Sök i Ratio Lex

Angående ändrad lydelse af § 9 mom. 1 c) tulltaxeunderrättelserna

1899-02-24 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1899:54, Angående ändrad lydelse af § 9 mom. 1 c) tulltaxeunderrättelserna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

1

N:o 54.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändrad

lydelse af § 9 mom. 1 c) tulltaxeunderrättelserna;

gifven Stockholms slott den 24 februari 1899.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att besluta, att § 9 mom. 1 c) tulltaxeunderrättelserna skall erhålla

följande förändrade lydelse:

c) att utförseln verificeras genom intyg af vederbörande embetsmyndighet

å lossningsorten, det varan derstädes blifvit lossad, hvilket

intyg bör vara af svensk konsul eller vice konsul, derest sådan å

berörda ort finnes anetäld, behörigen legaliseradt; dock att, derest

utförseln skett i fartyg af 30 tons drägtighet eller derutöfver och vid

utförseln iakttagits den kontroll, som i § 42 tullstadgan för reexportgods

finnes föreskrifven, något bevis om varans ankomst till den utländska

lossningsorten ej må för restitutiouens beviljande erfordras;

äfvensom att, derest utförseln skett i passagerareängfartyg, som efter

förut kungjord turlista gör reguliera resor och eger en drägtighet af

30 tons eller derutöfver, utförseln må anses behörigen styrkt, då

densamma verificeras genom anteckning å fartygets tullpass samt

vederbörande tullbetjents intyg, att exportvaran med orubbad tullförsegling

blifvit under hans tillsyn i fartyget iulastad och fartyget af

honom bevakadt intill dess afgång; skolande, derest annan svensk

tullplats under resan anlupits, jemväl intyg af dervarande tullbevakning

bifogas, att fartyget derstädes bevakats och att varan med orubbad

tull försegling derifrån afgått.

Bih. till Riksd. Frot. 1899. 1 Sami. 1 Afl. 38 Raft. (N:o 54.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF.

Hans Wachtmeister.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

3

Vtdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari

1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister

anförde:

I underdånig skrifvelse den 12 maj 1898 har Riksdagen med

anledning af en inom Riksdagen väckt motion anhållit, det Eders

Kongl. Maj:t täcktes taga under ompröfning, om icke, för att underlätta

exporten på Norge, restitution af här i riket erlagd tulljor varor,

som dit utföras, skulle kunna medgifvas under enklare, men lika betrygg311^

vilkor som de nu gällande, och i sådant fall derom inkomma

med förslag till innevarande års Riksdag.

I anledning af denna | Riksdagens skrifvelse hafva kommerskollegium

och generaltullstyrelsen efter nådig remiss gemensamt afgifvit

underdånigt utlåtande; och hafva embetsverken deri anfört

följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kong1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 54.

Då af Riksdagens ifrågavarande skrifvelse uppenbarligen framginge,

att densamma afsåge förenkling i nu föreskrifna kontroller för

erhållande af tullrestitution vid utförsel till Norge af i Sverige utaf

utländskt råämne tillverkade varor, ansåge sig embetsverken böra i

första rummet omnämna de kontrollföreskrifter, som vid utförsel under

restitutionsanspråk i allmänhet vore gällande och som funnes upptagna

i § 9 tulltaxeunderrättelserua.

Mom. 1 af nämnda § innehölle uppgift på vissa varor, för livilka

vid utförsel sjöledes från stapelstad restitution med bestämdt belopp

per kilogram beviljades. Härvid skulle iakttagas: a) att minst 50

kilogram af hvardera artikeln skulle till export angifvas och på eu

gäng afsändas, b) att vid angifningsinlagan skulle bifogas tillverkarens

under edlig förpligtelse afgifna och med två vittnen bestyrkta försäkran,

att varan vore svensk tillverkning och af utländskt råämne, för hvilket

full införseltull blifvit erlagd, och c) att utförseln verificerades genom

intyg af vederbörande embetsmyndighet å lossningsorten, det varan

derstädes blifvit lossad, hvilket intyg borde vara af svensk konsul

eller vice konsul, derest sådan å berörda ort funnes anstäld, behörigen

legaliseradt; dock att, derest utförseln skett i fartyg af 30 tons drägtighet

eller derutöfver och vid utförseln iakttagits den kontroll, som i

§ 42 tullstadgan för reexportgods funnes föreskrifven, något bevis om

varans ankomst till den utländska lossningsorten ej skulle för restitutionens

beviljande erfordras. Dessa bestämmelser gälde i hufvudsak

äfven vid utförsel under restitutionsanspråk af andra utaf utländskt

råämne tillverkade varor; dock skulle den minsta utförselsqvantiteten

för spannmål utgöra 2,000 kilogram och för andra ej särskildt upptagna

varor bestämmas af Generaltullstyrelsen i hvarje särskildt fall. Härjemte

funnes för andra än de i § 9 mom. 1 och 2 tulltaxeunderrättelser.

ua

i riket anmälan om afsigten med införseln skriftligen skulle göras, att

den förädlade varan skulle utföras inom viss tid efter råvarans införsel,

hvilken tid vore bestämd för spannmål till 6 månader och för andra

varor till ett år, samt att in- och utförseln skulle ske vid samma

tullkammare; dock kunde Generaltullstyrelsen för andra varor än

spannmål medgifva undantag från sistnämnda föreskrift. Vid utförsel

med jernväg till Norge funnes derjemte föreskrifvet i 4 mom. af nyssnämnda

§, att exportvaran skulle förpassas till norsk tullkammare samt

att varans framkomst skulle styrkas medelst attest från samma tullkammare.

I öfrigt skulle vid utförsel af alla varor under restitutionsanspråk

varornas beskaffenhet och myckenhet af vederbörande tullför
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 54.

vältning undersökas och attesteras, hvarjemte varorna efter behörig

tullförsegling skulle under tullbevakning inlastas.

Några eftergifter i hvad nu vore bestämdt rörande exportvarans

undersökning, försegling och bevakning under inlastningen kunde

enligt embetsverkens åsigt icke, utan åsidosättande af en för statsverket

betryggande kontroll, medgifvas. Icke heller syntes föreskriften om

tillverkarens under edspligt afgifna och af två vittnen bestyrkta försäkran

angående tillverkningen kunna efterskänkas. Nu gällande bestämmelse

om skyldighet för varuegaren att ej allenast vid råvarans

införsel skriftligen anmäla afsigten härmed, utan äfven att inom viss

tid efter införseln utföra den förädlade varan funno embetsverken jemväl

böra bibehållas, enär endast härigenom vore för tullverket möjligt

att i och för kontroll föra afräkningsdiarium öfver in- och utförseln.

Visserligen funnes för de i nyssberörda §:s 1 och 2 mom. upptagna

varor icke meddelade några bestämmelser i nyssnämnda hänseenden,

hvarigenom vid utförsel af dessa varor ej från tullverkets

sida kunde utöfvas någon kontroll öfver motsvarande införsel af råvaror,

men enär en sådan kontroll näppeligen kunde anses obehöflig,

hölle embetsverken före, att de lättnader, som således medgifvits vid

utförsel af vissa varor, ej borde utsträckas till andra af utländskt råmaterial

tillverkade artiklar, som kunde blifva föremål för utförsel

under restitutionsanspråk, helst nyssnämnda stadgande ej kunde antagas

för varuegaren vålla några afsevärda olägenheter.

Hvad beträffade den i mom. 5 c) af meranämnda § upptagna

bestämmelse att utförseln skulle ske vid samma tullkammare, der införseln

egt rum, såvida icke Generaltullstyrelsen i särskildt fall annorlunda

medgifvit, kunde det synas som om denna bestämmelse skulle

utgöra hinder för restitutionens åtnjutande i det fall, att importorten,

hvarifrån den förädlade varan således äfven borde utföras, ej egde direkt

förbindelse med den ort, dit utförseln skulle ske. Så vore dock

ej förhållandet. Nyssnämnda bestämmelse innefattade endast, att kontrollen

öfver så väl den införda råvarans som den förädlade exportvarans

beskaffenhet och myckenhet borde ske på en och samma tullplats,

hvilket obestridligen vore för statsverket mera betryggande och

i de fall, der afräkningsdiarium skulle af tullförvaltningen töras, äfven

nödvändigt. Denna bestämmelse innebure ej något hinder för tillverkaren

att, efter det exportvaran blifvit undersökt af tullförvaltningen

i importorten och derstädes försedd med vederbörlig tullförsegling,

afsända varan till annan svensk tullplats, hvarifrån utförseln under

behöriga tullkontroller kunde ske. Visserligen fordrades härtill general
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

tullstyrelsens medgifvande, men sådant medgifvande hade styrelsen

aldrig vägrat, och de kontrollföreskrifter, som medgifvits i syfte att

vid utförseln konstatera exportvarans identitet, kunde ej anses vara

för afsändaren på något sätt betungande. En ändring af nyssnämnda

bestämmelse vore således icke erforderlig och borde icke heller göras.

Det återstode således att tillse, huruvida några förenklingar kunde

göras i afseende å sättet för verificering af utförseln, och vore det

uteslutande i bemälda hänseende, som klagomål öfver betungande kontrolltöreskrifter

hittills hade försports. I fråga om nämnda verificering

funnes, såsom förut blifvit nämndt, i § 9 mom. 1 c) tulltaxeunderrättelserna

stadgadt, att vid utförsel sjöledes densamma skulle styrkas

medelst behörigt intyg från lossningsorten öfver varans framkomst,

s. k. ruckattest, för så vidt ej utförseln skett i fartyg af minst 30

tons drägtighet och vid utförseln iakttagits den kontroll, som funnes

föreskrifven i § 42 tullstadgan. Denna kontroll bestode, bland annat,

deruti, att af tullförvaltningen beordrad tullbetjent åtföljde fartyget till

öppen sjö och, derest ej tullstation funnes vid utloppsort, som fartyget

passerade, afgåfve intyg om godsets riktiga utförsel. För verificerande

af utförsel sjöledes fordrades således antingen anskaffande af s. k.

ruckattest eller, derest fartyget, med hvilket utförseln skedde, hade

en drägtighet af minst 30 tons, bevakning till öppen sjö, och så väl

det ena som det andra alternativet kunde i vissa fall finnas betungande

för exportören. Anskaffandet af s. k. ruckattest vore vanligen

förenadt med utgifter, hvilka, äfven om de ej kunde anses vara synnerligen

stora, dock vid mindre sändningar vore afsevärda. Till följd

häraf anordnades också i allmänhet vid utförsel med fartvg af minst

30 tons drägtighet bevakning till öppen sjö, för så vidt detta vore

möjligt. Några svårigheter att anordna dylik bevakning från stapelstad,

som vore belägen invid hafvet, funnes ej heller, men från annan

sjöstad, som ej hade utloppsstation, vore det mången gång svårt och

stundom omöjligt att anordna sådan bevakning. Särskilt hade det

visat sig, att vid utförsel från Göteborg, hvarifrån exporten till Norge

vore betydande, svårigheter mötte för anordnande af bevakning till

öppen sjö. Exportörer i Göteborg vore derföre i allmänhet nödsakade

att för erhållande af tullrestitution anskaffa riickattester, och att detta

i någon mån verkade hämmande för utförsel af mindre partier, kunde

ej förnekas.

Ifrågasättas kunde, huruvida ej någon lindring i uyssnämnda bestämmelser

för verificering af utförseln skulle kunna göras. För sin

del funne embetsverken en sådan lindring i dessa bestämmelser kunna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

utan risk för statsverket medgifvas, att vid utförsel med passagerareångfartyg,

som efter förut kungjorda turlistor gjorde reguliera resor

och egde en drägtighet af minst 30 tons, nu gällande föreskrift

om anskaffande af s. k. riickattest eller eventuelt bevakning till öppen

sjö eftergåfvee. Det syntes nemligen vid utförsel med dylika fartyg

näppeligen kunna befaras, att missbruk skulle ega rum; och embetsverken

ansåge derföre, att vid dylik utförsel erforderlig trygghet för

att en under restitutionsanspräk till utförsel angifven vara verkligen

ur riket utfördes vunnes redan derigenom, att varan under vederbörlig

tullbevakning inlastades i fartyget och detsamma bevakades till dess

afgång samt, derest fartyget under resan anlöpte annan svensk tullplats,

intyg afgåfves från densamma, att varan derifrån med orubbad

tullförsegling utförts. Dä den bufvudsakligaste utförseln skedde med

dylika fartyg, skulle nu omnämnda eftergift i gällande kontrollföreskrifter

antagligen blifva af betydelse. Några eftergifter vid utförsel

med andra fartyg kunde embetsverken deremot ej tillstyrka, enär en

export med dylika fartyg erbjöde mindre trygghet mot underslef.

Embetsverken ansåge sig emellertid böra framhålla, att för verificering

vid utförsel af restitutionsgods samma kontrollföreskrifter hittills

i allmänhet vidtagits som vid utförsel af oförtulladt utländskt

gods och bränvin, som utfördes under anspråk på återbetalning af

erlagd tillverkningsafgift. I händelse förenklingar gjordes för bestyrkande

af utförseln utaf restitutionsgods, skulle således fråga möjligen kunna

uppstå om vidtagande af samma förenklingar vid utförsel af oförtulladt

utländskt gods och bränvin, hvarigenom ändringar af så väl § 42 tullstadgan

som kungörelsen den 8 december 1882 angående restitution af

bränvinstillverkningsskatt vid utförsel af bränvin till utrikes ort och

till Norge skulle kunna ifrågakomma. Något sådant omedelbart samband

emellan bestämmelserna i tulltaxeunderrättelserna och i de nyssnämnda

författningsrummen funnes dock ej, att dessa ovilkorligen

borde vara samstämmande, och ehuru embetsverken, till befrämjande

af exporten utaf inom landet af utländskt råämne tillverkade varor,

ansåge, att nyss nämnda lättnader kunde ifrågasättas, ville embetsverken

dock icke tillstyrka, att samma lättnader skulle vinna tillämpning

vid utförsel af oförtulladt utländskt gods och af bränvin, för bvilket

återbetalning af erlagd tillverkningsafgift ifrågasattes, enär vid utförseln

af dessa artiklar större betänkligheter emot medgifvande af lättnader

i nu gällande kontrollbestämmelser förefunnes.

Vid utförsel med jernväg till Norge syntes någon förändring icke

hafva biifvit af Riksdagen ifrågasatt, och enär norska tullmyndigheter,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

jemlikt, Lov af den 10 juli 1897 § 6, vore pligtiga att vid landväga

försändelse från Sverige af varor, för hvilka återbetalning af erlagd

tull ifrågasattes, utan kostnad eller besvär för exportören till tullkammaren

i den svenska afsändningsorten öfversända bevis, huruvida

varorna i behörigt skick framkommit, samt några klagomål öfver betungande

kontrollföreskrifter vid dylik utförsel ej försports, ansåge

embetsverken, att några ändringar i nu gällande bestämmelser angående

utförseln med jernväg till Norge ej borde vidtagas.

Den af Riksdagen begärda utredningen åsyftade åstadkommande

af lättnader vid utförsel af restitutionsgods endast till Norge. Derest

den af embetsverken nu ifrågasatta förenklingen i afseende å verificering

af utförseln med passagerareångfartyg skulle vinna godkännande, ansåge

sig embetsverken emellertid böra hemställa, att densamma måtte

få vinna tillämpning vid utförsel äfven till andra länder. Kunde denna

förenkling anses vara betryggande vid utförsel sjöledes till Norge,

måste den vara lika betryggande vid utförsel till ''hvilket annat land

som helst, och i så fall syntes det embetsverken orättvist att för export

till andra länder än Norge föreskrifva öfverflödiga och mera betungande

kontrollbestämmelser.

På grund af hvad sålunda anförts hafva derföre embetsverken, i

syfte att underlätta utförseln sjöledes till så val Norge som andra länder

af inom riket af utländska tullpligtiga råämnen tillverkade varor, gjort

framställning om ändrad lydelse af § 9 mom. 1 c) tulltaxeunderrättelserna.

Med afseende å hvad embetsverken i ämnet anfört hemställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen

att besluta, att § 9 mom. 1 c) tulltaxeunderättelserna skall erhålla

följande förändrade. lydelse:

c) att utförseln verificeras genom intyg af vederbörande embetsmyndighet

å lossningsorten, det varan derstädes blifvit lossad, hvilket

intyg bör vara af svensk konsul eller vice konsul, derest sådan å berörda

ort finnes austäld, behörigen legaliseradt; dock att, derest utförseln

skett i fartyg af 30 tons drägtighet eller derutöfver och vid

utförseln iakttagits den kontroll, som i § 42 tullstadgan för reexportgods

finnes föreskrifven, något bevis om varans ankomst till den

utländska lossningsorten ej må för restitutionens beviljande erfordras;

äfvensom att, derest utförseln skett i passagerareångfartyg, som efter

förut kungjord turlista gör reguliera resor och eger eu drägtighet af

30 tons eller derutöfver, utförseln må anses behörigen styrkt, då densamma

verificeras genom anteckning ä fartygets tullpass samt veder
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 54.

börande tullbetjents intyg, att exportvaran med orubbad tullförsegling

blifvit under hans tillsyn i fartyget inlastad och fartyget af honom

bevakadt intill dess afgång; skolande, derest annan svensk tullplats

under resan anlupits, jemväl intyg af dervarande tullbevakning bifogas,

att fartyget derstädes bevakats och att varan med orubbad tullförsegling

derifrån afgått.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och

skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Benig.

Bill. titt Biksd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 38 Eäft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1899:25 Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse af g 9 mom. 1 c) tidltaxeunderrättelserna. a1 i texten