Sök i Ratio Lex

I anledning af underdånig ansökning om koncession å anläggning af jernväg från Kiruna station vid statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen till Svappavaara i Norrbottens län

1901-02-22 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1901:44, I anledning af underdånig ansökning om koncession å anläggning af jernväg från Kiruna station vid statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen till Svappavaara i Norrbottens län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

1

N:o 44.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen i anledning af

underdånig ansökning om koncession å anläggning af

jernväg från Kiruna station vid statsbanan mellan Gellivare

och riksgränsen till Svappavaara i Norrbottens län;

gifven Stockholms slott den 22 februari 1901.

Med öfverlemnande af det i ämnet i Statsrådet förda protokoll, vill

Kongl. Maj:t härmed lemna Riksdagen tillfälle att yttra sig i anledning

af en underdånig ansökning om koncession å anläggning af jernväg

från Kiruna station vid den under byggnad varande statsbanan mellan

Gellivare och riksgränsen till Svappavaara i Norrbottens län; viljande

Kongl. Maj:t, efter emottagande af Riksdagens svar, företaga den slutliga

pröfningen af koncessionsansökningen.

De till ärendet börande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

Bih. till Riktd. Prot., 1901. 1 Sami. 1 Afd. 36 Raft. (N:o 44.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 22

februari 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg och

Husberg.

Föredragande departementschefen statsrådet herr von Krusenstjerna

anförde:

Uti särskilda den 18 oktober och den 9 november 1899 inkomna

underdåniga ansökningar hafva civilingeniören G. Thisell, vice häradshöfdingen

P. H. Santesson, civilingeniören G. A. Granström och auditören

E. D. W. Martin anhållit om tillstånd att anlägga och trafikera dels

jernväg af 42,7 km. längd från stationen vid Luossajärvi (hvilken station

numera benämnes Kiruna) å den under byggnad varande statsbanan

mellan Gellivare och riksgränsen förbi Mertainen till Svappavaara i

Norrbottens län dels ock en 24,8 km. lång bibana från nämnda jernväg vid

Mertainen till Ylipää samt derom att den mark, som erfordrades för banornas

anläggning med dertill behöfliga stations- och vaktstuguområden, sido
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

schaber, grus- och stentag samt för afdikningar utanför banområdet

för banvallens torrläggning, måtte, för så vidt den tillhörde staten,

till sökandena kostnadsfritt upplåtas och att rättighet måtte beviljas

sökandena att å enskildes områden genom expropriation förvärfva erforderlig

mark äfvensom att åt ifrågavarande jernvägar måtte beredas

samma skydd, som tillkommer statens jernvägar.

Beträffande omförmälda bibana från Mertainen till Ylipää, hvilken

bana skulle hafva till ändamål att bereda möjlighet för bearbetande af det

vidsträckta malmfältet vid Ylipää, hafva emellertid sökandena uti en den

27 oktober 1900 inkommen skrift anhållit, att ansökningen om koncession

å denna handel måtte få hvila, till dess vidare undersökningar af omfattningen

af jernmalmsfyndigheterna vid Ylipää hunnit ega rum. Vid

den år 1899, på grund af nådigt beslut den 19 maj samma år, verkstälda

undersökning af mindre kända malmfyndigheter inom Jukkasjärvi

malmtrakt och dess omgifningar, utröntes, att å det helt och hållet

jordtäckta område af 1,500,000 qvadratmeter vid Ylipää, inom hvilket

område kompassdrag angifver, att jernmalm skulle vara att finna, samlad

malm ännu icke anträffats, hvadan de förhoppningar, som man helt

naturligt gjort sig med anledning af det vidsträckta kompassdraget,

sålunda icke dittills blifvit bekräftade.

Vid dessa förhållanden och då sökandena icke meddelat, att nagra

ytterligare, till bättre resultat ledande undersökningar af tillgången på

samlad malm egt rum vid Ylipää, torde framställningen om koncession

å bibanan från Mertainen till Ylipää icke för närvarande föranleda vidare

yttrande.

I fråga om jernvägsanläggningen mellan Kiruna och Svappavaara

hafva sökandena anfört, att densamma vore afsedd att bereda möjlighet

för tillgodogörande af befintliga rika malmtillgångar, särskildt å Mertainens,

Svappavaara och Leveäniemi malmfält, äfvensom att i öfrigt

bereda kommunikationer och dermed ökad odlingsmöjlighet åt de trakter

i närheten af Kalix och Torne elfdalar, som jernvägen skulle

komma att genomgå och närma sig.

Svappavaara vore ett af Norrlands större malmfält. Redan kommissionen

af år 1875 hade påvisat detta. Senare undersökningar och

icke minst de officiella sådana, som på statens bekostnad egt rum ar

1899, hade bekräftat, att så vore förhållandet, samt ytterligare gifvit

vid handen, att jernmalmsfälten der hade en vida större utsträckning

och ett vida större värde än förr antagits. Svappavaara vore äfven

det äldsta kända malmfältet i Norrbotten. Innan malmbrytningen på

allvar påbörjats vid Gellivare, hade Svappavaara varit Norrlands mest

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

bearbetade gruffält, der schakten i grufvorna redan nått ett djup af

omkring 100 meter.

Det nyupptäckta malmfältet inom Leveäniemi, liggande på ett

afstånd af endast 1,500 meter från Svappavaara malmfält, vore ändå

större och värdefullare än Svappavaara.

Vidare förmälde sökandena sig hafva för afsigt att inom landet

förädla en del af den fosforfria malmen från malmfälten i den mån sådant

vore förenligt med den begränsade tillgången å träkol. Denna malm

komme att fraktas österut till Luleå.

Derjemte tillkännagåfvo sökandena, att deras afsigt vore att hafva

den ifrågavarande lokalbanan färdig samtidigt med att statsbanan mellan

Gellivare och riksgränsen öppnades för trafik, samt att de förbunde

sig att, beträffande såväl banans byggnadssätt som anordningarne rörande

trafiken å densamma, underkasta sig de bestämmelser, som gälde

för nämnda statsbana.

Af de vid ansökningen fogade planer och kostnadsförslag inhemtas

hufvudsakligen följande:

Den föreslagna jernvägslinien Kiruna—Svappavaara utgår från blifvande

stationen Kiruna å den under byggnad varande statsbanan Gellivare—riksgränsen

och går med sydostlig hufvudrigtning öfver uteslutande

obebodda samt mestadels myrlända och jemna marker fram till

Svappavaara, der ändbangård anlägges mellan malmberget och Svappavaara

by. Banan, som framdragits straxt söder om Mertainens malmfält,

ligger till hela sin längd, hvilken uppgifvits till 42,7 kilometer

förutom sidospår å stationer beräknade till 2,6 kilometer, inom Jukkasjärvi

socken.

Följande allmänna bestämmelser hafva föreslagits för banan:

spårvidd.........................................................................................

skenor af stål, vägande för meter .......................................

syllens längd.................................................................................

största lutning å banan .............................................................

minsta krökningsradie i hufvudspår ....................................

ballastens krönbredd................................................................

» djup från syllens öfverkant till balansplanet.

banvallens krönbredd ................................................................

jordskärnings bredd i balansplanet........................................

» sidolutning........................................................

bergskärnings bredd i balansplanet för två diken.........

» » » ett dike.............

» sidolutning ......................................................

minsta dimension å afloppstrumma.........................................

1,435

m.

..... 40

kg.

..... 2,7

m.

..... 10

°/oo.

..... 600

m.

3,3

»

0,6

»

5,8

»

9,8

»

.... 1 : 1,5

5,82

X)

5,26

»

... 1 : 0,2

0,6 X 0,6

»

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Förslaget upptager sju broar, den längsta med ett spann om

10 m., alla med landfästen i kallmur med de tre öfverstå skiftena i

cementbruk och å naturlig grund.

Förslaget innehåller vidare kostnad för anslutuing till Kiruna bangård,

ändstation vid Svappavaara, 13 vaktstugor, 2 Sanmästarestugor,

2 vattenstationer, 1 vändskifva, 1 lokomotivstall, stängsel på båda sidor

om banan, telegraf och signaler samt rullande materiel.

Kostnaderna äro, utom för rullande materiel, beräknade till 1,869,000

kronor, motsvarande för kilometer, utan rullande materiel, 43,770 kronor.

För rullande materiel upptages ett belopp af 3 millioner kronor.

I fråga om kostnaden för den föreslagna jernvägen från Kiruna till

Svappavaara tillåter jag mig redan i detta sammanhang erinra, att jernvägsstyrelsen

i underdånig skrifvelse den 26 oktober 1900 anmält, attcivilingeniören

Thisell, å egna och medintressenters i Svappavaara malmfält

vägnar, hos jernvägsstyrelsen anhållit att, till förekommande af dröjsmål,

derest från behörigt håll yrkande skulle göras om banans byggande

såsom statsbana, styrelsen måtte förordna en eller flera sakkunniga

personer att ej mindre verkställa kontrollstakning af ifrågavarande

jernvägslinie och i öfrigt genomgå och kontrollera de genom intressenternas

försorg anstälda undersökningar och utarbetade kostnadsförslag

än äfven föreslå de ändringar och förbättringar, som kunde befinnas

erforderliga i de koncessionsansökningen bifogade förslag, eller med ett

ord att anställa en sådan undersökning af oftanämnda jern vägsförslag,

som skulle befinnas nödig, i fall fråga vore att bygga jernvägen såsom

statsbana, äfvensom att Thisell förbundit sig att gälda alla med undersökningen

förenade kostnader.

Sedan jernvägsstyrelsen den 9 november 1900, enligt sin hemställan,

erhållit nådigt bemyndigande att på sökandens bekostnad låta

utföra den begärda granskningen och utredningen, anförtroddes detta

uppdrag åt arbetschefen vid statsbanans mellan Gellivare'' och riksgränsen

södra distrikt, civilingeniören G. Höjer med biträde af afdelningsingeniören

E. Holmgren. Den 3 innevarande februari afgaf Höjer utlåtande,

åtföljdt af nytt kostnadsförslag. Detta slutar å 3,300,000 kronor

utan rullande materiel, hvilken sistnämnda för sig upptagits, liksom

i det ursprungliga kostnadsförslaget, till 3 millioner kronor. Orsaken till

deri betydliga höjningen i kostnad för bana utan rullande materiel från

1,869,000 kronor till 3,300,000 kronor uppgifves i utlåtandet vara —

förutom att banan förlängts från 42,7 till 43,B km. i lmfvudspår och

från 2,c till 7 km. i sidospår — ökning å så godt som alla poster såväl

i arbetsqvantiteter som i pris.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

En sammanställning af de båda kostnadsförslagen visar följande

resultat:

terrasseringsarbeten .............................

broar .........................................................

trummor ...................................................

vägöfverfarter..........................................

stängsel ...................................................

öfverbyggnad ..........................................

ballastning................................................

banbevakningsbostäder ........................

telegraf och signaler ..........................

grödes- och skogsersättningar .........

bangårdar och vattenstationer .........

tillägg för arbetsledning m. m. (enligt

koncessionsansökningens förslag

18 procent, enligt Höjers förslag

20 procent) ......................................

motsvarande per km. utan rullande

materiel ..............................................

Koncessionsansök

Höjers

ningens förslag:

förslag:

kr.

359,100: —

kr. 853,100: 50

»

83,835: —

»

187,800: —

54,556: —

»

124,355: —

»

3,850: —

»

2,000: —

»

24,930: —

25,000: —

»

578,325: —

)>

753,200: —

»

203,877: —

»

265,650: —

»

79,000: —

»

109,000: —

»

14,962: 85

y>

17,600: —

»

2,140: —

y>

2,200: —

»

179,000: —

y>

404,000: —

»

285,424: 15

»

556,094: 50

kr.

1,869,000: —

kr.

3,300,000: —

kr. 43,770: — kr. 75,688: —

Till följd af nådig remiss å ansökningen om koncession å jernvägsanläggning

från Kiruna till Svappavaara har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

insändt protokoll vid sammanträde med ortsinvånarne i tingshuset i

Wittangi den 18 december 1899, yttrande af afvittringsstyresmannen

i länet H. W. Boström äfvensom eget underdånigt utlåtande af den 12

januari 1900.

På sammanträdet i Wittangi, till hvilket infunnit sig ombud

för Jukkasjärvi, Svappavaara och Wittangi m. fl. byar samt åtskilliga

enskilda personer, förklarades enhälligt, att ingen anmärkning vore att

göra mot banans föreslagna sträckning. I fråga om banans nytta och

lämplighet för orten afgafs samstämmigt det yttrande, att den vore så

godt som ett lifsvilkor för hela kommunen derigenom,

att afståndet till stambanan skulle betydligt förkortas och att god

arbetsförtjenst bereddes befolkningen under byggandet;

att störa vidder användbar odlingsmark skulle uppodlas och en

talrik fast befolkning uppstå, åtminstone i trakten af Svappavaara;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

att inflyttningarne af svensk befolkning till grufvorna skulle påskynda

svenska språkets spridning till de aflägsnaste orter inom kommunen;
att

befolkningen i Svappavaara och Jukkasjärvi byar, som ursprungligen

varit svensk och tills nu delvis bevarat sitt svenska kynne, men

förlorat språket, ganska snart skulle återtaga sitt rätta språk, svenskan;

att genom lättnad i kommunikationer och godt pris för ortens alla

produkter kommunens betryckta ställning skulle genast vid arbetenas

påbörjande betydligt underlättas och snart förbytas till välstånd; samt

att äfven andra kommuner, såsom norra delen af Pajala, Muonionalusta

kapellförsamling och Enontekis socken, blefve delaktiga af nyssnämnda

förmåner.

Afvittringsstyresmannen har meddelat, att banan å 20 km. närmast

Kiruna ginge öfver kronopark och derefter öfver häradsallmänning och

Svappavaara bys område.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har anfört, att de trakter,

banan komme att genomlöpa, vore, frånsedt Svappavaara by och de uppspirande

grufsamhällena vid Luossavaara och Kiirunavaara, för närvarande

helt och hållet obebygda och, ehuru de vore belägna invid

och delvis ofvanför barrskogsgränsen samt således måste anses för

skogsbörd mindre tjenliga, dock inneslöte vidsträckta områden, hvilka

redan vore eller genom lämplig behandling kunde blifva gräsbärande

och lemna tillfälle till bosättning och utkomst åt idkare af boskapsskötsel.

Den ifrågasatta jernvägen och den bergverksrörelse, som

deraf möjliggjordes, blefve otvifvelaktigt en mägtig häfstång för utvecklingen

af denna i mångt och mycket vanlottade utkant af vårt land

och ett godt medel att derstädes införa och rotfästa svenskt språk

och svensk odling. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande tvekade

derföre icke att på det lifligaste tillstyrka nådigt bifall till den underdåniga

ansökningen, dock med vilkor, att sökandena till pris, som af

domänstyrelsen bestämdes, ersatte den skog af saluvärde, som tilläfventyrs

blefve fäld vid jernvägens anläggning.

Uti underdånigt utlåtande den 5 mars 1900 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

tillkännagifvit, att de för banbyggnaden föreslagna

tekniska bestämmelserna i allmänhet öfverensstämde med dem, som

gälde vid statsbanan Gellivare—riksgränsen.

T öfrigt bär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört hufvudsakligen

följande:

Under förutsättning att de malmtillgångar, som den af sökandena

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

föreslagna jernvägen vore afsedd att frakta, förefunnes till sådan myckenhet

och beskaffenhet, att desamma kunde anses utgöra en säker

ekonomisk grund för anläggningen, hvilket syntes bestyrkas af resultaten

utaf de undersökningar rörande malmfyndigheterna i Svappavaara

och närliggande trakt, hvilka på statsverkets bekostnad utförts under

såväl år 1875 som år 1899, funne styrelsen de fördelar, som anläggningen

af denna jernväg skulle medföra, vara så betydliga, att dess

utförande borde befrämjas.

I likhet med hvad styrelsen yttrat i underdåniga utlåtanden den

19 november 1892 och den 2 oktober 1896 rörande då ifrågasatta koncessioner

å jernvägen Gellivare—riksgränsen, ansåge styrelsen jemväl

bibanan från Svappavaara till Kiruna vara egnad att utföras såsom stambana,

bland annat, på grund deraf, att densamma i viss mån hade samma

ändamål som berörda bana, nemligen att tillgodogöra nu värdelösa mineralrikedomar

och att derigenom främja kulturen i dessa nordliga

trakter af riket, samt att detta mål skulle säkrare och bättre uppnås,

om bibanans anläggning och trafik ombesörjdes af hufvudbanans förvaltning,

hvarigenom icke blott skulle vinnas besparing i kostnaden

för personal och materiel, utan äfven förebyggas eljest lätt uppstående

konkurrens om arbetskrafter och tvister om rätten till transport af ökad

godsmängd på hufvudbanan, som med ungefär lika eller måhända något

mindre trafikförmåga än bibanan, redan hade en väsentlig del af denna

förmåga tagen i anspråk af ingånget aftal om frakt af malmen från

Kiirunavaara och Luossavaara gruffält.

Såsom statsbana skulle den föreslagna jernvägen Kiruna—Svappavaara

genom en böjning närmare Torne eif och Jukkasjärvi kyrkoby

med en ringa förlängning komma att vida kraftigare befrämja landets

odling i den härtill lämpliga floddalen och bättre befordra tillförseln af

ladugårdsprodukter till de nya grufsamhällena än den nu föreslagna

jernvägen, som i nästan rätlinig rigtning vore framdragen nära och

å vissa sträckor ofvanför barrskogsgränsen, hvarest förutsättningarna fölen

jordbrukande befolknings utkomst vore svaga.

På grund häraf ansåge sig styrelsen böra förorda, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes hos Riksdagen äska nödiga medel till utförande af den

föreslagna jernvägen med ofvan angifna jemkning i liniens plan, derest

sådan vid närmare undersökning visade sig lämplig.

I händelse Eders Kongl. Maj:t icke skulle pröfva skäligt att

låta vidtaga åtgärder för utförande af ifrågavarande jernväg såsom

statsbana, ansåge sig styrelsen ega giltig anledning att i underdånig
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

het förorda, att den sökta koncessionen blefve på vissa angifna vilkor

och förbehåll beviljad.

Då hufvudbanan Luleå—Gellivare—riksgränsen, såsom ofvan anförts,

hade en väsentlig del af sin trafikförmåga tagen i anspråk af äldre

trafikförbindelser, ansåge styrelsen det vara nödvändigt att redan vid beviljande

af koncession å dess nu afsedda bibana bestämma den godsmängd,

som dennas intressenter egde rätt att få befordrad på hufvudbanan i ena

eller båda rigtningarne, hvilken godsmängd torde böra bestämmas på

förslag af jernvägsstyrelsen, som vore i tillfälle bedöma hufvudbauans

trafikförmåga inom den högfjellsregion, hvaröfver densamma vore framdragen

såsom den första vägförbindelsen.

Öfriga af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna vilkor och

förbehåll öfverensstämma med dem, som pläga intagas i alla jernvägskoncessioner

och torde icke nu tarfva särskild redogörelse.

Sedan i anledning af hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

yttrat sökandena anfört, att den malm qvantitet, de önskade få framforslad

mellan Kiruna och riksgränsen, enligt beräkningar skulle komma

att utgöra:

år 1903 en relativt mindre Qvantitet,

» 1904 omkring 500,000 ton,

» 1905 » 700,000 »

» 1906 och följande år 1,200,000 å 1,500,000 ton,

har jernvägsstyrelsen uti underdånigt utlåtande den 26 april 1900 anfört

väsentligen följande:

I likhet med de myndigheter, som förut i ärendet afgifvit yttranden,

funne jernvägsstyrelsen de fördelar, som vore att förvänta genom

anläggande af ifrågavarande lokalbana från den blifvande statsbanestationen

Kiruna till Svappavaara, vara af den betydenhet, att denna

banas utförande borde af det allmänna främjas. Såsom i ärendet framhållits,

vore denna jern vägsanläggning nödvändig för tillgodogörandet

af de i dessa trakter befintliga malmtillgångar, och otvifvelaktigt vore

att efter banans anläggning ej obetydliga sträckor odlingsbar mark i

banans närhet komme att utgöra ett lämpligt fält för boskapsskötsel,

hvarförutom jernvägsföretaget komme att kraftigt bidraga till utbredande

och betryggande af den svenska kulturen i dessa landsdelar.

Styrelsen, som sålunda anslöte sig till de i ärendet förut gjorda

uttalanden rörande jernvägsförctagets nytta och behöflighet, funne sig

dessutom ega så mycket giltigare anledning att tillstyrka dess utförande,

som derigenom stäldes i utsigt för statens jernvägar att erhålla

Bill. till lli/csd. Prof. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 36 luft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

ökad vinst genom den malmtransport, som medelst den nu ifrågasatta

jernvägen skulle komma att tillföras statsbanan mellan Kiruna och

riksgränsen.

Om styrelsen sålunda ansåge sig ega fullgiltig anledning tillstyrka

jernvägsföretagets utförande, förefunnes deremot, enligt styrelsens

förmenande, icke nog talande skäl för denna banas anläggande

genom statens försorg. Såsom utgörande under nuvarande förhållanden

allenast en bibana till den blifvande Ofotenbanan, torde nemligen

den nu ifrågasatta banan, mot livilkens föreslagna sträckning ej af

ortsinvånarne framstälts någon anmärkning, icke vara af annan än

lokal betydelse samt koncession å jern vägsföretaget således icke böra

sökandena förvägras.

I anledning af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uttalande i fråga

om bestämmande af den godsmängd, bibanans intressenter skulle ega

rätt att få befordrad på hufvudbanan i ena eller båda rigtningarna, hade

styrelsen, med fästadt afseende derå att malmen från dessa trakter hufvudsakligen

vore afsedd att exporteras öfver Ofoten, låtit verkställa en utredning

rörande statsbanans trafikförmåga å linien Kiruna—riksgränsen,

af hvilken utredning framginge, att den malmqvantitet, som efter fullbordande

af Ofotenbanan skulle kunna årligen framforsias å linien

Kiruna—riksgränsen utöfver den qvantitet af 1,200,000 ton, som för

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags räkning skulle fraktas, icke torde

under vanliga förhållanden komma att understiga 1,500,000 ten. Och

hade styrelsen för Norges statsbanor på gjord förfrågan förklarat, att

Narvik—riksgränsbanans eller Sildvik (20 km)-riksgränsbanans transportförmåga

torde medgifva en årlig transport af 1,500,000 ton utöfver

nyssnämnda qvantitet af 1,200,000 ton; detta dock under förutsättning

att transporten jemnt fördelades hela året om samt erforderlig ökning

af malmvagnparken skedde direkt för den nya trafikantens räkning

likasom ock beliöfliga anläggningar och anordningar vid Sildvik

(en tillämnad lastplats vid Rom bak sfjorden innanför Narvik).

Enligt kontrakt den 2 juli 1898 hade, fortsätter jern vägsstyrelsen,

svenska staten tillförsäkrat förenämnda bolag rätt att å jernvägen

Gellivare—riksgränsen för bolagets räkning frakta årligen ofvannämnda

qvantitet, 1,200,000 ton, jernmalm eller af sagda myckenhet förädlad

produkt. Denna rätt vore bolaget tillerkänd på grund af särskilda förhållanden

vid banans tillkomst, men någon förpligtelse för statens jernvägar

att derutöfver frakta viss malmqvantitet för vare sig sagda bolag

eller nu ifrågavarande koncessionssökande eller andra bibaneintressenter

borde, enligt styrelsens åsigt, icke ifrågakomma, utan torde dylik träns
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

It

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

port, jemlikt gällande trafikreglementes bestämmelser, böra verkställas

i den mån förhandenvarande transportmedel sådant medgåfve.

På grund af det anförda har jernvägsstyrelsen hemstält, det Eders

Kongl. Magt täcktes i nåder meddela sökandena rättighet att anlägga

och till allmänt begagnande mot afgift upplåta jernväg af 1,435 meters

spårvidd från Kiruna till Svappavaara.

Chefen för generalstaben bär i afgifvet underdånigt utlåtande tillstyrkt

bifall till koncessionsansökningen, och chefen för fortifikationen

har icke haft något att erinra mot ansökningen.

Slutligen har, till följd af nådig remiss, domänstyrelsen den 19 juni

1900 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och dervid till en början

erinrat, att den föreslagna jeruvägslinien i sin helhet läge inom den

s. k. öfre barrskogsregionen, som karakteriserades af svag växtlighet

och glesa skogsbestånd, samt vidare yttrat, ätt faran af eldskada genom

en jernvägsanläggning vore der desto större, som de trakter banan

genomskure vore till väsentligaste delen obebygda och brist på folk

alltså omöjliggjorde ett hastigt dämpande af skogseld, hvilken, en gång

lössläppt, sprede sig till större vidder och orsakade oberäknelig skada,

hvadan vissa försigtighetsmått i syfte att förekomma eldfara för

skogen vore af nöden, och har styrelsen för den skull hemstält, att föreskrifter

af enahanda innehåll som de, hvilka genom nådiga beslut af

den 23 april och den 6 juli 1888 utfärdats till efterrättelse för dåvarande

innehafvare af koncession å anläggning och trafikerande af jernväg

mellan Luleå, Gellivare och Luossavaara, måtte blifva gällande

jemväl för sökandena till koncession å nu ifrågavarande bana.

Vidare har domänstyrelsen, i likhet med länsstyrelsen, hemstält,

att ersättning för den timmerskog, som å kronans mark måste i jernvägslinien

fällas, skulle af sökandena erläggas efter pris, som styrelsen

bestämde.

I öfrigt har styrelsen icke haft något från skogsväsendet^ sida att

erinra emot den ifrågavarande jern vägsanläggningen.

De af domänstyrelsen omförmälda särskilda bestämmelser till förekommande

af eldfara äro med den formulering, de erhöllo genom

nådigt bref den 6 juli 1888, af följande lydelse: »att der jernvägen på

sektionen Luleå—Gellivare går genom skogsmark, det skall åligga koncessionshafvarne,

till förekommande af eldfara för skogen, att vid jernvägsliniens

bredhuggning qvarlemna de löfträd, som ej äro hinderliga

för banvallens anläggning; att under byggnadstiden aflöna de vakter,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, efter vederbörande

jägmästares hörande, finner nödigt anställa för tillsyn öfver elds handterande

ute å marken och, om skogseld uppkommer, genast låta vid

jernvägen anstälde arbetare vidtaga erforderliga släckningsåtgärder;

att ofördröjligen låta rensa marken närmast jernvägen till en bredd af

tjugu meter å hvardera sidan från vindfälda och torra träd samt från

toppar, grenar, ris och annat antändligt skogsaffall, äfvensom låta vid

större stigningar och, efter vederbörande jägmästares bestämmande,

äfven eljest å tallhedar afskilja nämnda område å ömse sidor om banan

från angränsande skogar medelst ett dike af tillräckligt djup och erforderlig

sidodosering samt minst en meters dagöppning, hvarjemte

Kongl. Maj:t föreskrift, att de lokomotiv, som å jernvägen användas,

skola skyndsammast och sist inom tre månader härefter vara försedda

med ej mindre gnistersläckare af svenska statsbanornas modell, än

äfven slaggfångare på asklådan likaledes af nämnda statsbanors modell,

vid äfventyr för uraktlåtenhet deraf att jernvägens befarande med

lokomotiv kommer att inställas.))

Jag tillåter mig erinra att, medan förarbetena för åstadkommande

af statsbanan Gellivare—riksgränsen pågingo, G. A. Granström, i egenskap

af representant för innehafvare af inmutarerätten till Svappavaara

malmfält, den o juni 1897 ingift underdånig framställning om jernvägsliniens

mellan Gellivare och Luossajärvi (Kiruna) dragande mera

östligt och derigenom närmare Svappavaara än föreslaget blifvit. Uti

denna framställning, för hvilken närmare redogöres i propositionen till

1898 års Riksdag n:r 45 sid. 43, hade Granström, bland annat, framhållit,

att alla skäl, som anförts till fördel för en jernvägs dragande

förbi Kiirunavaara och Luossavaara från Gellivare till norska gränsen,

gälde äfven Svappavaara; men dertill komme att en afvikning af jernvägen

förbi Svappavaara skulle medföra stora fördelar för befolkningen,

under det att den endast förbi Kiirunavaara projekterade banan komme

att dragas genom nästan alldeles obebygda områden.

Med hänsyn såväl härtill som till statens direkta intresse, derest

staten, efter förändrad lagstiftning, komme att deltaga i malmfältens

afkastning, hemstälde Granström, huruvida icke i planen för undersökningen

af den blifvande statsbanan finge ingå möjligheten att med den

ifrågasatta jernvägen beröra Svappavaara malmfält eller åtminstone att

linien droges närmare malmfältet, än hvad vid förutvarande stakningar

varit händelsen.

Uti underdånig skrifvelse den 8 december 1897 yttrade jernvägs
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 44.

styrelsen (propositionen år 1898 n:o 45 sid. 44) bland annat, att redan

vid okulär besigtning tydligt framgått, att linien förbi Svappavaara med

Gellivare som utgångspunkt vore betydligt underlägsen den föreslagna

vestligare linien i fråga om lutningsförhållanden och dessutom betydligt

längre. Det med banans framdragande öfver Svappavaara afsedda ändamålet

vunnes lämpligast — anförde vidare jernvägsstyrelsen genom

anläggande af en särskild jernväg från Svappavaara till Luossajärvi

(Kiruna), enär den på trafiken menligt inverkande ökningen af hufvudliniens

längd derigenom undvekes och terrängförhållandena derjemte

vore rätt gynsamma för en dylik anläggning.

Då jag den 4 februari'' 1898 inför Eders Kongl. Maj:t föredrog,

bland annat, frågan om anläggning af en statsbana från Gellivare till

riksgränsen, fann jag mig (propositionen år 1898 n:o 45 sid. 65) böra

gifva jernvägsstyrelsen rätt i valet mellan de alternativa sträckningarne

söder om Luossajärvi (Kiruna) och framhöll dervid, att för beredande af

tillfälle att transportera malm från malmfälten vid Koskulls kulle och

Svappavaara den utvägen alltid stode öppen att genom bibanor förena

dessa malmfält med jernvägens hufvudlinie. Bibanan mellan Gellivare

och Koskulls kulle har ock sedermera kommit till stånd genom statens

försorg mot skyldighet för vederbörande grufintressenter att genom

årlig amortering återgälda kostnaden.

Beträffande malm tillgången å de malmfält, som skulle betjenas

genom eu jernväg från Kiruna till Svappavaara, inhemtas följande ur

ofvan omförmälda berättelse om undersökningen inom Jukkasjärvi

malmtrakt. o

Å Svappavara malmfält beräknas den totala malmarean uppgå till

omkring 50,000 qvm., hvaraf ungefär 3 s utgöres af blodsten och

~!s af svartmalm. (Vid Kiirunavaara och Luossavaara anses den sammanlagda

malmarean uppgå till omkring 300,000 qvm.). Malmförekomsten

vid Svappavaara höjer sig i genomsnitt 70 meter öfver den

projekterade jernvägens nivå, och torde malmförekomsten kunna beräknas

till 13 millioner ton ofvan nämnda nivå, under förutsättning

att fyndigheten till detta djup har samma areal som i dagen. Att

betydande malmqvantiteter finnas äfven under denna nivå är i högsta

grad sannolikt.. (Kiirunavaara och Luossavaara anses tillsammans

innehålla 233 millioner ton malm ofvan sjön Luossajärvis nivå.)

Såväl blodstenen som svartmalmen vid Svappavaara utmärkas af hög

jernhalt, hög fosforhalt och vexlande, delvis hög halt af kolsyrad kalk.

Leveäniemi malmfält innehåller jernmalm i stor qvantitet, dels

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

svartmalm och dels blodsten. Malmarean har hittills icke kunnat bestämmas

(fältet är betäckt af 3—13 m. jord) men det synes genom

sammanställning af de magnetiska mätningarnas och diamantborrningarnas

resultat framgå, att densamma är mycket betydande och att

detta nya malmfält väl förtjenar en plats vid sidan af de stora jernmalmsfälten

Kiirunavaara, Gellivare och Svappavaara. Jernmalmen vid

Leveäniemi är utmärkt genom hög jernhatt, i högsta grad vexlande

fosforhalt, likaledes vexlande halt af kolsyrad kalk, mycket ringa titanlialt

och låg svafvelhalt.

Mertainens malmfält slutligen har icke heller kunnat fullständigt

undersökas. De på undersökningskartan utmärkta malmpartierna hafva

beräknats innehålla en area af approximativt 6,500 qvm. Dessutom

förekommer mycket magnetitrik »malmbreccia» inom en areal af omkring

75,000 qvm., hvilken breccia torde delvis lämpa sig för magnetisk

separation, så mycket mer som den i densamma förekommande malmen

är af synnerligen hög jernhatt och ytterst låg fosforhalt. Hvad Mertainenmalmens

kemiska beskaffenhet beträffar, utmärkes den af en

mycket hög jernhalt, synnerligen låg fosforhalt och låg svafvelhalt

samt en titansyrehalt, som i ett prof uppgick till 0,80 procent.

Den af jernvägsstyrelsen omförmälda bestämmelsen i öfverenskommelsen

mellan staten och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag den 2

juli 1898 i fråga om statens skyldighet att årligen transportera viss

myckenhet jernmalm från Kiruna till riksgränsen är af följande lydelse:

»§ 2.

Staten åtager sig att, sedan banan blifvit färdigbygd, å densamma

mot ersättning, som i § 3 här nedan sägs, dels från Luossavaara och

Kiirunavaara till riksgränsen för bolagets räkning frakta årligen högst

en million tvåhundratusen ton jernmalm eller af sagda myckenhet vunnen

förädlad produkt, dels ock till Luossavaara och Kiirunavaara frakta

hvad för bolagets rörelse erfordras af byggnadsmateriel och bränsle,

dock att staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade

malmmängden, som kan uppstå, derest bolaget icke med största

möjliga jemnhet fördelar malmafsändningen på årets särskilda månader.»

Uti mitt anförande till statsrådsprotokollet den 4 februari 1898 yttrade

jag i fråga om den öfriga transport, som kunde å jernvägen ifrågakomma

(propositionen år 1898 n:o 45 sid. 67), att för möjligheten af vinst

redan under den tid, kontraktet med bolaget varade, talade utsigten

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

dels att genom de antydda bibanorna skaffa ökad malmtransport och

dels att vinna annan trafik, ej mindre rent lokal än äfven, framdeles,

transitotrafik.

Jag torde ock få erinra derom, att i det vid 1898 års proposition

fogade förs lagskontraktet den malmqvantitet, staten skulle hafva att

mot den bestämda ersättningen af viss årlig amortering å anläggningskostnaden

m. in. frakta för bolagets räkning, upptagits till 1,500,000

ton årligen, men att Riksdagen ansett, att detta maximum borde minskas

till 1,200,000 ton, dervid Riksdagen ock betonat att för den malmtransport,

staten derutöfver åt bolaget besörjde, staten borde ega att uppbära

särskild afgift, hvarförutom äfven Riksdagen för sin del framhållit, att

vinst kunde vara att påräkna, bland annat, genom den malmtransport,

som medelst ifrågasatta bibanor kunde komma att tillföras jernvägen

från andra grufdistrikt. (Riksdagens skrifvelse år 1898 n:o 38 sid. 10.)

Nu har emellertid på grund af de betydligt ökade anläggningskostnaderna

för jernvägen från Gellivare till riksgränsen och deraf

följande ökning i det belopp, Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag har

att årligen erlägga till staten, detta bolags styrelse uti särskilda den

28 nästlidne januari ingifna underdåniga framställningar anhållit, dels

att Eders Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att den qvantitet — 1,200,000

ton — jernmalm eller af sagda myckenhet vunnen förädlad produkt,

som bolaget mot den i § 3 i kontraktet med staten den 2 juli 1898

bestämda ersättning egde rätt att få fraktad från Kiruna till riksgränsen,

finge ökas med 47,5 procent och sålunda bestämmas till i rundt

tal 1,770,000 ton, dels ock att Eders Kongl. Maj:t täcktes medgifva

bolaget rätt att, utöfver berörda qvantitet äf 1,770,000 ton jernmalm

eller af sagda myckenhet vunnen förädlad produkt, ytterligare framför

andra trafikanter, emot ersättning som kunde blifva bestämd, frakta

årligen mellan Kiruna och riksgränsen 430,000 ton jernmalm eller af

sagda myckenhet vunnen förädlad produkt.

Dessa båda framställningar, af hvilka i alla händelser den förstnämnda

icke torde kunna bifallas utan Riksdagens medgifvande, äro

för närvarande öfverlemnade till jernvägsstyrelsen för afgifvande af

underdånigt utlåtande.

Uti nu förevarande ärende torde i främsta rummet böra utrönas, om

anledning förekommer att anlägga jernvägen Kiruna—Svappavaara såsom

statsbana. 1 detta hänseende synes mig jernvägsstyrelsen hafva rätt

deruti, att inga tillräckliga skäl tala för en sådan åtgärd- Det förhåller

sig visserligen så, att bibanan från Gellivare till Koskulls kulle byg
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

des såsom statsbana, men dervid råder dock den skilnaden att, medan

Svappavaarabanan skulle blifva 43,6 kilometer lång, banan till Koskulls

kulle endast är 9 kilometer lång och således i vida mindre mån lämpar

sig att utgöra en jernväg för sig.

Nu ifrågavarande ansökning om koncession å jern vägsanläggning

Kiruna—Svappavaara lärer emellertid icke kunna bifallas utan vissa särskilda

vilkor och förbehåll. Det faller af sig sjelft, att dervid skola medtagas

alla de vilkor och förbehåll, som numera ingå i hvarje koncession

å jernvägsanläggning och af hvilka jag här endast torde behöfva erinra

om de utförliga bestämmelserna rörande statens rätt att när som helst

lösa till sig jern vägen med hvad dertill hör. Äfven det ofvan omförmälda,

af domänstyrelsen begärda vilkoret i fråga om åtgärder till förekommande

af eldfara torde böra införas i koncessionen.

Såsom särskildt vilkor för att koncession skall kunna beviljas

torde böra fordras, att sökandena ådagalägga, att de förfoga öfver det

penningebelopp, som erfordras för jern vägens byggande och för anskaffande

af den behöfliga rullande materielen. Då på senare tider,

sedan penningetillgången blifvit knappare, städse påkallats, att koncessionssökande

skola, innan koncession beviljas, visa skälig anledning

till att de kunna anskaffa det behöfliga kapitalet, och då en dylik redogörelse

sedan lång tid tillbaka enligt de vanliga koncessionsvilkoren

städse fordrats för tillstånd till arbetets påbörjande å inlöst mark, kan

den nu föreslagna fordringen att sökandena skola, redan innan koncessionen

beviljas, ådagalägga att de förfoga öfver nödiga medel icke

anses alltför betungande för sökandena.

I enlighet med hvad'' som år 1898 fordrades af Luossavaara—

Kiirunavaara aktiebolag, torde ock i koncession å nu ifrågavarande

jernvägsanläggning böra, i syfte att bibehålla företaget såsom svenskt,

såsom vilkor för tillstånd till byggnadsarbetets påbörjande föreskrifvas

att det ådagalägges, dels att koncessionen öfverlåtits å ett aktiebolag,

i hvars ordning stadgas att aktie icke må egas eller innehafvas af utländing,

dels ock att Svappavaara och Leveäniemi malmfält egas af

ett eller två aktiebolag, i hvilkas bolagsordning är stadgadt, att aktie

icke må egas eller innehafvas af utländing, och att beslut om ändring

i denna bestämmelse eller om försäljning af grufva eller del deraf,

om bolagets upplösning, om nedläggande af grufdriften och om förändring

af bolagsordningens bestämmelse i afseende å föremålet för

bolagets verksamhet icke må utan Eders Kongl. Maj:ts tillstånd vara

giltigt, med mindre samtlige aktieegare förenat sig derom, äfvensom

att för de fyra aktier i grufvebolaget eller grufvebolagen, hvilka — i

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 44.

likhet med hvad som skett beträffande Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag

— torde böra till staten med full eganderätt öfverlåtas, talan skall

föras af den, som Eders Kongl. Maj:t dertill förordnar. Dessutom torde

böra fordras, att i såväl jernvägsbolagets som grufvebolagets eller grufvebolagens

ordningar skall, i likhet med hvad numera är fallet med ordningen

för Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, vara intagen en bestämmelse

derom, att Eders Kongl. Maj:t eger utse en ledamot i bolagets

styrelse. ...

Med hänsyn till de förpligtelser staten, på sätt förut omlörmaits,

iklädt sig gent emot Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag i fråga om

transporterande af viss myckenhet jernmalm eller deremot svarande

myckenhet förädlad produkt för hvarje år under kontraktstiden, bör

ock uti koncession å jernvägsanläggning Kiruna—Svappavaara inryckas

förbehåll om skyldighet för denna jernvägs egare och trafikanter att

vara underkastade den inskränkning i tillfälle till vidaretransport öfver

statsbanan Kiruna—riksgränsen, som kan blifva en följd af den redan

träffade öfverenskommelsen mellan staten och Luossavaara Kiirunavaara

aktiebolag samt af de medgifvanden af rätt till transport af malm

till större myckenhet än öfverenskommelsen innehåller, som möjligen

kunna varda sistnämnda bolag förunnade.

Då helt naturligt tillräcklig erfarenhet ännu saknas, huru trafikförhållandena

komma att gestalta sig å en jernväg, som genomlöper fjelltrakter

å så lång sträcka som statsbanan Gellivare—riksgränsen, och

det derför måste anses önskvärd! att jernvägsstyrelsen under det första

trafikåret icke får att göra med mer än en större trafikant, nemligen

den med hvilken aftal redan träffats, torde i koncession för jernvägen

Kiruna—Svappavaara böra stadgas, att transporten af malm från denna

bibana öfver statsbanan till riksgränsen icke får taga sin början förr

än ett år efter sistnämnda banas öppnande för allmän trafik.

Innan frågan om beviljande af koncession å jernvägsanläggning

från Kiruna till Svappavaara till slutlig pröfning företages, torde böra

tagas under öfvervägande, huruvida anledning förefinnes att inhemta

Riksdagens yttrande i ärendet. I detta hänseende förekommer att,

sedan i särskilda motioner vid 1893 års riksdag föreslagits, att Riksdagen

ville ingå till Eders Kongl. Maj:t med begäran, att Eders Kongl.

Maj:t icke utan Riksdagens föregående hörande måtte meddela koncession

å någon jernväg inom Norrbottens län, Riksdagen i skrifvelse den

19 april 1893 (n:o 46), med afseende å den betydelse i politiskt, strategiskt

och ekonomiskt hänseende hvarje jernväg af annan än lokal

Bill. till Ri/cad. Prot. IDOL I Sami. 1 Afd, Bil Väft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kong!. May.ts Nåd. Proposition N:o 44.

beskaffenhet i Norrbottens län måste anses ega, anhållit att, innan koncession

meddelades å jernväg inom Norrbottens län af annan än lokal

betydelse, Riksdagen måtte lemnas tillfälle att yttra sig i frågan.

Nu kan det väl sägas, att ifrågavarande endast 43,6 kilometer långa

bibana till statsbanan mellan Grellivare och riksgränsen är att betrakta

som en lokalbana, en utfartsväg för några icke synnerligen långt från

hufvudbanan men betydligt aflägset från riksgränsen befintliga malmfält.

Men då banan å andra sidan har till så godt som uteslutande

uppgift att förmedla transport af betydliga myckenheter malm från

dessa malmfält hufvudsakligen till utlandet, kan det ej frånses, att

banan, åtminstone i ekonomiskt afseende, får en annan än lokal betydelse.

Vid detta förhållande och då de antydningar om tillkomsten af denna

bibana, som, på sätt förut återgifvits, förekommo vid 1898 års riksdagsförhandlingar,

icke torde kunna uti nu ifrågavarande hänsende anses

tillräckliga, torde rigtigast vara, att Riksdagen i koncessionsärendets

nuvarande läge far del af hvad i detsamma hittills förekommit.

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t. täcktes lemna Riksdagen

tillfälle att yttra sig i anledning af omförmälda ansökning om

koncession å anläggning af jernväg från Kiruna till Svappavaara och

afvakta Riksdagens svar, innan Eders Kongl. Magt företager den slutliga

pröfningen af koncessionsansökningen.

Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkta

hemställan behagade Hans Magt Konungen

lemna bifall och förordnade, att nådig'' proposition i

ämnet af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Johan Björnström.

Stockholm. K. L. Beckmana Boktryckeri, 1901.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1901:85 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maj:ts proposition i anledning af en underdånig ansökning om koncession å anläggning af jernväg från Kiruna stati s. 24 i texten
  2. SU 1901:49 Utlåtande, angående Kongl. Maj ds proposition i anledning af en underdånig ansökning om koncession å anläggning af jernväg från Kiruna station vid statsbanan me s. 9 i texten