Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen

1899-01-27 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1899:31, Med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

1

N:o 31.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen;

gifven Stockholms slott den 27 januari 1899.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill

Kongl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning

framlägga följande

Förslag

till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o. I grund af — — — — — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas

:

Att protokoll — — — — — icke uppenbara.

Att ej några — — — — — böte femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner — — — — — skriften konfiskeras.

Att i hvad rättegångsmål — — — — — böte femtio riksdaler.

Det skall ock — —---sexton skillingar.

Att protokoll — — — — — sexton skillingar.

Att ingen må — — — — — sexton skillingar.

Att ansökning om patent äfvensom öfriga handlingar i ärende

angående sådan ansökning samt patentmyndigbetens protokoll och beBih.

till Rikd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 23 Haft. (N:o 31.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

slut deri ej må, utan patentsökandens medgifvande, utlemnas i vidare

mån än gällande föreskrifter angående patent föranleda. Den häremot

bryter böte femtio riksdaler.

Att sådant — — — — — hufvudsaken.

I öfrigt — — — — — stadgadt är.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

L. Annerstedt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

3

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott fredagen den 27 januari 1899

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Akerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anförde i

underdånighet:

»I ingifven skrifvelse har öfverdirektören och chefen för patentoch

registreringsverket anfört, att af bestämmelserna i 2 § 4 mom.

tryckfrihetsförordningen syntes framgå, att patent- och registreringsverket

icke lagligen kunde förvägra någon, som det begärde, att hos embetsverket

taga del af, afskrifva eller lösa afskrift af hvilken handling som

helst i ett på embetsverkets handläggning ännu beroende patentärende.

Detta kunde emellertid för de patentsökande innebära stora vådor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Det vore nemligen för den, som gjort en uppfinning, af flera skäl synnerligen

angeläget att så snart som möjligt anmäla densamma till patentering.

I följd häraf nödgades uppfinnaren ofta åt patentverket anförtro

uppfinningen, innan den blifvit fullt utarbetad och innan beskrifningen

och patentanspråken kunnat formuleras med nödig fullständighet och

noggrannhet. Bristerna i dessa hänseenden finge sedermera afhjelpas

på grund af fortsatta experiment och med ledning af de anmärkningar,

som från patentmyndighetens sida framstäldes. Under tiden

kunde emellertid den trygghet, som uppfinnaren sökte vinna genom

patentansökningen, på det betänkligaste äfventyras i följd af tryckfrihetsförordningens

ofvanberörda stadgande, som'' på flera sätt kunde

af en mindre nogräknad konkurrent missbrukas. Med den kännedom,

denne hos patentmyndigheten vunnit om den gjorda uppfinningen,

kunde han utrikes derå söka patent för egen räkning eller ock

offentliggöra densamma, så att dess patentering i utlandet omöjliggjordes,

helst uppfinnaren ofta af kostnadsskäl eller andra orsaker nödgades

uppskjuta sin patentansökning i utlandet, till dess hans härstädes

gjorda ansökning blifvit pröfvad. Äfvenledes kunde, om uppfinnarens

ansökning på grund af något begånget formfel eller annan försummelse

förfölle, konkurrenten här i riket ingifva eu ansökning om patent å samma

uppfinning, innan uppfinnaren hunne förnya sin ansökning. Och äfven om

konkurrenten ej på något af nu angifna sätt lyckades sjelf vinna patenträtt

å uppfinningen eller förhindra uppfinnaren att derå erhålla patent,

kunde han dock genom studium af patentakten vinna många vigtiga upplysningar,

som satte honom i stånd att obehörigen korsa den andres

verksamhet såsom uppfinnare eller industriidkare. Ej sällan hände, att en

patentansökning afsåge eller omfattade något, som visserligen ej befunnes

vara af beskaffenhet att kunna patenteras men dock hade sitt stora värde

såsom fabrikshemlighet; och att en konkurrent erhölle kännedom om en

dylik hemlighet kunde ofta vara lika ofördelaktigt, som om han lyckades

omkullkasta ett patent. En person, som sjelf vore uppfinnare, kunde för

öfrigt äfven på många andra sätt missbruka de upplysningar, han kunde

vinna genom ett studium af andras patentakter. Insigten om den risk,

de patentsökande sålunda löpa, måste återverka äfven på deras villighet

att öfver sina uppfinningar lemna patentmyndigheten fullständiga beskrifningar

eller öfverhufvud att anmäla dem till patentering. Vidare

kunde framhållas, att det icke blott allestädes ansåges utgöra ett hinder

mot patents meddelande eller åtnjutande, om uppfinningen, innan den

anmäldes till patentering, varit känd genom offentligt tryck, utan ock

i Frankrike blifvit genom flera dom stolsutslag fastslaget, att en upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31.

tinning ansåges vara känd jemväl i det fall, att en beskrifning öfver densamma,

innan den anmäldes till patentering, funnits för allmänheten

tillgänglig i ett offentligt arkiv, äfven om ej styrkas kunde, att någon

der tagit kännedom om beskrifningen i fråga. Slutligen borde påpekas,

att nu anmärkta vådor ytterligare ökades genom den jemförelsevis

långa tid, ofta mera än ett år, som gemenligen åtginge, innan

en patentansökning efter fortsatt skriftvexling mellan patentmyndigheten

och sökanden kommit i det skick, att den kunde föranleda patents beviljande.

Sverige vore, såvidt utrönas kunnat, det enda land, der sådana

förhållanden som de ofvan berörda äro rådande. I andra länder

hade man såväl ålagt patentverkens tjensteman den strängaste tystnadspligt

som ock på det noggrannaste begränsat allmänhetens rätt att

taga kännedom om patentakterna till endast sådana handlingar, hvilkas

innehåll ej kunde missbrukas. Såsom regel gälde härvid, att allmänheten

icke egde rätt att taga kännedom om andra handlingar än

just dem, på grund af hvilka patent meddelats. Patentakternas innehåll

i öfrigt betraktades såsom af konfidentiel natur. Det torde ock

vara tydligt, att förbud mot de ingifna handlingarnas förevisande eller

utlemnande skulle vara af mycket ringa betydelse, derest allmänheten

finge taga kännedom om de utlåtanden, som hos patentmyndigheten

afgifvits, eller om sagda myndighets meddelanden till sökandena, ur

hvilka meddelanden oftast samma upplysningar kunde vinnas som ur de

iugifna handlingarna. På grund häraf hemstäldes, huruvida icke skäl

förefunnes till sådan ändring i tryckfrihetsförordningen, att de patentsökande

kunde vinna full trygghet, att icke obehöriga personer hos

patentverket taga kännedom om patentansökningarnas innehåll, innan

dessa jemlikt 7 § i patentförordningen utlagts för allmänheten, eller

eljest sätta sig i besittning af sådana upplysningar om de till patentering

anmälda uppfinningarna, som icke, eller åtminstone icke i patentfrågans

dåvarande läge, varit afsedda att komma till allmänhetens kännedom.

Det lärer ej kunna förnekas, att, på sätt öfverdirektören och chefen

för patent- och registreringsverket sålunda anfört, tryckfrihetsförordningens

bestämmelser för närvarande kunna medföra afsevärda vådor

för en uppfinnare, som söker patent. Mot den föreslagna förändringen

i samma bestämmelser torde betänklighet icke böra möta, då inskränkningar

i tryckfriheten ej ifrågasättas i vidare mån, än som öfverensstämmer

med gällande föreskrifter angående patent. Enligt 7 § i förordningen

den 16 maj 1884 angående patent skall, om ansökningshandlingarna

äro fullständiga och anledning ej förekommit att genast

Bin. till Riksd. Frot. 1833. 1 Sami. 1 Afd. 23 Saft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

afslå ansökningen, patentmyndigheten i allmänna tidningarna införa

kungörelse om ansökningen med uppgift å dess hufvudsakliga innehåll

samt under en tid af två månader hålla ansökningshandlingarna

tillgängliga för en hvar, som önskar deraf taga kännedom; och skall,

då patent meddelas, kungörelse derom i allmänna tidningarna införas

samt beskrifningen jemte erforderliga bilagor i hufvudsakliga

delar på lämpligt sätt genom tryck offentliggöras. Möjligheten att

derjemte kunna tilltvinga sig rätt att taga del af ansökningshandlingarna,

redan innan desamma kommit i fullständigt skick, eller, under

alla förhållanden, af patentmyndighetens protokoll och beslut kan svårligen

anses erforderligt för tillgodoseende af något berättigadt intresse.

Det synes mig alltså böra såsom tillägg i tryckfrihetsförordningen stadgas,

att ansökning om patent äfvensom öfriga handlingar i ärende angående

sådan ansökning samt patentmyndighetens protokoll och beslut

deri ej må, utan vederbörande patentsökandes medgifvande, utlemna^ i

vidare män än gällande föreskrifter angående patent föranleda. Med

anledning häraf har upprättats förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o

tryckfrihetsförordningen, och hemställer jag i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes, med godkännande af detta förslag, till Riksdagens

antagande framlägga detsamma.»

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad föredraganden sålunda

hemstält;

och behagade Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten

härtill i nåder lemna bifall samt förordna, att

det anmälda förslaget skulle till Riksdagens pröfning i

grundlagsenlig ordning framläggas medelst nådig proposition

af den lydelse, bilagan litt. B. vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Au g. von Hartmnnsdorff.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1899.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1899:8 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. Till konstitutionsutskottet hafva båda s. 1 i texten