Angående ett till allmänna läroverket i Kalmar bevi/jadt lån
1899-02-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1899:36, Angående ett till allmänna läroverket i Kalmar bevi/jadt lån
Dokumentets text
Kongl. Maj.is Nå4, Proposition N:o 36.
1
ST:o 36.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående ett
till allmänna läroverket i Kalmar bevi/jadt lån; gifven.
Stockholms slott den 3 februari 1899.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t, i anledning af en utaf domkapitlet
i Kalmar gjord underdånig framställning angående konvertering
af ett utaf Rikets Ständer vid riksdagen åren 1862—1863 till allmanna
läroverket i Kalmar för uppförande af ny byggnad in. m. lemnadt
lån å ursprungligt belopp af 40,000 kronor, härigenom föreslå Riksdagen
att medgifva,
att domkapitlet berättigas att, efter inbetalning af det belopp, hvarmed
det nuvarande statslånet vid betalningstiden öfverskjuter 22,000 kronor,
i sammanhang dermed utbyta den för detta lån a/flemnade förbindelse
mot ny skuldsedel å 22,000 kronor, deruti domkapitlet utfäster sig att
årligen, intill dess lånet blifvit slutbetaldt, till riksgäldskontoret eller
order å sistnämnda summa erlägga 41/,, procent med 990 kronor, hvaraf
först skall godtgöras ränta efter 4 procent å oguldet kapitalbelopp och
återstoden utgöra afbetalning derå.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen. '' ''
Under Hans Maj:ts,
Min Allernådigste Konupgs och Herres sjukdom:
Bill. till Riksd. Prot. 18.99.
GUSTAF.
W.U&r. -tv!vi 11
Ui)?l bi 7 ii
• d i 1 Kits Claéson. m
'' v -■ Mh £ir bid myn.
. / . U‘>ild(d" 11j;j4<»fåsGt.aini/''j
1 Samt. I Afd. 27 Häft. (Näs 36, 37). 1
-■ v-. »..-A .\^:k
\ \v*
VtitlV A \\i\
Wu\m‘A
G V
-
t
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 februari 1899.
.''i »au: •. ''•>! ‘it1, f f ''.t?) •;» ■> 111 ''t •• til '' -Yi .t'';-''/'' | t
* -i - 1 ■••• 1 . 1 ''IJi t
• f J » • -..t,! i . «,
• *■: • '' : - i iji.* i. M. . t-i ■ i .
Närvarande:
n>''i r- Yi.., ; ..■;() v u/i ! *»0o T '' .• : ■ J• t - (. .-jk si
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhirlm,
.j - Wikblad,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
Claéson,
Dyrssen.
ji! i <i> »v t •mjmb.äjRJJ h\<hL -j: vV.r:-"n !ii.; •..< j
''•< i!* ■ : ilJ:. ''i i 4 .‘,Y /■;.''■ >'' ''i * • I :-‘l’• i . i S ''V i ii
Departementschefen, statsrådet Claéson föredrog i underdånighet:
20:o.
iil/
Härefter yttrade statsrådet Claöson:
»Vid 1862—1863 års riksdag beviljade Rikets Ständer högre allläroverket
i Kalmar ett låneunderstöd af 40,000 riksdaler riks
-
Ang. konvertering
af ett
till Kalmar
allmänna läro-jn$inji(]l)
byggnadslån, mynt såsom bidrag till uppförande af ny byggnad för inrymmande af
gymnastiklokal, bibliotek, kemiskt laboratorium, ritsal, sängrum, vaktmästarebostad
med mera mot de betalningsvilkor, som intagits i Un af
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.
domkapitlet i Kalmar den 24 januari 1866 å lånet utfärdad förbindelse.
Enligt densamma skulle domkapitlet, sedan lånet fått utan ränta innehafvas
under en tid af fem år, räknade från detsarmnas utbetalningsdag,
före slutet af hvarje år, intill dess lånet blifvit till fullo godtgjordt, betala
till riksgäldskontoret eller ordres fem procent å lånets hela belopp med
2,000 riksdaler, af hvilka fem procent ränta för det obetalda lånekapitalet
koinme att beräknas efter fyra procent årligen samt det Överskjutande
beloppet att såsom afbetalning å lånesumman afgå; hvarjemte domkapitlet
förbundit sig att, utan undantag, bestrida eller godtgöra alla kostnader,
som genom lånet komme att riksgäldskontoret förorsakas.
Hos Kongl. Maj:t har nu domkapitlet, uti en den 9 februari 1898
dagtecknad skrifvelse, med förmälan, att, sedan förenämnda låneunderstöd
den 16 april 1866 utqvitterats å landskontoret i Kalmar och derefter
räntefritt innehafts under fem år, domkapitlet från och med 1872 årligen
inbetalt ränta och amortering, utgörande tillsammans ett belopp af 2,000
kronor, hemstält, att läroverkets återstående skuld måtte få inbetalas och
ett nytt lån å 22,000 kronor samtidigt beviljas, att på närmare angifvet
sätt förräntas och amorteras.
Till stöd för berörda ansökan har domkapitlet anfört hufvudsakligen
följande:
Såväl den årliga utgiften för byggnadslånets förräntande och amortering
som kostnaden för vård och underhåll ej mindre af den nyss omförmälda
nybyggnaden, än äfven och företrädesvis af den gamla läroverksbyggnaden,
begge större trevånings stenhus, hade, jemte kostnaden för en
under år 1877 uppförd mindre uthusbyggnad m. m., uppgående till ett
belopp af 6,978 kronor 84 öre, enligt bestämmelsen i § 125 af gällande
läroverksstadga, under de gångna åren bestridts af stiftets byggnadskassa
och läroverkets byggnadsfond. Stiftets byggnadskassa, som vid början af
år 1872 icke egde någon behållning, hade varit i åtnjutande af de inkomster,
som i § 135 mom. 1 af gällande läroverksstadga oinförmäldes; och
hade dessa inkomster under åren 1872—1897 årligen i medeltal uppgått,
ören oberäknade, till 1 2 3
1) kollektmedel.............................. Kr. 26:—
2) ett års behållen inkomst efter ecklesiastik tjensteman etc. » 944:—
3) tillfälliga inkomster jemte räntemedel....,......................... » 23:—
Summa kronor 993
4
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 36.
Efter att i afseende på de i andra rummet nyss omförmälda inkomsterna,
de s. k. kadukmedlen, hafva upplyst, att, såsom med säkerhet
kunde förutses, ingå sådana medel vore att förvänta till något afscvärdt
belopp under nästföljande 10 å 20 år, har domkapitlet vidare anfört, att
till läroverkets byggnadsfond, som vid början af år 1872 egde en behållning
af 18,149 kronor 59 öre, hade ingått den afgift, som omförmäldes
i § 137 mom. 2 af läroverksstadgan eller terminsafgifter af icke medellösa
lärjungar, hvilken inkomst jemte inkomsten af räntemedel under åren
1872—1897 i medeltal uppgått till ett årligt belopp af 2,411 kronor.
Fördelades det vid början af år 1872 i fonden befintliga kapitalet, efter
afdrag af kostnaden för den förut omnämnda mindre nybyggnaden, på de
gångna 26 åren, befunnes det, att, sedan annuiteten till riksgäldskontoret
erlagts, årligen i medeltal erfordrats omkring 1,833 kronor för bestridande
af kostnaden för underhållet och vården af läroverksbyggnaderna jemte
brandförsäkringsafgifter och öfriga onera.
Då, på sätt af räkenskaperna för stiftets byggnadskassa och läroverkets
byggnadsfond framginge, så väl kassan som fonden utvisade en ringa
behållning, uppgående till ett sammanlagdt belopp af ej fullt 700 kronor;
då till byggnadskassan enligt beräkning endast obetydliga inkomster under
den närmaste framtiden komine att inflyta; och då slutligen byggnadsfonden
endast hade att påräkna inkomsten af lärjungarnes terminliga afgifter,
uppgående till ett belopp af omkring 2,000 kronor årligen, funne
domkapitlet uppenbart, att läroverket med nu tillgängliga medel ej kunde
fortfarande fullgöra sina förbindelser till riksgäldskontoret och på samma
gång bestrida utgifterna för läroverkshusens underhåll. Härtill skulle erfordras,
att inkomsterna ökades och utgifterna minskades med omkring
1,000 kronor, och hvad den närmaste tiden anginge, skulle icke ens eu
sådan förändring i inkomster eller utgifter vara för ändamålets vinnande
tillräcklig. Det förhölle sig nemligen så, att åtskilliga kostsamma reparationer,
som för möjligheten att fullgöra åtagna förbindelser måst lemnas
å sido, numera icke kunde tåla något längre uppskof. Det vore sålunda
nödigt att förse de sex lärosalarne två trappor upp i gamla läroverksliuset
med nya eller genom omläggning väsentligen förbättrade golf, hvarjemte
nytt golf behöfdes i bönsalen en trappa upp, hvilket jemväl vore
förhållandet med golfvet i gymnastiksalen, som, inlagdt 1866, numera
vore alldeles förslitet. Då för utförandet af dessa förbättringar ingen utsigt
till nödiga medels erhållande från annat håll förefunnes, hade domkapitlet
icke kunnat uttänka något annat sätt att fullgöra hvad sålunda
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.
5
kräfdes, än att läroverkets ställning till riksgäldskontor blefve genom
lånets konvertering eller på annat sätt så förändrad, att annuiteten icke
koiTime att uppgå till högre belopp än omkring 900 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts och med framhållande af att detta
förslags genomförande ej skulle för statsverket komma att vålla någon
afsevärd förlust, har domkapitlet i underdånighet hemstält, att Kongl.
Maj-.t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition derom, att Kalmar
läroverks återstående skuld till riksgäldskontoret, hvilken skuld i april
1897 uppgick till 22,206 kronor 5 öre, måtte få inbetalas och ett nytt
lån å 22,000 kronor samtidigt beviljas att på vanligt sätt förräntas och
amorteras, dock, enär räntefoten nu vore lägre, än då det gamla lånet
beviljades, på något billigare vilkor, än hittills skett. Domkapitlet har
härvid ifrågasatt, att det nya lånets annuitet måtte bestämmas till fyra
procent, nemligen tre procent såsom ränta och en procent såsom amortering,
samt, med anledning af närmast förestående dryga utgifter för läroverket,
att förräntning och amortering först tre år efter lånets beviljande
skulle begynnas.
Vid sin berörda hemställan har domkapitlet fogat utdrag af räkenskaperna
för stiftets byggnadskassa och läroverkets byggnadsfond för år
1897, hvaraf framgår, att byggnadskassans behållning i utlånta medel och
kontant, som den 31 december 1896 uppgick till 1,262 kronor 63 öre,
den 31 december 1897 nedgått till 137 kronor 45 öre, samt att byggnadsfondens
behållning, som den 31 december 1896 utgjorde 874 kronor
51 öre, den 31 december 1897 minskats till 546 kronor 65 öre.
Till följd af erhållen anmodan hafva fulltnägtige i riksgäldskontoret
inkommit med utlåtande af den 3 mars 1898 och deruti, med förmälan
att de i den af domkapitlet den 24 januari 1866 å ifrågavarande lån utfärdade
skuldförbindelsen föreskrifna betalningsvilkoren hittills blifvit behörigen
fullgjorda, anmält, att domkapitlets kapitalskuld till följd häraf
efter inbetalning ;af den senast förfallna annuiteten nedgått till det i ansökningen
uppgifna beloppet 22,206 kronor 5 öre.
Af den redogörelse, domkapitlet lemnat rörande de kassor, nemligen
Kalmar stifts byggnadskassa och läroverkets byggnadsfond, från hvilka
ränta och afbetalning å ifrågavarande statslån borde utgöras, funne fullmägtige
framgå, att domkapitlet hade svårighet att, utan eftersättande af
nödiga reparationsarbeten å läroverkshusen, fortfarande erlägga den föreföreskrifna
annuiteten å statslånet. Det förslag om lånets konvertering,
som domkapitlet framstält, innefattade, att det nya statslån, som till åter
-
6
Kongl. Maj:ln Nåd. Proposition AT:o 36.
gäldande af kapitalåterstoden af det nuvarande skulle upptagas, finge innehafvas
utan ränta i tre år och derefter förräntas efter 3 procent för år.
Genom den räntefrihet, som för det nuvarande statslånet åtnjutits
under de fem första åren, utgjorde, enligt beräkningar, som fullmägtige
låtit verkställa, den effektiva räntan å detta lån endast 3,05 procent, och
detta under förutsättning, att lånet med fullföljande af amorteringsplanen
slutbetalades med den stadgade årsräntan af 4 procent, och komme, derest
domkapitlets framställning vunne bifall, den effektiva räntan å det ursprungliga
låneunderstödet gifvetvis att väsentligt understiga nyssangifna
siffra. Med afseende härå hafva fullmägtige ansett sig icke kunna tillstyrka
den ifrågasatta nedsättningen af räntan eller en i samma rigtning verkande
räntefrihet under vissa år.
Men äfven utan dylik sänkning af räntefoten och således utan förlust
för staten skulle en konvertering af det återstående lånebeloppet bereda
domkapitlet afsevärd lättnad vid skuldens gäldande, helst om amorteringen
å det nyupptagna lånet finge beräknas till en lägre procent än den, som
blifvit för den ursprungliga försträckningen bestämd. De svårigheter,
som, enligt hvad domkapitlets framställning gåfve vid handen, kunde för
domkapitlet möta att fortfarande fullgöra de för ifrågavarande låneunderstöd
från början stadgade betalningsvilkor, syntes fullmägtige innefatta
giltig anledning att i nyssnämnda afseenden tillmötesgå den gjorda framställningen.
På grund af det sålunda anförda hafva fullmägtige förordat bifall till
domkapitlets framställning på det sätt, att domkapitlet berättigades att,
efter inbetalning under innevarande år af det belopp, hvarmed det nuvarande
statslånet vid betalningstiden öfversköte 22,000 kronor, i sammanhang
dermed utbyta den för detta lån afleinnade förbindelse mot ny
skuldsedel å 22,000 kronor, deruti domkapitlet skulle utfästa sig att årligen,
intill dess lånet blifvit slutbetaldt, till riksgäldskontoret eller order
å sistnämnda summa erlägga 4‘/2 procent med 990 kronor, hvaraf först
skulle godtgöras ränta efter 4 procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden
utgöra afbetalning derå.
Domkapitlet, som i anledning af fullmägtiges utlåtande lemnats tillfälle
att deröfver yttra sig, har sedermera uti skrifvelse af den 30 mars
1898 ytterligare anfört, att domkapitlet, ehuru det med tacksamhet erkände
det uti fullmägtiges förslag visade tillmötesgående, likväl måste på
samma gång förklara, att det icke såge sig i stånd att utan stora svårigheter
och måhända tidtals påtvungna afbrott ens fullgöra den af full
-
7
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 36.
mägtige föreslagna annuiteten af 990 kronor. Under de 26 år, som årliga
inbetalningar för ifrågavarande lån utgått, hade amorterats ett belopp af
nära 18,000 kronor. Detta hade endast kunnat ske derigenom att dels
vid amorteringstidens början i läroverkets byggnadsfond funnits samlad en
summa, uppgående till omkring 18,000 kronor, dels under tiden, sedan
lånet beviljades, stiftets byggnadskassa fått uppbära ett års inkomst af 12
presterliga lägenheter, vid hvilka afgångna innehafvare icke efterlemnat
nådårsberättigade sterbhusdelegare, samt dels slutligen vid amorteringens
början det hus, till hvars uppförande lånet beviljats, varit nytt och det
äldre läroverkshuset försatt i synnerligen godt stånd, till följd hvaraf
inga dyrbarare reparationer på läroverkshuSen under ett'' par årtionden
erfordrats.
Nu stälde sig förhållandena deremot helt annorlunda. Någon utsigt
att erhålla så kallade kadukmedel funnes för närvarande icke, åtminstone
hvad närmaste årtionden anginge. Länge hade domkapitlet förutsett, att
lånets slutamortering på nu gällande vilkor omöjligen kunde verkställas,
men likväl hoppats att kunna fortsätta dermed, till dess halfva lånet blifvit
inbetaladt. Man hade derför eftersatt behöfliga reparationer, så länge det
möjligen kunnat ske, ja, kanske i vissa fall längre, än lämpligt varit, hvaraf
följden naturligen blifvit den, att de summor, som under de närmaste
åren måste för sådana ändamål användas, komme att blifva betydligt
större än motsvarande utgifter under föregående år. Af denna anledning
hade domkapitlet ifrågasatt, att å det nya lånet vissa räntefrihetsår måtte
medgifvas, äfvensom att annuiteten blefve stäld något lägre, än fullmägtige
föreslagit. Med den annuitet, som hittills å lånet erlagts, ville det synas,
som om staten intill denna tid derå ingenting förlorat, och med afseende
derpå, att räntesatserna numera i allmänhet vore lägre, än då lånet för
trettio år sedan beviljades, torde räntans bestämmande till tre procent i
stället för såsom nu till fyra procent ej heller vålla någon förlust, ett
förhållande, hvarå likväl, då frågan, såsom i förevarande fall, gälde tillgodoseende
af ett statsbehof, något afgörande afseende icke syntes böra
fästas.
Fullmägtige hade föreslagit amorteringsprocenten till en half procent
och annuitetens belopp till nio hundra nittio kronor. Utom det att äfven
ett mindre belopp i de trångmål, som utan tvifvel skulle komma att uppstå,
icke borde lemnas utan afseende, hade domkapitlet härjemte uppmärksammat,
att genom en så låg amorteringsprocent tiden för lånets
slutbetalning skulle framflyttas omkring femtiosex år. I förmodan, att
8 Kongl. Mc§:ts, Nåd. Proposition U:o 36.
lika länge svårigheter skulle möta för domkapitlet att fullgöra detsamma
åliggande förbindelser, och ehuru; frågan, företrädesvis gälde kommande
generationer, kunde domkapitlet icke underlåta att uttala sin underdåniga
önskan, att den besvärande belägenhet, i hvilken Kalmar läroverks styrelse
i nämnda hänseende komme att befinna sig, måtte så snart som möjligt
undanrödja», och att derför amorteringsprocenten måtte sättas högre, än
fullinägtige föreslagit, hvarjemte domkapitlet förnyade sin hemställan om
nådig proposition till Riksdagen af det innehåll, domkapitlet föreslagit i
skrifvelsen af den 9 februari 1898.
'':"! * ; i« i i
Hvad domkapitlet i frågan andragit synes mig ådagalägga behofvet
deraf, att annuiteten å Kalmar läroverks byggnadslån i väsentlig män
sänkes. Att härutinnan gå längre, än hvad fullinägtige i riksgäldskontoret
föreslagit, anser jag mig likväl ej för närvarande böra tillstyrka. Genom
nämnda förslag minskas i allt fall den årliga utgiften för lånet från 2,000
kronor till 990 kronor eller med 1,010 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,
,
att domkapitlet berättigas att, efter inbetalning af det belopp, hvarmed
det nuvarande statslånet vid betalningstiden öfverskjuter 22,000 kronor,
i sammanhang dermed utbyta den för detta lån aflemnade förbindelse
mot ny skuldsedel å 22,000 kronor, deruti domkapitlet utfäster sig att
årligen, intill dess lånet blifvit slutbetaldt, till riksgäldskontoret eller
order å sistnämnda summa erlägga 472 procent med 990 kronor, hvaraf
först skall godtgöras ränta efter 4 procent å oguldet kapitalbelopp och
återstoden utgöra afbetalning derå.»
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten
lemna bifall; och skulle proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan till detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo
J. Salander.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1899:76 Utlåtande i anledning af Kongl. Majds proposition angående ett till allmänna läroverket i Kalmar beviljadt lån. s. 1 i texten