Sök i Ratio Lex

Angående förhöjning af understödsbeloppen från småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1900:31, Angående förhöjning af understödsbeloppen från småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

i

N:o 31.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående förhöjning

af understödsbeloppen från småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt;

gifven Stockholms slott den 22

december 1899.

Under åberopande af bifogade utdrag af det i statsrådet denna dag

hållna protokoll öfver ecklesiastikärenden, vill Kongl Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att medgifva sådan förhöjning af de understödsbelopp,

hvilka efter utgången af år 1900 beviljas från småskolelärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt,

att beloppet af helt understöd utgör 200 kronor för år;

att det årliga understödsbelopp, hvilket tillkommer lärare eller

lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880, uppnåtten

lefnadsålder af minst 55 år samt tjenstgjort minst 20 år och för hvilken

summan af lefnads- och tjenstår uppgår till minst 80, utgör 130 kronor;

att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör

anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel

eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig

att sköta sin tjenst, äro, efter uppnådda 25 tjenstår, lärare, som fylt 50 år,

och lärarinna, som fylt 45 år, berättigade att, då han eller hon om

understöd gör ansökning, efter afgång från tjensten bekomma afkortadt

årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som fylt 45 år .............

» » 46 » .............

» » 47 »

» » 48 » ..............

» » 49 » .............

Bill. till Riksä. Prof. 1300. 1 Sami.

................................ 90 kronor

................................... 100

................................ 105

.................................. 115 »

................................ 120

1 Afil. PJ Haft. (Nös 31-33).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Rrngl. Majds Nåd. Proposition N:o 31.

b) lärare eller lärarinna,

som

fylt 50

» 51

år .......................

....... .......... 130 kronor

»

»

........................ 145

»

» 52

>

......... 155 »

»

» 53

»

.................. 170

»

» 54

»

.......................... 185

att det afkortade årliga understöd, hvilket tillkommer lärare eller

lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880 samt, efter

uppnådd lefnadsålder af minst 55 år och tjenstgöringstid af minst 20

år, af förut nämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin

tjenst, utgör, om summan af lefnads* och tjenstår uppgår till

75 år................................................................. 90 kronor

76 ».................................................... 100

77 »..................................................................... 105 »

78 » ......................... 115 »

79 » ........................................................................ 120 » ;

samt att det årliga understöd, till hvilket den lärare eller lärarinna

är berättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt

understöd bestämda antalet lefnads- och tjenstår, men, sedan han eller

hon tjenstgjort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt

att vidare sköta sin tjenst, utgör 90 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kong!. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Nils Claeson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

december 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von K rusenst jern a,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

CfcUSEBJÖRN,

Restadius.

Föredragande departementschefen, statsrådet Claeson, yttrade:

»Vid 1898 års riksdag har uti väckt motion föreslagits, att Riksdagen

måtte besluta följande förändrade grunder för beredande af ålderdomsunderstöd

åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor

äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor:

att helt understöd skall utgå med ett belopp af 200 kronor för år;

att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1

januari 1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han

eller hon tjenstgjort minst 20 år och siltnman af lefnads- och tjenstår

uppgår till minst 80, vara berättigad att efter afgång från tjensten erhålla

understöd till belopp af 130 kronot;

att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör

anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller

hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt

lämplig att sköta sin tjenst, skola, efter uppnådda 25 tjenstår, lärare,

som fy 11 50 år, och lärarinna, som fylt 45 år, vara berättigade att, då

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

han eller hon om understöd gör ansökan,

efter afgång

från tjensten be-

komma afkortadt årligt understöd till följande belopp:

•

a) lärarinna,

som fylt 45 år ..................

.............. 90

kronor

» » 46 » ..................................

............. 100

»

» » 47 » ...............................

............. 105

»

» » 48 »

............ 115

»

» » 49 »

............... 120

» ;

b) lärare eller lärarinna,

som fylt 50 år ...............................

.............. 130

kronor

» » 51 » .......................

............... 145

»

» » 52 » .................................

............. 155

»

» » 53 » ..................................

............ 170

»

» » 54 » ...................................

.............. 185

» ;

att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstalt! före den 1

januari 1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han

eller hon tjensthjon minst 20 år och af förutnämnda skäl icke vidare

anses fullt lämplig att sköta sin tjenst, likaledes vara berättigad att efter

afgång från tjensten erhålla afkortadt årligt understöd sålunda:

Om summan af

lefnads- och tjenst- till belopp af

år uppgår till

75 år.................... 90 kronor

76 »........ 100 »

77 » ......... 105, »

78 » .................. 115 »

79 »: ......................................... 120 » ; samt

att lärare eller lärarinna, som ej upphunnit det för erhållande af

helt eller afkortadt understöd bestämda antalet lefnads- och tjenstår,

men genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjenst,

skall ega att, derest han eller hon tjenstgjort minst 15 år, från anstalten

bekomma ett årligt understöd af 90 kronor.

Sedan Riksdagen i anledning af berörda motion i skrifvelse den

13 maj 1898 anhållit, att Eders Kongl. Maj:t, täcktes låta verkställa

utredning, huruvida och i hvad mån föreslagna förändrade grunder

för beredande af ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

småskolor och mindre folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare och

lärarinnor vid folkskolor borde vinna tillämpning, samt sedermera till

Riksdagen inkomma med den framställning i ärendet, hvartill denna utredning

kunde finnas föranleda, har Eders Kongl. Maj: t anbefalt direktionen

öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning att föranstalta om sådan

utredning och inkomma med det underdåniga förslag, hvartill densamma

kunde gifva anledning.

Direktionen, som enligt nådigt medgifvande genom sakkunnig

person låtit verkställa vissa nödiga funna beräkningar, hvilka i fyra

särskilda tabeller såsom bilagor bifogats direktionens den 28 februari

1899 afgifna underdåniga utlåtande, anför deri i hufvudsak följande.

Den motion, som föranledt Riksdagens berörda skrifvelse, afsåge

uteslutande förhöjning i de understödsbelopp, som från småskolelärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt utginge, och syftade således till ändring

allenast af §§ 6, 7, 8 och 9 i nådiga reglementet för anstalten den 22

juni 1892, uti hvilka paragrafer dessa belopp vore bestämda. Såsom

hufvudsakliga skäl för hvad i motionen föreslagits hade anförts, att, om

än ålderdomsunderstöden — i motsats till hvad fallet vore med de pensioner,

som utginge från folkskolelärarnes pensionsinrättning — blifvit

bestämda utan afseende å de vexlande löner, som småskolelärare och

andra med dem i detta afseende likstälde lärare faktiskt åtnjöte, granskning

af de utredningar, på hvilka inrättandet af småskolelärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt grundat sig, dock gåfve vid handen, att det

belopp, hvartill fullt understöd i gällande reglemente blifvit bestämdt,

eller 150 kronor, blifvit valdt med särskild hänsyn dertill, att det motsvarat

hälften af den då för ifrågavarande lärare antagna medellönen

eller sannolika lönen, bostadsförmånen oberäknad; och då redan under

den tid, som förflutit från understödsanstaltens trädande i verksamhet

intill 1897 års slut, genom skoldistriktens egna åtgöranden i allmänhet

en stegring inträdt i småskolelärårnes löner samt dertill komme, att

genom 1897 års riksdags beslut från och med år 1898 denna stegring

blifvit genom lag på det sätt fastslagen, att hvarje examinerad småskolelärare—

under hvilken kategori det stora flertalet inbegrepes — egde rått

till minst 300 kronors lön, förutom husrum och vedbrand, med förhöjning

af 50 kronor efter 10 års tjenstgöring, syntes ett vidblifvande af

de grunder, på hvilka understödsanstalten vore bygd, betinga, att understöden

underginge någon förhöjning. Ej heller kunde det förnekas, att

till och med det högsta understödet, som för närvarande utdelades af

anstalten, eller 150 kronor om året måste anses otillräckligt för lärare

och lärarinnor, som förslitit sina krafter vid den magtpåliggandc barna
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

undervisningen utan att bekomma aflöning, som medgåfve dem att spara

något för ålderdomen; och framträdde dessa förhållanden desto starkare,

som redogörelsen för anstaltens verksamhet under de gångna åren gåfve

vid handen, att det ojemförligt största antalet understödstagare finge

åtnöja sig med allenast afkortadt understöd, vexlande mellan 70 och 140

kronor, i följd hvaraf medelbeloppet af de understöd, som från anstalten

utginge, exempelvis för det sista år, hvarom uppgift vid motionens

väckande förelegat, stannat vid omkring 121 kronor. Derjemte anmärktes,

att, medan ifrågavarande lärares och lärarinnors aflöningar

vore jemförelsevis mycket små, proportionen mellan pensionen och aflöningen

stälde sig för dem sämre än måhända i något annat fall,

oaktadt det ålåge desse lärare att, såsom i § 3 af förenämnda reglemente

föreskrefves, sjelfva bidraga till sin pensionering, hvilket eljest

långt ifrån alltid vore förhållandet med löntagare, äfven då de uppbure

vida högre aflöningar.

Dessa i motionen framstälda skäl och synpunkter kunde direktionen

icke annat än för sin del biträda; dervid särskild! framhållande, att, om

vid anstaltens inrättande man af vissa orsaker funnit sig böra bestämma

helt understöd till endast hälften af den då beräknade medellönen eller

den sannolika lönen, hvilket otvifvelaktigt måste anses såsom en för

understödstagarne icke särdeles gynsam beräkningsgrund, billigheten

syntes fordra, att åtminstone denna proportion mellan medellön och

understöd, då en reglering af understödsbeloppen ifrågasattes, fortfarande,

så vidt möjligt vore, vidruagthölles.

Direktionen anmärker vidare: Det läge i öppen dag, att ålderdomsunderstöden,

äfven med den ökning som nu stäldes i utsigt, icke komme

att bereda småskolelärare och de med dem likstälde, när de slutade sitt

ansträngande och ansvarsfulla värf, mera än den nödtorftigaste bergning.

Under förutsättning af bifall till hvad i motionen föreslagits,

komme medelunderstödet, som beräknats till omkring 160 kronor, att

motsvara det belopp, som numera, sedan miniinidelaktigheten för folkskoleläraretjenster

förhöjts till 800 kronor, tillkomma enka efter afliden

folkskolelärare, hvilken icke tillika efterlemnade pensionsberättigadt

barn. Väl vore det sant, att folkskolelärare, för beredande af pension

åt enka och barn, finge under tjenstetid^] genom de obligatoriska pensionsafgifterna

vidkännas större uppoffring än hvad de lärare, som inbegrepes

under småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, för

sin egen ålderdomsförsörjning måste afstå af sina årsinkomster; men

från allmän synpunkt sedt, torde det dock böra anses lika angeläget,

att småskolelärare och deras gelikar, hvilka till allra största delen ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kont/l. May.ts Nåd. Proposition N:o 31.

gjordes af qvinnor och som sjelfva gjort en alltid betydelsefull och

oftast med mycken möda förenad insats i ungdomens uppfostran, på

ålderdomen tillförsäkrades nödtorftig bergning, som att en folkskolelärares

hustru vid mannens frånfälle icke lemnades utan medel till försörjning.

Emot de uträkningar angående understödsbeloppen för de olika

understödsgraderna, som i Riksdagens skrifvelse innehölles, hade direktionen

intet att erinra.

Beträffande den ökade kostnad, som den föreslagna förhöjningen i

understöden skulle medföra, hade direktionen låtit verkställa beräkningar,

som, med iakttagande af de faktiska förhållandena sådana de gestaltade

sig till och med det år, för hvilket dessa varit i sin helhet

kända, eller till och med år 1897, äfvensom med ledning af de beräkningar,

som föregått anstaltens inrättande, utförts till och med år 1918,

framginge:

att antalet understödstagare, som under anstaltens första verksamhetsår

uppgått till 42 och år 1897 till 224, år 1918 borde beräknas

till 1929;

att, under förutsättning af att understöden komme att utgå efter

samma grunder som hittills, bidrag af statsmedel till understödskostnadens

bestridande skulle för första gången inträda under år 1913 eller

under anstaltens tjuguförsta verksamhetsår, för hvilket det borde beräknas

till 40,680 kronor; och skulle samma bidrag för år 1918 eller

för anstaltens tjugusjette verksamhetsår komma att uppgå till 132,680

kronor;

att, under förutsättning af att den ifrågasatta förhöjningen i understöden

utsträcktes till alla, hvilka såväl före som efter den för förändringens

inträdande antagna tidpunkten eller ingången af år 1900

blefve till understöd berättigade, bidrag af statsmedel för understödskostnadens

bestridande skulle för första gången inträda under år 1909

eller under anstaltens sjuttonde verksamhetsår, för hvilket bidraget borde

beräknas till 8,792 kronor; och skulle samma bidrag för år 1918 komma

att uppgå till 209,840 kronor;

samt att, under förutsättning att för de understödstagare, som till

och med år 1899 uppfördes på understödsstat, understödet beräknades

efter nu gällande grunder, men åter för de understödstagare, som derefter

å sådan stat uppfördes, den förhöjda beräkningen af understöden

iakttoges, bidrag af statsmedel till undex-stödskostnadens bestridande

skulle för första gången inträda under år 1910 eller under anstaltens

adertonde verksamhetsår, för hvilket bidraget beräknats uppgå till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

22,632 kronor kronor; och skulle samma bidrag för år 1918 komma att

uppgå till 208,620 kronor.

Vid dessa beräkningar hade, säger direktionen, emellertid de årliga

förvaltningskostnaderna för tiden från och med år 1898 upptagits allenast

till 6,200 kronor, ett belopp, som redan under vissa gångna år

befunnits otillräckligt och som helt visst under anstaltens fortsatta utveckling

måste förhöjas. I hvilken omfattning detta måste ske, vore ju

icke lätt att på förhand beräkna, men direktionen funne skäl antaga,

att den ökning i detta anslag, som blefve behöflig, vid den tidpunkt,

hvartill ofvan anförda beräkningar framförts, icke skulle komma att öfverstiga

3,000 kronor. Siffrorna för det under olika förutsättningar beräknade

statsbidraget år 1918 skulle då ökas med nyssnämnda summa

och således komma att uppgå till 135,680 kronor, derest nu gällande

grunder för understödens beräknande blefve oförändrade, till 212,840

kronor, om understödstagare, hvilka såväl före som efter ingången af

år 1900 blifvit på understödsstat uppförda, koinme i åtnjutande af den

föreslagna ökningen i understöden, och till 211,620 kronor, derest det

sistnämnda blefve fallet allenast med dem, som efter ingången af år

1900 blefve på sådan stat uppförda. Särskildt anmärkningsvärd vore

den ringa ökning i statsbidraget, som blefve en följd af att förhöjningen

utsträcktes jemväl till dem, hvilka redan kommit på understödsstat före

den tidpunkt, då man tänkt sig förändringen komma att inträda, eller

ingången af år 1900. För sådan händelse skulle statens bidrag påkallas

allenast ett år tidigare än eljest och samma bidrag skulle det år, hvartill

beräkningarna framförts, eller år 1918, komma att uppgå till vid

pass 1,200 kronor mera än om ökningen blott afsåge dem, som efter

ingången af år 1900 blefve på understödsstat uppförda. Skilnaden i

kostnad vore så ringa, att den vid frågans afgörande knappast kunde

tillmätas betydelse, men, principielt sedt, torde af grunder, som direktionen

ej funne påkalladt att i detta sammanhang vidare utveckla, det

icke kunna tillrådas att gifva retroaktiv verkan åt en eljest skälig befunnen

förbättring i pensioner eller understöd, som af staten garanterades

en viss klass af tjensteman.

Ekonomiskt sedt blefve då, om nyssberörda eventualitet lemnades

ur räkningen, frågan den, huru långt tidigare inträdande och huru

mycket större bidraget af statsmedel skulle blifva, om de grunder, efter

hvilka understödsbeloppen hittills varit bestämda, från den ifrågasatta

tidpunkten, början af år 1900, utbyttes mot dem, som innehölles i den

motion, hvilken föranledt Riksdagens förut berörda skrifvelse. Enligt

de verkstälda beräkningarna kunde härå svaras, att förhöjningen, på

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

9

nyssnämnda sätt utförd, komme att verka derhän, att direkt statsbidrag

till understödsanstalten erfordrades tre år tidigare än eljest blefve förhållandet,

samt att den på förhöjningen beroende tillväxten i årsanslaget

komme att år 1918 hafva hunnit upp till en summa af 78,000 kronor.

Dessa resultat syntes direktionen icke afskräckande. Det skulle ju, äfven

om förhöjningen vidtoges, dröja mer än ett decennium, innan af statsverket

kräfdes direkt utgift för småskolelärarnes ålderdomsförsörjning;

och en först 20 år härefter inträdande ökning af vid pass 80,000 kronor

i det årligen behöfliga statsbidraget syntes, stäldt i förhållande till

vigten af det ändamål, som med utgiften skulle bestridas, böra anses

väl motiverad.

Med stöd af hvad direktionen sålunda anfört och då det förslag,

hvilket i motionen innehölles, öfverensstämde med den princip, som vid

anstaltens inrättande lagts till grund för beräkningen af understödens

storlek, men hvilken på grund af inträffade ändrade förhållanden nu

icke längre vore upprätthållen, något som billigtvis borde rättas, samt

då vidare genom samma förslags bifallande en väl behöflig förbättring

i understödstagarnes vilkor skulle ernås, utan att statens framtida bidrag

till anstaltens underhåll komme att inträda så mycket tidigare eller

blifva så mycket större, att deraf några betänkligheter rimligen kunde

vållas, ville direktionen för sin del underdånigst förorda, att Eders Kongl.

Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition i ämnet; och har

direktionen framlagt förslag till den ändrade lydelse, som, derest de

ifrågasatta förhöjningarna af understöden blefve beslutade, borde gifvas

åt §§ 6, 7, 8 och 9 i nådiga reglementet för småskolelärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt den 22 juni 1892.

Efter det direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning inkommit

med omförmälda utlåtande, anbefaldes statskontoret genom nådig

remiss att äfven yttra sig i frågan. I sitt den 19 september 1899 afgifna

underdåniga utlåtande anför statskontoret, att statskontoret, som

funnit den föreslagna förhöjningen af nu utgående understödsbelopp vara af

behof och förändrade aflöningsförhållanden påkallad, ansåge sig så mycket

hellre böra tillstyrka bifall till det af förbemälda direktion framstälda

förslag, som statsverket redan haft och ännu under en följd af år komme

att hafva till sin disposition utan ränta de af vederbörande kommuner

erlagda afgifterna, i den mån desamma icke erfordrades för anstaltens

utgifter; uppgående dessa medel för närvarande till ett belopp af omkring

385,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1.900. 1 Samt. 7 Afd. 22 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Då jag för min del till fullo instämmer uti hvad som anförts till

stöd för den ifrågasatta förhöjningen af de understödsbelopp, hvilka

finnas bestämda i omförmälda nådiga reglemente för småskolelärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, hemställer jag i underdånighet, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva sådan förhöjning

af de understödsbelopp, hvilka efter utgången af år 1900 beviljas

från nämnda anstalt,

att beloppet af helt understöd utgör 200 kronor för år;

att det årliga understödsbelopp, hvilket tillkommer lärare eller

lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880, uppnått

en lefnadsålder af minst 55 år samt tjenstgjort minst 20 år och för hvilken

summan af lefnads- och tjenstår uppgår till minst 80, utgör 130 kronor;

att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör

anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel

eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig

att sköta sin tjenst, äro, efter uppnådda 25 tjenstår, lärare, som fylt 50 år,

och lärarinna, som fylt 45 år, berättigade att, då han eller hon om

understöd gör ansökning, efter afgång från tjensten bekomma afkortadt

årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som

fylt 45 år ...............

.... 90

kronor

»

» 46 » ................

.... 100

»

»

» 47 » ................

.... 105

»

»

» 48 » ................

... 115

»

»

» 49 » ................

... 120

»

b) lärare

eller lärarinna,

som

fylt 50 år ................

.... 130

kronor

»

» 51 » ................

.... 145

»

> 52 » ................

.... 155

»

»

» 53 » ................

.... 170

>

»

» 54 » ...............

.... 185

» ;

att det afkortade årliga understöd, hvilket tillkommer lärare eller

lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880 samt, efter

uppnådd lefnadsålder af minst 55 år och tjenstgöringstid af minst 20

år, af förut nämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin

tjenst, utgör, om summan af lefnads- och tjenstår uppgår till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

11

75 år

76 »

77 » .

78 »,

79 ».

90

100

105

115

120

kronor

»

samt att det årliga understöd, till hvilket den lärare eller lärarinna

är berättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt

understöd bestämda antalet lefnads- och tjenstår, men, sedan han eller

hon tjenstgjort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt

att vidare sköta sin tjenst, utgör 90 kronor.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t, Konungen i nåder lemna

bifall; och skulle proposition i ämnet af den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Carl Edv. Sterky.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1900:10 Utlåtande angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. a17 i texten