Sök i Ratio Lex

Angående rätt för beväringsman, som utan eget förvållande blifvit urståndsatt att vapenöfvas hela den lagstadgade öfningstiden, att utfå dag aflöning för tjenstgöring stiden

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1899:11, Angående rätt för beväringsman, som utan eget förvållande blifvit urståndsatt att vapenöfvas hela den lagstadgade öfningstiden, att utfå dag aflöning för tjenstgöring stiden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

1

N:o 11.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående

rätt för beväringsman, som utan eget förvållande blifvit

urståndsatt att vapenöfvas hela den lagstadgade öfningstiden,

att utfå dag aflöning för tjenstgöring stiden; gifven

Stockholms slott den 30 December 1898.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen medgifva,

att, derest beväringsman aflider eller förklaras oförmögen till vidare

krigstjenst eller i allmänhet utan eget förvållande urståndsättes att vapenöfvas

hela den lagstadgade öfningstiden, skall vid afslutandet af de

vapenöfningar, under hvilka beväringsmannen aflidit eller blifvit frikallad

från värnpligtens vidare fullgörande, eller, derest han mellan

vapenöfningar aflidit eller utan eget förvållande urståndsätta att vapenöfvas,

vid slutet af de öfningar, som följa näst derefter, den af honom

intjenta, för insättning i postsparbanken afsedda dagaflöning i.nämnda

bank insättas, för att beväringsmannen eller hans rättsinnehafvare tillhandahållas

i samma ordning, som för dylika af de värnpligtige intjenta

medel i allmänhet är föreskrifvet; dock att från denna förmåns åtnjutande

uteslutes den beväringsman, hvilken vid eller före den i § 105

af inskrifningsförordningen bestämda första efterbesigtning blifvit kasserad.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Axel Rappe.

* t , »

Bih. till Riksd. Prot. 1800. 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft. (N:o 11).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott

den 30 December 1898.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Departementschefen statsrådet friherre Rappe föredrog i underdånighet:
Departementschefen

anförde härefter i underdånighet:

»Uti sin den 13 sistlidne Maj till Eders Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse

angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel

har Riksdagen, på anförda skäl, anhållit, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes låta verkställa utredning, huruvida och under hvilka vilkor beväringsman,

som utan eget förvållande blifvit urståndsatt att vapenöfvas

hela den lagstadgade öfningstiden, må kunna berättigas att af intjent

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

dag-aflöning utfå de 30 öre per dag, hvilka, i fall öfningen fortgått i

90 dagar, skolat för beväringsmannens räkning i postsparbanken insättas,

samt derefter till Riksdagen inkomma med det förslag i ämnet, hvartill

förhållandena kunde föranleda.

Sedan Eders Kongl. Maj:t med anledning häraf anbefalt annéförvaltningen

å intendents- och civila departementen att verkställa den

af Riksdagen sålunda begärda utredning äfvensom att dermed jemte

förslag till de förändrade föreskrifter i ämnet, som af utredningen kunde

påkallas, till Eders Kongl. Magt inkomma, har arméförvaltningen, till

åtlydnad af denna nådiga befallning, uti skrifvelse af den 18 nästlidne November

underdånigt utlåtande i ämnet afgifvit samt dervid anfört hufvudsakligen

följande.

Enligt skrifvelse den 26 November 1892 hade Riksdagen, som ansett

någon höjning i aflöningsförmånerna för den värnpligtige icke

opåkallad för beredande åt honom af någon ersättning för den rubbning

i hans verksamhet, som en öfningstid af 90 dagar kunde anses

medföra, anvisat nödiga medel för ökande af beväringsmanskapets dagaflöning

till 50 öre för öfningsdag, hvaraf 20 öre borde kontant utbetalas

till den värnpligtige, men återstoden vid fullgjorda beväringsöfningar

insättas å postsparbanksbok; och vore i öfverensstämmelse med

denna Riksdagens skrifvelse erforderliga bestämmelser i ämnet af Kongl.

Maj:t meddelade dels i § 112 mom. 2 af nådiga förordningen den 22

December 1892 angående inskrifning och redovisning af värnpligtige

samt deras tjenstgöring m. m., dels ock genom kongl. kungörelsen den

9 Juni 1893 angående utbetalning af den beväringsmän för tjenstgöring

under de årliga vapenöfningarne tillkommande dagaflöning in. m.

Enligt dessa hittills gällande bestämmelser hade, för utfående af

den del af de värnpligtiges intjenta dagaflöning, som vore afsedd att

insättas i postsparbanken, fordrats den värnpligtiges utbildning under

hela den i värnpligtslagen stadgade tid af. 90 dagar. Genom kongl.

brefvet den 30 December 1893 vore visserligen medgifvet att utbetala

intjent, för insättning i postsparbanken afsedd dagaflöning till sådan

beväringsman, som efter fullgjorda första årets beväringsöfningar vunnit

anställning vid stammen, men detta medgifvande hade dock lemnats

endast under förbehåll, att dylik utbetalning finge ega rum först sedan

beväringsmannen vid stammen undergått så lång tids militär utbildning,

som, enligt gällande bestämmelser, motsvarade andra årets tjenstgöring

enligt värnpligtslagen. Vid pröfning af de underdåniga framställningar,

som tid efter annan till Kongl. Maj:t ingifvits om utbekommande

af sådan till insättning i postsparbanken afsedd dagaflöning,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

som intjents af beväringsmän, hvilka före fullgjorda vapenöfningar af

en eller annan anledning befriats från värnpligtens vidare fullgörande

eller hvilka före afslutade öfningar aflidit, hade deremot Kongl. Makt

icke i något fall funnit berörda framställningar kunna vinna afseende.

Enär en fullt exakt uppgift öfver antalet af de beväringsmän, som

under senare åren blifvit kasserade vid efterbesigtning, samt sammanlagda

beloppet af den utaf dessa beväringsmän intjenta, för insättning

i postsparbanken afsedda dagaflöning, enligt arméförvaltningens åsigt,

endast kunde åstadkommas genom en utredning af den omfattning, som

näppeligen stode i rimligt förhållande till den föreliggande frågans betydelse,

hade arméförvaltningen, för beräknandet af de kostnader, som

komme att föranledas af ett medgifvande i det af Riksdagen antydda

syfte, lagt till grund de siffror, hvilka uti ifrågavarande hänseende

funnes intagna å tab. 12 i den statistik rörande de värnpligtige åren

1887—1897, som enligt officiela uppgifter utarbetats inom generalstabens

militärstatistiska afdelning. Enligt en vid förenämnda tabell

tecknad not hade emellertid berörda uppgifter icke varit fullständiga,

hvadan i nämnda tabell antalet af de vid efterbesigtning kasserade

endast upptagits för infanteriet under åren 1894—1896. Medeltalet af

de under denna tid sålunda kasserade uppginge för första klassen till

724 och för andra klassen till 64.

Med anledning af dessa omständigheter hade arméförvaltningen

ansett sig böra förutsätta antalet af de efter påbörjade vapenöfningar

kasserade värnpligtige uppgå till 1,000 under första och 90 under

andra ölningsåret. Enligt § 105 i inskrifningsförordningen skulle,

under vapenöfning med första beväringsklassen två till tre veckor efter

öfningarnes början samt sedermera, när omständigheterna sådant påkallade,

ej mindre än under vapenöfning med andra klassen, särskild

läkarebesigtning anställas å de beväringsmän, hvilkas kroppsutveckling

icke motsvarat de fordringar, öfningarne stält på dem, och syntes på

grund af dessa föreskrifter med fog kunna antagas, att de beväringsmän,

som under första öfningsåret kasserades, i regeln ej vapenöfvats

mer än omkring 20 dagar, hvaremot tjenstgöringstiden för de under

andra året kasserade kunde förutsättas uppgå till högst 78 dagar, eller

68 dagar under första och 10 dagar under andra årets vapenöfningar.

De af dessa beväringsmän under angifvet antal dagar intjenta, för insättning

i postsparbanken afsedda medel skulle alltså uppgå till följande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

5

af 1,000 man under 20 dagar å 30 öre

d 90 » » 78 » » » »

.............. kronor 6,000

.............. » 2,106

Summa kronor 8,106

Härvid ville emellertid arméförvaltningen i underdånighet erinra,

att den ökade dagaflöningen beviljats såsom en ersättning för den

rubbning i de värnpligtiges verksamhet, som förorsakats genom det år

1892 fattade beslutet om utsträckning af de värnpligtiges vapenöfningar,

och att det sålunda kunde ifrågasättas,-huruvida värnpligtig, hvars

öfningstid icke öfverskrede den före år 1892 stadgade, billigtvis borde

ega några anspråk på utfående af den för insättning i postsparbanken

afsedda delen af dagaflöningen, helst dylik beväringsman genom befrielsen

från värnpligtens vidare fullgörande kunde anses hafva vunnit

en lindring i uppfyllandet af medborgerliga pligter, som mer än motsvarade

mistningen af den högre dagaflöningen. För vinnande af

en allmängiltig, för en hvar lätt begriplig norm för utbetalandet af nu

ifrågakomna del af de värnpligtiges dagaflöning, derest Kongl. Maj:t

skulle pröfva skäligt utfärda föreskrifter i den af Riksdagen antydda

riktning, torde dock, enligt arméförvaltningens förmenande, dessa föreskrifter

böra så affattas, att endast värnpligtig, som vid eller före den

i § 105 af inskrifnings förordningen bestämda första efterbesigtning

blefve kasserad, skulle gå förlustig den för insättning i postsparbanken

afsedda delen af dagaflöningen.

Då det kunde antagas, att endast undantagsvis värnpligtig, som

icke kasserats inom den i § 105 af inskrifningsförordningen angifna

tid af 2 till 3 veckor efter öfningarnes början, blefve längre fram under

samma möte på grund af förnyad besigtning kasserad, skulle alltså,

derest det af arméförvaltningen nu antydda åskådningssätt blefve i

nåder gilladt, den ofvan beräknade utgiftssumman, 6,000 kronor, till

största delen komma att bortfalla, samt förhöjd utgift för godtgörande

af nu ifrågakomna, hittills innehållna del af de värnpligtiges dagaflöning

endast böra beräknas för sådana värnpligtige, som i sin helhet

fullgjort första men endast en del af andra årets vapenöfningar. Enär

uti anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar inberäknats kostnad

för dagaflöning till 23,600 man värnpligtige under 90 dagar å 50 öre

för tj Botgöringsdag samt enligt ofvan åberopade statistik de värnpligtige,

som vid hären instält sig till vapenöfning, uppgått i medeltal

till 23,622 under första och till 21,577 under andra årets vapenöfningar,

torde å anslaget till de värnpligtiges vapenöfningar tillgång redan

kunna anses vara beredd till bestridande af de utgifter, som kunde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

föranledas af en föreskrift i nu ifrågasatt riktning, äfven om detta medgifvande

konime att lemnas i hela den utsträckning, hvartill Riksdagens

ifrågavarande framställning tilläfventyrs gåfve anledning.

Beträffande de föreskrifter, hvilka, derest Kongl. Magt skulle

pröfva skäligt utfärda bestämmelser i det af Riksdagen antydda syfte,

kunde vara erforderliga i fråga om den intjenta dagaflöningens utbetalande,

funne sig arméförvaltningen böra i underdånighet föreslå ett

stadgande af innehåll, att intjent dagaflöning, afsedd till insättning i

postsparbanken, skulle för beväringsman, som aflede eller förklarades oförmögen

till vidare krigstjenst eller som i allmänhet utan eget förvållande

urståndsatts att vapenöfvas hela den lagstadgade öfningstiden, vid afslutandet

af det års vapenöfningar, hvarunder beväringsmannen aflidit

eller blifvit frikallad från värnpligtens vidare fullgörande, i nämnda

bank insättas, för att i stadgad ordning beväringsmannen eller hans

rättsinnehafvare tillhandahållas.

Om än bestämmelserna rörande dagaflöning åt beväringsmän äro

af sådan natur, att de böra restriktivt tillämpas, så torde dock det

vara med billighet öfverensstämmande, att beväringsman, som utan eget

förvållande blifvit urståndsatt att vapenöfvas hela den lagstadgade

öfningstiden, må utfå oafkortad dagaflöning för den tid, han densamma

intjent, men anser jag, på de af arméförvaltningen här ofvan anförda

skäl, att från denna förmåns åtnjutande bör uteslutas den, hvilken under

första öfningstiden förklarats oduglig till krigstjenst och med anledning

deraf blifvit befriad från vidare vapenöfning.

På grund häraf får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att, derest beväringsman

aflider eller förklaras oförmögen till vidare krigstjenst eller i allmänhet

utan eget förvållande urståndsättes att vapenöfvas hela den lagstadgade

öfningstiden, skall vid afslutandet, af de vapenöfningar, under hvilka

beväringsmannen aflidit eller blifvit frikallad från värnpligtens vidare

fullgörande, eller, derest han mellan vapenöfningar aflidit eller utan

eget förvållande urståndsatts att vapenöfvas, vid slutet af de öfningar,

som följa näst derefter, den af honom intjenta, för insättning i postsparbanken

afsedda dagaflöning i nämnda bank insättas, för att beväringsmannen

eller hans rättsinnehafvare tillhandahållas i samma

ordning, som för dylika af de värnpligtige intjenta medel i allmänhet

är föreskrifvet; dock att från denna förmåns åtnjutande uteslutes den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

beväringsman, hvilken vid eller före den i § 105 af inskrifningsförordningen

bestämda första efterbesigtning blifvit, kasserad.»

Till denna departementschefens framställningtäcktes

Hans Maj:t Konungen, uppå underdånig tillstyrkan

af statsrådets öfrige ledamöter, lemna nådigt

bifall; och skulle proposition i ämnet, sådan den finnes

detta protokoll bilagd, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Emil Nordblom.

I

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1899:5 Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under ri/csstatens fjerde hufvudtitel, innefattande anslagen till landtförsvaret. s. 86 i texten