Sök i Ratio Lex

Angående godtgörelse till dem, som lidit förluster genom de af f. d. svenske och norske konsuln i Nerv-York K. Woxen i svenska ärenden begångna förskingringar

1899-03-06 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1899:68, Angående godtgörelse till dem, som lidit förluster genom de af f. d. svenske och norske konsuln i Nerv-York K. Woxen i svenska ärenden begångna förskingringar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 68.

1

N:o 68.

Kongl. Maj:ls nådiga proposition till Riksdagen, angående godtgörelse till

dem, som lidit förluster genom de af f. d. svenske och norske konsuln

i Nerv-York K. Woxen i svenska ärenden begångna förskingringar;

gifven Stockholms slott den 6 mars 1899.

Med åberopande af bifogade protokoll öfver utrikesdepartementsärende

vill Kongl. Maj:t i nåder föreslå Riksdagen att medgifva, att af Sveriges

andel i konsulkassans behållning må få användas ett belopp ej öfverstigande

73,300 kronor att till dem, som lidit förluster genom de af f. d. svenske

och norske konsuln i New-York Karl Woxen i svenska ärenden begångna

förskingringar, utbetalas till godtgörande af samma förluster, under vilkor

att de, som sålunda erhålla godtgörelse, på utrikesdepartementet öfverlåta

sina på ifrågavarande förskingringar grundade fordringsanspråk mot

Woxen.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Majrts,

Min Allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Douglas.

1

Bill. till Riksd. Prat. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 52 Häft. (No 68.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 68.

Protokoll öfver utrikes departementsärende, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen-Regent en i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusen stjerna,

grefve Wachtmeister,

Claeson,

Dyrssen.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet

:

Angående. »Sedan numera fullständig redogörelse angående de af f. d. svenske

från^Sverigesoc^ n°rske konsuln i New-York K. Woxen begångna förskingringar ingått

andel i från t. f. konsuln M. Ameen, hvilken af mig fått i uppdrag att företaga

kassans be- utredning i denna angelägenhet, får jag härom anföra följande:

hållning till F. d. Konsul Woxen utnämndes till de Förenade rikenas konsul i

gemm /”rf. New-York den 12 juni 1891. Under sin föregående tjenstetid, först såkonsul

K. som andre sekreterare i utrikesdepartementet, derpå såsom legationsskingringar

sekreterare och slutligen såsom chef för utrikesdepartementets handelsi

svenska och konsulatafdelning, hade han städse ådagalagt stor duglighet i sitt arbete

är/Mustek 0°k ett oklanderligt uppförande samt tillvunnit sig sina förmäns förtroende.

Anmärkning mot Woxen under hans tjenstgöring såsom konsul förekom

1893—1894 med anledning af uteblifven årsberättelse för år 1892,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 68.

men han anförde såsom skäl för sitt dröjsmål, att de statistiska uppgifter,

Indika borde ligga till grund för årsberättelsen, icke utkomme förrän under

sommaren året näst efter det, för. hvilket berättelsen borde afgifvas, och

att konsulatet under sommaren vore mest tyngdt. af arbete.

De af Woxen såsom konsul i New-York till utrikesdepartementet

afgifna räkenskaper rörande konsulat- och expeditionsafgifter hafva alltid

varit uppgjorda med omsorg och noggrannhet. Anledning till anmärkning

mot Woxen yppade sig likväl å nyo under senare hälften af år 1897, enär

han icke förr än i oktober månad till utrikesdepartementet inkom med

konsulatets räkenskaper för l:a balfåret 1897. Jag aflät då till Woxen

en skrifvelse, deri jag uttalade mitt missnöje med den försumlighet, han

sålunda låtit komma sig till last, samt ålade honom att för framtiden afsända

konsulatets halfårsräkenskaper så tidigt, att de kunde komma utrikesdepartementet

till banda, räkenskaperna för förra balfåren före utgången af

juli månad och räkenskaperna för senare balfåren före utgången af januari

månad påföljande år.

De inkomna räkenskaperna för lista balfåret 1897 gåfvo icke anledning

till någon anmärkning från utrikesdepartementets sida.

'' Då emellertid vid utgången af januari månad 1898 räkenskaperna för

2;dra balfåret 1897 icke inkommit till departementet samt tvenne under

förra hälften af februari i ärendet till Woxen aflåtna telegram förblifvit

obesvarade, anmodade jag genom telegram den 22 i samma månad Kongl.

Maj:ts minister i Washington att förständiga Woxen att genast till departementet

insända berörda räkenskaper. Den 2 3 i sistnämnda månad afsändes

derpå räkenskaperna från New-York och framkommo till utrikesdepartementet

den 9 derpå följde mars.

Ej heller mot dessa räkenskaper förekom skäl till anmärkning.

Redan på hösten'' 1897 både Woxen på grund af sin sålunda visade

försumlighet fått sig ålagdt att till utrikesdepartementet remittera så stort

belopp af de vid konsulatet innestående konsulat- och expeditionsafgifter,

som icke vore nödvändiga för bestridandet af konsulatets utgifter. Då nu

af räkenskaperna för 2alra balfåret 1897 inhemtades, att konsulatets

behållning af konsulat- och expeditionsafgifter var större, än som skäligen

kunde vara erforderligt för bestridande af de för konsulatets behöriga skötsel

nödiga utgifter, så afsände jag den 18 mars 1898 till Woxen ett telegram

med förfrågan, om’ konsulatafgiftsmedel vore afsända till utrikesdepartementet

samt, derest så ej vore förhållandet, om orsaken dertill. Då något

telegrafiskt svar på detta telegram icke under de närmaste dagarna ingick,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

anmodade jag i skrifvelse och telegram den 24 i samma månad Kongl.

Maj:t minister i Washington att afresa till New-York för att dels verkställa

inventering af konsulatets räkenskaper, dels ock företaga undersökning

rörande de försumligheter i sin tjensteutöfning, Indika Woxen låtit komma

sig till last, hvarjemte ministern ålades att omedelbart efter afslutandet af

ifrågavarande uppdrag per telegraf underrätta mig om resultatet af kassainventeringen

samt dervid meddela, huruvida han funnit anledning till så

allvarliga anmärkningar mot Woxen, att hans försättande ur tjenstgöring

syntes nödvändigt. På grund af Woxens underlåtenhet att enligt utrikesdepartementets

befallning till departementet insända konsulat- och expeditionsafgifter

hade hans lön för mars månad af departementet innehållits.

Den 25 mars 1898 ingick emellertid från vicekonsuln i New-York

Chr. Ravn telegrafiskt meddelande, att Woxen sedan flera dagar varit frånvarande

från sin embetslokal, samt att omständigheterna gjorde det sannolikt,

att han gjort sig skyldig till förskingring. Sedan enligt ytterligare telegram

från vicekonsul Ravn förskingring konstaterats, blef Woxen af mig den

30 mars suspenderad i afvaktan på närmare utredning angående de förhållanden,

som stodo i samband med hans afvikande.

På grund af hvad mot Woxen förekommit behagade sedermera

Kongl. Maj:t vid underdånig föredragning i sammansatt statsråd den 13

maj 1898 förklara honom skild från hans befattning såsom konsul i

New-York.

Oaktadt erforderliga åtgärder vidtagits för Woxens efterspanande såväl

i Amerika som ock å vissa orter i Europa, har icke någon kännedom om

hans öde efter afvikandet från New-York kunnat vinnas, och man sväfvar

sålunda fortfarande i okunnighet om huruvida han ännu är i lifvet, I

fråga om orsakerna till Woxens förskingringar har den i New-York hållna

polisundersökning gifvit vid handen, att Woxen under de senare åren i

hög grad idkat hasardspel. Dessa spel hade icke bedrifvits i klubbar eller

andra sådana lokaler i New-York, hvilka besöktes af personer tillhörande

Woxens samhällsställning, utan i spellokaler, hvilka utgjorde tillhåll endast

för äfventyrare och andra tvifvelaktiga personer. Denna omständighet förklarar,

att hvarken vicekonsul Ravn eller andra tjensteman vid konsulatet

i New-York, enligt hvad till utrikesdepartementet meddelats, haft minsta

aning om att Woxen vore förfallen till spelpassion, och att ej heller

någonsin någon medlem af den skandinaviska kolonien i New-York hos

utrikesdepartementet omförmält förhållandet. Och utrikesdepartementet hade

så mycket mindre skäl att misstänka, det Woxen hade några större pen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

5

ningbehof än dem hans lön kunde tillfredsställa, som han enligt allas

sammanstämmande utsago förde ett mycket indraget och sparsamt lefnadssätt.

Sedan vicekonsul Bavn på grund af föreskriften i § 41 af konsulatförordningen

bestridt konsulsbefattningen i New-York under tiden från

Woxens försvinnande till början af nästpåföljde juni, öfvertogs förvaltningen

af befattningen från sistnämnda tidpunkt, enligt honom meddeladt förordnande,

af dåvarande t. f. vieekonsuln i London, numera utnämnde generalkonsuln

i Barcelona M. Ameen, hvilken intill den 15 nästlidne februari

förestått konsulatet.

Med skrifvelse den 31 december 1898 har Ameen till utrikesdepartementet

insändt redogörelse för de af Woxen begångna förskingringarna.

Af denna redogörelse framgår, att Woxen tillegnat sig såväl

konsulat- och expeditionsafgifter, hvilka han för konsulskassans räkning

omhänderbaft, som ock

andra penningmedel, som blifvit honom i hans egenskap af svensk

och norsk konsul anförtrodda.

De till den förra kategorien hörande medlen utgöra omkring kronor

37,500, deraf, enligt den proportion, efter hvilken de Förenade rikena

bidraga till konsulskassans inkomster med såväl konsulat- och expeditionsafgifter

som direkta anslag och enligt hvilken konsulskassans utgifter och

besparingar fördelas på de båda rikena, belöper på Sverige omkring kronor

15,400 och på Norge omkring kronor 22,100.

Ben senare kategorien utgöres, för hvad angår svenska ärenden, af:

1) arfsmedel, bestående dels af qvarlåtenskap

efter i Amerika aflidne svenskar, hvilka medel Woxen,

antingen utan särskild fullmagt på grund af sin embetsställning

eller ock med stöd af för honom utfärdade

fullmagter, lyft hos amerikanska myndigheter för

att tillställas vederbörande årfvingar, dels ock af medel,

som utfallit i ett dödsbo bär i landet, och hvilka tillstälts

Woxen för att utbetalas till arfvinge i Förenta

Staterna, tillhopa............dollars 12,378: 92

De nämnda fullmagterna hafva i somliga fall

tillställts Woxen genom utrikesdepartementet, i andra

fall direkt från arfvingarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 68.

2) Andra belopp, som af en eller annan anledning

blifvit Woxen af enskilda personer på grund af hans

officiella ställning anförtrodda för att disponeras i enlighet

med honom meddelade föreskrifter .... dollars 6,323: 67

samt

3) belopp, hvilka blifvit af svenske sjömän till

konsulatet i New-York inbetalda för att hemsändas

till Sverige.............. » 861:20

Utgörande sålunda sammanlagda beloppet af de

utaf Woxen i svenska ärenden förskingrade medel » 19,563: 79

Af norska medel har Woxen gjort sig skyldig till förskingring af

sammanlagdt dollars 9,186: 78.

Af de sålunda förskingrade medlen kommer endast en ytterst ringa

del att kunna täckas af utdelningen i Woxens bo. Utredningen af boet,

hvilken verkställes af norska departementet för det inre, är ännu ej afslutad.

Enligt ingångna meddelanden äro Woxens tillgångar följande:

a) en del i New-York qvarlemnade effekter, hvilka värderats till

dollars 200 ä 250, men vid försäljning antagas komma att inbringa allenast

ett mindre belopp;

b) en del i Christiania befintliga böcker och andra effekter;

c) en lifförsäkringspolice i lifförsäkringsbolaget »Equitable Assurance

Society of New-York» för dollars 5,000. Denna poliee, hvilken af den

person, till hvilkens förmån den blifvit af Woxen tagen, öfverlåtits

å konsulskassan, har jemlikt Kongl. Maj tis nådiga beslut den 9 december

1898 blifvit till bolaget återförsåld för dollars 384: 93, hvilket belopp

influtit till konsulskassan; samt

d) två lifförsäkringspolicer i lifförsäkringssällskapet »Idun» i Christiania,

en hvar lydande på kr. 5,000, för hvilka premierna blifvit af Woxen

till fullo inbetalda. Dessa policer, hvilka egde ett sammanlagdt återköpsvärde

af kr. 4,500, hafva varit pantförskrifna till »Idun» för en skuld af

kr. 3,340. Jemlikt nådigt beslut den 23 sistlidne januari har Kongl.

Maj ti förordna!, att denna skuld skulle inlösas, mot det att skuldförbindelsen

jemte de båda pantförskrifna lifförsäkringama öfverlätes till departementet

för det inre.

Utom dessa tillgångar hade Woxen efterlemnat

a) sju lifförsäkringspolicer i lifförsäkringsbolaget »Mutual Reserve

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.

i

Fund Life Association» i New-York till sammanlagdt belopp af dollars 10,000,

å Indika policer premiema icke varit af Woxen till fullo inbetalda. Då,

enligt hvad ministern i Washington upplyst, föga utsigt förefunnes att

någonsin utfå ens någon del af ifrågavarande lifförsäkringar, har Kongl.

Maj:t den 19 december 1898 förklarat, att samma lifförsäkringar icke

skulle genom inbetalning med allmänna medel af förfallande premier vidmagthållas

efter den tid, för hvilken vederbörliga premier dittills blifvit

erlagda eller intill slutet af februari 1899;

b) en lifförsäkringspolice i »Idun» för kr. 10,000, å hvilken årspremien

icke blifvit fullständigt inbetald. Enär på denna police hvilade

s. k. sjelfmordsklausul, innebärande att, om den försäkrade beginge sjelfmord,

policen blefve ogiltig, har Kongl. Maj:t jemlikt ofvanberörda nådiga

beslut den 23 sistlidne januari förordnat, att denna police icke skulle

genom fortsatta premieinbetalningar af allmänna medel för framtiden vidmagthållas;

samt

c) ett i »Bank of New-York» innestående belopp af dollars 155: 39,

kvilket likväl, enligt hvad ministern i Washington uttalat, bör lemnas utan

afseende, då dess utfående från banken skulle vara förenadt med så många

rättsförhandlingar och omkostnader, att intet skulle komma att af beloppet

återstå.

Det af Woxen förskingrade belopp af konsulat- och expeditionsafgifter

utgör svenska och norska statsverkens direkta förlust. Att Woxen kunnat

komma i tillfälle att tillgripa en så betydlig afgiftssumma beror, som ofvan

nämnts, derpå, att han icke stälde sig till efterrättelse utrikesdepartementets

honom gifna befallning att till departementet insända den för

konsulatet obehölliga behållningen af dylika afgifter och sedermera, innan

det af mig till ministern i Washington lemnade uppdrag att inventera

konsulatets kassa hunnit utföras, afvek från konsulatet.

Hvad de förluster angår, som genom Woxens förskingringar tillskyndats

enskilda personer, så lärer svenska staten, hvilken enligt gällande lagstiftning

icke i allmänhet är rättsligen förpligtad att godtgöra skada, som

af tjensteman genom felaktig eller bedräglig embetsförvaltning kan förorsakas

enskilde, icke hafva någon förbindelse att ersätta berörda förluster.

Starka billighetsskäl torde emellertid tala för att staten bereder godtgörelse

för desamma. Då vederbörande för erhållande af bistånd för utfående af

i Förenta staterna fallna arf eller i andra ekonomiska angelägenheter

hänvändt sig till Woxen i hans egenskap af de Förenade rikenas konsul

derstädes, så hafva de med skäl kunnat förvänta att icke derigenom blifva

utsatta för ekonomisk förlust.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 68.

I vissa af arfsmålen bär utrikesdepartementet biträdt de härvarande arfvingarna

för att genom konsulatet i New-York utfå arfsmedlen. Någon skyldighet

för departementet att i dylika mål lemna biträde förefinnes icke, men sedan

lång tid tillbaka bar det varit en antagen praxis, att departementet åtager

sig dylika uppdrag samt i så fall för uttagande af arf anlitar våra konsuler

såväl de olönade som de lönade. Departementets befattning med sådana

ärenden består vanligen i att upprätta och införskaffa samt till vederbörande

konsul utsända de för arfvets utbekommande nödvändiga legala handlingar

samt att sedermera mottaga arfsbeloppen och låta dem tillställas respektive

arfvingar. Utredningen af dödsboen tager ofta mycket lång tid, och i de

fall, då departementet på grund af dröjsmål med arfsmedels insändande

haft anledning att från vederbörande konsul inhemta upplysning om orsakerna

till sådant dröjsmål, har det vanliga svaret varit, att boutredningen då

ännu icke kunnat afslutas. Departementet har derför icke förrän på

allra sista tiden före Woxens afvikande haft någon grund att misstänka

honom för oredlighet.

Beträffande de under 3) omförmälda förskingringar eller de belopp,

hvilka blifvit af sjömän till Woxen inbetalta för att hemsändas till Sverige,

ber jag att få erinra, att sådana inbetalningar skett med stöd af nådiga

brefvet den 21 november 1868 och kommerskollegii kungörelse den 15

december samma år, hvarigenom svenske sjömän tillagts rättighet att genom

vissa konsulat, till hvilka konsulatet i New-York hör, få penningar befordrade

till hemlandet; och när en sjöman begagnar det sålunda anvisade sättet

för penningförsändelser, torde han icke derigenom böra tillfogas någon

förlust.

En särskild anledning till att staten^ nu må träda emellan är, att de

flesta personer, som lidit förluster genom Woxens förskingringar, tillhöra

de mindre bemedlade klasserna och sålunda tyngre drabbas af förlusterna.

Vidare får jag erinra, att Riksdagen år 1891 medgifva, att till godtgörande

af den förlust, som tillskyndats fanjunkaren O. Th. Bäfverfeldt

och hans hustru derigenom, att f. d. svenske och norske generalkonsuln i

Geneve A. M. von Schack, som för makarne Bäfverfeldts räkning uppburit

hustru Bäfverfeldt, enligt testamente efter enkan Teresia l’Orsa i

Schweiz tillfallna medel, Er. 23,163:10, men underlåtit att derför redovisa,

af Sveriges innestående andel i konsulskassan finge till makarna Bäfverfeldt

utbetalas ett belopp af kr. 16,677:43.

Jag anser sålunda, att ersättning från allmänna medel bör beviljas de

personer, som i svenska ärenden lidit förluster genom Woxens försking
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 68.

ringar. Såsom ofvan omförmälts, utgöra dessa förluster ett belopp af

dollars 19,563: 79. Härifrån böra dock afdragas de expeditionsafgifter,

hvilka bort tillkomma Woxen, derest full redovisning skett i de mål, der

förskingring förekommit, eller tillsammans dollars 124:79. Det ersättningsbelopp,

som skulle komma att utgå, utgör alltså dollars 19,439: —, efter

en medelkurs af 1 dollar = kr. 3: 77, motsvarande kronor 73,285: 03.

Anvisande härför af särskild! anslag erfordras icke, då beloppet kan

utgå af Sveriges andel i konsulskassans behållning.

Jag tillåter mig omförmäla, att kongl. norska regeringen till norska

Stortinget gjort framställning om dess samtycke till att erforderliga medel

till täckande af de förluster, som genom Woxens förskingringar i norska

embetsärende!! drabbat enskilda personer eller åtskilliga under konsulatet

i New-York lydande vicekonsuler, må utbetalas från norska statskassans

kontanta behållning.

I händelse af skadestånds utbetalande från konsulskassan torde de

personer, hvilka erhålla dylikt skadestånd, böra på utrikesdepartementet

öfverlåta små på de af Woxen begångna förskingringarna grundade fordringsanspråk

mot honom.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt får jag i underdånighet

hemställa, det Kongl. Maj:t behagade i nådig proposition föreslå Riksdagen

att medgifva, att af Sveriges andel i konsulkassans behållning må få användas

ett belopp ej öfverstigande 73,300 kronor, att till dem, som lidit förluster

genom de af f. d. svenske och norske konsuln i New-York, Karl Mroxen

i svenska ärenden begångna förskingringar, utbetalas till godtgörande af

samma förluster, under vilkor att de, som sålunda erhålla godtgörelse, på

utrikesdepartementet öfverlåta sina på ifrågavarande förskingringar grundade

fordringsanspråk mot Woxen.»

Hvad herr ministern för utrikes ärendena sålunda

hem ställ, behagade Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten,

på tillstyrkan af statsrådets öfrige närvarande

ledamöter, i nåder bifalla; och skulle i följd häraf till

Riksdagen aflåtas nådig proposition af den lydelse, som

bilagan till detta protokoll utvisar.

In fidem

Fredrik Rappe.

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Åfd. 52 Höft.''

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1899:43 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående godtgörelse till dem, som lidit förluster genom de af f d. svenske och norske konsuln i New-York K. s. 1 i texten