Sök i Ratio Lex

Angående upphörande af den Stockholms stads brandförsäkringskontor förunnade frihet från afgift och kontribution

1902-02-28 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1902:62, Angående upphörande af den Stockholms stads brandförsäkringskontor förunnade frihet från afgift och kontribution

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

1

N:o 62.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upphörande

af den Stockholms stads brandförsäkringskontor

förunnade frihet från afgift och kontribution; gifven

Stockholms slott den 28 februari 1902.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden

för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att den Stockholms stads brandförsäkringskontor enligt det för kontoret

gällande reglemente tillkommande frihet från hvarje afgift och kontribution

må med utgången af innevarande år upphöra.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl.

nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

Bih. till Riksd. Prot. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 52 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 62.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari

1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerhetm,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelbero,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld,

Westring.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet grefve Wachtmeister anförde:

Med förmälan att Riksdagens uppmärksamhet blifvit fäst derpå, att

Stockholms stads brandförsäkringskontor på grund af Kongl. Maj:ts för detsamma

utfärdade reglemente den 18 mars 1746 och förnyade reglemente den

19 december 1807 allt ifrån dess stiftande helt och hållet varit befriadt från

alla slags utskylder till stat och kommun, har Riksdagen i skrifvelse den 13

maj 1901 tillkännagifvit, att Riksdagen för sin del ansåge, att det brandförsäkringskontoret

sålunda meddelade privilegium borde upphäfvas och den

kontoret tillförsäkrade frihet från hvarje afgift och kontribution upphöra; och

har Riksdagen anhållit, det täcktes Eders Kongl. Maj:t taga frågan i öfver
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 62.

vägande och derefter till Riksdagen inkomma med den framställning, till hvilken

en blifvande utredning kunde föranleda.

I denna skrifvelse har Riksdagen anfört, att vid 1809-1810 årens

riksdag af bevillningsutskottet föreslagits, att bevillning skulle påföras

Stockholms stads brandförsäkringskontor för behållen inkomst, men att

detta förslag af Rikets Ständer afslagits. Ett bland de vigtigaste skälen

för detta Ständernas beslut hade varit, att kontorets ställning icke vore

säkrare, än att dess hela kapital skulle kunna åtgå vid en enda större

eldsolycka. Detta hade väl redan då varit mindre sannolikt vid det förhållande

att kontorets fond, som år 1760 utgjort 29,841 riksdaler 42 skillingar

7 runstycken banko, derefter år från år oupphörligt ökats, så att densamma

år 1810 belöpt sig till 989,898 riksdaler 11 skillingar 7 runstycken banko;

och vid tiden för aflåtande af Riksdagens förevarande skrifvelse syntes icke

rimligtvis kunna befaras, att för utbetalande af brandskadeersättningar kontoröts

fonder skulle behöfva anlitas. I sådant afseende tilläte sig Riksdagen omnämna,

att år 1878 de af kontoret utgifna brandskadeersättningar utgjorde

479,805 kronor 8 öre, ett belopp, som vida öfverstege motsvarande utgiftspost

under något annat år sedan kontorets inrättande, men att icke desto

mindre fonden, som år 1877 utgjort 11,794,537 kronor 11 öre, år 1878 stigit

till 11,988,320 kronor 34 öre och år 1879 till 12,505,695 kronor 70 öre.

Vid slutet af år 1900 hade kontorets fonder sammanlagdt utgjort 26,948,900

kronor 8 öre, utvisande en ökning för året af 829,356 kronor 68 öre.^

Sedan kontoret numera börjat lemna årlig utdelning tifl sina delegare — af

kontorets behållning för år 1900 vore för sådant ändamål anslaget ett belopp

af 314,000 kronor — syntes man icke heller längre kunna, såsom vid 1809

-1810 årens Riksdag, jemnställa kontoret med fromma stiftelser, och enligt

Riksdagens förmenande förefunnes numera icke något som helst skål, hvarföre

detsamma skulle åtnjuta en mera gynnad ställning än andra inrättningar med

alldeles enahanda verksamhet. Skånska brandförsäkringsinrättningen hade för

år 1892 påförts bevillning för den vinst, inrättningen under sagda år till sina

försäkringstagare utdelat, hvilken beskattningsåtgärd blifvit af Eders Kongl.

Maj:t genom nådig resolution den 31 augusti 1894 godkänd; och allmänna

brandförsäkringsverket för byggnader å landet, som år 1889 °af såväl bevillningsberedningen

och pröfuingsnämnden som kammarrätten påförts bevillning

för inkomst af rörelse, men genom nådiga resolutionen den 18 december 1891

befriats från skyldighet att utgöra dylik bevillning, enär dess fond icke öfverstiga

hvad som erfordrades för verkets tryggande gent emot utelöpande risker,

hade sedan år 1895, då brandförsäkringsverket började lemna utdelning till

sina delegare, erlagt skatt för det af dess vinst för sådant ändamål afsätta

belopp. 1 sammanhang härmed erinrade också Riksdagen, hurusom jernkontoret

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

enligt nu gällande bevillningsförordning vore befriadt från skatt allenast så

länge detsamma icke lemnade utdelning åt sina delegare.

I anledning af Riksdagens förevarande framställning har öfverståthållareembetet

efter nådig remiss inhemtat direktionens för brandförsäkringskontoret

underdåniga yttrande samt med öfverlemnande deraf afgifvit eget underdånigt

utlåtande af den 10 december 1901, hvarefter äfven justitiekanslersembetet på

nådig befallning inkommit med underdånigt utlåtande åt den 30 sistlidne januari.

Brandförsäkringskontoret har i det afgifna yttrandet anfört följande.

lör att uppmuntra Stockholms husegare att bilda den association, som

numera benämndes Stockholms stads brandförsäkringskontor, hade i det af

Kongl. Maj:t den 18 mars 1746 utfärdade “reglemente och stadfästelse" lemnats

en uttrycklig försäkran om skattefrihet för everldliga tider. Det hade

varit på grundvalen af denna försäkran brandförsäkringskontoret stiftats, och

det ville derföre synas, att, liksom ett kontraktsvilkor icke kunde af ene

kontrahenten godtyckligt rubbas, den brandförsäkringskontoret af landets regering

tillförsäkrade skattefrihet icke skäligen kunde utan kontorets medgifvande

upphäfvas, helst kontoret icke i någon mån förändrat den karaktär, det erhållit

genom den stiftelseurkund, som innehållit nämnda stadfästelse. Väl vore i

Riksdagens skrifvelse den mening uttalad, att skälet för att brandförsäkringskontoret

skulle intaga en mera gynnad ställning än andra försäkringsinrättningar

bortfallit derföre, att kontoret numera börjat lemna utdelning till sina

delegare. Men denna utdelning vore ingalunda någon nyhet, ehuru den först

under de sista 13 åren erlagts direkt till fastighetsegaren. Redan i 1746

års reglemente förutsattes, att utdelning till kontorets delegare kunde ske.

Nämnda reglementes IV artikel 20 mom. vore nemligen åt samma lydelse

som 1807 års, i denna del ännu gällande reglementes IV artikel 8 § 2 inom.,

der just i sammanhang med utfästelsen om skattefrihet uttryckligen förutsattes,

att utdelning till delegarne skulle komma att ske.

Sådan utdelning, som ju icke vore något annat än en återbäring af

för högt beräknade premier, hade också ända från det tidigaste skedet af

brandförsäkringskontorets verksamhet utgått på det sätt, att kontoret gäldat

vissa af gifter, som det ålegat kontorets delegare att i egenskap af fastighetsegare

betala. Redan för sina första delegare betalade sålunda kontoret, sedan

12 år förflutit från det deras egendomar försäkrats, den s. k. brandvaktsafgiften

och från år 1824 den s. k. inqvarteringsafgiften. Sedan

de Stockholms fastighetsegare åliggande kommunala onera, brandvaktsafgift,

gatulyshållningsafgift, gatuläggningsafgift och fattighusafgift år 1873 blifvit

sammanförda till en s. k. fastighetsskatt, betalade kontoret såsom bidrag

till denna skatt till en början 52 öre, sedermera 70 öre och slutligen 1 krona,

allt per mille, å de fastighetsvärden, som i 12 år stått hos kontoret försäk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 62.

rade. Detta bidrag hade inbetalats kontant till Stockholms stads drätselnämnd

och kommit vederbörande fastighetsegare till godo genom minskning af den

i debetsedeln påförda fastighetsskatt. Med år 1887 upphörde fastighetsskatten

och kontoret hade derefter direkt till fastighetsegarne lemnat utdelning till belopp

motsvarande bidraget till nämnda skatt, eller en per mille af brandförsäkringsvärde,

som varit gällande i 12 år.

Då sålunda redan vid den ursprungliga utfästelsen om skattefrihet

förutsatts, att utdelning skulle ega rum, och då i sjelfva verket utdelning till

kontorets delegare under en eller annan form utgått allt ifrån det tidigaste

skedet af kontorets verksamhet, syntes den omständighet att denna utdelning

från år 1888 betalts direkt till fastighetsegaren och icke, såsom förut, utgått

genom inbetalning till drätselnämnden icke skäligen böra föranleda, att den

kontoret tillförsäkrade skattefrihet upphäfdes.

I Riksdagens skrifvelse hade såsom skäl för borttagande af skattefriheten

vidare anförts, att kontorets fonder vore så stora, att det numera icke

kunde rimligtvis befaras, att desamma skulle behöfva anlitas för utbetalande

af brandskadeersättningar. Till stöd för detta påstående hade omnämnts, att

kontorets fonder stigit äfven under år 1878, ehuru brandskadeersättningarne

då uppgått till ett osedvanligt högt belopp. Hvild det anförda exemplet beträffade,

vore dess beviskraft endast skenbar. År 1878 hade nemligen icke

bokförts särskild försäkringsfond, utan först år 1888 hade lemnats föreskrift

att dylik fond, såsom varande en kontorets skuld till försäkringshafvarne, skulle

särskildt bokföras. Brandskadeersättningarne år 1878 hade varit så stora,

att, om tillbörlig afsättning gjorts till försäkringsfonden, hvilken icke finge

minskas annorledes än med premierna för upphörda försäkringar, kontorets

allmänna fond, hvarur kontorets alla utgifter bestredes, skulle blifvit icke

obetydligt minskad. Då i Riksdagens skrifvelse omnämndes den betydliga tillväxten

af kontorets fonder, borde det bemärkas, att dessa ingalunda stigit i

samma proportion som kontorets risker. Vid den i skrifvelsen berörda tidpunkt,

år 1810, hade sålunda förhållandet mellan fonderna och riskerna varit vida

gynsammare än nu. Det läge derföre förvisso ingen orimlighet i det antagandet,

att så stora brandskador kunde i Stockholm uppstå, att kontoret,

hvars inom ett samhälle hopade risker nu uppginge till icke mindre än 436,000,000

kronor, behöfde anlita sin allmänna fond för utbetalning af brandskadeersättningar.

Ännu lättare kunde naturligtvis inträffa, att utdelningeu måste

inställas.

Sant vore, att den kontoret i dess ännu gällande, af Kongl. Maj:t stadfästade

reglemente tillförsäkrade skattefrihet beredde kontoret en undantagsställning.

Men det syntes icke heller kunna förnekas, att kontoret visat sig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 62.

uppskatta denna sin särställning genom att offra betydande summor för ändamål,

som varit och vore till gagn för det samhälle, inom hvilket kontorets

verksamhet vore förlagd. Sålunda hade kontoret, utom förenämnda utbetalningar

till gagn uteslutande för dess delegare, utbetalt ersättningar för bortrödjande

af trähus och inköpt tomter för beredande af rymliga platser vid

trånga gator äfvensom lemnat betydande bidrag till vattenledningsanläggningen

och till eldsläckningsväsendet. För vattenledningen hade utbetalts 635,000

kronor och till eldsläckningsväsendet utginge fortfarande 50,000 kronor årligen,

oberäknadt bidrag, som stundom lenmats till eldsläckningsmaterielen, i hvilket

afseende kunde omnämnas, att kontoret till staden skänkt två dyrbara sjöångsprutor.

Det lede väl icke heller något tvifvel, att höjande af eldsläckningsväsendet

i hufvudstaden vore af vigt äfven för staten, som der egde så många

dyrbara byggnader. För alla dessa allmännyttiga ändamål hade kontoret utgifvit

betydande belopp, vida öfverstigande den beskattning, hvarifrån kontoret

på grund af det nådiga privilegiet varit befriadt. Det vore emellertid tydligt,

att, om kontoret genom privilegiets upphäfvande likstäldes med de för beredande

af vinst åt delegarne afsedda försäkringsanstalter och derigenom tillskyndades

en opåräknad årlig utgift, kontoret komme att taga under allvarlig

pröfning, huruvida bidrag till allmännyttiga ändamål vidare borde från kontoret

lem nas.

I det af öfverståthållareembetet afgifna utlåtande har öfverståthållareembetet,

som ansett det icke tillkomma embetet att yttra sig i frågan, huruvida den

brandförsäkringskontoret tillförsäkrade skattefrihet kunde utan kontorets medgifvande

upphäfvas, funnit de af direktionen i öfrigt anförda skäl icke kunna

tillmätas sådan betydelse, att på grund deraf kontoret skulle alltjemt få åtnjuta

en mera gynnad ställning än andra inrättningar, hvilka hade alldeles enahanda

verksamhet, men i vanlig ordning underkastades beskattning.

Beträffande ifrågavarande privilegium och dess tillkomst har justitiekanslersembetet

anfört, hurusom af handlingarne i ärendet äfvensom af i riksarkivet

förvarade akter rörande brandförsäkringskontoret inhemtades, att åtskilliga

borgare i Stockholm under år 1745 hos Kongl. Maj:t gjort underdånig

framställning om inrättande af en brandkassa och tillika hemstält, att Kongl.

Maj:t måtte “förse värket med sådana privilegier, som till kassans och fondens

everldliga bibehållande tjena kunde"; att Kongl. Maj:t i anledning häraf genom

resolution den 13 april 1745 förklarat, att Kongl. Maj:t, så snart Stockholms

stads husegare om “värket" öfverenskommit, ville “ej allenast eu så nyttig öfverenskommelse

i nåder stadfästa, utan och med sådana privilegier understödja,

som lända till all den säkerhet i framtiden, hvarigenom värket må kunna

hafva everldligt bestånd;" att, sedan af Stockholms stads husegare å samman
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N;o 62.

träde utsedde deputerade upprättat “Project till ett Reglemente för Brandoch

Försäkrings- Contoiret", Kongl. Maj:t den 18 mars 1746 stadfäst detta

reglemente och dervid i artikel IY § 20 meddelat det stadgande, att kontorets

“kapital med dess ränta hvarken nu eller i tillkommande tider under hvad

namn och förevändning det vara må, på något sätt antingen till allmänt eller

något annat behof skall röras, ej eller detsamma med någon afgift och kontribution

beläggas;0 att samma stadgande återfunnes i det af Kongl. Maj:t den

19 december 1807 utfärdade och för kontoret ännu gällande reglemente; samt

att brandförsäkringskontoret på grund af detta stadgande alltid varit befriadt

från erläggande af bevillning för inkomst. Justitiekanslersembetet har vidare

anfört, att af den lemnade redogörelsen för tillkomsten af 1746 års reglemente

framginge, att det genom detsamma kontoret tillförsäkrade privilegium icke

varit något af kontorets stiftare för dess inrättande betingadt vilkor, utan en

af Kongl. Maj:t såsom utöfvare af den högsta statsmagten i sammanhang med

reglementets stadfästande meddelad förmån, den der lenmats i syfte att betrygga

kontorets framtida bestånd och dermed fortvaron af dess allmännyttiga verksamhet.

Denna förmån bestode i eftergift af en kontoret såsom medlem i staten

åliggande förpligtelse till densamma, eller skattepligt, och folie således icke

under privaträttens stadganden om kontrakt, utan under den offentliga rättens

bestämmelser om privilegier.

Beträffande privilegiers rättsliga ställning enligt nu gällande lag vore

att märka stadgandet i regeringsformens 114 §, enligt hvilket ändring eller

upphäfvande af de forna riksståndens privilegier, förmåner, rättigheter och

friheter ej finge ske utan genom Konungens och Riksdagens sammanstämmande

beslut och med bifall, om frågan rörde ridderskapet och adelns eller presterskapets

privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, i förra fallet af ridderskapet

och adeln samt i det senare af allmänt kyrkomöte. Hvad åter anginge

andra privilegier än adelns och presterskapets, torde förbud icke finnas

stadgadt mot upphäfvande af ett dylikt privilegium utan samtycke af den privilegierade.

Emellertid syntes det kunna såsom en gällande rättsgrundsats fastslås,

att, derest staten för meddelande af ett privilegium betingat sig någon förmån,

staten vid privilegiets upphäfvande skulle afstå från fortsatt åtnjutande af

denna förmån eller ock till den privilegierade utgifva ersättning för den förlust,

honom genom privilegiets upphäfvande tillskyndades. Men i nu föreliggande

fall hade staten icke för, privilegiets åtnjutande af brandförsäkringskontoret

betingat sig någon förmån af detta, utan hade privilegiet meddelats uteslutande

i den privilegierades eller brandförsäkringskontorets intresse.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har justitiekanslersembetet såsom

sin uppfattning uttalat, att från rättslig- synpunkt hinder icke mötte för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

att utan brandförsäkringskontorets medgifvande och utan lemnande af motsvarande

ersättning upphäfva ifrågavarande privilegium. Enär ändamålet med

privilegiets meddelande varit att betrygga kontorets framtida bestånd och verksamhet,

syntes privilegiet böra bibehållas så länge det för berörda ändamåls

vinnande befunnes nödigt, men då på grund af förändrade förhållanden kontorets

bestånd och verksamhet kunde anses utan samma privilegium betryggade, syntes

skäl för privilegiets upprätthållande icke vidare förefinnas.

Med anledning deraf att direktionen för brandförsäkringskontoret framhållit,

att kontoret under årens lopp för allmännyttiga ändamål i det samhälle,

der kontoret hade sin verksamhet, såsom för vattenledningen och eldsläckningsväsendet

i Stockholm, anslagit betydande belopp och att kontoret,

derest ifrågavarande privilegium upphäfdes, komme att taga under allvarlig

pröfning, huruvida bidrag till dessa ändamål vidare borde af kontoret lemnas,

har justitiekanslersembetet erinrat derom, att dessa belopp uppenbarligen utgivits

i kontorets eget intresse. Derigenom att Stockholms stads vattenledning

och eldsläckningsväsende försattes och hölles i godt skick förringades

nemligen i hög grad kontorets egna risker, och det syntes följaktligen icke

vara att befara, att kontoret, derest tillgångarne sådant medgåfve, skulle

underlåta att fortfarande för samma allmännyttiga ändamål anslå medel.

Af ofvan lemnade utredning angående omförmälda privilegium och dess

tillkomst framgår, att ändamålet med privilegiets meddelande varit att betrygga

brandförsäkringskontorets framtida bestånd och verksamhet. Med hänsyn till

hvad i ärendet förekommit angående brandförsäkringskontorets nuvarande ekonomiska

ställning lärer någon tvekan emellertid icke kunna förefinnas derom, att

brandförsäkringskontoret icke längre för sitt bestånd och sin verksamhet är i

behof af den särskilda förmån, som genom privilegiet blifvit kontoret förunnad.

Från rättslig synpunkt synes hinder icke heller möta att utan brandförsäkringskontorets

medgifvande upphäfva privilegiet, och då giltig anledning således saknas

att allt fortfarande bibehålla kontoret vid den undantagsställning i beskattningshänseende,

kontoret hittills på grund af privilegiet kunnat intaga i jemförelse

med andra likartade inrättningar, hemställer jag i underdånighet, att Eders

Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva, att

den Stockholms stads brandförsäkringskontor enligt det för kontoret gällande

reglemente tillkommande frihet från hvarje afgift och kontribution må med

utgången af innevarande år upphöra.

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält,

deri statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 62.

Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. —

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Sven Köhler.

Bih. till liiksd. Prot. 1902. 1 Sand.

1 Åfd. 52 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1902:20 Betänkande, i anledning af Kongl. Maj-ds proposition, n:o 62, angående upphörande af den Stockholms stads brandförsäkringskontor förunnade frihet från afgift oc s. 1 i texten