Sök i Ratio Lex

Angående beredande af medel för återbetalning till viss del af erlag da konsulatafgifter för svenska fartyg

1899-03-06 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 4,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1899:66, Angående beredande af medel för återbetalning till viss del af erlag da konsulatafgifter för svenska fartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

1

N:o 66.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående beredande

af medel för återbetalning till viss del af erlag da

konsulatafgifter för svenska fartyg; gifven Stockholms slott

den 6 mars 1899.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver

civilärenden för denna dag innehåller vill Kongl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen

att, i afbidan på omreglering af konsulatafgifterna, på extra stat

för år 1900 anvisa ett förslagsanslag å 175,000 kronor för att till

svenska fartygsrederier må kunna, enligt de närmare bestämmelser Kongl.

Maj:t kan finna godt meddela, återbetalas fyra femtedelar af hvad

under samma år kan komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för

rederierna tillhöriga fartyg.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

E. von Krusenstjerna.

Bih. till Rihd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 50 Saft. (N;o 66.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claeson och

Dyrssen.

4:o.

Föredragande departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anförde,

efter gemensam beredning med herr ministern för utrikes ärendena:

I skrifvelse den 6 maj 1898 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens tredje hufvudtitel har Riksdagen, i sammanhang med

anmälan af sitt beslut i fråga om regleringen af de ordinarie utgifterna

under nämnda hufvudtitel, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes vid förestående

behandling af väckta frågor om den svenska sjöfartsnäringens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

3

utveckling taga i öfvervägande, huruvida, i hvad mån och på hvad

sätt lindring i afseende å konsulatafgiften kunde beredas den svenska

utrikes sjöfarten.

I anledning såväl häraf som ock deraf att Riksdagen i skrifvelse

den 13 i samma månad angående åtgärder till höjande af den svenska

sjöfartsnäringen och till främjande af svenska alsters afsättning i utlandet,

under anförande att de för vårt land lika naturliga som vigtiga

näringarna, sjöfarten och den utrikes handeln, råkat i ett mindre gynnsamt

läge, att det måste vara statsmakternas pligt att tillse, det dessa

näringar kunde komma i åtnjutande af och i sin mån bidraga till det

mäktiga uppsving, som på olika områden gjort sig gällande inom landet,

och att frågan om hvilka åtgärder, som i sådant afseende lämpligast

borde vidtagas, förutsatte en allsidig utredning, anhållit, att Kongl.

Maj:t täcktes dels — i samband, i den mån så ansåges lämpligt, med

väckt fråga om lindring i konsulatafgifterna för svenska fartyg — taga

under öfvervägande, hvilka åtgärder måtte kunna ytterligare vidtagas

till beredande af lättnader för och till höjande af den svenska sjöfartsnäringen

samt till främjande af Sveriges direkta utrikes handel, särskild!

på aflägsnare länder, dels och derefter för Riksdagen framlägga

de förslag, hvartill omständigheterna kunde föranleda, fann Kongl.

Maj:t den 1 juli 1898 godt förordna en komité under ordförandeskap

af numera generaltull direktören Cederschiöld med uppdrag att, efter

inhemtande af ärendet rörande upplysningar och åvägabringande af den

öfriga utredning, som i ämnet kunde anses nödig, till Kongl. Maj:t inkomma

med underdånigt utlåtande och förslag dels rörande ifrågasatt

lindring i konsulatafgifterna för svenska fartyg, dels ock angående de

åtgärder, som kunde ytterligare vidtagas till beredande af lättnader för

och till höjande af deri svenska sjöfartsnäringen samt till främjande af

Sveriges direkta utrikes handel, särskild! på aflägsna länder; och föreskrefs

dervid, att frågan om konsulatafgifterna borde af komitén först

till behandling företagas.

Den 29 oktober 1898 afgaf den sålunda tillsatta komitén utlåtande

och förslag i fråga om lindring i konsulatafgifterna för svenska fartyg

jemte bilagor. Jag tillåter mig att beträffande de särskilda detaljerna

hänvisa till komiténs till trycket befordrade betänkande, som jemte utlåtande

och förslag innehålier, såsom bilagor, historisk återblick rörande

konsulatafgifterna för svenska och norska fartyg, redogörelse för bestämmelser

om konsulatafgifter i vissa främmande länder, äfvensom statistiska

uppgifter angående Sveriges handelsflotta, utrikes sjöfart och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

handel samt rörande sjöfarten på de särskilda konsulsdistrikten och der

uppburna konsulatafgift er m. m.

De gällande bestämmelserna om konsulatafgifterna innehållas i förordningen

angående konsulatväsendet af den 4 november 1886.

§ 103 deraf lyder sålunda:

»1. Konsulatafgift skall i hamn, der konsul eller vice konsul finnes

anstäld, erläggas för hvarje svenskt eller norskt handelsfartyg, som

derstädes till större eller mindre del lossar eller lastar eller både lossar

och lastar, med 6,35 öre för hvarje ton af fartygets afgiftspligtiga

dräktighet.

2. För fartyg, som i flera hamnar lossar delar af samma last eller

intager last och fyllnad deri, skall denna afgift erläggas endast i den

första hamnen, der lossning eller lastning eger rum. I öfriga hamnar

skall erläggas endast half afgift, dock att för fartyg, som i samma

hamn både lossar och lastar, i alla händelser hel afgift bör erläggas.

3. Fartyg, för hvilket under loppet af ett kalenderår i en hamn

erlagts konsulatafgifter, hvilkas sammanlagda belopp motsvarar det

femdubbla beloppet af en hel konsulatafgift för samma fartyg, skall

under återstående delen af året vara från vidare erläggande af konsulatafgift

i samma hamn befriadt.»

Taxa å afgifter till konsulerna för de embetsåtgärder, som icke

skola afgiftsfritt verkställas, s. k. expeditionsafgifter, innehålles i § 107

mom. 1 af nyssnämnda förordning.

Af inflytande konsulatafgifter tillfalla de, som uppbäras af lönad

konsul och vice konsul, i regel konsulskassan; de, som uppbäras af

olönad konsul, denne; och de, som uppbäras af olönad vice konsul, med

hälften denne, och med den andra hälften konsulskassan eller konsuln

i distriktet, allt efter som de af honom uppburna konsulatafgifterna

skola ingå till konsulskassan, eller få af konsuln behållas (§ 104).

Expeditionsafgifterna får den behålla, som dem uppburit, med det

undantag att af de vid lönade konsulat eller vice konsulat uppburna

sådana afgifter i regel 80 procent tillfalla konsulskassan (§ 108).

År 1896, som ansetts vara ett normalt år beträffande sjöfarten,

utgjorde:

konsulatafgifterna för svenska fartyg......................... kronor 203,821: —

( i> för norska fartyg kr. 562,067:—)

expeditionsafgifterna för svenska fartyg..................... » 10,562: —

( » för norska fartyg kr. 17,719:—)

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66. 5

hvartill komma expeditionsafgifter för gemensamma expeditioner kronor

1,637.

I sammanhang härmed torde jag få erinra, att det årliga statsbidraget

till konsulatväsendet utgör från Sverige 160,000 kronor och

från Norge 120,000 kronor, hvartill för Norge kommer för tillfälliga

eller oförutsedda utgifter ett belopp af 16,000 kronor, hvilket kan anses

från svensk sida motsvaras deraf, att Kongl. Maj:t eger dispositionsrätt

öfver uppkommande besparingar.

Då nu komitén, till fullgörande af sitt uppdrag, afgifvit förslag

till lindring i konsulatafgiften, har komitén förutskickat den anmärkning

att, då konsulatväsendet är för de förenade rikena gemensamt,

och de för detsammas upprätthållande afsedda medlen till en del inflyta

till en gemensam kassa, hvarifrån både de i staten upptagna löner

och andra gemensamma utgifter bestridas, och till en annan del direkt

utgå till godtgörelse åt konsulstj enstemän, samt den nu bestämda konsulatafgiften

påräknas såsom en tillgång härför, tydligt vore, att de

bestämmelser, som reglera tillflödet af medel för denna gemensamma

angelägenhet, i största möjliga mån borde vara i båda länderna lika;

att komitén alltså icke kunnat behandla den föreliggande frågan, så

vidt dess afgörande skulle rubba de afgifter konsulerna egde uppbära,

såsom en uteslutande svensk fråga, utan måst taga i betraktande äfven

de tillgångar, som från Norge tillflöte den gemensamma institutionen,

och den verkan, de inom komitén ifrågastälda ändringsförslagen skulle

utöfva i afseende å dessa medel, derest enahanda bestämmelser tillämpades

äfven i Norge, äfvensom att, af samma anledningar, komitén

också vid öfverläggning om och uppgörande af förslag, som skulle

medföra ändringar i nu bestående grunder för konsulatväsendets ekonomi,

måst utgå från förutsättningen att härom komme att fattas samstämmande

beslut i båda länderna.

Derför har komitén ock, då komitén såsom hufvudförslag framstäf

borttagandet af de nu utgående konsulatafgifterna per ton af fartygets

drägtighet och införandet i stället af vissa låga fartygsafgifter, uttryckligen

framhållit, att detta skedde under förutsättning att i Norge enahanda

beslut blefve fattadt.

I detta afseende tillåter jag mig erinra, att herr ministern för

utrikes ärendena med skrifvelse den 8 november 1898 till norska departementet

för det inre öfversände komiténs ifrågavarande betänkande

och förslag med anmodan att snarast möjligt utverka, att norska regeringen

afgåfve betänkande i ärendet, äfvensom att af norska regerin
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

gens den 6 nästpåföljde december afgifna, i afskrift till ministern för

utrikes ärendena öfverlemnade betänkande framgår, att regeringen, i betraktande

af ett för närvarande i Norge hvilande förslag till lag angående

konsulatafgifterna, icke ansett sig kunna tillråda, att det svenska

komitébetänkandet för närvarande upptoges till behandling, dervid

emellertid den norska regeringen tillika uttalat den mening, att intet

hindrade, att hvardera riket för sig bestämde, på hvilket sätt de behöfliga

medlen till täckande af konsulatväsendets utgifter skulle anskaffas.

Då norska regeringen sålunda icke velat till behandling upptaga

komiténs hufvudförslag, finnes icke vidare någon anledning att för närvarande

taga komiténs förslag till konsulatafgifternas borttagande i

öfvervägande, och jag skall i det följande icke taga någon annan hänsyn

till detta förslag, än som är nödvändigt till följd deraf, att i komiténs

betänkande motiveringen i hufvudsak är gemensam för komiténs

olika förslag.

Af den historiska återblick, som komitén vid sitt utlåtande fogat

och åberopat, anser jag mig böra här återgifva det vigtigaste af hvad

som rörer sträfvandena, företrädesvis inom Riksdagen, efter tillkomsten

af konsulatförordningen den 4 november 1886 att åstadkomma lindring

i de genom denna förordning faststälda konsulatafgifterna.

Jemte det att vid 188S års riksdag den motion väcktes i fråga om

undersökning af den svenska sjöfartsnäringens tillstånd och beredande

af understöd åt densamma, som föranledde Riksdagens skrifvelse i

ämnet den 14 maj sagda år och sedermera tillsättande den 8 januari

1890 af den så kallade sjöfartsnäringskomitén, föreslog vid detta riksmöte

samme motionär, att Riksdagen måtte besluta, att svenska fartyg

från och med år 1889 befriades från att erlägga konsulatafgifter, samt

att motsvarande belopp tillskötes konsulskassan af statsverket. Framställningen

grundades utom på skeppsrederirörelsens betryckta ställning

hufvudsakligen derpå att, då den medgifna lindringen, efter

det femdubbla beloppet af afgiften erlagts, endast kunde åtnjutas

af reguliert trafikerande fartyg, som vore ett försvinnande fåtal, fartyg

i lastfart utan lindring drabbades af afgiften; att denna vore i synnerhet

betungande för lastångare, som besökte många hamnar, såsom

exempel hvarpå anfördes, att för en medelstor lastångare öfver 1,000

kronor betalts i dylika afgifter; att konsulatafgiften ej uteslutande användes

till konsulernas aflönande; att konsulerna vore lika mycket afsedde

att beforda handelsintressena som sjöfarten; att rättvisa och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

billighet fordrade, att fartygen endast skulle erlägga afgifter till konsulerna

i förhållande till det besvär, de förorsakade desse; och att

obilligheten af att fartygen skulle betala denna afgift, framginge ytterligare

deraf, att det ålåge dem att dessutom betala konsulerna särskilda

afgifter enligt expeditionstaxan.

Det Andra Kammarens tillfälliga utskott, som hade att behandla

motionen, liemstälde, att den ej måtte föranleda till någon Riksdagens

åtgärd, hufvudsakligast på den grund, att utredning saknades angående

storleken af de afgifter, svenska fartyg årligen utbetalade till de olönade

konsulerna och vice konsulerna, vid hvilket förhållande utskottet ej

kunde uppgifva beloppet af den kostnad, staten skulle vidkännas, derest

förslaget bifölles. Utskottets hemställan godkändes af Kammaren.

Vid 1889 års riksdag föreslog samme motionär, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte låta

utreda storleken af de svenska fartygens årliga bidrag i konsulatafgifter

samt taga i öfvervägande, om icke fartygen kunde befrias från

afgiftens erläggande, och att härigenom uppkommande brist i konsulskassan

tillskötes af statsverket.

Äfven denna motion blef af det Andra Kammarens tillfälliga utskott,

hvartill den hänskjutits, afstyrka under hänvisande till den då pågående

undersökningen af den svenska sjöfartsnäringens tillstånd, och

saken föll.

Med anledning af Riksdagens förberörda skrifvelse af år 1888, hade

kommerskollegium fått befallning att inhemta yttrande af handels- och

sjöfartsnämnderna samt äfven bereda enskilde skeppsredare och andra

intresserade tillfälle att yttra sig.

Enligt den redogörelse, sjöfartsnäring skomitén, till hvilken de inkomna

yttrandena öfverlemnades, om deras innehåll meddelat, hade

från åtskilliga svenska rederiers sida uttalats den mening, att konsulatafgiften

utgjorde en allt för tung beskattning å handelsfartygen. Om

äfven densamma vore mindre känbar för fartyg, som användes på

längre resor och sålunda sällan besökte hamn, blefve dock förhållandet

väsentligen annorlunda för andra fartyg, i synnerhet ångare, som sysselsattes

i kustfart, derunder hamn tidt och ofta anlöptes, i hvilket fall

konsulatafgiften kunde ställa sig såsom en verklig börda. Väl brukade

vid befraktningar af nämnda slag konsulatafgiften, likasom alla fästa

hamnumgälder, hvilka drabbade fartyget, bäras af befraktaren, men

det vore icke desto mindre klart, att dessa utgifter måste tagas i betraktande

vid fraktbeloppets bestämmande och således i sjelfva verket

komme att i sista hand hvila på vederbörande redare. Då derjemte

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

fartyg, soin ginge i kustfart af någon större utsträckning, icke under

samma kalenderår hunne besöka de särskilda hamnarne tillräckligt

många gånger, för att befrielse från konsulatafgiftens erläggande enligt

gällande bestämmelse skulle medgifvas, hade följden blifvit, att de

under året för fartyget erlagda konsulatafgifter stigit till belopp, som

icke stode i rimligt förhållande till den inseglade frakten. Ett liknande

resultat hade ock uppkommit för ångfartyg, som användes i regelbunden

fart på längre turer, synnerligast då farten endast fortginge en viss del

af året.

I betraktande af de olägenheter, hvilka framkallats af den gällande

principen för konsulatafgiftens beräkning, hade från redarnes sida hemstälts,

att konsulatafgiften antingen måtte helt och hållet borttagas,

eller ock bestämmas till ett mindre, fast belopp för hvarje fartyg och

derjemte konsulerna ega att för utförda förrättningar beräkna arfvoden,

derför kostnaden då i viss mån komme att bäras af de handelsintressen,

hvilka konsulernas verksamhet afsåge att befrämja i lika hög grad som

sjöfarten.

Med stöd af en af komitén lemnad öfversigt af den beskattning

af samma slag, som vore införd hos andra sjöfartsidkande nationer,

fann komitén det framgå, att den beskattning, som svenska fartyg, i

likhet med de norska, vore i främmande hamnar underkastade i form

af konsulatafgifter, i många fall utginge med högre belopp än de afgifter

af samma slag, som hvilade på andra nationers fartyg, hvilket

förhållande väl kunde tänkas i sin mån verka hindrande under den

ständigt växande täflingen i fraktfarten. Ehuru det under sådana omständigheter

visserligen syntes komitén önskligt att i berörda afseende

kunna bereda någon lindring för vår sjöfart, ansåge komitén härvid

icke kunna lemnas ur sigte, att konsulatafgifterna till väsentlig del utgjorde

bidrag till upprätthållande af det för de båda förenade rikena

gemensamma konsulatväsendet, hvarför spörsmålet om förändring uti

ifrågavarande afgifter icke lämpligen syntes kunna afgöras i det ena

landet, utan att samtidigt i det andra riket beslut fattades i enahanda

syfte.

Då de nuvarande konsulatafgifterna vore att anse såsom en väsentlig

förutsättning för att de förenade rikena å vigtigare platser kunde

hålla lönade konsuler, samt utan det bidrag, dessa afgifter lemnade,

en dylik anordning tilläfventyrs icke alls, eller åtminstone ej i samma

utsträckning som hittills, skulle kunna bibehållas, fann sig komitén på

grund af dessa och i öfrigt anförda skäl icke för sin del böra föreslå

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Kåd. Proposition N:o 66. 9

konsulatafgifternas borttagande eller deras nedsättande i någon väsentligare

mån.

I vissa afseenden ansåge emellertid komitén åtskilliga jemkningar

beträffande dessa afgifter kunna vidtagas och härigenom rättelse ske

i hvad som måhända mest gifvit anledning till klagomål uti ifrågavarande

ämne, och uttalade för sin del önskvärdheten deraf att, med

bibehållande i det hela af gällande principer i fråga om konsulatafgiftema,

lättnader, såvidt sådant läte sig göra utan men för de för

konsulatväsendet erforderliga inkomster, kunde beredas i vissa angifna

afseenden.

öfver komiténs yttrande i fråga om konsulatafgifterna afgaf Jcommerskollet/ium

den 19 juni 1891 underdånigt utlåtande, deruti kollegium,

efter redogörelse för infordrad utredning från vissa konsuler angående

den minskning i inkomster för konsulskassan, som en hvar af de af

komitén ifrågasatta anordningarne skulle medföra, och för desse konsulers

yttranden i öfrigt, för egen del anförde att, om än, på sätt i

åtskilliga af berörda yttranden framhållits, de af komitén ifrågasatta

lindringar vid konsulatafgifternas erläggande icke torde vara af den

betydelse, att desammas vidtagande kunde anses innebära någon mera

afsevärd lättnad för vår sjöfart, kollegium likväl, då derigenom i allt

fall komme att beredas denna för vårt land så vigtiga näring fördelen

af någon afgiftslindring, samt den förebragta utredningen syntes gifva

vid handen, att det icke vore att befara, att de ifrågasatta anordningarna

skulle komma att medföra vare sig någon för beståndet och den

vidare utvecklingen i rätt rigtning af vårt konsulatväsende hinderlig

minskning i konsulskassans tillgångar, hvilka dittills lemnat ej obetydliga

öfverskott, eller någon känbarare inkomstminskning för de olönade

konsulerna och vice konsulerna med deraf följande svårighet att få

dessa befattningar på tillfredsställande sätt besatta, funne sig ega anledning

i hufvudsak biträda komiténs förslag.

Sedan frågan om konsulatafgiftens borttagande förevarit jemväl

vid 1892 och i893 årens riksdagar, återupptogs frågan år 1896 af en

motionär i Andra Kammaren, som föreslog, att Riksdagen ville besluta,

att svenska fartyg skulle från och med påföljande år erhålla full ersättning

för af desamma vid vederbörande konsulat utbetalda konsulatoch

expeditionsafgifter, samt att i riksstat^ för år 1897 för ändamålet

uppfördes ett förslagsanslag af 175,000 kronor.

Statsutskottet yttrade" att, oaktadt utskottet, med hänsyn till sjöfartsnäringens

tryckta ställning och angelägenheten, att särskildt utrikes

segelfarten erhölle någon lindring i på densamma hvilande afgifter,

Bih. till llited. Prat. md. 1 Sami. 1 Afd. 00 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

funnit syftet med ifrågavarande motion behjertansvärdt, hade utskottet

dock, enär sjöfartsnäringskomiténs betänkande ännu icke varit föremål

för Kong!. Maj:ts slutliga pröfning och dertill komme, att den s. k.

unionskomitén jemväl torde komma att behandla det för Sverige och

Norge gemensamma konsulatväsendet, ansett, att ifrågavarande förslag

icke heller då borde föranleda till någon Riksdagens åtgärd.

Mot utskottets hemställan reserverade sig nio ledamöter, som önskade

en Riksdagens skrifvelse med anhållan, »att Kongl. Maj:t vid

förestående behandling af väckta frågor om den svenska sjöfartsnäringens

utveckling täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke lindring

må kunna beredas den svenska utrikesfraktfarten genom lemnande af

ersättning till större eller mindre del för de konsulat- och expeditionsafgifter,

som vid sådan fraktfart utbetalas, och derefter till Riksdagen

inkomma med den framställning, hvartill förhållandena må befinnas

föranleda». Utskottets hemställan bifölls i båda kamrarna.

Vid 1898 års riksdag slutligen väcktes i Andra Kammaren motion

derom, att Riksdagen måtte besluta, att svenska fartyg från och med

samma år måtte befrias från erläggande af nu utgående konsulatafgift

samt ett förslagsanslag, beräknadt att ersätta det bidrag, konsulskassan

derigenom gånge förlustig, upptagas i riksstaden för 1898 att för samma

ändamål användas. ,

Motionären, som hänvisade till de af honom i samma ämne förut

väckta motioner, erinrade, enär hans föregående motioner i samma syfte

afstyrkts hufvudsakligen på grund af unionella förhållanden, att gent

emot Norge vore likgiltigt, om sjöfartsnäringen eller svenska staten

betalade Sveriges andel i konsulskassans utgifter, och att det förhållande,

att konsulatafgiften vore faststäld genom lag i Norge, ej kunde utgöra

skäl för att denna skatt fortfarande skulle betalas af svenske redare.

Motionären påpekade slutligen, att denna skatt blefve så mycket orättvisare,

som Norge, genom att antaga den engelska mätningsregeln,

faktiskt förskaffat sig en nedsättning med cirka en femtedel emot hvad

svenska fartyg, mätta enligt tyska regeln, finge betala.

Statsutskottet, dit frågan remitterades, hemstälde, dock med reservation

af en ledamot, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t vid förestående behandling af

väckta frågor om den svenska sjöfartsnäringens utveckling täcktes taga

i öfvervägande, huruvida, i hvad mån och på hvad sätt lindring i afseende

å konsulatafgiften kunde beredas den svenska utrikes sjöfarten.

Utskottet anförde, bland annat, att utskottet, som ansåge motionens syfte,

nemligen sjöfartsnäringens främjande genom ändring i bestämmelserna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

om konsulatafgiften, synnerligen beaktansvärdt, likväl icke ausåge sig

kunna förorda bifall till motionen oförändrad, bland annat, af det skäl,

att deruti ifrågasattes rubbning i den för året gällande riksstat, hvartill

komme, att motionären icke förebragt någon utredning angående beloppet

af de konsulatafgifter, som enligt hans yrkande skulle från statsverket

utbetalas; samt att det ofvan berörda, vid 1896 års riksdag föreslagna

sätt att åt de svenska rederierna bereda lindring genom återbetalning

af de erlagda konsulatafgifterna syntes utskottet jemväl förtjena uppmärksamhet.

Statsutskottets hemställan blef af Riksdagen bifallen, i Andra Kammaren

utan diskussion. I Första Kammaren erinrades derom, att unionskomitén

icke kommit till något resultat, hvadan den utväg syntes väl

funnen att låta konsulatafgifterna utgå af fartygen, men gifva rederierna

ersättning för förlusten, och att det väckta förslaget lemnade öppet

rum för summans bestämmande. En annan talare framhöll, att man

borde göra sjöfartsnäringens omkostnader så ringa som möjligt, så att

svenska fartyg hade fördel deraf framför utländska, och att detta medel

vore att föredraga framför subvention åt vissa sjöförbindelser och seglationspremier.

Af komiténs redogörelse för bestämmelserna om konsulatafgifter i

vissa främmande länder torde här böra meddelas den tabellariska sammanfattning,

komitén uppstält öfver hvad i konsulatafgifter, omsatta i

kronmynt, erlägges i åtskilliga främmande länder, jemfördt med förhållandet

för svenska fartyg af fyra olika drägtighetskategorier. Regeln

modifierande detaljbestämmelser hafva dervid lemnats ur räkningen.

Enligt lagstiftningen i nedanstående länder betalas i konsulat- eller

deremot svarande expeditionsafgift för fartyg:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

Om 100 ton.

Om 300 ton.

Om 1000 ton.

Om 2000 ton.

Afgifter i

Sverige- Norge.

+ -

Afgifter i

Sverige- Norge.

+ -

Afgifter

Sverige-

Norge.

+ -

Afgifter i

Sverige- Norge.

+ -

Kr. öre

Kr. öre

Kr. öre

Kr. öre

Kr. öre

Kr. öre

Kr. öre

Kr. öre

Sverige och Norge..................

6: 36

19: 06

63: 50

127: —

Ryssland...............................

5: 76

+ 0: 59

11: 52

+ 7:53

34: 56

+ 28: 94

66: 24

-f SO: 76

Danmark:

ångf. halfårsafgift af 55 öre pr ton

segelf. » > 12 » » >

Tyskland: i Europa................

1: 66

+ 4: 69

4: 98

+ 14: 07

16: 64

-f 46: 86

33: 28

+ 93:72

utom Europa.........

3: 32

+ 3: 03

9: 96

+ 9: 09

33: 28

+ 30: 22

66: 56

-|“ 60: 44

Storbritannien (utom Ostasien)

2: 29

+ 4: 06

2: 29

+ 16: 76

2: 29

+ 61: 21

2: 29

+ 124: 71

Nederländerna........................

1: 60

4: Så

3: 75

“j" 15: 30

3: 76

+ 59: 75

3: 75

+ 123:25

Belgien..................................

18:-

— 11: 65

54:-

— 34: 95

54:-

+ 9: 50

54:-

+ 73:-

Frankrike ..............................

10: 80

— 4: 45

25: 21

— 6:16

54:-

+ 9: 50

54:-

+ 73:-

Spanien: i hamnar inom Europa

och vid Medelhafvet..

i hamnar utom Europa

10: 80

— 4: 45

21: 59

— 2: 54

72:-

— 8: So

90: —

+ 37: —

och utom Medelhafvet

18: —

— 11: 65

32: 88

— 13: 33

108:-

— 44: 50

126: 05

+ 0: 95

Italien .................................

7:20

— 0: 85

21: 59

— 2: 54

72: —

— 8: 50

144:-

— 17: —

Österrike-Ungern:

enligt 1846 års ännu gällande

reglemente.....................

(enligt förslag till lag angående

18: 69

— 12:34

44: 86

— 25: 80

44: 85

+ 18: 65

44: 85

+ 82:15

reglering af konsulatafgif- terna...............................

7:12

— 0: n

8: 90

+ 10:15

21: 36

+ 42:14

39: 16

+ 87: 84)

Amerikas förenta stater..........

a f

g i

f t 8

t r

i

a

Uti sin motivering har komitén till en början framhållit, att komitén

icke torde i detta sammanhang behöfva närmare ingå i bevisning derom,

att sjöfartsnäringen vore i behof af lättnader eller att för dess höjande

kräfdes kraftiga åtgärder, lagstiftnings- och andra, från statsmakternas

sida, under medverkan af en intresserad och energisk sjelfverksamhet

från näringsidkarnes sida.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

13

Emellertid torde några statistiska data i afseende å den svenska

sjöfartsnäringens utveckling i dess förhållande till å ena sidan rikets

folkmängd och å den andra den utrikes handelsomsättningen tjena till

belysande af frågan, och har komitén derför från de bifogade tabellerna

meddelat att, räknadt från år 1875 till och med år 1896:

folkmängden tillväxt med ...................................................... 13,2 %

handelsflottans sammanlagda tontal enligt statistikens siffror

minskats med.......................................................................................... 2,0 %

men torde kunna approximativt beräknas hafva, om icke,

på sätt skett, ur statistiken för år 1895 uteslutits ett afse
värdt.

antal fartyg J i verkligheten ökats med................................. 13,7 %

till utrikes sjöfart använda svenska fartygs tontal, på

grund af nämnda ändring i statistiken, minskats med......... 0,7 %

under det att deras toirtal i förhållande till hela svenska

handelsflottans tontal ökats, dock endast med .............................. l^l %

tontalet af de svenska fartygens andel i sjöfarten till och

från Sverige minskats med .................................................................. 1,2 %

och af svenska fartyg i utrikes fart intjenta bruttofrakter

ökats med ............................................................................................. 17,0 %.

Mot dessa skiftande siffror, som, om de ock gåfve vid

handen en absolut tillväxt af vår handelsflotta och dess användande,

vittnade om en relativ tillbakagång i våra fartygs

begagnande i utrikes sjöfart, framträdde desto kraftigare det

förhållandet, att från 1875 til! 1896 hela sjöfarten till och

från Sverige ökats med .................................................................. 167,4 %

och den svenska utrikes handelsomsättningens värde stigit

med ej mindre än ................................................................................... 47,1 %>.

Ännu några andra siffror torde vara af inflytande på frågan om

sjöfartens behof af lättnader från konsulatafgifter.

Under det medeltonnagen för fartyg, använda i utrikes fart, år

1875 var 216, hade den år 1896 stigit till 256 ton.

Antalet resor på utrikes ort, som belöpte på hvart fartyg, var 5

år 1875, men 11 år 1896.

Af denna ökning i tonnage och antal resor hade blifvit en följd,

att medelbeloppet konsulatafgifter, erlagda af svenskt fartyg, stigit

från att år 1875 utgöra 47 kronor till år 1896 127 kronor. Att från

de till grund för dessa tal liggande summor af fartyg icke kunnat

frånskiljas fartyg i fart på Norge, torde icke, äfven om talen härigenom

blifvit något för höga, inverka på proportionen talen emellan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 66.

För hvarje resa erlades i konsulatafgifter i medeltal år 1875 10

kronor, men år 1896 14 kronor.

Räknade i förhållande till de intjenta bruttofrakterna uppgingo

konsulatafgifterna år 1875 till 0,29 procent, men år 1896 till 0,56

procent.

Af dessa siffror framginge, anför komitén vidare, att konsulatafgiften

numera blifvit en afsevärdare börda, än den varit endast för ett

tjugutal år sedan. Detta torde i än högre grad blifva händelsen i den

mån utvecklingen fortskrede till användandet af större fartyg och till

en allmännare öfvergång till ångfartyg, som kunde göra tätare resor

än segelfartyg. Och ehuru, detta oaktadt, konsulatafgifterna svårligen

kunde anses utgöra i och för sig en så allmänt tryckande börda, att

man allenast af deras nedsättande eller ens deras borttagande skulle

vara berättigad att vänta något synnerligen märkbart uppsving i vår

rederinäring och sjöfart, borde man dock härvid erinra sig, att dessa

afgifter vore de enda, hvilka kunde aflyftas från svenska fartyg, utan

att samtidigt det till dessas förmån gjorda medgifvandet komme utländska

fartyg till godo, och på denna grund i första rummet erbjöde

sig, då frågan gälde att lätta bördorna för och främja vår sjöfart; att

de i allt fall till den redan i och för sig höga summan af de öfriga

afgifterna å den svenska sjöfarten lade ett plus, som kunde verka hindrande

och hämmande vid fraktsökandet, och att de i särskilda fall, såsom

för större ångfartyg, som göra tätare resor till flera olika hamnar

eller gå i månadsbefraktning, kunde blifva verkligt tackande.

Härtill komme, att de för konsulatväsendet utgående afgifter af

svenska fartyg vore högre än motsvarande beskattning i vissa andra

länder samt betydligt högre än i Tyskland och särskild! i England, ‘

irån hvilka länder, jemte Norge och Danmark, våra fartyg mötte den

svåraste konkurrensen. Äfven detta förhållande innebure, om det också

i någon mån kompenserades af högre expeditionsafgifter i sagda länder,

en maning att, så vidt ske kunde, sänka våra fartygs bidrag till denna

förvaltningsgren ned till eller under hvad i enahanda afseende utkräfdes

af våra konkurrenter.

Beredandet åt sjöfarten af lättnad från konsulatafgifterna vore

vidare icke annat än en gärd af rättvisa. Det vore här samma förhållande

som i afseende å vissa andra förvaltningsgrenar, hvilka komitén

i annat sammanhang skulle behandla, att nemligen sjöfarten tillgripits

såsom skatteobjekt. för fyllande af dessa förvaltningsgrenars medelsbehof

i större utsträckning, än dess intresse i desamma rättvisligen

bort föranleda. >

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 66.

Detta förhållande kräfde i afseende å konsulatväsendet, hvilket till

sin hufvudsakligare del uppehölles genom en separat beskattning å sjöfarten,

så mycket hellre ändring, som numera de olika hufvudmoment,

som inginge i konsulatväsendets uppgift, undergått en förskjutning derhän,

att institutionen erhållit en ökad betydelse för det allmänna och

handeln.

Gifvetvis läte sig icke med siffror exakt beräkna, i hvilket förhållande,

med hänsyn till de intressen, konsulerna hade att bevaka,

sjöfartens bidrag till konsulatväsendet borde stå till tillskotten från

andra håll.

Efter en uträkning i detta hänseende, rörande hvilkens detaljer

jag torde få hänvisa till komiténs tryckta betänkande sidd. 17—19,

kommer komitén till det resultat, att icke blott relativt utan äfven

absolut af sjöfarten uttagits ett allt för stort bidrag till konsulatväsendet,

i det att icke blott år från år uppstått öfverskott å konsulatafgifterna,

utan äfven af dessa öfverskott indragits till statsverket betydliga

belopp, som sålunda frångått sjöfarten, utan att komma densamma

till godo.

Det funnes således enligt komiténs mening fullt skäl att från sjöfarten

aflyfta den öfvervägande delen af de pålagor för konsulatväsendets

upprätthållande, som nu hvilade å denna näring.

Sedan komitén derefter redogjort för omfattningen af de till konsulsbefattningen

hörande funktioner, uttalar komitén den uppfattning,

att konsulsinstitutionen vore en för staten och dess näringslif så vigtig

sak, att komitén kunde tillstyrka en afgiftslindring åt sjöfarten i förevarande

hänseende endast under förutsättning, att de derigenom bortfallande

tillgångarna i erforderlig mån ersattes från andra håll.

Komitén ansåge derför grundsatsen böra vara den, att en hvar,

sjöfarande eller annan, som anlitade konsulns biträde, betalade en efter

det arbete, som påkallades, lämpad skälig godtgörelse, men att hvad i

(ifrigt erfordrades för konsulatväsendet bestriddes af statsmedel.

Beträffande det omförmälda öfverskottet å konsulskassan hade komitén

meddelat följande från utrikesdepartementets kameralafdelning erhållna

uppgifter:

I i å den på Sverige belöpande andelen af konsulskassans behållningar

åren 1888—97.

Da„-, Summa behållning.

den 31 december 1888....................... kr. 72,720: 33

» » » 1889 ................... » 101,060: 10

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

Dag. Summa behållning,

den

31 december

1890 ........................

kr. 120,984

79

»

B »

1891 ........................

b 69,095

77

b

B B

1892 .....................

b 102,475

12

b

B B

1893 ........................

b 124,658

19

1893—97 i

b

B B

1894 ........................

b 156,130

34

medeltal

b

B B

1895 .....................

b 186,254

30

årligen

Sveriges

»

B B

1896 ........................

b 219,379

89

andel: kr.

»

B B

1897 .....................

b 262,555: 93

32.016: —

Från och

med år 1870 hafva af konsulskassans svenska behållning

levererats till

1870

1875

statskontoret följande belopp:

kr. 40,000

b 80,000

—

1879

b 40,000

—

1881

b 60,000

—

1891

b 69,061

10

eller tillhopa

kr. 289,061

10.

2) ä till norska statskassan från år 1889 levererade besparingar å

konsulskassan:

År

1889..........................

........................... kr.

35,910: 88

B

1890 ............................

......................... B

47,378: 45

B

1891...........................

......................... B

42,607: 71

B

1892...........................

........................... B

52,386: 98

B

1893.............................

......................... B

—

B

1894............................

54,062: 64

))

1895.................

))

B

1896............................

........................ B

46,906: 50

»

1897 ..........................

......... ................ B

68,453: 52

B

1898............................

.......................... B

89,413: 63

Efter framhållande att hvarje ifrågasatt borttagande endast till en del

af konsula tafgift. en icke skulle medföra tillräcklig verkan i det afsedda

syftet, kommer komitén till sitt hufvudsakliga förslag om denna afgifts

fullständiga borttagande, för livilket förslag jag, af förut anförda skäl,

icke nu har att redogöra i vidare mån än att genom konsulatsafgiftens

borttagande och införandet i stället af en af komitén föreslagen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 66.

fartygsafgift, enligt komiténs approximativa beräkningar, den svenska

utrikes sjöfarten skulle vinna en lättnad i pålagor, motsvarande omkring

fyra femtedelar af hvad nu utgår i konsulatafgifter.

Beträffande det alternativa förslag, komitén framstäf för den händelse

att icke i båda de förenade rikena träffades samstämmande beslut

om en sådan ordning, som komitén med sitt liufvudförslag åsyftat, har

komitén anfört, att det under sådan förutsättning gälde att taga i öfvervägande,

huruvida, i hvad mån och på hvad sätt, intill dess en dylik

ordning kunde genomföras, den svenska utrikes sjöfarten kunde beredas

lindring från konsulatafgiften med bibehållande af de för de båda

rikena nu gällande gemensamma bestämmelser rörande denna afgift.

Den enda utväg, som då torde erbjuda sig och hvilken komitén,

med hänsyn till angelägenheten af det uppstälda målets vinnande, under

den angifna förutsättningen tillstyrkte böra anlitas, vore den inom

Riksdagen äfven ifrågastälda, nemligen att låta konsulatafgifterna qvarstå

men för svenska fartyg bevilja restitution af desamma.

Enligt hvad förut angifvits, skulle det förslag, komitén företrädesvis

omfattat, bereda den svenska sjöfarten en lättnad från afgifter till

konsulatväsendet med omkring fyra femtedelar af hvad nu i konsulatafgifter

uttoges af densamma, och torde alltså, då restitutionsförslaget

förutsatte, att nu gällande konsulatförordnings stadganden om konsulatafgifterna

lemnades orubbade, och med detta förslag således icke skulle

vara förenade några nya eller höjda afgifter, restitutionen af erlagda

konsulatafgifter skäligen icke heller böra sträckas längre än till 80

procent af dessa afgifter.

Då konsulatafgifterna af svenska fartyg år 1896 uppgått till i rundt

tal 203,000 kronor, men antagligen kunde för år 1899 beräknas till

inemot 220,000 kronor, torde det förslagsanslag, som för ändamålet

borde af Riksdagen äskas, kunna för år 1899 föreslås till 175,000 kronor.

Med sjöfartens utveckling komme dock beloppet att behöfva successivt

höjas.

Under nu ifrågavarande förutsättning har komitén derför hemstält,

att till innevarande års Riksdag måtte aflåtas nådig proposition om

ställande till Kongl. Maj:ts förfogande af ett förslagsanslag å 175,000

kronor att användas till restitution åt vederbörande svenska fartygsrederier

af 80 procent af de för deras fartyg under året erlagda konsulatafgifter;

samt

att Kongl. Maj:t måtte meddela närmare bestämmelser angående

vilkoren och sättet för restitutionens åtnjutande.

Bih. till Riksd. Prat. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 50 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 66.

Jemlik! Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 9 december 1898 erhöll

kommerskollegium uppdrag att öfver komiténs förslag afgifva underdånigt

utlåtande. Redan emellertid norska regeringens ofvan omförmälda

meddelande ingått, underrättade herr ministern för utrikesärendena kommerskollegium

att, då komiténs hufvudförslag måste anses förfallet,

kollega utlåtande endast borde omfatta det alternativa förslaget om

restitution af erlagda konsulatafgifter.

Efter det Stockholms handels- och sjöfartsnämnd samt handelsocli

sjöfartsnämnderna i Göteborg, Malmö, Helsingborg och Gefle till

kommerskollegium afgifvit infordrade yttranden i ärendet, har kollegium

den 31 sistlidne januari afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och

dervid till en början anmält, att samtliga nyssnämnda handels- och sjöfartsnämnder

sammanstämmande tillstyrkt komiténs förslag.

För egen del har kommerskollegium, efter utredning för hvilken jag

i detta sammanhang icke torde behöfva närmare redogöra, förklarat sig

icke kunna dela komiténs uppfattning att med hänsyn till de flera olika

intressen, som konsulatinstitutionen hade att tillgodose, utgifterna till

konsulatväsendet skulle i allt för hög proportion uttagas af sjöfarten,

liksom kollegium icke heller funnit stöd för komiténs förslag kunna

hemtas från det förhållandet, att år från år skulle hafva uppstått öfverskott

å konsulatafgifterna, emedan öfverskottet utgjorde behållning på

konsulskassans samtliga tillgångar, således äfven Oberäknad! statsanslaget,

vid hvilket förhållande öfverskottet lika väl skulle kunna häntyda

derpå, att statsanslaget varit högre än erforderligt.

Då kollegium emellertid, trots denna olikhet i uppfattning, ansett

sig ega anledning i hufvudsak tillstyrka komiterades förslag, har kollegium

till stöd derför anfört följande.

Bland afgifter, som utginge af sjöfarten, ansåge kollegium särskild!

eu, nemligen den, som utginge under benämning af lastpenningar, vara

till sin natur af beskaffenhet att ur rättvisans synpunkt sjöfarten icke

längre borde med densamma betungas. Den vore nemligen närmast

att jemföra med en grundskatt på sjöfartsnäringen, som, sedan dylika

skatter aflyftats från andra näringar, borde kunna påkalla åtnjutande

af samma förmån.

Tid efter annan hade ock förslag väckts om borttagande af denna

afgift, men då, på grund af gällande traktater med främmande makter,

afgiftens borttagande skulle komma att gälla jemväl de utländska fartygen,

samt vår utrikes sjöfart i högre grad bedrefves med utländska

än med inhemska fartyg, och lastpenningarnes borttagande sålunda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

19

skulle komma företrädesvis de utländska fartygen till godo, hvarjemte

och då afgiften utginge med visst belopp af fartygens drägtighet, till

följd hvaraf konkurrensförmågan hos de utländska, i allmänhet större

fartygen, skulle än vidare ökas, fördelen för den svenska sjöfarten af

lastpenningarnas borttagande kunde ifrågasättas, hade dessa förslag

icke föranledt någon åtgärd.

Då alltså omständigheterna förhindrade den svenska sjöfartsnäringens

befriande från en, enligt kollegii mening, orättvis skatt, syntes

det vara desto angelägnare att, der så ske kunde, i ersättning härför

bereda sjöfarten lättnader på andra områden, och syntes i sådant afseende

konsulatafgifterna, hvilka, i likhet med lastpenningarna, drabbade

den utrikes sjöfarten och hvilka, på sätt komitén ock framhållit, vore

af beskaffenhet att kunna aflyftas från svenska fartyg, utan att samtidigt

det till dessas förmån gjorda medgifvanden koinme jemväl utländska

fartyg till godo, väl egna sig för ändamålet.

Hvad beträffade den föreslagna lättnadens omfattning eller att statsverket

skulle öfvertaga fyra femtedelar af konsulatafgiften, ansåge kommerskollegium

förslaget väl innebära en relativt stor lättnad; men då

dels det belopp, hvarom bär vore fråga eller omkring 175,000 kronor,

fördeladt på hela den utrikes sjöfarten icke torde för de enskilda näringsidkarne

innebära större lindring, än att en nedsättning af beloppet,

i den mån den ur statsverkets synpunkt skulle kunna vara af någon

betydelse, skulle verka till att göra lindringen nästan ändamålslös, dels

beloppet helt säkert i allt fall icke uppginge till hvad af den svenska

sjöfarten utginge i lastpenningar, i hvilket afseende kollegium dock ej

vore i tillfälle att nu lemna närmare utredning än att samfäldt, således

af såväl svenska som utländska fartyg, beloppet af lastpenningar^

för år 1897 uppgått till 555,489 kronor, hade kollegium för sin

del ej något emot förslaget i detta afseende att erinra.

På det att den lindring, som kunde beredas sjöfarten, skulle komma

densamma så fort som möjligt till godo ansåge kollegium, lika med

komitén, att det vore önskligt, att Kongl. Maj:t vidtoge sådan åtgärd,

att den ifrågasatta restitutionen kunde komma att afse konsulatafgifterna

för innevarande år.

På grund af det sålunda anförda har kommerskollegium tillstyrkt,

att till restitution af fyra femtedelar af de konsulatafgifter, som under

innevarande år äro eller varda af svenska fartyg i enlighet med konsulatförordningen

erlagda, må beredas erforderliga medel.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

Då komiténs förslag icke omfattat någon närmare redogörelse derför,

huru komitén tänkt sig vilkoren och sättet för åtnjutande af den

föreslagna restitutionen af erlagda konsulatafgifter samt verkställandet

af den med restitutionen förbundna kontroll och redovisning, har jag

anmodat komitén att i detta afseende afgifva underdånigt förslag till

erforderliga bestämmelser.

Uti detta hänseende har komitén i underdånigt utlåtande den 16

nästlidne februari anfört följande.

Af de sätt för restitutionens genomförande, som antydts i komiténs

utlåtande, hade komitén ansett det första, enligt hvilket af konsulatafgiften

endast skulle till konsuln eller vice konsuln erläggas 20 procent

och afgiften i öfrigt debiteras, hvarefter respektive konsulskassan,

vederbörande konsul eller vice konsul skulle genom utrikesdepartementets

kameralafdelning från det ifrågastälda statsanslaget godtgöras återstoden

af afgiften, icke böra vidare ifrågakomma, då detta sätt, hvad

också antyddes i utlåtandet, svårligen kunde genomföras utan en ändring

i den för de förenade rikena gemensamma konsulatförordningen jemte

instruktionen dervid samt skulle föranleda ett säkerligen ganska afsevärdt

ökadt arbete för sagda kameralafdelning.

Vid öfvervägande af de olika utvägar, som i öfrigt kunde erbjuda

sig för sakens ordnande, hade komitén fäst hufvudvigten dervid, att

ordnandet skedde på ett för redarne beqvämt, på samma gång som ur

kontrollsynpunkt betryggande sätt, utan att för statsverket föranleda

särskilda kostnader för ökade arbetskrafter i de embetsverk eller hos

de myndigheter, som kunde få de af restitutionen föranledda göromålen

sig anförtrodda.

Det kunde dervid ifrågakomma att i embetsväg tillställa vederbörande

redare de andelar af erlagda konsulatafgifter, som borde till

dem återställas. Detta sätt skulle emellertid föranleda, utom mycket

skrifveri, dels infordrande af specifik redovisning äfven för uppbörden

af sådana konsulatafgifter, som finge af konsulstjenstemän odeladt behållas,

hvilken redovisning för 1899 möjligen ej skulle kunna åstadkommas,

dels den olägenhet, att restitution ej kunde ske, förr än redovisning

för uppburna konsulatafgifter för året ingått och granskats.

Det ville derför synas komitén, som om saken ordnades enklast,

utan eftergifvande af erforderlig trygghet mot missbruk, genom att

konsulatafgiftsqvittot blefve att anse såsom en anvisning på 80 procent

af det derå qvitterade beloppet, och att denna anvisning kunde få af

redaren sjelf företes till inlösen hos någon offentlig myndighet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

21

Lämpligen kunde då åt länsstyrelserna samt, för Stockholm, direkt

åt statskontoret, uppdragas att infria de anvisningar, konsul atafgiftsqvittona

innebure, hvarefter redovisning för utbetalningarna i vanlig

ordning afgåfves till kammarrätten.

Hvad beträffade kontrollen, syntes det komitén, att konsulatafgiftsqvittona,

hvilka, utfärdade af offentlig embetsman, borde tillerkännas

vitsord, utgjorde fullt betryggande verifikationer. Vid uppbörd af konsulatafgift,

som helt eller delvis tillfölle konsulskassan, skulle för öfrigt

användas faststälda qvittoblanketter med talonger, som tillhandahölles

från utrikesdepartementet. Skulle för framtiden ytterligare kontroll

anses nödig, kunde en sådan åstadkommas genom föreskrift att i hvarje

fall skulle användas sådana qvittotalonger, hvilka då borde öfverlemnas

till kammarrätten för att sammanstälda med de dit såsom bilagor till

räkenskaperna ingående qvittona, tjena såsom verifikationer. Men

komitén ansåge denna ytterligare kontroll icke erforderlig, helst äfven

qvitton från konsuler och vice konsuler, som icke hade att redovisa

konsulatafgift eller del deraf till konsulskassan, gifvetvis borde undertecknas

och förses med embetssigill eller stämpel samt dagtecknas.

För följande år torde dock böra föreskrifvas, att äfven för qvitton

å konsulatafgifter, som ej helt eller delvis skulle till konsulskassan redovisas,

skulle användas blanketter enligt faststäldt formulär; och torde,

likaledes för tiden efter år 1899, konsulatafgiftsqvittot böra upptaga

det deri qvitterade beloppet, som erlagts i främmande myntslag, äfven

i svenskt mynt. För 1899 torde blifva nödigt tillställa vederbörande

länsstyrelser den uträkning för konsulatafgiftsuppbörden, som funnes

från utrikesdepartementet utgifven.

En svårighet mötte i afseende å feldebitering eller uraktlåtet erläggande

af konsulatafgifter; men då de fall, när sådant inträffade,

enligt erfarenheten icke vore och svårligen kunde blifva af stor omfattning,

syntes något skäl icke förefinnas att med hänsyn härtill uppskjuta

afgiftsrestitutionen, intill dess en granskning skett af konsulatafgiftsuppbörden,

hvarför då också måste stadgas specifik redovisning

i hvarje fall. Saken syntes kunna i sina hufvuddrag ordnas enligt

följande grunder:

1) Egare af svenskt fartyg är berättigad att af statsmedel restitutionsvis

återfå 80 procent af den konsulatafgift, som enligt af vederbörande

konsul eller vice konsul utfärdadt behörigt qvitto år 1899

erlagts för fartyget.

2) Restitutionen sökes skriftligen af fartygets redare eller den

honom företräder hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, der

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 66.

fartyget har sin hemort, eller hos statskontoret, om fartygets hemort

är Stockholm.

Vid sådan ansökan, som skall vara till myndigheten inkommen

före utgången af år 1900, fogas qvitto eller qvitton å de konsulatafgifter,

hvilka intill medgifven procent äskas restituerade.

3) Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller statskontoret utanordnar,

efter granskning af handlingarnas formella rigtighet, beloppet. Qvittot,

hvarå utgiften grundats, vidlägges räkenskaperna såsom verifikation.

4) Redovisning för utbetalningar från det för beredande af konsulatafgiftsrestitution

beviljade förslagsanslaget afgifves i vanlig ordning

till kammarrätten.

5) För det fall, att konsulatafgift, som bort år 1899 utgå för svenskt

fartyg, till konsul eller vice konsul ej erlagts eller erlagts till lägre

belopp än vederbort, samt afgiften eller skilnadsbeloppet i hemlandet

uttagits hos redaren, må medgifven restitution deraf erhållas på grund

af det qvitto, som lemnats af den myndighet här i riket, till hvilken

afgiften eller skilnadsbeloppet erlagts.

6) Har konsulatafgift år 1899 erlagts, då sådan ej bort utgå, eller

erlagts till högre belopp än vederbort, och har för det sålunda origtigt

erlagda beloppet sökts och erhållits restitution intill medgifven procent,

återbetalas till redaren endast 20 procent af det för mycket erlagda

beloppet, medan 80 procent deraf godtgöras restitutionsanslaget.

Öfver detta förslag till liufvudgrunder i afseende å den ifrågasatta

restitutionen har statskontorets utlåtande infordrats; och har statskontoret

i underdånigt utlåtande den 2 innevarande mars i ärendet

anfört hufvudsakligen följande.

I likhet med komitén fäste jemväl statskontoret synnerlig vigt

deruppå, att ordnandet af nu föreliggande angelägenhet komme att

ske på ett för redarne beqvämt, på samma gång som ur kontrollsynpunkt

fullt betryggande sätt. För den skull ansåge ock statskontoret

det vara lämpligt att skriftlig ansökning om restitution, med bifogande

af konsulatafgiftsqvittot i original, aflemnades till Kongl. Maj:ts befallninghafvande

i det län, der fartyget hade sin hemort, eller, derest

fartygets hemort vore Stockholm, till någon der befintlig, för ändamålet

lämplig myndighet, och att dessa myndigheter skulle eg a att, efter

granskning af bandlingarne, utanordna behörigt belopp, hvarefter det

eller de qvitton, hvarå utgiften grundats, skulle biläggas räkenskaperna

som verifikation.

Men med hänsyn till nödvändigheten af en effektiv central kontroll

å ifrågavarande medels utbetalning, ansåge statskontoret att, om

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

23

än medlen kunde utbetalas genom lokala myndigheter, oaflåtlig kontroll

derå borde utöfvas af en central myndighet, som egde noggrann

kännedom om alla på utbetalningen inverkande förhållanden, och

hvilken myndighet vore i stånd att med sakkunskap meddela de närmare

föreskrifter, Indika kunde i allmänhet eller för särskild! fall erfordras.

Då statskontoret icke egde förutsättningar i berörda hänseende,

ansåge detta embetsverk det vara föga lämpligt att ifrågakomna

bestyr ålades statskontoret, utan torde detsamma böra tillkomma kommerskollegium,

hvilket vore den centrala myndighet, som hade att

handlägga sjöfartsärenden.

Beträffande derefter komiténs hemställan att ett särskild! förslagsanslag

å 175,000 kronor måtte för ifrågavarande ändamål beviljas

har statskontoret erinrat, att då det enligt komiténs förslag endast

vore fråga om restitution för de konsulatafgifter, som erlagts eller

komrne att erläggas under innevarande år, lämpligare vore att, sedan

Riksdagens medgifvande till den ifrågasatta lindringen erhållits, statskontoret

finge nådig befallning att förskottera de medel, som kunde

för ändamålet erfordras.

På grund af hvad sålunda anförts har statskontoret ansett, att

utbetalningen af ifrågasatta restitutionsmedel borde ordnas på följande sätt:

Restitutionen sökes skriftligen af fartygets redare eller den honom

företräder hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, der fartyget

har sin hemort eller, om fartygets hemort är Stockholm, hos kommerskollegium.

Vid ansökningen, som skall vara ingifven före utgången af

år 1900, fogas af vederbörlig myndighet utfärdadt qvitto å de konsulatafgifter,

hvilka intill medgifven procent må restitueras.

Har ansökningen ingifvits till kommerskollegium, utanordna^ restitutionsbeloppet

af detta embetsverk. Ingifves deremot ansökningen

till Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande, åligger det denna

myndighet att, efter granskning af handlingarne och med iakttagande

af de närmare föreskrifter, som kunna varda af kommerskollegium

meddelade, utanordna restitutionsbeloppet förskottsvis af under händer

varande medel, hvarefter förskottsanordningen jemte de handlingar, på

hvilka anordningen grundats, böra, på sätt i nådiga kungörelsen den

12 december 1879 finnes £öreskrifvet, till kommerskollegium öfversändas

med begäran om förskottets ersättande. Efter granskning af

anordningsåtgärdens behörighet ersätter kommerskollegium förskottet,

hvarefter anordningshandlingarne såsom verifikation biläggas den redovisning

för de utgifna restitutionsbeloppen, hvilken bör ingå i kommerskollegii

räkenskaper; och torde kommerskollegium undfå nådig befallning

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

att utfärda de närmare föreskrifter och vidtaga de åtgärder i öfrigt,

som kunna anses vara af behofvet påkallade.

Då, enligt hvad ofvan berördt är, nu ifrågastälda sätt för beredande

af lindring i konsulatafgifterna endast vore att betrakta såsom

provisoriskt, har statskontoret ansett det af embetsverket förordade

till vägagåendet för restitutionens verkställande kunna tillämpas jemväl

under den tid, som efter innevarande års utgång kunde komma att

förflyta, innan den sjöfartsnäringen afsedda lindring kunde på etr, enklare

sätt komma densamma till godo.

Lika med komitén torde jag icke behöfva ingå på någon närmare

redogörelse för den svenska sjöfartsnäringens nuvarande betryckta läge

eller för de antagliga orsakerna till detta för landet i det hela mycket

ogynnsamma förhållande. Likaledes torde jag, med stöd särskildt åt

hvad enligt den historiska redogörelsen i ärendet förekommit uti Riksdagens

kamrar, kunna betrakta såsom ådagalagdt, att ett allmänt intresse

förefinnes för att bereda sjöfartsnäringen lättnader, särskildt genom

afgiftslindringar. I detta hänseende kommer konsulatafgiften i

främsta rummet i fråga, derför att densamma kan borttagas eller, såsom

nu närmast är ifrågasatt, restitueras, utan att motsvarande förmån kommer

främmande nationers fartyg till del.

Går jag ut ifrån denna synpunkt, blifver det i sjelfva verket af

ringa eller ingen betydelse att undersöka, huruvida konsulatafgiften i

och för sig är högre än som motsvaras af konsulatinstitutionens gagn

för sjöfarten, eller huruvida sjöfartsnäringen åtminstone skulle kunna

anses bidraga till denna institutions uppehållande med jemförelsevis

högre belopp än de andra näringar, som hafva behof af densamma.

Å andra sidan måste framhållas att, om restitution till större eller

mindre del af konsulatafgifter medgifves, deraf icke får anses följa, att

allt skulle vara gjordt, som på afgiftslindringens väg kan uträttas för

sjöfartsnäringens underlättande.

I fråga om beloppet af den föreslagna restitutionen har jag intet

att erinra. Äfven om bestämmandet af fyra femtedelar såsom den

andel, som bör restitueras, måste anses vara i viss mån godtyckligt, finner

jag, ur den förut angifna synpunkten, intet att invända mot denna

proportion. Bestämdes en lägre andel, skulle hela restitutionen löpa

fara att blifva till allt för ringa nytta.

Uppenbart är att anordningen med restitution af erlagda konsulatafgifter

icke kan vara annat än provisorisk. Det kan icke vara lämpligt

att under längre tid först utkräfva fulla konsulatafgifter och derefter

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 66.

restituera den större andelen af samma atgifter. En omreglering af

konsulatafgifterna i sådan rigtning, att dylik restitution må kunna undvikas,

måste alltså fortfarande eftersträfvas; men då denna omreglering

kan komma att af flera samverkande orsaker fördröjas, bör man efter

min uppfattning icke tveka att, i afbidan på denna omreglering, bestämma

sig för den föreslagna restitutionen såsom en ändamålsenlig

provisorisk åtgärd. Deremot finnas enligt mitt förmenande i

detta fall icke några sådana särskilda omständigheter, som kunna föranleda

dertill, att den föreslagna restitutionen skulle afse redan de atgifter,

som under nu löpande statsregleringsår erlagts eller komma att

erläggas, utan torde lämpligast vara att medel nu äskas för restitution

af af gifter, som betalas under nästkommande år.

Frågan om sättet och vilkoren för restitutionens åtnjutande är

icke af beskaffenhet att böra föreläggas Riksdagen; och jag vill i detta

hänseende endast omförmäla att, enligt hvad jag under hand inhemtat

från chefen för kommerskollegium, något hinder från detta embetsverks

sida icke möter emot de af statskontoret föreslagna anordningar.

På grund af hvad jag anfört får jag hemställa, att Kongl. Magt

täcktes föreslå Riksdagen

att, i afbidan på omreglering af konsulatafgifterna, på extra stat

för år 1900 anvisa ett förslagsanslag å 175,000 kronor för att till

svenska fartygsrederier inå kunna, enligt de närmare bestämmelser

Kongl. Magt kan finna godt meddela, återbetalas fyra femtedelar af

hvad under samma år kan komma att utgifvas såsom konsulatafgifter

för rederierua tillhöriga fartyg.

Till denna departementschefens hemställan, deruti

Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans

Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten lemna bifall

samt förordnade, att nådig proposition i ärendet af

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle

till Riksdagen afl åtas.

Ex protocollo:

E. K. Almqvist.

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. / Afd. Ö0 Höft. fN-.o 66).

i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1899:68 Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående beredande af medel för återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter för svenska fartyg. [ s. 1 i texten