Angående rätt för beväringsman, som utan eget förvållande blifvit urståndsatt att vapenöfvas hela den lagstadgade öfningstiden, att utfå dag aflöning för tjenstgöring stiden
7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1899:11, Angående rätt för beväringsman, som utan eget förvållande blifvit urståndsatt att vapenöfvas hela den lagstadgade öfningstiden, att utfå dag aflöning för tjenstgöring stiden
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
1
N:o 11.
Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
rätt för beväringsman, som utan eget förvållande blifvit
urståndsatt att vapenöfvas hela den lagstadgade öfningstiden,
att utfå dag aflöning för tjenstgöring stiden; gifven
Stockholms slott den 30 December 1898.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgifva,
att, derest beväringsman aflider eller förklaras oförmögen till vidare
krigstjenst eller i allmänhet utan eget förvållande urståndsättes att vapenöfvas
hela den lagstadgade öfningstiden, skall vid afslutandet af de
vapenöfningar, under hvilka beväringsmannen aflidit eller blifvit frikallad
från värnpligtens vidare fullgörande, eller, derest han mellan
vapenöfningar aflidit eller utan eget förvållande urståndsätta att vapenöfvas,
vid slutet af de öfningar, som följa näst derefter, den af honom
intjenta, för insättning i postsparbanken afsedda dagaflöning i.nämnda
bank insättas, för att beväringsmannen eller hans rättsinnehafvare tillhandahållas
i samma ordning, som för dylika af de värnpligtige intjenta
medel i allmänhet är föreskrifvet; dock att från denna förmåns åtnjutande
uteslutes den beväringsman, hvilken vid eller före den i § 105
af inskrifningsförordningen bestämda första efterbesigtning blifvit kasserad.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
Axel Rappe.
* t , »
Bih. till Riksd. Prot. 1800. 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft. (N:o 11).
1
2
Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott
den 30 December 1898.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claéson,
Dyrssen.
Departementschefen statsrådet friherre Rappe föredrog i underdånighet:
Departementschefen
anförde härefter i underdånighet:
»Uti sin den 13 sistlidne Maj till Eders Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse
angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel
har Riksdagen, på anförda skäl, anhållit, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes låta verkställa utredning, huruvida och under hvilka vilkor beväringsman,
som utan eget förvållande blifvit urståndsatt att vapenöfvas
hela den lagstadgade öfningstiden, må kunna berättigas att af intjent
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
dag-aflöning utfå de 30 öre per dag, hvilka, i fall öfningen fortgått i
90 dagar, skolat för beväringsmannens räkning i postsparbanken insättas,
samt derefter till Riksdagen inkomma med det förslag i ämnet, hvartill
förhållandena kunde föranleda.
Sedan Eders Kongl. Maj:t med anledning häraf anbefalt annéförvaltningen
å intendents- och civila departementen att verkställa den
af Riksdagen sålunda begärda utredning äfvensom att dermed jemte
förslag till de förändrade föreskrifter i ämnet, som af utredningen kunde
påkallas, till Eders Kongl. Magt inkomma, har arméförvaltningen, till
åtlydnad af denna nådiga befallning, uti skrifvelse af den 18 nästlidne November
underdånigt utlåtande i ämnet afgifvit samt dervid anfört hufvudsakligen
följande.
Enligt skrifvelse den 26 November 1892 hade Riksdagen, som ansett
någon höjning i aflöningsförmånerna för den värnpligtige icke
opåkallad för beredande åt honom af någon ersättning för den rubbning
i hans verksamhet, som en öfningstid af 90 dagar kunde anses
medföra, anvisat nödiga medel för ökande af beväringsmanskapets dagaflöning
till 50 öre för öfningsdag, hvaraf 20 öre borde kontant utbetalas
till den värnpligtige, men återstoden vid fullgjorda beväringsöfningar
insättas å postsparbanksbok; och vore i öfverensstämmelse med
denna Riksdagens skrifvelse erforderliga bestämmelser i ämnet af Kongl.
Maj:t meddelade dels i § 112 mom. 2 af nådiga förordningen den 22
December 1892 angående inskrifning och redovisning af värnpligtige
samt deras tjenstgöring m. m., dels ock genom kongl. kungörelsen den
9 Juni 1893 angående utbetalning af den beväringsmän för tjenstgöring
under de årliga vapenöfningarne tillkommande dagaflöning in. m.
Enligt dessa hittills gällande bestämmelser hade, för utfående af
den del af de värnpligtiges intjenta dagaflöning, som vore afsedd att
insättas i postsparbanken, fordrats den värnpligtiges utbildning under
hela den i värnpligtslagen stadgade tid af. 90 dagar. Genom kongl.
brefvet den 30 December 1893 vore visserligen medgifvet att utbetala
intjent, för insättning i postsparbanken afsedd dagaflöning till sådan
beväringsman, som efter fullgjorda första årets beväringsöfningar vunnit
anställning vid stammen, men detta medgifvande hade dock lemnats
endast under förbehåll, att dylik utbetalning finge ega rum först sedan
beväringsmannen vid stammen undergått så lång tids militär utbildning,
som, enligt gällande bestämmelser, motsvarade andra årets tjenstgöring
enligt värnpligtslagen. Vid pröfning af de underdåniga framställningar,
som tid efter annan till Kongl. Maj:t ingifvits om utbekommande
af sådan till insättning i postsparbanken afsedd dagaflöning,
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
som intjents af beväringsmän, hvilka före fullgjorda vapenöfningar af
en eller annan anledning befriats från värnpligtens vidare fullgörande
eller hvilka före afslutade öfningar aflidit, hade deremot Kongl. Makt
icke i något fall funnit berörda framställningar kunna vinna afseende.
Enär en fullt exakt uppgift öfver antalet af de beväringsmän, som
under senare åren blifvit kasserade vid efterbesigtning, samt sammanlagda
beloppet af den utaf dessa beväringsmän intjenta, för insättning
i postsparbanken afsedda dagaflöning, enligt arméförvaltningens åsigt,
endast kunde åstadkommas genom en utredning af den omfattning, som
näppeligen stode i rimligt förhållande till den föreliggande frågans betydelse,
hade arméförvaltningen, för beräknandet af de kostnader, som
komme att föranledas af ett medgifvande i det af Riksdagen antydda
syfte, lagt till grund de siffror, hvilka uti ifrågavarande hänseende
funnes intagna å tab. 12 i den statistik rörande de värnpligtige åren
1887—1897, som enligt officiela uppgifter utarbetats inom generalstabens
militärstatistiska afdelning. Enligt en vid förenämnda tabell
tecknad not hade emellertid berörda uppgifter icke varit fullständiga,
hvadan i nämnda tabell antalet af de vid efterbesigtning kasserade
endast upptagits för infanteriet under åren 1894—1896. Medeltalet af
de under denna tid sålunda kasserade uppginge för första klassen till
724 och för andra klassen till 64.
Med anledning af dessa omständigheter hade arméförvaltningen
ansett sig böra förutsätta antalet af de efter påbörjade vapenöfningar
kasserade värnpligtige uppgå till 1,000 under första och 90 under
andra ölningsåret. Enligt § 105 i inskrifningsförordningen skulle,
under vapenöfning med första beväringsklassen två till tre veckor efter
öfningarnes början samt sedermera, när omständigheterna sådant påkallade,
ej mindre än under vapenöfning med andra klassen, särskild
läkarebesigtning anställas å de beväringsmän, hvilkas kroppsutveckling
icke motsvarat de fordringar, öfningarne stält på dem, och syntes på
grund af dessa föreskrifter med fog kunna antagas, att de beväringsmän,
som under första öfningsåret kasserades, i regeln ej vapenöfvats
mer än omkring 20 dagar, hvaremot tjenstgöringstiden för de under
andra året kasserade kunde förutsättas uppgå till högst 78 dagar, eller
68 dagar under första och 10 dagar under andra årets vapenöfningar.
De af dessa beväringsmän under angifvet antal dagar intjenta, för insättning
i postsparbanken afsedda medel skulle alltså uppgå till följande
Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
5
af 1,000 man under 20 dagar å 30 öre
d 90 » » 78 » » » »
.............. kronor 6,000
.............. » 2,106
Summa kronor 8,106
Härvid ville emellertid arméförvaltningen i underdånighet erinra,
att den ökade dagaflöningen beviljats såsom en ersättning för den
rubbning i de värnpligtiges verksamhet, som förorsakats genom det år
1892 fattade beslutet om utsträckning af de värnpligtiges vapenöfningar,
och att det sålunda kunde ifrågasättas,-huruvida värnpligtig, hvars
öfningstid icke öfverskrede den före år 1892 stadgade, billigtvis borde
ega några anspråk på utfående af den för insättning i postsparbanken
afsedda delen af dagaflöningen, helst dylik beväringsman genom befrielsen
från värnpligtens vidare fullgörande kunde anses hafva vunnit
en lindring i uppfyllandet af medborgerliga pligter, som mer än motsvarade
mistningen af den högre dagaflöningen. För vinnande af
en allmängiltig, för en hvar lätt begriplig norm för utbetalandet af nu
ifrågakomna del af de värnpligtiges dagaflöning, derest Kongl. Maj:t
skulle pröfva skäligt utfärda föreskrifter i den af Riksdagen antydda
riktning, torde dock, enligt arméförvaltningens förmenande, dessa föreskrifter
böra så affattas, att endast värnpligtig, som vid eller före den
i § 105 af inskrifnings förordningen bestämda första efterbesigtning
blefve kasserad, skulle gå förlustig den för insättning i postsparbanken
afsedda delen af dagaflöningen.
Då det kunde antagas, att endast undantagsvis värnpligtig, som
icke kasserats inom den i § 105 af inskrifningsförordningen angifna
tid af 2 till 3 veckor efter öfningarnes början, blefve längre fram under
samma möte på grund af förnyad besigtning kasserad, skulle alltså,
derest det af arméförvaltningen nu antydda åskådningssätt blefve i
nåder gilladt, den ofvan beräknade utgiftssumman, 6,000 kronor, till
största delen komma att bortfalla, samt förhöjd utgift för godtgörande
af nu ifrågakomna, hittills innehållna del af de värnpligtiges dagaflöning
endast böra beräknas för sådana värnpligtige, som i sin helhet
fullgjort första men endast en del af andra årets vapenöfningar. Enär
uti anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar inberäknats kostnad
för dagaflöning till 23,600 man värnpligtige under 90 dagar å 50 öre
för tj Botgöringsdag samt enligt ofvan åberopade statistik de värnpligtige,
som vid hären instält sig till vapenöfning, uppgått i medeltal
till 23,622 under första och till 21,577 under andra årets vapenöfningar,
torde å anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar tillgång redan
kunna anses vara beredd till bestridande af de utgifter, som kunde
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
föranledas af en föreskrift i nu ifrågasatt riktning, äfven om detta medgifvande
konime att lemnas i hela den utsträckning, hvartill Riksdagens
ifrågavarande framställning tilläfventyrs gåfve anledning.
Beträffande de föreskrifter, hvilka, derest Kongl. Magt skulle
pröfva skäligt utfärda bestämmelser i det af Riksdagen antydda syfte,
kunde vara erforderliga i fråga om den intjenta dagaflöningens utbetalande,
funne sig arméförvaltningen böra i underdånighet föreslå ett
stadgande af innehåll, att intjent dagaflöning, afsedd till insättning i
postsparbanken, skulle för beväringsman, som aflede eller förklarades oförmögen
till vidare krigstjenst eller som i allmänhet utan eget förvållande
urståndsatts att vapenöfvas hela den lagstadgade öfningstiden, vid afslutandet
af det års vapenöfningar, hvarunder beväringsmannen aflidit
eller blifvit frikallad från värnpligtens vidare fullgörande, i nämnda
bank insättas, för att i stadgad ordning beväringsmannen eller hans
rättsinnehafvare tillhandahållas.
Om än bestämmelserna rörande dagaflöning åt beväringsmän äro
af sådan natur, att de böra restriktivt tillämpas, så torde dock det
vara med billighet öfverensstämmande, att beväringsman, som utan eget
förvållande blifvit urståndsatt att vapenöfvas hela den lagstadgade
öfningstiden, må utfå oafkortad dagaflöning för den tid, han densamma
intjent, men anser jag, på de af arméförvaltningen här ofvan anförda
skäl, att från denna förmåns åtnjutande bör uteslutas den, hvilken under
första öfningstiden förklarats oduglig till krigstjenst och med anledning
deraf blifvit befriad från vidare vapenöfning.
På grund häraf får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att, derest beväringsman
aflider eller förklaras oförmögen till vidare krigstjenst eller i allmänhet
utan eget förvållande urståndsättes att vapenöfvas hela den lagstadgade
öfningstiden, skall vid afslutandet, af de vapenöfningar, under hvilka
beväringsmannen aflidit eller blifvit frikallad från värnpligtens vidare
fullgörande, eller, derest han mellan vapenöfningar aflidit eller utan
eget förvållande urståndsatts att vapenöfvas, vid slutet af de öfningar,
som följa näst derefter, den af honom intjenta, för insättning i postsparbanken
afsedda dagaflöning i nämnda bank insättas, för att beväringsmannen
eller hans rättsinnehafvare tillhandahållas i samma
ordning, som för dylika af de värnpligtige intjenta medel i allmänhet
är föreskrifvet; dock att från denna förmåns åtnjutande uteslutes den
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
beväringsman, hvilken vid eller före den i § 105 af inskrifningsförordningen
bestämda första efterbesigtning blifvit, kasserad.»
Till denna departementschefens framställningtäcktes
Hans Maj:t Konungen, uppå underdånig tillstyrkan
af statsrådets öfrige ledamöter, lemna nådigt
bifall; och skulle proposition i ämnet, sådan den finnes
detta protokoll bilagd, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Emil Nordblom.
I
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1899:5 Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under ri/csstatens fjerde hufvudtitel, innefattande anslagen till landtförsvaret. s. 86 i texten