Sök i Ratio Lex

Angående försäljning af åtskilliga kronoegendomar med mera

1902-02-21 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1902:53, Angående försäljning af åtskilliga kronoegendomar med mera

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

1

N:o 53.

/- bi''''.;'' Kv .■ r ■" .. •> i>

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående försäljning

af åtskilliga kronoegendomar med mera; gifven

Stockholms slott den 21 februari 1902.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen,

ej mindre att medgifva

att dels vid inträffande arrendeledigbet af sådan under förvaltning

af domänstyrelsen stäld och för statsverkets räkning utarrenderad

egendom, hvilken i arrende lemnar mer än 500 kronor, men icke

utöfver 700 kronor, dels i fråga om sådan kronoégendom, som ej

varit för statsverkets räkning utarrenderad, men som uppenbarligen

är eller vid arrendeuppskattning finnes vara af sådan beskaffenhet, att

för densamma icke kan påräknas högre arrende än 700 kronor, dels ock

beträffande till inköpt skogsegendom hörande område, som utan

olägenhet för skogsskötseln anses kunna afyttras, det må bero af Kongl.

Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida egendomen

eller området bör för kronan bibehållas eller till större eller

mindre del försäljas;

att, der Kongl. Maj:t pröfvar försäljning af egendom, tillhörande

någotdera af förstnämnda två slag böra ega rum, densamma må ske i

enahanda ordning och på enahanda vilkor, som i afseende å försäljning

af egendom af samma slag nu äro enligt af Kongl. Maj:t och Riksdagen

fattade beslut gällande;

att, der Kongl. Maj:t finner försäljning af område från inköpt

skogsegendom böra ega rum, det må på Kongl. Maj:t ankomma att för

hvarje fall bestämma, huruvida nådiga brefvet den 29 maj 1874, angåBih.

till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 45 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 53.

ende försäljning af vissa hemman och lägenheter eller nådiga brefvet

den 25 september 1896, angående bestämmelser att tjena till efterrättelse

i fråga om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner,

skall i afseende å sättet och vilkoren för försäljningen tilllämpas;

samt

att vid hvarje försäljning derjemte må iakttagas de särskilda bestämmelser,

Kongl. Maj:t kan finna lämpligt att, i allmänhet eller i

vissa fäll, för försäljningen meddela;

dock under vilkor att de genom försäljning inflytande medel skola

användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark,

och under iakttagande att medlen böra inlevereras till riksgäldskontoret

och der bokföras på sätt nu är stadgadt angående köpeskillingarna för

de kronoegendomar, som säljas enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874;

än äfven att, under förutsättning af bifall till hvad Kongl. Maj:t

här ofvan föreslagit, medgifva, att köpeskillingarna för de kronoegendomar

af ofvan angifva slag samt till inköpta skogsegendomar hörande

områden, rörande hvilkas försäljning beslut fattas under tiden till och

med utgången af år 1903, må för inköp af skogbärande eller till skogsbörd

tjenlig mark af Kongl. Maj:t disponeras och följaktligen på Kongl.

Maj:ts reqvisition från riksgäldskontoret utbetalas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Theodor Odelberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 53.

3

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

februari 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld och

Westring.

32:o.

Departementschefen, statsrådet Odelberg anhöll härefter att få

underställa Kongl. Maj:ts pröfning det af den utaf Kongl. Maj:tdenl6

oktober 1896 förordnade komité för utredning angående lämpliga åtgärder

för främjande af den enskilda skogshushållningen den 9 september

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

1899 afgifna förslag angående försäljning af vissa kronans jordbruksfastigheter

äfvensom inegojord, hörande till för statsverkets räkning

inköpta skogsegendomar. Härvid anförde departementschefen följande:

Uti sitt förslag har 1896 års skogskomité hemstält, bland annat,

att för ökande af statsskogarne inköp af skogsmark fortfarande

måtte eg a rum i så stor utsträckning, som vore förenlig med försigtig

statshushållning, samt att för beredande af medel härtill

dels sådana kronans jordbruksfastigheter, för hvilkas bibehållande

ej särskilda skäl talade, måtte försäljas, oberoende af deras storlek, och

dels åt domänstyrelsen måtte uppdragas att, sedan hushållningsplaner

blifvit faststälda för inköpta skogsegendomar, till Eders Kongl. Maj:t

gorå framställning om försäljning af till dessa egendomar hörande

inegojord.

Till framställande af detta förslag har komitén föranledts af öfvertygelsen,

att det är synnerligen önskvärd!, att staten i sin hand samlar

större del af landets skogsmark, än hvad nu är fallet. I afseende härpå

och i fråga om nyssberörda förslag till anskaffande af medel för nämnda

ändamåls uppnående yttrar sig komitén på följande sätt:

I besittning hos den enskilde egaren, som i allmänhet kunde

sträcka sina beräkningar öfver en jemförelsevis kort tidrymd, löpte

skogen fara att anlitas i högre grad, än med uthållig hushållning och

markens bibehållande vid full produktionskraft läte sig förenas. Staten

åter, hvilken vore afsedd att fortlefva i årtusenden och hade till en af

sina vigtigaste uppgifter att tillse, att den lefvande generationen så

utförde det kulturarbete, som vore den förelagdt, att kommande slägtens

lifsvilkor ej derigenom försvårades, vore enligt alla länders erfarenhet

den ypperste skogsegaren.

Det förhållande, hvari skogsmarken inom Europas skogbärande

länder vore fördelad skilda besittningsgrupper emellan, framginge af

nedanstående tabell:

Staten.

Stiftelser.

Kommuner.

Privata.

procent.

procent.

procent.

procent.

Tyska riket .........................

... 32,7

1,3

17,4

48,3

Österrikes tyska kronländer

6,48

2,45

90,87

„ ungerska ,,

.. 16,14

6,74

45,01

32,11

Ryssland............................

60,3

—

—

29*7

Finland.,.......................................

... 44,5

—

- ''

55,5

Sverige.......................................

... 19,5

0,18

2,ll

78,21

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

/

Staten.

Stiftelser.

Kommuner.

Privata.

procent.

procent.

procent.

procent.

Norge.............

... 11,64

0,88

2,66

fi 84,8 2

Frankrike .C.

10,70

—

22,5

66,45

Schweiz .........

4,19

—

66,45

29,36

Italien............

3,8

■ '' —

43

53,8

Grekland.......

...........i. ... i ...... i ''

.... 80

—

—

20

Spanien.........

i.:..

82,2

■

—

17,8

De besittningskategorier, som befunnits egnade att gifva trygghet

för en uthållig skogshushållning, omfattade alltså en jemförelsevis ringa

del af Sveriges skogar. Af dem vore det blott statsskogarne, som hos

oss vore af den omfattning, att de vore af afsevärd betydelse för landets

skogshushållning i dess helhet. Dervid vore emellertid att märka, att

de vore synnerligen ojemnt fördelade mellan landets olika trakter. Så

utgjorde enligt de nyaste, för komitén tillgängliga uppgifter (komiténs

tabeller, tab. Ä) inom de olika länen statsskogarnes ytvidd i förhållande

till hela skogsarealen:

ii
ii
V)
11
11
ii
ii
ii''
ii
ii
ii
ii
ii
ii
fi
ii
ii
ii
ii
-

Norrbottens

län

............... ........... 47,3 procent

Vesterbottens

11

.................................. 36,6

11

Jemtlands

11

(om renbetesfjellen ej

medräknades)........ • 5,4

<11

Vesternorrlands

11

...... ..........i... 8,6

11

Gefleborgs

11

....... . ...............;............ 5,3

11

Kopparbergs

11

..................................... 18

It

Vermlands

11

..................................... 3,5

11

Örebro

11

-.............•••:•.................... 4,7

11

Vestmanlands

11

..............1^,;............... 8,1

11

Upsala

11

................... ..... .......... 14,6

11

Stockholms

11

•• f-f. ................ 5?1

11

Södermanlands

......... 10,9

ii

Östergötlands

11

.................................... 7,8

11 ''

Gotlands

11

............................... 4,1

11

Skaraborgs

11

............................... 13,5

11

Elfsborgs

11

................................. 5,9

11

Göteborgs och Bohus

11

............................. 8,7

11

Kalmar

11

................................. 6,8

11

Jönköpings

11

..................................... 7,8

11

Kronobergs

11

..........................''....... 7,5

11

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

I Hallands

„ Blekinge

Kongl. Maj ds Nåd. Preposition N:o 53.

län ..................................

5 procent

„ Kristianstads

,, Malmöhus

Om det nu än, fortsätter komitén, vore att skatta såsom ett synnerligen

lyckligt förhållande, att statsskogarne intoge en så betydande

ytvidd i de två nordligaste länen, hvarest ojemförligt största delen af

marken icke egnade sig för annan produktion än skogsbörd och der

tillika de klimatiska förhållandena försenade skogens återväxt, så vore

det å andra sidan beklagligt, att öfriga delar af landet i så ringa grad

vore i åtnjutande af det skydd mot farorna afen underhaltig hushållning

med de privata skogarne, som statsskogarne erbjöde. Att särskildt i

dessa delar af landet bringa allt mera skogsmark i statens hand blefve

derför det verksammaste medel, som kunde påvisas, till bibehållande

och utvecklande af den nationalrikedom, som af naturen vore oss gifven

i våra skogar. Medelbart genom exemplets makt verkade statsskogarne

äfven till höjande af den privata skogshushållningen, likasom de, väl

skötta, för framtiden tillförsäkrade staten en säker och alltjemt stigande

inkomst. Af mera lokal betydelse men dock beaktansvärdt vore, att i

trakter, utsatta för fjell- och hafsvindar, statens skogshushållning, som

ville och kunde taga hänsyn till ofödda slägtens intressen, ensam kunde

bereda trygghet mot de vådor, ett öfverdrifvet anlitande af skogen skulle

medföra för det närmare eller fjärmare grannskapet. Likaså af stor

vigt för omnejden vore den trygghet mot tryckande skogsbrist, som

statsskogarne beredde skogfattiga orters innebyggare.

Statsmakterna hade ock under senare tider i afsevärd grad egnat

sin uppmärksamhet åt kronoskogarnes ökande. Sålunda hade till

inköp af kronoparker disponerats medel från ett af Riksdagen för

skogsväsendet anvisadt reservationsanslag, i den mån detsamma dertill

lemnat tillgång. Under åren 1876—1880 hade härtill användts af detta

anslag tillhopa 458,221 kronor 25 öre. Efter sistnämnda år hade

emellertid endast smärre belopp, tillsammans ej fullt 70,000 kronor, af

ifrågavarande anslag tagits i anspråk för detta ändamål. Deremot hade

under de sista tjugufem åren vida mera betydande resultat vunnits

genom att, efter försäljning af en del af kronans smärre jordbruksfastigheter,

använda de derför influtna köpeskillingarne till ökande af

statsskogarne. Denna utväg hade anvisats först vid 1874 års riksdag.

Eders Kongl. Maj:t hade nemligen då bemyndigats att försälja sådana

kronan tillhöriga, under kammarkollegii förvaltning stälda, för stats
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts\Nåd. Proposition N:o 53-

verkets räkning utarrenderade hemman och lägenheter, för hvilka årliga

arrendeafgiften icke öfverstege 200 kronor och hvilkas bibehållande åt

kronan icke påkallades af befintlig skogstillgång eller annan särskild

orsak, under vilkor att de medel, som genom försäljningen komme att

inflyta, skulle ställas till Riksdagens förfogande för att användas till

inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark. Genom nådigt

bref den 29 maj 1874 hade detta Riksdagens beslut meddelats till

vederbörandes efterrättelse. Sedermera hade Riksdagen i skrifvelse den

24 maj 1877 förklarat, att ifrågavarande medel finge, i den mån tillfällen

yppade sig dertill, användas till sådana inköp af skogbärande

eller till skogsodling tjenlig mark, hvilka af Eders Kongl. Maj:t pröfvades

vara fördelaktiga och hvartill medel icke kunde beredas från

det till skogsväsendet anvisade reservationsanslag. Dessa föreskrifter

hade derefter med Riksdagens medgifvande vunnit utsräckt tillämpning,

enligt nådigt bref den 6 juni 1879 å egendomar med arrendeinkomst

af högst 200 kronor, hvilka efter den 29 maj 1874 kommit under

kammarkollegii eller numera domänstyrelsens förvaltning, och enligt

nådigt bref den 29 maj 1885 å jordbruksfastigheter, hvilka ej varit

utarrenderade, men som uppenbarligen vore eller vid verkstäld arrendeuppskattning

funnes vara af sådan beskaffenhet, att för desamma icke

kunde påräknas högre årligt arrende än 200 kronor.

Genom beslut, anmäldt i skrifvelse den 14 juni 1887 och kungjordt

genom nådigt bref den 27 i samma månad, hade Riksdagen utsträckt

bemyndigandet att försälja de smärre jordbruksdomänerna till

att gälla, med få undantag, samtliga i de norrländska länen belägna

utarrenderade jordegendomar, hvilkas arrende väl öfverstege 200 kronor

men ej 500 kronor och hvilkas bibehållande i sin helhet eller delvis

åt kronan icke påkallades af befintlig skogstillgång eller annan särskild

anledning. Enahanda tillstånd hade vid 1888 års riksdag lemnats

beträffande sådana söder om Norrland belägna, under förvaltning af

domänstyrelsen stälda och för statsverkets räkning utarrenderade egendomar,

hvilka i arrende lemnade mera än 200 kronor men icke utöfver

400 kronor, och hade detta Riksdagens beslut blifvit kungjordt genom

nådigt bref den 18 maj 1888. Slutligen hade 1891 års Riksdag genom

beslut, kungjordt genom nådigt bref den 29 maj sistnämnda år, medgifvit

Eders Kongl. Maj:t att vid inträffande arrendeledighet af sådana

söder om Norrland belägna, under förvaltning af domänstyrelsen stälda

och för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilka lemnade

mera än 400 kronor men icke utöfver 500 kronor i arrende, efter omständigheterna

i hvarje fall förordna, huruvida egendomen fortfarande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

borde för kronan bibehållas eller till större eller mindre del försäljas,

under vilkor att de genom försäljningen inflytande medlen skulle användas

för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

I fråga om köpeskillingar, som inflöte genom försäljning af sådana

kronoegendomar, som afsåges i nådiga brefven den 18 maj 1888

och den 29 maj 1891, vore Eders Kongl. Maj:ts dispositionsrätt så till

vida inskränkt, att de finge användas för anglfvet ändamål endast under

en tid af tre år i sender efter särskilda af Riksdagen derom fattade

beslut.

Med tillämpning af dessa beslut hade ett betydande antal smärre

kronoegendomar blifvit försålda. Enligt hvad chefen för finansdepartementet

uti anförande i statsrådet den 31 januari 1891 upplyst,

hade köpeskillingarna för de intill slutet af år 1890 försålda kronoegendomarna

uppgått till sammanlagdt 2,922,017 kronor 34 öre. Sedermera

hade intill slutet af år 1898 afyttrats dylika fastigheter för

7,558.264 kronor 43 öre. Hela försäljningssumman hade alltså intill

dess utgjort 10,480,281 kronor 77 öre. Under tiden hade verkstälts

eller af Eders Kongl. Maj:t beslutits skogsköp för tillhopa 8,201,044

kronor 23 öre. Under år 1899 hade intill tiden för författandet af

komiténs betänkande beslutits inköp af skogar för ytterligare 2,610,375

kronor. Den erfarenhet, som härvid vunnits, gafve enligt komiténs

uppfattning vid handen, att tillfällen äfven framgent icke komme att

saknas att inköpa till kronoparker lämplig mark på sådana vilkor, att

staten deraf kunde inom en icke allt för aflägsen framtid påräkna skälig

afkastning.

Fortsatt inköp af skogsmark i så stor utsträckning, som vore förenlig

med försigtig statshushållning, vore fördenskull i främsta rummet hvad som

från det allmännas sida borde göras för främjande af landets skogshushållning.

Osökt uppstode då den frågan, huru medel härtill lämpligen

borde beredas utöfver ännu obetalda köpeskillingsandelar för ofvannämnda

försålda jordbruksfastigheter. I sådant afseende erbjöde sig i

första hand utvägen att utsträcka försäljningen af kronoegendomar till

sådana, som gåfve högre arrendeinkomst än 500 kronor. Till utredning

angående den ekonomiska innebörden deraf hade komitén låtit upprätta

tabeller öfver samtliga kronan bibehållna jordegendomar, upptagande

tiden, då angående dem slutna arrendeaftal löpte till ända, egendomarnas

taxeringsvärde och utgående arrendebelopp. Af dessa tabeller, som

återfunnes i bihang till komiténs betänkande, inhemtades, att kronan

tillhöriga fastigheter af den beskaffenhet och storlek, att de inbegrepes

under ofvan angifna beslut, då ännu funnes oförsålda till ett antal af

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

612 och med ett sammanlagdt taxeringsvärde af 5,579,260 kronor.

Resultatet af de redan verkstälda försäljningarna gåfve vid liaden, att

för dessa fastigheter skulle kunna påräknas köpeskillingar, som med omkring

50 procent öfverstege taxeringsvärdena. Det syntes emellertid

vara otvifvelaktigt, att åtskilliga af fastigheterna af en eller annan anledning

borde bibehållas åt kronan. Större kronoegendomar förefunnes

enligt nämnda tabeller till ett antal af 1,605 med sammanlagdt taxeringsvärde

af 51,506,200 kronor och gifvande i arrende tillhopa 2,146,426

kronor. Af dessa gåfve icke mindre än 505 egendomar, hvilkas sammanlagda

taxeringsvärde xippginge till 7,811,200 kronor, årligt arrende

af allenast 500—700 kronor. Att särskildt af dessa ett icke ringa

antal skulle väl lämpa sig till försäljning och kunna beräknas dervid

lemna köpeskillingar, icke oväsentligt öfverstigande taxeringsvärdena,

ansåge komitén icke kunna betviflas. Synnerligen goda skäl syntes

tala för, att det Eders Kongl. Maj:t lemnade bemyndigande att försälja

smärre kronoegendomar utsträcktes jemväl till dem, som tillhörde

omförmälda grupp. Då de angående dem gällande arrendekontrakt

endast efter hand under en tidrymd af tjugu år förfölle, ansåge komitén,

att någon berättigad farhåga för, att deras försäljningspris skulle nedtryckas

derigenom, att de i allt för stort antal utbjödes, icke kunna

åberopas såsom skäl mot en sådan åtgärd.

Men äfven bland de större jordbruksdomänerna funnes enligt

komiténs åsigt säkerligen flera, som, icke minst på grund af förestående

kostsamma nybyggnader, med fördel kunde afyttras. Komitén ansåge

det emellertid icke böra ifrågasättas, att Eders Kongl. Maj:t skulle

erhålla generelt bemyndigande att försälja dessa. Lämpligare syntes

det komitén vara, att efterhand, i den mån gällande arrendekontrakt

löpte till ända, framställningar gjordes till Riksdagen om försäljning

af särskildt angifna kronoegendomar, under förutsättning att antagliga

köpeskillingar kunde erhållas.

Komitén har derjemte påvisat en annan utväg för anskaffande

af medel till inköp af skogsmark för kronans räkning, hvilken visserligen

vore af vida mindre räckvidd än den nyss nämnda, men dock

förtjent af en viss uppmärksamhet. Vid de inköp af skogsegendomar,

som staten under de senare åren verkstält, hade i köpet inbegripits

ofta rätt afsevärda inegorymder, som ej vore egnade att ingå i kronoparker.

Samma förhållande skulle väl ock komma att upprepas vid

framtida köp af ifrågavarande slag. T många fall vore det lämpligt,

att sådana lägenheter åter afyttrades af kronan, vare sig för bildande

af smärre sjelfstiindiga jordbruk eller för att sammanläggas med anBih.

till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 45 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

gränsande hemman eller lägenheter. Att urskilja den inegojord, som

sålunda ej borde bibehållas, vore en åtgärd, som lämpligast kunde företagas

i sammanhang med den ifrågavarande skogens indelning till

ordnad hushållning. Komitén ansåge derför, att det borde uppdragas åt

domänstyrelsen att, sedan sådana hushållningsplaner blifvit faststälda, hos

Eders Kongl. Maj:t göra hemställan om försäljning af dylika inegolotter.

Och borde, enligt komiténs mening, Eders Kongl. Maj :t erhålla enahanda

bemyndigande beträffande deras afyttrande och de derigenom inflytande

medels användning som i fråga om de smärre kronoegendomarna.

Genom nådig remiss den 20 oktober 1899 har Eders Kong], Maj:t

anbefalt domänstyrelsen att afgifva underdånigt utlåtande öfver skogskomiténs

nu förevarande förslag i fråga om försäljning af vissa kronans

jordbruksfastigheter äfvensom inegojord, hörande till för statsverkets

räkning inköpta skogsegendomar. Öfver förslaget i förstnämnda del

har domänstyrelsen infordrat underdåniga utlåtanden från Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i rikets län, med undantag af Vesternorrlands

och Norrbottens län, hvarest några för statsverkets räkning utarrenderade

kronoegendomar ej finnas. Af dessa underdåniga utlåtanden

inhemtas, bland annat, följande:

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har

obetingadt förordat bifall till förslaget, att det Eders Kongl. Maj:t nu

lemnade bemyndigande att under vissa förbehåll låta försälja för kronans

omedelbara räkning utarrenderade fastigheter, livilka lemnade en arrendeafgift.

ej öfverstigande 500 kronor, måtte utsträckas att gälla äfven

fastigheter, som lemnade högst 700 kronor i årligt arrende.

Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande i Upsala län har i underdånighet

hemstält, att hvad komiterade i ifrågavarande hänseende föreslagit,

icke för närvarande måtte till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd

föranleda, och såsom skäl derför anfört:

att med fog kunde ifrågasättas, huruvida det vore med en klok

och försigtig statshushållning öfverensstämmande, att statsverket, utöfver

hvad i sådant hänseende redan blifvit beslutadt, utbytte de säkra inkomster

det hade att påräkna i arrendeafgifter af sina domäner och

det räntebärande kapital, dessa domäner representerade, emot egendom,

som först efter lång tid, 50 år och derutöfver, lemnade någon afkastning

på det deri nedlagda, under hela denna tid räntelösa kapital;

att ett ytterligare forcerad t inköp af skogsegendomar från statens

sida, som skulle möjliggöras genom en utsträckt försäljning af domäner,

syntes egnadt att uppmuntra till en mindre sund spekulation från egen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

domshandlares sida, bestående i inköp af skogsegendomar och deras

hembjudande åt statsverket till höga pris, sedan all växande skog derå

afverkats; hvarjemte befaras kunde, att vid en rikligt flödande tillgång

på medel till inköp af skogsegendomar förvärfvandet af dylika blefve

statsverket allt för dyrt;

att, hvad särskild! förhållandena inom länet anginge, dessa åtminstone

för det närvarande icke gåfve anledning tillstyrka komitéförslaget

i denna del, då det dels i flere fall visat sig förenadt med svårigheter och

i några fall omöjligt att vid arrendetidernas utgång försälja redan de

mindre egendomar, hvilka enligt gällande bestämmelser skolat utbjudas

till salu, hvaraf följden blifvit, att flera sådana måst till förlust för

statsverket upplåtas till brukning under kortare tider mot låga utgifter,

dels, till följd af att spekulationen på jordbruksegendomar blifvit betydligt

inskränkt, det komme att visa sig ganska svårt att, derest icke

jordbruksförhållandena blefve gynnsammare än under de närmast föregående

åren, försälja de inom länet under åren 1903—1908 afrendelediga

28 kronoegendomarna med arrenden, hvart för sig ej öfverstigande

500 kronor; och torde med visshet kunna förutsägas, att i

händelse äfven sådana kronoegendomar, hvilkas arrenden öfverstege 500

kronor men ej 700 kronor, skulle till försäljning utbjudas, hvarigenom

antalet egendomar till försäljning under nämnda tidrymd komme att

ökas med 11, utbjudandet af en dylik mängd egendomar skulle lemna

dåligt resultat; samt

att, beträffande egendomar med högre arrendeafgifter, i hvarje

fall, då försäljning af sådan egendom möjligen kunde ifrågasättas,

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande torde beredas tillfälle att deröfver

afgifva underdånigt yttrande, hvadan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

funnit komitébetänkandet i denna del icke föranleda till

vidare utlåtande utöfver hvad i fråga om försäljning af mindre kronoegendomar

sagts.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län har

förklarat sig icke hafva något emot förslaget att erinra.

Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Östergötlands län har

anfört, att genom den föreslagna försäljningen af kronoegendomar med

arrenden öfver 500 kronor men ej utöfver 700 kronor antalet kronoegendomar

komme att ånyo underkastas eu afsevärd minskning, hvarigenom

för personer med ringa kapitaltillgång försvårades möjligheten

att förskaffa sig arrenden på lämpligen afpassade vilkor; men då å

andra sidan det ändamål, för hvilket de inflytande köpeskillingarna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

skulle användas, hade den allra största betydelse såväl för hvarje ort,

inom hvilken kronopark komme att bildas, som ock för landet i dess

helhet, samt en utsträckning af domänföryttringen icke kunde verka

nedtryckande på försäljningsprisen, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

tillstyrkt förslaget om försäljning af dessa egendomar. Hvad

beträffade komiterades förslag, att äfven af de större jordbruksdomänerna

skulle efter pröfning i hvarje särskildt fall kunna föryttras

sådana, som tarfvade kostsamma nybyggnader, har Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande förklarat sig finna detta vara af den beskaffenhet,

att det åtminstone för närvarande icke borde till någon åtgärd föranleda.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har

framhållit:

att äfven de mindre kronoegendomarna, som utarrenderades på

20 år med optionsrätt, hade sin stora betydelse för den talrika klass

af dugliga jordbrukare, som i följd af bristande tillgångar ej kunde

förvålla egna jordbruk men såsom arrendatorer af kronoegendomar

genom arbete och sparsamhet kunde komma i tillfälle att försörja sig

och sina familjer samt någon gång vinna ekonomiskt oberoende för

ålderns dagar;

att de försäljningar af kronoegendomar, som redan egt rum, åtminstone

inom Jönköpings län, utöfvat ett visst tryck på prisen för de

enskilda egendomar, som samtidigt utbjudits eller funnits till salu; att,

om denna ofördelaktiga inverkan på prisen å enskilde tillhöriga gårdar

redan nu vore förnimbar, olägenheterna skulle i betydlig grad ökas,

derest, på sätt komiterade föreslagit, försäljningarna komme att utsträckas

äfven till öfriga kronan tillhöriga, medelstora och större egendomar;
att

frågan, huruvida det kunde vara lämpligt eller ur det allmännas

synpunkt önskvärdt, att kronan afhände sig de flesta eller

åtminstone större delen af sina jordbruksfastigheter, torde vara så vigtig,

att densamma borde underkastas en mera allsidig och ingående pröfning,

än den komiterade kunnat egna densamma, då deras syfte varit

att på det sätt, som försäljningen af kronoegendomarna innefattade,

vinna medel till fortsatt inköp af skogsmark;

att, derest vid denna allsidiga pröfning det skulle befinnas lämpligt,

att kronan afhände sig sina jordbruksfastigheter, sådant borde ske och

medlen kunna anslås till inköp af till skogsbörd tjenlig mark, men att

frågan om egendomarnas försäljning vore hufvudsaken och försäljningsmedlens

användande bisaken, fastän komiterade syntes hafva omkastat

detta förhållande;

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Ma j ds Nåd. Proposition No 53.

att Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande visserligen på det

lifligaste behjertade önskvärdheten och nödvändigheten af statsskogarnes

utvidgning, men stälde sig tveksam i fråga om det sätt, komiterade i

främsta rummet föreslagit för anskaffande af medel till de fortsatta

skogsmarksinköpen; samt

att Eders Kongl. Majds befallningshafvande icke ville ställa sig

fullt afvisande mot förslaget att eventuelt försälja egendomar med ett

arrende af intill 700 kronor, enär flera af dessa troligen kunde utan

afsevärda olägenheter afyttras, men att Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande

deremot ansåge sig böra på det kraftigaste afstyrka, att egendomar,

som lemnade högre arrendeafgift än 700 kronor och sålunda

kunde räknas till större kronoegendomar, afyttrades utan att en fullständig

och ingående utredning rörande hvarje dylik egendom särskildt

verkstäldes samt denna utredning för samtliga egendomarna funnes tillgänglig,

innan frågan om försäljningarnas utsträckning äfven till egendomar

med arrenden öfverstigande 700 kronor toges under ompröfning.

Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Kronobergs län har

förklarat sig anse komiterades båda ifrågavarande förslag vara förtjenta

af uppmärksamhet och tillstyrkt, att bestämmelser utfärdades i det syfte,

komiterade föreslagit.

Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Kalmar län har icke

funnit annat att erinra mot komiterades förslag, än att den ifrågasatta

försäljningen af kronans jordbruksfastigheter borde begränsas till sådana

egendomar, för hvilka arrendet icke öfverstege 700 kronor.

Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Gotlands län och

i Blekinge län hafva förklarat sig icke hafva något att erinra mot komiterades

förslag.

Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Kristianstads län har

erinrat, att då Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande den 5 februari

1894 afgaf underdånigt utlåtande öfver väckt fråga om försäljning af

sådana för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilka i

arrende lemnade mera än 500 kronor men icke utöfver 700 kronor,

Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande förklarade sig väl Unna det

följdriktigt, att kronoegendomar af berörda slag komme att föryttras,

men att, då enligt gällande föreskrifter 49 inom länet belägna kronoegendomar,

hvilka ej gåfve mera än 500 kronor i årligt arrende,

komme att försäljas, deraf under det närmaste årtiondet 30, Eders

Kongl. Majds befallningshafvande, särskildt med afseende på de jemförelsevis

låga priser, som jordbruksegendomar då betingade, ansåge

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

för statsverket förmånligast att uppskjuta försäljningen af det ifrågavarande

slaget domäner åtminstone under de närmaste 10 åren, och

som erfarenheten visat, att skäl ej funnes att frångå denna uppfattning,

då det redan vid nu pågående försäljningar visat sig svårt att finna

antagligt köpeanbud, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett

välbetänkt att icke utsträcka försäljningen af kronoegendomarna till

andra än dem, som gåfve ett årligt arrende af 500—700 kronor, och

att icke företaga ytterligare försäljningar förr än nu pågående hunnit

afslutas.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län bär förklarat

sig visserligen instämma i komiterades åsigt, att fortsatt inköp

af skogsmark i så stor utsträckning, som vore förenlig med försigtig

statshushållning, i första rummet vore hvad som från det allmännas

sida borde göras för främjande af landets skogshushållning, men deremot

afstyrkt komiterades förslag att för beredande af medel dertill

ytterligare utsträcka försäljning af kronoegendomar utöfver hvad nu

vore medgifvet, och såsom skäl härför hufvudsakligen anfört:

att den rätta vägen för medels beredande vore, att statsmedel

dertill anvisades, synnerligast de år, då statsinkomsterna lemnade

öfverskott,

att, derest, såsom vid två riksdagar skett, 1 V2 million kronor

årligen dertill ansloges, medel, synnerligast med inberäkning af blifvande

köpeskillingar för de mindre kronoegendomar, livilka ännu ej blifvit

försålda men skulle afyttras, ej skulle komma att saknas för inköp åt

kronan af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark, helst inköp

af mark ej borde eke i den omfattning, att priset derå uppjagades;

att det vore önskvärd!, att de kronoegendomar, hvilka lemnade

högre arrende än 500 kronor, icke afyttrades, då vid olika tider och

under olika förhållanden staten kunde vara i behof af sådana, såsom

exempelvis för militära behof för mötesplatser eller remontdepöter, för

hvarjehanda sjukvårdsanstalter, för undervisningsanstalter, för straffanstalter

med mera;

att det för landtbruket måste anses förmånligt, att några af dess

idkare kunde på de vilkor, staten erbjöde, få arrendera jord och således

beredas tillfälle att använda sina tillgångar för en duglig uppsättning

af kreatur och redskap samt till driftkapital i stället för att tvingas

till skuldsättning för inköp af en egendom och än mer för anskaffande

af kreatur, redskap och förlag;

att, då de egendomar, om hvilkas försäljning nu vore fråga

lemnade i årligt arrende mera än 4 procent åt deras taxeringsvärden

I

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

detta för staten, som lånade penningar till något öfver 3 procent, icke

kunde anses såsom en dålig kapitalplacering; samt

att förvaltningskostnaden, som i förhållande till de mindre egendomarnas

arrenden kunnat vara afsevärd, icke torde uppgå till något

i förhållande till de större eller medelstora egendomarnas arrenden

betydande belopp.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län bar uttalat

den åsigt, att försäljning af odlad jord för inköp i dess ställe af

skogbärande mark icke torde med den jemförelsevis svaga afkastning,

som skogarna ännu lemnade, vara ur finansiel synpunkt att förorda,

äfvensom att icke med säkerhet kunde förutses, livilka förändringar

uppfattningen om gagnet af statens eganderätt till dylik jord kunde

komma att undergå och det sätt, hvarpå denna eganderätt bäst kunde

tillgodogöras vare sig för tillgodoseende af framtida behof för statens

egen räkning eller för andra allmännyttiga åtgärder, för livilka de

under vexlande tidsförhållanden kunde behöfva tagas i anspråk; och

har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält, huruvida det ej

vore med klok statshushållning öfverensstämmande att för närvarande

icke utsträcka försäljningen till annan sådan kronojord än den, som

efter pröfning i hvarje fall funnes på grund af särskilda förhållanden

böra kronan afhändas.

Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Göteborgs och Bohus

län har biträdt komiterades förslag, att medel för ökande af statsskogarnes

antal — utöfver hvad för ändamålet kunde komma att särskildt

anvisas — borde lämpligen beredas genom utsträckt försäljning af

de för statsverkets omedelbara räkning utarrenderade jordbruksfastigheter,

men ansett sig icke kunna förorda en dylik försäljning af kronoegendomarna

inom länet, då till flertalet af dessa, öfver hela länet

spridda egendomar funnes större eller mindre utmarkslotter, som visserligen

beträffande flertalet nu saknade skog, men dels redan vore skogsodlade

och dels efter hand gjordes skogbärande, och fördelen för det

till största delen skoglösa länet att hafva dessa visserligen små men

efter rationela grunder skötta skogar vore obestridlig och afsevärd

jemväl derigenom, att deras planmessiga skötsel måste anses såsom

exempel utöfva ett godt inflytande på den enskilda skogshushållningen.

Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Elfsborgs län har icke

haft något att erinra mot komiterades förslag.

Eders Kongl. Majds befallningshafvande i Skaraborgs län har

öfverlemnat afskrifter af sina den 15 juni 1881 och den 29 april 1887

afgifna underdåniga utlåtanden i då förevarandé frågor om försäljning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 53.

af kronans utarrenderade egendomar samt förklarat sig fortfarande vidhålla

de deri uttalade åsigter om behofvet och lämpligheten deraf, att

staten bibehölle sina jordbruksfastigheter för utarrendering, enär staten

derigenom kunde bereda tillfälle till gagnande verksamhet för dugliga

jordbrukare, hvilka icke egde tillräckligt kapital till förvärfvande af

egen, för deras verksamhetsförmåga passande jordbruksfastighet, och

har Eders Kongl. Majds befallningshafvande ansett sig icke kunna förorda

bifall till förslaget att, för beredande af medel till inköp af skogsmark,

sådana kronans jordbruksfastigheter, för hvilkas bibehållande ej

särskilda skäl talade, skulle försäljas, oberoende af deras storlek.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län har förklarat

sig icke hafva något att erinra mot komiterades förslag att uti

ett ökadt afyttrande af utarrenderade kronoegendomar finna ett medel

för främjande af landets skogshushållning samt biträdt komiterades

mening derom, att jemväl en och annan af de större domänerna borde

försäljas efter derom hos Riksdagen i hvarje särskildt fall efter förutgången

utredning gjord framställning.

Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande i Örebro län har biträdt

komiterades förslag om försäljning af kronoegendomar, som i arrenden

lemnade mellan 500 till och med 700 kronor, och detta jemväl från den

synpunkten, att det måste anses för staten ekonomiskt fördelaktigt att

afhända sig dylika smärre jordbruksegendomar, hvilka, enligt hvad erfarenheten

gifvit vid handen, vid försäljning i allmänhet betingade köpeskillingar,

som väsentligt öfverstege arrendevärdet, men hvilkas förvaltning

för staten ofta vållade kostnader, som icke stode i lämpligt förhållande

till arrendeafkomsten, hvarjemte genom egendomarnas styckning

och försäljning i mindre lotter, der sådant lämpligen kunde ske,

staten skulle oftare än hittills kunna bereda mindre bemedlade tillfälle

att bilda egna jordbruk, och har Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande

förklarat sig icke hafva något i hufvudsak att erinra mot den föreslagna

försäljningen af större egendomar, men ansett sig böra framhålla, att

försäljning å auktion af större jordbruksdomäner icke torde komma

att utfalla lika förmånligt, som försäljningarne af de mindre hitintills i de

flesta fall gjort.

Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Vestmanlands län har

ansett statens planmessiga föryttring af sina jordbruksfastigheter, åtminstone

när de ej lemnade högre arrende än 700 kronor, samt penningarnes

användning till förvärf af skog eller till skogsbörd tjenlig mark

vara öfverensstämmande med en synnerligen välgörande finanspolitik

samt förordat komiterades förslag i denna del.

Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Kopparbergs län har

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

ansett goda skäl vara för handen att förorda det försäljningen af

kronans jordbruksfastigheter blefve utsträckt till jemväl pådana, hvilka

gåfve högre arrende än 500 kronor men ej öfver 700 kronor, under

förutsättning att deras bibehållande i sin helhet eller delvis åt kronan

icke påkallades af befintlig skogstillgång eller annan särskild anledning.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gefleborgs län har meddelat,

att förslaget om försäljning af kronoegendomar med arrende från

500 till 700 kronor saknade betydelse för länet, då någon dylik egendom

inom länet icke funnes, men har icke haft något att erinra vid

att det finge ankomma på särskild undersökning samt Eders Kongl.

Maj:ts och Riksdagens beslut i hvarje särskildt fall, huruvida det befunnes

förenligt med kronans fördel, att 3 inom länet varande egen*

domar med arrenden öfver 700 kronor vid nuvarande arrendenas utgång

afyttrades.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län har

icke haft något att invända mot förslaget, i hvad det berörde länet,

helst som den föreslagna användningen af köpeskillingen syntes vara

särdeles lämplig.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län har

anfört, att förhållandena inom länet icke föranledde till någon erinran

mot komiterades förslag.

Domänstyrelsen har för egen del den 31 maj 1901 afgifvit underdånigt

utlåtande i frågan och dervid anfört följande.

Hvad först anginge förslaget om utsträckt försäljning af utarrenderade

kronoegendomar, erinrade styrelsen, att styrelsen den 27

maj 1887 afgifvit underdånigt utlåtande öfver då föreliggande förslag

om försäljning af utarrenderade kronoegendomar med arrenden, som

öfverstege 200 kronor men icke 500 kronor, för beredande af medel

för samma ändamål, som nu vore ifrågasatt, och hade styrelsen då anfört:

att vid bedömande af frågan, huruvida en dylik försäljning kunde

anses fördelaktig och lämplig, väl å ena sidan ej finge förbises fördelen

för staten af en årligen för dessa domäner ingående och i framtiden

möjligen stegrad arrendeinkomst liksom icke heller betydelsen af det

förhållandet, att ett ej ringa antal samhällsmedlemmar såsom arrendatorer

af smärre statsegendomar sattes i tillfälle vinna sin utkomst, men

att å andra sidan ej kunde förnekas, att de mindre statsegendomarna

kräfde så dryga kostnader för förvaltningen, såsom för arrendeuppskattningar,

besigtningar, kronoombuds inställelse vid syner och för skogsskötsel,

der skog funnes, med mera, att dessa kostnader i de Hest»

llih. till Riksd. Prat. 1902. I Sund- I A/d. 45 lläff.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

fall icke stode i ett skäligt förhållande till arrendeafkomsten och alltid

måste blifva mer betungande än för de större egendomarna; att redan

af detta förhållande, som icke torde kunna ändras så länge staten

innehade dessa mindre jordbruksfastigheter, fördelen af deras öfvergående

i enskildes händer framträdde, hvartill komme, att om än styrelsen

sökt genom skärpt kontroll i möjligaste mån minska de missförhåll

aöden vid skogsskötseln å de mindre jordbruksdomänerna, hvilka

förefunnits och ofta framhållits, det likväl icke vore möjligt att förekomma

olägenheter, som alltid blefve en följd af skogarnas fördelning

å spridda trakter i en mängd skiften af ringa areal och som framträdde

i dryga utgifter ej mindre för sjelfva skogsvården än äfven för kontrollen,

på samma gång hinder för skogsskötselns rationela bedrifvande

mötte i jordbrukets fordringar på bete och husbehofsvirke, beqvämlighet

vid detta virkes uttagande, med mera.

Styrelsen hade i berörda utlåtande ytterligare anfört, att landets

jordbruk efter all sannolikhet äfven i framtiden liksom förut skulle

blifva föremål för den enskilda företagsamheten, oberoende af huruvida

staten egde större eller mindre del åt den odlade jorden, och då i öfrigt

en omflyttning af statens vid åkerbruket fästade kapital till skogsbruket

icke innebure någon indragning af kapital till skada för landtmannanäringen,

tagen i allmän bemärkelse, och den med få afbrott år från

år inträdda stegring af inkomsten af statsskogarne jemte det allmänt

erkända förhållandet, att värdet å isynnerhet de gröfre virkeslagen

ökades i högre grad än andra produkter, gåfve vid handen, att staten

borde af sin skogsegendom få en säker, ständigt växande inkomst,

hade styrelsen uttalat den öfvertygelsen, att försäljning af de mindre

jordbruksegendomarna, under förutsättning att köpeskillingarna användes

till inköp af skogsegendomar, vore både fördelaktig och lämplig.

Sedermera hade styrelsen genom chefens för finansdepartementet

skrifvelse den 23 januari 1894 erhållit anmodan att inkomma med

underdånigt utlåtande, huruvida icke den då pågående föryttringen

af kronoegendomar med arrenden, som icke öfverstege 500 kronor,

lämpligen borde utsträckas derhän, att den komme att omfatta äfven

sådana, hvilka i arrende lemnade mer än 500 men icke utöfver 700

kronor; och hade styrelsen i sitt med anledning häraf den 6 mars 1894

afgifna underdåniga utlåtande uttalat såsom sin åsigt, att de i förenämnda

underdåniga utlåtande af den 27 maj 1887 anförda skäl för

försäljning af de mindre kronoegendomar, hvarom då varit fråga,

egde sin tillämplighet äfven på egendomar, som i arrende lemnade

mer än 500 men icke utöfver 700 krono!’, hvarför styrelsen hade

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

förklarat, sig ur principal synpunkt icke hafva något att erinra mot

dessa sistnämndes försäljning, men hade styrelsen ansett sig, hufvudsakligen

på den grund, att af de kronoegendomar, som jemlikt förut

meddelade bestämmelser skulle försäljas, ett ganska stort antal, uppgående

till 1,042 stycken, då ännu återstått att afyttra i följd deraf

att dittills försäljningsåtgärder i enlighet med nådiga brefven den 18

maj 1888 och den 29 maj 1891 endast i ringa mån hunnit verkställas,

och vid sådant förhållande en ytterligare utsträckt realisation af kronans

jordbruksdomäner kunde komma att menligt inverka på försäljningsprisen,

dé icke böra tillstyrka afyttring af kronans domäner i större

omfattning än som redan blifvit bestämd.

Efter erinran om dessa förhållanden har styrelsen i sitt nu ifrågavarande

utlåtande uttalat, att styrelsen fortfarande vidhölle den åsigt,

som styrelsen sålunda redan förut uttalat i afseende å försäljning vid

lämplig tidpunkt af egendomar med arrenden, som icke öfverstege 700

kronor, och att enär, efter det styrelsens underdåniga utlåtande år 1894

afgifvits, en tid af mer än sju år förflutit, derunder icke mindre än

489 egendomar afyttrats, samt under senaste åren företagna försäljningar

af kronoegendomar i allmänhet lemnat ett tillfredsställande resultat,

styrelsen nu icke hade någonting att erinra mot komiterades förslagom

försäljning af egendomar, hvilkas arrenden icke öfverstege 700 kronor.

I sammanhang härmed har styrelsen förordat, att bestämmelsen

i det uti komitébetänkandet åberopade nådiga brefvet till domänstyrelsen

den 29 maj 1885, angående försäljning af en del smärre kronolägenheter,

måtte erhålla en efter nämnda förslag lämpad utsträckning. I

detta nådiga bref hade Eders Kongl. Maj:t meddelat, att Riksdagen medgift,

att, då fråga uppstode om försäljning af kronolägenhet, hvilken

ej varit för statsverkets räkning utarrenderad, men som uppenbarligen

vore eller vid arrendeuppskattning funnes vara af sådan beskaffenhet,

att för densamma ej kunde påräknas högre årligt arrende än 200 kronor,

det finge ankomma på Eders Kongl. Maj:t att bestämma om lägenhetens

försäljning under de i nådiga brefvet den 29 maj 1874 stadgade

vilkor. De egendomar, hvarpå detta nådiga bref både tillämpning, utgjordes

hufvudsakligast numera af de åt justitie- och landsstaten anslagna

boställen, som af en eller annan anledning till statsverket indroges;

och som flere bland dessa, synnerligast de af kronolänsmännen afträdda

boställena, visat sig vara af den beskaffenhet, att statsverket ej genom

deras utarrendering beredts någon förmån, då de såväl till hus som

jord varit i dåligt skick, har styrelsen ansett sig böra underdånigst

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 53.

hemställa, att, om med anledning af komiterades förslag nådig proposition

aflätes till Riksdagen om försäljning af utarrenderade kronoegendomar

med arrenden, som öfverstege 500 men icke 700 kronor, denna

nådiga proposition jemväl måtte omfatta sådana kronoegendomar, Indika

ej varit för statsverkets räkning utarrenderade, men som uppenbarligen

vore eller vid arrendeuppskattning funnes vara af sådan beskaffenhet,

att för desamma icke kunde påräknas högre arrende än 700 kronor, allt

detta under förutsättning, att desamma icke befunnes vara för något

statsverkets eller skogsväsendets behof erforderliga.

Hvad anginge förslaget om försäljning af kronoegendomar, som

i arrende lemnade utöfver 700 kronor, kunde domänstyrelsen icke

underlåta att, i likhet med hvad en del af länsstyrelserna antydt, framhålla

önskvärdheten deraf, att komiterade på ett utförligare sätt

motiverat detta sitt förslag och särskild! anfört de skäl, som komiteräde

ansett böra läggas till grund för bedömande, huruvida dylik egendom

borde bibehållas i kronans ego eller försäljas. Det enda skäl,

Söm komiterade anfört för en sådan försäljning, vore att kostsamma nybyggnader

förestode. Härvid vore emellertid att märka, att det läge i

arrendatorns eget intresse att hafva tillräckliga och ändamålsenliga

byggnader å den af honom arrenderade egendomen, och att vid hvarje

utarrendering genom arrendekontraktet bestämdes ett visst belopp, som

artendatorn vore skyldig att genom om- eller nybyggnad redovisa; cell

kunde arrendatom dessutom för byggnad, hvartill detta belopp ej lemnfede

tillgång, erhålla understöd genom afdrag å arrendet. Såsom exempel

på, i hvilken utsträckning nybyggnad under senare tiden skett å

krönans domäner, ville styrelsen meddela, att under styrelsens embetsVerksämhet

till slutet af år 1900 å för statsverkets räkning utarrenderade

kronoegendomar hade uppförts nybyggnader till den omfattning,

att arrendatorerne i form af dels afskrifning å den kontraktsenliga nybyggnadsskyldigheten,

dels afkortning å förfallande arrendeafgifter, derför

erhållit godtgörelse med nära 3,500,000 kronor. Då genom besigtningar

af vederbörande domänintendent vakades deröfver, att byggnaderna

å utarrenderad kronoegendom icke finge förfalla utan behörigen

underhölles eller vid förefallande behof, der så ske kunde, ersattes med

nya, kunde det ej förutsättas, att vid arrendetidens slut ett större antal

hus eller alla husen å en dylik egendom skulle vara i behof af nybyggnad.

I fråga om tillvägagåendet vid dessa försäljningar hade komiterade

ansett sig ej böra ifrågasätta, att Eders Kongl. Maj:t skulle erhålla

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

generel bemyndigande att försälja egendomarna, utan funnit lämpligare

att efterhand, i den mån gällande arrendekontrakt löpte till ända, framställningar

gjordes till Riksdagen om försäljning af särskilt angifna

kronoegendomar under förutsättning att antagliga köpeskillingar kunde

erhållas. För såvidt härmed afsåges, hvilket dock icke af ordalagen

med full tydlighet framginge, att, innan utarrendering af egendom med

arrende öfver 700 kronor skedde, styrelsen skulle till Eders Kongl. Maj:t

ingå med underdånigt utlåtande, huruvida egendomen borde fortfarande

utarrenderas eller försäljas, tilläte sig styrelsen fästa uppmärksamheten

på det mångskrifveri, som häraf skulle föranledas, då antalet egendomar

med arrenden öfver 700 kronor enligt komiterades förslag bilagda

tabeller uppginge till 1,100. Styrelsen hade hittills icke underlåtit

att, när anledning dertill förekommit, till Eders Kongl. Maj:t

vid olika tillfällen ingå med underdåniga framställningar om försäljning

af egendomar, hvilka enligt då gällande stadganden icke bort

afyttras.

Såsom af länsstyrelsernas yttranden i frågan inhemtades, hade

flera af dessa anfört beaktansvärda skäl mot försäljning af utarrenderade

kronoegendomar med arrenden öfver 700 kronor, och då det finge

anses såsom ett domänstyrelsens åliggande att jemväl för framtiden

hos Eders Kongl. Maj:t göra anmälan, om skäl syntes förekomma att

afyttra någon af dessa egendomar, har styrelsen funnit sig icke heller

kunna biträda komiterades förslag om generelt stadgande lör försäljning

af ifrågavarande egendomar.

Härifrån ansåge domänstyrelsen dock att undantag borde göras

för dylika egendomar i de norrländska länen, för såvidt de ej befunnes

vara för något allmänt behof erforderliga. I underdånigt utlåtande den

30 januari 1885 hade styrelsen föreslagit dessa egendomars försäljning

och’ såsom skäl derför anfört deras spridda läge och derigenom uppkommande

dyra förvaltningskostnader. Vid dessa egendomars förnyade

utarrenderingar hade ock uppstått svårigheter af flerahanda slag; och

ansåge styrelsen sig hafva så mycket mera skäl vidhålla sin förra mening

om egendomarnes försäljning, som enligt de tabeller, som funnes bilagda

komiterades förslag, arrendeinkomsten af dessa egendomar betydligt

understege procenttalet af deras taxeringsvärden i jemförelse med

egendomar i andra delar af riket.

Hvad beträffade komiterades hemställan, att åt domänstyrelsen

måtte uppdragas att, sedan hushållningsplaner blifvit faststälda för inköpta

skogsegendomar, till Eders Kongl. Maj:t gorå framställning om

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

försäljning af till dessa egendomar hörande inegojord, har styrelsen, med

öfverlemnande af öfver denna hemställan infordrade yttranden från

öfverjägmästarne i de distrikt, hvarest inköpta skogsegendomar med

inegojord funnes, för egen del anfört, att styrelsen emot den i denna

hemställan uttalade princip, att för skogsbörd olämplig mark skulle försäljas,

icke hade något att erinra, men ansåge sig styrelsen mot komiterades

hemställan, sådan den vore affattad, böra anmärka, att föreskriften

om att styrelsen skulle först sedan hushållningsplan blifvit faststäld göra

underdånig framställning om försäljning af inegojorden dels vore obehöflig,

af skäl att man derförutan utan svårighet kunde bedöma, hvilken

inegojord, som icke erfordrades för kronoparken, dels, hvad beträffade

de större kronoparkerna, allt för länge skulle fördröja inegoj ordens försäljning,

då indelning af större skogar droge en rund tid samt det i

vissa fall kunde vara till fördel att låta anstå med skogsindelningen åtskilliga

år, nemligen hvad beträffade sådana skogar, som genom en

planlös öfverdrifven afverkning blifvit illa medfarna, till dess bestånden

genom rensningshuggning hunnit något regleras, och, hvad anginge

mindre skogar, tills dessa genom inköp af intill liggande skogar eller

genom sammanslående med skog till närbelägna utarrenderade kronoegendomar

kunnat förstoras. Enligt styrelsens uppfattning borde komiterades

hemställan jemväl hafva afsett försäljning af inom inegoområdet

befintliga beteshagar, som det ej vore till fördel att bibehålla, äfvensom,

då inegoområde, som skulle försäljas, hade oregelbundna gränser,

intilliggande delar af skogs- och betesmark för vinnande af räta skiljelinier.

Med stöd af hvad sålunda anförts har styrelsen hemstält, att i

den nådiga proposition till Riksdagen, som möjligen komme att i denna

del af ärendet aflåtas, måtte föreslås, att åt domänstyrelsen finge uppdragas

att till Eders Kongl. Maj:t göra framställning om försäljning af

till inköpta skogsegendomar hörande områden, hvilka utan olägenhet

för skogsskötseln kunde afyttras.

I sammanhang härmed har styrelsen ansett sig jemväl böra erinra

om behofvet af tydliga föreskrifter, under hvilka vilkor försäljningen af

dessa områden borde ega rum. I nådiga brefvet till kammarkollegium

den 29 maj 1874, angående försäljning af åtskilliga mindre kronolägenheter,

vore nemligen förordnadt, att köpare, som sådant åstundade,

skulle eg a att, efter derom vid auktionen gjord anmälan, inbetala köpeskillingen

under loppet af 6 år med en sjettedel årligen såvida han för

fullgörandet deraf vid auktionstillfället stälde säkerhet, då deremot i

nådiga brefvet till domänstyrelsen den 25 september 1896 angående

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition No 53.

bestämmelser att tjena till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande

från kroDans jordbruksdomäner vore föreskrifvet, att köpare af

lägenhet, som enligt de i det nådiga brefvet intagna bestämmelserna

försåldes, skulle, derest han sådant åstundade, ega inbetala köpeskillingen

under loppet åt 10 år med en tiondedel årligen, såvida han

stälde godkänd säkerhet, der lägenheten vore bebygd, för köpeskillingens

inbetalning på nämnda sätt, och, der lägenheten vore obebygd,

för fullgörande af de afbetalningar, som erfordrades för halfva köpeskillingens

erläggande, samt med det ytterligare vilkor i fråga om obebygd

lägenhet, att, om lägenheten ej före utgången af det femte året

biilvit med bostad och, der så erfordrades, med för lägenhetens skötsel

i öfrigt nödiga byggnader försedd, ogulden köpeskilling då skulle

anses till betalning genast förfallen.

Då nu vid en sådan försäljning af mark från kronoparkerna, som

föreslagits, marken till en del komme att bestå af mindre områden,

jemförliga med afsöndringar, och till köpare af sådana områden icke

i allmänhet kunde påräknas andra än mindre bemedlade, ansåge styrelsen

att de i sistnämnda nådiga bref intagna vilkor borde blifva gällande

vid dylika försäljningar, liksom att de i samma nådiga bref intagna

stadganden i öfrigt borde vid försäljningarna lända till efterrättelse.

Emellertid kunde jemväl större områden komma i fråga till försäljning;

och borde i afseende å dessa de i nådiga brefvet den 29 maj

1874 stadgade grunder iakttagas. Med anledning af hvad sålunda

anförts har styrelsen hemstält, att i den nådiga proposition, som i

fråga om dessa försäljningar kunde till Riksdagen komma att aflåtas,

Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå att, när fråga förekomme om försäljning

af mark från kronopark, det finge på Eders Kongl. Maj:t ankomma

att för hvarje fall bestämma, om det ena eller andra af nyssnämnda

nådiga bref skulle i afseende å sättet och vilkoren för försäljningen

tillämpas.

Genom särskilda nådiga remisser har härefter landtbruksstyrelsen

anbefalts att afgifva utlåtande i detta ärende samt att dessförinnan

lemna hushållningssällskapens under november månad 1901 sammanträdande

ombud tillfälle att yttra sig i detsamma.

I sitt den 9 november 1901 dagtecknade yttrande hafva hushållningssällskapens

ombud anfört hufvudsakligen följande.

Beträffande det ändamål, för hvilket de nu ifrågasatta åtgärderna

skulle vidtagas, eller fortsatta inköp för statens räkning af skogsmark,

funne ombuden detta ändamål vara ytterst vigtigt och ville derför ut
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 53.

tala den mening, att sådana inköp syntes böra fortfarande eg a rum i

så stor utsträckning, som vore förenlig med eu försigtig statshushållning.

I afseende å de kronans utarrenderade jordbruksfastigheter, hvilkas

försäljning nu ifrågasatts, syntes åtskilnad böra göras mellan dem,

livilka i årligt arrende lemnade 500—700 kronor, samt dem, för hvilka

arrendet stege till högre belopp. Mot försäljande af egendomar af

förstnämnda slag, hvilka, om ock gränsen, 700 kronor, vore endast godtycklig,

ju endast i ganska obetydlig mån vore större än de egendomar,

hvilkas afyttrande redan nu vore medgifvet, hade de i ärendet

hörda myndigheterna i allmänhet haft blott föga att invända. Betänkligheter

hade visserligen yppats att nu på en gång besluta försäljning

af ett så stort antal jordbruksfastigheter, som nu vore i fråga, hvilkas

taxeringsvärde uppginge till inemot 8 millioner kronor, och det på

grund af det i framtiden möjligen inträdande behofvet för kronan att

för ett eller annat ändamål hafva, tillgång till dessa fastigheter. Ombuden

hade likväl icke ansett dessa betänkligheter afgörande, därvid

ombuden emellertid dels ansett att de i Norrland och Dalarne befintliga

kronoegendomar af detta slag borde undantagas, dels ock

velat framhålla önskvärdheten af att, till förekommande af menlig

inverkan å försäljningsvärdet af jordegendom, såväl kronans som

enskildes, dessa kronans försäljningar icke måtte inom samma ort

ega rum till allt för stort antal ungefär samtidigt, äfvensom att bemyndigandet

icke måtte innebära, att dylika fastigheter nödvändigt

skulle försäljas, så snart detta befunnes kunna ske till pris, som syntes

antagligt. Fasthellre borde, enligt ombudens mening, så noggrannt

förhållandena medgåfve, i hvarje särskildt fall tillses, huruvida icke den

då ifrågavarande fastigheten lämpligen borde i sin helhet eller delvis

i kronans ego bibehållas, vare sig på grund af till densamma hörande

skogsmark eller vattenrätt eller annan dylik förmån, eller ock för att

tjena något särskildt statsändamål eller till äfventyrs för att vara att

tillgå vid blifvande åtgärder för underlättande åt mindre bemedlade att

skaffa sig egna hem eller för befrämjande af andra dylika i socialt

hänseende vigtiga ändamål, hvilka staten under kommande tider kunde

få sig förelagdt att tillgodose. Enligt hvad de vid skogskomiténs betänkande

fogade tabeller utvisade, funnes kronoegendomar, som i arrende

gåfve 500—700 kronor, till ett antal af 505 med ett sammanlagdt

taxeringsvärde af 7,811,200 kronor, deraf i Dalarne och Norrland

5 egendomar med ett taxeringsvärde af tillhopa 93,700 kronor.

Om ock ej mer än en del af de i södra och mellersta Sverige belägna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53. 25

egendomar af detta slag ansåges böra föryttras, borde dock det för dem

inflytande och till inköp af skogsmark disponibla försäljningsbeloppet

blifva mycket betydande, helst säkerligen ofta försäljningspriset komme

att icke obetydligt, öfverstiga taxeringsvärdet.

Hvad beträffade de i Norrland och Dalarne belägna kronoegendomarna

af nu ifrågavarande slag, syntes, ehuruväl deras antal vore

helt ringa, det kunna ifrågasättas, huruvida det under närvarande tid,

då en stark klagan förspordes öfver åtskilliga i dessa landsdelar rådande

missförhållanden och Eders Kongl. Maj:t på Riksdagens begäran

behagat tillsätta en komité för att taga under öfvervägande, hvilka

åtgärder borde vidtagas för bevarande derstädes af ett sjelfegande

bondestånd, kunde vara lämpligt att kronan, innan denna komités utredning

och förslag afgifvits, afhände sig en egendom, som kunde

tänkas egnad att, om ock i ringare mån, bidraga till en lycklig lösning

af sistberörda vigtiga fråga. Då derjemte någon afsevärd olägenhet

icke syntes vara att befara af uppskof härutinnan, ansåge ombuden

derför, att försäljning af utarrenderade kronoegendomar i Norrland och

Dalarne tillsvidare icke borde ske i vidsträcktare omfattning, än Riksdagen

redan medgifvit.

Vidare ville ombuden, med anledning af domänstyrelsens i ämnet

gjorda hemställan, uttala, att den generella försäljningsrätt, som angående

nyssberörda fastigheter således syntes böra lemnas Eders Kongl.

Maj:t, lämpligen borde omfatta jemväl de söder om Norrland och Dalarne

belägna kronoegendomar, som icke varit för statsverkets räkning

utarrenderade, men som uppenbarligen vore eller funnes vara af sådan

beskaffenhet, att för desamma icke kunde påräknas högre arrende än

700 kronor, dock under de förutsättningar, som af ombuden blifvit uttalade

i fråga om försäljning af öfriga fastigheter.

Hvad derefter vidkottnne kronans jordbruksfastigheter med högre

arrende än 700 kronor, hade komitén i sin motivering förklarat sig

anse det lämpligast, att efterhand, i den män gällande arrendekontrakt

löpte till ända, framställningar gjordes till Riksdagen om försäljning

åt särskildt angifna kronoegendomar af sådant slag. Detta förslag hade

från myndigheternas sida rönt starkare gensagor än det förra. 1 likhet

med domänstyrelsen ansåge ombuden något sådant allmänt stadgande

icke heller vara önskligt. Jordbruksfastigheter af ifrågavarande storlek

syntes böra, åtminstone tillsvidare, i kronans ego bibehållas. Derest i

något särskildt fall försäljning af dylik egendom kunde befinnas önskvärd,

hölle ombuden före, att domänstyrelsen icke skulle underlåta att,

Bih. Ull Riksd. Prof. 1302. 1 Sami. 1 Afd. 45 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

liksom hittills understundom, enligt hvad nämnda styrelse i sitt utlåtande

meddelat, skett, derom göra underdånig framställning till Eders

Kongl. Maj:t.

I öfverensstämmelse med hvad ombuden förut yttrat, kunde ombuden

deremot icke biträda domänstyrelsens såsom undantag från sistnämnda

regel framstälda förslag, att i Norrland äfven större kronoegendomar

skulle försäljas, för så vidt de ej befunnes vara för något

allmänt behof erforderliga.

I afseende på försäljande af den till inköpta skogsegendomar hörande

inegojord instämde ombuden fullständigt i det af komitén afgifna

förslag med de jämkningar i detsamma, som domänstyrelsen i sitt utlåtande

förordat.

Mot hvad domänstyrelsen hemstält i afseende å föreskrifter rörande

sättet och vilkoren för försäljning af sistnämnda inegoområden

m. m. både ombuden intet att erinra.

Landtbruksstyrelsen bar i underdånigt utlåtande den 5 i denna

månad framhållit, att styrelsen ansåge ändamålet med de af komiterade

ifrågasatta försäljningar af jordbruksfastigheter, eller fortsatta inköp

för statens räkning af skogsmark, synnerligen belijertansvärdt och att

åtgärder för vinnande af detsamma borde från statens sida vidtagas.

Bland de i sådant afseende föreslagna åtgärder syntes den största

uppmärksamheten böra fästas vid utvägen att utsträcka försäljningen

al kronoegendomar till sådana, som gåfve högre arrendeinkomst än

500 kronor men ej mera än 700 kronor. Det skäl, som mot denna

åtgärd anförts, eller att densamma skulle väsentligen minska tillfällena

för skickliga och dugliga jordbrukare att erhålla förmånliga arrenden

på lång tid, ansåge landtbruksstyrelsen icke böra tillmätas någon större

betydelse, enär dels antalet af de jordbruksfastigheter, som, om förslaget

genomfördes, kunde komma i fråga att försäljas, eller omkring

500, icke kunde anses utöfva något betydande inflytande i förevarande

afseende, helst försäljningarna antagligen komme att ske efter hand,

i den män gällande arrendekontrakt komme att förfalla, dels erfarenheten

visat, att arrendatorer af mindre kronoegendomar i allmänhet

icke framför andra jordbrukare utvecklat eu sådan duglighet och skicklighet

i landtbruksafseende, att med hänsyn härtill förslagets antagande

skulle blifva till skada för landtbruksnäringen, dels ock de personer,

som. komme att inköpa ifrågavarande jordbruksfastigheter, sannolikt

till icke ringa del skulle komma att utgöras af förutvarande arrendatorer.

Af dessa och på de af domänstyrelsen anförda skäl ansåge sig

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl Majds Nåd. Proposition. N:o 53.

landtbruksstyrelsen kunna ansluta sig till komiterades förevarande förslag,

på sätt det blifvit af domänstyrelsen modifieradt.

I enlighet med hvad hushållningssällskapens ombud anfört, ansåge

dock landtbruksstyrelsen att, hvad beträffade de i Norrland och Dalarne

belägna kronoegendomar af nu ifrågavarande slag, några dylika för

närvarande och tillsvidare icke borde försäljas, enär frågan om åtgärder

för bevarande af ett sjelfegande bondestånd i dessa trakter vore under

utredning af en komité samt det icke kunde vara lämpligt att, förrän

sagda fråga blifvit fullständigt utredd, inom dessa landsdelar åtgärder

vidtoges i antydt syfte.

Vidkommande försäljningen af större kronoegendomar än dem,

som lemnade till och med 700 kronors årligt arrende, äfvensom frågan

om försäljning af inegojord till af staten inköpta skogsegendomar instämde

landtbruksstyrelsen till alla delar med hvad domänstyrelsen i

dessa afseenden andragit.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemstält att, för den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle

finna åtgärder behöfva vidtagas för fortsatt inköp af skogsmark, på

sätt förbemälde komiterade ansett, samt medel dertill funnes böra delvis

uppbringas genom försäljning af kronoegendomar, Eders Kongl. Maj:t

måtte vidtaga de af komiterade i sådant afseende föreslagna åtgärder,

dock med iakttagande af de utaf landtbruksstyrelsen i det föregående

förordade afvikelser från komiténs förslag.

Då jag nu går att yttra mig i förevarande fråga, anhåller jag till

en början att få med några siffror från de senaste åren fullständiga

de uti komiténs betänkande lemnade uppgifter angående köpeskillingar

för försålda kronoegendomar och för inköpta skogsfastigheter. Försäljningssumman

för nämnda kronoegendomar uppgick vid slutet af år

1898 till sammanlagdt 10,480,281 kronor 77 öre. Derefter hafva dylika

egendomar försålts under år 1899 för 722,503 kronor 89 öre, under

år 1900 för 515,825 kronor 28 öre och under år 1901 för 273,452

kronor 18 öre, eller under dessa tre år tillhopa för 1,511,781 kronor 35

öre, hvilken summa, sammanlagd med försäljningssumman vid 1898

års slut gifver ett försäljningsbelopp af tillhopa 11,992,063 kronor

12 öre.

Inköp af mark för bildande af kronoparker har af Eders Kongl.

Maj:t beslutits under år 1899 för 3,773,197 kronor 88 öre, under år

1900 för 1,912,499 kronor 40 öre och under år 1901 för 1,150,311

kronor 10 öre, eller under dessa tre år tillhopa för 6,836,008 kronor

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 53.

38 öre. Lägges härtill inköpssumman vid 1898 års utgång, 8,201,044

kronor 23 öre, visar sig, att för kronoparkers bildande af Eders

Kongl. Maj:t beslutits inköp af mark för ett sammanlagdt belopp af

15,037,052 kronor 61 öre. I denna summa ingå visserligen köpeskillingarna

för några af Eders Kong], Maj:t beslutade inköp, Indika sedermera

till följd af inträffade hinder från säljarnes sida icke kommit till

stånd, men dessa inköpssuminor äro alla endast af mindre betydenhet.

Att inköp af mark under de tre senaste åren kunnat ega rum i så

stor utsträckning, som ofvan anförda siffror utvisa, beror derpå, att

Riksdagen dels medgifvit att af 1899 års skogsmedel finge till inköp

af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark användas ett belopp

af 1,500,000 kronor, dels ock för hvartdera af åren 1900 och 1901 å

extra stat anvisat för enahanda ändamål ett anslag af 1,500,000 kronor.

I likhet med såväl 1896 års skogskomité som de öfver komiténs

förslag i förevarande ämne hörda myndigheter finner jag synnerligen

önskvärd!, att staten fortfarande söker förvärfva skogbärande eller till

skogsbörd tjenlig mark. Helst skulle jag, öfvertygad som jag är om

statsskogarnes stora framtida betydelse för landet, hafva sett att inköpen

af skogsmark för statens räkning kunnat, åtminstone en tid framåt,

fortgå i samma skala som under de senast gångna åren, så att ej alltför

lång tid behöft förflyta innan man inom landet i dess helhet kunde

uppnått mera tillfredsställande proportioner mellan statsskogar och enskilda

skogar än de inom flertalet län i mellersta och södra delarne af

riket förut rådande, af komiten i dess betänkande närmare angifna; och

har det derför äfven varit ytterst motvilligt, som jag, med hänsyn till

de stora kraf, som för andra ändamål för närvarande ställas på statskassan,

sett mig nödsakad afstå från tanken på utverkande af särskilda

anslag för innevarande och nästkommande år för skogsinköp. Ännu

svårare skulle detta emellertid varit mig, om jag icke haft den åsigt,

att genom fortgående försäljningar af kronan tillhöriga jordbruksfastigheter

ytterligare medel skulle kunna för sådana inköp lämpligen beredas.

Ur finanspolitisk synpunkt har det emellertid synts mig särdeles

klokt att staten, i den mån omständigheterna dertill föranledde, afyttrade

jordbruksfastigheter och _ i stället förvärfvade skogsmark, och de skäl,

hvilka mot sådana försäljningar af en del länsstyrelser blifvit anförda,

hafva icke förmått rubba denna min uppfattning. Visserligen anser

jag lika med domänstyrelsen — att några allmänna bestämmelser

för försäljning af utarrenderade kronoegeudomar med arrenden öfver

700 kronor icke lämpligen böra meddelas, då det icke synes mig önskvärd!,

att sådana, jemförelsevis ringa förvaltningskostnader föranledande

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 53. ''

och i allmänhet med goda åbyggnader försedda egendomar i någon

större utsträckning kronan frånhändas samt det ju alltid står domänstyrelsen

fritt att, såsom redan hittills i ett flertal fall skett, i händelse

sådan egendom af en eller annan särskild anledning finnes lämpligen

böra afyttras, derom göra framställning hos Eders Kongl. Maj:t,

men deremot finner jag mig obetingadt böra förorda, att den Eders

Kongl. Maj:tnu medgifna rätt att besluta om försäljning af utarrenderade

kronoegendomar utsträckes att omfatta jemväl sådana med arrenden

öfverstigande 500 kronor men icke 700 kronor.

De vigtigaste bland de skäl, som häremot blifvit anförda, hafva

varit, att dessa egendomars bibehållande i kronans ego skulle vara för

jordbruksnäringen i landet och dess idkare af betydelse såsom beredande

''tillgång för kapitalfattiga personer till arrenden på lämpliga vilkor,

samt att svårigheter antagligen skulle yppas för staten att vid afyttrande

af ett så stort antal egendomar, hvarom här skulle blifva fråga,

uppnå gynsamma försäljningsresultat.

Hvarken det ena eller andra af dessa skäl anser jag mig emellertid

kunna tillerkänna giltighet.

Hvad först jordbruksnäringen angår, är det uppenbarligen till

fördel för denna näring att så stort antal som möjligt af dess idkare

äro sjelfegande. Erfarenheten från föregående försäljningar har adagalagf,

att genom desamma tillfälle beredts en mängd kronoarrendatorer

att förvärfva de af dem arrenderade fastigheterna och då, enligt hvad

jag inhemtat, någon svårighet för kronan att utfå köpeskillingarna

icke visat sig, synes mig detta liäntyda på att dessa försäljningar varit

såväl till gagn för jordbruksnäringen, som till fördel för köparne.

Någon grundad anledning till antagande att förhållandena genom en

sådan utsträckning af försäljningarne, som jag nyss förordat, skulle

blifva annorlunda, har icke heller blifvit påvisad.

Huru en ytterligare realisation af kronoegendomar kan komma

att ställa sig för kronan är naturligtvis omöjligt att bestämdt förutsäga.

Äfven härutinnan synes emellertid, såsom af hvad komitén i

detta afseende uppgifvit jemväl framgår, erfarenheten från föregående

försäljningar egnade att ingifva goda förhoppningar. Hela antalet

kronoegendomar, lemnande mellan 500 och 700 kronor i årligt arrende,

uppgår till omkring 500. Åt dessa torde emellertid en stor del komma

att af en eller annan anledning finnas böra i kronans ego bibehållas och de

återstående skulle försäljas först i den mån de blifva arrendelediga,

hvarigenom försäljningstiden kommer att omfatta minst 20 år. Äfven

antaget att samtliga dessa 500 egendomar äfvensom alla ännu osålda

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

kronoegeridomar med arrenden icke öfverstigande 500 kronor, uppgående

till ett antal likaledes af omkring 500, blifva under de närmaste

20 åren försålda, skulle inom landet i dess helhet i medeltal för år

endast omkring 50 försäljningar kunna ifrågakomma.

För jemförelses skull vill jag här erinra, att under tioårsperioden

1892 1901 af Eders Kongl. Maj:t antagits köpeanbud å tillhopa 683

till försäljning utbjudna utarrenderade kronoegendomar, hvilka med ett

taxeringsvärde af tillsammans 5,090,808 kronor betingat i köpeskilling

7,973,927 kronor 84 öre. Att det i afseende å vissa enskilda egendomar

och till och med beträffande en eller annan trakt af landet

kunnat uppstå svårigheter att erhålla antagliga anbud är ju helt

naturligt, men måste i betraktande af det gynsamma resultatet i dess

helhet anses alldeles betydelselöst.

Då härtill kommer, att fortfarande, såsom hittills, naturligen icke

någon försäljning skulle komma till stånd utan att köpeanbudet blifvit

af Eders Kongl. Maj:t pröfvadt och godkändt, lärer någon anledning

att befara en för kronan ofördelaktig realisation af ifrågavarande fastigheter

icke kunna anses förefinnas.

Att, på sätt hushållningssällskapens ombud och landtbruksstyrelsen

ifragasatt, undantaga de i Norrland och Dalarne belägna kronoegendomar

synes mig icke allenast med afseende å dessa egendomars

obetydliga antal skäligen betydelselöst utan dertill jemväl obehöfligt.

Redan förut har i fall, då inom dessa landsdelar belägen, till försäljning

afsedd egendom vant försedd med skogsmark till större omfatthusbehofvet

funnits kräfva, den nämnda behof Överskjutande

skogsmarksarealen plägat i kronans ego bibehållas och afyttringen omfattat

endast inegor jemte nödig utmark. Ett liknande tillvägagående,

hvilket jemväl för framtiden torde komma att nogsamt iakttagas, torde

väl få anses främja och icke motarbeta bevarandet inom dessa delar af

landet af en sjelfegande jordbrukareklass.

Emot förslaget att jemväl sådana förut icke utarrenderade kronoegendomar,

som anses icke kunna lemna högre årligt arrende än 700

kronor, må kunna försäljas, har jag icke något att erinra utan biträder

jag härutinnan domänstyrelsens förslag. Äfven i fråga om försäljningar

af mark, tillhörande inköpta skogsegendomar finner jag mig böra instämma

uti hvad domänstyrelsen anfört samt anser förty, att åt domänstyrelsen

bör uppdragas att, oberoende af såväl skogshushållningsplanernas

upprättande som markens beskaffenhet, hos Eders Kongl. Maj:t

göra framställning om försäljning af till inköpta skogsegendomar hörande

områden, hvilka utan olägenhet för skogsskötsel kunna afyttras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

I fråga om sättet och vilkoren för försäljningar ne har jag emot

hvad domänstyrelsen föreslagit beträffande de områden, som skulle

komma att afyttras från inköpta skogsegendomar, icke någonting att

erinra. Beträffande öfriga till försäljning föreslagna fastigheter torde,

såsom äfven domänstyrelsen, som härutinnan icke särskildt yttrat sig,

lärer hafva afsett, vid försäljningarne enahanda grunder böra följas, som i

afseende å fastigheter af samma slag nu tillämpas och fastigheterna

sålunda böra afyttras i enlighet med bestämmelserna i nådiga brefvet

den 29 maj 1874 utom hvad angår sådan del af utarrenderad kronoegendom,

som finnes böra efter styckning eller afsöndring försäljas enligt

bestämmelserna i nådiga brefvet den 25 september 1896.

Slutligen torde Eders Kongl. Maj:t böra af Riksdagen äska bemyndigande,

att till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig

mark använda inflytande köpeskillingsliqvider för de fastigheter af nu

ifrågavarande slag, rörande hvilkas försäljning beslut kommer att under

en viss tidrymd fattas; och tillstyrker jag att denna tid bestämmes till

utgången af år 1903, intill hvilken tid det Eders Kongl. Maj:t vid 1900

års Riksdag gifna enahanda bemyndigande beträffande hittills försäljningsbara

fastigheter är gällande.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet

hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition föreslå

Riksdagen

ej mindre att medgifva,

att dels vid inträffande arrendeledighet af sådan under förvaltning

af domänstyrelsen stäld och för statsverkets räkning utarrenderad

egendom, hvilken i arrende lemnar mer än 500 kronor, men icke utöfver

700 kronor, dels i fråga om sådan kronoegendom, som ej

varit för statsverkets räkning utarrenderad, men som uppenbarligen

är eller vid arrendeuppskattning finnes vara af sådan beskaffenhet, att

för densamma icke kan påräknas högre arrende än 700 kronor, dels och

beträffande till inköpt skogsegendom hörande område, som utan olägenhet

för skogsskötseln anses kunna afyttras, det må bero af Eders Kongl.

Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje särskildt fall, förordna, huruvida

egendomen eller området bör för kronan bibehållas eller till större

eller mindre del försäljas;

att, der Eders Kongl. Maj:t pröfvar försäljning af egendom, tillhörande

någotdera af förstnämnda två slag, böra ega rum, densamma

må ske i enahanda ordning och på enahanda vilkor, som i afseende å

försäljning af egendomar utaf samma slag nu äro enligt af Eders Kongl.

Maj:t och Riksdagen fattade beslut gällande;

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

att, der Eders Kongl. Maj:t finner försäljning af område från inköpt

skogsegendom böra ega ram, det må på Eders Kongl. Maj:t ankomma

att för hvarje fall bestämma, huruvida nådiga brefvet den 29

maj 1874 angående försäljning af vissa hemman och lägenheter eller

nådiga brefvet den 25 september 1896, angående bestämmelser att tjena

till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner,

skall i afseende å sättet och vilkoren för försäljningen

tillämpas; samt

att vid hvarje försäljning derjemte må iakttagas de särskilda bestämmelser,

Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt att, i allmänhet

eller i vissa fall, för försäljningen meddela;

dock under vilkor att de genom försäljning inflytande medel skola

användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark,

och under iakttagande att medlen böra inlevereras till riksgäldskontoret

och der bokföras på sätt nu är stadgadt angående köpeskillingarna

»för de kronoegendomar, som säljas enligt nådiga brefvet

den 29 maj 1874;

än äfven, under förutsättning af bifall till hvad här ofvan föreslagits,

att medgifva, att köpeskillingarna för de kronoegendomar af

ofvan angifna slag samt till inköpta skogsegendomar hörande områden,

rörande hvilkas försäljning beslut fattas under tiden till och med utgången

af år 1903, må för inköp af skogbärande eller till skogsbörd

tjenlig mark af Eders Kongl. Maj:t disponeras och följaktligen på

Eders Kongl. Maj:ts reqvisition från riksgäldskontoret utbetalas.

Till denna departementschefens, af statsrådets

öfrige ledamöter biträdda hemställan, behagade Hans

Maj:t Konungen lemna nådigt bifall och förordnade

att proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåta^

af den lydelse bilaga . . . till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

W. Roos.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1002.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1902:53 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af åtskilliga kronoegendomar med mera. s. 1 i texten