Angående upphörande af de Schenäs och Braborgs kungsgårdar tillkommande andelar af vinternotfisket i Bråviken
1898-03-11 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1898:80, Angående upphörande af de Schenäs och Braborgs kungsgårdar tillkommande andelar af vinternotfisket i Bråviken
Dokumentets text
Kongl. Maj-.ts Isåd. Froposition N:o 80.
1
N:o 80.
tf \\ ivVo i t." V .v-. . 1'' :''Vo" • tA
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upphörande
af de Schenäs och Braborgs kungsgårdar tillkommande
andelar af vinternotfisket i Bråviken; gifven
Stockholms slott den 11 mars 1898.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva, _
att de Schenäs och Bråborgs kungsgårdar i Östergötlands län
tillkommande andelar af vinternotfisket i Bråviken må med den 14
mars 1899 upphöra, med rätt för nuvarande arrendatorer af nämnda
kungsgårdar att i ersättning för förmanens upphörande åtnjuta afdrag
å arrendena med etthundra kronor om året för hvardera kungsgården,
dock att härigenom icke sker någon rubbning i den fiskerätt, som
på grund af kronans jordeganderätt må kunna innehafvarne af kungsgårdarne
tillkomma.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Hans Wachtmeister.
Bih. till Riksd. Frot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 54 Käft.
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars
1898.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister.
Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister anförde i
underdånighet:
I en till Eders Kongl. Maj:t den 13 juli 1881 ingifven underdånig
ansökning hafva bruksegaren J. Sederholm å Näfveqvarn med flere
idkare af vinternotfiske efter strömming i Bråviken inom Östergötlands
län förmält, att, sedan konung Gustaf I i bref den 23 februari
1553 stadgat, att Kongl. Maj:t skulle för strömmingsfiske i Bråviken
i hvarje not hafva två lotter, en kungs- och en vattenlott, samt denna
kronans rätt sedermera öfverlåtits å den i Östra Husby socken och
Östkinds härad af nyssnämnda län vid Bråvikens södra strand belägna
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
Schenäs kungsgård, kammarkollegium, efter att hafva i afseende å
berörda fiske inhemtat yttranden från en häradsfogde och den vid
häradsrätten i orten tjenstgörande nämnden, hvilka intygat, att det
varit brukligt, att, då noten drogs på kungsgårdens eller kronoallmänningens
vatten, kungsgården bekomme både kungs- och vattenlotten,
hvaremot, då fisket skedde på frälsevatten, kungslotten tillfölle
kungsgården, men frälseegaren finge vattenlotten, genom bref den 25
oktober 1725 förklarat, att kungsgårdens dåvarande innehafvare skulle
njuta kungs- och vattentak, då noten drogs å kungsgårdens eller kronoallmänningens
vatten. På grund häraf hade, enligt hvad i den underdåniga
ansökningen uppgåfves, vid notdragning å kungsgårdens och
kronoallmänningens vatten fångsten sålunda fördelats, att, sedan en
viss qvantitet aftagits för körning och andra omkostnader, återstoden
lagts i trettio delar, af hvilka två trettiondedelar tillfallit Schenäs
kungsgård. På den inkomst, som genom andelen uti ifrågavarande
strömmingsfiske tillskyndades kungsgårdens arrendator, vore jemförelsevis
ringa samt flertalet af de personer, till ett antal af omkring etthundrafemtio,
hvilka vore sysselsatta med samma fiske, till största
delen saknade annan arbetsförtjenst under vintern, hafva sökandena
anhållit, att den dem åliggande skyldighet att till Schenäs kungsgård
erlägga kungs- och vattenlott af vinternotfiske efter strömming i Braviken
måtte vid utgången af den för kungsgården då gällande arreudeperiod
den 14 mars 1888 upphöra, till stöd för hvilken anhållan sökandena
jemväl andragit, att, då afgälden skulle utgå med viss andel i
fångsten, men efter sökandenas förmenande notegarne ej vore skyldige
att lemna uppgift om, huru mycket fisket inbringat, det vore förenadt
med stor svårighet för den, som skulle utkräfva afgälden, att förebringa
bevisning i berörda hänseende.
öfver denna underdåniga ansökning har på grund af nådig remiss
kammarkollegii dåvarande domänafdelning inhemtat yttranden från
kungsgårdens dåvarande arrendator, kronofogden i orten, vederbörande
fiskeriintendent och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet,
hvarefter den emellertid inrättade domänstyrelsen, som fått handlingarne
i ärendet till sig öfverlemnade, den 3 augusti 1883 afgifvit underdånigt
utlåtande.
I det af arrendatorn afgifna yttrandet omförmäles, att den årliga
inkomsten af ifrågavarande fiske, hvilket under åren 1880—1881 bedrifvits
med tolf större och mindre notar, derför kungs- och till eu
del vattenlotten tillkommit Schenäs kungsgård, uppginge till minst 200
kronor, då notegarne sjelfve finge bestämma värdet af kungsgårdens
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
lott, men måhända skulle fördubblas, om fångsten kunde noggrannt
kontrolleras, samt att öfverenskommelse träffats mellan fiskarena och
arrendatorn om ersättning för kungslotten med 15 kronor för hvarje
större samt 10 och minst 8 kronor för hvarje mindre not och lika för
vattenlotten, der sådan tillkomme kungsgården, hvarjemte arrendatorn
bestridt, att sökandena under den tid, han på grund af gällande
arrendekontrakt eller med begagnande af honom tillförsäkrad optionsrätt
komme att innehafva kungsgården, befriades från erläggande af
kungs- och vattenlott af ifrågavarande fiske, helst sökandena icke egde
det vatten, hvari fisket bedrefves, hvilket med högst få undantag
skedde utom skären och i den öppna hafsviken.
Kronofogden, Eders Kongl. Majrts befallningshafvande och domänstyrelsen
hafva sammanstämmande ansett de skäl, hvarpå den underdåniga
ansökningen grundats, icke vara af beskaffenhet att böra föranleda
bifall till densamma. Fiskeriintendenten, som häri instämt, bär likväl,
i betraktande deraf att vid öfriga skärgårdsfisken i riket, från hvilka
viss afgift till kronan fordom erlagts, sådan afgift för länge sedan upphört.
att utgå, ansett det kunna ifrågasättas, huruvida den kungsgården
tillkommande afgäld af strömmingsfisket i Bråviken, hvars bibehållande
syntes vara att tillskrifva den omständigheten, att kronan öfverlemnat
sin rätt i detta fall till enskild person, borde för all framtid utgå och
detta fiske sålunda betraktas såsom kronans enskilda fiske eller om
icke afgälden, hvad beträffade vinternotfisket i öppna hafsviken utom
kungsgårdens landgrund, vid blifvande utarrendering af kungsgården
kunde efterskänkas eller utgå i en annan form än hittills.
Schenäs kungsgård har sedermera enligt ett den 25 februari 1887
afslutadt arrendekontrakt blifvit af domänstyrelsen ånyo utarrenderad
för en tid af tjugu år från midfastan 1888 med skyldighet för arrendatorn
att, derest den med arrendet upplåtna kungslotten af vinternotfisket
i Bråviken under arrendetiden komme att upphöra, underkasta
sig sådant mot en nedsättning i arrendeafgiften af 100 kronor årligen.
Genom nådig remiss den 3 oktober 1883 anbefaldes kammarkollegium
att afgifva underdånigt utlåtande i ärendet; och har kollegium,
som för vinnande af ytterligare upplysningar rörande tillkomsten af
och grunden för den kungsgården tillkommande andel af ifrågavarande
fiske låtit verkställa undersökning af de i kammararkivet befintliga
räkenskaper och handlingar, i underdånig skrifvelse den 31 december
1888, med öfverlemnande af instrumentet öfver berörda undersökning,
anfört, hurusom deråt inhemtades, att kronan först år 1554 haft någon
inkomst af vinternot.fiske efter strömming i Bråviken; att denna inkomst
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
i 1555 års räkenskaper uttryckligen angåfves hafva utgjorts af två
lotter i hvarje not; att af de följande räkenskaperna, såvidt de funnes
i behåll, somliga upptoge en eller två kronolotter af berörda fiske,
medan åter i andra uppgift saknades i berörda afseende eller ock, såsom
i 1679 års räkenskap anmärktes, att någon kungslott af vinternotfiske
det året icke fallit till följd deraf att någon is icke funnits i
Bråviken; att den af kungslotten i vinternotfisket härflytande inkomst
redan tidigt börjat att i räkenskaperna upptagas vid Schenäs kungsgård
; samt att slutligen vid kungsgårdens skattläggning den 1 augusti
1694 kungslotten af vinternotfisket uppskattats till % tunna strömming
eller dess värde efter kronovärderingen 2 d:r s:mt, hvilket räntebelopp
sammanräknats med gårdens öfriga herrligheter till den gården påförda
ränta 187 d:r 24 öre s:mt.
Då, enligt hvad af berörda undersökning framginge, kronan först
år 1554 erhållit någon inkomst af vinternotfisket i Bråviken och i 1555
års räkenskaper uttryckligen angåtves, att kronan hade två lotter i
hvarje not, syntes det kollegium vara otvifvelaktigt, att, såsom i ansökningshandlingarne
äfven erinrades, kronans ifrågavarande inkomst grundade
sig på ett konung Gustaf I:s bref, dateradt Stäkeborg den 23
februari 1553, deri konungen anbefalde Jören Ericsson (Gyllenstierna),
hvilken haft skärgården i förläning, att handla med allmogen i skärgården,
att konungen måtte bekomma der någon undsättning med fisk
så väl som annorstädes, dervid konungen förmälde sig flerstädes i skärgårdarna
hafva två lotter i hvar not, som vore en konungs- och en
vattenlott, och att han gerna der ville hafva samma vilkor, samt att
ifrågavarande inkomst, ehuru under tidernas lopp fästad vid en viss
egendom och äfven tagen i beräkning vid dess skattläggning, således
ursprungligen endast grundade sig derpå, att en kronans regalrätt här
fått göra sig gällande. Vid sådant förhållande och då vid ifrågavarande
rättighets utöfvande förvecklingar åt betänklig art mellan fiskarena och
rättighetens innehafvare svårligen skulle kunna helt och hållet undvikas,
hade det synts kollegium, som borde den ilrågavarande afgiften
lämpligen kunna upphöra, helst derigenom icke skulle lör kronan uppkomma
större förlust än 100 kronor årligen; och har kollegium derföre
för sin del hemstält, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t skulle finna skål
hos Riksdagen göra framställning derom, att den Schenäs kungsgård
hittills tillkommande andel af vinternotfisket i Bråviken måtte upphöra
och således i afseende å sättet och vilkoren för sådant fiskes bedrifvande
uti ifrågavarande vattendrag ingå andra bestämmelser ega tillämp
-
6 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 80.
likhet än sadana, som i afseende å dylikt fiske vid Saltsjöns stränder
i allmänhet vore gällande.
Med anledning af hvad kollegium sålunda anfört och hemstält
och sedan upplyst blifvit, att kungslott af vinternotdrägt i Bråviken
äfven tillkomme den i Dagsbergs socken och Lösings härad af Östergötlands
län belägna Bråborgs kungsgård, samt att nämnda rättighet i
gällande arrendekontrakt af den 11 februari 1887 upplåtits åt kungsgårdens
arrendator, anmodade genom skrifvelse den 31 januari 1891
dåvarande chefen för finansdepartementet kammarkollegium och domänstyrelsen
att, efter behörig utredning och vederbörandes hörande, till
Eders Kongl. Maj:t inkomma med yttrande, huruvida skäl förefunnes
för att jemväl den Bråborgs kungsgård tillkommande kungslott af vinternotdrägt
i Bråviken måtte upphöra, och i sammanhang dermed upplysa,
huruvida kungs- och vattenlott fortfarande vore kronan förbehållen
jemväl i något annat fiske än nu ifrågavarande, samt, der så funnes
vara förhållandet, yttra sig, huruvida densamma skäligen kunde och
borde upphöra.
Till åtlydnad häraf har kammarkollegium låtit verkställa utredning
i kammararkivet beträffande tillkomsten af berörda, Bråborgs kungsgård
tillhörande rättighet äfvensom huruvida upplysning kunde vinnas i fråga
om kronan möjligen i öfrigt förbehållen kungs- och vattenlott i annat
fiske, hvarefter embetsverken, med öfverlemnande af det utafkammararkivarien
i ärendet afgifna memorial jemte åtföljande bilagor samt inhemtade
yttranden från kungsgårdens arrendatorer och Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i länet, den 17 december 1897 afgifvit
underdånigt utlåtande.
Af kammararkivariens berörda memorial inhemtas, att konung
Gustaf I den 8 februari 1530 aflåtit ett öppet bref till östgötarne,
som hade fiske i Bråviken, med förständigande att lemna konungen
en lott i hvarje not; att i 1545 års räkenskaper, hvilka vore de äldsta
bevarade, berörda lott funnes debiterad under benämning konungslott;
att, efter det i ofvan omförmälda nådiga bref af den 23 februari
1553 föreskrifvits, att tva lotter i hvarje not, en konungs- och en
vattenlott, skulle utgå, i räkenskaperna till en början fortfarande redovisats
endast en lott, men vid slutet af 1500- och början af 1600- talet två eller tre lotter; att från början af 1600-talet till år 1690 några
kungs- och vattenlotter ej funnes upptagna, af skäl att Bråborgs kungsgård
till en början genom kontrakt den 9 februari 1623 utarrenderats
och derefter försålts till pfaltzgrefven Johan Casimir enligt kammarkollegii
salubref den sista november 1631, hvarefter gården ärfdes af
7
Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 80.
konung Carl X Gustaf, som den 27 april 1654 donerade densamma till
pfaltzgrefven Adolf Johan; att, sedan gården blifvit till kronan indragen,
kungslott åter funnes redovisad år 1690; att vid kungsgårdens skattläggning
den 21 juli 1696 kungs- och vattenlotterna af vinternotfisket
uppskattats till ett värde af 10 daler silfvermynt; att kronan egt sådan
inkomst, hvarom här vore fråga, dels af Nyköpings slott och ladugårdar
åren 1577—1619, hvarefter den syntes hafva upphört, och dels af
Stegeborgs södra kungsladugård i Skällviks socken och Hammarkinds
härad af Östergötlands län, hvilken kungsladugård påförts kungslott
åren 1645 och 1699, äfvensom kungs- och vattenlotter af fiske i Slätbaken
vid den sist förrättade skattläggningen af den 29 och 30 augusti
1727, vid hvilken skattläggning, af kammarkollegium faststäld den 12
juli 1734, kungs- och vattenlotterna inberäknats i de räntor, som påförts
kungsladugården och numera af enskilde under frälsefrihet innehades;
samt att vid den anstälda arkivundersökningen i öfrigt icke anträffats
något fiske, der kronan haft sig kungs- och vattulotter förbehållna.
Arrendatorerna af Bråborgs kungsgård, h vilka uppskattat kungsgårdens
andel i vinternotdrägten till 100 kronor årligen, hafva förklarat
sig vilja afstå den dem genom arrendekontraktet tillförsäkrade rätt till
berörda kungslott mot ett årligt afdrag å arrendesumman af nyssnämnda
belopp; och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har ansett, att
efterlåtandet af kungsgårdens ifrågavarande, med kungsgårdsarreudet af
ålder upplåtna fiskerätt vore egnad att främja fiskerinäringen i orten,
samt att berörda rätt på grund deraf syntes böra upphöra, dock först
efter nu löpande arrendeperiods utgång den 14 mars 1908.
I sitt ofvannämnda underdåniga utlåtande hafva embetsverken,
enär i afseende å den Bråborgs kungsgård tillkommande kungslott i
vinternotfisket i Bråviken väsentligen enahanda förhållanden syntes
ega rum som i afseende å den Schenäs kungsgård tillkommande kungslott
i samma fiske, hemstält, att, derest Eders Kongl. Maj:t funne skäl att
hos Riksdagen göra framställning om upphörande af sistnämnda rättighet,
enahanda framställning måtte göras äfven beträffande kungslotten
till Bråborgs kungsgård. Vid ärendets behandling hos embetsverken
voro likväl domänstyrelsens tre ledamöter af skiljaktig mening och
ansågo för sin del, att, då Bråborgs kungsgårds ifrågavarande rättighet
måste anses lagligen grundad samt någon olägenhet eller svårighet
för rättighetens uttagande icke hittills yppats eller rimligen kunde
ifrågakomma, skäl lika litet i detta fall som i fråga om den Schenäs
kungsgård tillhörande kungslott törefunnes för eftergift af kronans rätt.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
Af den i ärendet förebragta utredningen framgår, att den skatt
eller afgift, som under benämning kungs- och vattenlott uttages af dem,
som idka vinternotfiske i Bråviken, vid tiden för afgiftens tillkomst
haft sin grund allenast i den då gängse uppfattningen om kronans
eganderätt till skärgårdsfiskena. Någon af nämnda anledning tillkommen
skatt eller afgift utgår emellertid, såvidt kändt är, numera icke till
kronan af något annat skärgårdsfiske, och den omständigheten, att i
förevarande fall afgiftens uppbärande på grund af särskilda förhållanden
kommit att bindas vid två kronan tillhöriga egendomar och äfven tagits
i beräkning vid deras skattläggning, synes mig icke billigtvis böra
föranleda dertill, att de, som idka vinternotfiske i Bråviken, allt framgent
skola vara underkastade skyldighet att derför till kronan såsom egare
af dessa fastigheter utgöra afgift. Jag hemställer derföre, att Eders
Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,
att de Schenäs och Bråborgs kungsgårdar tillkommande andelar
af vinternotfisket i Bråviken må med den 14 mars 1899 upphöra,
med rätt för nuvarande arrendatorerna af nämnda kungsgårdar att i
ersättning för förmånens upphörande åtnjuta afdrag å arrendena med
etthundra kronor om året för hvardera kungsgården, dock att härigenom
icke sker någon rubbning i den fiskerätt, som på grund af kronans
jordeganderätt må kunna innehafvarne af kungsgårdarne tillkomma.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deri statsrådets öfrige ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och
skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den
lydelse, bilagan litt.— vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Hjalmar Rettig.
t,
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1898:77 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upphörande af de Schenäs och Bråborgs kungsgårdar tillkommande andelar af vinternotfisket i Bråvike a1 i texten