Sök i Ratio Lex

Angående ändrad lydelse af § 10 mom. 4 i kongl. förordningen den 13 juli 1887 angående vilkoren för tillverkning af bränvin, sådant nämnda mom. lyder enligt kongl. kungörelsen den 1 juni 1894

1899-03-06 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1899:67, Angående ändrad lydelse af § 10 mom. 4 i kongl. förordningen den 13 juli 1887 angående vilkoren för tillverkning af bränvin, sådant nämnda mom. lyder enligt kongl. kungörelsen den 1 juni 1894

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 07.

1

N:o 67.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändrad

lydelse af § 10 mom. 4 i kongl. förordningen den 13

juli 1887 angående vilkoren för tillverkning af bränvin,

sådant nämnda mom. lyder enligt kongl. kungörelsen den

1 juni 1894; gifven Stockholms slott den 6 mars 1899.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag, vill Kongl. Magt härmed föreslå Riksdagen

att besluta, att § 10 mom. 4 i kongl. förordningen den 13 juli

1887 angående vilkoren för tillverkning af bränvin, sådant nämnda mom.

lyder enligt kongl. kungörelsen den 1 juni 1894, skall erhålla följande

förändrade lydelse, nemligen:

Restitution af tillverkningsskatt må under de vilkor och den kontroll,

Kongl. Maj:t vill föreskrifva, åtnjutas

för bränvin, som vid staten tillhörigt krutbruk användes för tillverkning

af krut, afsedt för krigsbruk eller för öfningar i försvarsändamål;
för

finkelolja, afsedd till tekniskt ändamål; samt

för bränvin, som gjorts till förtäring obrukbart (denaturerats).

För bränvin, som denaturerats vid bränneri, der tillverkningsrätt

gäller, må åtnjutas skattefrihet.

Afgift för undersökning åt finkelolja i och för restitution af tillverkningsskatt

utgår med två öre och för denaturering af bränvin med

ett öre för hvarje liter af normalstyrka.

fåih. till Piksd. Proc. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 51 Höft. (N:o 67.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Hans Wachtmeister.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister

anförde slutligen:

Afgiften för denaturering af bränvin var jemlikt § 24 i nådiga

förordningen angående denaturering af bränvin den 10 oktober 1890

bestämd till 3 öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka. Enligt § 14

mom. 1 i samma förordning skulle kontrollant vid denatureringsförrättning

af staten åtnjuta, såsom arfvode samt ersättning för rese- och expeditionskostnader,

2,5 öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka,

som af honom denaturerats, dock att för kalenderår arfvodet till en

och samme kontrollant ej finge för något denatureringsställe utgå med

högre belopp än 1,200 kronor. Jemlikt mom. 3 i sistnämnda § egde

för denatureringsförrättning vittne af staten åtniuta 0,5 öre för hvarje

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition A :o 67.

liter bränvin af normalstyrka, som vid förrättningen denaturerats, dock

ej under 5 eller öfver 15 kronor.

Denatureringsafgiften nedsattes jemlikt nådiga kungörelsen den 1

juni 1894 om ändrad lydelse af § 10 mom. 1 i nådiga förordningen

angående vilkoren för tillverkning af bränvin den 13 juli 1887 till 2

öre för hvarje liter bränvin af normalstyrka. I sättet för beräkningen

af kontrollantsarfvodet gjordes genom nådiga kungörelsen den 30 november

1894 den förändring, att kontrollanten berättigades åtnjuta: a)

300 kronor för år räknadt samt b) 1 öre för hvarje liter bränvin af

normalstyrka, som af honom denaturerats. 1 bestämmelsen om ersättning

till vittnet gjordes ingen förändring.

Med förmälan att i väckt motion föreslagits, att Riksdagen måtte

hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes förordna om sådan förändrad

bestämmelse i 14 § af nådiga förordningen angående denaturering

af bränvin den 10 oktober 1890, sådan nämnda § lyder enligt nådiga

kungörelsen den 30 november 1894, att det nu bestämda arfvodet till kontrollanten

måtte nedsättas eller begränsas till visst maximibelopp för år,

har Riksdagen i underdånig skrifvelse den 7 maj 1898 anfört, att Riksdagen

i likhet med motionären funne de till kontrollanterna för denaturering af

bränvin utbetalda arfvoden väl höga i jemförelse med det arbete, som

af kontrollanten kräfdes, hvadan önskvärdt vore, att en minskning af desamma

kunde ega rum. Ej heller kunde den af 1894 års Riksdag åsyftade

jemnare fördelningen af nämnda arfvoden anses hafva vunnits genom

de senast i ämnet utfärdade bestämmelserna. Kontrollantsarfvodena hade

under år 1897 uppgått till ej mindre än 25,136 kronor 6 öre. Om

detta belopp fördelades på de af kontrollanterna under året verkstälda

denatureringsförrättningarne, uppginge den af kontrollant för hvarje

förrättning uppburna ersättningen i medeltal till 52 kronor 80 öre, under

det att i de särskilda denatureringsdistrikten densamma vexlare från

högst 208 kronor 47 öre i Södermanlands läns denatureringsdistrikt till

lägst 32 kronor 20 öre i Blekinge läns denatureringsdistrikt. Riksdagen

hölle före, att den ersättning, som borde tillkomma kontrollant vid denaturering

af bränvin, kunde bestämmas på ett ändamålsenligare sätt

och till lägre belopp, än nu vore stadgadt, utan att derigenom betryggandet

af statens rätt skulle på något sätt förminskas. Det nuvarande

sättet för bestämmande af kontrollants arfvode syntes dock böra bibehållas

med den förändring, att den efter antalet liter denatureradt bränvin

bestämda ersättningen beräknades efter en fallande skala, hvarigenom

skulle förekommas, att arfvodet vid de denatureringsställen, der

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj ds Nåd Proposition N:o 67.

större mängd bränvin för hvarje gång denaturerades, blefve oskäligt

högt. En minskning af kontrollantsarfvodet skulle jemväl nedbringa

kostnaden för denaturerings verkställande, och då någon behållning för

statsverket ej vore med denatureringsafgiften afsedd att vinnas, skulle

derigenom en nedsättning i denatureringsafgiften möjliggöras. Priset

å denatureradt bränvin stälde sig för närvarande vida högre i Sverige

än i Tyskland och Danmark, i hvilka sistnämnda länder bruket af denatureradt

bränvin för den skull vore mera utbredt. Om priset å denatureradt

bränvin kunde här i landet sättas lägre, än nu vore händelsen,

hvilket en nedsättning af denatureringsafgiften antagligen skulle

hafva till följd, komme denatureradt bränvin helt visst att jemväl här

vinna ökad användning till så väl rent tekniska som hushålls- och andra

ändamål, något som, enligt Riksdagens åsigt, i många hänseenden vore

önskvärdt.

Derjemte har Riksdagen ifrågasatt, huruvida icke denaturering af

bränvin vid Åkers krutbruk skulle utan särskild kostnad för staten kunna

verkställas af någon bland dess vid bruket anstälde tjenstemän.

På grund af hvad Riksdagen sålunda anfört har Riksdagen anhållit,

det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida icke en

ytterligare nedsättning i och en jemnare fördelning af ifrågavarande

arfvoden lämpligen kunde ega rum.

öfver denna Riksdagens skrifvelse har chefen för finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå den 14 december 1898 afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande och deri hufvudsakligen anfört följande.

Vid bedömandet, huruvida de utgående arfvodena för denaturering

af bränvin vore för höga eller icke, finge man ej endast fästa sig vid

det timantal, som åtginge för förrättningen, utan borde hänsyn äfven

tagas till åtskilliga andra omständigheter. Först och främst fordrades

att erhålla fullt pålitliga personer för dessa befattningar, enär saken

ju gälde utbetalandet af högst betydliga belopp från statsverket. Vidare

vore att märka, att kontrollanterna vore skyldiga att, så fort ske kunde,

efter erhållen kallelse verkställa denaturering, samt att de, som egde

påkalla kontrollanten, vanligen icke gjorde detta förr än i sista stund,

innan de behöfde denatureringen, hvarföre kontrollanten åtminstone i

de större distrikten ej kunde sjelf disponera sin tid. Med beaktande

af dessa omständigheter syntes man icke kunna säga, att de arfvoden,

som utgått i enlighet med bestämmelserna i nådiga kungörelsen den

30 november 1894, varit oskäligt höga mer än möjligen i två fall. De

högsta kontrollantsarfvodena hade under de tre senaste åren utgått i

Stockholms stad med respektive 3,554 kronor, 3,365 kronor och 4,444

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

kronor, i Malmöhus län, med undantag af Helsingborg och Eslöf, med

respektive 3,109 kronor, 2,050 kronor och 4,530 kronor (hela länet)

samt i Göteborgs och Bohus län med respektive 3,052 kronor, 2,726

kronor och 2,281 kronor. I Stockholm vore denatureringsställenas antal

19—21 samt förrättningarnes 68—92, i Malmöhus län 12 å 16 ställen

med 70 å 111 förrättningar samt i Göteborgs och Bohus län 6 å 7

ställen med 44 å 50 förrättningar. Dessa arfvoden kunde icke anses

orimligt höga, isynnerhet som kontrollanterna icke egde uppbära någon

reseersättning.

Deremot kunde det ej nekas, att arfvodena till kontrollanterna i

Stockholms och Södermanlands län utgått med alldeles för höga belopp,

isynnerhet år 1897, och detta vare sig man fäste sig vid årsarfvodet

eller vid arfvodet i medeltal för hvarje förrättning. I Stockholms län

hade nemligen arfvodet år 1897 uppgått till 3,272 kronor för 30 förrättningar

vid ett denatureringsställe (Reymersholm), således till 109

kronor i medeltal för förrättning, och i Södermanlands län till 2,293

kronor för 11 förrättningar likaledes vid ett denatureringsställe (Åkers

krutbruk) eller 208 kronor för förrättning. Emellertid vore att märka,

att denatureringen af bränvin under de år, de nuvarande arfvodesbestämmelserna

varit gällande, ökats i en grad, som ej kunnat förutses.

Under det att år 1890 ännu icke 1,000,000 liter och under åren 1891—

1893 1,100,000 å 1,200,000 liter bränvin denaturerats, hade derefter det

denaturerade beloppet ökats med omkring 200,000 liter om året och

utgjorde år 1897 ej mindre än 2,138,604 liter. I denna tillökning hade

Reymersholm deltagit med en rätt betydande del. Der denaturerades

nemligen

år 1893 .................................................... 109,464,8 liter

„ 1894 ...................................................... 128,068,2 „

„ 1895 .................. 185,082,5 „

„ 1896 ...................................................... 176,276,2 „

„ 1897 ....................................................... 308,501,6 „

Vid Åkers krutbruk började bränvin att denatureras först år 1894,

till en början i mindre skala, 28,451,1 liter, men hade denatureringen

äfven der stigit och uppgick år 1897 till 210,571 liter.

Riksdagen hade i sin underdåniga skrifvelse den 9 maj 1894

yttrat, att det vore önskvärdt, om en minskning i och jemnare fördelning

af ifrågavarande arfvoden kunde ega rum. Att en minskning i

kontrollantsarfvodena egt rum, vore alldeles obestridligt. Dessa hade

nemligen år 1894 uppgått till 27,489 kronor, men följande år genom

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

tillämpningen af de nya arfvodesbestämmelserna sjunkit till 20,356

kronor. Sedan dess hade arfvodena naturligtvis stigit med den ökade

denatureringen, men hade år 1897 icke uppgått till mer än 25,136

kronor och vore således fortfarande lägre än år 1894, oaktadt denatureringen

under tiden ökats med 700,000 liter eller 50 procent.

Såsom framginge af en vid utlåtandet fogad tabell, hvilken såsom

bilaga 1 torde få biläggas dagens protokoll, öfver denatureringen inom

de särskilda distrikten, hade år 1894 de lägsta arfvodena för förrättning

förekommit inom de minsta distrikten, der också årsarfvodena varit

de lägsta, nemligen i Gotlands och Kronobergs län, der årsarfvodena

ej uppgått till mer än respektive 25 kronor 44 öre och 111 kronor

7 öre, under det att deremot år 1897 arfvodena för förrättning för

kontrollanterna inom de minsta distrikten öfverstigit medeltalet för riket.

Sålunda hade sistnämnda år arfvodena utgjort för kontrollanten i

Gotlands

Kalmar

län.......

...... kronor

......

61,67

85,07

för förrättning

Elfsborgs

Östergötlands

Skaraborgs

11 ......

.....

57*02

...... 11

109,08

......

11 ......

---- * 11

...... 11

103,88

11

11

11

11

under det att medeltalet för hela riket vore 52 kronor 81 öre eller,

om man frånräknade denatureringen vid Åker, 49 kronor 12 öre. De

låga medeltalen för kontrollanterna i Blekinge och Christianstads län

berodde derpå, att vid de största denatureringsställena inom dessa län

sällan denaturerades mer än omkring 3,000 liter bränvin vid hvarje

förrättning, under det att vid Reymersholm och Åker det ansåges

förmånligare att låta denaturera större qvantiteter, 10,000 å 20,000

liter för hvarje gång. En jemnare fördelning af kontrollantsarfvodena

hade således vunnits genom 1894 års bestämmelser på det sätt, att

arfvodena inom de större distrikten nedsatts så mycket, att en rätt

betydlig nedsättning i samtliga kontrollkostnaderna vunnits, under det

att samtidigt kontrollanterna inom de minsta distrikten fått sina arfvoden

höjda.

Beträffande priset på denatureradt bränvin i Tyskland och Danmark,

i hvilka länder priset, enligt hvad Riksdagen uppgifvit, skulle

vara betydligt lägre än i Sverige, hade Kongl. Maj:ts minister i Berlin

i augusti år 1898 upplyst, att der gällande pris i detalj å denatureradt

bränvin vore 60 pfennig för liter med någon mindre rabatt för qvantiteter

af minst 5 liter. I Danmark vore deremot, enligt hvad danske utrikesministern

i skrifvelse till Kongl. Maj:ts minister i Köpenhamn meddelat,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 67.

denaturering af bränvin alls icke medgifven. I Stockholm hade under

hösten år 1898 denatureradt bränvin sålts i detaljhandeln till 50, 55

eller 60 öre för liter, olika på olika ställen, samt under sommaren

samma år till lägre pris.

Hvad anginge denatureringen af bränvin i Tyskland, så erlades

der ingen särskild afgift annat än i det fall, att förrättningsmannen

i och för denatureringen nödgades företaga särskild resa, då den, som

påkallat förrättningen, vore skyldig att till honom utbetala rese- och

traktamentsersättning. Denatureringen verkstäldes af samma personal,

som utöfvade kontroll öfver bränvinstillverkningen och till hvars aflönande

de särskilda staterna erhölle 10 procent af skatten för det der

tillverkade bränvinet.

I Finland utginge denatureringsafgiften med 7 penni (ungefär

5 öre) för hvarje liter af normalstyrka, hvaraf kontrollanten erhölle

4 (=2,8 öre) och vittnet 1 penni (= 0,7 öre), dock för kontrollanten

högst 600 mark och för vittnet högst 150 mark för kalenderår och

denatureringsställe. Denaturering af bränvin egde emellertid rum endast

i mindre skala. År 1897 denaturerades sammanlagdt 269,295 liter

bränvin af normalstyrka, Den största denatureringen, 89,618 liter, förekomme

vid en tekno-kemisk fabrik, der så väl ättik- som etertillverkning

bedrefves och der dessutom bränvin denaturerades till försäljning.

Den dernäst största denatureringen, 30,893 liter, förekomme vid en

fabrik för lack- och polityrberedning samt tillverkning af parfym, der

äfven bränvin denaturerades för försäljning. Bestämmelsen om ett

maximiarfvode hade äfven i Finland befunnits olämplig, med anledning

hvaraf chefen för bränvinskontrollen gjort framställning om ändring,

hvilken emellertid icke bifallits.

I Norge utfördes denatureringen i allmänhet af tulltjenstemännen,

som derför icke uppbure något arfvode. Om denatureringen verkstäldes

af en bränvins- eller maltkontrollör, erhölle denne 4 kronor för

hvarje förrättning. Föranledde förrättningen särskild resa, utginge

äfven rese- och traktamentsersättning. I Norge förekomme således

icke någon särskild denatureringsafgift.

Statsverkets behållna andel af denatureringsafgifterna, hvilken

andel år 1894 utgjort 11,253 kronor, hade år 1895 till följd af denatureringsafgiftens

nedsättande sjunkit till 8,013 kronor, men sedan dess

åter stigit och år 1897 uppgått till 12,536 kronor. Denatureringsafgifterna

hade samma år uppgått till 42,772 kronor. Dessa siffror

visade tydligen, att denatureringsafgiften vore större, än som erfordra
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6 7.

des för bestridande af kontrollkostnaderna. Med bibehållande af de

nuvarande bestämmelserna rörande ersättning åt kontrollanter och vittnen

skulle emellertid afgiften icke kunna nedsättas med mer än ett hälft öre för

hvarje liter bränvin af normalstyrka, hvilken nedsättning visserligen

skulle blifva till fördel för dem, som läte denaturera bränvin vare sig för

eget bruk eller till försäljning, men säkerligen icke skulle medföra någon

nedsättning i priset å det bränvin, som i detaljhandeln försåldes åt allmänheten.

Som det dock egentligen vore till denna allmänhets förmån

en nedsättning i priset vore önskvärd, borde om möjligt denatureringsafgiften

nedsättas med ett öre. Riksdagen hade förklarat sig anse,

att det nuvarande sättet för bestämmande af kontrollantsarfvodet borde

bibehållas, dock med införande af en fallande skala för den efter antalet

liter utgående ersättningen, hvarigenom skulle förekommas, att

arfvodet vid de denatureringsställen, der större mängd bränvin för

hvarje gång denaturerades, blefve oskäligt högt. Denna slutledning

vore dock endast delvis rigtig. Obestridligt vore, att derigenom ersättningen

kunde nedbringas för de förrättningar, vid hvilka stora mängder

bränvin denaturerades, men deremot vore det ej säkert, att derigenom

årsarfvodena och dermed totala årskostnaden blefve mindre, enär, då

det komme att ligga i både kontrollantens och vittnets intresse, att

denatureringen af samma myckenhet bränvin fördelades på flera förrättningar,

det ju ej vore otänkbart, att en eller annan af dem, som

påkallade denaturering, skulle komma att åtminstone i någon mån

tillmötesgå kontrollpersonalens önskningar, och, såsom redan påvisats,

funnes redan ett par rätt stora denatureringsställen, der nästan aldrig

denaturerades stort mer än 3,000 liter vid hvarje förrättning, hvilket

belopp just motsvarade vittnets maximiersättning.

För att åstadkomma en verklig minskning i kontrollkostnaderna

måste man derföre begränsa arfvodena på annat sätt, nemligen genom

införande af en fallande skala antingen för denatureringen vid hvarje

sär skil dt denatureringsställe eller inom hvarje kontrollants distrikt.

Som det senare af dessa alternativ både vore enklare att tillämpa och

mer effektivt, syntes det vara att föredraga, och kunde begränsningen

lämpligen bestå deri, att arfvodet utginge med ett öre för hvarje liter

till och med 100,000 liter samt derefter med ett hälft öre. Denna

minskning vore emellertid icke tillräcklig för att nå målet, denatureringsafgiftens

nedsättande till ett öre. Det nuvarande fasta arfvodet,

som utginge med 75 kronor för hvarje qvartal, hvarunder kontrollant

verkstält denaturering, hade uteslutande tillkommit i syfte att, trots

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Smil. 1 Afd. Öl Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 6''7.

arfvodets nedsättande från två till ett öre, bereda kontrollanterna i de

mindre distrikten ökad inkomst, hvarföre det ej ginge an att nu utan

vidare borttaga detsamma från alla kontrollanter, utan borde kontrollanterna

inom de minsta distrikten få behålla det. Detta mål vunnes,

om man läte det fasta arfvodet så att säga ingå i det efter litertal

beräknade på så sätt, att kontrollanten erhölle minst 75 kronor för

hvarje qvartal, hvarunder denaturering af honom verkstälts. Genom

en dylik bestämmelse skulle detta arfvode bortfalla i alla distrikt, der

denatureringen uppginge till eller öfverstege 7,500 liter i qvartalet.

I den redan omnämnda tabellen öfver denatureringen åren 1894 och

1897 äro i kolumnerna A och B införda de belopp, hvartill kontrollantsarfvodena

så väl för år som i medeltal för hvarje förrättning'' under år

1897 skulle hafva uppgått, om de nu föreslagna bestämmelserna varit

gällande; och i en annan, sedermera på kontroll- och justeringsbyrån

upprättad tabell, hvilken såsom bilaga 2 torde få biläggas dagens

protokoll, hafva motsvarande uppgifter lemnats för år 1898. Af dessa

tabeller synes, att en denatureringsafgift af ett öre båda åren skulle

hafva räckt att betacka kontrollkostnaderna, ehuru öfverskottet endast

skulle hafva blifvit helt obetydligt, hvardera året mellan 100 och

200 kronor.

Då det af byråchefen uppgjorda förslaget till bestämmelser angående

arfvoden åt kontrollanterna synes mig vara af beskaffenhet

att kunna godkännas, anser jag mig böra förorda, att nådig framställning

göres hos Riksdagen om denatureringsafgiftens nedsättning till

ett öre för liter denatureradt bränvin.

I fråga om Riksdagens förslag, att denatureringen af bränvin

vid Åkers krutbruk skulle utan särskild kostnad för statsverket verkställas

af någon bland dess vid bruket anstälde tjensteman, har byråchefen

i sitt underdåniga utlåtande anfört, att användningen af denatureradt

bränvin för tillverkning af krut icke började förr än i Oktober

månad år 1894, således flera år sedan denaturering införts i Sverige och

äfven sedan Riksdagen behandlat Kongl. Maj:ts proposition den 9

februari 1894 angående denatureringsafgiftens storlek. Vid tiden

för utfärdandet af den första förordningen angående denaturering

användes sprit visserligen vid vissa statsinstitutioner, såsom museer,

universitetslaboratorier m. fl., men endast i mindre skala, och det hade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. M(tj:is Nåd. Proposition N:o 67. Ii

derföre ansetts öfverflödigt att föreslå någon bestämmelse om skatterestitution

utan denaturering för sprit, som användes för statsverkets

ändamål, hvilket ju eljest varit det naturligaste. I stället hade stadgats,

att chefen för kontroll- och justeringsbyrån finge meddela särskilda

föreskrifter om myckenhet och beskaffenhet af det denaturerings

medel, som skulle användas för denaturering vid allmänna undervisningsanstalter,

museer och laboratorier, hvarmed afsetts att bereda

dessa institutioner förmånen att få begagna för deras ändamål lämpligare

om också mindre kraftigt denaturerande medel än de i förordningen

eljest föreskrifna. Institutionsföreståndarnes ställning såsom

statens tjenstemän hade nemligen ansetts i och för sig utgöra tillräcklig

säkerhet, att den dem beviljade förmånen icke skulle missbrukas. Denatureringen

för dessa institutioners räkning hade visserligen under årens

lopp ökats, men ännu hade den icke något år uppgått till 20,000

liter för alla tillsammans, och det kunde derföre för dem vara likgiltigt,

om de erhölle restitution af tillverkningsskatten direkt eller

först efter denaturering af bränvinet. Helt annat hade förhållandet

blifvit vid Åkers krutbruk, der år 1896 denaturerats 141,630,8 liter

bränvin och år 1897 210,571,1 liter. För dessa belopp blefve denatureringsafgiften,

äfven om den nedsattes till ett öre, rätt betydlig,

och det läge derföre i krutbrukets intresse att blifva befriadt från densamma.

Kunde denaturering, som verkstäldes af en vid bruket anstäld

tjensteman, anses vara tillräcklig såsom kontroll, att bränvinet

ej användes på olofligt sätt, så vore det ju enklare och enligt byråchefens

förmenande lika betryggande att låta krutbrukets föreståndare

på något sätt styrka, huru mycket bränvin under viss tid användts

vid krutbruket för de tillverkningar, för hvilka användningen af skattefri

sprit kunde komma att medgifvas, och derefter låta krutbruket erhålla

restitution af tillverkningsskatten för det sålunda använda bränvinet.

Den af Riksdagen uttryckta önskan, att statsverket måtte befrias

från kostnaden för denaturering af bränvin, som användes vid Åkers

krutbruk, synes mig vara fullt befogad. Deremot finner jag den för

vinnande af detta mål af Riksdagen ifrågasatta utvägen att låta någon

af de vid krutbruket anstälde tjenstemännen verkställa denatureringen

icke vara den lämpligaste, utan synes det mig, såsom byråchefen äfven

framhållit, vara både enklare och för statsverket lika betryggande att

låta krutbrukets föreståndare på sätt, som af Kongl. Maj:t kan komma

att bestämmas, styrka, huru mycket bränvin under någon viss tid användts

vid krutbruket för de tillverkningar, för hvilka användningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

af skattefri sprit kan komma att medgifvas, och derefter låta krutbruket

erhålla restitution af tillverkningsskatt. Ehuru staten för närvarande

icke eger något annat krutbruk än det vid Åker, bör naturligen

stadgandet om restitution af tillverkningsafgiften affattas så, att

det kommer att gälla äfven andra krutbruk, som möjligen komma att

anläggas för statsverkets räkning; och beträffande den omfattning,

hvari berörda förmån bör vid statens krutbruk få tillgodonjutas, håller

jag före, att densamma bör begränsas derhän, att restitution af skatt

endast må åtnjutas för bränvin, som användts för tillverkning af krut,

afsedt för krigsbruk eller för öfningar i försvarsändamål.

I sammanhang härmed får jag i underdånighet anmäla en af

Göteborgs kemisk-tekniska fabrik Hansson & C:o gjord underdånig

ansökning om tillstånd att, för åtnjutande af restitution af bränvinstillverkningsskatt,

under den kontroll, Kongl. Magt kunde komma att

föreskrifva, för fabrikationsändamål denaturera finkelolja.

Till stöd för den underdåniga ansökningen har sökanden anfört,

att finkel oljan utgjorde en för sökandens fabrikation, liksom för hela

den i raskt framåtskridande stadda kemiska industrien, allt mer nödvändig

råvara. Den användes såsom utgångsmaterial vid tillverkning

af ättiksyrade, smörsyrade, myrsyrade, valeriansyrade amyloxider etc.,

bvilka ämnen åter i sin ordning förbrukades inom färg- och lackfabrikation,

tygtryckeri, frukteterfabrikation, pyroteknik m. fl. industrigrenar.

Under nu rådande förhållanden, då allenast vid utförsel den å

finkeloljan hyllande bränvinstillverkningsskatten restituerades, vore det

förmenadt den svenske industriidkaren att tillgodogöra sig denna betydelsefulla

råvara, enär densamma naturligen stälde sig för dyr. I

anledning af skatterestitutionen blefve det fördelaktigt för tillverkaren

att utföra den råa varan. För den utländske förbrukaren stode varan

alltså till buds allenast för marknadsvärdet, utgörande ungefär 50

kronor för 100 kilogram, då denna vara i regel i utlandet endast

vore belagd med ringa införseltull. Af den inbemske förbrukaren

kräfde densamma, utom detta värde, jemväl tillverkningsskatten,

eller omkring 140 kronor för 100 kilogram.

Efter nådig remiss bär tekniska högskolan inhemtat samt med

underdånig skrifvelse öfverlemnat yttrande öfver berörda ansökning af

professorn i kemi och kemisk teknologi vid nämnda högskola, P. Klason,

hvilken anfört, att finkeloljans användning för industriela ändamål

under de senaste åren betydligt ökats, livilket tydligen framginge af

den stegring i pris varan undergått och hufvudsakligen berodde på

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

den under de senare åren ökade konsumtionen af billiga aromatiserade

läskedrycker. Dessa framstäldes nemligen uteslutande med tillhjelp

af artificiel essencer, hvilkas råmaterial i hufvudsak utgjordes af

finkelolja. I vårt land vore numera konsumtionen af dessa läskedrycker,

antagligen på grund af den moderna nykterhetsrörelsen,

ganska betydande. Såsom sökanden anfört, hade fabrikat af finkelolja

fått användning äfven för andra tekniska ändamål. Det vore således

önskvärdt, att finkelolja genom restitution af skatten gjordes tillgänglig

för vår industri. Ur formel synpunkt medförde det emellertid

svårighet att restituera tillverkningsskatten på grund af med varan

företagen denaturering. Finkeloljan finge nemligen anses såsom absolut

onjutbar och kunde derföre icke gerna räknas såsom en sådan konsumtionsvara,

hvilken genom tillsättning af lämpliga ämnen kunde sägas

förlora denna sin natur. Framställningen af densamma ur råbränvin

finge deremot sjelf anses såsom en verklig denatureringsprocess, hvarigenom

den sprit, som alltid funnes i oljan, vore såsom konsumtionsvara

denaturerad. Kestitution af tillverkningsskatten borde sålunda

kunna medgifvas för finkeloljan såsom sådan under iakttagande af

samma former som vid vanlig denaturering af bränvin. Med hänsyn

till finkeloljans giftiga egenskaper syntes det dock vara nödigt att

såsom vilkor för utfåendet af denatureringsbevis bifoga attest, att densamma

behöfdes af sökanden för fabrikationsändamål.

Öfver ifrågavarande ansökning har chefen för finansdepartementets

kontroll- och justeringsbyrå jemväl afgifvit yttrande, och har bemälde

byråchef deri förklarat sig instämma med professor Klason beträffande

så väl önskvärdheten att restitution kunde beviljas som ock att denaturering

ej borde ifrågakomma samt i öfrigt anfört, att vid rening af

råbränvin på varm väg, hvilket numera vore det vanligaste reningssättet,

den i råbränvinet ingående finkeloljan qvarstannade i de s. k.

efterprodukterna, hvilka sålunda utgjordes af en blandning af finkelolja,

alkokol och vatten. Genom tillsättning af mera vatten brukade

derefter ytterligare någon del af alkoholen tillvaratagas. Den slutligen

i behåll varande finkeloljan hade för närvarande föga användning

inom landet. Någon ringa del af efterprodukterna kunde visserligen

uppblandas med bränvin, som vore afsedt att denatureras, men denaturering

af bränvin, innehållande mycket .finkelolja, kunde ej medgifvas,

emedan finkeloljans närvaro omöjliggjorde undersökning, huruvida

bränvinet innehölle de vanliga denatureringsmedlen, d. v. s. redan en

gång blifvit denatureradt. En del finkelolja användes för tillverkning af

röksvaga krutsorter och återstoden af den finkelolja, som tillvaratoges,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

exporterades till titlandet, hvarvid restitution af tillverkningsskatten

erhölles. Mängden af den finkelolja, som erhölles vid de svenska

reningsverken, kunde beräknas motsvara högst 100,000 å 120,000 liter

af normalstyrka för år, enär i råbränvinet icke inginge mer än högst tre

tiondedels procent finkelolja. Restitution af tillverkningsskatten syntes

kunna medgifvas utan föregående denaturering, emedan, om nödiga

försigtighetsmått iakttoges, risken för missbruk icke kunde antagas

blifva stor, isynnerhet som, å ena sidan, tillgången å finkelolja ej vore

synnerligen stor och, å andra sidan, underslefven måste bedrifvas i temligen

stor skala, om de vid gällande stränga straffbestämmelser skulle

löna sig.

Beträffande det sätt, hvarpå kontrollen borde anordnas, har byråchefen

anfört, att det syntes vara tryggast, att endast innehafvare

af reningsverk erhölle tillstånd att sälja skattefri finkelolja till industriidkare,

som förskaffat sig vederbörligt tillstånd att för utöfvande af

sitt yrke använda dylik vara. Tillståndsbevisen skulle liksom motsvarande

bevis angående denaturering af bränvin utfärdas af vederbörande

länsstyrelse. Vid reningsverket skulle finkeloljan undersökas

af denatureringskontrollanten samt, om den befunnes uppfylla föreskrifna

fordringar, uppmätas på kärl, som af honom förseglades. Bevis

för restitution af skatt skulle ej utfärdas, förr än säljaren med qvitton

styrkt, att han sålt finkeloljan fill personer, som varit berättigade att

inköpa skattefri sådan. Äfven hos köparen fordrades emellertid en viss

kontroll. Sålunda finge han icke bryta förseglingen å de kärl, hvari

oljan förvarades, annat än i närvaro af kontrollant, hvilken, sedan han

identifierat kärlet, egde att attestera köparens qvitto å detsamma.

Köparen skulle dessutom vara skyldig att, liksom vissa innehafvare

af denatureringsrättighet redan vore, föra bok öfver användningen

af den inköpta finkeloljan samt vara underkastad kontrollantens

inspektion. Slutligen skulle så väl säljare som köpare vara i tillämpliga

delar underkastade de i förordningen angående denaturering af bränvin

intagna straffbestämmelserna.

Kontrollantens befattning med finkeloljans undersökning hos säljaren

motsvarade fullkomligt en denatureringsförrättning, hvarföre säljaren

borde erlägga vanlig denatureringsafgift, men alldenstund i många fall

en annan kontrollant komme att utöfva kontrollen öfver finkeloljans

användning hos köparen, blefve det nödvändigt, att äfven denne erlade

en viss afgift, lämpligen lika hög som denatureringsafgiften, eller,

hvilket komme på ett ut, att säljaren erlade dubbel denatureringsafgift.

Om denna afgift bestämdes till ett öre för liter, blefve kostnaden dock

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

mindre än för denaturering af bränvin med det allmänna denatureringsmedlet,

enär kostnaden för detta medel uppginge till inemot två öre

för hvarje liter bränvin.

I likhet med de myndigheter, som yttrat sig öfver den underdåniga

ansökningen, anser jag, att restitution af tillverkningsskatt bör

beviljas för finkelolja, som användes för tekniskt ändamål, och då den

af chefen för kontroll- och justeringsbyrån föreslagna kontrollen synes

mig vara tillräckligt betryggande, anser jag mig kunna tillstyrka, att

skatterestitutionen må få åtnjutas utan föregående denaturering.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Kongl. Maj:t

måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att besluta, att § 10 mom.

4 i nådiga förordningen den 13 Juli 1887 angående vilkoren för tillverkning

af bränvin, sådant nämnda mom. lyder enligt nådiga kungörelsen

den 1 Juni 1894, skall erhålla följande förändrade lydelse,

nemligen:

Restitution af tillverkningsskatt må under de vilkor och den kontroll,

Kongl. Maj:t vill föreskrifva, åtnjutas

för bränvin, som vid staten tillhörigt krutbruk användes för tillverkning

af krut, afsedt för krigsbruk eller för öfningar i försvarsändamål;

för finkelolja, afsedd till tekniskt ändamål; samt

för bränvin, som gjorts till förtäring obrukbart (denaturerats).

För bränvin, som denaturerats vid bränneri, der tillverkningsrätt

gäller, må åtnjutas skattefrihet.

Afgift för undersökning af finkelolja i och för restitution af tillverkningsskatt

utgår med två öre och för denaturering af bränvin med

ett öre för hvarje liter af normalstyrka.

Hvad föredragande departementschefen i detta

ärende hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter

instämde, behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen

Regenten bifalla; och skulle nådig proposition till

Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid

detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hugo Malm.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67

Bilaga 1.

$\

N g.

5* 52^1

QS 1

>

d

5. s®

Denatu- reradt

bränvin.

Liter af

normal- styrka.

Kontrollants-

arfvode

Vittnes-

ersätt-

ning.

Kr.

Föreslaget kon- |

trollantsarfvode

Distrikt.

CD Öl

g§

tz p i

<t>

F g

?

i o!

t* 5

SO*

för år.

Kr.

för för- rättning.

Kr.

för år.

Kr.

för

förrätt-

ning.

Kr.

1894. !

A.

B.

Stockholms stad ...............

18

70

305,141,5

*) 6,445,7 0

92,0 8

794,3 9

Upsala,Stockholmsoch Söder-

manlands län..................

6

34

222,011,5

3,548,5 8

104,3 7

374,9 8

Östergötlands och Kalmar län

6

12

38,377,7

959,44

79,9 5

95,5 8

Jönköpings län ...............

i

25

63,102,o

1,200,-

48,-

—

Kronobergs „ ...............

i

4

4,443,1

111,07

27,7 7

22,20

Gotlands „ ...............

i

1

1,017,8

25,44

25,44

—

Blekinge „ ...............

3

37

94,737,8

2,206,7 6

59,6 4

438,7 0

Christianstads „ ...............

3

58

131,891,1

2,502,31

43,14

593,7 9

Helsingborg och Eslöf.........

2

17

45,281,7

1,132,04

66,5 9

202,19

Malmöhus län i öfrigt.........

15

87

232,018,1

5,390,93

61,9 6

932,8 0

Göteborgs och Bohus län

5

45

261,438,8

3,340,5 4

74,23

441,14

Elfsborgs „ •••

2

8

20,927,9

523,19

65,40

96,8 3

1

Skaraborgs „ •••

1

1

4,145,4

103,6 3

103,6 3

__

Summa

64

399

1,424,535,0

27,489,6 9

68,9 0

3,992,6 0

|

1897.

1 Stockholms stad ...............

21

92

414,454,1

4,444,5 4

48,31

986,—

2,572,27

27,9 6

Upsala län ............

3

17

45,301,9

753,0 2

44,29

110,65

453,oi

26,65

Stockholms „ ............

1

30

308,501,e

3,272,5 2

109,0 8

450,—

2,042,5 0

68,08

Södermanlands ,.............

1

11

210,571,1

2,293,21

208,47

165,—

—

Östergötlands „ ............

3

5

32,040,o

545,40

109,08

46,-

320,40

64,0 8

Kalmar ,, ............

1

4

4,027,o

340,2 7

85,0 7

20,4 6

300,-

75-

Jönköpings „ ............

1

29

131,534,8

1,615,35

55,7 0

—

1,157,67

39,92

Gotlands „ ............

1

3

3,502,5

185,0 3

61,67

—

150,—

50,-

Blekinge „ ............

3

34

79,464,9

1,094,6 5

32,19

387, g o

794,6 4

23,3 7

Christianstads „ ............

3

81

234,372,5

2,643,7 3

32,6 4

1,062,7 5

1,671,86

20,64

Malmöhus „ ............

16

in

423,003,1

4,530,0 3

40,81

1,261,7 5

2,616,02

23,56 1

j Göteborgs och Bohus län ...

6

44

198,185,0

2,281,8 5

51,86

447,30

1,490,9 2

33,8 8

Elfsborgs „ ...

2

9

21,318,1

513,18

57,0 2

105,20

300,-

33,33

| Skaraborgs „ ...

3

6

32,327,7

623,28

103,88

56,7 5

323,2 7

53,8 8

Summa

j 65

476

2,138,604,3

25,136,0 6

52,81

5,099,4 0

Med uteslutande af Söder-

manlands län..................

1 64

465

1,928,033,2

22,842,8 5

49,12

4*,934-, 40

14,191,5 6

30,52

Kontrollanlsbyte under året.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 67.

17

Bilaga 2.

Sammandrag öfver denatureringen af bränvin år 1898.

Antal denaturerings- ställen.

Antal förrättningar.

Dena-

tureradt

bränvin.

Liter af

normal-

styrka.

Kontrollants-

arfvode

Föreslaget kon- trollan tsarfvode

Distrikt.

för år.

Kr.

för

för-

rätt-

ning.

Kr.

ersätt-

ning.

Kr.

för år.

Kr.

för

för-

rätt-

ning.

Kr.

Stockholms stad .....................

20

103

540,398,2

5,703,98

55,3 8

1,181,8 6

A.

3,201,9 9

B.

31,09

Upsala län ..................

4

20

55,607,2

856,0 7

42,80

123,9 5

556,0 7

27,80

Stockholms „ ..................

1

30

271,702,2

3,017,0 2

100,57

450,—

1,858,61

61,95

Södermanlands „ ..................

1

10

189,902,3

2,199,0 2

219,9 0

150,—

—

—

Östergötlands „ ..................

5

7

5,101,3

351,oi

50,14

35,68

300,—

42,8 6

Kalmar „ ..................

1

4

4,204,«

342,0 4

85,51

21,02

300,—

75-

Jönköpings „ ..................

1

7

19,645,3

496,45

70,92

—

300,—

42,8 6

Blekinge „ ..................

4

34

90,122,4

1,201,22

35,3 8

401,6 7

901,22

26,51

! Christianstads län och Helsingborg

5

116

395,248,8

4,252,48

36; 6 6

1,427,23

2,476,24

21,35

Malmöhus län i öfrigt...............

17

84

250,052,2

2,800,52

33,34

909,98

1,750,26

20,84

! Göteborgs och Bohus län .........

9

56

313,124,9

3,431,24

61,27

633,49

2,065,6 2

36,8 9

Elfsborgs „ .........

2

6

13,881,o

438,81

73,13

67,70

300,—

50,-

| Skaraborgs „ .........

2

7

28,127,1

506,27

72,32

75,-

281,27

40,18

| Vermlands „ .........

1

1

476,i

79,7 6

79,7 6

5-

75,-

75,-

Summa

73

485

2,177,594,1

25,675,89

52,94

5,482,58

—

—

Med uteslutande af Söder- manlands län (Åkers

krutbruk)...........................

72

475

1,987,691,2

23,476,87

49,42

5,332,68

14,366,18

30,24

Bih. till Biksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Åfd. 51 Raft.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

/

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.

-------------i-*--*---------- #

t

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1899:26 Betänkande, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition angående ändrad lydelse af § 10 mom. 4 kongl. förordningen den 13 juli 1887 angående vilkoren för tillverkn s. 1 i texten