Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående minderårigas och qvinnors användande till arbete i industrielt yrke

1900-03-02 · 50 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1900:57, Med förslag till förordning angående minderårigas och qvinnors användande till arbete i industrielt yrke

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

1

N:o 57.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med

förslag till förordning angående minderårigas och qvinnors

användande till arbete i industrielt yrke; gifven Stockholms

slott den 2 Mars 1900.

Med öfverlemnande af det i ämnet i Statsrådet förda protokoll, vill

Kongl. Maj:t härmed i nåder inhemta Riksdagens yttrande öfver närlagda

förslag till förordning angående minderårigas och qvinnors användande

till arbete i industrielt yrke; viljande Kongl. Maj:t, efter

emottagandet af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af

samma förslag och om författnings utfärdande i ämnet i nåder förordna.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAK.

E. von Krusenstjerna.

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Åfd. 31 Haft. (N:o 57.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 2

mars 1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen och

Crusebjörn.

1881 års

förordning.

Statsrådet herr von Krusenstjerna yttrade:

Sedan med föranledande af Riksdagens skrifvelse den 19 maj 1875

Eders Kongl. Maj:t den 30 juli samma år uppdragit åt vissa personer

att utarbeta förslag till författning i fråga om barns och yngre personers

antagande och användande i fabriks- och handtverksarbete samt

om tillsyn från statens sida öfver de deri meddelade föreskrifters efterlefnad,

samt de utsedde komiterade den 19 april 1877 inkommit med

underdånigt förslag till författning i ämnet, täcktes Eders Kongl. Maj:t

den 18 november 1881 utfärda den ännu gällande nådiga förordningen

angående minderårigas användande i arbete vid fabrik, handtverk eller

annan handtering. Förordningen afser att bereda skydd i arbetet åt

minderårig i åldern från fylda tolf år till fylda aderton år. På samma

gång förordningen förbjuder användande i der afsedt arbete af minder
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kong],. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

årig under tolf år, lemnar den föreskrift, bland annat, dels i fråga om

det antal timmar af dygnet minderårig må i arbetet användas och dels

under hvilken del af dygnet dessa arbetstimmar skola infalla. I afseende

härå äro de minderåriga fördelade i två kategorier: barn och

yngre personer, mellan hvilka åldersgränsen är bestämd till fylda fjorton

år. Maximum af tid, hvarunder minderårig får sysselsättas i fabriksarbete,

är för de förra sex timmar och för de senare tio timmar af

dygnet, hvaremot förordningen beträffande arbete i handtverk eller

handtering, som icke är att anse såsom fabrik, icke lemnar någon föreskrift

om arbetstidens längd, utan gäller i afseende härå det allmänna

stadgandet i 17 § 2 mom. af förordningen angående utvidgad näringsfrihet

den 18 juni 1864, att näringsidkare skall vid sina arbetares behandling

och sysselsättning fästa behörigt afseende å deras helsa och

arbetsförmåga. Vidkommande den tid af dygnet, hvarunder minderårig

får användas i arbete i fabrik, handtverk eller annan handtering, föreskrifver

1881 års förordning, att denna tid skall infalla mellan klockan

6 förmiddagen och klockan 8 eftermiddagen.

Uti det underdåniga förslaget hade komiterade föreslagit inrättande

af en särskild fabriksinspektion, som skulle öfvervaka efterlefnaden af

författningens föreskrifter. Någon sådan institution kom dock icke då

till stånd, utan blef uti förordningen kontrollen öfverlemnad åt vederbörande

helsovårds- eller kommunalnämnd.

Den sålunda tillkomna förordningen skulle lända till efterrättelse

från och med den 1 januari 1882, men med anledning af framställningar

dels från öfverståthållareembetet och dels från Norrköpings

fabriks- och arbetareföreningar blef, enligt nådiga kungörelsen den 30

december 1881, tiden för förordningens ikraftträdande framflyttad till

den 1 juni 1882. Redan dessförinnan hade dock från åtskilliga bruksegare

gjorts framställning om vissa eftergifter i förordningens stadganden

beträffande arbete i grufvor samt vid verk och inrättningar,

hvilka afse tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster. I

anledning af denna framställning förordnades genom nådigt bref den

19 maj 1882 att med tillämpning af förordningen skulle, hvad anginge

grufvor, masugnar eller hyttor, stångjernsbruk, manufakturverk och alla

andra inrättningar, som afsåge tillgodogörande eller förädling af mineralrikets

alster, anstå till den 1 november 1882. Sedan genom nådigt

bref den 20 oktober 1882 tiden för förordningens tillämpning å nyssnämnda

verk och inrättningar ytterligare framflyttats till den 1 november

1883, blefvo genom nådiga kungörelsen den 22 juni 1883 i afseende

å minderårigas användande till arbete vid grufvor, äfvensom vid mas
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Petitioner om

omarbetande

af 1881 ars

förordning.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

ugnar eller hyttor, stångjernsbruk, manufakturverk och alla andra inrättningar,

som afsåge tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster

och icke vore att anse såsom handtverkerier, särskilda bestämmelser

meddelade, enligt hvilka arbetstiden för yngre person af mankön utsträcktes

till i medeltal högst tolf timmar af dygnet och jemväl till

annan tid än mellan klockan 6 förmiddagen och klockan 8 eftermiddagen,

dock under vilkor att arbetet vore indeladt å skift på visst i

kungörelsen närmare angifvet sätt. Vidare har, i anledning af särskilda

ansökningar om förklarande att förordningen icke skulle anses omfatta

sågverksrörelse och brädgårdsrörelse, genom nådigt bref den 13 april

1883 förklarats att, enär förordningen icke egde tillämpning på sågverksrörelsen

eller brädgårdsrörelsen, samma framställningar icke föranledde

vidare yttrande.

Den 1 november 1883 inkom till civildepartementet en af mer än

1,700 personer, till stor del näringsidkare, från mer än åttio olika

platser inom landet, undertecknad skrift, deruti framställning gjordes

om omarbetande af 1881 års förordning. Den hufvudsakliga anmärkning,

som uti denna skrift framstäldes mot förordningen, gälde arbetstidens

längd för minderårig, som uppnått femton år. I detta afseende

yttrades, att stadgandet att yngre person finge i fabriksarbete

användas högst tio timmar af dygnet hade, synnerligast för den textila

industrien, medfört stora olägenheter. Då nemligen för äldre arbetare

arbetstiden räckte från klockan sex på morgonen till klockan åtta på

aftonen med 2 eller 2 Va timmars rast, men den yngre personalen skulle

redan klockan sex på aftonen aflägsna sig, ehuru just flertalet af denna

sysselsattes med sådana förarbeten, på hvilkas oafbrutna fortgång de

äldres verksamhet nödvändigt vore beroende, vore uppenbart att äfven

dessa senare tvingades sluta sitt arbete två timmar tidigare och derigenom

gå miste om en icke obetydlig del af sin dagaflöning. När

derjemte toges i betraktande, att arbetsgifvaren på detta sätt hotades

med en ända till tjugu procent uppgående minskning uti årets arbetsproduktion,

hade han endast att välja emellan utvägen att ej vidare

anställa minderåriga eller ock att betydligt utvidga sina fabrikslokaler

och öka de kostbara maskinernas antal, så framt han skulle kunna

åstadkomma samma produktion som förut beräknats. Det vore knappast

tvifvel underkastadt, att den förra utvägen skulle af de fleste

arbetsgifvare föredragas, helst både lokala och finansiela svårigheter

skulle lägga hinder i vägen för anlitande af den senare. Visserligen

drabbades arbetsgifvaren genom användande af allenast äldre arbetare

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 57.

af betydligt stegrade produktionskostnader, men tyngst återfölle dock

på den stora skaran af hittills använda minderåriga alla följderna af

den sålunda framtvingade reorganisationen. Utom den gifna förlusten

af förr åtnjuten jemn arbetsförtjenst för de unga, hvarigenom i mången

arbetarefamilj med flere vuxna barn nöd och bekymmer måste blifva

påföljden, vore lätt att förutse, att sysslolösheten just vid åldern mellan

femton och aderton år skulle inom kort röja sina i moraliskt hänseende

förderfbringande verkningar. Med anledning af hvad sålunda anförts

hemstälde petitionärerna, bland annat, om sådan ändring i gällande

föreskrifter att, jemte det maximiarbetstiden för minderårig under femton

år bestämdes till sex timmar af dygnet, minderårig, som uppnått denna

ålder, skulle få användas i arbete högst tolf timmar af dygnet.

Ungefär samtidigt med nyssnämnda skrifvelse, eller i början af

november 1883, inkom till civildepartementet en petition från arbetarne

vid Korndals aktiebolags fabriker i Mölndal, deruti, under framhållande

af de olägenheter tillämpningen af förordningens föreskrifter rörande

maximiarbetstid för minderåriga medförde såväl ur ekonomisk synpunkt

för arbetare med stora familjer som ock för de minderåriga

sjelfva med hänsyn till framtida arbetsskicklighet, anhållits om en revision

af förordningen i syfte att maximitiden för minderårigas användande

i arbete måtte utsträckas.

Med anledning af dessa båda framställningar anmodades uti skrifvelse

den 28 november 1883 öfverståthållareembetet och Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län att meddela civildepartementet

kännedom om de iakttagelser rörande verkningarna af ifrågavarande

lagstiftning, hvilka dessa myndigheter varit i tillfälle att inhemta,

äfvensom huruvida en på sådana iakttagelser grundad erfarenhet

kunde anses vunnen af beskaffenhet att, utan eftersättande af eller men

för det med förordningen afsedda ändamål, kunna eller böra i något

hänseende föranleda till modifikation af stadganden, som gälde beträffande

minderårigas användande uti förenämnda slag af arbete.

Sedan sådana yttranden inkommit, anbefaldes den 7 april 1885

kommerskollegium att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande.

Uti sitt med anledning häraf den 22 oktober 1886 afgifna utlåtande

yttrar kommerskollegium, bland annat, att då, såsom af de inkomna

yttrandena framginge, mot hvarandra väsentligen stridande meningar i

ämnet sig yppat, det för åstadkommande af en, så vidt möjligt, tillfredsställande

lösning af ifrågavarande angelägenhet måste förutsättas

tillvägabringandet af en fullständig utredning af de förhållanden, som

kunde inverka på bedömandet af de mer eller mindre ingripande för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Berlinorkonferensen

1890.

6 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 57.

ändringar i den nu gällande lagstiftningen, hvilka kunde finnas behöfliga

att vidtaga.

Vid ärendets föredragning den 31 januari 1891 behagade Eders

Kongl. Maj:t med anledning dels af berörda framställningar om vissa

ändringar i förordningen angående minderårigas användande i arbete

vid fabrik, handtverk eller annan handtering dels ock af de frågor

om reglerande af arbete i industriella företag och grufvor, som afhandlats

vid den i Berlin år 1890 hållna internationella konferens, i

hvilken särskildt af Eders Kongl. Maj:t utsedt ombud för Sverige deltagit,

förordna att en komité skulle tillsättas med uppdrag att, efter

utredning af verkningarna af nämnda förordning samt efter öfvervägande

i hvad mån de vid omförmälta konferens antagna grundsatser

borde i Sverige tillämpas, till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt

förslag till den nya eller förändrade lagstiftning i ämnet, som

kunde finnas, jemväl med hänsyn, till den dåmera här i riket införda

fabriksinspektionen, vara af förhållandena påkallad.

Innan jag går att redogöra för det förslag till förändrad lagstiftning

i förevarande ämne, som af den sålunda beslutade komitén, hvars

ledamöter den 13 derpå följande mars blefvo af Eders Kongl. Maj:t

utsedde, framlagts, anhåller jag att i korthet få redogöra för det hufvudsakliga

af de principuttalanden, hvarom ombuden vid berörda internationella

arbetareskyddskonferens förenat sig, i hvad dessa uttalanden

beröra förevarande fråga och ega tillämpning på svenska förhållanden.

Konferensen, som på sitt program upptagit, bland andra frågor, reglerandet

af minderårigas och qvinnors arbete vid grufvor och i industriella

inrättningar, har uti sitt slutprotokoll uttalat önskvärdheten af att, bland

andra, följande principer iakttoges vid de särskilda staternas lagstiftningsarbeten

på hithörande område, nemligen

att arbete under jord i grufvor förbjödes ej mindre för minderårig

af mankön under fjorton år än äfven för personer af qvinkön,

att barn af båda könen under en viss ålder uteslötes från arbete i

industriel yrke,

att denna åldersgräns bestämdes till tolf år,

att föreskrifvet elementärt kunskapsmått dessförinnan inhemtats,

att minderårig under sexton år äfvensom qvinnor icke skulle användas

i industrielt arbete nattetid,

att arbetstiderna borde bestämmas för barn under fjorton år till

högst sex timmar med åtminstone en half timmes afbrott och för minderårig

från fjorton till sexton år till högst tio timmar dagligen med afbrott

under sammanlagdt minst en och en half timme,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

att likväl i fråga om den senare kategorien af minderåriga undantag

för vissa industrigrenar finge göras,

att äfven ynglingar i åldern mellan sexton och aderton år borde

beredas skydd beträffande, bland annat, maximalarbetsdag och nattarbete,

att arbetstiden för qvinnor öfver sexton år icke skulle öfverstiga

elfva timmar om dagen, hvilken arbetstid borde afbrytas af raster om

sammanlagdt minst en och en half timme, med undantag dock i båda

dessa hänseenden för vissa industrigrenar, samt

att qvinna först fyra veckor efter förlossning finge återinträda i

arbete.

Den af Eders Kongl. Maj:t tillsatta komitén afgaf den 11 mars 1891 års komi1892

sitt af författningsförslag jemte motiv åtföljande betänkande. I th förslao~

sjelfva verket är här fråga om två skilda författningsförslag, det ena

afgifvet af komiténs ordförande och två dess ledamöter och det andra

i form af reservation utaf komiténs öfrige tre ledamöter. De två förslagen

öfverensstämma i hufvudsak i fråga om såväl författningens

giltighetsområde beträffande både de näringar och de personer, bvilka

författningen skulle komma att afse, som ock de föreskrifter, som afse

åldersgränsen för minderårighet, vilkoren för minderårigs användande i

industrielt arbete samt kontrollen. Deremot skilja sig förslagen, förutom

beträffande den formella affattningen, väsentligen i fråga om den

tid, hvarunder minderårigs arbetskraft må tagas i anspråk.

Vid eu jemförelse mellan 1881 års förordning, å ena, och komiténs

författningsförslag, å andra sidan, faller genast i ögonen, att

området för lagstiftningens giltighet uti det senare blifvit utsträckt att

omfatta sågverks- och brädgårdsrörelse samt handel, hvilka näringar af

1881 års förordning icke beröras. I detta afseende, eller i fråga om

hvilka näringar, som komma under bestämmelserna i 1881 års förordning,

är denna icke fullt tydlig. Att allt, som kan komma under benämningen

fabriks- eller handtverksrörelse hör dit, är bestämdt utsagdt,

men derjemte skall ock, enligt förordningen, dit höra »annan handtering»;

och hvad med detta något obestämda uttryck afses är ej fullt klart.

Komitén bar sökt afhjelpa denna otydlighet genom att närmare specificera

de näringar, som förslaget afser. Rörande berörda, i författningsförslagen

tillagda näringar yttrar komitén att, vidkommande sågverksoch

brädgårdsrörelsen, ett, enligt hvad statistiken utvisade, betydande

antal minderåriga sysselsattes i denna rörelse och att klagomål öfver

försummelser i sådana barns skolgång talrikt förekommit, samt att,

hvad handeln beträffade, man icke torde kunna låta det förblifva allenast

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

vid nuvarande föreskrifter, som inskränkte sig till att förbjuda anställande

af barn i handelsrörelse före fylda tolf år.

Vidare har uti författningsförslagen skyddslagstiftningen utsträckts

att omfatta jemväl qvinnors arbete, äfven der dessa icke äro att hänföra

till minderåriga. I detta afseende hänvisar komitén till den af

1875 års komiterade för behandling af frågan om minderårigas användande

i arbete uttalade mening, att skyddet för qvinnor skulle kunna,

utan väsentlig olägenhet för industrien men till mycken fromma för

familjelifvet och det uppväxande slägtet, utsträckas öfver den gräns,

hvarvid sist nämnda komiterade på grund af sitt uppdrag måst stanna.

Men, yttra 1891 års komiterade vidare, en allmän begränsning af arbetstiden

för fullvuxna qvinliga arbetare har komitén dock lika litet som i

fråga om män ansett behöflig, så mycket mindre som, enligt hvad den

af komitén föranstaltade statistiska undersökningen gåfve vid handen,

qvinliga arbetare här i landet icke i särdeles stor utsträckning användes

i industrielt arbete och några klagomål icke heller försports öfver

att särskilda missförhållanden dervid egt rum.

Uti komiténs författningsförslag, hvilket i denna del i någon mån

afviker från reservanternas, hafva derför bestämmelserna härutinnan inskränkts

till att omfatta förbud mot användande af qvinna under tjuguett

år till industrielt arbete nattetid och till arbete under jord i grufvor och

stenbrott äfvensom till bestämmande af viss tid efter öfverstånden barnsbörd

för återinträde i arbete.

Uti författningsförslagen, som bibehållit den åldersgräns för minderårighet,

eller aderton år, som för närvarande är gällande, föreskrifves

såsom vilkor för minderårigs användande i industrielt arbete, att den

minderårige fylt tretton år, inhemtat det för afgång från folkskolan

stadgade minsta kunskapsmått och ej i följd af sjuklighet eller kroppslig

svaghet kan af det ifrågavarande arbetet lida men. Från dessa

vilkor göres dock det väsentliga undantag, att jemväl den, som fylt tolf

år, skulle få i industrielt arbete användas, så vida den minderårige inhemtat

visst kunskapsmått, som angifves olika af komiténs majoritet

och reservanterna.

Med uttrycket »det för afgång från folkskolan stadgade minsta kunskapsmått»

torde afses detsamma, som reservanterna uttryckt med hänvisning

till § 48 i folkskolestadgan. I afseende å vilkor för minderårigs,

som fylt tretton år, antagande i arbete öfverensstämma sålunda

komiterades och reservanternas förslag, men beträffande det kunskapsmått,

som skulle fordras af minderårig under tretton år för dennes antagande

i arbete, föreligger den skiljaktighet att, under det komitéför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

slaget hos sådan minderårig fordrar det större kunskapsmått, som afgångsbetyg

från folkskolan förutsätter, åtnöja sig reservanterna jemväl

för dessa med det minimikunskapsmått, som afses i § 48 i folkskolestadgan.

Båda förslagen fordra derjemte för minderårigs under tretton

år anställande i industrielt arbete att med läkarebetyg styrkes, att den

minderårige utan fara för sin helsa kan i arbetet taga del. Sådan föregående

läkareundersökning är visserligen icke föreslagen beträffande

minderårig, som fylt tretton år, men båda förslagen innehålla föreskrift

om årligen återkommande läkareundersökning af hvarje i industrielt

arbete anstäld minderårig, hvilken läkareundersökning beträffande nyantagen

minderårig skulle ske inom sex månader efter inträdet i arbetet.

I nu gällande förordning angående minderårigas användande i

fabrik, handtverk eller annan handtering är föreskrifvet, att minderårig

under femton år, som användes i sådant arbete, skall begagna undervisningen

i folkskolan å de tider, skolrådet efter näringsidkarens hörande

bestämmer, eller njuta annan deremot svarande och af skolrådet godkänd

undervisning. Uti förslaget har härutinnan, under erinran derom

att enligt folkskolestadgan skolpligtigheten icke fortfore längre än till

och med det år den minderårige fyller fjorton år, gjorts den ändring,

att allenast minderårig, som icke erhållit afgångsbetyg från folkskolan,

skulle begagna undervisningen i densamma å de tider, skolrådet efter

näringsidkarens hörande bestämde, till och med det kalenderår under

hvilket den minderårige fyller fjorton år. Derjemte är föreskrift intagen

om skyldighet för arbetsgivare att bereda hos honom anstäld minderårig

nödig ledighet för begagnande af undervisning i folkskolan och.

för deltagande i konfirmationsundervisning. Reservanterna föreslå, att

den minderårige skulle två eftermiddagar i veckan eg a att lemna arbetet

så mycket tidigare som skolgången fordrade, men nämna intet om konfirmationsundervisning.

Kontrollen å efterlefnaden af författningens föreskrifter är, enligt

båda förslagen, öfverlemnad åt yrkesinspektörerna, hvar inom sitt distrikt,

hvarförutom viss kontrollerande skyldighet är ålagd helsovårdsnämnd

eller, der sådan ej finnes, kommunalnämnd genom af nämnden dertill

utsedd person. För att underlätta kontrollen föreslås, att en hvar i

industrielt arbete anstäld minderårig skulle vara försedd med så kallad

intygsbok, innehållande intyg om, bland annat, den minderåriges namn,

födelseår och födelsedag, föräldrars eller målsmans namn, inhemtadt

kunskapsmått samt läkarebesigtning. Denna intygsbok skulle af arbetsgifvaren

förvaras så länge den minderårige vore i hans arbete anstäld,

men skulle vid den minderåriges afgång ur arbetet öfverlemnas till

Bih. till Rilcsd. Prat. llJ00. 1 Sami. 1 Afd. ‘.il Haft. ‘2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 57.

denne. Vidare skulle näringsidkare, som i sitt arbete använde minderårig,

föra särskildt register enligt af Konungen faststäldt formulär.

Dessa intygsböcker och register skulle granskas af den person — af

reservanterna benämnd tillsyningsman — som, enligt hvad förut är nämndt,

skulle utses af helsovårds- eller kommunalnämnd. Öfver dessa granskningar

sktdle anteckningar föras och å vissa tider insändas till yrkesinspektören

i distriktet. Jemväl yrkesinspektörerna skulle hafva tillgångtill

intygsböckerna och registren.

I nu omförmälta delar äro komitéförslaget och reservanternas förslag

sålunda i hufvudsak lika. Jag öfvergår nu till redogörelse för de

båda förslagen i den del, eller i fråga om arbetstiden, deruti förslagen

väsentligen afvika från hvarandra.

Komitéförslaget föreskrifver, att uti arbete, som deri afses, må

minderårig under femton år användas högst sex timmar och minderårig,

som fylt femton år, högst elfva timmar af dygnet; dock tillätes elfva

timmars arbetsdygn för minderårig, som fylt fjorton år och erhållit afgångsbetyg

från folkskolan samt med läkarebetyg styrker sig kunna

utan men deltaga i arbetet, äfvensom beträffande minderårig under

femton år, som erhållit afgångsbetyg från folkskolan samt användes till

ärendens uträttande hufvudsakligen utomhus. Derjemte är arbetsgivare,

som sådant önskar, medgifvet att, efter derom hos vederbörande

yrkesinspektör gjord anmälan, sysselsätta minderåriga, för hvilka högsta

tillåtna arbetstiden för dygn utgör sex timmar, högst elfva timmar

hvarannan söckendag emot att de under mellanliggande dagar äro från

arbetet fria.

Uti förslaget förbjudes vidare att uti der afsedt arbete använda

minderårig före klockan fem på morgonen och efter klockan nio på

aftonen. Detta förbud gäller äfven i afseende å qvinna under tjuguett

år.

Rätt att medgifva dispens från dessa föreskrifter är Kongl. Maj:t

medgifven i fråga om yrken, der arbetets natur kräfver, att arbetet

pågår såväl natt som dag, eller medför arbetets inskränkning till vissa

årstider, eller der drifkraften är beroende af särskilda naturförhållanden.

Derjemte föreslås behörighet för kommerskollegium att för en tid

af högst tre månader af året meddela enahanda eftergifter för särskild

rörelse eller yrkesdrift, då natur- eller olyckshändelse afbrutit arbetets

regelbundna gång, eller eljest kräfves, att detsamma tillfälligtvis stegras.

Sålunda medgifven dispensrätt, hvilken i vissa fall och för kortare tid

jemväl skulle få utöfvas af yrkesinspektör, är dock så till vida inskränkt,

att densamma icke får omfatta meddelande af tillstånd att använda

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

11

yngling under femton år eller qvinna under tjuguett år i arbete nattetid

mellan klockan nio på aftonen och klockan fem på morgonen och

ej heller minderårig till arbete två nätter å rad.

Uti arbetstiden äro rasterna icke inberäknade. Beträffande dessa

är uti förslaget föreskrifvet, att desamma skola, der arbetstiden är sex

timmar, utgöra minst en half timme och vid längre arbetstid minst två

timmar.

Komiterade yttra i fråga om nu förevarande del af sitt förslag,

bland annat, att då komitén, med afseende derå att den minderåriga

före sin anställning i arbete bör hafva hunnit genomgå folkskolans lärokurs,

föreslagit det allmänna åldersminimum för inträde i arbete till

tretton år, det väl kunde ifrågasättas, om det icke från undervisningens

synpunkt vore obehöfligt att ens för de yngsta åldersklasserna af

arbetare begränsa arbetstiden till sex timmar; att komitén dock icke

kunde dela en sådan uppfattning, då det nemligen synts komitén vara

af stor vigt att de minderåriga icke beröfvades tillfälle att begagna den

fortsatta skolundervisning, som omförmäldes i § 5 af folkskolestadgan,

och för hvilken anordningar i flere kommuner vore vidtagna, eller undervisningen

i aftonskolor eller tekniska skolor, som å flere ställen inrättats;

att denna undervisning näppeligen läte förena sig med en längre

arbetstid; att vid fylda fjorton år konfirmationsundervisningen vanligen

infölle; att då dessa kraf gjorde sig lika gällande, vare sig de minderåidga

vore arbetare i fabrik, dermed jemförlig inrättning, handtverk

eller handel, komitén såsom allmän regel föreslagit arbetstiden för

minderårig under femton år till högst sex timmar, hvilket jemväl öfverensstämde

med hvad som föreslagits uti ofvanberörda petition af den

1 november 1883, och hvilket dessutom hade sitt berättigande i nödvändigheten

att så mycket som möjligt skydda de yngsta arbetarna

för öfveransträngning. Vidare, beträffande förslaget att bestämma

maximiarbetstiden för minderårig öfver femton år till elfva timmar,

anför komitén, att den omständighet, att dessa minderårigas arbetstid i

nu gällande förordning begränsats till tio timmar, gifvit anledning till

de mest talrika klagomål synnerligast från textilindustriens målsmän;

att erinringar, som i detta afseende gjorts, synts komitén förtjena afseende,

så mycket hellre som dels ytterst angeläget vore, att icke för

minderårig inskränka tillfälle till arbete — ett förhållande, som uppgifvits

blifvit följden af den nuvarande lagstiftningen — dels ock vid

de lättare arbeten, hvarmed ifrågavarande minderårige sysselsattes, en

arbetstid af elfva timmar icke kunde anses allt för lång, der arbetet

afbrötes af lämpliga raster och i öfrigt vore ändamålsenligt ordnadt;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

samt att komitén trött sig böra desto mer beakta dessa synpunkter,

som komiténs förslag vore afsedt att omfatta icke allenast fabriksindustri

utan äfven handtverk och handel. Vidkommande den ifrågasatta utsträckningen

i vissa fall af elfva timmars arbetstiden till minderåriga

under femton år, som fullständigt genomgått folkskolan och derifrån

erhållit afgångsbetyg, yttrar komitén att, om sådan minderårig användes

till ärendens uträttande hufvudsakligen utomhus, borde arbetstiden

utan större olägenhet, åtminstone i hygieniskt afseende, kunna utsträckas

till elfva timmar; att en sådan utsträckning af arbetstiden jemväl beträffande

arbete i allmänhet syntes kunna göras för minderårig, som

fvlt fjorton år, så vida den minderårige med läkarebetyg styrkte sig

utan olägenhet kunna i arbetet taga del; och att dylikt medgifvande

äfven i andra fall syntes vara på sin plats synnerligast å orter, der

tillfälle till fortsatt undervisning, utöfver hvad i folkskolan kunde inhemtas,

icke funnes.

Slutligen upplyser komitén, att den i förslaget förekommande bestämmelse

att yrkesidkare egde sysselsätta minderårig, för hvilken högsta

tillåtna arbetstiden för dygn utgjorde sex timmar, högst elfva timmar

hvarannan söckendag upptagits i enlighet med hvad som stadgades i

den i Finland i ämnet gällande förordning af den 15 april 1889.

Enligt de tre reservanternas förslag rörande arbetstiderna får minderårig

mellan tolf och tretton år användas högst sex timmar, minderårig

mellan tretton och fjorton år högst tio timmar och minderårig mellan fjorton

och aderton år högst elfva timmar af dygnet. Dessa arbetstider, skola,

likasom i komitéförslaget, infalla mellan klockan fem på morgonen och

klockan nio på aftonen och vara afdelade af lämpliga raster, hvilka ej

äro inräknade i arbetstiden. Rasternas minimilängd är dock icke i

detta förslag angifven. Äfven här tillätes elfva timmars arbete hvarannan

dag för minderårig, för hvilken längsta arbetstid eljest är sex

timmar af dygnet, likasom också medgifvande lemnas att till ärendens

uträttande hufvudsakligen utomhus använda minderårig under femton

år ända till elfva timmar af dygnet. Detta senare medgifvande är i

reservanternas förslag utsträckt att gälla äfven minderårig, anstäld i

handel, bageri, källare- och värdshusrörelse, samt vid tillfälligt reparations-,

rengörings- eller annat arbete, som ej tål uppskof. Äfven i reservanternas

förslag förutsättes, att dispens från de allmänna föreskrifterna

i vissa fall skall kunna meddelas.

Reservanterna yttra, bland annat, att af alla bestämmelser i 1881

års förordning ingen mötts af så stark gensaga som den om sex timmars

arbetstid för trettonåringar; att uti petitioner och utlåtanden,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

13

hvilka af yrkesidkare och föreningar, enskildt eller å möten, blifvit afgift,

denna bestämmelses skada och olämplighet från mångfaldiga

synpunkter framhållits; att erfarenheten från den tid, då försök gjordes

att efterlefva förordningen, jemväl ådagalagt det berättigade i dessa

protester, hvarför man endast hade myndigheternas öfverseende med

öfverträdelser mot förordningen att tacka för att den icke burit sämre

frukter; samt att man i detta öfverseende hade att söka den förnämsta

anledningen till att det missnöje med lagstiftningens ingripande å detta

område, som vid utfärdandet af 1881 års förordning gifvit sig tillkänna,

efter hand lemnat rum för en mera lugn uppfattning. Beträffande

petitionen af den 1 november 1883, deruti föreslagits sex timmars arbetstid

för minderårig under femton år men ända till tolf timmars för

minderårig, som fylt femton år, anmärka reservanterna, att af petitionärerna

en mycket stor del utgjorts af handtverkare, hvilka icke drabbades

af förordningens bestämmelse om arbetstidens längd för minderåriga

utan endast af föreskriften om att arbetet skulle ega rum mellan klockan

sex förmiddagen och klockan åtta eftermiddagen, och att af de öfriga

större delen utgjordes af utöfvare af textilindustrien, inom hvilken det

till följd af arbetets beskaffenhet och regelbundna gång med mindre

olägenhet än i andra yrken läte sig göra att använda barn i dubbla

lag hvartdera om sex timmar. Reservanterna yttra vidare, att de

på grund af så väl egen som andras erfarenhet hade sig bekant, att

användandet af barn i dubbla arbetslag ej vore möjligt i vissa näringar

och i de öfriga förenadt med större eller mindre svårigheter, hvilket

hade till följd att yrkesidkare undveke att använda dem, som ej finge

arbeta åtminstone tio timmar dagligen, och endast undantagsvis dem,

som finge arbeta blott en half dag; att för att bevara åt industrien

detta slag af arbetskraft och ännu mera för att icke beröfva barnen

arbete och arbetsförtjenst, måste den i förordningen föreskrift^ och af

komitén bibehållna arbetstiden för ifrågavarande åldersklasser höjas;

att reservanterna icke kunde inse, huru den i deras förslag bestämda

arbetstiden skulle kunna utöfva någon hämmande inverkan på skolundervisningen,

då barnen, enligt hvad upplyst vore, i de flesta fall

lemnade folkskolan vid tretton års ålder, vid hvilken tid de, exempelvis

i Stockholm, inhemtat ej blott folkskolans minimikurs utan till och med

genomgått tolf kurser, det vill säga hela folkskolan; att då det likväl

inträffat, att i arbete anstäldes barn, som icke erhållit fullständigt afgångsbetyg,

äfven reservanterna sökt draga försorg om komplettering

af dessa barns kunskaper, då reservanterna föreslagit, att sådan minderårig

skulle begagna sig af den för den minderårige af skolrådet, efter

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

arbetsgifvarens hörande, anordnade undervisning och för den skull ega

att två eftermiddagar i veckan lemna arbetet så mycket tidigare, som

skolgången fordrade. Gentemot farhågan att de ungas fysiska utveckling

skulle genom tio timmars arbete hämmas ville reservanterna erinra

derom, att något tungt arbete icke tilldelades eller kunde tilldelas barn,

och, hänvisande till landets unga fabriksarbetarebefolkning, hvilken

uppvuxit under vida mindre kontrollerade förhållanden än dem, som af

reservanterna föresloges, fråga, om denna ungdom bure prägel af ett

förkrympt och af öfveransträngning försvagadt slägte. Ytterligare anföra

reservanterna, att den efter utfärdandet af 1881 års förordning

tillkomna lagen om skydd mot yrkesfara och inrättandet af yrkesinspektion

innebure ett konstant och verksamt medel att förebygga ett

missbruk af de minderårigas krafter; att ett annat, nemligen undantagsbestämmelser

för helsofarliga yrken, upptagits i reservanternas förslag;

att ett tredje och ännu verksammare medel vore af reservanterna inom

komitén föreslaget och af densamma bifallet, nemligen stadgandet om

årlig läkarebesigtning af alla i arbete varande minderåriga; att detta

sistnämnda stadgande i förening med de förbättringar i helso- och

humanitetshänseende, som på senare tider inträdt i det industriella lifvet,

och hvilket stadgande utgjorde komplement till reservanternas

yrkande på en längre arbetstid, i högre grad än något annat borde

bidraga till utjemnande af möjligen befintliga missförhållanden och till

förekommande af att minderåriga till arbete användes utöfver sina

krafter och till skada för sin helsa; att reservanterna, i motsats till

komiténs majoritet, ansåge, på grund af långvarig erfarenhet, att det

arbete, hvarom fråga vore, med sin regelbundna och väl afpassade

gång, i stället för att hämma barnets utveckling, skulle icke obetydligt

medverka till att stärka såväl dess fysiska krafter som dess andliga

helsa; att dertill komme den vigtiga omständigheten, att den större arbetsförtjenst,

som tillfölle barnet genom den längre arbetstiden, möjliggjorde

anskaffande af bättre och rikligare föda, varmare och ändamålsenligare

beklädnad o. s. v.; att, ehuru de af komitén föreslagna bestämmelser

vore för industrien betungande och skadliga, desamma dock

skulle kunna bäras af industrien, men att denna skulle i följd af dessa

bestämmelser nödgas utestänga största antalet barn från arbetet, och

att det ringa antal af barn, som industrien fortfarande kunde lemna

arbete, kunde få sådant i betydligt förminskad skala, hvadan alltså

verkan af en lagstiftning, sådan komitén föreslagit, komme att gå ut

öfver arbetsklassen och dess familjers ekonomiska välfärd; samt att

reservanterna väl ville erkänna, att förslaget om minskad arbetstid fram
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

kommit i välment och filantropiskt syfte, men att de icke kunde anse

den filantropi, som beröfvade fattiga familjer deras arbetsförtjenst, på

samma gång den utsatte barnen lör sysslolöshetens faror, gå i välbetänkt

rigtning.

Jemför man de två författningsförslagen, komiténs och reservanternas,

kan man icke undgå att finna, att skilnaden dem emellan är

mera skenbar än verklig. Den inskränker sig i sjelfva verket hufvudsakligen

dertill, att komitén föreslagit en arbetstid af högst sex

timmar för barn, som fy It tretton men ej fjorton år, under det reservanterna

för denna åldersklass föreslagit högst tio arbetstimmar. Hvad

beträffar åldersklassen mellan fjorton och femton år uppställer komitéförslaget

visserligen såsom regel, att dessa minderåriga skulle få i arbete

användas likaledes högst sex timmar, men medgifver på samma

gång härifrån så väsentliga undantag, att man, särskildt med afseende

fästadt derå att fullständig folkskolekurs i regeln genomgåtts redan vid

tretton år, måste anse att, jemväl enligt komité förslaget, arbetstiden

för minderåriga af denna åldersklass i regeln komme att, likasom enligt

reservanternas förslag, utsträckas till elfva timmar af dygnet.

Sedan komitébetänkandet af den 11 mars 1892 jemte dervid fogade

författnings förslag inkommit, anbefaldes öfverståthållareembetet och

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen att, efter det dels

ej mindre föreningar af sådan beskaffenhet, som omförmäles i förordningen

den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet, än äfven

öfrige industriidkare äfvensom arbetareföreningar och andre, hvilka

kunde vara af frågan intresserade, lemnats tillfälle att öfver berörda

betänkande och förslag sig yttra, dels ock från magistraterna_ i rikets

städer, med undantag af Stockholm, infordrats yttranden i ämnet,

till Eders Kongl. Maj:t inkomma med de i anledning häraf afgifna

yttranden jemte egna utlåtanden i ärendet. Genom nådig remiss den

1 oktober 1892 blefvo de inkomna utlåtandena jemte särskildt från

vissa folkskoleinspektörer infordrade yttranden öfverlemnade till kommerskollegium

och medicinalstyrelsen med befallning att i ämnet afgifva

utlåtande. Kommerskollegium lät i ärendet höra dåvarande tre yrkesinspektörer.

Kommerskollegii och medicinalstyrelsens utlåtande i anledning

af den nådiga remissen är dagtecknadt den 10 december

i892.

Beträffande de näringar, som författningen borde omfatta, hafva

embetsverken, under erinran att redan komiterade uti sitt betänkande

i denna del yttrat, att såväl sakens natur som det lämpliga och önsk
-

Kommerskollec/n

och

medicinalstyrelsens

utlåtande

den 10

december 1892.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

värda deri, att en så stor likformighet som möjligt åvägabragtes mellan

ifrågavarande lagstiftning och lagen den 10 maj 1889 angående skydd

mot yrkesfara, borde leda dertill, att ungefär samma föreskrifter som

i den senare äfven lemnades angående här afsedda yrken, för egen del

anfört, att embetsverken, som delade denna uppfattning, icke kunde

finna sakliga skäl anförda för de afvikelser från denna mening,

som uti författningsförslagen vidtagits, samt att det torde vara bäst och

för det afsedda ändamålet tjenligast att icke utsträcka den nya författningens

giltighetsområde så långt, att kontrollen af författningens tillämpning

omöjliggjordes, äfvensom att, då det med afseende å yrkesinspektörernas

verksamhet och för åvägabringande af reda deri torde vara

lämpligast, att hela deras verksamhet rörde sig inom samma fält, det,

åtminstone tillsvidare och intill dess större erfarenhet i ämnet vunnits,

syntes ändamålsenligast att den nya författningens tillämpningsområde

sammanfölle med lagens angående skydd mot yrkesfara. Med en sådan

uppfattning komme visserligen den till bergsbruket hörande grufdriften

att undantagas, men, yttra embetsverken, som anmärka att minderåriga

af spädare ålder icke användes i sådan grufdrift annat än uppe i dagen

till plockning af malm och detta hufvudsakligen om sommaren, någon

gång dock vintertiden men i sådant fall vanligen i täckta hus, att särskilt

kunde föreskrifvas, att bergsstatens tjenstemän, under hvilkas

tillsyn i fråga om skyddsåtgärder grufdriften stode, hade att tillse, att

nu ifrågavarande författning i tillämpliga delar följdes äfven vid grufdrift,

som vore att hänföra till bergsbruk.

Beträffande de af komiterade föreslagna skyddsföreskrifter för

qvinliga arbetare, som öfverskridit minderårighetsgränsen, hafva desamma

af embetsverken afstyrkts dels såsom obehöfliga dels ock, särskild! i

fråga om bestämmande af viss tid för återinträde i arbete efter öfverstånden

barnsbörd, såsom icke tillhörande området för förevarande lagstiftning;

och yttra embetsverken i detta afseende att, då man icke

ovilkorligen kan säga, att just den tid, eller fyra veckor, som komiterade

föreslagit, alltid är den, hvarunder en qvinna, som födt barn, måste

afhålla sig från arbete, borde, om föreskrift härutinnan skulle i författningen

intagas, till bestämmelsen läggas orden »derest bon icke

med läkarebetyg styrker, att hon dessförinnan kan utan men börja

arbetet».

Embetsverken öfvergå härefter till granskning af komiterades förslag

i fråga om minimiålder och öfriga vilkor för minderårigas inträde

i arbete.

Förutskickande den anmärkning att denna fråga på det närmaste

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Konc/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

sammanhängde med frågan om de minderårigas första skolundervisning''

och erinrande derom att barnets obligatoriska skolgång upphörde såväl

då barnet enligt § 47 i folkskolestadgan genomgått dess lärokurs och

efter aflagd examen erhållit afgångsbetyg som ock då barnet enligt §

48 i samma stadga, efter inhemtande af der angifvet minimikunskapsmått,

erhållit behörigt tillstånd att lemna folkskolan, yttra embetsverken

att, om man undersökte huru den i komiterades förslag angifna minimiålder

för inträde i industriel arbete öfverensstämde med folkskolans

allmänna anordning, funne man, att skolgången i regeln började kring det

sjunde året och slutade vid tolf till tretton års ålder; åberopande embetsverken

följande af folkskoleinspektören A. O. Stenkula i Malmö afgifna

yttrande:

»Hvad först angår arbetsåldern eller, noggrannare uttryckt, tiden

för dennas begynnelse, så tyckes det visserligen som om komiterade

gjort ett ytterst vigtigt medgifvande åt det humanitära intresset i det

att i lagförslagets § 1 mom. 2 arbetsåldern framflyttats till fy Ida 13

år, men detta medgifvande är endast skenbart, ty redan i samma §:s

sista mom. återtages det nästan helt och hållet genom bestämmelsen

''minderårig, som fy It tolf år, må dock kunna i arbete användas, såvida

han eller hon erhållit afgångsbetyg från folkskolan’ etc. Förhållandet

är nemligen att hvad som af komiterade antages som regel i sjelfva

verket är undantag, medan undantaget är regel, d. v. s. det stora flertalet

barn i landet afgår redan vid fylda tolf år med betyg från folkskolan.

I hufvudstaden är visserligen förhållandet annorlunda. I dess

folkskolor mottagas lärjungar först efter fylda sju år, och dessa böra

visserligen hafva fylt 13 år, innan de medhunnit hela folkskolans kurs.

Men så är det icke på de flesta ställen i landsorten. I Malmö t. ex.

mottagas barnen i småskolan redan efter fylda sex år. Dessa barn

höra derför i regel efter fylda tolf år hafva genomgått folkskolekursen

och kunna erhålla fullständigt afgångsbetyg från skolan. Om detta,

som jag tror, är det allmännaste, så blir ju framflyttningen af arbetsåldern

till 13 år alldeles illusorisk, och framdeles som hittills komma

de flesta barnen att vid 12 år ingå i arbete.»

Stenkula förordar emellertid, att arbetsåldern verkligen framflyttas

för alla barn till tretton år; och gör lian detta hufvudsakligen ur en

utvidgad skolundervisnings synpunkt. Samma mening uttalas af flere

folkskoleinspektörer.

Folkskoleinspektören O. G. Bergman i Stockholm uttalar såsom sin

åsigt att som vilkor för barns deltagande i fabriksarbete borde fordras

Bih. till Riksd. Prat. IDOG. 1 Sami. 1 Afd. 31 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 57.

afslutad skolkare eller åtminstone sådant vilkor uppställas för minderårigs

under tretton år antagande i dylikt arbete.

Embetsverken yttra vidare, att äfven embetsverken insåge, att det

vore synnerligen önskvärdt, att barnen så mycket som möjligt begagnade

den dem beredda undervisning, samt att barnen väl kunde behöfva

skolans moraliska stöd under längre tid än nu vore fallet, men

hänvisa på samma gång till det, af nu gällande bestämmelser om folkundervisningen

föranledda faktiska förhållande, att särdeles många barn

slutade skolan vid fylda tolf men ej tretton år. Komitén ville emellertid

icke, fortsätta embetsverken, tillåta dem, som vid tolf års ålder enligt

§ 48 i folkskolestadgan slutat skolan, att få börja arbete, men intet

rimligt skäl gåfves för att ett friskt och sundt barn, som slutat skolan

på det i nyssnämnda paragraf medgifna sätt, och som sålunda icke

längre vore skolpligtigt, skulle förhindras från deltagande i industriel

arbete. Detta kunde, säga embetsverken, icke vara förenligt med främjandet

af de minderårigas vare sig moraliska eller fysiska utveckling

och besvara den invändning, som möjligen häremot kunde göras att,

genom att tillåta minderåriga under tretton år, som slutat folkskolan

enligt § 48 i folkskolestadgan, att inträda i industriel! arbete, dessa

hindrades begagna annan undervisning, såsom aftonskolor m. m., dermed

att dylik undervisning icke öfver allt funnes och dessutom icke

vore obligatorisk, hvartill komme att, om barnet för fattigdom, såsom

i § 48 sägs, slutat folkskolan, samma skäl torde hindra begagnandet

äfven af annan undervisning.

Reservanterna hafva deremot, yttra embetsverken, velat tillåta alla

barn, som vid fylda tolf år slutat skolan, vare sig detta skett enligt §

47 eller § 48 folkskolestadgan, och som kunde förete läkarebetyg om

god helsa m. m., att få inträda i arbete; men rörande detta medgifvande,

som äfven hos reservanterna gjorts under form af undantag

från regeln att barn icke finge deltaga i arbete före fylda tretton år,

kunde med ännu större skäl, än i fråga om komiténs förslag, sägas

att undantaget blefve regel och regeln undantag.

Embetsverken anse på grund af det anförda, att lämpligast vore

att tills vidare såsom minimiålder för inträde i arbete bibehålla tolf år,

men skarpare än som föreslagits framhålla en lagligen afslutad skolundervisning

såsom grundvilkor för användandet i arbete samt att

låta det medicinska inflytandet på tidpunkten, då arbetet verkligen kan

börja, mera framträda; förklarande embetsverken, att de följaktligen biträdde

hvad komitén och, i likhet med dem, reservanterna föreslagit

om läkarebesigtning af minderåriga, men med det tillägg att läkare
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57. 19

betyg borde af alla minderåriga företes vid deras inträde i arbete eller

nytt slag deraf.

Jag har i det föregående redogjort för komiténs och reservanternas

förslag rörande fortsatt skolgång för minderårig arbetare. I detta afseende

hafva embetsverken påvisat orimligheten af ett stadgande, sådant

som dessa förslag innehålla, om utsträckt skolpligt intill fylda fjorton

år för minderårig arbetare, som slutat folkskolan enligt § 48 i folkskolestadgan,

i det embetsverken erinrat derom, att skolpligten upphört

jemväl för den, som enligt nyssnämnda paragraf lemnat skolan, och att

stadgandet, om det blefve lag, skulle föranleda dertill, att minderårig under

14 år, som på sådant sätt slutat folkskolan och vore anstäld uti industriel

arbete, skulle vara skyldig deltaga i undervisningen, under det

att minderårig af samma ålder, hvilken lemnat folkskolan under samma

förhållande, men gånge sysslolös, skulle vara fri från hvarje skolpligt;

och anföra embetsverken vidare i denna del, att flere bland folkskoleinspektörerna

framhållit nödvändigheten af att de i folkskolan förvärfvare

kunskaper genom fortsatt skolgång underhölles och befästades; att

folkundervisningens ökande och utveckling onekligen vore en ytterst

vigtig angelägenhet; att samhället också med rätta kunde fordra, att

icke genom lagstiftningens tillskyndelse frukterna af denna undervisning

icke komme att motsvara de betydande ekonomiska uppoffringar

samhället iklädde sig för densamma; att det likväl utan tvifvel vore

lämpligare och ändamålsenligare att positiva åtgärder till främjande af

undervisningen, för såvidt sådant genom lagbestämmelser kunde ske,

vidtoges genom en omarbetning af den rörande samma undervisning

särskild! gifna förordningen, än att det skedde genom införande af

enstaka bestämmelse i sådant syfte i en författning, hvars hufvudändamål

vore ett annat; samt att embetsverken på grund häraf ansåge,

att föreskrift om utsträckt obligatorisk skolgång borde gifvas i annan

författning än den nu ifrågavarande och då afse alla minderåriga, men

att i sistberörda författning borde intagas föreskrift om skyldighet för

arbetsgivare att, der hos honom anstäld minderårigs målsman sådant

önskade, bereda minderårig ledighet för begagnandet af den fortsatta

undervisning, som vore eller kunde blifva anordnad, undervisningen i

tekniska skolor, der sådan förekomme, deri inbegripen.

I detta sammanhang torde jag, till belysande af huru värdet och ändamålsenligheten

af sådan, jemsides med arbetet anordnad undervisning ter

sig för eu skolman, få i korthet redogöra för hvad folkskoleinspektören Bergman

uti sitt förenämnda yttrande i detta afseende anför. Han yttrar, bland

annat, att en föreskrift, såsom komitén föreslagit, om skyldighet för min
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 57.

derårig arbetare att begagna undervisningen i folkskolan å de tider, skolrådet

efter näringsidkarens hörande bestämde, möjligen kunde tillämpas

inom ett samhälle, der endast en näringsidkare funnes, men att, då flere

näringsidkare funnes, det vore omöjligt afpassa skolgången efter allas

beqvämlighet, och att, då lärarne hade sig ålagdt att för sin lön, under

vissa timmar om dagen, vissa månader om året meddela undervisning,

det blefve för skolrådet svårt att ordna undervisningen på olika tider

efter olika näringsidkares åsigt, utan att skolan i dess helhet med dess

ojemförligt större antal barn deraf blefve lidande; att saken icke komme

att ställa sig bättre om, såsom reservanterna föreslagit, dessa yngre

arbetare skulle två eftermiddagar i veckan lemna arbetet tidigare för

att dessa dagar begagna sig af för dem anordnad undervisning, ty det

vore svårt, för att icke säga omöjligt, att komplettera och afsluta dessa

barns undervisning på några eftermiddagstimmar i veckan, särskildt, om

man betänkte, att barnen komme till detta arbete mer eller mindre uttröttade

efter dagens föregående kroppsarbete, och det skulle på hvarje ämne,

äfven om man inskränkte dessa till den s. k. minimikursen, komma så

ringa tid, att svårligen några nämnvärda framsteg komme att göras.

Härtill komme, yttrar Bergman vidare, att denna s. k. skolundervisning

icke kunde ske utan olägenhet för arbetsgifvaren, då dessa yngre arbetare

ofta tjenstgjorde såsom handtlangare åt äldre, hvilka senare då

ej sällan nödgades dessa dagar afbryta sitt arbete tidigare; följden af

en sådan anordning hade också visat sig vara den, att arbetsgivare

icke velat i sitt arbete mottaga sådana minderåriga. Olägenheterna

afhjelptes icke, menar Bergman, genom att sysselsätta dessa minderåriga

i s. k. halfdagsarbete, ty antingen skulle de då sysselsättas med

kroppsarbete på förmiddagen och med skolarbete på eftermiddagen

eller ock måste den ena hälften alternera med den andra i kroppsarbetet

och sålunda besöka skolan på olika tider, men det vore icke möjligt

att under sådana förhållanden ordna skolundervisningen utan mycket

dryga kostnader. Detta hade försökts i Norrköping-, och yttrar

skolrådet härom, att de barn, som sysselsattes i halfdagsarbete, icke

på de derför bestämda tiderna infunne sig i den s. k. halfdagsskolan,

utan gingo ofta halfva dagen sysslolösa; följderna häraf hade icke uteblifvit:

hela band af tjufaktiga gossar hade ertappats, och äfven uppförandet

bland nattvardsungdomen vore enligt samstämmigt intyg från

stadens tre pastorer sämre. Till det sagda kunde, säger Bergman,

läggas det faktum, att barn, som delvis lemnat skolan för att deltaga

i arbete, vanligen vore rätt svåra att handleda i skolan och utöfvade

ett mindre godt inflytande på sina kamrater; och blefve dessa »half
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

21

arbetare» lätt och vanligen en börda och ett straff för skolan, utan att

hon kunde vara dem till något nämnvärdt gagn. Bergman sammanfattar

hvad han i detta afseende yttrat sålunda, att han velat med det

sagda påvisa nödvändigheten att bestämdt skilja mellan skolarbete och

arbete i fabrik m. m. på sådant sätt, att barnen ej samtidigt användes

i båda.

I afseende å kontrollen å efterlefnaden af förevarande författnings

föreskrifter, yttra embetsverken, under betonande af nödvändigheten

att denna kontroll göres fullt effektiv, att, äfven om kontrollen underlättades

genom utseende af sådana tillsyningsmän, som lcomitén och

reservanterna föreslagit, en effektiv kontroll endast vunnes genom en

ordnad, sakkunnig, fullt opartisk och kraftig yrkesinspektion, hvilken

icke finge inskränka sig till att öfvervaka att intygsböcker funnes och

att register fördes, utan måste äfven i andra afseenden, bland annat,

beträffande särskilt helsovådliga yrken, tillse, att åtgärder vidtoges,

der anmärkning förekomme. Då emellertid för utöfvandet af en sådan

kontroll yrkesinspektionens arbetskrafter, äfven med ökning af dess

personal och oafsedt det biträde, som kunde komma att lemnas af de

föreslagna kommunala tillsyningsmännen, icke vore tillräckliga, föreslå

embetsverken att till underlättande af yrkesinspektionens arbete proviusial-

och stadsläkare skulle åläggas att, då de vid utöfningen af sin

verksamhet funne något yrke särskilt helsovådligt, göra underdånig

framställning om de allmänna föreskrifter, som de med hänsyn dertill

kunde finna erforderliga, samt att, om anordningarna inom någon särskild

industriel anläggning af dem befunnes vara i hygieniskt afseende

bristfälliga, hos yrkesinspektören i distriktet derom göra anmälan;

hvarförutom embetsverken anmärkt att, om åt bergsstatens tjenstemän

öfverlemnades tillsynen öfver minderårigas användande i den egentliga

grufdriften, yrkesinspektörernas arbete jemväl genom en sådan

föreskrift skulle underlättas.

För den skiljaktiga uppfattning, som rådt mellan koiniténs majoritet

och reservanterna i fråga om antalet arbetstimmar, hvarunder minderårig

må sysselsättas i arbete, har jag i det föregående redogjort. Då

folkskoleinspektörerna väl torde få anses känna till de minderårigas

utveckling, torde deras åsigt beträffande detta, det måhända mest svårlösta

af alla här förekommande spörsmål böra tillmätas afsevärd betydelse;

och får jag derför, innan jag öfvergår till embetsverkens

uttalande i denna del, i korthet redogöra för folkskoleinspektörernas

yttranden härutinnan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Folkskoleinspektören J. A. Franzén i Jönköping förordar i sedlighetens

intresse reservanternas förslag om utsträckning af arbetstiden

till högst tio timmar af dygnet för minderårig, som fylt tretton år.

Intet hade de senare åren under tillämpningen af nu gällande föreskrifter

om minderårigas användande i fabriksarbete framkallat större

bekymmer hos uppfostrare och skolans målsmän än att se skaror af

fabriksungdom halfva dagen under sysslolöshet stryka omkring på stadsgatorna

eller samlas kring kroghörnen.

Folkskoleinspektören I. A. Lyttkens i Norrköping anför, bland

annat, att behofvet af arbetstidens begränsning endast gälde det fall,

att arbetet vore tyngre än hvad som vore lämpligt för barnets krafter;

att der arbetet icke vore af sådan beskaffenhet och icke försigginge i

för helsan skadliga lokaler, utan vore afpassadt efter kroppskrafterna,

man från uppfostrarens synpunkt måste fasthålla, att det vore bättre,

om barnet hade lämplig sysselsättning under större delen af dagen än

om det ginge sysslolöst; att, då det nu vore fråga om att ändra gällande

bestämmelser, det borde tillses att detta icke ledde till sysslolöshet och

dagdrifveri med dess sorgliga följder; att tillämpningen af nuvarande

bestämmelser, hade haft till följd, att ett stort antal barn, synnerligast

gossar i åldern mellan tolf och fjorton år, ginge helt och hållet sysslolösa,

hvaraf olägenheterna vore allt för uppenbara för att vidare behöfva

omordas. Dessa olägenheter anser Lyttkens kunna afhjelpas, om

dels den obligatoriska folkskoleundervisningen förlängdes med ett år

och konfirmationsundervisningen omedelbart derefter vidtoge och dels

tiden för inträde i arbete bestämdes till slutet af det halfår, hvarunder

den minderårige fyller tretton år. Under denna förutsättning skulle

arbetstiden intill slutet af det halfår, hvarunder den minderårige fylde

fjorton år, bestämmas till högst sex timmar och derefter till högst elfva

timmar af dygnet. Lyttkens förslag innebär, att den utsträckta folkskolekursen

skulle vid inträdet i arbetet vara fullständigt afslutad och

konfirmationsundervisningen pågå samtidigt med halfdagsarbetet.

Folkskoleinspektören J. M. Ambrosius i Göteborg yttrar, att han i

fråga om skiljaktigheten mellan komiténs och reservanternas förslag

beträffande arbetstiden icke vågade yttra sig, men ansåge sig böra uttala

att ett jemnt och måttligt ansträngande arbete vore i moraliskt hänseende

synnerligen nyttigt, hvarför han, med hänsyn till ungdomens

uppfostran, hade svårt att hysa några betänkligheter mot det nuvarande

stadgandet om tio timmars arbete.

Folkskoleinspektören Bergman anför att, om man vidtoge- nödiga

försigtighetsmått med hänsyn till läkareundersökning och arbetsloka
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

23

lernas beskaffenhet i hygieniskt hänseende, det lagstadgade maximiantalet

arbetstimmar icke syntes böra sättas allt för lågt; att, såsom komiterade

föreslagit, inskränka arbetstiden för minderåriga under femton år

till endast sex timmar, skulle vara till stor skada för särskilt de äldre

bland dem; att komiterade visserligen medgifvit undantag för dem, som

fylt fjorton år och erhållit afgångsbetyg från folkskolan, men det vore

icke skäl skrifva lagen så, att undantaget blefve lag och lagen undantag,

såsom här uppenbarligen skulle blifva fallet; att, beträffande det af

komitén anförda skäl för kortare arbetstid, nemligen att derigenom

skulle beredas yngre arbetare tillfälle till deltagande i undervisningen

i tekniska skolor och aftonskolor, Bergman ville uttala att, enligt hans

förmenande, det vore först efter fylda femton år, som arbetare begagnade

sådan undervisning, och sedan de en tid deltagit i arbetet och kommit

till insigt om nyttan och behofvet af fortsatt undervisning; att det

visserligen kunde synas strängt att bestämma arbetstiden för fjortonåriga

till elfva timmar, men att då arbetstiden i allmänhet hade tendens

att minskas, då genom yrkesinspektörerna tillsynen öfver de sanitära

förhållandena i arbetslokalerna bättre utfördes, och då till följd

af läkareundersökningen de svagare väl komme att skonas, faran icke

syntes vara så stor; samt att det vore nödvändigt, att författningens

bestämmelser ej blefve sådana, att arbetsgivare icke ville taga i sitt

arbete personer, som icke fylt aderton år. Bergman tillägger dock,

att han gerna ville föreslå en inskränkning i arbetstiden för barn, som

fylt fjorton år, så nemligen att tio timmars arbetstid sattes såsom maximum

till efter skedd konfirmation och att först derefter arbetstiden utsträcktes

till elfva timmar, men anmärker att, då konfirmationen icke vore

obligatorisk, skulle genom en sådan bestämmelse svårigheter uppstå,

Indika vore bäst att undvika. Bergman anser alltså, att arbetstiden

skulle utgöra för barn, som fylt tretton år, högst tio timmar, dock icke

nattetid, och för minderårig, som fylt fjorton år, högst elfva timmar,

men att i båda fallen den dagliga arbetstiden för minderårig under

femton år, som icke erhållit afgångsbetyg från folkskola, borde minskas

med fyra timmar; samt att barn, som fylt tolf år och kunde förete

fullständigt afgångsbetyg från folkskola, skulle få i arbete användas

högst- åtta timmar dagligen, om det med läkarebetyg styrkte sig utan

men kunna deltaga i arbetet.

Folkskoleinspektören Stenkula anför att, enligt hans mening, bestämmelsen

om högst sex timmars arbetstid för minderåriga ända till

fylda femton år otillbörligt inskränkte föräldrarnas rätt till barnens arbete,

hvarjemte barnens väl i visst afseende äfventyrades; att klagomålen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

öfver 1881 års förordning varit högljuddast i fråga om arbetstidens inskränkning

till sex timmar, då derigenom arbetsförtjenst beröfvades så

väl barn som äldre, samt barnen utsattes för ett kringdrifvande lits

faror; att barn, som ginge i halfdagsarbete och i skolan andra hälften

af dagen, likväl under tre till fyra månader af året, då skolarbetet

hvilade, kunde tillbringa halfva dagarna i sysslolöshet och så vänja

sig vid dagdrifveri och lättja; att för tolfåringar arbetstiden visserligen

borde, till förekommande af öfveransträngning, inskränkas till halfva

dagen, men att deremot för barn, som uppnått tretton år, arbetstiden

utan fara syntes kunna utsträckas till tio timmar.

I förevarande afseende yttra embetsverken uti sitt utlåtande, att

på grund af för det närvarande här i landet rådande folkskoleförhållanden

embetsverken ansett, att minimiåldern för inträde i arbetet borde

bestämmas till tolf år, men att, då så unga barn som de, h vilka fy It

tolf men ej tretton år, väl icke genast borde utsättas för särdeles långvarigt

dagsarbete och dessa barn derjemte, der de slutat folkskolan

enligt § 47 folkskolestadgan, borde kunna besöka fortsättningsskola,

torde de icke böra arbeta mer än sex timmar dagligen; att med afseende

å hvad flere af folkskoleinspektörerna andragit, särskildt i fråga

om farorna deraf att barnen finge allt för mycken tid öfrig för egen

räkning, och då dessa faror torde framträda mer allt efter som barnen

utvecklades, men innan deras utveckling hunnit så långt, att de handlade

mera oberoende af andras exempel, tvekade embetsverken icke att

tillstyrka, det barn om fylda tretton år måtte tillåtas arbeta tio timmar;

att erfarenheten från, bland andra ställen, Norrköping, der man med

stor kostnad anordnat halfdagsarbete och halfdagsskolor, äfven gåfve

stöd härför, enär det visat sig, att de största svårigheter mött att få

barnen att ordentligt gå i halfdagsskolan, och att barnen snarare använde

sina lediga halfdagar att föra ett kringdrifvande lif, som ofta

ledde till brott; att af den statistik, som af komitén åstadkommits,

inhemtades, bland annat, att medelarbetstiden inom industriella yrken

här i landet vore tio och tre fjerdedels timmar, och att det utan fara

för misstag torde kunna sägas, att arbetstiden visade tendens att sjunka;

att det dessutom borde beaktas, att det industriella arbetet, för att

kunna med framgång drifvas, kräfde en noggrann ordning, och att,

åtminstone inom den mera utvecklade fabriksindustrien, till följd af den

arbetets fördelning, som inom alla områden gjorde sig mer och mer

gällande, den enes arbete oftast vore af någon eller några andras beroende;

att detta gälde icke minst i fråga om de yngres arbete i för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o .57.

‘25

hållande till de äldres och mera försigkomnas, hvarförutom det i fråga

om särdeles många yrken vore nödvändigt, att arbetaren i unga år,

medan kroppen vore smidig och sinnet vaket, finge tillfälle inhemta

för yrkets utöfning nödvändigt handlag och vinna erforderlig skicklighet;

samt att på grund häraf och då det, som ofvan anförts beträffande

utsträckning af arbetstiden för trettonåriga, äfven gälde i fråga om

äldre minderårigas arbete, och sålunda en utsträckning af arbetstiden

vore befogad af hänsyn ej mindre till industrien än äfven till de minderårigas

eget bästa, samt dertill komme att komitén jemväl ansett, att i

och för sig en fjortonårig ej vore för späd att användas elfva timmar

af dagen i arbete, tillstyrkte embetsverken, att minderåriga mellan

fjorton och aderton år tillätes arbeta elfva timmar.

Beträffande nattarbete anse embetsverken, att sådant icke borde i

allmänhet förekomma för minderåriga, men att undantag måste göras

i fråga om sådana industriella yrken, hvilkas natur oundgängligen

fordrade, att arbetet fortginge natt och dag, såsom t. ex. fallet vore i

hyttor, stång]-ernsverk, med flere rörelser, der arbetet förutsätter så

kallad ständig eld. I dessa fall anse embetsverken att det borde föreskrifvas,

att arbetet för minderåriga icke finge fortgå i längre skift än

åtta timmar, och att hvarje sådant skift skulle följas af lika lång

ledighet, samt att arbetet så ordnades, att samma arbetare icke två

nätter å råd komme på det skift, hvarunder midnatt infölle.

Uti det af embetsverken sålunda afgifna yttrande, i hvad det afser

minderårigas arbetstider, hafva två af medicinalstyrelsens medlemmar förklarat

sig icke kunna instämma. De yttra, bland annat, att de ansåge elfva

timmars dagligt och under lång tid fortsatt arbete äfven för fullvuxna

personer vara mycket tungt, och kunde således än mindre gilla att dylik

arbetstid medgåfves barn, som ej fylt femton år; att ett så länge fortsatt

arbete ovilkorligen i de flesta fall ledde till öfveransträngning, som

med tiden måste skada barnets helsa och försena dess utveckling; att

äfven tio timmars daglig arbetstid för barn mellan tretton och fjorton

år syntes vara allt för lång; men att de emellertid, för att tillmötesgå

arbetsgifvarnes befogade kraf på yngre arbetskrafter, och då de hölle före,

att äfven barn om tolf års ålder, för så vidt de vore friska och normalt

utvecklade, borde utan fara kunna sysselsättas med Renligt kroppsarbete

äfven något längre än de af komiterade föreslagna sex timmarna,

ansåge arbetstiden för barn mellan tolf och femton år lämpligen kunna

bestämmas till högst åtta timmar och för minderårig (ifver femton år

till högst elfva timmar.

flik. till Itiksd. Prat. W(JU. 1 Sami. 1 Afd. 117 Tläft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Motion vid

1899 års riksdag.

Till den redogörelse för 1891 års komitéförslag och hvad i anledning

deraf förekommit, som jag nu lemnat, torde jag böra tillägga,

att frågan om omarbetning af 1881 års förordning upptogs vid 1899

års riksdag. I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:r 238) hemstälde

herr Curt Wallis, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong!.

Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och så fort ske

kunde till Riksdagen inkomma med förslag till ny lag angående minderårigas

användande i arbete vid fabrik, handtverk eller annan handtering,

i hvilket förslag, på samma gång industriens, hygienens och folkundervisningens

berättigade kraf vid en sådan lagstiftning tillgodosåges,

framför allt måtte tillses, att lagstiftningen blefve verksam genom att

åt yrkesinspektionen öfverlemna kontrollen öfver lagens efterlefnad.

Efter en ingående granskning af hvad å ena sidan 1891 års komité och

å andra sidan reservanterna anfört särskildt i fråga om arbetstiden för

minderåriga, angaf motionären såsom sin åsigt, att »under förutsättning

af på tillfredsställande sätt anordnade läkareundersökningar och ökadt

tillmötesgående af kraf vet på att tillfälle för de i arbete anstälda minderåriga

lemnas till fortsatt undervisning i fortsättningsskolor, yrkesskolor

och dylikt, komiténs förslag med den af reservanterna föreslagna

ändringen, att 13- och 14-åringars arbetstid må få uppgå till högst 10

timmar dagligen, borde kunna utgöra grundvalen för en tillfredställande

lösning af denna samhällsvigtiga fråga». Motionären slutade med att

uttala, att en reform af den nuvarande lagstiftningen till skydd för

barn och minderåriga i industrielt arbete syntes hos oss vara i höggrad

af behofvet påkallad. En sådan reform syntes, yttrade motionären,

hufvudsakligen böra afse följande hufvudpunkter:

»Lagstiftningen bör göras effektiv derigenom, att kontrollen öfver

densammas efterlefnad öfverlemnas — liksom i utlandet med framgång

skett — åt yrkesinspektörerna, och att lagens bestämmelser angående

arbetstidens längd, rasterna m. in. affattas på ett sådant sätt, att det

blir möjligt för dessa kontrollanter att med framgång öfvervaka lagens

efterlefnad, ty erfarenheten från utlandet har lärt att, om så ej sker,

arbetsgifvarne hafva många möjligheter att eludera lagen och att göra

kontrollen öfver dess efterlefnad icke verksam. Anordnas dessutom,

såsom komiterade år 1892 enhälligt föreslagit, en kontroll af den arbetande

ungdomens helsotillstånd genom läkare, hvilka dock böra stå i

en från arbetsgifvaren fullt oafhängig ställning, så synas mig tillräckliga

garantier förefinnas, att denna lagskipning skall kunna utföra det

med densamma åsyftade gagnet, och det betyder då icke så mycket.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

27

om till en början smärre misstag skulle begås i afseende på arbetstidens

maximum, minimiåldern för de platssökandes inträde i arbete med flera

dylika bestämmelser, ty i sådana sakkunniga, för saken intresserade

och i utöfvandet af sitt värf fria och oberoende kontrollanter eger

lagstiftaren de bästa medhjelpare för en vidare utveckling och fullkomning

af lagstiftningen, om en sådan af behofvet är eller blir påkallad.

»

Motionen öfverlemnades till behandling af kammarens tillfälliga

utskott n:r 4. I afgifvet utlåtande yttrade utskottet, att utskottet i

likhet med motionären hölle före att, så fort ske kunde, en lagändring

borde komma till stånd särskildt beträffande de af utskottet närmare angifna

punkter, hvarom full enighet emellan komitén och embetsverken

förefunnes; men som antagas finge, att frågan med snaraste komme att

af regeringen upptagas till slutlig behandling, funne utskottet sig böra

föreslå, att motionen icke måtte till någon Andra Kammarens åtgärd

föranleda.

Detta blef ock kammarens beslut.

På grund af Eders Kongl. Maj:ts beslut den 26 maj 1899 blef

derefter af kanslirådet D. Ekelund och yrkesinspektören O. V. Sundeil

utarbetadt ett utkast till författning i ämnet, hvarförutom dels infordrades

upplysning från Stockholms stads helsovårdsnämnd om nämndens erfarenhet,

huru bestämmelserna i 1881 års förordning blifvit inom Stockholm

under de senaste fem åren tillämpade, dels ock Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Upsala, Kopparbergs, Gefleborgs, Vesternorrlands,

Vesterbottens och Norrbottens län anmodades meddela yttrande,

huruvida vid en blifvande omarbetning af 1881 års förordning, hvilken

icke egde tillämpning å sågverksrörelsen och brädgårdsrörelsen, detta

förhållande syntes böra fortfara eller, derest särskilda bestämmelser för

minderårigas användande i dessa rörelser syntes vara af behofvet påkallade,

huruvida de uti förenämnda utkast upptagna stadganden borde

vinna tillämpning jemväl å dessa rörelser eller om, med afseende å

dessas särskilda beskaffenhet, modifikationer i stadgandena vore erforderliga.

Genom särskilda nådiga remisser hafva såväl förenämnda författningsutkast

som ock de infordrade yttrandena äfvensom från ett

flertal glasbruksegare ingifna framställningar om rätt att vid vissa

arbeten inom glasindustrien använda minderåriga i vida större utsträckning

än för närvarande vore tillåtet öfverlemnats till kommerskollegium

och medicinalstyrelsen med nådig befallning att, efter bergmästarnes i

Utkast till författningf

utarbetadt

af

kanslirådet

Ekelund och

yrkesinspektören

Sundeil.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

rikets samtliga bergmästaredistrikt samt yrkesinspektörernas hörande,

afgifva underdånigt utlåtande i ämnet.

Det infordrade underdåniga utlåtandet, dagtecknadt den 25 november

1899, inkom den 23 påföljande december till civildepartementet.

Redogörelse

för nu uppgjorda

förf attningsförslage

t.

Tillsynen

öfver efterlefnaden.

Läkareunder
sökningar.

Giltighetsom
rådet.

Med ledning af den utredning, som sålunda kommit förevarande

ärende till del, och sedan jag samrådt med rikets yrkesinspektörer vid

deras möte här under sistlidne januari månad, har jag nu låtit uppgöra

förslag till förordning angående minderårigas och qvinnors användande

till arbete i industrielt yrke; och anser jag mig böra nämna, att i de

flesta delar samtlige yrkesinspektörerna voro ense med mig.

Sedan departementschefen härefter uppläst förslaget, fortsatte departementschefen

:

Af den redogörelse, jag fått för Eders Kongl. Maj:t lemna för hvad

under senare tider föreslagits och uttalats beträffande vår skyddslagstiftning

för minderåriga vid arbete i industrielt yrke, torde Eders

Kongl. Maj:t hafva funnit, att i två hufvudpunkter fullständig enighet

eger rum.

Man är ense derom att, derest den nya författningen icke skall

blifva — såsom i mångt och mycket måste erkännas vara förhållandet,

utom i de större städerna, med 1881 års förordning — en lag endast

å papperet, så måste kontrollen öfver tillämpningen blifva helt annorlunda;

den måste blifva effektiv.

Det nya författningsförslaget innehåller derför, att tillsynen öfver

författningens efterlefnad skall i främsta rummet åligga yrkesinspektörerna,

utom hvad angår grufdrift, som är att hänföra till bergsbruk,

der kontrollen naturligen skall tillkomma bergmästarne.

Man är vidare ense derom, att kontrollen att lagstiftningen verkligen

åstadkommer hvad man dermed åsyftar bör understödjas genom

läkareundersökningar.

I anslutning härtill föreslås nu att, innan minderårig får i industrielt

arbete antagas, skall hvarje gång genom läkarebetyg vara styrkt, att

den minderårige icke kan anses af det ifrågavarande arbetet komma

att lida men (2 §), samt vidare — och på denna nyhet lägger jag

synnerlig vigt — att årlig läkarebesigtning skall hållas å hvarje

arbetsställe, der minderårig finnes anstäld. Besigtningen verkställes af

läkare, förordnad af offentlig myndighet, och bekostas af yrkesidkaren

(11 §)■.....

Författningens giltighetsområde har, på sätt kommerskollegium och

medicinalstyrelsen ock ansett, blifvit begränsad! till storindustrien.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition ''N:o 57.

29

En verksam kontroll å författningens efterlefnad är något, som ej får

eftergifvas, men äfven med den betydliga tillökning i yrkesinspektionens

personal, hvarom jag ärnar göra underdånig hemställan, skulle det för

denna blifva ogörligt att i vårt vidsträckta land, så som sig bör, öfvervaka

handtverks- och hemindustrien. Då emellertid följden af en sådan begränsning

skidle blifva, att det i 6 § af 1881 års förordning förekommande

förbud mot att i handtverk eller annan handtering använda

minderårig i nattarbete komrne, med nyssnämnda förordnings upphäfvande,

att försvinna, synes blifva nödigt att genom vare sig tillägg till

1864 års förordning om utvidgad näringsfrihet eller särskild författning

en motsvarande bestämmelse återinföres; och torde Eders Kongl. Maj:t

framdeles, i sammanhang med utfärdandet af den nya författningen,

vilja fatta beslut härom.

Beträffande nu storindustrien, så är, jemväl i öfverensstämmelse med

kollegii och medicinalstyrelsens uppfattning, föreslaget, att giltighetsområdet

skall sammanfalla med lagens angående skydd mot yrkesfara

den 10 maj 1889, allenast med tillägg af till bergsbruk hänförlig

grufdrift; och har dervid den terminologi, som uti 1 § af nyssnämnda

lag användes för bestämmande af de yrken, som komma

under lagens tillämpning, synts böra hufvudsakligen bibehållas, då,

såvidt jag försport, tvekan icke förekommit rörande denna terminologis

betydelse.

Hvad sålunda föreslås innebär emellertid å andra sidan en ingalunda

oväsentlig utvidgning i skyddslagstiftningens giltighetsområde

utöfver hvad för närvarande anses vara fallet, i ty att sågverks- och

dermed förenad brädgårdsrörelse skulle komma in under den nya författningen.

Då angående lämpligheten och behofvet häraf ganska

skiljaktiga meningar uttalats, torde jag böra något fullständigare redogöra

för hvad som under ärendets handläggning härom förekommit.

Såsom jag redan omnämnt, infordrade jag under sistlidna år från länsstyrelserna

i sex af do norra länen yttrande i förevarande fråga. De

svar, som härå afgåfvos, voro ingalunda öfverensstämmande.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, som

rörande förhållandena inom länet upplyser, att minderåriga visserligen

i ganska stort antal användes vid de talrika inom länet belägna sågverken

men sysselsattes i regeln hufvudsakligen endast den ljusare

årstiden, då de skolpligtiga barnen åtnjöte ferier, ute i fria luften eller

i ljusa och luftiga lokaler med lättare arbeten, hufvudsakligen bestående

i märkning af plankor och bräder, hopsamling i brädgårdarna och stapling

eller lastning i pråmar af så kallad splitved med flere lättare

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

sysslor, äfvensom att dessa minderåriga nästan uteslutande utgjordes

af de vid verken anstälde arbetarnes barn, hvilket borde anses innebära

en viss trygghet mot deras öfveransträngning eller användande i arbete,

som vore förenadt med fara för olycksfall, har vidare yttrat att, enligt

Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvandes mening, behof icke förelåge

af en lagstiftning till reglementerande af och inskränkning i minderårigas

användande vid industriel rörelse af ifrågavarande art.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län förklarar,

med stöd af den utredning Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

sökt åstadkomma och af hvad erfarenheten hittills visat, sig

icke anse några föreskrifter angående minderårigas användande i arbete

vid sågverksrörelsen och brädgårdsrörelsen vara af behofvet påkallade;

och åberopar Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande till stöd för denna

mening att, då arbetena, såsom vid dessa rörelser syntes vara fallet,

vore afpassade efter de minderårigas förmåga, den sysselsättning dessa

hade vid sågen och brädgården under tillsyn af föräldrar eller andra

målsmän, på samma gång den visat sig icke vara menlig för de minderårigas

helsa, vore nyttigare för deras moraliska uppfostran än ett

sysslolöst kringdrifvande i sällskap med jemnåriga, hvarpå alltid funnes

god tillgång vid sågverk med stor arbetarepersonal. Skulle emellertid,

fortsätter Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, det anses nödigt att

bestämmelser äfven meddelades för nu ifrågavarande rörelser, borde

dock en bestämd skilnad göras mellan sågverksrörelsen och brädgårdsrörelsen,

samt arbetet i den senare undantagas från alla föreskrifter i

förevarande hänseende, enär det arbete, som i brädgården verkstäldes

af minderårig, vore af lindrig art, endast undantagsvis förekomme nattetid

och alltid försigginge i fria luften.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län upplyser,

att vid sågverks- och brädgårdsrörelsen inom länet minderåriga

användes i temligen stor utsträckning och hufvudsakligen i följande

sysselsättningar, nemligen att slå kettingar omkring timmer, som genom

ångkraft uppfordrades till såghusen för försågning, att bortskaffa ribbor

från kantverken, att från klyfsågarne bortplocka och på derför afsedda

fortskaffningsmedel uppstapla staf, att, sedan stafven blifvit afkapad

till lämpliga längder, hopbinda och bortbära densamma samt undanplocka

odugliga, vid kapningen uppkomna träbitar, att vid justeringsverken

för plankor och bräder undanplocka split- och kantved äfvensom

sammanstapla plankveden till famnar, att stämpla eller märka justeradt

virke, samt att utlägga strön vid stapling af plankor och bräder. Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande anser alla dessa arbeten vara föga

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

ansträngande men dock fordra eu viss påpasslighet och hemställer, att

gossar, som fylt tio år samt voro friska och normalt utvecklade, finge

användas till sådana lättare arbeten vid sågverken, som nyss angifvits,

helst dessa sysselsättningar företrädesvis utöfvades i det fria, och det

arbete, som förekomme inom hus, svårligen kunde vara helsovidrigt, då

såghusen till väsentlig utsträckning vore öppna, så att instängd luft i

dem aldrig förekomme under arbetstiderna.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gefieborgs län yttrar

att, som arbetet vid sågverks- och brädgårdsrörelsen drefves i fria luften

eller i ljusa och rymliga lokaler, syntes något menligt inflytande på

helsan icke kunna befaras af detta arbete, som, att döma efter förhållandena

inom länet, endast i sina mindre ansträngande, för olycksfall

minst utsatta detaljer plägade öfverlemnas åt minderåriga, samt att, då

dessutom egarne till och förvaltningarna af sågverken inom länet allmänt

stält såväl genom inrättande af skolor som i öfrigt sig till efterrättelse

de minderåriga åsyftande stadgandena i 17 § 1 och 2 mom. af

1864 års förordning angående utvidgad näringsfrihet, Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande icke ansåge några omständigheter inom länet

för närvarande påkalla detaljerade bestämmelser angående minderårigas

användande i arbete vid sågverk och brädgårdar, hvaremot det icke

vore alldeles utan våda, om arbetsgifvarne genom uppstälda svårigheter

och omgång skulle göras obenägna att i sitt arbete använda ifrågavarande,

vid sågverken talrikt förekommande åldersklass, som derigenom,

oafsedt den känbara minskningen i familjernas inkomster, i mer eller

mindre mån skulle försättas i sysslolöshet och hemfalla under deraf föranledda

frestelser till okynne, kanske brott. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

föreslår dock meddelande af vissa bestämmelser till

förhindrande af olycksfall vid minderårigs användande i arbete vid

sågverk.

Eders Kongl. Majt:s befallningshafvande i Kopparbergs län meddelar,

att i de större sågverken och brädgårdarna inom länet ett rätt

afsevärdt antal minderåriga sysselsattes, af hvilka omkring tjugufem

procent vore under fjorton år; att visserligen i allmänhet icke i arbetet

antoges någon förr än efter fylda tolf år, men att det dock inträffat,

att barn vid elfva, tio och ända till nio års ålder efter föräldrars eller

målsmäns enträgna, i vissa fall på osanna uppgifter om barnets ålder

grundade begäran blifvit i arbete använda; att det arbete, hvarmed minderåriga

sysselsattes, väl vore af mindre ansträngande och för deras

kroppsliga utveckling oskadlig art, men att arbetstiden i allmänhet

utgjorde, jemväl för minderåriga under fjorton år, åtta till tio timmar af

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

dygnet, infallande å brädgårdarna endast om dagen, men vid sågverken

jemväl nattetid, vanligen på det sätt, att arbetstiden ena veckan förlädes

till dagarne och den andra till nätterna. Med afseende å dessa förhållanden

och då Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade sig bekant,

att vid minderårigs antagande i dylikt arbete någon hänsyn icke annat

än undantagsvis toges till den minderåriges helsa och kroppskrafter,

samt nattarbetet gifvetvis inverkade menligt på de minderårigas utveckling

såväl i kroppsligt som i sedligt afseende, anser Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, att särskilda bestämmelser vore nödiga i syfte att

verksam kontroll utöfvades derå, att minderårigas arbetstid, åtminstone

i sågverk, icke godtyckligt och till men för deras helsa utsträcktes.

Deremot finner Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande sådana bestämmelser

beträffande brädgårdsrörelsen, der arbetet helt och hållet drefves

i fria luften och nattarbete icke förekomme, icke vara i lika hög grad

erforderliga, men anser att, då en effektiv kontroll öfver minderårigas

användande vid sågverk skulle i hög grad försvåras eller till och med

omöjliggöras, derest icke enahanda bestämmelser tillämpades vid brädgård

förenad med sågverk som vid sågverket, ifrågasatta bestämmelser

lämpligen böra ega tillämpning å sågverks- och dermed förenad brädgårdsrörelse.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län yttrar att,

ehuruväl vid sågverken och brädgårdarna åtskilliga lättare arbeten förekomme,

med hvilka minderårige utan fara kunde sysselsättas, det dock

till förekommande af missbruk vore nödigt dels bestämma viss ålder,

före hvilken minderårig icke finge till arbete i sågverk eller brädgård

användas, dels ock förbjuda användande af minderårig mellan tolf och

fjorton år till dylikt arbete under lärotiderna i folkskolan, med mindre

att med intyg styrktes, att den minderårige upphört att vara skolpligtig.

Vidare föreslår Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vissa föreskrifter

i afseende å arbetstiderna m. m.

Till de länsstyrelser, som påyrkat utsträckning af författningen äfven

till nu ifrågavarande yrken, har ej mindre medicinalstyrelsen än äfven

kommerskollegium anslutit sig uti dessa embetsverks af mig förut omnämnda

gemensamma utlåtande af den 25 november 1899, och samma

uppfattning omfattades obetingadt af samtlige yrkesinspektörerna. Vid

sådant förhållande har jag — om än jag fortfarande hyser viss tvekan om

åtgärdens nödvändighet — ansett mig ej kunna underlåta att nu medtaga

sågverks- och dermed förenad brädgårdsrörelse bland de yrken, å

hvilka författningen skulle ega tillämpning, dervid dock, såsom af för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 57. 33

fattningsförslagets 8 § framgår, vissa undantagsstadganden ansetts böra

föreslås.

Uppenbart är, att inom en eller annan, nu ej upptagen industri

förhållandena kunna så gestalta sig, att deri anställa minderåriga böra

komma under sådan skyddslagstiftning, som den förevarande; och har

derföre i 1 § intagits erinran om skyldighet för kommerskollegium att

derom göra framställning.

Hvad kretsen af de skyddade personerna beträffar hade, såsom Kretsen åt

jag redan nämnt, uti det af 1891 års komité utarbetade författnings- Bkyd^eenper''

förslag skyddslagstiftningen utsträckts att i vissa afseenden omfatta

qvinnors arbete, äfven der dessa icke äro att hänföra till minderåriga.

Jag kan icke finna, att kommerskollegium och medicinalstyrelsen uti

sitt öfver komitéförslaget afgifna utlåtande anfört giltiga skäl för att ur

författningen helt och hållet utesluta dessa skyddsföreskrifter. Jag kan

icke se någon anledning, hvarför icke uti en och samma författning

skulle kunna inrymmas skyddsbestämmelser så väl för qvinnor som för

minderåriga, derest eljest sådana bestämmelser för qvinnor kunna anses

vara af behofvet påkallade. Berlinerkonferensens uttalanden rörande

skydd för qvinliga arbetare synas vara i hög grad beaktansvärda

och i vissa delar eg a tillämpning jemväl på förhållandena här i landet.

Det är i två afseenden nu gällande lagstiftning torde böra till skydd

för qvinliga arbetare kompletteras, nemligen dels i fråga om förbud

mot användande af qvinnor till arbete under jord i grufvor och stenbrott

och dels angående bestämmande af viss tid för arbetes återupptagande

efter öfverstånden barnsbörd. Det är väl sant att för närvarande

här i landet qvinnor icke användas till arbete underjord i grufvor

eller stenbrott, och detta synes också hafva varit hufvudaniedningen till

att komitéförslagets förbud mot qvinnors användande i sådant arbete af

embetsverken uteslöts, men då erfarenheten från de länder, der dylikt

qvinnas arbete förekommer, gifver vid handen, att qvinnors användande i

detta slag af arbete från flera synpunkter är i hög grad olämpligt, torde

ett förbud i sådan rigtning här vara på sin plats. Likaledes synes nödig

omtanke fordra införandet af en sådan lagbestämmelse, hvarigenom förtyödes

att i arbete i industriens tjenst använda qvinna under den närmaste

tiden efter det hon födt barn. Då emellertid, på sätt jemväl

embetsverken anmärkt, denna tid icke lämpligen bör vara densamma

för alla fall, synes mig föreskriften böra så affatta» att, på samma

gång eu bestämd tid angifves såsom den normala för frihet från arbete,

tillåtelse att tidigare inträda i arbetet göres beroende af läkarebetyg.

Bestämmelser i dessa båda hänseenden hafva upptagits i 7 §.

Dih. till Rihd. Prat. HJUL). I Samt. / Afl t. 51 lliijt. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Minimiålder

och öfriga vilkor

för minderårigas

anställande.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Om redan i fråga om giltighetsområdet för en skyddslagstiftning i

förevarande ämne skiljaktiga meningar eg a rum, så gäller detta i ännu

högre grad beträffande minimiålder och öfriga vilkor för minderårigas anställning

i de skyddade yrkena samt arbetstiden för minderåriga. Och

detta är helt naturligt. Å ena sidan står statens oafvisliga pligt att

vaka öfver det uppväxande slägtets kroppsliga och andliga utveckling så,

att denna icke må skadas eller lida intrång genom för tidigt inträde i

arbete, med andra ord hänsynen till hygienens och skolans intressen; å

andra sidan måste man taga hänsyn till dels vigten af att de unga icke få

gå sysslolösa och derigenom hemfalla till brott och förfall, dels föräldrarnes

önskan att få sina barn tidigast möjligt ut i yrkena, så att barnen

skola kunna förvärfva nödig yrkesskicklighet äfvensom lemna bidrag

till familjens uppehälle, dels ock, hvad vissa yrken angår, industriens

behof af att användandet af minderåriga i arbete ej må varda alltför

begränsadt. Härtill kommer att yrkenas sinsemellan så olika beskaffenhet

försvårar meddelandet af allmängiltiga bestämmelser.

Den principiella utgångspunkten för en lagstiftning härutinnan synes

böra vara den att, under förutsättning af obligatorisk läkareundersökning

och betryggande kontroll i öfrigt mot öfveransträngning och yrkesfara,

den minderåriges arbete, särskildt beträffande arbetstiderna, så anordnas,

att den minderårige vid den tidpunkt, då den obligatoriska folkskoleundervisningen

upphör, må kunna påräkna sysselsättning uti industriens

tjenst och derigenom, på samma gäng den minderårige afhålles från de

faror, som sysslolösheten, synnerligast i denna åldersperiod, medför, i tid

vänjer sig att uti ett regelbundet arbete söka sitt uppehälle.

I enlighet med kommerskollegii hemställan har således nu gällande

bestämmelse om tolf år såsom minimiålder för barns anställande iindustrielt

yrke blifvit i förslaget bibehållen. Att höja denna ålder exempelvis

till tretton år låter sig, enligt min tanke, icke förena med nu gällande

bestämmelser rörande folkundervisningen, och det är från dem jag har

att utgå. Sådan denna för närvarande är anordnad har i regeln barnet

i åldern mellan tolf och tretton år inhemtat det kunskapsmått, som berättigar

detsamma att afgå från folkskolan. Dermed har ock skolpligtigheten

upphört, ett förhållande, med hänsyn till hvilket minimiåldern för

inträde i industriens tjenst måste vara anpassad, så vida man vill undvika

att legalisera en kortare eller längre, men för den minderårige utan

tvifvel i hög grad skadlig period af sysslolöshet. Flera af folkskoleinspektörerna

hafva emellertid i yttrandena öfver 1891 års komités förslag

framhållit nödvändigheten af att de i folkskolan förvärfvade kunskaper

genom fortsatt skolgång underhållas och befästas och ifrågasatt stadgan
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 57.

den härom. Såsom embetsverken yttrat, torde dock lämpligare vara,

att positiva åtgärder till främjande af folkundervisningen vidtagas genom

en omarbetning af folkskolestadgan än att det sker genom införande

af enstaka bestämmelser i förevarande författning, hvars hufvudändamål

är ett annat.

Men lika vigtigt, som det synes vara att dessa två områden, skolans

och industriens, omedelbart gränsa intill hvarandra, lika vigtigt

är att det senare icke inkräktar på det förra. Derför måste såsom

det andra vilkoret för inträde i arbete i industrielt yrke uppställas

den fordran, att skolpligtigheten upphört, vare sig enligt § 47

eller § 48 i folkskolestadgan eller genom annorledes, t. ex. i teknisk skola,

förvärfvadt kunskapsmått. Denna fordran bör dock icke, enligt min

tanke, utgöra binder för minderårig, som uppnått den ålder, författningen

förutsätter för inträde i arbete i industrielt yrke, och enligt läkares

pröfning ej af arbetet lider men, att under ferietid sysselsätta sig med

sådant arbete. Mångenstädes är nemligen folkskoleundervisningen så anordnad,

att undervisningen endast pågår fyra månader af året, under det

skolbarnen den återstående delen af året åtnjuta ledighet. Kommerskollegii

och medicinalstyrelsens i utlåtandet den 25 november 1899

afgifna hemställan härom har derföre, i enlighet med samtlige yrkesinspektörernas

tillstyrkan, upptagits i förslaget. Det synes mig olämpligt

att döma en frisk och arbetsför minderårig, som öfverskridit minimiåldersgränsen,

till sysslolöshet under en så lång period och äfven eljest, då

han åtnjuter skolferier. Deremot synes det mig icke tillrådligt att, såsom

samma embetsverk ock hemstält, tillåta ännu skolpligtig minderårig

att jemsides med skolgång deltaga i industrielt arbete. Ett sådant medgifvande

skulle antagligen hafva till följd ständiga konflikter, hvarur

förmodligen skolan icke skulle utgå såsom den segrande parten. Öfveransträngning

torde svårligen kunna undvikas. Myndigheternas hemställan

afstyrktes ock af yrkesinspektörerna.

För det tredje vilkoret för minderårigs anställande — läkares intyg

att han ej af arbetet lider men — har jag förut redogjort.

Hvad angår arbetstiden, synes mig tvekan ej böra förefinnas derom

att icke för minderåriga, som ej fylt tretton år, den hittills gällande

maximitiden eller sex timmar bör bibehållas.

Beträffande åter arbetstiden för minderåriga, som fylt tretton år,

hänvisar jag till min föregående redogörelse, hvaraf Eders Kongl. Maj:t

behagat finna, att bestämmelsen i 1881 års förordning att äfven minderåriga

mellan tretton och fjorton år ej skulle få arbeta mera än sex

timmar dagligen varit just det stadgande i förordningen, som framkallat

Arbetstid och

arbetsdag.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

mesta missnöjet och försvårat författningens tillämpande, att reservanterna

i 1891 års komité uttalat sig för eu maximitid af tio timmar för

denna åldersklass, och att denna uppfattning biträdts af kommerskollegium.

Äfven mig synes en arbetstid af högst tio timmar af dygnet

kunna bestämmas för minderårig, som f}dt tretton år, om genom läkareundersökningar

och betryggande kontroll i öfrigt anledning att befara

öfveransträngning aflägsnas; och jag instämmer till fullo uti hvad

motionären i Andra Kammaren vid 1899 års riksdag härom yttrat, då

han säger:

»I sjelfva verket synes det sjelfklart, att det beror på sysselsättningens

eller arbetets art, huruvida en 10-timmars arbetsdag för 13- eller 14-åring skall vara till gagn eller skada, och det synes äfven

sjelfklart, att samma arbete kan för den ene vara oskadligt eller till och

med gagneligt, medan det för ett annat svagare barn är till skada. De

faror af en 10-timmars arbetsdag för 13- och 14-åringars helsa, som

onekligen kunna förefinnas, skulle helt visst kunna undvikas genom en

väl anordnad läkareundersökning, som ej blott pröfvade en platssökandes

helsobeskaffenhet före platsens tillträdande utan äfven årligen pröfvade,

huruvida äfven arbetet fortfarande vore passande för hans krafters

beskaffenhet. Och sådana ordentligt anordnade och bedrifna läkareundersökningar

skulle dessutom medföra den stora fördelen att man

snart finge reda på de yrken, som för barnens helsa vore farliga, och

för hvilka Kongl. Maj:t enligt komiténs förslag egde rätt stifta undantagslagar,

inskränkande arbetstiden eller till högre åldersklasser uppskjutande

de minderårigas inträde i yrket. Och härigenom erhålles

ytterligare en vigtig garanti för, att ej arbetet kunde medföra skada

för de i detsamma sysselsatta minderårigas helsa.»

Och yttrar motionären vidare, såsom jag förut nämnt, att under

förutsättning af fullt opartiska läkareundersökningar och kontroll för

öfrigt genom särskilda inspektörer, såsom af komitén föreslagits, förslaget

om 13- och 14-åringars 10-timmars arbetstid syntes från hygienisk

synpunkt acceptabelt.

Samtlige yrkesinspektörer tillstyrkte likaledes utan någon tvekan

tio timmars arbetstid.

Om jag också sålunda anser, att arbetstiden för minderåriga mellan

tretton och fjorton år bör kunna bestämmas till högst tio timmar, finner

jag dock giltiga skäl saknas att för äldre minderåriga öka denna arbetstid.

Af de upplysningar, jag inhemtat rörande den vanliga arbetstiden för äldre

arbetare, har framgått, att denna i regeln är tio eller högst tio och en half

timme af dygnet. Då härtill kommer att, såsom jemväl embetsverken an
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

märkt uti sitt ofta nämnda underdåniga utlåtande öfver 1891 års komités

förslag, arbetstiden visar en stark tendens att sjunka, har det synts ändamålslöst

att bestämma en högre arbetstid än tio timmar för minderårig.

Uti det förslag till lag om arbete i fabriker och dermed likstäld

verksamhet samt det offentligas tillsyn deröfver, som nyligen utarbetats

i Danmark, är arbetstiden för sådana minderåriga mellan tretton

och aderton år, som få i industrielt arbete användas, föreslagen till högst

tio timmar af dygnet.

Arbetsdagen för minderåriga är föreslagen att i regeln infalla mellan

klockan 6 på morgonen och klockan 7 på aftonen. Den förra tidsbestämmelsen

öfverensstämmer med hvad nu gäller. Den senare innebär

en ändring (tiden är i 1881 års förordning faststäld till klockan 8 på

aftonen) och har föranledts deraf att, då neppeligen i vanliga fall arbetet

i sådana industriella inrättningar, hvarom nu är fråga, slutar senare

än klockan 7, minderårigas dagsarbete synts icke böra utsträckas öfver

denna tid.

Från 1881 års förordnings stadganden angående arbetstid och arbetsdag

gjordes redan genom nådiga kungörelsen den 22 juni 1883

undantag för arbete i grufvor äfvensom arbete vid masugnar eller

hyttor, stångjern sbruk, manufakturverk och andra inrättningar, som afse

tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster, ity att i dylikt arbete

minderåriga af mankön öfver fjorton år må under vissa vilkor användas

i högst tolf timmar af d}gnet och jemväl i nattarbete. Dessa bestämmelser,

så affattade att de tydligen afse alla industriella inrättningar,

der arbetet förutsätter så kallad ständig eld, hafva, med vissa af kommerskollegium

och medicinalstyrelsen i utlåtandet den 25 november

1899 föreslagna redaktionella jemkningar, upptagits i förslagets 8 § 1

inom., hvarjemte de, jemväl i enlighet med nämnda embetsverks hemställan,

utsträckts att gälla äfven sågverk och dermed förenade brädgårdar.

I fråga om vilkoren för bemälda minderårigas användande i

nattarbete hafva embetsverken i samma utlåtande föreslagit eu modifikation.

De yttra härom att, då arbetet vid glashyttorna på många

ställen är fördeladt på åtta timmars skift med tre arbetslag, återkommer

der nattarbete hvarje dygn för samma arbetslag, till dess att ombyte

af skift vid veckans slut eger rum; att ett dylikt arbete åtta timmar

på dygnet helt visst vore mindre påkostande, än om det varit fördeladt

på två arbetslag, då visserligen hvarannan natt varit fri, men

arbetstiden per dygn uppgått till det högst medgifna eller i medeltal

tolf timmar; att derför, enligt embetsverkens åsigt, en dylik anordning

med tre arbetslag och tre skift icke borde förhindras; samt att embets
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

verken med anledning häraf hemställa, att det skulle medgifvas, att å

arbetsställe, der arbetet för samma arbetslag vore begränsadt till högst

åtta timmar om dygnet, arbete för hvarje arbetslag finge eg a rum under

hvar tredje vecka hvarje natt.

Uti detta uttalande finner jag mig kunna instämma och har derför

i slutet af momentet intagit en dylik bestämmelse.

Vidare hafva embetsverken uti samma utlåtande, under erinran att

vid grufdrift samt sågverks- och dermed förenad brädgårdsrörelse förekomme

en mängd arbeten af lättare beskaffenhet och försiggående i fria

luften, hemstält, att minderårig som fylt elfva år finge under högst

sex timmar af dygnet användas till lättare arbeten under bär himmel

vid grufvor samt sågverk och dermed förenade brädgårdar. Äfven de

ledamöter af medicinalstyrelsen, som eljest i vissa delar hyst afvikande

mening mot embetsverkens flertal, hafva uttryckligen förklarat sig ej

hafva något att invända mot ett sådant medgifvande.

Under förutsättning att öfriga af mig föreslagna vilkor för minderårigas

användande i arbete iakttagas, torde ej vara något att erinra

mot den föreslagna bestämmelsen, hvilken upptagits i 2 mom. af 8 §.

Då emellertid minderårig, som icke slutat folkskolan, icke heller skulle

få med sådant arbete, hvarom nu är fråga, sysselsättas annat än under

ferietid, torde medgifvandet icke få någon större betydelse.

Längre gående undantag än de sålunda i 1 och 2 mom. af 8 §

föreslagna har jag icke ansett mig kunna tillstyrka. Jag har således

icke upptagit det i embetsverkens ofta nämnda utlåtande den 25

november 1899 framstälda, men af medicinalstyrelsens samtlige ledamöter

afstyrkta förslaget att till lättare arbeten vid grufdrift, glashyttor

samt sågverks- och dermed förenad brädgårdsrörelse minderårig, som

fylt 12 år, skulle få användas ända till tio timmar af dygnet, enär

jag befarar, att ett sådant medgifvande skulle kunna föranleda till

öfveransträngning.

Icke heller har jag tilltrott mig att för glasindustrien föreslå

andra eftergifter, än som innebäras i den lydelse 8 § 1 mom. erhållit,

d v. s. att i glashyttorna, såsom varande inrättningar, der arbetet förutsätter

så kallad ständig eld, arbetstiden för minderåriga af mankön

öfver fjorton år må, under vissa, af hänsyn till glasindustriens kraf

särskildt modifierade vilkor, få utsträckas till i medeltal högst tolf timmar

af dygnet och jemväl till annan tid än den i 5 § bestämda. Uti

den förut omnämnda, af flertalet af Sveriges glasbruksidkare undertecknade

framställning hafva emellertid desse begärt vida längre gående

eftergifter. De yrka nemligen — och de hafva häri vunnit understöd i

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

39

åberopade uttalanden af arbetare från åtskilliga glasbruk — att för

minderårigas användande i glashyttorna minimiåldern måtte nedsättas till

fylda tio år och arbetstiden bestämmas till högst nio arbetstimmar på dagen

och, då arbetet är fördeladt på två eller flera skift, under dygnet

högst åtta timmar. Såsom hufvudsakligt skäl för sänkning af åldersgränsen

åberopa glasbruksidkarne, att ingen kan blifva en skicklig

glasarbetare, som ej redan från mycket tidiga år fått börja syssla i

yrket, och att, om icke yrkesskicklighetens nivå inom den svenska glasbruksindustrien

skall i betänklig grad sjunka till uppenbart förfång

för denna industri, hvilken just nu börjat taga ett så lofvande uppsving

och framgångsrikt konkurrera äfven på den utländska marknaden, måste

det jemtorelsevis mycket tidiga lärlingsskapet här principielt uppehållas.

De framhålla vidare, att hvad de sålunda begära öfverensstämmer med

det sätt, hvarpå arbetet vid deras glasbruk f. n. är ordnadt — 1881

års förordning har nemligen i regel icke blifvit tillämpad — att detta

sätt ej visat sig medföra olägenheter för de minderårigas fysiska eller

moraliska utveckling, och att de minderårigas egna målsmän ingalunda

önska rubbning i de nu bestående förhållandena.

Denna framställning har af embetsverken i utlåtandet af den 25

november 1899 funnits böra i viss, om än ringare, män tillgodoses.

Medicinalstyrelsens samtlige ledamöter hafva dock varit af skiljaktig

mening och afstyrkt allt afseende å framställningen.

Hvad af glasbruksidkarne anförts skulle vara synnerligen beaktansvärdt,

derest antagas finge, att användandet inom glasindustrien af

barn yngre än tolf år skulle vara ett nödvändigt vilkor för industriens

bestånd och utveckling. Denna industri sysselsatte år 1897 inalles

5,018 arbetare; dess tillverkningars årsvärde närmar sig till 7 millioner

kronor; den tillhör således Sveriges storindustrier, och dess alster hafva

inom och utom Sverige vunnit ett erkännande, som utgör en heder för

vårt land. Jag har dock svårt att föreställa mig, att barnens anställande

redan vid en mycket tidig ålder är en oundgänglig betingelse för

nödig yrkesskicklighets förvärfvande. Deremot talar — förutom exemplet

från andra länder med utvecklad glasindustri, der barnen ej få anställas

före 12 år —• det förhållande att så stor del af de för närvarande

i hyttorna vid Sveriges glasbruk sysselsatte arbetarne inträdt i

arbetet till och med senare än vid 12 års ålder utan att, efter hvad

erfarenheten torde utvisa, dessa arbetare sakna något af den erforderliga

yrkesskickligheten (so d:r Key-Åbergs arbetsstatistiska studie öfver

glasindustrien i Sverige). Deremot talar den omständighet, att vid

ett af landets största glasbruk hvars alster utmärka sig för eu

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

högt drifven fulländning, arbetet redan nu kunnat så ordnas, att nästan

inga minderåriga under tolf år der användas. Vid dessa förhållanden

och med hänsyn till medicinalstyrelsens bestämda afstyrkande har jag,

som sagdt, ansett afseende ej kunna fästas å framställningen, som ju

afser den nya lagstiftningens slutliga tillämpning å glasindustrien. Den

vann icke heller, hvad sänkning af åldersgränsen angår, något understöd

från yrkesinspektörerna; och en af dem upplyste, att vid ett

glasbruk inom hans distrikt arbetarne sjelfva ej gerna ville tillåta sina

egna barn att vid tidig ålder arbeta i hyttan, utan hade minderåriga

arbetskrafter der måst anskaffas från annat håll.

Ett faktum är emellertid, att vid ett flertal glasbruk minderåriga

under tolf år i en ganska stor utsträckning användts och fortfarande

användas i arbete. Detta är visserligen redan nu i strid mot lag och

har väl kunnat eg a rum endast derigenom att såväl kommunalnämnder

som åklagare slutit ögonen till, men förhållandet har länge existerat,

och flerstädes torde hela arbetsmekanismen i hyttorna vara bygd på

att det skall kunna fortfara. Att på en gång bryta härmed skulle antagligen

vålla ganska stora ekonomiska svårigheter vid en del, företrädesvis

mindre glasbruk, och detta såväl för arbetsgifvarne som för

arbetarne, för hvilka den förtjenst barnen intjena torde spela en rätt

stor roll.

Öfvergångsstadganden beträffande de inom berörda industri redan

anstälda minderåriga torde derföre i sammanhang med utfärdandet af

den nya författningen blifva nödigt att meddela för att förekomma brådstörtade

rubbningar. Detsamma lärer blifva erforderligt i fråga om

sågverks- och brädgårdsindustrien, der minderårigas användande för

närvarande är alldeles fritt.

För öfriga bestämmelser i förslaget torde någon fullständigare motivering

ej vara behöflig. Stadgandet i 1881 års förordning om rasternas

minimilängd bär uteslutits på hemställan af embetsverken i deras

utlåtande öfver 1891 års komités förslag. Enär förhållandena å olika

arbetsställen äro så skiftande, vore det enligt embete verkens åsigt

lämpligare, att ej rasternas längd i lag fixerades, utan att tiden

för och längden af rasterna finge af arbetsgifvaren bestämmas, men

att anslag om rasterna skulle i arbetslokalen uppsättas. Skulle då yrkesinspektör

finna, att rasterna vore för korta eller olämpligt anordnade,

lärer han nog kunna genom framställningar till arbetsgifvaren

åstadkomma rättelse. Samtlige yrkesinspektörerna biträdde denna uppfattning

under erinran att de minderåriga i fråga om tiden för rasterna

opaginerad Kontrollera mot PDF

41''

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition'' N:o 57.

måste rätta sig efter de äldre arbetande, hvilka nog tillsåge, att arbetstiden

icke blefve utan afbrott för långt utsträckt.

Likaledes hafva yrkesinspektörerna icke ifrågasatt någon ändring

uti den från lagen om yrkesfara hemtade bestämmelse uti förslagets

15 §, att yrkesinspektör och bergmästare, innan de inträda å arbetsställe,

der minderåriga sysselsättas, skola hafva gjort tillsägelse hos

yrkesidkaren eller arbetsföreståndaren. Denna bestämmelse fanns icke

uti Kongl. Maj:ts proposition till 1889 års Riksdag, som föranledde nyssnämnda

lag, men tillädes på lagutskottets enhälliga hemställan (lagutskottets

utlåtande n:o 40 s. 9). Yrkesinspektörerna hafva förklarat,

att de efter tio års erfarenhet ej förmärkt några olägenheter af stadgandet.

Meningen dermed är icke att yrkesinspektören skall långt

förut tillkännagifva sin förestående inspektion, utan endast att han vid

ankomsten till en industriel anläggning, innan han inträder å arbetsstället,

skall gå in på kontoret och anmäla sitt besök.

Sammanfattar jag nu hufvudgrunderna i förslaget, så äro dessa: Samman/att
vilkoren

för inträde i arbete: a) fylda tolf år, b) fullständigt af- ninggångsbetyg

från folkskolan eller behörigt tillstånd att lemna folkskolan,

eller skolpligtighetens upphörande af annan anledning, c) läkares intyg

att den minderårige utan men för sin helsa kan förrätta arbetet i fråga.

I lättare arbeten under bär himmel vid grufvor samt sågverk och dermed

förenade brädgårdar få elfvaåringar användas under iakttagande att

vilkoren b) och c) äro irppfylda;

arbetsdagen: 6 f. m.—7 e. m.; arbetstiden: 6 timmar för 12—13- åring, 10 timmar för 13—18-åring; i yrken med ständig eld samt i

grutarbete och i sågverk och dermed förenade brädgårdar medgifves tolf

timmars arbetstid och nattarbete för minderårig af mankön öfver 14 år;

förbud att i arbete använda qvinna fyra veckor efter barnsbörd;

förbud att till arbete under jord i grufva eller stenbrott använda

qvinna af hvad ålder som helst samt minderårig af mankön under

14 år;

årliga läkarebesigtningar, verkstälda af läkare, som förordnas af

offentlig myndighet;

kontrollen öfver författningens tillämpning tillkommer i första hand

yrkesinspektionen.

Antagandet af nu ifrågasatta författning påkallar med nödvändighet Yrkesinspek•

ökning af den nuvarande yrkesinspektionens arbetskrafter. Härom korn- h0Bj"‘af“£eU''

mer jag att, jemväl denna dag, göra särskild framställning.

Bih. ti/l Riksd. Vrot. 1000. 1 Sami. 1 Afd. 31 lläft.

G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Framställning

frän Sveriges

allmänna folkskolelärareförening.

Departementschefens

hemställan.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Slutligen har jag att anmäla att för två dagar sedan, den 28 sistlidne

februari, till civildepartementet inkommit en framställning från

Sveriges allmänna folkskollärareförening genom dess centralstyrelse

angående vissa önskemål från folkskolans synpunkt att iakttagas vid

en revision af förordningen om minderårigas användande i fabriksarbete,

önskemålen äro, att den obligatoriska skolgången för hvarje barn bör

räcka minst till och med det 13:de lefnadsåret, och att inom hvarje

skoldistrikt bör anordnas en fortsättningskurs omfattande minst 2 år.

För att dessa önskningsmål skola kunna förverkligas, begäres af centralstyrelsen,

att den nu ifrågasatta skyddslagstiftningen måtte hvila

på de hufvudgrunder, att minimiåldern för deltagande i industrielt

arbete fastställes till fylda 13 år och att för barn i åldern 13—15 år

bestämmes en maximalarbetstid af så begränsadt omfång, att de kunna

begagna sig af den fortsatta undervisningskurs, som för dem bör anställas.

En närmare utredning ur pedagogisk synpunkt af de utaf centralstyrelsen

framhållna önskningsmålen och om hvad från skolans sida

kräfves för att de skola kunna genomföras måste uppenbarligen föregå

framställningens pröfning i civildepartementet. En sådan utredning,

hvars anställande tillkommer ett annat departement, skulle i hvarje fall

kräfva så pass tid, att all fråga om författningsförslagets framläggande

i år förfölle. Vid sådant förhållande har jag förestält mig framställningen

nu ej kunna till någon åtgärd föranleda.

Det lagstiftningsområde, inom hvilket en författning om minderårigas

användande i industrielt arbete faller — näringslagstiftningen — hör

otvifvelaktigt till Konungens ekonomiska lagstiftning; i sådan ordning

har nu gällande förordning i ämnet tillkommit och i den för sådana

frågor stadgade ordning hafva ock, äfven under senare tider, af Riksdagen

behandlats af Eders Kongl. Maj:t till Riksdagens yttrande öfverlemnade

förslag om ändring i eller tillägg till gällande näringslagstiftning

(Kongl. Maj:ts proposition till 1887 års senare Riksdag n:o 35,

till 1891 års Riksdag n:r 64, till 1893 års Riksdag n:r 34).

I likhet med hvad genom nyssomförmälda propositioner egt rum,

synes mig emellertid äfven i nu förevarande fråga angeläget vara, att

Eders Kongl. Maj:t får tillfälle att erfara Riksdagens uppfattning, innan

slutligt beslut fattas; ett antagande att så skulle ske har ock uttalats

af de Andra Kammarens tillfälliga utskott vid 1886 och 1888 årens

riksdagar, som hade att yttra sig öfver motioner i ämnet.

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t måtte genom nådig

proposition inhemta Riksdagens yttrande öfver det af mig nu anmälda

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 57.

förslaget till förordning angående minderårigas och qvinnors användande

till arbete i industrielt. yrke och afvakta Riksdagens svar, innan

Eders Kongl. Maj:t, efter slutlig pröfning, om författningens utfärdande

i nåder förordnar.

Uti hvad föredragande departementschefen hemstält instämde Statsrådets

öfrige ledamöter.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder gilla hvad

Statsrådet sålunda hemstält samt befalla att, i öfverensstämmelse

med ett af departementschefen uppläst

förslag, nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas

af innehåll, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Pehr Thyselius.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Förslag

till

förordning angående minderårigas och qvinnors användande

till arbete i industrielt yrke.

1 §•

I denna förordning förstås med minderårig den, som är under

aderton år, och med industrielt yrke idkande såsom näring af sågverksoch

dermed förenad brädgårdsrörelse; grufdrift eller annat dermed jemförligt

arbete; masugn eller hytta, stångjernsbruk, manufakturverk eller

annan inrättning, som afser tillgodogörande eller förädling af mineralrikets

alster och ej är att såsom handtverk anse; fabrik; skeppsbyggeri-,

stenhuggeri-, mejeri-, bryggeri-, qvarn- samt handtverkerirörelse, som

drifves i så stor omfattning eller under sådana förhållanden i öfrigt,

att den skäligen må anses som fabriksrörelse; boktryckeri; bränneri och

annan med fabriksdrift jemförlig handtering.

Derest annan rörelse, än nu är nämnd, synes vara af beskaffenhet

att böra hänföras till industrielt yrke enligt denna förordning,

ankomme på kommerskollegium att derom göra framställning hos

Konungen.

2 §•

Till arbete i industrielt yrke må minderårig användas allenast under

vilkor att den minderårige fylt tolf år och antingen, efter att hafva

genomgått fullständig lärokurs, erhållit afgångsbetyg från folkskolan

eller, efter inhemtande af ett ringare kunskapsmått, erhållit behörigt

tillstånd att lemna folkskolan eller ock styrker, att skolpligtigheten

eljest upphört. Hvad sålunda föreskrifvits i fråga om inhemtadt visst

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

kunskapsmått såsom vilkor för minderårigs användande i arbete, hvarom

ofvan sägs, må dock icke utgöra hinder för minderårigs användande i

dylikt arbete under ferietid.

Innan minderårig må i sådant arbete antagas, skall hvarje gång

medelst läkarebetyg styrkas, att den minderårige icke till följd af sjuklighet

eller kroppslig svaghet kan anses af det ifrågavarande arbetet

komma att lida men.

Det åligger yrkesidkare att under den tid, minderårig är i yrkesidkarens

arbete anstäld, hafva i förvar den minderåriges intyg om

ålder och inhemtadt kunskapsmått äfvensom det i denna paragraf omförmälta

läkarebetyg.

3 §•

Till arbete i industriel yrke må minderårig, som ej fylt tretton

år, användas högst sex timmar och annan minderårig högst tio timmar

af dygnet.

4 §.

Arbetstiden för minderårig skall af bry tas genom lämpliga raster; och

må minderårig ej tillåtas att under rasterna uppehålla sig i arbetslokal, der

till följd af arbetets beskaffenhet luften är förorenad af ämnen, hvilka

äro för helsan skadliga; åliggande det i sådant fall arbetsgifvare att

anvisa lämpligt annat rum, der minderåriga kunna under rasterna vistas

■och intaga sina måltider.

5 §•

Minderårig må med arbete i industriel yrke icke sysselsättas före

klockan sex på morgonen eller efter klockan sju på aftonen.

6 §■

Minderårig må icke användas till att sköta ångpanna eller motor

eller att rengöra eller smörja i gång varande maskin, rem-, axel- eller

annan kraftledning; ej heller må minderårig tillåtas att från eller på i

gång varande kraftskifva af- eller pålägga rem, ketting eller lina, så

framt icke särskilda mekaniska anordningar äro vidtagna ocli dessa

blifvit godkända af den, som, efter hvad i 9 § sägs, har att vid ifrågavarande

arbetsställe utöfva tillsyn å efterlefnaden af denna förordning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 57.

7 §■

Med arbete i industriel yrke må qvinna, som födt barn, icke

sysselsättas under de fyra första veckorna efter barnsbörden, derest icke

med läkarebetyg styrkes, att bon tidigare kan utan men börja arbetet.

Till arbete under jord i grufva eller stenbrott må qvinna icke användas

och ej heller minderårig af mankön under fjorton år.

8 §■

1 mom. I grufarbete äfvensom i arbete vid masugnar eller hyttor,

stångjernsbruk, manufakturverk och andra industriella inrättningar, der

arbetet förutsätter så kallad ständig eld, samt vid sågverk och dermed

förenade brädgårdar, må, utan hinder af föreskrifterna i 3 och 5 §§,

arbetstiden för minderårig af mankön öfver fjorton år utsträckas till i

medeltal högst tolf timmar af dygnet och jemväl till annan tid än mellan

klockan sex på morgonen och klockan sju på aftonen, under vilkor

att arbetet är indeladt på skift sålunda, att ett och samma arbetslag

icke två nätter å rad arbetar på det skift, hvarunder midnatt

infaller, och alltid har tillfälle att åtnjuta åtta timmars hvila mellan

skiften; dock må å arbetsställe, der arbetet för samma arbetslag är

begränsadt till högst åtta timmar af dygnet, nattarbete för hvarje arbetslag

under hvar tredje vecka ega rum hvarje natt.

2 mom. I lättare arbeten under bar himmel vid grufvor samt

sågverk och dermed förenade brädgårdar må minderårig, som fylt elfva

år, användas under iakttagande i öfrigt af föreskrifterna i 2 § och

hvad eljest i denna förordning finnes stadgadt.

3 mom. Då natur- eller olyckshändelse afbrutit arbetets regelbundna

gång, må eftergift i de uti 3 § gifna bestämmelser kunna meddelas

af kommerskollegium för en tid af högst fyra månader och af

den, som, efter hvad i 9 § sägs, har att vid ifrågavarande arbetsställe

utöfva tillsyn å efterlefnaden af denna förordning, för högst en månad.

9 §•

Tillsyn å efterlefnaden. af denna förordning utöfvas, i fråga om

grufdrift, som är att hänföra till bergsbruk, af bergmästarne, och i

öfriga fall af yrkesinspektörerne, en hvar inom sitt distrikt.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 57.

Helsovårdsnämnd eller, der sådan ej finnes, kommunalnämnd samt

skolråd och skolstyrelse äfvensom vederbörande provinsial-, extra provinsial-,

städs- eller stad sdistriktsläkare vare pligtige att lemna yrkesinspektör

och bergmästare det biträde, som af deras tjensteåligganden,

enligt denna förordning, kan påkallas; och ega yrkesinspektör och

bergmästare att i förekommande fall anlita polismyndigheten.

10 §.

Finnes minderårigas sysselsättande i visst arbete vara synnerligen

ansträngande eller för deras helsa vådligt, må deras användande i dylikt

arbete kunna förbjudas eller särskilda vilkor för deras sysselsättande

dermed föreskrifvas.

Yrkesinspektör och, i fråga om grufdrift, som är att hänföra till

bergsbruk, bergmästare åligger att, der de firma förbud eller särskilda

föreskrifter i nu nämnda hänseende af omständigheterna påkallade,

derom göra framställning hos Konungens befallningshafvande, hvilken

det tillkommer att i anledning af sålunda gjord anmälan besluta.

11 §•

En gång hvarje kalenderår äfvensom eljest, då i följd af sådan

anmälan, som i 10 § sägs, eller af annan anledning Konungens befallningshafvande

så aktar nödigt, skall vid arbetsställe, der minderåriga

arbetare sysselsättas, företagas läkarebesigtning å derstädes anstälda

minderåriga till utrönande huruvida arbetet är för den minderåriges

helsa menligt.

Öfver verkstäld besigtning skall vederbörande läkare uti den i 12

§ omförmälta registerbok göra anteckning, angifvande huruvida minderårig

må i arbetet fortfarande sysselsättas; och må yrkesidkare icke i

strid mot innehållet i sålunda gjord anteckning i arbetet använda minderårig,

intill dess annorlunda kan varda af Konungens befallningshafvande

förordnadt; egande yrkesidkare påkalla Konungens befallningshafvandes

pröfning af anteckningens befogenhet.

Besigtning, hvarom nu förmäles, förrättas af legitimerad läkare,

som dertill förordnas af Konungens befallningshafvande. Har yrkesidkaren

för arbetarne anstalt särskild läkare, bör åt denne genom underrättelse

af besigtningsläkaren beredas tillfälle att, om han så önskar,

vid besigtningen vara närvarande.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

För besigtningen, hvaröfver rapport skall af besigtningsläkaren

afgifvas till Konungens befallningshafvande, eger besigtningsförrättaren

af yrkesidkaren åtnjuta ersättning enligt taxa, som af medicinalstyrelsen

fastställes.

12 §.

Det åligger yrkesidkare att för hvarje kalenderår föra särskild

registerbok öfver de af honom under året till arbete i industrielt

yrke använda minderåriga. Denna registerbok, för hvilken formulär

af kommerskollegium fastställes, skall upptaga, bland annat, den minderåriges

fullständiga namn, födelseår och födelsedag, faders eller målsmans

namn och hemvist, dag för anställning i arbetet, den tid af dygnet,

hvarunder den minderårige varit i arbetet sysselsatt, det slag af

arbete, hvari den minderårige varit använd, dag för afgång ur arbetet

äfvensom anteckning derom att de i 2 § omförmälta intyg aflemnats.

Inom utgången af februari månad hvarje år skall yrkesidkaren

insända näst föregående års registerbok till vederbörande yrkesinspektör

eller, i fråga om minderåriga austälda i grufdrift, som är att till

bergsbruk hänföra, till vederbörande bergmästare; åliggande det yrkesinspektören

eller bergmästaren att före den 1 derpåföljande juli till

yrkesidkaren återställa registerboken, försedd med intyg om verkstäld

granskning.

13 §.

Helsovårdsnämnd eller, der sådan ej finnes, kommunalnämnd äfvensom

skolråd och skolstyrelse ega att genom person, som nämnden,

skolrådet eller skolstyrelsen inom eller utom sig utser, granska registerbok

samt de uti 2 § omförmälta intyg. Sådan rätt tillkommer jemväl

vederbörande provinsial-, extra provinsial-, stads- och stadsdistriktsläkare.

14 §.

Yrkesidkare, som till arbete i industrielt yrke använder minderårig,

skall derom hos Konungens befallningshafvande göra skriftlig

anmälan inom en månad efter det denna förordning trädt i kraft

eller, derest minderårig först derefter i arbete antages, inom en månad

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

efter det första gången sådant antagande eger rum, äfvensom på samma

sätt anmäla, då han i sin rörelse ej vidare använder minderårig.

Konungens befallningshafvande skall, så snart ske kan, efter tagen

kännedom om den gjorda anmälan, öfversända densamma till vederbörande

yrkesinspektör eller, i fråga om grufdrift, som är att hänföra

till bergsbruk, till vederbörande bergmästare.

Enahanda anmälan skall inom samma tid göras jemväl till helsovårdsnänmden

eller, der sådan ej finnes, till kommunalnämnden i den

kommun, der yrket bedrifves.

15 §.

Yrkesinspektör och, i fråga om grufdrift, som är att hänföra till

bergsbruk, bergmästare äfvensom enligt 11 § förordnad besigtningsläkare

ega under den tid arbetet pågår, efter tillsägelse hos vederbörande

yrkesidkare eller arbetsföreståndare, tillträde till arbetsställe, der

minderåriga sysselsättas, äfvensom rätt att der företaga de undersökningar,

till bvilka bestämmelserna i denna förordning kunna gifva anledning;

skolande i afseende härå gälla hvad till bevarande af yrkeshemlighet

är för yrkesinspektör särskildt stadgadt.

Yrkesinspektör eller bergmästare äfvensom besigtningsläkare skola

jemväl ega tillgång till registerbok samt till de uti 2 § omförmälta intyg.

16 §.

Hvad i denna förordning sägs om yrkesinspektör gälle i tillämpliga

delar jemväl hos yrkesinspektör i vederbörlig ordning anstäld assistent.

17 §•

Å arbetsställe, der minderåriga arbetare sysselsättas, skola finnas å

lämplig plats anslagna dels denna förordning med de tillägg eller ändringar,

som ''framdeles kunna varda stadgade, dels ock uppgift å de

tider, då för minderårig arbetet börjas och slutas samt rasterna infalla.

18 §.

För sådant läkarebetyg, som omförmäles i 2 §, må, derest det utfärdas

af i civil eller militär tjenst anstäld läkare, icke fordras högre

betalning än en krona.

Bih. till Riksd. Prot. 1U00. 1 Sami. 1 Afrf. 31 Käft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

19 §.

Om emot de i denna förordning gifna eller på grund af densamma

utfärdade föreskrifter minderårig eller qvinna användes i arbete, straffes

yrkesidkaren med böter från och med tio till och med femhundra

kronor. Har öfverträdelsen skett med den minderåriges faders eller

målsmans vetskap och vilja, vare jemväl fadern eller målsmannen förfallen

till böter från och med fem till och med tjugu kronor.

Försummar yrkesidkaren att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna

i 12, 14 och 17 §§, straffes med böter från och med fem till och med

tvåhundra kronor.

Den som under tid, då han är stäld under tilltal för förseelse mot

denna förordning, samma förseelse fortsätter, skall, när han dertill varder

lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning derför utfärdats och

delgifvits, fällas till de böter, som för förseelsen äro bestämda.

20 §.

Det åligger allmän åklagare att åtala förseelse, hvarom i 19 § sägs;

skolande förseelsen åtalas hos polisdomstol, der särskild sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare och, der sådan ej finnes, vid allmän

domstol; och gälle i fråga om klagan öfver domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål hvad om besvär i brottmål är förordnadt.

21 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till fulla gäldandet af dessa böter, skola de förvandlas efter

allmän strafflag.

22 §.

Denna förordning skall ock ega tillämpning å sådan i 1 § omnämnd

industriel rörelse, som af staten eller kommun idkas, ändå

att rörelsen icke idkas såsom näring; dock att hvad om yrkesidkare

är stadgadt skall i fråga om sådan rörelse gälla arbetsföreståndaren.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1901.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1900,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1900:44 Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående minderårigas och kvinnors användande till arbete i industrielt yrk s. 1 i texten