Angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd
78 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 70 av 78 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1902:64, Angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd
Dokumentets text
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.
1
N:o 64.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm
med omnejd; gifven Stockholms slott den 21 mars 1902.
Med åberopande af bilagda utdrag af protokollen öfver civilärenden
för den 31 sistlidna januari och för denna dag, vill Kongl. Maj:t härigenom
föreslå Riksdagen
att — med godkännande af ett mellan telegrafstyrelsen samt styrelserna
för Stockholms allmänna telefonaktiebolag och Stockholms Bell
telefonaktiebolag den 28 december 1901 träffadt aftal angående öfverlåtelse
till telegrafverket af bolagens samtliga telefonanläggningar i
Stockholm med omnejd m. m., med en i statsrådsprotokollet för denna
dag omförmäld rättelse — bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla
telegrafstyrelsen det penningebelopp, som erfordras för köpeskillingens
erläggande enligt nämnda öfverlåtelseaftal, såsom lån på de i
sistnämnda statsrådsprotokoll omförmälda vilkor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
O S C A E.
E. von Krusenstjerna.
Bih. till Riksd. Prot. 1902. 1 Rami. 1 Afd. 93 Häft. {No 64.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
U f •.; \ ^; ö v \ .A''< i> V. v v "<■ >i T
■''* j iA
''o‘Yi
X -M''-
A ‘ 1 -''\2 !« .. \;
^ •/ Wto \ \v.
•/ ;<vi Ml •«
''/I ,1^
tf, _ h
i .• f''; i;: j
f,;: . ''
* i ■ T'' : !
lA..'' JV .• i i
i" ) •'' ttfe
ökiftiinUf I ■
■ 1 rf: urtui
''.)})»Jil! ! “HMii . ; 1 i; §.f iffHob
k* T - • r'' ..... f . -J 1. .f
j j ‘i* *il'' v a-Åt \
1 •'' iy ji<- • ‘- ''-lnKi><! fs> V •
____....... . '' r . j. . • •>*
t T VLUi uk / . ; : • •! i»(. i .j .
■V O
i Jk
•j jjii; - »i i
■taft''
i ■ i'' ..o:
...ju^r/aisd
j''
ii.fi
J Jft
■ ,;.i i
! T i''is•. jtrjl!
,1 ;.if i ! ‘i’.'' ''■<) ■ fyr
’tf.
''f! ''J1 “ ..Jfl .r,rw
V
...f >: > . •
■fSÅ/Oui!.;? jf''r V.T ''{''
i-:4
rr .
u
! i
•r:''. ;>y*
'' •• ■ VA
VK-uYV v .tf)1 \
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
3
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31
januari 1902.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Hammarskjöld och
Westring.
Departementschefen, statsrådet herr von Krusenstjerna anförde
vidare:
Uti underdånig skrifvelse den 28 december nästlidna år har telegrafstyrelsen
gjort framställning om, bland annat, godkännande af ett
samma dag upprättadt, vid skrifvelsen fogadt aftal mellan telegrafstyrelsen,
å ena sidan, samt styrelserna för Stockholms allmänna telefonaktiebolag
och Stockholms Bell telefonaktiebolag, å andra sidan,
angående öfverlåtelse till telegrafverket af bolagens samtliga telefonanläggningar
i liufvudstaden med omnejd m. m.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
Telegrafstyrelsens skrifvelse, för hvilkens innehåll jag i det följande
skall lemna redogörelse, torde böra (såsom bilaga 1) fogas vid detta
protokoll.
Ofverlåtelseaftalet, bvilket finnes ordagrant intaget i bilaga 2 vid
detta protokoll, sid. 46—50, innehåller följande bestämmelser:
l:o. Bolagen försälja till telegrafverket samtliga sina telefonanläggningar
i Stockholm med omnejd att af telegrafverket tillträdas och
öfvertagas den 1 december 1902. Derjemte försäljer Stockholms allmänna
telefonaktiebolag till telegrafverket fastigheterna n:ris 13 och 14
i qvarteret Åskslaget med adressnummer 28 och 30 vid Malmskilnadsgatan
samt 25 och 27 vid Norra Smedjegatan i Jakobs församling att
af telegrafverket tillträdas den 1 januari 1903.
2:o. Köpeskillingen för telefonnäten, sådana de befunnos vid början
af år 1901, beräknas, enligt närmare specifikation i kontraktet, sålunda:
A. näten i Stockholm med- alla ledningar, dubbeltrådiga af koppar
eller
fosforbronstråd.................. kronor 8,571,680: •—-
B. landsnätet....................................................... » 2,068,903: —
tillsammans kronor 10,640,583: —
För den utvidgning, telefonanläggningarna vid tillträdestiden vunnit
efter början af år 1901, utgår betalning efter angifna grunder. Likaledes
ersättes särskildt hvad Stockholms allmänna telefonaktiebolag
visar sig hafva under samma tid utgifvit för den nya centralstationens
färdigställande.
Utan särskild ersättning öfverlemnas till telegrafverket äfven hvad
af bolagens kabelcementtrummor och kabelrör, med en sträcklängd af
cirka 20,400 meter och en piplängd af cirka 340,000 meter, ännu ej
tagits i bruk, äfvensom alla luftreservledningar och nedledningar, vidare
alla föreningsledningar mellan de olika stationerna i Stockholm, motsvarande
en dubbeltrådig längd af cirka 1,800 kilometer, alla föreningsbord
(12 multipelbord med automatiska afkopplingssignaler) samt reserver
i stationerna äfvensom landsliniestationen i Stockholm med 9 vexelbord,
likasom all annan till näten hörande egendom, som ej i kontraktet särskildt
upptagits.
3:o. Köpeskillingen för fastigheterna utgör 954,477 kronor jemte
hvad bolaget visar sig hafva efter ingången af år 1901 kontant utbetalt
för fullbordande af åbyggnaden på desamma.
Stockholms allmänna telefonaktiebolag, såsom egare till fastigheten
n:ris 11 och 12 i qvarteret Åskslaget, medgifver den nye egaren till
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
egendomen n:ris 13 och 14 att äfven för framtiden begagna nuvarande
fönsterrätt mot egendomen n:ris 11 och 12 samt att för denna servitutsrätt
erhålla inteckning i sistnämnda fastighet.
Öfriga punkter i aftalet äro af följande lydelse:
4:o. Sådan materiel, som säljarne vid tillträdestiden inköpt eller
kontrahera!, men som vid samma tid ännu ej användts för anläggningar^,
öfvertages till inköpspris.
5:o. Säljarne tillhöriga möbler och inventarier för telefonaffären
lösas af telegrafverket efter värdering.
6:o. Alla af någotdera bolaget nu anstälda tjenstemän samt andra
biträden för anläggningarne eller deras drift, med undantag af öfveringeniören
hos allmänna bolaget samt bolagens styrelsemedlemmar och
revisorer, anses från början af år 1903 anstälde hos rikstelefonen med
rätt att, så länge de till telegrafstyrelsens belåtenhet fullgöra sina
åligganden, åtnjuta samma löneförmåner, som nu tillkomma dem; och
skall härvid den del af aflöningen, hvilken utgår som tantiéme eller
annat särskild! arfvode, utgå med samma belopp som för år 1900.
7:o. Kontrakt, som under år 1902 tecknas angående abonnement
hos rikstelefon eller någotdera bolaget, skall upprättas på sådant sätt,
att detsamma blifver gällande endast till slutet af år 1902.
8:o. Alla de någotdera bolaget åliggande skyldigheter enligt upprättade
abonnementskontrakt eller enligt aftal om rätt till fäste för
telefonledningar eller eljest angående telefondriften öfvertagas från
början af år 1903 af telegrafverket, som deremot från samma tid tillgodonjuter
alla de rättigheter, hvilka enligt samma kontrakt eller aftal
tillkomma bolagen eller något af dem.
9:o. Nuvarande samtrafikskontrakt mellan telegrafstyrelsen och
bolagen skola fortfarande gälla till utgången af år 1902.
10:o. Det åligger bolagen att från tillträdesdagen den 1 december
1902 till utgången af samma år på sin bekostnad ombesörja telefondriften
i bolagens nät samt att underhålla dem mot rätt att behålla alla
å samma månad belöpande inkomster från näten. I följd häraf skall
betalningen för de sålda näten likasom för fastigheterna erläggas den
31 december 1902, före hvilken dag det åligger säljaren att hafva till
telegrafstyrelsen öfverlemnat behöriga atkomsthandlingar rörande fastigheterna.
ll:o. Bolagens styrelser skola ofördröjligen underställa detta kontrakt
bolagens pröfning, och är kontraktet att anses såsom förfallet,
derest det ej godkännes af båda bolagen senast den 31 januari 1902.
12:o. Detta kontrakt skall jemväl anses vara förfallet, derest ej
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
Kongl. Maj:t senast den 15 februari 1902 för sin del biträder detsamma,
eller derest ej 1902 års Riksdag gillar kontraktet.
13:o. För den händelse att detta kontrakt skulle af anledning,
som angifves i punkt 11 ro eller punkt 12:o, förfalla, skall nu gällande
samtrafikskontrakt mellan telegrafstyrelsen och bolagen gälla till den
1 juni 1902.
Jag tillåter mig erinra att, såsom en första åtgärd i anledning af
telegrafstyrelsens framställning, Eders Kongl. Maj:t den 4 innevarande
månad uppdrog åt filosofie doktorn C. C. P. Hersiow, telegrafdirektören
J. S. Rasmussen i Kristiania och telegrafdirektören N. R. Meyer i
Köpenhamn att i egenskap af sakkunnige afgifva utlåtande angående
det ifrågasatta inköpet för statens räkning af nämnda bolags telefonnät.
Desse sakkunnige hafva den 22 innevarande januari afgifvit yttrande
i ärendet; och torde jemväl detta yttrande böra (såsom bilaga 2)
bifogas protokollet öfver detta ärende.
Det i kontraktet afsedda aftalet rörande samtrafik med Stockholms
allmänna telefonaktiebolag af den 17 maj 1890 med tillägg
den 6 juni samma år torde böra (såsom bilaga 3) i afskrift biläggas
detta protokoll. Aftalet med Stockholms Bell telefonaktiebolag af den
4 juni 1890 är af väsentligen lika innehåll som nyssnämnda kontrakt
af den 17 maj 1890, med tillägg af bestämmelse derom att, derest
mellan telegrafstyrelsen och Stockholms allmänna telefonaktiebolag skulle
träffas aftal, hvarigenom nedsättning eller eftergift skedde i de vilkor,
som för samtrafiken funnes i kontraktet den 17 maj 1890 stadgade,
tillförsäkrades Stockholms Bell telefonaktiebolag enahanda nedsättning
eller eftergift. Det kontrakt af den 13 februari 1891 mellan telegrafstyrelsen
och Stockholms allmänna telefonaktiebolag, hvarigenom samtrafiksaftalet
den 17 maj 1890 i vissa afseenden ändrades, torde böra
(såsom bilaga 4) i erforderliga delar biläggas protokollet. Likaledes
torde vid protokollet (såsom bilaga 5) böra fogas en afskrift af den
nådiga resolution den 1 maj 1891, hvarigenom Stockholms allmänna
telefonaktiebolag tillförsäkrats vissa rättigheter i fråga om telefonledningars
framdragande inom visst område närmast Stockholm.
e Efter uppsägning från telegrafstyrelsens sida till upphörande med
utgången af juni 1901 hafva omförmälda samtrafikskontrakt prolongerats
först till utgången af nämnda år och derefter, enligt det nu understälda
aftalet, tills detsamma kommer till tillämpning eller, om aftalet förfaller,
till den 1 nästkommande juni.
Telegrafstyrelsen har i sin skrifvelse (bil. 1 sid. 30-32) redogjort
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
för anledningen till sin åtgärd att begagna sig af rätten till uppsägning
af samtrafiksaftalen. Hufvudanledningen vore den, att dessa 10 år
gamla kontrakt icke kunde anses motsvara de förändrade förhållandena
inom telefonväsendet. Sedan telegrafverkets abonnentantal stigit från
knappt 3,800 vid 1890 års ingång till nära 50,000 år 1901, och rikstelefonen
numera bildade ett sammanhängande, hela riket omfattande
nät, som särskildt i Stockholm med omnejd omfattade öfver 11,000
apparater, måste rikstelefonen numera intaga en helt annan ställning
till de enskilda telefonnäten i Stockholm än vid tiden för samtrafikskontraktens
afslutande. Det vore också endast på grund af de vilkor,
Stockholms stadsfullmägtige uppstält för tillstånd till kabeltrummors
nedläggande i gatorna, som telegrafstyrelsen underkastat sig ett tioårigt
samtrafiksaftal. Det ursprungliga kontraktet hade innehållit allenast en
ömsesidig rätt till 12 månaders uppsägning. Då tiden framskridit så
långt, att uppsägning blifvit möjlig, hade telegrafstyrelsen ansett det
såsom en skyldighet att söka ordna trafikförhållandena så, att såväl allmänhetens
bästa kunde mer än dittills tillgodoses som ock statens egen
verksamhet inom ifrågavarande område lugnt och enhetligt utvecklas.
Förutom det i mån af rikstelefonens tillväxt allt mera otillfredsställande
tillståndet med tre olika telefonnät inom hufvudstaden samt
dubbla nät i dess omgifningar jemte de kringliggande städerna Upsala,
Norrtelge, Vaxholm, Södertelge, Trosa, Mariefred, Strengnäs och Enköping,
hade såsom anledning till uppsägningen jemväl förelegat hänsynen
till de för telegrafverket ogynnsamma bestämmelserna i 1891 års
tilläggskontrakt, hvilket skulle hafva lika lång giltighetstid som hufvudkontraktet.
Enligt tilläggskontraktet ålåge det telegrafverket att
hålla särskilda interurbanledningar för samtal utan samtrafiksafgift mellan
allmänna bolagets abonnenter i Stockholm samt rikstelefonabonnenterna
i Norrköping, Nyköping och Vesterås. För samtal å dessa ledningar
skulle bolaget åtnjuta uppbördsprovision från telegrafverket af 6
öre för hvarje samtal från abonnent hos bolaget. Slutligen hade genom
tilläggskontraktet den i hufvudkontraktet till 20 öre bestämda samtrafiksafgiften
för interurbana samtal nedsatts till 10 öre.
Jag torde härvid böra fästa uppmärksamheten derå, att 1891 års
tilläggskontrakt i hufvudsak var ett kontrakt om inköp för telegrafverkets
räkning af allmänna bolagets telefonnät i Jönköping och Söderhamn
m. fl. orter, och att omförmälda särskilda bestämmelser följaktligen
äro att betrakta som eu art af köpeskilling, med hvars erläggande
telegrafverket ju icke skäligen kan anses böra utan vidare fortsätta
efter den i köpekontraktet stipulerade tiden.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
Efter redogörelse (bil. 1 sid. 32) för de efter uppsägningen förda
underhandlingarna om fortsatt samtrafik, dervid telegrafstyrelsen föreslagit
öfvergångsafgiftens bortfallande men bolagen hållit på öfvergångsafgiftens
bibehållande inom stockholmsområdet och dess borttagande
endast beträffande de interurbana linierna till platser utom detta område^ och
efter angifvande af den naturliga anledningen dertill att telegrafstyrelsen
icke kunnat ingå på detta för rikstelefonen särdeles ogynnsamma förslag,
har telegrafstyrelsen (sid. 33) framhållit, att styrelsen under gifna förhållanden
icke hade mer än två alternativ att välja emellan, nemligen
att antingen låta all samtrafik afbrytas eller ock söka åt statsverket
förvärfva de enskilda bolagens telefonnät, i likhet med hvad i rikets
öfriga delar egt rum. Om ock olägenheterna af ett fullständigt afbrytande
af samtrafiken till stor del endast vore af öfvergående natur,
nemligen till dess de abonnenter i privatnäten, som icke kunde undvara
förbindelse med rikstelefonnätet, hunnit skaffa sig inträde i sistnämnda
nät, och ehuru rikstelefonens ställning ingalunda skulle försvagas
genom den antydda åtgärden, hade det dock synts telegrafstyrelsen,
som om denna utväg borde endast i fall af nödtvång anlitas.
Så mycket starkare skäl talade deremot för att staten öfvertoge de
enskilda näten.
Dessa skäl vore till en början af administrativ art. Endast om
landets hela telefonverksamhet lades i statens hand, kunde det ordnande
af landets telefonväsen, som icke längre borde undanskjutas, ega rum.
Det vore icke blott önskvärdt utan rent af nödvändigt att staten,
som ensam ordnade posten och telegrafen i likartade former öfver hela
landet, äfven ensam ordnade telefonförhållandena, hvilka ju i sjelfva
verket ej vore annat än en viss gren af telegrafverksamheten i dess
helhet.
Så länge statens telefoninstitution i sjelfva brännpunkten af landet
utsattes för konkurrens af liknande enskilda affärsföretag, hvilkas intressen
naturligt nog ginge ut på att efter förmåga inkräkta på statens
egen telefonverksamhet, kunde man icke vinna den likformighet och
den ordning, utan hvilka telefonväsendets fördelar såsom kommunikationsmedel
icke kunde allmänt tillgodogöras.
Ur statsekonomisk synpunkt har telegrafstyrelsen anfört (bil. 1 sid.
34), att genom medgifvande af enskild konkurrens å de ekonomiskt
tacksammaste platserna försvårades möjligheten för staten att erhålla
valuta för det åt rikstelefonen lemnade kraftiga stödet i form af anslag
och lån till stora belopp. Till stöd för sin uppfattning i denna del har
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
9
telegrafstyrelsen åberopat analoga fall inom statsadministrationen och
jemväl från Stockholms stad.
Beträffande den mera privatekonomiska synpunkten har telegrafstyrelsen
framhållit, hurusom det vore allmänhetens naturliga intresse att
af telefonen betjenas så billigt och beqvämt som möjligt oberoende af
den enskilda företagsamhetens af vinstutdelningens storlek påverkade
åtgöranden. I båda hänseendena — billighetens och b e q va rolighetens
— vore telefon väsendets sammanförande i ett enda, staten tillhörigt
nät att föredraga.
Telegrafstyrelsen påpekar vidare (sid. 35) de betydande svårigheterna
i tekniskt och konstruktivt hänseende af dubbla nät och dubbla stationer
— ett åttiotal — inom ett och samma begränsade område.
Såsom invändningar mot lämpligheten af inköpet af de enskilda
telefonnäten har telegrafstyrelsen (sid. 38, 39) upptagit det ofta hörda
påståendet, att olägenheter lätt kunde tänkas uppstå genom upphörandet
af konkurrensen, och den i sammanhang med konkurrensfrågan
uttalade farhågan att, derest rikstelefonens och de enskilda näten komme
under en förvaltning, de nuvarande låga riksabonnementsprisen
skulle höjas.
I konkurrensfrågan har telegrafstyrelsen till en början anfört följande:
»Det
kan ej förnekas, att konkurrensen på telefonens område inom
vissa gränser och på sin tid haft sin betydelse genom de utvecklingssträfvanden,
som all täfling framtvingar. Men den tiden är nu öfver
och det berättigade syfte, konkurrensen så uppfattad eftersträfvat, är
nu nådt. Sedan numera abonnementsafgifterna sjunkit så lågå, som eu
rationel telefondrift medgifver, kan konkurrensen ur ekonomisk synpunkt
icke hafva något mera att uträtta, utan måste, om den fortsattes,
verka till skada, såsom ock skett. Som den äfven numera synes hufvudsakligen
gå ut på att med användande af alla till buds stående
medel skaffa nya och behålla gamla abonnenter, kan man icke ens kalla
denna äflan för konkurrens. Att någon verklig konkurrens ej heller
numera finnes, framgår äfven oförtydbart, deraf, att allmänna bolaget
ännu kan bibehålla samma abonnementsafgift, 100 kronor, som bestämdes
för 18 år sedan, ehuru telegrafverket redan i sju års tid le luna t
abonnement med direkt tillträde till hela rikstelefonnätet för eu till
hälften nedsatt afgift. Detta är ju också ett praktiskt bevis på rigtigheten
af hvad förut påpekats, att det är det största nätet på platsen,
som blir bestämmande.»
Vidare liar telegrafstyrelsen framhållit att någon konkurrens i tek
Hih.
till It iliad. Prat. 11)02. 1 .Sand. / Afd. Hd Höft.
10
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o G4.
nisk! eller administrativt afseende ej ens kunde sägas hafva någonsin
förekommit, såsom ömsesidigt eggande till telefonväsendets utveckling.
De vigtigaste förbättringar, som tillkommit, sedan telegrafverket börjat
i någon afsevärd utsträckning upptaga telefonverksamhet, hade nendigen
genomförts af telegrafverket. Efter att hafva med anförda exempel
styrkt sitt uttalande härom och efter påvisande, att telegrafstyrelsen varit
förgångsimtn i afseende på införandet af jemväl mindre betydande förbättringar
inom telefontekniken, sammanfattar telegrafstyrelsen sina
uttalanden i konkurrensfrågan på följande sätt:
»När alltså ekonomisk konkurrens numera icke existerar och någon
teknisk i sjelfva verket aldrig funnits till, synes det som skulle den
ofta upprepade hänvisningen till konkurrensens nödvändighet endast
vara ett kritiklöst upprepadt slagord, såvida den ej har sin grund i
den oberättigade men för en viss del af allmänheten kännetecknande
obenägenheten att tilltro statens embetsverk vilja och förmåga att, utan
yttre sporrningar, af egen pligtmedvetenhet och intresse arbeta på en
sund och tidsenlig utveckling af den verksamhet dem anförtrotts.»
Beträffande den förmenta faran för höjning af abonnementsafgifterna
finner telegrafstyrelsen, att icke heller dervidlag konkurrensens
till- eller frånvaro kunde ega någon betydelse, då det gälde ett statens
embetsverk, som i olikhet med den enskilda affärsverksamheten icke
behöfde i första rummet hafva blicken rigtad på förvärfvandet af största
möjliga årsinkomst. För egen del hade telegrafstyrelsen, som hittills
successive period för period sänkt abonnementsbeloppen öfver hela landet,
icke hyst någon afsigt att vid uniformerande af hela nätet åter
höja dessa afgifter. Dertill korume att det icke vore telegrafstyrelsen,
som komme att i sista hand bestämma abonnementsafgifternas belopp.
Uti sin ifrågavarande skrifvelse bär telegrafstyrelsen ytterligare
anfört, att tidpunkten för statens eftertagande af de enskilda telefonnäten
synnerligen lämpligt sammanfölle med rikstelefonens ställande
under Riksdagens omedelbara kontroll genom den föreslagna omregleringen
af hela telegrafverket och den hittills på extra stat uppförda
telefonpersonalens inordnande såsom ordinarie under verket i dess helhet.
Men när rikstelefonnätet således skulle ställas under statsmagternas
närmare inseende för dess enhetliga ordnande, borde det, enligt
styrelsens öfvertygelse, vara Sveriges hela telefonnät, som öfverlemnades.
I den tanken att bättre lösning af uppgörelsen med de enskilda bolagen
icke funnes än att, om bolagen sjelfva, såsom vore att vänta, funne
med sin fördel förenligt att för skäligt pris öfverlåta sina nät till sta
-
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
ten, genom ett sådant köp samla allas intressen — statens, allmänhetens
och äfven bolagens — på en sida, hade telegrafstyrelsen, efter
erhållet medgifvande, inledt förberedande underhandlingar med bolagens
verkställande direktör. Redan från början ställande sig gynnsam mot
styrelsens förslag om öfvertagande af privatnäten, hade denne öfverlemnat
ett i samråd med bolagens styrelser affattadt definitivt anbud å
de pris, efter hvilka eu försäljning af näten skulle kunna föreslås bolagen.
Med ledning af detta anbud, efter det några jemkningar enligt
styrelsens önskningar deri vidtagits, hade det nu understälda köpekontraktet
upprättats.
Efter utredning (sid. 40—43) rörande köpeaftalets ekonomiska sidor,
till hvilken utredning jag torde få återkomma i sammanhang med redogörelse
för de sakkunniges yttrande, har telegrafstyrelsen i fråga om
köpeskillingens anskaffande anfört följande:
De för köpeskillingens erläggande nödvändiga medlen hade telegrafstyrelsen
tänkt sig kunna erhålla genom lån, anvisadt af Riksdagen,
såsom förut medgifvits för förvärfvandet af öfriga enskilda telefonnät
i landet, der telegrafverkets egna öfver skottsmedel icke varit för behofvet
tillräckliga. Ehuru i detta fall beloppet vore jemförelsevis ganska
betydligt, hade telegrafstyrelsen dock så mycket mindre tvekat att sätta
i fråga köpesummans uppbringande i denna form, som, efter hvad telegrafstyrelsen
visat, de till inköp föreslagna näten kunde i statens egc
gifva en afkastning, som genast skulle lemna medel till både ränta och
amortering å köpesumman, och som med den stegring i trafiken, hvilken
efter hittills vunnen otvetydig erfarenhet vore att emotse, förvisso
skulle komma att än ytterligare växa.
På grund af hvad telegrafstyrelsen sålunda anfört har styrelsen
hemstält, att Eders Kongl. Maj it täcktes
dels godkänna det af telegrafstyrelsen med Stockholms allmänna
telefonaktiebolags och Stockholms Bell telelonaktiebolags styrelser
af slutade köpekontrakt om de nämnda bolag tillhöriga telefonnäten m. m.;
dels ock bereda telegrafstyrelsen utväg att för erläggande af köpeskillingen
för nämnda telefonnät erhålla lån till erforderligt belopp,
att vid den i köpekontraktet uppgifna tid och efter Eders Kongl. Maj:ts
pröfning ställas till telegrafstyrelsens förfogande med skyldighet för
telegrafverket att derå erlägga ränta och gorå af betalningar, på sätt
Eders Kongl. Magt kunde finna godt föreskrifva.
De sakkunnige hafva förmält sig hafva granskat köpeaftalet hufvudsakligen
från dess finansiella sida och dervid från två särskilda syn
-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
punkter uppskattat de till inköp föreslagna telefonnäten, nemligen dels
med hänsyn till priset per abonnentledning och dels med afseende å
affärens rentabilitet i statens hand efter det öfverenskomma inköpspriset.
I båda fallen hafva de sakkunnige bortsett från inköpet af fastigheten,
hvarom de yttrat sig särskilda
Beträffande inköpspriset per abonnentledning hafva de sakkunnige
(bil. 2 sid. 52, 53) utredt att, efter förhållandena vid 1901 års ingång,
priset per abonnentapparat i bolagens stockholmsnät uppginge till i
medeltal 381 kronor, medan rikstelefonens anläggningskostnad i stockholmsnätet
belöpte sig till i medeltal 386 kronor per abonnentapparat.
För landsbygden och kringliggande städer belöpte sig inköpssumman
till 467 kronor per abonnentapparat, medan inom samma område rikstelefonens
anläggningskostnader utgjorde 523 kronor per abonnentapparat.
Det föreslagna inköpspriset understege alltså såväl inom Stockholm
som i all synnerhet å landsbygden och kringliggande städer hvad
motsvarande rikstelefonledningar kostat i anläggning.
Ledningarnes beskaffenhet vore öfver hufvud taget å ömse sidor ungefär
lika god. Telegrafstyrelsen har i sin skrifvelse (bil. 1 sid. 41) preciserat
detta så, att bolagens ledningar inom Stockholm vore fullt jemförliga
med statens och bolagens nät särskildt värdefulla genom det
stora antalet reservledningar och det betydliga obegagnade utrymmet i
kabeltrummorna, samt att utom staden rikstelefonens ledningar vore
något värdefullare än allmänna bolagets. (Bellbolaget har icke några
ledningar utom hufvudstaden.)
_ De sakkunnige hafva förklarat sig anse det kontraherade priset uinu
ifrågavarande synpunkt vara för staten fördelaktigt och hafva till jemförelse
meddelat uppgifter (bil. 2 sid. 53, 54) rörande de pris, som betalts,
då vissa främmande stater inköpt enskilda telefonnät. Sålunda
hade år 1895 för ett dubbeltrådigt nät i Wien af mindre god beskaffenhet
och med en mycket olämpligt anordnad station betalts omkring 850
kronor per abonnentledning. För öfvertagande af telefonnätet i Budapest
hade år 1897 bestämts en annuitet af omkring 170 kronor i 20
års tid per abonnentleduing. För ett enkeltrådigt, till ombyggnad afsedt
nät i Bryssel betalades år 1893 1,439 kronor 71 öre per abonnentledning;
i Paris öfvertogs år 1889 ett telefonnät för 807 kronor 3 öre
per abonnentledning.
Köpesumman för Kristiania telefonanlaeg, som af den norska staten
nyligen inlösts, motsvarade ett pris af 288 kronor per abonnent, men
detta relativt låga pris finge sin förklaring deraf, att dels nätet endast
till hälften var dubbeltrådigt, dels nätets utsträckning endast motsvarade
13
Rörigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
en radie af 20 kilometer, dels ock slutligen bolagets af kommunen meddelade
koncession just då upphörde samt staten, som redan tidigare
egt monopol på telefonanläggningar mellan kommunerna och enligt en
strax! före köpet antagen lag fått monopol äfven på telefonanläggningar
inom kommunerna, kunnat med stöd af denna lag expropriera hela
den privata telefonanläggningen i Kristiania efter värdering. Sådan
värdering skulle enligt lagen göras af sex gode män, deraf hälften
valdes af Stortinget för tre år i sender och hälften utsåges af Konungen
för hvarje gång.
De sakkunnige förmäla sig vidare (sid. 55) hafva genomgått ett antal
köpekontrakt, enligt hvilka svenska staten förvärfvat enskilda telefonnät
i landsorten, och hade dervid framgått, att staten för sådana telefonnät
i allmänhet måst erlägga eu köpeskilling, som vore relativt
högre, än nu skulle ifrågakomma. Någon exakt jemförelse både dock
icke kunnat göras, enär i de iakttagna fallen köpesumman för näten i
sjelfva verket erlagts uteslutande såsom ersättning för öfver tagande af
bolagens affär, nästan icke alls såsom liqvid för någon erhållen materiel
valuta. Ty alla dessa nät hade utan något undantag varit af sådan beskaffenhet,
att blott apparaterna kunnat användas och dessa till och med
endast delvis, hvaremot såväl stationer som ledningar måst fullständigt
ombyggas, och de inköpta ledningarna hade i sig sjelfva icke egt annat än
ett skrotvärde till belopp, som motsvarat kostnaderna för deras nedtagande.
Hvad beträffade de nu till inköp föreslagna telefonnäten i Stockholm
och dess omnejd, hade telegrafdirektörerna Rasmusen och Meyer,
för att skaffa sig kännedom om deras tekniska beskaffenhet, besigtiga!
alla de i Stockholm belägna stationerna, stationen i Upsala och några
stationer på landsbygden samt en del af linierna hufvudsakligen i
Stockholms omnejd. Såsom resultat deraf kunde de vitsorda, att, såvidt
omständigheterna och årstiden gjort det möjligt för dem att bilda
sig en uppfattning om ifrågavarande anläggningars beskaffenhet, såväl
deras stationer och ledningar som apparaterna m. m. befunnits vara
tidsenligt och väl utförda samt för öfrigt hållna i ett fullgod! skick,
som icke lemnade rum för anmärkning.
Något, som dessutom enligt de sakkunniges uppfattning betydligt
inverkade på bedömandet af det ifrågasatta köpet, vore den omständigheten,
att den af Eders Kongl. Makt under den 1 maj 1891 allmänna
bolaget tillförsäkrade rättigheten att inom 70 kilometers-rayonen utan
särskild! tillstånd upprätta telefonförbindelse å kronans mark eller inom
området för allmän landsväg m. in. ännu gälde under en tid af nära
40 år med utsigt för bolaget att, så vida ej nätet då af statsverket
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
etter värdering inlösts, få denna rättighet ytterligare förlängd. Den
ställning, som bolaget genom innehafvet af en så betryggande koncession
intoge gent emot staten, hade lätteligen kunnat mer än som
syntes ha skett inverkat på prissättningen, då det nu alltså gälde en
uteslutande på frivillighet grundad försäljning.
I afseende på de ifrågavarande telefonnätens rentabilitet i statens hand
efter det öfverenskomna inköpspriset hade de sakkunnige beräknat densamma
för år 1903, det första året staten skulle sjelf omhänderhafva
näten. För sådant ändamål hade de utöfver den i telegrafstyrelsens
underdåniga skrifvelse förekommande, på mer afrundade tal baserade
förslagsberäkning upprättat eu annan (sid. 56—58), grundad på de enskilda
bolagens senare afgifna, närmare preciserade uppgifter.
Efter utredning, hvartill jag torde få hänvisa, hafva de sakkunnige
kommit till följande inkomster och utgifter, som de privata näten under
år 1903 borde medföra för telegrafverket, nemligen:
Inkomster:
• ■ ‘ „ F • j ;-i t i:-: ., .. )
26,269 abonnenter inom. Stockholm
å 58 kronor.................................... kr. 1,523,602: —
4,880 abonnenter utom Stockholm
å 49 kronor.................................... » 239,120: — kr 1 762 722- _
Utgifter:
26,269 abonnenter inom Stockholm
å 32,25 kronor ............................. kr. 847,175: 25
4,880 abonnenter utom Stockholm
å 23,75 kronor .............................. s> 115,900: — )(
och uppkomme således ett öfverskott af ........................ kr.
963,075: 25
799,646: 75.
Det kapital, hvarå detta öfverskott skulle utgöra afkastningen, vore
den köpeskilling, som skulle vid innevarande års slut erläggas. För
bestämmande af densamma hade de sakkunnige utgått från den i köpekontraktet
upptagna, på förhållandena vid 1901 års början grundade
köpesumman, 10,640,583 kronor. Denna summa borde dock minskas
med det för 561,4 km. hufvudledningar till 67,368 kronor upptagna belopp,
emedan detta enligt af allmänna bolagets verkställande direktör
lemnad upplysning blifvit af misstag särskildt uppfördt, ehuru förut inberäknadt
under ett par af de öfriga i kontraktet befintliga poster.
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o <>4.
Ifrågavarande summa utgjorde således rätteligen 10,573,215 kronor.
Med tillägg af de enligt kontraktet tillkommande poster, för Indika närmare
redogörelse lemnats (sid. 57), skulle köpeskillingen för näten den
31 december 1902 utgöra:
telefonnätens värde den 1 januari 1901 kr.
nytillkomna abonnenter ..................................................... >''
under år 1901 utlagda abonnentledningar >■
nya centralstationens inredning .................. >''
möbler och inventarier....... >''
materiel i förråd.................................... >:
eller tillhopa kronor
10,573,215: U1,
169,915: —
350,000: •- 529.200: —
77,000: —
100,000: —
12,799,330: —
Öfverskottet, 799,646 kronor 75 öre, motsvarade å detta belopp 6,25 %.
Härvid hafva emellertid de sakkunnige anmärkt att, då driftskostnaderna
i Stockholm stälde sig afsevärdt lägre inom rikstelefonnätet än
inom de’enskilda näten och detta icke berodde på någon skilnad i telefonpersonalens
aflöning, borde, i mån som förhållandena hunne utjemnas,
öfverskottet blifva högre än enligt beräkningen, der driftskostnaderna
vore uppförda med de enskilda bolagens siffror.
Vidare hafva de sakkunnige påpekat, att i den summa, som angåfve
de. enskilda telefonnätens beräknade värde den 1 januari 1903,
upptagits dels 10,500 km. utlagda, men då ännu ej i bruk tagna abonnentledningar
med ett värde af 1,050,000 kronor, dels för bruk då
ännu icke behöfliga klaffar och bordsinredning för 6,000 linier med
ett värde af 90,000 kronor, dels ock 18 multipelbord med fullständigt
multipelfält för 16,000 linier med ett värde af 300,000 kronor. Sammanlagda
beloppet af dessa poster, 1,440,000 kronor, utgjorde således
egentligen ett för blifvande anläggningar förskotteradt kapital, hvars
afkastning komme först framtiden till godo. Likaså inginge i nämnda
köpesumma ett förråd af materiel till värde af 100,000 kronor.
Bland »besparingar i utgifter i anledning af inköpet hafva de sakkunnige,
i likhet med telegrafstyrelsen, upptagit minskade nyanläggningskostnader
genom det stora antalet reservledningar och obegagnade
utrymmen i kabeltrummorna, minskade förvaltningskostnader genom
sammanslagningen likasom minskade underhålls- och expeditionskostnader.
I fråga om den nära till hands liggande tanken att, när staten
öfvertagit de enskilda näten, de abonnenter, som hade dubbla apparater.
eu i rikstelefonnätet och en i något af de enskilda, skulle upphöra med
16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
endera abonnementet, och således den sammanlagda abonnentstammen
i någon afsevärd mån minskas, hafva de sakkunnige förmält, att de.
för att kunna bedöma hvilken betydelse denna eventuella faktor borde
tillmätas vid beräkningen af rentabiliteten, inhemta! närmare upplysningar
i frågan och af dessa funnit, att antalet dylika dubbelabonnenter
icke utgjorde mera än 2,885 samt att desses två samtidiga abonnement
oftast afsåge hvartdera olika syften så till vida, att den ena apparaten
hufvudsakligen tillgodosåge affärsverksamhetens och interurbantrafikens
behof, hvaremot den andra vore beräknad för privatlifvets tjenst och
lokaltrafiken i öfrigt, hvarför det för flertalet af dessa abonnenter torde
blifva alltför obeqvämt att, äfven efter samtliga nätens samlande i en
hand, afstå från den ena af de båda apparaterna.
De i köpet ingående fastigheterna n:ris 13 och 14 i qvarteret Åskslaget
vore — anföra de sakkunnige vidare — i köpekontraktet beräknade
endast till sitt bokförda värde, hvilket framginge af allmänna bolagets
styrelseberättelse för år 1900, der fastigheten n:o 13 upptages till
425,477 kronor 89 öre och fastigheten n:o 14 till 529,000 kronor. Med hänsyn
dertill och då särskild! den ena fastigheten af bolaget förvärfvats på
en tid, då såväl tomtvärdet som byggnadskostnaderna varit betydligt
lägre än för närvarande, torde man kunnat redan på förhand hafva
skäl till det antagandet, att priset måste anses vara för staten fördelaktigt.
Sakkunnige hade emellertid trott sig böra inhemta en särskilt
sakkunnig fackmans omdöme och derför vän dt sig till en af hufvudstadens
mest framstående byggmästare. Denne hade från ren byggnadsoch
tomtsynpunkt besigtiga! fastigheterna och afgifvit det yttrande, att
egendomarne befunnits väl underhållna och i godt stånd samt att den
begärda köpeskillingen icke vore för högt tilltagen.
Beträffande dessa i köpet ingående fastigheter har telegrafstyrelsen
särskildt omförmält (bil. 1 sid. 43) att, då styrelsen under det senaste
årtiondet icke kunnat tillgodose det ständigt växande behofvet, af utvidgade
tjenstelokaler för såväl styrelsen sjelf som i synnerhet för
telegraf- och telefonstationer annorlunda än genom förhyrande af rum
i närliggande byggnader, skulle för styrelsen, om nu ifrågasatta köp
icke komme till stånd, den tidpunkt ej vara aflägsen, då styrelsen
nödgades öfvergifva denna provisoriska nödfallsanordning och förskaffa
sig erforderligt utrymme i egen byggnad. Här erbjödes nu i sammanhang
med bolagsnätens öfvertagande ett tillfälle att för ett pris, som
med hänsyn till nuvarande tomtvärden och byggnadskostnad^- måste
anses Vara synnerligen förmånligt, med ens fylla det behof, som icke
längre kunde undanskjutas.
17
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 64.
Såsom slutresultat af den lemnade utredningen hafva de sakkunnige
(bil. 2 sid. 59) uttalat:
att den öfverenskomna köpesumman, beräknad såsom liqvid för
anläggningskostnaden, angifver ett billigare pris per abonnentapparat
än hvad motsvarande rikstelefonanläggningar kostat staten, likaledes
billigare än de pris, som i utlandet erlagts vid derstädes af statsverket
gjorda inköp af privata telefonnät, äfvensom billigare än de pris, hvarför
enskilda telefonnät i Sverige kunnat tidigare af staten förvärfvas; samt
att samma köpesumma, betraktad såsom ett kapital placeradt i syfte
att gifva en tillfredsställande afkastning, måste beräknas redan skola
från början lemna en annuitet, tillräcklig till kapitalets fulla förräntning
och snabba amortering.
Då nu ett tillfälle erbjödes statsverket att på fullt antagliga vilkor
förvärfva den enda återstående men synnerligen vigtiga länken för
att möjliggöra hela det svenska telefonväsendets inordnande under
likartade former öfver hela landet, och då den allmänna bolaget beviljade
koncession räckte ännu i 40 år, under hvilken tid således ett förvärfvande
af dess telefonnät endast genom frivilligt aftal kunde åstadkommas,
samt all erfarenhet i dylika fall gåfve vid handen, att en
sådan åtgärd, ju längre man uppsköte den, kräfde så mycket kännbarare
offer, när den dock slutligen måste genomföras,
kunnige till nådigt bifall förordat telegrafstyrelsens understälda förslag
till inköp af de enskilda telefonnäten i Stockholm och dess omnejd.
Enligt telegrafstyrelsen tillhandakommet och af nämnda styrelse
insändt meddelande hafva de båda bolagen vid bolagsstämmor den 22
i denna månad hvardera för sin del godkänt ifrågavarande försäljningsaftal.
Den fråga, som genom telegrafstyrelsens förevarande skrifvelse
blifvit understäld Eders Kongl. Maj:ts afgörande, är åt största betydelse
för det svenska telefonväsendets korta men al en sällsynt kraftig
och lyckosam utveckling kännetecknade historia. Med en hastighet
och framgång, som man på förhand icke kunnat tänka sig, har statens
telefonnät utbredt sig öfver hela riket dels genom nyanläggningar och
dels i afsevärd grad genom inköp af enskilda telefonnät och dessas ombyggande
för inkorporering i rikstelefonnätet. Nu gäller frågan att,
sedan alla andra afsevärda telefonnät i riket på angifva sätt gått upp
i riksnätet, lägga slutstenen för denna del åt utvecklingen genom det
föreslagna inköpet af de betydande enskilda näten inom hufvudstaden
med omnejd, hvarigenom rikstelefonnätet i afseende a antalet abonnent
II,
h. till It i hd. Vrot. 1,902. 1 &''and. t Afd. 53 Höft. ;’>
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
apparater skulle på en gång ökas med öfver 50 procent, och detta
utan att någon ombyggnad af de tillkommande näten skulle behöfva
ske, då enligt sakkunniges intygande dessa nät äro väsentligen af samma
goda beskaffenhet som rikstelefonnätet.
Att det föreslagna inköpet är i ekonomiskt hänseende fördelaktigt
för statsverket torde få anses vara ådagalagdt genom hvad telegrafstyrelsen
anfört och de af Eders Kongl. Maj:t tillkallade sakkunnige
intygat. Tager man i betraktande att det under förutsättning af nådigt
godkännande ingångna köpeaftalet är från bolagens sida helt och hållet
frivilligt utan tryck af något bestående eller väntadt statsmonopol — i
motsats till hvad å andra håll egt rum — måste det anses fördelaktigt
att erhålla näten för ett pris, som utan tvifvel möjliggör en amortering
åt köpesumman inom skälig tid, äfven om hänsyn icke tages till alla
de besparingar i afseende å blifvande nyanläggningar inom stockholmsområdet
och i kostnaden för driften af de sammanslagna näten, som
enligt telegrafstyrelsens och de sakkunniges sammanstämmande vitsord
äro att vänta.
Då telegrafstyrelsen framhållit, att genom inköpet af allmänna telefonbolagets
ifrågavarande fastigheter, telegrafstyrelsens behof af ökade
lokaler för styrelse och lokalförvaltning skulle komma att fyllas, har jagansett
mig böra infordra närmare upplysningar i detta hänseende; och
har telegrafstyrelsen i särskild promemoria härom meddelat följande:
Telegrafstyrelsen hade för vinnande af erforderligt utrymme måst
efter hand förhyra den ena lokalen efter den andra i de bredvid telegrafverkets
egendom liggande fastigheterna n:o 8 Slottsbacken cell
n:o 1 Osterlånggatan. I den förstnämnda af dessa fastigheter hyrde telegrafstyrelsen
för närvarande hela nedre botten samt våningarna två och
tre trappor upp och i den sistnämnda tre rum en trappa upp och hela
våningen två trappor upp. För dessa lägenheter erlades en sammanlagd
hyra af 15,650 kronor, af livilket belopp 4,700 kronor betalades
för lägenheter, som fortfarande behöfde disponeras i styrelselokalernas
omedelbara närhet. Men redan nu förefunnes behof af ytterligare
utrymme, som måste omedelbart anskaffas dels för hufvudförrådet,
dels för undervisningsanstalten, dels ock för telegrafstationen, och hade
man tänkt sig fylla detta behof genom att förhyra ännu ett par lägenheter
i huset Osterlånggatan n:o 1.
I allmänna bolagets för ändamålet särdeles välbelägna hus n:ris 28
och 30 Malmskilnadsgatan samt n:is 25 och 27 Norra Smedjegatan
kunde — oberäknadt de för närvarande uthyrda butikslokalerna å nedre
botten, hvilka skulle fortfarande uthyras — icke blott godt utrymme
19
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 64.
beredas de telegrafverkets byråer, som vore inhysta i ofvannämnda vid
Slottsbacken och Österlånggatan förhyrda lokaler, utan äfven dessutom
tillräcklig plats erhållas för ytterligare ganska betydande utvidgningar.
Detta framginge af följande redogörelse, för hvars närmare
belysande bilagts två blåkopior och en af bolagets verkställande direktör
affattad promemoria angående lokalernas nuvarande användning.
Källarne och bottenvåningen.
De här inrymda förrådslokalerna vore tillräckligt stora för att rymma
ett för alla de tre sammanslagna näten erforderligt förråd, till följd
hvaraf det nu i telegrafverkets hus befintliga särskilda distriktsförrådet
försvunne och de deraf nu upptagna lokalerna blefve lediga för att kunna
disponeras dels af hufvudförrådet dels till förvaring af telegrafstationens
telegramoriginal, blanketter, förbrukade telegramremsor m. m., hvilket
skrymmande och eldfarliga gods för närvarande måste, ehuru blott provisoriskt,
förvaras å ett flertal särdeles olämpliga platser. För dessa
båda behof måste i motsatt fall lokaler hyras, såsom redan anmärkts.
De i bolagets hus befintliga lokalerna för reparatörerna och liniepersonalen,
verktyg m. in. vore likaledes tillräckliga för att tillgodose
äfven telegrafverkets motsvarande behof, hvarför nu särskilda lokaler
förhyrdes.
Såsom förut nämnts skulle de delar af bottenvåningen, som för
närvarande uthyrdes till butiker, kunna fortfarande dertill beräknas.
Våningarne eu och tvä trappor upp.
I dessa våningar blefve direktionens med flera rum lediga, likasom
apparatsalen för landslinieexpeditionen, hvilken naturligtvis komme att
förenas med telegrafverkets motsvarande expedition. Dessa lokaler i
förening med våningens en trappa upp öfriga lokaler lemnade fullt erforderligt
utrymme jemväl för telegrafverkets nuvarande rikstelefonoch
distriktsbyråexpeditioner, för hvilka nu hyrdes behöfliga lokaler.
Telegraffilialstationen vid Brunkebergstorg komme äfven att flyttas
hit, der våningen en trappa upp erbjöde lämpligt utrymme. Den nu
för denna station utgående hyran, 1,500 kronor, blefve derigenom inbesparad.
Våningen två trappor upp i det nybygga huset vore under de
närmaste åren icke behöflig för telegrafverket utan kunde inhyras till
kontorslokaler, för hvilka beräknades en hyra af tillhopa 5,000 kronor.
Hela denna våning vore således reserv för framtida utvidgning.
20
Kontjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
Likaledes Idel ve samtliga de i våningen eu trappa upp uteslutande
för bellbolagets tjensteman afsedda rummen lediga.
Vclningen tre trappor upp.
Sedan den nya telefonsalen blifvit färdig, hvilket beräknades inträffa
under innevarande år, blefve såväl den gamla telefonsalen som
till densamma hörande expeditionslokaler lediga och kunde särdeles fördelaktigt
användas för undervisningsanstalten, uppställning af instrument,
apparater, modeller och dylikt, hvarför lokaler nu förhyrdes,
och måste utan dröjsmål förhyras ännu flere för den oundvikliga utvidgning,
som länge gjort sig kännbar.
Äfven fyra trappor upp blefve några den gamla telefonsalen tillhörande
lokaler lediga för telegrafverkets behof.
Genom disponerandet af de i allmänna bolagets hus befintliga
lokaler skulle således telegrafverket icke blott befrias från ökade liyresutgifter,
utan besparas redan nu utgående dylika samt derjemte åtnjuta
en icke obetydlig inkomst af inflytande hyror.
De hyresutgifter, som kunde inbesparas, uppginge till kr. 12,450: —
De nu uthyrda butikerna inbringade....................................... » 11,000:__
Beräknad hyra för våningen två trappor upp ................... » 5,000: _
summa kronor 28,450: —
Denna summa motsvarade, efter 5 ränta på 569,000 kronor eller
omkring 3 5 af hela köpeskillingen, 954,477 kronor. Hyran för återstående
delen skulle således uppgå till endast 19,273 kronor (5 % å
385,477 kronor).
Jag finner det genom denna utredning vara ådagalagdt, att det
ifrågasatta köpet skulle på mycket fördelaktiga vilkor tillgodose det
stora behofvet af ökade lokaler för telegrafverket i hufvudstaden.
Beträffande de öfriga besparingar, som enligt hvad telegrafstyrelsen
och de sakkunnige omförmält skulle vara att påräkna genom nätens
sammanförande under gemensam förvaltning, har jag på begäran från
telegrafstyrelsen erhållit en promemoria af följande innehåll:
Såsom telegrafstyrelsen i sin berörda underdåniga skrifvelse uppgifvit
utgjordes besparingarna till en början äf den minskning i förvaltningskostnaderna,
som en gemensam skötsel medförde genom användande
af gemensam personal och gemensamma lokaler.
I afseende på personalen kunde, i den män behofvet växte och
Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 04.
21
personalen hunne omplaceras, inbesparas aflöningar till ett antal ingeniörer,
arbetsledare, materialförvaltare, arbetsförmän, reparatörer, kontorsbiträden,
nummerbyrå- och katalogredaktionspersonal, telefonister å
landslinie- och samtrafiksafdelningarna samt agenter för anskaffande af
abonnenter, hvilka aflöningar tillhopa motsvarade en utgift af omkring
65.000 kronor.
Hyresbesparingarna uppginge enligt förut lemnad promemoria till
12,450 kronor.
A kostnaderna för tryck af kataloger vore eu besparing af 18,000
kronor om året att vänta.
Dessa tre poster utgjorde tillhopa 95,450 kronor.
Såsom utgångspunkt för beräkningen hade tagits den period af 4
år, hvarunder gällande kontrakt komrae att utlöpa och en allmän hela
rikstelefonnätet omfattande omreglering af telefonafgifterna borde genomföras,
ehuru antagligt vore, att denna omreglering redan långt före
denna periods utgång egt ruin. Nyssnämnda belopp 95.450 kronor
årligen utgjorde för denna period 381,800 kronor.
Hvad derefter beträffade de för anläggningskostnaderna för nytillträdande
abonnenter reducerade utgifterna, komme genom de ännu ej
i bruk tagna ledningar och nummer i station, som inginge i köpet,
denna anläggningskostnad att uppgå till endast c:a 90 kronor per abonnent.
Under hvart och ett af de fyra åren tillkomme minst 2,000 abonnenter
årligen, för hvilka anläggningskostnaden således uppginge till
180.000 kronor årligen. Dessa 2,000 abonnenter lemnade, efter en till
rikstelefonens beräknad medelafgift, en inkomst per år af 96,000 kronor
samt betingade en driftskostnad af 64,000 kronor, hvarför sålunda uppstode
ett öfverskott af 32,000 kronor. Sedan härifrån dragits 6,25 %
iden i de sakkunniges utlåtande beräknade procent för ränta och amortering
å köpesumman) af 180,000 kronor, eller 11,250 kronor, återstode
20,750 kronor eller i rundt tal 21,000 kronor. Med beräkning häraf
och af eu 4-årig öfvergångstid samt då de under det första året tillkomna
abonnenterne tillhörde nätet i medeltal hälften af det första
året samt de tre följande åren, tillförde de under denna tid telegrafverket
ett öfverskott af 73,500 kronor. De under det andra året tillkommande
abonnenterna lemnade, på samma sätt beräknadt, ett öfverskott
af 52,500 kronor, tredje årets abonnenter 31,500 kronor och
fjerde årets 10,500 kronor. Öfverskott.et under öfvergångsperioden
blefve alltså 168,000 kronor.
Denna summa jemte ofvannämuda driftsbesparingar 381,800 kronor
utgjorde en sammanlagd behållning af 549,800 kronor.
22
Kongl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
De i telegrafstyrelsens skrifvelse i öfrigt upptagna bespai-ingarna
vore dels redan tagna i beräkning i den af de sakkunnige uppgjorda
kalkylen, dels hänförbara endast till nätet utom Stockholm.
Det vore ofvannämnda till 549,800 kronor beräknade belopp, som
telegrafstyrelsen afsett skola uppväga den i dess skrifvelse förutsedda
minskning i inkomster, som efter de nuvarande samtrafiksafgifternas
upphörande med innevarande års utgång komme att inträda till följd
åt den förryckning af de nuvarande abonnementsafgifterna inom allmänna
bolagets nät i rigtning mot medelafgiftens sjunkande, hvilken under
ofvannämnda fyraårsperiod successive gjorde sig gällande.
Denna sjunkning kunde beräknas till 120,000 kronor och komme
att inträda successive under fyra årsperioden eller
l:a året med 1 4 eller............................. 30,000 kronor
2:a » » 1 '' » 60,000 »
3:e » » 3 4 » 90,000 »
4:e » » hela beloppet................... 120,000 » ,
således under hela öfvergångstiden med tillsammans 300,000 kronor.
Dertill borde läggas de till 40,000 kronor årligen uppgående samtrafiksafgifter,
som hittills tillfallit telegrafverket, eller för de fyra åren
160,000 kronor.
Hela den summa, som af ofvannämnda besparingar m. m., tillhopa
549,800 kronor, skulle uppvägas, uppginge således till 460,000 kronor.
Såsom redan omnämnts, inginge icke i dessa beräkningar nätet i
hufvudstadens omgifningar med kringliggande städer, der dock samma
förhållande, ehuru efter en mindre måttstock, komme att ega rum, men
med de angifna siffrorna hade ansetts obehöfligt att medtaga äfven
motsvarande siffror för landsbygden eller den minskning i underhållskostnad,
som hänförde sig särskildt till det enskilda landsnätet.
Det kan, efter min uppfattning, icke lida något tvifvel, att det ifrågasatta
inköpet af de enskilda bolagens nät skulle ur administrativ synpunkt
vara till stor fördel. Den nödvändiga likformigheten i fråga om abonnenternas
rättigheter och skyldigheter likasom i afseende å öfriga administrativa
bestämmelser torde icke kunna komma till stånd, med mindre än att
landets telefonnät förenas i eu och samma hand, i synnerhet på den
vigtigaste punkten i riket. Det torde icke heller kunna påvisas, att uti
ifrågavarande hänseende trafikanternas d. v. s. allmänhetens intressen
gå i en annan rigtning än statens. Vid ett flyktigt betraktande kan
det nog synas, som om allmänhetens gifna intresse vore att konkurrensen
i fråga om telefontrafiken i och närmast omkring hufvudstaden
fortfarande uppehölles. Men i fråga härom torde först och främst böra
opaginerad Kontrollera mot PDF
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Gå.
erinras, att det icke i någon händelse kan för framtiden blifva fråga om
konkurrens i samma mening som hittills. Man kan ju icke rimligen
ålägga telegrafstyrelsen att, om köpeaftalet icke träder i kraft, sluta
nytt samtrafiksaftal med de enskilda bolagen på nu gällande, för rikstelefonen
ogynnsamma villkor; och då de enskilda bolagen icke vilja ingå
på den afgiftsfria samtrafiken, torde man alltså komma att stå inför
sannolikheten af ett afbrott af samtrafiken mellan rikstelefonen och de
enskilda stockholmsnäten. I sådant fall skulle ju rikstelefonen få det
afsevärda öfvertaget af att ensam kunna erbjuda förbindelse med de
omkring 40,000 abonnenterna i rikets alla delar utom Stockholmsrayonen,
medan de enskilda näten komme att uteslutande hänvisas till
förmedlande af den rent lokala trafiken, der väl bellbolagets billighetstelefoner
skulle komma att spela den hufvudsakliga rollen.
Tänker man sig åter en bibehållen konkurrens mellan näten på
vilkor, som någorlunda motsvarade de nuvarande, derest en form för
ett aftal i sådan rigtning skulle kunna uttänkas, är det ändock svårt
att inse, att allmänheten numera skulle kunna draga någon verklig nytta
af konkurrensen. Jag tror att detta icke skulle blifva fallet vare sig
i tekniskt hänseende eller i fråga om afgifternas billighet. I det förra
hänseendet d. v. s. i fråga om de förmåner allmänheten har att hemta
genom goda apparater, snabb och pålitlig expedition och dylikt torde
erfarenheten hvarken inom rikstelefonnätet eller inom statens kommunikationsväsen
i öfrigt gifva vid handen, att konkurrens behöft ifrågakomma
såsom tvångsmedel för framkallande eller bibehållande af ett
oaflåtligt sträfvande efter ernåendet af alla genomförbara förbättringar
och lättnader. Det har icke heller blifvit emotsagdt, att i det nu närmast
föreliggande hänseendet telegrafverket uppträdt såsom förgångsman
i de vigtigaste tekniska frågorna.
Hvad åter afgifterna beträffar är det ju endast å abonnementsafgifterna,
som konkurrensen skulle kunna öfva inflytande. Afgifterna
för samtal å de interurbana ledningarna till orter utom stockholmsområdet
äro nemligen redan nu oberoende af någon konkurrens. Men det
finnes väl icke mer än en mening derom, att abonnementsafgifterna
redan äro så lågt satta, som öfverhufvud taget är möjligt, så länge
dessa afgifter skola i sig inbegripa jemväl hela godtgörelsen för alla
samtal inom det afgiftsfria lokalområdet. Det skulle således återstå,
att konkurrensen skulle verka återhållande mot afgiftsförhöjning, så
att, om genom inköpet konkurrensen skulle bortfalla, fara skulle uppstå
för en allmän eller åtminstone lokal höjning af abonnementsafgifterna.
Det synes mig som om erfarenheten icke heller skulle gifva
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
stöd^ för oro i detta hänseende. Jag- kan inom kommunikationsväsendets
område icite finna något fall, der afgifter från allmänheten höjts utan att
motsvarande ökade förmåner beredts. Jag har väl sett uppgifvas, att faran
skulle närmast ligga deri, att under någon kommande mera betryckt
tid telefondriften, ensam eller i samband med andra kommunikationsmedel,
skulle kunna komma att användas för att genom ökade afgifter
bereda statsverket behöflig ökning i inkomster; men jag måste betvifla
att eu sådan utväg kommer att tillgripas, och i intet fall kan jag medgifva,
att en sa obestämd oro för framtiden bör få utgöra hinder fölen
reform i nuvarande tid, om en sådan i öfrigt anses lämplig. Jagvill
_ ock framhålla att, liksom Eders Kong!. Maj:t, från början, genom
nådigt bref till telegrafstyrelsen den 10 juni 1881, faststälde vissa allmänna
normer för beräknande af abonnementsafgifter vid rikstelefonen,
sa lärer väl ock med det fastare ordnande af telefonväsendet, som
sammanhänger med dettas fullständiga och definitiva sammanförande
med telegrafverket i öfrigt å en gemensam ordinarie stat, följa att
Eders Kongl. Maj:t mera i detalj än hittills normerar dessa afgifters
belopp och dermed sammanhängande föreskrifter. Uti ett ärende, som
så intimt ingriper i allmänhetens dagliga verksamhet, lärer man icke
heller kunna bortse från den stora betydelsen af det inflytande, som
utöfvas af denna allmänhet sjelf, af dagspressen och i sista hand af
folkrepresentationen.
Jag. anser mig derför kunna uttala, att någon: fara för afgiftsförhöjniug
icke föreligger, hvithet emellertid naturligtvis icke innebär, att
man icke här i landet liksom i andra länder kommer att sträfva efter
111 era rationella afgiftsformer, så att den, som begagnar telefonen mer
än eu annan, också får betala mer än denne. Eör närvarande har
man i vissa länder sökt ordna detta så, att en låg- abonnementsaf°-ift
erlägges, hvarmed följer rätt till ett visst antal fria samtal, och "att
för Överskjutande samtal erlägges särskild afgift.
Skulle ytterligare stöd behöfvas för den uttalade uppfattningen
att, under nuvarande form för abonnementsafgifternas erläggande, någon
fara för höjning i abounementsafgifterna icke föreligger, torde sådant
stöd vara att hemta uti de bestämmelser af kontrakts natur, som
binda såväl rikstelefonen som allmänna bolaget gent emot Stockholms
stad» Hvarken rikstelefonen eller allmänna bolaget har sin verksamhet
inom hutvudstaden bunden genom någon koncession i vanlig mening;
för allmänna bolaget meddelades af öfverståthållareembetet den 26 februari
1883 ett förklarande att hinder från embetets sida icke mötte
föi dess telefonlednings anläggande, utan annat förbehåll än hvad som
25
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 64.
erfordrades till skydd mot kontakt med de för polisväsendets och eldsläckningens
behof inrättade elektriska telegrafledningar. Men i sammanhang
med meddelande af tillstånd till nedläggande i vissa af stadens
gator och öppna platser af telefonkablar eller rör och trummor
för telefonledningar hafva stads full mägtige stadgat åtskilliga vilkor och
förbehåll. Sålunda förekommer i stadsfullmägtiges beslut den 18 juni
1890 angående rätt för telegrafstyrelsen att nedlägga telefonkablar i
gator och allmänna platser, uti punkten 16, det vilkor att telegrafverkets
dåvarande abonnementspris och anläggningsafgift icke finge utan stadsfullmägtiges
hörande höjas. Enahanda vilkor finnes ock intaget i stadsfullmägtiges
beslut den 1 juni 1894 angående motsvarande tillstånd för
allmänna bolaget; och är detta vilkor oförändradt bibehållet i alla följande
bolaget meddelade tillstånd, senast den 17 maj 1901. Rikstelefonens
abonnementsafgifter voro visserligen högre år 1890 än för närvarande,
men det anförda har dock visat, att en viss begränsning i friheten
att höja telefonabonnementsafgifterna jemväl på grund af kontrakt
föreligger.
Det torde kanske ock i detta sammanhang böra framhållas, att det
icke är fråga om att inrätta något regale eller statsmonopol i afseende
å telefondriften i riket, om också efter köpets afslutande det faktiskt
icke gerna skulle kunna tänkas, att något enskildt med staten konkurrerande
telefonnät kommer att inom riket anläggas.
I fråga om allmänhetens intresse af telefoninköpet bör ock ihågkommas
att, såsom af det föregående framgår, detsamma medför ett
fullständigt och omedelbart borttagande af de af allmänheten så illa
omtyckta öfvergångs- eller samtrafiksafgifterna vid samtal mellan rikstelefonabonnenter
och abonnenter vid de enskilda näten.
För allmänheten blir det ock i tekniskt hänseende med afseende
å snabbheten och säkerheten i förbindelsernas åstadkommande vid.
påringning'' en särdeles stor fördel att kopplingar från ett nät till ett
annat komma att i vidsträcktaste mån undvikas. I detta hänseende har
jag ansett mig böra från telegrafstyrelsen inhemta en i allmänna drag
hållen redogörelse, huru efter sammanslagningen de olika telefonstationerna
skulle komma att användas. Den härom aflemnade promemorian
innehåller att man tänkt att, sedan staten öfvertagit de enskilda
telefonnäten, i den mån det befunnes lämpligt och kunde medhinnas så
anordna ledningarna, att de spridda småstationerna försvunne och samtliga
ledningar indroges till endera af de tva hufvudstationerna: telegrafverkets
vid Skeppsbron och allmänna bolagets vid Malmskilnadsgatan.
Genom eu sådan fördelning, dervid den förstnämnda stationen skulle
Bih. till Riksd. Prot. 1002. 1 Sami. 1 Afd. 53 Iläft. 4
26
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
upptaga abonnenterna från staden inom broarne och Södermalm samt
den senare abonnenterna från Norrmalm, Östermalm och Kungsholmen,
komme naturligtvis medellängden per ledning att något ökas, hvaremot
expeditionen blefve billigare och beqvämare samt abonnenterna bättre
betjenade, gällande detta samtlige abonnenter.
På grund af hvad sålunda förekommit finner jag mig hafva grundad
anledning att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att godkänna det understälda
köpekontraktet. Jag är ock beredd hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för sin del gilla kontraktet och
anvisa de för köpeskillingens erläggande erforderliga medel i form af
lån åt telegrafverket, men dessförinnan erfordras ytterligare utredning,
hvars åstadkommande emellertid icke kan eller behöfver afvaktan, innan
nådigt beslut i fråga om kontraktets godkännande måste fattas, eftersom
enligt kontraktets förut återgifna lydelse detsamma skall anses förfallet,
derest ej Eders Kongl. Maj:t före den 15 nästkommande februari
för sin del biträder detsamma, eller derest ej innevarande års Riksdag
gillar kontraktet.
Anledningen till behöfligheten af ytterligare utredning är den, att
bland förut omförmälda vilkor för tillstånd från stadsfullmägtiges sida
för Stockholms allmänna telefpnaktiebolag att i vissa gator och öppna
platser i hufvudstaden nedlägga och begagna telefonkablar äfvensom
cementrör och cementtrummor för framdragande af telefonledningar
stadgats, att tillståndet icke finge på annan öfverlåtas, utan att stadsfullmägtige
sådant medgåfve. Då det icke kan sättas i fråga att vid
drift af allmänna bolagets telefonnät göra sig oberoende af kablarne i
gatorna, torde alltså stadsfullmägtiges medgifvande af nämnda tillstånds
öfverlåtande på de för allmänna bolaget föreskrifna vilkor böra inhemtas,
innan frågan förelägges Riksdagen.
Då det godkännande af kontraktet, Eders Kongl. Maj:t kan vilja
före den i kontraktet stipulerade tiden lemna, följaktligen'' lärer blifva
vilkorligt och beroende derpå att omförmälda medgifvande af Stockholms
stadsfullmägtige lemnas före innevarande Riksdags afslutande,
men en sådan vilkorlighet i det nådiga godkännandet icke blifvit i kontraktet
förutsedd, har jag från bolagens styrelser på begäran erhållit ett
förklarande att ett på sådant sätt vilkorligt nådigt godkännande skall
af säljarne anses utgöra ett sådant biträdande från Eders Kongl. Maj:ts
sida af aftalet, som afses i punkten 12 af samma aftal.
Då fråga i detta ärende är om beredande åt telegrafverket af ett
betydande lån af statsmedel för köpeskillingens gäldande, torde ock
27
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.
före ärendets slutliga afgörande fullmägtige i riksgäldskontor böra
lemnas tillfälle att yttra sig i fråga om lånet.
Jag får alltså hemställa, att Eders Kongl. Maj: t täcktes
dels, under förutsättning af innevarande års Riksdags godkännande
och under förbehåll att Stockholms stadsfullmägtige före samma riksdags
afslutande medgifva att det Stockholms allmänna telefonaktiebolag
meddelade tillstånd att i vissa gator och öppna platser i hufvudstaden
nedlägga och begagna telefonkablar äfvensom cementrör och cementtrummor
för framdragande af telefonledningar må, på de för Stockholms
allmänna telefonaktiebolag föreskrift^ vilkor, öfverlåtas å telegrafverket,
för sin del biträda det understälda avtalet om inköp af
Stockholms allmänna telefonaktiabolags och Stockholms Bell telefonaktiebolags
telefonanläggningar i Stockholm m. m.,
dels anbefalla öfverståthållareembetet att skyndsamt inhemta och
till Eders Kongl. Maj:t inkomma med yttrande af Stockholms stadsfullmägtige,
huruvida stadsfullmägtige medgifva, att omförmälda tillstånd
må, på de för bolaget föreskrifna vilkor, öfverlåtas å telegrafverket,
dels ock lemna fullmägtige i riksgäldskontor tillfälle att afgifva
yttrande i fråga om det lån, telegrafstyrelsen i skrifvelsen den 28 december
nästlidna år hemstält att af statsmedel erhålla för köpeskillingens
erläggande.
Statsrådet Odelberg anförde:
Utan att vilja bestrida att ej åtskilliga fördelar stå att vinna genom
att för statens räkning förvärfva Allmänna telefonbolagets i Stockholm
telefonnät, anser jag dock ej att dessa fördelar äro af den betydelse,
att de böra köpas genom så stora uppoffringar från statsverkets sida,
som nu ifrågasättes. Jag har nemligen utaf den utredning angående
Allmänna telefonbolagets affärsställning, som förebragts, ej kunnat
komma till den öfvertygelsen, att bolagets fastigheter och telefonnät
verkligen ega ett så högt värde, som den fordrade, af chefen för
Civildepartementet till antagande förordade, köpeskillingen eller nära
13 millioner kronor.
Visserligen har en ränta af 61 t % å köpeskillingen stälts i utsigt,
men om en sådan ränta skall kunna uppnås eller ej, torde väl blifva
beroende af storleken å de afgifter, som för telefonabonnementen komma
att upptagas efter allmänna telefonnätets förvärfvande af staten. Vid
de gjorda beräkningarne, har man utgått från de af Allmänna telefonbolagets
abonnenter nu erlagda afgifter. Såvidt jag kunnat finna, bär
emellertid ej ådagalagdt blifvit, att Allmänna telefonbolaget hittills af sin
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
rörelse haft en inkomst, motsvarande räntan efter 67* % å nu ifrågasatta
köpeskillingsbelopp, och någon anledning till antagande, att resultatet.
för staten skulle ställa sig förmånligare än för bolaget, synes mig
ej förefinnas. I betraktande torde ock böra tagas, att afgifterna för
2,885 för de båda telefonerna gemensamma abonnenter efter sammanslagningen
komma om ej helt och hållet så dock till största delen att
försvinna, hvilken omständighet ej i tillräcklig grad uppmärksammats
vid kalkylens uppgörande.
jag således anser den för Allmänna telefonbolagets fastigheter
och. telefonnät fordrade köpeskillingen för hög, nödgas jag i underdånighet
hemställa, att det gjorda köpeanbudet måtte förkastas.
«
Statsrådet Palander yttrade:
Då enligt min tanke för närvarande icke föreligga tillräckliga skäl
för det föreslagna inköpet af Stockholms allmänna telefonaktiebolags
och Stockholms Bell telefonaktiebolags telefonanläggningar, kan jag
icke instämma i den af föredragande departementschefen gjorda hemställan.
Statsrådets öfrige ledamöter instämde uti hvad föredragande departementschefen
anfört och hemstält.
Till föredragande departementschefens, af Statsrådets
fleste ledamöter biträdda hemställan behagade
Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.
Ex protocollo:
E. K. Almqvist.
Kong},. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
29
De kontrakt,
med Stockholms
bruari 1891 dels
Bil. 1.
TILL KONUNGEN.
Bom Telegrafstyrelsen afslutat dels den 17 maj 1890
Allmänna Telefonaktiebolag med tillägg den 13 feock
den 4 juni 1890 med Stockholms Bell Telefon
-
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
aktiebolag, angående samtrafik mellan telegrafverkets och bolagens nät
blefvo sistlidet år af Telegrafstyrelsen uppsagda till upphörande med
utgången af juni månad innevarande år, hvarefter genom särskilda öfverenskommelser
samma kontrakt i afvaktan på afslutandet af de förhandlingar,
som till följd af uppsägningen öppnades mellan Telegrafstyrelsen
och bolagen, blifvit provisoriskt prolongerade till innevarande
års slut.
Anledningen till att Telegrafstyrelsen begagnade sig af den i kontrakten
förbehållna uppsägningsrätten, så fort tiden derför inträdt, var,
såsom styrelsen äfven vid uppsägningen angaf, den, att dessa tio år
gamla kontrakt numera icke kunde anses motsvara de förändrade förhållanden,
som särskild!; under samma tiotal af år omgestaltat det
svenska telefonväsendet. Under denna tidsperiod hade nemligen telegrafverkets
abonnentantal stigit från knappt 3,800 abonnenter vid 1890
års ingång till nära 50,000 och, under det att de förra utan inre samband
voro spridda öfver hela riket, bilda de nuvarande rikstelefonabonnenterne
ett samladt, hela landet omslutande nät, som särskildt i
Stockholm med omgifningar räknar öfver 11,000 apparater. Redan
derigenom måste rikstelefonen numera intaga en helt annan ställning
gent emot de privata telefonnäten i hufvudstaden än vid tiden för
samtrafikskontraktens ingående. Men Telegrafstyrelsen hade dock icke
ens vid sistnämnda tid ämnat binda sig till afgiftsbelagd samtrafik för
så lång tid som elfva år; och i kontraktet med Allmänna bolaget fanns
derför ej heller ursprungligen annan termin uppstäld för dess upphörande
än den generela af tolf månader efter en från någondera sidan
skedd uppsägning. Det å kontraktet sedermera gjorda tillägget, hvarigenom
uppsägningen under tio år framsköts, berodde uteslutande på
samtidigt pågående underhandlingar med Stockholms stadsfullmäktige
rörande tillstånd för telegrafverket att i stadens gator nedlägga trummor
för telefonkablar. Stadsfullmäktige fordrade nemligen då i allmänhetens
intresse såväl af telegrafverket som af Allmänna bolaget,
hvilket omedelbart följt efter med framställande af samma begäran, såsom
vilkor för dylikt tillstånd, att telegrafverket och de enskilda bolagen
skulle såsom lämplig ersättning förbinda sig till fri samtrafik
sins emellan. Telegrafstyrelsen iklädde sig också detta vilkor, men
Allmänna bolaget vägrade, och derigenom förföll vilkorets uppfyllande,
ehuru telegrafverket fortfarande förblifvit bundet dertill. Stadsfullmäktige
voro emellertid intresserade deraf, att den redan, ehuru blott på
obestämd tid aftalade samtrafiken, hvarigenom privatbolagens abonnenter
bereddes tillträde till telegrafverkets stora interurbana ledningar,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
31
skulle fortvara åtminstone någon längre tid, och derigenom förmåddes
Telegrafstyrelsen på stadsfullmäktiges delegerades yrkande att underkasta
sig ofvannänmda inskränkning af uppsägningsrätten. Innan mer
än hälften förflutit af den tid, uppsägningen i enlighet med stadsfullmäktiges
önskan sålunda framsköts, uppställde desse emellertid för
telegrafverket i sådan riktning ändrade vilkor för då behöflig fortsättning
af trumnedläggning, att Telegrafstyrelsen skulle derigenom bindas
vid aftalen med de enskilda bolagen under hela tiden för ledningars
bibehållande i gatorna, d. v. s. till den 4 juli 1920, och följaktligen
under en tid af 19 år efter utgången af den med bolagen öfverenskomna
tiden beröfvas all handlingsfrihet i afseende å förhållandet
till bolagen. Som Telegrafstyrelsen således icke kunde antaga dessa
vilkor utan att dermed till de konkurrerande privatbolagens fördel uppgifva
sin ställning, hafva sedan dess kabeltrummor för telegrafverkets
räkning icke kunnat nedläggas i Stockholms gator. För de enskilda
bolagen deremot voro dessa vilkor af sådan beskaffenhet, att de ej
kommo i strid med bolagens intressen.
Trots de i flere afseenden ogynnsamma förhållandena, hvarunder
rikstelefonen hade att arbeta, tillväxte emellertid dess nät med afsevärd
hastighet, och den ställning, som rikstelefonen vid tiden för samtrafikskontraktens
upphörande intog såväl inom hufvudstaden som i det
öfriga landet, ålade dess förvaltning såsom en skyldighet att, då det
välbehöfliga omordnandet af trafikförhållandena nu kunde ega rum,
tillse, att detta ock skedde på ett sätt, hvarigenom såväl allmänhetens
bästa kunde bättre än dittills tillgodoses som ock statens egen verksamhet
inom ifrågavarande område lugnt och enhetligt utvecklas.
Om också Telegrafstyrelsen vid kontraktsuppsägningen fäste afseende
hufvudsakligen vid det i mån af rikstelefonens hastiga framsteg
inom landet alltmera otillfredsställande tillståndet med tre olika telefonnät
inom hufvudstaden, samt dubbla nät i dess omgifningar jemte
de kringliggande städerna Upsala, Norrtelje, Vaxholm, Södertelje, Trosa,
Mariefred, Strengnäs och Enköping, förelåg emellertid äfven ett annat
skäl att genomdrifva en ändring af förhållandena mellan telegrafverket
och bolagen, nemligen i ofvanomförmälda 1891 års tilläggskontrakt.
Detta, som skulle gälla lika länge som hufvudkontraktet, innehöll nemligen
åtskilliga bestämmelser, som voro för telegrafverket särdeles betungande,
men som af Allmänna bolaget uppstälts såsom vilkor för det
då aftalade köpet af dess nät i Jönköping, Söderhamn m. fl. orter.
Sålunda måste af telegrafverket under perioden för hufvudkontraktets
giltighet ställas till bolagets disposition särskilda interurbana ledningar
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
till Norrköping, Nyköping och Vesterås, å hvilka samtal mellan bolagets
abonnenter och rikstelefonabonnenterne i dessa städer utvexlats
utan någon samtrafiksafgift. Genom denna anordning skulle förhindras
att behofvet af förbindelse med dessa vigtiga orter kunde medverka
till ökande af rikstelefonabonnenternas antal i Stockholm. Vidare förbehöll
sig bolaget en uppbördsprovision från telegrafverket af 6 öre
för hvarje af bolagets abonnenter till dessa städer erhållet samtal.
Slutligen nedsattes den i hufvudkontraktet till 20 öre bestämda samtrafiksafgiften
för interurbana samtal till 10 öre, genom hvilken lättnad
i den interurbana samtrafiken rikstelefonens utbredning inom hufvudstaden
ovilkorligen skulle hämmas, på samma gång som telegrafverkets
beräknade inkomst af samtrafiken minskades.
Då således Telegrafstyrelsen, till följd af härofvan framhållna förhållanden,
måste uppsäga de gällande samtrafikskontrakten, föreslog
emellertid styrelsen i sammanhang dermed bolagen att med st}^relsen
ingå nya aftal om samtrafik, hvilka enligt styrelsens åsigt borde upprättas
på grundvalen af öfvergångsafgiftens bortfallande. Till svar härå
tillkännagaf Allmänna bolaget, att bolaget villigt skulle i nytt kontrakt
om fortsatt bestående samtrafik mellan rikstelefonens och bolagets alla
ledningar medgifva hvarje sådan modifikation af gällande bestämmelser,
hvilken Telegrafstyrelsen kunde finna önsklig och hvilken vore af sådan
natur, att den enligt bolagets uppfattning kunde göras utan att bolagets
fortsatta verksamhet äfventyrades; och skulle bolaget för sådant ändamål
medgifva fri samtrafik med rikstelefonens ledningar till platser
utom det område, hvarinom bolaget egde drifva sin verksamhet, hvaremot
bolaget måste, af skyldig omsorg om möjligheten för bolaget till
fortsatt tillvaro, alldeles afgjordt fasthålla vid fordran, att äfven framdeles
beträffande den lokala trafiken skälig samtrafiksafgift skulle erläggas
vid öfvergång från någotdera nätet till det andra.
Derigenom var alltså frågan om telefonväsendets ordnande på
grundvalen af afgiftsfri samtrafik mellan de olika näten förfallen. Den
fortsättning af det förra otidsenliga samt såväl för trafikens skötsel som
för allmänheten äfven i öfrigt betungande förhållandet, som var att
motse i nya samtrafikskontrakt, kunde naturligtvis icke vara önskvärd.
Hvad beträffar den af bolaget föreslagna modifikationen i samtrafiksvilkoren,
nemligen att fri samtrafik skulle eg a rum endast med de rikstelefonabonnenter,
som voro bosatta utom Stockholmsområdet och således
der någon konkurrens icke fanns, så var denna modifikation erbjuden
med hänsyn uteslutande till ett enskildt bolags ekonomiska fördel
och skulle innebära ett ytterligare försvårande för telegrafverket
33
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
att vinna abonnenter i Stockholm. Densamma skulle följaktligen illa
stämma öfverens med ett ändamålsenligt tillgodogörande af ett kommunikationsmedel,
för hvars understödjande staten för öfrigt anvisat
medel till ganska stora belopp. För Telegrafstyrelsen återstod derför
endast valet mellan två alternativ.
Det ena alternativet, som äfven låg närmast till hands, var att
låta samtrafikskontrakten utan vidare löpa ut och således den 1 Juli
1901 all samtrafik mellan rikstelefonens och de enskilda bolagens abonnenter
af bry tas. Ett dylikt afbrott skulle gifvetvis förorsakat allmänheten
olägenhet, låt vara också endast af öfvergående natur, till dess
den del af den telefonerande allmänheten, som ännu var i saknad af
förbindelse med rikstelefonnätet och icke kunde undvara sådan, hunnit
skaffa sig inträde deri. Derigenom skulle man äfven icke allenast
återförsätta hufvudstaden och en del af dess omgifningar i samma tillstånd
som herrskade, då, innan telegrafverket började att här upprätta
telefonförbindelse åt enskilde, samtrafik icke fanns mellan Allmänna
bolaget och det på platsen äldre Bellbolaget, utan äfven införa detta
inom det ännu vidsträcktare området af den öfriga delen af hufvudstadens
omgifningar med kringliggande städer. Med detta för ögonen
och ehuru genom ett samtrafiksafbrott rikstelefonens ställning ingalunda
skulle försvagas, syntes det dock Telegrafstyrelsen, som om denna utväg
borde endast i fall af nödtvång tillgripas.
Det andra alternativet, hvartill Telegrafstyrelsen sålunda såg sig
hänvisad, var att staten, i likhet med hvad i öfriga delar af riket egt
rum, öfvertoge de enskilda bolagens telefonnät. Önskvärdheten af en
sådan anordning stämde äfven helt och hållet öfverens med den fasta
öfvertygelse om dess nödvändighet, hvartill Telegrafstyrelsen bragts af
det senaste decenniets erfarenhet. För den förvaltningsmyndighet, som
närmast har sig anförtrodt det svenska telefonväsendet, har det nämligen
länge varit känbart tydligt, att staten, som ensam ordnar posten
och telegrafen i likartade former öfver hela landet, äfven måste ensam
ordna telefonförhållandena, hvilka i sjelfva verket icke äro annat än
en viss gren af telegrafverksamheten i sin helhet.
För staten skulle nu öfvertagandet af de enskilda bolagens nät,
hvarigenom landets hela telefonverksamhet slutligen lades i dess hand,
icke blott möjliggöra utan äfven vara ett nödvändigt vilkor för det
ordnande af rikets telefonväsen, som ej längre bör undanskjutas. Det
säger sig nemligen sjelft, att detta icke kan ega rum, så länge statens
egen telefoninstitution i sjelfva brännpunkten af landet utsättes för konkurrens
af liknande enskilda affärsföretag, hvilkas intressen naturligt
Bih. till lliksd. 1‘rot. 11)02. / Sami. 1 Åfd. åd Hiift. 5
34
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 64.
nog gå ut på att efter förmåga inkräkta på statens egen telefonverksamhet.
Men vid sidan af denna rent administrativa synpunkt erbjuder sig sjelfmant
eu annan icke mindre vigtig af statsekonomi natur. Staten har
åt rikstelefoninstitutionens utveckling lemnat sitt kraftiga understöd i
form dels af anslag dels af lån till ganska stora belopp, och det torde
väl då få anses vara i hög grad inkonseqvent att om också endast
passivt tillåta en direkt privatkonkurrens, som försvårar för staten att
erhålla valuta för sina anslag och för telegrafverket att fullgöra de för
lånen stadgade amorteringsförbindelserna. Sådan har ock uppfattningen
förut visat sig vara. För något mera än tio år sedan blef t. ex. statens
postväsen utsatt för ett försök till liknande konkurrens å de för
dylika företag alltid ekonomiskt tacksammaste platserna, hufvudstaden och
rikets . andra stad Göteborg, men försöket blef, så fort ske kunde,
oskadliggjord! Och analogivis kan måhända här äfven hänvisas till
Stockholms stads eget handlingssätt i afseende på de elektriska ljusledningarna.
Enskilde tillåtas icke anlägga sådana ledningar, ehuru
staden ännu icke på flera år ens kan lemna dylikt ljus just åt de trakter,
der de enskilde velat genom anläggningar af ledningar afhjelpa
det framhållna behofvet.
Med Telegrafstyrelsens af dessa synpunkter bestämda sträfvan att,
i den mån som anvisas af dess ställning såsom en statens funktionär,
bidraga till omordnandet af hela landets telefonväsen till ett enhetligt
system sammanfaller ock allmänhetens naturliga intresse att af detta så
anlitade och intima kommunikationsmedel blifva betjenad billigast och
beqvämast — oberoende af den enskilda företagsamhetens af vinstutdelningens
storlek påverkade åtgöranden. Hvad billigheten beträffar, torde
blott behöfva påpekas, att staten, som kan såväl anskaffa penningar till
mycket lägre ränta än ett enskildt bolag som ock för verksamhetens
vidare utveckling disponera öfverskotten i stället för att utdela dem åt
aktieegare, af helt naturliga skäl både kan och vill — något som äfven
faktiskt visats — bjuda den telefonerande allmänheten större förmåner
för ett lägre pris. Frågan om under hvilket system — ett enda hela
landet omfattande och under en förvaltning lydande nät eller det nuvarande
med flere under olika förvaltningar stående telefonnät — allmänheten
har utsigt att blifva beqvämast betjenad, torde icke heller
vara svår att afgöra. I detta hänseende torde endast behöfva erinras
derom, att snabbheten och noggrannheten i expeditionen naturligtvis
måste blifva mindre, när samtalen skola förmedlas mellan flere olika
nät. De tekniska operationerna taga nemligen längre tid i anspråk och
35
Kong}. May.ts Nåd. Proposition No 64.
derjemte ökas möjligheterna till fel — allt omständigheter, som ega
den vigt, att de fordra ett noggrant beaktande. De fördelar, som sålunda
genom det nuvarande flernätssystemets försvinnande skulle beredas
allmänheten i såväl ekonomiskt som rent tekniskt afseende, inskränkas
icke heller blott till abonnenterne inom den gemensamma Stockholmskretsen,
utan komma samtliga telefonabonnenter i hela riket tdl godo.
För de olika förvaltningarna, som omhänderhafva skötseln af hvar
sitt nät inom samma begränsade område, har äfven det nuvarande tillståndet
erbjudit mångfaldiga svårigheter i tekniskt och konstruktivt afseende,
hvilka dessutom orsakat mycket afsevärda kostnader. Telegrafstyrelsen
anser sig i detta hänseende endast behöfva erinra om de af
nuvarande förhållanden betingade men eljest obehöflig^ dubbla linierna
för såväl förbindelse- som abonnentledningar. Allt efter som telefonen
utbreder sig ökas de häraf föranledda svårigheterna, och detta
naturligtvis i mycket större grad än hvad som motsvarar den direkta
ökningen af abonnentantalet. Hvilken betydelse detta redan nu eger,
torde tydligt nog framgå deraf, att telegrafverket och Allmänna bolaget
för närvarande hafva ett 80-tal stationer pa samma ortei, till hvilka de
båda förvaltningarna måst framdraga skilda ledningar. Man behöfver
också blott kasta en blick på de väldiga stolplinier öfverfylda af telefontrådar,
hvilka från Stockholms tullar parallelt följa hvarandra pa
flere mils sträckor, för att kunna inse, hurusom den rådande dualismen
inom Stockholmskretsens telefonväsen endast härvidlag orsakat en fullkomligt
onödig utgift för byggandet af ett par tusental kilometer telefonledningar.
_
Att äfven i städerna de dubbla stationerna vålla utom direkt kostnad
äfven stora obehag, är sj eif klart, likasom att äfven der abonnentledningarnas
anordnande, vare sig de framdragas till stationerna i luften
eller i gatorna, icke är förenadt med mindre svårigheter och kostnader
än på landsbygden. Säkert är, att de onödiga utgifter, som fållas genom
detta de olika telefonnätens exploiterande inom samma område,
äro af sådan betydelse, att den anordning, som nödvändiggör dem, ingalunda
kan i nationalekonomiskt afseende betecknas såsom välbetänkt.
För det allmänna uppstå likaledes såväl på landet som i städerna
olägenheter deraf, att då såsom nu olika förvaltningar nödgas gorå
skilda anläggningar, vägar och mark belamras af stolpliuier och hinder
i trafiken framkallas, hvarjemte stativen på taken o. d. framkalla svårigheter
och verka vanprydande, in. in. — allt i onödigt hög och vida
högre grad än hvad som skulle erfordrats, om förvaltningen varit, gemensam.
36
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
Ehuru hvad här ofvan framhållits i sig sjelft var för Telegrafstyrelsen
tillräckligt att befästa dess uppfattning om önskvärdheten deraf,
att staten skulle öfvertaga de enskilda telefonnäten i Stockholm och
dess omgifmngar, kunde styrelsen icke undgå att dessutom fästa afseende
vid de exempel, som utlandet erbjöd i samma fråga. Der har man
nemligen i allmänhet redan från början insett eller af erfarenheten lärts
att telefonväsendet till sin natur är sådant, att det nät, som på en ort
har de . flesta abonnenter och skötes väl, blir så dominerande, att det
under vissa förhållanden blir ensamt bestämmande och till och med kan
så småningom uttränga ett annat nät samt på sådant sätt slutligen blir
ensam egare af det hela. Derför måste ett öfver hela riket utsträckt
telefonnät helt och hållet ligga i statens hand och icke delas med enskilde,
för hvilka dock alltid frestelsen föreligger att begagna till buds
stående medel till egen vinst, äfven om det skulle ske på allmänhetens
bekostnad. Sålunda hafva mom vissa europeiska länder aldrig funnits
privata telefonnät, och i de öfriga hafva visserligen enskilda bolag tilllåtits
att anlägga telefonnät, men mot koncession endast för vissa år
och mot erläggande till staten åt en viss del af bruttoinkomsten. Derigenom
har statens uteslutande rätt öfver telefontrafiken pointerats, och
staten har äfven i de flesta länderna redan öfvertagit näten, allt efter
som koncessionstiderna löpt ut.
Tidpunkten för statens öfvertagande af de enskilda telefonnäten i
Stockholm _ syntes ock Telegrafstyrelsen nu vara af förhållandena särskildt
anvisad såsom den lämpligaste. Samtrafikskontraktens upphörande
bildade faktiskt början till ett nytt skede, hvilket åter sjelfmant
erbjöd ett uppslag till att i sammanhang med Stockholms telefonförhållandens
behöriga ordnande grundlägga det redan alltför länge förhindrade
enhetliga ordnandet af landets telefonväsen.
Men det gafs äfven en annan, mera omfattande och vigtigare synpimkt,
som för Telegrafstyrelsen blef bestämmande. Hittills hade rikstelefonen
fått utveckla sig under tämligen fria former, i det att Telegrafstyrelsen
kunnat på egen hand samla landsortens telefonnät i statens
ego. Visserligen har Telegrafstyrelsen, ehuru utan synnerlig framgång,
försökt att derunder äfven gifva likformighet åt det växande
nkstelefonnätet så vidt detta lät sig göra med hänsyn till de mycket
olika betingelser, . som uppkommo däraf att styrelsen måste helt och
hållet på den fria öfverenskommelsens väg vinna mark, samt till de
mångskiftande svårigheter i öfrigt, om hvilka den utanför stående icke
kan göra sig en föreställning.
37
Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 64.
Dessa försök, som endast kunde afse att i man af gamla abonnementskontrakts
upphörande införa mera likformiga bestämmelser i de
nya, strandade i allmänhet på abonnenternas motvilja för alla förändringar,
som ej inneburo utvidgade rättigheter för dem eller eftergifter från
telegrafverkets sida. Under sadana förhallanden kunde den ordning
som vans icke få annan natur än rent öfvergående, och deraf likasom
af det nyss antydda sättet för rikstelefonnätets tillkomst blef följden
en ganska känbar brist på den likformighet i afseende på såväl afgifter
som andra förhållanden, som till viss grad bör finnas hos hvarje
statsinstitution äfven med den tekniska natur, som telefonväsendet har
och tvifvelsutan bör bibehålla. Nu har emellertid rikstelefonen vuxit
ut till den omfattning och betydelse såväl för staten som för allmänheten,
att man ej längre bör uppskjuta genomförandet af enhet och
likformighet, såväl hvad beträffar vilkoren för begagnandet af dess förmåner
som rigtningen af dess vidare utveckling. Men detta hvarken
kan eller bör Telegrafstyrelsen — lika litet som något annat embetsverk
i liknande fall — utföra, ty dertill fordras den myndighet och
auktoritet, som endast landets regering och representation tillsammans
ega. Därvid komma nämligen sa manga intressen i strid med
hvarandra, att just allmänhetens egna representanter höra vara medbestämmande,
för att det hela skall kunna lungt och jemnt bringas
fram till det allmänt förmånligaste resultat. Så bär fallet varit med
jernvägarne och telegrafen, och det finnes numera icke något skål,
hvarför rikstelefonen skulle utgöra ett undantag härifrån. Särskilt
mot telegrafen företer telefonen icke någon skilnad, som kan förklara
olikheten i förvaltning.
Tidpunkten för rikstelefonens ställande under Riksdagens omedelbara
kontroll torde i sin ordning kunna anses vara gifven samtidigt
med pröfningen af den föreslagna omregleringen af hela telegrafverket
och den hittills på extra stat uppförda telefonpersonalens inordnande
såsom ordinarie under verket i dess helhet. Men när rikstelefonnätet
således skall ställas under statsmakternas närmare inseende i och för
dess enhetliga ordnande, bör det, enligt styrelsens öfvertygelse, vara
Sveriges hela telefonnät, som öfverlemnas. Innan staten öfvertag^ de
enskilda Stockholmsnäten, och telefonväsendet sålunda lagts i en hand,
kan nämligen ett fullständigt ordnande af vårt telefonväsen icke genomföras
— en under utvecklingsperioden oupphörligen upprepad erfarenhet,
som äfven skulle mycket snart blifva den myndighets egna uppfattning,
hvilken en gång toge telefon väsendet om hand i dess nuvarande
skick. Då nu vidare det åt eu särskild komité öfverlemnade
38
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.
arbetet med uppgörande af förslag till nyssnämnda omreglering af telegrafverket
vid tiden för samtrafikskontraktens upphörande fortskridit
så långt, att frågan kunde antagas komma att föreläggas nästa års
Riksdag, ansåg Telegrafstyrelsen tiden också vara inne att söka åt staten
förvärfva bolagens telefonnät, så att, om Riksdagen funne sig föranlåten
att efter telegrafverkets omorganisation deltaga i ordnandet af
telefonväsendet i riket, detta, för möjliggörandet deraf, skulle omfatta
endast ett enda, af privatkonkurrensen oberoende, hela landets telefonnät.
Frågan om statens öfvertagande af de enskilda Stockholmsnäten
blef äfven föremål för uttalanden såväl i Stockholmspressen som i öfrigt
inom hufvudstaden, hvars intresse man ansåg det närmast gälla.
Man insåg nog, hette det, att här stode allmänhetens och telegrafverkets
intressen å ena sidan mot ett enskildt affärsintresse å den andra,
men man ansåg på samma gång att det icke torde kunna bestridas,
att olägenheter lätt kunde tänkas uppstå genom upphörandet af konkurrensen.
Då detta är det enda som anförts och som så ofta brukar
anföras emot önskvärdheten, att hela telefonväsendet läge i statens
hand, anser sig Telegrafstyrelsen här böra ställa den mycket omordade
konkurrensen i dess rätta belysning. Det kan ej förnekas, att konkurrensen
på telefonens område inom vissa gränser och på sin tid haft
sin betydelse genom de utvecklingssträfvanden, som all täfling framtvingar.
Men den tiden är nu öfver och det berättigade syfte, konkurrensen
så uppfattad eftersträfvat, är nu nådt. Sedan numera abonnementsafgifterna
sjunkit så lågt, som en rationel telefondrift medgifver,
kan konkurrensen ur ekonomisk synpunkt icke hafva något mera att
uträtta, utan måste om den fortsättes verka till skada, såsom ock skett.
Som den äfven numera synes hufvudsakligen gå ut på att med användande
af alla till buds stående medel skaffa nya och behålla gamla
abonnenter, kan man icke ens kalla denna äflan för konkurrens. Att
någon verklig konkurrens ej heller numera finnes, framgår äfven oförtydbart
deraf, att Allmänna bolaget ännu kan bibehålla samma abonnementsafgift
100 kr., som bestämdes för 18 år sedan, ehuru telegrafverket
redan i sju års tid lemnat abonnement med direkt tillträde till
hela rikstelefonnätet för en till hälften nedsatt afgift. Detta är ju
också ett praktiskt bevis på rigtigheten af hvad förut påpekats, att det
är det största nätet på platsen, som blir bestämmande.
Någon konkurrens i tekniskt eller administrativt afseende kan ej
ens sägas hafva någonsin förekommit, såsom ömsesidigt eggande till
telefonväsendets utveckling. De vigtigaste förbättringar, som tillkommit,
sedan telegrafverket börjat i någon afsevärd utsträckning upptaga
39
Kongl. Majds Nåd. Preposition N:o 64.
telefonverksamhet, hafva nämligen genomförts af telegrafverket. Så
t. ex. var det på initiativ från telegrafverket, som man införde den
amerikanska idén för multipelbord, hvarigenom arbetet med samtalens
utvexling betydligt förenklades. Det var Telegrafstyrelsen, som redan
för tretton år sedan från England införde det numera i alla länder
antagna dubbeltrådssystemet och sedermera trots Allmänna bolagets
motstånd förmådde detsamma att för erhållande af samtrafik med de
interurbana riksledningarna öfvergifva det otillfredsställande enkeltrådssystemet.
Likaledes var det Telegrafstyrelsen, som efter en inom verket
gjord konstruktion började nedlägga telefonkablar i cementtrummor
i gatorna, hvilken särdeles fördelaktiga anordning ej blott Allmänna
bolaget utan ock telegrafförvaltningarna å allt flere orter inom utlandet
gjort och ännu fortfarande göra sig till godo. Vidare har Telegrafstyrelsen
varit förgångsman i afseende på införandet af de andra mer
eller mindre vigtiga förbättringar, som äro att bemärka, såsom t. ex.
duplextelefoneringen, telefonautomaterna, m. m.
När alltså ekonomisk konkurrens numera icke existerar och någon
teknisk i sjelfva verket aldrig funnits till, synes det som skulle den
ofta upprepade hänvisningen till konkurrensens nödvändighet endast
vara ett kritiklöst upprepadt slagord, så vida den ej har sin grund i
den oberättigade, men för en viss del af allmänheten kännetecknande
obenägenheten att tilltro statens embetsverk vilja och förmåga att, utan
yttre sporrningar, af egen pligtmedvetenhet och intresse arbeta på en
sund och tidsenlig utveckling af den verksamhet dem anförtrotts.
I sammanhang med frågan om den förmenta konkurrensens betydelse
har äfven uttalats en farhåga att, derest rikstelefonens och de
enskilda näten komma under en förvaltning, de nuvarande låga riksabonnementsprisen
skulle höjas. Härvidlag kan dock icke heller konkurrensens
till- eller frånvaro ega någon betydelse, då det gäller ett
statens embetsverk, som i olikhet med den enskilda affärsverksamheten
icke behöfver i första rummet hafva blicken riktad på förvärfvandet af
största möjliga årsinkomst. För egen del bär Telegrafstyrelsen, som
hittills successive period för period sänkt abonnementssiffrorna öfver
hela landet, icke hyst någon afsigt att vid ett uniformerande af hela
nätet åter höja dessa afgifter. Men oafsedt Telegrafstyrelsens intentioner
i detta afseende torde dock i alla händelser denna farhåga kunna
lernnas å sido, enär det, efter hvad styrelsen härofvan förutsatt, lär
blifva den telefonerande allmänheten sjelf, som genom sina representanter
i Riksdagen kommer att utöfva kontroll öfver såväl abonnementsafgifternas
storlek som öfriga på telefonväsendets drift ingripande åtgärder.
40
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 64.
Med denna kännedom om telefonväsendets nuvarande ställning och
om hvad som för dess framtida förkofran och tidsenliga skötsel kräfdes,
kunde Telegrafstyrelsen, som kanske närmast insåg sanningen af
den härofvan anförda och offentligen uttalade meningen, att här sammanfölle
statens och allmänhetens intressen med hvarandra gent emot
ett enskildt affärsföretag, icke vid nu förestående uppgörelse med de
enskilda bolagen finna bättre lösning än att, om äfven bolagen sjelfva
såsom vore att vänta funne med sin fördel förenligt att för skäligt pris
öfverlåta sina nät till staten, genom ett sådant köp samla allas intressen
— statens, allmänhetens och äfven bolagens — på en sida.
Efter erhållet medgifvande af herr statsrådet och chefen för civildepartementet
inleddes derför genom styrelsen förberedande underhandlingar
med Allmänna bolagets och Bellbolagets verkställande direktör.
Redan från början ställande sig gynsam gent emot styrelsens
förslag om ett öfvertagande af privatnäten öfverlemnade denne ett i
samråd med bolagens styrelser affattadt definitivt anbud å de pris, efter
hvilka en försäljning af näten skulle kunna föreslås de respektive
bolagen.
Med ledning af detta anbud efter det några jemkningar i enlighet
med styrelsens önskan deri vidtagits har Telegrafstyrelsen med bolagens
styrelser uppgjort det köpekontrakt, som styrelsen härmed får i underdånighet
till Éders Kong!. Maj:t öfverlemna.
Då telefonnät af den omfattning som de enskilda bolagens i Stockholm
ständigt äro underkastade förändring i anseende till abonnementens
antal och natur in. in., kan gifvetvis köpeskillingen icke exakt
fixeras förrän vid tidpunkten för öfvertagandet.
Enligt beräkning efter förhållandena vid innevarande års början
skulle emellertid, såsom i köpekontraktet angifvits, köpeskillingen uppgå
till följande belopp:
Näten inom Stockholm ........................................... kronor 8,571,680: —
Fastigheterna derstädes............................................... » 954,477: —
Näten utom Stockholm på landsbygden samt i
Upsala m, fl. städer............................................. » 2,068,903: —*
eller tillhopa kronor 11,595,060: —
opaginerad Kontrollera mot PDF
''41
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 64.
Det pris, som begäres för bolagens nät, motsvarar ett medelpris
per ledning inom Stockholm, hvilket, då samtliga reservledningar och nedlagda
cementkabelblock medräknas, något understiger hvad rikstelefonledningarna
i medeltal kostat per ledning. Medellängden per ledningär
något större i rikstelefonnätet än i de enskilda näten, men bolagets
ledningar äro för öfrigt fullt jemförliga med statens och näten särskild t
värdefulla derigenom, att antalet reservledningar är afsevärdt stort, representerande
en längd af omkring 7,000 km., och dessutom utrymmet
i kabeltrummorna icke är till mer än en tredjedel upptaget af ledningar.
Härigenom kommer anläggningskostnaden för nya ledningar
att minskas och värdet af det hela att höjas, under det att det
naturligtvis verkar till ökandet af enhetspriset för de redan färdiga
ledningarna.
Medelpriset för ledning i enskilda nätet utom Stockholm, inom 70
km.-området understiger, äfven det och något mera än i hufvudstaden,
hvad motsvarande rikstelefonledningar kostat. Här äro dock rikstelefonnätets
ledningar något värdefullare än bolagets.
Hvad beträffar den inkomst, som kan väntas af de till inköp ifrågasatta
näten, inhemtas af de detaljerade uppgifter, som under förhandlingarna
lemnats Telegrafstyrelsen, att medelafgiften för bolagens abonnementer
uppgår till ett belopp, som något öfverstiger medelafgiften för
rikstelefonabonnement. Ehuru denna skilnad kommer att utjemnas,
sedan näten öfvergått i statens ego, torde detta dock icke blifva åt
någon betydelse i afseende på den behållna inkomsten åt näten, emedan
dels bolagens nettoinkomst för nästlidet år (1900), enligt samma uppgifter,
motsvarar å köpesumman en högre procent än den medelprocent, som
nettoinkomsten af rikstelefonabonnementerna utgör af motsvarande anläggningskostnad,
dels ock utgifterna af nedannämnda skäl komma att
i statens hand blifva mindre. De besparingar, som genom gemensamheten
i förvaltning möjliggöras, inskränka sig nämligen icke blott till
den högst beaktansvärda minskning i sjelfva förvaltningskostnaderna,
som en gemensam skötsel omedelbart medför genom användande i vidsträckt
mån af gemensam personal och gemensamma lokaler, det vill
säga minskade utgifter för såväl aflöningar som hyror, vedbrand, ljus
och så vidare, utan uppstår äfven en betydlig minskning i direkt underhållskostnad
derigenom, att de af nuvarande förhållanden nödvändiggjorda
dubbla linierna i mycket stor utsträckning komma att försvinna.
Derjemte komma äfven en del expeditionskostnader att kunna nedbringas,
och i sammanhang dermed torde ej böra lemnas ur räkningen.
Bill. till lliksd. Prot. 1902. 1 Sami. 1 Afl. f)3 Käft. 11
42
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
att enligt uppgift från allmänna bolaget den nu pågående ombyggnaden
af bolagets station härstädes kommer att nedbringa den årliga vexlingskostnaden
med omkring 40,000 kronor. Förutom att vissa utgifter helt
och hållet bortfalla, såsom bolagens direktionskostnader, skatter och
dylikt, komma åtskilliga blifvande kostnader att under de närmaste
åren betinga betydligt reducerade utgifter. Bland dem märkes först
anläggningskostnaden för nytillträdande abonnenter, som på sätt nyss
antydts blir minskad till följd af det stora antal reservledningar, som
ingå i köpet och som kunna utan vidare mottaga 4,000 å 5,000 nya
abonnenter. De tillgångar, som sålunda inbesparas genom minskade
anläggningskostnader i hufvudstaden och dess omgifningar, föranleda
sålunda en ökad inkomstprocent på anläggningskapitalet. Detta resultat
befrämjas äfven deraf, att såsom förut omnämnts de nedlagda kabeltrummornas
utrymme är endast till en tredjedel upptaget, hvarför således
äfven, sedan nyssnämnda afsevärda antal reservledningar en gång
tagits i bruk, anläggningskostnaderna för nya ledningar i Stockholm
ändå komma att under en mycket lång framtid blifva lägre än eljest.
Slutligen bör äfven framhållas, att behofvet af och dermed också kostnaden
för nya förbindelseledningar mellan de olika stationerna kommer
att minskas derigenom att de redan befintliga förbindelseledningarna
kunna under en gemensam förvaltning bättre tillgodogöras för samtliga
å samma ort varande abonnenters gemensamma behof.
Telegrafstyrelsen har tillsammans med allmänna bolagets styrelse
uPPgj°rt en förslagsberäkning öfver de inkomster och utgifter, som öfvertagandet
af bolagens nät den 1 januari 1903 skulle under samma år
medföra för telegrafverket.
Enligt denna beräkning, dervid all nödig säkerhet iakttagits, skulle
inkomsterna utgöra:
för Stockholmsnäten........... kronor 1,540,000: —
för nätet utom Stockholm , 260,000: - lronor M90,000: -
och utgifterna uppgå till
för Stockholmsnäten ......... kronor 885,000: —
för nätet utom Stockholm , _ 120,000: - krunor li005i000. _
samt således öfverskottet utgöra................................. kronor 785,000: _
Detta öfverskott motsvarar öfver 6 procent af köpesumman sådan
den kan vid nämnda tidpunkt beräknas. Äfven med beräkning af 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Maj:ts JSäcl. Proposition N:o 64. 4o
procents ränta kan således det upplånta kapitalet amorteras under kortare
tid än 20 år.
Hvad särskilt beträffar de i köpet ingående fastigheterna anser
sig Telegrafstyrelsen böra bär framhålla, att det dem åsätta pris utgör
endast deras bokförda kostnad efter det verkliga värde, hvarför tomterna
kunde, den ena redan år 1884, förvärfvas och byggnaderna uppföras
och ombyggas. Då vidare Telegrafstyrelsen under det senaste
årtiondet icke kunnat tillgodose det ständigt växande behofvet af utvidgade
tjenstelokaler för såväl styrelsen sjelf som i synnerhet för
telegraf- och telefonstationer annorlunda än genom förhyrande af rum
i närliggande byggnader, skulle för styrelsen, om nu ifrågasatta köp
icke kommer till stånd, den tidpunkten ej vara aflägsen, då styrelsen
nödgas öfvergifva denna provisoriska nödfallsanordning och förskaffa
sig erforderligt utrymme i egen byggnad. Här erbjudes nu i sammanhang
med bolagsnätens öfvertagande ett tillfälle att för ett pris, som
med hänsyn till nuvarande tomtvärden och byggnadskostnacler måste
anses vara synnerligen förmånligt, med ens fylla det behof, som icke
längre kan undanskjutas.
Om det ifrågasatta köpet sålunda granskas såväl till materiella
värdet af anläggningarna som till affärens rentabilitet, måste detsamma
efter telegrafstyrelsens uppfattning betraktas såsom från alla synpunkter
fördelaktigt. Telegrafstyrelsen har derför ansett sig böra härmed underställa
detsamma Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och godkännande.
De för köpeskillingens erläggande nödvändiga medlen har Telegrafstyrelsen
tänkt sig kunna erhålla genom lån, anvisadt af riksdagen,
såsom förut medgifvits för förvärfvandet af öfriga enskilda telefonnät i
landet, der telegrafverkets egna öfverskottsmedel icke vant för behofvet
tillräckliga. Ehuru i detta fall beloppet är jemförelsevis ganska
betydligt, bär Telegrafstyrelsen dock så mycket mindre tvekat att sätta
i fråga köpesummans uppbringande i denna form som efter hvad Telegrafstyrelsen
visat de till inköp föreslagna näten kunna i statens ego
gifva en afkastning, som genast skulle lemna medel till både ränta och
amortering å köpesumman, och som med den stegring i trafiken, hvilken
efter hittills vunnen otvetydig erfarenhet är att emotse, förvisso
skulle komma att än ytterligare växa.
Men oafsedt de ekonomiska skäl, som synas Telegrafstyrelsen tala
för öfver tagandet af de enskilda telefonnäten i Stockholm på de villkor
köpekontraktet innehåller, gifves det ett annat vida vigtigare skäl derför,
som visserligen redan framgår af den föregående framställningen,
men som styrelsen i anseende till dess öfvervägande betydelse och frå
-
44
Kongl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 64.
gans inverkan på telegrafverkets framtida ställning tillåter sig bär
ytterligare betona. Till följd af den snabbhet, hvarmed telefonväsendet
inom vårt land utvecklats, har den likformighet, hvarförutan detta kommunikationsmedels
fördelar ej kunna allmänt tillgodogöras, icke kunnat
samtidigt införas. Ett lands telefonväsen kam icke, särskild! med
hänsyn till telefonens egen art, bringas i ordning, utan att staten sjelf
tager ordnandet af landets hela telefonnät om hand. Med detta mål
för ögonen är det, sem Telegrafstyrelsen nät för nät samlat landets
telefonväsen, till dess slutligen icke återstått mer än de enskilda näten
i sjelfva telefontrafikens centrum. Det är dessa, de sista af någon betydelse
qvarvarande enskilda telefonnätens inkorporerande i det svenska
rikstelefonnätet, som nu erbjudes svenska staten genom det köpekontrakt,
som Telegrafstyrelsen härmed i underdånighet underställer Eders
Kongl. Maj:ts godkännande.
På grund af hvad Telegrafstyrelsen härofvan anfört får styrelsen
underdånigst hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes
dels godkänna det af Telegrafstyrelsen med Stockholms
Allmänna Telefonaktiebolags och Stockholms
Belltelefonaktiebolags styrelser afslutade köpekontrakt
om de nämnda bolag tillhöriga telefonnäten m. m.;
dels ock bereda Telegrafstyrelsen utväg- att för
erläggande af köpeskillingen för nämnda telefonnät erhålla
lån till erforderligt belopp, att vid den i köpekontraktet
uppgifna tid och efter Eders Kongl. Maj:ts
pröfning ställas till Telegrafstyrelsens förfogande med
skyldighet för telegrafverket att derå erlägga ränta
och göra afbetalningar på sätt Eders Kongl. Maj:t
kan finna godt föreskrifva.
Stockholm den 28 december 1901.
Underdånigst
Erik Stor ekenfehlt.
M. Wennman. Herman Rydin. B. Stafsing.
Ernst Carlherg.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
45
um ■■
Bil. 2.
i V ii . :■ ■ •>! ;
TILL KONUNGEN.
Till fullgörande af det oss af Eders Kongl. Maj:t den 4 innevarande
månad lemnade uppdrag få undertecknade härmed afgifva utlåtande
angående ifrågasatt inköp för statens räkning af Stockholms
46
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
Allmänna Telefonaktiebolag-s och Stockholms Bell Telefonaktiebolags
telefonnät.
Vid sammanträde härstädes hafva tillstälts oss ett emellan Telegrafstyrelsen,
å ena sidan, samt styrelserna för nämnda bolag, å andra
sidan, den 28 nästlidne december upprättadt kontrakt, hvarigenom
bolagen på angifna vilkor till telegrafverket försålt samtliga sina
telefonanläggningar i Stockholm med omnejd in. m., äfvensom Telegrafstyrelsens
underdåniga skrifvelse sistnämnda dag, deri Styrelsen, med
öfverlemnande af omförmälda köpekontrakt, hemstält, att Eders Kongl.
Maj.t täcktes dels godkänna detsamma, dels ock bereda Telegrafstyrelsen
utväg att för erläggande af köpeskillingen för nämnda telefonnät erhålla
lån till erforderligt belopp.
Köpekontraktet är af följande lydelse:
»Emellan Kongl. Telegrafstyrelsen, å ena sidan, samt Styrelsen för
Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag och Styrelsen för Stockholms
Telefon Aktiebolag, här nedan kallade bolagen, å andra sidan, är
slutadt följande aftal:
l:o. Bolagen försälja till Kongl. Telegrafverket på vilkor, detta
kontrakt angifver, samtliga sina telefonanläggningar i Stockholm med
omnejd att af Kongl. Telegrafverket tillträdas och öfvertagas den 1
december 1902. Derjemte försäljer Allmänna Telefonaktiebolaget till
Kongl. Telegrafverket fastigheterna N:ris 13 & 14 i qvarteret Åskslaget
med adressnummer 28 och 30 vid Malmskilnadsgatan samt 25 och 27
vid Norra Smedjegatan, Jakobs församling, Stockholm, att af Kongl.
Telegrafverket tillträdas den 1 januari 1903.
2:o- Köpeskillingen för telefonnäten, sådana de befunnos vid början
af år 1901, beräknas sålunda:
A. Näten i Stockholm med alla ledningar, dubbelträdiga af koppareller
fosforbronsträd.
a) Bufvudstationerna vid Malmskilnadsgatan, Svartmangatan och
Hornsgatan med vexelbord, annan attiralj samt dit indragna abonnentednmgar:
3,
886 stjerntelefoner mot årspris af 100 kronor,
å 480 kronor........................... kronor 1,865,280: —
2,005 apparater med direkt egen ledning,
årspris 80 kronor, å 440
kronor ............................. » 882,200: —-
Transport kronor 2,747,480: —
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
47
Transport kronor 2,747,480:
5,600 apparater med kombinerad ledning,
årspris 60 kronor, å 400
kronor ............................................ »
61 apparater för Allmänna bolagets
eget behof, å 200 kronor............ »
2,348 anknytningar och sidoapparater,
årspris kronor 30:46 i medeltal
å 150 kronor.................................... »
b) sekundär stationerna Brunkeberg,
Östermalm, Kungsholmen, Vasa,
Storkyrkan, Maria, Ersta och
Tanto med tillbehör:
8,596 apparater med begränsad! fri
samtalsrätt, årspris 36 å 45 kronor,
jemte afgift för öfversamtal,
a 250 kronor...................................
c) 7,000 kilometer ännu ej i bruk
tagna reservledningar i Stockholm,
i under] ordgkablar, indragna
i cementtrummor, å 100
kronor per kilometer dubbeltrådig
kopparledning.....................
d) Under byggnad varande ny cen
traltelefonstation
i Stockholm. ..
2,240,000:
12,200:
352,200: —
2,149,000: —
700,000:
370,800:
8,571,680:
B. Landsnätet.
Alla ledningar här liksom i Stockholm
dubbeltrådiga:
664 st. telefonapparater i Upsala med
ledningar å 175 kronor ............... »
950 st. apparater i Norrtelje, Vaxholm,
Södertelje, Trosa, Mariefred,
Strengnäs, Enköping samt
Gnesta stationssamhälle, å 150
kronor ..................................................»___
Transport kronor
116,200: —
142,500: —
258,700: — 8,571,680: —
48
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
Transport
2,377 telefonapparater å landsbygden
med ledningar intill 2 kilometers
längd samt andel i vexelstation,
kronor
258,700:— 8,571,680: —
å 200 kronor....................................
1,924 kilometer abonnentlinier bortom
2 kilometer från centralstationen,
»
475,400: —
å 120 kronor....................................
155 st. apparater med anknytnings- ledningar i ofvannämnda städer,
»
230,880: —
å 100 kronor....................................
275 st. telefonapparater med anknyt- ningsledningar å landet, å 150
»
15,500: —
kronor ....................................
»
41,250: —
5,063 kilometer hufvudledningar af
jerntråd N:o 11, å 120 kronor.
1,562.5 kilometer hufvudledningar af
jerntråd N:o 8, koppartråd, brons- tråd eller bimetallisk tråd, å 150
»
607,560: —
kronor ................................................
561.4 kilometer hufvudledningar inom
)J
234,375: —
Stockholm, å 120 kronor ............
100.8 kilometer sjökabelledning, å 75
))
67,368: —
öre per meter .................................
446 kilometer reservledningar i luft-
»
75,060: —
och jordkabel, å 60 kronor.........
1,442 st. reservlinier i centralstatio- nerna med inledningar, å 25
)>
26,760: —
kronor ................................................
»
36,050: — 2,068,903: —
Kronor 10,640,583: —
För den utvidgning, telefonanläggningarna vid tillträdestiden vunnit
efter början af år 1901, utgår betalning efter ofvan angifna grunder.
Likaledes ersättes särskildt, hvad Allmänna bolaget visar sig hafva
under samma tid utgifvit för den nya centralstationens färdigställande.
Utan särskild ersättning öfverlemnas till Kongl. Telegrafverket
äfven hvad af bolagens kabelcementtrummor och kabelrör med en
sträcklängd af cirka 20,400 meter och en piplängd af cirka 340,000
meter, ännu ej tagits i bruk äfvensom alla luftreservledningar och
49
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
nedledningar. Vidare alla föreningsledningar mellan de olika stationerna
i Stockholm, motsvarande en dubbeltrådig längd af cirka 1,800
kilometer, alla föreningsbord (12 multipelbord med automatiska afkopplingssignaler)
samt reserver i stationerna, äfvensom landsliniestationen
i Stockholm med 9 vexelbord, likasom all annan till näten hörande
egendom, som ej i detta kontrakt särskildt upptagits.
3:o. Köpeskillingen för fastigheterna utgör 954,477 kronor jemte
hvad bolaget visar sig hafva efter ingången af år 1901 kontant utbetalt
för fullbordande af åbyggnaden på desamma.
Allmänna Telefonbolaget, såsom egare till fastigheten N:ris 11 och
12 i qvarteret Åskslaget, medgifver den nya egaren till egendomen
N:ris 13 och 14 att äfven för framtiden begagna nuvarande Mönsterrätt
mot egendomen N:ris 11 och 12 samt att för denna servitutsrätt erhålla
inteckning i sistnämnda fastighet.
4:o. Sådan materiel, som säljarne vid tillträdestiden inköpt eller
kontrahent men som vid samma tid ännu ej användts för anläggningar^,
öfvertages till inköpspris.
5:0. Säljarne tillhöriga 1 möbler och inventarier för telefonaffären
lösas af Kongl. Telegrafverket efter värdering.
6:o. Alla af någotdera bolaget nu anstälda tjenstemäu samt andra
biträden för anläggningarne eller deras drift, med undantag af öfveringeniören
hos Allmänna bolaget samt bolagens styrelsemedlemmar och
revisorer, anses från början af år 1903 anstälde hos Rikstelefonen med
rätt att, så länge de till Kongl. Telegrafstyrelsens belåtenhet fullgöra
sina åligganden, åtnjuta samma löneförmåner, som nu tillkomma dem;
och skall härvid den del af aflöningen, hvilken utgår som tantiéme
eller annat särskildt arfvode, utgå med samma belopp som för år 1900.
7:o. Kontrakt, som under år 1902 tecknas angående abonnement
hos Rikstelefon eller någotdera bolaget, skall upprättas på sådant sätt,
att detsamma blifver gällande endast till slutet af år 1902.
8:o. Alla de någotdera bolaget åliggande skyldigheter enligt upprättade
abonnementskontrakt eller enligt aftal om rätt till fäste för
telefonledningar eller eljest angående telefondriften öfvertagas från
början af år 1903 af Kongl. Telegrafverket, som deremot från samma tid
tillgodonjuter alla de rättigheter, hvilka enligt samma kontrakt eller
aftal tillkomma bolagen eller något af dem.
9:o. Nuvarande samtrafikskontrakt mellan Kongl. Telegrafstyrelsen
och bolagen skola fortfarande gälla till utgången af år 1902.
10:o. Det åligger bolagen att från tillträdesdagen den 1 december
1902 till utgången af samma år på sin bekostnad ombesörja telefonBih.
till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 53 Haft. 7
50
Konc/l. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.
driften i bolagens nät samt att underhålla dem mot rätt att behålla alla
å samma månad belöpande inkomster från näten. I följd häraf skall
betalningen för de sålda näten likasom för fastigheterna erläggas den
31 december 1902, före hvilken dag det åligger säljaren att hafva till
Kongl. Telegrafstyrelsen öfverlemnat behöriga åtkomsthandlingar rörande
fastigheterna.
ll:o. Bolagens styrelser skola ofördröjligen underställa detta kontrakt
bolagens pröfning, och är kontraktet att anses såsom förfallet,
derest det ej godkännes af båda bolagen senast den 31 januari 1902.
12:o. Detta kontrakt skall jemväl anses vara förfallet, derest ej
Kongl. Maj:t senast den 15 februari 1902 för sin del biträder detsamma
eller derest ej 1902 års Riksdag gillar kontraktet.
13:o. För den händelse att detta kontrakt skulle af anledning,
som angifves i punkt ll:o eller punkt 12:o förfalla, skall nu gällande
samtrafikskontrakt mellan Kongl. Telegrafstyrelsen och bolagen gälla
till den 1 juni 1902.»
I sin underdåniga skrifvelse har Telegrafstyrelsen utförligt framhållit
de motiv, som varit afgörande för dess hemställan och af hvilka
vi ansett oss böra göra en sammanfattning. Styrelsen omnämner till
en början, att de tio år gamla samtrafikskontrakten mellan rikstelefonen
och de enskilda bolagen uppsagts, emedan de icke längre motsvara de
förändrade förhållanden, som just under samma tio år omgestaltat det
svenska telefonväsendet, samt att den ställning, rikstelefonen trots de
i flera afseenden ogynnsamma förhållandena kommit att numera intaga
såväl inom liufvudstaden som i det öfriga landet, ålade dess förvaltning
såsom en skyldighet att, då det välbehöfliga anordnandet af trafikförhållandena
nu kunde ega rum, tillse, att detta också skedde på ett sätt,
hvarigenom såväl allmänhetens bästa kunde bättre än hittills tillgodoses,
som ock statens egen verksamhet inom nu ifrågavarande område lugnt
och enhetligt utvecklas. Sedan ett af Telegrafstyrelsen gjordt försök
till trafikens ordnande på basis af afgiftsfri samtrafik strandat på de
enskilda bolagens vägran, befann sig Telegrafstyrelsen framför valet
mellan två alternativ, nemligen antingen all samtrafiks afbrytande eller
statens öfvertagande åt de enskilda telefonnäten, men ehuru genom ett
dylikt afbrott rikstelefonens ställning ingalunda skulle försvagas, hade
Styrelsen helt naturligt den uppfattning, att detta alternativ borde endast
i tall af nödtvång tillgripas. Hvad åter det andra alternativet vidkom,
hade det senaste årtiondets erfarenhet öfvertygat Telegrafstyrelsen icke
blott om önskvärdheten af en sådan anordning utan äfven rent af om
nödvändigheten deraf, att staten, som ensam ordnar posten och tele
-
51
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
grafen i likartade former öfver hela landet, äfven måste ensam ordna
telefonförhållandena, hvilka ju i sjelfva verket ej äro annat än en viss
gren af telegrafverksamheten i sin helhet. Ett ordnande åt rikets
telefonväsen borde icke längre undanskjutas, men ett oeftergifligt vilkor
derför vore äfven, att landets hela telefonverksamhet lades i statens
hand, så att icke statens egen telefoninstitution i sjelfva brännpunkten
af landet motarbetades af enskilda alfärsföretag, hvilkas intressen gingo
ut på att efter förmåga inkräkta på statens egen verksamhet, Telegrafstyrelsen
framhåller äfven den statsekonomiska synpunkt, hvarur eu
direkt privatkonkurrens med staten är på detta område lika olämplig,
som till exempel inom postväsendet, der äfven försök dertill genast af
Riksdagen qväfdes. Med uppvisande af de mångfaldiga och synnerligen
kännbara olägenheter, som det otillfredsställande tillståndet med tre
olika telefonnät i hufvudstaden och dubbla nät i dess omgifningar och
kringliggande städer medförde för trafikanterna, för telefonförvaltningen
och för det allmänna, framhäfver Telegrafstyrelsen de fördelar, som
dessa skulle tillskyndas genom statens öfvertagande af de enskilda
telefonnäten, hvarmed ock sammanfölle möjligheten för staten att. kunna
till ett enhetligt system omordna hela landets telefonväsen. Tidpunkten
måste äfven anses vara den lämpligaste nu, ty oafsedt att samtrafikskontraktens
upphörande faktiskt erbjöde ett uppslag till en ny ordning,
torde rikstelefonens egen utveckling hafva nått den omfattning, att
densamma nu bör ställas under Riksdagens omedelbara kontroll i likhet
med jernvägarne och telegrafen. Telegrafstyrelsen gör i detta sammanhang
oförbehållsamt det uttalande, att till följd af det sätt, hvarpå
Styrelsen måst på egen hand samla landets telefonnät i statens ego,
försöken att derunder äfven gifva likformighet åt det växande rikstelefonnätet
krönts med ringa framgång, emedan dertill fordras den
myndighet och auktoritet, som endast landets regering och representation
tillsammans ega. När nu vidare till statsmagternas pröfning förelåge
förslag till omreglering af hela telegrafverket och den hittills på
extra stat uppförda telefonpersonalens inordnande såsom ordinarie
under verket i dess helhet, syntes Styrelsen dermed ock vara gifven
tidpunkten för rikstelefonens ställande under statsmagternas närmare
inseende. Men då bör det också, såsom Styrelsen säger, vara Sveriges
hela telefonnät som öfverlemnas. Telegrafstyrelsen, som således fann
tiden vara inne och de kraftigaste skäl tala för att söka åt staten förvärfva
bolagens telefonnät, lyckades äfven, efter med vederbörligt tillstånd
inledda underhandlingar, träffa det aftal, som innefattas i köpekontraktet
och för hvars antagande ur ekonomisk synpunkt Styrelsen lemna! en
52
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
ingående motivering. I anseende till det principiella skälets öfvervägande
betydelse och frågans inverkan på telegrafverkets framtida ställningrekapitulerar
Styrelsen slutligen, före affattande! af sin hemställan, i
korthet hvad som Styrelsen från principiell synpunkt anser tala för det
ifrågasatta inköpet.
För att kunna bilda oss ett omdöme om riktigheten af det värde, som
enligt köpekontraktet åsatts bolagens telefonnät — oberäknad! den i
köpet ingående fastigheten, hvarom vi yttra oss särskildt — hafva undertecknade
med ledning af derför i öfrig! erforderliga uppgifter och siffror,
som meddelats oss, från två synpunkter uppskattat de till inköp föreslagna
näten. Vi hafva sålunda å ena sidan gjort en jemförelse mellan
dessa och rikstelefonnätet med hänsyn till priset för respektive abonnent,- ledningar, hvarmed äfven motsvarande pris för några inom och utom landet
af staten inköpta enskilda telefonnät sammanstälts. Å andra sidan
hafva vi skärskådat näten tillsammans såsom en affär betraktade och beräknat
dennas rentabilitet i statens hand efter det öfverenskomna inköpspriset.
Hvad beträffar nätens värde efter priset per abonnentledning, hafva
vi utgått från förhållandena vid 1901 års början, sådana de i köpekontraktet
finnas angifna för de enskilda bolagen. Då emellertid de
pris, som begäras för abonnentledningarna inom Stockholm, af lätt förklarlig
anledning äro temligen olika prisen för Allmänna bolagets abonnentledningar
utom hufvudstaden, hafva vi särskiljt dessa båda kategorier
för att jemföra dem en hvar med motsvarande rikstelefonanläggningar.
Inom Stockholmsnäten vexla köpekontraktets pris för abonnentledningarna
mellan 480 kr. och 150 kr., beroende icke på sjelfva
anläggningarnas olika materiella värden, utan på de olika förmåner,
som i förhållande till de olika årsafgifterna lemnas abonnenterna. På
grund häraf och då således ledningarna i sig sjelfva icke sinsemellan
erbjuda någon olikhet, hafva vi endast haft att efter totalsumman för
näten i förhållande till abonnentantalet utfinna medelpriset för en abonnentledning
i bolagens Stockholmsnät. Vid nyssangifna tidpunkt utgjorde
de enskilda bolagens abonnentantal 22,496, hvadan då för dessa
upptagits en inlösningssumma af 8,571,680 kr., staten erbjudas dessa
nät för ett medelpris af 381 kr. per abonnentapparat. Vid samma tid
uppgick rikstelefonens abonnentantal inom Stockholm till 7,333, hvilkas
ledningar betingat en anläggningskostnad af 2,833,745 kronor eller 386
kr. per abonnentapparat. Å landsbygden med kringliggande städer
53
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
egde Allmänna bolaget en abonnentkrets på 4,421 stycken, och är derför
beräknad en inlösningssumma af 2,068,903 kr. eller 467 kr. för
hvarje abonnentapparat. Rikstelefonabonnenterne mom denna rayon
utgjorde 3,492 stycken, livilkas ledningar representerade en anläggningskostnad
af tillhopa 1,825,554 kr. eller 523 kr. per abonnentapparat.
Således erbjudas nu de enskilda bolagens abonnentapparater till inlösen
för ett belopp, som såväl inom Stockholm som i all synnerhet å landsbygden
med städer understiger hvad motsvarande rikstelefonledningar
kostat i anläggning.
Redan ur denna synpunkt och då ledningarnas beskaffenhet öfver
hufvud taget är å ömse sidor ungefär lika god, måste derför det kontraherade
priset anses för staten fördelaktigt. För ytterligare jemförelses
skull hafva vi emellertid införskaffat prisuppgifter från några hufvudstäder
utomlands, der inköp för statens räkning af privata telefonnät
egt rum. Dessa uppgifter hafva ej kunnat blifva många, enär i allmänhet,
såsom Telegrafstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse också
framhållit, staten i de europeiska länderna förbehållit sig en viss uteslutande
rätt öfver telefontrafiken, till följd hvaraf all jemförelse med
våra förhållanden är utesluten.
I Wien inköpte staten år 1895 det derstädes anlagda enskilda
telefonnätet med 7,100 abonnenter för en summa af 4,000,000 gulden,
hvilket motsvarar ett pris af 563 gulden eller omkring 850 kronor per
abonnentledning. Dervid är dessutom att märka, att detta nät visserligen
var dubbeltrådigt men af mindre god beskaffenhet och med en
mycket olämpligt anordnad station. Hela nätet har derför måst ombyggas
— för öfrigt med det svenska rikstelefonnätets underjordiska
kabelsystem såsom mönster — och två stora byggnader hafva uppförts
för inrymmande af telefonstationer.
I Budapest v\r proceduren för statens förvärfvande af telefonväsendet,
något mera invecklad. År 1887 öfvergick telefonnätet, som
då var privat, till statsegendom, men koncessionsinnehafvaren lenmades
dervid tillåtelse att belasta nätet med en intecknad skuld af 1,300,000
ungerska krönen (å 75 öre) och att bilda ett aktiebolag för att arrendera
nätet af staten. Detta bolag erhöll rätt att drifva telefonrörelse för eu
tidrymd af 30 år, d. v. s. ända till år 1917. Långt innan denna tid utgått,
öfvertog- emellertid staten år 1897 driften för egen räkning, i det den
beviljade nämnda bolag såsom ersättning för upphörandet af dess arrendekontrakt
eu annuitet af 827,000 krönen, betalbar från 1897 till
1917. Denna annuitet inbegrep också liqvid af nämnda intecknade
skuld å 1,300,000 krönen, så att nätet öfvergick till staten utan någon
54 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 64.
gravation. Antalet abonnenter var år 1887 899 och år 1897 3,647.
Liqviden för nätets inlösen utgår således årligen under en tid af 20 år
med en annuitet af icke mindre än 227 krönen per öfvertagen abonnentapparat.
1 Bryssel inköpte staten år 1893 det privata telefonnätet derstädes,
som då räknade 1,970 abonnenter, för ett pris af 3,939,220 francs eller
1,999,6 francs, d. v. s. 1,439,71 kronor per abonnentledning. Detta nät
var enkeltrådigt och äfven i öfrigt otidsenligt, hvarför det måst helt
och hållet ombyggas.
I Paris utlöpte dervarande telefonbolags koncession år 1889, då
staten öfvertog nätet efter anläggningens materiella värde till ett pris
af 11,334,340 francs. Abonnentantalet utgjorde vid tiden för öfvertagandet
10,112 st., hvaraf ett par tusen voro fördelade på bolagets
lokalnät i landsorten. Medelpriset per abonnentledning uppgick alltså
till 1,120,88 francs eller 807,03 kronor.
Köpesumman för Kristiania Telefonanlmg, som af den norska staten
nyligen inlösts, motsvarar ett pris af 288 kr. per abonnent, men detta
relativt låga pris får sin förklaring deraf, att dels nätet endast till
hälften var dubbeltrådigt, dels nätets utsträckning endast motsvarade en
radie af 20 kilometer, dels ock slutligen bolagets af kommunen meddelade
koncession just då upphörde samt staten, som redan tidigare
egt monopol på telefonanläggningar mellan kommunerna och enligt en
straxt före köpet antagen lag fått monopol äfven på telefonanläggningar
inom kommunerna, kunnat med stöd af denna lag expropriera hela
den privata telefonanläggningen i Kristiania efter värdering. Sådan
värdering skall enligt lagen göras af sex gode män, deraf hälften väljes
af Stortinget för tre år i sänder och hälften utses af Konungen för
hvarje gång.
I Danmark har staten icke inköpt något enskildt telefonnät, men då
det i detta sammanhang kan vara af intresse att jemföra hvad ett par af
de större privatnäten, enligt officiella till det danska telegrafverket inlemnade
uppgifter, kostat i anläggning, torde här kunna omförmälas,
att Köbenhavns Telefonaktieselskabs endast till en del dubbeltrådiga
nät betingat en anläggningskostnad af 420 kr. per abonnentapparat,
Fyns kommunale Selskabs helt och hållet enkeltrådiga nät 490 kr.
och Nordjyllands Telefonselskabs likaledes enkeltrådiga nät 375 kr.
per abonnent.
I afsigt att kunna göra jämförelse särskilt med det nu till inköp ifrågasatta
nätet utom Stockholm hafva vi vidare genomgått ett antal köpekontrakt,
enligt hvilka staten förvärfvat enskilda telefonnät i landsorten,
55
Kong!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 64.
och har dervid framgått, att staten för sådana telefonnät i allmänhet
måst erlägga en köpeskilling, som är relativt högre än hvad här skulle
ifrågakomma. Någon exakt jemförelse har dock icke kunnat göias,
enär i de iakttagna fallen köpesumman för näten i sjelfva verket erlagts
uteslutande såsom ersättning för öfvertagande af bolagens affär,
nästan icke alls såsom liqvid för någon erhållen materiel valuta. Tjälla
dessa nät hafva utan något undantag varit af sådan beskaffenhet,
att blott apparaterna kunnat användas och dessa t. o. m. endast delvis,
hvaremot såväl stationer som ledningar måst fullständigt ombyggas,
och de inköpta ledningarna hafva i sig sjelfva icke egt annat än ett
skrotvärde till belopp, som motsvarat kostnaderna för deras nedtagande.
Hvad deremot beträffar de nu till inköp föreslagna telefonnäten i
Stockholm och dess omnejd, hafva undertecknade Rasmussen och Meyer,
för att skaffa oss kännedom om deras tekniska beskaffenhet, besigtigat
alla de i Stockholm belägna stationerna, stationen i Upsala och några
stationer på landsbygden samt en del af linierim hufvudsakligen i
Stockholms omnejd. Såsom resultat deraf kunna vi vitsorda, att savidt
omständigheterna och årstiden gjort det möjligt för oss att bilda oss
en uppfattning om ifrågavarande anläggningars beskaffenhet, såväl deras
stationer och ledningar som apparaterna m. in. befunnits vara tidsenligt
och väl utförda samt för öfrigt hållna i ett fullgodt skick, som
icke lemnar rum för anmärkning.
Något, som dessutom betydligt inverkar på bedömandet af det
ifrågasatta köpet och som derför enligt vår åsigt bör här framhållas,
är den omständigheten, att den af Eders Kongl. Maj:t under den 1
maj 1891 Allmänna bolaget i nåder tillförsäkrade rättigheten att inom
70 kilometers rayonen utan särskildt tillstånd upprätta telefonförbindelse
å kronans mark eller inom området för allmän landsväg in. m.
ännu gäller under en tid af nära 40 år med utsigt för bolaget att, så
vida ej nätet då af statsverket efter värdering inlösts, få denna rättighet
ytterligare förlängd. Den ställning, som bolaget genom innehafvet
af en så betryggande koncession intager gent emot staten, kunde lätteligen
hafva mer än som här synes ha skett, inverkat pa prissättningen,
då det nu alltså gäller eu uteslutande på frivillighet grundad försäljning.
I afseende på de ifrågavarande telefonnätens rentabilitet i statens
hand efter det öfverenskomna inköpspriset hafva vi beräknat densamma
för år 1903, det första året staten skulle sjelf omhänderhafva näten.
För sådant ändamål hafva vi, utöfver den i Telegrafstyrelsens underdåniga
skrifvelse förekommande på mer afrundade tal baserade förslags
-
56
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
beräkning upprättat en annan, grundad på de enskilda bolagens senare
afgifna, _ närmare preciserade uppgifter. Med beräkning af den tillökning
i abonnentantal, som egt rum under år 1901 och som kan antagas
inträffa under innevarande år, har för abonnentantalet vid tiden för
öfvertagandet af näten ur nyssnämnda uppgifter framgått en visserligen
delvis approximativ siffra, som dock torde komma den rätta så nära
som möjligt. De enskilda bolagens nät inom Stockholms stad visa
under år 1901 en ökning af 2,484 abonnenter och beräknas under innevarande
år — lågt upptaget — ökas med ytterligare 1,350 abonnenter.
Summa af dessa abonnenter skulle således vid början af år 1903
uppgå till 26,269. Medelinkomsten angifves till 58 kronor och medelutgiften
till 32,25 kronor per abonnent. För nätet utom Stockholm har
ökningen af abonnenter under år 1901 varit 309 st. och för innevarande
år antages densamma komma att utgöra 150 st., hvadan abonnentantalet
upptagits den 1 januari 1903 till 4,880 st. Medelinkomsten
per abonnent inom detta nät upptages till 49 kronor och medelutgiften
till 23,75 kronor. Med dessa siffror skulle de inkomster och utgifter,
som de privata näten under år 1903 böra medföra för telegrafverket,
utgöra:
Inkomster:
26,269 abonnenter inom
å 58 kronor................
4,880 abonnenter utom
å 49 kronor................
Utgifter:
26,269 abonnenter inom
å 32,25 kronor ...........
4,880 abonnenter utom
å 23,75 kronor ...........
och således uppkomma ett öfverskott af ........................ kr. 799,646: 75.
Det kapital, hvarå detta öfverskott skall utgöra afkastningen, är den
köpeskilling, som skall vid innevarande års slut erläggas. För bestämmande
af densamma hafva vi utgått från den i köpekontraktet upptagna
på förhållandena vid 1901 års början grundade köpesumman,
10,640,583 kronor. Denna stimma bör dock minskas med det för 561,4
Stockholm
Stockholm
kr. 1,523,602: —
239,120: — kr_ 1^7 62,722:
Stockholm
Stockholm
kr. 847,175: 25
» 115,900:— v, Qfto 07fö
57
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
km. liufvudledningar till 67,368 kronor upptagna belopp, emedan
detta enligt oss af allmänna bolagets verkställande direktör lemnad upplysning
blifvit af misstag särskildt uppfördt, ehuru förut inberäknadt
under ett par af de öfriga i kontraktet befintliga poster. Ifrågavarande
summa utgör således rätteligen 10,573,215 kronor. De under
åren 1901 och 1902 tillkomna abonnenterne, såsom härofvan angifvits
beräknade till 3,834 abonnenter inom och 459 utom Stockholm, öka
köpesumman med de för dem enligt köpekontraktet bestämda belopp,
resp. 1,077,590 kronor och 92,325 kronor, eller med tillhopa 1,169,915
kronor. Vidare bör tilläggas 3,500 km. under år 1901 utlagda, ännu ej
i bruk tagna abonnentledningar med ett värde af 350,000 kronor samt
ytterligare kostnad för den nya centralstationens inredning eller 529,200
kronor. De möbler och inventarier, som telegrafverket enligt köpekontraktet
skall efter värdering inlösa, kunna beräknas betinga ett pris
af 77,000 kronor. Slutligen torde det i förråd befintliga materiellagret
kunna uppskattas till 100,000 kronor.
Köpeskillingen skulle, efter denna beräkning, den 31 december
1902 utgöra:
Telefonnätens värde den 1 januari 1901 ..................... kr. 10,573,215:
Nytillkomna abonnenter ..................................................... » 1,169,915: —
Under år 1901 utlagda abonnentledningar.................... » 350,000: —
Nya centralstationens inredning ...................................... » 529,200: —
Möbler och inventarier ........................................................ » 77,000: —
Materiel i förråd.................................................................. » 100,000: -
eller tillhopa kronor 12,799,330
Öfverskottet, 799,646: 75 kronor, motsvarar å detta belopp 6,25 %.
Härvid torde emellertid kunna anmärkas, att då driftskostnaderna
i Stockholm ställa sig afsevärdt lägre inom rikstelefonnätet än inom de
enskilda näten och detta icke beror på någon skilnad i telefonpersonalens
aflöning, bör i mån, som förhållandena hinna utjemnas, öfverskottet
blifva högre än enligt beräkningen, der driftskostnaderna äro uppförda
med de enskilda bolagens siffror.
Vidare anse vi oss böra påpeka, att i den summa, som angifver
de enskilda telefonnätens beräknade värde den 1 januari 1903, uppta
gits
dels 10,500 km. utlagda, men då ännu ej i bruk tagna abonnentledningar
med ett värde af 1,050,000 kronor, dels för bruk då ännu
icke behöfliga klaffar och bordsinredning för 6,000 linier med ett värde
af 90,000 kronor, dels ock 18 multipelbord med fullständigt multipelfält
för 16,000 linier med ett värde af 300,000 kronor. Sammanlagda be
Bih.
till ltiksd. Prat. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 03 lläft. 8
58
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.
loppet af dessa poster, 1,440,000 kronor, utgör således egentligen ett
för blifvande anläggningar förskotteradt kapital, hvars afkastning kommer
först framtiden till godo. Likaså ingår, såsom af kalkylen synes,
i nämnda köpesumma ett förråd af materiel till värde af 100,000 kr.
Slutligen bör i detta sammanhang framhållas de besparingar i
utgifter, som uppkomma genom statens öfvertagande af de enskilda
näten och dermed Jnöjliggjord gemensamhet i förvaltningen. Förutom
den minskning af nyanläggningskostnad, som kommer att under flere
år föranledas af det ofvan angifna jemförelsevis stora antalet redan
utlagda abonnentledningar, som vid tiden för öfvertagandet ännu ej
tagits i bruk, och det befintliga utrymmet i kabeltrummorna, blifva
sjelfva förvaltningskostnaderna betydligt lägre derigenom, att en gemensam
skötsel medför först och främst minskning af stationernas antal
och användande i vidsträckt mån af gemensam personal och gemensamma
lokaler, deraf föranledd sänkning af utgifterna för aflöningar,
hyror, vedbrand, ljus m. m. Vidare komma de direkta underhållskostnaderna
att sjunka, da de af nuvarande förhållanden nödvändiggjorda
dubbla linierna i mycket stor utsträckning försvinna. Slutligen kunna
en del expeditionskostnader nedbringas, hvarjemte vissa utgifter helt
och hållet bortfalla, såsom bolagens skatter o. d.
Deremot torde ett annat förhållande, som synes verka i motsatt
riktning, här böra upptagas till beaktande. Bland" telefonabonnenterne
i. Stockholm fins ett antal, som ursprungligen af den nu rådande dualismen
inom hufvudstadens telefonväsen nödgats hålla dubbla apparater,
en i rikstelefonnätet och en i något af de enskilda. Man skulle häraf
kunna föranledas till den tanken, att när sfaten öfvertagit de enskilda
näten, desse abonnenters behof af två apparater skulle alldeles försvinna
och således den sammanlagda abonnentstammen i någon afsevärd
mån minskas. För att bedöma hvilken betydelse denna eventuella
faktor bör tillmätas vid beräkningen af rentabiliteten, hafva vi inhemtat
närmare upplysningar i frågan och af dessa funnit, att antalet dylika
dubbelabonnenter icke utgör mera än 2,885 samt att desses två samtidiga
abonnement oftast afse hvardera olika syften så till vida, att
den ena apparaten hufvudsakligen tillgodoser affärsverksamhetens och
interurbantrafikens behof, hvaremot den andra är befäknad för privatlifvets
tjenst och lokaltrafiken i öfrigt; hvarför det för flertalet af dessa
abonnenter torde blifva alltför obeqvämt att, äfven efter samtliga nätens
samlande i en hand, afstå från den ena af de båda apparaterna.
De i köpet ingående fastigheterna N:ris 13 och 14 i qvarteret Åsk
-
59
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 64.
slaget äro i köpekontraktet beräknade endast till sitt bokförda värde,
hvilket framgår af Allmänna bolagets styrelseberättelse för år 1900, der
fastigheten N:o 13 upptages till 425,477,89 kr. och fastigheten N:o 14
till 529,000 kr. Med hänsyn dertill och då särskild! den ena fastigheten
af bolaget förvärfvats på en tid, då såväl tomtvärdet som byggnadskostnaderna
voro betydligt lägre än för närvarande, torde man
kunnat redan på förhand hafva skäl till det antagandet, att priset måste
anses vara för staten fördelaktigt. Vi hafva emellertid trott oss böra
inhemta en särskild! sakkunnig fackmans omdöme och derför vändt oss
till en af hufvudstadens mest framstående byggmästare. Denne har
från ren byggnads- och tomtsynpunkt besigtigat fastigheterna och afgifvit
följande yttrande:
»Anmodad att afgifva utlåtande öfver Allmänna
Telefonbolagets egendomar N:o 13 och 14 inom qvarteret
Åskslaget vid Malmskillnadsgatan härstädes får
jag härmed, efter att hafva''å samma egendomar verkställt
besiktning meddela att egendomarne befunnits
väl underhållna och i godt stånd och anser jag att
den af Bolaget begärda köpeskillingen för nämnda
egendomar icke är för högt tilltagen.
Stockholm den 21 januari 1902.
Oscar Herrström.''))
Af ofvanstående utredning torde framgå såsom slutresultat:
att den öfverenskomna köpesumman, beräknad såsom liqvid för
anläggningskostnaden, angifver ett billigare pris per abonnentapparat
än hvad motsvarande rikstelefonanläggningar kostat staten, likaledes
billigare än de pris, som i utlandet erlagts vid derstädes af statsverket
gjorda inköp af privata telefonnät, äfvensom billigare än de pris, hvarför
enskilda telefonnät i Sverige kunnat tidigare af staten förvärfvas;
samt
att samma köpesumma, betraktad såsom ett kapital placeradt i syfte
att gifva en tillfredsställande afkastning, måste beräknas redan från
början skola lemna en annuitet, tillräcklig till kapitalets fulla förräntning
och snabba amortering.
Vår uppfattning af det föreliggande inköpsförslaget, pröfvadt från
60
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
sakens finansiella sida, torde härmed vara klargjord; och är det hufvudsakligen
ur denna synpunkt vi ansett det hafva ålegat oss att granska
detsamma. Dervid hafva vi dock ingalunda förbisett, att äfven andra
och dertill mycket vigtiga synpunkter måste vid detta ärendes behandling
komma till beaktande; men inskränka vi oss till att i afseende
å dessa åberopa Telegrafstyrelsens framställning i dess underdåniga
skrifvelse.
Om och i sådant fall i hvilken utsträckning staten bör inlåta sig på
ekonomisk och industriel verksamhet, är i och för sig en ganska svårlöst
och derför fortfarande mycket omtvistad fråga. Men rörande tvenne
områden för en sådan verksamhet torde knappast numera någon större
meningsskiljaktighet råda: Ett lands post- och telegrafväsen — och till
det sistnämnda hör telefondriften såsom en integrerande verksamhetsgren
— kunna icke tillfredsställande ordnas utan såsom ett sammanhängande,
hela landet omslutande helt. Men en sådan helhet kan af
den enskilda företagsamheten näppeligen åstadkommas; den vinnes endast
då dessa verksamhetsområden öfvertagas af staten. Och derför
bör och måste statsverket taga dem om hand.
Också är denna uppfattning redan i Sverige af statsmakterna
accepterad. Sålunda har staten här alltid sjelf omhänderhaft postväsendet.
och afvisat försök att inkräkta på denna dess verksamhet.
Telegrafväsendet har ända från telegrafens första användning i landet
legat i statens hand. Hvad telefonen angår, lemnade staten här med
en viss tveksamhet i början initiativet åt de enskilde och så uppstod
en mängd små privatnät. Men då det sedan blef fråga om de
långa och dyrbara interurbana ledningar, som erfordrades för att sammanknyta
lokalnäten, måste staten ingripa; och sedan har den af omständigheternas
och konseqvensens makt drifvits att steg för steg söka
öfvertaga det hela. Det återstår endast en enda länk, men en synnerligen
vigtig sådan för att möjliggöra hela det svenska telefonväsendets
inordnande under likartade former öfver hela landet. Och denna länk
erbjuder sig nu för statsverket tillfälle att på fullt antagliga vilkor
förvärfva.
Vi hafva redan i det föregående ansett oss böra påpeka, att den
koncession Allmänna bolaget innehar räcker ännu i 40 år, under hvilken
tid således ett förvärfvande af dess telefonnät endast genom frivilligt
köpeaftal kan åstadkommas. Men all erfarenhet i dylika fall gifver vid
handen, att en sådan åtgärd, ju längre man uppskjuter den, kräfver så
mycket kännbarare offer, när den dock slutligen måste genomföras.
61
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 64.
På grund af hvad vi sålunda anfört, tillåta vi oss hos Eders Kongl.
Maj:t till nådigt bifall förorda Telegrafstyrelsens i underdånighet framlagda
förslag till inköp af de enskilda telefonnäten i Stockholm och
dess omnejd.
Stockholm den 22 januari 1902.
Carl Herslow.
J. Rasmussen.
N. Meyer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
■ \ .1-'' -:.
.* r
\y :• ,
/i -neodi -eo
; r rr , éiJOfJI
TV;;/!-, fcOttl/ii:? ?"v
% r »Ti 5 •* tf
! !- ■>; [;.i;rr*■
;i: * i'';yo .t ;
.i !.u ;. i •. • »
’ r *
«;>j ro M
•V’’
•M \.
% • VJ
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
63
Bil. 3.
Kontrakt
rörande samtrafik mellan Kongl. telegrafverkets och
Stockholms allmänna telefonaktiebolags
telefonnät i Stockholm.
Emellan Kongl. telegrafstyrelsen ocli Stockholms allmänna telefonaktiebolag
är följande öfverenskommelse träffad rörande samtrafik emellan
telegrafverkets och bolagets uti deras respektive centralstationer i
hufvudstad en intagne telefonledningar:
l:o. Samtrafik en omfattar samtlige telegrafverkets och bolagets
såväl nu befintliga som framdeles anlagda telefonledningar inom hufvudstaden
äfvensom derifrån utgående (i vederbörlig ordning) anlagda
telefonledningar, med allenast den inskränkning, hvarom här nedan i
punkterna 3:o och 4:o handlas.
2:o. För samtrafiken erforderliga förbindelseledningar mellan telegrafverkets
och bolagets centralstationer anläggas och underhållas af
telegrafverket på sätt telegrafstyrelsen finner för ändamålet lämpligast,
vare sig medelst luftledningar eller underjordiska ledningar. Anläggnings-
och underhållskostnaderna för förbindelseledningarne bestridas
gemensamt af telegrafverket och bolaget efter lika fördelning.
3:o. Abonnentledningar, för hvilka förbindelse önskas med telegrafverkets
interurbana dubbelledningar, skola jemväl göras dubbeltrådiga.
Innan sådan bolaget tillhörig dubbelledning upplåtes för samtrafik
med telegrafverkets interurbana dubbelledningar, eger telegrafstyrelsen
att genom någon dess ingeniör undersöka, huruvida samma
ledning är väl isolerad och eger godt ledningssammanhang, äfvensom
huruvida den deri insatta telefonapparaten är af bästa konstruktion samt
i godt skick. Uppstår sedermera fel å ledningen i något af nyssberörda
hänseenden, eger direktören för telegrafverkets centralstation att för
-
64
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
vägra förbindelse mellan sådan ledning och telegrafverkets interurbana
ledningar, intilldess anmärkt felaktighet varder genom bolagets försorg
afhjelpt. Skulle bolaget tillåta samtrafik emellan enkeltrådig ledning i
bolagets nät och telegrafverket tillhörig interurban dubbelledning, eger
telegrafstyrelsen att till omedelbart upphörande uppsäga denna öfverenskommelse
i hvad densamma rörer samtrafiken med telegrafverkets interurbana
telefonledningar.
4:o. Af de i bolagets centralstation intagna interurbana ledningar
omfattar samtrafiken endast sådana, för hvilkas anläggning bolaget erhållit
Kongl. Maj:ts tillstånd.
5:o. För samtrafiken mellan telegrafverkets och bolagets lokala
telefonnät erlägges en afgift af tio (10) öre för hvarje samtal, nemligen
af telegrafverket till bolaget, när samtalet begärts af en telegrafverkets
abonnent, men af bolaget till telegrafverket, när samtalet begärts
af en bolagets abonnent. Från denna afgift äro frikallade de
samtal, som i begge rigtningarne utvexlas å de telegrafverkets ledningar,
som blifvit anlagda före den 1 juli 1889, äfvensom å de ledningar,
som till statens embetsverk och inrättningar efter denna tid
utföras i Stockholm eller omnejd.
6:o. För samtal, som af abonnent i bolagets lokala nät begäres
med telegrafverkets interurbana ledningar, erlägger bolaget till telegrafverket
den af Kongl. Maj:t faststälda samtalsafgift med en förhöjning
af tjugu (20) öre; för samtal, som af telegrafverkets abonnent
begäres med bolagets interurbana ledningar, erlägger telegrafverket till
bolaget samma afgift, som bolaget för enahanda samtal fordrar af sina
egna abonnenter i hufvudstaden, med en förhöjning likaledes af tjugu
(20) öre.
7:o. För samtal, som från telegrafverkets eller bolagets interurbana
ledningar begäras med abonnent inom den andra förvaltningens lokala
nät, erlägges samtrafiksafgift enligt 5:te punkten.
8:o. För samtal, som utvexlas mellan telegrafverkets och bolagets
interurbana ledningar, erlägges samtrafiksafgift i enlighet med bestämmelserna
i öde punkten.
9:o. Med interurban ledning förstås i denna öfverenskommelse
sådan ledning, som med Stockholm förbinder annan ort, der statstelegrafstation
finnes inrättad. Lokalt nät omfattar deremot endast sådana
ledningar, som enligt nyssnämnda bestämmelse icke äro att anse såsom
interurbana.
10:o. För hvarje samtal, som utvexlas mellan telegrafverkets och
bolagets nät, åligger det den förvaltning, från hvilkens nät samtalet
65
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
utgår, att samtidigt med beställningen uppgifva namn och nummer
äfven å den abonnent, som begärt samtalet, äfvensom, derest han tillhör
nät utom hufvudstaden, namnet på den ort der detta nät bar sin
centralstation.
ll:o. Telegrafverket och bolaget tillhandahålla hvarandra kostnadsfritt
så många exemplar af egna abonnementskataloger, som det
andra har antal abonnenter inom sitt lokalnät, hvarjemte bolaget derutöfver
af sin katalog lemnar telegrafverket ett exemplar för hvarje
af dess i förbindelse med statstelefonnätet stående centralstationer.
Den ena förvaltningen eger icke att uti sin katalog upptaga den andra
förvaltningens abonnenter.
12:o. Denna öfverenskommelse gäller från den 1 nästkommande
juni tills vidare och intill tolf månader efter det densamma varder från
''någondera sidan uppsagd; vid den tidpunkt, då samtrafik af sådan anledning
upphör, skall, i händelse telegrafverket verkstält uppsägningen,
detsamma ersätta bolaget för de kostnader, detta fått vidkännas för
anläggning mellan telegrafverkets och bolagets centralstationer af förbindeiseledningar,
h vil ka efter samtrafikens upphörande blifva telegrafverkets
tillhörighet.
13:o. Skulle olika meningar uppstå angående rätta tillämpningen
af detta kontrakt eller rätta tolkningen af någon deri förekommande
bestämmelse, skall den sålunda uppkomna tvisten slitas af skiljemän på
sätt i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgas.
14:o. Af detta kontrakt äro tvenne lika lydande exemplar underskrifna
och utvexlade. *
Stockholm den 17 maj 1890.
ERIK STORCKENFELDT.
H\ WENNMAN. C. F. ENGSTRÖM.
För Stockholms allmänna telefonaktiebolag:
R. ABELIN.
G. It. DAHLANDEK. W. MONTELIUS. H. T. CEDERGREN.
Bih. till Riksd. Rrot. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 53 Haft.
9
66
Konsol. Narf. Proposition N;o 64.
Såsom tillägg till förestående kontrakt varder härmed öfverenskommet,
att kontraktet ej må under tio (10) år härefter från någondera
sidan uppsägas.
Stockholm den 6 juni 1890.
ERIK STOROKENFELDT.
M. WBHNMAN. C. F. ENGSTRÖM.
För Stockholms allmänna telefonaktiebolag:
R. ABELIN.
G. B, BAHLANDER.
W. MONTELIUS.
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 64.
67
Bil. 4.
. .... ~ • ^ . ••• i
Transsumt.
Kontrakt*
Under förutsättning och vilkor, att Kongl. Maj:t, inom 2 månader
efter derom gjord framställning af Stockholms allmänna telefonaktiebolag,
meddelar bolaget nådigt tillstånd att å mark och inom område,
som af Kongh kungörelsen den 20 april 1883 afses, till en utsträckning
åt hvarje håll af 70 kilometer — fogelvägen räknadt — från Stortorget
i Stockholm bibehålla bolagets nuvarande, å bilägda förteckning upptagna
telefonanläggningar och anordna nya dylika anläggningar, samt
att detta tillstånd meddelas dels för en tid äf 50 år med rätt för statsverket
att vid nämnda tids utgång efter värdering inlösa bolagets ledningar
Utom Stockholm, och för bolaget ätt, derest ej statsverket fem
år före utgången af samma tid tiilkännagifver sig vilja af en Sådan lösningsrätt
sig begagna, å ledningarne erhålla ny koncession, dels och
under de vilkor i öfrigt, som i särskildt sammanhang med detta kontrakt
dertill Uppgjordt förslag finnas upptagna, är mellan Kongl. telegrafverket
och Stockholms allmänna telefonäktiebolag träffadt följande aftal.
Ilo. Bolaget öfverlåter och försäljer till Kongl. telegrafverket:
a) bolagets telefonledningar mellan Enköping och Vesterås samt
mellan Gnesta och Norrköping äfvensom den del bolaget eger i den af
bolaget anlagda telefonledningen mellan Gne&fa. och Nyköping, jemte
de till dessa ledningar hörande, boläget tillhöriga stolpar och annan
materiel *
b) det bolaget tillhöriga telefonnät i Helsingland, i sammanhang
hvarmed å Kongl. telegrafverket öfverlåtes bolagets rätt till användande
af och samtrafik med andra telefonledningar i nämnde landsdel,
c) under förutsättning af bifall från stadsfullmägtige i Jönköping
bolagets telefonnät i Jönköping och trakten deromkring jemte den
bolaget Bekommande rätt till andra telefonanläggningar derstädes; allt
enligt särskildt uppgjord och detta kontrakt bilagd specifikation.
68
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
2:o. Köpeskillingen utgör etthundrasextiofyra tusen niohundra
(164,900) kronor.
3:o. Tillträdet eger rum sålunda:
4:o. Kongl. telegrafverket öfvertager från och med tillträdet
bolagets rättigheter och skyldigheter enligt samtliga nu gällande abonnementskontrakter
samt i öfrigt följande kontrakter och aftal:
5:o. Uti det mellan Kongl. telegrafverket och bolaget den 17 maj
1890 slutna kontrakt rörande samtrafik mellan Kongl. telegrafverkets
och bolagets telefonnät göras:
A) den ändring, att punkterna 6 och 8 i kontraktet erhålla följande
lydelse:
6:o. För samtal, som af abonnent i bolagets lokala nät
begäres med telegrafverkets interurbana ledningar, erlägger
bolaget till telegrafverket den af Kongl. Maj:t faststälda samtalsafgift
med en förhöjning af tio (10) öre;
för samtal, som af telegrafverkets abonnent begäres med
bolagets interurbana ledningar, erlägger telegrafverket till bolaget
samma afgift, som bolaget för enahanda samtal fordrar
af egna abonnenter i hufvudstaden med en förhöjning af tio
(10) öre.
8:o. För samtal, som utvexlas genom telegrafverkets och
bolagets interurbana ledningar, erlägges dels samtrafiksafgift
med tio öre, hvilken afgift betalas af bolaget till telegrafverket,
då samtalet begäres från bolagets ledning, och af telegrafverket
till bolaget, då samtalet begäres af en telegrafverkets
abonnent, dels samtalsafgift till telegrafverket, hvilken
samtalsafgift skall beräknas till samma belopp, som enligt den
af Kongl. Maj:t faststälda taxa utgår för samtal mellan telegrafverkets
egne abonnenter å de platser, mellan hvilkas centralstationer
samtalet eger rum, och hvilken samtalsafgift, då samtalet
begäres från bolagets nät, af bolaget till telegrafverket
redovisas;
B) följande tillägg:
a) Samtrafik medgifves jemväl mellan bolagets hela lokala
nät och dess samtliga interurbana ledningar, å ena*feidan, och,
å andra sidan, telegrafverkets abonnenter i telefonnäten i Norr
-
69
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
köping, Nyköping och Vesterås, äfvensom, i hvad Kongl. telegrafverket
angår, de öfriga ledningar, mellan hvilka och bolagets
nät samtrafik nn eger ram öfver dessa städer. För
denna samtrafik anvisar Kongl. telegrafverket särskild dubbeltrådig
ledning.
För samtal, som sålunda förmedlas, erlägges ingen samtrafiksafgift
utan allenast samtalsafgift till Kongl. telegrafverket,
hvilken samtalsafgift skall beräknas till samma belopp,
som enligt den af Kongl. Maj:t faststälda taxa utgår för samtal
mellan telegrafverkets egne abonnenter å de platser, mellan
hvilkas centralstationer samtalet eger rum; egande bolaget,
som till Kongl. telegrafverket redovisar afgifterna för de
samtal, som begäras från bolagets nät, att härför tillgodoräkna
sig sex öre för hvarje sådant samtal.
b) Derest Kongi. telegrafverket framdeles tillåter att, förutom
telefonnäten i Norrköping, Nyköping, Vesterås och Eskilstuna,
telefonledning å sådan ort utom Stockholm, å hvilken
statstelegrafstation finnes inrättad, genom Kongl. telegrafverket
förbindes med enkeltrådigt telefonnät i Stockholm, skall den
bolaget medgifna samtrafiken omfatta jemväl de telefonledningar,
hvilka ingå till centralstation i Örebro, Gefle eller
annan från Stockholm ej aflägsnare än 16 nymil — fogelvägen
räknadt — belägen plats, och hvilka ega eller erhålla rätt till
samtrafik med Kongl. telegrafverkets lokalnät i Stockholm.
6:o. Derest före distribution af ny katalog angående rikstelefonnätet
bolaget tillställer Kongl. telegrafverket förteckning öfver sådana
ledningar i bolagets nät, mellan hvilka och rikstelefonnätet samtrafik
eger rum, tryckt såsom supplement till rikstelefonkatalogen och upptagande
allenast namn, yrke, nummer och adress å vederbörande abonnenter,
vill Kongl. telegrafverket utan kostnad för bolaget låta med
rikstelefonkatalogen utdela berörda förteckning.
7 :o. Bolaget förbinder sig att utom det i ingressen _ till _ detta
kontrakt angifna område icke idka telefonrörelse inom Sverige liksom
att ej heller med sitt nät sammanbinda utom. sagda område befintliga
enskilda telefonanläggningar, dock att bolaget härför ej är hindradt att
i sitt nät intaga enskild abonnentledning, som i laga ordning anlagts
och som ingår direkt till station inom det bolaget medgifna verksamhetsområde.
Brytes häremot och följer ej rättelse omedelbart sedan
Kongl. telegrafverket om sådan erinrat, vare Kongl. telegrafverket
frikalladt från de förbindelser, som i fråga om samtrafik å Kongl. tele
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
grafverkets interurbana ledningar kontraktsenligt åligga Kongl. telegrafverket.
Stockholm den 13 februari 1891.
Godkännes, under förutsättning att Kongl. Makt dertill i nåder
lemnar bifall.
''i''*''-*i''^4 i-i '' • \.f G ! ‘ .; /i'' ; ! t-, . i ‘ v''5 bi 11 ■ . ’ t f 5 t f i {
ERIK STORCKENFELDT.
M. WENXMAX. X. E. CURMAN. EDW. SVANBECK.
För Stockholms allmänna telefonaktiebolag:
R. ABELIN.
W. MOXTELIUS.
VIKTOIt KEEMMIXG.
H. T. CEDEEGREX.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 64.
71
Bil. 5.
Kongl. Maj:ts
nådiga resolution på en af Stockholms allmänna telefonaktiebolag
den 18 sistlidne februari till Kongl. Maj:t ingifven skrift,
deruti,
sedan, under förutsättning och vilkor, att Kongl. Maj:t
inom två månader efter derom gjord framställning af bolaget
meddelade bolaget nådigt tillstånd att å mark och inom område,
som i Kongl. kungörelsen den 20 april 1883 afsåges,
till en utsträckning åt hvarje håll af sjuttio kilometer — fogelvägen
räknadt — från Stortorget i Stockholm bibehålla bolagets
nuvarande, å här bilagda förteckning upptagna telefonanläggningar,
och anordna nya dylika anläggningar, samt att
detta tillstånd meddelades dels för en tid af femtio år med
rätt för statsverket att vid nämnda tids utgång efter värdering
inlösa bolagets ledningar utom Stockholm och för bolaget att,
derest ej statsverket fem år före utgången af samma tid tillkännagåfve
sig vilja af en sådan lösningsrätt sig begagna, å
ledningarne erhålla ny koncession, dels och under de vilkor
i öfrigt, som i särskild! dertill uppgjordt förslag funnes upptagna,
den 13 i förstnämnda månad mellan Kongl. telegrafverket
och bolaget aftal träffats om öfverlåtande till staden af
bolagets telefonnät i Jönköping, dess ledning mellan Gnesta
och Norrköping, dess del af ledningen mellan Gnesta och
Nyköping, dess ledning mellan Enköping och Vesterås samt
dess telefonnät i Söderhamn med kringliggande orter,
bolaget i underdånighet anhållit om sådan koncession af
telefonanläggningen, som förut blifvit omförmäld; gifven Stockholms
slott den 1 maj 1891.
Kongl. Maj:t har, sedan'' på grund af nådiga remisser särskilda
underdåniga utlåtanden afgifvits af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
72
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
Stockholms, Upsala, Södermanlands och Vestmanlands län, af Kongl.
telegrafstyrelsen och af Kongl. domänstyrelsen samt telegrafstyrelsen
öfverlemnat en mellan styrelsen och bolaget den 15 sistlidne april upprättad
afhandling, innefattande öfverenskommelse om sådan ändring i
aftalet af den 13 förutgångna februari, att, bland annat, samma aftal
skulle anses träffadt under förutsättning och vilkor, att der omförmälda
tillstånd för bolaget att inom visst område bibehålla sina nuvarande och
anordna nya telefonanläggningar af Kongl. Maj:t blefve meddeladt inom
den 15 innevarande månad, låtit detta ärende Sig föredragas; och finner
Kongl. Maj:t, som denna dag, i hvad på telegrafverket ankommer, i
nåder godkänt och stadfäst omförmälda mellan telegrafverket och
Stockholms allmänna telefonaktiebolag den 13 februari innevarande år
träffade aftal med deruti enligt afhandling af den 15 sistlidne april
mellan telegrafverket och bolaget öfverenskomna ändringar, godt meddela
bolaget nådigt tillstånd att, såvida bestämmelserna i nyssnämnda
afhandlingar af den 13 februari och den 15 april innevarande år af
bolaget behörigen iakttagas, å mark och inom område, som i Kongl.
kungörelsen den 20 april 1883 afses, till en utsträckning åt hvarje håll
af sjuttio kilometer — fogelvägen räknadt — från Stortorget i Stockholm
bibehålla bolagets nuvarande å ofvan omförmälda förteckning
upptagna telefonanläggningar och anordna nya dylika anläggningar,
under vilkor,
att de för ledning erforderliga stolpar, då de vid allmän landsväg
uppsättas, ej anbringas å vägbanan eller i öfrigt på sådant sätt, att
genom stolparne eller de mellan dem fortlöpande ledningstrådarne
hinder eller olägenhet för landsvägstrafiken eller vägunderhållet uppstår;
att, der ledning framdrages öfver kronans jord, bolaget ställer sig
till efterrättelse de föreskrifter angående platsen för stolparnes uppsättande
och sättet för ledningens framdragande i öfrigt, som, på
bolagets anmälan, meddelas af den embetsmyndighet, under hvars inseende
jorden står; börande bolaget, der jorden innehafves af arrendator
eller boställshafvare, sjelft förskaffa sig dessas medgifvande till lednings
framdragande, der sådant kan erfordras;
att det bolaget lemnade tillstånd icke innefattar medgifvande för
bolaget att framdraga telefonledning utefter statens jernvägar å område,
tillhörigt samma jernvägar;
att, der bolagets ledning korsar statens jernväg, telegraf- eller
telefonledning, bolaget ställer sig till efterrättelse de föreskrifter angående
sättet för dess lednings framdragande och underhåll i korsningen
äfvensom angående dess underhåll i närheten af jernvägsspåret, som
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64. 73
på bolagets anmälan meddelas af Kongl. jernvägs- och telegrafstyrelserna;
att
bolaget ersätter skada, som uppstår för kronan, vederbörande
arrendator eller boställshafvare till följd af lednings framdragande öfver
kronans mark, äfvensom skada, som genom lednings anläggning eller
underhåll kan uppkomma å allmän väg, statens jernväg, telegraf- eller
telefonanläggning;
att bolaget på telegrafstyrelsens anmaning med ledning vidtager
de förändringar, som kunna finnas erforderliga, i händelse den varder
hinderlig för de elektriska ledningar, som äro uppsatta eller framdeles
kunna komma att genom statens försorg anläggas i närheten af bolagets
ledning;
att bolaget ofördröjligen och utan ersättning borttager ledning från
kronans mark, då sådant å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar påfordras,
äfvensom från området för allmän landsväg, då sådant för något statens
ändamål påkallas;
att under krigstid, vid smittosamma sjukdomars utbrytande, skogseld
eller andra olycksfall äfvensom för brottslingars efterspanande
statens tjensteman ega att före andra mot afgift begagna bolagets
ledningar;
att bolagets telefonledningar icke utan särskilt nådigt medgifvande
utsträckas längre än sjuttio kilometer åt hvarje håll — fogelvägen
räknadt — från Stortorget i Stockholm; samt
att, när ny telefonanläggning inom nämnda område af bolaget
anordnas, derom hos telegrafstyrelsen göres anmälan;
skolande det sålunda meddelade tillståndet gälla för en tid af
femtio år, med rätt för statsverket att vid nämnda tids utgång efter
värdering inlösa bolagets ledningar utom Stockholm och för bolaget
att, derest ej statsverket fem år före utgången af denna tid tillkännagifver
sig vilja af en sådan lösningsrätt sig begagna, å ledningarna
erhålla ny koncession.
Hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder.
OSCAR.
[L. 8.]
F. von Essen.
Bill. till RiUd. Prot. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 03 Höft.
9
opaginerad Kontrollera mot PDF
1''y •*. iir.ii
-
• j1 ! r''i .''■! :cio • :*■ s^a-*;i^ • • li--,
■ - äril . . .
gJiO ... ■ < t- !; or- .;•].■;<>!* ,41< - A
-c-,: .gf; v oroli/fö >g.;V HiiiU i''i /
. . igiTMggiilj^ ■! >>;•■*
: HfifV ■ •'' ■''•■'' i ‘ £jQtU£tmcä - -• ■{h '' ■. . j J .o t -
u--t ■ >gihob''j.,-V > - aiiuh-X t..?- gårr Biribi^i.
^•S-1 i ; ..?! :=; . : <>t;. .''.ro-*? «V''fiiby! i -i L '' • b _■ A..,r''
.• • "i.ca.
.11/. ■ • • .> - si.; >.j •:. i
■ / ? iiv.1tjXj . i'' Xo)..i
‘'' ot -''i
j ‘ ■.
; V; t i.;.. .<•>
■ - fZ r
Vy i ji llj ;i
- - iiiVijir:;
i‘t , •_ £* .!; .
’ii'' •< f!;. V i‘D£Tjai j,ö i ;Of.
biS }«
•iiocia
!./ - I''!!; .i;
i »T* >-» 5
■ o
i1 L i o", tf t . *i‘ i; •.
f^ah-v-r
■; •"! n j •''
i 0 :• -1 C. > ''.
in :■ : :■ • * A
i'' b'', ''i
•: .:• i ''.''Ti*:. .
; 1,.? rb *A
;]ji ■!- b;
; i'' a»
•/ f!*.-!H^hS :r»fe
A*. :
0 ’4 j * .•;
ib
.,so/ .''bo . ■. i.-/r i-.
,i/i- Ak;
T Of Ve
iisje- O»,!''! -t
A ;iro''Ar>.!>
ii.--: ’ : : ■■
»hr<''tfjli.: ojog5f
:pgninl;o>
i -[i *j;< ;
bV oiviii
ris iii? ■. • ■;
yy< :
04''iot/ fb; obib
, ■ g : •; n
:‘>i O . ■ ?;
.**■ r
H bi ’£|01'':)C
0, *; j v,t ;*
_ '' * k.
000- a:
t i Ay !n
O ".Vi;. :>•
* l . | * l M V - . , «
■~y- ■ ’ • 1 • ■
no: .} .*
.yr>uu-:
.■‘fil
f .• > >4 TO -7 14> j ^ ^ >
•f
/i
. :^0 ''in ^rfiv
" ''■ • ''bo
T t ■
• ».in v
. ‘ f u A
ir.;-v.- ;•
V •: ;*i !.: :
iiÅ i. o,ii
A A '' i >
V.
Kongl. Mciy.ts Nåd. Proposition N:o 64.
75
.i r;, if" : ; ,i: IT. "jiiur''■ httiST: ''
■:~M • '' '''' •'' •'' .* ■!: : .. ■: '' i ''■ .i • fult* i •''
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, /ftlWet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 21
mars 1902.
3 ,\; fritt nn •■.••■i ; ti;. aor/irfffii
i £ I, ? f.Uf t) 7it.* . *•>.; jf IJV ^TT ''ti&y'' \j i -T*.?..! 9%''{ ‘ Ja •rf ■# f-Vt?
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claeson,
Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Pal ander,
Hammarskjöld och
Westring.
Departementschefen, statsrådet herr von Krusenstjerna anförde
vidare: ■ : : ..
Uti det af telegrafstyrelsen genom underdånig skrifvelse den 28
december nästlidna år Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning understälda
ärendet angående inköp af Stockholms allmänna telefonaktiebolags och
Stockholms Bell telefonaktiebolags samtliga telefonanläggningar i hufvudstaden
med omnejd m. m. ,behagade Eders Kongl. Maj:t vid underdånig
föredragning den 31 sistlidne januari
76
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 64.
dels, under förutsättning af innevarande års Riksdags godkännande
och under förbehåll att Stockholms stadsfullmägtige före samma riksdags
afslutande medgafve, att det Stockholms allmänna telefonaktiebolag
meddelade tillstånd att i vissa gator och öppna platser i hufvudstaden
nedlägga och begagna telefonkablar äfvensom cementrör och cementtrummor
för framdragande af telefonledningar finge, på de för Stockholms
allmänna telefonaktiebolag föreskrifna vilkor, öfverlåtas å telegrafverket,
för sin del biträda det understälda aftalet om inköp af
Stockholms allmänna telefonaktiebolags och Stockholms Bell telefonaktiebolags
telefonanläggningar i Stockholm m. m.,
dels anbefalla öfverståthållareembetet att skyndsamt inhemta och
till Eders Kongl. Maj:t inkomma med yttrande af Stockholms stadsfullmägtige,
huruvida stadsfullmägtige medgåfve, att omförmälda tillstånd
finge, på de för bolaget föreskrifna vilkor, öfverlåtas å telegrafverket,
dels och lemna fullmägtige i riksgäldskontoret tillfälle att afgifva
yttrande i fråga om det lån, telegrafstyrelsen i skrifvelsen den 28 december
nästlidna år hemstält att af statsmedel erhålla för köpeskillingens
erläggande.
Nu hafva i skrifvelse den 13 nästlidne februari fullmägtige i riksgäldskontoret
afgifvit yttrande angående det ifrågasatta lånet till telegrafstyrelsen
för erläggande af berörda köpeskilling och dervid anfört
hufvudsakligen följande:
Med afseende å de lån, som riksgäldskontoret för hvarje år allt
sedan 1891 bemyndigats att till belopp af i allmänhet 1,000,000 kronor
årligen tillhandahålla telegrafstyrelsen för fortsatt utveckling af statens
telefonväsende, hade af Riksdagen föreskrifvits, att lånen skulle inom
tolf år från första lyftningsdagen återgäldas medelst afbetalningar i den
mån telegrafverkets medel dertill lemnade tillgång, samt att å desamma
skulle erläggas ränta motsvarande den ränteutgift, som genom lånebeloppens
öfverlemnande till telegrafstyrelsen förorsakades riksgäldskontoret.
För de under senare åren lyftade lånebeloppen hade med
anledning af sistberörda stadgande räntan af fullmägtige bestämts till
4 procent; och ansåge fullmägtige att, i händelse nu ifrågavarande
köpeskillingsbelopp skulle af riksgäldskontoret såsom lån ställas till
telegrafstyrelsens förfogande, jemväl å detta lån räntan lämpligen borde
utgå efter nämnda procent. Hvad anginge återbetalningen af sistberörda
lån, torde den icke kanna verkställas på så kort tid, som föreskrifvits
för de omförmälda jemförelsevis mindre försträckningarna.
Telegrafstyrelsen hade beräknat, att de nu till inköp föreslagna telefon
-
77
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
näten skulle komma att lemna telegrafverket en årlig nettoafkastning
af något mer än 6 procent af köpesumman. Med den annuitet af 6
procent, som styrelsen med afseende härå kunde anses blifva i tillfälle
att erlägga å det ifrågasatta lånet, skulle detsamma vid beräkning af
4 procent ränta slutamorteras på en tid af 28 år. I betraktande af
lånets storlek och den jemförelsevis långa tid, som sålunda måste afses
för dess amortering, syntes det fullmägtige i detta fall vara mindre
lämpligt att, såsom beträffande de till telegrafstyrelsen förut utgifna
lånen skett, lemna styrelsen frihet att i mån af tillgång göra större
eller mindre al betalningar å kapitalet, endast med vilkor att det blefve
inom en utsatt tid återguldet. Då inkomsten af telefonanläggningarna
icke torde vara underkastad stora vexlingar från det ena året till det
andra, syntes det ej heller behöfva förorsaka telegrafstyrelsen någon
afsevärd olägenhet att till ränta och amortering å lånet årligen erlägga
ett visst belopp, och torde detta kunna bestämmas till 6 procent af
ursprungliga kapitalet. Då det emellertid kunde befinnas nödigt att å
de telefonanläggningar, som enligt det föreliggande förslaget skulle införlifvas
med statens telefonnät, vidtaga åtskilliga förbättringar och
förändrade anordningar, hvarigenom under den första tiden afkastningen
delvis komme att tagas i anspråk, vore det måhända för telegrafstyrelsen,
som beträffande sina nuvarande lån från riksgäldskontoret
började amorteringen först två år efter lånets upptagande, önskligt att
äfven beträffande det nu ifrågasatta lånet vara under de två första åren
befriad från annan utbetalning än den, som erfordrades för gäldande af
upplupen ränta. Genom en dylik bestämmelse, hvaremot fullmägtige
ej både något att erinra, skulle tiden för lånets slutbetalning sålunda
utsträckas till 30 år, räknadt från lånets utlemnande.
Med skrifvelse den 15 innevarande mars har öfverståthållareembetet
öfverlemnat det från Stockholms stadsfullmägtige infordrade, den 14 i
denna månad afgifna yttrande i ärendet.
Enligt detta yttrande hafva stadsfullmägtige medgifvit, att det
Stockholms allmänna telefonaktiebolag meddelade tillstånd att i vissa
gator och ''öppna platser i hufvudstaden nedlägga och till den 4 juli
1920 begagna telefonkablar äfvensom cementrör och cementtrummor för
framdragande af telefonledningar finge, i hvad det afsåge såväl redan
nedlagda ledningar som ock sådana nya ledningar, som med vederbörligt
tillstånd ytterligare kunna varda af bolaget nedlagda intill tiden
för öfverlåtelsen, af telegrafverket öfvertagas på de vilkor, som blifvit
rörande samma ledningar bestämda genom stadsfullmägtiges beslut den
Bih. till lliksd. Prot. 1302. 1 Sami. 1 Afd. 03 Haft. 11
78
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
1 juni 1894, den 1 juni 1896 och den 22 mars 1898, dock med den
ändring, att telegrafverket fritoges från skyldighet att ställa säkerhet,
på sätt i 19:de punkten af den förstnämnda dag meddelade koncessionen
och sedermera till densamma gjorda tillägg stadgades.
Åberopande hvad sålunda vid ärendets föredragning den 31 sistlidne
januari och denna dag förekommit får jag hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att — med godkännande af det mellan telegrafstyrelsen samt styrelserna
för Stockholms allmänna telefonaktiebolag och Stockholms
Bell telefonaktiebolag den 28 december 1901 träffade aftal angående
öfverlåtelse till telegrafverket af bolagens samtliga telefonanläggningar
i Stockholm med omnejd m. m., med den från säljarnes sida anmälda
rättelse att en post å 561,4 kilometer hufvudledningar för 67,368 kronor
skall såsom dubbelförd utgå — bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla
telegrafstyrelsen det penningebelopp, som erfordras för köpeskillingens
erläggande enligt nämnda öfverlåtelseaftal, såsom lån, hvarå
skall till riksgäldskontoret erläggas en annuitet af sex procent af ursprungliga
kapitalet, af hvilken annuitet fyra procent beräknas såsom
ränta och återstoden såsom afbetalning, tills lånet blifvit till fullo återguldet,
dock att under de två första åren efter lånets upptagande telegrafstyrelsen
skall vara befriad från annan utbetalning än den, som
erfordras för gäldande af upplupen ränta.
Statsråden Odelberg och Palander hänförde sig till sina anföranden
till statsrådsprotokollet för den 31 sistlidne januari.
Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad föredragande departementschefen
hemstält.
Till föredragande departementschefens, af Statsrådets
fleste ledamöter biträdda hemställan behagade
Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle
proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
J. V. Wallin.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1902.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1902:91 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd. s. 1 i texten
- SU 1902:66 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd. s. 1 i texten