Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse af §§ 5 och 6 regeringsformen

16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1899:21, Med förslag till ändrad lydelse af §§ 5 och 6 regeringsformen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.

1

N:o 21.

Kongl. Majits nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till ändrad lydelse af §§ 5 och 6 regeringsformen; gifven

Stockholms slott den 21 januari 1899.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill

Kongl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning

framlägga följande

Förslag

till ändrad lydelse af §§ 5 och 6 regeringsformen.

§ 5-

Statsrådet skall bestå af elfva ledamöter, bland hvilka Konungen

utnämne en att vara statsminister och statsrådets främste ledamot.

Dessa ega att alla i statsrådet förekommande ärenden öfvervara. Ej må

fader och son eller bröder på en gång vara ledamöter af statsrådet.

§ 6.

Af statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer och föredragande,

hvar för sitt departement, nemligen:

ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet;

en chef för justitiedepartementet;

en för landtförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för armén;

Bih. till Biksd. Prat. 1899. 1 Sarnl. 1 Afd. 16 Saft. (N:o 21.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

en för sjöförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för flottan;

en för civildepartementet;

en för jordbruksdepartementet;

en för finansdepartementet; samt

en för ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tre statsråden utan departement böra minst två hafva

förvaltat civil beställning.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

L. Annerstedt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

3

Utdrag af ''protokollet öfver civilärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 december 1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claeson,

Dyrssen.

47:o.

Föredragande departementschefen, statsrådet von Krusenstjerna

anmälde:

a) Riksdagens skrifvelse den 11 april 1893 i anledning af väckt

motion om ändrad lydelse af § 6 regeringsformen, i hvilken skrifvelse

Riksdagen uttalat sig för inrättandet af ett nytt statsdepartement för

kommunikationsanstalter, allmänna arbeten och handel;

b) Hushållningssällskapens år 1895 samlade ombuds underdåniga

framställning rörande framläggande af förslag till sådan ändring af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

gällande regeringsform, att ett särskildt departement för jordbruk och

dermed sammanhängande ärenden blefve inrättadt; samt

c) en af styrelsen för Sveriges allmänna handelsförening, å föreningens

vägnar, den 20 januari innevarande år afgifven underdånig

hemställan, att Kongl. Maj:t täcktes taga i förnyadt öfvervägande frågan

om inrättandet af ett särskildt statsdepartement för jordbruk, industri

och handel.

Härefter anförde statsrådet von Krusenstjerna följande:

Vid tre föregående tillfällen efter genomförandet år 1840 af den

nuvarande departementsindelningen hafva nådiga förslag till inrättandet

af ett nytt statsdepartement förelagts Riksdagen. År 1857 föreslogs

sålunda ett departement för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter,

år 1868 ett sådant för näringar och allmänna arbeten och år

1885 ett landtbruks-, industri- och handelsdepartement.

Behofvet af ett nytt statsdepartement är fortfarande lika oafvisligt,

som då dessa framställningar gjordes, och har om möjligt tilltagit i styrka.

Huru ärendenas antal oafbrutet ökats framgår af de statistiska

uppgifter rörande arbetsmängden inom civil-, finans- och ecklesiastikdepartementen

under den tid, den nuvarande departementsindelningen

egt bestånd, hvilka jag nu torde få meddela.

Jag har dervid företrädesvis fäst mig vid förhållandet de år, som

närmast föregått de tider, då nådiga framställningar till Riksdagen uti

nu ifrågavarande hänseende aflåtits.

De diariiförda målen utgjorde:

i Civil- i Finans- i Ecklesiastikdepartementet:

departementet: departementet:

år 1841 .................. 981 1,216 750

» 1856 ................ 1,741 1,341 1,209

)) 1867 .................. 1,389 1,573 1,892

» 1883 .................. 1,784 1,508 1,903

» 1897 .................. 2,286 1,991 2,147

Inom alla tre departementen förefinnes alltså en högst betydlig

ökning i göromålens mängd vid jemförelse med förhållandena vid tiden

för departementsindelningens genomförande. Sannolikt är denna ökning

i verkligheten ändå större, då på senare tider åtgärder vidtagits

för att i åtskilliga fall på ett nummer i diarierna sammanföra flera

mål, företrädesvis ansökningar, af gemensamt innehåll.

Men det är icke blott göromålens ständigt tillväxande mängd, som

föranledt framställningarna om nytt statsdepartement.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

De hafva ock lika mycket föranledts deraf att särskilt till ett

departements — civildepartementets — handläggning blifvit sammanförda

grupper af ärenden af sins emellan mycket olika beskaffenhet men alla

af den största vigt för samhällets utveckling. Fäster jag mig endast

vid de stora hufvudgrupperna af ärenden, så höra, såsom bekant, dit,

förutom landtregering och politi, frågor angående kommunikationsväsendet,

angående jordbruket och dess binäringar, angående industri och

handel. Ju mer olikartade de områden äro, hvilka ett departements

verksamhet har att omfatta, desto svårare måste det blifva för chefen

att kunna tillfredsställande uppfylla de fordringar, departementets alla

åligganden ställa på honom. Och denna svårighet växer naturligtvis

i samma mån de olika åliggandena med samhällslifvets utveckling ökas

i betydelse. Jag behöfver blott erinra om kommunikationsväsendet och

dess jätteutveckling från år 1840 — då icke några jernvägar i vårt land

ännu funnos — och till nuvarande tid.

Att man inser och behjertar behofvet af tillökning i de civila statsdepartementens

antal, framgår af 1893 års Riksdags skrifvelse och

de båda öfriga framställningar jag nyss anmält. Och detta behof har

jemväl efter 1893 blifvit inom Riksdagen betonadt genom talrika motioner

och genom de diskussioner, som i anledning deraf egt rum.

Jag tror mig derföre kunna utgå från att behofvet af en ändring

i den nuvarande ordningen är oomtvistligt och att frågan således nu

gäller icke om utan huru ändringen skall ske.

Fäster man sig då vid vigten af att hos vederbörande departementschef

måtte finnas den största möjliga sakkunskap i de ärenden,

som tillhöra hans departement, och att således ej hos en och samme

måtte förenas målsmanskapet för intressen af heterogen beskaffenhet

eller åtminstone af så olika art, att de kräfva olika utbildning och

olika förutsättningar hos departementschefen, vill man — för att begagna

ett i riksdagsmotionerna ofta anv^indt uttryck — komma derhän,

att våra hufvudnäringar hafva hvar sin målsman vid Konungens rådsbord

— då skulle man egentligen, med bibehållandet af civildepartementet

såsom ett departement för landtregeringen och politin (motsvarande

hvad inom de större staterna tillkommer deras inrikesdepartement),

skapa tre nya departement, ett för ärenden angående samfärdseln,

ett för ärenden angående jordbruket och ett för ärenden angående

industri och handel.

Jag antager emellertid, att det nu icke kan sättas i fråga och icke

heller skulle vara lämpligt att så öka antalet af departementschefer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Omdaningen torde icke få afse mer än inrättandet af ett nytt departement.

Man står då inför valet mellan hvilken af de tre nyssnämnda grupper

ärenden, som bör utgöra stommen för det nya departementet och

bestämma dess karakter.

Härom kunna meningarna vara mycket delade, såsom bäst framgår

af de olika äldre förslagen; och goda skäl kunna enligt min uppfattning

anföras för hvilken grupp man väljer.

Man bör då, synes mig, vid sitt val stanna vid den, om hvilken

önskningarna kunnat mest ena sig.

Jag tror då icke, att jag misstager mig, om jag uttalar, att under

senare tid — i någon motsättning mot hvad tidigare kan hafva varit

fallet — den allmänna meningen, särskild! inom Riksdagen, företrädesvis

önskar och påkallar ett särskild! jordbruksdepartement för tillvaratagande

af landets modernärings vigtiga intressen.

Denna uppfattning har ock fått sitt uttryck i den af mig anmälda

framställningen från hushållningssällskapens ombud.

Ett jordbruksdepartement skulle naturligen i första hand hafva att

taga befattning med de landtbruksärenden, som nu förekomma inom

civildepartementet. Men derutöfver bör äfven den för statens räkning

bedrifna jordbruksnäringen och i oskiljaktigt sammanhang dermed den

af staten idkade skogsvårdande verksamheten sortera under det nya

departementet, och således ärendena rörande statens domäner och skogar

flyttas från finansdepartementet till jordbruksdepartementet.

De rena landtbruksärendena i förening med ärenden rörande domänerna

och skogarne bilda emellertid icke en tillräcklig arbetsqvantitet

för ett departement vid jemförelse med de öfriga departementens

arbetsbördor. Såväl med hänsyn härtill som ock i betraktande af önskvärdheten

deraf att ärenden rörande de näringar, som stå jordbruket

nära, komma att handläggas i omedelbart sammanhang med jordbruksärendena,

tror jag mig böra föreslå, att till jordbruksdepartementet öfverflyttas

jemväl ett antal dylika ärenden.

I främsta rummet böra då ifrågakomma veterinärärenden och stuteriärenden

samt väl äfven fiskeriärenden. Frågor om odlingslån samt om understöd

för myrutdikningar höra ock nära tillsammans med jordbruket. Så

göra ock landtmäteriärenden och afvittringsärenden samt ärenden rörande

kartverken, såväl de ekonomiska som de geologiska. I sammanhang

med skogsärendena böra ock de numera ganska fåtaliga flottningsärendena

lämpligen handläggas.

Ärenden rörande indelning och underhåll af allmänna väg ar samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

frågor om den dessa ärenden närstående skjutsningsskyldigheten

torde ock lämpligen böra handläggas tillsammans med jordbruksärendena.

Vägarne höra visserligen uppenbarligen till kommunikationsanstalterna,

och det sättes icke heller i fråga att från civildepartementet

skulle frånskiljas ärenden om statsbidrag för byggande eller omläggning

af vägar. Men sedan vägarne äro färdiga och upplåtna för trafik,

är frågan om deras indelning och underhåll, åtminstone under nu gällande

bestämmelser derom, af så stort omedelbart intresse för den jordbrukande

befolkningen, att dessa ärenden lämpligen böra kunna förläggas

till jordbruksdepartementet.

De nu uppräknade ärendena hafva under år 1897 uppgått till ett

antal af 1,057, hvilket antal icke kan anses alltför betungande.

Att döma efter bestående förhållanden inom de departement, från

hvilka mål komme att öfverflyttas till det. nya departementet, torde

ärendena inom det sistnämnda böra fördelas på två byråer, af hvilka,

såvidt en indelning på förhand kan beräknas, den ena finge att handlägga

ärenden rörande landtbruk, domäner, odlingslån och myrutdikningsunderstöd

samt landtmäteri- och kartverksärenden, och den andra

hvad som angår skogar, flottning, vägdelning och vägunderhåll jemte

skjutsväsende, fiske, äfvensom stuteri- och veterinärväsende.

Ensamt genom inrättandet af ett jordbruksdepartement blefve

emellertid arbetsbördan i civildepartementet ej tillräckligt lättad. Antalet

ärenden inom de grupper, som skulle från detta departement öfverflyttas

till jordbruksdepartementet, utgjorde år 1897 620. Och det likaledes

af alltför stor arbetsbörda nedtyngda ecklesiastikdepartementet

skulle ej alls beröras af förändringen.

Det torde då böra tillses, hvilka vidare ändringar i ärendenas fördelning

mellan de redan befintliga statsdepartementen böra i sammanhang

med upprättandet af det nya departementet genomföras i syfte

att ytterligare lätta arbetet för civildepartementet samt bereda lindring

åt ecklesiastikdepartementet äfvensom för att ernå en efter de olika

ärendenas art bättre lämpad uppdelning mellan dessa båda departement

och finansdepartementet.

Den kraftigaste åtgärden för att bereda civildepartementet ytterligare

lättnad, utöfver bortflyttandet af jordbruks- och dithörande ärenden,

är uppenbarligen att från departementet borttaga jemväl ärenden

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

rörande bergsbruk, industri, handel och sjöfart. Denna grupp af ärenden

omfattar bergshandtering, industriella näringar och utställningar,

patent, statistik, vissa bolagsärenden, handel och handelsregister samt

sjöfart, hvarjemte i detta sammanhang torde till denna grupp böra hänföras

ärenden rörande försäljning af vin och maltdrycker. Då det

emellertid, enligt hvad förut påvisats, icke kan sättas i fråga att bilda

ett särskildt departement äfven för dessa näringar, torde det gälla att

tillse, huruvida icke vid förflyttning af ärenden rörande dessa näringar

från det mångskiftande civildepartementet kan åt dem åtminstone beredas

förmånen att handläggas af en departementschef, hvilkens arbete och

intresse icke blifva alltför mycket söndersplittrade. I detta hänseende

föres tanken till finansdepartementet, hvilket departement med den nuvarande

indelningen icke kan anses vara betungadt med göromål i samma

grad som civil- och ecklesiastikdepartementen. Det må härvid ock

förtjena att omförmälas, att före år 1840 handeln och »slöjderna» hörde

till handels- och finansexpeditionen, ur hvilken finansdepartementet

utgått.

Om finansdepartementet befrias från handläggningen af ärenden

rörande statens domäner och skogar, uppkommer en så stor minskning

i departementets arbete, att densamma, att döma efter de handlagda

målens antal, fullt uppgår mot den ökning, som uppkomme, derest

målen angående bergsbruk, industri, handel och sjöfart öfverflyttades

dit. Antalet mål i dessa båda grupper utgjorde nemligen under år 1897

i hvardera omkring 450. Jag vill dock gerna antaga, att ärendena

rörande näringarne blifva mera besvärliga än den grupp af ärenden,

som omfattar domäner och skogar. Den härpå beroende ökningen och

den ytterligare tillökning i göromålen för departementet, hvarom jag

i det följande väcker förslag, böra dock kunna mer än väl utjemnas,

derest man, i syfte jemväl att bereda möjlighet till en sådan

fördelning af arbetet inom departementet, att en särskild byrå skulle

kunna så godt som uteslutande egna sitt arbete åt ärenden rörande

näringarne, skulle t befria finansdepartementet från ännu en grupp af

ärenden nemligen den, som omfattar post, telegraf och telefon.

Om denna sistnämnda grupp af ärenden, hvilkas antal år 1897

utgjorde inemot 150, förlädes till civildepartementet, som handlägger

alla andra kommunikationsärenden, hade man visserligen långt ifrån

vunnit fördelen af ett särskildt departement för samfärdseln, men man

hade åtminstone hunnit så långt, att man fått alla dylika ärenden samlade

på ett ställe och dermed ock erhållit den enhet i vården om kommuni

kationsanstalterna, som länge framhållits som högst eftersträfvans
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21 9

värd för att icke säga rent af nödvändig för samfärdselns tidsenliga

utveckling.

öfvergår jag nu till ecklesiastikdepartementet, så är, enligt hvad

chefen för detta departement meddelat mig och hvad i öfrigt följer

af de af mig förut lemnade statistiska uppgifterna, behofvet af lindring

för detta departement icke blott fortfarande lika stort som det var år

1885 utan sedan dess genom ärendenas allmänna ökning i väsentlig

mån ökadt. Hvad som från detta håll nu, liksom förut, framhålles såsom

synnerligen önskvärd! är att vinna befrielse från de mål, som angå

helsovård och fattigvård. Onekligt är ock att dessa ärenden ligga långt

från detta departements hufvudändamål att handlägga ärenden rörande

religionsvård och undervisning. Helsovårdsärendena utgjorde år 1897 ett

antal af 272 och fattigvårdsärendena 94 stycken, af hvilka sistnämnda

dock åtskilliga utgjort så kallade samlingsnummer med ett stort antal

underafdelningar.

Med hänsyn till den så i qvantitativ! som i qvalitativt hänseende

betydliga minskning i ärenden, som genom hittills föreslagna förflyttningar

skulle beredas för civildepartementet, anser jag rigtigt, att

helsovårdsärendena, såsom ock år 1885 ifrågasattes, öfverflyttas till civildepartementet,

hvaremot fattigvårdsärendena så mycket hellre böra flyttas

till finansdepartementet, som den handläggning, hvilken åt dessa mål

hos Kongl. Maj:t egnas, hufvudsakligast utgör undersökning, huruvida

statsverket bör ersätta lemnadt fattigunderstöd.

Undersöker jag då, hurudan ställningen efter den föreslagna regleringen

blifver för de tre departementen, så befinnes, att civildepartementet

kommer att hufvudsakligen handlägga ärenden rörande landtregeringen

samt landtkommunernas och städernas styrelser och ordningsmål, kommunikationsväsendet

och helsovården, hvartill sluta sig försäkringsärendena,

äfvensom ett antal mål af omvexlande men icke synnerligen be-,

tungande natur, hvilka, såsom ej hänförliga till något af de andra

departementen, skola, enligt den i 1840 års departementalstadga

uppstälda grundsats, upptagas af civildepartementet. Hela antalet mål

inom civildepartementet komme att, efter förhållandena år 1897, blifva

1,644 i stället för nära 2,300, hvilket måste anses innebära en ganska

väsentlig lättnad.

Finansdepartementet skulle komma att jemte de egentliga finansärendena

handlägga dels ärenden rörande andra näringar än jordbruk

Bih. Ull Rited. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Åfd. 16 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

och dels ärenden rörande fattigvård. Antalet mål efter förhållandena

år 1897 blefve 1,942.

Slutligen skulle ecklesiastikdepartementet icke få några nya ärenden

i stället för helsovårds- och fattigvårdsärendena. Genom bortflyttningen

af dessa ärenden skulle en bättre fördelning af ärendena mellan

detta departements byråer kunna åstadkommas, till nytta såväl vid föredragningen

som vid den öfriga handläggningen. Efter förhållandena år

1897 skulle målens antal utgöra 1,781.

I fråga om den föreslagna omregleringens inflytande på organisationen

i öfrigt anser jag mig nu endast behöfva påpeka, att med regeringsärendenas

omflyttning ock kommer att följa en motsvarande förändring

i afseende å de centrala embetsverkens samt staters och kårers

hänförande under de särskilda departementen, hvarjemte naturligen

framkallas en motsvarande omarbetning i fråga om anslagens fördelning

å riksstatens särskilda hufvudtitlar.

Jag kan i detta sammanhang icke underlåta att framhålla, hurusom

den erforderliga minskningen i göromålen inom vissa departement skulle

kunna vinnas jemväl på en annan väg än den af mig nu ifrågasatta,

nemligen genom inrättande af eu särskild myndighet, regeringsrätt, för

afgörande af de administrativa besvärsmål, som nu på föredragning af

departementscheferne afgöras af Eders Kongl. Maj:t. De nu inom departementen

handlagda besvärsmålen äro många till antalet (till civildepartementet

inkommo år 1897 sådana mål till ett antal af 397) och

ofta nog af betydlig omfattning, t. ex. inom civildepartementet besvär i

vägdelningsmål och flottningsmål. Befrielsen från dessa mål skulle bereda

departementscheferne en betydlig lättnad till gagn för de öfriga regeringsärenden.

„ Om jag ändock ansett mig icke böra föreslå denna utväg till

målets vinnande, har detta till stor del haft sin grund deri att, så vidt

jag kunnat finna, den allmänna opinionen icke är benägen för en sådan

anordning. Man önskar fortfarande kunna »gå till kungs» med sina

besvär i administrativa mål.

Dessutom torde inrättandet af en sådan regeringsrätt under alla

förhållanden åtminstone icke komma att medföra mindre kostnader än

den organisation, om hvilken jag nu väckt förslag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 21

11

Det lärer icke nu vara den rätta tidpunkten att framlägga förslag

till stat för det ifrågasatta nya jordbruksdepartementet, men jag tror

mig beträffande de erforderliga beloppen böra framhålla att, med beräkning

efter nuvarande aflöningsgrunder, kostnaden för departementets

personal, ålderstillägg icke medtagna, torde komma att uppgå till:

aflöning för departementschefen...................................... kronor 17,000: —

» » expeditionschefen....................................... » 7,500: —

)» » två byråchefer................................................ » 12,800: —

» » två kanslisekreterare.................................... » 8,000: —

» » en registrator .............................................. » 4,000: —

» » två vaktmästare........................................... » 1,900: —

» » amanuenser, vikariatsersättning och ren
skrifning

in. m........................................ » 12,000: —

eller tillsammans kronor 63,200: —

hvarförutom å det nya departementets hufvudtitel lärer böra uppföras

ett anslag till extra utgifter af omkring 10,000 kronor.

Jag kan icke ställa i utsigt, att några afsevärda besparingar å andra

håll skulle kunna göras af beskaffenhet att minska den totala utgiften.

Då förändrad departementsindelning senast var i fråga, föreslogs

visserligen, att eu kanslisekreferaretjenst skulle indragas inom hvardera

af civil- och ecklesiastikdepartementen. Men efter samråd med chefen

för sistnämnda departement måste jag förklara, att med hänsyn till

den allmänna ökningen i göromålen en sådan indragning numera icke

lämpligen kan vidtagas å någotdera stället.

Huruvida någon besparing skulle kunna vinnas genom förändrad

organisation i öfrigt af Statsrådet, tillkommer icke mig att i första hand

beröra, utan lärer undersökningen härom tillkomma chefen för justitiedepartementet,

till hvilken för sådant ändamål torde böra öfverlemnas

det af särskilda komiterade den 17 december 1895 afgifna underdåniga

betänkande med förslag i fråga om landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementens

förening till ett departement.»

Uppå tillstyrkan af statsrådet behagade Hans

Maj:t Konungen förordna, att utdrag af detta protokoll

skulle öfverlemnas till justitiedepartementet.

In fidem:

J. Björnström.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartement,särenden) hållet

inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott fredagen den 27 januari 1899

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anförde i

underdånighet:

»Till justitiedepartementet hafva på Eders Kongl. Maj:ts nådiga

befallning öfverlemnats dels utdrag af protokollet öfver civilärenden för

den 3 sistlidne december, innehållande yttrande af chefen för civildepartementet

angående inrättande af ett nytt statsdepartement, dels

det af särskilda komiterade den 17 december 1895 afgifna underdåniga

betänkande med förslag i fråga om landtförsvars- och sjöförsvardepartementens

förening till ett departement.

Genom hvad sålunda i detta ärende redan förekommit får behofvet

af ett nytt statsdepartement anses utredt, och det tillkommer mig att

föreslå de ändringar i grundlag, som för ändamålet erfordras. Det

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

lärer dervid böra undersökas, huruvida införandet af ett nytt statsdepartement

skulle kunna ske, utan att statsrådens antal ökades utöfver

hvad i regeringsformen bestämmes.

För vinnande af detta mål föreslog Eders Kongl. Maj:t såväl vid

riksdagen år 1868 som vid 1885 års riksdag en minskning i de konsultativa

statsrådens antal från tre till två. Vid aflåtandet af propositionen

till sistnämnda riksdag uttalade dåvarande statsministern, att en

minskning af de konsultativa statsråden, äfven efter statsministersembetets

införande, skulle kunna ega rum utan någon egentlig olägenhet;

ty ehuru det väl skulle emellanåt inträffa, att det ena konsultativa statsrådet

tillika vore statsminister, vore dock i sådant fall statsministern

befriad från befattningen med vården af något särskildt departement

och således oförhindrad att åt samtliga departementens verksamhet egna

den odelade uppmärksamhet och den kontroll, som ligger i institutionen

af konsultativa statsråd.

Emellertid har den erfarenhet, som efter år 1885 vunnits, till fullo

ådagalagt, ej mindre att statsministern i regeln innehaft ett konsultativt

statsrådsembete och endast undantagsvis varit chef för ett departement,

än ock att de politiska uppgifter och åligganden, hvilka medfölja

statsministersembetet, upptaga innehafvarens tid och krafter i den omfattning,

att han under vissa delar af året endast undantagsvis kan

egna den ständiga och odelade uppmärksamhet och kontroll åt föredragningen

af de rent administrativa målen, som eljest kräfves af innehafvare

utaf ett konsultativt statsrådsembete.

I följd häraf komme utan tvifvel en nedsättning i de konsultativa

statsrådens antal från tre till två att medföra, att icke sällan t. ex. de

administrativa besvärsmål, hvilka icke hafva någon politisk betydelse,

bereddes till föredragning allenast i närvaro af ett konsultativt statsråd

jemte departementschefen. Huru otillfredsställande en dylik anordning

vore i fråga om beredningen af de ofta särdeles grannlaga administrativa

ärenden, hvilka förekomma till afgörande i statsrådet, framhölls

med mycken kraft under förslagets behandling vid 1888 års riksdag af

förutvarande ledamöter i statsrådet, och denna uppfattning bidrog utan

tvifvel i väsentlig mån till det då föreliggande förslagets fall.

Vid angifna förhållande och då, på sätt ock blifvit af chefen för

civildepartementet framhållet, ett förslag till de administrativa besvärsmålens

öfverflyttande från statsrådet till en särskild regeringsrätt för

närvarande lärer sakna stöd i den allmänna meningen, synes nu icke

böra ifrågasättas någon inskränkning i de konsultativa statsrådens antal.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kong],. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Den af pluraliteten inom förenämnda komité för utredning af frågan

om förening af försvarsdepartementen förordade sammanslagning af

landt- och sjöförsvarsdepartementen skulle, derest den lämpligen kunde

låta sig genomföras, bereda utväg att utan ökning af statsrådens antal

inrätta ett nytt departement. Men för möjligheten af en sådan förening

synes mig förutsättas den jemväl af komiterades flertal förordade anordning,

att den beredning och föredragning af kommandomål, som nu

aligger departementschefen, skulle öfverlemnas åt särskilda föredragande

för dylika mål, en för hären och en för flottan. Dessa nya embetsmän

skulle då hafva till sin hufvuduppgift hvad som intill 1840 tillhörde

de tjenstgörande generaladjutanterna — att föredraga kommandomålen

— och derutöfver skulle de enligt komiténs tanke hafva att hvar på

sitt område hos regeringen representera den speciel militära fackkunskapen,

dock i sådant hänseende försvarsministern underordnade.

Utan en sådan särskild chef för personalen och representant för

den militära fackkunskapen inom de båda vapnen — armén och flottan

— torde nemligen hvardera vapnet anse sig sakna tillräcklig säkerhet

att nödig hänsyn skulle tagas till detta vapen, då den gemensamma

försvarsministern tillhörde det andra vapnet, och bådadera vapnen anse,

att under en civil försvarsminister de rent militära intressena icke skulle

blifva tillräckligt tillgodosedda.

Föreningen af försvarsdepartementen komme följaktligen att föra

med sig en återgång till den anordning, som i fråga om kommandomålen

var gällande före införandet af 1840 års förändrade statsrådsorganisation.

Då efter 1809 styrelseverkens omorganisation blef föremål

för behandling och utredning, gjorde sig emellertid den uppfattning

snart gällande, att olägenheterna af krigsförvaltningens söndring i högsta

instans emellan en generaladjutant, hvilken innehade personalbefälet,

och en ledamot åt statsrådet, hvilken i öfrigt utöfvade högsta chefskapet,

vore ögonskenlig, då en sådan delning emellan särskilda organer icke

kunde ske utan att antingen åstadkomma kollisioner och förlama begges

verksamhet eller ock göra den ena i verkligheten osjelfständig i förhållande

till den andra. Såsom en bland de vigtigaste förbättringar,

som 1840 års omorganisation af statsrådet förde med sig, räknades

derföre af dem, Indika egt kännedom om förutvarande förhållanden,

att kommandomålen öfverflyttats på cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen.

Att en återgång till generaladjutanter såsom särskilda föredragande

för kommandomål skulle numera visa sig mera tillfredsställande än hvad

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21. 15

erfarenheten för tiden före 1840 vitsordat, derför hafva några särskilda

skäl icke blifvit åberopade.

Men äfven oafsedt nu antydda förhållanden torde sammanslagningen

af de båda försvarsdepartementen icke medföra någon verklig fördel.

Skulle chefen för det gemensamma försvarsdepartementet tillhöra exempel18

armén, ligger det nästan i sakens natur, att han ej kan så tillgodose

flottans intressen som en detta vapens egen chef, och omvändt

om chefen för försvarsdepartementet vore kommen ur flottans leder,

skulle utan tvifvel likartade anmärkningar komma att riktas mot honom

från armén. Och i månget fall torde ett sådant klander ej vara utan

sm befogenhet, då ju en officer — han må vara landt- eller sjöofficer

närmast känner sitt vapen, dess behof och den kraft i det gemensamrna

försvaret det skulle kunna bereda, om detta vapens behof vore

rikligt tillgodosedt. Anmärkningar af enahanda art komme antagligen

än mindre att fattas, om till chef för det gemensamma försvarsdepartementet

utsåges en civil person, äfven om dennes administrativa duglighet

och politiska erfarenhet eljest skulle göra honom dertill lämplig.

Slutligen torde höra erinras, att i de länder, der såväl armé som

flotta finnas, utom i Österrike-Ungern och Norge, landt- och sjöförsvaret

hafva hvar sm särskilda departementschef.

komiterades flertal uppgjorda förslag till sammanslagning

af försvarsdepartementen synes med afseende å hvad sålunda blifvit

anfordt icke böra föranleda någon framställning i sådant syfte till

Riksdagen. . J

Då följaktligen icke något af de hittills framstälda förslagen till

minskning i det nu bestämda autalet af statsrådets ledamöter synes

böra genomföras, lärer jordbruksdepartementets införande i grundlagen

såsom ett särskilt departement böra ske sålunda, att i § 5 regeringsformen

upptages en bestämmelse, att statsrådet skall bestå af elfva

ledamöter, samt i § 6 stadgas, att af statsrådets ledamöter åtta skola

vara departementschefer, hvarjemte i sistnämnda § det nya departementet

införes näst efter civildepartementet.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att antaga följande ändrade lydelse af §8 5 och 6 i

regeringsformen, nemligen

§ 5.

Statsrådet skall bestå af elfva ledamöter, bland hvilka Konungen

utnämne en att vara statsminister och statsrådets främste ledamot.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Dessa ega att alla i statsrådet förekommande ärenden öfvervara. Ej

må fader och son eller bröder på en gång vara ledamöter af statsrådet.

§ 6.

Af statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer och föredragande,

hvar för sitt departement, nemligen:

ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet;

en chef för justitiedepartementet;

en för landtförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för armén;

en för sjöförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens

rådgifvare i kommandomål för flottan;

en för civildepartementet;

en för jordbruksdepartementet;

en för finansdepartementet; samt

en för ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga. . , , 0 , f

Bland de tre statsråden utan departement hora minst tva hat va

förvaltat civil beställning.»

Med bifall till denna af statsrådets öfrige ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Kongl. Höghet

Kronprinsen-Regenten i nåder förordna, att det

anmälda förslaget skulle till Riksdagens pröfning i

grundlagsenlig ordning framläggas medelst nådig proposition,

af den lydelse bilagan litt. A. vid detta

protokoll utvisar.

Ex protocollo

Au g. von Hartmansdorff.

Stockholm, K. L. Beckman» Boktr., 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1899:6 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6 s. 1 i texten