Sök i Ratio Lex

Angående upphörande af de Schenäs och Braborgs kungsgårdar tillkommande andelar af vinternotfisket i Bråviken

1898-03-11 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1898:80, Angående upphörande af de Schenäs och Braborgs kungsgårdar tillkommande andelar af vinternotfisket i Bråviken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Isåd. Froposition N:o 80.

1

N:o 80.

tf \\ ivVo i t." V .v-. . 1'' :''Vo" • tA

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upphörande

af de Schenäs och Braborgs kungsgårdar tillkommande

andelar af vinternotfisket i Bråviken; gifven

Stockholms slott den 11 mars 1898.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att medgifva, _

att de Schenäs och Bråborgs kungsgårdar i Östergötlands län

tillkommande andelar af vinternotfisket i Bråviken må med den 14

mars 1899 upphöra, med rätt för nuvarande arrendatorer af nämnda

kungsgårdar att i ersättning för förmanens upphörande åtnjuta afdrag

å arrendena med etthundra kronor om året för hvardera kungsgården,

dock att härigenom icke sker någon rubbning i den fiskerätt, som

på grund af kronans jordeganderätt må kunna innehafvarne af kungsgårdarne

tillkomma.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

Bih. till Riksd. Frot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 54 Käft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars

1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister anförde i

underdånighet:

I en till Eders Kongl. Maj:t den 13 juli 1881 ingifven underdånig

ansökning hafva bruksegaren J. Sederholm å Näfveqvarn med flere

idkare af vinternotfiske efter strömming i Bråviken inom Östergötlands

län förmält, att, sedan konung Gustaf I i bref den 23 februari

1553 stadgat, att Kongl. Maj:t skulle för strömmingsfiske i Bråviken

i hvarje not hafva två lotter, en kungs- och en vattenlott, samt denna

kronans rätt sedermera öfverlåtits å den i Östra Husby socken och

Östkinds härad af nyssnämnda län vid Bråvikens södra strand belägna

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

Schenäs kungsgård, kammarkollegium, efter att hafva i afseende å

berörda fiske inhemtat yttranden från en häradsfogde och den vid

häradsrätten i orten tjenstgörande nämnden, hvilka intygat, att det

varit brukligt, att, då noten drogs på kungsgårdens eller kronoallmänningens

vatten, kungsgården bekomme både kungs- och vattenlotten,

hvaremot, då fisket skedde på frälsevatten, kungslotten tillfölle

kungsgården, men frälseegaren finge vattenlotten, genom bref den 25

oktober 1725 förklarat, att kungsgårdens dåvarande innehafvare skulle

njuta kungs- och vattentak, då noten drogs å kungsgårdens eller kronoallmänningens

vatten. På grund häraf hade, enligt hvad i den underdåniga

ansökningen uppgåfves, vid notdragning å kungsgårdens och

kronoallmänningens vatten fångsten sålunda fördelats, att, sedan en

viss qvantitet aftagits för körning och andra omkostnader, återstoden

lagts i trettio delar, af hvilka två trettiondedelar tillfallit Schenäs

kungsgård. På den inkomst, som genom andelen uti ifrågavarande

strömmingsfiske tillskyndades kungsgårdens arrendator, vore jemförelsevis

ringa samt flertalet af de personer, till ett antal af omkring etthundrafemtio,

hvilka vore sysselsatta med samma fiske, till största

delen saknade annan arbetsförtjenst under vintern, hafva sökandena

anhållit, att den dem åliggande skyldighet att till Schenäs kungsgård

erlägga kungs- och vattenlott af vinternotfiske efter strömming i Braviken

måtte vid utgången af den för kungsgården då gällande arreudeperiod

den 14 mars 1888 upphöra, till stöd för hvilken anhållan sökandena

jemväl andragit, att, då afgälden skulle utgå med viss andel i

fångsten, men efter sökandenas förmenande notegarne ej vore skyldige

att lemna uppgift om, huru mycket fisket inbringat, det vore förenadt

med stor svårighet för den, som skulle utkräfva afgälden, att förebringa

bevisning i berörda hänseende.

öfver denna underdåniga ansökning har på grund af nådig remiss

kammarkollegii dåvarande domänafdelning inhemtat yttranden från

kungsgårdens dåvarande arrendator, kronofogden i orten, vederbörande

fiskeriintendent och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet,

hvarefter den emellertid inrättade domänstyrelsen, som fått handlingarne

i ärendet till sig öfverlemnade, den 3 augusti 1883 afgifvit underdånigt

utlåtande.

I det af arrendatorn afgifna yttrandet omförmäles, att den årliga

inkomsten af ifrågavarande fiske, hvilket under åren 1880—1881 bedrifvits

med tolf större och mindre notar, derför kungs- och till eu

del vattenlotten tillkommit Schenäs kungsgård, uppginge till minst 200

kronor, då notegarne sjelfve finge bestämma värdet af kungsgårdens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

lott, men måhända skulle fördubblas, om fångsten kunde noggrannt

kontrolleras, samt att öfverenskommelse träffats mellan fiskarena och

arrendatorn om ersättning för kungslotten med 15 kronor för hvarje

större samt 10 och minst 8 kronor för hvarje mindre not och lika för

vattenlotten, der sådan tillkomme kungsgården, hvarjemte arrendatorn

bestridt, att sökandena under den tid, han på grund af gällande

arrendekontrakt eller med begagnande af honom tillförsäkrad optionsrätt

komme att innehafva kungsgården, befriades från erläggande af

kungs- och vattenlott af ifrågavarande fiske, helst sökandena icke egde

det vatten, hvari fisket bedrefves, hvilket med högst få undantag

skedde utom skären och i den öppna hafsviken.

Kronofogden, Eders Kongl. Majrts befallningshafvande och domänstyrelsen

hafva sammanstämmande ansett de skäl, hvarpå den underdåniga

ansökningen grundats, icke vara af beskaffenhet att böra föranleda

bifall till densamma. Fiskeriintendenten, som häri instämt, bär likväl,

i betraktande deraf att vid öfriga skärgårdsfisken i riket, från hvilka

viss afgift till kronan fordom erlagts, sådan afgift för länge sedan upphört.

att utgå, ansett det kunna ifrågasättas, huruvida den kungsgården

tillkommande afgäld af strömmingsfisket i Bråviken, hvars bibehållande

syntes vara att tillskrifva den omständigheten, att kronan öfverlemnat

sin rätt i detta fall till enskild person, borde för all framtid utgå och

detta fiske sålunda betraktas såsom kronans enskilda fiske eller om

icke afgälden, hvad beträffade vinternotfisket i öppna hafsviken utom

kungsgårdens landgrund, vid blifvande utarrendering af kungsgården

kunde efterskänkas eller utgå i en annan form än hittills.

Schenäs kungsgård har sedermera enligt ett den 25 februari 1887

afslutadt arrendekontrakt blifvit af domänstyrelsen ånyo utarrenderad

för en tid af tjugu år från midfastan 1888 med skyldighet för arrendatorn

att, derest den med arrendet upplåtna kungslotten af vinternotfisket

i Bråviken under arrendetiden komme att upphöra, underkasta

sig sådant mot en nedsättning i arrendeafgiften af 100 kronor årligen.

Genom nådig remiss den 3 oktober 1883 anbefaldes kammarkollegium

att afgifva underdånigt utlåtande i ärendet; och har kollegium,

som för vinnande af ytterligare upplysningar rörande tillkomsten af

och grunden för den kungsgården tillkommande andel af ifrågavarande

fiske låtit verkställa undersökning af de i kammararkivet befintliga

räkenskaper och handlingar, i underdånig skrifvelse den 31 december

1888, med öfverlemnande af instrumentet öfver berörda undersökning,

anfört, hurusom deråt inhemtades, att kronan först år 1554 haft någon

inkomst af vinternot.fiske efter strömming i Bråviken; att denna inkomst

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

i 1555 års räkenskaper uttryckligen angåfves hafva utgjorts af två

lotter i hvarje not; att af de följande räkenskaperna, såvidt de funnes

i behåll, somliga upptoge en eller två kronolotter af berörda fiske,

medan åter i andra uppgift saknades i berörda afseende eller ock, såsom

i 1679 års räkenskap anmärktes, att någon kungslott af vinternotfiske

det året icke fallit till följd deraf att någon is icke funnits i

Bråviken; att den af kungslotten i vinternotfisket härflytande inkomst

redan tidigt börjat att i räkenskaperna upptagas vid Schenäs kungsgård

; samt att slutligen vid kungsgårdens skattläggning den 1 augusti

1694 kungslotten af vinternotfisket uppskattats till % tunna strömming

eller dess värde efter kronovärderingen 2 d:r s:mt, hvilket räntebelopp

sammanräknats med gårdens öfriga herrligheter till den gården påförda

ränta 187 d:r 24 öre s:mt.

Då, enligt hvad af berörda undersökning framginge, kronan först

år 1554 erhållit någon inkomst af vinternotfisket i Bråviken och i 1555

års räkenskaper uttryckligen angåtves, att kronan hade två lotter i

hvarje not, syntes det kollegium vara otvifvelaktigt, att, såsom i ansökningshandlingarne

äfven erinrades, kronans ifrågavarande inkomst grundade

sig på ett konung Gustaf I:s bref, dateradt Stäkeborg den 23

februari 1553, deri konungen anbefalde Jören Ericsson (Gyllenstierna),

hvilken haft skärgården i förläning, att handla med allmogen i skärgården,

att konungen måtte bekomma der någon undsättning med fisk

så väl som annorstädes, dervid konungen förmälde sig flerstädes i skärgårdarna

hafva två lotter i hvar not, som vore en konungs- och en

vattenlott, och att han gerna der ville hafva samma vilkor, samt att

ifrågavarande inkomst, ehuru under tidernas lopp fästad vid en viss

egendom och äfven tagen i beräkning vid dess skattläggning, således

ursprungligen endast grundade sig derpå, att en kronans regalrätt här

fått göra sig gällande. Vid sådant förhållande och då vid ifrågavarande

rättighets utöfvande förvecklingar åt betänklig art mellan fiskarena och

rättighetens innehafvare svårligen skulle kunna helt och hållet undvikas,

hade det synts kollegium, som borde den ilrågavarande afgiften

lämpligen kunna upphöra, helst derigenom icke skulle lör kronan uppkomma

större förlust än 100 kronor årligen; och har kollegium derföre

för sin del hemstält, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t skulle finna skål

hos Riksdagen göra framställning derom, att den Schenäs kungsgård

hittills tillkommande andel af vinternotfisket i Bråviken måtte upphöra

och således i afseende å sättet och vilkoren för sådant fiskes bedrifvande

uti ifrågavarande vattendrag ingå andra bestämmelser ega tillämp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 80.

likhet än sadana, som i afseende å dylikt fiske vid Saltsjöns stränder

i allmänhet vore gällande.

Med anledning af hvad kollegium sålunda anfört och hemstält

och sedan upplyst blifvit, att kungslott af vinternotdrägt i Bråviken

äfven tillkomme den i Dagsbergs socken och Lösings härad af Östergötlands

län belägna Bråborgs kungsgård, samt att nämnda rättighet i

gällande arrendekontrakt af den 11 februari 1887 upplåtits åt kungsgårdens

arrendator, anmodade genom skrifvelse den 31 januari 1891

dåvarande chefen för finansdepartementet kammarkollegium och domänstyrelsen

att, efter behörig utredning och vederbörandes hörande, till

Eders Kongl. Maj:t inkomma med yttrande, huruvida skäl förefunnes

för att jemväl den Bråborgs kungsgård tillkommande kungslott af vinternotdrägt

i Bråviken måtte upphöra, och i sammanhang dermed upplysa,

huruvida kungs- och vattenlott fortfarande vore kronan förbehållen

jemväl i något annat fiske än nu ifrågavarande, samt, der så funnes

vara förhållandet, yttra sig, huruvida densamma skäligen kunde och

borde upphöra.

Till åtlydnad häraf har kammarkollegium låtit verkställa utredning

i kammararkivet beträffande tillkomsten af berörda, Bråborgs kungsgård

tillhörande rättighet äfvensom huruvida upplysning kunde vinnas i fråga

om kronan möjligen i öfrigt förbehållen kungs- och vattenlott i annat

fiske, hvarefter embetsverken, med öfverlemnande af det utafkammararkivarien

i ärendet afgifna memorial jemte åtföljande bilagor samt inhemtade

yttranden från kungsgårdens arrendatorer och Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i länet, den 17 december 1897 afgifvit

underdånigt utlåtande.

Af kammararkivariens berörda memorial inhemtas, att konung

Gustaf I den 8 februari 1530 aflåtit ett öppet bref till östgötarne,

som hade fiske i Bråviken, med förständigande att lemna konungen

en lott i hvarje not; att i 1545 års räkenskaper, hvilka vore de äldsta

bevarade, berörda lott funnes debiterad under benämning konungslott;

att, efter det i ofvan omförmälda nådiga bref af den 23 februari

1553 föreskrifvits, att tva lotter i hvarje not, en konungs- och en

vattenlott, skulle utgå, i räkenskaperna till en början fortfarande redovisats

endast en lott, men vid slutet af 1500- och början af 1600- talet två eller tre lotter; att från början af 1600-talet till år 1690 några

kungs- och vattenlotter ej funnes upptagna, af skäl att Bråborgs kungsgård

till en början genom kontrakt den 9 februari 1623 utarrenderats

och derefter försålts till pfaltzgrefven Johan Casimir enligt kammarkollegii

salubref den sista november 1631, hvarefter gården ärfdes af

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 80.

konung Carl X Gustaf, som den 27 april 1654 donerade densamma till

pfaltzgrefven Adolf Johan; att, sedan gården blifvit till kronan indragen,

kungslott åter funnes redovisad år 1690; att vid kungsgårdens skattläggning

den 21 juli 1696 kungs- och vattenlotterna af vinternotfisket

uppskattats till ett värde af 10 daler silfvermynt; att kronan egt sådan

inkomst, hvarom här vore fråga, dels af Nyköpings slott och ladugårdar

åren 1577—1619, hvarefter den syntes hafva upphört, och dels af

Stegeborgs södra kungsladugård i Skällviks socken och Hammarkinds

härad af Östergötlands län, hvilken kungsladugård påförts kungslott

åren 1645 och 1699, äfvensom kungs- och vattenlotter af fiske i Slätbaken

vid den sist förrättade skattläggningen af den 29 och 30 augusti

1727, vid hvilken skattläggning, af kammarkollegium faststäld den 12

juli 1734, kungs- och vattenlotterna inberäknats i de räntor, som påförts

kungsladugården och numera af enskilde under frälsefrihet innehades;

samt att vid den anstälda arkivundersökningen i öfrigt icke anträffats

något fiske, der kronan haft sig kungs- och vattulotter förbehållna.

Arrendatorerna af Bråborgs kungsgård, h vilka uppskattat kungsgårdens

andel i vinternotdrägten till 100 kronor årligen, hafva förklarat

sig vilja afstå den dem genom arrendekontraktet tillförsäkrade rätt till

berörda kungslott mot ett årligt afdrag å arrendesumman af nyssnämnda

belopp; och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har ansett, att

efterlåtandet af kungsgårdens ifrågavarande, med kungsgårdsarreudet af

ålder upplåtna fiskerätt vore egnad att främja fiskerinäringen i orten,

samt att berörda rätt på grund deraf syntes böra upphöra, dock först

efter nu löpande arrendeperiods utgång den 14 mars 1908.

I sitt ofvannämnda underdåniga utlåtande hafva embetsverken,

enär i afseende å den Bråborgs kungsgård tillkommande kungslott i

vinternotfisket i Bråviken väsentligen enahanda förhållanden syntes

ega rum som i afseende å den Schenäs kungsgård tillkommande kungslott

i samma fiske, hemstält, att, derest Eders Kongl. Maj:t funne skäl att

hos Riksdagen göra framställning om upphörande af sistnämnda rättighet,

enahanda framställning måtte göras äfven beträffande kungslotten

till Bråborgs kungsgård. Vid ärendets behandling hos embetsverken

voro likväl domänstyrelsens tre ledamöter af skiljaktig mening och

ansågo för sin del, att, då Bråborgs kungsgårds ifrågavarande rättighet

måste anses lagligen grundad samt någon olägenhet eller svårighet

för rättighetens uttagande icke hittills yppats eller rimligen kunde

ifrågakomma, skäl lika litet i detta fall som i fråga om den Schenäs

kungsgård tillhörande kungslott törefunnes för eftergift af kronans rätt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.

Af den i ärendet förebragta utredningen framgår, att den skatt

eller afgift, som under benämning kungs- och vattenlott uttages af dem,

som idka vinternotfiske i Bråviken, vid tiden för afgiftens tillkomst

haft sin grund allenast i den då gängse uppfattningen om kronans

eganderätt till skärgårdsfiskena. Någon af nämnda anledning tillkommen

skatt eller afgift utgår emellertid, såvidt kändt är, numera icke till

kronan af något annat skärgårdsfiske, och den omständigheten, att i

förevarande fall afgiftens uppbärande på grund af särskilda förhållanden

kommit att bindas vid två kronan tillhöriga egendomar och äfven tagits

i beräkning vid deras skattläggning, synes mig icke billigtvis böra

föranleda dertill, att de, som idka vinternotfiske i Bråviken, allt framgent

skola vara underkastade skyldighet att derför till kronan såsom egare

af dessa fastigheter utgöra afgift. Jag hemställer derföre, att Eders

Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,

att de Schenäs och Bråborgs kungsgårdar tillkommande andelar

af vinternotfisket i Bråviken må med den 14 mars 1899 upphöra,

med rätt för nuvarande arrendatorerna af nämnda kungsgårdar att i

ersättning för förmånens upphörande åtnjuta afdrag å arrendena med

etthundra kronor om året för hvardera kungsgården, dock att härigenom

icke sker någon rubbning i den fiskerätt, som på grund af kronans

jordeganderätt må kunna innehafvarne af kungsgårdarne tillkomma.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, deri statsrådets öfrige ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och

skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilagan litt.— vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Rettig.

t,

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1898:77 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upphörande af de Schenäs och Bråborgs kungsgårdar tillkommande andelar af vinternotfisket i Bråvike a1 i texten