Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge

1899-03-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1899:65, Med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 65.

1

N:o 65.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till

förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten

och gränstrafiken mellan Sverige och Norge;

gifven Stockholms slott den 6 mars 1899.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga närlagda förslag till förordning angående vissa bestämmelser

rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Hans Wachtmeister.

Bill. till Riksd Pr oi. 1899. I Sami. 1 Afd■ 19 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

Förslag

till

Förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och

gränstrafiken mellan Sverige och Norge.

§ i.

Alla i Norge inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade och

af hvad slag och drägtighet som helst, skola, ehvad de der äro bvgda

eller naturaliserade, äfven i Sverige behandlas såsom inhemska och åtnjuta

alla dermed förenade rättigheter samt må således, utan afseende

derå jDm^de ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk ort

eller om de äro barlastade eller lastade med in- eller utländska varor,

icke åläggas andra eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda

inrättningar,'' än af inhemska fartyg och båtar skola utgöras.

Norska fartyg och båtar må ock inom svenskt område idka fraktfart

med samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg

och båtar äro bestämda.

För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen medgifna

förmåner skola norska fartyg vara försedda med sådana handlingar,

som till bestyrkande af deras nationalitet äro i Norge föreskrifna.

Hvad sålunda är stadgadt skall gälla, så länge i Norge finnas

motsvarande bestämmelser; ankommande förty på Konungen att, derest

inskränkning sker i de förmåner, som för närvarande tillkomma den

svenska sjöfarten i Norge, förordna, att tillämpningen af bestämmelserna

i denna § skall helt eller delvis inställas.

§ 2-

Mom. 1. Vid resa landvägen från Norge till Sverige vare det,

med undantag för spelkort, hvilka äro underkastade så väl stämpelafgift

som tull, samt bränvin och sprit jemte dermed beredda drycker äfvensom

vin, för hvilka senare varor tull skall erläggas, medgifvet att af

till införsel tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar

tullfritt medföra följande mindre partier, nemligen:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

3

bröd 10 kg.,

fläsk 10 kg.,

garn, alla slag, tillsammans 5 kg.,

kaffe och kaffesurrogat tillsammans 5 kg.,

malt 10 kg.,

risgryn 5 kg.,

socker 5 kg.,

spanmål, omalen, 40 kg.,

» malen, 25 kg.,

tobak 1 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

sammanlagdt värde af 25 kronor,

öl 5 liter samt

andra varor till ett sammanräknadt värde af 20 kronor;

dock att för det fall, att resan sker öfver den del af gränsen, som

är belägen mellan Djeknelidens tullstation i Vermland och Ljusnebäcken

i Herjeådalen eller öfver gränsen mot Frostvikens socken i Jemtland och

norr om denna belägna orter, ofvan stadgade myckenheter i fråga om

nedannämnda varor sålunda ökas, att det skall vara den resande tillåtet

att af dem tullfritt medföra följande partier, nemligen:

bröd 20 kg.,

malt 40 kg.,

socker 10 kg.,

spanmål, omalen, 150 kg.,

d malen, 100 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

värde af 40 kronor,

Öl 10 liter,

andra varor, rörande hvilka icke här ofvan i detta mom. särskildt

stadgats, till ett sammanräknadt värde af 30 kronor.

För vara, som af resande medföres i större myckenhet, än ofvan

stadgats, skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af

varan införda qvantiteten.

Tullfrihet, hvarom i detta mom. sägs, gäller icke för varor, som i

handelsafsigt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för

att utlemnas såsom ersättning för verkstäldt arbete, ej heller för varor,

som af handlande eller för handlandes räkning införas, så vidt de äro

af de slag, med hvilka han idkar handel.

Resande vare, om tulltjensteman eller tullbetjent sådant fordrar,

skyldig att, jemte uppgift om yrke och hemvist, aflemna en under edlig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 65.

förpligtelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke

införas i handelsafsigt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke

för resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den, för

hvilkens räkning de införas. Underlåter någon aflemna dylik försäkran,

skola varorna i vanlig ordning tullbehandlas.

Mom. 2. Om i gränstrakterna någon eger eller brukar egendom

på båda sidor om gränsen, må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras

för egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.

Mom. 3. Varor, som af gränsbefolkningen för bushållsbebof föras

från Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning,

målning, spinning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för

reparation och som efter sådan förädling eller reparation återinföras,

skola vid återinförseln vara fria från tullumgälder.

Likaså skola varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbebof

föras från Norge till Sverige för att bär undergå sådan förädling eller

reparation, om hvilken nyss blifvit sagdt, och derefter till Norge återutföras,

vid införseln till Sverige vara fria från tullumgälder.

Mom. 4. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast

för transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej underkastade

tullafgifter.

Mom. 5. Till förekommande af missbruk utaf de i mom. 2, 3 och

4 gjorda medgifvanden eger generaltullstyrelsen eller i särskilt fall

tullmyndighet vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter,

som kunna anses erforderliga.

§ 3.

Varor, som öster om Saltbacken å svenska och Sponviks skansar

å norska sidan öfver Svinesund eller Idefjorden föras från Norge till

Sverige i färja, pråm eller båt under fyra tons drägtighet eller om vintern

öfver isen, skola, med hänsigt till tullväsendet, anses såsom vore

de land vägen införda, så vida de icke antingen sjövägen transporterats

till norska sidan af nämnda färjställe eller fjord och derifrån sedan öfverförts

till svenska sidan eller ock blifvit till denna senare öfverförda för

att deirfrån omedelbart sändas sjövägen vidare.

Denna förordning skall träda i kraft den 16 nästkommande

maj.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65.

5

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister

anförde:

Med anledning deraf att nådiga förordningen angående Sveriges

och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden den 30 maj

1890 efter skedd uppsägning komme att upphöra att gälla med den 12

juli 1897 föreslog Kong!. Maj:t genom nådig proposition den 23 april

sistnämnda år Riksdagen att antaga en författning, genom hvilken sjöfarten

och gränstrafiken mellan de båda länderna komme att regleras

för tiden efter utgången af mellanrikslagens giltighetstid. Då min företrädare

i embetet siltberörda dag anmälde detta ärende inför Kongl.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 65.

Maj:t, erinrade han, att förhandlingar varit inledda med norska regeringen

om upprättande af förslag till en författning af samma ömsesidigt

förbindande kraft som mellanrikslagen, enligt hvilken författning de båda

länderna skulle tillerkänna hvarandra behandling såsom den mest gynnade

nation i fråga om handel och sjöfart äfvensom erforderliga lättnader

beredas gränstrafiken, men att dessa förhandlingar då icke ännu

ledt till resultat af anledning, att fråga i Norge blifvit väckt om införande

af differentialtullsystemet och att, då denna fråga ej ännu hunnit

genomgå förberedande behandling, det ansetts mindre lämpligt att för

det dåvarande binda sin handlingsfrihet genom ett aftal med Sverige

om behandling som den mest gynnade nation. Den omständighet att

en ömsesidigt förpligtande öfverenskommelse i ämnet sålunda icke kunnat

komma till stånd syntes dock departementschefen icke innebära giltig

anledning att icke medgifva Norge behandling som den mest gynnade

nation. När mellanrikslagen gått till ända, skulle, med då gällande bestämmelser,

Sverige fortfarande komma att i Norge åtnjuta behandling

som den mest gynnade nation, men Norges sjöfart deremot att enligt

utredning, som af departementschefen lemnats, vidkännas en högst

väsentlig inskränkning i sina dittillsvarande förmåner. Anledning att

försätta den norska sjöfarten på Sverige i en sådan undantagsställning,

vida ofördelaktigare än den, som åtnjötes af andra länders sjöfart här

i riket, syntes icke förefinnas, och departementschefen hade derföre trott,

att, oaktadt öfverenskommelse om ömsesidig behandling som den mest

gynnade nation icke kunnat komma till stånd, förhållandet genom en

af Norges samtycke oberoende lag borde ordnas sålunda, att sådan behandling

komme Norges handel och sjöfart här i riket till godo. Tydligt

vore emellertid, att en dylik lag icke borde ega gällande kraft längre,

än motsvarande förmån tillkomme svensk handel och sjöfart i Norge.

Då likväl lagens giltighet svårligen kunde till sitt fortbestånd göras

beroende af inträffandet eller uteblifvandet af en norsk lagstiftningsåtgärd,

syntes vilkoret af reciprocitet ej böra i sjelfva lagen upptagas.

Lämpligare syntes vara, att lagen antoges att gälla till och med någon

dag vid slutet af 1897 års riksdag, exempelvis den 15 maj eller den

tidigare dag, då nytt beslut blifvit af Riksdagen fattadt. Dermed

vunnes ock möjlighet att få denna lag, som ju till följd af sin beskaffenhet

borde vara gemensam, bragt till stånd såsom sådan, om de i Norge

pågående utredningar då hunnit föras till slut.

Sedan ofvan omförmälda nådiga proposition blifvit af Riksdagen

bifallen, utfärdades den 28 maj 1897 nådig förordning angående vissa

bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken* mellan Sverige och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj;ts håd. Proposition N:o 65.

Norge, hvilken förordning skulle träda i kraft den 13 påföljande juli

och, der icke annorlunda stadgades, lända till efterrättelse till och med

den 15 maj 1898.

I fråga om reglerandet af bestämmelserna rörande sjöfarten och

gränstrafiken mellan Sverige och Norge för tiden efter den 15 maj sistnämnda

år, då omförmälda författnings giltighetstid ginge till ända, egde

förhandlingar rum med norska regeringen, hvilka likväl icke ledde dertill,

att aftal kunde med Norge träffas om ömsesidig behandling som

den mest gynnade nation. Med anledning häraf utfärdades den 13

berörda maj en med 1897 års författning i väsentliga delar lika lydande

förordning i ämnet, hvilken förordning skall, der icke annorlunda

stadgas, lända till efterrättelse till och med den 15 maj innevarande år.

Med erinran att under de förhandlingar, som vintern 1897 —1898

egt rum rörande förevarande fråga, från norska regeringens sida icke,

innan frågan på grund af den långt framskridna tiden måst föreläggas

den svenska Riksdagen, erhållits något slutligt och fullt definitivt meddelande,

huruvida de hinder, som dittills från norsk sida ansetts lägga

hinder i vägen för afslutande mellan de båda länderna af en ömsesidigt

bindande öfverenskommelse om behandling som den mest gynnade

nation, fortfarande ansåges förefinnas, aflät jag den 4 juli 1898 till norske

herr statsministern Blehr en skrifvelse, deruti jag med hänsyn dertill att

det icke kunde anses annat än önskvärdt, att de bestämmelser, som för

det dåvarande provisoriskt reglerade handels- och sjöfarts förhållandena

mellan Sverige och Norge, finge aflösas af en ordning, som icke hvarje

år behöfde göras till föremål för ny behandling, anhöll, att herr statsministern

ville meddela mig, huruvida norska regeringen dåmera ansåge

handels- och sjöfartsförbindelserna mellan Sverige och Norge lämpligen

böra normeras genom en öfverenskommelse om ömsesidig behandling

som den mest gynnade nation.

Till svar härå anförde herr statsministern Blehr i skrifvelse den

8 december 1898, att han från chefen för det norska finants- och tolddepartementet

mottagit en skrifvelse, deri herr statsministern anmodats

meddela mig, att, då så kort tid förflutit efter mellanrikslagens upphörande

och förändringen i det norska tullsystemet, att behöflig erfarenhet

angående de nya förhållandena ännu icke vunnits, en förhandling af

nämnda art icke för närvarande med fördel kunde upptagas.

Önskligt hade visserligen varit, att öfverenskommelse kunnat med

Norge träffas om upprättandet af en författning med ömsesidigt förbindande

kraft, hvarigenom de båda länderna i fråga om handel och sjö
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj-M Nåd. Proposition N:o 65.

fart tillerkänt hvarandra behandling såsom den mest gynnade nation.

Då emellertid öfverenskommelse i sådant afseende ej heller nu kunnat

komma till stånd, lära hithörande förhållanden fortfarande böra ordnas

genom en af Norges samtycke oberoende lag och för sådant ändamål

förlängd giltighet beredas åt de bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken

mellan Sverige och Norge, livilka, jemlikt de i hufvudsak lika

lydande förordningarna af den 28 maj 1897 och den 13 maj 1898, gält

under tiden efter mellanrikslagens upphörande, men enligt slutmeningen

i sistnämnda författning skola upphöra att gälla med den 15 nästkommande

maj. Genom berörda båda författningar hafva bestämmelser i

ämnet meddelats allenast för ett år i sänder. Någon anledning att till

viss tid begränsa giltigheten af en blifvande ny författning i ämnet lärer,

med afseende på hvad från norska regeringens sida blifvit. anfördt, nu

icke förefinnas.

Hvad angår de i §§ 2 och 3 af förordningen den 13 maj 1898

meddelade bestämmelser, äro desamma afsedda att bereda gränsbefolkningen

på svenska sidan den lättnad i samfärdseln, som med bevarande

af nödig kontroll i tullhänseende ansetts förenlig, och fortbeståndet af

sagda bestämmelser behöfver derföre icke göras beroende deraf, att

motsvarande bestämmelser gälla på norska sidan. Annat är deremot

förhållandet med bestämmelserna i § 1 af samma förordning. I sakens

natur ligger, att, på sätt äfven tillförene framhållits, de förmåner,

som i sagda § medgifvas den norska sjöfarten i Sverige, icke böra ega

bestånd längre, än motsvarande förmåner tillkomma den svenska sjöfarten

i Norge. I de åren 1897 och 1898 utfärdade förordningar, hvilkas

giltighetstid var begränsad till år, ansågs med afseende på den korta

tid, hvardera författningen var afsedd att gälla, ej behöfligt att i sjelfva

lagarna intaga vilkoret om reciprocitet. Då nu afsedt vore, att de bestämmelser,

som komme att meddelas, skulle gälla för obestämd tid,

synes rigtigast vara, att till § 1 göres ett tillägg af innehåll, att bestämmelserna

i sagda § skola gälla, så länge i Norge finnas motsvarande

bestämmelser, och att det förty skall ankomma på Konungen att,

derest inskränkning sker i de förmåner, som för närvarande tillkomma

den svenska sjöfarten i Norge, förordna, att tillämpningen af bestämmelserna

i förevarande § skall helt eller delvis inställas.

I öfrig! saknar jag anledning att föreslå någon förändring i de

uti förordningen af den 13 maj 1898 innefattade bestämmelser i ämnet.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett förslag

till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken

mellan Sverige och Norge, affattadt i öfverensstämmelse med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 65. 9

nådiga förordningen den 13 maj 1898 med det af departementschefen

angifna tillägg till § 1, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t

täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga berörda, detta

protokoll under litt. — bilagda författningsförslag.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Hugo Malm.

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 49 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1899:27 Betänkande, i anledning af väckta förslag till bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge. s. 1 i texten