Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen

1902-01-31 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1902:44, Med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 44.

13

l

N:o 44.

. . ■ '' - 41 ■ '' c . -u i a-. -*» .«•

■ U ''• '' i. . ■ ‘ • : ''• • V-'' »

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag

till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen;

gifven Stockholms slott den 31 januari 1902.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill

Kongl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordningframlägga

följande

Förslag

till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

§1 2.

4:o. 1 grund af — — — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas:
Att

protokoll —---icke uppenbara.

Att ej några —--böte femtio riksdaler.

Att mobifiseringsplaner — — — skriften konfiskeras.

Att i hvad rättegångsmål — — — böte femtio riksdaler.

Det skall ock---sexton skillingar.

Att protokoll--- — sexton skillingar.

Att ingen må tillåtas, i andra fall än allmänna lagen och gällande

författningar utstaka, att meddela eller till tryck utlemna utdrag

af kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrkodisciplinen rörande

handlingar, i afseende på enskilda personers lefverne och seder, så vidt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

de lända dem till skada eller förklenande, eller att meddela eller till

tryck utlemna intagningshandlingar eller journaler rörande de å anstalter

för sinnessjuke, lasarett eller andra sjukvårdsinrättningar intagna

personer, så vidt dessa handlingar lemna upplysning om sjukdomen

eller den sjukes personliga förhållanden i öfrigt. Den häremot bryter,

böte trettiotre riksdaler sexton skillingar.

Att utdrag af det i riket inrättade straffregister ej må meddelas i

vidsträcktare mån, än som föranledes af lag, stiftad i den ordning 87 §

regeringsformen stadgar. Den häremot bryter, böte trettiotre riksdaler

sexton skillingar.

Att uppgifter, som skattskyldige till ledning för egen taxering aflemna

till beskattningsmyndigheter, ej må utlemnas till andra än dem,

som enligt skatteförfattningarna ega taga del af samma uppgifter. Den

häremot bryter, böte femtio riksdaler.

Att för officiel statistik afsedda uppgifter, som enskilda personer,

bolag eller andra samfälligheter, utan att vara dertill genom föreskrift

i lag eller författning förpligtade, afgifva, ej må utlemnas. Den häremot

bryter, böte femtio riksdaler.

Att memorial och embetsbref, som bankinspektionen eller försäkringsinspektionen,

med anledning af verkstäld inspektion, afgifver angående

banks eller försäkringsanstalts förhållanden, äfvensom svarsskrifvelser

å sådana embetsbref, icke må utlemnas, der ej Konungen för

särskildt. fall annorlunda förordnar. Den häremot bryter, böte femtio

riksdaler.

Att ansökning — — — femtio riksdaler.

Att sådant — — — hufvudsaken.

I öfrigt, -— — — stadgadt är.

Kongl Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

O S C A E.

Hj. L. Hammarskjöld.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

15

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 31 januari 1902

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld,

Westring.

Ghefen för justitiedepartementet statsrådet Hammarskjöld anförde

i underdånighet:

»Den komité, åt hvilken Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut

den 5 oktober 1894 uppdrog att granska stadgan angående sinnessjuke

den 2 november 1883 och afgifva förslag till de förändringar deri, som

kunde anses vara af behofvet påkallade, anförde i underdånig skrifvelse

den 29 februari 1896, hvarmed öfverlemnades förslag till ny stadga

angående sinnessjuke, att komitén ansett sig böra uttala, att, derest

sådant legat inom komiténs uppdrag, komitén, för tillgodoseende af de

sinnessjukes och deras anhöriges berättigade kraf derpå, att obehöriga

personer icke kunde få kännedom om vissa de sinnessjuke rörande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

handlingar, hvilka afsåge grannlaga och under alla omständigheter rent

personliga förhållanden, velat hemställa om sådan ändring i tryckfrihetsförordningen,

att tillgång till dylika handlingar uttryckligen inskränktes

till den sjukes målsman eller annan, som för afgiften ansvarade, i all

synnerhet som grunden för nämnda förordnings förbud mot att meddela

eller till tryck utlemna utdrag af kyrkoböcker eller af andra själavården

och kyrkodisciplinen rörande handlingar i afseende på enskilda

personers lefverne och seder, så vida de lände dem till skada eller förklenande,

torde vara i ännu högre grad tillämplig å de uti ifrågavarande

afseende af läkare och andra personer lemnade uppgifter.

En likartad fråga väcktes äfven vid utarbetandet af förslag till nya

föreskrifter beträffande vissa andra sjukvårdsinrättningar.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 15 april 1898 i nåder uppdragit åt

en komité att uppgöra förslag i fråga om behöfliga förändringar i gällande

bestämmelser angående länslasaretten och andra sjukvårdsinrättningar,

som kunde anses böra i väsentliga delar med dem likställas, afaflemnade

denna komité med underdånig skrifvelse den 30 januari 1899

betänkande jemte förslag, bland annat, till lasarettsstadga och till sjukstugestadga.

I den underdåniga skrifvelsen anförde komitén, att då hvad

af komiterade för granskning af stadgan om sinnessjuke uttalats om

önskvärdheten af inskränkning utaf den hittills i lag medgifna rätten

att taga del af handlingar, som anginge sinnessjuka personer, torde ega

sin fulla giltighet jemväl med afseende å handlingar och journaler, som

rörde lasarettspatienter, komitén, hvilken på grund af tryckfrihetsförordningen

ansett sig icke kunna föreslå tillfyllestgörande bestämmelser

mot missbruk härutinnan, i underdånighet hemstälde, att Kongl. Maj:t

täcktes vilja gå i författning om beredande af sådan ändring i tryckfrihetsförordningen,

hvarigenom innehållet af vissa i förslaget omnämnda

journaler, hvilka till största delen innehölle uppgifter om patienters

rent personliga förhållanden, skyddades mot obehörigt utspridande och

rätten att taga del af journalerna förty begränsades till särskild! angifna

personer.

Efter det stadga angående sinnessjuke utfärdats den 14 juni 1901

samt lasarettsstadga och sjukstugestadga den 18 oktober samma år,

har chefen för civildepartementet med särskilda skrivelser för den åtgärd,

som kunde föranledas af hvad komiteerna anfört i fråga om

ändring i tryckfrihetsförordningen, till chefen för justitiedepartementet

öfverlemnat exemplar af komitéernas ofvan anmärkta skrivelser med

dertill hörande betänkanden och förslag.

Att vissa af de handlingar, som enligt ofvanberörda författningar

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kong!. May.ts Nåd. Proposition N:o 44.

erfordras för patients intagande å deri afsedda sjukvårdsinrättningar, liksom

de journaler, hvilka enligt samma författningar skola föras, måste om

de sjukes personliga förhållanden innehålla upplysningar, som stundom

kunna vara af den mest grannlaga beskaffenhet, är uppenbart. Det

lärer derför obestridligen vara en brist i tryckfrihetsförordningen, att

stadgande saknas om skydd mot obehörigt offentliggörande af dylika

handlingar. Att det icke redan tidigare visat sig nödigt att afhjelpa

denna brist, kan endast förklaras deraf, att ett sådant skydd ansetts

vara en så naturlig sak, att det endast sällan torde hafva inträffat att

någon ifrågasatt att få begagna sig af rätten att offentliggöra handling

af sådan beskaffenhet, som ofvan angifvits. Då emellertid nu fråga om

införande af dylikt skydd blifvit väckt, torde det vara angeläget att åtgärder

i detta syfte så fort som möjligt blifva vidtagna.

Tydligtvis kan det icke ifrågakomma att i tryckfrihetsförordningen

närmare angifva i hvad mån ifrågavarande handlingar skola

vara undandragna offentligheten, utan torde i sagda förordning allenast

böra införas förbud mot att meddela eller till tryck utlemna omförmälda

intagningshan d lin gar och journaler, så vida de lemna upplysning om

patientens sjukdom eller hans personliga förhållanden i öfrigt. Ett

sådant förbud kan emellertid, såsom äfven framgår af de båda komitéernas

yttranden, icke göras o vilkorligt. I stadgan angående sinnessjuke

innehålles, förutom föreskrifter om inspektörens åliggande att

Granska intagningshandlingar och journaler samt om öfverläkarens skyldio-het

att för direktionen framlägga samma handlingar och journaler

till granskning, äfven bestämmelse, att det är den sjukes målsman såväl

som den, hvilken för afgiften ansvarar, obetaget att, efter anmälan

hos vederbörande, inom anstalten taga kännedom af der förda journaler

i hvad de röra den sjuke. Enligt bestämmelser i lasarettsstadgan

och sjukstugestadgan åligger det vederbörande läkare att, på anhållan

af den sjuke, af offentlig myndighet eller, der läkaren så pröfva!’ lämpligt,

målsman eller anhörig, afgifva intyg enligt sjukjournalen. Dessa

bestämmelser såväl som andra liknande särskilda föreskrifter om tillhandahållande

af ifrågavarande handlingar böra tydligen fortfarande

vara gällande. Den inskränkning i det ifrågasätta förbudet, som sålunda

blifver erforderlig, torde, liksom fallet är med motsvarande inskränknino-

i gällande förbud mot att meddela eller utlemna vissa utdrag af

kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrkodisciplin rörande

handlingar, kunna erhålla den affattning, att meddelandet eller utlemnande!''icke

är tillåtet i andra fall än allmänna lagen och gällande författningar

utstaka.

flik. till Riksd. Prot. 1002. / Sami. 1 Afd, 40 Haft. :1

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Det nya stadgandet synes ock lämpligen böra hafva sin plats i det

stycke af § 2 inom. 4 tryckfrihetsförordningen, der sistnämnda förbud

nu innehålles. I följd häraf torde det år 1900 i samma styckednskjutna

stadgandet om förbud mot meddelande af utdrag af straffregistret böra

öfverflyttas till eu särskild punkt.

I skrifvelse den 30 innevarande månad bär chefen för finansdepartementet,

under åberopande af hvad han till statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 11 innevarande januari anfört i fråga om

behofvet att från offentlighet freda såväl uppgifter, som till beskattningsmyndigheter

aflemnas rörande skattskyldiges ekonomiska förhållanden,

som ock i vissa fall enskildes till offentlig myndighet afgifna statistiska

uppgifter, hemstält, huruvida icke i § 2 i tryckfrihetsförordningen,

framför det stycke, som började med orden »att ansökning om

patent», borde införas två nya stycken, ungefärligen så lydande:

»Att uppgifter, som till beskattningsmyndigheter aflemnas rörande

skattskyldiges ekonomiska förhållanden, ej må utlemnas till andra än

dem, som enligt skatteförfattningarna ega att i och för taxeringen taga

del af dessa uppgifter. Denjhäremot bryter, böte femtio riksdaler.

Att för den officiella statistiken afsedda uppgifter, som af enskilda

personer, _ bolag eller föreningar till offentliga myndigheter frivilligt afgifvas,

ej må utlemnas. Den häremot bryter, ''böte femtio riksdaler.»

Hvad först angår beredande af skydd mot offentliggörande åt uppgifter

till beskattningsmyndigheterna tillåter jag mig erinra, att Eders

Kongl. Maj:t den 11 innevarande januari på finansdepartementets föredragning

beslutit att i nådig proposition föreslå Riksdagen att för år

1903 till upptagande i riksstaten för samma år åtaga sig en särskild

bevillning under namn af inkomstskatt att utgå enligt ett propositionen

bilagdt förslag till förordning om inkomstskatt. Den skatt, som genom

nämnda förordning skulle införas, utgör en med obligatorisk sjelfdeklaration

förbunden progressiv inkomstskatt; och innehåller förslaget följaktligen

stadganden om förpligtelse för skattskyldige att afgifva uppgifter

till ledning vid taxeringen.

Vid det tillfälle, då aflåtande! af berörda proposition beslöts, anförde

chefen för finansdepartementet, bland annat, att det vore en ostridig

nödvändighet, att de skattskyldiges sjelfdeklarationer så mycket

som möjligt fredades från offentlighet. Förslaget till förordning om

inkomstskatt sörjde i sin mån för vinnandet af detta syftemål genom

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

do i 34 § 2 mom. meddelade bestämmelser derom, att, utom vederbörande

kronoombud, endast taxeringsmyndighets ordförande med biträde

af en ledamot finge granska deklarationerna, att för innehållet åt sålunda

granskad uppgift icke finge inom taxeringsmyndighet lenmas

vidare redogörelse, än som för taxeringen oundgängligen erfordrades,

att deklarationerna icke skulle vara tillgängliga för andra än vissa uppgiga

personer och ej finge utan den skattskyldiges samtycke intagas

f vederbörande beskattningsnämnds protokoll, samt att deklarationerna

skulle behörigen förvaras och efter viss tids förlopp förstöras. Dessa

bestämmelser blefve emellertid kraftlösa, så länge det enligt tryckfrihetsförordningen

stode en hvar öppet att utbekomma afskrift åt atgif
ven

deklaration. . , r

Lika med chefen för finansdepartementet anser jag det ligga i

öppen dag, att införandet af obligatorisk sj^deklaration med nodvanhet

förutsätter deklarationernas skyddande från offentlighet, och att

för sådant ändamål ett tillägg i tryckfrihetsförordningen ar erforderligt.

Det skulle emellertid näppeligen vara lämpligt, att fata det ifrågasätta

skyddet omfatta icke allenast de uppgifter till beskattningsmyndi

o-heterna, som äro att hänföra till sjelf deklarationer, utan äfven de i

14 8 af gällande bevillningsförordning och 25 § af den föreslagna nya

förordningen omförmälda uppgifter, hvilka afse att tjena till ledning

vid taxering af andra än dem, som lemnat uppgifterna. Vissa åt dessa

uppgifter meddelas af offentliga myndigheter och höra uppenbarligen

icke undandragas offentligheten. Ej heller de öfriga synas vara af

sådan beskaffenhet, att det kan anses erforderligt att skydda dem flan

offentliggörande. Hvad särskilt angår de i 14 § bevillmngsforordnmgen

afsedda uppgifter har, så vidt kändt är, något behof af sadant skydd

hittills icke visat sig. De komiterade, som uppgjort förslag till förordning

om inkomstskatt, hafva icke heller ifrågasatt skydd för andra

uppgifter än dem, som afse egen beskattning, liksom ock de ofvan anmärkta

bestämmelserna i förslagets § 34 mom. 2 endast hafva afseende

a dylDet utMfrågavarande hänseende erforderliga stadgandet i tryckfrihetsförordningen

torde derför böra afse allenast de uppgifter, som skattskyldige

till ledning för egen taxering aflemna till beskattningsmyndigheter

Uppenbart torde vara att till dylika uppgifter höra hänföra,

bland andra, äfven de, som för omyndigs eller frånvarandes taxering

lemnas af förmyndare eller god man, liksom de, hvilka för taxenng åt

bolag eller annan samfällighet afgifvas af samfalbghetens styrelse eller

förvaltning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Vidkommande derefter frågan om skydd mot offentliggörande af

vissa statistiska uppgifter, åsyftas i forberörda skrifvelse allenast sådana

för den officiella statistiken afsedda uppgifter, som af enskilda

personer, bolag eller föreningar till offentliga myndigheter frivilligt afgifvas.

Dylika frivilliga uppgifter torde för närvarande endast förekomma

i fråga om den så kallade arbetsstatistiken. Såsom bekant hafva

arbetsstatistiska undersökningar fortgått alltsedan år 1897, om än hittills

mera försöksvis, då endast extra anslag till mindre belopp vant

för ändamålet beviljade. I innevarande års statsverksproposition har

emellertid föreslagits beviljande af medel för en permanent arbetsstatistisk

utredning, hvilken, på sätt chefen för finansdepartementet vid

ärendets föredragning den 11 i denna månad närmare utvecklade, skulle

anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, som funnes

angifva i åberopadt memorial af förste aktuarien å kommerskollegii

statistiska afdelning.

I detta memorial anfördes i fråga om behofvet af skydd uti ifrågavarande

hänseende, att erfarenheten af det försök, som vid 1899 och

1900 års undersökningar af den mekaniska verkstadsindustrien gjorts,

att från arbetsgifvarne bekomma utförliga och exakta uppgifter rörande

verkstadsdriften, i ett afsevärdt antal fall till fullo bekräftat de farhågor,

som redan förut uttalats rörande arbetsgifvarnes ovillighet att i

detta afseende lemna detaljerade upplysningar om sin verksamhet.

Uppenbart vore ju ock att en arbetsgifvares benägenhet att till offentlig

myndighet lemna sådana upplysningar skulle vara skäligen ringa

och att hans betänkligheter i förevarande fall måste vara fullt berättigade,

så länge, enligt hvad fallet vore i Sverige i motsats till vissa

andra länder, dylika uppgifter betraktades såsom offentliga handlingar

och sålunda tillhandahölles en hvar, som påfordrade handlingarnas utlemnande

i afskrift. Äfven om sådant ännu icke skett, kunde det dock

tänkas, att, derest detta förhållande Unge fortfara, de afgifna uppgifterna

kunde blifva pa detta sätt missbrukade till enskilda personers

synnerliga skada. Det syntes derför vara högst angeläget att, för såvidt

statistiska uppgifter icke skulle, såsom någon gång händt, rent af

vägras eller afsigtlig! förvanskas, det i lagstiftningsväg blefve fastslaget,

att sadana statistiska uppgifter, hvilka af enskilda personer frivilligt

afgåfves till offentlig myndighet, icke vore att betrakta såsom

offentliga handlingar, åtminstone icke förr än efter förloppet af så långtid,

att uppgifterna icke längre kunde anses hafva aktuelt intresse.

Hade väl en sådan lagbestämmelse blifvit införd, torde den ovedersägligen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44. 21

svåraste stötestenen för bekommande af tillförlitliga primäruppgitter

vara aflägsnad.

Det torde icke kunna betviflas, att sådant skydd, som i anförda

memorial ifrågasatts, verkligen är nödigt för att de arbetsstatistiska

undersökningarna skola kunna komma att fullständigt uppfylla det ändamål,

som med dem åsyftas. Tydligt är ock, att skyddet ej står att vinna

på annan väg än genom införande af stadgande derom i tryckfrihetsförordningen.

Några grundade betänkligheter häremot synas icke höra

möta, då skyddet skulle gälla endast sådana uppgifter, som frivilligt

aflemnas. Särskildt är att märka att i fråga om en stor del af dessa

uppgifter skyddets införande utgör eu förutsättning för uppgifternas

erhållande.

Då tryckfrihetsförordningens 2 § endast afser offentliga handlingar,

och enär ifrågavarande uppgifter äro afsedda för den officiella statistiken,

torde det ej vara erforderligt att särskildt uttala den förutsättningen

att uppgifterna afgifvas till offentliga myndigheter. Tvärtom skulle ett

sådant uttalande möjligen, vid det förhållande att uppgifterna ofta icke

aflemnas direkt till offentliga myndigheter utan uppsamlas af agenter

eller korrespondenter, kunde vålla någon osäkerhet om stadgandets

räckvidd.

Uti ofvanberörda skrifvelse har chefen för finansdepartementet vidare

förordat införande i tryckfrihetsförordningen af stadgande i syfte

att från offentlighet freda vissa bankinspektionen rörande handlingar.

I detta afseende anföres i skrifvelsen, att om undersökning, som

af bankinspektören eller assistenten å finansdepartementets bankbyra

verkstäldes hos enskild bankinrättning, föranledde anmärkningar af det

slag, att de icke lämpligen kunde framföras till bankstyrelsen endast

muntligen, anmärkningarne tydligen borde på annat sätt bringas till

styrelsens kännedom. Detta kuncle ske antingen sålunda, att af'' bankinspektören

till chefen för finansdepartementet afgifvet memorial angående

bankinspektion dolgåfves vederbörande bankstyrelse, eller ock genom

bref, som bankinspektören efter föregående föredragning för chefen

för finansdepartementet afläte till bankstyrelsen. Vid det förra

tillvägagåendet, som tillförene begagnats, lede det intet tvifvel att bankinspektörens

memorial enligt § 2 tryckfrihetsförordningen hörde till de

handlingar, som finge i allmänt tryck utgifvas, och lika litet kunde vid

det numera tillämpade förfarandet, att bankinspektören efter sådan före
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

dragning, hvarom förut blifvit sagdt, skriftligen meddelade bankstyrelsen

sina erinringar, ifrågasättas annat, än att sådana af bankinspektören

aflåtna bref borde rubriceras såsom embetsskrifvelser och följaktligen

tillhörde offentligheten. Offentliggörandet af berörda handlingar

skulle emellertid uppenbarligen kunna medföra mycket stora vådor.

Bankinspektörens ifrågavarande meddelanden berörde nemligen bankens

intimaste förhållanden, liksom i dem ofta omnämndes de förbindelser,

hvari bankens kunder häftade. Offentliggörandet af bankinspektörens anmärkningar

skulle derför lätteligen kunna medföra en afsevärd och af de

verkliga förhållandena icke betingad rubbning i en banks kredit, och detta

tilläfventyrs vid en sådan tidpunkt, att de betänkligaste följder kunde

deraf uppstå. Att bankinspektörens meddelanden, så vidt de berörde enskildas

förhållanden till banken, icke borde kunna i tryck framläggas för

allmänheten framginge redan såsom eu konseqvens af den i vår banklagstiftning

intagna bestämmelse, att enskildas förhållanden till bankerna icke

finge för allmänheten yppas. Det vore tydligt att denna för bankstyrelser

och tjensteman närmast uppstäda regel borde anses allmängiltig, så att

icke de förhållanden, som det vore dessa förbjudet att yppa, finge bringas

till allmänhetens kännedom genom publicerande af bankinspektörens

meddelanden. Hvad sålunda vore sagdt om bankinspektörens meddelanden

gälde i tillämpliga delar äfven om de såsom svar å desamma

aflåtna skrifvelse!'' från vederbörande bankstyrelser. Då, för att bankinspektionen

icke måtte förryckas, det alltså vore af nöden, att memorial

och embetsbref, som bankinspektören med anledning af verkstäld inspektion

afgåfve, äfvensom bankernas svarsskrifvelser undantoges från

de handlingar, som finge till tryck utlemnas, föreslog chefen för finansdepartementet,

att efter de båda förut afhandlade af honom förordade

tilläggen till § 2 i tryckfrihetsförordningen måtte införas ett ytterligare

stycke af ungefärligen följande lydelse:

»Att memorial och embetsbref, som den af Konungen förordnade

bankinspektören, med anledning af verkstäld inspektion, afgifver angående

banks förhållanden, äfvensom svarsskrifvelser å sådana embetsbref

icke må, der ej Konungen i statsrådet annorlunda förordnar, utlemnas.

Den häremot bryter, böte femtio riksdaler.»

I fråga om behofvet af ett stadgande i nämnda syftning är jag

af samma tanke som chefen för finansdepartementet. Om i stadgandet

användes uttrycket bankinspektionen i stället för bankinspektören, kan

detsamma vinna behörig tillämpning äfven i händelse den myndighet,

som utöfva!’ uppsigt öfver bankerna, erhåller en förändrad organisation.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Då hvad i fråga om bankinspektionen anförts, eger väsentligen

samma giltighet beträffande inspektionen öfver försäkringsanstalterna,

synes den ifrågasatta föreskriften böra omfatta äfven handlingar tillhörande

försäkringsinspektionen.))

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet

med det afgifna yttrandet upprättadt förslag till ändrad''lydelse

af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, hemstälde han i underdånighet, att

Kongl. Magt täcktes, med godkännande af förslaget, framlägga detsamma

till Riksdagens antagande.

Med bifall till denna af statsrådets öfrige ledamöter

biträddda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

förordna, att det anmälda förslaget skulle till

Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framläggas

medelst nådig proposition, af den lydelse bilagan

litt. B vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Aug. von Hartmansdorff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1902:60 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition med förslag till cindrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. s. 1 i texten
  2. KU 1902:3 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. Till konstitutionsutskottets behandling s. 1 i texten