Angående folkskolelärares rätt till ålder stillägg
1902-02-07 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1902:41, Angående folkskolelärares rätt till ålder stillägg
Dokumentets text
Kongl. Majds Nåd. Proposition No 41.
1
N:o 41.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående folkskolelärares
rätt till ålder stillägg; gifven Stockholms slott den
7 februari 1902.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för denna dag vill Ivongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva, att hvad som är Stadgadt om viss tids tjenstgöring såsom vilkor
för erhållande af de ålderstillägg å lönen, hvilka tillkomma ordinarie lärare
eller lärarinna vid folkskola, skall anses vara fullgjordt, derest läraren
eller lärarinnan under den tjenstetid af fem år, som erfordras för vinnande
af hvarje särskildt ålderst i Hägg, meddelat undervisning under mera
än fyra femtedelar af den å nämnda tjenstetid belöpande faststälda undervisningstiden
af åtta månader om året eller den kortare tid, under hvilken
undervisningen i den skola, hvarest läraren eller lärarinnan är anstäld,
på grund af Kongl. Maj:ts särskilda medgifvande årligen meddelas; skolande
dock härvid icke föras löntagare till last tjenstledighet, som åtnjutits
för att, på grund af särskildt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag
eller offentlig befattning utom skoldistriktet, och ej heller den tid,
Bih. till Rilcsd. Prot. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 38 Haft. (N:o 41.) 1
2 Rongl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 41.
hvarunder till följd af rådande smittosam sjukdom undervisningen i skolan
varit inståld.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
Nils Claeson.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 41.
d
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj :t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
februari 1902.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: herr von Krusenstjerna,
Claéson,
Odelberg,
Husberg,
Pal and er,
Westring.
l:o.
Departementschefen, statsrådet Claeson, yttrade: Ang_ foik
»Först
på senare tid hafva de vid folkskolorna anstälda lärarne och •kouiarare,
lärarinnorna genom allmän författning berättigats att komma i åtnjutande™ tillägg6™
af ålderstillägg. Enligt nådiga kungörelsen den 29 december 1860 om
lörändrad lydelse af 4 § 1 och 2 mom. i nådiga stadgan angående folkundervisningen
i riket den 18 juni 1842 hade den bestämmelse i 1 mom.,
i enlighet med hvilken folkskolelärares årliga lön skulle utgå, följande
lydelse:
»Vederbörligen, enligt denna författnings föreskrift, vid seminarium
godkänd och sedermera vid folkskola anstäld lärare åtnjute i årlig lön
minst sexton tunnor spanmål, hvaraf åtta tunnor erläggas in natura, half
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o. dl.
ten i råg och hälften i det eller de andra sädesslag, i hvilka kronotionden
inom orten utgår, men de öfriga åtta tunnorna alltid betalas med
penningar efter länets markegång, dock ej till lägre belopp, än sex r:dr
32 sk. banco för tunnan»;
hvarjemte stadgades dels i samma mom. angående skollärares rätt till
löneförhöjning, derest hans tjenstgöring fortginge utöfver åtta månader af
året, dels ock i 2 mom. om skyldighet för församlingen att förse skolläraren
med tjenlig bostad och nödigt bränsle samt åt honom anskaffa sommarbete
och vinterfoder för en ko eller lemna ersättning derför.
Genom nådiga kungörelsen den 11 december 1863 inträdde en förändring
i fråga om lärarelönen på sådant sätt, att lönen för en examinerad
lärare, vare sig vid fast eller ambulatorisk folkskola, utom husrum, vedbrand
och kofoder, bestämdes skola vara minst 400 riksdaler och att,
derest för lärare, som redan i lön åtnjöte 400 riksdaler eller mera,
församlingen förbunde sig att höja lönen utöfver då utgående belopp, ett
statsbidrag till lika belopp med församlingens sålunda beviljade ytterligare
tillskott under den med påföljande år ingående statsregleringsperiod
kunde erhållas, dock att statsbidraget för detta ändamål icke kornme att
öfverstiga 50 riksdaler årligen för hvarje lärare.
Detta stadgande förnyades den 29 juni 1866 och den 24 maj 1867,
hvarje gång för en statsregleringsperiod, med tillägg att lönen skulle utgå
för åtta månaders undervisning, samt den 29 maj 1868 tills vidare.
På grund af hvad sålunda blifvit stadgadt kunde den årliga lönen för
åtta läsmånader blifva olika för olika lärare, men den högre lönen var
icke beroende af någon längre tjenstgöringstid och utgick således icke till
någon del såsom ålderstillägg.
Först från och med år 1872 infördes ett ålderstillägg för folkskolelärare,
i det att genom nådig kungörelse den 22 juni 1871, såsom tillägg
till hvad ej mindre i 4 § 1 mom. af stadgan angående folkundervisningen
i riket den 18 juni 1842, såsom detta moment lydde i kungörelsen
den 29 december 1860, än ock i kungörelsen den 11 december 1863 blifvit
bestämdt i fråga om beloppet af folkskolelärarnes aflöning, stadgades,
att för hvarje examinerad och i viss föreskrifven ordning vid folkskola
tillsatt ordinarie lärare eller lärarinna, som i denna egenskap oförvitligen
tjenstgjort i tio år, räknadt från början af året näst efter det, då han
eller hon sådan tjenst tillträda den årliga lönen skulle, derest densamma
icke uppginge till femhundra riksdaler utom husrum, vedbrand och kofoder,
höjas till detta belopp.
5
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 41.
Från och med år 1874 erhöllo folkskolans lärare och lärarinnor en
förbättring uti de enligt lag utgående löneförmånerna, och på samma gång
förkortades tiden för ålderstilläggets ernående till fem år. Bestämmelse
härom meddelades genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 2
september 1873, enligt hvilken kungörelse 4 § 1 mom. af stadgan angående
folkundervisningen i riket den 18 juni 1842 erhöll följande förändrade
lydelse:
»Lärare, hvilken efter undergången godkänd afgångsexamen från seminarium
blifvit i föreskrifven ordning vid folkskola anstäld, åtnjuta i årlig
lön dels åtta tunnor (50 kubikfot 4 kannor) spanmål in natura, hälften i
råg och hälften i det eller de andra sädesslag, i hvilka kronotionden inom
orten utgår, dels ock penningar till så stort belopp, att hela lönen, inberäknadt
spanmålens värde efter länets markegång för året (Litt. A.), uppgår
till minst femhundra riksdaler.
»Har vid folkskola sålunda anstäld ordinarie lärare i denna egenskap
oförvitligen tjenstgjort i fem år, räknadt från början af året näst efter
det, då han tillträdt lön till förenämnda belopp eller deröfver, skall den
årliga lönen, derest den icke redan uppgår till sexhundra riksdaler, höjas
till detta belopp»;
hvarjemte stadgades om folkskolelärares rätt till ersättning för tjenstgöring
utöfver åtta månader af året.
Genom nådiga kungörelsen den 29 maj 1874 gjordes i de nyss anförda
bestämmelserna den ändring, att uti andra stycket orden »räknadt
från början af året näst efter det, då han tillträdt lön till förenämnda
belopp eller deröfver,» uteslötos, hvarigenom detta stycke fick följande
lydelse:
»Har vid folkskola sålunda anstäld ordinarie lärare i denna egenskap
oförvitligen tjenstgjort i fem år, skall den årliga lönen, derest den icke
redan uppgår till sexhundra riksdaler, höjas till detta belopp»;
hvarefter i Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse angående aflöning
åt lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 20 januari 1882
bestämmelserna om aflöning åt ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor
upptogos på följande sätt: #
»Ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången godkänd afgångsexamen
från seminarium blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven
ordning, skall åtnjuta i årlig lön dels 50 kubikfot 4 kannor (13 hektoliter
18,968 liter) spanmål in natura, hälften i råg och hälften i det eller de
andra sädesslag, i hvilka kronotionden inom orten utgår, dels ock penningar
till så stort belopp, att hela lönen, inberäknadt spanmålens värde
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
efter länets markegång för året (kitt. A), uppgår till minst femhundra
kronor.
»Har vid folkskola sålunda anstäld ordinarie lärare eller lärarinna i
denna egenskap oförvitligen tjenstgjort i fem år, skall den årliga lönen,
derest den icke redan uppgår till sexhundra kronor, höjas till detta
belopp.»
Tillika stadgades om skyldighet för skoldistriktet att förse sådan lärare
eller lärarinna med bostad och bränsle äfvensom kofoder samt åt läraren
eller lärarinnan upplåta ett jordland.
Enligt denna författning utgjordes sålunda kontanta årliga lönen i
lägsta lönegraden af 500 kronor, hvilken lön efter fem års oförvitlig tjenstgöring
skulle höjas till 600 kronor. En särskild anledning för skoTdistrikten.
att ytterligare höja lönen med ett belopp af 100 kronor gafs genom
nadiga kungörelserna angående lönetillskott. åt lärare och lärarinnor vid
folkskolor den 29 juni 1885 och den 80 maj 1884. T enlighet med dessa
kungörelser kunde nämligen skoldistrikten från och med år 1884, under
förutsättning att ordinarie folkskolelärare eller lärarinna, som under minst
fem år i denna egenskap oförvitligen tjenstgjort, erhölle kontant aflöning
åt 700 kronor, utbekomma statsbidrag med två tredjedelar af hela denna
lönesumma.
Genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 5 juni 1885 gjordes
den ändring uti de genom kungörelsen den 20 januari 1882 meddelade,
nyss anförda stadgandena, att i första stycket ordet »femhundra» utbyttes
mot »sexhundra» och att andra stycket uteslöts. Härigenom höjdes alltså
från början af år 1886 minimilönen till 600 kronor, hvarjemte hela ålderstillägget,
medelst hvilket lönen kunde ökas till 700 kronor, blef beroende på församlingarnas
frivilliga beslut. Enligt särskild kungörelse samma dag, den 5
juni 1885,. berättigades nämligen skoldistrikten att, derest ordinarie lärare
eller lärarinna vid folkskola i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under
minst fem år, och lönen till honom eller henne utginge med minst 700
kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning derför,
erhålla statsbidrag med 466 kronor 67 öre.
från början af år 1892 blef ålderstillägg ånyo lagbestämdt genom
nadiga kungörelsen den 5 oktober 1891, som åt ifrågavarande moment gaf
följande lydelse:
o »Ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången godkänd
afgångsexamen^ från seminarium blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven
ordning, skall åtnjuta i årlig lön minst sexhundra kronor. Har ordinarie
lärare eller lärarinna vid folkskola i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
under fein år, skall han eller hon för åtta månaders undervisning af i
skolåldern varande barn i lön erhålla minst sjuhundra kronor.»
Ett andra ålderstillägg tillkom från och med år 1899 på grund af
nådiga kungörelsen den 27 maj 1898, hvarigenom nyss anförda moment
erhöll följande innehåll:
»Ordinarie lärare eller lärarinna, som, efter undergången godkänd
afgangsexamen från folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium
blifvit i föreskrifven ordning anstäld vid folkskola, skall i årlig lön för
undervisning under åtta månader eller 34Va veckor eller under den kortare
tid, som Kongl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden kan medgifva,
åtnjuta minst sexhundra kronor samt två ålderstillägg å etthundra
kronor hvartdera, det ena efter fem och det andra efter tio års oförvitlig
tjenstgöring, räknadt från och med början af kalenderåret närmast efter
det, hvarunder läraren eller lärarinnan såsom ordinarie tillträdt folkskolelärarebefattning»
;
hvartill fogades ett öfvergångsstadgande så lydande:
»Den, som, då dessa bestämmelser träda i tillämpning, är såsom ordinarie
lärare eller lärarinna vid folkskola anstäld, skall, på sätt hittills varit
stadgadt, derest han eller hon i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort
under fem år, för åtta månaders undervisning i lön erhålla minst sjuhundra
kronor. Sådan lärare eller lärarinna skall från och med kalenderåret
närmast efter det, då han eller hon uppnår tio ordinarie tjenstår,
dock icke före den 1 januari 1899, för nyss angifna undervisning bekomma
ett ålderstillägg af etthundra kronor.»
Två år derefter eller från och med år 1901 erhölls ytterligare ett
ålderstillägg, hvarjemte kofodret ersattes med etthundra kronor, som inräknades
i den årliga kontanta lönen. Härom innehöll Eders Kongl.
Maj:ts nådiga kungörelse den 1 juni 1 900 bestämmelser af följande lydelse:
»Ordinarie lärare, som, efter undergången godkänd afgångsexamen
från folkskolelärareseminarium, blifvit i föreskrifven ordning anstäld vid
folkskola, skall i årlig lön för undervisning under åtta månader eller 34''/''2
veckor eller under den kortare tid, som Kongl. Maj:t på grund af särskilda
förhållanden kan medgifva, åtnjuta minst sjuhundra kronor samt tre ålderstillägg
å etthundra kronor hvartdera, det första efter fem, det andra efter
tio och det tredje efter femton års oförvitlig tjenstgöring, att utgå från
och med början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder det femte,
tionde eller femtonde ordinarie tjenståret gått till ända»,
med tillägg af följande öfvergångsstadgande:
»Den, som före den 1 januari 1899 blifvit såsom ordinarie lärare vid
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
folkskola anstalt!, skall, derest han i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort
under fem år, för åtta månaders undervisning i lön erhålla minst åttahundra
kronoi. Sådan lärare skall från och med kalenderåret närmast efter det,
då han uppnår tio ordinarie tjenstår, för nyss angifna undervisning bekomma
ett ålderstillägg af etthundra kronor samt från och med kalenderåret
närmast efter det, då han uppnår femton ordinarie tjenstår, för samma
undervisning bekomma ett ytterligare ålderstillägg af etthundra kronor»;
hvarjemte stadgades dels om skyldighet för skoldistriktet att förse
läraren med tjenlig bostad och nödigt bränsle eller ersättning derför dels
ock att hvad i kungörelsen funnes föreskrifvet med afseende på lärare
äfven skulle ega tillämpning på lärarinnor.
Såsom framgår af denna öfversigt af de tid efter annan träffade bestämmelserna,
i enlighet med hvilka vid folkskolan anstälda lärare —
under hvilken benämning jag här liksom i det följande inbegriper äfven
lärarinnor — åtnjuta sin kontanta årliga lön, hafva de beviljade ålderstilläggen
bestämts att utgå efter vissa års tjenstgöring, utan att något
tillägg blifvit gjordt angående huru förfaras skall, när lärare af en eller
annan orsak kortare eller längre tid under de för erhållande af ålderstillägg
bestämda åren varit hindrad att sjelf tjenstgöra. För småskolelärare och
biträdande lärare har deremot förfarits annorlunda. Desse lärare erhöllo
första gången rätt till ålderstillägg genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga
kungörelse den 28 maj 1897, hvarigenom till § 1 i kungörelsen den
20 januari 1882, sådan denna § lydde i kungörelsen den 5 oktober 1891,
lades ett nytt moment, hvars första stycke lydde:
»Lärare eller lärarinna, som, efter att hafva i stadgad ordning vid
vederbörligt seminarium eller, enligt § 6 i kongl. kungörelsen angående
lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor
och småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått pröfning
för anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola
i egenskap af biträdande lärare eller lärarinna, blifvit behörigen
antagen till lärare eller lärarinna vid någon af förenämnda skolor, skall i
lön för åtta månaders undervisning åtnjuta minst trehundra kronor. Har
läraren eller lärarinnan efter sålunda undergången pröfning oförvitligt,
tjenstgjort vid någon eller några af här omfönnälda skolor under sammanlagdt
tio tjenstår, infallande före eller efter dessa bestämmelsers trädande
i tillämpning, skall han eller hon för åtta månaders undervisning
i lön erhålla minst trehundrafemtio kronor, räknadt från och med början
af kalenderåret närmast efter det, hvarunder det tionde tjenståret utgått.»
I andra och tredje styckena af samma moment bestämdes vidare:
Kongl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 41.
9
»Tjenstår räknas såsom fullt, derest läraren eller lärarinnan derunder
tjenstgjort åtta månader eller 341/;. veckor. Med de år, under Indika
läraren eller lärarinnan möjligen undervisat kortare tid, verkställes en
sammanläggning och reduktion, med beräkning af åtta månader på hvarje
år; dock må för lärare eller lärarinna, till hvars aflönande tillskott af
allmänna medel på grund af Kongl. Majrts särskilda medgifvande åtnjutits
såsom för full tjenstgöring, oaktadt den årliga undervisningstiden
understiger åtta månader, tjenstårets längd beräknas i enlighet med den
för nämnda lönetillskotts åtnjutande faststälda årliga undervisningstiden.
»I lärares eller lärarinnas tjenstetid inräknas äfven den del af läsåret,
hvarunder jemlikt § 43 mom. 1 i gällande folkskolestadga undervisningen
i skolan varit instäld.»
Härjemte stadgades i det nya momentet om rätt för ifrågavarande lärare
till bostad och vedbrand.
Bristen på bestämmelser i förberörda hänseende i fråga om folkskolans
ordinarie lärare synes, med den ordalydelse författningen om desse
lärares aflöning har, leda derhän, att en folkskolelärare icke får räkna sig
till godo för uppflyttning i högre lönegrad alla sina ordinarie tjenstår,
såvida han icke sjelf tjenstgjort hvarje år under fulla åtta läsmånader.
Har läraren vant urståndsatt att sjelf tjenstgöra allenast en vecka eller
ännu kortare tid af de lagstadgade åtta läsmånaderna, får han vänta ett
helt år längre än annars, innan honom kan tillerkännas vederbörligt ålderstillägg,
och detta äfven om han på egen bekostnad hållit fullt kompetent
vikarie och undervisningen således fortgått på behörigt sätt i fulla åtta
läsmånader. Under den tid, då endast ett ålderstillägg kunde ernås efter
fem års oförvitlig tjenstgöring, gjorde sig behofvet af bestämmelser, huru
förfaras skulle i händelse af åtnjuten tjenstledighet, mindre gällande, enär
ju uppflyttningen till högre lönegrad i regel gälde lärare under deras första
tjenstetid, då de i allmänhet icke så mycket vore utsatta för att af sjukdom
hindras från att sjelfva tjenstgöra, och, om sjukdomen var af kortare varaktighet,
de lätt nog kunde ersätta den förlorade lästiden genom undervisning
under lika lång tid af den för ferier beräknade delen af året.
Men sedan från och med år 1899 ett andra ålderstillägg kan vinnas efter
tio års och från och med år 1901 ett tredje ålderstillägg kan ernås efter
femton års oförvitlig tjenstgöring, kan det uppenbarligen oftare hända, att
läraren under den långa tjenstetiden någon gång varit af sjukdom hindrad
att sjelf tjenstgöra så lång tid, att han icke genom lästerminens förlängning
kunnat ersätta den förlorade tiden. I afseende härå torde jag få
erinra om det nyligen inträffade fall, att en lärare, som haft ordinarie
liih. Ull Riksd. Prof. 11102. 1 Sami. I Afd. 08 Häft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
anställning i femton år, af vederbörande församling förvägrades erhålla
begärdt tredje ålderstillägg på den grund, att läraren varit af sjukdom
hindrad att sjelf tjenstgöra under en sammanlagd tid af sex månader;
och då läraren drog frågan om församlingens skyldighet härutinnan under
myndigheternas pröfning, funno såväl Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande
och kammarkollegium som Eders Kongl. Maj:t församlingen ej kunna
förpligtas till utgifvande af det begärda ålderstillägget.
Hvad sålunda nu gäller beträffande folkskolans ordinäre lärare synes
mig vara emot dem ytterst obilligt, i synnerhet om man härmed jemför
hvad som i förevarande afseende är stadgadt angående åtskilliga af statens
embets- eller tjensteman. Jag anser det derför vara synnerligen angeläget,
att ett tillägg göres till nådiga kungörelsen angående aflöning åt lärare
vid folkskolor och småskolor den 1 juni 1900, hvarigenom densamma varder
mera öfverensstämmande med rättvisa och billighet.
De förut omnämnda bestämmelserna, enligt Indika tjenstår beräknas
för småskolelärare och biträdande lärare, härleda sig deraf, att dessa lärare
icke hafva på allmän författning grundad ordinarie anställning på samma
sätt som vid folkskolan anstälda ordinarie lärare. Beräkningen af deras
tjenstår är emellertid i full öfverensstämmelse med den beräkning af tjenstår,
som i § 10 af Eders Kongl. Maj:ts nådiga reglemente den 22 juni
1892 för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt är föreskrifven
med afseende på rätt till understöd från nämnda anstalt.
Det skulle då ligga närmast till hands att från motsvarande stadgande
angående beräkning af tjenstetid, hvarå rätt till pension grundas för folkskolelärare,
hemta bestämmelser för beräkning af tjenstetid för erhållande
af ålderstillägg. Den § i nådiga förordningen och reglementet angående
folkskolelärarnes pensionsinrättning den 30 november 1866, som jag åsyftar,
eller § 18, stadgar, att från tjenstetid, hvarå rätt till pension grundas,
afdrag ej må ske för den tid, under hvilken tjenstledighet åtnjutits, så
vida icke denna ledighet oafbrutet fortfarit under minst ett läsår. Denna
bestämmelse kan emellertid väl vara rimlig, när fråga är om beräkning
af tjenstetid för rätt till pension, emedan det ju är fördelaktigt för skolan,
att en åldrig och af arbete utsliten lärare på så lätta vilkor som möjligt
må kunna få öfvergå från skolans arbete till pensionstidens hvila och
derigenom lemna plats för en yngre lärare, hvilken med friska krafter
kan upptaga det arbete, som den ålderstigne icke ens med bästa vilja kan
fullgöra på ett tillfredsställande sätt, För förvärfvande af rätt till ålderstillägg
lämpar sig deremot icke förenämnda bestämmelse i § 18 af pensionsreglementet.
Sådant vilkor för vinnande af rätt till ålderstillägg skulle
blifva alltför lindrigt och skulle sakna hvarje motstycke från andra om
-
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
råden. En lärare skulle för vinnande af ifrågavarande rätt kunna få
räkna samtliga fem, tio eller femton åren, om han hvarje år tjenstgjort
t. ex. blott en månad eller en vecka. Att få räkna fem tjenstår genom
att hvarje år tjenstgöra blott en vecka eller sammaidagdt fem veckor och
derpå fa grunda rätt till ålderstillägg kan icke vara rimligt.
Ett annat sätt att beräkna tjenstår för rätt till ålderstillägg förekommer
i åtskilliga utfärdade författningar, af hvilka jag nu torde få erinra om
följande.
Uti nådiga kungörelsen den 12 juli 1878 stadgas för de i justitie-,
landtförsvars-, sjöförsvars-, civil-, finans- och ecklesiastikdepartementens afdelningar
af Eders Kongl. Maj:ts kansli, äfvensom de i justitiekanslersexpeditionen
anstälda tjensteman, att, der förhöjning af lönen efter viss tids
fortsatt innehafvande af samma tjenst enligt stat är medgifven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor
att innehafvaren mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen
eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst, dock att härvid icke
må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester; och för andra
förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år under samma
vilkor, på det sätt likväl, att den högre aflöningen ej i någotdera fallet
får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, då den
stadgade tjenståldern blifvit uppnådd. Hufvudsakligen enahanda stadganden
äro meddelade genom nådiga kungörelsen angående vilkoren för åtnjutande
af de från 1883 års början faststälda löneförmåner för domänstyrelsen
den 10 november 1882, nådiga kungörelsen angående ändrade vilkor
för åtnjutande af de i staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna upptagna
ålderstillägg den 26 maj 1899 samt förnyade nådiga aflöningsreglementet
för tjenstemän och betjente vid statens jernvägar den 3 maj 1901. Och
uti statsverkspropositionen till 1902 års riksdag har Eders Kong], Maj:t
på min föredragning i fråga om löneregleringar vid landsarkiven och vid
de ecklesiastika konsistorierna föreslagit stadganden om ålderstilläggs åtnjutande
af innehall beträffande landsarkiven: att, der förhöjning af lönen
efter viss tids fortsatt innehafvande af samma tjenst anses böra medgifvas,
tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år,
under vilkor att innehafvaren mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt
sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, och
lör andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år, på
enahanda vilkor, under iakttagande, hvad hvar och en af dessa förhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början
af kalenderaret näst efter det, hvarunder den stadgade tjenståldern blifvit
12
Kongl. Maj ds Nåd, Proposition N:o 41.
uppnådd; och angående de ecklesiastika konsistorierna: att, der förhöjning
af lönen efter viss tids innehafvande af konsistorienotarietjenst anses böra
medgifvas, sådan förhöjning icke må inträda, med mindre innehafvare!!
under mera än fyra femtedelar af denna tid sjelf bestridt sin egen eller
på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att härvid icke må
föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, med iakttagan debatt
den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd.
Dessa nu anförda bestämmelser i fråga om rätt till ålderstillägg anser
jag böra blifva i hufvudsak gällande äfven beträffande de ordinarie folkskolelärare,
detta så mycket hellre, som dylika grundsatser redan länge,
ehuru utan uttryckligt lagbud, tillämpats för lärare vid de allmänna läroverken
och folkskolelärareseminarierna. De säregna förhållanden vid folkskolorna,
hvilka härleda sig deraf att folkskolelärarnes löner bestridas af
skoldistriktet och staten gemensamt enligt särskilda stadgade grunder, påkalla
dock några närmare bestämmelser.
För lärarne vid de allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna
är en för alla lika lång lästid under året bestämd och för samtliga utgår
aflöningen odelad af statsmedel, hvarjemte desse lärare till vikarier vid inträffande
sjukdomsfall afstå viss del af sin lön, beräknad efter ledighetstiden,
oberoende af huruvida denna är kortare eller längre. \ id folkskolorna är
deremot visserligen en viss årlig lästid bestämd såsom vilkor för att statsbidrag
till lärarens aflöning skall kunna påräknas, nämligen åtta läsmanader,
såvida icke Eders Kongl. Maj:t på grund af särskilda förhallanden
medgifvit en kortare lästid; men utöfver de sålunda bestämda åtta månaderna
kan lästiden förlängas enligt församlingarnas eget bestämmande. I
sådant fall skall lönen för hvarje öfverskjutande månad ökas med en åttondedel
af det belopp, hvartill lärarens årliga minimilön beräknas^, deri
husrum och bränsle icke inberäknade. Då nu statsbidrag icke utgår till
den lön läraren åtnjuter för lästid utöfver åtta månader och ej heller
läraren vid sjukdomsfall under denna tid erhåller statsbidrag till vikariens
aflönande utan måste afstå hela sin å samma tid belöpande lön till vikarien
och då församlingen eger rätt att i vederbörlig ordning helt och
hållet inställa denna undervisning utan att statsbidrag för året derigenom
förverkas, synes det mig naturligt, att ledighet, af hvad slag det vara må,
som åtnjutes under den lästid, hvilken fortgår utöfver åtta månader af
året, icke bör föras läraren till last vid beräkning af hans rätt till ålderstillägg.
Att, der Eders Kongl. Magt medgifvit, att den årliga lästiden under
särskilda förhållanden må understiga åtta månader om året, denna för
-
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
kortade undervisningstid lägges till grund för beräkningen af tjenstår anser
jag vara en följd af det särskilda medgifvandet.
I nådiga stadgan angående folkundervisningen i riket den 10 december
1897, § 43 mom. 1, gifves rätt för skolrådet att, der sådant på grund
af rådande smittosam sjukdom tinnes nödigt, förordna, att undervisningen
må för längre eller kortare tid inställas. Enär sådant inställande sker utan
lärarnes förvållande, böra lärarne icke häraf blifva lidande vid beräkning af
deras tjenstetid för erhållande af ålderstillägg. I sammanhang härmed torde
jag få erinra, att, såsom framgår af en förut af mig ordagrant anförd bestämmelse
i Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 1 juni 1900 angående
aflöning åt lärare vid folkskolor och småskolor, småskolelärare och biträdande
lärare få i sin tjenstetid inräkna den del af läsåret, hvarunder,
jemlikt nyss omförmälda mom. i folkskolestadgan, undervisningen i skolan
varit instäld.
Slutligen anser jag, att vid beräkning af tjenstår för uppflyttning i
högre lönegrad, likasom i fråga om rätt till pension enligt § 18 af nådiga
reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning, ej skall frånräknas
den tid, hvarunder lärare åtnjutit tjenstledighet för att, till följd af särskild!
förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning
utom skoldistriktet.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får jag hemställa, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva,
att, hvad som är stadgadt om viss tids tjenstgöring såsom vilkor för erhållande
af de ålderstillägg å lönen, hvilka tillkomma ordinarie lärare eller
lärarinna vid folkskola, skall anses vara fullgjordt, derest läraren eller
lärarinnan under den tjenstetid af fem år, som erfordras för vinnande af
hvarje särskildt ålderstillägg, meddelat undervisning under mera än fyra
femtedelar af den å nämnda tjenstetid belöpande faststälda undervisningstiden
af åtta månader om året eller den kortare tid, under hvilken undervisningen
i den skola, hvarest läraren eller lärarinnan är anstäld, på grund
af Eders Kongl. Maj:ts särskilda medgifvande årligen meddelas; skolande
dock härvid icke föras löntagare till last tjenstledighet, som åtnjutits för
att, på grund af särskildt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag
eller offentlig befattning utom skoldistriktet, och ej heller den tid, hvarunder
till följd af rådande smittosam sjukdom undervisningen i skolan
varit instäld.
Bih. till Biksd. Prat. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 38 Raft.
ä
opaginerad Kontrollera mot PDF
H
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
Till denna, af statsrådets öfrige ledamöter biträdda,
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna
bifall; och skulle nådig proposition af den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen atlåtas.
Ex protocollo:
Gustaf Norström.
Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B , 1902.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1902:124 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. May.ts proposition angående folkskolelärares rätt till ålderstillägg. s. 5 i texten
- SLU 1902:8 Sammansatta Stats- (och Lag-jutskottets Utlåtande N:o 6 s. 1 i texten