Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt arbetaren vid myntverket A. Andersson

1900-02-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1900:36, Angående understöd åt arbetaren vid myntverket A. Andersson

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 36.

1

N:o 36.

Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående understöd

åt arbetaren vid myntverket A. Andersson; gifven

Stockholms slott den 2 februari 1,900.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kongl. Magt härmed föreslå Riksdagen

att medgifva,

att arbetaren August Andersson må från och med månaden näst

efter den, i hvilken han erhåller entledigande från sin befattning vid

myntverket, under sin återstående lifstid af myntverkets medel åtnjuta

ett årligt understöd till belopp af 600 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

Bih. till Riksd. Prof. 1900. 1 Samt. 1 Afd. 24 Häft

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

U tdrag af protokollet öfver Jinansärenden, häll et inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 februari

1900.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

Anneestedt,

herr von Ivrusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Restadius.

Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister anförde härefter

:

I en till Eders Kongl. Maj:t stäld underdånig skrift af den 7 juli 1898

anhöll arbetaren August Andersson, att, enär han, som sedan september

månad år 1872 haft anställning vid myntverket och sedan dess oafbrutet

arbetat derstädes, under tiden ådragit sig sjukdom, som så minskat hans

arbetsförmåga, att det när som helst kunde väntas, att han ej vidare blefve

i verkets tjenst användbar, samt Andersson, som hade stor familj att

försörja, ej kunnat af sin aflöning bespara något för framtiden, Andersson

måtte varda hugnad med någon pension eller årligt understöd för sina

återstående lefnadsdagar; och var vid ansökningen fogadt ej mindre

frejdbetyg, utvisande att Andersson var född den 28 januari 1841 och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 36

åtnjöt medborgerligt förtroende, än äfven ett den 11 juni 1898 utfärdadt

läkarebetjg, af innehåll att Andersson, som led af kronisk magkatarr,

då var mindre arbetsför.

öfver berörda ansökning afgaf myntdirektören infordradt underdånigt

utlåtande af den 30 september 1898, deri myntdirektören vitsordade

riktigheten af sökandens förenämnda uppgifter, hvarjemte myntdirektören

vidare anförde, att, med hänsyn dertill att sökandens helsa

under en längre tid af sistnämnda år varit ganska dålig och sökanden

befunnits lida äfven af de minst ansträngande göromål, som förekomme

vid myntverket, det utan tvifvel vore i hög grad önskligt för sökanden

att kunna lemna sin tjenst och komma i åtnjutande af något årligt

understöd; att, då det numera inom den enskilda industrien vore ganska

vanligt, att arbetare, som gjort sig deraf förtjente, erkölle pension, när

de till följd af förminskade arbetskrafter icke längre kunde försörja sig,

det syntes nödvändigt, att vid en statens verkstad och i synnerhet en

sådan som myntverkets, der det vore af största vigt att städse hafva

pålitliga och redbara arbetare, arbetarne bereddes enahanda förmån;

att någon särskild pensionskassa för myntverkets arbetare ej funnes

och icke heller lätteligen kunde bildas, enär de derstädes fast anstälde

arbetarne vore alltför få, för att deras årliga bidrag skulle kunna uppgå

till något betydande belopp, samt det ej vore lämpligt, att pensionsafgifter

affordrades samtliga arbetare, som vunne anställning vid verket,

enär man derigenom skulle likasom gifva hvar och en af dem ett löfte

om anställning på lifstid, ett löfte, som ej kunde infrias, emedan göromålens

omfång vid myntverket vore så vexlande, att arbetarnes antal

vissa år måste betydligt ökas och andra år inskränkas till det minsta

möjliga; att sökanden visserligen endast uppnått en ålder af 57 år och

arbetat vid myntverket i 26 år, men i allmänhet icke vore mer arbetsför

än andra arbetare, som vore 10 år äldre; att det fördenskull vore

synnerligen önskligt, att sökanden finge komma i åtnjutande af så stort

årligt understöd för sin återstående lifstid, att han kunde helt och hållet

lemna sin befattning; att sökandens aflöning under de tio sistförflutna

åren i medeltal utgjort 1,242 kronor och för år 1897 uppgått till 1,450

kronor; samt att myntdirektören på grund af hvad sålunda anförts

hemstälde, att sökanden måtte beredas en årlig pension af 600 kronor.

Statskontoret, hvars yttrande i frågan genom nådig remiss jemväl

infordrades, anförde i underdånigt utlåtande af den 21 november 1898,

att, enär staten icke syntes hvarken kunna eller böra undandraga sig

den arbetsgifvare i allmänhet tillkommande pligten att i sin mån, så

vidt möjligt, sörja för en i tjensten åldrad, sjuklig tjenares återstående

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition No 36.

dagar — helst der af denne, såsom här syntes vara förhållandet, vidarbetets

utförande krafts särskild pålitlighet och redbarhet — statskontoret

funne den underdåniga ansökningen vara förtjent af nådigt

afseende; och då statskontoret icke hade något att erinra mot det

pensionsbelopp, myntdirektören för sökanden förordat, biträdde embetsverket

myntdirektörens i ämnet gjorda hemställan.

Vid ärendets föredragning den 22 december 1898 fann Eders

Kongl. Maj:t ansökningen icke till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd

föranleda.

I en till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift af den 16 augusti 1899 har

nu sökanden i underdånighet förnyat sin anhållan, a,tt Eders Kongl.

Maj:t måtte, med afseende å sökandens långvariga tjenstetid, hugna

honom för hans återstående dagar med någon pension eller årligt understöd;

varande vid denna ansökning fogade dels ett frejdbetyg, af

samma innehåll som det förut af sökanden företedda, dels ock två den

22 och den 24 nästförutgångna juni utfärdade läkarebetyg, af innehåll,

det förra att sökanden, som lede af kronisk magkatarr, på grund deraf

vore mindre arbetsför, och det senare att sökanden, som lede af neurastheni,

kronisk magkatarr och scorbut, för närvarande ej vore arbetsför.

Äfven öfver den nu föreliggande underdåniga ansökningen hafva

myntdirektören och statskontoret afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden,

myntdirektören den 28 november 1899 och statskontoret den

1 december samma år.

Myntdirektören har vid sitt utlåtande fogat ett af läkaren för

myntverkets arbetarepersonal, distriktsläkaren Carl Borg, den 23 november

1899 meddeladt intyg, att sökanden, som sedan 12 å 13 år lidit af

neurastheni, anämi och kronisk magkatarr, för närvarande och enligt

läkarens åsigt för all framtid vore oförmögen till något arbete, hvarigenom

han kunde vara till gagn för det verk, der han hade anställning,

eller att kunna försörja sig sjelf; och har myntdirektören för

egen del anfört, att i anledning af sökandens först gjorda ansökning

myntdirektören i sitt då afgifna underdåniga yttrande hufvudsakligen

på eget omdöme om sökandens helsotillstånd grundat sitt uttalande om

önskvärdheten af att denne snart skulle kunna helt och hållet lemna

sin tjenst och komma i åtnjutande af något årligt understöd, att sökandens

helsotillstånd nu försämrats, så att, ehuru sökanden efter åtnjuten

ledighet under 2 } månader vid återinträde i sin befattning vid myntverket

sistlidne augusti månad kunnat deltaga i vissa lättare arbeten,

hans krafter likväl nu åter vore betydligt nedsatta, samt att, då af

förenämnda af distriktsläkaren Borg afgifna intyg syntes framgå, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 36.

sökanden numera, enligt läkarens åsigt, vore obotligt sjuk och för all

framtid oförmögen att förrätta sådant arbete, att lian derigenom kunde

vara till gagn för myntverket eller försörja sig sjelf, myntdirektören

vid sådant förhållande och under åberopande af sitt förra utlåtande i

frågan hemstälde, det täcktes Eders Kongl. Maj:t taga i nådigt öfvervägande,

huruvida icke på grund af ofvanberörda omständigheter tillräckliga

skäl nu förelåge att aflåta nådig proposition till Riksdagen

angående beviljande af en pension till sökanden af 600 kronor om året.

Statskontoret bär, med åberopande af det utlåtande, embetsverket

den 21 november 1898 afgifvit i denna fråga, och med särskild! fästadt

afseende å innehållet af distriktsläkaren Borgs nyssomförmälda intyg

angående sökandens sjuklighet och framtida oförmåga att sig med eget

arbete försörja, i underdånighet biträdt den af myntdirektören gjorda

hemställan.

Då på grund af förenämnda af distriktsläkaren Borg den 23 november

1899 meddelade intyg numera antagas får, att sökanden af sjukdom

är urståndsatt att längre bestrida sin befattning vid myntverket

eller att genom annat arbete försörja sig och sin familj, hemställer jag

i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition

föreslå Riksdagen medgifva, att sökanden må från och med månaden

näst efter den, i hvilken han erhåller entledigande från sin befattning

vid myntverket, under sin återstående lifstid af myntverkets medel

åtnjuta ett årligt understöd till belopp af 600 kronor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och

skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den

lydelse bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Sven Kölder.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1900:33 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående understöd åt arbetaren vid myntverket A. Andersson. s. 6 i texten