdag.

De klasser af befolkningen, som enligt det nya förslaget skulle

vara underkastade försäkringspligt, äro så godt som identiskt desamma

som enligt det äldre förslaget och utgöras således väsentligen af dem,

Bom äro mot aflöning anstälda hos arbetsgivare och hvilkas anställning

antingen är af mera stadigvarande natur eller — i fråga om de s. k.

lösa arbetarne — omfattar minst en veckas sysselsättning hos en och

samme arbetsgivare. I enlighet härmed skulle den obligatoriska försäkringen

komma att omfatta de talrika klasserna af arbetare och tjenare

äfvensom yrkesbiträden och förmän af alla slag, således älven

inom jordbruket-, dock endast för så vidt deras kontanta årslön ej uppgår

till 1,800 kronor. Liksom i det äldre förslaget skulle försäkringspligten,

d. v. s. skyldigheten att inbetala föreskrina afgifter, börja

redan vid uppnådda 18 års ålder, men deremot icke, såsom enligt

nämnda förslag, fortgå ända tills pension erhålles, utan i hvarje fall upphöra

vid 50 års ålder.

Den för uppehållandet af arbetarefamiljen och i öfrigt för åstadkommande

af en effektiv försäkring af de qvinliga tjenarne och arbetarne

så vigtiga hustruförsäkringen har jemväl bibehållits i det nya förslaget.

Som bekant består denna försäkring deri, att den för försäkrad gift

man erlagda pensionsafgiften tillika anses såsom erlagd för hustrun,

hvilken sålunda jemväl försäkras, utan att för henne någon särskild

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

afgift erfordras. Kostnaden härför skulle bestridas af statsmedel. Deremot

har i det nya förslaget uteslutits stadgandet i det äldre om uppfostringshjelp

till minderåriga barn, enär detta bidrag, uppgående endast

till 30 kronor om året för hvarje sådant barn, torde vara för litet för

att fylla det dermed afsedda ändamålet, under det att den beräknade

kostnaden för detsamma likväl uppgick till ett ganska betydligt belopp.

Af enahanda skäl, som anförts vid framläggandet af det äldre förslaget,

hafva äfven i det nya förslaget de i statens eller kommuns

tjenst anstälde tjenstemän och betjente, liksom äfven tillsvidare befälhafvare

och besättning å fartyg blifvit från försäkringspligt undantagna.

Den i det förra förslaget stadgade indelningen af de försäkrade i

tre s. k. pensionsklasser äfvensom de härför gällande indelningsgrunder

hafva oförändradt upptagits jemväl i det nya förslaget. Sålunda skulle

en försäkrad man räknas till första klassen, om hans kontanta aflöning,

för vecka räknad, uppgår till 10 kronor eller derutöfver, men eljest till

den andra klassen. Den tredje pensionsklassen åter skulle omfatta alla

försäkringspligtiga qvinnor samt hustrurna.

I fråga om de afgifter, som skulle af de obligatoriskt försäkrade

erläggas, stadgade det äldre förslaget, att afgiften för hvarje kalendervecka,

under hvilken med försäkringspligt förenad anställning egt rum,

skulle för den försäkrade utgöra resp. 25, 15 och 10 öre allt efter den

pensionsklass, den försäkrade tillhört. I det nya förslaget hafva samma

afgifter bibehållits för den andra och den tredje pensionsklassen; men

deremot har den obligatoriska afgiften i första pensionsklassen, med

hänsyn till den i förslaget förutsatta utvägen af frivillig försäkring på

lika fördelaktiga vilkor som den obligatoriska, ansetts böra nedsättas

till 20 öre i veckan.

Till dessa de försäkrades egna afgifter skulle nu enligt det äldre

förslaget arbetsgifvarne bidraga med vissa belopp, nemligen med resp.

15, 10 och 5 öre till hvarje veckoafgift i de tre pensionsklasserna.

Emellertid hade redan i nämnda förslag principen om arbetsgifvarnes

bidragsskyldighet. till en del öfvergifvits, nemligen i fråga om mindre

bemedlade arbetsgifvare, hvilka skulle ega rätt att af statsmedel återfå

hvad de sålunda utlagt för sina arbetare. Då således nämnda princip

icke kunnat konseqvent genomföras, har det synts mig ändamålsenligare

att, i det nya förslaget, helt och hållet afstå från genomförandet af

denna princip och att i stället föreslå ett bidrag af statsmedel till

väsentligen motsvarande belopp, och har i sådant afseende detta statens

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 55.

15

bidrag till hvarje erlagd pensionsafgift för alla fall normerats till jemt

hälften af afgiftens belopp.

Såsom jag redan framhållit, skulle de obligatoriska afgifterna enligt

det nya förslaget icke utgå under hela den tid, försäkringspligtig anställning

innehas af den försäkrade, utan i hvarje fall upphöra, då

han uppnått 50 års ålder.

I fråga om den tidpunkt, då rätt till pension skulle inträda, företer

det nya förslaget väsentliga afvikelser från det äldre. Såsom Eders

Kongl. Maj: t behagade erinra sig, skulle enligt det sistnämnda förslaget

ingen bestämd pensionsålder förekomma, utan skulle pensionen utgå

från och med den tidpunkt, då den försäkrade befans vara till arbete

varaktigt oförmögen, dock ej senare än från fylda 70 år. Ehuru nu

visserligen denna höga ålder af 70 år endast undantagsvis skulle kunna

blifva den ålder, från hvilken pensionen skulle komma att utgå, alldenstund

arbetsoförmåga i lagförslagets mening för det stora flertalet inträffar

tidigare, så har man dock i allmänhet ansett, att en åldersgräns

af 70 år vore för hög, och önskat en lägre dylik gräns. Jag har derför

i det nya förslaget infört bestämmelse, att pensionen i alla händelser

skulle utgå från fylda 65 år, men derjemte bibehållit det äldre förslagets

bestämmelse, att pension äfven skulle erhållas tidigare i händelse

af inträffad varaktig arbetsoförmåga, dock med den inskränkningen,

att pensionen icke i något fall skulle utgå förr än från fvlda

50 år.

Denna förändring i bestämmelserna angående pensionsåldern har

emellertid varit en af anledningarne till, att jemväl grunderna för bestämmandet

i olika fall af pensionens storlek måst blifva väsentligen

andra än enligt det äldre förslaget. Enligt detta förslag skulle nemligen

pensionen utgöra 50 kronor med tillägg för hvarje erlagd veckoafgift

af 10 öre i första, 5 öre i andra och 2 öre i tredje pensionsklassen

eller, i afrundade tal, 50 kronor med tillägg för hvarje försäkringsår

af resp. 5, 2 V2 och 1 krona. I följd häraf skulle pensionernas

medelbelopp blifvit resp. 250, 150 och 90 kronor.

Den omförmälda sänkningen af den högsta åldern för pensions

erhållande från 70 till 65 år i förening med den omständigheten, att

beräkningarne vid det nya förslagets uppgörande verkstälts under förutsättning

af en lägre räntefot, nemligen 3 V4 procent, än förra gången,

då en räntefot af 3 Va procent lades till grund, äfvensom det förhållandet,

att statsbidraget till afgifterna för alla pensionsklasserna normerats enligt

samma grunder, som enligt det äldre förslaget gälde i fråga om arbetsgifvarnes

bidrag till afgifterna för den tredje pensionsklassen, skulle

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

emellertid, om man velat bibehålla de förra regierna för pensionsbeloppens

beräkning, vållat en högst betydande nedsättning i dessa belopp,

och då det å andra sidan ej heller synts rådligt att föreslå en motsvarande

höjning af de erforderliga bidragen, så har man måst vara

betänkt på att ändra grunderna för normeringen af pensionsbeloppen.

En ytterligare anledning till vidtagande af en dylik ändring har jemväl

varit, att det synts högeligen önskvärdt att kunna basera den frivilliga

försäkringen på fullkomligt samma grunder och regler som den obligatoriska,

hvilket icke utan stora svårigheter skulle låtit sig göra, derest

det äldre förslagets grunder kommit till användning.

Hufvudsakligen i följd af de nu nämnda skälen har derför i det

nya förslaget pensionens storlek i hvarje fall blifvit bestämd i direkt

förhållande till såväl de erlagda pensionsafgifternas antal och belopp

som äfven till den tid, som förflutit sedan hvarje afgift erlades, efter

den för alla möjliga fall och äfven i fråga om frivilliga insättningar

giltiga regeln, att pensionens belopp skall för hvarje erlagd afgift utgöra

två procent af afgiftens belopp för hvarje helt år, som förflutit

från den dag, afgiften erlades, till den dag, från hvilken pensionen utgår.

Med tillämpning af den nu anförda regeln finner man, att pensionsbeloppen

för den, som mellan 18 och 50 år erlagt de föreskrifna pensionsafgifterna,

i de vanliga fallen, d. v. s. vid 65 års ålder blifva något

mer än resp. 200, 150 och 100 kronor, och således — om hänsyn tages

till, att veckoafgiften i första klassen nedsatts från 25 till 20 öre och

att samtliga afgifter erläggas endast till fylda 50 år — till och med

större än enligt det äldre förslaget i motsvarande händelse. Då pensionen

i följd af inträffad arbetsoförmåga skall utgå från en tidigare

ålder, blifver beloppet reduceradt. Skall pensionen utgå redan vid 50

års ålder, blifver beloppet endast hälften så stort som i nyssnämnda

fall och för åldrar mellan 50 och 65 år i proportion derefter.

Emellertid är det tydligt, att de pensionsbelopp, som kunna erhållas

på grund af den obligatoriska försäkringen, icke blifva större, än att

de nätt och jemt kunna anses tillräckliga för att skydda arbetaren för

att på sin ålderdom nödgas anlita den allmänna fattigvården. Och då

jag icke i fråga om samhällsklasser, som äro i ekonomiskt afseende så

svagt stälda som de, om hvilka det här handlar, vågat föreslå större

obligatoriska afgifter, än som ofvan anförts, torde det blifva nödvändigt

att genom införande af en verksamt understödd frivillig försäkring bereda

tillfälle till erhållande af ökning i ålderdomsunderstödet. Härtill

kommer jemväl det förhållandet, att äfven bland andra klasser af befolkningen,

såsom jordtorpare, mindre jordbrukare och handtverkare

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

o. d., om också i mindre grad än i fråga om de egentliga arbetarne

och tjenarne, ett allmänt erkändt behof af ålderdomsförsäkring af liknande

beskaffenhet förefinnes, och att det således äfven för dessa samhällsklasser

skulle vara af största betydelse att kunna komma i åtnjutande

af en dylik försäkrings förmåner. Jag har derför jemväl ansett

mig böra på det lifligaste tillstyrka genomförandet af den frivilliga försäkring,

hvarom det nya förslaget innehåller nödiga bestämmelser.

Enligt detta förslag skulle tillfälle till sådan frivillig försäkring,

hvilken till skilnad från den obligatoriska pensionsförsäkringen blifvit

benämnd lifränteförsäkring, stå öppet för hvarje svensk man eller qvinna

mellan 18 och 50 år, således i den arbetskraftigaste åldern, då förmågan

att göra besparingar bör kunna förutsättas vara störst, och med samma

åldersgränser, som gälla för pensionsförsäkringen. Till de frivilliga insättningarne

eller lifränteafgifterna skulle staten bidraga i samma proportion

som till de obligatoriska afgifterna d. v. s. med 50 procent.

I följd häraf skulle jemväl bestämmelserna angående tidpunkten för

lifräntas erhållande och sättet för beräkningen af lifräntans belopp blifva

alldeles desamma som vid pensionsförsäkringen. Men då denna frivilliga

försäkring egentligen är afsedd att komma de mindre bemedlade

arbetande klasserna till godo, så har jag, för att söka förhindra, att de

bemedlade klasserna i någon högre grad skulle tillgodogöra sig det

bidrag, staten skulle lemna till afgifterna, varit betänkt på att föreslå

vissa inskränkningar och i sådant syfte i det nya förslaget begränsat

insättningarnes belopp till högst 12 kronor om året, motsvarande vid

65 års ålder en lifränta af omkring 235 kronor. För enkelhetens

skull har derjemte föreslagits, att lifränteafgiftens belopp ej skulle

få understiga en krona, och endast utgå i helt antal kronor. I öfrigt

kunna lifränteafgifterna erläggas på hvilka tider och till hvilka belopp

som helst.

Man finner häraf, att hvad som skiljer den obligatoriska försäkringen

från den frivilliga med afseende å de förmåner, som genom dem

erbjudas, är den s. k. hustrupensioneringen, som bekostas af staten förde

obligatoriskt försäkrade männens hustrur.

Med afseende å betydelsen af de förmåner, som skulle beredas de

försäkrade genom statsbidraget, må vidare följande anföras:

Detta bidrag skulle nemligen enligt det nya förslaget bestå af följande

poster:

Do) bidrag af 50 proc. till alla, såväl obligatoriska som frivilliga,

afgifter;

Bih. till Utfall. Prat. 1855. 1 Barn/. 1 A/d. 35 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

2:6) bidrag af 30 proc. till alla obligatoriska afgifter i och för bestridande

af hustruförsäkringen; samt

3:o) bestridande af förvaltningskostnaden.

Tänker man sig nu, för att välja ett bestämdt exempel, att en person

börjar vid 18 års ålder att inbetala regelbundna årsafgifter till belopp

af 10 kronor 40 öre eller just årsafgiften i den första pensionsklassen,

så skulle han, om inbetalningarne fortfara till dess han fylt 50

år, vid 65 års ålder vara berättigad till erhållande af en pension eller

lifränta af omkring 200 kronor. För samma årsafgift skulle samma

person, om han i stället inbetalade dessa afgifter till ett enskildt bolag

för vanlig lifränteförsäkring, grundad på beräkningar efter 3 Va proc.

räntefot och den senaste officiella svenska dödlighetstabellen, och om

han fortsatte dessa inbetalningar till dess han fylt 65 år, vid sistnämnda

ålder blifva berättigad till åtnjutande af en lifränta af nära samma belopp

som i förra fallet, bortsedt dock från det i dylika fall vanliga förvaltningstillägget

till årspremien.

Besinnar man nu, att personen i fråga i sistnämnda fall icke kan

erhålla lifränta förr än han fylt 65 år, äfvensom att i ett dylikt privat

bolag premierna i regeln måste betalas hela tiden, för att försäkringen

skall blifva bestående, så finner man, att den genom förevarande förslag

anordnade försäkringen, jemförd med motsvarande försäkring i ett

enskildt bolag, i följd af statsbidraget först och främst erbjuder alla,

såväl de obligatoriskt som de frivilligt försäkrade, följande särskilda

fördelar:

l:o) ingen del af afgiften åtgår till förvaltningskostnadernas bestridande;
2:o)

afgifterna behöfva ej erläggas längre än till fylda 50 år;

3:o) om behof af pension inträder före 65 års ålder, kan en reducerad

pension redan förut erhållas, dock ej tidigare än från 50 års ålder;

4:o) om inbetalningen af afgifterna sker huru oregelbundet som helst,

så går den försäkrade derigenom icke sin pensionsrätt förlustig, utan

erhåller en i förhållande till de gjorda inbetalningarne och de tider,

som förflutit sedan desamma blifvit gjorda, noga afpassad pension.

I fråga om de obligatoriskt försäkrade tillkommer vidare den förmånen
5:o)

att försäkrad mans hustru försäkras samtidigt med mannen, utan

att för detta ändamål någon förhöjning af mannens afgifter eller särskilda

afgifter från hennes sida påfordras.

Beträffande statens garanti för försäkringen hafva i hufvudsak

samma grundsatser följts som i det äldre förslaget, nemligen att staten

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

ikläder sig garantien för den rätt till pension eller lifränta, som grundas

på utgifter, hvilka vid en eventuel ändring af lagens bestämmelser angående

försäkringsvil koren redan blifvit inbetalade, och således äfven

för alla då utgående pensioner eller lifräntor. En dylik ändring skulle

således endast kunna komma att gälla beträffande de afgifter, som efter

ändringens trädande i kraft erläggas.

I fråga om den obligatoriska försäkringens ställning till dem, hvilka

vid den tidpunkt, då lagen skulle träda i kraft, redan fylt 18 år, hade,

som Eders Kongl. Maj:t behagade erinra sig, det äldre förslaget velat

utsträcka försäkringspligtens tillämpning till alla dem, som då ännu icke

uppnått 40 års ålder, och skulle enligt samma förslag staten tillskjuta

det ganska betydliga belopp, som härför erfordrades. Det nya förslaget

har i detta afseende gjort två inskränkningar, hufvudsakligen i ändamål

att minska totalkostnaden, i det nemligen, å ena sidan, försäkringspligten

vid försäkringens början ej skulle utsträckas längre än

till dem, som då fylt 30 år, medan å andra sidan intet särskildt bidrag

från statens sida skulle ifrågakomma, för att göra försäkringen för

dem förmånligare än hvad som, enligt de för alla fall gällande bestämmelser,

svarar mot de afgifter, de skulle komma att erlägga. Härmed

följer visserligen den olägenheten, att försäkringens fördelar endast i

inskränktare mån komma den nuvarande generationen till del, och att

derför också de med försäkringen afsedda verkningar först efter omkring

20 år kunna börja att egentligen framträda. Men å andra sidan skulle

betydande kostnader uppstå, om man ville gå längre i förevarande afseende

än hvad lagförslaget afser. Om man t. ex. i analogi med hvad

som skedde i Tyskland, då ålderdoms- och invaliditetslagen trädde i kraft,

skulle vilja tillåta dem, som vid lagens trädande i kraft kunde styrka sig

under 5 föregående år hafva innehaft anställning, med hvilken försäkringspligt

skulle varit förenad, om lagen då varit i kraft, räkna sig dessa år

till godo och för hvarje dylikt år erhålla rätt till en iilläggspension af

5 kronor, så skulle kostnaden härför enligt professoren Lindstedts beräkningar,

derest åldersgränsen vid lagens trädande i kraft utsträcktes

till 40 år, med afdrag af redan för ändamålet af Riksdagen afsätta

4,200,000 kronor, motsvara ett då inbetaldt kapital af omkring 17

millioner kronor eller ock en årlig amortering under 25 år af en million

kronor om året, o. s. v. Härigenom skulle pensionen vid 65 års ålder

för en försäkrad, som vid lagens trädande i kraft varit 40 år gammal,

således i det ogynsammaste fallet, allt efter den ponsionsklass han tillhört

blifva resp. 65, 55 och 45 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

Huru totalkostnaden för den obligatoriska försäkringen skulle komma

att ställa sig efter det nya förslaget, torde framgå af de siffror, jag

nu tillåter mig meddela.

Enligt 1895 års förslag beräknades kostnaden skola hafva blifvit:

vid försäkringens början:

arbetarnes bidrag .......... 3,414,000 kr.

arbetsgifvarnes bidrag................................ 1,813,000 j>

statens » 3,390,000 »

summa 8,617,000 kr.

efter 30 år och derefter till 80 år:

arbetarnes bidrag ............................... 4,927,000 kr.

arbetsgifvarnes » 2,631,000 »

statens » 4,398,000 »

summa 11,956,000 kr.,

efter hvilken tid statens bidrag skulle minskas med 1,383,000 kr. och

hela årliga totalkostnaden blifva 10,573,000 kronor. Fondbildningen

antogs efter 80 år komma att uppgå till 570 millioner kronor. Räntefoten

för beräkningarne var 3 Va procent.

Enligt det nya förslaget skulle kostnaden för den obligatoriska försäkringen

komma att ställa sig på följande sätt:

vid försäkringens början:

arbetarnes bidrag....................................... 2,033,000 kr.

statens » ....................................... 1,927,000 »

summa 3,960,000 kr.

efter 20 år och derefter:

arbetarnes bidrag ......................................... 3,668,000 kr.

statens » ........................................ 3,234,000 »

summa 6,902,000 kr.

De olika posterna af statsbidraget skulle dervid komma att utfalla

med följande belopp:

i början. efter 20 år.

bidrag till afgifterna..................... 1,017,000 1,834,000

kostnad för hustruförsäkringen 610,000 1,100,000

t) » förvaltningen......... 300,000 300,000

summa kronor 1,927,000 3,234,000

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 55.

En högst väsentlig minskning af totalkostnaden har således åstadkommits

genom det nya förslaget. I följd häraf beräknas jemväl fondens

slutliga storlek till 200 millioner kronor lägre än i förra fallet.

Den vid beräkningarna använda räntefoten är i förevarande fall 31,4

procent.

Båda resultaten hänföra sig till befolkningsförhållandena för 1890.

Då befolkningen i riket vid sagda års slut inom åldersklasserna 18—50

år utgjorde i rundt tal 1,950,000 och de obligatoriskt försäkrade inom

samma åldrar på följande sätt fördelade sig på de tre pensionsklasserna:

Klass I .......................................... 188,000

» II ........................................... 110,000

» III försäkringspligtiga........ 178,000

b b hustrur........................... 140,000

summa 616,000,

skulle af befolkningen inom nämnda åldrar omkring en tredjedel komma

att omfattas af den obligatoriska försäkringen.

Beträffande sättet för afgifternas erläggande och hvad med. förvaltningen

i öfrigt sammanhänger, hafva i det nya förslaget, i följd af

de förändringar i försäkringens tekniska grunder, för hvilka jag nu

redogjort, synnerligen beaktansvärda förenklingar kunnat företagas.

Sålunda har det förut enligt tyskt mönster föreslagna märkesystemet

borttagits och ersatts med ett förfarande, som är analogt med det system,

som följes inom postsparbanken. Likaledes hafva i det nya förslaget

de förut föreslagna pensionsnämnderna kunnat afskaffas, beroende

derpå att många anledningar till tvister nu af sig sjelft bortfallit och

att åtgörande! af frågor om pensionsrättens inträdande blifvit väsentligen

lättare, då ju å ena sidan endast en betalande part, nemligen arbetstagaren,

skulle förekomma och å andra sidan flertalet pensioner och

lifräntor komme att utgå från 65 års ålder och i öfriga fall invaliditetsfrågans

afgörande inskränkts till åldrar mellan 50 och 65 år, o. s. v.

Angående de i lagförslaget förekommande bestämmelser om postanstalternas

anlitande för uppbörd af pensions- och lifränteafgifter samt

för inbetalning af pensioner och lifräntor m. m. äfvensom rörande det

af mig redan till statsrådsprotokollet af den 31 december 1897 framstälda

förslag att ordna pensionsstyrelsen såsom en afdelning af postsparbankstyrelsen,

har denna styrelse i sitt ofvan omförmälda nu afgifna

underdåniga utlåtande —• hvilket torde få biläggas detta protokoll —

hufvudsakligen anfört följande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

Sedan styrelsen hänvisat till det underdåniga utlåtande, som den

19 oktober 1894 afgafs af generalpoststyrelsen med anledning af remiss

af nya arbetareförsäkringskomiténs förslag till lag angående försäkring

för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete, i

hvithet utlåtande nämnda styrelse, trots betänkligheter i fråga om det

härigenom ökade arbetet för postverkets tjenstemän m. in., likväl tillstyrkte

postanstalternas användande för det afsedda ändamålet, framhåller

styrelsen, att postanstalternas medverkan enligt det nya förslaget

skulle blifva ännu mera nödvändig för den föreslagna försäkringsinstitutionen,

än enligt förenämnda komitéförslag, och att derför skälen för

ett tillstyrkande nu icke blifvit svagare.

Styrelsen ingår derefter på en närmare granskning af beskaffenheten

af de göromål, som skulle åläggas postfunktionärerne, och framhåller

dervid, att af de myndigheter, som kunde ifrågakomma beträffande

öfvervakandet af afgifternas behöriga redovisning och pensionernas

utbetalande, postsparbankstyrelsen otvifvelaktigt vore den lämpligaste,

alldenstund hela proceduren med afgifternas erläggande m. in.

vore analog med postsparbankens nuvarande verksamhet, af hvilken den

föreslagna försäkringsrörelsen kunde betraktas såsom en fortsatt utveckling.

Sedan styrelsen derefter påpekat, att det besvär, som skulle komma

att vållas postfunktionärerne genom pensionernas utbetalning, ej vore

så stort som det arbete, som nu är förbundet med utbetalningen af

uppsagda postsparbanksmedel, öfvergår styrelsen till att i korta drag

redogöra för det sätt, hvarpå styrelsen tänker sig göromålen lämpligen

böra å postanstalterna handläggas.

Efter denna redogörelse, med afseende hvarå jag tillåter mig hänvisa

till det bilagda utlåtandet, framhåller styrelsen vidare, att något

egentligt skäl för inrättande af ett sjelfständigt embetsverk, åtminstone

under de 20 första åren af försäkringsverksamheten, ej förefunnes, utan

att postsparbankstyrelsen, om i densamma insattes en i försäkringsväsendet

förfaren person och personalen i öfrig!, kompletterades, säkerligen

skulle vara fullt qvalificerad för försäkringsinstitutionens handhafvande.

Styrelsen öfvergår härefter till att undersöka lämpligheten af att

åt styrelsen jemväl anförtros förvaltningen af de till försäkringsfonden

inflytande medlen. De embetsverk, åt livilka ett dylikt uppdrag skulle

kunna anförtros, vore, enligt styrelsens mening, statskontoret, riksbanken,

riksgäldskontor och postsparbankstyrelsen, och åt hvilket af

dessa verk medelförvaltningen än uppdroges, torde försäkringsinstitu
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

tionens intresse utan tvifvel blifva väl tillgodosedt. Men med hänsyn

till den konkurrens, som kunde uppstå med postsparbankens verksamhet

i nämnda hänseende, anser styrelsen fördelaktigast för båda parterne,

om sagda uppdrag blefve åt styrelsen anförtrodt, och framhåller derjemte,

att någon större svårighet för styrelsen att med fördel placera såväl

postsparbankens som försäkringsinstitutionens öfverskottsmedel icke vore

att befara.

Sedan styrelsen derefter angifvit önskvärdheten af vissa nya bestämmelser

angående ärendenas handläggning, h vilka bestämmelser jemväl

utan afseende å öfvertagandet af den föreslagna försäkringsinstitutionens

förvaltning syntes nödvändiga redan i följd af postsparbanksverksamhetens

egen snabba utveckling, undersöker styrelsen kostnadsfrågan

och finner dervid den årliga förvaltningskostnaden böra anslås

till omkring 335,000 kronor, eller ungefärligen samma belopp, hvartill

professoren Lindstedt beräknat densamma.

I en till styrelsens yttrande fogad reservation har en af ledamöterne,

bankofullmägtigen R. Törnebladh, dels uttalat sin tvekan med

afseende å lämpligheten att påbörda postverket en mängd nya för den

rent postala verksamheten delvis främmande uppgifter, dels ock framhållit

de svårigheter, som skulle kunna uppstå genom att åt postsparbankstyrelsen

anförtro den nya fondens förvaltning, utan att på samma

gång söka undanrödja vissa med nuvarande bestämmelser för postsparbanksmedlens

förvaltning i sådant fall knappast förenliga förhållanden.

Af detta postsparbankstyrelsens yttrande framgår således, att styrelsen

icke anser några egentliga hinder förefinnas i fråga om tillämpandet

af de i lagförslaget gifna bestämmelser angående sättet för afgifternas

erläggande och pensionernas utbetalande, derest bestyret härmed

äfvensom administrationen i öfrigt, i enlighet med hvad jag tänkt

mig, komine att åt styrelsen anförtros. I fråga om de inflytande penningemedlens

förvaltning och fruktbargörande finner styrelsen för sin

del jemväl, att såväl postsparbankens som den nya försäkringsinstitutionens

intressen skulle blifva bäst tillgodosedda, om äfven denna del

af förvaltningen blefve gemensam för båda inrättningarne. Under förutsättning

af en dylik fullständigt gemensam förvaltning synes styrelsen

ej heller hysa några särskilda farhågor rörande den ökade fondbildning,

som skulle blifva eu följd af den föreslagna försäkringens

genomförande.

Af skäl, som blifvit anförda vid framläggandet för Riksdagen af

1S95 års förslag till arbetarepensionering, anser äfven jag de från nå
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

gra håll uttalade farhågorna angående verkan af en så småningom

skeende fondbildning, åtminstone till det belopp, hvarom det nu skulle

komma att handla, vara mycket öfverdrifna. Och de skäl, som ej mindre

i försäkringstekniskt än äfven i nationalekonomiskt hänseende framstälts

till förmån för fondbildningssystemet, synas mig ega full giltighet.

I sammanhang härmed förtjenar måhända att omnämnas, att

jemväl den tyska riksregeringen i sitt nu föreliggande ändringsförslag

angående ålderdoms- och invaliditetsförsäkringslagen funnit sig föranlåten

att förorda en omedelbar öfvergång från det hittills tillämpade

systemet med efter hand växande afgifter och en relativt mindre fondbildning

till det system, som jemväl ligger till grund för förevarande

lagförslag, nemligen systemet med fasta afgifter och en större fondbildning.

Otvifvelaktigt torde vara, att det nya förslag till s. k. arbetarepensionering,

för hvilket jag ofvan redogjort, i flera hänseenden

eger företräden framför det äldre förslaget af år 1895, och att man

vid detsammas uppgörande sökt att i möjligaste mån tillmötesgå de

från olika håll framstälda önskningarne i hithörande afseenden. Men

på samma gång jag betonar detta, är jag skyldig framhålla, att det

nya förslaget, jemfördt med det äldre, i två afseenden innebär en

minskning af försäkringens effektivitet.

Den ena af dessa båda olägenheter består, såsom jag redan framhållit,

deri, att af den nuvarande generationen endast de skulle medtagas

i den obligatoriska försäkringen, som vid försäkringens trädande i

kraft äro yngre än 30 år, i följd hvaraf denna generation ej i någon

högre grad skulle komma i åtnjutande af försäkringens fördelar, och

dennas verkningar derför ej heller kunna så snart träda i dagen, som

eljest skulle varit fallet. Såsom jag redan visat, är dock frågan härom

endast att betrakta såsom en ren kostnadsfråga, som ej har något att

skaffa med de grunder, hvarpå förslaget i öfrigt är bygdt.

Vid årets riksdag äro motioner väckta, deri såsom skäl för eu

större afsättning till arbetareförsäkringsfonden än Eders Kongl. Maj:t

ifrågasatt just åberopats, att försäkringen borde så anordnas, att den

komme äfven den nuvarande generationen till godo. Innan emellertid sig

visat, huruvida inom riksdagen åsigterna äro skäligen eniga i den uppfattning

att förmånerna af en dylik anordning kunna anses motsvara

den derför erforderliga, såsom jag ofvan visat, betydande kostnaden,

har jag, som med anledning af frågans utgång år 1895 särskildt haft

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

att eftersträfva kostnadernas nedbringande, ansett mig för närvarande

icke böra ifrågasätta ändring i denna del i det uppgjorda förslaget.

Den andra olägenheten består deri, att enligt det nya förslaget

pension ej skulle utgå förr än efter fylda 50 år, äfven om invaliditet

inträffade tidigare. Till minskande af denna olägenhet torde man

böra vara betänkt på att genom särskild lag stadga skyldighet för

arbetsgifvare att lemna understöd vid olycksfall, som drabba arbetstagare

under arbete i vissa yrken, och hafva förarbeten till åstadkommande

af en dylik lag derför ock sedan någon tid pågått inom civildepartementet.

En dylik, arbetsgifvare åliggande, ansvarspligt finnes numera också

i lag föreskrifven inom flertalet af Europas kulturstater, såsom Tyskland,

"^Österrike, England, Danmark, Norge och Finland, och torde derför

få räknas såsom en ganska allmänt gällande rättsgrundsats. Bortser

man emellertid från mera oväsentliga skiljaktigheter mellan de gällande

lagame af detta slag, såsom rörande frågor om obligatorisk försäkring

eller icke, om formen för ersättningen m. m., så hafva dock genom

alla dessa lagar, efter den tyska förebilden såsom hufvudsakligt mönster,

högst känbara bördor pålagts vissa af de vigtigaste industrigrenarne

i det att de utlofvade förmånerna i medeltal motsvara en kostnad af

ungefär 1 V2 procent, och i de mera farliga yrkena af 3 till 4 procent

af arbetslönerna.

Jag vill derföre vid detta tillfälle endast framhålla, att frågan om

arbetsgifvarens ansvarighet för olycksfall i arbetet inom vissa yrken

skulle komma i ett helt annat läge, om lösningen af densamma kunde

ske i anslutning till en pensionslag sådan som den ,nu föreslagna, i

det att härigenom icke allenast en mängd praktiska svårigheter och förvecklingar

skulle kunna undvikas, utan äfven kostnaden kunna reduceras

till betydligt drägligare proportioner, än som eljest måste blifva fallet.

Det förhållandet att förslag till lösning af frågan om vissa arbetsgifvares

ansvarspligt för olycksfall icke kunnat framläggas för Riksdagen

samtidigt med förevarande förslag till pensionslag synes mig

icke böra utgöra något hinder för att detta sistnämnda förslag nu företages

till särskild behandling. Tvärtom vill det synas särdeles önskligt,

att förevarande i socialpolitiskt afseende vida betydelsefullare fråga

äfven af den anledningen först och så fort som möjligt vinner sin lösning,

att härigenom en fast grund jemväl för lösningen af den andra

frågan skulle beredas.

Det är för öfrigt i ett ärende af den art som det förevarande af

Bih. till Riktd. Brot. 15(Jd. 1 Barn!. 1 Afd. 35 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 55.

synnerlig vigt att man någon gång verkligen börjar och icke oupphörligt

skjuter undan förslag, i ständig sträfvan efter att finna en ännu

bättre och ännu fullständigare lösning.

Enligt min uppfattning bör således, såsom jag redan i början af

mitt anförande tillät mig antyda, frågan föreläggas den nu församlade

Riksdagen.

Vid den revidering, som för sådant ändamål de uppgjorda båda förslagen

undergått, hafva med anledning af postsparbankstyrelsens erinringar

mindre redaktionsjemkningar vidtagits i §§ 8, 10 och 19 af

förslaget till lag angående försäkring för beredande af pension eller

lifränta. Derjemte har i detta förslag infogats innehållet af det särskilda

förslaget till lag angående arbetsgifvares rätt att i visst fall göra afdrag

å arbetstagares hos honom innestående aflöning. Sistnämnda förslag

hade, i öfverensstämmelse med min derom gjorda hemställan, genom

Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 31 nästlidna januari blifvit, för

det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, till högsta domstolen

remitteradt. I högsta domstolens sålunda inhemtade utlåtande har

emellertid uttalats, att den i förslaget upptagna bestämmelse, hvilken i

och för sig allenast innefattade tillämpning af redan gällande rättsgrundsatser,

icke borde från en blifvande lag om arbetarepensionering

afskiljas.

Den ifrågasatta nya lagen om försäkring för beredande af pension

eller lifränta är ej afsedd att träda i kraft förr än med ingången af år

1900. I följd häraf lärer frågan om anvisande af medel för bestridande

af de utaf lagen föranledda kostnader först under år 1899 böra göras

till föremål för .Riksdagens pröfning. Jag tillåter mig emellertid erinra,

att vid föregående riksdagar till arbetareförsäkringsfonden afsatts tillhopa

4,200,000 kronor och att Eders Kongl. Maj:t föreslagit nu församlade

Riksdag afsättning för enahanda ändamål af 2,000,000 kronor.

Slutligen har jag att anmäla för att biläggas detta protokoll dels

ett af professoren Lindstedt afgifvet yttrande rörande kostnaderna och

dermed sammanhängande förhållanden, dels ock en inom civildepartementet

uppgjord öfversigt af lagstiftningen rörande arbetareförsäkring

i åtskilliga främmande länder, omfattande tiden efter det nya arbetareförsäkringskomiténs

betänkande afgafs.

Departementschefen uppläste härefter det reviderade förslaget till

lag angående försäkring för beredande af pension eller lifränta och

hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att antaga detsamma;
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

och behagade Hans Maj:t Konungen till denna af

Statsrådets öfrige närvarande ledamöter biträdda hemställan

lemna bifall samt förordna, att nådig proposition

i ämnet, så lydande som bilaga till detta protokoll

utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Solve Berger.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sedan inom Eders Kong!. Mapts civildepartement utarbetats dels

förslag till lag angående försäkring för beredande af pension eller lifränta,

dels ock förslag till lag angående arbetsgifvares rätt att i visst

fall göra afdrag å arbetstagares hos honom inneståcnde aflöning,

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

har, enligt hvad inhemtas af ett postsparbankstyrelsen den 8 dennes

tillhandakommet utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 december

nästlidet år, Eders Kongl. Maj:t meddelat nådig befallning åt postsparbankstyrelsen

att skyndsamt afgifva underdånigt utlåtande i anledning

af förslagen.

Då postsparbankstyrelsen nu går att fullgöra hvad sålunda blifvit

styrelsen anbefaldt, har styrelsen ansett sig till en början böra i underdånighet

gifva tillkänna, att styrelsen trott det icke tillkomma sig att

afgifva något uttalande rörande lämpligheten af de grunder, på hvilka

lagförslagen i fråga * äro bygda, utan hufvudsakligen endast att ingå i

undersökning, huruvida, under förutsättning af bifall i öfrigt till den

föreslagna försäkringen m. m., de i förslaget till lag angående försäkring

för beredande af pension eller lifränta förekommande bestämmelser

rörande postanstalternas anlitande för uppbörd af pensions- och

lifränteafgifter samt för utbetalning af pensioner och lifräntor m. m.

äro af beskaffenhet att kunna genomföras; hvarjemte styrelsen trott sig

böra meddela yttrande, huruvida, såsom statsrådet och chefen för civildepartementet

i sitt anförande till statsrådsprotokollet förutsatt, den

tilltänkta pensionsstyrelsen må kunna ordnas såsom en afdelning af

posts parbanks tyrelsen.

De åligganden, som, enligt nyssnämnda lagförslag, skulle tillkomma

postanstalterna äro:

tillhandahållande, mot pris som af Konungen bestämmes, af pensions-

och lifränteböcker för allmänheten (§§ 8, 23 och 24);

uppbörd af pensions- och lifränteafgifter (§§ 10 och 24);

vidtagande af vissa åtgärder i de fall, då pensions- eller lifräntebok

förkommit eller blifvit för sitt ändamål obrukbar (§§ 12 och 24);

emottagande och insändande till pensionsstyrelsen, för granskning,

af pensions- och lifränteböcker samt deras återställande till vederbörande

(§§ 13 och 24);

emottagande och insändande af ansökning om pension eller lifränta

(§§ 18 och 24); samt

utbetalande af pension eller lifränta (§§ 19 och 24).

Beträffande omfattningen af den ökade verksamhet, som sålunda

skulle tillföras postanstalterna, är svårt att nu bilda sig en säker föreställning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Enligt en vid statsrådsprotokollet fogad, till postsparbankstyrelsen

i aftryck öfverlemnad beräkning öfver kostnaderna för den obligatoriska

försäkringen, skulle, om folkmängdsförhållandena vid 1890 års slut

lades till grund för beräkningen, de betalande försäkrades antal vid den

föreslagna försäkringsinstitutionens ikraftträdande utgöra 279,000 stycken,

hvilket tal anses böra afrundas och höjas till 300,000. Under antagande

att pensionsafgifterna för dessa försäkrade erlades för 86,000

50 gånger om året, för 67,000 10 gånger om året samt för återstående

147,000 5 gånger om året, skulle under första verksamhetsåret sammanlagd!

omkring 5,705,000 stycken insättningar ega rum.

De frivilliga insättningarna (lifränteafgifterna) torde under första

verksamhetsåret uppgå till högst 300,000 stycken.

Sammanlagda antalet insättningar under nämnda år komme för den

skull att utgöra omkring 6,000,000 stycken. Fördelade på antalet fasta

postanstalter, för närvarande omkring 2,400 stycken, skulle på hvarje

postanstalt komma 2,500 stycken insättningar för år, eller ej fullt 7

för dag.

Tydligt är emellertid, att bestyret med insättningarnas emottagande

skulle ställa sig olika på de särskilda postanstalterna. Vid många af

de på landsbygden belägna postanstalterna förekomme kanske icke mera

än 200 å 300 insättningar för år, under det att vid postanstalterna i

de större städerna eller å orter med industriel verksamhet ofvan angifna

medeltalssiffror skulle mångfaldigt öfverskridas.

Utom nu omförmälda bestyr med afgifternas emottagande skulle vid

postanstalterna jemväl förekomma försäljning af omkring 300,000 stycken

pensionsböcker och, efter hvad antagas må, 50,000 stycken lifränteböcker,

eller tillhopa 350,000 stycken böcker, motsvarande för hvarje

postanstalt i det närmaste 146 för år.

Enligt lagförslagets bestämmelser skulle genom postanstalternas

förmedling pensions- och lifränteböckerna hvarje år insändas till centralförvaltningen

för granskning. Under antagande att 75 procent af de

utlemnade pensionsböckerna samt halfva antalet af utfärdade lifränteböcker

blefve för nämnda ändamål till postanstalterna öfverleinnade,

skulle under andra året af försäkringsinstitutionens verksamhet förekomma

till aflemnande omkring 250,000 stycken böcker eller för hvar

postanstalt ungefärligen 104 för år.

Emottagande! af ansökningar om pensioner och lifräntor samt utbetalning

af pensions- och lifräntemedel skulle, enligt lagförslaget, i

någon afsevärd mån ej förekomma förrän 20 år efter institutionens

början, hvadan det ej torde vara nödigt att nu söka åstadkomma någon

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

beräkning rörande omfånget af det arbete, som denna del af försäkringsverksamheten

skulle vid en så pass aflägsen tidpunkt tillföra postanstalterna.

I fråga om möjligheten för postanstalterna att öfvertaga dessa nya

och för den rena posttjensten främmande göromål torde postsparbankstyrelsen

få hänvisa till det underdåniga utlåtande, som den 19 oktober

1894 afgafs af generalpoststyrelsen i anledning af nya arbetareförsäkringskomiténs

förslag af den 30 mars 1893 till lag angående försäkringför

beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete.

Uti detta underdåniga utlåtande anförde generalpoststyrelsen, bland

annat, hurusom genom nyss nämnda lagförslags antagande det ökade

arbetet för postverket ingalunda skulle blifva obetydligt, utan tvärtom

högst afsevärdt, samt att man i fråga om de bestyr, som komme att

åligga postverket, hade att fästa sig ej blott vid det direkta arbetet,

utan lika mycket vid allt det besvär och skrifveri, allt det ansvar och

alla de kontrollåtgärder, som postanstalterna måste blifva underkastade

i och för redovisningen af dels den betydliga uppbörden dels de många

utbetalningarna, helst denna redovisning ej finge sammanblandas med

postanstalternas öfriga redovisning.

Vidare erinrade generalpoststyrelsen derom, att postanstalterna redan

fått sig ålagdt, utöfver de rena postgöromålen, bestyret med insättningar,

uppsägningar och uttagningar af postsparbanksmedel, hvilket

bestyr, liksom det rena postarbetet, antagligen komme att under årens

fortgång stadigt växa. Finge postanstalterna ock befattning med försäkringsväsendet,

vore olägenheterna ej afhjelpta genom .att bereda anslag

till ökade arbetskrafter. Ansvaret för de stora summorna af influtna

och utbetalade medel komme alltid att tillhöra postförvaltaren

och blefve för honom ett nytt åliggande till de många han förut egde.

På grund deraf hyste generalpoststyrelsen stora betänkligheter mot

att postverket finge sig ålagdt en alldeles ny verksamhetsgren, hvilken

icke stode i något egentligt sammanhang med de åligganden, postverket

såsom sådant hade att fullgöra; hvarjemte generalpostsfyrelsen såsom

sin åsigt uttalade, att anlitandet af postverkets medverkan för försäkringsväsendet

ej vore ett nödvändigt vilkor för den ifrågasatta nya

institutionen, enär det för allmänheten skulle blifva lika beqvämt att

hos de i komitéförslaget omförmälda pensionsnämnderna, i stället för å

postanstalterna, inköpa pensionsmärken samt pensionsutbetalningarna

skulle kunna verkställas genom beloppens öfversändande från pensionsstyrelsen

direkt till pensionstagarne.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Om emellertid, oaktadt dessa betänkligheter, generalpoststyrelsen

likväl tillstyrkte postanstalternas användande till försäljning af pensionsmärken

och utbetalning af pensioner, så skedde detta på grund deraf

att det för den nya försäkringsinstitutionen antagligen blefve billigare

och obestridligen i många hänseenden beqvämare, om den finge begagna

sig af redan existerande institutioner, samt att något absolut hinder

ej förefunnes för postanstalternas användning på sätt ifrågastälts. För

den händelse att, med hänsyn till vigten af att främja den nya institutionen,

Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen funne det böra uppdragas

åt postanstalterna att försälja pensionsmärken och utbetala pensioner,

hemstälde generalpoststyrelsen, att uppbörden för försålda pensionsmärken

måtte redovisas i sammanhang med postsparbanksuppbörden,

samt att bestyret med utbetalning af pensionerna öfvertoges af postsparbanken,

på sätt af generalpoststyrelsen närmare angafs, uti hvilken

hemställan postsparbankstyrelsen vid i ämnet hållen öfverläggning ock

instämde.

Om, trots de betänkligheter mot postanstalternas anlitande för försäkringsväsendet

som af generalpoststyrelsen i dess underdåniga utlåtande

den 19 oktober 1894 uttalades, såväl generalpoststyrelsen som postsparbankstyrelsen

emellertid redan då an sago sig höra, med hänsyn till

fördelande för den föreslagna försäkringsinstitutionen, tillstyrka, att postanstalternas

medverkan finge tagas i anspråk för angifna ändamål, så

torde för den nya försäkringsinstitutionen, sådan densamma nu blifvit

föreslagen, denna medverkan vara ännu mera nödvändig. Enligt nu

föreliggande lagförslag, skulle nemligen några pensionsnämnder i orterna

ej förekomma, i följd hvaraf bestyret med uppbörden af pensionsafgifterna

m. m. måste, derest den föreslagna försäkringsinstitutionen

ej skulle betungas med höga förvaltningskostnader, uppdragas åt några

redan befintliga institutioner, bland hvilka postanstalterna utan tvifvel

skulle ur flera synpunkter vara de för ändamålet mest lämpliga.

Skulle emellertid, på grund af Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens

beslut, postanstalterna tagas i anspråk, på sätt i föreliggande lagförslag

afses, så torde, på det att vederbörande postfunktionärer icke måtte

blifva redovisningsskyldige till tre särskilda myndigheter i stället för

de nuvarande tvenne, generalpoststyrelsen och postsparbankstyrelsen, endera

af dessa böra få sig ålagdt öfvervakandet af pensions- och lifränteafgifternas

behöriga redovisning samt desammas omhändertagande äfvensom, i

sinom tid, bestyret med utbetalande af pensioner och lifräntor. Och för

sådant ändamål lärer postsparbankstyrelsen otvifvelaktigt vara lämpligast.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Hela proceduren med afgifternas erläggande, deras antecknande i

bok, pensionernas utbetalande m. in. är nemligen analog med hvad som

eger rum i fråga om uppbörd af postsparbanksmedel samt utbetalning

af uppsagda sådana.

Någon för postanstalterna fullkomligt främmande verksamhetsgren

skulle derför genom försäkringsrörelsens införlifvande med postsparbanken

ej påläggas postanstalterna, utan torde, hvad dessa anstalter

vidkommer, försäkringsrörelsen fastmera kunna betraktas såsom en fortsatt

utveckling af den redan befintliga postsparbanksverksamheten.

Dervid är emellertid att märka, att någon procedur, som motsvarar

bestyret med uppsägning af postsparbanksmedel och hvilket bestyr är

för postfunktionärerna rätt betungande, ej skulle förekomma i afseende å

pensions- och lifräntemedel, äfvensom att utbetalning af dylika medel,

som för öfrigt ej skulle annat än undantagsvis ifrågakomma förrän

20 år efter institutionens början, ej torde vålla postfunktionärerne så

stort besvär som det arbete, hvilket är förbundet med utbetalande af

uppsagda postsparbanksmedel. Utbetalningen af pensioner och lifräntor

skulle nemligen i allmänhet förekomma en gång i månaden på viss

bestämd dag och sålunda blifva ett regelbundet återkommande bestyr,

för hvilket ''vederbörande postfunktionär kunde i förväg bereda sig,

något som i allmänhet ej låter sig göra med afseende å utbetalning af

postsparbanksmedel. En dylik förberedelse skulle ock kunna vidtagas

beträffande uppbörden af pensionsafgifterna vid postanstalterna i de

större städerna eller å orter med industriel verksamhet, hvarest ett

större antal arbetstagare hade anställning hos samme arbetsgivare,

genom hvars försorg arbetstagarnes pensionsafgifter skulle å postanstalten

inbetalas. Genom utfärdandet af bestämmelse derom att

dylik arbetsgivare borde vid afgifternas erläggande till postanstalten

aflemna en förteckning, upptagande nummer och namn på de böcker,

å hvilka insättningar egde rum, samt det belopp, som insattes, hvilken

förteckning bilades postanstaltens sparbanksjournal, skulle vederbörande

posttjenstemans arbete med afgifternas redovisande i högst väsentlig

mån underlättas.

Under förutsättning att bestyret med uppbörden af pensions- och

lifränteafgifterna samt utbetalningen af pensioner och lifräntor m. m.

öfverlemnas åt postanstalterna, torde det nu tillåtas postsparbankstyrelsen

att i korta drag få redogöra för det sätt, hvarpå, enligt styrelsens

förmenande, dessa göromål må böra å postanstalterna handläggas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Jemlik^ §§ 8, 23 och 24 i lagförslaget angående försäkring för

beredande af pension eller lifränta, skulle pensions- och lifränteböcker,

enligt fastställa formulär, mot betalning tillhandahållas allmänheten vid

postanstalterna.

På det att redovisning öfver dessa böcker skulle kunna behörigen

afgifvas samt för bokföringen inom centralförvaltningen af de afgifter,

som å böckerna insattes, vore det nödigt, att dessa genom centralförvaltningens

försorg i förväg förseddes med nummer.

Dylika böcker skulle tillställas postkontoren för egen och underlydande

poststationers räkning och -redovisas för hvarje qvartal uti den

af postanstalterna afgifna redovisning för qvittenskuponger.

De för böckernas försäljning influtna afgifterna skulle emellertid,

der fråga vore om poststation, för hvarje postdag, samt, om försäljningen

egde rum vid postkontor, för hvarje s. k. tiodagsperiod upptagas

i postanstaltens sparbanksjournal och redovisas i sammanhang

med uppbörden af pensions- och lifränteafgifterna.

Enligt § 9 af lagförslaget skulle pensionsbok anskaffas af arbetsgifvaren

samt genom dennes försorg förses med anteckning om arbetstagarens

fullständiga namn, födelse-år och -dag samt födelse- och boningsort.

I fråga om lifräntebok är i lagförslaget ej angifvet något om dylik

anteckning, men då sådan måste förekomma äfven på dylik bok, samt

jemlikt § 23 af lagförslaget lifräntebok ej skulle från postanstalt utlemnas

förrän vid erläggandet af första lifränteafgiften, lärer vara nödigt

utfärda bestämmelse derom, att nu omhandlade anteckning å lifräntebok

verkställes af vederbörande posttjensteman i likhet med hvad som eger

rum vid utfärdandet af postsparbanksbok. Till undvikande af missförstånd

torde jemväl böra stadgas att å såväl pensions- som lifräntebok

antecknas den försäkrades fullständiga för- och tillnamn, födelse-år,

-månad och -dag samt födelse- och boningsort.

Vid utlemnandet af lifräntebok skulle det tillhöra den, som begärde

bokens utfärdande, att till postanstalten aflemna anmälningssedel, innefattande

de uppgifter, som, enligt hvad bär ofvan sagts, skulle antecknas

å lifräntebok. Begärdes af en och samma person utfärdande af lifränteböcker

för flera försäkrade, finge, i stället för anmälningssedel fölen

hvar försäkrad, användas en för samtliga försäkrade gemensam

anmälningslista. Dessa anmälningssedlar och -listor skulle derefter af

postanstalten insändas till centralförvaltningen, för att der tjena till

ledning vid uppläggande af de konti, å hvilka lifränteafgifterna bokfördes.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Uti § 10 af lagförslaget är, i fråga om sättet för pensionsafgifternas

erläggande, angifvet, att anteckning derom skulle göras i arbetstagarens

pensionsbok; och enligt § 24 skulle i afseende å lifräntebok lända

till efterrättelse hvad i nu omhandlade hänseende gälde om pensionsbok.

Dessa anteckningar, som naturligtvis skulle verkställas å vederbörande

postanstalter, borde inskränka sig till angifvande af beloppet

af den insatta afgiften.

För att emellertid möjliggöra öfver vakandet deraf att de influtna

afgifterna blefve af postanstalten behörigen redovisade, borde i pensionseller

lifränteboken för hvarje insättniug anbringas en eller flera qvittenskuponger

af det slag, som för kontrollerande af insatta postsparbanksmedels

redovisande användas, till ett mot insättningen svarande belopp,

dervid qvittenskupongerna skulle makuleras medelst aftryck af postanstaltens

stämpel för insättniugsdagen, hvilket stämpelaftryck sålunda

jemväl angåfve dagen för afgiftens erläggande. Enär, jemlikt § 6 af

lagförslaget, pensionsafgiften vore afsedd att utgöra 20 öre inom första

pensionsklassen, 15 öre inom andra pensionsklassen och 10 öre inom

tredje pensionsklassen, allt i veckan, men postsparbankens nuvarande

qvittenskupouger ej lyda å lägre valör än 1 krona, blefve derför nödigt

att för kontrollerande af insatta pensionsafgifter, understigande sistnämnda

belopp, tillhandahålla qvittenskupouger lydande å resp. 20, 15

och 10 öre, hvilka qvittenskupouger dock ej finge användas för verificerande

af insatta postsparbanksmedel.

Innan pensions- eller lifränteboken återstäldes till insättaren, skulle

i postanstaltens sparbanksjournal antecknas, i särskilda derför afsedda

kolumner, numret å den bok, hvarå insättningen egt rum, bokens egenskap

af pensions- eller lifräntebok, tillnamnet å bokens egare, insättningsbeloppet

samt, om insättning första gången egde rum å pensionsbok,

egarens å boken antecknade förnamn, födelse-år, -månad och -dag samt

födelse- och boningsort. Erlades af arbetsgivare samtidigt pensionsafgifter

för flera arbetstagare, skulle, såsom ofvan antydts, det åligga

arbetsgivaren att till postanstalten aflemna en förteckning, hvartill

blankett tillhandaliölles å postanstalten, hvilken förteckning upptoge de

uppgifter, som, enligt hvad ofvan nämnts, annars borde i sparbanksjournalen

antecknas. Denna förteckning skulle utgöra bilaga till sparbanksjournalen.

De influtna pensions- och lifränteafgifterna äfvensom inbetalade

afgifter för försålda pensions- och lifränteböcker skulle levereras på

samma sätt, som nu eger rum beträffande postsparbanksuppbörden,

nemligen, derest afgifterna inbetalats vid poststation, hvarje postdag

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

till det öfverordnade postkontoret, hvilket i sin tur hade att tre gånger

i månaden till centralförvaltningen insända ej mindre de från underlydande

poststationer inkomna medlen än äfven de afgifter af nu omhandlade

slag, som vid postkontoret erlagts.

Såsom kontrollredovisning deröfver att de till postanstalterna influtna

pensions-, lifränte- och bokafgifterna blefve behörigen redovisade,

skulle tjena de qvittenskupongredovisningar, som, jemlikt de för postanstalterna

gällande stadganden, för qvartal afgifvas af de postanstalter,

der postsparbanksrörelse finnes anordnad. Uti denna redovisning upptages

behållningen af qvittenskuponger vid qvartalets början, de förskott

af dylika kuponger, som under qvartalet erhållits, samt den behållning

af kuponger, som, jemlikt behörigt af ojäfviga personer attesteradt

iuventeringsinstrument, finnes å postanstalten vid qvartalets utgång qvarliggande.

öfverensstämmer nu summan af de under qvartalet vid postanstalten

verkstälda insättningarna med det skilnadsbelopp, som uppkommer,

om den vid qvartalets utgång befintliga qvittenskupongbehållning

fråndrages summan af behållningen vid qvartalets ingång och de under

qvartalets lopp bekomna kupongerna, har postsparbankstyrelsen vunnit

visshet derom, att de insättningar, som under qvartalet vid postanstalten

förekommit, ock blifvit till postsparbankstyrelsen redovisade. I och

med det att försäkringsväsendet blefve öfvertaget af postanstalterna skulle

i afseende å qvittenskupongredovisningarna någon annan ändring ej

ifrågakomma, än att i desamma upptoges jemväl antalet af de vid

qvartalets ingång vid postanstalten befintliga oförsålda pensions- och

lifränteböcker, de böcker af nämnda slag, som under qvartalets lopp

blifvit postanstalten tillstälda, samt det antal dylika böcker, som, jemlikt

behörigt bevis, vid qvartalets utgång finnas å postanstalten qvarliggande.

§§ 12 och 24 af lagförslaget innehålla bestämmelser huru förfaras

bör, då pensions- eller lifräntebok förkommit eller blifvit obrukbar,

hånligt dessa bestämmelser, skulle ny bok anskaffas och deri, på anmälan

å postanstalt, så fort ske kan, införas bevis om de pensiouseller

lifränteafgifter, som finnas hafva blifvit för den försäkrade erlagda.

I fråga om bok, som blifvit obrukbar på grund deraf att plats ej

finnes för antecknande af ytterligare insättningar, likasom i allmänhet

i fråga om bok, som i följd af åkommen skada ej kan vidare användas,

torde hinder ej möta för postanstalten att uti ny bok, med ledning af

anteckningarna i den förbrukade eller skadade boken, meddela bevis

angående beloppet af deri verkstälda insättningar.

Hvad åter beträffar bok, som förkommit, skulle postanstalten ej

vara i stånd att meddela något dylikt bevis. Vid postanstalterna skulle

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

nemligen ej föras någon annan förteckning öfver insatta pensions- och

lifränteafgifter än postsparbanksjournalen, hvilken i behörig tid och

ordning insändes till centralförvaltningen, för att läggas till grund för

bokföringen derstädes af de insatta afgifterna. Först sedan postanstalten

från centralförvaltningen erhållit uppgift angående de afgifter, som i

räkenskaperna funnes redovisade såsom insatta å den förkomna boken,

vore postanstalten i stånd att uti den nya bok, som blifvit anskaffad i

stället för den förkomna, anteckna beloppet af de å den förkomna boken

verkstälda insättningarna.

Lagförslaget innehåller uti §§ 13 och 24 bestämmelser derom, att

pensions- och lifränteböckerna skola en gång om året aflemnas till postanstalt,

på det att centralförvaltningen må komma i tillfälle att granska

böckerna.

Ehuru ett dylikt aflemnande ej skulle för egare eller innehafvare

af pensions- eller lifräntebok ega samma intresse som det, hvilket i

allmänhet hyses af egare eller innehafvare af postsparbanksbok, uti

hvilken räntan för föregående år varder genom postsparbankstyrelsens

försorg antecknad, är det dock att förvänta att, derest särskilda bestämmelser

i ämnet ej varda utfärdade, flertalet pensions- och lifränteböcker

komma att i början af året aflemnas för granskning och till

centralförvaltningen insändas, hvilket för nämnda förvaltning skulle

medföra ett arbete af sådant omfång, att detsammas utförande nästan

vore omöjligt. Att meddela föreskrift derom att, för jemnare fördelning

af arbetet, böckerna borde till postanstalt aflemnas årligen under

loppet af den månad, då boken utfärdats, skulle ej heller, åtminstone

ej under det första årtiondet af försäkringsinstitutionens verksamhet,

leda till önskadt resultat, enär de flesta då utelöpande pensionsböcker

antagligen komme att vara utfärdade under loppet af den månad, med

hvilken institutionen trädt i verksamhet. I fråga om pensionsbok, som

ej förvarades hos arbetsgifvare, skulle, enär sådana böcker antagligen

komme att utgöra ett fåtal i förhållande till hela antalet utelöpande

pensionsböcker, hinder ej möta för meddelande af föreskrift derom, att

sådana pensionsböcker, som af arbetstagarne sjelfva omhänderhades,

skulle till postanstalt aflemnas årligen under loppet af den månad, hvarunder

första afgiften å boken erlagts. Enahanda bestämmelser borde

äfven meddelas rörande lifränteböckernas aflemnande. Deremot skulle

med pensionsböcker, som förvarades hos större arbetsgifvare, möjligen

kunna så ordnas, att arbetsgifvare inom olika yrkesinspektionsdistrikt

för granskning aflemnade af dem innehafda pensionsböcker under olika

tider af året, exempelvis arbetsgifvare inom östra distriktet under tiden

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

1 januari —15 mars, inom mellersta distriktet 16 mars—31 maj, inom

södra distriktet 1 juni—15 augusti, inom vestra distriktet 16 augusti—

31 oktober och inom norra distriktet 1 november—31 december.

Ehuru expeditionen och granskningen af de aflemnade böckerna

komme att ske med största möjliga skyndsamhet, torde dock ej kunna

så ordnas att icke, under den tid pensionsböckerna äro för granskning

aflemnade, insättning af afgift till förmån för egare af dylik bok måste

ega rum. Enligt § 13 i lagförslaget skulle ock bevis öfver sådan insättning

meddelas af postanstalten genom interimsqvitto. Å detta qvitto

torde . insättningen böra verificeras medelst anbringande af qvittenskuponger

till belopp motsvarande den erlagda pensionsafgift.en. Sedan

boken efter försiggången granskning återkommit till postanstalten, skulle

insättningsbeloppet antecknas i boken, utan att emellertid genom qvittenskuponger

verificeras, hvarefter boken, i utbyte mot förenämnda interimsqvitto,

återstäldes till rätter vederbörande.

Insättning af afgift å lifräntebok borde deremot ej få ega rum

under den tid, boken i och för granskning omhänderhades af postanstalt

eller centralförvaltningen.

Ehuru utbetalning af pension eller lifränta, enligt lagförslaget, ej

skulle i någon afsevärd mån inträda, förrän 20 år förflutit efter försäkringsinstitutionens

trädande i kraft, torde dock här böra antydas, huru,

enligt postsparbankstyrelsens förmenande, denna del af försäkrings verksamheten

skulle utföras genom postanstalterna.

Enligt lagförslaget (§§ 19 och 24) skulle pension eller lifränta få

lyftas för hvarje kalendermånad efter ingången af derpå följande månad;

dock att, om pensionens eller lifräntans belopp understege 12 kronor,

pensionen eller lifräntan utbetalades endast för hvarje år efter ingången

af derpå följande år.

För denna utbetalning skulle postkontoren från centralförvaltningen

meddelas nödiga uppgifter angående de pensioner och lifräntor, som

vore afsedda att lyftas vid postkontoret och derunder lydande poststationer;

och skulle å kontoret till ledning för utbetalningarna uppläggas

eu pensionslista.

För bestridande af utbetalningarna skulle centralförvaltningen i god

tid före månadens ingång till postkontoret öfversända ett belopp motsvarande

summan af de pensioner och lifräntor, som vore anvisade till

utbetalning å postkontoret och derunder lydande poststationer, hvarefter

postkontoret hade att, omedelbart före månadens ingång, till underlydande

poststationer utsända de penningebelopp, som der skulle lyftas.

I fråga om den tid, under hvilken dessa belopp skulle å poststationen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

tillhandahållas pensions- eller lifräntetagarne, erfordrades naturligtvis

särskilda bestämmelser.

Redovisning för de vid postkontoret och underlydande poststationer

utbetalade pensioner och lifräntor skulle ske på samma sätt, som nu

eger rum i afseende å utbetalade postsparbanksmedel, och följaktligen

ingå uti den af postkontoret för egen del och för underlydande poststationer

afgifna sparbanksmedelsräkning, som upprättas för hvarje s. k.

tiodagsperiod och till postsparbankstyrelsen insändes efter den 10, 20 och

sista dagen i hvarje månad. Med ledning af denna medelsräkning och

dervid fogade qvittenser skulle den utbetalade pensionen eller lifräntan

afföras i pensions- eller lifrånte tagarens hos centralförvaltningen befintliga

konto.

Enligt det utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 31

december 1897, som kommit postsparbankstyrelsen tillhanda, har föredragande

departementschefen såsom sin åsigt uttalat, att den i lagförslaget

upptagna pensionsstyrelsen skulle kunna ordnas såsom en afdelning af

postsparbankstyrelsen, hvadan sistnämnda styrelse skulle komma att såsom

en för hela riket gemensam pensionsstyrelse — med deraf föranledd

tillökning i personal m. m. — jemväl handlägga ärenden rörande den

i lagförslaget afsedda försäkring.

Vare sig emellertid postsparbankstyrelsen skulle komma att fungera

såsom styrelse för statens försäkringsväsende eller ett särskildt embetsverk

blefve för sådant ändamål inrättadt, skulle det dock, på skäl som

ofvan anförts, blifva nödigt att, derest postanstalternas medverkan toges

i anspråk för uppbörd af pensions- och lifränteafgifter samt för utbetalande

af pensioner m. m., redovisningen för de erlagda afgifterna

samt de utbetalade pensionerna m. m. inginge i de räkenskaper, som

för postsparbankens räkning afgåfves af postanstalterna, samt att följaktligen

åt postsparbankstyrelsen öfverlemnades att öfvervaka, att de

vid postanstalterna förekommande försäkringsgöromålen blefve behörigen

handlagda.

Ofvan omförmälda räkenskaper tjena till ledning vid bokföringen

hos postsparbankstyrelsen af insatta och uttagna postsparbanksmedel samt

måste, äfven efter det bokföringen egt rum, vara tillgängliga för styrelsens

personal för undersökning rörande ifrågakommande felaktigheter

af mångfaldig art. Häraf följer att räkenskaperna ej skulle kunna från postsparbankstyrelsen

utlemnas till någon annan embetsmyndighet i ändamål

att hos denna skulle försiggå bokföring af de inbetalade pensions- och

lifränteafgifterna samt de utbetalade pensionerna m. m. Ej heller låter

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

det sig gorå utan synnerlig olägenhet och skada för öfriga tjenstegöromål

att ålägga postanstalterna afgifvandet af särskilda redovisningar

öfver erlagda försäkringsafgifter m. m., enär postanstalternas bestyr

för försäkringsverksamheten derigenom skulle ännu ytterligare ökas. Det

måste följaktligen blifva ett åliggande för postsparbankstyrelsen att, äfven

om ett särskildt embetsverk inrättades för statens försäkringsväsende,

dock låta verkställa den för ändamålet nödiga bokföringen samt i sådant

afseende upprätta och vidmakthålla de liggare, i hvilka erlagda

pensions- och lifränteafgifter samt utbetalade pensioner och lifräntor

varda antecknade.

Under sådana förhållanden och då organisationsarbetet i och för

den nya verksamhetsgrenens öfvertagande af postanstalterna, öfvervakandet

deraf att försäkringsverksamheten på behörigt sätt handhades

af dessa anstalter, kontrollerandet deraf att de inbetalade försäkringsafgifterna

och de utbetalade pensionerna och lifräntorna blefve behörigen

redovisade, äfvensom ombesörjande af de inkomna böckernas granskning

måste, äfven om ett särskildt centralt embetsverk inrättades för statens

försäkringsväsende, åligga postsparbankstyrelsen, skulle — om bestyret

med förvaltningen af pensions- och lifräntefonderna undantoges — föga

återstå för detta nya embetsverk, åtminstone under den tid af 20 år,

hvarunder pensioneringen ej trädt i full verksamhet. Då, enligt det

nya lagförslaget, arbetsgifvarne ej skulle vara skyldige att, såsom uti

den på nya arbetareförsäkringskomiténs förslag grundade nådiga propositionen

till 1895 års Riksdag afsågs, bidraga till den obligatoriska försäkringen,

torde tvistefrågor mellan arbetsgifvare och arbetstagare

rörande lagens tillämpning ej vara att i någon mera afsevärd mån befara;

och då det bestyr, som — förvaltningen af fonderna fortfarande

undantagen — komme att åligga ofvannämnda nya embetsverk, hufvudsakligen,

innan pensioneringen började, skulle bestå i att öfver vaka

försäkringens verkningar i tekniskt och socialt afseende samt att tillse

i hvad mån, ur den ena eller andra af dessa synpunkter, jemkningar

och ändringar i grunderna för försäkringen kunde påkallas, synes upprättandet

af ett särskildt centralt embetsverk endast och allenast för

denna verksamhet ej vara erforderligt. Derest i postsparbankstyrelsen,

som nu består af ordförande (generalpostdirektören) och fyra ledamöter,

jemväl insattes åtminstone en i försäkringsväsendet förfaren person,

skulle denna styrelse säkerligen blifva tillräckligt qvalificerad för handhafvande

jemväl af den försäkringstekniska grenen af förvaltningen,

åtminstone intill dess försäkringsinstitutionen kommit i full verksamhet,

d. v. s. intill dess att pensioneringen i väsentlig mån börjat.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Huruvida åt postsparbankstyrelsen jemväl borde uppdragas förvaltningen

af de till pensions- och lifräntefonderna inflytande medlen, torde

nu böra undersökas. Uti sitt anförande till statsrådsprotokollet den 14

januari 1895, vid underdånig föredragning af nya arbetareförsäkringskomiténs

betänkande af den 30 mars 1893, uttalade dåvarande statsrådet

och chefen för civildepartementet såsom sin åsigt, att den rena medelsförvaltningen

och den statsfinansiela verksamheten borde anförtros åt

något af de embetsverk, som hade till uppgift att syssla med dylika

ärenden.

De embetsverk, åt hvilka man skulle kunna tänka sig att ett sådant

uppdrag borde anförtros, äro statskontoret, riksbanken, riksgäld skontoret

och postsparbankstyrelsen. Åt hvilketdera af dessa verk medelsförvaltningen

i fråga än uppdrages, torde man kunna förutsätta, att densamma

blefve handhafd på det sätt, att försäkringsinstitutionens intresse blefve i

denna del väl tillgodosedd. Man skulle dock möjligen kunna befara

att, i händelse denna gren af förvaltningen omhänderhades af något

annat embetsverk än postsparbankstyrelsen samt, såsom väl antagligt vore,

försäkringsinstitutionens medel komme att fruktbargöras efter ungefärligen

enahanda grunder som de, hvilka gälla beträffande postsparbankens

medel, en konkurrens komme att uppstå de båda embetsverken emellan

om bekommande af de för medlens placering erforderliga värdepapperen,

hvilken konkurrens gifvetvis skulle föranleda höjning af kursen å dessa

värdepapper och derigenom verka till minskning i den räntevinst å

medlen, som, äfven om densamma för försäkringsinstitutionen icke

komme att spela så stor rol, dock, hvad postsparbanken beträffar, är

nödvändig för dess existens, då nemligen, enligt de för banken gällande

stadganden, dess driftkostnader skola bestridas af räntevinsten.

Denna vinst uppgick för år 1897 till ett belopp, som, efter det driftkostnaderna

blifvit afdragna, ej mindre möjliggör slutbetalning af postverkets

ännu återstående fordran hos postsparbanken för förskotterade

förvaltningsutgifter under de första åren af bankens verksamhet, än

ock derutöfver lemnar ett öfverskott af i det närmaste 70,000 kronor.

Skulle nu, på grund af ofvan antydda täflan, denna räntevinst minskas

samt banken för sin existens åter blifva ekonomiskt beroende af postverket,

komme detta förhållande att verka i hög grad hämmande på

bankens utveckling och i väsentlig mån minska omfånget af eller rent

af förhindra de åtgärder till befrämjande af sparsamhet, särskildt inom

de mindre bemedlade samhällsklasserna, till hvilka åtgärders vidtagande

det är afsedt att använda medel af det å postsparbankens rörelse uppkomna

öfverskottet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Om deremot postsparbankstyrelsen finge sig anförtrodd förvaltningen

af de influtna pensions- och lifräntemedlen, undvekes ofvan antydda

konkurrens. Styrelsen blefve nemligen derigenom i tillfälle att

reglera placeringen af samtliga de ifrågavarande medlen, såväl postsparbanks-

som pensions- och lifräntemedlen, samt att å dessa åstadkomma

en räntevinst, som genom en delad förvaltning säkerligen ej

skulle ernås. Någon större svårighet för postsparbankstyrelsen att

med fördel placera såväl postsparbankens egna öfverskottsmedel som

de till försäkringsinstitutionen inflytande torde ej vara att befara.

Under första året af försäkringsinstitutionens verksamhet blefvo nemligen,

enligt den vid statsrådsprotokollet af den 31 december 1897

fogade beräkningen, arbetarnes bidrag 2,033,000 kronor och statens

bidrag, oberäknadt förvaltningskostnaden, 1,627,000 kronor, eller sammanlagdt

3,660,000 kronor och under det 21:sta året de respektive

bidragen 3,668,000 och 2,934,000 eller tillhopa 6,602,000 kronor.

Derest de nyssberörda, under försäkringsinstitutionens första verksamhetsår

beräknade bidragen sammanläggas med postsparbankens egna

öfverskottsmedel, som för år 1897 uppgingo till ej fullt 7,000,000

kronor, och under antagande att — såsom i anledning af postsparbankens

jemförelsevis låga inlåningsränta för tiden från 1897 års

början är att förvänta — bankens öfverskott under de närmast följande

åren ej komme att uppgå till högre belopp årligen än under

nästlidet år, samt att de inflytande lifränteafgifterna under det första

året af försäkringsinstitutionens verksamhet utgöra omkring 500,000

kronor, skulle postsparbankstyrelsen således under nyssnämnda år hafva

att placera ett belopp af omkring 11,160,000 kronor, en summa som dock

med mera än 300,000 kronor understiger det belopp styrelsen under

år 1896 hade att genom nya placeringar fruktbargöra. Och äfven om

under de följande åren af försäkringsinstitutionens verksamhet de influtna

afgifterna samt statsbidraget komme att uppgå till högre belopp

än under det första året, så torde ej böra lemnas oanmärkt, att denna

nya kapitalbildning sannolikt komme att minska tillflödet till postsparbanken

och sålunda till lägre belopp nedbringa den skilnad mellan insättningar

i banken och uttagningar derifrån, som annars vore att påräkna.

Postsparbankstyrelsens sammansättning samt den omständigheten

att vigtigare der förekommande ärenden, och deribland frågor rörande

öfverskottsmedlens placering, behandlas kollegialt, torde ock befinnas

gorå denna styrelse egnad att jemväl omhändertaga förvaltningen af

de medel, som till de ifrågastälda pensions- och lifräntekassorna inflyta.

*

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Förutom af generalpostdirektören såsom ordförande, utgöres postsparbankstyrelsen

af tvenne af Eders Kongl. Maj:t förordnade ledamöter,

af hvilka den ene är föredragande, samt eu af fullmägtige i

riksbanken och en af fullmägtige i riksgäldskontor, hvilka båda sistnämnde

ledamöter bemälde fullmägtige hvar för sig inom sig utse.

Genom dessa ^sistnämnde två ledamöter, hvilka af Riksdagen blifvit

utsedde till medlemmar i styrelserna för statens tvenne största penningeinstitutioner,

kunde Riksdagen sägas blifva satt i tillfälle att följa försäkringsinstitutionens

utveckling samt att vaka deröfver, att det mål,

som med densamma afsetts, ock komme att förverkligas.

I fråga om de grunder, efter hvilka de till försäkringsinstitutionen

inflytande medlen borde placeras, lärer nu ej vara erforderligt att ingå

i närmare undersökning. Så mycket torde emellertid här böra antydas

att, då de säkerheter, uti hvilka dessa medel skulle placeras, måste

vara af yppersta slag, samt enahanda gäller beträffande de säkerheter,

i hvilka postsparbankens öfverskottsmedel placeras, samma grunder ock

torde böra fastställas för placering af de båda institutionernas medel.

Huruvida emellertid med hänsyn till medelsförvaltningens ökade omfång

den begränsning i afseende å placering af postsparbankens medel, som

nu är gällande, må böra fortfarande till fullo bibehållas, är en omständighet,

rörande hvilken, i frågans nuvarande skede, postsparbankstyrelsen

ej ansett sig böra göra något uttalande.

I sammanhang härmed torde det tillåtas postsparbankstyrelsen att

underdånigst få fästa uppmärksamheten derå, att såväl de grunder,

efter hvilka postsparbankens medel skola fruktbargöras, och sättet för

förvarandet af postsparbankens värdehandlingar, som ock postsparbankstyrelsens

sammansättning blifvit faststälda i författningar, hvilka

af Eders Kongl. Maj:t utfärdats efter Riksdagens hörande. (Nådiga förordningen

den 22 juni 1883, angående en postsparbank för riket, §§

18, 21 och 22 — i hvad angår §§ 18 och 22 sådana de lyda enligt

nådig kungörelse den 13 juli 1887.)

Vare sig nu att, såsom postsparbanksstyrelsen anser lämpligast,

styrelsen blefve den enda centrala myndigheten för den ifrågastälda

försäkringsinstitutionen, eller att postsparbankstyrelsen komme att öfvertaga

allenast bestyret med uppbörden och bokföringen af de erlagda

försäkringsafgifterna, granskningen af aflemnade pensions- och lifränteböcker

samt utbetalande af pensioner och lifräntor m. m., blefve

det oundgängligt att vidtaga någon ändring i nu gällande bestämmelser

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

angående sättet och ordningen för handläggning och afgörande af postsparbankstyrelsen

tillhörande ärenden, en ändring som emellertid, äfven om

den genom förevarande lagförslag ifrågastälda försäkringsinstitutionen

samt dennas införlifvande med postsparbanken ej skulle komma till stånd,

torde vara nödigt att genomföra allenast med hänsyn till postsparbankens

egen stegrade verksamhet.

Jemlikt bestämmelse i Eders Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till

postsparbankstyrelsen den 21 september 1883, med åtskilliga föreskrifter

rörande postsparbankens förvaltning, skall generalpostdirektören,

d. v. s. ordföranden i postsparbankstyrelsen, ensam besluta i ärenden,

som angå det behöriga bestridandet å postanstalterna af de till postsparbanksrörelsen

hörande göromål, inflytande medels redovisning, anordnande

af medel, som böra genom postanstalterna för postsparbankens

räkning utbetalas, samt i allmänhet sådana ärenden, som icke

af postsparbankstyrelsen afgöras efter flertalet röster.

Om det än befaåns nödigt, att under de första åren af postsparbankens

verksamhet alla de nyssberörda ärendena föredrogos för generalpostdirektören

och af honom afgjordes, så låter sig, med den

utveckling af postsparbankens verksamhet och den deraf föranledda

ökningen af de till handläggning af postsparbankstyrelsen förekommande

mål, som under årens lopp egt rum, ej vidare utan svårighet

och olägenhet verkställas att fortfarande handlägga och afgöra samtliga

ofvan omförmälda ärenden på nu angifna sätt, om nemligen dessa

ärenden, hvilkas flertal är af enkel natur men af beskaffenhet att böra

skyndsamt afgöras, skola behandlas så att, utan åsidosättande af en

omsorgsfull pröfning, allmänheten dock varder betjenad af postsparbanken

utan längre tidsutdrägt och större omgång, än som ifrågakommer

inom andra penningeinrättningar af enahanda slag som postsparbanken.

Visserligen hafva under de senare åren, i den mån sådant

med iakttagande af nu gällande föreskrifter kunnat ske, vidtagits åtgärder

för en enklare behandling och expedition af de ärenden, hvilka

generalpostdirektören eger ensam afgöra. Huru mycken förenkling än i

detta afseende redan vidtagits och tilläfventyrs må kunna ytterligare vidtagas,

torde likväl af helt naturliga skäl den skyndsamma behandling och

expedition, som är nödig för det stora flertalet af de till postsparbankstyrelsen

inkomna mål, ej kunna vinnas, så länge den regeln gäller,

att samtliga till styrelsens handläggning förekommande, men till dess

plenibehandling ej hörande ärenden, äfven sådana som äro af den mest

enkla beskaffenhet, skola af den i styrelsen anstälde byråchefen föredragas

och expedition ega rum först efter det generalpostdirektörens

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

beslut i ämnet inhemtats. Varder uti detta afseende någon förändring

ej genomförd och skola sådana ärenden af mera enkel beskaffenhet

rörande försäkringsväsendet, som må förekomma hos postsparbankstyrelsen,

behandlas, afgöras och expedieras på samma sätt som nu

eger rum med de rena postsparbanksärendena af enahanda beskaffenhet,

torde, i betraktande af det ökade antal mål, som komma till behandling

hos postsparbanksstyrelsen, kunna befaras, att såväl den nu

befintliga postsparbanken som ock den ifrågastälda försäkringsinstitutionen,

i följd af en alltför tung och mindre tidsenlig arbetsmetod hos

styrelsen, råkade i misskredit hos allmänheten.

Nödvändigheten lärer derför kräfva att, med tillgodogörande af en

numera 14-årig erfarenhet inom postsparbankstyrelsen, sådana bestämmelser

varda meddelade, att det stora flertalet af rent löpande ärenden

måtte kunna afgöras af den ledamot inom styrelsen, som har närmaste

ledningen och öfvervakandet af arbetet inom centralförvaltningen sig

anförtrodd.

Då, med sådan ändring i nuvarande arbetsordning och efter försäkringsinstitutionens

tillkomst, den nyssnämnde ledamotens befogenhet

och ställning blefve en annan än den nu i postsparbankstyrelsen befintlige

byråchefens, hvars göromål han till en del skulle öfvertaga,

torde han, med hänsyn till beskaffenheten af hans verksamhet, böra

benämnas direktör; hvarjemte, i betraktande af den ökade arbetsbörda

och det ansvar, som skulle honom åligga, åt honom borde beredas en

aflöning af minst 8,000 kronor för år, af hvilket belopp postsparbanken

och försäkringsinstitutionen till äfventyrs borde vidkännas hvar

sin hälft.

För det gemensamma verket — postsparbanken och försäkringsinstitutionen

— borde till en början anställas en sekreterare, en kassör,

en notarie och ombudsman, en registrator och arkivarie, samt 3:ne

revisorer med årsaflöning, för en hvar af de båda förstnämnde af 4,500

kronor med två ålderstillägg efter resp. 5 och 10 år, samt för en hvar

af de fem sistnämnde 3,000 kronor jemte två ålderstillägg, samtliga

ålderstillägg å 500 kronor hvartdera.

I gäldandet af dessa aflöningar skulle begge institutionerna taga

del, hvardera till lika belopp.

Då bokföringen af insatta försäkringsafgifter och utbekomna pensioner

och lifräntor borde ske i andra liggare än de, som användas för

bokföring af insatta och uttagna postsparbanksmedel, samt särskilda

bokslut måste upprättas för hvardera institutionen, skulle bokförings
-

«/

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

arbetet ega rum å särskilda afdelningar — bankafdelningen och försäkringsafdelningen

— med hvar sin föreståndare, benämnd kamrerare.

Hvad försäkringsafdelningen angår, skulle under kamreraren derstädes

lyda kontorsskrifvare och extra biträden.

Den å sistnämnda afdelning erforderliga personal, hvilken skulle

helt och hållet aflönas af försäkringsinstitutionen, borde alltså utgöras

af en kamrerare med en ärsaflöning af 4,500 kronor samt två ålderstillägg

å 500 kronor hvartdera, fem kontorsskrifvare, en hvar med årsaflöning

af 2,300 kronor samt ett ålderstillägg å 500 kronor, äfvensom

50 extra biträden, hvartdera med en årsinkomst af omkring 900

kronor.

Till aflönande af amanuenser och vaktmästare samt till vikariatsarfvoden

komme att för det gemensamma verket behöfvas ett anslag

af 15,000 kronor, hvaraf hälften skulle gäldas af försäkringsinstitutionen.

Till skrifmaterialier och andra expenser samt diverse utgifter m. m.

för försäkringsinstitutionen torde för det första året af dess verksamhet,

med särskild hänsyn till då förekommande kostnader för den första

uppsättningen af liggare och blanketter m. m., erfordras ett förslagsanslag

af 60,000 kronor, att oafkortadt gäldas af nyssberörda institution.

Aflöningarna till ordförande och ledamöter i styrelsen, med undantag

af direktören, torde kunna förslagsvis beräknas till högst 10,000

kronor för år, att med lika belopp gäldas af hvardera institutionen.

Hvad vidare beträffar den ersättning, som skulle tillgodokomma

vederbörande postfunktionärer för bestyret med uppbörden af försäkringsafgifterna,

utbetalning af pensioner och lifräntor m. m., så torde

denna ersättning böra utgå efter enahanda grunder som den godtgörelse,

hvilken tillkommer postanstalternas tjensteman för postsparbanksgöromålens

bestridande.

Denna godtgörelse är uti Eders Kongl. Maj:ts ofvan åberopade

nådiga skrifvelse af den 21 september 1883 bestämd att tills vidare

utgå sålunda, att dels ett belopp af 2 öre för hvar insättning tillfaller

den tjensteman, som i motbok qvitterar det insatta beloppet, dels för

hvarje redovisningsperiod uppbördsprovision med Vio procent af de

sparbanksmedel, som blifvit å postanstalt insatta, skall tillgodogöras

föreståndaren för den postanstalt, som till centralförvaltningen redovisar

de influtna medlen, med iakttagande dock, att sådan provision

beräknas endast å hvarje fullt tiotal kronor, som i redovisningen ingår.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bestämmandet af nämnda godtgörelse till belopp, som, åtminstone

numera, ej kunna anses utgöra full ersättning för det arbete, som för

postsparbankens räkning utföres, torde måhända hafva föranledts af

sträfvan att, så snart ske kunde, åstadkomma jemnvigt i förhållandet

mellan postsparbankens inkomster och dess driftkostnader.

Då numera, såsom ofvan omförmälts, postsparbankens ekonomiska

ställning i högst afsevärd grad förbättrats, har ock hos postsparbankstyrelsen

fråga uppstått derom, huruvida icke åtgärder borde vidtagas

i syfte att bereda postanstalternas tjenstemän förhöjning, till resp. 3 öre

och 2/''io procent, i ersättningar för postsparbanksgöromålens bestridande.

Varder, efter skeende framställning af postsparbankstyrelsen, en

sådan förhöjning medgifven, så torde ersättningen för försäkringsgöromålens

bestridande å postanstalterna ock böra utgå med enahanda belopp,

eller 3 öre för hvarje insatt pensions- eller lifränteafgift samt en

uppbördsprovision af 2,io procent.

Om och i hvad mån förändrade grunder må böra bestämmas i afseende

å ersättningens fördelning mellan postförvaltare och vederbörande öfriga

postfunktionärer, torde nu ej böra undersökas.

Enligt postsparbankstyrelsens förmenande, torde ock, derest försäkringsinstitutionen

införlifvas med postsparbanken, någon ersättning böra

tillgodokomma postinspektörerne och, i förekommande fall, de vid postdistriktsförvaltningarne

anstälde kontrollörer för det ökade arbete, som

vid inspektion och inventering af postanstalterna komme att drabba

dessa tjenstemän. Denna ersättning, hvaraf postsparbanken borde vidkännas

ena hälften och försäkringsinstitutionen den andra, torde kunna

förslagsvis beräknas till sammanlagdt 2,500 kronor om året.

Sammanfattas nu hvad här ofvan anförts rörande de ungefärliga

utgifterna för den föreslagna försäkringsinstitutionen, derest densamma

varder förbunden med postsparbanken, så ställer sig för det första

verksamhetsåret utgiftsberäkningen sålunda:

till styrelsens ordförande, direktören och öfrige styrelseledamöter till
-

hopa ............

........................................... kr.

18,000: —

5>

sekreteraren

............................................ »

4,500: —

»

kassören........

........................................... »

4,500: —

notarien och

ombudsmannen............... »

3,000: —

Transport kr.

30,000: —

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Transport kr. 30,000: —

till registratorn och arkivarien................. » 3,000: —

» 3:ne revisorer...................................... » 9,000: —

» amanuenser, vaktmästare och vika
riatsarfvoden

........................................ » 15,000: —

» postinspektörer och distriktskontrollörer

......................................................... » 2,500: —

kr. 59,500: —

hvaraf hälften, eller ................................. kr. 29,750: —

skulle gäldas af försäkringsinstitutionen;

till en kamrerare ....................................................................... » 4,500: —

» 5 kontorsskrifvare .............................................................. » 11,500: —

» extra biträden ................ » 45,000: —

» skrifmaterialier och andra expenser samt diverse utgifter

m. m........................................,................................. x> 60,000: —

» ersättning till postanstalternas tjenstemän:

för 6,000,000 insättningar å 3 öre kr. 180,000: —

2/io procent å insatta 2,500,000 kr. » 5,000: — ^ 185,000: •

eller tillhopa kr. 335,750: —

Uti denna utgiftssumma är ej inberäknadt det ersättningsbelopp,

som må böra tillkomma riksbanken för förvaring m. m. af försäkringsinstitutionens

värdehandlingar. Detta utgiftsbelopp torde emellertid

under de första åren kunna betäckas af den vinst, som försäkringsinstitutionen

har att påräkna genom skilnaden mellan den ränta, som

kan betingas vid placeringen af de inflytande medlen, och den räntefot

af 3V4 procent, efter hvilken den till grund för ifrågavarande lagförslag

uppgjorda beräkning blifvit utförd.

De säkerheter, uti hvilka postsparbankens öfverskottsmedel för

närvarande placeras, lemna eu effektiv ränta af i det minsta 3,6 procent,

hvadan, om försäkringsinstitutionens medel blefve placerade uti enahanda

slags säkerheter, derå kunde påräknas någon räntevinst, som

dock, med hänsyn till räntans, i stort sedt, stadiga fallande, allt mer

och mer torde komma att minskas.

Enligt förslaget till lag angående försäkring för beredande af pension

eller lifränta skola å postanstalter och å de öfriga ställen, som

dertill kunna utses, tillhandahållas pensions- och lifränteböcker, erläggas

pensions- och lifränteafgifter, anmälan ske, då pensions- eller lifränte
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

bok förkommit eller blifvit för eitt ändamål obrukbar, inlemnas bok för

granskning samt aflemnas ansökning om pension eller lifränta; hvar*

jemte utbetalning af pension eller lifränta skall verkställas å postanstalt.

Då emellertid postanstalt ej skulle blott och bart såsom sådan

fungera såsom försäkringsanstalt, utan denna funktion skulle utöfvas

af postanstalt i dess egenskap af postsparbankskontor, samt då sparbanksrörelse

ej finnes anordnad vid samtliga postanstalter i riket, torde

i §§ 8, 10 och 19 af lagförslaget ordet »postanstalter» eller »postanstalt»

böra utbytas mot »postsparbankskontor».

Vid förevarande ärendes behandling i postsparbankstyrelsen har

af undertecknad Tömebladh uttalats den skiljaktiga mening, som finnes

angifven i härhos underdånigst bifogade utdrag af styrelsens protokoll.

Stockholm den 21 januari 1898.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

Pek Samzelius. Johan Leffler. G. F. Sandberg. R. Törnebladh.

G. F. Fant.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utdrag af protokollet, hållet hos Kongl. postsparbankstyrelsen

i Stockholm den 21 januari 1898.

Närvarande:

Herrar: t. f. generalpostdirektören F. H. Schlgtern,

fullmägtigen i riksgäldskontor Per Samzelius,

fil. doktorn Johan Anders Leffler,

byråchefen Gustaf Fredrik Sandberg,

fullmägtigen i Sveriges riksbank Henrik Ragnar Törnebladh.

S. D. Företogs till behandling inom kongl. civildepartementet

utarbetade förslag till lagar angående försäkring för beredande af pension

eller lifränta samt angående arbetsgifvares rätt att i visst fall göra

afdrag å arbetstagares hos honom innestående aflöning, öfver hvilka

lagförslag postsparbankstyrelsen meddelats nådig befallning att skyndsamligen

afgifva underdånigt utlåtande;

Och beslöts underdånigt utlåtande, på sätt registratur utvisar.

Från beslutet var bankofullmägtigen Törnebladh delvis skiljaktig

och anförde:

»Att i afseende å de bestyr, som skulle tillkomma postanstalterna

eller rättare postsparbankskontoren, dels med emottagandet af pensionsafgifter

och utlemnande af pensionsböcker m. m., dels ock med utbetalning

af pensioner, tvifvelsmål kunna hysas beträffande dessa anstalters

förmåga att besörja den nya verksamheten utan olägenheter

för den äldre, torde framgå redan af hvad generalpoststyrelsen anfört

i utlåtandet af den 19 oktober 1894. Om nu ock generalpoststyrelsen,

dervid stödjande sig äfven på samråd med postsparbankstyrelsen, funnit

sig kunna tillstyrka, att den då ifrågasatta verksamheten beträffande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

pensioneringen skulle af postanstalterna öfvertagas, så lära vid förnyadt

öfvervägande af den nu framlagda frågan betänkligheter kunna hysas

med så mycket större skäl, som den postala och postsparbanksutvecklingen

sedan den tiden fortgått på ett sådant sätt, att man deraf lätt

kan sluta sig till en allt större och större omfattning af dessa slag af

göromål. Och det är ej endast qvantiteten af dessa, som härvid bör

komma i betraktande, utan ock hopandet af olika arter af expedition

och redovisning, ofta nog på tider, då arbetet redan förut är svårt att

verkställa med såväl reda och säkerhet för de expedierande som ock

den flinkhet i dessas handläggning af ärendena, på hvilken allmänheten

allt mera — och det ej utan skäl — gör anspråk. Särskild! vid en

del anstalter skulle naturligtvis göromålen med den nya uppbörden och

hvad dermed står i sammanhang blifva mer än vanligt betungande.

För min del har jag, oaktadt min erfarenhet i det ifrågavarande

hänseendet ej är tillräcklig att derpå grunda ett säkert omdöme och

jag tillfullo erkänner, att inom postsparbankstyrelsen finnas de, som

kunna bedöma frågan vida tillförlitligare, dock ansett mig skyldig att,

vid sakens förberedande behandling, uttala min tvekan, den må nu befinnas

oberättigad inför pröfning från en vidsträcktare synpunkt eller

kunna leda till sådana förändringar eller jemkningar i anordningarna,

att de af mig framhållna svårigheterna undanrödjas eller förminskas.

Men för att postsparbankskontoren på ett tillfredsställande sätt,

med iakttagande af de föreskrifter postsparbankstyrelsen funnit sig böra

föreslå, och hvilka jag anser ändamålsenliga, må kunna sköta de nya

åliggandena, synes mig deras verksamhet härutinnan böra läggas under

postsparbankens styrelse. Härvid uppstår dock helt naturligt det spörsmålet,

huruvida denna styrelse, med nödig förstärkning, är i öfrigt

egnad att vara pensionsstyrelse. För postsparbankens räkning pågår

fondbildning, och sådan skall nu ske äfven för pensionsväsendet. Att

kapitaluppsamlingen för det senare i alla händelser kommer att konkurrera

med placeringen af medel för postsparbanken, är gifvet, och

man kan säga, att postsparbankstyrelsen lika väl kan konkurrera med

sig sjelf som med en annan myndighet. Det måste dock härvid besinnas,

att för det första den nya fonden med årens lopp antagligen

blir den starkare, mera fordrande, och för det andra, att för denna

fond icke någon viss räntefot är faststäld. Att beräkningarna skett efter

3,25 procent räntefot betyder i detta fall intet, ty, om denna är för

hög — hvilket den enligt min bestämda mening kommer att för framtiden

visa sig — så är, i synnerhet om statens låneränta, såsom troligt

är, snart nog kan nedgå till 3 procent, staten skyldig att fylla bristen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

För postsparbanken åter är viss ränta för insättarne bestämd och hvad

angår de värdepapper, som den får belåna, äro de begränsade till vissa

grupper. Sådant torde ock komma att ske rörande pensionsfonden,

men det är svårt att förskaffa sig ett säkert omdöme om de olika slagen

af medelplaceringar, innan för det ena af dem gälla bestämda föreskrifter.

I alla händelser blir det något egendomligt, om staten — ty

den är principalen för det ena som det andra — skall uppträda på

penningmarknaden trefaldt, nemligen för riksgäldskontoret, egentligen

såsom låntagare, för postsparbanken såsom både låntagare och långifvare

samt för pensionsfonden såsom långifvare, äfven om de senare

båda anstalterna förenas under en styrelse.

Jemväl dessa tvifvelsmål har jag ansett mig böra uttala vid den

behandling, som postsparbankstyrelsen skolat egna åt förslaget, naturligtvis

till det afseende, de må kunna anses förtjena.»

Som ofvan.

Enligt protokollet:

G. F. Funt.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Till Statsrådet och Chefen lör Kong!. Civil-Departementet.

Då jag nu går att redogöra för de kostnadsberäkningar, som jag

anställt med anledning af det inom departementet uppgjorda »förslag

till lag angående försäkring för beredande af pension eller lifränta»,

får jag först nämna, att jag äfven nu, liksom vid ett föregående tillfälle

—- Kong!. Maj:ts nådiga proposition N:o 22 till 1895 års Riksdag —

ansett lämpligt att i redogörelsen jemväl intaga de delar af Nya Arbetareförsäkringskomiténs

betänkande, del 11°), som hafva afseende å

den då företagna yrkesräkningen och derpå grundade indelningen af

de obligatoriskt försäkrade.

§ 1. De försäkrades antagna antal och fördelning i

ålders- och pensionsklasser, enligt resultaten

af 1890 års folkräkning.

I ändamål att vinna en föreställning om försäkringens sannolika

omfattning äfvensom om beloppet af den kostnad, som skulle erfordras,

för att vid försäkringens början medtaga en större eller mindre del af

den nuvarande generationen, både komitén (B. II, sidd. 1—4) låtit verkställa

en yrkesräkning, baserad på folkräkningshandlingarne för år 1890.

Den promemoria, enligt hvilken yrkesräkningen utfördes, var af följande

lydelse:

") ]3et,eckn:iB i det följande med: D. IT.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmän grundsats. Under nedanstående hufvudgrupper upptagas

personer, som kunna anses direkt eller indirekt förvärfva sitt uppehälle

genom arbete i annans tjenst.

1. Hemmansegares in. Jl. hemmavarande barn och magar.

Hit föras hemmavarande barn öfver 15 år och mågar (för hvilka

särskild yrkesbeteckning ej finnes angifven) hos:

a) Hemmansegare; till hemmansegare räknas äfven »bönder», jordegare

(mindre), »egare», skogsegare, länderiegare, rusthållare, skattemål!

och bergsmän;

b) Brukare; till brukare räknas äfven »landbönder» och andra arrendatorer

af allmogeklassen, hemmansbrukare, hälftenbrukare, åbor,

kronoåbor, hemmansåbor, mensalåbor;

c) Nybyggare;

d) Torpare af alla slag, »jordbruksarbetare», statdrängar och daglönare

vid jordbruket;

e) Lagenhetsinnehafvare; till sådana räknas ock backstugusittare,

husmän, strandsittare, egare af gatehus, gatusittare, förpantningsegare

och afsöndringsegare.

2. Tjenstehjon.

Hit räknas drängar, pigor, kuskar, trädgårdsdrängar, oxdrängar,

koryktare, fåraherdar, schäfer, vallhjon, ladugårdspigor, mjölkkörerskor,

vaktmästare, betjenter, o. d.

3. Arbetare utan uppgifvet yrke.

Hit räknas arbetare af obestämdt slag, »jordbruksarbetare», daglönare

vid jordbruket, jern vägsarbetare. — Anm. »Arbetare» af obestämdt

slag, om hvilka på grund af deras plats i längden eller annars synes

med bestämdhet kunna antagas, att de tillhöra visst yrke, hänföras till

grupp 4.

4. Arbetare med uppgifvet yrke

(utom jordbruksarbetare).

Hit räknas gruf- och bruksarbetare, fabriks-, handtverks- och yrkesarbetare

af alla slag, för hvilka bestämdt yrke i längderna angifves eller

synes med säkerhet kunna förutsättas; äfvenså hemmavarande söner

öfver 15 år hos handtverkare å landsbygden. — Anm. T enlighet med

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

den ofvan uppställa allmänna grundsatsen medtagas endast sådana

yrkesidkare, hvilka icke kunna betraktas såsom sjelfständiga. Beträffande

handtverkare i städerna märkes därvid, att såsom sjelfständiga räknas

yrkesidkare med uppgifna tjenstehjon, arbetare eller biträden eller med

hemmavarande söner öfver femton år utan yrke.

5. Stattorpare.

Hit räknas äfven statdrängar och dagsverkstorpare. Gifta qvinuor,

som sjelfva kallas stattorpare, upptagas å eu särskild förteckning, jemte

det att de instreckas å tabellen.

6. Jordtorpare.

Till jordtorpare föras äfven »torpare» (utan vidare beteckning). —

Gifta qvinnor, som sjelfva kallas torpare, upptagas å eu särskild förteckning,

jemte det att de instreckas å tabellen.

7. Yrkesförmän.

Hit räknas landtbruks-, sågverks-, gruf-, bruks- etc. inspektörer,

förvaltare, rättare, befallningsmän, ladufogdar, fördrängar, trädgårdsmästare

(i annans tjenst), flottchefer, brädfaktorer, gruffogdar, g ra (stigare,

verkmästare samt maskinister och eldare (ej ångbåts-).

8. Bokhållare och kontorspersonal vid jordbruket och yrkena.

Hithörande qvinnor upptagas å en särskild förteckning, jemte det

att de instreckas å tabellen.

9. Handelsbokhållare och biträden.

Gifta qvinnor, som äro yrkesutöfvare af denna grupp, uppföras å

en särskild förteckning, jemte det de instreckas å tabellen.

10. Jernväg stjenstemän och betjente.

11. Sjömän.

Hit räknas också ångbutsmaskinister och ångbåtseldare, äfvensom

matroser o. d. vid kungl. flottan, men icke »skeppare och styrmän».

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Under arbetets fortgång gjordes den ändringen i ofvanstående

plan, att äfven hemmavarande vuxna söner till arbetare på landsbygden

upptogos i gruppen 3, och dylika arbetares hemmavarande vuxna döttrar

räknades såsom »tjenstehjon», likasom äfven döttrar till handtverkare

på landet utan andra tjenstehjon.

Dessutom ordnades de räknade yrkesutöfvarne efter ålder i femåriga

åldersgrupper från och med 15 år till och med 70 år, medan alla

ännu äldre sammanfördes i en grupp, »70 år och deröfver». De räknade

personerna fördelades vidare efter civilstånd i »gifta» och »ej gifta»,

i hvilken senare beteckning äfven enklingar, enkor och frånskilda inbegripits.

Slutligen skedde äfven klassifikation efter kyrkoskrifningsorten,

om på landsbygden eller i städerna, hvarjemte räkneresultaten angåfvos

för hvarje län särskild!

Utförandet af detta arbete anförtroddes åt förste aktuarien D:r Hj. Gallberg

och aktuarien G. Sundbärg. Resultaten finnas sammanförda i tabellerna

vid slutet af detta utlåtande och torde ej erfordra närmare förklaring

än som framgår af de tydliga rubrikerna och uppställningen i öfrig!

I samband med denna yrkesräkning utfördes äfven en räkning af

antalet fader- eller moderlösa barn under 15 års ålder, och återfinnas

de härvid vunna resultaten äfvenledes i de bifogade tabellerna efter

den egentliga yrkesräkningen.

§ 2. De försäkrades fördelning- i pensions- och åldersklasser.

Enligt förslaget delas de manlige försäkrade i två pensionsklasser.

Till den första pensionsklassen skola de försäkrade höra, hvilkas kontanta

lön, för vecka räknad, uppgår till 10 kronor eller derutöfver.

År veckolönens kontanta belopp lägre än 10 kronor, räknas den försäkrade

till andra pensionsklassen. I allmänhet skola endast sådana

arbetstagare vara försäkrade, som i följd af arbetsaftalets eller arbetets

natur hafva en regelbunden eller stadigvarande sysselsättning hos arbetsgifvaren,

medan tillfällig sysselsättning endast då medför försäkringspligt,

om den hos samme arbetsgivare varat under alla söckendagarne

i en kalendervecka.

Att direkt ur de vid yrkesräkningen funna siffrorna härleda antalet

af dem, som höra till den ena eller andra pensionsklassen, eller att noggrant

bestämma, huru många som komma att blifva försäkrade, är naturligtvis

på grund af materialets otillräcklighet i nämnda afseenden omöj
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

ligt. M;m måste derföre lägga mer eller mindre säkra antaganden till

grund. Såsom det kommer att visa sig, inverkar dock denna osäkerhet

icke på beräkningen af de erforderliga årsafgifterna, utan endast

på beloppet af den summa, som erfordras för att medtaga den nuvarande

generationen under 40 år, samt på de summor, som angifva

den totala årliga kostnaden.

Jag redogör nu för de antaganden, som legat till grund för de

manliga försäkrades fördelning på de två första pensionsklasserna, och

genomgår dervid de hufvudsakligaste yrkesgrupperna hvar för sig. Då

grupperna 1, 6 och 11 icke komma att direkt omfattas af försäkringen,

och antagligen ej heller gruppen 10, som till hälften består af i statens

tjenst anstälde och i öfrigt af sådana, för hvilkas pensionering i allmänhet

är sörjdt, så hafva dessa fyra grupper uteslutits.

Örtipp 2: Tjenstehjon. Då utaf dessa öfver 79,000 tillhöra lands
byggden

och endast 10,000 komma på städernas andel, torde det vara

utom allt tvifvel, att det ojemförligt största antalet har en kontant

årslön, som understiger 520 kronor och således bör hänföras till den

andra pensionsklassen. Då emellertid nog äfven en del kan hafva

större kontant lön, särskild! inom de nordligare länen och i vissa

befattningar i städerna, har jag valt den utvägen att hänföra alla

tjenstehjon på landsbygden till den andra och i städerna till den första

pensionsklassen.

Grupp 3: Arbetare utan uppgifvet yrke. Denna grupp erbjuder i

följd af vår lönestatistiks ofullständighet ännu större svårigheter än

den föregående. Dessa svårigheter ökas derigenom, att till denna grupp

räknats äfven en mängd mera lösa arbetare både inom jordbruket och

de öfriga yrkena, hvilka arbetare i allmänhet icke torde komma att

tillhöra försäkringen. På grund af stadgandet, att äfven tillfällig

sysselsättning, derest den varat hel kalendervecka hos samme arbetsgivare,

äfven skall anses såsom försäkringspligtig anställning, “torde dock

någon del af dessa arbetare komma att inbegripas under försäkringen.

Å andra sidan omfattar denna grupp derjemte ett icke ringa antal arbetare,

för hvilka särskild yrkesbeteckning saknats i husförhörslängderna,

men hvilka rätteligen bort inräknas i grupp 4 eller »arbetare

med uppgifvet yrke» och således i regel komma att af försäkringen

omfattas. Då i detta afseende alla hållpunkter för eu riktig uppskattning

saknas, har jag måst åtnöja mig med det antagandet, att hälften aj\ de

till grupp 3 hänförda arbetarne komma att blifva försäkrade.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Det återstår nu att träffa eu fördelning af dessa arbetare på pensionsklasser.

Då alla såsom »jordbruksarbetare» betecknade personer blifvit hänförda

till denna grupp, torde man få antaga, att flertalet af landsbygdens

arbetare tillhöra denna kategori. Af Statistiska Centralbyråns jordbruksstatistik

för år 1890 finner man, att dagaflöningen i medeltal för

dylika arbetare för sommararbete i 12 län och för vinterarbete i ett

län öfverstiger den dagaflöning af 1 krona och 67 öre, som svarar mot

första pensionsklassen. Då nu äfven de öfriga af landsbygdens till denna

grupp hörande arbetare, såsom industri- eller jernvägsarbetare, m. fl.

otvifvelaktigt hafva högre lön än den nämnda, torde man komma sanningen

ganska nära, om man antager, att af de arbetare på landsbygden,

som skulle komma att tillhöra försäkringen, hälften är att räkna

till första och den andra hälften till andra pensionsklassen.

Hvad stadsarbetarne beträffar, är det redan i och för sig sannolikt,

att flertalet af dem hafva högre kontant lön än 10 kronor för

veckan och således böra räknas till den första pensionsklassen. Ännu

sannolikare blifver detta antagande, om man observerar åldersfördelningen

bland dessa arbetare. Under det att antalet 15—20-åringar

endast utgör 862 och 20—25-åringar 3,372, uppgår antalet 25—30- åringar till icke mindre än 6,392. Dessa arbetare äro således i allmänhet

något äldre och kunna väl äfven af sådan anledning förutsättas

hafva högre lön. Jag har derför trott mig kunna antaga, att

alla dylika försäkrade stadsarbetare komma att tillhöra den första pensionsklassen.

Grupp 4: Arbetare med uppgifvet yrke. Hit höra alla arbetare, som

betecknats såsom graf- och bruksarbetare, fabriks-, handtverks- och

yrkesarbetare af alla slag. Beträffande den pensionsklass, till hvilken

dessa böra räknas, har man en ledning i den, visserligen ofullständiga,

lönestatistik, som förefinnes i det betänkande, som afgifvits af 1891

års komité för revision af K. F. den 18 November 1881 angående

minderårigas användning i fabriker, m. m. Denna statistik afser arbetare

inom industriens olika grenar och angifver lägsta medellönen för

yrkesskickliga arbetare till något öfver 11 kronor i mindre och till något

öfver 12 kronor i större rörelser, allt räknadt för vecka. Endast för

ett fåtal rörelser nedgår veckolönen under det belopp, 10 kronor, som

svarar mot veckolönen i första pensionsklassen. För så kallade handtlangare

öfver 18 år understiger deremot veckolönen detta belopp, men

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

då deras antal i jemförelse med de förras är ringa, torde det vara utom

allt tvifvel, att de allra flesta arbetare inom förevarande grupp kommer

att tillhöra första pensionsklassen. Jag har derför antagit, att alla

arbetare inom denna grupp kunna hänföras till den första pensionsklassen.

Grupp 5: Stattorpare. Denna grupp har i sin helhet hänförts till

den andra pensionsklassen.

Grupp 7: Yrkesförmän. Denna grupp har i sin helhet hänförts

till den första pensionsklassen. Visserligen höra äfven hit några förmän,

hvilkas årslön uppgår till 1,800 kronor eller mera, och hvilka

derför ej komma att försäkras, men deras antal torde vara ringa i

förhållande till hela antalet, och deras medtagande i beräkningarne är

derför utan betydelse.

Grupperna 8 och t): Bokhållare, in. in. hafva alla antagits tillhöra

den första pensionsklassen.

Sammanfattar man nu, i enlighet med hvad som blifvit antaget,

de manliga försäkrade i pensionsklasser, erhåller man för de särskilda

yrkesgrupperna följande resultat:

Första pensionsklassen:

Ålder

Grupp 2

Grupp Ij

Grupp 4

Grupp 7

Grupp 8

Grupp 9

15-20..............

1,076

4,120

16,128

96

102

1,384

20-25...............

1,826

4,872

21,389

806

484

3,116

25-30...............

2,026

7,313

24,259

2,207

525

2,679

30-35...............

1,487

7,065

20,947

2,815

361

1,819

35-40...............

985

5,876

16,509

2,650

269

1,196

40-45...............

774

5,065

13,083

2,274

144

766

45-50...............

564

4,575

10,744

1,910

94

397

50-55...............

458

3,961

8,331

1,393

68

302

55-60...............

369

3,811

6,758

936

40

191

60—65...............

234

3,008

4,939

568

24

87

65—70...............

143

2,407

3,216

282

25

63

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra pension sklassen:

Ålder

Grupp 2

Grupp 8

Grupp 5

15-20 .............................

27,289

3,689

131

20—25 .................................

24,625

3,186

1,762

25—30 .................................

12,519

4,117

5,980

30-35 .................................

4,933

3,671

6,654

35-40 .................................

2,555

2,960

5,560

40—45 ................................

1,828

2,584

4,854

45-50 .................................

1,466

2,447

3,970

50-55 ................................

1,242

2,157

3,279

55-60 .................................

1,061

2,246

2,550

60-65 .................................

809

1,901

1,416

65-70 ...............................

594

1,587

885

För hvar och en af de två första pensionsklasserna erhåller man

således följande resultat:

Ålder

l:sta pen- sionsklassen

2:dra pen- sion aklassen

Tillsammans

15-20 ................................

22,906

31,109

54,015

20-25 .................................

32,493

29,573

62,066

25-30 ................................

39,009

22,616

61,625

30—35 .................................

34,494

15,258

49,752

35-40 .................................

27,485

11,075

38,560

40-45 .................................

22,106

9,266

31,372

45-50 .................................

18,284

7,883

26,167

50-55 ................................

14,513

6,678

21,191

55—60 ...............................

12,105

5,857

17,962

60—65 .................................

8,860

4,126

12,986

65—70 ...............................

6,136

3,066

9,202

20—40 .................................

133,481

78,522

212,003

20-70 .................................

215,485

115,398

330,883

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ö

I fråga om de qvinliga försäkrade är ej någon fördelning åt liknande

art som den föregående nödig, då de alla höra till samma pensionsklass.

Jag meddelar här antalet till samma grupper, som ofvan,

hörande qvinnor, fördelade i gifta och ogifta, och är dervid åldersbeteckningen

för de gifta qvinnorna densamma som för deras män.

Ålder

Gifta

Ogifta

15-20...................

77

59,998

20—25 ...................

6,304

58,388

25-30 ...................

25,764

37,372

30—35 ...................

32,655

21,244

35-40 ..................

29,037

12,718

40—45 ...................

24,780

9,534

45 -50 ..................

20,737

8,060

50 55 ...................

16,588

6,596

55—60 ...................

13,646

5,289

60—65 ..................

9,428

3,824

65—70 ...................

6,214

2,658

20—40 ...................

93,760

129,722

20-70 ...................

185,153

165,683

§ 3. Invaliditets- och lifräntetabeller.

På grund af hvad som anförts i mitt den 2 januari 1895 såsom

bilaga till den Kongl. propositionen n:o 22 afgifna utlåtande, har jag

äfven nu lagt 1871—80 års dödlighetstabell för hela befolkningen och

de tyska invaliditetssannolikhetstalen till grund för beräkningarne. Såsom

räntefot har deremot nu valts 3 1 \ %.

Man får sålunda nedanstående invaliditetstabell, der talen i de särskilda

kolumnerna ha följande betydelse:

första kolumnen innehåller de olika åldrarna från och med 20 till

och med 65 års ålder;

andra kolumnen innehåller talen Lm — antalet qvarlefvande vid in

års ålder af 100,000 samtidigt födde, enligt statistiska centralbyråns

dödlighetstabell för 1871—80 för båda könen gemensamt;

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

tredje kolumnen angifver im = sannolikheten för en m-år ing att

blifva invalid, innan han uppnått (m-f-1) års ålder; från och med?» = 20

till och med in = 34 är im antagen till 0,ooi5; för öfriga åldrar till och

med m = 64 hafva talen tagits ur den tyska riksförsäkringens tabell,

som finnes publicerad i den »Denkschrift», som åtföljde den tyska regeringspropositionen

år 1888;

fjerde kolumnen innehåller mortalitetskoefficienterna /®, som mellan

20 66 års ålder antagits konstant = 0,04, nren för högre åldrar samman
falla

med statistiska centralbyråns ofvannämnda tabell;

i femte kolumnen betyda talen Am det antal aktiva, som vid in års

ålder återstå, under förutsättning att 72,148 aktiva samtidigt inträdt vid

20 års ålder; man har

A — T _ p .

/1m ± my

i sjette kolumnen angifna talen lm = im Am det antal personer, som

årligen bland Am aktiva vid m års ålder blifva invalida;

den sjunde kolumnen innehåller Im (1 — eller det antal invalider,

som af Im vid in års ålder ännu lefva qvar efter ett år;

talen Pm i åttonde kolumnen angifva hela antalet invalider, som vid

in års ålder ännu lefva; man har

Pm = /_! (1 -itt) + Pm-r (1 - *„&);

Slutligen innehåller den nionde kolumnen talen Pm (1 — ,(j'') eller

antalet invalider, som af Pm invalider af in års ålder lefva qvar efter

ännu ett års förlopp.

m

Lm

i&io

'' m

Am

T — 4 A

4.(1

Pm

20

72,148

0,00150

0,040

72,148

108,2

106,o

21

71,739

»

»

71,633

107,4

105,3

106,o

101,8

22

71,308

»

))

71,101

106,7

104,c

207,i

198,8

23

70,863

»

70,560

105,8

103,7

303,4

291,i

24

70,407

»

»

70,012

105,o

102,9

394,8

379,o

25

69,941

»

69,459

104,2

102,i

481,9

462,0

26

69,465

»

68,900

103,4

101,8

564,7

542,1

27

68,980

»>

-

68,337

102,5

100,5

643,4

01/,7

28

68,493

»

67,775

101,7

99,7

718,2

689,5

29

68,004

»

»

67,215

100,8

98,8

789,2

757,5

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

in

å W

'' in

Am

T — i A

4,(1-^)

P

30

67,515

0,00150

0,04 0

66,659

100,o

98,o

856,3

822,o

31

67,021

»

»

66,101

99,2

97,2

920,o

883,2

32

66,522

.)

»

65,542

98,3

96,3

980,4

941,2

33

66,015

»

»

64,977

97,5

95,5

1,037,5

996,o

34

65,501

»

»

64,409

96,o

94,7

1,091,5

1,047,9

35

64,977

0,00152

))

63,834

97,o

95,1

1,142,6

1,096,9

36

64,445

175

»

63,253

110,7

108,5

1,192,0

1,144,8

37

63,904

201

))

62,651

125,9

123,4

1,252,8

1,202,7

38

63,353

231

»

62,027

143,3

140,4

1,326,1

l,273,i

39

62,786

265

))

61,373

162,6

159,3

1,413,5

1,357,0

40

62,205

305

I)

60,689

185,1

181,4

1,516,3

1,455,6

41

61,613

350

))

59,976

209,9

205,7

1,637,0

1,571,5

42

61,017

402

))

59,240

238,i

233,8

1,777,2

l,706,i

43

60,417

462

»

58,478

270,2

264,8

1,939,4

1,861,8

44

59,811

530

))

57,684

305,7

299,6

2,126,6

2,041,5

45

59,196

609

1)

56,855

346,2

339,3

2,341.1

2,247,5

46

58,568

700

»

55,981

391,9

384,i

2,586,8

2,483,3

47

57,927

804

))

55,060

442,7

433,8

2,867,4

2,752,7

48

57,266

0,00923

))

54,080

499,2

489,2

3,186,5

3,059,o

49

56,582

0,01061

))

53,034

562,7

551,4

3,548,2

3,406,3

50

55,872

1218

))

51,914

632,3

619,7

3,957,7

3,799,4

Öl

55,133

1399

»

50,714

709,5

695,3

4.419,i

4,242,8

52

54,366

1608

n

49,428

794,8

778,9

4,937,6

4,740,1

53

53,570

1847

»

48,051

887,5

869,8

5,519,0

5,298,2

54

52,743

2121

»

46,575

987,9

968,i

6,lö8,o

5,921,3

55

51,882

0,02437

»

44,993

1,096,5

1,074,6

6,889,4

6,613,8

56

50,987

2799

»

43,299

1,211,9

1,187,7

7,688,4

7,380,9

57

50,052

3215

)>

41.483

1,333,7

1,307,0

8,568,6

8,225,9

58

49,071

3693

»

39,538

1,460,1

1.430,9

9,532,9

9,151,6

59

48,039

4242

»

37,456

1,588,9

1,557,1

10,582,5

10,159,2

60

46,949

4873

35,233

1,716,9

1,682,0

11,716,3

11,247,6

61

45,804

5598

»

32,874

1,840,3

1,803,5

12,930,2

12,413,0

62

44,600

64 80

»

30,384

1,953,7

1,914,6

14,216,5

13,647,8

63

43,338

7387

)>

27,776

2,051,8

2,010,8

15,562,4

14,939,9

64

42,011

8485

»

25,060

2,126,8

2,083,8

16,950,7

16,272,7

65

40,616

—-

—

22,260

—

—

18,366,5

—

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

oclt för högre åldrar enligt statistiska centralbyråns ofvannämnda tabell:

m

Lfn

m

Lm

m

-^m

m

Lm

66

39,145

76

21,009

86

4,455

96

102

67

37,600

77

19,009

87

3,476

97

57

68

35,988

78

17,028

88

2,638

98

30

69

34,309

79

15,088

89

1,937

99

16

70

32,560

80

13,223

90

1,375

100

8

71

30,742

81

11,453

91

951

101

4

72

28,872

82

9,799

92

645

102

2

73

26,955

83

8,263

93

429

103

1

74

24,999

84

6,856

94

278

75

23,012

85

5,584

95

173

Med tillhjelp af dessa tabeller beräknades nu, efter en räntefot af

3 V4 procent, först eller kapitalvärdet af en förskottslifränta å en

krona, som utgår till en invalid af m års ålder under hans återstående

lifstid. Beräkningen utfördes enligt rekursionsformeln

der <7=1,0325, och gaf följande resultat:

m

Rm

m

Rm

m

Rm

m

Rm

50

12,7360

64

10,0697

78

5,4152

92

2,5801

51

12,6223

65

9,7546

79

5,1446

93

2,4518

52

12,5000

66

9,4158

80

4,8829

94

2,3133

53

12,3685

67

9,0518

81

4,6289

95

2,1776

54

12,2271

68

8,6856

82

4,3792

96

2,0668

55

12,0749

69

8,3241

83

4,1363

97

1,9821

56

11,9113

70

7,9685

84

3,9089

98

1,9057

57

11,7354

71

7,6202

85

3,6803

99

1,8056

58

11,5461

72

7,2779

86

3,4684

100

1,6789

59

11,3426

73

6,9429

87

3,2662

101

1,4899

60

11,1236

74

6,6164

88

3,0828

102

1,2664

61

10,8882

75

6,2998

89

2,9286

103

1,0000

62

10,6349

76

5,9936

90

2,8047

63

10,3626

77

5,6982

91

2,6942

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

hvarefter alla dessa tal, med hänsyn till sättet för lifräntornas utbetalande,

minskats med 0,40 och resultaten betecknats med R£..

För yngre åldrar än 50 år har åter beräkningen af J?®, i öfverensstämmelse

med lagförslagets bestämmelse angående tidpunkten för inträdande

af rätt till lifränta, beräknats efter formeln

Kallar man nu Rm kapitalvärdet af en invaliditetslifräuta å 1 krona

— tidigast från 50, senast från 65 års ålder — åt en nu ?n-årig aktiv

(arbetsför) person, få fås Rm ur formeln

der beteckningarnes betydelse inses af följande formelsystem:

der R66 är = kapitalvärdet af eu vanlig förskottslifränta å 1 krona från

65 års ålder, hvars värde beräknats = 9,7933.

Kallar man vidare Rm kapitalvärdet af en lifränta, som växer med

en krona om året tills en nu m-årig aktiv person inträder i pensionsrätt,

så har man formlerna

✓ O Pfi \ 50 — m

*-(££) ■ *

(m = 20, 21

Qm = imA''mR''%

R''% = RX.q-l

Sm = Qm + Qm + ! + ••• +

hvarvid för m = 65 särskildt märkes, att

Qm = A''a . (Re5 — 0,40)

1 tön + ö65).

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Efter alla dessa formler hafva följande talvärden blifvit beräknade:

m

R''%

A1

m

Qm

sm

T

x in

Tm ~ 1 (S„, + Qa 5

Rm

Rm

20

1.86G7

38,056.

81,o

69,993,4

2,745,452,0

2,697,379,8

1,8392

70,87 9

21

1,4699

36,595

83,7

69,912,4

2,675,458,6

2,627,426,9

1,9104

71,797

22

1,5809

35,180

86,6

69,828,7

2,605,546,2

2,557,556,4

1,9849

72,699

23

1,7003

33,813

89,5

69,742,1

2,535,717,5

2,487,771,0

2,0626

73,5 74

24

1,8287

32,495

92,5

69,652,6

2,465,975,4

2,418,073,6

2,1435

74.414

25

1,9068

31,223

95,6

69,560,1

2,396,322,8

2,348,467,3

2,2278

75,216

26

2,1153

29,997

98,8

69,464,5

2,326,762,7

2,278,955,0

2,3157

75,9 73

27

2,2751

28,815

102,o

69,365,7

2,257,298,2

2,209,539,9

2,4073

76,680

28

2,4469

27,679

105,4

69,263,7

2,187,932,5

2,140,225,2

2,5024

77,323

29

2,6317

26,586

108,9

69,158,3

2,118,668,8

2,071,014,2

2,6013

77,899

30

2,8304

25,536

112,5

69,049,4

2,049,510,5

2,001,910,3

2,7040

78,396

31

3,0442

24,525

116,2

68,936,9

1,980,461,1

1,932,917,2

2,8109

78,814

32

3,2741

23,553

120,o

68,820,7

1,911,524,2

1,864,038,4

2,9220

79.142

33

3,5213

22,615

124,0

68,700,7

1,842,703,5

1,795,277,?

3,0878

79,384

34

3,7873

21,711

128,0

68,576,7

1,774,002,8

1,726,639,0

3,1586

79,528

35

4,0733

20,840

133,9

68,448,7

1,705,426,1

1,658,126,3

3,2845

79,565

36

4,3809

20,000

159,i

68,314,8

1,636,977,4

1,589,744,6

3,4157

79,487

37

4,7118

19,187

188,6

68,155,7

1,568,662,c

1,521,509,3

3,5522

79,299

38

5,0676

18,397

223,5

67,967,1

1,500,506,9

1,453,447,9

3,6945

79,005

39

5,4503

17,631

264,3

67,743,6

1,432,539,8

1,385,592,5

3,8423

78,588

40

5,8619

16,885

313,3

67,479,3

1,364,796,2

1,317,981,1

3,9964

78,056

41

6,3046

16,162

370,i

67,166,0

1,297,316,9

1,250,658,4

4,1558

77,383

42

6,7808

15.461

437,4

66,795,9

1,230,150,9

1,183,677,5

4,3203

76,559

43

7,2928

14,782

516,9

66,358,5

1,163,355,0

1,117,100,3

4,4891

75,57 2

44

7,8436

14,122

609,2

65,841,6

1,096,996,5

1,051,000,2

4,6628

74,423

45

8,4360

13,481

718,7

65,232,4

1,031,154,9

985,463,2

4,8388

73,100

46

9,0731

12,856

847,3

64,513,7

965,922,5

920,590,2

5,0182

71,608

47

9,7583

12,246

997,i

63,666.4

901,408,8

856,500,1

5,1990

69,941

48

10,4952

11,650

1,171,2

62,669,3

837,742,4

793,332,8

5,3793

68,097

49

11,2878

11,065

1,375,2

61,498,1

775,073,1

731,248,6

5,5579

66,08 7

50

12,1403

10,490

1,544,0

60,122,9

713,575,0

670,438,1

5,7314

63,9 1 2

51

12,0284

9,925,1

1,661,8

58,578,9

653,452,1

611,087,2

5,9021

61,570

52

11,9080

6,368,9

1,784,2

56,917,1

594,873,2

553,339,2

6,0751

59,ogi

53

11,7786

8,821,2

1,907,7

55,132,9

537,956,1

497,314,2

6,2500

56,37 7

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

m

R''m

A''

m

Om

C

KJjn

T

L in

Tm — ■§ (Sm + Qes)

Rm

< ■ 1

Rm

54

11,6395

8,281,1

2,031,2

53,225,2

482,823,2

443,135,1

6,4273

53,512

55

11,4897

7,748,0

2,154,8

51,194,0

429,598,0

390,925,5

6,6074

50,455

56

11,8287

7,221,6

2,272,4

49,039,7

378,404.0

340,808,7

6,7907

47,193

57

11,1 556

6,701,0

2,383,3

46,767,3

329,364,8

292,905,2

6,9792

43,711

58

10,9693

6,185,7

2,482,9

44,384,0

282,597,0

247,329,5

7,1753

39,984

59

10,7690

5,675,5

2,566,8

41,901,1

238,213,0

204,187,0

7,3828

35,97 7

60

10,5535

5,170,7

2,630,o

39,334,3

190,311,9

163,569,3

7,6072

31,034

61

10,3218

4.672,6

2,667,3

36,704,3

156,977,6

125,550,0

7.8552

26,869

| 62

10,0725

4,182,7

2,672,9

34,037,0

120,273,3

90,179,3

8,1376

21,560

63

9,8015

3,703,1

2,642,8

31,364,1

86,236,3

57,478,8

8,4690

15,521

64

9,5162

3,236,1

2,570,4

28,721,3

54,872,2

27,436,1

8,8753

8,478

65

9,2062

2,784,0

26,150,9

26,150,9

26,150,9

''■--

—

'' —

§ 4. Regeln för pensionsbeloppets beräkning.

Vid ett närmare betraktande af talen Rm i den senast anförda

tabellen finner man, att dessa tal äro nära lika stora för de åldrar,

som i förevarande försäkring skulle komma i fråga. Dessa tal äro

nemligen mellan 20 och 50 år för olika åldrar af följande storlek:

vid 20 års ålder................... 70,88

» 30 » )) 78,40

» 40 » » 78,06

» 45 » » 73,io o. s. v.

Tager man derför såsom ett praktiskt medeltal jemt 75, så skulle

detta betyda, att en person, som på en gång inbetalar 75 kronor, derigenom

bl ifver berättigad till en pension, hvars belopp är lika många

kronor som hela år förflutit sedan insatsen gjordes till dess pensionsrätt

inträdt. Bestämmes nu dessutom, såsom i förslaget är gjordt, att staten

bidrager med 50 procent af afgift en, så skulle samma person för anförda

ändamål endast behöfva inbetala 50 kronor, alldenstund statsbidraget

då skulle utgöra 25 kronor. Observerar man tillika, att den

tillväxt af eu krona, som pensionen erhåller för hvarje år som förflyter

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

innan rätt till pension inträder, utgör jemt 2 procent af den gjorda

insatsen af 50 kronor, så får man den i lagförslagets § 15 angifna

regeln.

Uppenbarligen låter samma regel äfven använda sig vid frivillig

försäkring, utan att någon inskränkning i fråga om tiden för afgiftens

erläggande, afgiftens storlek, den försäkrades helsotillstånd o. d. erfordras.

Beträffande den frivilliga försäkringen torde få påpekas, att den

för den obligatoriska försäkringen använda räntefoten af 3 V« proc. i

nämnda fall icke kan anses hafva blifvit lagd till grund. Då man nemligen

i detta fall maste förutsätta möjligheten af, att försäkringen kan

komma att begagnas af alla samhällsklasser, så skulle egentligen för

säkerhetens skull dödlighetstabellen för årtiondet 1881—90 hafva bort

läggas till grund för beräkningarna. Då emellertid skillnaden mellan

den sistnämnda dödlighetstabellen och den, som ofvan användts, såsom

jag äfven i det ofvannämnda utlåtandet af den 2 januari 1895 pag. 27

omnämndt, ungefär motsvarar en skilnad i räntefoten i förevarande fall

af V* proc., så skulle resultatet blifva, att, medan lagförslaget i fråga

om den obligatoriska försäkringen hvilar på förutsättningen af eu räntefot

af 3 ''U procent, motsvarande räntefot i fråga om den frivilliga försäkringen

måste antagas till inemot 3 Va procent.

Enligt lagförslaget beräknas nu, i enlighet med hvad ofvan anförts,

beloppet af den pension, som erhålles för en viss erlagd afgift, efter

den regeln, att pensionsbeloppet utgör två procent af afgiftens belopp

för hvarje helt år, som förflutit från det afgiften erlades till dess rätt

till pension inträder.

För en enda afgift af t. ex. 10 kronor, som erlägges vid 20 års

ålder, erhålles således, allt eftersom pensionsrätten inträder vid 50, 60

eller 65 ar, resp. en pension af 6, 8 eller 9 kronor.

Erlägges samma afgift vid 30 års ålder, berättigar den till en

pension, som i de olika anförda fallen uppgår till resp. 4, 6 eller 7

kronor, o. s. v.

För att nu finna pensionsbeloppen i den första pensionsklassen,

kan man för enkelhetens skull tänka sig af hela afgiften, d. v. s.

kronor 10,40, 10 kronor erlagda på en gång under hvarje år och utföra

beräkningen derefter och sedan höja resultatet med 4 procent

motsvarande de 40 örena, som tillkomma. ''

För 10 kronor, erlagda mellan 18 och 19 års ålder, får man vid

50 år — enär 31 hela år förflutit sedan afgiften erlades — 62 proc.

af afgiften, a. v. s. kronor 6,20 i pension. Vid 55 år blifver pensionen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

kronor 7,20 o. s. v. Erlägges nu 10 kronor hvarje år, till dess den

försäkrade fyllt 50 år, så är pensionens belopp vid 50 års ålder:

6,40

6,20 + 6,oo + 5,80 + . . . 4 0,20 = -g- . 31 = 99,20 kr.

Vid 55 års ålder blifver pensionsbeloppet:

7,20

4 7,00 4 6,80 4 ... 4 1,00 =

131,20 kr.

Inträder rätt till pension först vid 60 års ålder, blifver pensionens

belopp ytterligare ökadt med 32 kronor till kronor 163,20 o. s. v.

Erlägges således mellan 18 och 50 år en årsafgift af:

i klass I ............................................................ kr. 10,40

» II ........................ ........I.........-................... » 7,80

» III ................................................................ » 5,20

så kan man i olika fall beräkna pensionens belopp till:

Pension utgår från

Klass I. Klass II.

Klass III.

50 års ålder.................................... kr. 103 77 52

55 » » » 136 102 68

60 » » .................................... 170 127 85

65 » » » 203 152 102

För en årlig afgift af -12 kronor, som är den största tillåtna afgiften

i den frivilliga försäkringen, erhålles således en lifränta vid 65 års ålder

af omkring 235 kronor.

§ 5. Totalkostnaden.

Då försäkringspligten i början skulle inskränkas till dem, som icke

fyllt 30 år, och framdeles icke skulle åligga dem, som äro äldre än

50 år, så gäller det att skaffa sig en föreställning om antalet försäkrade

mellan 18—30 och 18—50 år och om deras fördelning på pensionsklasserna.

Enligt ofvan angifna tabeller skulle man vid 1890 års slut haft

följande antal obligatoriskt försäkrade:

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

mellan 18—30 år: i klass I.......................................................... 86,000

» » » II.....................v,.;...;,....:............................. 67,000

» » » III................................................................ 126,000

jemte tillhörande lmstrur ..................................................................... 32,000

Summa 311,000

motsvarande ungefär 36 procent af befolkningen inom samma åldersklasser,

samt

mellan 18 — 50 år: i klass 1................................................................ 188,000

)> 5 » II.. ......................................................... 110,000

» )) » III............................................................... 178,000

jemte tillhörande hustrur .................................................................... 140,000

Summa 616,000

Beräknar man nu. liksom vid föregående beräkningar antagits, att

endast 51 veckoafgifter under året erläggas, skulle årsafgifterna i de

tre klasserna blifva resp. kronor: 10,20; 7,65; 5,io,

och således arbetarnes bidrag:

i början:

i klass I ........................................................ 86,000.10,20 = 877,000: —

» II....................................................... 67,000. 7,65 = 513,000: —

)'' III......................................................... 126,000. 5,10 = 643,000: —

Summa kr. 2,033,000: —

och efter 20 år och allt framgent:

i klass

I .......................

........................... 188,000.

10,20 =

1,918,000: —

»

11.............................

........................... 110,000.

7,65 =

842,000: —

»

III...........................

.......................... 178,000.

5,10 -

908,000: —

Summa kr.

3,668,000: —

Hvad statens bidrag beträffar, så skulle detsamma bestå af följande:

l:o) Hälften af de i klasserna I, II och III erlagda afgifterna,

således:

i början ................................................... kr. 1,017,000: —

efter 20 år ........................................... » 1,834,000: —

2:o) Afgifter för de försäkrade männens hustrur, således egentligen:

i början................32,000.7,65 = kr. 245,000: —

efter'' 20 år.............. 140,000.7,65 = » 1,071,000: —

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Indika belopp dock afrundats till jemt 30 procent af de obligatoriskt

erlagda afgiftema och derför här upptagits till följande belopp:

i början ................................................. kr. 610,000: —

efter 20 år ............................................. » 1,100,000: —

i f > * I ,s do,/ (](»t L&\>i aM ‘ ‘ ‘ /''J '' 1

3:o) Kostnaden för förvaltningen, hvilken kostnad jag ansett mig

böra anslå till 300,000 kronor årligen. *)

Statens bidrag skulle således blifva:

i början:

bidrag till de obligatoriska afgifterna .................................. 1,017,000: —

afgifter för de försäkrades hustrur.................................. ..... 610,000: —

förvaltningskostnad ....... 300,000: —

Summa kr. 1,927,000: —

och efter 20 år:

bidrag till de obligatoriska afgifterna...................................... 1,834,000: —-

afgifter för de försäkrades hustrur ...................................... 1,100,000: —

förvaltningskostnad ......................... 300,000: —

Summa kr. 3,234,000: -—

Sammanställas nu de erhållna resultaten, erhållas följande summor,

utvisande totalkostnaden för den obligatoriska försäkringen:

under första året:

de försäkrades bidrag ............................................................... 2,033,000: —

statens bidrag.......................................................... 1,927,000: —

Summa kr. 3,960,000: —

under 21:sta året och derefter:

de försäkrades bidrag ....................

......................................... 3,668,000: —

statens bidrag ....................................

........................................... 3,234,000: —

Summa kr. 6,902,000: —

1 verkligheten torde dock dessa summor komma att utfalla något

annorlunda, dels i följd af folkmängdens ökning, dels äfven på grund

*) Att denna summa utfallit något lägre än efter postsparbankstyrelsens den 21 januari 1898 afgifna

utlåtande beror förnämligast derpå, att jag i fråga om uppbördsprovisionen trodde mig böra utgå

från de för närvarande gällande föreskrifterna för postsparbanken i motsvarande fall.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

deraf, att de försäkrades fördelning i pensionsklasser icke hvilar på

fullt säkra antaganden.

Den slutliga fondens belopp beräknades enligt den förra Kongl.

propositionen till omkring 570 millioner kronor, svarande mot en årsinkomst

af 10,273,000 kronor. I förevarande fall utgör motsvarande

årsinkomst 6,602,000 kronor. Antager man fonden blifva i samma

proportion mindre, så fås ett belopp af omkring 365 millioner. Emellertid

gör i detta fall systemet för premiernas inbetalning och pensionernas

bestämmande, att fonden i verkligheten blifver något större.

§ 6. Den nuvarande generationen.

Då det förevarande lagförslaget, i fråga om den nuvarande generationen,

hvilar på den förutsättningen, att vid lagens trädande i kraft

endast de af denna generation, som då ännu icke fyllt 30 år, skulle i

den obligatoriska försäkringen medtagas, och att i hvarje fall ingen

skulle beredas större pensionsrätt än som enligt de gifna bestämmelserna

svarar mot de erlagda afgifterna, och då det i följd häraf varit

i fråga satt att medgifva den nuvarande generationen särskilda förmåner

utöfver hvad sålunda föreslagits, så har jag här äfven ansett

mig böra anföra resultaten af en beräkning, som utvisar om hvilka

belopp det i sådant fall skulle komma att handla.

Såsom exempel har jag valt det fall, att man skulle taga med den

nuvarande generationen ända till 40 års ålder och, i analogi med den

tyska pensionslagen, gifva dem, som sålunda medtagits och äro mer än

18 år gamla, rätt att tillgodoräkna sig högst fem års föregående anställning

af försäkringspligtig beskaffenhet, och har jag dervid vidare

antagit, att dessa personer för hvarje sådant år skulle få rätt till en

tilläggspension af, i hvarje fall, 5 kronor, således af inalles högst 25

kronor.

Jag har dervid utgått från följande afrundade antal försäkrade

inom olika åldersgrupper (nemligen män och qvinnor enligt förut anförda

tabeller, med uteslutande af hustrurna):

18—23 år:

23—25 »

25—30 »

30—35 5)

35—40 »

120,000

50.000

100,000

70.000

50.000

antagen medelålder: 20 V* år

» » 24 »

» » 27 */2 »

» »32 V2 »

» »37 V2 »

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

och för säkerhetens skull antagit, att alla öfver 23 år gamla skulle

kunna tillgodoräkna sig 5 års föregående anställning, motsvarande en

tilläggspension af 25 kronor, och att de yngre skulle ha till godo så

lång tid, som de äro äldre än 18 år, således i medeltal 2 V2 år, motsvarande

en tilläggspension af 12 V2 kronor.

Då nu, enligt det föregående, kapitalvärdet Rm af en kronas pension

för de antagna medelåldrarne är resp.

1,87; 2,14; 2,45; 2,98; 3,62,

så erhålles det kapital, som för nämnda ändamål vid tiden för lagens

trädande i kraft skulle vara erforderligt, genom att multiplicera dessa

tal med motsvarande antal försäkrade och medeltilläggspensioner, och

addera alla produkterna. Man erhåller sålunda en summa af rundt

21V2 millioner kronor. Subtraherar man härifrån de redan för ändamålet

af Riksdagen afsätta medlen, jemte upplupna räntor, till ett belopp

af omkring 4Yi millioner, så skulle ytterligare en summa af omkring

17 millioner erfordras, motsvarande exempelvis en årlig amortering

under 25 års tid af en million om året.

Genom en dylik anordning skulle en försäkrad, som vid lagens

trädande i kraft vore 40 år gammal, således i det ogynnsammaste fallet,

vid 65 års ålder blifva berättigad till en pension åt resp. rundt 65, 55

och 45 kronor, allt efter den pensionsklass han mellan 40 och 50 år

tillhört, 0. s. v.

Naturligtvis skulle äfven andra sätt än det här såsom exempel

valda kunna komma till användning. Det torde emellertid icke vara

nödvändigt att utföra flera dylika beräkningar, innan något mera definitivt

förslag kunnat komma att framläggas.

Stockholm i februari 1898.

And. Lindstedt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tabeller innehållande hufvudresultaten af den i § 1

omförmälda yrkesräkningen.

Gfeiieralsammaiidrag efter ålder och kolt.

Ålder,

Hela

Deraf voro

Af männen voro

Af ([vinnorna voro

0

ar.

antalet.

män.

qvinno!*.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15—20.........................

287,176

149,239

137,937

68

149,171

28

137,909

20—25 .........................

190,947

104,059

86,888

7,078

96,981

188

86,700

25-30 .........................

30-35 ...........................

35-40 .........................

40—45 ................

45-50 .......................

135,999

90,151

63,451

50,682

43,793

86,406

63,489

48,298

40,241

35,747

49,593

26,662

15,153

10,441

8,046

28,798

36,961

34,633

31,647

29,085

57,608

26,528

► 13,665

8,594

6,662

329

304

205

173

115

49,264

26,358

14,948

10,268

7,931

50-55 .........................

55-60 .............

60-65 .........................

65—70 ......................

36,606

33,617

25,949

19,305

30,353

28,412

22,035

16,435

6,253

5,205

3,914

2,870

24,933

23,202

17,255

12,107

5,420

5,210

4,780

4,328

114

55

49

30

6,139

5,150

3,865

2,840

.70 och deröfver............

15,611

12,879

2,732

7,890

4,989

20

2,712

Summa

093,287

637,593

355,094

253,657

383,930

1,610

354,084

Städerna.

rJ/i ''

15—20.........................

21,372

9,983

11,389

22

9,961

2

11,387

20—25 .........................

41,302

22,477

18,825

2,417

20,060

19

18,806

25—30 .........................

42,061

27,140

14,921

11,210

15,930

40

14,881

30—35 .........................

33,160

24,081

9,079

15,367

8,714

50

9,029

35-40 .........................

24,413

19,112

5,301

14,114

4,998

36

5,265

40-45 .........................

18,705

14,882

3,823

11,639

3,243

56

3,767

45-50 .........................

14,973

11,772

3,201

9,281

2,491

40

3,161

50-55 .........................

12,192

9,560

2,632

7,447

2,113

43

2,589

55-60 .........................

9,721

7,772

1,949

5,866

1,906

31

1,918

60-65 .......................

6,696

5,396

1,300

4,010

1,386

11

1,289

65-70 .........................

4,721

3,796

925

2,637

1,159

11

914

70 och deröfver.............

3,149

2,403

746

1,395

1,008

4

742

Summa

232,465

158,374

74,091

85,405 j

72,969

343

73,748

opaginerad Kontrollera mot PDF

Greiicralsainmandrag af de särskilda grupperna efter kön.

t

a n (1 s b y g

den

Städerna.

Grupper.

Hela

Deraf

voro

Af männen

voro

Af qvinnorna

voro

Hela

Deraf

voro

Af männen

voro

Af qvin- norna voro

antalet.

män.

qvin-

nor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

oj gifta.

antalet.

män.

qvin-

no]:.

gifta.

ej

gifta.

gifta.

ej

gifta.

I. Hemmansegares m. fl. hemmavarande

barn och magar ........................

382,845

196,694

186,151

9,087

187,607

630

185,521

1,881

886

995

15

871

1

994

II. Tjenstehjon...............................

228,173

79,389

148,784

—

79,389

325

148,459

67,946

10,027

57,919

3,924

6,103

128

57,791

III. Arbetare utan uppgifvet yrke.......

141.800

127,512

14,288

70,938

56,574

323

13,965

49,314

44,058

5,256

28,712

15,346

49

5,207

I IV. Arbetare med uppgifvet yrke.......

75,664

73,554

2,110

41,491

32,063

90

2,020

81,926

74,877

7,049

41,615

33,262

.155

6,894

j V. Stattorpare................................

37,230

37,120

no

35,371

1,749

18

92

325

325

—

310

15

—

—

| Yl. Jordtorpare...............................

87,660

83,715

3,945

74,841

8,874

223

3,722

247

235

12

209

26

—

12

i VII. Yrkesformän..............................

12,194

12,194

—

9,569

2,625

—

—

3,939

3,939

. —

2,796

1,143

—

—

j VITT. Bokhållare vid yrkena................

1,860

1,834

26

394

1,440

1

25

332

310

22

87

223

—

22

i IX. Handelsbokhållare och biträden....

2,236

1,956

280

245

1,711

280

12,921

10,083

2,838

2,290

7,793

10

2,828

X. Jernvägstjenstemän och betjente...

7,243

7,243

—

5,928

1,315

—

3,849

3,849

—

2,807

1,042

—

—

XI. Sjömän.....................................

16,382

16,382

—

5,793

10,589

—

—

9,785

9,785

—

2,640

7,145

—

—

Summa

993.287637,593

355,694 253,657

383,936

1,610

354,084

232,465) 158,374 74,091

85,405

72,969

j

343|73,748

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammandrag för grupp I. Hemmansegares m. fl. hemmavarande

barn och mågar.

Ålder,

Hela

Deraf voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

O

ar.

antalet.

män.

qvinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15—20.........................

182,259

93,992

88,267

6

93,986

18

88,249

20-25 .........................

94,576

48,609

45,967

963

47,646

135

45,832

25-30 .........................

54,728

29,056

25,672

2,877

26,179

212

25,460

30-35........................

27,048

13,885

13,163

2,550

11,335

153

13,010

35 -40.........................

12,932

6,371

6,561

1,481

4,890

55

6,506

40—45.......................

6,317

2,836

3,481

704

2,132

30

3,451

45 50.........................

3,012

1,225

1,787

317

908

9

1,778

50-55.........................

1,306

480

826-

129

351

15

811

55-60.........................

499

179

320

44

135

1

319

60-65.........................

114

39

75

12

27

1

74

65-70........................

41

13

28

2

11

1

27

70 och deröfver.............

13

9

4

2

7

—

4

Summa

382,845

196,694

186,151

9,087

187,607

630

185,521

Städerna.

15—20..........................

1,037

520

517

—

520

—

517

20—25 ..........................

430

193

237

2

191

—

237

25—30.........................

207

79

128

4

75

—

128

30—35.........................

113

52

61

4

48

—

61

35 40.........................

53

26

27

3

23

1

26

40-45.........................

21

6

15

1

5

—

15

45-50 .........................

13

7

6

—

7

—

6

50 - 55.........................

3

1

2

1

—

—

2

55—60 .........................

2

—

2

—

—

—

2

60-65.........................

—

—

—

—

—

—

—

65 - 70 .........................

—

—

—

—

—

—

—

70 och deröfver............

2

2

—

—

2

—

—

Summa

1,881

886

995

15

871

1

994

!

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sammandrag för grupp II. Tjenstehjon.

Ålder,

O

ar.

Hela

antalet.

Deraf voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

män.

qyinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15-20.........................

75,956

27,289

48,667

—

27,289

—

48,658

20-25 .........................

63,801

24,625

39,176

—

24,625

28

39,148

25-30 .........................

34,461

12,519

21,942

—

12,519

55

21,887

30-35 .........................

16,603

4,933

11,670

—

4,933

54

11,616

35-40 .......................

9,504

2,555

6,949

—

2,555

47

6,902

40-45 .........................

7,087

1,828

5,259

—

1,828

24

5,235

45-50........................

5,791

1,466

4,325

—

1,466

28

4,297

50—55........................

4,691

1,242

3,449

—

1,242

33

3,416

55-60 .........................

3,864

1,061

2,803

—

1,061

18

2,785

60-65.........................

2,849

809

2,040

—

809

14

2,026

65-70........................

1,947

594

1,353

—

594

9

1,344

70 och deröfver.............

1,619

468

1,151

—

468

6

1,145

Summa

228,173

79,389

148,784

—

79,389

325

148,459

Städerna.

15-20.........................

10,258

1,076

9,182

—

1,076

—

9,182

20—25........................

16,945

1,826

15,119

92

1,734

8

15,111

25 30 .........................

13,917

2,026

11,891

508

1,518

13

11,878

SO—35.........................

8,487

1,487

7,000

767

720

9

6,991

35 - 40.........................

5.071

985

4,086

645

340

12

4,074

40-45 .........................

3,667

774

2,893

571

203

23

2,870

45—50.........................

2,907

564

2,343

440

124

20

2,323

50—55 .........................

2,388

458

1,930

346

112

16

1,914

55—60 .........................

1,729

369

1,360

259

no

14

1,346

60—65 .........................

1,148

234

914

159

75

7

907

65-70 .........................

782

143

639

92

51

4

635

70 och deröfver.............

647

85

562

45

40

2

560

Summa

07,94(1

10,027

57,919

3,924

0,103

128

50,791

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammandrag för grupp III. Arbetare utan uppgifvet yrke.

o

Ålder,

O

ar.

Hela

antalet.

Deraf voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

män.

qvinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15-20.........................

15,392

14,756

636

20

14,736

1

635

20-25.........................

13,997

12,743

1,254

2,070

10,673

13

1,237

25-30 ........................

17,990

16,468

1,522

8,168

8,300

28

1,494

30-35 ........................

16,125

14,684

1,441

9,910

4,774

52

1,389

35 40.........................

13,112

11,841

1,271

8,805

3,036

40

1,231

40-45.........................

11,577

10,338

1,239

7,965

2,373

52

1,187

45-50.........................

11,158

9,788

• 1,370

7,503

2,285

42

1,328

50-55.......................

9,943

8,630

1,313

6,673

1,957

30

1,283

55-60.........................

10,275

8,983

1,292

6,843

2,140

16

1,276

60-65 ......................

8,733

7,606

1,127

5,562

2,044

30

1,107

65-70.........................

7,269

6,349

920

4,371

1,978

15

905

70 och deröfver.............

6,229

5,326

903

3,048

2,278

10

893

Summa

141,800

127,512

14,288

70,938

50,574

323

13,905

Städerna.

15-20........................

1,286

862

424

2

860

—

424

20-25 .........................

4,208

3,372

836

643

2,729

—

836

25-30.....................

7,178

6,392

786

3,141

3,251

5

781

30-35.........................

7,415

6,787

628

4,591

2,196

11

617

35- 40........................

6,286

5,831

455

4,351

1,480

3

452

40-45........................

5,459

4,960

399

3,908

1,052

8

391

45—50.........................

4,662

4,255

407

3,363

892

3

404

50—55 .........................

3,996

3,607

389

2,855

752

9

380

55-60.........................

3,485

3,130

355

2,439

691

6

349

60-65.........................

2,450

2,213

237

1,668

545

1

236

65-70 .........................

1,844

1,639

205

1,152

487

2

203

70 och deröfver.............

1.145

1,010

135

599

411

1

134

Summa

49,314

44,058

5,250

28,712

15,340

49

5,207

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sammandrag för grupp IV. Arbetare med uppgifvet yrke.

Ålder,

Hela

Deraf voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

0

ar.

antalet.

män.

qvinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15-20.......................

11,411

11,084

327

26

11,058

—

327

20-25 .........................

10,544

10,163

381

1,622

8,541

6

375

25-30 .........................

11,422

11,115

307

5,983

5,132

13

294

30-35.........................

9,775

9,549

226

7,255

2,294

14

212

35-40.........................

■ 7,826

7,657

169

6,448

1,209

8

161

40-45.........................

6,496

6,355

141

5,527

828

13

128

45-50.........................

5,542

5,400

142

4,700

700

11

131

50-55........................

4,196

4,067

129

3,500

567

7

122

55—60 ........................

3,414

3,290

124

2,797

493

8

116

60-65 .........................

2,487

2,415

72

1,934

481

5

67

65-70 .........................

1,515

1,468

47

1,100

368

2

45

70 och deröfver.............

1,036

991

45

599

392

3

42

Summa

75,664

73,554

2,110

41,491

32,063

90

2,020

Städerna.

15-20.........................

6,062

5,044

1,018

14

5,030

2

1,016

20-25.........................

12,979

11,226

1,753

1,421

9,805

10

1,743

25-30........................

14,529

13,144

1,385

6,147

6,997

22

1,363

30—35.........................

12,311

11,398

913

7,866

3,532

27

886

35-40........................

9,365

8,852

513

6,867

1,985

19

494

40—45........................

7,129

6,728

401

5,441

1,287

23

378

45-50 ........................

5,699

5,344

355

4,256

1,085

16

339

50-55 .........................

4,526

4,264

262

3,318

946

11

244

55-60 .........................

3,668

3,468

200

2,561

907

10

190

60-65.........................

2,655

2,524

131

1,857

667

2

129

65-70.........................

1,822

1,748

74

1,211

537

5

69

70 och deröfver.............

1,181

1,137

44

653

484

1

43

Summa

81,626

74,877

7,046

41,615

33,262

155

0,864

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammandrag för grupp V. Stattorpare.

o

Ålder,

0

ar.

Hela

antalet.

Deraf voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

män.

[ .

qvmnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15-20.........................

131

132

i

8

123

_;

i !

20-25 .........................

1,762

1,753

9

1,500

253

—

9

25—30.........................

5,959

5,948

11

5,759

189

2

9

30-35 .........................

6,607

6,597

10

6,478

119

3

7

35-40........................

5,516

5,508

5

5,391

117

1

1

40-45.........................

4,819

4,806

13

4,680

126

5

8

45-50........................

3,939

3,930

9

3,790

140

2

7

50—55.........................

3,266

3,248

18

3,082

166

3

15

55-60 .........................

2,529

2,519

10

2,352

167

1

9

60-65.........................

1,414

1,406

8

1,270

136

—

8

65-70.........................

883

875

8

753

122

1

7

70 och deröfver.............

407

399

8

308

91

_

8

Summa

37,230

37,120

no

35,371

1,749

18

92

Städerna.

15-20.........................

: —

—

—

-1-

_

_

_

20-25 .........................

9

9

—

8

1

—

_

25—30.........................

32

32

—

32

—

_

_

30-35.........................

57

57

—

57

—

_

__

35-40 .........................

52

52

—

52

—

—

_

40-45 .........................

48

48

—

46

2

—

__

45—50.........................

40

40

—

37

3

—

_

50-55 .........................

31

31

—

28

3

—

_

55-60.......................''..

31

31

—

28

O

—

_

60 - 65.........................

10

10

—

10

—

—

•_

65—70.........................

10

10

—

9

1

—

_

70 och deröfver.............

5

5

—

3

2

—

—

Summa

323

323

—

310

15 j

—

—

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sammandrag för grupp VI. Jordtorpare.

Ålder,

Hela

Deraf voro

Af männen voro

Af q vinnorna voro

0

ar.

antalet.

män.

qvinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15-20.........................

36

31

5

1

30

5

20-25 .........................

750

736

14

474

262

2

12

25-30 .........................

4,228

4,162

66

3,576

586

19

47

30—35.........................

7,451

7,355

96

6,782

573

28

68

35-40 .........................

9,051

8,876

175

8,355

521

54

121

40-45.........................

9,961

9,667

294

9,139

528

48

246

45-50 .........................

11,036

10,631

405

9,977

654

23

382

50-55.........................

10,847

10,335

512

9,514

821

26

486

55-60 .........................

11,445

10,790

655

9,822

968

11

644

60—65 .........................

9,548

8,959

589

7,823

1,136

9

580

65-70........................

7,259

6,746

513

5,602

1,144

2

511

70 och deröfver.............

6,048

5,427

621

3,776

1,651

1

620

Summa

87,060

83,715

3,945

74,841

8,874

223

3,722

Städerna.

15—20......................

20-25........................

2

2

—

1

1

—

—

25-30........................

9

9

—

8

1

—

—

30-35 .........................

12

11

1

11

—

--

1

35-40 .........................

26

26

—

24

2

—

—

40 -45.........................

31

31

—

28

3

—

—

45-50 .........................

28

28

__

26

2

—

—

50- 55 .........................

33

32

1

30

2

—

1

55—60 .........................

30

29

1

26

3

—

1

60-65 .........................

28

24

4

21

3

—

4

65-70.........................

25

21

4

18

3

—

4

70 och deröfver.............

23

22

1

16

6

—

1

Summa

247

235

12

209

20

—V

12

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sammandrag för grupp VII. Yrkesförmän.

Ålder,

O

ar.

Hela

antalet.

Deraf voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

män.

qvinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15-20 ........................

45

45

—

4

42

—

—

20-25 ........................

462

462

—

113

349

—

—

25-30 ........................

1,610

1,610

—

840

770

—

—

30-35 ....................

2,166

2,166

—

1,677

489

—

—

35-40 ........................

2,042

2,042

—

1,778

264

—

—

40-45 ........................

1,795

1,795

—

1,610

185

—

—

45-50 ........................

1,488

1,488

—

1,342

146

—

50-55 ........................

1,069

1,069

—

958

in

—

55 60 ........................

715

715

—

628

87

—

—

60-65 ........................

435

435

—

369

66

—

—

65-70 ........................

211

211

— _

152

59

—

—

70 och deröfver ............

156

156

99

57

—

—

Summa

12,194

12,194

_

9,569

2,625

—

—

Städerna.

15-20 ........................

51

51

—

1

50

—

—

20-25 ........................

344

344

61

283

—

—

25-30 ........................

597

597

292

305

—

—

30 35 ........................

649

649

—

490

159

—

—

35-40 ........................

608

608

504

104

—

—

40-45 ........................

479

479

—

407

72

—

—

45-50 ........................

422

422

—

367

55

—

—

50-55 ........................

324

324

—

290

34

—

—

55-60 .......................

221

221

—

191

30

—

—

60-65 ......................

133

133

— •

104

29

—

—

65-70 ........................

71

71

—

58

13

—

—

70 och deröfver ............

40

40

—

31

9

—

—

Summa

3,939

3,939

—

2,796

1,143

—

—

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sammandrag för grupp Vill. Bokhållare vid yrkena.

Ålder.

O

ar.

Hela

antalet.

Deral

voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

män.

qvinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15-20 ........................

91

89

2

—

89

—

2

20-25 ........................

416

412

4

9

403

—

4

25-30 ........................

474

465

9

60

405

—

9

30-35 ........................

308

302

6

77

225

—

6

35-40 .......................

233

233

—

99

134

—

—

40- 45 ........................

115

113

2

49

64

1

1

45-50 ........................

80

78

2

34

44

—

2

50-55 ........................

62

61

1

33

28

—

1

55—60 ........................

34

34

—

14

20

—

—

60-65 ........................

19

19

—

7

12

—

—

65-70 ........................

21

21

—

9

12

—

—

70 och deröfver ............

7

7

—

3

4

—

—

Summa

1.860

1,834

26

394

1,440

1

23

Städerna.

15—20 ........................

13

13

—

—

13

—

—

20-25 ........................

78

72

6

3

69

—

6

25-30 ........................

65

60

5

6

54

—

5

30-35 ......................

63

59

4

20

39

—

4

35—40 ........................

38

36

2

20

16

—

2

40-45 ........................

34

31

3

17

14

—

3

45-50 ........................

17

16

1

9

7

—

1

50-55 ........................

8

7

1

3

4

—

1

55-60 ........................

6

6

—

5

1

—

—

60 • 65 ........................

5

5

—

4

1

—

—

65—70 ........................

4

4

—

—

4

—

—

70 och deröfver ............

1

1

—

1

—

—

Summa

332

310

22

87

223

—

22

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sammandrag för grupp IX. Handelsbokhållare och biträden.

Ålder,

0

ar.

Hela

antalet.

Deraf voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro 1

män.

qvinno!-.

gifta.

oj gifta.

gifta.

oj gifta.

Landsbygden.

15 20..........................

397

365

32

1

364

—

32

20-25..........................

654

571

83

11

560

—

83

25—30..........................

497

433

64

45

388

—

64

30-35..........................

309

259

50

68

191

—

50

35-40..........................

167

144

23

48

96

—

23

40-45..........................

90

78

12

34

44

—

12

45—50..........................

49

43

6

15

28

—

6

50- 55..........................

31

26

5

10

16

—

5

55-60..........................

26

25

1

6

19

—

1

60-65..........................

7

4

3

4

—

—

3

65-70..........................

3

2

1

1

1

—

1

70 och deröfver..............

6

6

—

2

4

—

—

Summa

2,236

1,956

280

245

1,711

—

280

Städerna.

15-20.........................

1,267

1,019

248

1

1,018

—

248

20 -25..........................

3,419

2,545

874

46

2,499

1

873

25-30..........................

2,972

2,246

726

316

1,930

—

726

30-35..........................

2,032

1,560

472

1 508

1,052

3

469

35-40..........................

1,270

1,052

218

498

554

1

217

40-45..........................

800

688

112

341

347

2

no

45—50..........................

443

354

89

211

143

i

88

50-55..........................

323

276

47

160

116

—

47

55-60..........................

197

166

31

100

66

i

30

60-65..........................

97

83

14

56

27

i

13

65 70.........................

64

61

3

38

23

—

3

70 och deröfver..............

37

33

4

15

18

—

4

Summa

12.921

10,083

2,838

2,290

7,793

10

2.828

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sammandrag för grupp X. Jeruvägstjenstemän och betjente.

Ålder,

0

ar.

Hela

Deraf voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

antalet.

män.

qvinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

Landsbygden.

15-20..........................

100

100

—

—

100

—

—

20-25..........................

435

435

—

98

337

—

—

25-30.........................

997

997

—

648

349

—

—

30-35..........................

1,264

1,264

—

1,084

180

—

—

35-40..........................

1,436

1,436

—

1,326

100

—

—

40-45..........................

1,229

1,229

—

1,146

83

—

—

45 - 50..........................

761

761

—

718

43

—

—

50- 55..........................

463

463

—

427

36

—

—

55-60..........................

305

305

—

270

35

—

—

60-65..........................

167

167

—

145

22

—

—

65-70..........................

61

61

—

48

13

—

—

70 och deröfver..............

25

25

—

18

7

—

—

Summa

7,243

7,243

—

5,928

4,315

—

—

Städerna.

15-20..........................

57

57

—

—

57

—

—

20-25..........................

359

359

—

62

297

—

—

25-30..........................

591

591

—

326

265

—

—

30-35.........................

656

656

—

488

168

—

—

35-40..........................

757

757

—

664

93

—

—

40-45..........................

602

602

—

544

58

—

—

45-50..........................

354

354

—

325

29

—

—

50-55.........................

233

233

—

202

31

—

—

55-60..........................

143

143

—

122

21

—

—

60-65..........................

62

62

—

47

15

—

—

65-70..........................

26

26

—

20

6

—

—

70 och deröfver..............

9

9

—

7

2

—

—

Summa

3,849

3,849

—

2,807

1,042

—

—

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammandrag för grupp XI. Sjömän.

Ålder,

0

ar.

Hela

antalet.

Deraf voro

Af männen voro

Af qvinnorna voro

män.

qvinnor.

gifta.

ej gifta.

gifta.

ej gifta.

landsbygden.

15—20.........................

1,357

1,357

—

3

1,354

—

—

20-25 .........................

3,550

3,550

—

218

3,332

—

—

25-30.........................

3,633

3,633

—

842

2,791

—

—

30-35.........................

2,495

2,495

—

1,080

1,415

—

—

35-40 .........................

1,635

1,635

—

902

733

—

—

40-45.........................

1,196

1,196

—

793

403

—

—

45-50.........................

937

937

—

689

248

—

—

50-55 .........................

732

732

—

607

125

—

55-60.........................

511

511

—

426

85

—

—

60-65 .........................

176

176

—

129

47

—

—

65-70.........................

95

95

—

69

26

—

—

70 och deröfver.............

65

65

—

35

30

—

—

Summa

16,382

16,382

—

5,793

10,589

—

—

Städerna.

15-20........................

1,341

1,341

—

4

1,337

—

—

20—25.........................

2,529

2,529

—

78

2,451

—

—

25-30 .........................

1,964

1,964

—

430

1,534

—

—

30-35.........................

1,365

1,365

—

565

800

—

—

35-40 .........................

887

887

—

486

401

—

—

40-45.........................

535

535

—

335

200

—

—

45-50.........................

388

388

—

244

144

—

—

50-55........................

327

327

—

214

113

—

—

55-60.........................

209

209

—

135

74

'''' —

60-65.........................

108

108

—

84

24

—

—

65-70........................

73

73

—

39

34

—

—

70 och deröfver.............

59

59

—

26

33

—

—

Summa

9,785

9,785

—

2,640

7,145

—

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föräldralösa barn

General sammandrag efter åldersgrupper. Hela riket. Landsbygd och städer.

1.

2.

s.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

ii.

12.

Ålder.

Barn, för hvilka i utdraget

Barn, som i

utdraget kallas

S ål e

des:

Summa

här

upptagna

barn.

uppgifves,

att fadern

lefver

och är

enkling.

fadern ej finnes upp- tagen och modern

uppgifves vara

hvarken

fader

eller

moder

uppgifves.

Foster-

barn.

Mynd-

lingar.

.Fader-

lösa^

(Kol.3+4.)

»Moder-

lösa».

(Kol. 2.)

.Föräldra- lösa. >

(Kol. 5.)

Foster- barn och

mynd- lingar

enka.

ogift.

Hela riket.

0-5 år...............

5,614

9,944

29,935

2,427

3,132

7

39,879

5,614

2,427

3,139

51,059

5—10 »..............

12,069

22,553

16,919

4,098

4,394

36

39,472

12,069

4,098

4,430

60,069

10-15 ...............

17,132

36,278

12,049

8,273

5,966

86

48,327

17,132

8,273

6,052

79,784

Summa

34,815

68,775

58,903

14,798

13,492

129

127,678

34,815

14,798

13,621

190,912

Landsbygden.

0-5 år...............

4,609

7,564

22,753

1,698

1,270

7

30,317

4,609

1,698

1,277

37,901

5-10 »..............

10,038

17,474

13,179

3,031

2,561

35

30,653

10,038

3,031

2,596

46,318

10—15 ................

14,529

28,458

9,446

5,918

4,048

74

37,904

14,529

5,918

4.122

62,473

Summa

29,176

53,496

45,378

10,647

7,879

116

98,874

29,176

10,647

7,995

146,692

Städerna.

0—5 år...............

1,005

2,380

7,182

729

1,862

—

9,562

1,005

729

1,862

13,158

5-10 >..............

2,031

5,079

3,740

1,067

1,833

1

8,819

2,031

1,067

1,834

13,751

10—15 ................

2,603

7,820

2.603

2,355

1,918

12

10,423

2,603

2,355

1,930

17,311

Summa

5,639

15,279

13,525

4,151

5,613

13

28,804

5,639

4,151

5,626

44,220

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öfversigt af lagstiftningen rörande arbetareförsäkring i åtskilliga

främmande länder.

Norge.

I Nya arbetareförsäkringskomiténs betänkande, del III, sidd. 5 ff.,

lemnas redogörelse för det förslag till lag om olycksfallsförsäkring för

arbetare i fabriker m. fl., som en för ändamålet tillsatt kommission i

februari 1890 afgifvit.

Den 23 juli 1894 har i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nämnda

förslag utfärdats en »Lov om Ulykkesforsikring for Arbeidere i Fabriker

m. v.»

Då den af Arbetareförsäkringskomitén lemnade redogörelsen för

lagförslaget är synnerligen fullständig samt lagen endast företer ett

fåtal afvikelser från samma förslag, torde angifvandet. af de förekommande

skiljaktigheterna här vara tillräckligt.

Dervid märkes till en början i afseende å de ersättningar, som i

händelse af olycksfall skola utgå, dels att förslagets bestämmelse att

den penningeersättning, som vid kroppsskada, medförande fullständig

oförmåga till arbete, till den försäkrade utgår, skulle utgöra sextio eller

femtio procent af den skadades förutvarande arbetsförtjenst, allt efter

som han hade minderårigt barn att försörja eller icke, ändrats derhän,

att ersättningen i sådana fall alltid skall utgöra sextio procent af arbetsförtjensten,

dels ock att oäkta barn, som aflats före olycksfallet, uti lagen

tillerkänts samma rätt som äkta barn, under det att förslaget i detta

fall gjorde skilnad mellan oäkta barns rätt efter moder och fader i så

måtto, att oäkta barn efter moder hade samma rätt till lifränta som

äkta barn, men efter fader rätt till lifränta från femton till tjugu procent

af fadrens arbetsförtjenst, enligt vederbörande myndighets bestämmande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Vidare hafva några förenklingar vid lagens tillämpning åstadkommits.

Sålunda har den befattning med försäkringsväsendets handhafvande,

som enligt förslaget skulle tillkomma den uti lagen om tillsyn å fabriker

omnämnda fabriksrätten eller denna rätts ordförande, helt och

hållet borttagits. Uti de fall, der besvär öfver af försäkringsinrättningens

styrelse fattade beslut enligt förslaget skulle anföras hos

fabriksrätten, fullföljes nu talan direkt hos den uti förslaget omnämnda

kommission och anmälan om inträffande olycksfall göres hos försäkringsanstaltens

ombud i orten i stället för enligt förslaget hos ordföranden

i fabriksrätten. Äfven för bestämmandet af ersättningarne

medgifver lagen ett enklare tillvägagångssätt, än uti förslaget afsågs.

Föreskriften uti förslaget att efter hvarje skedd anmälan om inträffadt

olycksfall förhör skulle anställas för utrönande af orsaken till olycksfallet

m. m. och att till detta förhör skulle kallas dels anstaltens ombud

i orten, arbetsgifvaren, ordföranden i den sjukkassa, som den skadade

kunde tillhöra, samt de till ersättning berättigade eller deras ombud

eller laga målsmän, dels ock, derest så funnes nödigt, på anstaltens

bekostnad, sakkunnig person, har ersatts med stadgande att det åligger

anstaltens ombud i orten att först vidtaga en undersökning rörande

olycksfallet samt insända de upplysningar, som vunnits, till anstaltens

styrelse, hvarefter styrelsen, om den finner sådant af nöden, eger att,

mot bestridande af alla dermed förenade omkostnader, låta anställa

rättsligt förhör.

Slutligen äro lagens bestämmelser rörande sättet för verkställandet

af de in- och utbetalningar, som af försäkringen betingas, och i sammanhang

dermed beträffande anstaltens ombuds förhållande till försäkringen

i vissa afseenden afvikande från förslaget. Enligt detta skulle

nemligen in- och utbetalningarne i den omfattning, Konungen bestämde,

ega rum genom postverket. Uti lagen föreskrifves deremot, att de

skola ske antingen genom postanstalterna eller vederbörande ombud.

Med hänsyn till möjligheten att ombuden komma att blifva mellanhänder

äfven i detta afseende har uti lagen intagits stadgande derom, att

hvarje kommun står i uppbördsansvar för ombuden inom kommunen.

Ombuden antagas derföre ock af de kommunala myndigheterna, hvilka

jemväl skola höras, innan bestämmelse fattas huruvida uppbörden skall

verkställas genom postverket eller ombudet. Den till ombudet utgående

godtgörelse, som enligt förslaget skulle bekostas ensamt af kommunen,

är enligt lagen fördelad till hälften på kommunen och till hälften på

anstalten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

I öfrigt förekommande detaljförändringar äro allt för obetydliga

att här böra omnämnas.

Den ifrågavarande lagen trädde i kraft den 1 juli 1895.

Det af stortingsmännen L0vland, Lömsland m. fl. vid 1892 års

storting väckta förslag till lag om ålderdomsförsörjning för obemedlade,

för hvilket uti Nya arbetareförsäkringskomiténs betänkande, del III,

sidd. 18—20, redogjorts, har icke ledt till något lagstadgande.

Till såväl 1893 som 1894 års storting gjordes emellertid framställningar

i ämnet och blef på förslag af stortingets komité för sociala

spörsmål den 20 juli sistnämnda år af stortinget tillsatt en särskild

kommission med uppdrag att taga frågan om invaliditets- och ålderdomsförsäkring

under öfvervägande samt till ett senare storting afgifva

utlåtande och lagförslag.

Kommissionens betänkande är ännu icke afgifvet.

Danmark.

Frågan om arbetares betryggande mot följderna af olycksfall i

arbetet har i Danmark under år 1897 vunnit sin lösning, i det att ett

i folketinget väckt förslag till lag om arbetares försäkring mot följderna

af olycksfall i vissa verksamheter blifvit med regeringens understöd

af riksdagen antaget.

Denna lag, som skall träda i kraft den 1 januari 1899, är bygd

på väsentligen andra grunder än förut framstälda danska lagförslag i

ämnet samt torde derför här tarfva en särskild redogörelse.

I motsats till de föregående förslagen, hvilka samtliga hvilat på

grundsatsen om arbetsgifvarnes skyldighet att försäkra sina arbetare

för olycksfall i arbetet, är lagen bygd på principen om arbetsgifvarnes

personliga ansvarighet för olycksfall, som i arbetet drabba hos dem

anstälde personer.

De rörelser och företag, hvilka omfattas af lagens bestämmelser, äro:

A) 1) Fabriker samt fabriksmessigt drifna verkstäder, för så vidt

dessa rörelser äro underkastade fabrikstillsyn. På förslag af det arbetareförsäkringsråd,

som för ordnandet af de i följd af lagen uppstående

förhållanden skall inrättas och hvarom här nedan närmare förmärs,

kan derjemte inrikesministern förordna, att äfven fabriker och fabriksmessigt

drifna verkstäder, som icke äro underkastade fabrikstillsyn, men

uti hvilka arbetarne finnas löpa fara för olycksfall, skola vara under
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

kastade lagens bestämmelser. 2) .Rörelser, der explosiva ämnen eller

föremål tillverkas eller yrkesmessigt användas. 3) Stenbrott, kalkbrott,

kalkbränneri, stenhuggeri, företag för brunnsgräfning och isindustri.

4) Företag för uppförande, komplettering, ombyggnad, förändring och

nedrifning af byggnader och byggnadsverk, med undantag dock för

boningshus och ekonomibyggnader med icke mera än en våning och

vindsvåning; företag för underhåll och reparation af dylika byggnader

och byggnadsverk, sådana arbeten dock undantagna, som utföras inomhus

utan begagnande af ställningar eller något liknande; skorstensfejareyrket.

samt skeppsvarfsindustri. 5) Företag för anläggning af

jernvägar, spårvägar, vägar, broar, dammar, kanaler och slussar. 6)

Företag för vattenbyggnads-, utgräfnings-, fyllnads-, torrläggnings- och

uppmuddringsarbeten, kloak-, gas- och vattenledningsarbeten, uppsättning,

underhåll och nedtagning af telegraf-, telefon- och elektriska

ledningar samt af åskledare. 7) Jernvägs-, spårvägs- och omnibusdrift.

8) Lastning och lossning af varor samt arbeten vid packhus. 9) Dykeri-

och bergningsföretag. 10) Väder- och vattenqvarnar, derest rörelsen

drifves såsom sjelfständig näringsverksamhet.

B) Alla sådana rörelser, uti hvilka begagnas maskineri, som drifves

af kraftmaskiner af sådan beskaffenhet, att rörelsen är underkastad

fabrikstillsyn.

Såväl arbetare som arbetsgivare kunna påkalla beslut af rådet,

huruvida rörelsen är af den beskaffenhet, att lagen är derå tillämplig.

Öfver rådets beslut kan besvär anföras hos inrikesministern.

Uti hvarje rörelse, som hör under lagen, skall tydligt anslag derom

finnas uppsatt å ett för alla arbetare tillgängligt ställe.

Såsom arbetsgifvare betraktas icke allenast enskilda personer eller

bolag, hvilka såsom näringsfång drifva rörelse eller använda maskineri,

hvarom här ofvan nämnts, utan äfven staten eller kommun i afseende

å arbetare, som för statens eller kommuns räkning sysselsättas i någon

sådan rörelse.

Med arbetare förstås en hvar som mot lön eller på ackord eller

såsom olönad lärling eller medhjelpare, vare sig ständigt eller för

viss tid, sysselsättes i den tekniskt-mekaniska delen af verksamheten

eller som mot ersättning utöfvar tillsyn till eller ledning af denna del

af verksamheten, så framt ersättningen icke öfverstiger 2,400 kronor

för år.

Lagen afser att betrygga såväl arbetaren sjelf som, i händelse

olycksfallet medfört döden, hans efterlefvande, mot de ekonomiska följ
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

derna af olycksfall, som utan arbetarens eget uppsåt eller grofva oaktsamhet

drabbat honom i arbetet.

I fråga om ersättningarne stadgar lagen följande. Medför olycksfallet

arbetsoförmåga, hvars slutliga följder icke kunna bestämmas, är den

skadade berättigad att från utgången af trettonde veckan efter det olycksfallet

inträffade och intill dess sjukbehandlingen upphört eller arbetsoförmågan

förklaras blifva af varaktig beskaffenhet eller intill dess

döden inträffar utbekomma en dagspenning, som, så länge arbetsoförmågan

är fullständig, skall utgöra tre femtedelar af den skadades dagslön,

dock icke öfver två eller under en krona om dagen, men, i händelse

oförmågan till arbete antingen redan från början är eller sedermera

öfvergår till partiel, utgör en i förhållande till minskningen af

arbetsförmågan beräknad del af den dagspenning den skadade skulle

hafva eller redan har uppburit vid fullständig arbetsoförmåga. Har

olycksfallet medfört arbetsoförmåga, som förklaras blifva af varaktig

beskaffenhet (invaliditet), är den skadade berättigad att, förutom på

nyssnämnda sätt beräknade dagspenningar för en tid af sammanlagdt

13 veckor, utfå en penningesumma, som, derest arbetsoförmågan är

fullständig, skall utgöra sex gånger den skadades årslön, dock icke

under 1,800 kronor eller öfver 4,800 kronor, men som, i händelse af

partiel oförmåga till arbete, skall utgöra en i förhållande till graden af

oförmågan bestämd del af nämnda ersättningssumma. Har olycksfallet

medfört döden, tillkommer den aflidnes anhöriga dels en begrafningshjelp

af 50 kronor och dels en penningesumma, svarande mot fyra

gånger den aflidnes årslön, dock icke under 1,200 kronor eller öfver

3,200 kronor. Efterlemnad enka har i främsta rummet rätt till utbekommande

af denna summa, derest äktenskapet ingåtts före olycksfallet och

samlifvet derförinnan ej upphört. Efterlemnar arbetaren ej enka, öfvergår

hennes rätt till de den aflidnes barn, hvilkas försörjande ålåg honom

eller som han faktiskt försörjde, då olyckan skedde. Finnes ej heller

sådana barn efter den aflidne, afgör rådet, huruvida ersättningen skall tillfalla

andra, hvilka arbetaren försörjde då olycksfallet inträffade. Enahanda

bestämmelser gälla beträffande omkomna qvinliga arbetares barn eller

andra, som af dem försörjas. Efterlemnas endast en ersättningsberättigad,

tillfaller hela beloppet denne. Åro de flere, bestämmer rådet, huru detsamma

skall dem emellan fördelas. Efterlefvande, som icke är bosatt

i riket då olyckan inträffade, har ej någon rätt till ersättning enligt

lagen.

Åtnjuter en skadad arbetare eller eu afliden arbetares efterlemnade

pension eller understöd af staten på grund af annan bestämmelse, kan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

kraf enligt denna lag ej göras gällande. Så är äfven förhållandet i fråga

om arbetare, som sysselsättas af kommuner, hvilkas styrelser för pensionerande

eller understödjande af skadade arbetare eller deras efterlemnade

faststält bestämmelser, som af inrikesministern godkänts efter det lagen

trädt i kraft. Tillfaller i öfrigt i följd af olycksfallet en skadad arbetare

eller dennes efterlemnade på grund af öfverenskommelse pension, understöd

eller annan förmån från arbetsgifvaren, äro de enligt lagen endast

berättigade att utfå Överskjutande beloppet, derest icke anorledes är

uttryckligen bestämdt. Huruvida och till hvilket belopp ersättning i

sådant fall skall utgå afgöres af rådet.

Den skadades eller förolyckades arbetsförtjenst beräknas efter den

lön, tantiéme och naturaförmåner deri inbegripna, som han under loppet

af ett år, räknadt tillbaka från dagen för olycksfallet, uppburit i det

företag, der olyckan timade. Har han icke varit anstäld i rörelsen

under hela nämnda tid eller är företaget i gång endast under en del

af året, bestämmes hans årliga arbetsförtjenst af rådet. För den, som

ingen lön uppburit eller hvars årslön uppgått till mindre än 300 kronor,

beräknas densamma till denna summa. Dagaflöningen bestämmes genom

att dela årsförtjensten med 300.

Någon skyldighet för arbetsgivare att betrygga arbetarnes och

deras efterlefvandes rätt på grund af lagen genom försäkring finnes

icke stadgad. För att emellertid bereda arbetsgifvarne lämpliga tillfällen

härtill innehåller lagen den bestämmelse att inrikesministern är

berättigad att, på ansökningar af bolag bildade af arbetsgivare under

ömsesidigt ansvar eller af bolag med begränsad ansvarighet, tillerkänna

dem rätt till öfvertagande af dylik försäkring. Endast genom att taga

försäkring uti sådant bolag undgår arbetsgivare att häfta i personligt

ansvar för de kraf, som af hans arbetare eller deras efterlefvande kunna

på grund af lagen framställas.

Fordringar hos arbetsgivare kunna på rådets föranstaltande exekutivt

uttagas samt utgå i händelse af konkurs med förmånsrätt.

Deremot kunna de icke af arbetaren eller dennes efterlefvande å annan

öfverlåtas eller pantsättas och ej heller på rättslig väg tagas i anspråk

för förnöjande af fordringsinnehafvarens kreditorer.

Skadad arbetare, som vill framställa anspråk på ersättning enligt lagen,

åligger att snarast möjligt efter olycksfallet låta undersöka sig af en

läkare och att derefter underkasta sig den läkarebehandling, som finnes

erforderlig. Uraktlåtes detta eller motarbetas den skadades förbättring

genom åsidosättande af läkarens föreskrifter, går han, efter omständigheterna,

antingen helt och hållet eller delvis förlustig sin fordringsrätt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Arbetsgifvaren eller deri som eljest efter lagen häftar för försäkringskrafvet,

är berättigad att låta en läkare hålla tillsyn öfver den

skadade.

I afseende å den ersättningsskyldighet, som på grund af bestämmelserna

i allmän lag kan tillkomma arbetsgivare, i händelse han genom

rättsstridig handling varit orsak till skadan, innehåller lagen att, när en

arbetare eller hans efterlefvande framstält kraf på eller mottagit penningebelopp

med tillämpning af denna lags bestämmelser, han eller de

dermed från sagt sig rätt att med åberopande af annan lag samtidigt

eller senare göra anspråk gällande vare sig mot arbetsgifvaren eller

andra, samt att, om å andra sidan dylika anspråk på grund af annan

lag framstälts, fordringsrätten enligt denna lag upphör, derest icke

rådet på gjord framställning annorlunda bestämmer.

För ordnandet af de till följd af lagen uppstående förhållanden

skall, såsom nämnts, inrättas ett »Arbetareförsäkringsråd».

Detta råd, som har sitt säte i Köpenhamn, men hvars verksamhet

omfattar hela landet, och som af ordföranden kan kallas till sammanträde

hvar som helst inom landet, består af en utaf Konungen utsedd

ordförande, två likaledes af Konungen utsedda ledamöter, af hvilka den

ene skall vara läkare, samt två arbetsgivare och två arbetare tillhörande

någon af de yrkesgrenar, på hvilka lagen är tillämplig. Dessutom

kunna sjukkasseinspektören och fabriksinspektörerna af inrikesministern

förordnas att deltaga i rådets arbeten. De två arbetsgifvarne

jemte suppleanter för dem utses af inrikesministern, hvaremot de två

arbetarne äfvensom suppleanter för dem väljas af den uti § 24 af lagen

om sjukkassor omtalade nämnd.

Samtliga sju medlemmar utses för 6 år i sänder, men af de första

gången utsedde arbetsgifvarne och arbetarne afgå en arbetsgivare och

en arbetare efter lottning efter tre års förlopp. Såväl medlemmarne

af rådet som de af inrikesministern till deltagande i rådets arbeten

förordnade inspektörerne åtnjuta årliga arfvoden äfvensom reseersättningar.

Rådet eger antaga nödig läkare- och kontorshjelp. Kostnaderna

för rådet bestridas af statsverket. Arbetsordning för rådet fastställes

efter dess förslag af inrikesministern.

Rådets hufvudsakligaste uppgift är att bestämma samt mottaga och

utbetala ersättningarne äfvensom afgöra i sammanhang dermed uppstående

frågor.

I dessa afseenden innehåller lagen följande bestämmelser.

Inträffar i någon under lagen hörande rörelse olycksfall, som antages

komma att medföra kraf enligt lagen, åligger det rörelsens inne
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

häfvare eller den, som på hans vägnar vid tiden för olycksfallet förestår

densamma, att snarast möjligt och senast inom 8 dagars förlopp derom

göra anmälan hos rådet. I anmälningen skall så noggrant som möjligt

angifvas orsaken till och de närmare omständigheterna vid olycksfallet;

den skadades tillstånd och den tid som förflutit mellan olycksfallet och

första läkarebehandlingen; på hvilket ställe och af hvilken läkare den

skadade behandlas; om han är medlem af sjukkassa och i sådant fall

af hvilken; samt om arbetsgifvaren har försäkrat den skadade och i

sådan händelse uti hvilket bolag. Y7id dylik anmälan skall fogas vederbörande

läkares intyg, som det åligger arbetsgifvaren att bekosta. Rådet

är berättigadt att af arbetsgivare, arbetare och andra vederbörande

begära och erhålla upplysningar angående olycksfallet, att fordra det

den skadade underkastar sig läkareundersökning samt att begära förhör

och få protokoll rörande sådant. Derest arbetsgifvaren tagit försäkring

i godkändt bolag, inträder detta i hans ställe såsom part vid de förhandlingar

som i anledning af anmälningen påkomma.

Efter att hafva mottagit alla erforderliga upplysningar och sedan

vederbörande gifvits tillfälle att taga del af handlingarne och yttra sig

i ärendet, afgör rådet snarast möjligt huruvida, efter hvilka grunder

samt till hvilka belopp skadeersättningar enligt lagen skola utgå. Storleken

af den dagspenning, som skall tillkomma skadad arbetare, bestämmes

dock genom öfverenskommelse mellan parterne och först, i

händelse sådan ej kan träffas, af rådet.

För fattande af giltigt beslut erfordras, att fem ledamöter i rådet

äro närvarande, samt att fyra äro om beslutet ense.

Kan den grund, efter hvilken ersättning bör utgå, ej ännu bestämmas,

eger rådet fatta förberedande beslut och meddela sådana förelägganden,

som finnas erforderliga.

Anser part, att rådet vid någon frågas afgörande förfarit formelt

origtigt, eger han att öfver beslutet anföra besvär hos inrikesministern.

Öfver rådets beslut, såvidt derigenom afgjorts fråga huruvida ett

anmäldt olycksfall grundar kraf enligt lagen, kan äfven talan fullföljas

hos inrikesministern. I hvad angår grunderna för ersättnings utgående

och beloppet af sådan får talan mot rådets beslut deremot ej föras.

Besvärstiden är 14 dagar från beslutets delgifning.

Sedan rådet bestämt det belopp, som i följd af olycksfall skall

utgå, meddelar rådet vederbörande betalningsskyldige underrättelse derom,

hvarefter beloppet skall inom 14 dagar till rådet inbetalas. I fråga

om utbetalningar till skadeersättningsberättigade gäller, att man, som

fylt 30 men ej 55 år, är berättigad att efter eget val antingen utfå

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

beloppet kontant eller få det förvandladt till lifränta; att för man, som

är yngre eller äldre än nyss nämnts, rådet eger bestämma om lifränta

skall inköpas eller ej; att derest rådet, med hänsyn till en persons själstillstånd,

icke finner utbetalning af beloppet tillrådlig, lifränta under alla

åld er sförhållan den skall inköpas; samt att belopp, som tillerkänts qvinna

eller omyndig, skall af rådet på sätt som finnes fördelaktigast tillgodogöras

vederbörande. Derest lifränta inköpes, eger rådet bestämma till

hvem utbetalningarne af räntan skola ega rum. Kapitalbelopp samt

dagspenningar utbetalas alltid direkt till skadeersättningsberättigad.

Slutligen innehåller lagen bestämmelser om skyldighet för rådet

att årligen till inrikesministern afgifva berättelse om sin verksamhet

äfvensom bestämmelser om bötesstraff för underlåtenhet dels att fullgöra

lagens föreskrifter i fråga om anslag inom rörelselokalen och om

anmälan rörande inträffadt olycksfall, dels ock att efterkomma af rådet

gifvet förläggande.

Enligt under allra senaste dagarne ingången underrättelse, har uti

danska riksdagen nu äfven framkommit ett förslag till olycksfallsförsäkring

för jordbruksarbetare.

Finland.

På grund af Finlands ständers år 1888 derom gjorda anhållan blef

den 11 oktober 1889 tillsatt en komité med uppdrag att, efter införskaffande

af nödiga statistiska uppgifter, undersöka om och på hvad

sätt samt i hvilken utsträckning en af staten påbjuden och skyddad

arbetareförsäkring kunde bringas till stånd i Finland, äfvensom utarbeta

förslag till lagbestämmelser i ämnet.

Denna komité utarbetade skilda författningsförslag, berörande frågorna

om arbetares säkerställande i ekonomiskt afseende vid olycksfall

i arbetet, vid sjukdom och vid ålderdom. I det första af dessa spörsmål

hade inom komitén olika meningar gjort sig gällande rörande

de grunder, på hvilka en lagstiftning i ämnet borde. byggas. Medan

komiténs majoritet ansett försäkringstvång icke böra ifrågakomma och

af sådan anledning utarbetat förslag till förordning om skyldighet för

arbetsgifvare att i vissa fall utgifva ersättning för kroppsskada, som

drabbade arbetare, hade deremot eu minoritet i komitén funnit det

åsyftade ändamålet icke kunna vinnas utan införande af obligatorisk

försäkring och förty uppgjort förslag till förordning om anordnande af

sådan försäkring.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Det af komiténs flertal afgifna förslaget tillvann sig emellertid icke

regeringens understöd. En sådan lagstiftning i ämnet, som endast faststälde

arbetsgifvares ersättningsskyldighet i nu ifrågavarande afseende

och angåfve de allmänna grunderna, enligt hvilka ersättningen borde

utgå, ansåg regeringen nemligen icke egnad att behörigen säkerställa

arbetaren mot följderna af olycksfall. Då derföre regeringen till 1894

års landtdags bepröfvande öfverlemnade ett författningsförslag, var detta

bygd!, på grundvalen af obligatorisk försäkring.

Lag- och ekonomiutskottet, till hvars behandling propositionen i

ämnet hänvisades, gick en medelväg mellan komiténs och regeringens

förslag. Då nemligen de skäl, hvilka anförts emot obligatorisk olycksfallsförsäkring,

hufvudsakligen vore rigtade emot, att sådan försäkring

skulle utsträckas till alla, jemväl de lindrigare olycksfallen, medan å

andra sidan de motiv, hvilka gjorts gällande till förmån för en sådan

försäkring, i främsta rummet hade sin tillämpning på sådana kroppsskador,

hvilka betingade ett för längre framtid utgående underhåll (invaliditets-

och dödstall), ansåg utskottet, att frågans ändamålsenligaste

lösning vore att finna genom det förfarande, att såsom regel faststäldes

arbetsgifvarnes skyldighet till skadestånd, då arbetare skadats vid arbetets

utöfning, men att för säkerställande af denna skadeståndspligt i

de fall, då kroppsskada medförde invaliditet eller död, föreskrefves

obligatorisk försäkring.

En af utskottet i enlighet med dessa principer gjord omarbetning

af regeringsförslaget vann ständernas godkännande samt blef den 5

december 1895 äfven af Kejsaren faststäld under benämning »lag

angående arbetsgifvares ansvarighet för kroppsskada, som drabbar

arbetare».

De företag, som äro underkastade bestämmelserna i lagen, äro: a)

grufva, bergverk, bruk, stenbrott, stenhuggeri, bryggeri, bränneri samt

sådan fabrik eller annan fabriksmessigt drifven handtering, i hvilken

användas smält- eller flamugnar, ångpannor eller maskiner, drifna med

ånga, vatten, vind, elektricitet eller annan elementarkraft, äfvensom

företag, i hvilket explosiva ämnen tillverkas eller yrkesmessigt användas;

b) byggnadsarbete, som afser jernväg, kanal, hamn, kaj eller fyrbåk

äfvensom större brobyggnadsarbete, som utföres på statens eller kommuns

bekostnad; c) kyrko- och fabriksbyggnadsarbete; så ock byggande af

hus i flera än en våning i stad eller köping, äfvensom likartadt arbete

å landet, då det utföres för statens, kommunens eller annan menighets

behof; d) anläggning eller underhåll af allmän vatten-, kloak- eller gasledning;

e) rörelse, som afser anläggning eller underhåll af elektrisk

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

ledning eller bedrifvande af trafik å jernväg eller annan spårväg för

allmän samfärdsel; och f) rörelse, der som yrke utföres lossning eller

lastning af varor, samt på enahanda sätt bedrifvet bergnings- och dykeriföretag

äfvensom skorstensfejeri.

Med arbetsgivare förstås i lagen den, för hvars räkning dylikt

företag utföres eller bedrifves, samt med arbetare den, som med arbetets

utförande tager omedelbar befattning, men icke den, som endast

bär tillsyn öfver arbetet.

Lagen ålägger arbetsgifvaren att för kroppsskada, hvilken drabbar

i företaget anstäld arbetare i följd af olycksfall vid arbete, utgifva

skadestånd. Såsom kroppsskada uppkommen genom olycksfall vid arbete

anses ej sådan skada, som förorsakats uppsåtligen eller genom

grof vårdslöshet af den skadade sjelf, eller uppsåtligen af annan person

än den, som haft ledning af eller uppsigt öfver arbetet, eller genom

sådan öfvermägtig tilldragelse eller annan händelse, som icke står i

samband med det, utförda arbetets beskaffenhet eller med de förhållanden,

hvarunder det bedrifvits.

I sistnämnda afseende framhöll lag- och ekonomiutskottet lämpligheten

af en begränsning, då exempelvis ett åskslag, som dödade en

arbetare under arbetet, ej kunde hänföras till händelser, för hvilka arbetsgifvaren

borde ansvara i annat fall, än att sjelfva företaget inneburit

fara af antydd art och att nödiga försigtighetsmått det oaktadt

icke vidtagits samt att icke heller skada, förorsakad af en utaf okynne

in på arbetsplatsen kastad sten, borde kunna grundlägga någon ansvarighet

från arbetsgifvarens sida.

Angående skadeståndsbeloppen innehåller lagen följande stadganden.

Vid kroppsskada, som medför öfvergående oförmåga till arbete, eger

den skadade från och med sjunde dagen efter olycksfallet åtnjuta skadestånd

för hvarje dag arbetsoförmågan varar med belopp, som, derest

oförmågan är fullständig, utgör 60 procent af den skadades dagliga

medelarbetsförtjenst, men i händelse af partiel oförmåga utgör eu efter

minskningen i arbetsförmågan afpassad del af nämnda belopp. Högsta

dagsskadestånd är 2 mark 50 penni. I stället för sådant dagsskadestånd

är arbetaren skyldig att, intill dess han blifvit läkt, åtnöjas med

vård och underhåll å sjukhus. Dagsskadestånd kan utgå högst 120

dagar. Har kroppsskada icke inom denna tid blifvit läkt, utgår från

och med den etthundratjuguförsta dagen skadestånd såsom för varaktig

arbetsoförmåga, intill dess den skadade blifvit till helsan återstäld. Vid

varaktig arbetsoförmåga utgår skadeståndet från den dag, då skadan

blifvit läkt, med ett belopp, som vid fullständig oförmåga motsvarar

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

sextio procent af den skadades förutvarande arbetsförtjenst för år samt

vid partiel oförmåga utgör en efter minskningen i arbetsförmågan lämpad

andel af hvad vid fullständig förlust af arbetsförmågan borde utgå.

Understiger skadeståndet tjugu mark om året, må det efter öfverenskommelse

mellan parterna utbytas mot ett visst belopp i ett för allt.

Orsakar kroppsskadan döden, skall, förutom möjligen ifrågakommet dagsskadestånd,

såsom årligt skadestånd utbetalas åt enka, så länge hon

lefver ogift, 20 procent af den aflidnes arbetsförtjenst för år och åt

hvarje efterlefvande barn, till dess detsamma fylt 15 år, 10 procent af

sagda belopp, i fall endera af föräldrarna lefver, men 20 procent, om

begge föräldrarne äro döda. Sammanlagda skadeståndet till enka och

barn må ej öfverstiga 40 procent af den aflidnes årsförtjenst. Enahanda

skadestånd utgår till maka och barn under femton år, då skadad

arbetare i stället för att uppbära dagsskadestånd vårdas å sjukhus. År

äktenskap ingånget efter olycksfallet, hafva enka och i det äktenskapet

födda barn icke rätt till skadestånd. Ingår enka nytt gifte, erhåller

hon vid äktenskapets ingående ett belopp i ett för allt, motsvarande

två ars skadestånd. Finsk man, som vinner medborgarerätt i annat

land eller utländing, som återvänder till hemlandet, mister rätten till

skadestånd för framtiden, men kan tilläggas i ett för allt ett belopp

motsvarande två års skadestånd.

Den skadades dagliga medelarbetsförtjenst utrönes derigenom, att

hans arbetsförtjenst i företaget under det år, som föregått dagen för

olycksfallet, delas med talet 360 eller, om han icke varit hela året i

företaget sysselsatt, med antalet dagar han der haft sysselsättning, sönoch

helgdagar inberäknade. Har den skadade varit anstäld vid företag,

der i följd af rörelsens art arbetet företrädesvis fortgår endast under

någon del af året, må den dagliga arbetsförtjenst, han i följd af olycksfallet

går förlustig, efter skälig pröfning uppskattas. Till grund för

beräkningen af årligt skadestånd skall läggas den arbetsförtjenst, som

den skadade under senaste år i samma eller likartad! företag åtnjutit,

eller, i fall han icke ett år haft sådan anställning, det belopp, hvartill

hans årsinkomst efter skälig pröfning kan beräknas. Årsinkomsten må

dock icke i något fall beräknas högre än till sjuhundratjugu mark.

Understiger den trehundra mark, skall likväl detta belopp utgöra grund

för uträkningen af skadeståndet. Skadad arbetare, som uppnått 21 års

ålder, må dock ej tilldelas större årligt skadestånd än hans arbetsförtjenst

för året. Under arbetsförtjenst inbegripes äfven andel i vinst,

naturaförmåner och dylikt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Såsom redan omnämnts, är arbetsgifvare skyldig att i afseende å

inträffande olycksfall, hvilka medföra bestående förlust eller minskning

af arbetsförmåga eller den skadades död, säkerställa sina arbetares eller

deras rättsinnehafvares rätt till årligt skadestånd genom försäkring.

Från försäkringspligt äro stat och kommun befriade. Äfven annan

arbetsgifvare kan af senaten derifrån befrias, så framt lian ställer särskild

säkerhet, som af senaten godkännes. Senaten tillkommer äfven

att förordna angående öfvervakande af försäkringens fullgörande.

Försäkring skall af arbetsgifvaren på egen bekostnad ombesörjas

senast 30 dagar efter det lagen trädt i kraft eller rörelsen vidtagit och

må endast tagas i antingen försäkringsanstalt, som genom statens

försorg kan inrättas, eller annan djdik anstalt, som af senaten erhållit

tillstånd att emottaga försäkringar af denna art.

År arbetsgifvare befriad från försäkringspligt eller kan densamma

icke fullgöras, emedan i landet ej finnes anstalt, som mottager företaget

till försäkring, eller har arbetsgifvaren försummat att ombesörja försäkring,

skall arbetsgifvaren säkerställa i frågakommande årligt skadestånd

genom betalningsskyldighetens öfverflyttande å lifräntebolag eller

lifränteanstalt.

I fråga om skadeståndets fastställande och utbetalning innehåller

lagen att, derest en arbetare drabbats af olycksfall, som medfört eller

kan antagas medföra den skadades död eller ock bestående förlust eller

minskning af hans arbetsförmåga, anmälan derom, enligt faststäldt formulär,

skall göras af arbetsgifvaren eller hans ställföreträdare hos ortens

poliskammare, magistrat, ordningsrätt eller kronolänstnan för anställande

af undersökning å stället i enlighet med de närmare föreskrifter senaten

meddelar.

Anspråk på skadestånd från försäkringsanstalt bör göras gällande

senast inom ett år efter olycks- eller dödsfallet. Senast inom 30 dagar

efter det anspråket blifvit gjordt och de omständigheter, af hvilka skadeståndets

belopp är beroende, behörigen styrkts, skall anstalten meddela

skriftligt beslut öfver anspråket.

Nöjes skadeståndsberättigad ej med anstaltens beslut eller uppstår

eljest tvist angående skadestånd, föres talan vid den underrätt, inom hvars

domkrets olycksfallet ti mat eller vid hvilken arbetsgifvaren är skyldig

att svara i fordringsmål.

Uti faststäldt årligt skadeståndsbelopp kan såväl den skadeståndsberättigade

som försäkringsanstalt begära jemkning, derest väsentlig förändring

inträder i de förhållanden, hvilka varit vid beloppets faststäl
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

lande bestämmande. Kan dervid godvillig öfverenskommelse ej träffas,

må talan föras vid domstol.

Utbetalning af årligt skadestånd skall eg a rum förskottsvis fyra

gånger om året och, derest utbetalningen åligger försäkringsanstalt, ske

i den stad eller, om anstalten har ombud å landet, hos det ombud på

landet, den till skadestånd berättigade bestämmer. Öfverstiger skadeståndsbelopp

icke fyratio mark, kan utbetalning deraf ske endast två

gånger och, om det ej öfverskjuter tjugu mark, en gång om året.

Förutom bestämmelser om ansvar för öfverträdelser af lagen, innehåller

denna slutligen åtskilliga särskilda stadganden, såsom att arbetsgivare

är skyldig att öfver arbetarnes löner och andra förmåner föra

och vid anfordran tillhandahålla yrkesinspektör och polismyndighet sådan

bok, att derur tydligt framgår den arbetsförtjenst hvarje arbetare tillkommit;

att den, som jemlikt lagen kommit i åtnjutande af skadestånd,

deraf ej är hindrad att på grund af allmän lag söka godtgörelse för

följderna af liden kroppsskada, med iakttagande likväl att sålunda ej må

uppbäras högre belopp än det, hvarmed sådan godtgörelse öfverstiger

skadeståndet; att arbetsgifvare och försäkringsanstalt derjemte äro berättigade

att af tredje man, som kan till skadestånd förpligtas, utkräfva

full godtgörelse för hvad de på grund af lagen nödgats utgifva; att

aftal, som afser att inskränka eller upphäfva eller å annan öfverlåta i

lagen stadgad rätt till skadestånd, är ogiltigt; samt att skadestånd ej

må tagas i mät.

Först med ingången af detta år har lagen trädt i gällande kraft.

Äfven frågan om betryggande af arbetarnes ekonomiska ställning

på ålderdomen utgjorde föremål för behandling af 1889 års arbetareförsäkringskomité.

Komitén omfattade emellertid enstämmigt den åsigt,

att försäkringstvång på detta område ej vore att förorda, utan att

åtgärderna i detta afseende för närvarande borde afse anordnande af

offentlig kontroll öfver de frivilliga arbetarepensionskassorna samt stipulerande

af vissa reglementariska föreskrifter för organisationen och förvaltningen

af ifrågavarande kassor. Dessa åsigter delades äfven af

regeringen.

England.

Såsom af de uti år 1884 och 1891 årens arbetareförsäkringskomitéers

betänkanden lemnade redogörelser för lagstiftningsarbetet på arbetareförsäkringsområdet

i England framgår, har frågan om sättet för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

de kroppsarbetande klassernas försörjande vid inträffande arbetsoförmåga

på senare* tider allt jemt varit på dagordrnngen. Det lagstadgade

försäkringstvångets berättigande har emellertid ej blifvit erkändt och

framkomna förslag till obligatorisk försäkring hafva icke ledt till något

resultat.

Endast emot följderna af olycksfall i arbetet hafva arbetarne ansetts

böra genom lagstiftningsåtgärder betryggas; och liar dervid grundsatsen

om arbetsgifvarnes personliga ansvarighet gjort sig i allt högre

grad gällande.

Redan genom lag af den 7 september 1880, »the Employers’ Liability

Acta tillförsäkrades arbetare ersättning för skada i följd af olycksfall i

arbetet, derest ett vållande till skadan kunde ådagaläggas hos vare sig

arbetsgifvaren sjelf eller ock någon, för hvilken denne hade att svara.

Denna lag befanns emellertid snart vidlådas af åtskilliga bristfälligheter,

såsom att densamma icke förhindrade arbetsgivare att genom aftal

med arbetarne fritaga sig från ansvarighet eller att genom upplåtande

af en del utaf arbetet åt eu entreprenör undandraga sig_ ansvarighet

för skada, som han eljest varit skyldig att godtgöra; och hafva under

årens lopp en mängd förslag framkommit i syfte att åstadkomma såväl

förändringar i lagen som ock en utvidgning af den arbetsgifvarne tillkommande

ersättningsskyldighet.

Först genom en den 6 augusti 1897 utfärdad lag, »Workmen’s Compensation

Act. 1897», har emellertid en definitiv lösning af frågan kommit

till stånd.

Grundprincipen uti denna lag är att, om i något arbete, hvarå lagen

eger tillämpning, en arbetare lider personlig skada, arbetsgifvaren skall

utbetala ersättning. Såsom undantag från denna regel stadgas, att

lagens bestämmelser ej äro tillämpliga i fråga om sådan skada, hvilken

ej hindrar arbetaren för en tid af minst två veckor att förtjena full

dagspenning på det arbete, hvari han sysselsättes, samt att ersättning

oj utgår för skada, som arbetare uppsåtligen eller genom egen vårdslöshet

ådragit sig. Har skadan uppkommit genom personlig vårdslöshet

eller afsigtlig handling af arbetsgivare eller annan, för hvilken denne

är ansvarig, står det den skadade fritt att efter eget val fordra ersättning

på grund af denna eller allmän lag men ej efter båda.

Den arbetsgivare förut tillkommande rätt att genom aftal med

arbetare undandraga sig ersättningsskyldighet har genom lagen borttagits.

Endast för den händelse registreringsmyndigheten för hjelpkassor

(the registrar of Friendly Societies), efter verkstäld undersökning

af arbetsgivarens och arbetarnes afsigter, meddelar intyg derom att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

en af arbetsgifvaren uppgjord plan för arbetarnes i företaget betryggande

genom försäkring eller annorledes mot följderna af olycksfall

icke är mindre fördelaktig för arbetarne och deras anhöriga än lagens

föreskrifter, är arbetsgifvaren berättigad att, så länge intyget gäller,

med arbetarne öfverenskomma att innehållet i nämnda plan skall lända

till efterrättelse i stället för bestämmelserna i lagen. Dylikt intyg utfärdas

på viss tid, ej understigande fem år, men kan, derest anledning

dertill förekommer, när som helst återkallas.

De företag, på hvilka lagen eger tillämpning, äro jernvägs-, fabriksoch

grufdrift, stenbrott; företag för anläggningar af jern vägar, hamnar,

dockor, kanaler och kloaker äfvensom annat dylikt företag, derest vid

arbetets utförande användas maskiner, drifna af ånga, vatten eller annan

mekanisk kraft; företag för uppförande, reparerande eller nedrifvande

af byggnader hållande mera än 30 fot i böjd, förutsatt att vid arbetets

utförande användas antingen ställningar eller maskiner, drifna af ånga,

vatten eller annan mekanisk kraft.

Den, fpr hvars räkning eu verksamhet drifves eller ett arbete verkställes,

betraktas såsom arbetsgifvare och kan icke genom att med annan

kontrahera om utförandet af visst arbete undandraga sig att gent emot

de i detta arbete sysselsatta arbetarne ansvara för de honom i nämnda

egenskap åliggande förpligtelser.

Äfven staten är underkastad bestämmelserna i lagen utom beträffande

vid hären eller flottan anstälde personer.

Den, som vill göra anspråk på skadestånd enligt lagen, skall så

snart som möjligt efter olyckshändelsen om densamma göra anmälan

hos arbetsgifvaren samt senast inom sex månader efter olycksfallet

eller, derest detta medfört döden, efter dödsfallet, framställa begäran

om skadestånd.

I fråga om ersättningarna stadgar lagen följande. Har olycksfallet

medfört döden och efterlemnar den omkomne anhöriga, hvilka för sitt

uppehälle varit uteslutande beroende af honom, skall till dessa anhöriga

utbetalas, efter hvad för dem finnes fördelaktigast, antingen en summa

motsvarande den aflidnes sammanlagda arbetsförtjenst hos arbetsgifvaren

under de tre år som föregått olycksfallet eller ock ett belopp af 150

pund. Sådan ersättning må i intet fall öfverstiga 300 pund. Har den

aflidne ej varit anstäld hos samme arbetsgifvare under tre år, beräknas

hans arbetsförtjenst under sagda tre år till 156 gånger hans medelveckoinkomst

under den tid han varit hos arbetsgifvaren sysselsatt.

Efterlemnar den aflidne anhöriga, som endast till någon del varit beroende

af hans arbetsförtjenst, skall ersättning till dem utgå med be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

lopp enligt öfverenskommelse. Finnas ej några anhöriga efter den

aflidne, utgår endast kostnaderna för läkarevård och begrafning med

högst 10 pund. Har skadan ej medfört döden utan endast oförmåga,

vare sig fullständig eller partiel, till arbete, utgår från och med tredje

veckan efter olycksfallet till den skadade ett veckoskadestånd af högst

50 procent af den skadades medel vecko förti enst under de sista tolf månaderna

eller den kortare tid han hos arbetsgifvaren haft anställning.

Beloppet af veckoskadestånd, som ej må öfverstiga ett pund, bestämmes

genom öfverenskommelse. Såväl arbetsgifvaren som arbetaren

kan begära sådana jemkningar i beloppet, som af förändrade förhållanden

betingas. Arbetsgifvaren är med hänsyn härtill äfven berättigad

att tid efter annan låta på sin bekostnad undersöka den skadade af

läkare. Sedan veckoskadestånd utgått under en tid ej understigande

sex månader, må detsamma på arbetsgifvarens begäran ersättas genom

en summa i ett för allt, hvarom parterna öfverenskomma.

Alla vid tillämpningen af lagen uppkommande frågor rörande skadestånd

skola, derest öfverenskommelse ej kan träffas, afgöras genom

skiljedom.

Någon fullt betryggande säkerhet för skadeståndsberättigad att

verkligen utfå honom tillerkändt skadestånd synas lagens bestämmelser

icke medföra. Beslut, hvarigenom skadestånd faststälts, gäller väl

såsom domstolsutslag och belopp, som är till betalning förfallet, torde

i följd deraf ock kunna på laglig väg uttagas, men någon förmånsrätt

uti den skadeståndspligtiges egendom är icke för fordran af ifrågavarande

slag medgifven. Endast i händelse skadeståndspligtig, som på

grund af försäkring eger att med hänsyn till det inträffade olycksfallet

uppbära något belopp, gör konkurs eller ingår ackord med sina fordringsegare

eller, om det är ett bolag, träder i liqvidation, tillerkänner

lagen den skadeståndsberättigade förmånen att i främsta rummet af

detta belopp utbekomma sin fordran.

Frankrike.

Likasom uti England har äfven i Frankrike införandet af obligatorisk

arbetareförsäkring rönt mycket starkt motstånd, och omfattande

försök hafva gjorts att på frivillighetens väg bereda lösning åt arbetareförsäkringsfrågan.

De resultat, som härvid vunnits, hafva emellertid

visat sig så litet tillfredsställande, att nödvändigheten af eu öfvergång

till den obligatoriska principen alltmera insetts.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Det första lagstadgande, uti hviiket den vunnit erkännande, är en

den 29 juni 1894 promulgerad lag om hjelp- och pensionskassor för

grufarbetare.

Enligt denna lag skall af hvarje i grufdrift anstäld arbetares eller

tjenstemans aflöning månadsvis genom arbetsgifvarens försorg afdragas

4 procent, deraf hälften afser hjelpkassan och hälften pensionskassan.

Till hjelpkassan erlägger dessutom arbetsgifvaren hälften och till pensionskassan

lika mycket som arbetaren. Öfverstiger aflöningen 2,400 francs

för år, tages endast detta belopp i beräkning. För beredande af ökad

pension kunna afgifterna frivilligt ökas. Pensionsafgifterna inbetalas

antingen till den af staten inrättade »Caisse nationale des retraites pour

la vieillesse» eller till sådana af enskilde arbetsgivare eller föreningar

af arbetsgifvare anordnade kassor, till hvilkas bildande vederbörligt tillstånd

lemnats. Pensionsåldern är bestämd till 55 år, men kan på pensionsberättigads

begäran framflyttas, i hviiket fall högre pension erhålles.

Medelpensionen beräknas blifva 226 francs.

Det af franska regeringen (genom inrikesministern Constans) den

6 juni 1891 i deputeradekammaren framlagda förslag till lag angående

ålderdomsförsäkring af arbetare m. fl., för hviiket uti nya arbetareför

säkringskomiténs betänkande (del III sidd. 107 ff.) redogöres, ledde

icke till något resultat.

Under åren 1891—1893 framkommo sedermera en mängd särskilda

Å O

w ^ r 1894 tillsatte

deputeradekammaren en kommission med uppdrag att taga frågan om

arbetarnes ålderdomsförsörjning i öfvervägande; men något definitivt förslag

från kommissionen har ännu ej framkommit.

Det förslag till olycksfallsförsäkringslag, som den 25 februari 1892

afgafs af en utaf deputeradekammaren tillsatt kommission och för hviiket

nya arbetareförsäkringskomitén uti sitt betänkande (del III sidd. 98 tf.)

redogjort, blef af kammaren den 10 juni 1893 med några mindre modifikationer

antaget, hvarpå detsamma öfverlemnades till behandling af

senaten, som hänvisade det till en kommission. Denna blef först i

april 1895 färdig med sitt utlåtande och aflemnade då ett nytt förslag

i ämnet, bygdt på väsentligen andra grunder än det af deputeradekammaren

antagna. Sedan emellertid kommissionens förslag två gånger

omarbetats men återremitterats, utsågs i början af år 1896 för frågans

behandling en ny kommission, och efter det denna afgifvit sitt betänkande,

blef den 24 mars 1896 ett lagförslag af senaten antaget. Med anled
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

ning häraf ånyo förelagd deputeradekammaren är frågan ännu oafgjord;

och då den kommission inom kammaren, som haft densamma till behandling,

icke ansett senatsförslaget böra antagas utan utarbetat ett

derifrån icke oväsentligt afvikande förslag, torde den slutliga lösningen

kunna låta vänta på sig. I fråga särskildt om försäkringstvångets berättigande

synas senaten och deputeradekammaren intaga en fast ståndpunkt

emot hvarandra. Under det nemligen inom deputeradekammaren

grundsatsen om arbetsgifvares skyldighet att genom försäkring säkerställa

sina arbetare för möjligen uppkommande ersättningsanspråk fortfarande

synes göra sig bestämdt gällande, har senaten omfattat principen

om arbetsgifvares personliga ansvarighet, utan att tillerkänna

arbetarne rätt att fordra annan säkerhet för behöriga fullgörandet af arbetsgifvarens

förpligtelser än i lagförslaget stadgad förmånsrätt i arbetsgifvarens

egendom.

De af senaten i detta afseende uttalade åsigter hafva äfven under

de sista åren med mycken kraft och enighet förfäktats af de franske

arbetsgifvarne i de yrken, som af lagen skulle komma att beröras.

Då en i detalj gående redogörelse för de olika förslag, hvilka här

omnämnts, skulle blifva alltför vidlyftig samt frågans utgång dessutom

med anledning af de stridiga åsigter, som ännu göra sig gällande rörande

de hufvudprinciper, på hvilka lagstiftningen bör grundas, torde få anses

alltför osäker för att något visst förslag företrädesvis synes kunna vara

af intresse, har ansetts lämpligt att endast till jemförelse med andra

länders lagar och lagförslag omnämna, att de förmåner, hvilka genom

det af senaten den 24 mars 1896 antagna förslag skulle beredas

arbetarne, äro: vid öfvergående fullständig arbetsoförmåga från tredje

dagen efter olycksfallet till dess den skadade tillfrisknat ett skadestånd

af minst 25 och högst 50 procent af den skadades arbetsförtjenst;

vid varaktig partiel arbetsoförmåga lifränta af minst 25 och högst 50

procent af minskningen i arbetsförtjenst; vid varaktig fullständig arbetsoförmåga

lifränta af högst 66% procent af förutvarande arbetsförtjensten;

samt vid dödsfall räntor till efterlefvande anhöriga af minst 20 och

högst 66 2 s procent af den aflidnes arbetsförtjenst.

Italien.

Det förslag till obligatorisk olycksfallsförsäkring, som af regeringen

genom ministern Chimirri år 1891 framlades och som af senaten den

3 mars 1892 antogs (se nya arbetareförsäkringskomiténs betänkande,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

del III sidd. 110 ff.) blef af deputeradekammaren förkastadt. Flera förslag

i ämnet hafva sedermera framkommit utan att leda till något lagstadgande.

Senast har af regeringen genom ministern Guicciardini den

13 april 1897 framlagts ett förslag, som blifvit af senaten antaget och

är på deputeradekammarens pröfning beroende.

Detta förslag, hvars första afdelning har afseende å olycksfalls

förebyggande, innehåller med hänsyn till frågan om beredande af understöd

åt arbetare, som skadats genom olycksfall i arbetet, eller deras

efterlefvande hufvudsakligen följande bestämmelser.

Emot olycksfall i arbetet skola försäkras arbetare anstälda: 1) vid

grufdrift, stenbrott och torfmossar; vid byggen; vid gas-, elektricitetsoch

telefonverk; vid fabriker, der explosiva ämnen förekomma eller

användas; vid örlogs- och fartygsvarf; 2) vid följande anläggningar och

arbeten, då flere än fem arbetare dervid äro anstälda: anläggning eller

drift af jernvägar, transportmedel å floder, kanaler och sjöar samt spårvägar

med mekanisk drifkraft; torrläggningsarbeten; anläggningar och

reparationer af hamnar, kanaler och dammar; anläggningar och reparationer

af broar, tunlar och vanliga vägar, vare sig de tillhöra stat eller

kommun; 3) vid verkstäder, uti hvilka användes maskineri, drifvet med

mekanisk eller lefvande kraft, derest flere än fem arbetare äro dervid

anstälda.

Såsom arbetare anses ej den, som utför arbete i sitt hem, och ej

heller den arbetsförman, hvars aflöning öfverstiger sju lire om dagen

och utbetalas hvarje gång för längre tid än en månad.

Försäkringen skall ombesörjas och bekostas af arbetsgifvaren samt

har till ändamål beredande af understöd vid sådana på grund af yttre

våld under arbetet inträffade olycksfall, hvilka orsakat döden eller kroppsskada,

som medför oförmåga till arbete under längre tid än fem dagar.

Utföres arbetet för statens, läns, kommuners, konsortiers eller offentliga

anstalters räkning genom entreprenör eller koncessionshafvare, åligger

försäkringsskyldigheten denne.

Ersättningarne skola utgå efter följande grunder:

1) vid varaktig fullständig oförmåga till arbete med fem gånger

den årliga arbetsförtjensten, dock icke mindre än 3,000 lire;

2) vid varaktig partiel oförmåga till arbete med fem gånger det

belopp, hvarmed den årliga arbetsförtjensten minskats;

3) vid öfvergående fullständig oförmåga till arbete för hvarje dag

från och med den sjette efter olycksfallet, så länge arbetsoförmågan

varar, med hälften af medeldagspenningen;

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

4) vid öfvergående partiel oförmåga till arbete för hvarje dag från

och med den sjette efter olycksfallet med hälften af den mistade dagliga

arbetsförstjenten;

5) vid dödsfall med fem gånger den årliga arbetsförtjensten, hvilket

belopp utbetalas till den aflidnes arfvingar men, i händelse sådana ej

finnas, tillfaller en fond, som är afsedd att bildas för att användas till

understöd åt arbetare, som icke kunnat utfå skadestånd på grund af

ovederhäftighet hos arbetsgivare, hvilka försummat att taga försäkring,

till understöd åt föreningar, som hafva till ändamål antingen att bispringa

skadade arbetare under de första fem dagarne efter olycksfallet eller

att anskaffa läkarevård åt under arbete skadade arbetare äfvensom till

upprättande af pris åt uppfinnare af nya skyddsanordningar. %

Förutom nu omnämnda ersättningsbelopp åligger det arbetsgifvaren

att bekosta första läkarevård och medikamenter åt den skadade.

Hvarje aftal, som afser att kringgå utbetalning af skadeersättning

eller att minska den faststälda grunden för beräkning af detsamma, är

ogiltigt.

Dagaflöningen beräknas genom att dela summan af den inkomst,

den skadade haft under de senaste fem arbetsveckorna, med antalet

verkliga arbetsdagar under samma tid. Årslönen beräknas till 300 gånger

dagaflöningen men må vid skadestånds bestämmande i intet fall upptagas

högre än till 2,000 lire.

Vid bestämmande af skadestånd åt lärling beräknas den minsta lön,

som utbetalas till arbetare inom samma yrke och klass som lärlingen.

Under loppet af två år, räknadt från dagen för olycksfallet, ega

såväl den skadade som försäkringsanstalten att begära granskning

af beslut angående arbetsoförmågans beskaffenhet, derest det visat sig

att första beslutet varit origtigt eller den skadades helsotillstånd

förändrats.

Talan om utbekommande af skadestånd skall väckas inom ett år

från dagen för olycksfallet.

Tvister om skadeståndsbeloppen afgöras, derest fråga är om tillfällig

arbetsoförmåga och skadeståndsbeloppet ej öfverstiger 200 lire,

af skiljenämnd, men uti alla andra fall af rättsmyndigheten å den plats,

der olycksfallet inträffat.

Skadeståndsbelopp skall utbetalas inom tre månader från dagen

för olycksfallet. I händelse af dröjsmål beräknas laglig ränta å beloppet.

Utbetalningen sker till den skadoståndsberättigade, dock att för skadestånd,

som utgår vid varaktig fullständig arbetsoförmåga, lifränta skall

inköpas, derest den pretor, inom hvars domvärjo den skadade har sitt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

hemvist, ej uti särskildt undantagsfall medgifver att beloppet på en

gång i sin helhet utbetalas.

Den tillgång, som ligger uti skadestånd eller lifränta, kan ej öfverlåtas,

förpantas eller utmätas.

Försäkringen kan ega rum antingen i den genom lag den 8 juli

1883 upprättade allmänna olycksfallsförsäkringsanstalten (Cassa nazionale

d’assicurazione per gli infortuni degli operai sul lavoro) eller ock i sådan

enskild försäkringsinrättning, som eger tillstånd att meddela försäkring

enligt lagen.

Befriade från försäkringspligt äro: 1) staten för sådana arbetare,

som genom särskilda författningar äro tillförsäkrade understöd vid

olycksfall i arbete; 2) arbetsgivare, hvilka bildat eller bilda af regeringen

erkända understödskassor, under vilkor att dessa kassor ordnas

så, att de allt framgent blifva tillräckliga för minst 500 arbetare, att

från dem i händelse af olycksfall utbetalas minst lika höga ersättningsbelopp

som de i lagen stadgade, samt att kassorna såsom säkerhet för

sina förbindelsers fullgörande efter departementets för åkerbruk, handel

och industri bestämmande deponera ett belopp, motsvarande minst fem

gånger summan af de årliga premier, som i händelse försäkring i den allmänna

försäkringsanstalten egt rum, bort till densamma erläggas; 3)

industriidkare, hvilka förenat sig till syndikat för ömsesidig försäkring

i kraft af stadgar, som behörigen gillats af ministern för åkerbruk,

handel och industri, med iakttagande att dylikt syndikat skall omfatta

minst 4,000 arbetare och hafva i statsobligationer deponerat en säkerhet,

motsvarande tio lire för hvarje arbetare intill högst 500,000 lire, samt att

till sjmdikatets kassa skall årligen förskottsvis inbetalas, första året

hälften af de afgifter, hvilka skulle erlagts till statens kassa, och under

de följande åren en i enlighet med de under näst föregående året utgjorda

skadeersättniugar bestämd premie; samt 4) jernvägsbolag, så

framt de ändra stadgarne för sina pensions- och understödskassor så, att

de blifva öfverenstämmande med hvad som stadgas i lagen.

Inom en månad efter lagens trädande i kraft skall innehafvare

af försäkringspligtigt företag hos prefekten i provinsen anmäla företagets

beskaffenhet och antalet deri anstälde arbetare, och inom en

månad efter det dylik anmälan skett skall försäkringsaftal med behörig

försäkringsanstalt afslutas. Beträffande nytt företag skall såväl anmälan

vara gjord som försäkringskontrakt afslutadt inom tio dagar efter

det arbetet påbörjats. Inom femton dagar efter det försäkringsaftal

ingåtts skall arbetsgifvare antingen direkt eller genom kommunalordföranden

derom underrätta prefekten, som har att vid hvarje ''månads

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

slut till departementet för åkerbruk, handel och industri insända fullständig

förteckning öfver de försäkringskontrakt, hvilka under månaden

blifvit hos honom anmälda.

Försummar arbetsgifvare att inom föreskrifven tid fullgöra försäkringsskyldigheten

eller att behörigen förnya försäkring eller att fullständiga

densamma vid inträffande ökning i arbetarnes antal eller föranleder

han försäkringsaftalets upphäfvande, är han för hvarje dag, som

förgår intill dess aftal ingåtts, förnyats eller fullständigats, förfallen till

böter af fem lire för hvarje arbetare. Sammanlagda bötesbeloppet må

dock ej öfverstiga 4,000 lire. Uppkommer under tiden olycksfall, är

sådan arbetsgifvare derjemte pligtig att utbetala icke allenast samma

skadestånd, som det skulle tillkommit försäkringsanstalt att utgifva,

utan jemväl ett lika stort belopp till den här ofvan omnämnda fond.

Arbetsgifvare, som tagit försäkring eller fullgjort de vilkor, som

för hvarje särskildt fall erfordras för befrielse från försäkringspligt,

är fritagen från civilrättsligt ansvar för olycksfall under arbete, för så

vidt icke olycksfallet orsakats af sådan rättsstridig handling af arbetsgifvaren

eller annan, för hvilken han är ansvarig, att den skall beifras

af allmän åklagare. I sådant fall tillkommer nemligen arbetsgifvaren

icke allenast att till den skadade utgifva det belopp, hvarmed på civilrättslig

väg bestämdt skadestånd kan öfverskjuta försäkringssumman,

utan äfven att godtgöra försäkringsanstalten, hvilken det i allt fall

åligger att utbetala försäkringsbeloppet, detta belopp jemte de kostnader,

som med utbetalningen kunna varit förenade.

Schweiz.

Genom folkomröstning den 21 november 1890 beslöts följande

nya artikel i förbundsförfattningen:

»Förbundet skall på lagstiftningens väg införa sjuk- och olycksfallsförsäkring

och dervid taga hänsyn till redan befintliga sjukkassor.

Försäkringen kan göras obligatorisk för hela befolkningen eller

ock för särskilda klasser af densamma.»

Med anledning häraf hafva förslag till såväl sjuk- som olycksfallsförsäkring

uppgjorts och äro för närvarande under behandling. Förslaget

till olycksfallsförsäkring, sådant det blifvit af nationalrådet den 13 oktober

1897 antaget, innehåller hufvudsakligen följande bestämmelser.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Förförsäkringen upprättas en för hela edsförbundet gemensam olycksfallsförsäkringsanstalt.

De med inrättandet och förvaltningen af anstalten

förenade kostnader bestridas af staten, som äfven till vederbörande

sjukkassor för deras deltagande i anstaltens verksamhet utgifver lämpliga

förvaltningsbidrag.

För anstaltens skötande inrättas en särskild styrelse (das eidgenössische

Versicherungsamt), bestående af eu direktör, två eller tre vice

direktörer samt nödiga biträden, alla antagna af förbundsrådet och aflönade

af staten. Vid utöfvandet af sin verksamhet eger styrelseu derjemte

påkalla medverkan af försäkringsinspektoraten samt de af staten

inrättade eller inregistrerade sjukkassorna. Hela landet indelas af förbundsrådet

uti distrikt (inspektionsbezirke), för hvart och ett af hvilka

upprättas ett försäkringsinspektorat, bestående af en försäkringsinspektör

med nödiga biträden, likaledes antagna af förbundsrådet och aflönade

af staten. Försäkringsinspektoraten äro, hvarje inom sitt distrikt,

verkställande organ för försäkringsanstalten och stå under försäkringsstyrelsens

omedelbara öfverinseende.

Vid sidan af försäkringsstyrelsen ställes ett försäkringsråd bestående

af, förutom direktören och vice direktörerna i försäkringsstyrelsen, från

sex till sexton ledamöter, af hvilka minst tre skola vara till anstalten

afgiftspligtiga arbetsgifvare och minst tre uti anstalten försäkrade personer.

Förbundsrådet bestämmer antalet ledamöter samt utser dem

för en tid af tre år i sänder. Platserna uti försäkringsrådet äro att

anse såsom förtroendeposter, men äro innehafvarne underkastade tjenstemannaansvar.

Försäkringsrådet bar att öfverlägga om bos anstalten förekommande

vigtigare frågor samt att till vederbörande afgörande myndighet

afgifva förslag till beslut i sådana frågor.

Förbundsrådet eger meddela de närmare bestämmelser, som finnas

erforderliga i afseende å såväl försäkringsstyrelsens och försäkringsinspektoratens

som försäkringsrådets verksamhet och arbetssätt m. m.

Uti försäkringsanstaltens handhafvande ega dessutom på begäran

sådana föreningar taga del, hvilka redan blifvit eller framdeles blifva

bildade af personer tillhörande samma yrkesgren eller sins emellan lika

yrkesgrenar i ändamål att bevara eller befordra yrkesintressena. Rörande

sättet och vilkoren för sådant deltagande, hvilket hufvudsakligen

skall afse frågor rörande dels fastställande af grunder för bedömande

i hvilka fall olyckshändelse må anses föreligga, dels åtgärder till förekommande

af olycksfall och dels fastställelse och förändring af farlighetstariffen

samt indelningen uti farlighetsgrader, eger förbundsrådet

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

meddela erforderliga bestämmelser med iakttagande dock af grundsatsen

att arbetare och arbetsgifvare göras lika berättigade sins emellan.

I fråga om försäkringens omfång stadgas att hvarje enligt sjukförsäkringslagen0)

försäkringspligtig person är uti olycksfallsförsäkringsanstalten

försäkrad mot de ekonomiska följderna af kroppsskada orsakad

genom olycksfall, försåvidt deraf följer döden eller varaktig

kroppsskada eller sjukdom, som varar längre tid än sex veckor. I

sistnämnda fall gäller försäkringen endast den tid sjukdomen varar öfver

sex veckor. Försäkringen afser hvarje dylikt olycksfall, ehvad det uppkommer

under arbete eller ej.

Obligatoriskt försäkrade äro på grund af dessa bestämmelser alla

manliga eller qvinliga personer af öfver 14 års ålder, hvilka icke utöfva

sjelfständig verksamhet, utan äro anstälda uti inländska eller vissa

med sådana likstälda, af utländingar drifna rörelser eller hos inländska

husbönder vare sig mot lön eller såsom frivilliga, elever eller lärlingar

utan ersättning. Rörelser tillhörande edsförbundet, kantoner eller menigheter

äro härvid jemväl inbegripna. Från försäkringspligt äro dock

undantagna personer, som hafva mera än 5,000 francs i årlig inkomst.

Försäkringspligt kan derjemte genom beslut af de röstegande inom

hvarje försäkringskrets °°) eller kanton åläggas daglönare och utöfvare

af hemindustri inom kretsen eller kantonen.

Så snart ingen af de förutsättningar, hvilka grunda försäkringspligt,

längre förefinnes i afseende å en obligatoriskt försäkrad person,

upphör hans försäkring att gälla, dock att sådan person, derest han

utan afbrott minst tre månader, räknadt tillbaka från den dag försäkringen

upphörde, varit i anstalten obligatoriskt försäkrad samt under

loppet af de nästpåföljande fyra veckorna träffas af olycksfall, eger

samma rätt gent emot anstalten som förut, för såvidt olycksfallet egde

rum inom landet och den skadade icke har rätt till ersättning från

annan försäkringsanstalt.

Utom obligatorisk försäkring mottager anstalten äfven frivillig sådan.

Hvarje arbetsgifvare är nemligen enligt lagen berättigad att bekomma

försäkring i anstalten under samma vilkor som eu obligatorisk medlem

af en utaf staten inrättad sjukkassa under förutsättning att han såsom

arbetsgifvare är till premiebetalning till anstalten förpligtad samt tillika

är frivillig medlem af sjukkassa. Anstaltens verksamhet för frivillig

*) Förslag till sjukförsäkringslag antogs af nationalrådet (lön 12 oktober 1897.

**) Uti sjukförsäkringslagen indelas landot uti »Versicherungskreise» omfattande i rogol minst

8,000 invånare.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

försäkring kan dessutom genom beslut af förbundsrådet ytterligare utvidgas.

Träffas försäkrad person af olycksfall, som medför eller kan antagas

komma att medföra varaktig kroppsskada eller sjukdom, åligger det

honom att härom ofördröjligen underrätta eller låta underrätta arbetsgifvaren

eller dennes ställföreträdare i rörelsen eller den sjukkassa, uti

hvilken han är delegare, eller ock kantons- eller ortspolisen för sjukkassans

meddelande. Likaledes åligger det arbetsgifvare att, så snart

han eller hans ställföreträdare erfarit att en arbetare träffats af dylikt

olycksfall, derom underrätta vederbörande sjukkassa. Underlåtes eller

uppskjutes utan laga förfall sådan anmälan, är den felande förfallen till

straff, hvarjemte på den förflutna tiden belöpande sjukpenning antingen

helt och hållet eller delvis förverkas.

Efter erhållen kännedom om inträffadt olycksfall skall föreståndaren

för sjukkassan ofördröjligen verkställa undersökning för utrönande af

förloppet vid olycksfallet, orsakerna till detsamma och de deraf redan

uppkomna följder äfvensom meddela försäkringsinspektoratet resultatet

af undersökningen. Försäkringsanstalten kan antingen sjelf eller genom

sjukkassan låta verkställa den ytterligare utredning, som finnes erforderlig.

De med dessa undersökningar och utredningar förenade utgifter

bestridas af anstalten och ingå bland dess förvaltningskostnader.

I fråga om de ersättningar, som från anstalten utgå, stadgas följande.

Från och med utgången af sjette veckan, efter det olycksfallet

inträffade, erhåller den skadade, förutom nödig sjukvård, en sjukpenning,

som, derest skadan medfört fullständig arbetsoförmåga, utgår med 60

procent af den skadades dagspenning, dock ej öfver 7 francs 50 centimes

om dagen, och i händelse af partiel arbetsoförmåga med en efter minskningen

i arbetsförmågan jemkad del af nämnda belopp. Uppstår af

skadan varaktig arbetsoförmåga, erhåller den skadade en lifränta, motsvarande

sextio procent af hans årsförtjenst. Uti synnerligt svåra fall

af fullständig arbetsoförmåga i förening med nödstäld belägenhet kan

dock såväl sjukpenning som lifränta förhöjas ända till ett belopp,

motsvarande hela årsförtjensten. En gång faststäld ränta kan, i händelse

skadan sedermera visar sig vara afsevärdt större eller mindre än

vid tiden för fastställelse^ höjas eller minskas. Har den skadade vid

tiden för olycksfallet ännu ej kommit i åtnjutande af normalaflöning

för vuxen person, skall vid bestämmandet af lifräntans storlek från den

tid, då den skadade, derest olycksfallet ej inträffat, sannolikt skulle

hafva erhållit normallön, denna läggas till grund för beräkningen. Dervid

må dock ej beräknas högre normallön än för en tjugufemåring.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Medför olycksfallet döden, betalar anstalten begrafningskostnaden

med högst 60 francs samt derjemte till den omkomnes efterlefvande

följande räntor i procent af den aflidnes årssförtjenst,. nemligen: till

enka, så länge hon lefver ogift, 30 procent; till enkling, så länge han

lefver ogift, derest han antingen är eller inom fem år från hustruns

död blifver varaktigt oförmögen till arbete, 20 procent; till hvarje äkta

barn, intill tillryggalagda 16 år, 15 procent eller, om båda föräldrarne

äro döda, 25 procent, samt till anförvandter i uppstigande led och

syskon, hvilka ej tillryggalagt 16 år, tillhopa 20 procent till lika fördelning

dem emellan. Sammanlagda beloppet af dessa räntor må ej

öfverstiga 50 procent af årsförtjensten.

Har äktenskap ingåtts efter olycksfallet eller lefva makarne vid

dödsfallet skilda, har den efterlefvande ej rätt till ersättning. Oäkta

barn, hvilka på lagligt sätt adopterats eller legitimerats, hafva samma

rätt som äkta. Likaså annat oäkta barn efter moder samt efter fader,

derest faderskapet styrkes antingen genom domstols utslag eller trovärdigt

skriftligt erkännande. I sistnämnda fall utgår räntan såsom om båda

föräldrarne vore döda.

Gifter sig enka, som uppbär ränta af anstalten, erhåller hon i ett

för allt tre gånger årsräntan. År ränteberättigad bosatt i utlandet eller

uppgår räntan ej till 100 francs om året, eger försäkringsstyrelsen besluta

densammas inlösande mot en summa i ett för allt.

Räntebelopp, äfvensom tiden, från hvilken räntan skall utgå, bestämmes

af styrelsen, som å densamma utfärdar särskildt räntebref.

Försäkringsstyrelsen eger afslå begäran om ränteersättning, derest

då anspråket väcktes mera än ett år förflutit efter olycksfallet samt

anstaltens organ icke före utgången af nämnda tid erhållit kännedom

om olycksfallet.

Ränta utbetalas förskottsvis hvarje månad genom postverket.

Har försäkrad uppsåtligen eller genom straffbart tillvägagående

ådragit sig kroppsskada eller döden, kunna såväl han som hans efterlefvande

förklaras helt och hållet eller delvis förlustige sina rättigheter

gent emot anstalten. Dessutom kan anstaltens styrelse i sådant fall,

likasom om försäkrad under simulerande af skada framställer anspråk

mot anstalten, eller om, sedan ränta börjat utgå, befinnes, att skadan

trätfat personen i fråga under tid, då han ej var försäkrad, förklara

honom utesluten från anstalten för en tid af högst fem år. Vid grof

vårdslöshet af den skadade kan afkortning uti de till honom eller hans

efterlefvande utgående belopp ega rum till högst hälften.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

För hvarje försäkrad person skall till anstalten erläggas en premie,

bestämd med hänsyn till farlighetsgraden af det arbete, hvari han är

sysselsatt, samt den försäkrades arbetsförtjenst. För sådant ändamål

uppgöres af försäkringsstyrelsen en farlighetstariff, hvarefter anstalten

med ledning af denna hvarje år före den 1 oktober verkställer indelning

af de försäkrade med hänsyn till farlighetsgraden af de särskilda

yrkena. Denna indelning kan när som helst, då anledning dertill förekommer,

af styrelsen ändras. Storleken af dagspremien för hvarje försäkrad

bestämmes af vederbörande sjukkassa. Af premierna såväl för

obligatoriskt som frivilligt försäkrad person betalar staten tjugu procent.

För försäkrad, som är anstäld i annans tjenst, bidrager arbetsgifvaren

med sextio procent samt den försäkrade sjelf med tjugu procent. Premierna,

med undantag af den på staten belöpande andel, inbetalas förskottsvis

hvarje månad till anstalten eller sjukkassan genom arbetsgivare

eller, i fråga om obligatoriskt försäkrade daglönare och utöfvare

af hemindustri samt frivilligt försäkrade, af den försäkrade sjelf.

Den på försäkrad belöpande andel i premie eger arbetsgivare godtgöra

sig endast genom afdrag på lön. Aftal mellan arbetsgifvare och

arbetare, afseende höjning af den senares bidrag är ogiltigt och medför

för arbetsgifvaren straffpåföljd.

Har den, som på grund af beslut utaf försäkringskrets eller kanton

är försäkringspligtig, icke inom tre månader erlagt förfallen premie,

har försäkringskretsen att inbetala densamma med regressrätt till den

försäkrade. Kantonen är gent emot försäkringsanstalten ansvarig för

fullgörandet af kretsens förbindelser i detta afseende.

Arbetsgifvare, som oaktadt erhållen påminnelse underlåter att erlägga

förfallen premie, kan af försäkringsstyrelsen åläggas att utöfver

denna till anstalten inbetala ett belopp, motsvarande intill fem gånger

den resterande premien.

Försäkringsanstaltens eller kretsens fordringar af premier m. m.

kunna omedelbart exekutivt uttagas och utgå i händelse af konkurs

med förmånsrätt.

För erhållande af de nödiga medlen till bestridande af anstaltens

utgifter tillämpas det s. k. kapitaldeckungssystemet och försäkringsstyrelsen

fastställer en tariff för beräkningen af det kapital, som till

betäckande af utgående räntor erfordras.

De årliga öfverskott, som uppstå af anstaltens rörelse, skola helt

och hållet eller till någon del användas till bildande af dels en allmän

och dels en särskildt för olyckshändelser af större omfattning (massenunfälle)

afsedd reservfond.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Senast den 15 september hvarje år skall försäkringsstyrelsen hafva

aflemnat årsberättelse och årsräkning för nästförégångna året till förbundsrådet,

som framlägger dem till granskning af förbundsförsamlingen.

För afgörande af tvister, som vid sjuk- och olycksfalls försäkringslagarnes

tillämpning kunna uppkomma, skall inrättas en särskild domstol,

benämnd »Bundesversicherungsgericht» och bestående af sju domare

med fem suppleanter, utsedde för sex år i sänder af förbundsförsamlingen.

Platserna i domstolen äro förtroendeposter, men deras innehafvare

äro underkastade tjenstemannaansvar. Domstolen är sista instans

i alla frågor, som kunna hänskjuta till densamma samt afgör derjemte

omedelbart vissa i lagen uppräknade tvistefrågor.

Förutom föreskrifter om åtgärder till förekommande af olycksfall,

innehåller lägen slutligen straff- samt öfvergångsbestämmelser.

Rumänien.

Första uppslaget till införande af arbetareförsäkring i Rumänien

gafs år 1894, då af handels- och jordbruksministern Carp framlades ett

förslag till ordnande af förhållandena vid bergverksdriften i riket, innehållande

jemväl bestämmelser till betryggande af arbetarne i dithörande

yrken mot de ekonomiska följderna af inträffande oförmåga till arbete.

Detta förslag blef med en del modifikationer af lagstiftande församlingen

antaget, och den 2° 1895 utfärdades en lag under be
nämning

»Berggesetz».

Med hänsyn till arbetareförsäkringen innehåller lagen bestämmelser

om inrättande af dels hjelpkassor, afseende fall af öfvergående arbetsoförmåga,

dels ock en allmän pensionskassa för fyllande af de uppgifter,

hvilka tillkomma icke endast en olycksfalls-, invaliditets- och

ålderdomsförsäkringsanstalt, utan äfven en enke- och pupillkassa.

I afseende å pensionskassan innehåller lagen hufvudsakligen följande

bestämmelser.

Kassan, uti hvilken samtliga arbetare i bergverk, stenbrott och alla

med dessa näringsgrenar i samband stående anstalter eller fabriker

skola vara delegare och som förvaltas af staten, afser beredande af

pensioner och understöd åt delegare, hvilka till följd af olycksfall, sjukdom

eller ålderdom blifvit oförmögne till arbete, äfvensom åt delegarnes

enkor och barn.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kassans inkomster utgöras af:

1) bidrag af arbetarne sjelfve till belopp motsvarande två procent

af hvarje arbetares aflöning, hvilka bidrag det åligger vederbörande

arbetsgivare att å aflöningarne innehålla och månatligen till hufvudkassan

inbetala;

2) bidrag af arbetsgifvarne, för en hvar motsvarande sammanlagda

summan af arbetarnes i företaget bidrag;

3) skänker eller annat som kassan kan tillvinna sig;

4) böter och tilläggsafgifter, hvilka arbetsgifvare, som icke ställa

sig föreskrifterna i lagen till efterrättelse, kunna åläggas att utgifva;

5) räntor å kassans fonderade medel;

6) öfverskott, som kan uppstå vjd liqvidation af hjelpkassa.

Derest kassans tillgångar komma att öfverstiga ett belopp motsvarande

omkring fem gånger alla utgifter för ett år, kunna arbetarnes

och arbetsgifvarnes bidrag minskas i förhållande till öfverskottet.

I fråga om understöd och pensioner, som skola af kassan utgå,

innehåller lagen följande.

I händelse af olycksfall, som orsakar arbetsoförmåga under längre

tid än tre veckor eller inom sex månader medför döden, utgår i procent

af den skadades eller dödades arbetsförtjenst,

derest arbetsoförmågan ej varar öfver sex månader:

till familjefader, som vårdas i sitt hem ................................. 50 procent

» familjefader, som vårdas å sjukhus..................................... 35 »

» ogift, som vårdas i sitt hem.............................................. 30 »

» ogift, som vårdas å sjukhus ................................................. 15 » ;

derest arbetsoförmågan varar längre än sex månader eller finnes

blifva beständig:

till familjefader, om oförmågan är fullständig .................... 60 procent

» familjefader, om oförmågan är partiel ............................... 35 »

» ogift, om oförmågan är fullständig ..................................... 45 »

» ogift, om oförmågan är partiel ......................................... 20 » ;

derest olycksfallet medför döden:

till enka lifstidsränta af.................................................................... 20 procent

» hvarje äkta barn till fylda 16 år en årlig ränta af......... 15 »

Sammanlagda beloppet af de till enka och barn utgående räntor

må ej öfverstiga 60 procent af den aflidnes arbetsförtjenst.

Enka, som gifter om sig, förlorar sin pensionsrätt.

Ålderdomspension erhåller arbetare, som uppnått 54 lefnadsår samt

under minst 30 år betalat afgifter till kassan.

Pensionen utgår med 60 procent af arbetsförtjensten.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

1 händelse arbetsoförmåga, vare sig öfvergående eller varaktig, uppkommer

genom sjukdom, som arbetare ådragit sig vid utöfningen af sitt

yrke, är han, under förutsättning att han erlagt afgifter under minst

10 år, berättigad att erhålla understöd eller pension, som, beroende af

det antal år afgifter erlagts, utgår för familjefader med minst 20 och

högst 60 procent af arbets fort] ensten samt för ogift med minst 10 och

högst 45 procent af arbetsförtjensten.

Vid delegares i kassan frånfälle af annan orsak än olycksfall utgår:

till enka, som varit gift med den aflidne minst tre år och icke har

några barn, derest mannen erlagt afgifter för 10 år, en summa i ett

för allt af 30 lei, hvilka vid begrafningen utbetalas, samt, derest

mannen erlagt afgifter för längre tid än 10 år, pension vexlande från

10 till 20 procent af mannens aflöning beroende af antalet år, för hvilka

afgifter erlagts;

till enka, som varit gift med den aflidne minst tre år och har barn,

derest mannen erlagt afgifter för mindre än 10 år, en summa i ett för

allt af 50 lei, hvilka vid begrafningen utbetalas, samt, derest mannen

erlagt afgifter för 10 år eller längre tid, pension vexlande från 20 till

60 procent af mannens aflöning, beroende af antalet år, för hvilka afgifter

erlagts.

I händelse af modrens omgifte eller död utgår till hvart och ett

af barnen intill dess det fylt 16 år 15 procent af fadrens arbetsförtjenst.

Sammanlagda beloppet af barnens pensioner må dock icke öfverstiga

beloppet af den pension, som för hvarje särskildt fall skulle utgå till

enka med barn.

Någon garanti för att pensionskassan kan fullgöra de förbindelser,

densamma enligt lagen tillkomma, finnes emellertid icke, utan skola i

händelse kassans tillgångar visa sig otillräckliga, understöd och pensioner

minskas i den mån kassans ställning det fordrar.

Afgifterna till pensionskassan bestämmas med hänsyn till årslönen,

som beräknas antingen efter medelaflöningen under senaste året eller

genom att multiplicera en dagaflöning under senaste året med talet 270.

Arbetare, som af annan anledning än i lagen förutsättes upphör med

sitt arbete för längre tid än ett år, skall, för att fortfarande få åtnjuta

de fördelar pensionskassan erbjuder, under tiden sjelf inbetala såväl

sina egna som de eljest på arbetsgifvaren belöpande andelar i afgifterna.

Efter förloppet af ett år mottagas dock icke längre några afgifter och

arbetaren går förlustig sin delegarerätt i kassan.

De vid öfvergående arbetsoförmåga beviljade belopp utgå endast

så länge oförmågan varar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Har någon afsigtligt eller med berådt mod försatt sig sjelf eller

genom fortgående dåligt uppförande, dryckenskap eller annan last eller

slagsmål kommit i tillstånd af arbetsoförmåga, eller är olycksfall, som

drabbat någon, orsakadt af en utaf honom sjelf begången lagstridig

eller brottslig handling, är han ej berättigad att på grund af den arbetsoförmågan

eller det olycksfallet erhålla pension.

Utesluten från delegarerätten i kassan blifver den, som tvingar

annan arbetare att deltaga i strejk eller hindrar den, som ej vill deltaga

i strejk, från att arbeta, likasom äfven den, som blifver straffad

för förbrytelse eller brott. Erhåller sådan arbetare åter plats, betraktas

han såsom om han ej förut tillhört kassan.

Arbetare, som utan eget förvållande såsom genom arbetets upphörande,

inkallande i militärtjenst o. d. mister sin plats men sedermera

åter erhåller sådan, eger deremot tillgodoräkna sig sina förut erlagda

afgifter.

Den tid, en arbetare uppburit pension på grund af öfvergående

oförmåga till arbete, räknas honom äfven till godo vid senare förekommande

pensionsfastställelse.

Arbetsgivare åligger att föra särskilt register öfver hos honom

anstälde arbetare och de till dem utgående löner. Underlåtenhet häraf

straffas med böter.

Likaledes åligger det arbetsgivare vid äfventyr af böter att ofördröjligen

om inträffadt olycks- eller dödsfall göra anmälan hos bergverksförvaltningen

och pensionskassan.

Har arbetsgifvare eller hans ställföreträdare genom vårdslöshet,

försumlighet eller uppenbart egensinne orsakat olycksfall, eller har sådant

inträffat i följd deraf att föreskrifna åtgärder till förekommande af

olycksfall icke iakttagits, är arbetsgivaren pligtig att till kassan inbetala

den summa, som erfordras för att arbetaren eller hans arfvingar skola

kunna under den tid, understöd eller pension enligt lagens bestämmelser

bör utgå, erhålla arbetarens fulla lön.

Rörande tillvägagåendet vid understöds eller pensioners sökande,

beviljande och utbetalande m. m., hvarom föreskrifter i lagen saknas,

skola bestämmelser på administrativ väg meddelas.

Österrike.

Nya arbetare försäkringsko mitén redogör uti sitt betänkande (del III

sidd. 87—89) för ett af regeringen år 1891 framlagdt lagförslag, af
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

seende dels den obligatoriska olycksfallsförsäkringens utsträckande till

åtskilliga i lagen den 28 december 1887 (1884 års komitébetänkande

del II sidd. 110—123 samt 301) ej omnämnda yrken, dels inrättande

af frivillig försäkring och dels genomförande af vissa ändringar i 1887

års lags bestämmelser särskild! rörande reservfonderna.

Såvidt sistnämnda lagändringar angick, blef förslaget af riksdagen

förkastadt, men i öfrigt antogs detsamma med några modifikationer,

och den 20 juli 1894 utfärdades en lag om utvidgning af olycksfallsförsäkringen.

Beträffande de nya yrken, som genom lagen inkommit uti den

obligatoriska försäkringen, öfverensstämmer lagen med förslaget utom

hvad angår rörelser för jernvägsdrift. I afseende å dessa skulle nemligen

enligt förslaget endast frivillig försäkring ifrågakomma beträffande

den del af personalen, å hvilken icke redan 1887 års lag egde tillämpning.

1894 års lag stadgar deremot, att alla dylika rörelser, oafsedt

hvilken drifkraft som användes, äro underkastade försäkringspligt samt

tillägger dem derjemte en särskild undantagsställning i så måtto, att

dels hela beloppet af de en arbetare uti sådan rörelse tillkommande

löneförmåner, kilometer- och timpenningar deri äfven inräknade, utan

iakttagande af någon uti 1887 års lag förekommande inskränkning,

räknas dem till godo vid försäkringen, dels ock arbetsgifvaren ålagts

att bekosta hela afgiften till försäkringsanstalten.

I fråga om den frivilliga försäkringen öfverensstämmer lagen med

förslaget, dock att i lagen särskild! upptagits tillstånd för förening eller

förbund, som har till ändamål att utgöra frivillig brandkår, att för sina

medlemmar taga frivillig kollektivförsäkring mot olycksfall, som kan

inträffa under tjenstgöring vid kåren.

Med utfärdandet af 1894 års lag har emellertid lagstiftningsarbetet

inom olycksfallsförsäkringsområdet icke ansetts afslutadt, utan pågå

sedan år 1895 inom det vid inrikesministerns sida stälda försäkringsrådet

förberedande arbeten för ytterligare lagstiftningsåtgärders vidtagande.

Några officiela förslag hafva dock, såvidt kändt är, ännu icke

framkommit.

Sedan flera år tillbaka hafva uti riksdagen uttalanden om angelägenheten

af införandet af ålderdoms- och invalidit.etsförsäkring för

arbetare förekommit och den 9 maj 1895 förklarade inrikesministern

markis Bacquehem, att frågan utgjorde föremål för undersökning från

regeringens sida. Den 7 juni samma år framlades i riksdagen af doktor

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Ebenlioch m. fl. ett förslag till hufvudgrunder för blifvande lagstiftning

rörande ålderdomsförsäkring.

För denna skulle inrättas en särskild ålderdomsförsäkringsanstalt,

uti hvilken alla arbetare, på hvilka olycksfallsförsäkringslagarne ega tilllämpning,

skulle vara försäkrade.

Till pensionsafgifterna skulle bidrag lemnas af arbetsgifvarne med

70 procent, af staten med 20 procent och af arbetarne sjelfve med

10 procent.

Pension skulle erhållas senast vid fylda 60 år.

Något lagförslag i ämnet föreligger ännu icke från regeringens sida.

Tyskland.

Uti tyska riksdagen är för närvarande under behandling ett af

regeringen den 17 november 1896 framlagdt förslag till ändringar uti

olycksfallsförsäkringslagstiftningen. Nu gällande bestämmelser å detta

område innehållas uti lagen den 6 juli 1884 med dertill genom lagen

den 28 maj 1885 gjorda tillägg, afseende den egentliga industrien och

transportväsendet till lands m. m., lagen den 15 mars 1886 angående

i tyska rikets tjenst anstälde personer, lagen den 5 maj 1886, omfattande

landtbruk och skogshushållning, lagen den 11 juli'' 1887, rörande

vid byggnadsarbeten sysselsatte personer samt lagen den 13 juli 1887,

afseende sjöfolk. (1884 års arbetareförsäkringskomités betänkande,

del II, siddi. 53—104.)

Af dessa lagar skulle enligt det nu föreliggande förslaget endast

lagen den 15 mars 1886, angående i rikets tjenst anstälde personer,

lemnas oförändrad.

Beträffande de öfriga omnämnda lagarne framgår af komiténs redogörelse,

att de samtliga äro bygda på samma hufvudprinciper, och att

de väsentligaste skiljaktigheterna, hvilka hafva sin grund uti de för de

olika yrkesgrupperna säregna förhållandena, angå försäkringsanstalternas

organisation och förvaltning.

Någon sammanfattning af samtliga bestämmelser uti en gemensam

lag har visserligen icke heller nu ifrågasatts, utan särskilda ändringsförslag

äro för de olika lagarne uppgjorda. Då emellertid öfverensstämmelsen

mellan förslagen är synnerligen stor samt de vigtigaste

af de tillämnade ändringarna äro afsedda att genomföras uti hela lagstiftningen,

har det synts lämpligt att här, likasom för öfrigt äfven

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

skett uti den tyska regeringens framställning åtföljande allmänna motivering,

betrakta samtliga lagarne såsom en.

Hvad dervid angår de föreslagna ändringarnes beskaffenhet framhålles

uti motiveringen, hurusom det visat sig, att lagstiftningen på

ifrågavarande område icke allenast till sina grunddrag utan äfven uti de

väsentligaste detaljerna är ändamålsenligt ordnad, men att vid tillämpningen

en del brister kommit i dagen, hvilkas afhjelpande ansetts

önskvärdt.

Sålunda har i främsta rummet utvidgningar i särskilda rigtningar

af försäkringens omfång funnits behöfliga. I sådant afseende märkes

till en början, att enligt gällande bestämmelser arbetare uti en del yrken,

såsom timmermans-, taktäckare-, snickare-, målare- och glasmästareyrkena

m. fl., hvilkas verksamhet omfattar dels rena verkstadsarbeten och

dels arbeten för husbyggnader, derest verkstadsrörelsen icke drifvits

fabriksmessigt, varit försäkrade endast såvidt deras arbete afsett byggnadsverksamheten.

Häraf hafva åtskilliga oegentligheter orsakats, såsom

exempelvis att en uti dylikt företag anstäld arbetare kunnat, utan att

lemna verkstadslokalen, under loppet af en dag flere gånger ingå uti

och åter lemna försäkringen. Till undvikande häraf föreslås, att hvarje

rörelse, som befattar sig med byggnadsarbete, skall i hela sitt omfång

vara underkastadt försäkringspligt. Vidare skall, enligt förslaget, en uti

försäkringspligtig rörelse anstäld arbetare vara betryggad mot följderna

af olycksfall, som kan drabba honom icke allenast uti hans ordinarie

verksamhet utan uti hvarje arbete, hvartill han af arbetsgifvaren användes.

Af yrken, livilka förut icke varit underkastade försäkringspligt,

skulle dessutom intagas dels handelsrörelser, hvad beträffar arbetare

sysselsatte i magasin samt med varutransporter, och dels hafs- och kustfiskerierna

samt sjöfartsnäring, som bedrifves med mindre segelfartyg

än sådana, som hålla 50 kubikmeters bruttorymd.

Äfven möjligheten att genom yrkessamfundens reglementen ytterligare

utvidga den obligatoriska försäkringen har uti förslaget vidgats,

i det nemligen den för några yrken redan förut införda bestämmelsen

att försäkringspligt kan åläggas arbetsgivare, hvars årsförtjenst icke

öfverstiger 2,000 mark och som icke regelbundet sysselsätter minst en

aflönad arbetare, genomförts uti hela lagstiftningen. I sammanhang

härmed har dylik arbetsgivare uttryckligen tillerkänts rätt att försäkra

sig, hvarjemte bestämmelse intagits derom, att den frivilliga försäkringen

skall genom reglemente kunna utsträckas äfven till arbetsgivare med

högre årsförtjenst än 2,000 mark.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Jemväl i fråga om de ersättningar, hvilka genom försäkringen afses

att beredas skadad arbetare eller omkommen arbetares anhöriga, hafva

några förändringar ansetts erforderliga. Sålunda har en inskränkning

uti karenstiden uti vissa fall funnits af omständigheterna påkallad, och

innehåller förslaget i detta hänseende att, om på sjukförsäkring grundad

rätt till sjukpenning före ingången af fjortonde veckan efter dödsfallet

upphör, men den skadade ännu lider af arbetsoförmåga, som, derest

karenstiden vore ute, skulle berättiga honom till olycksfallsränta, yrkessamfundet

skall från och med den dag, då sjukpenningen upphör att

utgå, utgifva olycksfallsränta till belopp motsvarande sjukpenningen.

Vidare föreslås att för beredande af högre ersättningar åt anhöriga

efter sådana genom olycksfall omkomna arbetare, hvilkas arbetsförtjenst

på grund af förut liden kroppsskada vid dödsfallet varit förminskad, vid

beräkningen af den ersättning, som till de efterlefvande skall utgå, beloppet

af förut uppburen olycksfallsränta må kunna läggas till verkliga

arbetsförtj ensten.

Såsom ytterligare förmåner till efterlefvande innehåller förslaget

att, om afliden arbeterska efterlemnar man, som är till arbete oförmögen,

skall utgå till enklingen tjugu procent och till hvarje barn intill uppnådda

16 år tjugu procent af den aflidnas arbetsförtjenst, samt att omkommen

arbetares föräldralösa barnbarn, hvilka af den omkomne underhållits,

i händelse af behof och såvida icke så högt räntebelopp redan

till andra anhöriga utgår att hinder derför möter, erhålla en ränta intill

uppnådda 16 år af tillsammans tjugu procent af den aflidnes arbetsförtjenst.

Bland ändringar, hvilka synas förtjena omnämnande, är äfven den,

att efter medgifvande af riksförsäkringsstyrelsen yrkessamfundens tillgångar

skola kunna tagas i anspråk för inrättandet af sjukhus samt

konvalescent-anstalter.

I öfrigt föreslagna ändringar afse hufvudsakligen att underlätta

yrkessamfundens förvaltning samt förenkla administrationen af olycksfallsförsäkringsväsendet

i dess helhet. Uti dessa syften föreslås, bland

annat, dels berättigande för yrkessamfund att, då vid partiel arbetsoförmåga

faststälts en ränta, ej öfverstigande tio procent af den

ränta, som i händelse af fullständig oförmåga till arbete bort utgå, på

begäran af den ränteberättigade utlösa honom med ett belopp i ett

för allt, dels några inskränkningar i rätten till besvärs anförande mot

skiljedomstolarnes beslut, och dels rättighet för såväl skiljedomstolarne

som riksförsäkringsstyrelsen att ålägga part, som fört obefogad talan,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

att ersätta de kostnader i saken, såsom för vittnen o. d., livilka deraf

föranledts.

Äfven lagen angående invaliditets- ock ålderdomsförsäkring den

22 juni 1889 (nya arbetareförsäkringskomiténs betänkande, del III,

sidd. 34 ff.) har under sin tillämpning visat sig dels behäftad med åtskilliga

brister och dels i flera afseenden ofullständig eller otydlig. En

omarbetning af densamma uti särskilda delar har derföre ock befunnits

nödig, och den 26 februari 1897 framlade regeringen för riksdagen ett

förslag till ny lag i ämnet.

Bland de frågor, hvilka under utarbetandet af detta förslag framkommit,

har äfven varit den, huruvida icke invaliditets- och ålderdomsförsäkringen

lämpligen kunde sammanföras med antingen både sjukoch

olycksfallsförsäkringen eller åtminstone med endera af dessa försäkringar.

För en dylik sammanslagning hafva emellertid så stora

svårigheter befunnits möta, att tanken derpå måst öfvergifvas.

Mängden af de förändringar, hvilka ansetts böra vidtagas uti gällande

invaliditets- och ålderdomsförsäkringslag, har väl orsakat, att

regeringens framställning åsyftar denna lags ersättande med en ny, men

då det stora flertalet af dessa ändringar endast tillkommit i ändamål

att fullständiga och förtydliga förutvarande bestämmelser samt, såvidt

möjligt, förenkla den administrativa anordningen af försäkringen, under

det blott ett fåtal afvikelser från de grundprinciper, på hvilka gällande

lagstiftning är bygd, blifvit ifrågasatta, torde någon vidlyftigare redogörelse

för lagförslaget än angifvandet af de väsentligaste af de tillämnade

ändringarne här icke böra ifrågakomma.

En af de allmännaste anmärkningarne mot 1889 års lag har gält

det s. k. märkesystemet, och önskvärdheten af dess utbytande mot

något annat, för arbetarne mera betryggande och för arbetsgifvarne

mindre besvärligt sätt för afgifternas upptagande har från vida kretsar

uttalats. Då man emellertid icke ansett sig kunna antaga något annat

system såsom otvifvelaktigt enklare och bättre, har uti förslaget märkesystemet

bibehållits. Till afhjelpande af de dermed förbundna olägenheter

har emellertid föreslagits, å ena sidan, bestämmelser åsyftande att

befordra inbetalning af afgifter genom sjukkassor m. fl., att möjliggöra

en kraftigare kontroll från försäkringsanstalternas sida öfver afgifternas

erläggande och att skärpa straffen för afgiftsförsumlige arbetsgifvare

samt, å andra sidan, att det skall åligga försäkrad sjelf att anskaffa och

för märkenas infästande å behöriga tider uppvisa qvittenskort, att arbetsgifvare,

i stället för att för hvarje vecka uppklistra ett märke, skall

kunna erhålla märken gällande för längre tid och verkställa uppklist
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

ringen på eu gång för helt år eller den mindre tidrymd arbetarnes

anställning varar, samt att med försäkringsanstalts begifvande uppklistringen

skall kunna ske äfven å annan tid än vid aflöning.

Redan under den korta tid försäkringen varit i verksamhet bar det

vidare visat sig, att de särskilda försäkringsanstalternas ekonomiska

ställning gestaltat sig i hög grad olika, beroende derpå att proportionen

mellan räntetagare och försäkrade inom de olika områdena är synnerligen

ojemn. Sålunda hade under åren 1891 — 96 på hvart tusende af

antalet under år 1894 försäkrade inom Ostpreussen pensionerats 78,8

men uti Berlin endast 16,2. Till utjemnande i möjligaste måtto af den

ojemna . fördelning af försäkringsbördan, som till följd häraf särskild!

i framtiden skulle komma att uppstå, stadgar förslaget att hvarje försäkringsanstalt

skall svara endast för hälften af de utgifter, hvilka uppkomma

genom de af anstalten beviljade pensioner, samt att den andra

hälften skall bäras af samtliga försäkringsanstalter gemensamt. Genom

frivillig öfverenskommelse eller särskild! åläggande skulle flera anstalter

derjemte kunna blifva gemensamt ansvariga äfven för hälften af de

utgifter, hvilka tillkomma en hvar af dem att enskild! bestrida.

För att bereda möjlighet åt bättre aflönade arbetare och tjenstemän

att emot erläggande af högre afgifter förvärfva en deras förhållanden

mera motsvarande ränta, har uti förslaget upptagits en femte löneklass,

omfattande sådana, förut till fjerde löneklassen hörande försäkrade,

hvilkas årsinkomster öfverstiga 1,150 mark. Afgiften uti femte klassen

utgör 36 pfennig i veckan.

I sammanhang härmed må nämnas, att afgifterna uti första klassen

nedsatts från 14 till 12 samt i andra klassen från 20 till 18 pfennig

i veckan, beroende derpå att enligt uppgjorda beräkningar dessa afgifter

ansetts tillräckliga för framtiden.

Icke ens för dem, hvilka redan kommit i åtnjutande af invalidpensioner,

har anledning till anmärkning mot den gällande lagen saknats.

Då nemligen de af staten och anstalten tillskjutna fasta beståndsdelarne

i invalidpensionen, tillhopa utgörande 110 mark, äro lika stora

beträffande samtliga löneklasser, blifva, oaktadt den rörliga, af antalet

erlagda afgifter beroende delen af pension är större, ju högre klass

den försäkrade tillhör, pensionerna i de högre klasserna till en början

relativt mindre än i de lägre klasserna. För att full likställighet i detta

afseende skall komma att råda mellan de försäkrade upptager förslaget

den förändring af grunderna för pensionernas beräknande, att det från

anstalten utgående fasta bidraget till pensionerna skall sättas olika för

de särskilda löneklasserna. Enligt förslaget skulle sålunda utgå:

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

för första löneklassen

» andra »

» tredje "

» fjerde »

» femte »

60 mark

90 »

120 »

150 »

180 »

I sammanhang härmed hafva emellertid äfven nedsättningar af

veckoökningsbeloppen uti andra, tredje och fjerde klasserna måst vidtagas.

En jemförelse hvad angår veckoökningarne mellan 1889 års lag

samt förslaget utvisar följande:

18S9 års lag förslaget

i första löneklassen.....

i andra » ......

i tredje » ......

i fjerde » ......

i femte » ......

2 pfennig 2 pfennig

6 » 3 »

9 » 4 j>

13 » 5 »

— — 6 »

Jemväl för beräknandet af ålderdomspension föreslås den förändring,

att försäkringsanstalts bidrag till sådan pension skall sättas lika med

anstaltens fasta bidrag till invalidpension. Någon annan inverkan har

detta icke på ålderdomspensionernas belopp, än att de i medeltal komme

att ökas med omkring sex procent å anstalternas förutvarande bidrag

till desamma.

Då det vidare funnits betydelselöst att i lagstiftningen hafva ett

särskildt, från kalenderår afvikande s. k. afgiftsår, har i fråga om karenstiden

föreslagits, att i stället för afgiftsår antalet afgiftsveckor skola

vara bestämmande; och har detta antal dervid blifvit utjemnadt hvad

angår invalidpension till 200 (från förut 235) samt beträffande ålderdomspension

till 1,200 (från förut 1,410).

En icke ovigtig afvikelse från lagen är att förslaget stadgar, att

försäkringspligten icke omfattar personer, hvilka endast för särskilda

årstider och ej för längre tid än tolf veckor arbeta mot aflöning men i

öfrigt sjelfständigt såsom yrkesutöfvare eller på annat sätt försörja sig

eller utöfva verksamhet utan lön eller underhåll. Då nemligen 1889

års lag i detta afseende innehåller allenast att genom beslut af förbundsrådet

skall bestämmas, i hvilken mån tillfällig anställning icke skall

betraktas såsom fallande under lagens bestämmelser, skulle förändringens

genomförande uppenbarligen medföra eu väsentlig inskränkning

af försäkringstvånget i dylika fall.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Genom förslaget skulle vidare dels den frivilliga försäkringen något

förenklas och vilkoren för densamma i viss mån mildras, dels ock möjlighet

beredas för ett vidsträcktare användande än förut af försäkringsanstalternas

tillgångar till förbättrande af arbetarnes bostadsförhållanden

äfvensom för andra liknande syften.

Då den bestämmelse uti lagen att, derest kommun eller fattigvårdssambälle

lemna! hjelpbehöfvande person understöd för tid, då han egt

rätt till invalid- eller ålderdomspension, rätten till pensionen skulle

öfvergå till kommunen eller fattigvårdssamhället till så stor del, som

motsvarade det lemnade understödet, under lagens tillämpning tolkats

på sådant sätt, att understödsgifvarens ersättningsrätt blifvit så godt

som illusorisk, har till förtydligande af lagstiftarens mening i detta hänseende

uttryckligen stadgats, att ersättning för dylikt understöd skall

beredas af pensionsbelopp. Till sådan ersättning må dock i regeln

högst hälften af pensionsbeloppen tagas i anspråk. Endast för den

händelse försäkrad genom fattigvårdens försorg erhåller fullt underhåll

genom intagande i en vårdanstalt, kan till betäckande af kostnaderna

derför hela pensionen till fattigvården öfverlåtas.

Af de förändringar, som funnits vara af den betydelse att de böra

här upptagas, återstår härefter blott en att omnämna, men är denna,

som afser grunderna för pensionsafgifternas bestämmande, måhända den

vigtigaste af dem alla.

Enligt förslaget skola nemligen afgifterna fastställas för en tid af

tio år i sänder i stället för förut för femårsperioder och storleken af

afgifterna skall, med hänsyn till de räntor och andra inkomster, som

kunna inflyta af anstalternas fonderade medel äfvensom till de i följd af

sjukdomsfall uppkommande förluster, så afpassas, att de betäcka förvaltningskostnaderna,

de för sjukvård och genom afgifters återbetalning

föranledda utgifter äfvensom kapitalvärdet af den genom pensioner för

försäkringsanstalten sannolikt uppkommande genomsnittsansvarigheten.

Dessa bestämmelser innebära, ehuru icke tydligt utsagdt, dock i sjelfva

verket att man, med öfvergifvande af kapitaldeckungssystemet funnit

nödvändigt öfvergå till fasta och efter försäkringstekniska principer bestämda

afgifter.

Slutligen förtjenar här omnämnas, hurusom uti Tyskland en undersökning

af arbetareförsäkringslagstiftningens inverkan på fattigvården

blifvit under senare åren verkstäld. Vid denna undersökning, som tillkommit

på grund af ett rikskanslerens cirkulär af den 29 april 1894

har, bland annat, till besvarande af vederbörande fattigvårdsmyndigheter

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

framstälts, förutom en del detaljspörsmål, följande tre hufvudfrågor, nemligen
l:o)

har fattigvårdstungan genom arbetareförsäkringen lättats?

2:o) har icke antalet understödstagare och utgifterna för desamma

efter utfärdandet af de särskilda försäkringslagarne minskats och hvarpå

är detta hufvudsakligen beroende? samt

3:o) har fattigvård i ofta förekommande fall utgått såsom supplement

till förmåner från arbetareförsäkringen och provisoriskt trädt i

stället för sådana förmåner?

De inkomna svaren hafva statistiskt bearbetats och sammanfattningen

af desamma utvisar, att det största antalet tillfrågade konstaterat, att

försäkringslagstiftningen inverkat lättande på fattigvården; att sjukförsäkringen,

särskildt af fattigvårdsstyrelser i städer, tillskrifvits en dylik

verkan; att olycksfallsförsäkringen funnits hafva haft det minsta inflytandet

på fattigvården, hvilket ansetts beroende af den omständigheten att

för de mot olycksfall försäkrades betryggande åtskilliga anordningar redan

förut vidtagits; att invaliditets- och ålderdomsförsäkringen tillagts det

största inflytandet, i det en stor del af dem, som uppbära pension, äro

sådana personer, beträffande hvilka fattigvården eljest måst träda emellan;

samt att den tredje frågan i allmänhet besvarats jakande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2SärU 1898:4 Memorial, i anledning af dels kamrarnes skiljaktiga beslut rörande 1 § af den i utskottets utlåtande n:o 2, första punkten, föreslagna lag angående försäkring f s. 1 i texten
  2. 2SärU 1898:2 Skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande af förslag till en allmän pensionering eller lifränta för alla Sveriges medborgare efter fylda 50 lefnadsår, s. 1 i texten
  3. AK 4TU 1898:9 Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående förslag till en allmän pensionering. s. 6 i texten