Sök i Ratio Lex

Angående upplåtelse till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna kungsladugård i Södermanlands län

1900-03-02 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1900:67, Angående upplåtelse till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna kungsladugård i Södermanlands län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

1

N:o 67.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upplåtelse

till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna

kungsladugård i Södermanlands län; gifven Stockholms

slott den 2 mars 1900.

På en af borgerskapets äldste i Eskilstuna gjord underdånig framställning

om nödvändigheten af ökadt utrymme till byggnadstomter ej

mindre för fristaden än äfven för den så kallade gamla staden hade i

en till Rikets Ständer den 19 november 1828 aflåten nådig proposition

Kongl. Maj:t, som funnit det vara med både allmän och enskild nytta

öfverensstämmande, att af Eskilstuna kungsladugårds intill Eskilstuna

stad gränsande egor, i mån af behofvet utaf ökadt utrymme och uti

den ordning, som för stadens och fristadens utvidgande blefve faststäldt,

utan ersättning till staten upplätes icke allenast den areal, som då

ansåges till byggnadstomter och för ladors uppsättande erforderlig, utan

äfven den ytterligare jordsträcka, som möjligen i en framtid kunde för

samma ändamål blifva behöflig, föreslagit Rikets Ständer att till en sådan

upplåtelse lemna bifall under uttryckligt vilkor, att den upplåtna jordrymden

endast till tomter, gator och allmänna platser användes. I underdånig

skrifvelse den 30 juli 1829 tillkännagåfvo Rikets Ständer, det de

bifallit, att, på sätt och med de vilkor berörda nådiga proposition innehölle,

den deruti omnämnda marken af Eskilstuna kungsladugårds egor

finge, i den mån tilltagande folkmängd inom staden föranledde behofvet

af ett vidsträcktare utrymme, till stadens utvidgning upplåtas under

förbehåll, att jorden endast successive, i förhållande till dess bebyggande,

blefve öfverlåten och det öfriga deraf för kronans räkning utarrenderadt

Bih. till RUcsd. Prot. 1900. 1 Samt. 1 Afd. 43 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o >>7.

på så korta tider, som af det efter hand inträffande behofvet af nya

byggnadsplatser, vare sig för kyrka, stads- eller fristadsbyggnader m. m.,

kunde medgifvas. Genom nådigt bref den 28 augusti 1829 gillade

Kongl. Maj:t Rikets Ständers omförmälda beslut samt anbefalde kammarkollegium

att vid derefter skeende utarrenderingar af Eskilstuna kungsladugård,

efter styrelsens öfver fristaden hörande, iakttaga, att det

byggnadsutrymme, som för fristadens invånare hvarje gång kunde erfordras,

blefve efter omständigheterna antingen från arrende undantaget

eller endast på en kortare tid utarrenderadt.

Sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län,

med tillkännagifvande att de om Eskilstuna kungsladugård afslutade

arrendekontrakt midfastan år 1832 ginge till ända, till kammarkollegium

insändt en upprättad plan till utvidgande af både nya och gamla staden

Eskilstuna, under anhållan att densamma måtte till Kongl. Maj:ts stadfästelse

anmälas, på det att, efter erhållen del deraf, det område af

kungsladugårdens egor, som å planritningen blifvit upptaget till stadens

utvidgande, måtte varda afrösadt och skildt från kungsladugårdens öfriga

egovidd, innan till utarrendering deraf nödiga åtgärder blefve vidtagna,

hemstälde kammarkollegium i underdånig skrifvelse den 17 november

1830, att berörda planritning måtte vinna fastställelse; och meddelade

kammarkollegium dervid, att planritningen blifvit genom Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes föranstaltande upprättad i öfverensstämmelse med

det af Rikets Ständer fattade och genom kongl. brefvet den 28 augusti

1829 gillade beslut att, på sätt och med de vilkor Kongl. Maj:ts till

Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition af den 19 november 1828

innebölle, den deri omnämnda mark af Eskilstuna kungsladugårds egoområde,

tillhopa 53 tunnland l13/ie kappland, skulle, i den mån tilltagande

folkmängd inom staden föranledde behof af ett vidsträcktare utrymme,

till stadens utvidgande upplåtas, dock under förbehåll att jorden endast

successive i förhållande till dess bebyggande blefve öfverlåten och det

öfriga deraf för kronans räkning utarrenderadt på så korta tider, som

det efter hand inträffande behofvet af nya byggnadsplatser, vare sig

för kyrka, stads- eller fristadsbyggnader m. m., kunde medgifva. Enligt

nådigt bref den 22 januari 1831 fann Kongl. Maj:t godt gilla och fastställa

berörda planritning.

I sammanhang med fastställande af ny plan för Eskilstuna stads

utvidgande och bebyggande på östra sidan af den genom staden flytande

å medgaf Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 10 maj 1861, att, utöfver

de 53 tunnland 1 13/16 kappland, som redan blifvit af Eskilstuna kungsladugårds

mark till staden anslagna, den för den nya byggnadsplanens

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

utförande ytterligare erforderliga jordrymd af 22 tunnland 7 kappland

finge vid förestående förnyad utarrendering af kungsladugården åt staden

upplåtas jemte den då ännu ieke belagda delen af förut anslagen mark

samt af staden på arrende öfvertagas.

Från kungsladugårdens mark har derjemte enligt kongl. bref den

20 augusti 1880 för utvidgande af en i stadsplanen upptagen gata upplåtits

15 qvadratref 13 qvadratstänger åkerjord.

I en till Kongl. Maj:t stäld skrift af den 20 juni 1899 hafva nu

stadsfullmägtige i Eskilstuna anfört, att, då under de senaste årtiondena

rörelsen och folkmängden i Eskilstuna i hög grad ökats, den senare

så, att antalet invånare, som år 1880 utgjort 7,467 personer, vid början

af år 1899 uppgått till 13,162 personar, alla inom stadsplanen för bebyggande

tillgängliga tomter blifvit tagna i anspråk och i anledning

deraf uppstått brist såväl på bostäder, särskildt för arbetare, som ock

på behöflig!; utrymme för nya fabriker, som varit i fråga att anläggas.

Den mark, öfver hvilken staden utom stadsplanen förfogade, vore från

denna skild genom mellanliggande, staden ej tillhöriga egor och lämpade

sig således ej för den nu nödvändiga utvidgningen af staden.

Ej heller kunde dertill erhållas enskild mark, enär staden på alla

sidor med undantag af ett par korta afbrott, der staden gränsade till

enskilda egor, som dels redan vore bebygda, dels ock blifvit för sådant

ändamål afyttrade, omgåfves af kronojord. På grund häraf och med

åberopande, att staden enligt ofvanberörda kongl. bref den 28 augusti

1829 under vissa vilkor tillerkänts rätt att för behöflig utvidgning af

staden utan inköp eller ersättning till staten erhålla mark successive i

förhållande till stadens bebyggande från den staden angränsande, i

Klosters och Fors socknar belägna Eskilstuna kungsladugård, hafva

stadsfullmägtige i underdånighet anhållit, dels att jemlikt nyssnämnda

kongl. bref till staden måtte med eganderätt upplåtas eller, om detta

icke läte sig göra, genom försäljning afyttras nedannämnda delar af

Eskilstuna kungsladugård, nemligen l:o) ett å en af kommissionslandtmätaren

O. B. Déhn år 1897 sammandragen karta öfver de Eskilstuna

stad omgifvande egor med A, B, C, D, E, F, G, H och I betecknadt

område, hvilket vore beläget i Klosters socken intill nuvarande stadsdelen

»norr» och väl lämpade sig för anläggning af fabriksqvarter och

tomter till arbetarebostäder, 2:o) ett till staden enligt kongl. resolution

den 31 maj 1861 mot årlig afgift till lustpark upplåtet område i Klosters

socken, kalladt Djurgården, med dertill hörande väg, 3:o) ett å berörda

karta med K, L, M, N, O betecknadt område, liggande i Klosters socken

invid norra Södermanlands jernväg, och 4:o) den i Fors socken belägna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

så kallade Kronhagen, som omslötes af de i samma socken liggande

kronohemmanen Gredby n:is 1 och 2, dels ock att till staden måtte

försäljas sistberörda kronohemman. Härjemte hafva stadsfullmägtige

hemstält, att nu omförmälda hemman och egoområden äfvensom de

öfriga delar af kungsladugården, som läge mellan stadens nuvarande

gräns och en a ofvan omförmälda karta med brun färg uppdragen gränslinie,

måtte i administrativt, ecklesiastikt och judicielt hänseende förenas

med staden.

Efter erhållen befallning att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande

har domänstyrelsen anmodat Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands

län att infordra yttrande från vederbörande äfvensom för

egen del afgifva det utlåtande, hvartill Kongl. Maj:ts befallningshafvande

kunde . finna anledning; och har med anledning häraf Kongl. Maj:ts

befallningshafvande till domänstyrelsen öfverlemnat, jemte eget underdånigt

utlåtande af den 9 november 1899, dels yttranden från, bland

andra, domänintendenten i länet och magistraten i Eskilstuna, dels ock

från stadsfullmägtige i Eskilstuna inkomna påminnelser i ärendet.

Domänintendenten har anfört, att, sedan han af Kongl. Majrts

befallningshafvande anmodats att, såvidt anginge ifrågasatt upplåtelse

af mark från Eskilstuna kungsladugård, afgifva yttrande i sammanhang

med den arrendevärdering, som blifvit utsatt att under år 1899 hållas

å kungsladugården, såväl domänintendenten som ock de båda öfriga

förrättningsmännen i instrumentet öfver värderingen utlåtit sig i denna

fråga. Dervid hade till en början omnämnts, att en stor del af den

åkerjord, som inginge i den begärda marken, visserligen kunde räknas

till kungsladugårdens bästa, men att, då denna åker läge temligen långt

från gårdens ekonomibyggnader och egorna derintill samt dessutom

samma byggnader vore så otillräckliga, att de ej på långt när motsvarade

hela egendomens behof, den ifrågasatta afsöndringen, sedd från

landtbrukets synpunkt, alldeles icke skulle medföra någon olägenhet;

och hade förrättningsmännen värderat ofvan omförmälda under l:o) och

4:o) upptagna områden, tillsammans 70,7 4 2 hektar, efter 44 öre för qvadratmeter

eller 4,400 kronor för hektar till 311,264 kronor 80 öre och

området under 3:o) med en areal af 8,3 7 hektar efter 24 öre för

qvadratmeter eller 2,400 kronor för hektar till 20,088 kronor. Då till

detta belopp lagts uppskattade värdet af den å sistberörda område

växande ståndskogen, 440 kronor, hade saluvärdet å ifrågavarande tre

områden tillsammans upptagits till i jemnadt tal 331,800 kronor. Beträffande

det under 2:o) här ofvan omförmälda område eller Djurgården

har domänintendenten erinrat, hurusom denna midt bland kimgsladu
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

gårdens egor belägna utega enligt ofvanberörda kongl. resolution den

31 maj 1861 upplåtits till stadens nyttjande »i anseende till behöfligheten

af en plats inom stadens närmare granskap, hvarest stadens

befolkning och i synnerhet dess talrika arbetspersonal kunde under den

vackra årstiden ega tillfällen till vederqvickelse och lämpliga förströelser»,

och med vilkor, bland annat, att upplåtelsen af jorden skulle upphöra,

om staden ej uppfylde de med upplåtelsen förenade skyldigheter eller

om Kongl. Maj:t skulle finna godt att för annat ändamål använda

ifrågavarande område. Det syntes domänintendenten, som om det läge

i statens intresse att i sin eg o bibehålla detta område, hvilket staden

ändock fortfarande liksom hittills väl borde kunna använda för det

dermed afsedda ändamålet. Värdet af den Djurgården tillhörande mark,

som ej vore afsedd att bebyggas och således ej rimligtvis kunde uppskattas

såsom byggnadstomter, ansåge domänintendenten böra sättas

till samma belopp, hvartill vederbörande uppskattningsmän värderat

annan kungsladugårdens afrösningsjord af ungefärligen enahanda beskaffenhet

och med jemförligt läge i stadens närhet, eller 100 kronor

för hektar; och skulle alltså, då Djurgården hade ett ytinnehåll af 20,912

hektar, markens värde utgöra 2,091 kronor 20 öre, hvartill borde, för

att komma till lägenhetens fulla värde, läggas värdet af ståndskogen.

I fråga om kronohemmanen Gredby, innefattande ett egoområde af

89,6 3 5 hektar, har domänintendenten ansett, att detta egoområde, hvilket

i följd af dess beskaffenhet och ännu mera i följd af dess läge lämpade

sig synnerligen väl att indela till byggnadstomter, icke kunde

åsättas lägre värde än efter 68 öre för qvadratmeter eller 6,800 kronor

för hektar, efter hvilken beräkning hemmanens saluvärde skulle uppgå

till 609,518 kronor.

Magistraten i Eskilstuna har beträffande användningen af de områden

om tillhopa 75 tunnland 813/i6 kappland, som enligt kongl.

brefven den 28 augusti 1829 och den 10 maj 1861 af kungsladugårdens

mark till staden upplåtits, meddelat, att en del af ifrågavarande områden

blifvit använd dels till torg och dels till allmänna planteringar.

Härjemte hade undantagits mark för ytterligare ett torg, hvilket dock

ännu icke för sådant ändamål tagits i anspråk, utan för närvarande

vore i sammanhang med den angränsande stadsparken försedt med

planteringar. All den mark, staden i öfrigt erhållit genom nyssnämnda

kongl. bref, hade indelats till byggnadstomter. Af dessa tomter hade

staden för egen räkning förbehållit sig och innehade för närvarande

sju, af hvilka en användts till plats för folkskolebyggnad, hvaremot

de ölriga sex, Irånsedt eu, hvarå funnes uppfördt ett spruthus, vore

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

obebygda samt reserverats för framtida behof, dervid en tomt afsetts

till plats för kyrkobyggnad och två tomter till ecklesiastika boställen.

Samtliga öfriga nu ej omnämnda tomter hade upplåtits till enskilda

personer, hvilka sedermera bebygt och blifvit egare af desamma. Vid

dessa upplåtelser hade, magistraten veterligen, icke fogats andra vilkor,

än att tomterna skulle inom viss föreskrifven tid på angifvet sätt bebyggas

samt med stängsel förses; och hade, ehuru derom icke lemnats

någon föreskrift i upplåtelsehandlingarna, innehafvare af tomt eller

tomtdel, som bildats af den genom kongl. brefvet den 10 maj 1861

upplåtna mark, till stadskassan erlagt en för närvarande med 54 öre

för år utgående årlig afgift, motsvarande hvad å hvarje tomt eller

tomtdel belöpte af de utgifter, staden för den upplåtna marken måst

sjelf vidkännas.

I de af stadsfullmägtige afgifna påminnelserna hafva stadsfullmägtige,

med förmälan att arrendeuppskattningsmännen i sammanhang

med ofvanberörda af dem verkstälda värdering framhållit lämpligheten

deraf, att staden borde söka åt sig förvärfva jemväl ett litet område

af kungsladugården, som nu vid sidan af spåret till Norra Södermanlands

jernväg nästan kilformigt sköte in i stadsplanen och vore beläget

mellan kyrkogården och den så kallade Slottsbacken, förklarat

sig biträda detta förslag och i följd deraf anhållit att få i detta syfte

göra tillägg till sin ofvan omförmälda underdåniga framställning. Mot

de i domänintendentens yttrande angifna saluvärden å de områden,

hvarom fråga vore, hafva stadsfullmägtige anmärkt, att dessa värden

satts oskäligt högt, samt att, om än vid värderingen af kungsladugårdens

mark, enär det nu gälde att åt staden förvärfva på en gång ett

större område af den mark, som eljest enligt kongl. brefvet den 28

augusti 1829 skulle utan ersättning upplåtas, någon köpeskilling ansetts

skola bestämmas, hänsyn dock bort tagas till det kongl. brefvets

innehåll, så att salupriset för omkring en fjerdedel af kungsladugården

med ett taxeringsvärde af 190,500 kronor ej satts så högt som till

331,800 kronor.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande har i sitt utlåtande — med

förmälan att Eskilstuna stads planlagda område, som begränsades af

Carl Gustafs stads gevärsfaktori, kronohemmanen Gredby n:is 1 och

2, Ny fors municipalsamhälle och kyrkoherdebostället Tima, allt i Fors

socken, samt Eskilstuna kungsladugård och i enskildas ego varande

lägenheterna Bryggartorp och Stensborg i Klosters socken, innehölle,

förutom den genom staden framrinnande ån och öfriga impediment,

en areal af 108,6 9 8 hektar, deraf till gator, torg och andra allmänna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kong], Mapis Nåd. Proposition N:o 67.

platser samt till publika byggnader användts tillhopa 43,74 31 hektar,

under det att återstoden 64,9 54 9 hektar indelats till byggnadstomter,

uppgående till ett antal af 359 — vidare anfört, bland annat, att en

tidsperiod, som varit af största betydelse med afseende å stadens utveckling

och förkofran, kunde sägas hafva börjat med år 1877, då

Oxelösund''—Flen—Vestmanlands jernväg fullbordades och en ny kommunikationsled

sålunda öppnades mellan staden och öfriga delar af riket.

År 1877 egde staden en folkmängd af 7,143 personer; de fastigheter,

för hvilka bevillning erlades, voro taxerade till 3,136,395 kronor och

den beskattningsbara inkomsten uppgick till 1,058,083 kronor. För år

1899 uppgingo de respektive siffrorna till 12,971, 13,805,950 och

3,430,561. Samtidigt med denna betydande utveckling, eller åtminstone

efter början af 1880-talet, hade inom stadens eget område, omedelbart

invid stadens gränser, uppstått i Fors socken Nyfors municipal samhälle

med ett invånareantal vid 1899 års början af 5,360 och i Klosters

socken på lägenheten Bryggartorp och Hvilsta egor en dylik förstad,

som räknade omkring 1,500 invånare. Till jemförelse mellan stadens

betydelse nu och dess storlek år 1829, då Konung och Riksdag funno

skäl att från kungsladugården till stadens utvidgning upplåta icke mindre

än 53 tunnland 11S/16 kappland, ville Kong!. Maj:ts befallningshafvande

omnämna, att staden år 1825 räknade allenast 2,284 invånare och att

statens inkomst af staden då uppgick till 5,006 riksdaler 33 skillingar

9 runstycken.

Enligt hvad magistraten meddelat hade alla byggnadstomter inom

de från kungsladugården jemlik! kongl. brefven den 28 augusti 1829

och den 10 maj 1861 upplåtna områden blifvit disponerade. Behofvet

af ökadt utrymme till fortsatt utvidgning af staden läge således i öppen

dag, och då sådan utvidgning omöjligen eller åtminstone icke lämpligen

kunde ske öfver något af de smärre, staden angränsande områden,

som befunnes i enskildes ego och som redan vore till allra

största delen uppdelade i tomter och bebygda, syntes det vara en

bjudande pligt för staten att träda hjelpande emellan och från sina

ofvan nämnda egendomar än ytterligare afstå för sagda ändamål erforderlig

mark. Stadsfullmägtige hade härtill föreslagit hemmanen

Gredby samt förut nämnda delar af Eskilstuna kungsladugård, innehållande

tillhopa 189,6 7 4 hektar. Stadsfullmägtiges mening syntes icke

vara, att hela dessa områden skulle på en gång planläggas, utan hufvudsakliga

ändamålet med det ifrågasatta stora jord förvärfvet syntes vara

att derigenom, så vidt möjligt vore, förebygga vidare tillväxt af de

invid staden uppkomna förstäderna och hindra ökade svårigheter för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

uppgörelse om dessas införlifvande med staden. Om ifrågavarande

egendomar varit enskild tillhörig jord, hade det tvifvelsutan varit rigtigt

att redan nu söka åt staden förvärfva eganderätt till hela de begärda

områdena, men, då egendomarne tillhörde staten och vid sådant

förhållande det icke syntes vara att befara, att egendomarne, såvida de

icke för något statens eget och vigtigare ändamål måste tagas i anspråk,

icke blefve till staden upplåtna, när och i den mån de till stadens

utvidgning erfordrades, ansåge Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

att endast så stor egorymd nu borde upplåtas, som lämpligen kunde

på en gång med staden införlifvas och planläggas; och med afseende

å byggnadsverksamheten under de senaste två decennierna så inom

staden som i dess omedelbara närhet syntes denna tillökning skäligen

böra bestämmas till en areal, motsvarande omkring hälften af stadens

nu planlagda område.

Af de begärda jordområdena lämpade sig härtill i följd af läget

bäst de närmast invid staden belägna delarne af hemmanen Gredby

äfvensom ofvan nämnda, med A, B, C, D, E, F, G, H och I å Déhns

karta betecknade område af kungsladugården samt den mindre del af

denna, som vore belägen mellan kyrkogården och den så kallade Slottsbacken.

Då arrendetiden för hemmanen Gredby icke ginge till ända

förr än den 14 mars 1914, men arrendetiden för kungsladugården deremot

redan den 14 mars 1902, syntes det nu erforderliga jordområdet

böra ensamt från kungsladugården vid midfastan sistnämnda år uttagas

och med staden förenas. Sistnämnda delar af kungsladugården, hvilka

innehölle tillhopa 62,184 hektar, vore visserligen något större än stadens

halfva planlagda område, men, då skäl icke förefunnes att deraf

behålla någon mindre del åt kungsladugården, ansåge Kongl. Maj:ts

befallningshafvande dessa båda delar ostyckade böra åtfölja hvarandra.

De borde också för närvarande vara fullt tillräckliga, enär, under antagande

att omkring en tredjedel måste utläggas till gator, torg och

andra allmänna platser, af återstoden syntes kunna erhållas minst 160

rymliga byggnadstomter. Dessa skulle med all säkerhet fylla behofvet

af ökadt utrymme åtminstone till dess frågan om förnyad utarrendering

af hemmanen Gredby härnäst förekomme. Hvad särskildt anginge

lägenheten Djurgården och dit ledande väg från staden, som enligt

kongl. resolutionen den 31 maj 1861 för ofvan omförmäldt ändamål

upplåtits till stadens nyttjande, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

såsom ytterligare skäl för att ansökningen i denna del icke borde bifallas,

anfört, att lägenheten i följd af stadens tillväxt blifvit en allt

mera behöflig tillhållsplats under den varmare årstiden för stadens be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 67.

folkning och att, då vid upplåtelse med eganderätt det icke med laga

verkan syntes kunna eller böra fästas såsom vilkor, att lägenheten för

all framtid användes för nämnda ändamål samt de nuvarande arrendevilkoren

vore för staden synnerligen billiga, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge det vara till stadens och företrädesvis dess arbetarebefolknings

eget bästa, att någon rubbning åtminstone icke för närvarande

gjordes i nu gällande bestämmelser angående lägenhetens användning.

Mot den af domänintendenten med biträdande gode män verkstälda

saluvärderingen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande för sin

del icke vidare att erinra, än att det lägenheten Djurgården åsätta

värde af ett hundra kronor för hektar syntes vara allt för lågt. Vid

bestämmande af den ersättning, som borde staten tillkomma för nu

ifrågavarande begränsade områden af kungsladugården, har Kongl. Maj:ts

befallningshafvande likväl ansett det för dessa områden af uppskattningsmännen

uträknade saluvärde icke böra läggas till grund. Det

vore nemligen här icke fråga om upplåtelse af mark för något enskildt

industrielt ändamål eller för enskildes spekulation, utan den nu föreslagna

upplåtelsen afsåge väsentligen att gagna ett allmänt intresse.

Staden Eskilstuna hade redan höjt sig till en betydande fabriksverksamhet,

hvars alster gjort rikets jernmanufaktur känd och värderad

långt utom landets gränser; och stora anledningar förefunnes, att, såvidt

staden icke hindrades i sin utveckling, fabriksverksamheten der

skulle alltmera uppblomstra till både enskildt och allmänt gagn. Denna

utveckling och deraf ökade inkomster borde för staten blifva en riklig

ersättning för jordens afstående på billiga och för stadens ekonomi drägliga

vilkor. Det borde icke heller lemnas obeaktadt, att förhållandena

skulle varit helt andra, derest, såsom stadsfullmägtiges framställning

kunde föranleda och uppskattningsmännen antagit, det gälde att utan

några vilkor till stadens fullkomligt fria förfogande öfverlåta hela det

af stadsfullmägtige begärda jordområdet. Genom en sådan öfverlåtelse

hade staden ernått full frihet att dermed förfara efter godtfinnande och

att i sin ordning deraf tilläfventyrs draga en vinning utöfver uppoffringarne

för jordens förvärfvande. Det hade då blifvit en spekulation.

Men det kunde ej vara lämpligt eller för det allmänna gagneligt att

låta staden inledas i ett sådant företag. Hvad det här gälde vore att

tillförsäkra staden utrymme för fabriksanläggningar och framför allt

tillfälle att tillhandahålla billiga byggnadstomter för uppförande af bostäder

åt dess talrika, ständigt växande arbetarepersonal, hvilken nu

Bih. till liiicsd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 43 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67.

måste inhysa sig utanför stadens område. Fördenskull borde ock vid

upplåtelsen fästas sådana vilkor, att staden tillförbundes att använda

den upplåtna marken i enlighet med det derför afsedda ändamål. Detta

kunde dock icke billigtvis ske, derest marken skulle betalas efter det

saluvärde, densamma i enskild mans ego högst skulle åsättas. Kongl.

Maj ds befallningshafvande ansåge emellertid icke, att det till upplåtande

nu erforderliga området af kungsladugården borde, på sätt stadsfullmägtige

alternativt begärt, upplåtas till staden utan någon som helst ersättning.

Vid de åren 1861 och 1880 gjorda upplåtelser hade detta

icke heller egt rum, utan staden hade tillförbundits att till kronan utgöra

arrende för den upplåtna jorden i förhållande till hvad för kungsladugårdens

öfriga jord då utgått eller framdeles komme att utgå. Enligt

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande vore det likväl icke

lämpligt att numera bestämma ersättningen för jorden att utgå i form

af arrendeafgift, utan det lämpligaste vore utan tvifvel, att, på sätt

stadsfullmägtige ock syntes önska, ersättningen finge utgå med en viss

köpeskilling, bestämd i förhållande till jordens arrendevärde för kronan.

Detta värde hade vid arrendeuppskattningen år 1899 föreslagits för det

större området till 2,300 kronor och för det mindre till 70 kronor.

Med beräkning efter en räntefot af 4 för 100 skulle köpeskillingen för

dessa områden blifva 59,250 kronor. Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hemstälde alltså, att ifrågavarande områden måtte mot berörda belopp

midfastan år 1902 vid kungsladugårdens förnyade utarrendering varda

till staden upplåtna.

Efter nyss nämnda köpesumma borde också begränsas stadens

rätt vid upplåtelse af de särskilda tomter, som till enskilda för bebyggande

komme att utlemnas. Någon del måste användas till gator, torg

och andra allmänna platser, men för öfriga delar borde staden genom

vilkoren vid upplåtelsen från kronan tillförbindas att, vare sig tomterna

af staden utlemnades mot tomtören eller dermed jemförlig årlig afgift

eller mot en, en gång för alla bestämd, köpeskilling, icke sätta denna

afgift eller köpeskilling högre, än som motsvarade stadskassans utgifter

för jordens förvärfvande; och syntes tillika böra i afseende å dessa

tomter föreskrifvas, att desamma icke finge af staden utlemnas på andra

vilkor, än att de, så snart de blifvit bebygda, tillfölle innehafvaren med

eganderätt.

Beträffande slutligen stadsfullmägtiges framställning, att ofvan

närmare angifna områden skulle i administrativt, ecklesiastikt och

judicielt hänseende förenas med staden, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ansett frågan derom icke lämpligen böra i sammanhang med

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67.

den föreslagna jordupplåtelsen behandlas. Fråga om öfverflyttning till

Eskilstuna stad af såväl nu ifrågavarande som ock en del andra områden

invid staden vore nemligen väckt och utgjorde föremål för Kongl.

Maj:ts befallningshafvandes behandling. I följd häraf hemstälde Kongl.

Maj:ts befallningshafvande, att frågan om områdenas förening med

staden i nyssberörda hänseende måtte af Kongl. Maj:t förklaras tå bero

på särskild framställning i laga ordning.

Efter tagen del af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes berörda

utlåtande hafva stadsfullmägtige i Eskilstuna i en till domänstyrelsen

insänd skrift till bemötande af den utaf Kongl. Maj:ts befallninghafvande

uttalade mening, att det af staden för dess utvidgning begärda område

vore för stort, anfört, bland annat, att, om behofvet för en längre

framtid nu skulle tillgodoses, man icke finge vara för sparsam vid utmätande

af den jordrymd, som-borde tilläggas staden. Ett ytterligare

och kraftigt skäl för staden att nu begära så stort område, som skett,

hade varit och vore den stora vigten och fördelen af att vid planläggning

af de nya stadsdelarna kunna i förväg bestämma ett visst

område för fabriksanläggningar, ett annat för arbetarebostäder, ett

tredje för privata byggnader och dylikt. Detta kunde ej på ett tillfredsställande

sätt ske, utan att ett tillräckligt stort obebygdt område

funnes att förfoga öfver, så att områdena för de olika anläggningarna

måtte kunna fullt motsvara närvarande och kommande tiders anspråk

och fordringar. I motsats till hvad Kong]. Maj:ts befallningshafvande

antagit, vore det stadens mening att på en gång planlägga hela det

begärda området för att blifva i tillfälle att sälja de tomter, hvarå

spekulanter kunde uppstå, samt för att i ett sammanhang kunna

anordna plan för vatten- och aflopps- samt belysningsledningars nedläggande.

Tillika hafva stadsfullmägtige vidhållit sin åsigt, att det

begärda området af kungsladugården borde, på grund af föreskrifterna

i kongl. brefvet den 28 augusti 1829, utan ersättning till staden upplåtas.

Domänstyrelsen har, med öfverlemnande af handlingarna i ärendet,

den 26 nästlidne januari afgifvit underdånigt utlåtande och dervid anfört,

bland annat, att såsom vilkor för den genom kongl. brefvet den

10 maj 1861 skedda jordupplåtelse stadgats, att staden skulle, antingen

jorden blefve bebygd eller ej, alltid derför utgöra arrende till kronan

i förhållande till det, som för kungsladugårdens öfriga jord vid då förestående

och framdeles skeende förnyade utarrenderingar deraf blefve

författningsenligt bestämdt.

Enligt kongl. brefvet den 20 augusti 1880 hade såsom vilkor för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

den derigenom skedda upplåtelsen stadgats, bland annat, att staden

skulle erlägga årligt arrende till statsverket i förhållande till det

arrende, som för kungsladugårdens öfriga jord vid då förestående och

framdeles skeende utarrenderingar blefve författningsenligt bestämdt.

Genom kontrakt den 24 augusti 1881 hade kammarkollegium, enär af

den genom 1829 och 1831 års kongl. bref upplåtna mark ännu vore

obebygda 23 qvadratref 84 qvadratstänger åker samt 26 qvadratref

69 qvadratstänger backar och impediment, till staden för tiden till den

14 mars 1902 utarrenderat nämnda arealer mot en afgift, beräknad

efter 4 kronor 37 öre för hvarje qvadratref åker, eller 104 kronor 18

öre. Derjemte hade staden ålagts skyldighet att utan afkortning å

arrendet för de arrenderade egorna taga del i alla kungsladugården

åliggande utskylder och besvär, hvilket deltagande borde bestämmas i

förhållande till de för kungsladugården och ifrågavarande derifrån afskeda

egor stadgade arrendeafgifter. Detta arrende, hvilket enligt

kontraktet skulle minskas i den mån större eller mindre del af den åt

staden öfverlåtna åkern kunde blifva nödig att för stadens utvidgande

använda, hade ännu för år 1898, enligt till kammarrätten inkomna

verifikationer till samma års specialräkning för Rekarne fögderi, utdebiterats

med oförändradt belopp.

För de genom kongl. brefven den 10 maj 1861 och den 20

augusti 1880 upplåtna områden betalade staden enligt nu gällande, af

kammarkollegium den 24 augusti 1881 utfärdade kontrakt, som ginge

till ända den 14 mars 1902, i årligt arrende 399 kronor 55 öre; hvarjemte

staden genom samma kontrakt tillförbundits att utan afkortning

å arrendet för den arrenderade marken taga del i alla kungsladugården

åliggande utskylder och besvär, hvilket deltagande borde bestämmas i

förhållande till de för kungsladugården och ifrågavarande mark stadgade

arrendeafgifter. Det kungsladugården tillhörande, invid Norra Södermanlands

jernväg mellan kyrkogården och den så kallade Slottsbacken belägna

område, som stadsfullmägtige förklarat sig önska förvärfva utöfver

hvad som i den underdåniga ansökningen angifvits, hade af arrendeuppskattningsmännen

saluvärderats efter 4,400 kronor för hektar. Dervid

hade till grund för värderingen lagts en af förste landtmätaren

A. W. Lodén år 1898 med anledning af förestående utarrendering af

kungsladugården med V8 mantal Upsalahalsen öfver dessa egendomars

inegor upprättad karta med beskrifning. Ifrågavarande område vore å

kartan upptaget under dels egofigurerna 62, 63, 64, 65, 67 och 67 a

om tillsammans 2,075 hektar, deraf 1,39 hektar åker och 0,685 hektar

betesrenar, dels ock de vester om jernvägen belägna delar af två med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

n:is 66 och 68 betecknade gärdesvägar, livilka delar innehölle tillhopa

0,135 hektar. Vid jemförelse mellan nyssnämnda karta och den

förut omförmälda af Déhn upprättade kartan befunnnes, att det å den

senare inom gränsen A, B, C, D, E, F, G, H och I upptagna område

samraanfölle med egofigurerna 1—40, 42—44, 391 och 392 å Lodéns

karta, med tillägg af en å samma karta utan nummer inlagd skolhustomt,

upplåten till Klosters församling. Enligt hvad domänstyrelsen

vidare meddelar, innehölle egofigurerna 1—40 och 42—44 56,7 0 9

hektar åker, 0,42 hektar äng, 2,091 hektar betesmark och 0,754 hektar

impediment, eller tillhopa 59,9 7 4 hektar, och innefattade egofigurerna

391 och 392, som tillhopa bildade den å ytterkanten af området belägna

lägenheten Årbylund och icke enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

förslag skulle upplåtas till staden, sammanlagdt 0,19 5 hektar.

Oaktadt de jordupplåtelser till Eskilstuna stad, som tid efter

annan egt rum från kronans närbelägna mark, syntes det domänstyrelsen,

liksom öfriga myndigheter, hvilka i ärendet sig yttrat, vara

uppenbart, att eu ytterligare tillökning i stadens område vore nödig,

för att ej den utveckling, hvari staden vore stadd, skulle hållas tillbaka.

Hvad staden för detta ändamål kunde behöfva syntes kronan lika litet

nu som förut böra undandraga sig att af sin mark lemna, men lika

med Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge domänstyrelsen det af

staden begärda område vara allt för stort och stadens behof af utrymme

för den närmaste tiden blifva fullt tillgodosedt genom en upplåtelse

af den egovidd, Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit. Ett särskildt

skäl för kronan att, såsom Kongl. Maj:t befallningshafvande

hemstält, lemna den jordareal, som nu erfordrades, ensamt från kungsladugården

syntes styrelsen vara, att genom afstående af de utaf

staden begärda Gredby egor det staten tillhöriga Carl Gustafs stads

gevärsfaktori skulle blifva omslutet af staden och beröfvas möjligheten

af utvidgning. Dertill komme, att, efter hvad domänstyrelsen försport,

förslag skulle hafva blifvit väckt att å ifrågavarande eg or förlägga en

trängdepot och möjligen äfven andra militära etablissement.

Beträffande vilkoren för upplåtelsen af den mark, domänstyrelsen

sålunda ansett böra staden tilläggas, har styrelsen anfört, att enligt

styrelsens åsigt kongl. brefvet den 28 augusti 1829 innefattade en

utfästelse från statsmakternas sida att utan ersättning från kungsladugården

tillhandahålla staden den jord, som till byggnadstomter

erfordrades; att staden sålunda finge anses innehafva en annan ställning

än andra rikets städer, som önskade förvärfva kronojord för sådant

ändamål, men att, då nämnda utfästelse förenats med det förbehåll,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

att jorden ej skulle annat än successive i förhållande till dess bebyggande

öfverlåtas, dermed enligt styrelsens förmenande afsetts, att

staden skulle få öfvertaga jorden endast i den mån densamma komme

att omedelbart användas till bebyggande. Att så ej kunde blifva förhållandet

med den mer än 62 hektar omfattande areal, hvarom nu

vore fråga, finge anses tydligt, äfven om sådant ej, såsom nu vore

fallet, framginge af hvad stadsfullmäktige sjelfva i ärendet anfört.

Domänstyrelsen ansåge således, att staden ej borde bekomma marken

annorledes än mot vederlag. Detta vederlag borde, enär staden ej

förebragt någon utredning om, huru stor del af marken erfordrades

för omedelbart bebyggande, beräknas för marken i hela dess vidd,

men, enär det måste antagas, att marken, om den på skäliga vilkor stäldes

till buds för dem, som ville derå bygga, efter hand finge användning

för det ändamål, som 1829 års kongl. bref haft till syfte att befordra,

eller stadens utvidgning, har domänstyrelsen ansett den ersättning,

som staden skulle erlägga, så mycket hellre böra begränsas derhän,

att denna ersättning, såsom Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit,

beräknades efter hvad marken, använd till jordbruk, kunde anses afkasta,

som i följd af nyssnämnda kongl. bref marken, i den mån densamma

ej nu skulle till staden upplåtas, ej syntes af kronan kunna disponeras

på annat sätt än genom utarrendering under viss tid. Ersättningen

ansåge styrelsen lika med Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra

utgå, icke, såsom vid några af de förut skedda jordupplåtelserna till

staden, i form af arrende, utan med viss köpeskilling, bestämd genom

kapitalisering af markens arrendevärde; och syntes i stadens rätt att

föreskrifva vilkoren vid blifvande föryttring af marken till byggnadstomter

böra stadgas inskränkning i den rigtning, som af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som

stadgats rörande tomtupplåtelser i § 20 af Kongl. Maj:ts förnyade

nådiga reglemente för staden den 28 mars 1879, blifvit föreslagen;

varande berörda paragraf af följande lydelse:

Å jord, som anslagits eller blifver anslagen till stadens utvidgande,

eger magistraten att, för bebyggande, utlemna tomter i öfverensstämmelse

med stadsplanen samt dervid bestämma, till hvad omfattning

och inom hvilken tid tomt skall vara bebygd, äfvensom äfventyret

för underlåtenhet deraf. Tomt, som sålunda blifvit intagen och bebygd,

tillfaller bebyggaren eller hans rättsinnehafvare med eganderätt

utan annan afgift, utöfver de vanliga utskylderna, än motsvarande

ersättning till stadskassan för de utgifter, staden måste för jorden

vidkännas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

Domänstyrelsen har vidare anfört, att, om i enlighet med hvad

styrelsen föreslagit försäljning till staden af ifrågavarande mark skulle

medgifvas, det borde tagas under öfvervägande, huru förhållandet

mellan denna mark och kungsladugården i öfrigt för framtiden skulle

ur skattesynpunkt ordnas. Såsom det naturligaste sättet härför förefölle

med afseende å markens ej obetydliga areal att genom egostyckning,

i enlighet, med lagen om hemmansklyfning, egostyckning och

jordafsöndring den 27 juni 1896, åsätta marken andel af kungsladugårdens

mantal; men, då landtmäteristyrelsen, på sätt ett af bemälda

styrelse till domänstyrelsen afgifvet yttrande utvisade, ansett, att med

afseende å kungsladugården sådant förhållande förekomme, som enligt

2 § 2 momentet af nämnda lag utgjorde hinder för egostyckning, finge

tanken på användandet af ett sådant förfarande öfvergifvas. Det återstode

således endast att gifva upplåtelsen form af afsöndring, och då

den mark, som nu ifrågasatts att till staden försäljas, eller 62,184

hektar, tillsammans med den från kungsladugården förut för alltid upplåtna

marken icke öfverstege en femtedel af den under kungsladugårdens

hemmantal inbegripna arealen, eller den andel, som enligt

ofvan åberopade lag finge utan särskilt tillstånd afsöndras för alltid

från enskildes hemman, mötte härför icke heller hinder.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kongl.

Maj:t, som funnit den af stadsfullmägtige i Eskilstuna väckta fråga

om förening med staden i administrativt, ecklesiastikt och judicielt

hänseende af vissa i den underdåniga ansökningen angifna områden

icke nu böra komma under pröfning, härmed föreslå Riksdagen att

medgifva, att från Eskilstuna kungsladugård må afsöndras och till

Eskilstuna stad för stadens utvidgning försäljas med tillträdesrätt den

14 mars 1902 de delar af kungsladugården, som å ofvanberörda af

förste landtmätaren Lodén år 1898 upprättade karta äro upptagna

dels under egofigurerna n:is 1—40 och 42—44 med en areal af tillsammans

59,9 74 hektar, dels ock vester om Norra Södermanlands

jernväg under egofigurerna n:is 62, 63, 64, 65, 67 och 67 a samt

delar af n:is 66 och 68 med en sammanlagd areal af 2,210 hektar,

allt mot en köpeskilling af 59,250 kronor samt under vilkor i öfrigt:

att köpeskillingen skall af staden till Södermanlands läns ränteri

inbetalas senast å den för områdenas tillträdande bestämda dag;

att staden skall på egen bekostnad låta uppgöra plan till områdenas

bebyggande och underställa densamma Kongl. Maj:ts pröfning

så tidigt, att den före tillträdesdagen kan till efterrättelse fastställas;

att i afseende å de byggnadstomter, som af staden varda å om
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

rådena upplåtna, skall gälla hvad i § 20 af Kongl. Maj:ts förnyade

nådiga reglemente för staden Eskilstuna den 28 mars 1879 är stadgadt;

och

att staden skall låta uppföra och för all framtid underhålla stängsel

mot kungsladugårdens till den upplåtna marken gränsande egor;

viljande Kongl. Maj:t tillika föreslå Riksdagen att medgifva, att

köpeskillingen för ifrågavarande jordområden må tilläggas fonden för

anordnande af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden och för

sådant ändamål till statskontoret inlevereras.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kong},. Majds Nåd. Proposition N:o 67.

17

0tdrag af protokollet öfver finans ärenden hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 2 mars

1900.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister

föredrog härefter:

En till Kongl. Maj:t stäld skrift, deri stadsfullmägtige i Eskilstuna

— med förmälan att staden enligt nådigt bref den 28 augusti

1829 under vissa vilkor tillerkänts rätt att för behöflig utvidgning af

staden utan inköp eller ersättning till staten erhålla mark från den

staden angränsande, i Klosters och Fors socknar belägna Eskilstuna

kungsladugård — i underdånighet anhållit, dels att jemlikt nyssnämnda

nådiga bref till staden måtte med eganderätt upplåtas eller, om detta

icke läte sig göra, genom försäljning afyttras vissa i ansökningen närmare

angifna områden af Eskilstuna kungsladugård, dels ock att kronoBih.

till Riksd. Prof. 1000. 1 Sami. 1 Afd. 43 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

hemmanen Gredby u:is 1 och 2 måtte till staden försäljas; hvarjemte

stadsfullmägtige hemstält, att nu omförmälda hemman och egoområden

äfvensom de öfriga delar af kungsladugården, som läge mellan stadens

nuvarande gräns och en å en bifogad karta med brun färg uppdragen

gränslinie, måtte i administrativt, ecklesiastiskt och judicielt hänseende

förenas med staden;

öfver hvilken ansökning domänstyrelsen på grund af nådig befallning

afgifvit underdånigt utlåtande; och hade styrelsen dervid tillika

öfverlemnat afgifna yttranden af vederbörande domänintendent och

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län äfvensom från

stadsfullmägtige i Eskilstuna inkomna påminnelser i ärendet.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet,

att Kongl. Maj:t, med förklarande att den af stadsfullmägtige i Eskilstuna

väckta fråga om förening med staden i administrativt, ecklesiastiskt

och judicielt hänseende af vissa i den underdåniga ansökningen

angifna områden icke nu borde komma under pröfning, måtte i nådig

proposition föreslå Riksdagen att medgifva,

dels att från Eskilstuna kungsladugård finge afsöndras och till

Eskilstuna stad för stadens utvidgning försäljas med tillträdesrätt den

14 mars 1902 de delar af kungsladugården, som å en af förste landtmätaren

A. W. Lodén år 1898 upprättad, handlingarne bilagd karta

vore upptagna dels under egofigurerna n:is 1—40 och 42—44 med

en areal af tillsammans 59,9 7 4 hektar, dels ock vester om Norra

Södermanlands jernväg under egofigurerna n:is 62, 63, 64, 65, 67

och 67a samt delar af n:is 66 och 68 med en sammanlagd areal af

2,210 hektar, allt mot en köpeskilling af 59,250 kronor samt under

vilkor i öfrigt:

att köpeskillingen skulle af staden till Södermanlands läns ränteri

inbetalas senast å den för områdenas tillträdande bestämda dag;

att staden skulle på egen bekostnad låta uppgöra plan till områdenas

bebyggande och underställa densamma Kongl. Maj:t.s pröfning

så tidigt, att den före tillträdesdagen kunde till efterrättelse fastställas;

att i afseende å de byggnadstomter, som af staden blefve å områdena

upplåtna, skulle gälla hvad i § 20 af Kongl. Maj:ts förnyade

nådiga reglemente för staden Eskilstuna den 28 mars 1879 vore

stadgadt; och

att staden skulle låta uppföra och för all framtid underhålla

stängsel mot kungsladugårdens till den upplåtna marken gränsande

egor;

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

dels ock att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden finge

tilläggas fonden för anordnande af lokaler för statens embetsverk i

hufvudstaden och för sådant ändamål till statskontoret inlevereras.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla

hvad statsrådet sålunda tillstyrkt samt förordna, att

nådig proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas

af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Waldemar Roos.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1900:78 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna kungsladuqård i Södermanlands län. s. 1 i texten