Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse af 1 § ll:o tryckfrihetsförordningen

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1902:43, Med förslag till ändrad lydelse af 1 § ll:o tryckfrihetsförordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 43.

1

N:o 43.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

ändrad lydelse af 1 § ll:o tryckfrihetsförordningen; gifven

Stockholms slott den 31 januari 1902.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill

Kongl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning

framlägga följande

Förslag

till ändrad lydelse af 1 § ll:o tryckfrihetsförordningen.

§ 1.

ll:o. Boktryckare vare pligtig att af allt, som hos honom tryckes,

till Kongl. biblioteket samt till hvartdera af rikets universiteter, enligt de

närmare föreskrifter och vid det ansvar, som stadgas i lag, stiftad i

den ordning 87 § regeringsformen bestämmer, utan betalning aflemna

ett fullständigt och felfritt exemplar jemte dertill hörande planscher.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAK.

Hj. L. Hammarskjöld.

1-- '' ''

Bih. till Riksd. Prat. 1002. I Sami. 1 Afd. 40 Käft. (N;n 43 och 44.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 december 1901.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Ottek,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld,

W ESTRING.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för justitiedepartementet

yttrade chefen för ecklesiastikdepartementet statsrådet

Claeson:

10:o.

»I skrifvelse den 13 maj 1898 (n:o 128) har Riksdagen, i anledning

af en inom Andra Kammaren väckt motion, anhållit, det Eders Kongl.

Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke åtgärder borde vidtagas

för beredande af större varaktighet åt de tryckalster, som i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

3

enlighet med tryckfrihetsförordningens § 1 mom. 11 vore eller blefve

till rikets offentliga bibliotek öfverlemnade. I samma skrifvelse anförde

Riksdagen, bland annat, att man syntes åtminstone för närvarande hänvisad

till att genom någon efterbehandling gifva ökad varaktighet åt

sådana tryckalster, som på grund af pappersmaterialets beskaffenhet

vore mest utsatta för tidens förstörande inverkan. Af en vid motionen

fogad, af professor A. W. Cronquist författad promemoria och af hvad

Riksdagen i öfrigt varit i tillfälle att från sakkunnigt håll inhemta

syntes framgå att möjligheten af en efterbehandling med dylikt resultat

icke kunde anses tvifvelaktig. Det gälde blott att utröna, till hvilken

grad målet kunde vinnas, äfvensom att utarbeta de behandlingsmetoder,

genom hvilka det billigast och beqvämast skulle kunna nås. Innan man

skrede till åtgärder för ändamålet, syntes det Riksdagen emellertid vara

erforderligt att man genom sorgfällig undersökning förskaffade sig full

visshet om, att det åsyftade resultatet verkligen kunde i afsevärd mån

vinnas utan alltför dryga kostnader och för stort besvär. Utsigterna

för ett lyckligt resultat af en dylik undersökning samt lämpligaste

sättet för dess åstadkommande ansåge Riksdagen bäst kunna bedömas

af Eders Kongl. Maj:t efter vederbörande biblioteksmyndigheters hörande.

I anledning af berörda framställning hafva infordrade underdåniga

utlåtanden afgifvits af öfverbibliotekarien vid Kongl. biblioteket samt

bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Upsala och Lund. Dessa

myndigheter hafva dervid i hufvudsak anfört, att, enär pappersmaterialet

i nyare svensk litteratur, särskilt tidningarna, lemnade mycket öfrigt

att önska, det vore angeläget att tryckfrihetsförordningen komme att

innehålla bestämmelser äfven om beskaffenheten af papperet i de exemplar

af tryckta skrifter, som skulle aflemnas till de ifrågavarande biblioteken,

samt att en efterbehandling af i biblioteken befintliga tryckalster för

att gifva papperet större hållbarhet visserligen vore särskilt i afseende

å tidningarnas pappersmaterial synnerligen behöflig, men att, äfven om

sådan konserveringsåtgärd vore utterbär och verksam, hvarom ytterligare

utredning erfordrades, den i allt fäll icke skulle kunna genomföras

utan betydlig tidsutdrägt och kostnad.

På grund af nådig remiss har jemväl styrelsen för tekniska högskolan

den 28 december 1899 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet

och dervid öfverlemnat infordrade yttranden i ämnet från professorn i

mekanisk teknologi vid högskolan G. Sellergren och professorn i kemisk

teknologi dersammastädes P. Klason.

Det af professor Sellergren afgifna yttrandet innehåller, bland

annat, följande. Af Riksdagens ifrågavarande skrifvelse framginge, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Koncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

åtgärder för vinnande af ökad varaktighet hos papperet behöfde vidtagas

icke blott med de tryckalster, som i enlighet med tryckfrihetsförordningens

föreskrift redan blifvit till rikets offentliga bibliotek öfverlemnade,

utan äfven med sådana, som framdeles komme att öfverlemnas.

I afseende å de senare tryckalstren hade af de tillfälliga utskott, som

inom Riksdagen. yttrat sig öfver motionen, den åtgärden vant ifrågasatt,

att boktryckarne skulle åläggas att trycka arkivexemplaren på papper af

viss beskaffenhet, men att häremot ansåges tala att, hvad särskildt tidningar

beträffade, dessa hade så vexlande format, att det af denna

anledning blefve svårt att tillhandahålla något genom statens försorg

kontrolleradt normalpapper, samt att vid rotationspressar af tekniska

och ekonomiska skäl ej kunde användas olika slags papper, hvarför en

efterbehandling äfven af dessa tryckalster förordades. Ett sådant tillvägagångssätt

ansåge professor Sel! ergren vara från teknisk synpunkt

mindre ändamålsenligt. Att exempelvis trycka en tidning, som vore

afsedd att trots flitigt användande i ett offentligt bibliotek ega bestånd

långt in i framtiden, på underhaltigt papper, tillverkadt delvis eller

uteslutande af slipad trämassa, samt efter tryckningen gifva detsamma

ett limartadt, mer eller mindre skyddande öfverdrag, som visserligen

ökade dess styrka, men i längden icke kunde motverka det underhaltiga

råmaterialets menliga inflytande, skulle vara en åtgärd, som blott i

yttersta nödfall kunde af en fackman förordas. Äfven kostnaden för

efterbehandlingens omsorgsfulla utförande torde visa sig större än den

för anskaffande af fullgodt papper af varaktigt material. Det enda fullt

rationella sätt för vinnande af ökad varaktighet hos de tryckalster, som

framdeles öfverlemnades till rikets offentliga bibliotek såsom arkivexemplar,

syntes alltså bestå uti att låta trycka desamma på ett för

detta ändamål fullt lämpligt papper. De tekniska svårigheter, som

dervid skulle yppa sig, vore ej af stor betydelse. Då s. k. rotationspress

användes till tryckning af tidningar eller andra tryckalster, kunde

den i maskinen befintliga pappersrullen eller valsen med det sämre

papperet uttagas, sedan upplagan blifvit tryckt, hvarefter en annan vals

med bättre papper kunde insättas för den omedelbart derpå följande

tryckningen af arkivexemplaren. Det derigenom tillkomna extra arbetet

bestode sålunda blott i pappersrullarnes ombytande. Detta förfaringssätt

praktiserades äfven vid vissa tryckerier inom landet.

Större svårighet syntes uppkomma i fråga om kontrollen af det

för arkivexemplaren använda papperets beskaffenhet. Någon officiel

kontroll af det inom statens embetsverk eller af andra myndigheter

använda papperet vore ännu icke införd i vårt land och några lag
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

stadgade bestämmelser rörande fordringar å olika slag af »normalpapper»

förefunnes icke. Emellertid syntes erforderlig kontroll kunna i detta hänseende

utöfvas antingen genom tekniska högskolans materialprofningsanstalt

eller, såsom för närvarande skedde vid vissa leveranser af tryckpapper

för statsverkets behof, genom en särskild granskningsnämnd af sakkunnige.

Huruvida leveransen af sålunda granskadt tryckpapper borde

ske genom ett statens embetsverk, eller åt tryckerierna skulle öfverlemnas

prof å sådant papper jemte uppgift öfver dess hållfasthetsegenskaper

och sammansättning samt åt dem lemnas fritt val af leverantör,

vore en fråga, hvars besvarande förutsatte, utom annat, kännedom om

tidningarnas olika format m. in. och derför nu kunde lemnas å sido.

I fråga om de tryckalster, som redan blifvit till rikets offentliga

bibliotek såsom arkivexemplar öfverlemnade och som visat sig vara

framstälda af ett underhaltigt och ovaraktigt papper, syntes meningarna

vara delade. Om emellertid några åtgärder skulle kunna vidtagas för

beredande af större varaktighet åt dessa tryckalster, torde de blott

kunna bestå i en efterbehandling genom lämpliga vare sig mekaniskt

eller kemiskt skyddande konserveringsmedel. Huruvida den af professor

Cronquist föreslagna metoden, som bestode i att förse det tryckta

papperet med ett öfverdrag af ett limartadt bindemedel, skulle visa

sig motsvara förväntningarna, vore svårt att säga utan en förberedande,

af fackmän gjord undersökning af metodens lämplighet och användbarhet.

Professor Klason har i sitt förenämnda yttrande anfört hufvudsakligen,

att bibliotekens bokförråd vore, irånsedt den mekaniska slitningen

vid nyttjandet, utsatta för vissa af honom närmare beskrifna förstörande

krafter. Så vore fallet med åtskilliga mineralsyror, som genom

förbränning åt stenkol, koks eller lysgas tillfördes luften särskildt i

kulturens centra, de stora städerna. Papper, vid hvars tillverkning

användts trämassa, vore äfven utsatt för skada af solljuset. I fall

sådant papper redan från början haft minsta möjliga hållfasthet, blefve

det, om detsamma under en tid utsattes för solljuset, synnerligen spröd!.

Detta hade föranledt tron, att sådant papper med tiden skulle undergå

en förmultningsprocess och derigenom sönderfalla af sig sjelf t. Så vore

emellertid lyckligtvis ingalunda förhållandet. De nämnda förstörande

krafterna angrepe papperet i kanterna, och endast i den mån dessa

folie af fortsattes förstörelsen vidare. Denna förstörelse vore alltid

långsam men ginge hastigare, ju sämre hållfasthet papperet både från

början. Till och med nutidens sämsta papper kunde, enligt professor

Klasons öfvertygelse, vid sorgfällig vård och ej för mycken slitning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

förvaras ej blott i decennier utan till och med i sekler, allt under förutsättning

att vid papperets tillverkning vissa tekniska fel ej blifvit

begångna, hvilket dock numera ytterst sällan skedde. Den utifrån inåt

framskridande förstörelseprocessen kunde ej fortgå annorledes, än i

mån de angripna delarne folie bort, hvilket skedde vid slitning.

I afseende å den föreslagna efterbehandlingen yttrade professor

Klason: Allt papper förlorade i fuktigt tillstånd större delen af sin

hållfasthet. Så snart det vore fråga om stora ark, vore det derför

endast papper af godt material, som med säkerhet kunde limmas utan

risk af papperets förstöring. Vid afl limning i ark måste, efter det

papperet blifvit indränkt i limlösningen, öfverskottet häi-af utpressas,

hvilken pressning måste vara hård, i fall ej svåra olägenheter skulle

tillstöta vid torkningen. I följd deraf häftade arken starkt vid hvarandra

eller vid mellanlägget efter pressningen. Det vore icke antagligt,

att sämsta pappers hållfasthet i fuktigt tillstånd vore tillräcklig att

äfven vid största varsamhet förhindra bristning. Praktiskt erfarne

personer, med hvilka professor Klason i denna sak meddelat sig, vore

äfven af samma mening. Dertill komme att vid torkningen "allt för

lätt uppstode spänningar, som förorsakade dels skrynklighet och bucklor

dels ock bristning. Icke vore det tänkbart, att bibliotekens folianter

skulle söndertagas ark efter ark för att efter genomgången procedur

åter inbindas. Frånsedt de oerhörda kostnaderna — en stor tidningsbok

kostade i inbindning närmare trettio kronor, en följd af den nödiga

stora hållfastheten i ryggen — skulle kanske på hvart annat ark ryggvecken

brista redan vid söndertagningen; ja erfarne bokbindare påstode

till och med, att dervid hvartenda blad skulle gå sönder. Tänkte man

sig åter bokens blad skola efterbehandlas, sådana de sutte i boken,

kunde detta tydligen endast ske med relativt få blad i sender. Mångfaldt

upprepad fuktning, pressning och torkning skulle sålunda ske

med hvarje exemplar, ett förfaringssätt, som, äfven om bristningar

dervid icke skedde, skulle slita boken kanske lika mycket som ett århundrades

begagnande. Dertill komme att närmast ryggen, der påkänning^

vore starkast, limmet ej inträngde. På gränsen mellan fuktade

partier och icke fuktade blefve gifvetvis vid torkningen stora spänningar

med deraf följande skrynklighet och i hög grad ökad skörhet. Det

lede visserligen intet tvifvel att genom en efterlimning hållfastheten

skulle i någon mån ökas, men då grundstommen, den dåliga pappersfilten,

ej förbättrades, blefve ej heller elasticiteten förbättrad och

vinsten således ej väsentlig. I stället för böcker, endast trasiga i

kanten, finge man sådana trasiga och lappade i sitt inre. Men vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

hvarje lapp blefve större påkänning och inom kort en ny refva. Professor

Kl ason vågade derför på intet sätt tillstyrka någon som helst

efterbehandling af papperet i redan uti rikets offentliga bibliotek befintliga

böcker. Det af gammalt använda sättet att omgifva en bok

med en väl åtsittande pappkapsel verkade deremot skyddande ej blott

för bandet utan äfven för sjelfva papperet i boken och vore särskildt

för de stora tidningsfolianterna af ej ringa effektivitet.

Hvad åter beträffade åtgärder för framtiden kunde, enligt professor

Klasons förmenande, endast en dylik åtgärd ifrågakomma, nemligen att

biblioteksexemplaren trycktes på bättre papper af beskaffenhet, som

Eders Kongl. Maj:t kunde pröfva skäligt bestämma. Denna åtgärd

vore den enda af otvifvelaktig effektivitet, den kunde ske utan nämnvärda

olägenheter eller svårigheter och den vore utan all fråga den

billigaste.

Sedan öfverbibliotekarien vid Kongl. biblioteket samt bibliotekarierna

vid universitetsbiblioteken i Upsala och Lund beredts tillfälle att yttra

sig i anledning af hvad nämnda professorer anfört, hafva de i underdåniga

utlåtanden förklarat sig anse den ifrågasatta efterbehandlingen

af redan levererade tryckalster med ändamål att förläna papperet större

hållbarhet vara opraktisk och nästan outförbar i anseende dertill att

de inbundna tryckalstren, åtminstone med tillämpning af hittills kända

metoder, dessförinnan måste söndertagas och arkvis behandlas — ett

förfaringssätt, som, frånsedt högst betydlig tidsspillan och kostnad,

skulle medföra skada för sjelfva tryckalstren; och hafva bibliotekarierna

vid universitetsbiblioteken på grund häraf afstyrkt vidtagande af

sådan efterbehandling af tryckalstren.

Jag har ansett lämpligt att införskaffa upplysningar från Norge och

vissa främmande länder, huru hithörande frågor der ordnats. Enligt

inkomna meddelanden saknas i Norge, Finland, Frankrike, Italien, Belgien,

Nederländerna, Bayern, Österrike och Sachsen föreskrifter i detta ämne.

Uti Dresden har man emellertid på senare tid i vissa fall sökt bereda

större hållharhet åt arkivalier, tryckalster och kartor genom användande

af s. k. zaponimpregnering. Denna konserveringsmetod synes bestå

deri, att det pappersmaterial, hvars hållbarhet behöfver förstärkas, utbredes

eller rullas i spiral och derefter neddoppas i zaponvätska, eu

färglös, sjelfglättande fernissa, bestående hufvudsakligen af salpetersyrad

cellulosa och amylacetat, hvarefter papperet lägges på ett nät

eller galler för att torka. Vid zapon-behandling af en hel bok måste

man anbringa metalltrådnät eller annat dylikt mellanlägg mellan alla

de impregnerade bladen, för att de vid torkningen icke skola häfta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 43.

Adel hvarandra. I Österrike, hvarest det s. k. arkivrådet sysselsatt sig

med denna fråga, som nu synes vara under utredning hos regeringen,

iippgifves zaponförfarandet hafva i Kejserl. och Kongl. hus-, hof- och

statsarkivet försöksvis användts med ganska godt resultat. Äfven i

Bayern pågå undersökningar angående användbarheten af zaponimpregnering.

Der har man dock ännu ej kunnat fälla ett slutligt omdöme

rörande fördelande af denna konserveringsmetod, hvilken för öfrigt

anses kunna komma till användning endast för helt vigtiga handskrifter

eller enskilda blad. I Preussen och Danmark finnas föreskrifter angående

beskaffenheten af det tryckpapper, som användes för statens

ändamål, i Danmark äfven sådana i afseende å papperet i de arkiv

exemplar, som från boktryckerierna lemnas till de offentliga biblioteken.

I sistnämnda land lägges dervid vigten uteslutande på, att papperet är

limmadt. I Storbritannien och Irland är stadgadt, att, om upplagor

tryckas på olika papper, det exemplar, som lemnas till British Museum,

skall vara tryckt på det bästa papperet.

Af den sålunda i ämnet gjorda utredningen synes mig framgå att,

om också en efterbehandling af tryckalster för beredande af större hållbarhet

åt papperet skulle kunna med fördel komma till användning i

vissa fall, då det endast gäller vigtiga handskrifter eller enskilda blad

af ett tryckalster, någon verklig varaktighet hos de till rikets offentliga

bibliotek jemlikt tryckfrihetsförordningen öfverlemnade tryckalster

icke kan vinnas, utan att papperet i dessa tryckalster från början är

af viss hållfasthet. Enligt hvad som meddelats mig från ett af våra

större boktryckerier, har man der, då för den egentliga upplagan användts

sämre papper, utan svårighet afdragit de erforderliga arkivexemplaren

på annat, bättre papper. Så har oök i flera år förfarits vid

tryckning af en utaf de i Stockholm utkommande större dagliga tidningarna.

För allmänt genomförande af sådan ordning till betryggande af

den inhemska litteraturens varaktighet torde emellertid vara erforderligt

att i § 1 mom. 11 af tryckfrihetsförordningen införes föreskrift

derom, att de exemplar, sona jemlikt nämnda lagrum skola af boktryckare

utan betalning aflemnas till Kongl. biblioteket och till hvartdera

af rikets universitet, skola vara tryckta å hållbart papper, angående

hvars beskaffenhet härmare bestämmelser meddelas i lag, stiftad

af Konung och Riksdag gemensamt.

Enär utarbetandet af förslag till sådan ändring i tryckfrihetsförordningen

faller inom området för justitiedepartementets verksamhet,

hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes besluta,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

att Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1898 angående åstadkommande

af ökad varaktighet hos vissa tryckalster samt öfriga till detta ärende

hörande handlingar, åtföljda af utdrag af statsrådsprotokollet för denna

dag i förevarande fråga, skola för vidare behandling öfverlemnas till

justitiedepartementet.»

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lemna nådigt bifall.

Ex protocollo

C. E. Blom.

Bih. till Riksd. Prat. 1302.

1 3null.

1 A/d. 40 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 31 januari 1902

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld,

Westring.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hammarskjöld anförde

i underdånighet:

»Inför Eders Kongl. Maj:t anmäldes den 5 sistlidne december af

chefen för ecklesiastikdepartementet Riksdagens underdåniga skrifvelse

den 13 maj 1898 angående beredande af större varaktighet åt de tryckalster,

som i enlighet med tryckfrihetsförordningens § 1 mom. 11 vore

eller blefve till rikets offentliga bibliotek öfverlemnade. På sätt statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden för förstnämnda dag utvisar,

yttrade chefen för ecklesiastikdepartementet dervid, bland annat, att af

den i ämnet gjorda utredningen syntes honom framgå, att någon verklig

varaktighet hos ifrågavarande tryckalster icke kunde vinnas med

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

11

mindre än att papperet i desamma från början vore af viss hållfasthet,

samt att det emellertid för genomförande af sådan ordning torde vara

erforderligt att i § 1 mom. 11 af tryckfrihetsförordningen upptaga föreskrift

derom, att de exemplar, som jemlikt nämnda lagrum skulle af

boktryckarne utan betalning aflemnas till Kongl. biblioteket och hvartdera

af rikets universitet, skulle vara tryckta å hållbart papper, angående

hvars beskaffenhet närmare bestämmelser meddelades i lag, stiftad

af Konung och Riksdag gemensamt; och hemstälde omförmälde departementschef,

enär utarbetandet af förslag till sådan ändring i tryckfrihetsförordningen

folie inom området för justitiedepartementets verksamhet,

att Riksdagens ifrågavarande skrifvelse jemte öfriga till ärendet hörande

handlingar måtte för vidare behandling öfverlemnas till justitiedepartementet.

Till denna hemställan täcktes Eders Kongl. Maj:t lemna nådigt

bifall.

Lika med chefen för ecklesiastikdepartementet och i ärendet hörda

sakkunnige anser äfven jag, att betryggande säkerhet för att de arkivexemplar,

som hädanefter aflemnas, skola komma att erhålla nödig varaktighet,

icke lämpligen står att vinna på annat sätt än genom meddelande

af föreskrift, att dessa exemplar skola vara tryckta å papper

af viss beskaffenhet. Att för genomförandet häraf erfordras ändring i

1 § 11 mom. tryckfrihetsförordningen är uppenbart. Det lärer emellertid

icke kunna ifrågasättas att i tryckfrihetsförordningen införa närmare

bestämmelser om papperets beskaffenhet, utan torde, såsom chefen för

ecklesiastikdepartementet jemväl förordat, sådana bestämmelser böra

meddelas i särskild lag, stiftad i den ordning §87 regeringsformen

stadgar, och i tryckfrihetsförordningen endast intagas en hänvisning

till stadgandena i denna lag.

Härvid uppstår emellertid det spörsmålet, huruvida icke i sammanhang

med de ifrågasatta förändringarna vissa af de föreskrifter, som

nu inrymmas uti ifrågavarande moment i tryckfrihetsförordningen, borde

öfverflyttas till den särskilda lagen. Sagda moment inuehåller bland

annat bestämmelse om den tid, inom hvilken aflemnandet af arkivexemplaren

bör hafva egt rum, samt om straffpåföljden för underlåtenhet att

fullgöra det stadgade aflemnandet. Det torde vara mindre lämpligt,

om de närmare föreskrifterna rörande aflemnandet af ifrågavarande

exemplar skidle vara fördelade mellan tryckfrihetsförordningen och den

särskilda lagen, liksom ock om i tryckfrihetsförordningen skulle meddelas

stadgande om straffpåföljden, medan i den särskilda lagen angåfves

vissa af de omständigheter, som äro af afgörande betydelse för

frågan om straffets ådömande. På grund häraf synes åt ifrågavarande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43. S] 3

moment i tryckfrihetsförordningen böra gifvas det innehåll, att boktryckare

är pligtig att af allt, som hos honom tryckes, till Kongl.

biblioteket samt till hvartdera af rikets universitet utan betalning aflemna

ett fullständigt och felfritt exemplar enligt de närmare föreskrifter

och vid det ansvar, som stadgas i lag, stiftad i den ordning § 87

regeringsformen bestämmer; hvaremot i sagda lag böra intagas såväl

föreskrifter om tiden för aflemnandet och om beskaffenheten af det

papper, hvarå de aflemnade exemplaren skola vara tryckta, som ock

påföljderna för underlåtenhet att ställa sig dessa föreskrifter till efterrättelse.

Då denna lag, såsom ofvan nämnts, skulle stiftas af Konung

och Riksdag gemensamt, torde några grundade betänkligheter mot den

föreslagna anordningen icke kunna anföras.

En dylik anordning skulle visa sig fördelaktig äfven i det afseende,

att derigenom mål rörande förseelser mot föreskrifterna om aflemnandet

af arkivexemplar uppenbarligen skulle komma att tillhöra de allmänna

domstolarnas handläggning. Hittills hafva sådana mål ansetts

vara att hänföra till de så kallade ordningsmålen, hvilka det tillkommer

chefen för justitiedepartementet att pröfva. Med nu gällande bestämmelser

angående arkivexemplar har detta icke vållat någon olägenhet,

då det i allmänhet endast gält att afgöra, huruvida de föreskrifna

exemplaren aflemnats inom stadgad tid, men uppenbart torde vara att,

derest i dessa mål kan blifva fråga om närmare undersökning och pröfning

af beskaffenheten af det papper, hvarpå exemplaren äro tryckta,

målen icke vidare lämpligen kunna såsom ordningsmål behandlas.

I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda anfört, har jag låtit

upprätta förslag till ändrad lydelse af 1 § ll:o tryckfrihetsförordningen.»

Efter uppläsande af berörda förslag hemstälde departementschefen,

att Kongl. Maj:t täcktes, med godkännande af förslaget, framlägga detsamma

till Riksdagens antagande.

Med bifall till denna af statsrådets öfrige ledamöter

biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

förordna, att det anmälda förslaget skulle till

Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framläggas

medelst nådig proposition, af den lydelse bilagan

litt. A vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Au g. von Hartmansdorff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1902:2 i iy./i !,WmVc»Vht 'År,i v/ii};*.-,',; ,;.S? s. 1 i texten