Angående anslag till förhöjda understöd åt landtbruksskolorna i Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län
1901-03-15 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1901:67, Angående anslag till förhöjda understöd åt landtbruksskolorna i Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
1
N:o 67.
Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående anslag
till förhöjda understöd åt landtbruksskolorna i Vesternorrlands,
Vesterbottens och Norrbottens län; gifven
Stockholms slott den 15 mars 1901.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kong]. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att,
för höjning från 4,000 kronor till 6,000 kronor af det till en
hvar af de inom Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län
inrättade tre lantbruksskolor utgående understöd af statsmedel, å extra
stat för år 1902 anvisa ett anslag af 6,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Theodor Odelberg.
Bih. till Piksd. Prof,. 1091. 1 Sand. I Afd. 55 Höft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inf gr Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den
15 Mars 1901.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Wikblad,
Annerstedt,
herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claeson,
Dyrssen,
Crusebjörn,
Odelberg och
, Husberg.
4:o.
Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde härefter:
Af det under riksstatens nionde hufvudtitel uppförda ordinarie
anslag å 190,400 kronor till undervisningsanstalter för jordbruk och
landtmannanäringar utgå, bland annat, understöd till de för den lägre
landtbruksundervisningen inom landet inrättad^ anstalter, nemligen landtbruksskolor
och landtmannaskolor.
Dessa båda olika slag af skolor hafva hvar sin särskilda uppgift
att fylla. Under det nemligen de med statsmedel understödda landtbruksskolorna,
enligt det af Eders Kongl, Maj:t den 9 juni 1893 för
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
dessa skolor faststälda förnyade reglemente, hafva till ändamål att meddela
öfning och färdighet i landtmannaarbetens utförande, ordnande och
ledning samt att bibringa undervisning i grunderna för landthushållningens
utöfvande och afse utbildande förnämligast af arbetsförmän,
såsom rättare och befallningsman vid landtegendomar, för hvilkas skötande
ett i landtbruksgöromåls anordnande och öfvervakande kunnigt
biträde är af nöden, är landtmannaskolornas hufvudsakliga uppgift att
befrämja elevernas teoretiska utbildning.
Undervisningskurserna vid landtbruksskolorna äro tvååriga och vid
hvarje skola böra finnas platser för tolf frilärlingar. Vid landtmannaskolorna
omfattar hvarje kurs minst 20 veckor.
Statens bidrag till landtbruksskolorna utgår enligt beslut vid
1856—1858 årens Riksdag med 4,000 kronor för hvarje skola. I län,
der flera sådana skolor finnas, utgår dock understöd till nämnda belopp
för allenast en skola, men för öfriga med endast 2,000 kronor. Till
landtmannaskolorna utgår statens bidrag i regel med högst 3,000 kronor
för hvarje skola, men med högst 4,000 kronor för sådan skola, som är
belägen inom län, der med statsmedel till samma belopp understödd
lägre landtbruksskola ej finnes.
Under det den nuvarande organisationen af dessa för den lägre
landtbruksundervisningen afsedda anstalter inom landet i allmänhet visat
sig ändamålsenlig, har densamma, hvad vissa delar af Norrland, nemligen
Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län angår, befunnits
mindre tillfredsställande.
Inom hvart och ett af nämnda tre län är å vederbörande hushållningssällskap
tillhörig egendom sedan lång tid tillbaka inrättad en
landtbruksskola, och utgår till en hvar af dessa skolor statsunderstöd
med 4,000 kronor årligen. Hvarken inom Vesternorrlands eller Vesterbottens
län finnes deremot någon landtmannaskola, hvaremot inom Norrbottens
län två dylika skolor finnas i verksamhet, den ena sedan år
1898 vid folkhögskolan i Boden och den andra sedan år 1900 vid folkhögskolan
i Matarengi. Elevantalet vid den förstnämnda har i medeltal
utgjort 7 och uppgick år 1900 vid den sistnämnda till 9.
önskvärdheten af en förändrad organisation af de inom ifrågavarande
tre län inrättade landtbruksskolorna har redan länge insetts.
Under det nemligen inom öfriga delar af landet någon svårighet i allmänhet
icke yppats att vid landtbruksskolorna erhålla lärlingar, hafva
de med statsmedel understödda landtbruksskolorna inom Vesternorrlands,
Vesterbottens och Norrbottens län sedan ganska lång tid tillbaka,
oberoende af de tillfälliga förhållandena å arbetsmarknaden inom landet
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67.
i sin helhet, icke utan största svårighet kunnat erhålla det bestämda
lärlings antalet fyldt och det oaktadt af hushållningssällskap och landsting
anslagits medel till understöd åt dem, hvilka antoges såsom lärlingar
vid dessa skolor. Ej sällan hafva vid skolorna måst till lärlingar antagas
ynglingar, hvilka ej varit lämpliga för yrket. Eu gifven följd häraf
har vant, att frukterna af dessa skolors verksamhet ej motsvarat de
uppoffringar, staten och vederbörande i orten gjort för deras upprätthållande.
rr
Sedan landtbruksstyrelsen på grund af sistberörda förhållande uti
skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t af den 12 september 1900 — jemte
meddelande att styrelsen beslutit att inför sig sammankalla nödigt antal
i landtbruksundervisningsfrågor och med förhållandena inom sistnämnda
^än förtrogna personer för att med styrelsen öfverlägga angående
förberörda angelägenhet samt, om öfverläggningarna dertill skulle gifva
anledning, uppgöra förslag till särskilda bestämmelser angående landtbruksskolorna
inom dessa län — hemstält, att de personer, som blefve
af landtbruksstyrelsen till ifrågavarande möte kallade, finge åtnjuta
ersättning för inställelsen enligt angifna grunder, samt Eders Kono-l
Maj:t genom nådigt bref den 21 september 1900 dertill gifvit samtycke
och bestämt grunderna för ersättningen, utfärdade landtbruksstyrelsen
den 10 oktober 1900 kallelse till förre landtbruksskoleföreståndaren I.
Insulander samt föreståndarne för landtbruksskolorna inom Vesternorrlands,
Vesterbottens och Norrbottens län att sammanträda med styrelsen
för öfverläggningar angående ifrågavarande angelägenhet.
underdånig skrifvelse af den 25 nästlidna februari har nu
landtbruksstyrelsen afgifvit förslag till förändrad organisation af ifrågavarande
tre skolor; och meddelar landtbruksstyrelsen dervid till en
början, att förenämnda af styrelsen tillkallade personer bekräftat ofvan
antydda förhållande i afseende å svårigheten för de norrländska landtbruksskolorna
att erhålla lämpliga lärlingar samt uttalat sig för behofvet
af eu omorganisation af dessa skolor i syfte att göra skolorna ettåriga i
stället för tvååriga samt. att större delen af denna tid skulle egnas åt
den teoretiska undervisningen, hvilken borde upptaga tiden från och
med den 1 november till omkring den 15 maj, dock att derunder äfven
finge fortgå de vanliga turerna i stall och ladugård äfvensom utbildning
af lärlingarnes arbetsskicklighet i slöjd och smide, hvaremot tiden
rj™ med medlet af maj till den 1 oktober uteslutande skulle användas
för lärlingarnes praktiska utbildning samt oktober månad upptagas af
repetitioner i de teoretiska ämnena. De tillkallade sakkunnige hade
emellertid ansett nödigt att, då ifrågavarande skolor icke skulle enligt
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
förslaget kunna tillgodogöra sig lärlingarnes arbete i samma omfattning
som hittills, för genomförande af förslaget nuvarande anslag till skolorna
ökades med 2,000 kronor för hvarje skola, hvilket, enär icke antagligt
vore, att de sålunda erforderliga ytterligare medlen kunde erhållas inom
de särskilda orterna, ansetts med nödvändighet föranleda, att statsanslaget
för skolorna höjdes med nämnda belopp eller från 4,000 kronor till
6,000 kronor.
Öfver de sålunda angifna hufvudgrunderna för ifrågavarande^skolors
omorganisation har landtbruksstyrelsen hört hushållningssällskapens förvaltningsutskott
inom de län, der skolorna äro belägna, och hafva bemälda
utskott uti till landtbruksstyrelsen ingifna, styrelsens underdåniga
skrifvelse bifogade yttranden förklarat sig godkänna förslaget i alla
hufvudsakliga delar samt uttalat sig, äfven de, för en höjning af statsanslaget
till skolorna, på sätt föreslaget blifvit.
För egen del anför landtbruksstyrelsen:
Den omständigheten att landtbruksskolorna inom ifrågavarande
landsdelar ansetts böra förändras i den rigtningen, att den praktiska
undervisningen komme att inskränkas och erhålla mindre omfattning
än vid öfriga landtbruksskolor, skulle möjligen kunna gifva anledning
till den föreställningen, att de kunde förändras till landtmannaskolor
med uteslutande teoretisk undervisning. Enligt landtbruksstyrelsens
åsigt, som delats af de tillkallade sakkunnige, läte emellertid detta sig
icke lämpligen göra. Det norrländska landtbruket bedrefves visserligen
under enklare förhållanden än landtbruket inom mellersta och södra
Sverige, i det att egendomarna i allmänhet vore mindre och hufvudsaklig
vigt lades på ängsskötseln samt den deraf betingade boskapsskötseln
och mejeridriften. Om således ett betydligt mindre antal arbetsförmän
erfordrades i Norrland än i öfriga delar af Sverige samt icke
samma praktiska utbildning uti ett mera utveckladt landtbruks alla
detaljer kräfdes af de norrländska landtmännen som af landtmännen
inom det öfriga landet, vore det dock för höjandet af det norrländska
landtbruket af största betydelse, att de unge- män, som skulle egna sig
åt jordbruksnäringen, finge tillfälle att under sin utbildning|icke blott
se, huru ett norrländskt jordbruk borde skötas, utan äfven genom deltagandet
i arbetet vid ett sådant lära sig att väl utföra alla de göromål,
som verkligen fordrades af den praktiske landtmännen inom Norrland.
Af dessa skäl funne landtbruksstyrelsen det nödvändigt, att vid
ifrågavarande skolor äfven praktisk undervisning meddelades, men af
det norrländska landtbrukets nyss angifna allmänna karakter följde, att
den praktiska undervisningen vid skolorna kunde utan skada mera in
-
6
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 67.
skrankas, än hvad fallet vore vid öfriga landtbruksskolor, så att den
icke komme att upptaga längre tid än hvad i ofvan sagda förslag angifvits.
Härvid syntes dock böra erinras att, hvad slöjd och smide
anginge, dessa inom ifrågavarande glest bebodda trakter, der landtmannen
i allmänhet i afseende å sagda grenar af handtverk icke kunde
påräkna biträde af närboende yrkesmän, måste ega en mycket stor
betydelse, på samma gång de under de långa vinterqvällarna erbjöde en
lämplig sysselsättning, som kunde bereda ett väl behöfligt tillskott i
inkomsten. Häraf betingades emellertid nödvändigheten, att vid skolorna
särskild vigt lades å dessa grenar af arbetsskicklighet.
Under förutsättning att skolorna blofve på detta sätt omorganiserade,
ansåge landtbruksstyrelsen, i likhet med de tillkallade sakkunnige,
att svårighet icke vidare skulle möta att erhålla lärlingar vid skolorna.
Hufvudsakliga anledningen dertill, att antalet inträdessökande till skolorna
betydligt minskats oaktadt de fördelar, som erbjudits lärlingarna
vid desamma, hade varit, att ynglingar vid den åldern, att de kunde
erhålla inträde vid skolorna, funnit det icke vara med sin fördel öfverensstämmande
att offra så lång tid som tvenne år till inhemtande af färdigheter,
hvilka de antingen ansett sig förut åtminstone delvis ega eller
för hvilka de trott sig icke inom sina hemorter kunna erhålla någon
användning. För en på lämpligt sätt afvägd teoretisk undervisning samt
inhemtande af den praktiska utbildning, som kunde vara för det norrländska
landtbruket erforderlig, borde deremot kunna påräknas tillräckligt
intresse inom de kretsar, hvarom nu vore fråga, för att skolorna
skulle kunna förses med verkligt lämpliga lärlingar och icke behöfva
hålla till godo med sådana, hvilka efter afslutad kurs icke komme att
blifva till oneklig nytta för dessa trakters jordbruk.
Den åsigt, som uttalats af de tillkallade sakkunnige och delats
äfven af hushållningssällskapens förvaltningsutskott, att, om en sådan
organisation som den tilltänkta genomfördes, anslaget till skolorna måste
ökas, funne landtbruksstyrelsen förtjent af det största beaktande. Då
under tiden från och med den 1 november till medlet af maj månad
lärlingarnes arbetskraft icke skulle enligt förslaget kunna tagas i anspråk
för annat än de vanliga turerna i stall och ladugård, vore det tydligt,
att på detta sätt en afsevärd minskning skulle komma att ske i den
ersättning för skolans upprätthållande, som bestode i det kostnadsfria
användandet af lärlingarnes arbetskraft. Det till skolorna af statsmedel
utgående årliga anslaget hade vanligen beräknats utgöra ersättning för
den teoretiska undervisning, som kommit lärlingarne till godo, samt för
undervisningsmateriel, medan åter lärlingarnes arbete skulle utgöra
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 67.
godtgörelse för deras kost och logis m. m. Den förlust, som genom
det sålunda minskade arbetet skulle tillskyndas skolan, hade de tillkallade
föreståndarne för skolorna beräknat till i medeltal 2,000 kronor
för år, en beräkning, emot hvilken landtbruksstyrelsen icke hade något
att erinra, och då härtill komme att, om den teoretiska undervisningen
skulle meddelas under ett år, densamma måste bedrifvas med större
intensitet och således medföra ökad kostnad samt äfven slöjdundervisningen
komme att enligt förslaget ställa sig dyrare, syntes statsanslagets
höjning till 6,000 kronor för hvarje skola icke kunna anses
oskälig, helst hushållningssällskapens bidrag till skolornas upprätthållande
genom upplåtande af egendom för skolorna med derå uppförda byggnader,
inventarier till egendomens brukande samt stipendier åt lärlingarne
redan uppginge till det ganska afsevärda beloppet af 3,000 kronor för
hvarje skola och det sålunda icke kunde med fog ifrågasättas, att sällskapen
skulle i högre grad än hittills bidraga till betäckande af kostnaderna
för skolorna.
Då den omorganisation af vissa landtbruksskolor, som i det föregående
blifvit ifrågasatt, kunde genomföras utan att nu gällande grunder
för dylika skolor i väsentlig mån rubbades, syntes, om förslaget genomfördes,
något särskildt nytt reglemente för ifrågavarande skolor icke
behöfva utfärdas, utan endast nådigt förklarande i sammanhang med
beviljandet af det högre understödet till skolorna meddelas derom, att
de nya af landtbruksstyrelsen föreslagna grunderna för skolorna skulle
vid desamma tillämpas, men att i öfrigt det af Eders Kongl. Maj :t faststälda
reglemente för de med statsmedel understödda landtbruksskolor
skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse för ifrågavarande skolor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta nådig proposition med förslag, att Riksdagen måtte för genomförande
af den i det föregående omförmälda omorganisation af de med
statsmedel understödda landtbruksskolorna i Vesternorrlands, Vesterbottens
och Norrbottens län höja det för en hvar af dessa skolor nu
utgående anslag, 4,000 kronor, med 2,000 kronor eller till 6,000 kronor.
Såsom jag här ofvan antydt, har af de på landtbruksundervisningens
område sakkunnige redan länge insetts, att den åt våra landtbruksskolor
gifna organisation icke rätt väl lämpade sig för de norrländska förhållandena.
Så länge emellertid_ det uti reglementet för nämnda skolor
stadgade antal frilärlingar kunnat, om ook med svårighet och genom ej
obetydliga uppoffringar från hushållningssällskaps och landstings sida, vid
8
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 67.
de norrländska landtbruksskolorna fyllas samt några väsentliga anmärkningar
emot det sätt, på hvilket dessa skolor fyllt sin uppgift, icke med fog
kunnat framställas, har från statens sida anledning naturligen saknats
att ingripa i syfte att genomföra en förändrad organisation af samma
skolor. Resultaten af landtbruksskolornas inom ifrågavarande tre län
verksamhet under de senare åren äro dock af sådan beskaffenhet, att
frågan om deras omorganiserande nu icke synes kunna utan men uppskjutas.
De alltjemt stegrade svårigheterna att för dem förvärfva
stadgadt antal lärlingar hafva nemligen vållat, att i tilltagande grad
dertill måst antagas ynglingar, hvilka icke varit till jordbrukare lämpliga.
I ölj den häraf har ock blifvit, att af dem, som på senaste tiden genomgått
dessa skolor, endast ett fåtal sedermera ©gnat sig åt jordbruksnäringen.
De mera begåfvade hafva öfvergått till handeln eller sökt
anställning som förmän vid sågverksindustrien, men de flesta äro sannolikt
de, som rekryterat daglönarnes klass. De stora uppoffringar, som
under årens lopp gjorts från såväl statens som vederbörandes i orten
sida för att uppehålla dessa skolor i syfte att derigenom främja det
norrländska jordbruket, hafva sålunda icke medfört sådana resultat, som
man kunnat ega anledning hoppas. Att med dessa erfarenheter för
ögonen låta verksamheten vid skolorna fortgå på samma sätt som hittills,
lärer icke böra ifrågakomma. Lika litet åter synes kunna ifrågasättas,
att vare sig denna verksamhet skulle upphöra eller skolorna förändras
till landtmannaskolor.
Då nemligen jordbruket i Norrland år efter år, i den män nya
industrigrenar der tillskapas, hvilka draga till sig stora arbetsskaror,
intager’ allt större och större betydelse i och för anskaffandet åt den
tilltagande befolkningen af lifsförnödenheter, framför allt produkter af
boskapsskötseln och mejerihandteringen, men detta jordbruk för närvarande
ovedersägligen befinner sig på en ganska låg ståndpunkt,
anser jag det vara statsmakternas oafvisliga pligt att med alla till buds
stående medel söka höja detsamma. Bland dessa medel är otvifvelaktigt
upprätthållandet af ändamålsenligt inrättade undervisningsanstalter
ett af de mest betydelsefulla. Att uti ifrågavarande orter, der föga
tillfälle gifves för dem, som vilja egna sig åt jordbruket, att å väl
skötta gårdar inhemta de praktiska kunskaper, som äro för dem nödvändiga
för att de skola fullt förstå den teoretiska undervisningen,
uteslutande anordna undervisningsanstalter med teoretisk utbildning till
hufvudändamål, såsom förhållandet är med landtmannaskolorna, vore
enligt min åsigt icke lämpligt. I likhet med landtbruksstyrelsen och
de af denna styrelse tillkallade sakkunnige anser jag derför ock, att de
Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 67. 9
nuvarande landtbruksskolorna böra med i viss man förändrad organisa■tion
bibehållas samt att vid dem fortfarande bör meddelas såväl praktisk
som''teoretisk undervisning1. '''' von '' .■ ''tf <''t.
u,Vid omorganiserandet af dessa skolor är det förnämligast af vigt
att_ tillse, det de blifva så anordnade, att de unge män, som hafva för
afsigt att verkligen egna sig åt jordens skötsel, gerna der söka inträde;
och da, hvad Norrland angår, tillfällena för dem, som genomgått landtbruksskola,
att vinna anställning såsom rättare eller befallningsman i
anseende till det ringa Antal större jordbruk, som i dessa trakter linnes
icke aro synnerligen många, bör härvid afseende fästas å Önskvärdheten
derå att sådana ynglingar, hvilka behöfva utbilda sig för skötande
e8''na eyer anhörigas jordbruk, såsom hemmansegaresöner med
vM^andtbruksiolor/aldel fÖrenHgt att ti%odogöra sig undervisningen
. . 9m ernellertid, såsom föreslaget blifvit, kursen vid skolorna utan
minskning i omfattning af den teoretiska undervisningen inskränkes
till att blifva ettårig föreställer jag mig, att största svårigheten att för
dem erhålla erforderliga antal lämpliga lärlingar undanrödjes.
Vid sådant förhållande och då jag icke heller har något att erinra
mot omgå af landtbruksstyrelsen ifrågasätta ändringar af ifrågavarande
skolors nuvarande organisation, finner jag mig böra till alla delar biträda
styrelsens i detta afseende framstälda förslag.
c i Genomförandet af den utaf mig sålunda förordade omorganisationen
åt landtbruksskolorna uti omförmälda tre län kräfver emellertid, på sätt
landtbruksstyrelsen framhållit, med nödvändighet ökning af de till skolorna
utgående anslag; och då, med hänsyn till de betjulande belopp,
hushållningssällskap och landsting inom ifrågavarande län redan årligen
ofira pa uppehållandet af dessa skolor, några ytterligare bidrag från
deras sida icke, i betraktande särskild!, deraf att inom öfriga län icke
nagra namnvarda bidrag för landtbruksskolorna tillskjutas inom vederbörande
orter, synas kunna skäligen ifrågasättas, anser jag, alt staten
bör lemna det tillskott, som för ändamålet erfordras.
Innan några års erfarenhet om verkningarna af den nya organisationen
vunnits, torde emellertid icke härför böra af Riksdagen äskas
anslag för mera än ett år i sänder.
På grund af hvad jag sålunda anfört och då jag icke har mrnot
att erinra mot den föreslagna höjningen i anslagen'' med 2,000 kronor
lor hvarje skola, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig
proposition föreslå Riksdagen °
Bill. till Riksd. Prof. 1901. / Sami. 1 Afd. 55 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.
att, för höjning från 4,000 kronor till 6,000 kronor af det till en
hvar af de inom Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län
inrättade tre landtbruksskolor utgående understöd af statsmedel, å extra
stat för år 1902 anvisa ett anslag af 6,000 kronor.
Till denna, af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lemna nådigt bifall och förordnade, att proposition i
ärendet skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilaga .. . till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo;
G. Zethelius.
'' W!.
, .. . f >Y ;, Vy
’.h * '' i, ..It •••;, ?■
v ,v;:; :
0 “w *:n :
t > A i
1
STOCKHOLM, ISAAC MAECUS’ BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 1901.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1901:66 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition angående anslag till förhöjda understöd åt landtbruksskolorna i Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbotte s. 7 i texten