Sök i Ratio Lex

Angående öfverförande af medel från de ecklesiastika boställenas skogsgud till presterskapets löneregleringsfond

14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1900:30, Angående öfverförande af medel från de ecklesiastika boställenas skogsgud till presterskapets löneregleringsfond

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kong1. May.ts Nåd. Proposition N:o 30.

1

N:o 30.

Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående öfverförande

af medel från de ecklesiastika boställenas skogsgud

till presterskapets löneregleringsfond; gifven Stockholms

slott den .30 december 1899.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af statsrådsprotokollet

•ifver ecklesiastikärenden för denna dag innehåller vill Kongl. Maj:t

härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att under en tid af fem år från

och med år 1900 må från de ecklesiastika boställenas skogsfond till

presterskapets löneregleringsfond årligen öfverföras ett belopp af 25,000

kronor att användas såsom lönetillskott åt svagt aflönade prestman.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

r . -V- it . H.oMlU

OSCAR.

Nils Claeson.

Bill. till liilcsd. Prof. 1900. 1 Sami. 1 A fil. 91 11/ift. (N:o 30.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

i

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30

december 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claeson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restadius.

Föredragande departementschefen, statsrådet Claeson, yttrade:

»Det torde tillåtas mig att nu inför Eders Kongl. Maj:t framlägga

fråga om öfverförande af medel från de ecklesiastika boställenas skogsfond

till presterskapets löneregleringsfond för att användas såsom lönetillskott

åt svagt allönade prestman. Jag anhåller dervid att till en

början få redogöra för prestlöneregleringsfondens tillkomst samt dess

ändamål och användning.

Uti 9 § 2 mom. af nådiga förordningen angående allmänt ordnande

af presterskapets inkomster den 11 juli 1862 stadgades, att inkomster,

som grundade sig på statsanslag i kontanta penningar, kronotionde och

hemmansräntor eller på arrenden för de af kronan upplåtna stom-, annexoch

mensal-hemman och lägenheter, som icke vore bostadsboställen,

kunde, i händelse af befogenhet, från en till annan församling öfvertiyttas

eller alldeles indragas, det senare dock endast i de fall, att de

icke vore presterskapet för all framtid tillförsäkrade.

Beträffande afkastningen af de ecklesiastika boställsskogarne yttrade

härefter Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 25 november 1863,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 30.

bland annat: Med antagande att boställsskogarnes afkastning genom deras

regelbundna behandling och sorgfälliga vård skulle kunna i framtiden

åtminstone fördubblas, syntes alla billiga anspråk vara tillgodosedda, om

kronan, ehvad hon sjelf öfvertoge skogshushållningen eller endast förbehölle

sig kontroll derå, tillerkände sig hälften åt skogens afkastning

såsom sin andel. Då emellertid härvid mötte den betänklighet, att genom

indragning till kronan af någon del utaf de ecklesiastika boställenas afkastning

intrång kunde synas hafva skett i presterskapets privilegier, ansåge

ständerna kronan höra till presterskapet afstå hela sin andel i de

ecklesiastika boställenas afkastning till förbättrande af dithörande embetsmäns

lönevilkor. Ett sådant afstående uteslöte icke möjligheten att framdeles,

sedan berörda behof af inkomster på annan väg blifvit fylda, i

sammanhang dermed till statsverkets eller skogsstyrelsens omedelbara

disposition indraga den ifrågavarande andelen af boställsskogarnes afkastning.

I öfverensstämmelse med detta ständernas uttalande stadgades i 24

§ af nådiga förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarne

i riket den 29 juni 1866, att, intill dess ordnad hushållning blifvit

å boställsskog införd, boställshafvaren finge använda densamma endast

till husbehof, der ej vidsträcktare rätt redan blifvit vissa boställshafvare

för deras tjenstetid tillerkänd; att sedermera boställshafvaren — jemte

det han alltid finge åtnjuta hvad af skogens afkastning honom, med afseende

på dittills åtnjuten rätt och boställets behof af skogsfång, skäligen

borde tillkomma — derutöfver kunde, om skogen stode under hans

egen vård, erhålla viss andel i afkastningen, hvilken andel efter den

större eller mindre kostnad, som vore med skogens skötsel förenad,

kunde bestämmas ända till halfva behållna afkastningen utöfver husbehofvet;

att af boställsskogs afkastning skulle gäldas i främsta rummet

kostnaden för dess skötsel, men förskjuten indelningskostnad endast i den

in ån boställshafvaren ändock kunde bekomma sitt fulla husbehof; samt

att den behållna afkastning af ecklesiastikt boställes skog, som ej tillfölle

boställshafvaren, skulle användas, i öfverensstämmelse med förordningen

den 11 juli 1862, till bidrag vid reglerande af presterskapets

inkomster.

Härefter lemnades genom nådigt bref till kammarkollegium och statskontoret

den 14 februari 1868 föreskrifter angående förvaltningen af de

medel, som sålunda skulle kunna användas vid reglerandet af presterskapets

inkomster. Det hette deri: att i afseende å uppbörd och förvaltning

af vederlagsspanmål, afkastning af hemman samt dylika i 9 §

2 mom. af kongl. förordningen den 11 juli 1862 omförmålda lönctill
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

gångar, som under då pågående lönereglering för pre&terskapet i riket

blifvit eller kunde blifva från vissa presterliga beställningar skilda, men

icke indragna till statsverket, skulle, intill dess Kongl. Magt om nämnda

medels användande vidare beslutade, sålunda förfaras, att sedan lönereglering,

hvarigenom så beskaffade löningsmedel blifvit på omförmälda

sätt från presterlig beställning skilda, inträdt i tillämpning, samma medel

skulle af kronans uppbördsman debiteras och uppbäras, såvidt ske kunde,

i sammanhang med kronoutskylderna och i räkenskaperna redovisas under

särskilt konto med benämning »presterskapets löneregleringsmedel» samt

levereras till landtränteri, der medlen likaledes borde under särskildt

konto bokföras och hvarifrån de skulle insändas till kongl. räntekammaren,

hvarefter statskontoret, i den mån medlen inflöte, borde, på sätt

lämpligen ske. kunde, göra dem räntebärande, och skulle de derstädes,

under benämning »presterskapets löneregleringsfond», för hvarje län särskilt

bokförda, behandlas utan sammanblandning med statsmedel; samt

att, beträffande de inkomster af ecklesiastika boställens skogar, som, i

enlighet med stadgandet i 24 § af kongl. förordningen den 29 juni 1866

eller till följd af särskilda nådiga beslut, borde, i öfverensstämmelse med

förstnämnda förordning, användas till bidrag vid reglerande af presterskapets

aflöning, ofvanberörda föreskrifter i tillämpliga delar skulle tjena

till efterrättelse.

Från den sålunda bildade fonden har Eders Kongl. Maj:t, genom

särskilda nådiga beslut, tid efter annan låtit utanordna medel antingen

såsom lönetillskott åt svagt aflönade prestman eller annorledes till understöd

åt församlingar, för hvilka behofvet af ökad själavård varit trängande,

men hvilka ej varit i stånd att sjelfva bära de dertill nödiga utgifter.

. År 1876 började på sådant sätt fonden i mera afsevärd omfattning

tagas i anspråk, i det att detta år såsom aflöningsfyllnad och lönetillökning

utanordnades öfver 24,000 kronor. Fondens utgifter för nämnda

ändamål hafva sedermera varit i ständigt stigande, särskildt de utgifter,

som afsett lönetillskott åt svagt aflönade prestman. Utgifterna till aflöningsfyllnad

och lönetillökning belöpte sig sålunda år 1886 till mera

än 100,000 och år 1894 till mera än 200,000 kronor. I följd af nådiga

beslut under innevarande år hafva utgifterna i ännu större grad än förut

ökats, särskildt derigenom att — utom smärre belopp, som af skilda

anledningar under året utanordnats — Eders Kongl. Maj:t genom beslut

den 30 november 1899, i anledning af underdåniga ansökningar och domkapitlens

framställningar, i nåder medgifvit, att under ecklesiastikåret

från och med den 1 maj 1899 till den 1 maj 1900 lönetillskott från fonden

må, utöfver hvad förut blifvit för samma år beviljadt, utgå till ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

5

stort antal innehafvare af presterliga lägenheter. De nya anslagsbelopp,

som på grund af detta Eders Kongl. Maj:ts beslut beviljats till utgående

från fonden utöfver sådana anslag, hvilka allenast utgöra förlängning af

vissa prestman förut tillagda lönetillskott, uppgå sammanlagdt till i rundt

tal 100,000 kronor.

Genom de utanordningar å löneregleringsfonden, som sålunda egt

rum, har densamma emellertid starkt anlitats. Fråga har derför nu

uppkommit om fondens förstärkning. Innan jag öfvergår till en närmare

redogörelse för fondens nuvarande ställning och det sätt, hvarpå jag

tänkt mig eu förstärkning deraf kunna ega rum, bör jag erinra om

innehållet i en under innevarande år till Eders Kongl. Maj:t ingifven, i

maj 1899 dagtecknad petition, i hvilken en stor del af rikets presterskap

bönfallit om förbättrande af de svagast aflönade kyrkoherdarnes och

komministrarnes aflöningsförhållanden.

Uti denna petition har hufvudsakligen anförts följande.

Länge hade en stor del af svenska kyrkans presterskap befunnit

sig i ett svårt ekonomiskt betryck. De lönebelopp, som vid nu gällande

löneregleringars uppgörande beräknats komma att tillfalla respektive

tjensteinnehafvare, hade i verkligheten mångenstädes icke uppnåtts.

Och äfven der detta vore fallet, hade de aflöningsmedel, som på 1860- talet ansetts utgöra en anständig bergning, efter trettio år visat sig

vara för ändamålet absolut otillräckliga. Flere omständigheter hade

härvid samverkat. Penningvärdet hade högst betydligt sjunkit. Priserna

på de flesta lifsförnödenheter hade stegrats, hvarförutom löner åt

dagsverkare och tjenstehjon samt kostnaden för material och arbete vid

reparationer och nybyggnader, äfvensom utskylderna till kommunen,

särskildt för skolväsendet och fattigvården, betydligt tillväxt. Men hvad

som i synnerhet vållat det ekonomiska betrycket, hade varit de väsentligt

höjda fordringarna för de teologiska embetsexamina. Universitetsstudierna

kräfde numera eu tid och en kostnad, som — med den aflöning

de flesta prester åtnjöte — gjorde den genom desamma ådragna

skuldbördan omöjlig att förränta och amortera. En stor del af presterskapet

befunne sig derför i eu beklagansvärd och, icke blott för embetets

bärare utan äfven för embetets gerning, olycksbringande ekonomisk

belägenhet. Denna hade äfven väckt statsmagternas uppmärksamhet,

i ty att, på anhållan af Riksdagen, Eders Kongl. Maj:t i nåder

förordnat eu komité med uppdrag att verkställa utredning och framlägga

förslag med afseende på presterskapets aflöningsförhållanden. Då

tillika genom Eders Kongl. Maj:ts beslut den 3 december 1897 åt samma

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 30.

komité uppdragits att, så snart ske kunde, verkställa utredning angående

de verkliga inkomster, som åtnjötes af de kyrkoherdar och komministrar,

hvilkas inkomster vid gällande löneregleringars uppgörande beräknats

uppgå till 3,000 kronor och derunder för de förra samt 1,800

kronor och derunder för de senare, hade detta synts uttala en grundsats

om det årliga belopp, under hvilket eu komministerslön icke borde

gå, och väckt förhoppning om lönernas snara höjande till berörda belopp.

Äfven minimibeloppet 1,800 kronor vore dock med hänsyn till

nuvarande studie- och lefnadskostnader jemförelsevis lågt tilltaget.

På grund af det anförda ville petitionärerna, som förestälde sig,

att presterskapets löneregleringsfond egde tillgångar nog för den önskliga

löneförbättringen, i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t

täcktes från nämnda fond eller andra tillgängliga medel redan för då

ingångna ecklesiastikår bevilja tillskott till de svaga kyrkoherdelönernas

uppbringande till 3,000 och de svaga komministerslönernas uppbringande

till 1,800 kronor.

Efter derom särskildt gjorda underdåniga ansökningar blefvo, såsom

förut nämnts, genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 30 november

1899 lönetillskott beviljade; och beräknades desamma sålunda, att

för de prester, hvilka gjort ansökning, kyrkoherdelön uppbringats till

ungefär 3,000 och komministerslön till ungefär 1,700 kronor. Härvid

må anmärkas, att en mängd prester, hvilkas aflöningsförrnåner, enligt

den af prestlöneregleringskornitén verkstälda utredning, icke uppnått

nyssnämnda belopp, det oaktadt ej gjort framställning om lönetillskott,

hvadan sådant icke för dessa prester blifvit beviljadt.

Att det nu förefintliga behofvet af löneförbättning icke är af tillfällig

eller öfvergående art, bekräftas såväl af innehållet i den af mig

nyss omförmälda petition som jemväl af de årligen inkommande ansökningarna

om lönetillskott och domkapitlens öfver dem afgifna utlåtanden

samt den utredning prestlöneregleringskornitén i detta ämne nyligen

verkstält. Enligt denna utredning skulle, för att till 3,000 kronor uppbringa

inkomsterna för 118 kyrkoherdar, hvilkas årslön understiger detta

belopp, erfordras lönetillskott af 27,647 kronor 57 öre och, för att till

1,800 kronor uppbringa de 606 svagast aflönade komministrarnes, kapellpredikanternas

med fleres inkomster, erfordras tillskott af 220,450 kronor

12 öre eller sammanlagdt nära 250,000 kronor. Och detta ehuru

åtskilliga af dessa prester redan förut från löneregleringsfonden erhålla

förstärkning å sina löner. Beräknas åter minimilönen för komministrarne

med flere till allenast 1,700 kronor, skulle, enligt komiténs utredning,

för 560 svagare aflönade sådana prester erfordras lönetillskott å 161,828

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. M,aj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

kronor 92 öre, hvadan hela det årliga lönetillskottet skulle uppgå till

ungefär 190,000 kronor.

För att i möjligaste måtto utröna, i hvad mån afkastningen af

presterskapets löneregleringsfond må vara tillräcklig för utgifvande af

sålunda erforderliga lönetillskott, har jag från statskontoret infordrat

upplysningar om fondens ställning; och har statskontoret till svar derå

— beträffande frågan om de ungefärliga belopp, som under hvartdera

af ecklesiastikåren 1899 —1904 må kunna, med hänsyn till såväl afkastningen

af fondens nuvarande kapital som ock dess antagliga inkomster

af skogsmedel under samma år, utan förminskning i fondens kapital

utdelas såsom lönetillskott — anfört följande:

Enligt statskontorets fondbyrås räkenskaper för åren 1894—1898

hade ifrågavarande fonds inkomster utgjorts åt:

ränta och kapitalvinst

år 1894, efter en räntefot af 4,33 °/0... kr. 90,755: 01

» 1895, » » » » 3,95 %... » 87,196: 25

» 1896, » » » » 3,95 °/o... » 92,108: 28

» 1897, » » » » 3,90 %... » 95,738: 79

» 1898, » '' » » » 3,93 %... » 103,003: 47

skogsförsäljningsmedel

år 1894........................................................... kr. 194,473: 44

» 1895 » 213,942: 91

» 1896............................................................ » 178,658: 98

» 1897............................................................ » 250,000: —

» 1898......................................................... » 295,000: —

odisponerade arrendemedel in. in.

år 1894......................................................... kr. 31,445: 87

» 1895......................................... » 29,309: 16

» 1896........................................................... » 28,294: 72

> 1897........................................................... » 30,140: 04

» 1898 ........................................................... » 30,199: 97

Om man, säger statskontoret, för besvarande af den nämnda frågan

utginge från fondens vid 1898 års slut i statskontoret förvaltade kapitaltillgång,

hvilken enligt räkenskaperna utgjort 2,819,139 kronor 89 öre

eller i rundt tal 2,800,000 kronor, och å detta kapital antoge en rånte
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

fot, hvilken försigtigheten bjöde att ej sätta högre än till 3,8 0/0 för

hvartdera af åren 1899 —1904, skulle härigenom uppstå en kapitalafkastning

af 106,400 kronor om året. Hvad derefter anginge den

årliga inkomsten af skogsförsäljningsmedel, hade den under femårsperioden

1894 1898 visserligen utgjort i afrundadt medeltal 226,400

kronor; men då statskontoret icke vore i tillfälle att sjelf göra på sakkunskap.

fotade beräkningar öfver hvad dylik försäljning kunde komma

att inbringa åt fonden under nästa femårsperiod, borde följas de beräkningar,

som i sådant afseende uppgjorts af prestlöneregleringskomitén

och Indika för perioden 1897—1906 utvisade ett årligt medeltal af

191,622 kronor 80 öre. Utom nu nämnda inkomster af stadigvarande

art inginge till fonden årliga arrenden från de för dess räkning utarrenderade

egendomar; och då dessa arrendemedel — hvari icke inbegrepes

sådana arrenden, som blifvit vissa prestman tillförsäkrade och som till

dem af vederbörande länsstyrelser omedelbart utbetalades — kunde

utan minskning i fondens nuvarande kapital användas såsom lönetillskott,

hade statskontoret ansett sig böra upptaga jemväl denna inkomsttitel,

förslagsvis beräknad till 25,000 kronor för hvartdera af åren 1899

1904. Slutligen ville statskontoret erinra derom att från fonden måste

bestridas eu del extra utgifter såsom reseersättningar, uppbördskostnader

in. in.; men då dylika utgifter i allmänhet icke torde uppgå till mera

afsevärda belopp och för öfrigt fondens inkomster efter all sannolikhet

komme att öfverstiga de af statskontoret beräknade, syntes dessa extra

utgifter icke böra föranleda minskning i de nu angifna, för lönetillskott

påräkneliga tillgångarne.

Åf dessa statskontorets uttalanden må man icke draga den slutsats,

att löneregleringsfondens inkomster skulle kunna tillåta att, utan minskning

i fondens kapitaltillgång, under den närmaste framtiden utdela

lönetillskott åt det svagast aflönade presterskapet i hela den utsträckning,

som för ändamålet är behöfiigt,. Beloppet af de lönetillskott, som

varit beviljade före den 30 november 1899, utgjorde 256,044 kronor 72

öre. Genom Eders Kongl. Maj:ts beslut sistnämnda dag tillkom, såsom

förut nämnts, en ökning af i rundt tal 100,000 kronor för nu löpande

ecklesiastikår. Dessa utgifter torde löneregleringsfonden hafva förmåga

att bära, särskildt om man, såsom synes utan öfverdrift kunna ske, beräknar

skogsförsäljningsmedlen till 225,000 kronor årligen eller 33,400

kronor mera än enligt statskontorets uppskattning. Men det måste härvid

tagas i betraktande, att, såsom förut antydts, en mängd präster icke

ännu begärt lönetillskott, oaktadt de dertill haft anledning. Enligt

eu förslagsvis gjord beräkning behöfvas, för att öfver allt uppbringa

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

kyrkoherdelönerna till ungefär 3,000 och koraministerslönerna till ungefär

1,700 kronor, ytterligare lönetillskott till belopp af cirka 60,000

kronor. Det kan dock på grund af hittills vunnen erfarenhet antagas,

att icke alla de, hvilka enligt angifna grunder kunde komma i åtanke vid

utdelande af lönetillskott, derpå skola göra anspråk; och det ytterligare

erforderliga beloppet torde derför kunna beräknas något lägre än sistnämnda

summa.

Nämnda brist är det emellertid, som, derest prestmännens betryckta

ställning skall kunna i afsevärd mån upphjelpas, behöfver från annat

håll fyllas; och denna fyllnad torde, på sätt jag kommer att närmare

utveckla, kunna åtminstone till en del tagas ur de ecklesiastika boställenas

skogsfond, hvars uppkomst nära sammanhänger med prestlöneregleringsfonden.

Angående skogsfondens tillkomst och ändamål må det tillåtas mig

meddela följande.

I nådig proposition till Riksdagen den 20 mars 1874 yttrade Eders

Kongl. Maj:t, bland annat, hurusom det syntes Eders Kongl. Maj:t vara

tydligt, att med den behållna afkastning, som genom stadgandet i 24 §

af 1866 års skogsordning tillagts boställshafvaren eller prestlöneregleringsfonden,

måste, på sätt ock samma paragraf uppgifvits hafva blifvit tolkad,

förstås den årliga afkastning, som i enlighet med faststäld hushållningsplan

kunde år efter år med större eller mindre, dock föga skiljaktiga,

belopp komma att öfverstiga samma års kostnader för skogens skötsel

och förvaltning. Men då, enligt äldre bestämmelser, det varit boställshafvare

förbjudet att, utom i särskildt medgifna undantagsfall, begagna skogen

till annat än husbehof, och detta förhållande enligt 1866 års skogsordning

ännu fortfore i afseende på alla de boställsskogar, hvarå ordnad

hushållning icke vore införd, hade deraf blifvit en följd, att många

boställen funnes med sparad och fullmogen skog, hvarå den första åtgärd,

som för ordnad hushållnings införande erfordrades, vore afverkning af

de träd, som icke längre stode sig sjelfva till nytta, men väl andra till

skada, och som, om de finge qvarstå, årligen förlorade i värde. Tillgodogörande

af sådana från förgångna tider sparade skogstillgångar

kunde stundom inbringa ganska betydliga belopp. Då nu enligt de före

utfärdandet af 1866 års skogsordning gällande författningar hvarken

prestlöneregleringsfonden hade någon rätt till inkomst af boställenas

skogar, såvidt den icke innefattades i det betingade arrendet för de boställen,

som vore utarrenderade, eller boställshafvaren i regeln hade

annan rätt än till husbehofvet, samt den behållna afkastning af boställs
Bih.

till Rihtd. Prat. 1000. 1 Rami. 1 Afd. Öl Höft. , H

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 30.

skogarne, som först genom nämnda skogsordning blifvit prestlöneregleringsfonden

och boställshafvarne tillagd, såsom ofvan nämnts, endast

afsett den reguliera årliga afkastning, som skogarne efter faststäld hushållningsplan

lemnade, syntes hvarken löneregleringsfonden eller boställshafvarne

kunna hafva något författningsenligt anspråk på omförmälda,

vid skogarnes indelande derå befintliga behållningar af moget virke,

hvilka egentligen utgjorde besparad afkastning för en redan förfluten tid,

och desamma följaktligen kunna utan ingrepp i någons rätt användas

till befrämjande af ordnad skogshushållning ej blott å de boställen,

hvarå behållningarna uppstått, utan äfven å andra, tillhörande den stat

eller tjenstemannakår, till hvilken de förstnämnda boställena vore anslagna.

Dylika behållningar å ecklesiastika boställen skulle således kunna

användas till förmån för andra ecklesiastika boställen; dervid borde dock

undantag göras för de behållningar af ifrågavarande slag, som uppstått

å ecklesiastika boställen af frälse- eller skattenatur, hvilka blifvit af

menigheter eller enskilde till sitt ändamål anslagna och hvilkas afkastning

icke gerna kunde användas till förmån för andra församlingar än

dem boställena tillhörde. Vidare borde, innan de virkesbehållningar,

som å öfriga ecklesiastika boställen uppstått, användes till förmån för

andra dylika boställen, derifrån billigtvis afdragas hvad församlingen

deraf möjligen kunde behöfva till egen kyrko- eller prestgårdsbyggnad.

Att staten, som anslagit boställena, också vore befogad att meddela ett

stadgande af omförmäld art, hvarigenom ingen enskild löntagares rätt

skulle förnärmas, syntes Eders Kongl. Maj:t vara uppenbart; men då

möjligheten att för ett skyndsamt åstadkommande af ordnad hushållning

å ecklesiastika boställen anlita den ifrågasatta utvägen i allmänhet berodde

på en tolkning af den på Ständernas beslut vid 1863 års riksdag

grundade § 24 i 1866 års skogsordning, hade Eders Kongl. Maj:t icke velat

i ämnet besluta utan Riksdagens medverkan.

Eders Kongl. Maj:t föreslog således, bland annat, hvarom nu icke

är fråga, att inflytande försäljningsrnedel för de besparade tillgångar af

växande eller vindfäld skog, som vid uppgörande af planer för införande

af ordnad hushållning å skogar, tillhörande sådana ecklesiastika boställen,

hvilka ej visades utgöra någon viss församlings enskilda egendom, derå

förefunnes och omedelbart eller inom den närmaste framtiden måste för

att ej lida eller föranleda skada tillgodogöras, men icke kunde anses tillhöra

skogens reguliera årliga afkasthing efter den ordnade hushållningens

vidtagande eller erfordrades till kyrko- eller prestgårdsbyggnad

inom församlingen, måtte få, utan att ingå till prestlöneregleringsfonden

och i den mån de icke behöfdes till utgifter för skogsindelning eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o BO.

skogsodlingsarbeten å de skogar, hvarifrån de härrörde, af Eders Kongl.

Maj:t disponeras till bekostande af skogsindelning och erforderliga skogsodlingsarbeten

å andra boställsskogar eller till ersättande af dertill möjligen

från anslaget till skogsväsendet lemnade förskott, allt dock med

iakttagande deraf att dylika medel användes endast till förmån för andra

ecklesiastika boställen.

Hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit blef af Riksdagen bifallet.

Sedan härefter skogsstyrelsen, till åtlydnad af nådig befallning att

afgifva underdånigt förslag till de åtgärder, som för verkställigheten af

Eders Kongl. Maj:ts af Riksdagen antagna förslag vore erforderliga,

inkommit med underdånigt yttrande och förslag i berörda hänseende

samt kammarkollegium och statskontoret afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande, förordnade Eders Kongl. Maj:t, enligt nådig skrifvelse till

skogsstyrelsen den 31 mars 1876, rörande verkställigheten af Eders

Kongl. Maj:ts och Riksdagens ofvanberörda beslut, bland annat, följande:

att den vid omförmälda boställen befintliga skogstillgång, hvilken vid fullständig

skogsindelning eller vid upprättande af interiinshushållningsplaner

för skogen funnes böra genom så kallad berednings- eller rensningshuggning

afverkas, skulle, utom i de fall att bostället vore utarrenderadt

på sådana vilkor, att arrendatorn tillförsäkrats all vare sig ordinarie

eller extra afkastning af skogen, eller att virket erfordrades för

boställets behof'' eller för kyrko- eller prestgårdsbyggnad i församlingen,

försäljas; att det skulle åligga vederbörande skogstjensteman att i sammanhang

med skogsindelningen eller upprättandet af hushållningsplanen

utsyna skogstillgångar af ofvan omförmälda slag och derefter, under iakttagande

att dessa tillgångar ej förblandades med skogens ordinarie afkastning,

jemte redogörelse till skogsstyrelsen för utsyningen, till försäljning

anmäla de utsynade skogseffekterna hos Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, som skulle, på skogsstyrelsens anmodan, gå i författning

om skogseffekternas försäljning; att de för ifrågavarande extra

skogstillgångar inflytande försäljningsmedel skulle af uppbördsmannen

redovisas och, efter afdrag af auktionskostnaderna, i landtränteriet insättas

särskildt för hvarje boställe och utan sammanblandning med medel,

som influtit för annat från bostället till äfventyra försåldt virke samt;

att, sedan jemväl utsyningskostnaden blifvit gulden, Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande skulle dels om försäljningen och försäljningsmedlens

belopp meddela skogsstyrelsen underrättelse, dels ock inleverera

sjelfva medlen till statskontoret för att ingå till en fond, som af dessa

medel borde bildas under namn af »de ecklesiastika boställenas skogsgud»

och hvilken fond borde af statskontoret göras fruktbärande;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

i sammanhang hvarmed Eders Kong], Maj:t, enär de tillgångar, som

uppkomme derigenom att skog blifvit genom eld eller storm eller eljest

skadad, vore af hufvudsakligen enahanda natur med de tillgångar, som

uppkommit genom berednings- eller rensningshuggning, och dessa tillgångar

följaktligen synts Eders Kongl. Maj:t böra på enahanda sätt tillgodogöras,

fann godt så till vida ändra gällande bestämmelser angående

dylik skadad skog, att i de fall, då till skogsstyrelsen inginge anmälan,

att skog å boställe, för hvilket fullständig skogsindelning eller interimshushållningsplan

ännu ej upprättats, blifvit genom eld eller storm eller

eljest skadad, så att skyndsamt tillgodogörande deraf vore af nöden, på

det att virket ej måtte försämras eller förfaras, samma virke skulle, på

sätt och under de vilkor, som blifvit bestämda i fråga om andra extra

skogstillgångar, utsynas och försäljas och försäljningsmedlen derefter till

skogsfonden ingå.

De inkomster, som tillfallit den sålunda bildade skogsfonden, hafva

betydligt öfverstigit de från fonden utgående utgifterna. Vid 1898 års

slut utgjorde fondens kapitaltillgång 1,008,568 kronor 30 öre. Med föranledande

häraf och då fråga uppstått, huruvida skogsfonden skulle kunna,

utan att det med densamma afsedda ändamål äfventyrades, till någon de!

anlitas för upphjelpande af de svagast afiönade prestmännens i riket betryckta

ställning, anbefalde Eders Kongl. Maj:t domänstyrelsen att inkomma

med yttrande, om och i hvad mån fonden, med hänsyn jemväl

till de inkomster, som från de ecklesiastika boställsskogarne för framtiden

kunde antagas komma att till densamma inflyta, kunde för presterskapets

aflönande anlitas.

Till åtlydnad häraf afgaf domänstyrelsen underdånigt utlåtande, deri

domänstyrelsen anförde följande.

Det enklaste och bästa sättet för skogsfondens deltagande i presterskapets

aflöning vore, att fonden tillika med dess inkomster införlifvades

med löneregleringsfonden, detta dock under det uttryckliga förbehåll,

att från sistnämnda fond utginge skogsfondens nuvarande utgifter för

skogsodling med mera å små boställsskogar, hvilka kostnader eljest

måste, likasom före skogsfondens bildande, bestridas af dessa skogars

innehafvare. Genom en sådan anordning skulle ej blott vissa praktiska

svårigheter i frågor om hvad som rätteligen tillhörde den ena eller

andra fonden upphöra och ganska stor förenkling i administrativt hänseende

åstadkommas, utan äfven ett bland presterskapet temligen utbredt

missnöje öfver skogsfondens tillvaro undanrödjas, på samma gång som

de små boställsskogarnes och dessas innehafvares intressen blefve fortfarande

tillgodosedda. Då emellertid Eders Kongl. Maj:t ifrågasatt endast

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Majtts Nåd. Proposition N:o 30.

partielt bidrag från fonden utan att det med densamma afsedda ändamålet

äfventyrades, ville domänstyrelsen i sitt utlåtande iakttaga en

sådan begränsning af frågan.

Såsom framginge af två vid utlåtandet fogade tablåer, hade fondens

intressemedel och kapitalvinst å utlottade obligationer år 1898 utgjort

33,759 kronor 89 öre. Utgifterna hade under senaste fem åren varierat

mellan 27,079 och 46,159 kronor eller i medeltal under dessa år 36,796

kronor om året. Eu påtaglig minskning i utgifterna hade inträdt efter

år 1891, då utgifterna ännu utgjort 65,241 kronor. Detta kunde förklaras

deraf att, i den mån återväxt kunnat med fondens tillhjelp mera

allmänt förskalfas på boställenas gamla, före fondens tillkomst försummade

kalmarker, arbetenas omfång inskränkts. Ehuru utgifterna för den

närmaste tiden icke kunde beräknas lägre än till 35,000 å 40,000 kronor

årligen i medeltal, torde de dock antagligen framdeles ytterligare nedgå.

Emellertid försloge åtminstone för närvarande räntor och kapitalvinst i

regel icke till utgifterna, utan dertill erfordrades tillskott af inflytande

skogsmedel, hvilka tillskott dock numera, sedan ordnad hushållning införts

å de flesta boställsskogarne, blefve, om de än för enstaka skogar

kunde uppgå till afsevärda belopp, alltmer sporadiska för att slutligen

alldeles upphöra, hvarför de icke kunde med någon grad af visshet

förut beräknas.

Under anförda förhållanden syntes det domänstyrelsen mindre förtänksamt

att nu på eu gång afhända fonden någon afsevärd del af dess

nuvarande kapital, enär fara då kunde uppstå, att det återstående kapitalets

räntor med mera jemte de osäkra inkomsterna af skogsmedel i

framtiden vore otillräckliga att uppfylla fondens vigtiga ändamål att

bekosta skötseln af de små boställsskogarne, hvilka dock utgjorde det

vida öfvervägande flertalet, omkring fyra femtedelar, af samtliga ecklesiastika

skogar inom riket och hvilkas innehafvare då blefve lidande.

Deremot ansåge domänstyrelsen detta ändamål icke äfventyras, om under

en kortare tidsperiod, såsom fem år, ur fonden årligen utginge ett visst

belopp till upphjelpande af svagt aflönade prestmäns ställning, hvilket

belopp domänstyrelsen föresloge till 25,000 kronor.

Af de vid domänstyrelsens utlåtande fogade tablåer inhemtas, att

skogsfondens årsinkomster af skogsförsäljningsmedel med mera utgjort

lägst 7,781 kronor 97 öre år 1892 och högst 158,714 kronor 96 öre år

1897 samt i medeltal 70,020 kronor 39 öre åren 1879—1883, 46,552

kronor 62 öre åren 1884—1898, 34,868 kronor 23 öre åren 1889—1893

och 79,175 kronor 94 öre åren 1894 —1898; att, med inräknande af intressemedel

och kapitalvinst å utlottade obligationer, fondens samtliga

Bill. till liiksd. Prot. 1900. 1 Samt. 1 Afd. 21 Höft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

årsinkomster i medeltal uppgått åren 1879—1883 till 81,163 kronor 21

öre, åren 1884—1888 till 69,300 kronor 11 öre, åren 1889—1893 till

65,287 kronor 66 öre och åren 1894 —1898 till 107,990 kronor 32 öre;

att årliga utgifterna, hvilka varit lägst år 1878 med 1,095 kronor 91

öre och högst år 1891 med 65,241 kronor 80 öre, i medeltal upptagits

för åren 1879—1883 med 23,880 kronor 97 öre, åren 1884—1888 med

27,993 kronor 73 öre, åren 1889—1893 msd 54,359 kronor 75 öre och

åren 1894—1898 med 36,796 kronor 38 öre; samt att fondens behållna

kapital, som vid 1876 års slut utgjort 37,699 kronor 2 öre, för hvarje

år ökats och vid 1898 års slut uppgått til 1,008,568 kronor 30 öre.

Med hänsyn till hvad domänstyrelsen yttrat, synes det för närvarande

icke lämpligt att afhända skogsfonden någon väsentlig del af

dess kapitaltillgång. Deremot torde, på sätt domänstyrelsen föreslagit,

ett årligt belopp af 25,000 kronor kunna, utan risk för skogsfondens

ändamål, under fem år tagas ur densamma till bidrag åt presterskapet.

Detta belopp är visserligen icke tillräckligt för upphjelpande af det

svagast aflönade presterskapets ekonomiska ställning; men de lönetillskott,

som härigenom skulle kunna beredas åtskilliga prestman, äro dock

ganska afsevärda.

På grund af hvad jag sålunda anfört och då det synes mig lämpligast,

att lönetillskotten fortfarande, såsom hittills, anvisas till utgående

allenast ur löneregleringsfonden, samt då, i betraktande af det sätt,

hvarpå skogsfonden bildats, Eders Kongl. Maj:t icke torde vilja utan Riksdagens

hörande besluta om en öfverflyttning af medel från skogsfonden till

löneregleringsfonden, får jag, efter gemensam beredning med chefen för

finansdepartementet, i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t

täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva, att under

en tid af fem år från och med år 1900 må från de ecklesiastika boställenas

skogsfond till presterskapets löneregleringsfond årligen öfverföras

ett belopp af 25,000 kronor att användas såsom lönetillskott åt

svagt aflönade prestman.»

På tillstyrkan af sfatsrådets öfriga ledamöter behagade

Hans .Maj:t Konungen bifalla hvad departementschefen

sålunda hemstält; och skulle nådig proposition

af den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar till

Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Torsten Burén.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1900.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1900:48 Utlåtande, i anledning af Kongl. Magis proposition angående öfver - förande af medel från de ecklesiastika boställenas skogsdöd till pr ester skåpets löneregler s. 1 i texten