Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tillägg till värnpligtslagen den 5 juni 1885, beträffande vapenöfning under år 1900 för utrönande af härens krig sberedskap

1900-01-26 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1900:34, Med förslag till lag om tillägg till värnpligtslagen den 5 juni 1885, beträffande vapenöfning under år 1900 för utrönande af härens krig sberedskap

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

1

N:o 34.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag

till lag om tillägg till värnpligtslagen den 5 juni 1885,

beträffande vapenöfning under år 1900 för utrönande

af härens krig sberedskap; gifven Stockholms slott den 26

januari 1900.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att antaga en så lydande:

Lag

om tillägg till värnpligtslagen den 5 juni 1885, beträffande vapenöfning

under är 1900 för utrönande af härens krigsberedskap.

Härigenom förordnas, att oberoende af den tjenstgöring för utbildning,

som åligger värnpligtig enligt § 27 värnpligtslagen, värnpligtig,

som år 1900 tillhör beväringens första uppbåd vid de delar af

hären, Konungen bestämmer, skall vara pligtig att under sagda år för

vapenöfning, som afser utrönande af härens krigsberedskap, tjenstgöra

under högst femton dagar, in- och utryckningstid till sådan öfning

oberäknad; skolande i fråga om denna öfning för öfrigt gälla hvad i

värnpligtslagen finnes stadgadt angående värnpligtigs tjenstgöring under

fredstid samt påföljd för uteblifvande från sådan tjenstgöring; och eger

Konungen rörande befrielse från omförmälda öfning meddela de föreskrifter,

som för rikets tjenst och det allmännas behof eller med hänsyn

till särskilda förhållanden, såsom värnpligtigs vistelse utom riket

Bih. till Bibel. Prot. 1900. 1 Sami. 1 A/d. 23 Käft. (N:o 34, 35.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

eller på större afstånd från vederbörande truppförbands mobiliseringsort,

kunna finnas påkallade.

Öfriga för denna lags tillämpning erforderliga närmare bestämmelser

meddelas jemväl af Konungen.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse väl bevågen.

OSCAR.

Jesper Crusebjörn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

a

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott

den 26 januari 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikbead,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn och

Restadius.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet Crusebjörn, yttrade

härefter:

»I mitt anförande till statsrådsprotokollet den 13 innevarande

januari om äskande af anslag för utförande under detta år af försöksmobilisering

och dermed sammanhängande fälttjenstöfningar vid de

delar af hären, Eders Kongl. Maj:t bestämmer, framhöll jag, bland

annat, att, enär beväringens första uppbåd eller delar deraf icke kunde

på grund af gällande lagstiftning inkallas till sådan tjenstgöring, som

vore i fråga, särskilda lagbestämmelser för ändamålet erfordrades.

Enligt gällande värnpligtslag kan nemligen inkallande af beväringens

första uppbåd eller större eller mindre delar deraf icke ega rum

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

annat än dels till öfning enligt §27 värnpligtslagen och dels, enligt

§ 28 samma lag, »då rikets försvar det kräfver». Denna sistnämnda

bestämmelse afser tydligen förhållanden, som påkalla verklig mobilisering;

och skall en mobilisering med det ändamål, för hvilket jag

i mitt förut angifna yttrande till statsrådsprotokollet redogjort, kunna

företagas, måste alltså en lag stiftas, enligt hvilken det blir möjligt att

till tjenstgöring inbeordra alla de beväringsmän, som enligt faststälda

mobiliseringsplaner beräknats skola ingå i de mobiliserande delarne af

armén, och således äfven sådana beväringsmän af första uppbådet, hvilka

redan fullgjort sin fredstjenstgöring.

Vid tvenne föregående riksdagar, nemligen åren 1897 och 1899,

hafva af Eders Kongl. Maj:t förslag framstälts rörande anordnande af

försöksmobilisering. Det förslag till lag, som uti ifrågavarande ämne

förelädes förstnämnda års Riksdag innehöll, bland annat, att hvad i §

31 värnpligtslagen stadgades rörande åtlydnad af påbud, hvarigenom

värnpligtig inkallades till tjenstgöring vid utbrott af eller fara för krig,

skulle ega tillämpning jemväl med afseende på inkallelse till den då

föreslagna vapenöfningen. Enär emellertid dessa ordalag hade visat

sig lemna rum för den missuppfattning, att dermed afsetts, att de från

vapenöfningen uteblifne skulle straffas med straffarbete enligt §§ 60

och 61 strafflagen för krigsmagten, blef, för att undanrödja möjligheten

af en dylik uppfattning, i det lagförslag, som förelädes 1899 års Riksdag,

hänvisningen till § 31 värnpligtslagen utesluten och i stället en

bestämmelse intagen derom, att värnpligtig, som blifvit i vederbörlig

ordning inkallad till vapenöfningen, men utan laga förfall uraktlåtit att

inställa sig till densamma, skulle straffas såsom för olofligt undanhållande

enligt § 68 strafflagen för krigsmagten. Det utskott inom Riksdagen,

som hade att afgifva yttrande öfver detta Eders Kongl. Maj:ts

förslag, ansåg sig böra ifrågasätta, huruvida icke högsta domstolens utlåtande

bort inhemtas öfver sistberörda bestämmelse, hvarför utskottet,

som dessutom fann den ifrågasatta straffbestämmelsen väl sträng, härutinnan

ansåg sig hafva skäl att ställa sig tveksamt emot det framlagda

förslaget, hvartill utskottet på i öfrigt anförda skäl afstyrkte bifall. I

den vid nämnda betänkande fogade reservationen framhölls åter, att, —

med hänsyn såväl till laglydigheten hos vårt folk som ock dertill, att

sådan mobiliseringsöfning förut icke egt rum, och att således erfarenheten

ej kunnat gifva vid handen nödvändigheten af strängare straff —, syntes

det som om uteblifvande utan laga förfall ej behöfde beläggas med

annan påföljd än böter. Stadgandet i § 41 mom. 3 värnpligtslagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

vore alltså här tillfyllest, hvadan den del af förslaget, som innehöll berörda

straffbestämmelse och som föranledt utskottet till nämnda tvekan,

borde kunna uteslutas. Riksdagens kamrar stannade emellertid vid

frågans behandling i skiljaktiga beslut, hvadan framställningen om försöksmobilisering

äfven då förföll.

Med hänsyn till hvad under sistlidet års Riksdag vid behandlingen

af förslaget till lag uti ifrågavarande ämne förekommit, och då ofvan

angifna skäl för den mening, att bötesstraff vore tillfyllest för åsidosättande

af denna lags föreskrifter, synas mig antagliga, helst den uteblifne

derjemte är underkastad hemtningsäfventyr och skyldig att ersätta

all med hemtningen förenad kostnad, anser jag mig böra föreslå

att för uteblifvande från mobiliseringsöfning må få gälla samma straff,

som i värnpligtslagen finnes stadgadt för försummad inställelse vid

annan tjenstgöring under fred eller böter.

I sitt underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet den 27 januari

1899 anförde statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet jemväl,

att han till fullo insåg, huru ingripande i de enskildes borgerliga

förhållanden den af honom föreslagna lagen i sin tillämpning komme

att blifva, och att han till följd deraf ansåg sig böra föreslå en utväg,

hvarigenom i vissa fall, t. ex. vid värnpligtiges vistelse utomlands eller

å aflägsen ort, Konungen måtte kunna meddela befrielse från inställelse

till tjenstgöringen; och afsåge det i lagförslaget införda stadgandet

att »tjenstgöringen skulle ega rum enligt de närmare bestämmelser

Konungen meddelade» jemväl rätten att från all inställelse fritaga värnpligtige,

som skulle hafva synnerligt men af en inkallelse till deltagande

i försöksmobiliseringen. I denna åsigt, såvidt angår behofvet

af föreskrifter rörande vissa värnpligtiges frikallelse från tjenstgöring,

instämmer jag i allo, men anser jag, att ett uttryckligt stadgande härom

bör i lagen inflyta. Derjemte torde böra bestämmas, att Konungen, i

likhet med hvad i § 8 värnpligtslagen rörande krigstid finnes stadgadt,

eger meddela de föreskrifter om inskrifne värnpligtiges befrielse från

tjenstgöring, som för rikets tjenst och det allmännas behof finnas vara

påkallade. I lagen torde vidare böra intagas samma bestämmelse, som

i värnpligtslagen § 50, nemligen att de för lagens tillämpning i öfrigt

erforderliga närmare föreskrifter meddelas af Konungen.

Med framhållande slutligen af lämpligheten deraf att i lagens

rubrik tydligt angifves, att densamma är att anse endast såsom ett

för innevarande år gällande tillägg i värnpligtslagen, får jag, under

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 34.

åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, i underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att antaga en så

lydande

Lag

om tillägg till värnpligtslageh den 5 juni 1885, beträffande vapenöfning

under år 1900 för utrönande af härens krigsberedskap.

Härigenom förordnas, att oberoende af den tjenstgöring för utbildning,

som åligger värnpligtig enligt § 27 värnpligtslagen, värnpligtig,

som år 1900 tillhör beväringens första uppbåd vid de delar af bären,

Konungen bestämmer, skall vara pligtig att under sagda år för vapenöfning,

som afser utrönande af härens krigsberedskap, tjenstgöra under

högst femton dagar, in- och utryckningstid till sådan öfning oberäknad;

skolande i fråga om denna öfning för öfrigt gälla hvad i värnpligtslagen

finnes stadgadt angående värnpligtigs tjenstgöring under

fredstid samt påföljd för uteblifvande från sådan tjenstgöring; och eger

Konungen rörande befrielse från omförmälda öfning meddela de föreskrifter,

som för rikets tjenst och det allmännas behof eller med hänsyn

till särskilda förhållanden, såsom värnpligtigs vistelse utom riket eller

på större afstånd från vederbörande truppförbands mobiliseringsort,

kunna finnas påkallade.

Öfriga för denna lags tillämpning erforderliga närmare bestämmelser

meddelas jemväl af Konungen.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, täcktes Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkan

af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla;

och skulle proposition af den lydelse bilagan A till

detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

F. Lag er felt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1900:71 Riksdagens Skrifvelse N:o 71 s. 1 i texten
  2. SLU 1900:3 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3 s. 1 i texten