Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen angående patent den 16 maj 1884

1902-02-21 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1902:39, Med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen angående patent den 16 maj 1884

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39

1

N:o 39.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen

angående patent den 16 maj 1884; gifven

Stockholms slott den 21 februari 1902.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad

lydelse af vissa paragrafer i förordningen angående patent den 16

maj 1884.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR,

Hj. L. Hammarskjöld.

Mit. till Tliksd. Prot. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 36 ljuft. {No 39.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Förslag*

till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen

angående patent den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i förordningen

angående patent den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

5 §•

Finner patentmyndigheten, att sökanden ej fullgjort hvad enligt

4 § 1 mom. honom ålegat, skall skriftlig underrättelse härom hållas

sökanden tillhanda eller, om fullständig adress uppgifvits, med posten

till honom öfversändas. Fullgör ej sökanden inom viss af patentmyndigheten

bestämd tid hvad som brister, ege patentmyndigheten förklara

ansökningen förfallen.

6 §•

År uppfinningens föremål icke af sådan beskaffenhet, att patent

derå må meddelas, eller är uppfinningen uppenbarligen icke ny, eller

har sökande, hvilken uppgifvit annan såsom uppfinnare, ej visat, att

han är dennes rättsinnehafvare, eller har sökande underlåtit att erlägga

afgift, hvarom i 4 § 3 mom. sägs, ege patentmyndigheten att genast

afslå ansökningen.

7 §■

Åro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit

att, efter ty i 6 § sägs, genast afslå ansökningen, läte patentmyndigheten

i allmänna tidningarna införa kungörelse om ansökningen

med uppgift å dess hufvudsakliga innehåll; hålle ock ansökningshand
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

lingarna hos patentmyndigheten tillgängliga för en hvar, som önskar

deraf taga kännedom.

Under två månader efter kungörandet stånde en hvar öppet att

till patentmyndigheten ingifva eller i betaldt bref insända skriftlig invändning

mot patentansökningen.

Efter utgången af denna tid företage patentmyndigheten ärendet

till afgörande.

Möter ej hinder mot bifall till ansökningen, varde, under förbehåll

af den i 18 § omförmälda klanderrätt, patent meddeladt samt patentbref

utfärdadt. Genom patentmyndighetens försorg skall härom göras anteckning

i ett för sådant ändamål upprättadt register och kungörelse i

allmänna tidningarna införas samt beskrifningen jemte erforderliga bilagor

i hufvudsakliga delar på lämpligt sätt genom tryck offentliggöras.

8 §.

Har patentansökning förklarats förfallen eller blifvit afslagen, skall

underrättelse om beslutet med skälen derför skriftligen delgifvas sökanden

så som i 5 § stadgas för der afsedda fall.

År sökanden missnöjd med beslutet, ege han att vid talans förlust

innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver hos

Konungen anföra besvär.

15 §.

Varder, sedan tre år förflutit från det att patent beviljades, den

patenterade uppfinningen ej inom riket utöfvad i ett mot förhållandena

derstädes väsentligen svarande omfång, ege den, som vill erhålla tillstånd

att utan hinder af patentet utöfva uppfinningen, derom emot

patenthafvaren föra talan vid domstol. Finnes sådan talan grundad,

föreskrifve domstolen, efter ty skäligt pröfvas, under hvilka inskränkningar

och vilkor samt mot hvilken ersättning uppfinningen må af

käranden utöfvas.

19 §.

Rätt domstol i fall, hvarom i 15, 17 eller 18 § förmärs, vare

Stockholms rådstufvurätt.

20 §.

När vid Stockholms rådstufvurätt till handläggning förekommer

mål, som i 15 § afses, skola, utom domfört antal af rättens ledamöter,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

tre i industriela förhållanden kunnige män hafva säte och stämma i

rätten. Patentmyndigheten skall före utgången af hvarje år utse desse

särskilda ledamöter att utöfva befattningen under det följande året. För

att i deras ställe, vid inträffadt förfall, tjenstgöra skola tillika tre suppleanter

utses; uppstår hinder jemväl för dem, ege patentmyndigheten, på

framställning af rätten, för hvarje särskildt fall utse andra.

De särskilda ledamöterne njute ersättning af statsmedel till belopp,

som Konungen bestämmer.

21 §.

Dom i mål, hvarom i 15 eller 18 § förmäles, skall genom domstolens

försorg insändas till patentmyndigheten.

22 §.

Den, som utom i de fall, hvilka omförmälas i 15, 16 och 17 §§,

utan patenthafvares lof inom riket till afsalu tillverkar föremål eller vid

tillverkning till afsalu använder tillverkningssätt, derå honom veterligen

patent här åtnjutes, eller till salu här i riket håller, för försäljning till

riket inför, i utöfning af yrke använder eller till annans begagnande

eller nytta emot godtgörelse upplåter här patenteradt eller efter här

patenteradt tillverkningssätt frambragt föremål, som honom veterligen

utan patenthafvarens tillstånd åstadkommits, straffes med böter

från och med tjugu till och med tvåtusen kronor; ersätte ock all skada.

Ej må dock annan än patenthafvaren härom föra talan.

Olofligen tillverkade eller olofligen i riket införda föremål skola,

der målseganden det äskar, till honom utlenmas mot ersättning för

värdet eller mot afdrag derför å honom tillkommande skadestånd. Med

redskap, som äro för den olofliga tillverkningen uteslutande användbara,

skall, om målseganden det yrkar, så förfaras, att missbruk dermed ej

må ske.

Hvar som under tid, då han är stäld under tilltal för öfverträdelse

af denna §, fortsätter samma förseelse, skall, när han dertill varder

lagligen förvunnen, dömas till särskildt ansvar för hvarje gång stämning

derför utfärdats och delgifvits.

Böter, som ådömas enligt denna §, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

o

23 §.

År någon tilltalad för intrång i patenträtt, och finnes vid målets

handläggning, att patentet bör anses ogilt eller förfallet, vare den tilltalade

från ansvar fri.

25 §.

Med afseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket

patenterad uppfinning gör motsvarande medgifvande, eger Konungen

förordna, att, om någon här i riket sökt patent å en uppfinning före

utgången af viss tid, som kan i förordnandet bestämmas antingen till

högst tolf månader från det han i den främmande staten sökte skydd

för samma uppfinning eller till högst tre månader från det vederbörande

myndighet der kungjorde, att sådant skydd meddelats, då må den här

i riket gjorda ansökningen i förhållande till andra ansökningar äfvensom

med hänsyn till sådant hinder emot patents meddelande, som i 3

§ omförmäles, betraktas så, som vore den gjord samtidigt med ansökningen

i den främmande staten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 september 1902 men eger,

med nedan angifna undantag, ej tillämpning i fråga om patent, som

derförinnan blifvit här i riket sökt.

Har innehafvare af patent, som före nämnda dag här i riket sökts,

hos patentmyndigheten gjort skriftlig anmälan, att han underkastar sig

de förändrade bestämmelserna i denna lag, skola dessa från tiden för

anmälningen tillämpas jemväl å sådant äldre patent; dock att fortfarande

må enligt hittills gällande föreskrifter pröfvas, huruvida patentet, innan

anmälningen skedde, blifvit förverkadt. Hvad enligt den nya lydelsen

af 21 § är föreskrifvet om insändande af dom i mål om patents ogillande

skall gälla ändå att patentet sökts före denna lags trädande i kraft.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kong!. Maj.ts Nåd. Proposition N;o 3''J.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

fredagen den 10 maj 1901

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Wikblad,

Annerstedt,

herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claeson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet:
dels

en af Riksdagen den 13 maj 1896 aflåten skrifvelse, deri Riksdagen

anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida, der

patenthafvare efter utgången af den tid, inom hvilken det enligt 15 §

i förordningen angående patent den 16 maj 1884 ålåge honom att bringa

sin uppfinning till utöfning inom riket, icke ville eller kunde föranstalta

om sådan utöfning, det meddelade patentet likväl äfven derefter kunde

under derför stadgad tid fortfarande anses gällande, under vilkor att

patenthafvaren förklarades skyldig att mot skälig ersättning upplåta sin

uppfinning till utöfning af den, som önskade att inom landet sådan företaga,

samt, derest en dylik lättnad i det s. k. utöfningstvånget ansåges

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 39.

utan skada för den inhemska industrien kunna medgifvas, förelägga

Riksdagen förslag till i sådant syfte erforderliga förändringar i berörda

förordning; öfver hvilken skrifvelse kommerskollegium samt patent- och

registreringsverket, på grund af nådig remiss, inkommit med underdånigt

utlåtande och dervid tillika öfverlemnat yttranden från tekniska

högskolan äfvensom från svenska teknologföreningen, tekniska samfundet

i Göteborg, skånska ingeniörsklubben, Norrköpings polytekniska förening,

tekniska föreningen i Eskilstuna, Jönköpings tekniska förening

samt svenska uppfinnareföreningen;

dels underdånig berättelse af öfveringeniören N. Rahm rörande

den konferens, hvilken mellan ombud för de till den internationela

unionen för skydd af den industriela eganderätten hörande stater egt

rum i Bryssel den 11—14 december 1900; i anledning af hvilken berättelse

patent- och registreringsverket afgifvit infordradt. underdånigt

yttrande.

Efter redogörelse för handlingarnes innehåll anförde föredragande

departementschefen:

»Till förebyggande af de olägenheter för den inhemska industrien,

hvilka en patenthafvares uteslutande rätt att utöfva den patenterade

uppfinningen skulle kunna medföra, stadgar den svenska patentförordningen,

i likhet med de flesta utländska lagar, ett visst utöfningstvång.

Påföljden för underlåtenhet att fullgöra den föreskrifna utöfningen är

för närvarande den, att patentet förverkas. Det allmännas intresse synes

dock icke med nödvändighet påfordra mera än att uppfinnaren ej hindrar

uppfinningens användning inom den inhemska industrien; särskilt torde

påföljden vara allt för sträng i de fall, då patenthafvarens underlåtenhet

förorsakats af omständigheter, hvilka varit af hans vilja oberoende.

Vidare vållas af den nu gällande bestämmelsen ovisshet, huruvida ett

meddeladt patent fortfarande är gällande eller icke, hvilket förhållande

lätteligen förorsakar svårighet för patenthafvaren att finna förlagsgifvare

eller att träffa aftal om patentets öfverlåtande eller om meddelande af

licens. Någon praktisk betydelse med afseende på bortgallring af sådana

patent, hvilka i sjelfva verket äro värdelösa men dock genom sin tillvaro

kunna i viss mån hindra tillgodogörandet af teknikens framsteg,

har ifrågavarande stadgande icke visat sig ega; det torde nemligen

endast ytterst sällan hafva inträffat, att ett patent på grund af underlåten

utöfning förklarats förverkadt. Till stöd för stadgandets bibehållande

i oförändradt skick kan ej heller med skäl åberopas, att, då

enligt de flesta utländska lagstiftningar ett patent förverkas genom

underlåten utöfning, utländska uppfinnare, om en lindrigare påföljd in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39

fördes i den svenska lagen, skulle beträffande skyldigheten att i Sverige

utöfva patenterade uppfinningar erhålla en lättnad, som i allmänhet

ej motsvarades af någon dylik fördel för svenska uppfinnare. En

förbättring af staternas ömsesidiga förhållande i nämnda hänseende är

nemligen att vänta hufvudsakligen genom en utveckling af unionen för

den industriela eganderätten, vid hvilket förhållande den nu berörda

synpunkten måste anses vara af underordnad betydelse. Deremot synes

i sammanhang med förmildrandet af påföljden för underlåtenhet att i

föreskrifvet omfång utöfva uppfinningen lämpligen kunna införas en

väsentlig skärpning i bestämmelserna om utöfningens omfattning.

Under det att det nuvarande stadgandet näppeligen är egnadt att framkalla

mera än en skenbar utöfning af patenterade uppfinningar, kommer,

om sådan skärpning genomföres, en utländing, som innehar patent i

Sverige men ej der utöfvar uppfinningen i ett mera afsevärdt omfång,

att kunna tvingas att lemna licens och således låta uppfinningen verkligen

komma den inhemska industrien till godo.

En särskild anledning'' till lagändring i den af Riksdagen antydda

rigtning förefinnes i det på omförmälda internationela kongress i Bryssel

antagna förslag till vissa ändringar i,den jemväl af Sverige biträdda

konventionen angående den industriela eganderätten, hvilket förslag,

bland annat, innehåller att patenthafvares underlåtenhet att utöfva en

patenterad uppfinning icke må förorsaka patentets förlust i det fall att

han kan visa giltig anledning till sin underlåtenhet. Redan vid förarbetena

till nu gällande förordning om patent ifrågasattes införandet

af en emot detta förslag nära svarande bestämmelse, men densamma

uteslöts ur den för Riksdagen framlagda propositionen af anledning att

svårigheter vid tillämpningen ansågos komma att uppstå. Införes licenstvång,

beredes emellertid för Sverige möjlighet att utan vidare lagändring

biträda nämnda förslag till konventionsbestämmelse.

Enligt vissa främmande lagar förklaras patent förverkadt, om en

patenthafvare, som brustit i sin utöfningspligt, vägrar meddela licens,

då anbud med skäliga vilkor framställes. På denna väg torde man dock

ej vinna en af de fördelar, som med utöfningstvångets mildrande åsyftas,

eller att anledningen till ovisshet om patentets bestånd undanrödjes;

tvärtom skulle ofta svårighet uppstå att på förhand afgöra, huruvida

erbjudna vilkor för licens komme att af domstol anses skäliga, i hvilket

fall patenthafvaren genom vägran att antaga anbudet ådragit sig patentets

förlust. På grund häraf och då erfarenheten utvisar, att uppfinningar,

hvilka sakna patentskydd, i mindre grad locka till användning,

har den anordningen funnits ega bestämdt företräde, att, när patenteracl

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongt. Maj ds Nåd. Proposition N:o 39.

uppfinning ej i föreskrifvet omfång utöfvas, domstol eger, på derom

framstäldt yrkande, meddela annan än patenthafvaren tillstånd till uppfinningens

begagnande.

För närvarande åligger det enligt svensk lag patenthafvaren att låta

bringa patentet till utöfning inom riket i något väsentligare omfång.

Det har med skäl anmärkts, att detta stadgandes affattning saknar

önskvärd tydlighet och att detsamma icke med visshet medför, att en

i den inhemska industriens intresse påkallad utöfning verkligen kommer

till stånd. Om emellertid, på sätt nu är i fråga, påföljden för

underlåtenhet i afseende å utöfningen väsentligen mildras, torde, såsom

redan blifvit antydt, större anspråk kunna ställas på den omfattning,

hvari uppfinningen skall utöfvas. Man synes nemligen då kunna fordra,

att utöfningen sker i ett omfång, som motsvarar å ena sidan landets

behof af de industrialster, hvilkas åstadkommande uppfinningen afser,

och å andra sidan de härstädes till följd af landets naturliga beskaffenhet

och förhållanden i öfrigt befintliga förutsättningai ne för uppfinningens

tillgodogörande. Dessutom torde, efter ifrågavarande ändring af påföljden

för försummad utöfning, den nu patentmyndigheten tillkommande

rätt att i särskilda fall medgifva lindring i utöfningstvånget icke vidare

vara behöflig.

Äfven efter meddelandet af tvångslicens är patenthafvaren uppenbarligen

fortfarande innehafvare af sjelfva patenträtten. En följd häraf

är, att, derest tvångslicens meddelats och vederbörlig utöfning ändock

icke kommer till stånd, ny licens kan genom rättegång emot patenthafvaren

framtvingas, till dess uppfinningen kommer till utöfning i föreskrifvet

omfång. Några särskilda föreskrifter om skyldighet för licenshafvaren

att utöfva uppfinningen torde således icke vara erforderliga.

Öfver hufvud ligger det ej heller någon vigt derpå, genom hvilken

person utöfningen eger rum; äfven en utöfning, som bedrifves med

stöd af 16 § i patentförordningen, bör således tagas i beräkning.

Frivilliga aftal om licens kunna innehålla inskränkning i patenthafvarens

rättighet att meddela ytterligare licens. Då innehafvaren af

en licens icke kan hafva bättre rätt än patenthafvaren sjelf, är det

emellertid tydligt, att dylika aftal icke kunna lägga hinder i vägen för

tillämpning af föreskriften om tvångslicens.

I de mål, der fråga är om sådan tillämpning, kunna naturligen

uppkomma frågor, hvilkas lösning fordrar särskilda praktiska insigter.

Don sålunda för dessa måls bedömande nödiga sakkunskapen kan utan

tvifvel till en viss grad blifva tillgänglig för domstolen genom vittnens

afhörande och genom inhemtande af myndigheters och enskilde sakBih.

till lliksd. Prof. /902. / timid. / Afd. 3tJ Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

kunniges utlåtanden. De spörsmål, som kräfva särskild sakkunskap, stå

emellertid i så oskiljaktigt sammanhang med de rent juridiska frågorna,

att man icke i förevarande fall torde kunna stanna härvid. Tillfälle

måste beredas till öfverläggning emellan fackmännen och rättens ordinarie

ledamöter; de förre böra också få lägga sitt ord i vågskålen vid

sjelfva afgörandet. En förebild för det stadgande, som sålunda synes

erforderligt, finnes i sjölagens bestämmelse om rådstufvurätts sammansättning

vid handläggning af dispachemål.

Under förutsättning att domstolen förstärkes på nu antydda sätt,

torde åt densamma kunna öfverlemnas att afgöra samtliga de frågor,

som uppkomma vid bestämmande af vilkor för licensen, såsom om licensafgiftens

belopp, om den säkerhet, som derför bör ställas af licensinnehafvaren,

samt om de inskränkningar denna utöfning möjligen bör

underkastas. Det är derföre ej nödvändigt att för afgörandet af vissa

bland dessa frågor anlita gode män eller särskild nämnd, hvilket skulle

medföra afsevärd omgång och betydliga kostnader. Licensafgiftens

belopp torde i allmänhet böra bestämmas i förhållande till tillverkningens

omfång. Skulle i något enstaka fall en sådan beräkningsgrund

finnas mindre lämplig, bör för domstolen ej möta hinder att fastställa

afgiften blott för viss kortare tid och att medgifva patenthafvaren rätt

att sedermera påkalla förnyad pröfning af densamma.

I sammanhang med de ändringar i patentförordningen, hvilka förutsättas

för införande af licenstvång, torde lämpligen någon jemkning kunna

vidtagas i bestämmelserna om förfarandet vid behandlingen af patentansökningar.

Önskvärdheten af en sådan jemkning framhölls redan den 7 december

1896 af högsta domstolen i dess utlåtande öfver upprättadt förslag

till lag om skydd för mönster och modeller. Samtliga i granskningen

af nämnda förslag deltagande ledamöter förenade sig nemligen

om följande yttrande:

T 6 § finnes efter patentförordningens förebild upptagen bestämmelsen,

att ansökning anses förfallen, derest sökande ej inom viss af

registreringsmyndigheten bestämd tid fullgjort hvad som befunnits brista

i afseende å hans ansökningshandlingar. Särskild! för det fall, att ett

föreläggande visserligen inom bestämd tid från sökandens sida föranledt

vissa åtgärder i det syfte, som i föreläggandet afsetts, men dessa

åtgärder icke godkännas såsom tillfyllestgörande, torde det vara föga

lämpligt, att registreringsmyndigheten skall ega afföra ansökningen såsom

förfallen utan att samtidigt på ett eller annat sätt bereda sökanden

tillfälle att få kännedom om den vidtagna åtgärden och skälen för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

densamma. Då derjemte registreringsmyndiglietens åtgärd att afföra

en ansökning såsom förfallen kan komma att öfverklagas, hvarvid klagoton,

jemlikt 35 § i instruktionen för registreringsverket, beräknas från

den dag, sökanden erhållit del af beslutet, synes registreringsmyndigheten

icke kunna vara viss, att icke en ansökning, som afförts såsom

förfallen, i följd af klagan från sökandens sida åter måste upptagas till

handläggning med företrädesrätt från inlemningsdagen, hvilket i afseende å

senare inkomna ansökningar kan förorsaka åtskilliga svårigheter. Dessa

skäl lära hos registreringsmyndigheten föranledt den praxis att, i det fall

att ett gifvet föreläggande inom bestämd tid antingen icke besvarats eller

ock besvarats på ett ej tillfyllestgörande sätt, registrering vägras genom

beslut, som delgifves sökanden i samma ordning, som om förelägganden

finnes stadgad. Denna praxis synes från lämplighetssynpunkt hafva goda

skäl för sig; och då nu är fråga om införande af registrering inom ett nytt

område, synes tillfället böra begagnas att åtminstone inom detta område

bereda åt sagda praxis stödet af lag. I öfverensstämmelse härmed

synes dels åt 6 § böra gifvas det innehåll, att, derest registreringsmyndigheten

finner sökanden ej hafva fullgjort hvad enligt 5 § 1 mom.

honom ålegat, skriftlig underrättelse härom med föreläggande af bestämd

tid, inom hvilken sökanden eger fullgöra hvad som brister, skall

hållas sökanden tillhanda eller, om fullständig adress uppgifvits, med

posten till honom öfversändas, dels ock 7 § böra så afmattas, att den

afser alla de fall, då registrering skall vägras, och deribland jemväl

det, att sökande icke inom förelagd tid fullgjort hvad enligt 5 § 1 mom.

honom ålegat.’

Med anledning af högsta domstolens anmärkningar erhöll det förslag

till lag om skydd för vissa mönster och modeller, hvilket genom nådig

proposition förelädes Riksdagen, och som ligger till grund för gällande lag i

ämnet, sådan affattning, att ansökans förfallande förutsätter ett formligt beslut,

som meddelas sökanden och öfverklagas pa samma sätt som beslut,

hvarigenom ansökan af slagits. Tydligen bör hvad af högsta domstolen

anfördes jemväl föranleda, att patentförordningen i hithörande delar erhåller

en motsvarande lydelse.»

Departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med förut angifna

grunder upprättadt förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer

i förordningen angående patent den 16 maj 1884, af den lydelse bilaga

1 vid detta protokoll utvisar; och anförde departementschefen vidare:

»De hufvudsakliga bestämmelserna om licenstvang hafva upptagits

i 15 §, hvilken sålunda enligt den föreslagna lydelsen angifver dels

förutsättningarne lör licenstvånget, dels det sätt, hvarpå detsamma kan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Ma]ds Nåd. Proposition N:o 39.

göras gällande. Af det nya stadgandets affattning torde med tillräcklig

tydlighet framgå, att rättighet till den patenterade uppfinningens

utöfning tillkommer annan än patenthafvaren först sedan tillstånd till

sådan utöfning blifvit honom af domstolen meddeladt. Likaledes lärer

det vara uppenbart, att, när patenthafvaren bringar uppfinningen till utöfning

i föreskrifvet omfång, den omständigheten, att han under en föregående

tid asidosatt utöfningspligten, icke vidare kan emot honom åberopas.

Till följd deraf att föreskrifterna om sättet för licenstvångets utöfning

blifvit i 15 § intagna, har stadgandet i nuvarande 20 § kunnat,

med någon jemkning, uppflyttas till 19 §, medan de nya bestämmelserna

om rådstufvurättens sammansättning i vissa patentmål, såsom särskild

paragraf, närmast derefter infogats.

Då det af nära till hands liggande skäl är önskvärdt, att patentmyndiglieten,

ehvad förd talan om patents ogiltighet eller om tvångslicens

bifalles eller ej, erhåller underrättelse om målets utgång, har

stadgandet i 21 § blifvit i viss mån jemkadt. Bland de fall, då patentbrott

ej skall anses föreligga, har i 22 § upptagits äfven det, att uppfinningens

utöfning är loflig på grund af erhållen tvångslicens. Deremot

måste ur 23 § uteslutas bestämmelsen om invändning, att patent

bör anses förverkadt.

Förutnämnda förslag till förändrade bestämmelser om det internationell

skyddet för den industriela eganderätten innehåller, att om

någon i en stat söker patent å en uppfinning inom tolf månader efter

det han i annan stat sökt skydd för samma uppfinning, ansökningen i

förstnämnda stat skall i vissa afseenden medföra samma verkan, som

om den gjorts samtidigt med ansökningen i den senare staten. Emot

den sålunda föreslagna utsträckningen af den s. k. prioritetsfristen torde

betänklighet ej möta. Fast mera synes densamma vara af beskaffenhet

att för Sverige medföra öfvervägande fördelar. I 25 § har derföre vidtagits

sådan jemkning, som förutsättes för godkännande af ifrågavarande

ändring. Sista stycket af samma § är uppenbarligen öfverflödigt, då

såsom allmän påföljd för försummelse att utöfva patenterad uppfinning

stadgas licenstvång i stället för patentets förverkande.

De nya bestämmelserna böra enligt vanliga grunder icke i allmänhet

ega tillämpning i fråga om patent, hvithet sökts före ikraftträdandet af den

lag, hvarigenom desamma införts. Dock torde det vara ändamålsenligt

att medgifva innekafvaren af äldre patent befogenhet att genom anmälan

hos patentmyndigheten underkasta sig den nya ordningen. Likaledes

bör, oberoende af sådan anmälan, den nya föreskriften om insän
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

13

dande af dom i mål angående patents ogillande gälla äfven då det

patent, hvarom i målet är fråga, sökts före nyssnämnda tid.

På grund af hvad jag sålunda anfört, och då det synes önskvärdt

att, innan ärendet underkastas vidare behandling, de med afseende å

industri och patentväsen sakkunniga centralmyndigheterna få yttra sig

öfver det upprättade förslaget, hemställer jag i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes genom note ur detta protokoll anbefalla kommerskollegium

samt patent- och registreringsverket att före den 1 instundande

september inkomma med gemensamt underdånigt utlåtande öfver ifrågavarande

lagförslag.»

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lemna

nådigt bifall.

Ex protocollo

Erik Öländer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

mbl no

Bilaga litt. I.

‘ -T... ..i. f ,, i .. • rf-.

'''' •* . » ''• u .... - • • i *;.«1

Förslag

till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen

angående patent den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i förordningen

angående patent den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

5 §•

Finner patentmyndigheten, att sökanden ej fullgjort hvad enligt

4 § 1 mom. honom ålegat, skall skriftlig underrättelse härom hållas

sökanden tillhanda eller, om fullständig adress uppgifvits, med posten

till honom öfversändas. Fullgör ej sökanden inom viss af patentmyndigheten

bestämd tid hvad som brister, ege patentmyndigheten förklara

ansökningen förfallen.

6 §•

År uppfinningens föremål icke af sådan beskaffenhet, att patent

derå må meddelas, eller är uppfinningen uppenbarligen icke ny, eller

har sökande, hvilken uppgifvit annan såsom uppfinnare, ej visat, att

han är dennes rättsinnehafvare, eller har sökande underlåtit att erlägga

afgift, hvarom i 4 § 3 mom. sägs, ege patentmyndigheten att genast

afslå ansökningen.

7 §•

Åro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit

att, efter ty i 6 § sägs, genast afslå ansökningen, läte patentmyndigheten

i allmänna tidningarna införa kungörelse om ansökningen

med uppgift å dess hufvudsakliga innehåll; hålle ock ansökningshaud
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

lingarna hos patentmyndigheten tillgängliga för en hvar, som önskar

deraf taga kännedom.

Under två månader efter kungörandet stånde en hvar öppet att

till patentmyndigheten ingifva eller i betaldt bref insända skriftlig invändning

mot patentansökningen.

Efter utgången af denna tid företage patentmyndigheten ärendet

till afgörande.

Möter ej hinder mot bifall till ansökningen, varde, under förbehåll

af den i 18 § omförmälda klanderrätt, patent meddeladt samt patentbref

utfärdadt. Genom patentmyndighetens försorg skall härom göras anteckning

i ett för sådant ändamål upprättadt register och kungörelse i

allmänna tidningarna införas samt beskrifningen jemte erforderliga bilagor

i hufvudsakliga delar på lämpligt sätt genom tryck offentliggöras.

8 §■

Har patentansökning förklarats förfallen eller blifvit. afslagen, skall

underrättelse om beslutet med skälen derför skriftligen delgifvas sökanden

så som i 5 § stadgas för der afsedda fall.

År sökanden missnöjd med beslutet, ege han att vid talans förlust

innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver hos

Konungen anföra besvär.

15 §.

Varder, sedan tre år förflutit från det att patent beviljades, den

patenterade uppfinningen ej inom riket utöfvad i ett mot förhållandena

derstädes väsentligen svarande omfång, ege den, som vill erhålla tillstånd

att utan hinder af patentet utöfva uppfinningen, derom emot

patenthafvaren föra talan vid domstol. Bifalles sådan talan, föreskrifve

domstolen, efter ty skäligt pröfvas, under hvilka inskränkningar och

vilkor uppfinningen må af käranden utöfvas.

19 §.

Rätt domstol i fall, hvarom i 15, 17 eller 18 § förmärs, vare

Stockholms rådstufvurätt.

20 §.

När vid Stockholms rådstufvurätt till handläggning förekommer

mål, som i 15 § afses, skola, utom domfört antal af rättens ledamöter,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

tre i industriel» förhållanden kunnige nyin hafva säte och stämma i

rätten. Patentmyndigheten skall före utgången af hvarje år utse desse

särskilda ledamöter att utöfva befattningen under det följande året. För

att i deras ställe, vid inträffadt förfall, tjenstgöra skola tillika tre suppleanter

utses; uppstår hinder jemväl för dem, ege rätten för hvarje särskilt

fall tillkalla andra.

De särskilda ledamöterne njute ersättning af statsmedel till belopp,

som Konungen bestämmer.

21 §.

Dom i mål, hvarom i 15 eller 18 § förmäles, skall genom domstolens

försorg insändas till patentmyndigheten.

22 §.

Den, som utom i de fall, hvilka omförmälas i 15, 16 och 17 §§,

utan patenthafvares lof inom riket till afsalu tillverkar föremål eller vid

tillverkning till afsalu använder tillverkningssätt, derå honom veterligen

patent här åtnjutes, eller till salu här i riket håller, för försäljning till

riket inför, i utöfning af yrke använder eller till annans begagnande

eller nytta emot godtgörelse upplåter här patenteradt eller efter här

patenteradt tillverkningssätt frambragt föremål, som honom veterligen

utan patentliafvarens tillstånd åstadkommits, straffes med böter

från och med tjugu till och med tvåtusen kronor; ersätte ock all skada.

Ej må dock annan än patenthafvaren härom föra talan.

Olofligen tillverkade eller olofligen i riket införda föremål skola,

der målseganden det äskar, till honom utlemnas mot ersättning för

värdet eller mot afdrag derför å honom tillkommande skadestånd. Med

redskap, som äro för den olofliga tillverkningen uteslutande användbara,

skall, om målseganden det yrkar, så förfaras, att missbruk dermed ej

må ske.

Hvar som under tid, då han är stäld under tilltal för öfverträdelse

af denna §, fortsätter samma förseelse, skall, när han dertill varder

lagligen förvunnen, dömas till särskild! ansvar för hvarje gång stämning

derför utfärdats och delgifvits.

Böter, som ådömas enligt denna §, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

23 §.

År någon tilltalad för intrång i patenträtt, och finnes vid målets

handläggning, att patentet bör anses ogilt eller förfallet, vare den tilltalade

från ansvar fri.

25 §.

Med afseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket

patenterad uppfinning gör motsvarande medgifvande, eger Konungen

förordna, att, om någon här i riket sökt patent å en uppfinning före

utgången af viss tid, som kan i förordnandet bestämmas antingen till

högst tolf månader från det han i den främmande staten sökte skydd

för samma uppfinning eller till högst tre månader från det vederbörande

myndighet der kungjorde, att sådant skydd meddelats, då må den här

i riket gjorda ansökningen i förhållande till andra ansökningar äfvensom

med hänsyn till sådant hinder emot patents meddelande, som i 3

§ omförmäles, betraktas så, som vore den gjord samtidigt med ansökningen

i den främmande staten.

Denna lag skall träda i kraft den .............................., men eger, med

nedan angifna undantag, ej tillämpning i fråga om patent, som derföriunan

blifvit här i riket sökt.

Har innehafvaren af gällande patent, som här i riket sökts före

nämnda dag, hos patentmyndigheten gjort skriftlig anmälan, att han

underkastar sig de förändrade bestämmelserna i denna lag, skola dessa

från tiden för anmälningen tillämpas jemväl å sådant äldre patent.

Hvad enligt den nya lydelsen af 21 § är föreskrifvet om insändande

af dom i mål om patents ogillande skall gälla ändå att patentet sökts

före denna lags trädande i kraft.

Sih. till Riktd. Prat. 1902. 1 Rami. 1 Afd. 30 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 11 oktober 1901

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans exellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Annerstedt,

herr von Krusenötjerna,

grefve Waciitmeister,

Claéson,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet:
att,

sedan Kongl. Maj:t enligt protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 10 maj innevarande år anbefalt kommerskollegium

samt patent- och registreringsverket att inkomma med gemensamt underdånigt

utlåtande öfver ett vid samma protokoll fogadt förslag till

lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen angående

patent den 16 maj 1884, det sålunda infordrade utlåtandet numera inkommit.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anförde föredragande

departementschefen:

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

»I öfverensstämmelse med hvad embetsmyndigheterna hemstält vid

§ 20 i förslaget torde i nämnda § böra vidtagas den ändring att, i

händelse af förfall för de af patentmyndigheten utsedde särskilde ledamöter

i rätten och deras suppleanter, det må tillkomma patentmyndigheten

och icke rätten att för hvarje särskildt fall utse andra.»

Föredragande departementschefen uppläste derefter det i enlighet

härmed jemkade lagförslaget, af den lydelse bilagan A vid detta protokoll

utvisar, samt hemstälde, att högsta domstolens utlåtande öfver

förslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

genom note ur detta protokoll, med bifogande af utdrag af protokollet

för den 10 sistlidne maj, inhemtas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna

bifall.

Ex protocollo

Erik Öländer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Bilaga litt. A.

Förslag

till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen

angående patent den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer i förordningen

angående patent den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

5 §•

Finner patentmyndigheten, att sökanden ej fullgjort hvad enligt

4 § 1 mom. honom ålegat, skall skriftlig underrättelse härom hållas

sökanden tillhanda eller, om fullständig adress uppgifvits, med posten

till honom öfversändas. Fullgör ej sökanden inom viss af patentmyndigheten

bestämd tid hvad som brister, ege patentmyndiglieten förklara

ansökningen förfallen.

6 §■

År uppfinningens föremål icke af sådan beskaffenhet, att patent

derå må meddelas, eller är uppfinningen uppenbarligen icke ny, eller

har sökande, hvilken uppgifvit annan såsom uppfinnare, ej visat, att

han är dennes rättsinnehafvare, eller har sökande underlåtit att erlägga

afgift, hvarom i 4 § 3 mom. sägs, ege patentmyndigheten att genast

afslå ansökningen.

i §•

Åro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit

att, efter ty i 6 § sägs, genast afslå ansökningen, läte patentmyndigheten

i allmänna tidningarna införa kungörelse om ansökningen

med uppgift å dess hufvudsakliga innehåll; hålle ock ansökningshand
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

lingarna hos patentmyndigheten tillgängliga för en hvar, som önskar

deraf taga kännedom.

Under två månader efter kungörandet stånde en hvar öppet att

till patentmyndigheten ingifva eller i betaldt bref insända skriftlig invändning

mot patentansökningen.

Efter utgången af denna tid företage patentmyndigheten ärendet

till afgörande.

Möter ej hinder mot bifall till ansökningen, varde, under förbehåll

af den i 18 § omförmälda klanderrätt, patent meddeladt samt patentbref

utfärdadt. Genom patentmyndighetens försorg skall, härom göras anteckning

i ett för sådant ändamål upprättadt register och kungörelse i

allmänna tidningarna införas samt beskrifningen jemte erforderliga bilagor

i hufvudsakliga delar på lämpligt sätt genom tryck offentliggöras.

8 §•

Har patentansökning förklarats förfallen eller blifvit afslagen, skall

underrättelse om beslutet med skälen derför skriftligen delgifvas sökanden

så som i 5 § stadgas för der afsedda fall.

År sökanden missnöjd med beslutet, ege han att vid talans förlust

innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver hos

Konungen anföra besvär.

15 §.

Varder, sedan tre år förflutit från det att patent beviljades, den

patenterade uppfinningen ej inom riket utöfvad i ett mot förhållandena

derstädes väsentligen svarande omfång, ege den, som vill erhålla tillstånd

att utan hinder af patentet utöfva upptinningen, derom emot

patenthafvaren föra talan vid domstol. Bifalles sådan talan, föreskrifve

domstolen, efter ty skäligt pröfvas, under hvilka inskränkningar och

vilkor uppfinningen må af käranden utöfvas.

19 §.

Rätt domstol i fall, hvarom i 15, 17 eller 18 § förmäles, vare

Stockholms rådstufvurätt.

20 §.

När vid Stockholms rådstufvurätt till handläggning förekommer

mål, som i 15 § afscs, skola, utom domfört antal af rättens ledamöter,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kong}-. Maj :ts Nåd. Proposition N:o 39.

tre i iudustriela förhållanden kunnige män hafva säte och stämma i

rätten. Patentmyndigheten skall före utgången af hvarje år utse desse

särskilda ledamöter att utöfva befattningen under det följande året. För

att i deras ställe, vid inträffadt förfall, tjenstgöra skola tillika tre suppleanter

utses; uppstår hinder jemväl för dem, ege patentmyndigheten, på

framställning af rätten, för hvarje särskildt fall utse andra.

De särskilda ledamöterne njute ersättning af statsmedel till belopp,

som Konungen bestämmer.

21 §.

Dom i mål, hvarom i 15 eller 18 § förmäles, skall genom domstolens

försorg insändas till patentmyndigheten.

22 §.

Den, som utom i de fall, hvilka omförmälas i 15, 16 och 17 §§,

utan patenthafvares lof inom riket till afsalu tillverkar föremål eller vid

tillverkning till afsalu använder tillverkningssätt, derå honom veterligen

patent här åtnjutes, eller till salu här i riket håller, för försäljning till

riket inför, i utöfning af yrke använder eller till annans begagnande

eller nytta emot godtgörelse upplåter här patenteradt. eller efter här

patenteradt tillverkningssätt frambragt föremål, som honom veterligen

utan patenthafvarens tillstånd åstadkommits, straffes med böter

från och med tjugu till och med tvåtusen kronor; ersätte ock all skada.

Ej må dock annan än patenthafvaren härom föra talan.

Olofligen tillverkade eller olofligen i riket införda föremål skola,

der målseganden det äskar, till honom utlemnas mot ersättning för

värdet eller mot afdrag derför å honom tillkommande skadestånd. Med

redskap, som äro för den olofliga tillverkningen uteslutande användbara,

skall, om målseganden det yrkar, så förfaras, att missbruk dermed ej

må ske.

Hvar som under tid, då han är stäld under tilltal för öfverträdelse

af denna §, fortsätter samma förseelse, skall, när han dertill varder

lagligen förvunnen, dömas till särskildt ansvar för hvarje gång stämning

derför utfärdats och delgifvits.

Böter, som ådömas enligt denna §, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 39.

23

23 §.

År någon tilltalad för intrång i patenträtt, och finnes vid målets

handläggning, att patentet bör anses ogift eller förfallet, vare den tilltalade

från ansvar fri.

25 §.

Med afseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket

patenterad uppfinning gör motsvarande medgifvande, eger Konungen

förordna, att, om någon här i riket sökt patent å en uppfinning före

utgången af viss tid, som kan i förordnandet bestämmas antingen till

högst tolf månader från det han i den främmande staten sökte skydd

för samma uppfinning eller till högst tre månader från det vederbörande

myndighet der kungjorde, att sådant skydd meddelats, då må den här

i riket gjorda ansökningen i förhållande till andra ansökningar äfvensom

med hänsyn till sådant hinder emot patents meddelande, som i 3

§ omförmäles, betraktas så, som vore den gjord samtidigt med ansökningen

i den främmande staten.

Denna lag skall träda i kraft den ..........................., men eger, med

nedan angifna undantag, ej tillämpning i fråga om patent, som derförinnan

blifvit här i riket sökt.

Har innehafvare af gällande patent, som här i riket sökts före

nämnda dag, hos patentmyndigheten gjort skriftlig anmälan, att han

underkastar sig de förändrade bestämmelserna i denua lag, skola dessa

från tiden för anmälningen tillämpas jemväl å sådant äldre patent.

Hvad enligt den nya lydelsen af 21 § är föreskrifvet om insändande

af dom i mål om patents ogillande skall gälla ändå att patentet sökts

före denna lags trädande i kraft.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts

högsta domstol onsdagen den 29 januari 1902.

Andra rummet.

Närvaran de:

Justitieråden: Norberg,

Lindbäck,

Petersson,

Thollander,

Grefberg.

Sedan, jemlikt högsta domstolens beslut den 31 oktober 1901,

handlingarna rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande

öfverlemuade förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer

i förordningen angående patent den 16 maj 1884 mellan högsta

domstolens ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, företogs nu detta ärende

till slutlig behandling; varande förslaget bilagdt detta protokoll.

Emot förslaget framstäldes inom högsta domstolen följande anmärkningar

:

vid 5 och 8 §§.

Justitierådet Grefberg yttrade: »De skäl, som åberopas för att beslut

skall afkunnas af patentmyndigheten, då enligt 5 § ansökan om patent

förfaller, och beslutet, på sätt i 8 § upptagits, delgifvas sökanden, synas

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39. 25

jemväl höra föranleda enahanda föreskrifter beträffande beviljadt patent

för det fall, att patentet enligt 11 § i ofvan omförmälda förordning

förfaller till följd af patenthafvarens underlåtenhet att inom stadgad tid

till patentmyndigheten erlägga föreskrifven afgift.»

Justitierådet Lindbäck instämde med justitieråd# Grefberg.

vid 15 §.

Justitierådet Grefberg yttrade: »Då talan derom instämmes, skall

domstolen enligt denna paragraf pröfva, huruvida patenterad uppfinning

inom riket utöfvas i ett mot förhållandena derstädes väsentligen svarande

omfång eller, enligt motiven, huruvida utöfningen sker i ett omfång,

som motsvarar å ena sidan landets behof af de industrialster,

hvilkas åstadkommande uppfinningen afser, och å andra sidan de härstädes

till följd af landets naturliga beskaffenhet och förhållanden i

öfrigt befintliga förutsättningarna för uppfinningens tillgodogörande.

Denna pröfning skall, då sådan utöfning anses icke värn för handen,

-enligt förslaget uppenbarligen leda dertill, att domstolen lensmar tillstånd

åt den, som fört talan emot patenthafvaren, att, emot afgift efter

vissa grunder samt under de vilkor i öfrigt och inskränkningar, som

anses skäliga, utöfva uppfinningen, men de i förslaget valda lufttryck

för att återgifva hvad sålunda afsetts torde emellertid höra undergå

någon jemkning, i ty att dessa uttryck efter ordalydelsen innebära att,

äfven då patenthafvaren befinnes hafva brustit i den honom åliggande

skyldighet att utöfva uppfinningen, domstolen kan ogilla den emot

honom förda talan, och afl beviljad licens icke ovilkorligen skall medföra

ersättningsskyldighet till patenthafvaren.

Derjemte synes på ett mera klart och tydligt sätt böra stadgas,

under hvilka förhållanden uppfinningen icke kan anses utöfvas inom

riket i sådant omfång, att patenthafvaren är befriad från licenstvång.»

Justitierådet Thollander anförde: »Den lindring för uppfinnarne,

som afses med förslaget om utbyte af utöfningstvånget mot licenstvång,

har ansetts kräfva en väsentlig skärpning i bestämmelserna om utöfningens

omfattning, hvarjemte den nu patentmyndigheten tillkommande

rätt att i särskilda fall medgifva utsträckning af tiden eller lemna annan

lindring i utöfningstvånget icke vidare ansetts behöflig. Då man derjemte

tager i betraktande, att med det här föreslagna stadgandet lärer

afses, att, om och så ofta efter de tre årens förlopp försummelse i utöfningon

kan efter talan vid domstol påvisas, domstolen ovilkorligen

skall döma till licens utan afseende å om patenthafvaren kan visa skålig

Dih. till Jtiksd. Prut. 1902. 1 Samt. 1 Afd. 30 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

anledning till försummelsen, synes mig kunna ifrågasättas, huruvida så

stränga bestämmelser nödvändigt äro betingade af den inhemska industriens

kraf eller om icke uppfinnarne — hvilka visserligen i fall af

försummelse drabbas af en lindrigare påföljd än förut — dock blifvit

väl strängt behandlade. Förslagets motivering och den utredning, som

i denna del förekommit, lemna föga ledning för omdömet härutinnan.

Affattningen af paragrafen torde i allt fall fordra jemkning på sätt

justitierådet Grefberg påpekat.»

Justitierådet Lindbäck utlät sig: »Derest patentbafvaren i den mot

honom anhängig] orda rättegång visar giltig anledning för underlåtenheten

att i föreskrifven omfattning utöfva uppfinningen, synes det vara

med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att kärandens talan af

domstolen underkännes. Huruvida emellertid enligt förslaget domstolen

skulle eg a en dylik befogenhet eller om förslagets mening är, att domstolen

ovilkorligen skall, allenast käranden ådagalägger, att uppfinningen

icke efter förloppet af de tre åren utöfvas i sådan omfattning, som

ofvan sägs, bifalla käromålet, derom torde, med hänsyn till affattningen

af denna §, olika meningar kunna råda. Eu redaktionsförändring, hvarigenom

förslagets mening i berörda hänseende klargjordes, torde derföre

vara erforderlig.

Beträffande stadgandet i sista punkten anmärkes, att, fastän, efter

hvad motiven utvisa, domstolen icke bör kunna tillåta käranden att

utöfva uppfinningen med mindre honom tillika ålägges att derför gifva

patenthafvaren ersättning, berörda stadgandes lydelse likväl icke utesluter

den tolkning, att frågan, huruvida dylik ersättning må tillkomma

patenthafvaren, skulle kunna göras beroende på en skälighetspröfning

af domstolen.»

Justitierådet Norberg ansåg, lika med justitierådet Lindbäck, paragrafens

första punkt böra erhålla en tydligare affattning.

vid 20 §.

Justitierådet Thollander anförde: »Det skäl, som åberopats för det

här föreslagna sättet för domstolens sammansättning vid pröfning af

frågor om tvångslicens, eller nödvändigheten deraf, att sakkunskap tillföres

domstolen, gäller i lika, ja, ofta i ännu högre grad öfriga mål

angående tillämpning af patentförordningen. Det synes mig vid sådant

förhållande inkonseqvent att allenast för de mål, som angå tvångslicens,

anordna en särskild sammansättning af domstolen, medan i öfriga patentmål

fackmän icke deltaga i afgörandet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Af detta skäl anser jag den af Riksdagen i dess skrifvelse antydda

utväg att åt gode män eller åt särskild nämnd i enlighet med 17 ''§

i patentförordningen öfverlemna bestämmandet af den ersättning, som

enligt 15 § kan förekomma, vara att föredraga framför här föreslagna

anordning.»

vid öfvergångsstadgandet.

Justitierådet Gr ef ber g yttrade: »För det fall att ansökan om patent,

som inkommit till patentmyndigheten, innan lagen trädt i kraft, eller

att på grund af sådan ansökan meddeladt patent förfallit efter nämnda

tidpunkt, torde, med hänsyn till förordade tillägget till 11 § i förordningen

angående patent, de föreslagna bestämmelserna om afkunnande

af beslut och beslutets delgifning med sökanden eller patenthafvaren

jemväl böra tillämpas.

Enär den innehafvaren af »gällande» patent, som sökts före lagens

trädande i kraft, enligt förslaget medgifna rätt, att genom anmälan

hos patentmyndigheten frigöra sig från utöfningstvånget och i stället

underkasta sig licenstvång, icke torde kunna medföra den verkan, att

patentet ej kan efter sådan anmälan till följd af bristande utöfning

enligt 19 § i förordningen angående patent förklaras förverkadt eller,

beträffande talan om intrång i patenträtt, enligt 23 § samma förordning

anses ogilt, synes förslaget böra undergå någon jemkning, så att

deraf tydligen framgår, att tvist huruvida patentet förverkats skall, oberoende

af ifrågavarande anmälan, pröfvas, vare sig denna tvist yppats

före eller efter det dylik anmälan skett.»

Justitierådet Thollander ansåg nödvändigt att genom uttryckligt

stadgande förklarades, att en anmälan enligt andra stycket icke kunde

hafva till följd att den, som tilltalades för intrång i patent, genom

samma anmälan beröfvades den straffrihetsgrund, som nuvarande 23 §

i patentförordningen erbjöde.

Justitierådet Petersson yttrade: »Det i den föreslagna öfvergångsbestämmelsen

använda uttrycket »gällande patent» synes mig icke kunna

gifvas annan tolkning, än att derunder innefattas jemväl sådant äldre

patent, som genom inbetalta afgifter blifvit bibehållet vid kraft och

om hvars giltighet ingen tvist är anhängig, men som dock skulle kunna,

om rättegång derom anhängiggjordes, enligt 19 § i gällande patentlag

förklaras vara förverkadt på grund af underlåten utöfning. Det torde

alltså vara förslagets mening, att jemväl åt innehafvare af dylikt, i viss

mån osäkert, patent inrymma rätt att genom anmälan till patentmyn
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kortgl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 39.

dighéten underkasta sig de förändrade bestämmelserna i den nya lagen.

Om han begagnar sig af denna rätt, skola från tiden för anmälningen

sagda förändrade bestämmelser tillämpas å hans patent, hvilket väl

måste innebära, att jemväl frågan om patentets giltighet skall bedömas

efter nya lagen, och att således detsamma icke vidare kan på grund

af äldre lags bestämmelser förklaras vara förverkadt. En dylik innebörd

af förevarande stadgande synes mig ock instämma med den grund,

hvarå den nya lagen är bygd, och föröfrigt vara väl egnad att undanrödja

den osäkerhet om äldre patenters fortfarande giltighet, som trots

anmälan enligt den nya lagen skulle qvarstå, om samma patenter kunde

angripas på grund af underlåten utöfning under en föregående tid.

Emellertid lärer det, om ifrågavarande stadgande tolkas så som ofvan

angifves, höra tillses, att den utöfning af patenterad uppfinning, som

annan än patenthafvaren kan hafva anordnat under sådana förhållanden,

att ansvar derför icke kan enligt nu gällande lydelse åt 23 § patentlagen

ådömas, till sin fortvaro göres oberoende af att patentet underkastas

den nya lagen, och torde i detta hänseende en bestämmelse i

det af justitierådet Thollander angifna syfte vara erforderlig.

För såvidt med sista punkten i öfvergångsbestämmelsen afses, att

dom, som efter nya lagens ikraftträdande kan varda meddelad i tvist

om giltigheten af patent, hvarå äldre lag skall tillämpas och som enligt

19 § samma lag påstås vara förverkadt, skall i hvarje fall, och

således äfven då käromålet ogillats, insändas till patentmyndigheten,

torde stadgandet kräfva förtydligande. Med dess nuvarande lydelse

vill det synas, som skulle i det angifna fallet 21 § i nu gällande patentlag

böra tillämpas.»

Justitierådet Lindbäck anförde: »I händelse patentansökan inkommit

före nya lagens trädande i kraft men ej bli hvit af patentmyndigheten

derförinnan afgjord samt sökanden icke inom föresatt tid fullgör

hvad enligt 4 § 1 mom. i patentförordningen ålegat honom iakttaga,

torde de nya bestämmelserna i 5 och 8 §§ af förordningen lämpligen

böra jemväl för sagda fall lända till efterrättelse.

Skulle justitierådet Grefbergs ofvanberörda, af mig biträdda anmärkning

varda godkänd, torde de nya lagstadganden, som deraf föranledas,

böra vinna tillämpning i afseende å beviljade patent, ehvad de

sökts före eller efter det lagstadgandena trädt i kraft.

I händelse patenthafvare, som gör här ifrågasatta anmälan, underlåtit

något, som i fråga om den patenterade uppfinningens utöfning är

i nu gällande lag föreskrifvet, lärer han genom anmälningen icke kunna

fritaga sig från de påföljder, som enligt nyss åberopade lag äro med

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

slik underlåtenhet förknippade. Då förslaget härutinnan saknar önskvärd

tydlighet, anser jag att, till undvikande af missuppfattning, förslaget

bör i denna del erhålla förändrad affattning.

Beträffande slutligen stadgandet i sista punkten i öfvergångsbestämmelsen

är jag med justitierådet Petersson ense derom, att förtydligande

af samma stadgande erfordras.»

Justitierådet Norberg instämde beträffande första punkten med

justitierådet Petersson.

Ex protocollo

Erik Öländer.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 21 februari 1902

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmejster,

Claeson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld,

Westring,

Justitieråden: Herslow,

Afzelius.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Hammarskjöld i

underdånighet:

Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 11 oktober 1901 inhemtade utlåtande öfver det

vid samma protokoll fogade förslag till lag om ändrad lydelse af vissa

paragrafer i förordningen angående patent den 16 maj 1884.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande

departementschefen:

»Vid 15 § har af två ledamöter i högsta domstolen ifrågasatts, att

skyldighet att meddela licens icke skulle inträda, derest patenthafvaren

kunde visa giltig anledning för sin underlåtenhet att utöfva uppfinningen

i föreskrifven omfattning. Antagligen skulle emellertid ett stadgande

i sådan rigtning ofta nog komma att föranleda svårlösta rättegångar

och att till skada för den inhemska industrien lägga hinder i vägen

för uppfinningars tillgodogörande inom riket.

Med anledning af hvad inom högsta domstolen vidare anmärkts

vid ifrågavarande § torde åt densamma böra gifvas en i viss mån förändrad

affattning, som tydligare utmärker, dels att i hvarje fall, då de

angifna förutsättningarna för talan om erhållande af licens befinnas

vara för handen, sådan talan skall af rätten bifallas, dels ock att i dom,

hvarigenom licens beviljas, ersättning alltid skall tillerkännas patenthafvaren.

Af en ledamot i högsta domstolen har vid 20 § hemstälts, att bestämmandet

af den ersättning, som enligt 15 § kunde förekomma, borde

öfverlemnas åt gode män eller särskild nämnd. En sådan anordning

torde dock föga lämpa sig för ifrågavarande fall. Sakkunskap kommer

nemligen att blifva erforderlig icke allenast vid bestämmande af ersättningens

belopp utan i lika hög grad vid afgörande af frågan, huruvida

utöfningen skett i stadgadt omfång, och vid föreskrifvande af de

inskränkningar och vilkor, under hvilka utöfningen må ske.. Då uppenbart

är att icke samtliga dessa frågor kunna öfverlemnas till gode män

eller särskild nämnd, skulle förfarandet blifva synnerligen inveckladt,

hvarför det torde vara mera praktiskt att, såsom förslaget innehåller,

låta domstolen, förstärkt med sakkunnige ledamöter, afgöra saken i hela

dess vidd.

Uti det öfvergångsstadgande, som finnes intaget i det remitterade

förslaget, angifves först såsom hufvudregel, att den nya lagen ej skall

ega tillämpning i fråga om patent, som innan lagen trädde i kraft

blifvit här i riket sökt, hvarefter såsom undantag från denna regel

upptages, bland annat, att, om innehafvare af gällande patent, som här

i riket sökts före nya lagens ikraftträdande, hos patentmyndigheten

gjort skriftlig anmälan att han underkastar sig de förändrade bestämmelserna

i den nya lagen, dessa skola från tiden för anmälningen tilllämpas

jemväl å sådant äldre patent. Enligt nu gällande lag är ett

patent förverkadt, om ej föreskrifven utöfning fullgöres. Äfven om

särskild talan i detta afseende icke blifvit förd, inträda påföljderna af

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 39.

förverkandet, gå att enhvar eger att utan hinder af patentet utöfva uppfinningen.

Ett redan förverkadt patent kan tydligen icke blifva åter

gällande, derigenom att patenthafvaren anmäler, att han underkastar

sig den nya lagens bestämmelser,. Oaktadt sådan anmälan bör derför

enligt förut gällande föreskrifter pröfvas, huruvida patentet innan anmälningen

skedde blifvit förverkadt. I anledning af hvad inom högsta

domstolen blifvit vid det föreslagna öfvergångsstadgandet yttradt, lärer

en uttrycklig bestämmelse i nämnda syftning vara önskvärd.

Hvad två ledamöter i högsta domstolen erinrat derom, att de föreslagna

förändrade bestämmelserna om förfarandet vid behandlingen af

patentansökan borde lända till efterrättelse äfven i det fall, att ansökningen

inkommit före nya lagens trädande i kraft, men ej blifvit

af patentmyndigheten derförinnan afgjord, anser jag mig icke kunna

biträda. Det synes nemligen vara mindre lämpligt och kunna föranleda

rättsförlust, om, sedan en ansökan börjat handläggas i enlighet med nu

gällande föreskrifter, man skulle under ärendets fortsatta behandling

öfvergå till att derå tillämpa nya stadganden.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det i enlighet

med det afgifna yttrandet jemkade lagförslaget, kemstäJde han

i underdånighet, att detsamma måtte, jemlikt § 87 regeringsformen,

genom nådig proposition för Riksdagen till antagande framläggas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna

bifall; oeh skulle till följd häraf till Riksdagen aflåtas

nådig proposition af det innehåll, bilagan litt. A vid

detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Erik Öländer.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., ;1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. LU 1902:29 Utlåtande, i anledning af Kong<1. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen angående patent den 16 maj 1884. a1 i texten