Angående tiondefrihet för Höganäs stenkolsverk
1898-02-04 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1898:66, Angående tiondefrihet för Höganäs stenkolsverk
Dokumentets text
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N.o 66.
1
N:o 66.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående tiondefrihet
för Höganäs stenkolsverk; gifven Stockholms slott
den 4 februari 1898.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva, att den för öfriga bergverk i riket medgifna tiondefrihet
må äfven för Höganäs stenkolsverk tillämpas, under vilkor,
att den rätt, som på grund af Höganäs stenkolsbolags privilegier
kan tillkomma bolaget att inom Luggude och Rönnebergs härad eftersöka
och bearbeta stenkolsfyndigheter, icke får göras gällande i afseende
å andra delar af nämnda härad än det af bolaget i dess skrift den 2
december 1896 angifna område;
. att gränserna för området skola på bolagets bekostnad af landtmätare,
som Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län eger
förordna, å karta i lämplig skala inläggas;
att ett exemplar af kartan skall öfverlemnas till kommerskollegium
för att i dess grufkartekontor förvaras; samt
att bolaget lemnar vederbörande grufegares rätt till sex å Flundrarps
egor i Brunnby socken befintliga, bolaget icke tillhöriga stenkolsgrufveutmål
oförkränkt,* så länge nämnda rätt genom arbetsskyldighetens fullgörande
behörigen uppehälles.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 45 Höft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Hans Wachtmeister.
Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 4 februari
1898.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
GrILLJAM,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet- grefve Wachtmeister
anförde:
Vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 22 december 1887 af
frågan angående tiondefrihet för Höganäs stenkolsverk yttrade dåvarande
departementschefen, bland annat, att, såsom bekant vore, bergverksnäringen
i vårt land af ålder varit underkastad en särskild produktionsskatt, hvilken
i allmänhet jemlikt nådiga förordningen den 27 augusti 1723 utgått med
tiondedelen af de metaller, mineralier och fossilier, som hemtades å kronoeller
kronoskatte]ord, och med trettiondedelen af de produkter af sådan
art, som vunnos å frälsejord. Genom nådiga förordningen den 21 juni
1831 bestämdes afgiften af de bruks- och bergverksanläggningar, som
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
derefter skattlades, till trettiondedelen af tillverkningen, ehvad rudimaterierna
hemtades å frälse- eller krono- och kronoskatte jord. I den mån
åsigterna om obilligheten af särskild tillverkningsskatt å bergverksnäringens
alster vunnit stadga, hade emellertid de olika grenarne af
denna näring tid efter annan befriats från den å dem lagda tionde.
Sedan genom nådiga kungörelsen den 18 april 1854 aluntionden blifvit
upphäfd, afskaffades genom nådiga kungörelsen den 14 december 1860
tackjernstionden för hyttor belägna utom de privilegierade bergslagen
och genom nådiga kungörelsen den 9 juni 1871 tackjernstionden för
hyttor inom bergslag, hvarefter, jemlikt nådiga kungörelsen den 10
augusti 1877, förordnades, att tiondesättning å dittills icke skattlagda
eller derefter uppkommande så kallade ädlare verks tillverkning icke
skulle ega rum, samt att, med undantag tills vidare för Sala silfververk
och Höganäs stenkolsverk, alla öfriga verk, som vore förpligtade till
bergverkstiondes utgörande, skulle befrias från dylik tionde; dock att
för vissa uppräknade verk, som voro i besittning af särskilda privilegier,
tiondefriheten icke skulle inträda förr än egarne af dessa verk förklarat
sig ingå på privilegiernas upphörande eller aflösning på vissa, genom
nådigt bref af samma dag för hvarje verk bestämda vilkor. Efter det
Riksdagen år 1887 bifallit Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition om upplösning
af det bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag
och aftal i enlighet med de af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen bestämda
grunder blifvit mellan kronan och bergslaget upprättadt, komme
jemlikt bestämmelse i detta aftal skyldigheten för bergslaget att för
silfververket utgöra tionde från och med 1888 års början att upphöra.
Jemte några verk, hvilkas egare ännu icke förklarat sig villige att ingå
på de för bergverkstiondens eftergifvande jemlikt nådiga brefvet den
10 augusti 1877 bestämda vilkor, qvarstode således endast Höganäs
stenkolsverk såsom underkastadt skyldigheten att utgöra bergverkstionde.
Ehuru berörda stenkolsverk fortfarande enligt författningarne vore
tiondepligtigt, hade likväl på grund af särskilda bestämmelser tionde af
detta verk till staten icke utgått. Genom nådiga brefvet den 20 juni
1801 beviljades nemligen verket tiondefrihet under trettio år, efter hvilken
frihetstids förlopp och sedan åtgärd blifvit vidtagen för stenkolsverkets
taxerande till tionde, genom nådiga brefvet den 9 mars 1833 förklarades,
att verket skulle från erläggande af tiondeafgift tills vidare vara
befriadt.
I underdånigt utlåtande den 13 november 1871, afgifvet med
anledning af väckt fråga om bergverkstiondens afskaffande, ovilkorligen
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
för sådana bergverk, som icke vore i åtnjutande af särskilda privilegier,
och för de privilegierade verken mot vilkor af privilegiernas upphörande
eller aflösande, anförde kammar- och kommerskollegierna, beträffande
Höganäs stenkolsverk, att detta verk, så vidt af de hos kollegierna förvarade
handlingar hade kunnat utrönas, icke vore i åtnjutande af någon
från statens sida meddelad förläning eller annan förmån af sådan natur, att
verket kunde förklaras vara försedt med något slags privilegier i den vid detta
uttryck allmänneligen och i hvad anginge åtskilliga andra bergverk fästande
mening, i följd hvaraf stenkolsverket i detta hänseende vore likställigt
med oprivilegierade ädlare verk. 1 öfverensstämmelse härmed gjordes
ock i den nådiga proposition om bergverkstiondens afskaffande, som den
16 februari 1872 till Riksdagen afläts, intet förbehåll för ifrågavarande
stenkolsverk. Sedan kammar- och kommerskollegierna, efter det nyssnämnda
nådiga proposition blifvit af Riksdagen afslagen, i underdånig
skrifvelse den 13 november 1872 fästat uppmärksamheten på frågan,
huruvida tionde borde påföras dittills icke skattlagda verk, som enligt
äldre författningar kunde kännas skyldiga till dess erläggande, anbefaldes
kollegierna genom beslut den 21 augusti 1874 att verkställa utredning,
huruvida Höganäs stenkolsverk vore i åtnjutande af några privilegier
eller förmåner, hvilka, i det fall att stenkolsverken funnes böra för all
framtid fritagas från skyldigheten att utgöra tionde, kunde föranleda
dertill, att sådan befrielse icke eller endast under vissa vilkor blefve
för Höganäs stenkolsverk tillämpad.
Till åtlydnad af denna befallning afgåfvo kollegierna1; underdånigt
utlåtande den 23 november 1876. Kollegierna erinrade häruti om sin
i förut omförmälda underdåniga utlåtande den 13 november 1871 uttalade
åsigt, att Höganäs stenkolsverk icke vore i åtnjutande af någon från
statens sida meddelad förläning eller annan förmån af sådan natur, att
verket kunde förklaras vara försedt med något slags privilegier i den
vid detta uttryck allmänneligen och i hvad anginge åtskilliga andra
bergverk fästade mening, och tillkännagafvo, att af de förnyade undersökningar,
hvilka till följd af Eders Kongl. Maj:ts berörda nådiga befallning
blifvit verkstälda, den af kollegierna sålunda yttrade åsigt, att här
åsyftade verk icke åtnjöte några privilegier eller förmåner i nyss angifva
mening, vunnit ytterligare bekräftelse.
Sedan departementschefen härefter erinrat, att kammar- och kommerskollegierna
sålunda äfven efter den förnyade undersökning, som företagits,
vidhållit, att Höganäs stenkolsverk] icke vore i åtnjutande af
någon från statens sida meddelad förläning eller annan förmån af sådan
natur, att verket kunde förklaras vara försedt med något slags privilegier
6 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 60.
i den vid detta uttryck allmänneligen och. i hvad anginge åtskilliga
andra bergverk fastade mening, att Riksdagen icke gifvit tillkänna, att
särskildt i fråga om Höganäs stenkolsverk borde vid begreppet privilegier
fästas någon annan eller vidsträcktare mening än den, som hittills beträffande
andra bergverk gjorts gällande, att kollegierna ej heller ansett
sig höra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att, med hänsyn till bolagets
bestridda betalningsskyldighet för fordom åtnjutet statsbidrag, vare sig
upphäfva den frihet från tiondens utgörande, som tills vidare vore bolaget
förunnad, eller föreslå särskilda vilkor och förbehåll för definitivt tilldelande
af tiondefrihet åt stenkolsverket, samt att i öfrigt ingen särskild
anledning till dylikt förbehåll eller vilkor vore uppgifven, beslöt Eders
Kongl. Maj:t. att i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva, att
den för öfriga bergverk i riket medgifna tiondefrihet måtte äfven å
Höganäs stenkolsverk tillämpas.
Vid behandling i Riksdagen af berörda nådiga proposition bifölls
densamma af andra kammaren utan vilkor, men af första kammaren
under förutsättning att i fråga om upptagande af nya stenkolsgrufvor
Höganäs stenkolsverk skulle vara underkastadt lagen angående eftersökande
och bearbetande af stenkolsfyndigheter den 28 maj 1886, så
att det ^ icke i fråga derom finge på grund af äldre privilegier anses
inom någon del af Skåne hafva annan eller bättre rätt än andra koncessionssökande.
Sedan Riksdagen härefter i skrifvelse den 11 maj 1888 anmält, att
vid behandlingen af den nådiga propositionen Riksdagens kamrar i afseende
derå stannat i olika beslut af beskaffenhet, att, jemlik! 63 §
riksdagsordningen, frågan i följd deraf för den riksdagen förfallit, anbefalde
Eders Kongl. Maj:t den 8 påföljande juni kammar-och kommerskollegierna
att, efter förnyad utredning med särskild hänsyn till utfärdade
stadganden rörande stenkolsfyndigheters eftersökande och bearbetande,
gemensamt afgifva underdånigt utlåtande, huruvida Höganäs stenkolsverk
vore i åtnjutande af några sådana privilegier eller förmåner, hvilkas
upphörande borde göras till vilkor för eftergift af den stenkolsverket
åliggande tiondeskyldighet.
Etter verkstäld utredning hafva kollegierna den 1 november 1888
afgifvit underdånigt utlåtande i berörda afseende; och hafva kollegierna
dervid, under erinran om den af dem i deras förenämnda underdåniga
utlåtanden den 13 november 1871 och den 23 november 1876 yttrade åsigt,
att Höganäs stenkolsverk icke åtnjöte några privilegier eller formåner i
den mening förut nämnts, vidare anfört, att i detta uttalande endast afsåges
det slag af privilegier, som i Rikets Ständers skrifvelse den 5 juni 1866,
7
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 66.
hvilken låg till grund för Eders Kongl. Maj:ts förut omförmälda proposition,
åsyftades och hvilkas afstående gjorts till vilkor för tiondens afskaffande
för vissa verk, som särskildt uppräknades i den nådiga kungörelsen den
10 augusti 1877, genom hvilken tiondeskyldigheten för så kallade ädlare
verk upphäfts. Emellertid innehade Höganäs stenkolsverk privilegier af
annan art, hvilkas betydelse numera, sedan lagen om eftersökande och
bearbetande af stenkolsfyndigheter den 28 maj 1886 tillkommit, skarpare
framträdt.
Den 18 februari 1737 meddelade nemligen bergskollegium för bergmästaren
Anton Svab, konsul Jonas Alström och geschworner Erik
Stockenström tillstånd eller privilegium att få upptaga och försöka de
vid Helsingborg »under tiden bearbetade men lemnade stenkolsbrott och
grufvor jemte flera fossilier, som dervid anträffas kunde», och uti
skrifvelse af samma dag föreskref bergskollegium, att intressenterna
skulle åligga att innan något arbete begyntes gifva grundegarne kunskap
af deras »dessein» samt inhemta dessas utlåtande, huruvida de ville med
intressenterna uti företaget participera eller ej, samt att, der intressenterna
något hinder härvid skulle ske, de egde att derom hos kollegium
göra anmälan, då kollegium ville låta dem vederfaras hvad kongl. förordningarne
likmätigt vore. Jemlikt bergskollegii skrifvelse den 29
mars 1738 erhöllo vidare förenämnda personer, som å en plats, belägen
på Norra Vallåkra kronorusthålls egor, anträffat en kolflöts, å hvilken
de anlagt grufarbete, sagda privilegium utsträckt ej mindre till denna
plats med andra angränsande egor, »hvarthän denna med arbete belagda
stenkolsflöts synes vilja sig utbreda», än äfven till fältena mellan sagda
plats och Landskrona; allt dock med vilkor att vederbörande jordegare
på intet sätt derigenom förfördelades eller skada tillfogades, emedan
»participationen» ålåge att förut gifva jordegarne »sina försöksdesseiner
vid handen och om participation deruti deras utlåtande inhemta».
Sedan derefter statssekreteraren m. m. baron Eric Ruuth fått
berörda privilegier på sig öfverlåtna, blefvo dessa privilegier, på baron
Ruuths derom gjorda underdåniga anhållan, genom nådigt bref den 6
maj 1788 stadfästade för honom och hans rättsinnehafvare, och genom
bergskollegii resolution den 14 november 1788 förklarades, att Luggude
och Rönnebergs härad i Malmöhus län skulle anses såsom ett för stenkolsverket
utstakadt och faststäldt distrikt, inom hvars gränser baron Ruuth
hade att tillegna sig och åtnjuta alla de förmåner och rättigheter, som
genom bergskollegii privilegium den 18 februari 1737 samt dess skrifvelse
den 29 mars 1738 dåvarande intressenter i stenkolsverket förundte blifvit.
På grund af dessa privilegier hade Höganäs stenkolsaktiebolag,
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
h vilket blifvit innehafvare af den baron Ruuth 1788 tillförsäkrade rätt,
vid Höganäs och trakten närmast deromkring fortfarande bedrifva stenkolsbrytning,
utan att hafva vare sig enligt 1855 års grufvestadga
genom inmutning förvärfvat rätt till stenkolsområden eller enligt lagen
om eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter den 28 maj
1886 undfått någon koncession å dylikt område.
I sistnämnda lag vore de Höganäs stenkolsverk tillkommande
rättigheter särskildt beaktade, i det att i § 6 af samma lag stadgades,
att å område, som, innan denna lag trädt i kraft, blifvit för bearbetande
af stenkolsfyndigheter inmutadt eller annorledes lagligen upplåtet, vore
koncession utan tillstånd af den, som innehade sådan rätt, icke gällande,
så vidt den äldre rättigheten vore behörigen försvarad.
I § 45 af samma lag föreskrefves vidare, att för stenkolsgrufva,
hvartill rättigheten genom inmutning eller annorledes vunnits innan
lagen trädt i kraft, skulle grafvestadgan den 16 maj 1884 i tillämpliga
delar lända till efterrättelse, med vissa undantag, af hvilka beträffande
Höganäs stenkolsverk endast de i punkterna a), b) och g) omförmälda
syntes vara gällande.
För så vidt alltså den Höganäs aktiebolag enligt privilegierna
tillkommande rätt icke kunde visas vara på ett eller annat sätt icke
behörigen försvarad, syntes sagda bolag, utan att behöfva ställa sig
stenkolslagens föreskrifter i fråga om sättet för förvärfvande af koncession
till efterrättelse, kunna inom Luggude och Rönnebergs härad eftersöka
och bearbeta stenkolsfyndigheter.
Att dessa privilegier fortfarande vore beståndande och fullt gällande
hade äfven uttalats i Eders Kongl. Maj:ts dom den 31 mars 1881
i sak mellan hemmansegaren Per Jönsson i Långaröd med flere å ena
och Höganäs aktiebolag å andra sidan.
Till Luggude häradsrätt hade nemligen bemälde Per Jönsson med
flere instämt Höganäs aktiebolag med yrkande, bland annat,
att som Ruuths schakt vore upptaget å egorna till Per Jönssons
hemman 1 mantal n:o 4 Långaröd, hvarifrån 2 tunnland 21,3 kappland
jord för ändamålet afsöndrats, men bolaget till detta område ej förvärfvat
eganderätt, utan troligen efter aftal med föregående egare af
hemmanet, blott mot årlig afgäld, begagnat jorden, samt berörda jordupplåtelse
hvarken blifvit bestämd att fortfara under någon viss tid eller
vore genom laga åtgärd till beståndet tryggad, det måtte bolaget,
hvilket bedrefve grufarbete jemväl under öfrige dess motparters egor,
men icke i öfverensstämmelse med grufvestadgan den 12 januari 1855
sökt och vunnit utmål samt följaktligen icke egde rätt att inom veder
-
9
Kong1, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
parternas områden idka grufvedrift, varda ålagdt att afträda och till
vederparternas fria disposition öfverlemna den dem och deras hemman
tillhöriga jord m. m.
Under målets handläggning företeddes, bland annat, dels åtskilliga
handlingar, hvaraf inhemtades, att, på anmälan af friherre Ruuth att
han vore hågad anställa försöksarbeten för vinnande af stenkol inom
Väsby och Vikens socknar, bergmästaren i orten vid ett till den 28
oktober 1793 utlyst sammanträde med åbor och jordegare i sagda
socknar delgifvit dem friherre Ruuths afsigt samt tillsport dem, om de
ville i arbetet deltaga, med anledning hvaraf då närvarande hemmansegare
afgifvit yttranden, dels ock ett i september 1797 hållet protokoll,
utvisande att bergmästaren med nämnd å sammanträde vid Luggude
härads tingsställe efter förutgången kungörelse, uppläst i häradets alla
kyrkor, hört samtlige jordegare i häradet, som ej förut afgifvit yttranden
i frågan, huruvida de åstundade att deltaga i de försök, Höganäs stenkolsbolag
ämnade företaga på åtskilliga ställen i häradet, samt att från
Väsby socken sju hemmansegare instält sig och a egna och öfrige socknemän
s vägnar förklarat, att de ej ville deltaga i försöksarbetet, men önskade
veta, hvilken ersättning bestodes för skada, som kunde tillfogas
enskilda egor, hvartill svarats, att skadeersättning till skäligt belopp icke
bestredes; hvaremot egaren af Kulla-Gunnarstorp anmält sig benägen
att deltaga i grufarbetet, derest sådant komme att å egor till nyssnämnda
gods anställas.
Genom utslag den 20 juli 1878 ogillade häradsrätten samtliga af
kärandeparterna framstälda påståenden, och enligt dom den 30 april 1880
fann hofrätten öfver Skåne och Blekinge skäl icke hafva förekommit
ledande till ändring härutinnan.
Saken fullföljdes af Per Jönsson och hans medparter, och utlät
sig Eders Kongl. Maj:t i förenämnde dom den 31 mars 1881, att alldenstund
de för Höganäs stenkolsverk genom bergskollegii resolutioner
den 18 februari 1737, den 29 mars 1738 och den 14 november 1788
meddelade privilegier innehölle, att privilegiernas innehafvare egde att
upptaga, försöka och bearbeta stenkolsgrufvor inom Luggude och Rönnebergs
härad, som skulle betraktas såsom ett för nämnda stenkolsverk
utstakadt och faststäldt distrikt, inom hvars gränser privilegiernas innehafvare
hade att tillegna sig och åtnjuta omförmälta förmåner och rättigheter;
samt af privilegiernas berörda innehåll måste anses följa, att särskildt
anvisande genom vederbörande myndighet af utrymme för grufarbetet
icke erfordrats i annat fall, än att öfverenskommelse derom ej
Bih. till Riksd. Prat. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 45 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
kunde med någon jordegare träffas, och att, der sådan öfverenskomkommelse
blifvit ingången, densamma medförde för privilegiernas innehafvare
mot jordegaren enahanda rätt, som om utmål å den senares
mark af behörig myndighet anvisats och tilldelats; för den skull och
emedan, hvad anginge den jordrymd af 2 tunnland 21,3 kappland, som
Höganäs stenkolsaktiebolag innehade inom Per Jönssons hemmans område
och för hvilken jordrymd, efter hvad upplyst vore, bolaget utgifvit
årlig ei sättning, annat på grund af hvad i saken förekommit icke antagas
kunde, än att samma jordrymd blifvit af föregående egare till
hemmanet upplåten åt bolaget för grufarbetets bedrifvande; ty och som
enligt bergskollegii förut åberopade resolutioner det ålegat jordegare
inom Luggude och Rönnebergs härad att efter erhållen kännedom om
de försöksarbeten, hvilka privilegiernas innehafvare ville anställa, på
förhand gifva tillkänna, om de åstundade att i grufarbetet deltaga, samt
styrkt vore, att vid sammanträden, som på anhållan af privilegiernas
innehafvare bergmästaren i orten under åren 1793 och 1797 utlyst och
hållit för att inhemta, om någon af dem önskade i grufarbetet taga del,
ingen mera än egaren till Kulla-Gunnarstorp dertill sig anmält, alltså
pröfvade Eders Kongl. Maj:t rättvist gilla hofrättens dom.
Enligt grunderna för denna Eders Kongl. Maj .ds dom skulle alltså
genom det vid omförmälda sammanträden åren i.793 och 1797 jordegarne
gjorda meddelande om stenkolsbolagets afsigt att företaga försöksarbeten
för vinnande af stenkol inom häradena och jordegarnes då
gifna förklaring,. att de icke ville i arbetet deltaga, Höganäs stenkolsaktiebolags
ställning till jordegarne vara klargjord och bolaget ega rätt
att, endast mot skälig skadeersättning till jordegarne, hvarhelst det ville
inom Luggude härad drifva schakt och tillgodogöra sig stenkol.
Höganäs stenkolsaktiebolag syntes sålunda på grund af sina privilegier,
jemförda med de i afseende å stenkolsfyndigheters tillgodogörande
tillämpliga författninger, böra anses intaga en undantagsställning så väl
i förhållande till det allmänna som till jordegaren.
Utan att Höganäs aktiebolag sökt hindra det, hade visserligen, sedan
grufvestadgan den 12 januari 1855 trädt i kraft, det stenkolsförande området
inom Luggude och Rönnebergs härad, med undantag af trakten
omkring Höganäs stenkolsverk, blifvit af andra inmutadt och en stor
del af samma område lagdt i utmål, hvarjemte, enligt lagen om eftersökande
och bearbetande af stenkolsfyndigheter den 28 maj 1886, koncession
blifvit åt Vallåkra stenkolsaktiebolag beviljad på viss del af
berörda stenkolsförande område, å hvilket i öfrigt flere betydande anläggningar
uppstått för tillgodogörande af stenkol och de jemte desamma
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
förekommande eldfasta leror, men någon visshet funnes emellertid ej, att
icke möjligen på grund af berörda privilegier förvecklingar kunde uppkomma,
'' ledande till hinder för utvecklingen af den för vårt land onekligen
vigtiga stenkolsindustrien.
Höganäs stenkolsaktiebolags på grund af privilegierna uppkomna
undantagsställning finge derföre anses vara af sådan beskaffenhet, att
den borde, för åstadkommande af större reda och likformighet i fråga
om de skilda stenkolsverkens förhållande till den dessa berörande lagstiftning
samt till undvikande af anledningar till tvistigheter, så vidt
möjligt undanrödjas, hvadan en ändring i densamma borde göras till
vilkor för eftergift af den Höganäs stenkolsverk åliggande tiondeskyl
Den
ändring i ifrågavarande förhållanden, som sålunda kunde finnas
påkallad, syntes efter kollegiernas förmenande böra åvägabringas och
ordnas på det sätt, att, mot det att den Höganäs stenkolsverk åliggande
tiondeskyldighet definitivt förklarades upphörd samt ett. arbetsområde,
bestående af den jordrymd, bolaget sjelft egde eller eljest med grufarbete
belagt, och möjligen derutöfver hvad som för ett ändamålsenligt
bestämmande af arbetsområdet kunde anses erforderligt, blefve för bolaget
faststäldt, bolaget i afseende å rättigheten att inom Luggude och Rönnebergs
härad i öfrigt eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter afstode
från sina privilegier.
Sedan styrelsen för Höganäs stenkolsbolag lemnats tillfälle att yttra
sio- i anledning af kollegiernas sistberörda utlåtande,. fann vid ärendets
föredragning den 31 januari 1896 Eders Kongl. Maj:t Maj:t godt låta
genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län anmoda
Höganäs stenkolsbolag att inom viss angifven tid till Eders Kongl. Maj :t
inkomma med yttrande, huruvida bolaget vore villigt att. — mot det att
den Höganäs stenkolsverk åliggande tiondeskyldighet definitivt förklarades
upphörd samt ett arbetsområde, bestående af den jordrymd, bolaget sjelf t
egde eller eljest med grufarbete belagt, och hvad som derutöfver för ett
ändamålsenligt bestämmande af arbetsområdet tilläfventyrs kunde, i enlighet
med uppgift, som bolaget i sådant afseende egde meddela, anses
erforderligt, blefve för bolaget faststäldt beträffande rättigheten att
inom Luggude och Rönnebergs härad i öfrigt eftersöka och bearbeta
stenkolsfyndigheter afstå från sina privilegier.
I anledning häraf har i en till Eders Kongl. Maj it släld, den 3 juni
1896 dagtecknad skrift Höganäs stenkolsbolag genom dess styrelse
erinrat, att det område, som genom de för Höganäs stenkolsverk gällande
privilegier tilldelats detsamma för eftersökande och bearbetande
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Froposition N:o 66.
af stenkol, omfattade, såsom förut i ärendet blifvit upplyst, Luggude och
Rönnebergs härad med en areal af 85,131 hektar. Af skyldig omtanke
för stenkolsverkets framtida bestånd och tillg’odogörande under längre
tid af dess storartade anläggningar samt för att i möjligaste måtto tillgodose
de talrika arbetare med familjer, uppgående till närmare 4,000
personer, som af grufdriften och i sammanhang dermed stående fabriksindustri
hemtade sin utkomst, ville bolaget framhålla behofvet af privilegiernas
tillämpning inom ett område af sådan storlek, att kolindustrien
äfven ^ för en kommande generation kunde, så vidt omständigheterna
medgåfve, framgångsrikt utöfvas. Vid öfvervägande häraf ansåge bolaget,
att Höganäs bruksförsamling äfvensom Brunnby, Väsby, Vikens, Farhults,
Jonstorps, V älinge, Kattarps, Allerums och Fleninge socknar i Luggude
härad samt den del af Ströfvelstorps socken, som läge vester om
Vegaån och som förut tillhört Luggude härad, men numera vore förlagd
till Södra _Asbo härad, lämpligen borde fastställas såsom bildande
det mindre distriktet. Den areal, som sålunda afsåges och hvilken vore
med grön färg utmärkt å en skriften bilagd karta, omfattade 28,800
hektar eller ungefär en tredjedel af det privilegierade distriktet. Af
detta mindre område innehölle den norra delen med omkring 12,000
hektar, eller 40 procent af det begärda området, äldre geologiska, ej
kolförande formationer, under det att inom en ej obetydlig del af det
öfriga kolflötserna läge så djupt eller vore så tunna, att en kolbrytning
derå under nuvarande förhållanden ej med fördel kunde ega rum. Med
fästadt afseende härå och i betraktande af ej mindre kolfyndigheternas
ojemnhet än äfven den stora kostnad, som vore förenad med dessas
uppsökande och bearbetande, samt den vansklighet, som bolaget till
följd deraf och äfven i öfrigt vore underkastadt, särskildt med hänsyn
dertill att dess verksamhet begränsades inom ett inskränktare territorium
än det, hvaröfver bolaget för närvarande hade att förfoga, hemstälde
bolaget, att omförmälda bruksförsamling, socknar och sockendel måtte
fastställas såsom det arbetsområde eller distrikt, inom hvilket de för
stenkolsverket hittills gällande privilegier fortfarande borde ega bestånd,
i hvilket fall bolaget vore villigt att, mot det att den Höganäs stenkolsverk
åliggande tiondeskyldighet definitivt förklarades upphörd, beträffande
rättigheten att inom Luggude och Rönnebergs härad i öfrigt
eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter afstå från sina privilegier.
Genom nådig remiss den 26 juni 1896 anbefaldes derefter kammaroch
kommerskollegierna att gemensamt afgifva underdånigt utlåtande
öfver hvad Höganäs stenkolsbolag i sistberörda skrift anfört; och sedan
kaptenen vid Elfsborgs regemente Edv. Zetterberg den 31 mars 1897
13
Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 66.
till Eders Kongl. Maj:t inkommit med en skrift i ämnet, blef äfven denna
skrift genom nådig remiss öfverlemnad till kollegierna för att tagas i
öfvervägande vid afgifvande af det infordrade utlåtandet.
I anledning af berörda nådiga remisser hafva kollegierna den 26
april 1897 afgifvit underdånigt utlåtande; och hafva kollegierna dervid
tillika öfverlemnat så väl inhemtade yttranden från bergmästaren i södra
distriktet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län
som ock en till Eders Kongl. Maj:t stäld, den 2 december 1896 dagtecknad
ytterligare skrift i ämnet från Höganäs stenkolsbolag.
I nämnda yttrande har bergmästaren, jemte omförmälande, bland
annat, hurusom å Flundrarps egor i Brunnby socken funnes sex Höganäs
stenkolsbolag icke tillhörande stenkolsgrufveutmål, till hvilka rätten
vore af vederbörande grufegare försvarad, men hvilka sannolikt icke
skulle löna sig att ensamma bearbeta, enär flötsen läge omkring 180
meter djupt, på anförda grunder såsom sin åsigt uttalat, att det af bolaget,
på sätt förut omförmälts, föreslagna område borde minskas med:
l:o) den uppgifna norra ofyndiga delen å 12,000 hektar, 2:o) Fleninge
socken och södra delen af Allerums socken, söder om vägen KullaGunnarstorp-Allerum-Bolet-sockengränsen,
tillsammans omkring 3,800
hektar, samt 3:o) förberörda å Flundrarps egor belägna sex utmål, utgörande
tillsammans 76 har; uppgifvande bergmästaren, att efter afdrag
af dessa tre områden, som omfattade tillhopa omkring 15,876 har,
skulle för Höganäs stenkolsbolag återstå omkring 12,924 har, omfattande
den mäktigaste och bäst belägna stenkolsfyndigheten.
Med anledning af hvad bergmästaren i ärendet yttrat har Höganäs
stenkolsbolag i sin förenämnda skrift af den 2 december 1896 anfört,
att bolaget, som ansåge förevarande fråga vara af den natur, att den
icke lämpligen längre borde lemnas sväfvande, och således önskade få
slut på densamma, vore villigt att för sådant ändamål i hufvudsak ingå
på de af bergmästaren föreslagna inskränkningar af det område, bolaget
i sin skrift af den 3 juni 1896 ansett böra för bolaget bibehållas vid
afskrifvande af den bolaget åliggande bergverkstiondeskyldigheten. Hvad
anginge förslaget att från sistnämnda område undantaga den af bolaget
sjelft såsom innehållande endast ofyndigheter angifna norra delen, ville
bolaget emellertid erinra, att det återstående områdets norra gräns borde
så bestämmas, att allt hvad af samma område i framtiden kunde komma
att visa sig innehålla kolfyndigheter måtte falla inom denna gräns. Beträffande
de sex utmålen vid Flundrarp ansåge bolaget sig, fortfarande
såsom ditintills och så länge rätten till desamma behörigen uppehölles,
icke böra mot dem göra någon erinran, dock att, i fall nämnda utmål
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
blefve sonade, det område de omfattade då borde anses likstäldt med
det öfriga för Höganäs stenkolsbolag bibehållna. På grund af hvad sålunda
blifvit anfördt och med åberopande i öfrigt af bolagets skrift den
3 juni 1896 samt bergmästarens yttrande hemstälde bolaget, dels att
den nordliga gränsen af det område, som skulle bibehållas för bolaget
— då den nordliga ofyndiga delen fråndroges — måtte bestämmas till
sydliga gränsen af Brunnby och Jonstorps socknars hufvuddelar samt
med en rät linie i fortsättning derifrån öfver Välinge kyrka, dels ock
att Fleninge socken och södra delen af Allerums socken afginge från
bolagets område, den senare delen med gränsen bestämd enligt bergmästarens
förslag, hvaremot de sex utmålen vid Plundrarp skulle af
bolaget lemnas obestridda, så länge rätten till dem vederbörligen uppehölles;
varande a en vid skriften fogad karta med röda linier utmärkt
det område, hvarå Höganäs stenkolsbolag fortfarande gjorde anspråk
för bearbetande och tillgodogörande af stenkolsfyndigheter.
Eders Kongl. Majrts befallningshafvande har anfört, att, då några
ytterligare medgifvanden utöfver de redan gjorda från Höganäs stenkolsbolags
sida näppeligen kunde antagas vara att förvänta och sådana
ej heller syntes kunna eller lämpligen böra aftvingas bolaget, Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig kunna tillstyrka tiondefrihet
mot de af bolaget gjorda medgifvanden.
Innan jag redogör för innehållet af kollegiernas utlåtande, torde
det tillåtas mig att erinra om innehållet i förutnämnda skrift af kaptenen
Zetterberg.
Jemte omförmälande att han, som vore egare till ifrågavarande, å
Flundrarps egor belägna sex stenkolsgrufveutmål samt till följd deraf
och på grund af kontrakt med vederbörande egare af den utmålen
kringliggande mark disponerade ett område, som vore å en skriften
bilagd karta utmärkt med en röd linie, hade för utsigt att hos Eders
Kongl. Maj:t söka koncession å ett så stort område, som för dessa fyndigheters
tillgodogörande vore erforderligt, i hvilket afseende Zetterberg,
bland annat, åberopat hvad bergmästaren anfört derom, att utmålen vid
Flundrarp sannolikt icke skulle löna sig att ensamma bearbeta, har
Zetterberg vidare uttalat sig angående innebörden af Höganäs steukolsbolags
förutberörda privilegier i syfte att ådagalägga, att desamma icke
vore af beskaffenhet att böra anses medföra någon uteslutande rätt för
bolaget att inom Luggude och Rönnebergs härad eftersöka och bearbeta
stenkolsfyndigheter; och har Zetterberg anhållit, att Eders Kongl. Maj :t
vid bestämmandet af de gränser, inom hvilka Höganäs stenkolsbolag
eventuelt skulle komma att ensamt ega rätt till eftersökande och bry
-
15
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 66.
tande af stenkol, måtte, med gillande af bolagets i dess förenämnda skrift
af den 2 december 1896 gjorda erkännande af Zetterbergs eganderätt
till Flundrarps sex behörigen försvarade utmål, lemna utan afseende bolagets
framställning, i hvad den rörde de delar af den omkring dessa
utmål liggande mark, som för en rationel brytning af dessas stenkolstillgångar
kunde anses nödiga.
För egen del hafva kammar- och kommerskollegierna anfört följande:
Beträffande först Zetterbergs framställning, så, enär Höganäs stenkolsbolag
förklarat sig lemna vederbörande grufegares rätt till de sex
stenkolsgrufveutmålen vid Flundrarp obestridd, så länge nämnda rätt
genom arbetsskyldighetens fullgörande behörigen uppehölles, samt i allt
fall pröfningen af giltigheten af bolagets ifrågavarande privilegier i förhållande
till annans tilläfventyrs mot desamma stridande rättsanspråk
syntes tillhöra domstols handläggning, ansåge kollegierna hvad Zetterberg
andragit icke vara af beskaffenhet att böra vinna vidare afseende.
Vidkommande ärendet i öfrigt syntes det område, som beträffande
rättigheten att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter nu vore ifrågasatt
att bibehållas åt Höganäs stenkolsbolag, äfven om detta område i
och för sig kunde förefalla ganska betydligt, likväl, i jemförelse med
hela det område, som bolagets privilegier omfattade, och med afseende
å de dyrbara och betydande industriela anläggningar bolaget åvägabragt,
icke med fog kunna anses oskäligt stort. Vid sådant förhållande
och då, ehuru visserligen området i fråga vore beläget inom den geologiskt
bestämda stenkolsförande formationen, full visshet icke funnes
derom, att arbetsvärda fyndigheter derstädes öfver allt förekomme,
funne kollegierna sig, i betraktande derjemte af hvad Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i ärendet andragit, böra tillstyrka, att den Höganäs
stenkolsverk åliggande tiondeskyldighet definitivt förklarades upphörd,
mot det att Höganäs stenkolsbolags privilegier beträffande rättigheten
att inom Luggude och Rönnebergs härad eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter
inskränktes till att, med det undantag bolaget medgifvit
i fråga om de sex stenkolsgrufveutmålen vid Flundrarp, gälla inom det
af bolaget i dess omförmälda skrift af den 2 december 1896 angifna
område. Derest hvad sålunda af kollegierna föreslagits komme att vinna
nådigt bifall, hemstälde kollegierna, att i sammanhang dermed måtte
föreskrifvas, att gränserna för området skulle genom bolagets försorg
och på dess bekostnad å karta i lämplig skala inläggas af dertill af
Eders Kongl. Mapts befallningshafvande i Malmöhus län förordnad landtmätare,
samt att ett exemplar af kartan skulle till kommerskollegium
öfverlemnas för att i dess grufkartekontor förvaras.
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
Då numera bergverkstionden blifvit upphäfd för öfriga verk af det
slag, hvartill Höganäs stenkolsverk är hänförligt—blott med skyldighet
för sådana verk, som vore i besittning af särskilda privilegier, att,
derest de ville komma i åtnjutande af afradsfrihet, afstå från privilegierna
eller efter vissa grunder aflösa desamma — torde icke vidare böra
ifrågasättas att påföra Höganäs stenkolsverk dylik tionde, utan lärer den
tiondeafgift, som hittills varit verket tills vidare förunnad, böra definitivt
medgifvas detsamma. Denna åsigt har äfven omfattats af Riksdagens
båda kamrar vid behandlingen af Eders Kongl. Maj:ts förberörda, den
22 december 1887 till Riksdagen aflåtna proposition i ämnet. Det gäller
således nu att tillse, huruvida och i sådant fall hvilka vilkor må anses
böra från statens sida uppställas för ett sådant medgifvande.
Ehuru, enligt hvad kammar- och kommerskollegierna efter särskilda
undersökningar upprepade gånger framhållit, egarne af Höganäs
stenkolsverk, för närvarande Höganäs stenkolsaktiebolag, icke äro i åtnjutande
af några privilegier af det slag, som i Rikets Ständers skrifvelse
den 5 juni 1866 torde åsyftats och hvilkas afstående gjorts till
vilkor för tiondens afskaffande för vissa, i nådiga kungörelsen den 10
augusti 1877 särskildt uppräknade verk, framgår af den nu verkstälda
utredningen, att vissa privilegier, om än af annat slag än det nyss omförmälda,
i afseende å rätten att eftersöka och bearbeta stenkol inom
ett bestämdt område, Luggude och Rönnebergs härad inom Malmöhus
län, tillkomma bolaget.
Innebörden af dessa nu ifrågavarande privilegier synes, hvad angår
bolagets förhållande till det allmänna, vara hufvudsakligen den, att bolaget
inom det angifna området eger eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter
utan att behöfva ställa sig till efterrättelse eljest gällande
föreskrifter i afseende å sättet för förvärfvande af tillstånd till dylika
fyndigheters eftersökande och bearbetande. Den ställning, bolaget i
följd af samma privilegier må intaga i förhållande dels till vederbörande
jordegare, dels ock till andra eftersökare eller bearbetare af stenkolsfyndigheter
inom det i privilegierna afsedda området, synes vara mera
oviss. Frågan härom torde i allt fall vara af beskaffenhet att icke
kunna af Eders Kongl. Maj:t i administrativ ordning afgöras, utan tillhöra
domstols pröfning. I ett särskildt fall har äfven, såsom redan
nämnts, frågan om rättsförhållandet mellan bolaget och en enskild jordegare
blifvit af domstolarne pröfvad och afgjord.
Såsom kollegierna framhållit, förefinnes emellertid icke någon visshet,
att icke möjligen på grund af bolagets ifrågavarande privilegier
förvecklingar kunna uppkomma, ledande till hinder för utvecklingen af
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
den för vårt land onekligen vigtiga stenkolsindustrien. Det måste derföre
från det allmännas synpunkt vara önskvärdt, att bolaget helt eller delvis
afstår från dessa privilegier eller åtminstone att det område privilegierna
afse varder så vidt möjligt inskränkt. Å andra sidan måste det för
bolaget vara önskvärdt, att den tiondefrihet för stenkolsverket, som hittills
medgifvits endast tills vidare, måtte varda detsamma definitivt tillerkänd.
Under denna förutsättning har ock bolaget nu förklarat sig
villigt att beträffande rättigheten att inom Luggude och Rönnebergs
härad bearbeta och eftersöka stenkolsfyndigheter afstå från sina privilegier,
såvidt desamma afse andra delar af nämnda båda härad — omfattande,
såsom jag förut nämnt, 85,131 hektar — än ett af bolaget, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med vederbörande bergmästares förslag,
närmare angifvet område, omfattande enligt samma förslag omkring
12,924 hektar; hvarjemte bolaget beträffande omförmälda, inom sistberörda
område befintliga sex utmål vid Flundrarp förklarat, att bolaget
fortfarande såsom hittills, så länge rätten till desamma behörigen uppehölles,
ansåge sig icke böra deremot göra någon erinran.
Med afseende å bolagets sistberörda förklarande och då i allt fall,
såsom förut påpekats, pröfningen af giltigheten af bolagets ifrågavarande
privilegier i förhållande till annans till äfventyrs mot detsamma stridande
rättsanspråk lärer tillhöra domstols handläggning, hemställer jag i likhet
med kollegierna, att hvad Zetterberg i sin förenämnda skrift i ärendet
andragit icke må vinna vidare afseende.
Hvad sjelfva hufvudfrågan angår, synes det mig hafva varit önskvärdt,
att området för bolagets privilegier kunnat begränsas till ett så
beskaffad!, mindre arbetsområde, som afsågs i Eders Kongl. Maj:ts beslut
den 31 januari 1896.'' Några ytterligare medgifvanden utöfver de af bolaget
redan gjorda torde emellertid icke kunna förväntas, och det bör
icke lemnas ur sigte, att, om än bolagets skyldighet att underkasta sig
en eventuel tiondepåföring är obestridlig, staten likväl, vid det förhållande
att bergverkstionde faktiskt aldrig utgjorts för Höganäs stenkolsverk
och sagda skatt, såsom befunnen olämplig, för öfriga bergverk
numera afskaffats, icke billigtvis synes böra på nyssnämnda skyldighet
grunda mera vidtgående påståenden gent emot bolaget. Då i allt fall
genom antagande af bolagets nu gjorda erbjudande ett ganska afsevärdt
område skulle komma att frigöras från bolagets privilegier samt ömkligt
är, att den så länge sväfvande frågan angående ordnande af förhållandet
mellan kronan och bolaget nu ändtligen vinner sin lösning,
hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig
Bill. till Riksd Prof. ISOS. 1 Samt. 1 Afd. 15 Haft. 3
18
Rongl■ Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
proposition föreslå Riksdagen att medgifva, att den för öfriga bergverk
i riket medgifna tiondefrihet må äfven för Höganäs stenkolsverk tillämpas,
under vilkor,
att den rätt, som på grund af bolagets privilegier kan tillkomma
bolaget att inom Luggude och Rönnebergs härad eftersöka och bearbeta
stenkolsfyndigheter, icke får göras gällande i afseende å andra delar af
nämnda härad än det af bolaget i dess förenämnda skrift den 2 december
1896 angifna område;
att gränserna för området skola på bolagets bekostnad af landtmätare,
som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län
eger förordna, å karta i lämplig skala inläggas;
att ett exemplar af kartan skall öfverlemnas till kommerskollegium
för att i dess grufkartekontor förvaras; samt
att bolaget lemnar vederbörande grufegares rätt till ofvan omförmälda
sex inom området befintliga, bolaget icke tillhöriga stenkolsgrufveutmål
oförkränkt, så länge nämnda rätt genom arbetsskyldighetens
fullgörande behörigen uppehålles.
På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla hvad
föredragande departementschefen sålunda hemstält; och
skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den
lydelse, bil. litt. — vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Hugo Malm.
STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1898:92 Utlåtande, i anledning af Kongl. Majits proposition angående tiondefrihet för Höganäs stenkolsverlc. . <,>» s. 11 i texten