Angående ändrad lydelse af § 10 mom. 4 i kongl. förordningen den 13 juli 1887 angående vilkoren för tillverkning af bränvin, sådant nämnda mom. lyder enligt kongl. kungörelsen den 1 juni 1894
1899-03-06 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1899:67, Angående ändrad lydelse af § 10 mom. 4 i kongl. förordningen den 13 juli 1887 angående vilkoren för tillverkning af bränvin, sådant nämnda mom. lyder enligt kongl. kungörelsen den 1 juni 1894
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 07.
1
N:o 67.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändrad
lydelse af § 10 mom. 4 i kongl. förordningen den 13
juli 1887 angående vilkoren för tillverkning af bränvin,
sådant nämnda mom. lyder enligt kongl. kungörelsen den
1 juni 1894; gifven Stockholms slott den 6 mars 1899.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag, vill Kongl. Magt härmed föreslå Riksdagen
att besluta, att § 10 mom. 4 i kongl. förordningen den 13 juli
1887 angående vilkoren för tillverkning af bränvin, sådant nämnda mom.
lyder enligt kongl. kungörelsen den 1 juni 1894, skall erhålla följande
förändrade lydelse, nemligen:
Restitution af tillverkningsskatt må under de vilkor och den kontroll,
Kongl. Maj:t vill föreskrifva, åtnjutas
för bränvin, som vid staten tillhörigt krutbruk användes för tillverkning
af krut, afsedt för krigsbruk eller för öfningar i försvarsändamål;
för
finkelolja, afsedd till tekniskt ändamål; samt
för bränvin, som gjorts till förtäring obrukbart (denaturerats).
För bränvin, som denaturerats vid bränneri, der tillverkningsrätt
gäller, må åtnjutas skattefrihet.
Afgift för undersökning åt finkelolja i och för restitution af tillverkningsskatt
utgår med två öre och för denaturering af bränvin med
ett öre för hvarje liter af normalstyrka.
fåih. till Piksd. Proc. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 51 Höft. (N:o 67.)
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
Under Hans Maj:ts,
Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Hans Wachtmeister.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1899.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
Wikblad,
friherre Rappe,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Dyrssen.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister
anförde slutligen:
Afgiften för denaturering af bränvin var jemlikt § 24 i nådiga
förordningen angående denaturering af bränvin den 10 oktober 1890
bestämd till 3 öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka. Enligt § 14
mom. 1 i samma förordning skulle kontrollant vid denatureringsförrättning
af staten åtnjuta, såsom arfvode samt ersättning för rese- och expeditionskostnader,
2,5 öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka,
som af honom denaturerats, dock att för kalenderår arfvodet till en
och samme kontrollant ej finge för något denatureringsställe utgå med
högre belopp än 1,200 kronor. Jemlikt mom. 3 i sistnämnda § egde
för denatureringsförrättning vittne af staten åtniuta 0,5 öre för hvarje
4
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition A :o 67.
liter bränvin af normalstyrka, som vid förrättningen denaturerats, dock
ej under 5 eller öfver 15 kronor.
Denatureringsafgiften nedsattes jemlikt nådiga kungörelsen den 1
juni 1894 om ändrad lydelse af § 10 mom. 1 i nådiga förordningen
angående vilkoren för tillverkning af bränvin den 13 juli 1887 till 2
öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka. I sättet för beräkningen
af kontrollantsarfvodet gjordes genom nådiga kungörelsen den 30 november
1894 den förändring, att kontrollanten berättigades åtnjuta: a)
300 kronor för år räknadt samt b) 1 öre för hvarje liter bränvin af
normalstyrka, som af honom denaturerats. 1 bestämmelsen om ersättning
till vittnet gjordes ingen förändring.
Med förmälan att i väckt motion föreslagits, att Riksdagen måtte
hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes förordna om sådan förändrad
bestämmelse i 14 § af nådiga förordningen angående denaturering
af bränvin den 10 oktober 1890, sådan nämnda § lyder enligt nådiga
kungörelsen den 30 november 1894, att det nu bestämda arfvodet till kontrollanten
måtte nedsättas eller begränsas till visst maximibelopp för år,
har Riksdagen i underdånig skrifvelse den 7 maj 1898 anfört, att Riksdagen
i likhet med motionären funne de till kontrollanterna för denaturering af
bränvin utbetalda arfvoden väl höga i jemförelse med det arbete, som
af kontrollanten kräfdes, hvadan önskvärdt vore, att en minskning af desamma
kunde ega rum. Ej heller kunde den af 1894 års Riksdag åsyftade
jemnare fördelningen af nämnda arfvoden anses hafva vunnits genom
de senast i ämnet utfärdade bestämmelserna. Kontrollantsarfvodena hade
under år 1897 uppgått till ej mindre än 25,136 kronor 6 öre. Om
detta belopp fördelades på de af kontrollanterna under året verkstälda
denatureringsförrättningarne, uppginge den af kontrollant för hvarje
förrättning uppburna ersättningen i medeltal till 52 kronor 80 öre, under
det att i de särskilda denatureringsdistrikten densamma vexlare från
högst 208 kronor 47 öre i Södermanlands läns denatureringsdistrikt till
lägst 32 kronor 20 öre i Blekinge läns denatureringsdistrikt. Riksdagen
hölle före, att den ersättning, som borde tillkomma kontrollant vid denaturering
af bränvin, kunde bestämmas på ett ändamålsenligare sätt
och till lägre belopp, än nu vore stadgadt, utan att derigenom betryggandet
af statens rätt skulle på något sätt förminskas. Det nuvarande
sättet för bestämmande af kontrollants arfvode syntes dock böra bibehållas
med den förändring, att den efter antalet liter denatureradt bränvin
bestämda ersättningen beräknades efter en fallande skala, hvarigenom
skulle förekommas, att arfvodet vid de denatureringsställen, der
5
Kongl. Maj ds Nåd Proposition N:o 67.
större mängd bränvin för hvarje gång denaturerades, blefve oskäligt
högt. En minskning af kontrollantsarfvodet skulle jemväl nedbringa
kostnaden för denaturerings verkställande, och då någon behållning för
statsverket ej vore med denatureringsafgiften afsedd att vinnas, skulle
derigenom en nedsättning i denatureringsafgiften möjliggöras. Priset
å denatureradt bränvin stälde sig för närvarande vida högre i Sverige
än i Tyskland och Danmark, i hvilka sistnämnda länder bruket af denatureradt
bränvin för den skull vore mera utbredt. Om priset å denatureradt
bränvin kunde här i landet sättas lägre, än nu vore händelsen,
hvilket en nedsättning af denatureringsafgiften antagligen skulle
hafva till följd, komme denatureradt bränvin helt visst att jemväl här
vinna ökad användning till så väl rent tekniska som hushålls- och andra
ändamål, något som, enligt Riksdagens åsigt, i många hänseenden vore
önskvärdt.
Derjemte har Riksdagen ifrågasatt, huruvida icke denaturering af
bränvin vid Åkers krutbruk skulle utan särskild kostnad för staten kunna
verkställas af någon bland dess vid bruket anstälde tjenstemän.
På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört har Riksdagen anhållit,
det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida icke en
ytterligare nedsättning i och en jemnare fördelning af ifrågavarande
arfvoden lämpligen kunde ega rum.
öfver denna Riksdagens skrifvelse har chefen för finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå den 14 december 1898 afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande och deri hufvudsakligen anfört följande.
Vid bedömandet, huruvida de utgående arfvodena för denaturering
af bränvin vore för höga eller icke, finge man ej endast fästa sig vid
det timantal, som åtginge för förrättningen, utan borde hänsyn äfven
tagas till åtskilliga andra omständigheter. Först och främst fordrades
att erhålla fullt pålitliga personer för dessa befattningar, enär saken
ju gälde utbetalandet af högst betydliga belopp från statsverket. Vidare
vore att märka, att kontrollanterna vore skyldiga att, så fort ske kunde,
efter erhållen kallelse verkställa denaturering, samt att de, som egde
påkalla kontrollanten, vanligen icke gjorde detta förr än i sista stund,
innan de behöfde denatureringen, hvarföre kontrollanten åtminstone i
de större distrikten ej kunde sjelf disponera sin tid. Med beaktande
af dessa omständigheter syntes man icke kunna säga, att de arfvoden,
som utgått i enlighet med bestämmelserna i nådiga kungörelsen den
30 november 1894, varit oskäligt höga mer än möjligen i två fall. De
högsta kontrollantsarfvodena hade under de tre senaste åren utgått i
Stockholms stad med respektive 3,554 kronor, 3,365 kronor och 4,444
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
kronor, i Malmöhus län, med undantag af Helsingborg och Eslöf, med
respektive 3,109 kronor, 2,050 kronor och 4,530 kronor (hela länet)
samt i Göteborgs och Bohus län med respektive 3,052 kronor, 2,726
kronor och 2,281 kronor. I Stockholm vore denatureringsställenas antal
19—21 samt förrättningarnes 68—92, i Malmöhus län 12 å 16 ställen
med 70 å 111 förrättningar samt i Göteborgs och Bohus län 6 å 7
ställen med 44 å 50 förrättningar. Dessa arfvoden kunde icke anses
orimligt höga, isynnerhet som kontrollanterna icke egde uppbära någon
reseersättning.
Deremot kunde det ej nekas, att arfvodena till kontrollanterna i
Stockholms och Södermanlands län utgått med alldeles för höga belopp,
isynnerhet år 1897, och detta vare sig man fäste sig vid årsarfvodet
eller vid arfvodet i medeltal för hvarje förrättning. I Stockholms län
hade nemligen arfvodet år 1897 uppgått till 3,272 kronor för 30 förrättningar
vid ett denatureringsställe (Reymersholm), således till 109
kronor i medeltal för förrättning, och i Södermanlands län till 2,293
kronor för 11 förrättningar likaledes vid ett denatureringsställe (Åkers
krutbruk) eller 208 kronor för förrättning. Emellertid vore att märka,
att denatureringen af bränvin under de år, de nuvarande arfvodesbestämmelserna
varit gällande, ökats i en grad, som ej kunnat förutses.
Under det att år 1890 ännu icke 1,000,000 liter och under åren 1891—
1893 1,100,000 å 1,200,000 liter bränvin denaturerats, hade derefter det
denaturerade beloppet ökats med omkring 200,000 liter om året och
utgjorde år 1897 ej mindre än 2,138,604 liter. I denna tillökning hade
Reymersholm deltagit med en rätt betydande del. Der denaturerades
nemligen
år 1893 .................................................... 109,464,8 liter
„ 1894 ...................................................... 128,068,2 „
„ 1895 .................. 185,082,5 „
„ 1896 ...................................................... 176,276,2 „
„ 1897 ....................................................... 308,501,6 „
Vid Åkers krutbruk började bränvin att denatureras först år 1894,
till en början i mindre skala, 28,451,1 liter, men hade denatureringen
äfven der stigit och uppgick år 1897 till 210,571 liter.
Riksdagen hade i sin underdåniga skrifvelse den 9 maj 1894
yttrat, att det vore önskvärdt, om en minskning i och jemnare fördelning
af ifrågavarande arfvoden kunde ega rum. Att en minskning i
kontrollantsarfvodena egt rum, vore alldeles obestridligt. Dessa hade
nemligen år 1894 uppgått till 27,489 kronor, men följande år genom
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
tillämpningen af de nya arfvodesbestämmelserna sjunkit till 20,356
kronor. Sedan dess hade arfvodena naturligtvis stigit med den ökade
denatureringen, men hade år 1897 icke uppgått till mer än 25,136
kronor och vore således fortfarande lägre än år 1894, oaktadt denatureringen
under tiden ökats med 700,000 liter eller 50 procent.
Såsom framginge af en vid utlåtandet fogad tabell, hvilken såsom
bilaga 1 torde få biläggas dagens protokoll, öfver denatureringen inom
de särskilda distrikten, hade år 1894 de lägsta arfvodena för förrättning
förekommit inom de minsta distrikten, der också årsarfvodena varit
de lägsta, nemligen i Gotlands och Kronobergs län, der årsarfvodena
ej uppgått till mer än respektive 25 kronor 44 öre och 111 kronor
7 öre, under det att deremot år 1897 arfvodena för förrättning för
kontrollanterna inom de minsta distrikten öfverstigit medeltalet för riket.
Sålunda hade sistnämnda år arfvodena utgjort för kontrollanten i
Gotlands
Kalmar
län.......
...... kronor
......
61,67
85,07
för förrättning
Elfsborgs
Östergötlands
Skaraborgs
11 ......
.....
57*02
...... 11
109,08
......
11 ......
---- * 11
...... 11
103,88
11
11
11
11
under det att medeltalet för hela riket vore 52 kronor 81 öre eller,
om man frånräknade denatureringen vid Åker, 49 kronor 12 öre. De
låga medeltalen för kontrollanterna i Blekinge och Christianstads län
berodde derpå, att vid de största denatureringsställena inom dessa län
sällan denaturerades mer än omkring 3,000 liter bränvin vid hvarje
förrättning, under det att vid Reymersholm och Åker det ansåges
förmånligare att låta denaturera större qvantiteter, 10,000 å 20,000
liter för hvarje gång. En jemnare fördelning af kontrollantsarfvodena
hade således vunnits genom 1894 års bestämmelser på det sätt, att
arfvodena inom de större distrikten nedsatts så mycket, att en rätt
betydlig nedsättning i samtliga kontrollkostnaderna vunnits, under det
att samtidigt kontrollanterna inom de minsta distrikten fått sina arfvoden
höjda.
Beträffande priset på denatureradt bränvin i Tyskland och Danmark,
i hvilka länder priset, enligt hvad Riksdagen uppgifvit, skulle
vara betydligt lägre än i Sverige, hade Kongl. Maj:ts minister i Berlin
i augusti år 1898 upplyst, att der gällande pris i detalj å denatureradt
bränvin vore 60 pfennig för liter med någon mindre rabatt för qvantiteter
af minst 5 liter. I Danmark vore deremot, enligt hvad danske utrikesministern
i skrifvelse till Kongl. Maj:ts minister i Köpenhamn meddelat,
8 Kongl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 67.
denaturering af bränvin alls icke medgifven. I Stockholm hade under
hösten år 1898 denatureradt bränvin sålts i detaljhandeln till 50, 55
eller 60 öre för liter, olika på olika ställen, samt under sommaren
samma år till lägre pris.
Hvad anginge denatureringen af bränvin i Tyskland, så erlades
der ingen särskild afgift annat än i det fall, att förrättningsmannen
i och för denatureringen nödgades företaga särskild resa, då den, som
påkallat förrättningen, vore skyldig att till honom utbetala rese- och
traktamentsersättning. Denatureringen verkstäldes af samma personal,
som utöfvade kontroll öfver bränvinstillverkningen och till hvars aflönande
de särskilda staterna erhölle 10 procent af skatten för det der
tillverkade bränvinet.
I Finland utginge denatureringsafgiften med 7 penni (ungefär
5 öre) för hvarje liter af normalstyrka, hvaraf kontrollanten erhölle
4 (=2,8 öre) och vittnet 1 penni (= 0,7 öre), dock för kontrollanten
högst 600 mark och för vittnet högst 150 mark för kalenderår och
denatureringsställe. Denaturering af bränvin egde emellertid rum endast
i mindre skala. År 1897 denaturerades sammanlagdt 269,295 liter
bränvin af normalstyrka, Den största denatureringen, 89,618 liter, förekomme
vid en tekno-kemisk fabrik, der så väl ättik- som etertillverkning
bedrefves och der dessutom bränvin denaturerades till försäljning.
Den dernäst största denatureringen, 30,893 liter, förekomme vid en
fabrik för lack- och polityrberedning samt tillverkning af parfym, der
äfven bränvin denaturerades för försäljning. Bestämmelsen om ett
maximiarfvode hade äfven i Finland befunnits olämplig, med anledning
hvaraf chefen för bränvinskontrollen gjort framställning om ändring,
hvilken emellertid icke bifallits.
I Norge utfördes denatureringen i allmänhet af tulltjenstemännen,
som derför icke uppbure något arfvode. Om denatureringen verkstäldes
af en bränvins- eller maltkontrollör, erhölle denne 4 kronor för
hvarje förrättning. Föranledde förrättningen särskild resa, utginge
äfven rese- och traktamentsersättning. I Norge förekomme således
icke någon särskild denatureringsafgift.
Statsverkets behållna andel af denatureringsafgifterna, hvilken
andel år 1894 utgjort 11,253 kronor, hade år 1895 till följd af denatureringsafgiftens
nedsättande sjunkit till 8,013 kronor, men sedan dess
åter stigit och år 1897 uppgått till 12,536 kronor. Denatureringsafgifterna
hade samma år uppgått till 42,772 kronor. Dessa siffror
visade tydligen, att denatureringsafgiften vore större, än som erfordra
-
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6 7.
des för bestridande af kontrollkostnaderna. Med bibehållande af de
nuvarande bestämmelserna rörande ersättning åt kontrollanter och vittnen
skulle emellertid afgiften icke kunna nedsättas med mer än ett hälft öre för
hvarje liter bränvin af normalstyrka, hvilken nedsättning visserligen
skulle blifva till fördel för dem, som läte denaturera bränvin vare sig för
eget bruk eller till försäljning, men säkerligen icke skulle medföra någon
nedsättning i priset å det bränvin, som i detaljhandeln försåldes åt allmänheten.
Som det dock egentligen vore till denna allmänhets förmån
en nedsättning i priset vore önskvärd, borde om möjligt denatureringsafgiften
nedsättas med ett öre. Riksdagen hade förklarat sig anse,
att det nuvarande sättet för bestämmande af kontrollantsarfvodet borde
bibehållas, dock med införande af en fallande skala för den efter antalet
liter utgående ersättningen, hvarigenom skulle förekommas, att
arfvodet vid de denatureringsställen, der större mängd bränvin för
hvarje gång denaturerades, blefve oskäligt högt. Denna slutledning
vore dock endast delvis rigtig. Obestridligt vore, att derigenom ersättningen
kunde nedbringas för de förrättningar, vid hvilka stora mängder
bränvin denaturerades, men deremot vore det ej säkert, att derigenom
årsarfvodena och dermed totala årskostnaden blefve mindre, enär, då
det komme att ligga i både kontrollantens och vittnets intresse, att
denatureringen af samma myckenhet bränvin fördelades på flera förrättningar,
det ju ej vore otänkbart, att en eller annan af dem, som
påkallade denaturering, skulle komma att åtminstone i någon mån
tillmötesgå kontrollpersonalens önskningar, och, såsom redan påvisats,
funnes redan ett par rätt stora denatureringsställen, der nästan aldrig
denaturerades stort mer än 3,000 liter vid hvarje förrättning, hvilket
belopp just motsvarade vittnets maximiersättning.
För att åstadkomma en verklig minskning i kontrollkostnaderna
måste man derföre begränsa arfvodena på annat sätt, nemligen genom
införande af en fallande skala antingen för denatureringen vid hvarje
sär skil dt denatureringsställe eller inom hvarje kontrollants distrikt.
Som det senare af dessa alternativ både vore enklare att tillämpa och
mer effektivt, syntes det vara att föredraga, och kunde begränsningen
lämpligen bestå deri, att arfvodet utginge med ett öre för hvarje liter
till och med 100,000 liter samt derefter med ett hälft öre. Denna
minskning vore emellertid icke tillräcklig för att nå målet, denatureringsafgiftens
nedsättande till ett öre. Det nuvarande fasta arfvodet,
som utginge med 75 kronor för hvarje qvartal, hvarunder kontrollant
verkstält denaturering, hade uteslutande tillkommit i syfte att, trots
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Smil. 1 Afd. Öl Häft. 2
10
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 6''7.
arfvodets nedsättande från två till ett öre, bereda kontrollanterna i de
mindre distrikten ökad inkomst, hvarföre det ej ginge an att nu utan
vidare borttaga detsamma från alla kontrollanter, utan borde kontrollanterna
inom de minsta distrikten få behålla det. Detta mål vunnes,
om man läte det fasta arfvodet så att säga ingå i det efter litertal
beräknade på så sätt, att kontrollanten erhölle minst 75 kronor för
hvarje qvartal, hvarunder denaturering af honom verkstälts. Genom
en dylik bestämmelse skulle detta arfvode bortfalla i alla distrikt, der
denatureringen uppginge till eller öfverstege 7,500 liter i qvartalet.
I den redan omnämnda tabellen öfver denatureringen åren 1894 och
1897 äro i kolumnerna A och B införda de belopp, hvartill kontrollantsarfvodena
så väl för år som i medeltal för hvarje förrättning'' under år
1897 skulle hafva uppgått, om de nu föreslagna bestämmelserna varit
gällande; och i en annan, sedermera på kontroll- och justeringsbyrån
upprättad tabell, hvilken såsom bilaga 2 torde få biläggas dagens
protokoll, hafva motsvarande uppgifter lemnats för år 1898. Af dessa
tabeller synes, att en denatureringsafgift af ett öre båda åren skulle
hafva räckt att betacka kontrollkostnaderna, ehuru öfverskottet endast
skulle hafva blifvit helt obetydligt, hvardera året mellan 100 och
200 kronor.
Då det af byråchefen uppgjorda förslaget till bestämmelser angående
arfvoden åt kontrollanterna synes mig vara af beskaffenhet
att kunna godkännas, anser jag mig böra förorda, att nådig framställning
göres hos Riksdagen om denatureringsafgiftens nedsättning till
ett öre för liter denatureradt bränvin.
I fråga om Riksdagens förslag, att denatureringen af bränvin
vid Åkers krutbruk skulle utan särskild kostnad för statsverket verkställas
af någon bland dess vid bruket anstälde tjensteman, har byråchefen
i sitt underdåniga utlåtande anfört, att användningen af denatureradt
bränvin för tillverkning af krut icke började förr än i Oktober
månad år 1894, således flera år sedan denaturering införts i Sverige och
äfven sedan Riksdagen behandlat Kongl. Maj:ts proposition den 9
februari 1894 angående denatureringsafgiftens storlek. Vid tiden
för utfärdandet af den första förordningen angående denaturering
användes sprit visserligen vid vissa statsinstitutioner, såsom museer,
universitetslaboratorier m. fl., men endast i mindre skala, och det hade
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. M(tj:is Nåd. Proposition N:o 67. Ii
derföre ansetts öfverflödigt att föreslå någon bestämmelse om skatterestitution
utan denaturering för sprit, som användes för statsverkets
ändamål, hvilket ju eljest varit det naturligaste. I stället hade stadgats,
att chefen för kontroll- och justeringsbyrån finge meddela särskilda
föreskrifter om myckenhet och beskaffenhet af det denaturerings
medel, som skulle användas för denaturering vid allmänna undervisningsanstalter,
museer och laboratorier, hvarmed afsetts att bereda
dessa institutioner förmånen att få begagna för deras ändamål lämpligare
om också mindre kraftigt denaturerande medel än de i förordningen
eljest föreskrifna. Institutionsföreståndarnes ställning såsom
statens tjenstemän hade nemligen ansetts i och för sig utgöra tillräcklig
säkerhet, att den dem beviljade förmånen icke skulle missbrukas. Denatureringen
för dessa institutioners räkning hade visserligen under årens
lopp ökats, men ännu hade den icke något år uppgått till 20,000
liter för alla tillsammans, och det kunde derföre för dem vara likgiltigt,
om de erhölle restitution af tillverkningsskatten direkt eller
först efter denaturering af bränvinet. Helt annat hade förhållandet
blifvit vid Åkers krutbruk, der år 1896 denaturerats 141,630,8 liter
bränvin och år 1897 210,571,1 liter. För dessa belopp blefve denatureringsafgiften,
äfven om den nedsattes till ett öre, rätt betydlig,
och det läge derföre i krutbrukets intresse att blifva befriadt från densamma.
Kunde denaturering, som verkstäldes af en vid bruket anstäld
tjensteman, anses vara tillräcklig såsom kontroll, att bränvinet
ej användes på olofligt sätt, så vore det ju enklare och enligt byråchefens
förmenande lika betryggande att låta krutbrukets föreståndare
på något sätt styrka, huru mycket bränvin under viss tid användts
vid krutbruket för de tillverkningar, för hvilka användningen af skattefri
sprit kunde komma att medgifvas, och derefter låta krutbruket erhålla
restitution af tillverkningsskatten för det sålunda använda bränvinet.
Den af Riksdagen uttryckta önskan, att statsverket måtte befrias
från kostnaden för denaturering af bränvin, som användes vid Åkers
krutbruk, synes mig vara fullt befogad. Deremot finner jag den för
vinnande af detta mål af Riksdagen ifrågasatta utvägen att låta någon
af de vid krutbruket anstälde tjenstemännen verkställa denatureringen
icke vara den lämpligaste, utan synes det mig, såsom byråchefen äfven
framhållit, vara både enklare och för statsverket lika betryggande att
låta krutbrukets föreståndare på sätt, som af Kongl. Maj:t kan komma
att bestämmas, styrka, huru mycket bränvin under någon viss tid användts
vid krutbruket för de tillverkningar, för hvilka användningen
12 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
af skattefri sprit kan komma att medgifvas, och derefter låta krutbruket
erhålla restitution af tillverkningsskatt. Ehuru staten för närvarande
icke eger något annat krutbruk än det vid Åker, bör naturligen
stadgandet om restitution af tillverkningsafgiften affattas så, att
det kommer att gälla äfven andra krutbruk, som möjligen komma att
anläggas för statsverkets räkning; och beträffande den omfattning,
hvari berörda förmån bör vid statens krutbruk få tillgodonjutas, håller
jag före, att densamma bör begränsas derhän, att restitution af skatt
endast må åtnjutas för bränvin, som användts för tillverkning af krut,
afsedt för krigsbruk eller för öfningar i försvarsändamål.
I sammanhang härmed får jag i underdånighet anmäla en af
Göteborgs kemisk-tekniska fabrik Hansson & C:o gjord underdånig
ansökning om tillstånd att, för åtnjutande af restitution af bränvinstillverkningsskatt,
under den kontroll, Kongl. Magt kunde komma att
föreskrifva, för fabrikationsändamål denaturera finkelolja.
Till stöd för den underdåniga ansökningen har sökanden anfört,
att finkel oljan utgjorde en för sökandens fabrikation, liksom för hela
den i raskt framåtskridande stadda kemiska industrien, allt mer nödvändig
råvara. Den användes såsom utgångsmaterial vid tillverkning
af ättiksyrade, smörsyrade, myrsyrade, valeriansyrade amyloxider etc.,
bvilka ämnen åter i sin ordning förbrukades inom färg- och lackfabrikation,
tygtryckeri, frukteterfabrikation, pyroteknik m. fl. industrigrenar.
Under nu rådande förhållanden, då allenast vid utförsel den å
finkeloljan hyllande bränvinstillverkningsskatten restituerades, vore det
förmenadt den svenske industriidkaren att tillgodogöra sig denna betydelsefulla
råvara, enär densamma naturligen stälde sig för dyr. I
anledning af skatterestitutionen blefve det fördelaktigt för tillverkaren
att utföra den råa varan. För den utländske förbrukaren stode varan
alltså till buds allenast för marknadsvärdet, utgörande ungefär 50
kronor för 100 kilogram, då denna vara i regel i utlandet endast
vore belagd med ringa införseltull. Af den inbemske förbrukaren
kräfde densamma, utom detta värde, jemväl tillverkningsskatten,
eller omkring 140 kronor för 100 kilogram.
Efter nådig remiss bär tekniska högskolan inhemtat samt med
underdånig skrifvelse öfverlemnat yttrande öfver berörda ansökning af
professorn i kemi och kemisk teknologi vid nämnda högskola, P. Klason,
hvilken anfört, att finkeloljans användning för industriela ändamål
under de senaste åren betydligt ökats, livilket tydligen framginge af
den stegring i pris varan undergått och hufvudsakligen berodde på
13
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
den under de senare åren ökade konsumtionen af billiga aromatiserade
läskedrycker. Dessa framstäldes nemligen uteslutande med tillhjelp
af artificiel essencer, hvilkas råmaterial i hufvudsak utgjordes af
finkelolja. I vårt land vore numera konsumtionen af dessa läskedrycker,
antagligen på grund af den moderna nykterhetsrörelsen,
ganska betydande. Såsom sökanden anfört, hade fabrikat af finkelolja
fått användning äfven för andra tekniska ändamål. Det vore således
önskvärdt, att finkelolja genom restitution af skatten gjordes tillgänglig
för vår industri. Ur formel synpunkt medförde det emellertid
svårighet att restituera tillverkningsskatten på grund af med varan
företagen denaturering. Finkeloljan finge nemligen anses såsom absolut
onjutbar och kunde derföre icke gerna räknas såsom en sådan konsumtionsvara,
hvilken genom tillsättning af lämpliga ämnen kunde sägas
förlora denna sin natur. Framställningen af densamma ur råbränvin
finge deremot sjelf anses såsom en verklig denatureringsprocess, hvarigenom
den sprit, som alltid funnes i oljan, vore såsom konsumtionsvara
denaturerad. Kestitution af tillverkningsskatten borde sålunda
kunna medgifvas för finkeloljan såsom sådan under iakttagande af
samma former som vid vanlig denaturering af bränvin. Med hänsyn
till finkeloljans giftiga egenskaper syntes det dock vara nödigt att
såsom vilkor för utfåendet af denatureringsbevis bifoga attest, att densamma
behöfdes af sökanden för fabrikationsändamål.
Öfver ifrågavarande ansökning har chefen för finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå jemväl afgifvit yttrande, och har bemälde
byråchef deri förklarat sig instämma med professor Klason beträffande
så väl önskvärdheten att restitution kunde beviljas som ock att denaturering
ej borde ifrågakomma samt i öfrigt anfört, att vid rening af
råbränvin på varm väg, hvilket numera vore det vanligaste reningssättet,
den i råbränvinet ingående finkeloljan qvarstannade i de s. k.
efterprodukterna, hvilka sålunda utgjordes af en blandning af finkelolja,
alkokol och vatten. Genom tillsättning af mera vatten brukade
derefter ytterligare någon del af alkoholen tillvaratagas. Den slutligen
i behåll varande finkeloljan hade för närvarande föga användning
inom landet. Någon ringa del af efterprodukterna kunde visserligen
uppblandas med bränvin, som vore afsedt att denatureras, men denaturering
af bränvin, innehållande mycket .finkelolja, kunde ej medgifvas,
emedan finkeloljans närvaro omöjliggjorde undersökning, huruvida
bränvinet innehölle de vanliga denatureringsmedlen, d. v. s. redan en
gång blifvit denatureradt. En del finkelolja användes för tillverkning af
röksvaga krutsorter och återstoden af den finkelolja, som tillvaratoges,
14 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
exporterades till titlandet, hvarvid restitution af tillverkningsskatten
erhölles. Mängden af den finkelolja, som erhölles vid de svenska
reningsverken, kunde beräknas motsvara högst 100,000 å 120,000 liter
af normalstyrka för år, enär i råbränvinet icke inginge mer än högst tre
tiondedels procent finkelolja. Restitution af tillverkningsskatten syntes
kunna medgifvas utan föregående denaturering, emedan, om nödiga
försigtighetsmått iakttoges, risken för missbruk icke kunde antagas
blifva stor, isynnerhet som, å ena sidan, tillgången å finkelolja ej vore
synnerligen stor och, å andra sidan, underslefven måste bedrifvas i temligen
stor skala, om de vid gällande stränga straffbestämmelser skulle
löna sig.
Beträffande det sätt, hvarpå kontrollen borde anordnas, har byråchefen
anfört, att det syntes vara tryggast, att endast innehafvare
af reningsverk erhölle tillstånd att sälja skattefri finkelolja till industriidkare,
som förskaffat sig vederbörligt tillstånd att för utöfvande af
sitt yrke använda dylik vara. Tillståndsbevisen skulle liksom motsvarande
bevis angående denaturering af bränvin utfärdas af vederbörande
länsstyrelse. Vid reningsverket skulle finkeloljan undersökas
af denatureringskontrollanten samt, om den befunnes uppfylla föreskrifna
fordringar, uppmätas på kärl, som af honom förseglades. Bevis
för restitution af skatt skulle ej utfärdas, förr än säljaren med qvitton
styrkt, att han sålt finkeloljan fill personer, som varit berättigade att
inköpa skattefri sådan. Äfven hos köparen fordrades emellertid en viss
kontroll. Sålunda finge han icke bryta förseglingen å de kärl, hvari
oljan förvarades, annat än i närvaro af kontrollant, hvilken, sedan han
identifierat kärlet, egde att attestera köparens qvitto å detsamma.
Köparen skulle dessutom vara skyldig att, liksom vissa innehafvare
af denatureringsrättighet redan vore, föra bok öfver användningen
af den inköpta finkeloljan samt vara underkastad kontrollantens
inspektion. Slutligen skulle så väl säljare som köpare vara i tillämpliga
delar underkastade de i förordningen angående denaturering af bränvin
intagna straffbestämmelserna.
Kontrollantens befattning med finkeloljans undersökning hos säljaren
motsvarade fullkomligt en denatureringsförrättning, hvarföre säljaren
borde erlägga vanlig denatureringsafgift, men alldenstund i många fall
en annan kontrollant komme att utöfva kontrollen öfver finkeloljans
användning hos köparen, blefve det nödvändigt, att äfven denne erlade
en viss afgift, lämpligen lika hög som denatureringsafgiften, eller,
hvilket komme på ett ut, att säljaren erlade dubbel denatureringsafgift.
Om denna afgift bestämdes till ett öre för liter, blefve kostnaden dock
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
mindre än för denaturering af bränvin med det allmänna denatureringsmedlet,
enär kostnaden för detta medel uppginge till inemot två öre
för hvarje liter bränvin.
I likhet med de myndigheter, som yttrat sig öfver den underdåniga
ansökningen, anser jag, att restitution af tillverkningsskatt bör
beviljas för finkelolja, som användes för tekniskt ändamål, och då den
af chefen för kontroll- och justeringsbyrån föreslagna kontrollen synes
mig vara tillräckligt betryggande, anser jag mig kunna tillstyrka, att
skatterestitutionen må få åtnjutas utan föregående denaturering.
På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Kongl. Maj:t
måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att besluta, att § 10 mom.
4 i nådiga förordningen den 13 Juli 1887 angående vilkoren för tillverkning
af bränvin, sådant nämnda mom. lyder enligt nådiga kungörelsen
den 1 Juni 1894, skall erhålla följande förändrade lydelse,
nemligen:
Restitution af tillverkningsskatt må under de vilkor och den kontroll,
Kongl. Maj:t vill föreskrifva, åtnjutas
för bränvin, som vid staten tillhörigt krutbruk användes för tillverkning
af krut, afsedt för krigsbruk eller för öfningar i försvarsändamål;
för finkelolja, afsedd till tekniskt ändamål; samt
för bränvin, som gjorts till förtäring obrukbart (denaturerats).
För bränvin, som denaturerats vid bränneri, der tillverkningsrätt
gäller, må åtnjutas skattefrihet.
Afgift för undersökning af finkelolja i och för restitution af tillverkningsskatt
utgår med två öre och för denaturering af bränvin med
ett öre för hvarje liter af normalstyrka.
Hvad föredragande departementschefen i detta
ärende hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
Regenten bifalla; och skulle nådig proposition till
Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid
detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Hugo Malm.
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67
Bilaga 1.
$\
N g.
5* 52^1
QS 1
>
d
5. s®
Denatu- reradt
bränvin.
Liter af
normal- styrka.
Kontrollants-
arfvode
Vittnes-
ersätt-
ning.
Kr.
Föreslaget kon- |
trollantsarfvode
Distrikt.
CD Öl
g§
tz p i
<t>
F g
?
i o!
t* 5
SO*
för år.
Kr.
för för- rättning.
Kr.
för år.
Kr.
för
förrätt-
ning.
Kr.
1894. !
A.
B.
Stockholms stad ...............
18
70
305,141,5
*) 6,445,7 0
92,0 8
794,3 9
Upsala,Stockholmsoch Söder-
manlands län..................
6
34
222,011,5
3,548,5 8
104,3 7
374,9 8
Östergötlands och Kalmar län
6
12
38,377,7
959,44
79,9 5
95,5 8
Jönköpings län ...............
i
25
63,102,o
1,200,-
48,-
—
Kronobergs „ ...............
i
4
4,443,1
111,07
27,7 7
22,20
Gotlands „ ...............
i
1
1,017,8
25,44
25,44
—
Blekinge „ ...............
3
37
94,737,8
2,206,7 6
59,6 4
438,7 0
Christianstads „ ...............
3
58
131,891,1
2,502,31
43,14
593,7 9
Helsingborg och Eslöf.........
2
17
45,281,7
1,132,04
66,5 9
202,19
Malmöhus län i öfrigt.........
15
87
232,018,1
5,390,93
61,9 6
932,8 0
Göteborgs och Bohus län
5
45
261,438,8
3,340,5 4
74,23
441,14
Elfsborgs „ •••
2
8
20,927,9
523,19
65,40
96,8 3
1
Skaraborgs „ •••
1
1
4,145,4
103,6 3
103,6 3
__
Summa
64
399
1,424,535,0
27,489,6 9
68,9 0
3,992,6 0
|
1897.
1 Stockholms stad ...............
21
92
414,454,1
4,444,5 4
48,31
986,—
2,572,27
27,9 6
Upsala län ............
3
17
45,301,9
753,0 2
44,29
110,65
453,oi
26,65
Stockholms „ ............
1
30
308,501,e
3,272,5 2
109,0 8
450,—
2,042,5 0
68,08
Södermanlands ,.............
1
11
210,571,1
2,293,21
208,47
165,—
—
Östergötlands „ ............
3
5
32,040,o
545,40
109,08
46,-
320,40
64,0 8
Kalmar ,, ............
1
4
4,027,o
340,2 7
85,0 7
20,4 6
300,-
75-
Jönköpings „ ............
1
29
131,534,8
1,615,35
55,7 0
—
1,157,67
39,92
Gotlands „ ............
1
3
3,502,5
185,0 3
61,67
—
150,—
50,-
Blekinge „ ............
3
34
79,464,9
1,094,6 5
32,19
387, g o
794,6 4
23,3 7
Christianstads „ ............
3
81
234,372,5
2,643,7 3
32,6 4
1,062,7 5
1,671,86
20,64
Malmöhus „ ............
16
in
423,003,1
4,530,0 3
40,81
1,261,7 5
2,616,02
23,56 1
j Göteborgs och Bohus län ...
6
44
198,185,0
2,281,8 5
51,86
447,30
1,490,9 2
33,8 8
Elfsborgs „ ...
2
9
21,318,1
513,18
57,0 2
105,20
300,-
33,33
| Skaraborgs „ ...
3
6
32,327,7
623,28
103,88
56,7 5
323,2 7
53,8 8
Summa
j 65
476
2,138,604,3
25,136,0 6
52,81
5,099,4 0
Med uteslutande af Söder-
manlands län..................
1 64
465
1,928,033,2
22,842,8 5
49,12
4*,934-, 40
14,191,5 6
30,52
Kontrollanlsbyte under året.
Kongl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 67.
17
Bilaga 2.
Sammandrag öfver denatureringen af bränvin år 1898.
Antal denaturerings- ställen.
Antal förrättningar.
Dena-
tureradt
bränvin.
Liter af
normal-
styrka.
Kontrollants-
arfvode
Föreslaget kon- trollan tsarfvode
Distrikt.
för år.
Kr.
för
för-
rätt-
ning.
Kr.
ersätt-
ning.
Kr.
för år.
Kr.
för
för-
rätt-
ning.
Kr.
Stockholms stad .....................
20
103
540,398,2
5,703,98
55,3 8
1,181,8 6
A.
3,201,9 9
B.
31,09
Upsala län ..................
4
20
55,607,2
856,0 7
42,80
123,9 5
556,0 7
27,80
Stockholms „ ..................
1
30
271,702,2
3,017,0 2
100,57
450,—
1,858,61
61,95
Södermanlands „ ..................
1
10
189,902,3
2,199,0 2
219,9 0
150,—
—
—
Östergötlands „ ..................
5
7
5,101,3
351,oi
50,14
35,68
300,—
42,8 6
Kalmar „ ..................
1
4
4,204,«
342,0 4
85,51
21,02
300,—
75-
Jönköpings „ ..................
1
7
19,645,3
496,45
70,92
—
300,—
42,8 6
Blekinge „ ..................
4
34
90,122,4
1,201,22
35,3 8
401,6 7
901,22
26,51
! Christianstads län och Helsingborg
5
116
395,248,8
4,252,48
36; 6 6
1,427,23
2,476,24
21,35
Malmöhus län i öfrigt...............
17
84
250,052,2
2,800,52
33,34
909,98
1,750,26
20,84
! Göteborgs och Bohus län .........
9
56
313,124,9
3,431,24
61,27
633,49
2,065,6 2
36,8 9
Elfsborgs „ .........
2
6
13,881,o
438,81
73,13
67,70
300,—
50,-
| Skaraborgs „ .........
2
7
28,127,1
506,27
72,32
75,-
281,27
40,18
| Vermlands „ .........
1
1
476,i
79,7 6
79,7 6
5-
75,-
75,-
Summa
73
485
2,177,594,1
25,675,89
52,94
5,482,58
—
—
Med uteslutande af Söder- manlands län (Åkers
krutbruk)...........................
72
475
1,987,691,2
23,476,87
49,42
5,332,68
14,366,18
30,24
Bih. till Biksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Åfd. 51 Raft.
3
opaginerad Kontrollera mot PDF
/
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.
-------------i-*--*---------- #
t
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1899:26 Betänkande, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition angående ändrad lydelse af § 10 mom. 4 kongl. förordningen den 13 juli 1887 angående vilkoren för tillverkn s. 1 i texten