Sök i Ratio Lex

Angående ändrad lydelse af § 9 mom. 3 i tulltaxeunderrättelserna

1901-02-01 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1901:46, Angående ändrad lydelse af § 9 mom. 3 i tulltaxeunderrättelserna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition No 46.

1

N:o 46.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändrad

lydelse af § 9 mom. 3 i tulltaxeunderrättelserna; gifven

Stockholms slott den 1 februari 1901.

'' • f''. j < .• 7 • • t ** ’ '' , . : •*>’V '' i.iV- .. •'' ■’ ,| ‘ S >,V;d''v£ ? *•'' • *

.i)'' • ■ f! i , »■ f _ , ; }■■ . (''i,I\ ’ • ;v **'' *0.'' . • v • . ’ /\ ••''•''tf ; f. j * ^'' >4

Under åberopande af bilagd a protokoll öfver finansärenden för

denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta, att

§ 9 mom. 3 i de vid tulltaxan den 24 oktober 1898 fogade underrättelser

om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör skall erhålla

följande förändrade lydelse:

3. Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan förmärs, medgifves

ock:

A) åt idkare af qvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats

af följande vid qvarnen framstälda produkter, nemligen finsiktadt mjöl

af hvete, råg eller korn samt gryn af hvete eller korn, restitution af

den tull, som af honom blifvit erlagd för en motsvarande qvantitet från

utlandet införd omalen spannmål af samma slag, hvarvid iakttages, att

100 kilogram hvete anses lemna 75 kilogram mjöl, 100 kilogram råg

eller korn 66 */s kilogram mjöl och 100 kilogram hvete eller kom 66

% kilogram gryn, samt i öfrigt under vilkor:

a) att afsigten —--— —--under hvilken tullplatsen

lyder;

b) att minst 2,000 kilogram — — —----och beskaffen
het

i öfrigt;

c) att den omalna spannmål, —------till riket införd;

d) att vederbörande tullförvaltning-------utgående

tulljournal;

Bih. till Riksd. ProL 1901. 1 Sami. 1 Afd. 38 Höft,

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

e) att utförseln — — — — — — — är medgifven;

f) att det åligger — — —-----af generaltullstyrelsen

fastställes; och

g) att för utbekommande — — — — — — — — omalna

spanmålsqvantiteter; samt

B) åt innehafvare åt risqvarn vid utförsel sjöledes från stapelstad

af vid qvarnen framstälda risgryn restitution af den tull, som blifvit

erlagd för en motsvarande qvantitet af qvarninnehafvaren under det

halfva kalenderår, då utförseln eger rum, direkt från utlandet infördt

eller från nederlag uttaget oskaladt ris, hvarvid förhållandet mellan den

införda råvaran och den förädlade produkten beräknas sålunda, att af

råvaran 30 procent anses lemna ett utbyte af 60 kilogram gryn på 100

kilogram ris samt återstående 70 procent ett utbyte af 88 kilogram

gryn på 100 kilogram ris, i följd hvaraf tullrestitutionen skall utgå

efter sistnämnda beräkningsgrund i den mån exportvaran till myckenheten

öfverstiger 18 procent af inom det halfva kalenderåret införtulladt

ris; skolande såsom vilkor i öfrigt för restitutionens erhållande gälla:

a) att afsigten att af det förtullade riset förmala gryn för export

i sammanhang med råvarans angifning till förtullning anmäles;

b) att utförseln sker vid samma tullkammare, der införseln egt

rum, så vida icke generaltullstyrelsen i särskildt fall annorlunda medgift;
c)

att minst 2,000 kilogram gryn på en gång utföras; skolande

exportinlagan vara åtföljd af tillverkarens under edlig förpligtelse afgifna

och af två vittnen till rigtigheten bestyrkta försäkran derom, att

den till utförsel angifna varan är exportörens egen förmalningsprodukt;

d) att vederbörande tullkammare skall, efter exportvarans undersökning

och nettovigtens utrönande samt säckarnes tullplombering och

bevakning under transporten till och inlastningen i fartyget, härom

meddela attest, hvilken såsom verifikation jemte angifningsinlaga och

öfriga intyg bifogas tullkammarens utgående tulljournal;

e) att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i denna paragraf finnes

stadgadt beträffande öfriga varor, för hvilka tullrestitution är medgifven;

f) att det åligger vederbörande tullkammare att föra ett afräkningsdiarium

för förtullningarne och exporterna, hvilket efter hvarje hälft

kalenderårs utgång afslutas utan öfverföringar från ett halfår till ett

annat, och till hvilket formulär af generaltullstyrelsen fastställes; samt

g) att för utbekommande af här ifrågavarande restitution vederbörande

ega att efter hvarje hälft kalenderårs utgång i till generaltullstyrelsen

stäld, genom vederbörande tullkammare dit insänd ansökning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

derom göra hemställan; börande dylik ansökning vara åtföljd af utdrag

• ur tullkammarens afräkningsdiariurn och qvitterade tullräkningar å de

tullafgifter, som belöpa för i afräkningsdiariet upptagna qvantiteter

oskaladt ris.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kong!- nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

i

Hans Wachtmeister.

j!■ v- ;tm''.( !.;•>,.y< ^ t. fn £ jR

TJ "■ '''' ■ i X''"• KiX\VJ t.

■ j *'' V*'' 1 • } «;''<*%

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 46.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari

1901.

y

N ärvaran de:

Hans excellens herr statsministern friherre von Ottee,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lageriieim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Dyrssen,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister

anförde härefter:

Med förmälan att i Sverige tre stora risqvarnar blifvit anlagda

med tanke på att en större del af deras tillverkningar skulle erhålla

afsättning i den utländska marknaden, att en dylik exportrörelse i

Sveriges grannländer Danmark och Tyskland erhållit en storartad omfattning,

att en i stor skala bedrifven rörelse för tillverkning af risgryn

skulle befrämja utvecklingen af den utomeuropeiska handeln med Sverige

och bereda stat och kommuner stora inkomster, samt att en dylik industri

skulle medföra en ytterligare fördel derigenom, att af det affall,

som uppkomme vid fabrikationen af risgryn eller risfodermjöl erhölles

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Måj:ts Nåd. Proportion N:o 46.

ett billigt foderämne af den mest närande och kraftiga beskaffenhet,

hafva i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift aktiebolaget Göteborgs

ris- och valsqvarn i Göteborg, aktiebolaget svenska risqvarnen i

Carlskrona samt Kalmar ångqvarnsaktiebolag i Kalmar i underdånighet

anhållit, att, på det egarne af risqvarnar i Sverige icke skulle inom sitt eget

land behöfva ligga under i täflan med sina närboende tyska och danska

konkurrenter, Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig

proposition derom, att vid utförsel af risgryn tullrestitution måtte medgifvas,

helst i enlighet med den i Danmark faststälda tariff, eller så, att

för hvarje 60 ton risgryn, som utfördes, det tullbelopp, som blifvit erlagdt

för införda 100 ton paddy, återgäldades.

På grund af nådig remiss hafva kommerskollegium och generaltullstyrelsen

öfver berörda framställning gemensamt afgifvit underdånigt

utlåtande, dervid embetsverken tillika öfverlemnat från svenska och

norska generalkonsulaten i Köpenhamn och Hamburg infordrade yttranden,

innefattande utredning, huru i Danmark och Tyskland vid utförsel

af risgryn förfares i fråga om beräkningen af restitution af den för

råvaran erlagda tull.

I berörda underdåniga utlåtande redogöra embetsverken till en

början för de bestämmelser i fråga om tullgodtgörelse vid utförsel af

risgryn, som gälla i de af sökandena särskild! omnämnda länderna

Danmark och Tyskland. Af denna redogörelse inhemtas följande:

I Danmark finnes endast en risqvarn. Allt råris, som i och lör

förädling införes till densamma, angifves till kreditupplag. Någon inbetalning

af tull vid införseln ifrågakommer således icke och följaktligen

icke heller någon restitution vid utförsel af risgryn utan endast en afskrifning

från kreditupplaget efter en viss bestämd vigtreduktion af det

parti ris, som tillskrifvits upplaget och hvaraf risgrynen frambragts.

Den danska tulltaxan innehåller i fråga om tullbeskattningen af ris

följande bestämmelser:

»Ris i skaller (Nellon og Paddy) .......... 1 « 1,2 sk. (2 Va öre).

Risengryn og Rismel .. 1 « 2 sk. (4 V6 öre).»

»For ris i skaller og afskallet ris sammenblandet, komme de foranstaaende

toldsatser til anvendelse forhoklsvis efter biandingens beskaffenhed,

dog saaledes åt der efter forudgaaet undersögelse tillstaaes

eu paa forholdene grundet VcCgtreduktion paa det qvantum afskallet ris,

som forefindes i biandingen, hvilken reduktion dog ikke man overstige

12 %.)■>

Det ris, som i och för ''förädling införes, utgöres hufvudsakligast

af så kalladt cargoris, eller en blandning af oskaladt ris och ris med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Korujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

hinna men utan skal. I det skick, hvari råriset föres från Ostindien

till Europa utgöres blandningen vanligen af 40—20 procent oskaladt

och 60—80 procent skaladt ris. För att vid införsel i Danmark af en

dylik blandning kunna beräkna, i hvilken proportion sådan vara skall

i kreditupplagskontot tillskrifvas »Riis i skaller», gäller en af generaldirektoratet

för skatteväsendet den 21 maj 1864 utfärdad resolution,

enligt hvilken uträkningen sker genom jemförelse af den vigt, en tunna

af blandningen befinnes ega, med medelvigten af en tunna oskaladt ris

(faststäld till 160 skålpund) och en tunna skaladt ris (faststäld till 236

skålpund); hvarjemte för den myckenhet skaladt ris, som förefinnes i

blandningen, medgifves en vigtreduktion af 11 y2 procent. Vid införsel

af till exempel ett parti ris om 30,000 skålpund, innehållande en blandning

af oskaladt och skaladt ris, af hvilket parti en tunna befinnes väga

204 skålpund, skall partiet enligt nämnda beräkningsgrund i kreditupplagsjournalen

upptagas såsom 9,907 skålpund oskaladt ris å 1,2

skilling för skålpund och 20,093 skålpund skaladt, orensadt ris, med

afdrag å sistnämnda post af 11,5 procent, eller 2,311 skålpund, hvadan

densamma uppföres med 17,782 skålpund å 2 skilling för skålpund.

Vid utförsel af risgryn eger kreditupplagsinnehafvaren att på grund af

generaldirektoratets för skatteväsendet kungörelse den 29 november

1879 erhålla afskrifning å sitt konto för oskaladt ris, så att för utförda

60 skålpund gryn afskrifvas 100 skålpund å den i hans konto uppförda

myckenheten oskaladt ris. Utföres icke mera gryn än som motsvarar

den såsom oskaladt ris bokförda delen af ett infördt parti blandningsris,

så utgör i Danmark utbytesprocenten, beräknad å denna del, 60

procent, men, enär den återstående delen af partiet, med afdrag af 11,5

procent, deremot skall bokföras såsom risgryn med härför stadgad tull,

kommer utbytesprocenten, beräknad å hela det införda partiet, att

ställas betydligt högre, beroende på myckenheten af deri ingående

skaladt ris.

Enligt de upplysningar, embetsverken erhållit, motsvarar den

qvantitet risgryn, som från Danmark utföres, omkring hälften af den

införda råvaran; och vid utförseln afskrifves från kreditupplaget alltid

i första rummet hvad som uppförts såsom oskaladt ris.

De i fråga om risindustrien i Tyskland gällande tullbestämmelserna

äro väsentligen olika Danmarks, med undantag deraf att äfven i Tyskland

egare af risqvarn åtnjuter förmånen af att kunna disponera öfver

infördt råris utan att vid införseln behöfva erlägga stadgad tullafgift.

I Tyskland måste qvarnegaren emellertid ställa säkerhet för tullbeloppet,

hvilket ej erfordras i Danmark. Tullsatsen för oskaladt och skaladt ris,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

hvartill äfven risgryn hänföres, är densamma i Tyskland och utgår med

4 riksmark för 100 kilogram; dock skall, enligt det genom senatens i

Hamburg kungörelse den 24 augusti 1888 med vissa ändringar enligt

kungörelser den 25 juli 1894 och den 9 november 1898 .faststälda och

enligt meddelande från generalkonsulatet i Hamburg för hela tyska riket

gällande tullregulativ för risqvarnarna, tullen för oskaladt och från skalet

befriadt ris, afsedt till skalning och polering å inom tullområdet liggande

risqvarnar, utgå med nedanstående procent å den för skaladt ris

bestämda införseltullen:

a) för ris i skal............................................................................... 66 procent.

b) „ blandningar af endast från skalet befriadt ris och

ris i skal ............................................................................ 82 „

c) „ från förestående blandningar särskild^ blott från

skalet befriadt ris ....................................................... 85 „

d) „ utan inblandning af oskaladt ris, blott från skalet

befriadt ris ..................................................................... 88 „

e) „ ris, som är försedt med allenast den sista fina

hylsan och är bestämdt endast till polering, ............ 96 „

Den under b) faststälda procentsatsen tillämpas, när minst 10

procent af blandningens vigt utgöras af oskaladt ris; innehåller blandningen

mindre oskaladt ris, gäller den för c) bestämda procentsatsen.

Vid tillämpning af sistnämnda procentsats medgifves emellertid afdrag

för vigten af från paddyn under tullväsendets kontroll frånskilda skal.

För blandningar af sorter, å hvilka olika procentsatser skola tillämpas,

utgår den högre satsen, såvida icke det slag, för hvilket denna är faststäld,

utgör mindre än 10 procent. Kan genom handelsböcker och

vederbörliga intyg styrkas, att det verkliga utbytet af poleradt ris för

de under b) c) d) och e) angifna slag varit mindre än 82, 85 och 88

eller 96 procent, medgifves, att det till respektive 18, 15, 12 eller 4

procent bestämda tullafdraget ökas till högst respektive 23, 18, 15 eller

11 procent. Qvarnegarne äro derjemte skyldige att föra ett öfverskådligt

konto öfver ristillverkningen och att låta tullmyndigheterna när

som helst taga del af handelsböcker med mera. Beräkning och betalning

af införseltullen sker två gånger årligen, och hvarje år skall inventering

ega rum. Denna inventering kan dock, enligt särskildt medgifvande,

undantagsvis inskränkas till hvart annat år.

Införseln till Tyskland af råris är mycket stor och utgjorde under

år 1897 422,982,600 kilogram och under år 1898 280,874,400 kilogram.

Utförseln af risgryn, hvilken utförsel eger rum ej allenast till liera

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

europeiska länder utan äfven till norra och södra Amerika, Vestindien

och Afrika, utgjorde under motsvarande år respektive 160,342,000 och

125,797,500 kilogram, hvaraf visar sig, att förädlingsindustrien af råris

i Tyskland bedrifves i mycket stor skala. Såsom förut blifvit nämndt,

utgöres den hufvudsakligaste införseln, åtminstone till norra Europa, af

cargoris, hvarmed i allmänhet förstås arracan-, bassein- och rangoonris.

Dessa rissorter stå hvarandra ganska nära, och proportionen mellan

oskaladt och skaladt ris är ungefär densamma för dessa slag af råris,

hvilka alla vid införseln i Tyskland hänföras till ofvannämnda punkt b).

Utbytesprocenten å det råris, som till största delen användes, utgör

således 82, men kan nedsättas till 77 procent. Någon införsel af till

punkterna a) och c) hänförligt råris förekommer i allmänhet icke, men

deremot införes från Japan råris, som hänföres till punkt d), och från

Patna och Java ris, hänförligt till punkt e), ehuru i jemförelsevis mindre

mängd. Reklamationer, utvisande att det bestämda utbytesbeloppet ej

alltid kunnat uppnås, förekomma allt emellanåt för råris, hänförligt till

grupperna b) och e); och klagomål öfver de faststälda höga utbytesprocenterna

hafva äfven blifvit anförda, men någon nedsättning af desamma

har det oaktadt icke beviljats.

Sedan embetsverken redogjort för de i Danmark och Tyskland

gällande tullbestämmelser i fråga om ris, lemna embetsverken följande

öfversigt af de i Sverige i omförmälda hänseende gällande bestämmelser.

Före år 1876, då artikeln risgryn var tropligtig, men oskaladt

ris eller paddy tullfritt, fans i tulltaxan särskild tullsats, utgörande

hälften af den för risgryn faststälda, upptagen för »Ris oskalad, blandad

med mer eller mindre fullständigt afskalad ris», men sistnämnda rubrik

utgick ur tulltaxan, dä vid 1876 års riksdag risgryn förklarades tullfria.

När sedermera vid 1888 års riksdag artikeln risgryn ånyo blef

tullpligtig och tull åsattes äfven oskaladt ris eller paddy, förnyades icke

bestämmelsen om särskild tull för blandningar af oskaladt och skaladt

ris, hvadan dylikt blandningsris för närvarande icke finnes särskildt

omnämndt i den svenska tulltaxan. För att få visshet om hvilken

tullsats dylikt råris skulle komma att draga vid införsel till Sverige,

hade ett par industriidkare, hvilka haft för afsigt att, om paddytullen

tillämpades, anlägga risqvarnar här i riket, importerat några säckar

blandningsris; och genom Eders Kongl. Maj:ts särskilda nådiga bref

den 23 augusti 1895 i två likartade besvärsfrågor förklarades det råris,

som importerats och i hvilket, enligt de två insända profven, förhållandet

mellan oskaladt och skaladt ris syntes något olika, hänförligt till

»Ris, oskaladt eller paddy». Tullen å råris, vare sig helt och hållet

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

Kong!,. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 46.

oskaladt eller utgörande en blandning af oskaladt och skaladt ris, utgår

således med 3,7 0 kronor för 100 kilogram, under det artikeln risgryn

drager en tull af 6,50 kronor äfven för 100 kilogram. , Någon viss

bestämd utbytesprocent eller något faststäldt restitutionsbelopp vid utförsel

af risgryn finnes för närvarande ej upptaget i den svenska tullagstiftningen.

Restitution af för råvaran erlagd tull kan således medgifvas

endast på grund af föreskrifterna i § 9 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna.

Embetsverken omförmäla härefter, att vid ett förberedande sammanträde,

som af embetsverken hölls den 6 oktober 1900, representanter

för alla tre risqvarnarna i Sverige varit närvarande. Hufvudsakliga

innehållet af de yttranden, som dervid afgåfvos af bemälde

representanter, angifves i korthet vara följande.

Det hade upplysts i fråga om hvilka slags råris, som i allmänhet

infördes, att den hufvudsakliga importen till hela norra Europa, såsom

förut äfven blifvit nämndt, utgjordes af cargoris, som till 60 å 80

procent vore befriadt från ytterskalen. Någon införsel af helt och hållet

oskaladt ris förekomme icke, och importen af japan- och javaris, som

vore ungefär dubbelt så dyrt som cargoriset, vore obetydlig. Importen

häraf till Tyskland utgjorde icke en tusendedel af det importerade cargoriset

och för en sådan obetydlighet behöfde ej särskildt lagstiftas. I

fråga om myckenheten af de olika produkter, som uppstå vid förmalningen,

hade meddelats, att några bestämda siffror i detta hänseende

näppeligen kunde uppgifvas, enär resultatet kunde blifva ganska olika.

Vid en qvarn hade, enligt utdrag ur kalkylboken, vid form alu ingen erhållits

15 procent gryn af prima qvalitet, 45 procent af sekunda, som

vore tillsatt med de största brutna grynen, 15 procent små gryn, 10

procent fodermjöl, 13 procent agnar och 2 procent förlust. Sekunda

qvaliteten vore den lägsta, som kunde säljas i Sverige till menniskoföda.

Smågrynen eller de s. k. brucks användes till stärkelseberedning,

men, enär det funnes blott två stärkelsefabriker i Sverige och dessa endast

kunde mottaga en begränsad myckenhet, måste smågrynen vanligen slås

ihop med mjölet och säljas till kreatursföda. I Tyskland deremot användes

smågrynen till så kalladt Berliner Weissbier, och i Danmark funnes en

hönsafvel i stor skala, för hvilken de brutna grynen äfven användes.

Till följd häraf kunde de svenska qvarnegarne för smågrynen ej på

långt när erhålla så god betalning som do tyska och danska. I Sverige

ville ingen köpa dessa gryn annat än till samma pris som kli och andra

fodersorter. Fodermjölet kunde enligt aflemnade intyg från flera bagare

Bill. till JliJcsd. Prot. 1901. 1 Sami. 1 Afd. 38 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

ej användas till menniskoföda. Med anledning af sökandenas framställning

om erhållande af tullrestitution i enlighet med den i Danmark faststälda

tariffen, eller så, att vid utförsel af 60 ton risgryn restituerades

tullen för 100 ton paddy, hade anförts, att, om man antoge, att en importerad

last råris innehölle 30 procent oskaladt och 70 procent skaladt

ris, så exporterade danskarne i förädladt skick dessa 30 procent och

åtnjöte derå restitution, beräknad efter ett utbyte af 60 procent gryn;

visade det sig sedan icke vara affär att exportera mera, exporterades

icke det skalade riset, men under goda tider och stigande konjunkturer

exporterades äfven af det sistnämnda slaget, ehuru utbytesprocenten

härå beräknades så högt som till 88,5 procent. Skulle nu i

Sverige utbytet af gryn bestämmas till 60 procent, så skulle härigenom

de svenska qvarnegarne icke erhålla någon fördel framför de danska,

om exporten stannade vid 30 procent af importen, utan endast om man

kunde exportera mera och dock finge åtnjuta 60 procent i utbyte. Om

derföre i Sverige bestämdes ett utbyte af 60 procent gryn för utförsel

af 30 procent af importen, och det sedermera vid ökad utförsel blefve

en stigande skala, kanske ganska skarpt stigande med hänsyn till skilnaden

i förtullning mot i Danmark, skulle en sådan anordning ej vara

till någon obehörig fördel för de svenska qvarnegarne framför de danska,

hvilka, bland andra fördelar, jemväl åtnjöte den att hafva kreditupplag

och dessutom endast hade en qvarn, som vore en ofantligt stor affär

med egna ångbåtar på Indien. Med afseende å berörda förhållanden

blefve det förenadt med mycken svårighet att konkurrera med danskarne,

äfven om i Sverige ut bytesprocenten bestämdes till 60. En af representanterne

hade framstält förslag, huruvida icke, enär vid bestämmandet

af utbytesprocenten hänsyn toges till vid förmalningen erhållna tullpligtiga

produkter, genom beviljande af tullfrihet för den minsta brucken

eller genom medgifvande af densammas införsel mot erläggande af den

för paddy bestämda tull nämnda procent kunde bestämmas till 60 eller

högst 65. En annan af representanterne ansåg det emellertid ej vara

möjligt att göra den mindre brucken tullfri och låta den öfriga vara

tulipligtig. Hvad beträffade att genom profmalning utröna utbytet af

gryn å ett importeradt parti råris, hade uppgifvits, att profmalningar

vore olämpliga och odrägliga för båda parterna, och att det vid en större

fabrikation vore omöjligt att kontrollera profvets korrekta utförande.

Målningen verkstäldes nemligen olika, beroende på de aftalade försäljningarne.

Vid försäljning af en särskild! hög qvalitet slipades hårdare,

hvarvid erhölles mera affall. Vid försäljning af sekunda qvalitet behöfde

grynen ej vara så ljusa och slipades derföre mindre, hvarigenom affallet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

äfven blefve mindre. Härigenom blefve äfven utbytesprocenten sväfvande.

Att vid verkställa profmalningar olika resultat uppstått, förklarades

dermed, att lasten ena gången varit mycket skalad, andra

gången mindre god; ena gången både den varit mera gulaktig och

måst slipas mera för att få qvalitet, andra gången både den varit mindre

gul. Vidare hade erinrats, att en minskning i det nuvarande tullskyddet

för framställning af risgryn skulle lända till stor skada för de svenska

qvarnarna, som blifvit anlagda just på grund deraf, att råvaran kunde

införas mot en tull af 3,7 0 kronor per 100 kilogram, under det den

förädlade varan droge en tull af 6,50 kronor, hvilket hade till följd, att

de svenska qvarnegarne kunde behålla den inhemska marknaden. En

förändring i afseende å beräkningen af tullen å råris, i likhet med hvad

i Danmark funnes stadgadt, skulle vara en olycka för de svenska qvarnarna.

Slutligen hade omförmälts, att det skulle vara bäst och lämpligast, om

en viss bestämd genomsnittsprocent- kunde fastställas, och att, enär den

minsta brucken här i landet endast med största svårighet kunde säljas

till menniskoföda, det vore rigtigast, om densamma ej toges i betraktande

vid bestämmandet af utbytesprocenten, hvilken i så fäll borde

blifva högst 65 procent. Äfven med denna procent kunde det emellertid

blifva svårt för de svenska risqvarnarna att på den utländska marknaden

täfla med danska och tyska konkurrenter, men möjligheten härtill

vore dock icke utesluten. Sattes utbytesprocenten högre än till 65,

omöjliggjordes konkurrensen med Danmark och Tyskland, och de svenska

qvarnegarne kunde ej tänka på att exportera sina tillverkningar.

Efter det berörda sammanträde hållits, hafva, enligt hvad embetsverken

meddela, i en till dem den 21 november 1900 ingifven skrift

aktiebolaget svenska risqvarnen i Carlskrona och Kalmar ångqvarnsaktiebolag

i Kalmar hemstält, det embetsverk en måtte tillstyrka, att

utbytet bestämdes till 65 procent, för så vidt detta kunde ske, utan

att tullfrihet medgåfves för den så kallade småbrucken, men att i annat

fall vid export af 30 procent af en importerad last paddy utbytet beräknades

till 60 procent och vid ytterligare utförsel bestämdes till ett

högre tal.

För egen del hafva embetsverken anfört, att det ingalunda syntes

kunna förnekas, att en i något större omfattning bedrifven inhemsk

industri för förädling af råris skulle för vårt land medföra fördelar ej

allenast genom befrämjandet af handel och näringar, utan i synnerhet

derigenom, att det vid risförädlingen uppstående affallet, som utgjorde

ett synnerligen närande och kraftigt samt tillika billigt foderämne för

kreatur, kunde erhållas inom landet. Konsumtionen af risgryn i Sverige

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 46.

vore emellertid för närvarande ganska ringa, omkring 10,000 å 12,000

ton årligen, ock, äfven om den skulle kunna ökas något, på grund deraf

att genom en utvecklad inhemsk risförädlingsindustri priset å risgryn

antagligen blefve billigare, syntes den inhemska afsättningen dock icke

kunna komma att motsvara hvad som redan nu kunde tillverkas af de

tre inom landet anlagda risqvarnarna, af livilka den i Göteborg befintliga

ensam kunde producera mer än som motsvarade landets nuvarande

behof. För att dessa qvarn ar ej skulle nödgas allt för mycket inskränka

den afsedda tillverkningen och till följd deraf hållas i overksamhet

under längre eller kortare tid af året, hvarigenom den för vårt land

förväntade nyttan af en inhemsk risindustri skulle i afsevärd grad

förminskas och qvarnarnas fortfarande bestånd hotas, vore det önskvärdt,

att tillfälle bereddes den inhemska risindustrien att utom landet

afsätta åtminstone en del af sina tillverkningar; och detta kunde

ingalunda vara möjligt, med mindre restitution af för råvaran erlagd

tull medgåfves under vilkor, som ej vore för qvarnarna alltför betungande.

På grund af föreskriften i § 9 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna

egde generaltullstyrelsen, såsom förut blifvit antydt, rätt att vid utförsel

af inom landet förädlade, utaf utländska tullpligtiga råämnen

tillverkade varor medgifva restitution af vid införseln erlagd tullafgift.

Till följd häraf hade styrelsen vid två särskilda tillfällen medgifvit aktiebolaget

Göteborgs ris- och valsqvarn rätt att vid utförsel af risgryn

erhålla restitution af den för råvaran erlagda tull, sedan Eders Kongl.

Makt genom nådiga bref den 30 november 1899 och den 29 juni 1900

medgifvit, att dylik restitution finge åtnjutas, utan hinder deraf att

råvaran vid införseln blifyit upplagd på nederlag. För att bestämma

den grund, efter hvilken restitution finge åtnjutas, hade styrelsen för

hvarje gång låtit anställa profmalningar, som öfvervakats och kontrollerats

af styrelsens tekniska biträde och öfverinspektoren vid packhusinspektionen

i Göteborg och hvarvid qvarnen stått under särskild tullbevakning,

så att icke något kunnat borttagas eller tillsättas. Vid

dessa tillfällen hade styrelsen derjemte för att, så vidt möjligt, förhindra,

att någon oberättigad fördel skulle tillkomma qvaimegaren,

ansett sig vid bestämmandet af utbytesprocenten böra tag^ hänsyn

äfven till det ljusaste mjölet, ehuru detsamma antagligen icke kunde

användas till annat än kreatursfoder.

Något annat sätt att bestämma utbytet än genom profmalning

syntes, med tillämpning af nu gällande bestämmelser, icke förefinnas,

enär det skulle vara förenadt med, alltför stora praktiska olägenheter

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:t§ P(åd. Preposition N:o 46,

att sätta hela tillverkningen af för export afsedt risgryn under tullkontroll.

En dylik profmalning måste emellertid, vid det förhållande

att utbytesprocenten kunde vara mycket vexlande, företagas med hvarje

särskildt infördt parti råris. Detta medförde för qvarnegaren ganska

stora omkostnader och vållade längre eller kortare afbrott i det regelbundna

arbetet, eftersom qvarnen såväl före som efter profmalningen

måste rengöras, så att alla behållare, ledningar med mera blefve fullständigt

tomma. Dertill komme, att, enligt vid förberörda sammanträde

med qvarnegarne lemnad upplysning, profmalning ej kunde anses

fullt tillförlitlig. För att få ytterligare visshet härom hade generaltullstyrelsen

från såväl qvarnegarne som styrelsens tekniska biträde

infordrat särskilda yttranden angående dels de omständigheter, som

kunde tala mot den nuvarande anordningen med restitutions beviljande

enligt profmalningsresultat, dels huruvida sakkunniga personer, derest

qvarnegaren skulle önska utföra exportvaran i form af bättre eller

sämre qvalitet än den vid profmalningen framstälda, skulle på grund

af profmalningsresultatet kunna inom vissa gränser beräkna den utbytesprocent,

som uppstått vid förmalningen af exportprodukten; och

hade af de i nämnda hänseenden afgifna yttranden uppenbarligen framgått,

att en profmalning i regel icke vore den grund, enligt hvilken

restitutionsbeloppet borde bestämmas.

Enär således nu gällande allmänna bestämmelser för beviljande

af restitution icke kunde anses lämpliga i fråga om risförädlingsindustrien,

syntes det, sedan numera i Sverige blifvit anlagda tre risqvarnar,

hvilkas tillverkning betydligt öfverstege landets behof, högeligen

önskvärdt, att, om möjligt, särskilda bestämmelser, i likhet med

hvad i afseende på utförsel af spanmål funnes stadgadt, meddelades i

fråga om sättet för beräkningen af den restitution, som vid utförsel af

risgryn kunde få åtnjutas. Detta syntes dock icke kunna ske, med

mindre än att en viss bestämd utbytesprocent för förmalning af råris

faststäldes. Att bestämma storleken af nämnda procent mötte emellertid

ganska stora svårigheter, i betraktande af de många olika faktorer,

som kunde inverka på förmalningen, samt med hänsyn dertill, att

procenten borde sättas så, att hvarken statsverkets eller qvarnegarens

rätt träddes för nära. Sattes å ena sidan procenten för låg, komme

statsverket att utbetala mera än som influtit för den förmalda qvantiteten

råris; sattes åter procenten för hög, blefve det omöjligt för de

svenska qvarnegarne att på den utländska marknaden täfla med mera

gynnade konkurrenter i grannländerna och exportera sina tillverkningar.

En för hvarje fall fullt rättvis utbytesprocent voro det icke möjligt att

opaginerad Kontrollera mot PDF

It Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

fastställa, men med afseende å frågans betydelse ville det synas embetsverken

angeläget, att man bestämde ett utbyte, som komme det verkliga

så nära som möjligt och som fördenskull, utan att medföra någon

större risk för statsverket, möjliggjorde utförsel af risgryn.

Så väl vid sammanträdet med qvarnegarne som ock i ofvan omförmälda

den 21 november 1900 till embetsverken ingifna skrift hade

hemstälts, att utbytet måtte bestämmas till 65 procent. Detta procenttal

syntes också kunna anses motsvara det verkliga utbytet, för så

vidt afseende ej skulle fästas å de minsta grynen, hvilka, enligt hvad

sökandena uppgifvit, ej kunde säljas till menniskoföda. Men äfven om

så vore förhållandet, vore detta dock ej tillräcklig anledning att vid

bestämmandet af utbytesprocenten underlåta att taga hänsyn till nämnda

smågryn, så länge desamma vore tullpligtiga i Sverige; och att, såsom

äfven föreslagits, medgifva tullfrihet för dylika gryn syntes ej vara

lämpligt. Dessa gryn kunde nemligen användas, förutom till stärkelsefabrikation,

äfven för tillverkning af bränvin; och vid sådant förhållande

syntes det ingalunda böra medgifvas, att desamma finge till riket tullfritt

införas, åtminstone icke med mindre än att deraf betingade särskilda

föreskrifter beträffande bränvinstillverkningen blefve meddelade.

Härtill komme, att det skulle möta ganska stora tulltekniska svårigheter

att vid tullbehandlingen särskilja risgryn af olika storlek. Enär

myckenheten af de tullpligtiga produkter, som erhölles vid förmalning

af råris, i allmänhet öfverstege det nu senast begärda procentbeloppet,

ansåge sig embetsverken icke kunna tillstyrka, att detta belopp, eller

65 procent, faststäldes såsom en generel grund för utbytets beräknande.

Då emellertid sökandena förklarat, att någon export af risgryn icke

kunde antagas blifva möjlig, om en högre procent faststäldes, hade

embetsverken tagit under ompröfning, huruvida icke beräknandet af

utbytet kunde ske utan att fastslå en enda generel utbytesprocent för

förädling af blandningsris.

De i Danmark och Tyskland gällande systemen för utbyte sprocentens

bestämmande skulle för att kunna införas i Sverige ovilkorligen

nödvändiggöra en förändring i tullbehandlingssättet af råris och medföra

en rubbning i förhållandet mellan tullsatsen å råvaran och den

förädlade produkten. Detta ansåge sig embetsverken icke kunna tillstyrka,

enär de inhemska qvarnarna, såsom förut angifvits, blifvit anlagda

hufvud sakligast med hänsyn till det skydd, risindustrien för närvarande

åtnjöte i Sverige, och det för qvarnarnas fortfarande bestånd

syntes vara angeläget, att detta skydd hvarken borttoges eller i någon

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

afsevärd grad förminskades. Det i Danmark gällande sättet att vid

införsel af ett parti blandningsris bestämma förhållandet mellan i partiet

ingående skaladt och oskaladt ris genom att väga en tunna af den

införda varan kunde dessutom icke anses fullt tillförlitligt, enär vigten

af ett visst rymdmått blandningsris ej uteslutande berodde af nämnda

förhållande; och fastställandet af den i Tyskland för förädling af blandningsris

bestämda utbytesprocenten, eller 82 procent, hvilken dock i

vissa fall kunde nedsättas till 77, skulle omöjliggöra all export af risgryn.

De tyska qvarnegarne hade nemligen, liksom de danska, ganska

många till gynnandet af exporten verkande fördelar, hvilka icke kunde

beredas de svenska.

Vid en jemförelse mellan bestämmelserna i Danmark och Tyskland

framginge det uppenbart, att de danska qvarnegarne hade en synnerligen

stor fördel framför de tyska deruti, att på en viss del af ett

infördt parti blandningsris beräknades i Danmark en ganska låg utbytesprocent,

hvilket antagligen vore den enda förklaringsgrunden till

att de danska qvarnegarne kunde på utländsk marknad afsätta en del

af sina tillverkningar och således derstädes till en viss grad täfla med

den i ofantligt stor skala bedrifna tyska risförädlingsindustrien. Kunde

en liknande förmån beredas de svenska qvarnegarne, skulle det antagligen

blifva möjligt äfven för dem att till utlandet exportera risgryn;

och då de svenska qvarnegarne på grund af mera afskildt läge

och svårare kommunikationsförhållanden näppeligen skulle kunna täflande

uppträda på den stora verldsmarknaden, syntes det vara tillfyllest,

om tillfälle kunde beredas dem att exportera åtminstone någon

del af tillverkningen och således drifva densamma i något större skala

än landets eget behof kräfde. Mera syntes de svenska qvarnarna åtminstone

för närvarande icke kunna ifrågasätta, med hänsyn dertill att

de blifvit anlagda närmast med anledning af det tullskydd, risförädlingen

åtnjöte i Sverige, och således måste anses vara afsedda nästan

uteslutande eller åtminstone hufvudsakligast för den inhemska konsumtionen.

I betraktande deraf att det blandningsris, som för förädling infördes,

i allmänhet innehölle omkring 30 procent oskaladt ris, ett förhållande

som af erfarenheten bekräftats, och då för dylikt ris i Danmark

vore faststäldt, att utbytet skulle beräknas motsvara 60 procent,

hvilket icke innebure, att någon exportpremie medgåfves, ansåge embetsverken,

att samma procenttal skulle kunna beräknas äfven i Sverige

vid utförsel af risgryn till den myckenhet, som kunde anses motsvara

den i råvaran ingående qvantiteten oskaladt ris, eller intill 30 procent

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

af ett infördt vederbörligen förtulladt parti råris, men att, om större

myckenhet risgryn exporterades, ntbytesprocenten borde sättas betydligt

högre, eller till 88 procent, såsom i det närmaste motsvarände den

i Danmark i så fall bestämda, eller 88,5 procent. Genom att på sådant

sätt fastställa två olika ntbytesprocenter, bestämda på grund deraf att

i rå\ aran inginge dels oskaladt och dels skaladt ris, komme de svenska

qvarnegarne att med afseende på exporten blifva i hufvudsak likstälda

med de danska och kunde antagligen härigenom sättas i tillfälle att

utföra en del af sina tillverkningar. Någon afsevärd risk för statsverket

genom medgifvande af de nu nämnda utbytespr ocentern a skulle

antagligen ej uppstå, då den lägre procenten finge beräknas endast på

en mindre del åt ett infördt vederbörligen förtulladt parti råris.

För att emellertid på sådant sätt kunna bestämma utbytet syntes

det nödvändigt, att vid beräkningen åt detsamma hänsyn toges endast

till den qvantitet blandningsris, som för förädling förtullats under en

viss bestämd tidsperiod, som embetsverken ansåge lämpligast höra bestämmas

till ett hälft kalenderår, samt följaktligen att det afräkningsdiarium

öfver förtullningarna och exporterna, som skulle af vederbörande

tullkammare föras, afslutades vid utgången af hvarje sådan tidsperiod,

utan att någon öfverföring från eu period till en annan finge ega rum.

Derjemte syntes det vara för qvarnegarne synnerligen angeläget, att

restitutionen medgåfves, äfven om råvaran vid införseln upplades på

nederlag, enär densamma i allmänhet infördes direkt från Indien i hela

fartygslaster.

I öfrigt ansåge embetsverken, att för restitutionens beviljande i

hutvudsak samma vilkor borde uppställas, som funnes bestämda i § 9

mom. 3 i tulltaxeunderrättelserna angående tullrestitution vid utförsel af

spanmål; dock att några särskilda föreskrifter angående in- och utförsel

vid tullplats, som ej vore stapelstad, icke behöfde upptagas, enär

såväl in- som utförseln i detta fall borde få ske endast vid stapelstad,

hvaremot det borde tillatas, att i särskildt fall, efter generaltullstyrelsens

medgifvande, utförseln kunde få ega rum från annan stapelstad än den,

der införseln skedde. Ej heller erfordrades någon bestämmelse derom,

att ravaran skulle hafva vant en viss tid före utförseln införd, enär

hänsyn behöfde tagas endast till den qvantitet, som under en viss bestämd

tid blifvit förtullad; och som risqvarnarnas antal säkerligen ej

komme att blifva större, än att generaltullstyrelsen kunde utöfva tillsyn

dera, att risförädling vid desamma verkligen bedrefves, syntes den i

nyssnämnda författningsrum stadgade bestämmelse, att restitutions
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Ma j ds Nåd. Proposition N:o 46.

ansökning skall vara åtföljd af bevis, att sökanden sjelf idkar qvarnrörelse,

icke keller erfordras.

I öfverenstämmelse med hvad sålunda anförts hafva embetsverken

hemstält om vidtagande af erforderliga åtgärder i syfte att § 9 mom. 3

i tulltaxeunderrättelserna måtte erhålla förändrad lydelse.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit af embetsverken anfördt

hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig

proposition föreslå riksdagen att besluta, att § 9 mom. 3 i de vid tulltaxan-

den 24 oktober 1898 fogade underrättelser om hvad vid taxans

tillämpning iakttagas bör skall erhålla följande förändrade lydelse:

3. Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan förmäles, medgifves

ock:

A) åt idkare af qvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats af

följande vid qvarnen framstälda produkter, nemligen finsiktadt mjöl af

hvete, råg eller korn samt gryn af hvete eller korn, restitution af den

tull, som af honom blifvit erlagd för en motsvarande qvantitet från

utlandet införd omalen spanmål af samma slag, hvarvid iakttages, att

100 kilogram hvete anses lemna 75 kilogram mjöl, 100 kilogram råg

eller korn 68 2/s kilogram mjöl och 100 kilogram hvete eller korn 66 %

kilogram gryn, samt i öfrigt under vilkor:

a) att afsigten — — — — —--under hvilken tullplatsen

lyder;

b) att minst 2,000 kilogram — — — —---och beskaffen
het

i öfrigt;

c) att den omalna spanmål, — — — — — — till riket införd;

d) att vederbörande tullförvaltning — — — — — — utgående

tulljournal;

e) att utförseln — — — — — — är medgifven;

f) att det åligger — — — — — — — af generaltullstyrelsen

fastställes; och

g) att för utbekommande — — — — — — omalna spanmålsq

vantite ter; samt

B) åt innehafvare af risqvarn vid utförsel sjöledes från stapelstad

af vid qvarnen framstälda risgryn restitution af den tull, som blifvit

erlagd för en motsvarande qvantitet af qvarninnehafvaren under det

halfva kalenderår, då iitförseln eger rum, direkt från utlandet infördt

eller från nederlag uttaget oskaladt ris, hvarvid förhållandet mellan

den införda råvaran och den förädlade produkten beräknas sålunda, att

Bill. till Riksd. Prof. 1901 1 Sami. 1 Afd. SB Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.

af råvaran 30 procent anses lemna ett utbyte af 60 kilogram gryn på

100 kilogram ris samt återstående 70 procent ett utbyte af 88 kilogram

gryn på 100 kilogram ris, i följd hvaraf tullrestitutionen skall

utgå efter sistnämnda beräkningsgrund i den mån exportvaran till

myckenheten öfverstiger 18 procent af inom det halfva kalenderåret

införtulladt ris; skolande såsom vilkor i öfrigt för restitutionens erhållande

gälla;

a) att afsigten att af det förtullade riset förmala gryn för export

i sammanhang med råvarans angifning till förtullning anmäles;

b) att utförseln sker vid samma tullkammare, der införseln egt

rum, så vida icke generaltullstyrelsen i särskildt fall annorlunda medgift;
c)

att minst 2,000 kilogram gryn på en gång utföras; skolande

exportinlagan vara åtföljd af tillverkarens under edlig förpligtelse afgifva

och af två vittnen till riktigheten bestyrkta försäkran derom, att

den till utförsel angifna varan är exportörens, egen förmalningsprodukt;
d)

att vederbörande tullkammare skall, efter exportvarans undersökning

och nettovigtens utrönande samt säckarnes tullplombering och

bevakning under transporten till och inlastningen i fartyget, härom

meddela attest, hvilken såsom verifikation jemte angifningsinlaga och

öfriga intyg bifogas tullkammarens utgående tulljournal;

e) att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i denna paragraf finnes

stadgadt beträffande öfriga varor, för hvilka tullrestitution är medgifven;
f)

att det åligger vederbörande tullkammare att föra ett afräkningsdiarium

för förtullningarne och exporterna, hvilket efter hvarje hälft

kalenderårs utgång afslutas utan öfverföringar från ett halfår till

ett annat, och till hvilket formulär af generaltullstyrelsen fastställes;

samt

g) att för utbekommande af här ifrågavarande restitution vederbörande

ega att efter hvarie hälft kalenderårs utgång i till generaltullstyrelsen

stäld, genom vederbörande tullkammare dit insänd ansökning

derom göra hemställan; börande dylik ansökning vara åtföljd af

utdrag ur tullkammarens afräkningsdiarium och qvitterade tullräkningar

å de tullafgifter, som belöpa för i afräkningsdiariet upptagna qvantiteter

oskaladt. ris.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter instämde,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och

skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den

lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Bengt Oxenstierna,

r____- --------r--------

i.; /,

*.''y. ‘ ) V'' * fcl ■ A ''*}

wvW

. , .*» . V lull i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1901:28 Betänkande, i anledning af väckta frågor om beviljande af restitution af erlagd tullafgift vid utförsel af sammanmala rågmjöl samt risgryn. s. 14 i texten