Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående vapenöfning för utrönande af härens krig sberedskap

1899-01-27 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1899:32, Med förslag till lag angående vapenöfning för utrönande af härens krig sberedskap

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl Majds Nåd. Proposition N:o 32.

1

N:o 32.

K orig l. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag

till lag angående vapenöfning för utrönande af härens

krig sberedskap; gifven Stockholms slott den 21 januari

1899.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att antaga en så lydande:

Lag

angående vapenöfning för utrönande af härens krigsberedskap.

Härigenom förordnas, att oberoende af den tjenstgöring för utbildning,

som åligger värnpligtig enligt § 27 värnpligtslagen, värnpligtig,

som år 1900 tillhör beväringens första uppbåd vid den del af hären,

Konungen bestämmer, skall vara pligtig att under sagda år för vapenöfning,

som afser utrönande af härens krigsberedskap, tjenstgöra enligt

de närmare bestämmelser, Konungen meddelar, under högst femton

dagar, in- och utryckningstid till sådan öfning oberäknad; skolande i

fråga om sagda öfning för öfrigt gälla hvad i värnpligtslagen finnes

stadgadt angående värnpligtigs tjenstgöring under fredstid, dock att värnpligtig,

som blifvit i vederbörlig ordning inkallad till berörda öfning, men

utan laga förfall uraktlåter att inställa sig till densamma, skall straffas

såsom för olofligt undanhållande enligt § 68 strafflagen för krigsmagten.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

G U S T A F.

Axel Rappte.

Bih. till Itikaä. Prot. 181)3. 1 Sami. 1 Afd. 24 Käft. (Kris 32, 33).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför

Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 27 januari 1899.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claéson och

Dyrssen.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe yttrade härefter:

»Åberopande hvad jag till statsrådsprotokollet för den 13 innevarande

januari anfört rörande önskvärdheten af en försöksmobilisering år 1900,

anhåller jag i underdånighet att nu få inför Kongl. Maj:t framlägga förslag

till den lagbestämmelse, som torde vara nödvändig, om sagda

mobilisering skall kunna komma till utförande.

Enligt gällande värnpligtslag kan inkallande af beväringens första

uppbåd eller störrre eller mindre delar deraf icke ega rum annat än

dels till öfning enligt § 27 värnpligtslagen och dels, enligt § 28

samma lag, »då rikets försvar det kräfver», med hvilken sistnämnda

bestämmelse utom all fråga afses förhållanden, som påkalla verklig mobilisering;

och skall en mobilisering med det ändamål, hvarför jag i

mitt ofvan anförda yttrande till statsrådsprotokollet den 13 innevarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

januari redogjort, kunna företagas, måste alltså för ändamålet en lag

stiftas, enligt hvilken det blir möjligt att till tjenstgöring inbeordra

alla de beväringsmän, som enligt faststälda mobiliseringsplaner beräknats

skola ingå i den mobiliserande arméfördelningen, således äfven

sådana beväringsmän af första uppbådet, hvilka redan fullgjort sin

fredstj enstgöring.

Då dylik lags erforderlighet alltså ligger i sjelfva sakens natur,

torde i hufvudsak ingen annan motivering för densamma behöfvas än

den, som innehålles i det nu sagda, hvaremot jag anser mig böra angifva

skälen till de detalj bestämmelser, lagförslaget innehåller.

Jag har sålunda ansett, att lagen skulle afse allenast år 1900

och ega tillämpning endast på värnpligtige vid den del af hären,

Konungen skulle ega bestämma, hvarigenom möjlighet lemnades för

Konungen att afgöra, hvilken arméfördelning, som skulle mobilisera.

Vidare har tjenstgöringstiden för det inkallade beväringsmanskapet föreslagits

till högst 15 dagar, i hvilken tid dock — i öfverensstämmelse

med förhållandet under vanliga fredsöfningar — marscherna eller färden

till och från utrustningsorterna samt in- och utryckningsdagarne

icke skulle inräknas.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1897 rörande

kostnaderna för den försöksmobilisering, jag då föreslog, hvilket

yttrande af mig förenämnda den 13 innevarande januari åberopats beträffande

den nu ifrågasatta försöksmobiliseringen, har jag uppgifvit de

för ändamålet inkallade beväringsmännens tjenstgöringstid till 13 dagar,

in- och utryckningsdagarne oberäknade, men på samma gång förklarat,

att denna tid framgått ur en medeltalsberäkning, som utgår från de

olika tider, å hvilka skilda kontingenter enligt mobiliseringsplanerna

böra infinna sig å vederbörlig utrustningsort. Såsom jag den 14 januari

1897 tillika påpekade, är orsaken till denna tidsskilnad bland annat

att söka i de ofta ganska vidt skilda afstånden emellan beväringsmännens

hemorter och mobiliseringsorten, men den väsentligaste orsaken

är dock den, att i regeln ej alla kontingenter, som skola bilda ett

truppförband, kunna mottagas på samma gång å sist nämnda ort. Under

fredsöfningar, då samtidig tjenstgöring blott ifrågakommer för en enda

årsklass, medhinnes densammas utrustning på en dag, men vid mobilisering,

då flera klasser tagas i anspråk, och dessa ej allenast skola

beklädas, beväpnas, provianteras och inqvarteras, utan det truppförband,

som af dem bildas, tillika skall förses med hästar och trängfordon,

måste detta vidlyftiga arbete fördelas på flera dagar, hvilket återigen

allenast då är möjligt, när de olika beväringskontingenterna successivt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

inträffa. Skilnaden i inställelsetid mellan de först- och sistkommande

blir härigenom — beroende i viss mån äfven på hvilken arméfördelning

som ifrågakommer — ej obetydlig; men då alla de inkallade i

regeln kunna hemförlofvas samtidigt, följer häraf, att vissa beväringsmän

komma att tjenstgöra längre än andra. Då emellertid den nu

ifrågasatta lagbestämmelsen bör omfatta alla, är tydligt, att, vid beräkning

af maximitiden för dess gällande kraft, man, strängt taget, uteslutande

bort taga i betraktande den längsta tjenstgöringstid, som kan

ifrågakomma.

Hade emellertid detta, i formelt afseende utan tvifvel rigtigaste,

tillvägagående följts, och den föreslagna lagen uteslutande afsett att

gifva ett uttryck för de rent militära kr äfven, borde de erforderliga

tjenstgöringsdagarna hafva upptagits till ett antal, som åtskilligt öfverskjutit,

de nu föreslagna femton, beroende derpå, att enskilde beväringsmän

eller ett färre antal kontingenter inträffa särdeles tidigt i jemförelse

med det stora flertalet; men då dessas häraf följande längre

tjenstgöring kunde anses innebära en orättvisa och dessutom för åtskilliga

af dem skulle förorsaka afsevärda ekonomiska olägenheter, har

det synts mig som en bjudande nödvändighet att — om än sagda olikhet

ej alldeles kan utjemnas — åtminstone söka göra den så föga betydande

som möjligt, utan att likväl mobiliseringsplanerna i några

väsentliga delar frångås.

I det jag nu anfört är alltså orsaken att söka dels dertill, att en

maximitids införande i lagen ifrågasatts, oaktadt tjenstgöringen ju ändå

ej kan fortgå längre, än anslagna medel medgifva, och dels dertill, att

denna maximitid föreslagits så kort, att en ytterligare förkortning deraf

skulle omöjliggöra hela mobiliseringsöfningen såsom sådan, och blir det

sedan krigsstyrelsens uppgift att genom lämpliga åtgärder söka neutralisera

de olägenheter, som jag inser blifva en följd af en så trång begränsning

af tiden.

Har jag sålunda, äfven med eftersättande i någon mån af de militära

krafven, föreslagit en så kort öfningstid som möjligt, måste jag

deremot på det bestämdaste framhålla nödvändigheten deraf, att för underlåtenhet

att åtlyda inkallelseorder stadgas annat straff, än den i § 41

af värnpligtslagen bestämda bötespåföljden. Eu blott penningeplikt för

uteblifvande från tjenstgöringen är — såsom de vanliga fredsöfningarna

nogsamt ådagalägga — en alltför otillräcklig garanti för de värnpligtiges

inställelse, och då, efter hvad jag vid annat tillfälle framhållit,

ett mycket vigtigt, ändamål med mobiliseringsförsöket är att. utröna,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

5

huru mangrant beväringsmännen vid en verklig mobilisering skalle inställa

sig, komme föga lärdom i detta stycke, såväl som i många andra,

att vinnas, i fall ej de uteblifvande drabbades af ansvar efter krigslag.

Af denna anledning innehöll det förslag till lag, som i ifrågavarande

ämne förelädes 1897 års riksdag, att hvad i § 31 värnpligtslagen stadgas

i fråga om åtlydnad af påbud, hvarigenom värnpligtig inkallas till

tjenstgöring vid utbrott af eller fara för krig, skulle ega tillämpning

med afseende på inkallelse till den då föreslagna vapenöfningen. Dessa

ordalag hafva visat sig lemna rum för den missuppfattningen, att dermed

afsetts, att de från vapenöfningen uteblifne skulle straffas med

straffarbete enligt 60 eller 61 § strafflagen för krigsmagten; för att

undanrödja möjligheten af en dylik uppfattning har i det nu föreliggande

lagförslaget hänvisningen till 31 § värnpligtslagen uteslutits och

i stället intagits bestämmelse, att värnpligtig, som blifvit i vederbörlig

ordning inkallad till ifrågavarande vapenöfning, men utan laga förfall

uraktlåter att inställa sig till densamma, skall straffas såsom för olofligt

undanhållande enligt 68 § strafflagen för krigsmagten.

Då jag emellertid till fullo inser, huru ingripande i de enskildes

borgerliga förhållanden den nu föreslagna lagen i sin tillämpning kommer

att blifva, har jag ansett mig tillika böra föreslå en utväg, hvarigenom

i vissa fall, t. ex. vid värnpligtiges vistelse utomlands eller å synnerligen

aflägsen ort m. in., Konungen må kunna meddela befrielse från

inställelse till tjenstgöringen; och afser det i lagförslaget införda stadgandet,

att tjenstgöringen skall ega rum enligt de närmare bestämmelser,

Konungen meddelar, alltså ej allenast ordnandet enligt mobiliseringsplanerna

af de värnpligtiges olika tjenstgöringsförhålianden och

hvad härmed sammanhänger, utan ock rätten att från all inställelse

fritaga värnpligtige, som skulle hafva synnerligt stort men af en inkallelse

till deltagande i försöksmobiliseringen, och dylikt.

I fråga om de bestämmelser, lagförslaget för öfrigt innehåller,

torde någon motivering icke erfordras.

I ett afseende, nämligen i fråga om de i öfningen deltagandes

aflöning, torde emellertid särskilda bestämmelser böra medctelas, då ju

värnpligtslagen i detta hänseende icke innehåller något uttryckligt stadgande;

och anhåller jag att få i denna fråga afgifva särskildt yttrande.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att antaga en så

lydande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Lag

angående vapenöfning för utrönande af härens krigsberedskap.

Härigenom förordnas, att oberoende af den tjenstgöring för utbildning,

som åligger värnpligtig enligt § 27 värnpligtslagen, värnpligtig,

som år 1900 tillhör beväringens första uppbåd vid den del af hären,

Konungen bestämmer, skall vara pligtig att under sagda år för vapenöfning,

som afser utrönande af härens krigsberedskap, tjenstgöra enligt

de närmare bestämmelser, Konungen meddelar, under högst femton

dagar, in- och utryckningstid till sådan öfning oberäknad; skolande i

fråga om sagda öfning för öfrigt gälla hvad i värnpligtslagen finnes

stadgadt angående värnpligtiges tjenstgöring under fredstid, dock att

värnpligtig, som blifvit i vederbörlig ordning inkallad till berörda öfning,

men utan laga förfall uraktlåter att inställa sig till densamma, skall

straffas såsom för olofligt undanhållande enligt § 68 strafflagen för krigsmagten.

»

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, täcktes Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten,

uppå tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter,

i nåder bifalla ; och skulle nådig proposition af

den lydelse, bilagan A. till detta protokoll utvisar, till

Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Trygve Hermelin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1899:59 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition n:o 32, med förslag till lag angående vapenöfning för utrönande af härens krig sberedska s. 12 i texten
  2. SLU 1899:4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Memorial N:o 4 s. 1 i texten
  3. SLU 1899:3 Utlåtande, i anledning af • dels Kongl. Maj:ts proposition n:o 32, med förslag till lag angående vapenöfning för utrönande af härens krigsheredskap, dels Kongl. s. 1 i texten