Sök i Ratio Lex

Angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd

78 sidor, varav 70 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 70 av 78 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1902:64, Angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.

1

N:o 64.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående

inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm

med omnejd; gifven Stockholms slott den 21 mars 1902.

Med åberopande af bilagda utdrag af protokollen öfver civilärenden

för den 31 sistlidna januari och för denna dag, vill Kongl. Maj:t härigenom

föreslå Riksdagen

att — med godkännande af ett mellan telegrafstyrelsen samt styrelserna

för Stockholms allmänna telefonaktiebolag och Stockholms Bell

telefonaktiebolag den 28 december 1901 träffadt aftal angående öfverlåtelse

till telegrafverket af bolagens samtliga telefonanläggningar i

Stockholm med omnejd m. m., med en i statsrådsprotokollet för denna

dag omförmäld rättelse — bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla

telegrafstyrelsen det penningebelopp, som erfordras för köpeskillingens

erläggande enligt nämnda öfverlåtelseaftal, såsom lån på de i

sistnämnda statsrådsprotokoll omförmälda vilkor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

O S C A E.

E. von Krusenstjerna.

Bih. till Riksd. Prot. 1902. 1 Rami. 1 Afd. 93 Häft. {No 64.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

U f •.; \ ^; ö v \ .A''< i> V. v v "<■ >i T

■''* j iA

''o‘Yi

X -M''-

A ‘ 1 -''\2 !« .. \;

^ •/ Wto \ \v.

•/ ;<vi Ml •«

''/I ,1^

tf, _ h

i .• f''; i;: j

f,;: . ''

* i ■ T'' : !

lA..'' JV .• i i

i" ) •'' ttfe

ökiftiinUf I ■

■ 1 rf: urtui

''.)})»Jil! ! “HMii . ; 1 i; §.f iffHob

k* T - • r'' ..... f . -J 1. .f

j j ‘i* *il'' v a-Åt \

1 •'' iy ji<- • ‘- ''-lnKi><! fs> V •

____....... . '' r . j. . • •>*

t T VLUi uk / . ; : • •! i»(. i .j .

■V O

i Jk

•j jjii; - »i i

■taft''

i ■ i'' ..o:

...ju^r/aisd

j''

ii.fi

J Jft

■ ,;.i i

! T i''is•. jtrjl!

,1 ;.if i ! ‘i’.'' ''■<) ■ fyr
’tf.

''f! ''J1 “ ..Jfl .r,rw

V

...f >: > . •

■fSÅ/Oui!.;? jf''r V.T ''{''

i-:4

rr .

u

! i

•r:''. ;>y*

'' •• ■ VA

VK-uYV v .tf)1 \

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31

januari 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld och

Westring.

Departementschefen, statsrådet herr von Krusenstjerna anförde

vidare:

Uti underdånig skrifvelse den 28 december nästlidna år har telegrafstyrelsen

gjort framställning om, bland annat, godkännande af ett

samma dag upprättadt, vid skrifvelsen fogadt aftal mellan telegrafstyrelsen,

å ena sidan, samt styrelserna för Stockholms allmänna telefonaktiebolag

och Stockholms Bell telefonaktiebolag, å andra sidan,

angående öfverlåtelse till telegrafverket af bolagens samtliga telefonanläggningar

i liufvudstaden med omnejd m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

Telegrafstyrelsens skrifvelse, för hvilkens innehåll jag i det följande

skall lemna redogörelse, torde böra (såsom bilaga 1) fogas vid detta

protokoll.

Ofverlåtelseaftalet, bvilket finnes ordagrant intaget i bilaga 2 vid

detta protokoll, sid. 46—50, innehåller följande bestämmelser:

l:o. Bolagen försälja till telegrafverket samtliga sina telefonanläggningar

i Stockholm med omnejd att af telegrafverket tillträdas och

öfvertagas den 1 december 1902. Derjemte försäljer Stockholms allmänna

telefonaktiebolag till telegrafverket fastigheterna n:ris 13 och 14

i qvarteret Åskslaget med adressnummer 28 och 30 vid Malmskilnadsgatan

samt 25 och 27 vid Norra Smedjegatan i Jakobs församling att

af telegrafverket tillträdas den 1 januari 1903.

2:o. Köpeskillingen för telefonnäten, sådana de befunnos vid början

af år 1901, beräknas, enligt närmare specifikation i kontraktet, sålunda:

A. näten i Stockholm med- alla ledningar, dubbeltrådiga af koppar
eller

fosforbronstråd.................. kronor 8,571,680: •—-

B. landsnätet....................................................... » 2,068,903: —

tillsammans kronor 10,640,583: —

För den utvidgning, telefonanläggningarna vid tillträdestiden vunnit

efter början af år 1901, utgår betalning efter angifna grunder. Likaledes

ersättes särskildt hvad Stockholms allmänna telefonaktiebolag

visar sig hafva under samma tid utgifvit för den nya centralstationens

färdigställande.

Utan särskild ersättning öfverlemnas till telegrafverket äfven hvad

af bolagens kabelcementtrummor och kabelrör, med en sträcklängd af

cirka 20,400 meter och en piplängd af cirka 340,000 meter, ännu ej

tagits i bruk, äfvensom alla luftreservledningar och nedledningar, vidare

alla föreningsledningar mellan de olika stationerna i Stockholm, motsvarande

en dubbeltrådig längd af cirka 1,800 kilometer, alla föreningsbord

(12 multipelbord med automatiska afkopplingssignaler) samt reserver

i stationerna äfvensom landsliniestationen i Stockholm med 9 vexelbord,

likasom all annan till näten hörande egendom, som ej i kontraktet särskildt

upptagits.

3:o. Köpeskillingen för fastigheterna utgör 954,477 kronor jemte

hvad bolaget visar sig hafva efter ingången af år 1901 kontant utbetalt

för fullbordande af åbyggnaden på desamma.

Stockholms allmänna telefonaktiebolag, såsom egare till fastigheten

n:ris 11 och 12 i qvarteret Åskslaget, medgifver den nye egaren till

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

egendomen n:ris 13 och 14 att äfven för framtiden begagna nuvarande

fönsterrätt mot egendomen n:ris 11 och 12 samt att för denna servitutsrätt

erhålla inteckning i sistnämnda fastighet.

Öfriga punkter i aftalet äro af följande lydelse:

4:o. Sådan materiel, som säljarne vid tillträdestiden inköpt eller

kontrahera!, men som vid samma tid ännu ej användts för anläggningar^,

öfvertages till inköpspris.

5:o. Säljarne tillhöriga möbler och inventarier för telefonaffären

lösas af telegrafverket efter värdering.

6:o. Alla af någotdera bolaget nu anstälda tjenstemän samt andra

biträden för anläggningarne eller deras drift, med undantag af öfveringeniören

hos allmänna bolaget samt bolagens styrelsemedlemmar och

revisorer, anses från början af år 1903 anstälde hos rikstelefonen med

rätt att, så länge de till telegrafstyrelsens belåtenhet fullgöra sina

åligganden, åtnjuta samma löneförmåner, som nu tillkomma dem; och

skall härvid den del af aflöningen, hvilken utgår som tantiéme eller

annat särskild! arfvode, utgå med samma belopp som för år 1900.

7:o. Kontrakt, som under år 1902 tecknas angående abonnement

hos rikstelefon eller någotdera bolaget, skall upprättas på sådant sätt,

att detsamma blifver gällande endast till slutet af år 1902.

8:o. Alla de någotdera bolaget åliggande skyldigheter enligt upprättade

abonnementskontrakt eller enligt aftal om rätt till fäste för

telefonledningar eller eljest angående telefondriften öfvertagas från

början af år 1903 af telegrafverket, som deremot från samma tid tillgodonjuter

alla de rättigheter, hvilka enligt samma kontrakt eller aftal

tillkomma bolagen eller något af dem.

9:o. Nuvarande samtrafikskontrakt mellan telegrafstyrelsen och

bolagen skola fortfarande gälla till utgången af år 1902.

10:o. Det åligger bolagen att från tillträdesdagen den 1 december

1902 till utgången af samma år på sin bekostnad ombesörja telefondriften

i bolagens nät samt att underhålla dem mot rätt att behålla alla

å samma månad belöpande inkomster från näten. I följd häraf skall

betalningen för de sålda näten likasom för fastigheterna erläggas den

31 december 1902, före hvilken dag det åligger säljaren att hafva till

telegrafstyrelsen öfverlemnat behöriga atkomsthandlingar rörande fastigheterna.

ll:o. Bolagens styrelser skola ofördröjligen underställa detta kontrakt

bolagens pröfning, och är kontraktet att anses såsom förfallet,

derest det ej godkännes af båda bolagen senast den 31 januari 1902.

12:o. Detta kontrakt skall jemväl anses vara förfallet, derest ej

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

Kongl. Maj:t senast den 15 februari 1902 för sin del biträder detsamma,

eller derest ej 1902 års Riksdag gillar kontraktet.

13:o. För den händelse att detta kontrakt skulle af anledning,

som angifves i punkt 11 ro eller punkt 12:o, förfalla, skall nu gällande

samtrafikskontrakt mellan telegrafstyrelsen och bolagen gälla till den

1 juni 1902.

Jag tillåter mig erinra att, såsom en första åtgärd i anledning af

telegrafstyrelsens framställning, Eders Kongl. Maj:t den 4 innevarande

månad uppdrog åt filosofie doktorn C. C. P. Hersiow, telegrafdirektören

J. S. Rasmussen i Kristiania och telegrafdirektören N. R. Meyer i

Köpenhamn att i egenskap af sakkunnige afgifva utlåtande angående

det ifrågasatta inköpet för statens räkning af nämnda bolags telefonnät.

Desse sakkunnige hafva den 22 innevarande januari afgifvit yttrande

i ärendet; och torde jemväl detta yttrande böra (såsom bilaga 2)

bifogas protokollet öfver detta ärende.

Det i kontraktet afsedda aftalet rörande samtrafik med Stockholms

allmänna telefonaktiebolag af den 17 maj 1890 med tillägg

den 6 juni samma år torde böra (såsom bilaga 3) i afskrift biläggas

detta protokoll. Aftalet med Stockholms Bell telefonaktiebolag af den

4 juni 1890 är af väsentligen lika innehåll som nyssnämnda kontrakt

af den 17 maj 1890, med tillägg af bestämmelse derom att, derest

mellan telegrafstyrelsen och Stockholms allmänna telefonaktiebolag skulle

träffas aftal, hvarigenom nedsättning eller eftergift skedde i de vilkor,

som för samtrafiken funnes i kontraktet den 17 maj 1890 stadgade,

tillförsäkrades Stockholms Bell telefonaktiebolag enahanda nedsättning

eller eftergift. Det kontrakt af den 13 februari 1891 mellan telegrafstyrelsen

och Stockholms allmänna telefonaktiebolag, hvarigenom samtrafiksaftalet

den 17 maj 1890 i vissa afseenden ändrades, torde böra

(såsom bilaga 4) i erforderliga delar biläggas protokollet. Likaledes

torde vid protokollet (såsom bilaga 5) böra fogas en afskrift af den

nådiga resolution den 1 maj 1891, hvarigenom Stockholms allmänna

telefonaktiebolag tillförsäkrats vissa rättigheter i fråga om telefonledningars

framdragande inom visst område närmast Stockholm.

e Efter uppsägning från telegrafstyrelsens sida till upphörande med

utgången af juni 1901 hafva omförmälda samtrafikskontrakt prolongerats

först till utgången af nämnda år och derefter, enligt det nu understälda

aftalet, tills detsamma kommer till tillämpning eller, om aftalet förfaller,

till den 1 nästkommande juni.

Telegrafstyrelsen har i sin skrifvelse (bil. 1 sid. 30-32) redogjort

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

för anledningen till sin åtgärd att begagna sig af rätten till uppsägning

af samtrafiksaftalen. Hufvudanledningen vore den, att dessa 10 år

gamla kontrakt icke kunde anses motsvara de förändrade förhållandena

inom telefonväsendet. Sedan telegrafverkets abonnentantal stigit från

knappt 3,800 vid 1890 års ingång till nära 50,000 år 1901, och rikstelefonen

numera bildade ett sammanhängande, hela riket omfattande

nät, som särskildt i Stockholm med omnejd omfattade öfver 11,000

apparater, måste rikstelefonen numera intaga en helt annan ställning

till de enskilda telefonnäten i Stockholm än vid tiden för samtrafikskontraktens

afslutande. Det vore också endast på grund af de vilkor,

Stockholms stadsfullmägtige uppstält för tillstånd till kabeltrummors

nedläggande i gatorna, som telegrafstyrelsen underkastat sig ett tioårigt

samtrafiksaftal. Det ursprungliga kontraktet hade innehållit allenast en

ömsesidig rätt till 12 månaders uppsägning. Då tiden framskridit så

långt, att uppsägning blifvit möjlig, hade telegrafstyrelsen ansett det

såsom en skyldighet att söka ordna trafikförhållandena så, att såväl allmänhetens

bästa kunde mer än dittills tillgodoses som ock statens egen

verksamhet inom ifrågavarande område lugnt och enhetligt utvecklas.

Förutom det i mån af rikstelefonens tillväxt allt mera otillfredsställande

tillståndet med tre olika telefonnät inom hufvudstaden samt

dubbla nät i dess omgifningar jemte de kringliggande städerna Upsala,

Norrtelge, Vaxholm, Södertelge, Trosa, Mariefred, Strengnäs och Enköping,

hade såsom anledning till uppsägningen jemväl förelegat hänsynen

till de för telegrafverket ogynnsamma bestämmelserna i 1891 års

tilläggskontrakt, hvilket skulle hafva lika lång giltighetstid som hufvudkontraktet.

Enligt tilläggskontraktet ålåge det telegrafverket att

hålla särskilda interurbanledningar för samtal utan samtrafiksafgift mellan

allmänna bolagets abonnenter i Stockholm samt rikstelefonabonnenterna

i Norrköping, Nyköping och Vesterås. För samtal å dessa ledningar

skulle bolaget åtnjuta uppbördsprovision från telegrafverket af 6

öre för hvarje samtal från abonnent hos bolaget. Slutligen hade genom

tilläggskontraktet den i hufvudkontraktet till 20 öre bestämda samtrafiksafgiften

för interurbana samtal nedsatts till 10 öre.

Jag torde härvid böra fästa uppmärksamheten derå, att 1891 års

tilläggskontrakt i hufvudsak var ett kontrakt om inköp för telegrafverkets

räkning af allmänna bolagets telefonnät i Jönköping och Söderhamn

m. fl. orter, och att omförmälda särskilda bestämmelser följaktligen

äro att betrakta som eu art af köpeskilling, med hvars erläggande

telegrafverket ju icke skäligen kan anses böra utan vidare fortsätta

efter den i köpekontraktet stipulerade tiden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

Efter redogörelse (bil. 1 sid. 32) för de efter uppsägningen förda

underhandlingarna om fortsatt samtrafik, dervid telegrafstyrelsen föreslagit

öfvergångsafgiftens bortfallande men bolagen hållit på öfvergångsafgiftens

bibehållande inom stockholmsområdet och dess borttagande

endast beträffande de interurbana linierna till platser utom detta område^ och

efter angifvande af den naturliga anledningen dertill att telegrafstyrelsen

icke kunnat ingå på detta för rikstelefonen särdeles ogynnsamma förslag,

har telegrafstyrelsen (sid. 33) framhållit, att styrelsen under gifna förhållanden

icke hade mer än två alternativ att välja emellan, nemligen

att antingen låta all samtrafik afbrytas eller ock söka åt statsverket

förvärfva de enskilda bolagens telefonnät, i likhet med hvad i rikets

öfriga delar egt rum. Om ock olägenheterna af ett fullständigt afbrytande

af samtrafiken till stor del endast vore af öfvergående natur,

nemligen till dess de abonnenter i privatnäten, som icke kunde undvara

förbindelse med rikstelefonnätet, hunnit skaffa sig inträde i sistnämnda

nät, och ehuru rikstelefonens ställning ingalunda skulle försvagas

genom den antydda åtgärden, hade det dock synts telegrafstyrelsen,

som om denna utväg borde endast i fall af nödtvång anlitas.

Så mycket starkare skäl talade deremot för att staten öfvertoge de

enskilda näten.

Dessa skäl vore till en början af administrativ art. Endast om

landets hela telefonverksamhet lades i statens hand, kunde det ordnande

af landets telefonväsen, som icke längre borde undanskjutas, ega rum.

Det vore icke blott önskvärdt utan rent af nödvändigt att staten,

som ensam ordnade posten och telegrafen i likartade former öfver hela

landet, äfven ensam ordnade telefonförhållandena, hvilka ju i sjelfva

verket ej vore annat än en viss gren af telegrafverksamheten i dess

helhet.

Så länge statens telefoninstitution i sjelfva brännpunkten af landet

utsattes för konkurrens af liknande enskilda affärsföretag, hvilkas intressen

naturligt nog ginge ut på att efter förmåga inkräkta på statens

egen telefonverksamhet, kunde man icke vinna den likformighet och

den ordning, utan hvilka telefonväsendets fördelar såsom kommunikationsmedel

icke kunde allmänt tillgodogöras.

Ur statsekonomisk synpunkt har telegrafstyrelsen anfört (bil. 1 sid.

34), att genom medgifvande af enskild konkurrens å de ekonomiskt

tacksammaste platserna försvårades möjligheten för staten att erhålla

valuta för det åt rikstelefonen lemnade kraftiga stödet i form af anslag

och lån till stora belopp. Till stöd för sin uppfattning i denna del har

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

9

telegrafstyrelsen åberopat analoga fall inom statsadministrationen och

jemväl från Stockholms stad.

Beträffande den mera privatekonomiska synpunkten har telegrafstyrelsen

framhållit, hurusom det vore allmänhetens naturliga intresse att

af telefonen betjenas så billigt och beqvämt som möjligt oberoende af

den enskilda företagsamhetens af vinstutdelningens storlek påverkade

åtgöranden. I båda hänseendena — billighetens och b e q va rolighetens

— vore telefon väsendets sammanförande i ett enda, staten tillhörigt

nät att föredraga.

Telegrafstyrelsen påpekar vidare (sid. 35) de betydande svårigheterna

i tekniskt och konstruktivt hänseende af dubbla nät och dubbla stationer

— ett åttiotal — inom ett och samma begränsade område.

Såsom invändningar mot lämpligheten af inköpet af de enskilda

telefonnäten har telegrafstyrelsen (sid. 38, 39) upptagit det ofta hörda

påståendet, att olägenheter lätt kunde tänkas uppstå genom upphörandet

af konkurrensen, och den i sammanhang med konkurrensfrågan

uttalade farhågan att, derest rikstelefonens och de enskilda näten komme

under en förvaltning, de nuvarande låga riksabonnementsprisen

skulle höjas.

I konkurrensfrågan har telegrafstyrelsen till en början anfört följande:
»Det

kan ej förnekas, att konkurrensen på telefonens område inom

vissa gränser och på sin tid haft sin betydelse genom de utvecklingssträfvanden,

som all täfling framtvingar. Men den tiden är nu öfver

och det berättigade syfte, konkurrensen så uppfattad eftersträfvat, är

nu nådt. Sedan numera abonnementsafgifterna sjunkit så lågå, som eu

rationel telefondrift medgifver, kan konkurrensen ur ekonomisk synpunkt

icke hafva något mera att uträtta, utan måste, om den fortsattes,

verka till skada, såsom ock skett. Som den äfven numera synes hufvudsakligen

gå ut på att med användande af alla till buds stående

medel skaffa nya och behålla gamla abonnenter, kan man icke ens kalla

denna äflan för konkurrens. Att någon verklig konkurrens ej heller

numera finnes, framgår äfven oförtydbart, deraf, att allmänna bolaget

ännu kan bibehålla samma abonnementsafgift, 100 kronor, som bestämdes

för 18 år sedan, ehuru telegrafverket redan i sju års tid le luna t

abonnement med direkt tillträde till hela rikstelefonnätet för eu till

hälften nedsatt afgift. Detta är ju också ett praktiskt bevis på rigtigheten

af hvad förut påpekats, att det är det största nätet på platsen,

som blir bestämmande.»

Vidare liar telegrafstyrelsen framhållit att någon konkurrens i tek
Hih.

till It iliad. Prat. 11)02. 1 .Sand. / Afd. Hd Höft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o G4.

nisk! eller administrativt afseende ej ens kunde sägas hafva någonsin

förekommit, såsom ömsesidigt eggande till telefonväsendets utveckling.

De vigtigaste förbättringar, som tillkommit, sedan telegrafverket börjat

i någon afsevärd utsträckning upptaga telefonverksamhet, hade nendigen

genomförts af telegrafverket. Efter att hafva med anförda exempel

styrkt sitt uttalande härom och efter påvisande, att telegrafstyrelsen varit

förgångsimtn i afseende på införandet af jemväl mindre betydande förbättringar

inom telefontekniken, sammanfattar telegrafstyrelsen sina

uttalanden i konkurrensfrågan på följande sätt:

»När alltså ekonomisk konkurrens numera icke existerar och någon

teknisk i sjelfva verket aldrig funnits till, synes det som skulle den

ofta upprepade hänvisningen till konkurrensens nödvändighet endast

vara ett kritiklöst upprepadt slagord, såvida den ej har sin grund i

den oberättigade men för en viss del af allmänheten kännetecknande

obenägenheten att tilltro statens embetsverk vilja och förmåga att, utan

yttre sporrningar, af egen pligtmedvetenhet och intresse arbeta på en

sund och tidsenlig utveckling af den verksamhet dem anförtrotts.»

Beträffande den förmenta faran för höjning af abonnementsafgifterna

finner telegrafstyrelsen, att icke heller dervidlag konkurrensens

till- eller frånvaro kunde ega någon betydelse, då det gälde ett statens

embetsverk, som i olikhet med den enskilda affärsverksamheten icke

behöfde i första rummet hafva blicken rigtad på förvärfvandet af största

möjliga årsinkomst. För egen del hade telegrafstyrelsen, som hittills

successive period för period sänkt abonnementsbeloppen öfver hela landet,

icke hyst någon afsigt att vid uniformerande af hela nätet åter

höja dessa afgifter. Dertill korume att det icke vore telegrafstyrelsen,

som komme att i sista hand bestämma abonnementsafgifternas belopp.

Uti sin ifrågavarande skrifvelse bär telegrafstyrelsen ytterligare

anfört, att tidpunkten för statens eftertagande af de enskilda telefonnäten

synnerligen lämpligt sammanfölle med rikstelefonens ställande

under Riksdagens omedelbara kontroll genom den föreslagna omregleringen

af hela telegrafverket och den hittills på extra stat uppförda

telefonpersonalens inordnande såsom ordinarie under verket i dess helhet.

Men när rikstelefonnätet således skulle ställas under statsmagternas

närmare inseende för dess enhetliga ordnande, borde det, enligt

styrelsens öfvertygelse, vara Sveriges hela telefonnät, som öfverlemnades.

I den tanken att bättre lösning af uppgörelsen med de enskilda bolagen

icke funnes än att, om bolagen sjelfva, såsom vore att vänta, funne

med sin fördel förenligt att för skäligt pris öfverlåta sina nät till sta
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

ten, genom ett sådant köp samla allas intressen — statens, allmänhetens

och äfven bolagens — på en sida, hade telegrafstyrelsen, efter

erhållet medgifvande, inledt förberedande underhandlingar med bolagens

verkställande direktör. Redan från början ställande sig gynnsam mot

styrelsens förslag om öfvertagande af privatnäten, hade denne öfverlemnat

ett i samråd med bolagens styrelser affattadt definitivt anbud å

de pris, efter hvilka eu försäljning af näten skulle kunna föreslås bolagen.

Med ledning af detta anbud, efter det några jemkningar enligt

styrelsens önskningar deri vidtagits, hade det nu understälda köpekontraktet

upprättats.

Efter utredning (sid. 40—43) rörande köpeaftalets ekonomiska sidor,

till hvilken utredning jag torde få återkomma i sammanhang med redogörelse

för de sakkunniges yttrande, har telegrafstyrelsen i fråga om

köpeskillingens anskaffande anfört följande:

De för köpeskillingens erläggande nödvändiga medlen hade telegrafstyrelsen

tänkt sig kunna erhålla genom lån, anvisadt af Riksdagen,

såsom förut medgifvits för förvärfvandet af öfriga enskilda telefonnät

i landet, der telegrafverkets egna öfver skottsmedel icke varit för behofvet

tillräckliga. Ehuru i detta fall beloppet vore jemförelsevis ganska

betydligt, hade telegrafstyrelsen dock så mycket mindre tvekat att sätta

i fråga köpesummans uppbringande i denna form, som, efter hvad telegrafstyrelsen

visat, de till inköp föreslagna näten kunde i statens egc

gifva en afkastning, som genast skulle lemna medel till både ränta och

amortering å köpesumman, och som med den stegring i trafiken, hvilken

efter hittills vunnen otvetydig erfarenhet vore att emotse, förvisso

skulle komma att än ytterligare växa.

På grund af hvad telegrafstyrelsen sålunda anfört har styrelsen

hemstält, att Eders Kongl. Maj it täcktes

dels godkänna det af telegrafstyrelsen med Stockholms allmänna

telefonaktiebolags och Stockholms Bell telelonaktiebolags styrelser

af slutade köpekontrakt om de nämnda bolag tillhöriga telefonnäten m. m.;

dels ock bereda telegrafstyrelsen utväg att för erläggande af köpeskillingen

för nämnda telefonnät erhålla lån till erforderligt belopp,

att vid den i köpekontraktet uppgifna tid och efter Eders Kongl. Maj:ts

pröfning ställas till telegrafstyrelsens förfogande med skyldighet för

telegrafverket att derå erlägga ränta och gorå af betalningar, på sätt

Eders Kongl. Magt kunde finna godt föreskrifva.

De sakkunnige hafva förmält sig hafva granskat köpeaftalet hufvudsakligen

från dess finansiella sida och dervid från två särskilda syn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

punkter uppskattat de till inköp föreslagna telefonnäten, nemligen dels

med hänsyn till priset per abonnentledning och dels med afseende å

affärens rentabilitet i statens hand efter det öfverenskomma inköpspriset.

I båda fallen hafva de sakkunnige bortsett från inköpet af fastigheten,

hvarom de yttrat sig särskilda

Beträffande inköpspriset per abonnentledning hafva de sakkunnige

(bil. 2 sid. 52, 53) utredt att, efter förhållandena vid 1901 års ingång,

priset per abonnentapparat i bolagens stockholmsnät uppginge till i

medeltal 381 kronor, medan rikstelefonens anläggningskostnad i stockholmsnätet

belöpte sig till i medeltal 386 kronor per abonnentapparat.

För landsbygden och kringliggande städer belöpte sig inköpssumman

till 467 kronor per abonnentapparat, medan inom samma område rikstelefonens

anläggningskostnader utgjorde 523 kronor per abonnentapparat.

Det föreslagna inköpspriset understege alltså såväl inom Stockholm

som i all synnerhet å landsbygden och kringliggande städer hvad

motsvarande rikstelefonledningar kostat i anläggning.

Ledningarnes beskaffenhet vore öfver hufvud taget å ömse sidor ungefär

lika god. Telegrafstyrelsen har i sin skrifvelse (bil. 1 sid. 41) preciserat

detta så, att bolagens ledningar inom Stockholm vore fullt jemförliga

med statens och bolagens nät särskildt värdefulla genom det

stora antalet reservledningar och det betydliga obegagnade utrymmet i

kabeltrummorna, samt att utom staden rikstelefonens ledningar vore

något värdefullare än allmänna bolagets. (Bellbolaget har icke några

ledningar utom hufvudstaden.)

_ De sakkunnige hafva förklarat sig anse det kontraherade priset uinu

ifrågavarande synpunkt vara för staten fördelaktigt och hafva till jemförelse

meddelat uppgifter (bil. 2 sid. 53, 54) rörande de pris, som betalts,

då vissa främmande stater inköpt enskilda telefonnät. Sålunda

hade år 1895 för ett dubbeltrådigt nät i Wien af mindre god beskaffenhet

och med en mycket olämpligt anordnad station betalts omkring 850

kronor per abonnentledning. För öfvertagande af telefonnätet i Budapest

hade år 1897 bestämts en annuitet af omkring 170 kronor i 20

års tid per abonnentleduing. För ett enkeltrådigt, till ombyggnad afsedt

nät i Bryssel betalades år 1893 1,439 kronor 71 öre per abonnentledning;

i Paris öfvertogs år 1889 ett telefonnät för 807 kronor 3 öre

per abonnentledning.

Köpesumman för Kristiania telefonanlaeg, som af den norska staten

nyligen inlösts, motsvarade ett pris af 288 kronor per abonnent, men

detta relativt låga pris finge sin förklaring deraf, att dels nätet endast

till hälften var dubbeltrådigt, dels nätets utsträckning endast motsvarade

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Rörigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

en radie af 20 kilometer, dels ock slutligen bolagets af kommunen meddelade

koncession just då upphörde samt staten, som redan tidigare

egt monopol på telefonanläggningar mellan kommunerna och enligt en

strax! före köpet antagen lag fått monopol äfven på telefonanläggningar

inom kommunerna, kunnat med stöd af denna lag expropriera hela

den privata telefonanläggningen i Kristiania efter värdering. Sådan

värdering skulle enligt lagen göras af sex gode män, deraf hälften

valdes af Stortinget för tre år i sender och hälften utsåges af Konungen

för hvarje gång.

De sakkunnige förmäla sig vidare (sid. 55) hafva genomgått ett antal

köpekontrakt, enligt hvilka svenska staten förvärfvat enskilda telefonnät

i landsorten, och hade dervid framgått, att staten för sådana telefonnät

i allmänhet måst erlägga eu köpeskilling, som vore relativt

högre, än nu skulle ifrågakomma. Någon exakt jemförelse både dock

icke kunnat göras, enär i de iakttagna fallen köpesumman för näten i

sjelfva verket erlagts uteslutande såsom ersättning för öfver tagande af

bolagens affär, nästan icke alls såsom liqvid för någon erhållen materiel

valuta. Ty alla dessa nät hade utan något undantag varit af sådan beskaffenhet,

att blott apparaterna kunnat användas och dessa till och med

endast delvis, hvaremot såväl stationer som ledningar måst fullständigt

ombyggas, och de inköpta ledningarna hade i sig sjelfva icke egt annat än

ett skrotvärde till belopp, som motsvarat kostnaderna för deras nedtagande.

Hvad beträffade de nu till inköp föreslagna telefonnäten i Stockholm

och dess omnejd, hade telegrafdirektörerna Rasmusen och Meyer,

för att skaffa sig kännedom om deras tekniska beskaffenhet, besigtiga!

alla de i Stockholm belägna stationerna, stationen i Upsala och några

stationer på landsbygden samt en del af linierna hufvudsakligen i

Stockholms omnejd. Såsom resultat deraf kunde de vitsorda, att, såvidt

omständigheterna och årstiden gjort det möjligt för dem att bilda

sig en uppfattning om ifrågavarande anläggningars beskaffenhet, såväl

deras stationer och ledningar som apparaterna m. m. befunnits vara

tidsenligt och väl utförda samt för öfrigt hållna i ett fullgod! skick,

som icke lemnade rum för anmärkning.

Något, som dessutom enligt de sakkunniges uppfattning betydligt

inverkade på bedömandet af det ifrågasatta köpet, vore den omständigheten,

att den af Eders Kongl. Makt under den 1 maj 1891 allmänna

bolaget tillförsäkrade rättigheten att inom 70 kilometers-rayonen utan

särskild! tillstånd upprätta telefonförbindelse å kronans mark eller inom

området för allmän landsväg m. in. ännu gälde under en tid af nära

40 år med utsigt för bolaget att, så vida ej nätet då af statsverket

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

etter värdering inlösts, få denna rättighet ytterligare förlängd. Den

ställning, som bolaget genom innehafvet af en så betryggande koncession

intoge gent emot staten, hade lätteligen kunnat mer än som

syntes ha skett inverkat på prissättningen, då det nu alltså gälde en

uteslutande på frivillighet grundad försäljning.

I afseende på de ifrågavarande telefonnätens rentabilitet i statens hand

efter det öfverenskomna inköpspriset hade de sakkunnige beräknat densamma

för år 1903, det första året staten skulle sjelf omhänderhafva

näten. För sådant ändamål hade de utöfver den i telegrafstyrelsens

underdåniga skrifvelse förekommande, på mer afrundade tal baserade

förslagsberäkning upprättat eu annan (sid. 56—58), grundad på de enskilda

bolagens senare afgifna, närmare preciserade uppgifter.

Efter utredning, hvartill jag torde få hänvisa, hafva de sakkunnige

kommit till följande inkomster och utgifter, som de privata näten under

år 1903 borde medföra för telegrafverket, nemligen:

Inkomster:

• ■ ‘ „ F • j ;-i t i:-: ., .. )

26,269 abonnenter inom. Stockholm

å 58 kronor.................................... kr. 1,523,602: —

4,880 abonnenter utom Stockholm

å 49 kronor.................................... » 239,120: — kr 1 762 722- _

Utgifter:

26,269 abonnenter inom Stockholm

å 32,25 kronor ............................. kr. 847,175: 25

4,880 abonnenter utom Stockholm

å 23,75 kronor .............................. s> 115,900: — )(

och uppkomme således ett öfverskott af ........................ kr.

963,075: 25

799,646: 75.

Det kapital, hvarå detta öfverskott skulle utgöra afkastningen, vore

den köpeskilling, som skulle vid innevarande års slut erläggas. För

bestämmande af densamma hade de sakkunnige utgått från den i köpekontraktet

upptagna, på förhållandena vid 1901 års början grundade

köpesumman, 10,640,583 kronor. Denna summa borde dock minskas

med det för 561,4 km. hufvudledningar till 67,368 kronor upptagna belopp,

emedan detta enligt af allmänna bolagets verkställande direktör

lemnad upplysning blifvit af misstag särskildt uppfördt, ehuru förut inberäknadt

under ett par af de öfriga i kontraktet befintliga poster.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o <>4.

Ifrågavarande summa utgjorde således rätteligen 10,573,215 kronor.

Med tillägg af de enligt kontraktet tillkommande poster, för Indika närmare

redogörelse lemnats (sid. 57), skulle köpeskillingen för näten den

31 december 1902 utgöra:

telefonnätens värde den 1 januari 1901 kr.

nytillkomna abonnenter ..................................................... >''

under år 1901 utlagda abonnentledningar >■

nya centralstationens inredning .................. >''

möbler och inventarier....... >''

materiel i förråd.................................... >:

eller tillhopa kronor

10,573,215: U1,

169,915: —

350,000: •- 529.200: —

77,000: —

100,000: —

12,799,330: —

Öfverskottet, 799,646 kronor 75 öre, motsvarade å detta belopp 6,25 %.

Härvid hafva emellertid de sakkunnige anmärkt att, då driftskostnaderna

i Stockholm stälde sig afsevärdt lägre inom rikstelefonnätet än

inom de’enskilda näten och detta icke berodde på någon skilnad i telefonpersonalens

aflöning, borde, i mån som förhållandena hunne utjemnas,

öfverskottet blifva högre än enligt beräkningen, der driftskostnaderna

vore uppförda med de enskilda bolagens siffror.

Vidare hafva de sakkunnige påpekat, att i den summa, som angåfve

de. enskilda telefonnätens beräknade värde den 1 januari 1903,

upptagits dels 10,500 km. utlagda, men då ännu ej i bruk tagna abonnentledningar

med ett värde af 1,050,000 kronor, dels för bruk då

ännu icke behöfliga klaffar och bordsinredning för 6,000 linier med

ett värde af 90,000 kronor, dels ock 18 multipelbord med fullständigt

multipelfält för 16,000 linier med ett värde af 300,000 kronor. Sammanlagda

beloppet af dessa poster, 1,440,000 kronor, utgjorde således

egentligen ett för blifvande anläggningar förskotteradt kapital, hvars

afkastning komme först framtiden till godo. Likaså inginge i nämnda

köpesumma ett förråd af materiel till värde af 100,000 kronor.

Bland »besparingar i utgifter i anledning af inköpet hafva de sakkunnige,

i likhet med telegrafstyrelsen, upptagit minskade nyanläggningskostnader

genom det stora antalet reservledningar och obegagnade

utrymmen i kabeltrummorna, minskade förvaltningskostnader genom

sammanslagningen likasom minskade underhålls- och expeditionskostnader.

I fråga om den nära till hands liggande tanken att, när staten

öfvertagit de enskilda näten, de abonnenter, som hade dubbla apparater.

eu i rikstelefonnätet och en i något af de enskilda, skulle upphöra med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

endera abonnementet, och således den sammanlagda abonnentstammen

i någon afsevärd mån minskas, hafva de sakkunnige förmält, att de.

för att kunna bedöma hvilken betydelse denna eventuella faktor borde

tillmätas vid beräkningen af rentabiliteten, inhemta! närmare upplysningar

i frågan och af dessa funnit, att antalet dylika dubbelabonnenter

icke utgjorde mera än 2,885 samt att desses två samtidiga abonnement

oftast afsåge hvartdera olika syften så till vida, att den ena apparaten

hufvudsakligen tillgodosåge affärsverksamhetens och interurbantrafikens

behof, hvaremot den andra vore beräknad för privatlifvets tjenst och

lokaltrafiken i öfrigt, hvarför det för flertalet af dessa abonnenter torde

blifva alltför obeqvämt att, äfven efter samtliga nätens samlande i en

hand, afstå från den ena af de båda apparaterna.

De i köpet ingående fastigheterna n:ris 13 och 14 i qvarteret Åskslaget

vore — anföra de sakkunnige vidare — i köpekontraktet beräknade

endast till sitt bokförda värde, hvilket framginge af allmänna bolagets

styrelseberättelse för år 1900, der fastigheten n:o 13 upptages till

425,477 kronor 89 öre och fastigheten n:o 14 till 529,000 kronor. Med hänsyn

dertill och då särskild! den ena fastigheten af bolaget förvärfvats på

en tid, då såväl tomtvärdet som byggnadskostnaderna varit betydligt

lägre än för närvarande, torde man kunnat redan på förhand hafva

skäl till det antagandet, att priset måste anses vara för staten fördelaktigt.

Sakkunnige hade emellertid trott sig böra inhemta en särskilt

sakkunnig fackmans omdöme och derför vän dt sig till en af hufvudstadens

mest framstående byggmästare. Denne hade från ren byggnadsoch

tomtsynpunkt besigtiga! fastigheterna och afgifvit det yttrande, att

egendomarne befunnits väl underhållna och i godt stånd samt att den

begärda köpeskillingen icke vore för högt tilltagen.

Beträffande dessa i köpet ingående fastigheter har telegrafstyrelsen

särskildt omförmält (bil. 1 sid. 43) att, då styrelsen under det senaste

årtiondet icke kunnat tillgodose det ständigt växande behofvet, af utvidgade

tjenstelokaler för såväl styrelsen sjelf som i synnerhet för

telegraf- och telefonstationer annorlunda än genom förhyrande af rum

i närliggande byggnader, skulle för styrelsen, om nu ifrågasatta köp

icke komme till stånd, den tidpunkt ej vara aflägsen, då styrelsen

nödgades öfvergifva denna provisoriska nödfallsanordning och förskaffa

sig erforderligt utrymme i egen byggnad. Här erbjödes nu i sammanhang

med bolagsnätens öfvertagande ett tillfälle att för ett pris, som

med hänsyn till nuvarande tomtvärden och byggnadskostnad^- måste

anses Vara synnerligen förmånligt, med ens fylla det behof, som icke

längre kunde undanskjutas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 64.

Såsom slutresultat af den lemnade utredningen hafva de sakkunnige

(bil. 2 sid. 59) uttalat:

att den öfverenskomna köpesumman, beräknad såsom liqvid för

anläggningskostnaden, angifver ett billigare pris per abonnentapparat

än hvad motsvarande rikstelefonanläggningar kostat staten, likaledes

billigare än de pris, som i utlandet erlagts vid derstädes af statsverket

gjorda inköp af privata telefonnät, äfvensom billigare än de pris, hvarför

enskilda telefonnät i Sverige kunnat tidigare af staten förvärfvas; samt

att samma köpesumma, betraktad såsom ett kapital placeradt i syfte

att gifva en tillfredsställande afkastning, måste beräknas redan skola

från början lemna en annuitet, tillräcklig till kapitalets fulla förräntning

och snabba amortering.

Då nu ett tillfälle erbjödes statsverket att på fullt antagliga vilkor

förvärfva den enda återstående men synnerligen vigtiga länken för

att möjliggöra hela det svenska telefonväsendets inordnande under

likartade former öfver hela landet, och då den allmänna bolaget beviljade

koncession räckte ännu i 40 år, under hvilken tid således ett förvärfvande

af dess telefonnät endast genom frivilligt aftal kunde åstadkommas,

samt all erfarenhet i dylika fall gåfve vid handen, att en

sådan åtgärd, ju längre man uppsköte den, kräfde så mycket kännbarare

offer, när den dock slutligen måste genomföras,

kunnige till nådigt bifall förordat telegrafstyrelsens understälda förslag

till inköp af de enskilda telefonnäten i Stockholm och dess omnejd.

Enligt telegrafstyrelsen tillhandakommet och af nämnda styrelse

insändt meddelande hafva de båda bolagen vid bolagsstämmor den 22

i denna månad hvardera för sin del godkänt ifrågavarande försäljningsaftal.

Den fråga, som genom telegrafstyrelsens förevarande skrifvelse

blifvit understäld Eders Kongl. Maj:ts afgörande, är åt största betydelse

för det svenska telefonväsendets korta men al en sällsynt kraftig

och lyckosam utveckling kännetecknade historia. Med en hastighet

och framgång, som man på förhand icke kunnat tänka sig, har statens

telefonnät utbredt sig öfver hela riket dels genom nyanläggningar och

dels i afsevärd grad genom inköp af enskilda telefonnät och dessas ombyggande

för inkorporering i rikstelefonnätet. Nu gäller frågan att,

sedan alla andra afsevärda telefonnät i riket på angifva sätt gått upp

i riksnätet, lägga slutstenen för denna del åt utvecklingen genom det

föreslagna inköpet af de betydande enskilda näten inom hufvudstaden

med omnejd, hvarigenom rikstelefonnätet i afseende a antalet abonnent
II,

h. till It i hd. Vrot. 1,902. 1 &''and. t Afd. 53 Höft. ;’>

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

apparater skulle på en gång ökas med öfver 50 procent, och detta

utan att någon ombyggnad af de tillkommande näten skulle behöfva

ske, då enligt sakkunniges intygande dessa nät äro väsentligen af samma

goda beskaffenhet som rikstelefonnätet.

Att det föreslagna inköpet är i ekonomiskt hänseende fördelaktigt

för statsverket torde få anses vara ådagalagdt genom hvad telegrafstyrelsen

anfört och de af Eders Kongl. Maj:t tillkallade sakkunnige

intygat. Tager man i betraktande att det under förutsättning af nådigt

godkännande ingångna köpeaftalet är från bolagens sida helt och hållet

frivilligt utan tryck af något bestående eller väntadt statsmonopol — i

motsats till hvad å andra håll egt rum — måste det anses fördelaktigt

att erhålla näten för ett pris, som utan tvifvel möjliggör en amortering

åt köpesumman inom skälig tid, äfven om hänsyn icke tages till alla

de besparingar i afseende å blifvande nyanläggningar inom stockholmsområdet

och i kostnaden för driften af de sammanslagna näten, som

enligt telegrafstyrelsens och de sakkunniges sammanstämmande vitsord

äro att vänta.

Då telegrafstyrelsen framhållit, att genom inköpet af allmänna telefonbolagets

ifrågavarande fastigheter, telegrafstyrelsens behof af ökade

lokaler för styrelse och lokalförvaltning skulle komma att fyllas, har jagansett

mig böra infordra närmare upplysningar i detta hänseende; och

har telegrafstyrelsen i särskild promemoria härom meddelat följande:

Telegrafstyrelsen hade för vinnande af erforderligt utrymme måst

efter hand förhyra den ena lokalen efter den andra i de bredvid telegrafverkets

egendom liggande fastigheterna n:o 8 Slottsbacken cell

n:o 1 Osterlånggatan. I den förstnämnda af dessa fastigheter hyrde telegrafstyrelsen

för närvarande hela nedre botten samt våningarna två och

tre trappor upp och i den sistnämnda tre rum en trappa upp och hela

våningen två trappor upp. För dessa lägenheter erlades en sammanlagd

hyra af 15,650 kronor, af livilket belopp 4,700 kronor betalades

för lägenheter, som fortfarande behöfde disponeras i styrelselokalernas

omedelbara närhet. Men redan nu förefunnes behof af ytterligare

utrymme, som måste omedelbart anskaffas dels för hufvudförrådet,

dels för undervisningsanstalten, dels ock för telegrafstationen, och hade

man tänkt sig fylla detta behof genom att förhyra ännu ett par lägenheter

i huset Osterlånggatan n:o 1.

I allmänna bolagets för ändamålet särdeles välbelägna hus n:ris 28

och 30 Malmskilnadsgatan samt n:is 25 och 27 Norra Smedjegatan

kunde — oberäknadt de för närvarande uthyrda butikslokalerna å nedre

botten, hvilka skulle fortfarande uthyras — icke blott godt utrymme

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 64.

beredas de telegrafverkets byråer, som vore inhysta i ofvannämnda vid

Slottsbacken och Österlånggatan förhyrda lokaler, utan äfven dessutom

tillräcklig plats erhållas för ytterligare ganska betydande utvidgningar.

Detta framginge af följande redogörelse, för hvars närmare

belysande bilagts två blåkopior och en af bolagets verkställande direktör

affattad promemoria angående lokalernas nuvarande användning.

Källarne och bottenvåningen.

De här inrymda förrådslokalerna vore tillräckligt stora för att rymma

ett för alla de tre sammanslagna näten erforderligt förråd, till följd

hvaraf det nu i telegrafverkets hus befintliga särskilda distriktsförrådet

försvunne och de deraf nu upptagna lokalerna blefve lediga för att kunna

disponeras dels af hufvudförrådet dels till förvaring af telegrafstationens

telegramoriginal, blanketter, förbrukade telegramremsor m. m., hvilket

skrymmande och eldfarliga gods för närvarande måste, ehuru blott provisoriskt,

förvaras å ett flertal särdeles olämpliga platser. För dessa

båda behof måste i motsatt fall lokaler hyras, såsom redan anmärkts.

De i bolagets hus befintliga lokalerna för reparatörerna och liniepersonalen,

verktyg m. in. vore likaledes tillräckliga för att tillgodose

äfven telegrafverkets motsvarande behof, hvarför nu särskilda lokaler

förhyrdes.

Såsom förut nämnts skulle de delar af bottenvåningen, som för

närvarande uthyrdes till butiker, kunna fortfarande dertill beräknas.

Våningarne eu och tvä trappor upp.

I dessa våningar blefve direktionens med flera rum lediga, likasom

apparatsalen för landslinieexpeditionen, hvilken naturligtvis komme att

förenas med telegrafverkets motsvarande expedition. Dessa lokaler i

förening med våningens en trappa upp öfriga lokaler lemnade fullt erforderligt

utrymme jemväl för telegrafverkets nuvarande rikstelefonoch

distriktsbyråexpeditioner, för hvilka nu hyrdes behöfliga lokaler.

Telegraffilialstationen vid Brunkebergstorg komme äfven att flyttas

hit, der våningen en trappa upp erbjöde lämpligt utrymme. Den nu

för denna station utgående hyran, 1,500 kronor, blefve derigenom inbesparad.

Våningen två trappor upp i det nybygga huset vore under de

närmaste åren icke behöflig för telegrafverket utan kunde inhyras till

kontorslokaler, för hvilka beräknades en hyra af tillhopa 5,000 kronor.

Hela denna våning vore således reserv för framtida utvidgning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kontjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

Likaledes Idel ve samtliga de i våningen eu trappa upp uteslutande

för bellbolagets tjensteman afsedda rummen lediga.

Vclningen tre trappor upp.

Sedan den nya telefonsalen blifvit färdig, hvilket beräknades inträffa

under innevarande år, blefve såväl den gamla telefonsalen som

till densamma hörande expeditionslokaler lediga och kunde särdeles fördelaktigt

användas för undervisningsanstalten, uppställning af instrument,

apparater, modeller och dylikt, hvarför lokaler nu förhyrdes,

och måste utan dröjsmål förhyras ännu flere för den oundvikliga utvidgning,

som länge gjort sig kännbar.

Äfven fyra trappor upp blefve några den gamla telefonsalen tillhörande

lokaler lediga för telegrafverkets behof.

Genom disponerandet af de i allmänna bolagets hus befintliga

lokaler skulle således telegrafverket icke blott befrias från ökade liyresutgifter,

utan besparas redan nu utgående dylika samt derjemte åtnjuta

en icke obetydlig inkomst af inflytande hyror.

De hyresutgifter, som kunde inbesparas, uppginge till kr. 12,450: —

De nu uthyrda butikerna inbringade....................................... » 11,000:__

Beräknad hyra för våningen två trappor upp ................... » 5,000: _

summa kronor 28,450: —

Denna summa motsvarade, efter 5 ränta på 569,000 kronor eller

omkring 3 5 af hela köpeskillingen, 954,477 kronor. Hyran för återstående

delen skulle således uppgå till endast 19,273 kronor (5 % å

385,477 kronor).

Jag finner det genom denna utredning vara ådagalagdt, att det

ifrågasatta köpet skulle på mycket fördelaktiga vilkor tillgodose det

stora behofvet af ökade lokaler för telegrafverket i hufvudstaden.

Beträffande de öfriga besparingar, som enligt hvad telegrafstyrelsen

och de sakkunnige omförmält skulle vara att påräkna genom nätens

sammanförande under gemensam förvaltning, har jag på begäran från

telegrafstyrelsen erhållit en promemoria af följande innehåll:

Såsom telegrafstyrelsen i sin berörda underdåniga skrifvelse uppgifvit

utgjordes besparingarna till en början äf den minskning i förvaltningskostnaderna,

som en gemensam skötsel medförde genom användande

af gemensam personal och gemensamma lokaler.

I afseende på personalen kunde, i den män behofvet växte och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 04.

21

personalen hunne omplaceras, inbesparas aflöningar till ett antal ingeniörer,

arbetsledare, materialförvaltare, arbetsförmän, reparatörer, kontorsbiträden,

nummerbyrå- och katalogredaktionspersonal, telefonister å

landslinie- och samtrafiksafdelningarna samt agenter för anskaffande af

abonnenter, hvilka aflöningar tillhopa motsvarade en utgift af omkring

65.000 kronor.

Hyresbesparingarna uppginge enligt förut lemnad promemoria till

12,450 kronor.

A kostnaderna för tryck af kataloger vore eu besparing af 18,000

kronor om året att vänta.

Dessa tre poster utgjorde tillhopa 95,450 kronor.

Såsom utgångspunkt för beräkningen hade tagits den period af 4

år, hvarunder gällande kontrakt komrae att utlöpa och en allmän hela

rikstelefonnätet omfattande omreglering af telefonafgifterna borde genomföras,

ehuru antagligt vore, att denna omreglering redan långt före

denna periods utgång egt ruin. Nyssnämnda belopp 95.450 kronor

årligen utgjorde för denna period 381,800 kronor.

Hvad derefter beträffade de för anläggningskostnaderna för nytillträdande

abonnenter reducerade utgifterna, komme genom de ännu ej

i bruk tagna ledningar och nummer i station, som inginge i köpet,

denna anläggningskostnad att uppgå till endast c:a 90 kronor per abonnent.

Under hvart och ett af de fyra åren tillkomme minst 2,000 abonnenter

årligen, för hvilka anläggningskostnaden således uppginge till

180.000 kronor årligen. Dessa 2,000 abonnenter lemnade, efter en till

rikstelefonens beräknad medelafgift, en inkomst per år af 96,000 kronor

samt betingade en driftskostnad af 64,000 kronor, hvarför sålunda uppstode

ett öfverskott af 32,000 kronor. Sedan härifrån dragits 6,25 %

iden i de sakkunniges utlåtande beräknade procent för ränta och amortering

å köpesumman) af 180,000 kronor, eller 11,250 kronor, återstode

20,750 kronor eller i rundt tal 21,000 kronor. Med beräkning häraf

och af eu 4-årig öfvergångstid samt då de under det första året tillkomna

abonnenterne tillhörde nätet i medeltal hälften af det första

året samt de tre följande åren, tillförde de under denna tid telegrafverket

ett öfverskott af 73,500 kronor. De under det andra året tillkommande

abonnenterna lemnade, på samma sätt beräknadt, ett öfverskott

af 52,500 kronor, tredje årets abonnenter 31,500 kronor och

fjerde årets 10,500 kronor. Öfverskott.et under öfvergångsperioden

blefve alltså 168,000 kronor.

Denna summa jemte ofvannämuda driftsbesparingar 381,800 kronor

utgjorde en sammanlagd behållning af 549,800 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

De i telegrafstyrelsens skrifvelse i öfrigt upptagna bespai-ingarna

vore dels redan tagna i beräkning i den af de sakkunnige uppgjorda

kalkylen, dels hänförbara endast till nätet utom Stockholm.

Det vore ofvannämnda till 549,800 kronor beräknade belopp, som

telegrafstyrelsen afsett skola uppväga den i dess skrifvelse förutsedda

minskning i inkomster, som efter de nuvarande samtrafiksafgifternas

upphörande med innevarande års utgång komme att inträda till följd

åt den förryckning af de nuvarande abonnementsafgifterna inom allmänna

bolagets nät i rigtning mot medelafgiftens sjunkande, hvilken under

ofvannämnda fyraårsperiod successive gjorde sig gällande.

Denna sjunkning kunde beräknas till 120,000 kronor och komme

att inträda successive under fyra årsperioden eller

l:a året med 1 4 eller............................. 30,000 kronor

2:a » » 1 '' » 60,000 »

3:e » » 3 4 » 90,000 »

4:e » » hela beloppet................... 120,000 » ,

således under hela öfvergångstiden med tillsammans 300,000 kronor.

Dertill borde läggas de till 40,000 kronor årligen uppgående samtrafiksafgifter,

som hittills tillfallit telegrafverket, eller för de fyra åren

160,000 kronor.

Hela den summa, som af ofvannämnda besparingar m. m., tillhopa

549,800 kronor, skulle uppvägas, uppginge således till 460,000 kronor.

Såsom redan omnämnts, inginge icke i dessa beräkningar nätet i

hufvudstadens omgifningar med kringliggande städer, der dock samma

förhållande, ehuru efter en mindre måttstock, komme att ega rum, men

med de angifna siffrorna hade ansetts obehöfligt att medtaga äfven

motsvarande siffror för landsbygden eller den minskning i underhållskostnad,

som hänförde sig särskildt till det enskilda landsnätet.

Det kan, efter min uppfattning, icke lida något tvifvel, att det ifrågasatta

inköpet af de enskilda bolagens nät skulle ur administrativ synpunkt

vara till stor fördel. Den nödvändiga likformigheten i fråga om abonnenternas

rättigheter och skyldigheter likasom i afseende å öfriga administrativa

bestämmelser torde icke kunna komma till stånd, med mindre än att

landets telefonnät förenas i eu och samma hand, i synnerhet på den

vigtigaste punkten i riket. Det torde icke heller kunna påvisas, att uti

ifrågavarande hänseende trafikanternas d. v. s. allmänhetens intressen

gå i en annan rigtning än statens. Vid ett flyktigt betraktande kan

det nog synas, som om allmänhetens gifna intresse vore att konkurrensen

i fråga om telefontrafiken i och närmast omkring hufvudstaden

fortfarande uppehölles. Men i fråga härom torde först och främst böra

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Gå.

erinras, att det icke i någon händelse kan för framtiden blifva fråga om

konkurrens i samma mening som hittills. Man kan ju icke rimligen

ålägga telegrafstyrelsen att, om köpeaftalet icke träder i kraft, sluta

nytt samtrafiksaftal med de enskilda bolagen på nu gällande, för rikstelefonen

ogynnsamma villkor; och då de enskilda bolagen icke vilja ingå

på den afgiftsfria samtrafiken, torde man alltså komma att stå inför

sannolikheten af ett afbrott af samtrafiken mellan rikstelefonen och de

enskilda stockholmsnäten. I sådant fall skulle ju rikstelefonen få det

afsevärda öfvertaget af att ensam kunna erbjuda förbindelse med de

omkring 40,000 abonnenterna i rikets alla delar utom Stockholmsrayonen,

medan de enskilda näten komme att uteslutande hänvisas till

förmedlande af den rent lokala trafiken, der väl bellbolagets billighetstelefoner

skulle komma att spela den hufvudsakliga rollen.

Tänker man sig åter en bibehållen konkurrens mellan näten på

vilkor, som någorlunda motsvarade de nuvarande, derest en form för

ett aftal i sådan rigtning skulle kunna uttänkas, är det ändock svårt

att inse, att allmänheten numera skulle kunna draga någon verklig nytta

af konkurrensen. Jag tror att detta icke skulle blifva fallet vare sig

i tekniskt hänseende eller i fråga om afgifternas billighet. I det förra

hänseendet d. v. s. i fråga om de förmåner allmänheten har att hemta

genom goda apparater, snabb och pålitlig expedition och dylikt torde

erfarenheten hvarken inom rikstelefonnätet eller inom statens kommunikationsväsen

i öfrigt gifva vid handen, att konkurrens behöft ifrågakomma

såsom tvångsmedel för framkallande eller bibehållande af ett

oaflåtligt sträfvande efter ernåendet af alla genomförbara förbättringar

och lättnader. Det har icke heller blifvit emotsagdt, att i det nu närmast

föreliggande hänseendet telegrafverket uppträdt såsom förgångsman

i de vigtigaste tekniska frågorna.

Hvad åter afgifterna beträffar är det ju endast å abonnementsafgifterna,

som konkurrensen skulle kunna öfva inflytande. Afgifterna

för samtal å de interurbana ledningarna till orter utom stockholmsområdet

äro nemligen redan nu oberoende af någon konkurrens. Men det

finnes väl icke mer än en mening derom, att abonnementsafgifterna

redan äro så lågt satta, som öfverhufvud taget är möjligt, så länge

dessa afgifter skola i sig inbegripa jemväl hela godtgörelsen för alla

samtal inom det afgiftsfria lokalområdet. Det skulle således återstå,

att konkurrensen skulle verka återhållande mot afgiftsförhöjning, så

att, om genom inköpet konkurrensen skulle bortfalla, fara skulle uppstå

för en allmän eller åtminstone lokal höjning af abonnementsafgifterna.

Det synes mig som om erfarenheten icke heller skulle gifva

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

stöd^ för oro i detta hänseende. Jag- kan inom kommunikationsväsendets

område icite finna något fall, der afgifter från allmänheten höjts utan att

motsvarande ökade förmåner beredts. Jag har väl sett uppgifvas, att faran

skulle närmast ligga deri, att under någon kommande mera betryckt

tid telefondriften, ensam eller i samband med andra kommunikationsmedel,

skulle kunna komma att användas för att genom ökade afgifter

bereda statsverket behöflig ökning i inkomster; men jag måste betvifla

att eu sådan utväg kommer att tillgripas, och i intet fall kan jag medgifva,

att en sa obestämd oro för framtiden bör få utgöra hinder fölen

reform i nuvarande tid, om en sådan i öfrigt anses lämplig. Jagvill

_ ock framhålla att, liksom Eders Kong!. Maj:t, från början, genom

nådigt bref till telegrafstyrelsen den 10 juni 1881, faststälde vissa allmänna

normer för beräknande af abonnementsafgifter vid rikstelefonen,

sa lärer väl ock med det fastare ordnande af telefonväsendet, som

sammanhänger med dettas fullständiga och definitiva sammanförande

med telegrafverket i öfrigt å en gemensam ordinarie stat, följa att

Eders Kongl. Maj:t mera i detalj än hittills normerar dessa afgifters

belopp och dermed sammanhängande föreskrifter. Uti ett ärende, som

så intimt ingriper i allmänhetens dagliga verksamhet, lärer man icke

heller kunna bortse från den stora betydelsen af det inflytande, som

utöfvas af denna allmänhet sjelf, af dagspressen och i sista hand af

folkrepresentationen.

Jag. anser mig derför kunna uttala, att någon: fara för afgiftsförhöjniug

icke föreligger, hvithet emellertid naturligtvis icke innebär, att

man icke här i landet liksom i andra länder kommer att sträfva efter

111 era rationella afgiftsformer, så att den, som begagnar telefonen mer

än eu annan, också får betala mer än denne. Eör närvarande har

man i vissa länder sökt ordna detta så, att en låg- abonnementsaf°-ift

erlägges, hvarmed följer rätt till ett visst antal fria samtal, och "att

för Överskjutande samtal erlägges särskild afgift.

Skulle ytterligare stöd behöfvas för den uttalade uppfattningen

att, under nuvarande form för abonnementsafgifternas erläggande, någon

fara för höjning i abounementsafgifterna icke föreligger, torde sådant

stöd vara att hemta uti de bestämmelser af kontrakts natur, som

binda såväl rikstelefonen som allmänna bolaget gent emot Stockholms

stad» Hvarken rikstelefonen eller allmänna bolaget har sin verksamhet

inom hutvudstaden bunden genom någon koncession i vanlig mening;

för allmänna bolaget meddelades af öfverståthållareembetet den 26 februari

1883 ett förklarande att hinder från embetets sida icke mötte

föi dess telefonlednings anläggande, utan annat förbehåll än hvad som

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 64.

erfordrades till skydd mot kontakt med de för polisväsendets och eldsläckningens

behof inrättade elektriska telegrafledningar. Men i sammanhang

med meddelande af tillstånd till nedläggande i vissa af stadens

gator och öppna platser af telefonkablar eller rör och trummor

för telefonledningar hafva stads full mägtige stadgat åtskilliga vilkor och

förbehåll. Sålunda förekommer i stadsfullmägtiges beslut den 18 juni

1890 angående rätt för telegrafstyrelsen att nedlägga telefonkablar i

gator och allmänna platser, uti punkten 16, det vilkor att telegrafverkets

dåvarande abonnementspris och anläggningsafgift icke finge utan stadsfullmägtiges

hörande höjas. Enahanda vilkor finnes ock intaget i stadsfullmägtiges

beslut den 1 juni 1894 angående motsvarande tillstånd för

allmänna bolaget; och är detta vilkor oförändradt bibehållet i alla följande

bolaget meddelade tillstånd, senast den 17 maj 1901. Rikstelefonens

abonnementsafgifter voro visserligen högre år 1890 än för närvarande,

men det anförda har dock visat, att en viss begränsning i friheten

att höja telefonabonnementsafgifterna jemväl på grund af kontrakt

föreligger.

Det torde kanske ock i detta sammanhang böra framhållas, att det

icke är fråga om att inrätta något regale eller statsmonopol i afseende

å telefondriften i riket, om också efter köpets afslutande det faktiskt

icke gerna skulle kunna tänkas, att något enskildt med staten konkurrerande

telefonnät kommer att inom riket anläggas.

I fråga om allmänhetens intresse af telefoninköpet bör ock ihågkommas

att, såsom af det föregående framgår, detsamma medför ett

fullständigt och omedelbart borttagande af de af allmänheten så illa

omtyckta öfvergångs- eller samtrafiksafgifterna vid samtal mellan rikstelefonabonnenter

och abonnenter vid de enskilda näten.

För allmänheten blir det ock i tekniskt hänseende med afseende

å snabbheten och säkerheten i förbindelsernas åstadkommande vid.

påringning'' en särdeles stor fördel att kopplingar från ett nät till ett

annat komma att i vidsträcktaste mån undvikas. I detta hänseende har

jag ansett mig böra från telegrafstyrelsen inhemta en i allmänna drag

hållen redogörelse, huru efter sammanslagningen de olika telefonstationerna

skulle komma att användas. Den härom aflemnade promemorian

innehåller att man tänkt att, sedan staten öfvertagit de enskilda

telefonnäten, i den mån det befunnes lämpligt och kunde medhinnas så

anordna ledningarna, att de spridda småstationerna försvunne och samtliga

ledningar indroges till endera af de tva hufvudstationerna: telegrafverkets

vid Skeppsbron och allmänna bolagets vid Malmskilnadsgatan.

Genom eu sådan fördelning, dervid den förstnämnda stationen skulle

Bih. till Riksd. Prot. 1002. 1 Sami. 1 Afd. 53 Iläft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

upptaga abonnenterna från staden inom broarne och Södermalm samt

den senare abonnenterna från Norrmalm, Östermalm och Kungsholmen,

komme naturligtvis medellängden per ledning att något ökas, hvaremot

expeditionen blefve billigare och beqvämare samt abonnenterna bättre

betjenade, gällande detta samtlige abonnenter.

På grund af hvad sålunda förekommit finner jag mig hafva grundad

anledning att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att godkänna det understälda

köpekontraktet. Jag är ock beredd hemställa, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för sin del gilla kontraktet och

anvisa de för köpeskillingens erläggande erforderliga medel i form af

lån åt telegrafverket, men dessförinnan erfordras ytterligare utredning,

hvars åstadkommande emellertid icke kan eller behöfver afvaktan, innan

nådigt beslut i fråga om kontraktets godkännande måste fattas, eftersom

enligt kontraktets förut återgifna lydelse detsamma skall anses förfallet,

derest ej Eders Kongl. Maj:t före den 15 nästkommande februari

för sin del biträder detsamma, eller derest ej innevarande års Riksdag

gillar kontraktet.

Anledningen till behöfligheten af ytterligare utredning är den, att

bland förut omförmälda vilkor för tillstånd från stadsfullmägtiges sida

för Stockholms allmänna telefpnaktiebolag att i vissa gator och öppna

platser i hufvudstaden nedlägga och begagna telefonkablar äfvensom

cementrör och cementtrummor för framdragande af telefonledningar

stadgats, att tillståndet icke finge på annan öfverlåtas, utan att stadsfullmägtige

sådant medgåfve. Då det icke kan sättas i fråga att vid

drift af allmänna bolagets telefonnät göra sig oberoende af kablarne i

gatorna, torde alltså stadsfullmägtiges medgifvande af nämnda tillstånds

öfverlåtande på de för allmänna bolaget föreskrifna vilkor böra inhemtas,

innan frågan förelägges Riksdagen.

Då det godkännande af kontraktet, Eders Kongl. Maj:t kan vilja

före den i kontraktet stipulerade tiden lemna, följaktligen'' lärer blifva

vilkorligt och beroende derpå att omförmälda medgifvande af Stockholms

stadsfullmägtige lemnas före innevarande Riksdags afslutande,

men en sådan vilkorlighet i det nådiga godkännandet icke blifvit i kontraktet

förutsedd, har jag från bolagens styrelser på begäran erhållit ett

förklarande att ett på sådant sätt vilkorligt nådigt godkännande skall

af säljarne anses utgöra ett sådant biträdande från Eders Kongl. Maj:ts

sida af aftalet, som afses i punkten 12 af samma aftal.

Då fråga i detta ärende är om beredande åt telegrafverket af ett

betydande lån af statsmedel för köpeskillingens gäldande, torde ock

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.

före ärendets slutliga afgörande fullmägtige i riksgäldskontor böra

lemnas tillfälle att yttra sig i fråga om lånet.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kongl. Maj: t täcktes

dels, under förutsättning af innevarande års Riksdags godkännande

och under förbehåll att Stockholms stadsfullmägtige före samma riksdags

afslutande medgifva att det Stockholms allmänna telefonaktiebolag

meddelade tillstånd att i vissa gator och öppna platser i hufvudstaden

nedlägga och begagna telefonkablar äfvensom cementrör och cementtrummor

för framdragande af telefonledningar må, på de för Stockholms

allmänna telefonaktiebolag föreskrift^ vilkor, öfverlåtas å telegrafverket,

för sin del biträda det understälda avtalet om inköp af

Stockholms allmänna telefonaktiabolags och Stockholms Bell telefonaktiebolags

telefonanläggningar i Stockholm m. m.,

dels anbefalla öfverståthållareembetet att skyndsamt inhemta och

till Eders Kongl. Maj:t inkomma med yttrande af Stockholms stadsfullmägtige,

huruvida stadsfullmägtige medgifva, att omförmälda tillstånd

må, på de för bolaget föreskrifna vilkor, öfverlåtas å telegrafverket,

dels ock lemna fullmägtige i riksgäldskontor tillfälle att afgifva

yttrande i fråga om det lån, telegrafstyrelsen i skrifvelsen den 28 december

nästlidna år hemstält att af statsmedel erhålla för köpeskillingens

erläggande.

Statsrådet Odelberg anförde:

Utan att vilja bestrida att ej åtskilliga fördelar stå att vinna genom

att för statens räkning förvärfva Allmänna telefonbolagets i Stockholm

telefonnät, anser jag dock ej att dessa fördelar äro af den betydelse,

att de böra köpas genom så stora uppoffringar från statsverkets sida,

som nu ifrågasättes. Jag har nemligen utaf den utredning angående

Allmänna telefonbolagets affärsställning, som förebragts, ej kunnat

komma till den öfvertygelsen, att bolagets fastigheter och telefonnät

verkligen ega ett så högt värde, som den fordrade, af chefen för

Civildepartementet till antagande förordade, köpeskillingen eller nära

13 millioner kronor.

Visserligen har en ränta af 61 t % å köpeskillingen stälts i utsigt,

men om en sådan ränta skall kunna uppnås eller ej, torde väl blifva

beroende af storleken å de afgifter, som för telefonabonnementen komma

att upptagas efter allmänna telefonnätets förvärfvande af staten. Vid

de gjorda beräkningarne, har man utgått från de af Allmänna telefonbolagets

abonnenter nu erlagda afgifter. Såvidt jag kunnat finna, bär

emellertid ej ådagalagdt blifvit, att Allmänna telefonbolaget hittills af sin

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

rörelse haft en inkomst, motsvarande räntan efter 67* % å nu ifrågasatta

köpeskillingsbelopp, och någon anledning till antagande, att resultatet.

för staten skulle ställa sig förmånligare än för bolaget, synes mig

ej förefinnas. I betraktande torde ock böra tagas, att afgifterna för

2,885 för de båda telefonerna gemensamma abonnenter efter sammanslagningen

komma om ej helt och hållet så dock till största delen att

försvinna, hvilken omständighet ej i tillräcklig grad uppmärksammats

vid kalkylens uppgörande.

jag således anser den för Allmänna telefonbolagets fastigheter

och. telefonnät fordrade köpeskillingen för hög, nödgas jag i underdånighet

hemställa, att det gjorda köpeanbudet måtte förkastas.

«

Statsrådet Palander yttrade:

Då enligt min tanke för närvarande icke föreligga tillräckliga skäl

för det föreslagna inköpet af Stockholms allmänna telefonaktiebolags

och Stockholms Bell telefonaktiebolags telefonanläggningar, kan jag

icke instämma i den af föredragande departementschefen gjorda hemställan.

Statsrådets öfrige ledamöter instämde uti hvad föredragande departementschefen

anfört och hemstält.

Till föredragande departementschefens, af Statsrådets

fleste ledamöter biträdda hemställan behagade

Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.

Ex protocollo:

E. K. Almqvist.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kong},. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

29

De kontrakt,

med Stockholms

bruari 1891 dels

Bil. 1.

TILL KONUNGEN.

Bom Telegrafstyrelsen afslutat dels den 17 maj 1890

Allmänna Telefonaktiebolag med tillägg den 13 feock

den 4 juni 1890 med Stockholms Bell Telefon
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

aktiebolag, angående samtrafik mellan telegrafverkets och bolagens nät

blefvo sistlidet år af Telegrafstyrelsen uppsagda till upphörande med

utgången af juni månad innevarande år, hvarefter genom särskilda öfverenskommelser

samma kontrakt i afvaktan på afslutandet af de förhandlingar,

som till följd af uppsägningen öppnades mellan Telegrafstyrelsen

och bolagen, blifvit provisoriskt prolongerade till innevarande

års slut.

Anledningen till att Telegrafstyrelsen begagnade sig af den i kontrakten

förbehållna uppsägningsrätten, så fort tiden derför inträdt, var,

såsom styrelsen äfven vid uppsägningen angaf, den, att dessa tio år

gamla kontrakt numera icke kunde anses motsvara de förändrade förhållanden,

som särskild!; under samma tiotal af år omgestaltat det

svenska telefonväsendet. Under denna tidsperiod hade nemligen telegrafverkets

abonnentantal stigit från knappt 3,800 abonnenter vid 1890

års ingång till nära 50,000 och, under det att de förra utan inre samband

voro spridda öfver hela riket, bilda de nuvarande rikstelefonabonnenterne

ett samladt, hela landet omslutande nät, som särskildt i

Stockholm med omgifningar räknar öfver 11,000 apparater. Redan

derigenom måste rikstelefonen numera intaga en helt annan ställning

gent emot de privata telefonnäten i hufvudstaden än vid tiden för

samtrafikskontraktens ingående. Men Telegrafstyrelsen hade dock icke

ens vid sistnämnda tid ämnat binda sig till afgiftsbelagd samtrafik för

så lång tid som elfva år; och i kontraktet med Allmänna bolaget fanns

derför ej heller ursprungligen annan termin uppstäld för dess upphörande

än den generela af tolf månader efter en från någondera sidan

skedd uppsägning. Det å kontraktet sedermera gjorda tillägget, hvarigenom

uppsägningen under tio år framsköts, berodde uteslutande på

samtidigt pågående underhandlingar med Stockholms stadsfullmäktige

rörande tillstånd för telegrafverket att i stadens gator nedlägga trummor

för telefonkablar. Stadsfullmäktige fordrade nemligen då i allmänhetens

intresse såväl af telegrafverket som af Allmänna bolaget,

hvilket omedelbart följt efter med framställande af samma begäran, såsom

vilkor för dylikt tillstånd, att telegrafverket och de enskilda bolagen

skulle såsom lämplig ersättning förbinda sig till fri samtrafik

sins emellan. Telegrafstyrelsen iklädde sig också detta vilkor, men

Allmänna bolaget vägrade, och derigenom förföll vilkorets uppfyllande,

ehuru telegrafverket fortfarande förblifvit bundet dertill. Stadsfullmäktige

voro emellertid intresserade deraf, att den redan, ehuru blott på

obestämd tid aftalade samtrafiken, hvarigenom privatbolagens abonnenter

bereddes tillträde till telegrafverkets stora interurbana ledningar,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

31

skulle fortvara åtminstone någon längre tid, och derigenom förmåddes

Telegrafstyrelsen på stadsfullmäktiges delegerades yrkande att underkasta

sig ofvannänmda inskränkning af uppsägningsrätten. Innan mer

än hälften förflutit af den tid, uppsägningen i enlighet med stadsfullmäktiges

önskan sålunda framsköts, uppställde desse emellertid för

telegrafverket i sådan riktning ändrade vilkor för då behöflig fortsättning

af trumnedläggning, att Telegrafstyrelsen skulle derigenom bindas

vid aftalen med de enskilda bolagen under hela tiden för ledningars

bibehållande i gatorna, d. v. s. till den 4 juli 1920, och följaktligen

under en tid af 19 år efter utgången af den med bolagen öfverenskomna

tiden beröfvas all handlingsfrihet i afseende å förhållandet

till bolagen. Som Telegrafstyrelsen således icke kunde antaga dessa

vilkor utan att dermed till de konkurrerande privatbolagens fördel uppgifva

sin ställning, hafva sedan dess kabeltrummor för telegrafverkets

räkning icke kunnat nedläggas i Stockholms gator. För de enskilda

bolagen deremot voro dessa vilkor af sådan beskaffenhet, att de ej

kommo i strid med bolagens intressen.

Trots de i flere afseenden ogynnsamma förhållandena, hvarunder

rikstelefonen hade att arbeta, tillväxte emellertid dess nät med afsevärd

hastighet, och den ställning, som rikstelefonen vid tiden för samtrafikskontraktens

upphörande intog såväl inom hufvudstaden som i det

öfriga landet, ålade dess förvaltning såsom en skyldighet att, då det

välbehöfliga omordnandet af trafikförhållandena nu kunde ega rum,

tillse, att detta ock skedde på ett sätt, hvarigenom såväl allmänhetens

bästa kunde bättre än dittills tillgodoses som ock statens egen verksamhet

inom ifrågavarande område lugnt och enhetligt utvecklas.

Om också Telegrafstyrelsen vid kontraktsuppsägningen fäste afseende

hufvudsakligen vid det i mån af rikstelefonens hastiga framsteg

inom landet alltmera otillfredsställande tillståndet med tre olika telefonnät

inom hufvudstaden, samt dubbla nät i dess omgifningar jemte

de kringliggande städerna Upsala, Norrtelje, Vaxholm, Södertelje, Trosa,

Mariefred, Strengnäs och Enköping, förelåg emellertid äfven ett annat

skäl att genomdrifva en ändring af förhållandena mellan telegrafverket

och bolagen, nemligen i ofvanomförmälda 1891 års tilläggskontrakt.

Detta, som skulle gälla lika länge som hufvudkontraktet, innehöll nemligen

åtskilliga bestämmelser, som voro för telegrafverket särdeles betungande,

men som af Allmänna bolaget uppstälts såsom vilkor för det

då aftalade köpet af dess nät i Jönköping, Söderhamn m. fl. orter.

Sålunda måste af telegrafverket under perioden för hufvudkontraktets

giltighet ställas till bolagets disposition särskilda interurbana ledningar

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

till Norrköping, Nyköping och Vesterås, å hvilka samtal mellan bolagets

abonnenter och rikstelefonabonnenterne i dessa städer utvexlats

utan någon samtrafiksafgift. Genom denna anordning skulle förhindras

att behofvet af förbindelse med dessa vigtiga orter kunde medverka

till ökande af rikstelefonabonnenternas antal i Stockholm. Vidare förbehöll

sig bolaget en uppbördsprovision från telegrafverket af 6 öre

för hvarje af bolagets abonnenter till dessa städer erhållet samtal.

Slutligen nedsattes den i hufvudkontraktet till 20 öre bestämda samtrafiksafgiften

för interurbana samtal till 10 öre, genom hvilken lättnad

i den interurbana samtrafiken rikstelefonens utbredning inom hufvudstaden

ovilkorligen skulle hämmas, på samma gång som telegrafverkets

beräknade inkomst af samtrafiken minskades.

Då således Telegrafstyrelsen, till följd af härofvan framhållna förhållanden,

måste uppsäga de gällande samtrafikskontrakten, föreslog

emellertid styrelsen i sammanhang dermed bolagen att med st}^relsen

ingå nya aftal om samtrafik, hvilka enligt styrelsens åsigt borde upprättas

på grundvalen af öfvergångsafgiftens bortfallande. Till svar härå

tillkännagaf Allmänna bolaget, att bolaget villigt skulle i nytt kontrakt

om fortsatt bestående samtrafik mellan rikstelefonens och bolagets alla

ledningar medgifva hvarje sådan modifikation af gällande bestämmelser,

hvilken Telegrafstyrelsen kunde finna önsklig och hvilken vore af sådan

natur, att den enligt bolagets uppfattning kunde göras utan att bolagets

fortsatta verksamhet äfventyrades; och skulle bolaget för sådant ändamål

medgifva fri samtrafik med rikstelefonens ledningar till platser

utom det område, hvarinom bolaget egde drifva sin verksamhet, hvaremot

bolaget måste, af skyldig omsorg om möjligheten för bolaget till

fortsatt tillvaro, alldeles afgjordt fasthålla vid fordran, att äfven framdeles

beträffande den lokala trafiken skälig samtrafiksafgift skulle erläggas

vid öfvergång från någotdera nätet till det andra.

Derigenom var alltså frågan om telefonväsendets ordnande på

grundvalen af afgiftsfri samtrafik mellan de olika näten förfallen. Den

fortsättning af det förra otidsenliga samt såväl för trafikens skötsel som

för allmänheten äfven i öfrigt betungande förhållandet, som var att

motse i nya samtrafikskontrakt, kunde naturligtvis icke vara önskvärd.

Hvad beträffar den af bolaget föreslagna modifikationen i samtrafiksvilkoren,

nemligen att fri samtrafik skulle eg a rum endast med de rikstelefonabonnenter,

som voro bosatta utom Stockholmsområdet och således

der någon konkurrens icke fanns, så var denna modifikation erbjuden

med hänsyn uteslutande till ett enskildt bolags ekonomiska fördel

och skulle innebära ett ytterligare försvårande för telegrafverket

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

att vinna abonnenter i Stockholm. Densamma skulle följaktligen illa

stämma öfverens med ett ändamålsenligt tillgodogörande af ett kommunikationsmedel,

för hvars understödjande staten för öfrigt anvisat

medel till ganska stora belopp. För Telegrafstyrelsen återstod derför

endast valet mellan två alternativ.

Det ena alternativet, som äfven låg närmast till hands, var att

låta samtrafikskontrakten utan vidare löpa ut och således den 1 Juli

1901 all samtrafik mellan rikstelefonens och de enskilda bolagens abonnenter

af bry tas. Ett dylikt afbrott skulle gifvetvis förorsakat allmänheten

olägenhet, låt vara också endast af öfvergående natur, till dess

den del af den telefonerande allmänheten, som ännu var i saknad af

förbindelse med rikstelefonnätet och icke kunde undvara sådan, hunnit

skaffa sig inträde deri. Derigenom skulle man äfven icke allenast

återförsätta hufvudstaden och en del af dess omgifningar i samma tillstånd

som herrskade, då, innan telegrafverket började att här upprätta

telefonförbindelse åt enskilde, samtrafik icke fanns mellan Allmänna

bolaget och det på platsen äldre Bellbolaget, utan äfven införa detta

inom det ännu vidsträcktare området af den öfriga delen af hufvudstadens

omgifningar med kringliggande städer. Med detta för ögonen

och ehuru genom ett samtrafiksafbrott rikstelefonens ställning ingalunda

skulle försvagas, syntes det dock Telegrafstyrelsen, som om denna utväg

borde endast i fall af nödtvång tillgripas.

Det andra alternativet, hvartill Telegrafstyrelsen sålunda såg sig

hänvisad, var att staten, i likhet med hvad i öfriga delar af riket egt

rum, öfvertoge de enskilda bolagens telefonnät. Önskvärdheten af en

sådan anordning stämde äfven helt och hållet öfverens med den fasta

öfvertygelse om dess nödvändighet, hvartill Telegrafstyrelsen bragts af

det senaste decenniets erfarenhet. För den förvaltningsmyndighet, som

närmast har sig anförtrodt det svenska telefonväsendet, har det nämligen

länge varit känbart tydligt, att staten, som ensam ordnar posten

och telegrafen i likartade former öfver hela landet, äfven måste ensam

ordna telefonförhållandena, hvilka i sjelfva verket icke äro annat än

en viss gren af telegrafverksamheten i sin helhet.

För staten skulle nu öfvertagandet af de enskilda bolagens nät,

hvarigenom landets hela telefonverksamhet slutligen lades i dess hand,

icke blott möjliggöra utan äfven vara ett nödvändigt vilkor för det

ordnande af rikets telefonväsen, som ej längre bör undanskjutas. Det

säger sig nemligen sjelft, att detta icke kan ega rum, så länge statens

egen telefoninstitution i sjelfva brännpunkten af landet utsättes för konkurrens

af liknande enskilda affärsföretag, hvilkas intressen naturligt

Bih. till lliksd. 1‘rot. 11)02. / Sami. 1 Åfd. åd Hiift. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 64.

nog gå ut på att efter förmåga inkräkta på statens egen telefonverksamhet.

Men vid sidan af denna rent administrativa synpunkt erbjuder sig sjelfmant

eu annan icke mindre vigtig af statsekonomi natur. Staten har

åt rikstelefoninstitutionens utveckling lemnat sitt kraftiga understöd i

form dels af anslag dels af lån till ganska stora belopp, och det torde

väl då få anses vara i hög grad inkonseqvent att om också endast

passivt tillåta en direkt privatkonkurrens, som försvårar för staten att

erhålla valuta för sina anslag och för telegrafverket att fullgöra de för

lånen stadgade amorteringsförbindelserna. Sådan har ock uppfattningen

förut visat sig vara. För något mera än tio år sedan blef t. ex. statens

postväsen utsatt för ett försök till liknande konkurrens å de för

dylika företag alltid ekonomiskt tacksammaste platserna, hufvudstaden och

rikets . andra stad Göteborg, men försöket blef, så fort ske kunde,

oskadliggjord! Och analogivis kan måhända här äfven hänvisas till

Stockholms stads eget handlingssätt i afseende på de elektriska ljusledningarna.

Enskilde tillåtas icke anlägga sådana ledningar, ehuru

staden ännu icke på flera år ens kan lemna dylikt ljus just åt de trakter,

der de enskilde velat genom anläggningar af ledningar afhjelpa

det framhållna behofvet.

Med Telegrafstyrelsens af dessa synpunkter bestämda sträfvan att,

i den mån som anvisas af dess ställning såsom en statens funktionär,

bidraga till omordnandet af hela landets telefonväsen till ett enhetligt

system sammanfaller ock allmänhetens naturliga intresse att af detta så

anlitade och intima kommunikationsmedel blifva betjenad billigast och

beqvämast — oberoende af den enskilda företagsamhetens af vinstutdelningens

storlek påverkade åtgöranden. Hvad billigheten beträffar, torde

blott behöfva påpekas, att staten, som kan såväl anskaffa penningar till

mycket lägre ränta än ett enskildt bolag som ock för verksamhetens

vidare utveckling disponera öfverskotten i stället för att utdela dem åt

aktieegare, af helt naturliga skäl både kan och vill — något som äfven

faktiskt visats — bjuda den telefonerande allmänheten större förmåner

för ett lägre pris. Frågan om under hvilket system — ett enda hela

landet omfattande och under en förvaltning lydande nät eller det nuvarande

med flere under olika förvaltningar stående telefonnät — allmänheten

har utsigt att blifva beqvämast betjenad, torde icke heller

vara svår att afgöra. I detta hänseende torde endast behöfva erinras

derom, att snabbheten och noggrannheten i expeditionen naturligtvis

måste blifva mindre, när samtalen skola förmedlas mellan flere olika

nät. De tekniska operationerna taga nemligen längre tid i anspråk och

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kong}. May.ts Nåd. Proposition No 64.

derjemte ökas möjligheterna till fel — allt omständigheter, som ega

den vigt, att de fordra ett noggrant beaktande. De fördelar, som sålunda

genom det nuvarande flernätssystemets försvinnande skulle beredas

allmänheten i såväl ekonomiskt som rent tekniskt afseende, inskränkas

icke heller blott till abonnenterne inom den gemensamma Stockholmskretsen,

utan komma samtliga telefonabonnenter i hela riket tdl godo.

För de olika förvaltningarna, som omhänderhafva skötseln af hvar

sitt nät inom samma begränsade område, har äfven det nuvarande tillståndet

erbjudit mångfaldiga svårigheter i tekniskt och konstruktivt afseende,

hvilka dessutom orsakat mycket afsevärda kostnader. Telegrafstyrelsen

anser sig i detta hänseende endast behöfva erinra om de af

nuvarande förhållanden betingade men eljest obehöflig^ dubbla linierna

för såväl förbindelse- som abonnentledningar. Allt efter som telefonen

utbreder sig ökas de häraf föranledda svårigheterna, och detta

naturligtvis i mycket större grad än hvad som motsvarar den direkta

ökningen af abonnentantalet. Hvilken betydelse detta redan nu eger,

torde tydligt nog framgå deraf, att telegrafverket och Allmänna bolaget

för närvarande hafva ett 80-tal stationer pa samma ortei, till hvilka de

båda förvaltningarna måst framdraga skilda ledningar. Man behöfver

också blott kasta en blick på de väldiga stolplinier öfverfylda af telefontrådar,

hvilka från Stockholms tullar parallelt följa hvarandra pa

flere mils sträckor, för att kunna inse, hurusom den rådande dualismen

inom Stockholmskretsens telefonväsen endast härvidlag orsakat en fullkomligt

onödig utgift för byggandet af ett par tusental kilometer telefonledningar.

_

Att äfven i städerna de dubbla stationerna vålla utom direkt kostnad

äfven stora obehag, är sj eif klart, likasom att äfven der abonnentledningarnas

anordnande, vare sig de framdragas till stationerna i luften

eller i gatorna, icke är förenadt med mindre svårigheter och kostnader

än på landsbygden. Säkert är, att de onödiga utgifter, som fållas genom

detta de olika telefonnätens exploiterande inom samma område,

äro af sådan betydelse, att den anordning, som nödvändiggör dem, ingalunda

kan i nationalekonomiskt afseende betecknas såsom välbetänkt.

För det allmänna uppstå likaledes såväl på landet som i städerna

olägenheter deraf, att då såsom nu olika förvaltningar nödgas gorå

skilda anläggningar, vägar och mark belamras af stolpliuier och hinder

i trafiken framkallas, hvarjemte stativen på taken o. d. framkalla svårigheter

och verka vanprydande, in. in. — allt i onödigt hög och vida

högre grad än hvad som skulle erfordrats, om förvaltningen varit, gemensam.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

Ehuru hvad här ofvan framhållits i sig sjelft var för Telegrafstyrelsen

tillräckligt att befästa dess uppfattning om önskvärdheten deraf,

att staten skulle öfvertaga de enskilda telefonnäten i Stockholm och

dess omgifmngar, kunde styrelsen icke undgå att dessutom fästa afseende

vid de exempel, som utlandet erbjöd i samma fråga. Der har man

nemligen i allmänhet redan från början insett eller af erfarenheten lärts

att telefonväsendet till sin natur är sådant, att det nät, som på en ort

har de . flesta abonnenter och skötes väl, blir så dominerande, att det

under vissa förhållanden blir ensamt bestämmande och till och med kan

så småningom uttränga ett annat nät samt på sådant sätt slutligen blir

ensam egare af det hela. Derför måste ett öfver hela riket utsträckt

telefonnät helt och hållet ligga i statens hand och icke delas med enskilde,

för hvilka dock alltid frestelsen föreligger att begagna till buds

stående medel till egen vinst, äfven om det skulle ske på allmänhetens

bekostnad. Sålunda hafva mom vissa europeiska länder aldrig funnits

privata telefonnät, och i de öfriga hafva visserligen enskilda bolag tilllåtits

att anlägga telefonnät, men mot koncession endast för vissa år

och mot erläggande till staten åt en viss del af bruttoinkomsten. Derigenom

har statens uteslutande rätt öfver telefontrafiken pointerats, och

staten har äfven i de flesta länderna redan öfvertagit näten, allt efter

som koncessionstiderna löpt ut.

Tidpunkten för statens öfvertagande af de enskilda telefonnäten i

Stockholm _ syntes ock Telegrafstyrelsen nu vara af förhållandena särskildt

anvisad såsom den lämpligaste. Samtrafikskontraktens upphörande

bildade faktiskt början till ett nytt skede, hvilket åter sjelfmant

erbjöd ett uppslag till att i sammanhang med Stockholms telefonförhållandens

behöriga ordnande grundlägga det redan alltför länge förhindrade

enhetliga ordnandet af landets telefonväsen.

Men det gafs äfven en annan, mera omfattande och vigtigare synpimkt,

som för Telegrafstyrelsen blef bestämmande. Hittills hade rikstelefonen

fått utveckla sig under tämligen fria former, i det att Telegrafstyrelsen

kunnat på egen hand samla landsortens telefonnät i statens

ego. Visserligen har Telegrafstyrelsen, ehuru utan synnerlig framgång,

försökt att derunder äfven gifva likformighet åt det växande

nkstelefonnätet så vidt detta lät sig göra med hänsyn till de mycket

olika betingelser, . som uppkommo däraf att styrelsen måste helt och

hållet på den fria öfverenskommelsens väg vinna mark, samt till de

mångskiftande svårigheter i öfrigt, om hvilka den utanför stående icke

kan göra sig en föreställning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 64.

Dessa försök, som endast kunde afse att i man af gamla abonnementskontrakts

upphörande införa mera likformiga bestämmelser i de

nya, strandade i allmänhet på abonnenternas motvilja för alla förändringar,

som ej inneburo utvidgade rättigheter för dem eller eftergifter från

telegrafverkets sida. Under sadana förhallanden kunde den ordning

som vans icke få annan natur än rent öfvergående, och deraf likasom

af det nyss antydda sättet för rikstelefonnätets tillkomst blef följden

en ganska känbar brist på den likformighet i afseende på såväl afgifter

som andra förhållanden, som till viss grad bör finnas hos hvarje

statsinstitution äfven med den tekniska natur, som telefonväsendet har

och tvifvelsutan bör bibehålla. Nu har emellertid rikstelefonen vuxit

ut till den omfattning och betydelse såväl för staten som för allmänheten,

att man ej längre bör uppskjuta genomförandet af enhet och

likformighet, såväl hvad beträffar vilkoren för begagnandet af dess förmåner

som rigtningen af dess vidare utveckling. Men detta hvarken

kan eller bör Telegrafstyrelsen — lika litet som något annat embetsverk

i liknande fall — utföra, ty dertill fordras den myndighet och

auktoritet, som endast landets regering och representation tillsammans

ega. Därvid komma nämligen sa manga intressen i strid med

hvarandra, att just allmänhetens egna representanter höra vara medbestämmande,

för att det hela skall kunna lungt och jemnt bringas

fram till det allmänt förmånligaste resultat. Så bär fallet varit med

jernvägarne och telegrafen, och det finnes numera icke något skål,

hvarför rikstelefonen skulle utgöra ett undantag härifrån. Särskilt

mot telegrafen företer telefonen icke någon skilnad, som kan förklara

olikheten i förvaltning.

Tidpunkten för rikstelefonens ställande under Riksdagens omedelbara

kontroll torde i sin ordning kunna anses vara gifven samtidigt

med pröfningen af den föreslagna omregleringen af hela telegrafverket

och den hittills på extra stat uppförda telefonpersonalens inordnande

såsom ordinarie under verket i dess helhet. Men när rikstelefonnätet

således skall ställas under statsmakternas närmare inseende i och för

dess enhetliga ordnande, bör det, enligt styrelsens öfvertygelse, vara

Sveriges hela telefonnät, som öfverlemnas. Innan staten öfvertag^ de

enskilda Stockholmsnäten, och telefonväsendet sålunda lagts i en hand,

kan nämligen ett fullständigt ordnande af vårt telefonväsen icke genomföras

— en under utvecklingsperioden oupphörligen upprepad erfarenhet,

som äfven skulle mycket snart blifva den myndighets egna uppfattning,

hvilken en gång toge telefon väsendet om hand i dess nuvarande

skick. Då nu vidare det åt eu särskild komité öfverlemnade

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.

arbetet med uppgörande af förslag till nyssnämnda omreglering af telegrafverket

vid tiden för samtrafikskontraktens upphörande fortskridit

så långt, att frågan kunde antagas komma att föreläggas nästa års

Riksdag, ansåg Telegrafstyrelsen tiden också vara inne att söka åt staten

förvärfva bolagens telefonnät, så att, om Riksdagen funne sig föranlåten

att efter telegrafverkets omorganisation deltaga i ordnandet af

telefonväsendet i riket, detta, för möjliggörandet deraf, skulle omfatta

endast ett enda, af privatkonkurrensen oberoende, hela landets telefonnät.

Frågan om statens öfvertagande af de enskilda Stockholmsnäten

blef äfven föremål för uttalanden såväl i Stockholmspressen som i öfrigt

inom hufvudstaden, hvars intresse man ansåg det närmast gälla.

Man insåg nog, hette det, att här stode allmänhetens och telegrafverkets

intressen å ena sidan mot ett enskildt affärsintresse å den andra,

men man ansåg på samma gång att det icke torde kunna bestridas,

att olägenheter lätt kunde tänkas uppstå genom upphörandet af konkurrensen.

Då detta är det enda som anförts och som så ofta brukar

anföras emot önskvärdheten, att hela telefonväsendet läge i statens

hand, anser sig Telegrafstyrelsen här böra ställa den mycket omordade

konkurrensen i dess rätta belysning. Det kan ej förnekas, att konkurrensen

på telefonens område inom vissa gränser och på sin tid haft

sin betydelse genom de utvecklingssträfvanden, som all täfling framtvingar.

Men den tiden är nu öfver och det berättigade syfte, konkurrensen

så uppfattad eftersträfvat, är nu nådt. Sedan numera abonnementsafgifterna

sjunkit så lågt, som en rationel telefondrift medgifver,

kan konkurrensen ur ekonomisk synpunkt icke hafva något mera att

uträtta, utan måste om den fortsättes verka till skada, såsom ock skett.

Som den äfven numera synes hufvudsakligen gå ut på att med användande

af alla till buds stående medel skaffa nya och behålla gamla

abonnenter, kan man icke ens kalla denna äflan för konkurrens. Att

någon verklig konkurrens ej heller numera finnes, framgår äfven oförtydbart

deraf, att Allmänna bolaget ännu kan bibehålla samma abonnementsafgift

100 kr., som bestämdes för 18 år sedan, ehuru telegrafverket

redan i sju års tid lemnat abonnement med direkt tillträde till

hela rikstelefonnätet för en till hälften nedsatt afgift. Detta är ju

också ett praktiskt bevis på rigtigheten af hvad förut påpekats, att det

är det största nätet på platsen, som blir bestämmande.

Någon konkurrens i tekniskt eller administrativt afseende kan ej

ens sägas hafva någonsin förekommit, såsom ömsesidigt eggande till

telefonväsendets utveckling. De vigtigaste förbättringar, som tillkommit,

sedan telegrafverket börjat i någon afsevärd utsträckning upptaga

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kongl. Majds Nåd. Preposition N:o 64.

telefonverksamhet, hafva nämligen genomförts af telegrafverket. Så

t. ex. var det på initiativ från telegrafverket, som man införde den

amerikanska idén för multipelbord, hvarigenom arbetet med samtalens

utvexling betydligt förenklades. Det var Telegrafstyrelsen, som redan

för tretton år sedan från England införde det numera i alla länder

antagna dubbeltrådssystemet och sedermera trots Allmänna bolagets

motstånd förmådde detsamma att för erhållande af samtrafik med de

interurbana riksledningarna öfvergifva det otillfredsställande enkeltrådssystemet.

Likaledes var det Telegrafstyrelsen, som efter en inom verket

gjord konstruktion började nedlägga telefonkablar i cementtrummor

i gatorna, hvilken särdeles fördelaktiga anordning ej blott Allmänna

bolaget utan ock telegrafförvaltningarna å allt flere orter inom utlandet

gjort och ännu fortfarande göra sig till godo. Vidare har Telegrafstyrelsen

varit förgångsman i afseende på införandet af de andra mer

eller mindre vigtiga förbättringar, som äro att bemärka, såsom t. ex.

duplextelefoneringen, telefonautomaterna, m. m.

När alltså ekonomisk konkurrens numera icke existerar och någon

teknisk i sjelfva verket aldrig funnits till, synes det som skulle den

ofta upprepade hänvisningen till konkurrensens nödvändighet endast

vara ett kritiklöst upprepadt slagord, så vida den ej har sin grund i

den oberättigade, men för en viss del af allmänheten kännetecknande

obenägenheten att tilltro statens embetsverk vilja och förmåga att, utan

yttre sporrningar, af egen pligtmedvetenhet och intresse arbeta på en

sund och tidsenlig utveckling af den verksamhet dem anförtrotts.

I sammanhang med frågan om den förmenta konkurrensens betydelse

har äfven uttalats en farhåga att, derest rikstelefonens och de

enskilda näten komma under en förvaltning, de nuvarande låga riksabonnementsprisen

skulle höjas. Härvidlag kan dock icke heller konkurrensens

till- eller frånvaro ega någon betydelse, då det gäller ett

statens embetsverk, som i olikhet med den enskilda affärsverksamheten

icke behöfver i första rummet hafva blicken riktad på förvärfvandet af

största möjliga årsinkomst. För egen del bär Telegrafstyrelsen, som

hittills successive period för period sänkt abonnementssiffrorna öfver

hela landet, icke hyst någon afsigt att vid ett uniformerande af hela

nätet åter höja dessa afgifter. Men oafsedt Telegrafstyrelsens intentioner

i detta afseende torde dock i alla händelser denna farhåga kunna

lernnas å sido, enär det, efter hvad styrelsen härofvan förutsatt, lär

blifva den telefonerande allmänheten sjelf, som genom sina representanter

i Riksdagen kommer att utöfva kontroll öfver såväl abonnementsafgifternas

storlek som öfriga på telefonväsendets drift ingripande åtgärder.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 64.

Med denna kännedom om telefonväsendets nuvarande ställning och

om hvad som för dess framtida förkofran och tidsenliga skötsel kräfdes,

kunde Telegrafstyrelsen, som kanske närmast insåg sanningen af

den härofvan anförda och offentligen uttalade meningen, att här sammanfölle

statens och allmänhetens intressen med hvarandra gent emot

ett enskildt affärsföretag, icke vid nu förestående uppgörelse med de

enskilda bolagen finna bättre lösning än att, om äfven bolagen sjelfva

såsom vore att vänta funne med sin fördel förenligt att för skäligt pris

öfverlåta sina nät till staten, genom ett sådant köp samla allas intressen

— statens, allmänhetens och äfven bolagens — på en sida.

Efter erhållet medgifvande af herr statsrådet och chefen för civildepartementet

inleddes derför genom styrelsen förberedande underhandlingar

med Allmänna bolagets och Bellbolagets verkställande direktör.

Redan från början ställande sig gynsam gent emot styrelsens

förslag om ett öfvertagande af privatnäten öfverlemnade denne ett i

samråd med bolagens styrelser affattadt definitivt anbud å de pris, efter

hvilka en försäljning af näten skulle kunna föreslås de respektive

bolagen.

Med ledning af detta anbud efter det några jemkningar i enlighet

med styrelsens önskan deri vidtagits har Telegrafstyrelsen med bolagens

styrelser uppgjort det köpekontrakt, som styrelsen härmed får i underdånighet

till Éders Kong!. Maj:t öfverlemna.

Då telefonnät af den omfattning som de enskilda bolagens i Stockholm

ständigt äro underkastade förändring i anseende till abonnementens

antal och natur in. in., kan gifvetvis köpeskillingen icke exakt

fixeras förrän vid tidpunkten för öfvertagandet.

Enligt beräkning efter förhållandena vid innevarande års början

skulle emellertid, såsom i köpekontraktet angifvits, köpeskillingen uppgå

till följande belopp:

Näten inom Stockholm ........................................... kronor 8,571,680: —

Fastigheterna derstädes............................................... » 954,477: —

Näten utom Stockholm på landsbygden samt i

Upsala m, fl. städer............................................. » 2,068,903: —*

eller tillhopa kronor 11,595,060: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

''41

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 64.

Det pris, som begäres för bolagens nät, motsvarar ett medelpris

per ledning inom Stockholm, hvilket, då samtliga reservledningar och nedlagda

cementkabelblock medräknas, något understiger hvad rikstelefonledningarna

i medeltal kostat per ledning. Medellängden per ledningär

något större i rikstelefonnätet än i de enskilda näten, men bolagets

ledningar äro för öfrigt fullt jemförliga med statens och näten särskild t

värdefulla derigenom, att antalet reservledningar är afsevärdt stort, representerande

en längd af omkring 7,000 km., och dessutom utrymmet

i kabeltrummorna icke är till mer än en tredjedel upptaget af ledningar.

Härigenom kommer anläggningskostnaden för nya ledningar

att minskas och värdet af det hela att höjas, under det att det

naturligtvis verkar till ökandet af enhetspriset för de redan färdiga

ledningarna.

Medelpriset för ledning i enskilda nätet utom Stockholm, inom 70

km.-området understiger, äfven det och något mera än i hufvudstaden,

hvad motsvarande rikstelefonledningar kostat. Här äro dock rikstelefonnätets

ledningar något värdefullare än bolagets.

Hvad beträffar den inkomst, som kan väntas af de till inköp ifrågasatta

näten, inhemtas af de detaljerade uppgifter, som under förhandlingarna

lemnats Telegrafstyrelsen, att medelafgiften för bolagens abonnementer

uppgår till ett belopp, som något öfverstiger medelafgiften för

rikstelefonabonnement. Ehuru denna skilnad kommer att utjemnas,

sedan näten öfvergått i statens ego, torde detta dock icke blifva åt

någon betydelse i afseende på den behållna inkomsten åt näten, emedan

dels bolagens nettoinkomst för nästlidet år (1900), enligt samma uppgifter,

motsvarar å köpesumman en högre procent än den medelprocent, som

nettoinkomsten af rikstelefonabonnementerna utgör af motsvarande anläggningskostnad,

dels ock utgifterna af nedannämnda skäl komma att

i statens hand blifva mindre. De besparingar, som genom gemensamheten

i förvaltning möjliggöras, inskränka sig nämligen icke blott till

den högst beaktansvärda minskning i sjelfva förvaltningskostnaderna,

som en gemensam skötsel omedelbart medför genom användande i vidsträckt

mån af gemensam personal och gemensamma lokaler, det vill

säga minskade utgifter för såväl aflöningar som hyror, vedbrand, ljus

och så vidare, utan uppstår äfven en betydlig minskning i direkt underhållskostnad

derigenom, att de af nuvarande förhållanden nödvändiggjorda

dubbla linierna i mycket stor utsträckning komma att försvinna.

Derjemte komma äfven en del expeditionskostnader att kunna nedbringas,

och i sammanhang dermed torde ej böra lemnas ur räkningen.

Bill. till lliksd. Prot. 1902. 1 Sami. 1 Afl. f)3 Käft. 11

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

att enligt uppgift från allmänna bolaget den nu pågående ombyggnaden

af bolagets station härstädes kommer att nedbringa den årliga vexlingskostnaden

med omkring 40,000 kronor. Förutom att vissa utgifter helt

och hållet bortfalla, såsom bolagens direktionskostnader, skatter och

dylikt, komma åtskilliga blifvande kostnader att under de närmaste

åren betinga betydligt reducerade utgifter. Bland dem märkes först

anläggningskostnaden för nytillträdande abonnenter, som på sätt nyss

antydts blir minskad till följd af det stora antal reservledningar, som

ingå i köpet och som kunna utan vidare mottaga 4,000 å 5,000 nya

abonnenter. De tillgångar, som sålunda inbesparas genom minskade

anläggningskostnader i hufvudstaden och dess omgifningar, föranleda

sålunda en ökad inkomstprocent på anläggningskapitalet. Detta resultat

befrämjas äfven deraf, att såsom förut omnämnts de nedlagda kabeltrummornas

utrymme är endast till en tredjedel upptaget, hvarför således

äfven, sedan nyssnämnda afsevärda antal reservledningar en gång

tagits i bruk, anläggningskostnaderna för nya ledningar i Stockholm

ändå komma att under en mycket lång framtid blifva lägre än eljest.

Slutligen bör äfven framhållas, att behofvet af och dermed också kostnaden

för nya förbindelseledningar mellan de olika stationerna kommer

att minskas derigenom att de redan befintliga förbindelseledningarna

kunna under en gemensam förvaltning bättre tillgodogöras för samtliga

å samma ort varande abonnenters gemensamma behof.

Telegrafstyrelsen har tillsammans med allmänna bolagets styrelse

uPPgj°rt en förslagsberäkning öfver de inkomster och utgifter, som öfvertagandet

af bolagens nät den 1 januari 1903 skulle under samma år

medföra för telegrafverket.

Enligt denna beräkning, dervid all nödig säkerhet iakttagits, skulle

inkomsterna utgöra:

för Stockholmsnäten........... kronor 1,540,000: —

för nätet utom Stockholm , 260,000: - lronor M90,000: -

och utgifterna uppgå till

för Stockholmsnäten ......... kronor 885,000: —

för nätet utom Stockholm , _ 120,000: - krunor li005i000. _

samt således öfverskottet utgöra................................. kronor 785,000: _

Detta öfverskott motsvarar öfver 6 procent af köpesumman sådan

den kan vid nämnda tidpunkt beräknas. Äfven med beräkning af 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts JSäcl. Proposition N:o 64. 4o

procents ränta kan således det upplånta kapitalet amorteras under kortare

tid än 20 år.

Hvad särskilt beträffar de i köpet ingående fastigheterna anser

sig Telegrafstyrelsen böra bär framhålla, att det dem åsätta pris utgör

endast deras bokförda kostnad efter det verkliga värde, hvarför tomterna

kunde, den ena redan år 1884, förvärfvas och byggnaderna uppföras

och ombyggas. Då vidare Telegrafstyrelsen under det senaste

årtiondet icke kunnat tillgodose det ständigt växande behofvet af utvidgade

tjenstelokaler för såväl styrelsen sjelf som i synnerhet för

telegraf- och telefonstationer annorlunda än genom förhyrande af rum

i närliggande byggnader, skulle för styrelsen, om nu ifrågasatta köp

icke kommer till stånd, den tidpunkten ej vara aflägsen, då styrelsen

nödgas öfvergifva denna provisoriska nödfallsanordning och förskaffa

sig erforderligt utrymme i egen byggnad. Här erbjudes nu i sammanhang

med bolagsnätens öfvertagande ett tillfälle att för ett pris, som

med hänsyn till nuvarande tomtvärden och byggnadskostnacler måste

anses vara synnerligen förmånligt, med ens fylla det behof, som icke

längre kan undanskjutas.

Om det ifrågasatta köpet sålunda granskas såväl till materiella

värdet af anläggningarna som till affärens rentabilitet, måste detsamma

efter telegrafstyrelsens uppfattning betraktas såsom från alla synpunkter

fördelaktigt. Telegrafstyrelsen har derför ansett sig böra härmed underställa

detsamma Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och godkännande.

De för köpeskillingens erläggande nödvändiga medlen har Telegrafstyrelsen

tänkt sig kunna erhålla genom lån, anvisadt af riksdagen,

såsom förut medgifvits för förvärfvandet af öfriga enskilda telefonnät i

landet, der telegrafverkets egna öfverskottsmedel icke vant för behofvet

tillräckliga. Ehuru i detta fall beloppet är jemförelsevis ganska

betydligt, bär Telegrafstyrelsen dock så mycket mindre tvekat att sätta

i fråga köpesummans uppbringande i denna form som efter hvad Telegrafstyrelsen

visat de till inköp föreslagna näten kunna i statens ego

gifva en afkastning, som genast skulle lemna medel till både ränta och

amortering å köpesumman, och som med den stegring i trafiken, hvilken

efter hittills vunnen otvetydig erfarenhet är att emotse, förvisso

skulle komma att än ytterligare växa.

Men oafsedt de ekonomiska skäl, som synas Telegrafstyrelsen tala

för öfver tagandet af de enskilda telefonnäten i Stockholm på de villkor

köpekontraktet innehåller, gifves det ett annat vida vigtigare skäl derför,

som visserligen redan framgår af den föregående framställningen,

men som styrelsen i anseende till dess öfvervägande betydelse och frå
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kongl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 64.

gans inverkan på telegrafverkets framtida ställning tillåter sig bär

ytterligare betona. Till följd af den snabbhet, hvarmed telefonväsendet

inom vårt land utvecklats, har den likformighet, hvarförutan detta kommunikationsmedels

fördelar ej kunna allmänt tillgodogöras, icke kunnat

samtidigt införas. Ett lands telefonväsen kam icke, särskild! med

hänsyn till telefonens egen art, bringas i ordning, utan att staten sjelf

tager ordnandet af landets hela telefonnät om hand. Med detta mål

för ögonen är det, sem Telegrafstyrelsen nät för nät samlat landets

telefonväsen, till dess slutligen icke återstått mer än de enskilda näten

i sjelfva telefontrafikens centrum. Det är dessa, de sista af någon betydelse

qvarvarande enskilda telefonnätens inkorporerande i det svenska

rikstelefonnätet, som nu erbjudes svenska staten genom det köpekontrakt,

som Telegrafstyrelsen härmed i underdånighet underställer Eders

Kongl. Maj:ts godkännande.

På grund af hvad Telegrafstyrelsen härofvan anfört får styrelsen

underdånigst hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes

dels godkänna det af Telegrafstyrelsen med Stockholms

Allmänna Telefonaktiebolags och Stockholms

Belltelefonaktiebolags styrelser afslutade köpekontrakt

om de nämnda bolag tillhöriga telefonnäten m. m.;

dels ock bereda Telegrafstyrelsen utväg- att för

erläggande af köpeskillingen för nämnda telefonnät erhålla

lån till erforderligt belopp, att vid den i köpekontraktet

uppgifna tid och efter Eders Kongl. Maj:ts

pröfning ställas till Telegrafstyrelsens förfogande med

skyldighet för telegrafverket att derå erlägga ränta

och göra afbetalningar på sätt Eders Kongl. Maj:t

kan finna godt föreskrifva.

Stockholm den 28 december 1901.

Underdånigst

Erik Stor ekenfehlt.

M. Wennman. Herman Rydin. B. Stafsing.

Ernst Carlherg.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

45

um ■■

Bil. 2.

i V ii . :■ ■ •>! ;

TILL KONUNGEN.

Till fullgörande af det oss af Eders Kongl. Maj:t den 4 innevarande

månad lemnade uppdrag få undertecknade härmed afgifva utlåtande

angående ifrågasatt inköp för statens räkning af Stockholms

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

Allmänna Telefonaktiebolag-s och Stockholms Bell Telefonaktiebolags

telefonnät.

Vid sammanträde härstädes hafva tillstälts oss ett emellan Telegrafstyrelsen,

å ena sidan, samt styrelserna för nämnda bolag, å andra

sidan, den 28 nästlidne december upprättadt kontrakt, hvarigenom

bolagen på angifna vilkor till telegrafverket försålt samtliga sina

telefonanläggningar i Stockholm med omnejd in. m., äfvensom Telegrafstyrelsens

underdåniga skrifvelse sistnämnda dag, deri Styrelsen, med

öfverlemnande af omförmälda köpekontrakt, hemstält, att Eders Kongl.

Maj.t täcktes dels godkänna detsamma, dels ock bereda Telegrafstyrelsen

utväg att för erläggande af köpeskillingen för nämnda telefonnät erhålla

lån till erforderligt belopp.

Köpekontraktet är af följande lydelse:

»Emellan Kongl. Telegrafstyrelsen, å ena sidan, samt Styrelsen för

Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag och Styrelsen för Stockholms

Telefon Aktiebolag, här nedan kallade bolagen, å andra sidan, är

slutadt följande aftal:

l:o. Bolagen försälja till Kongl. Telegrafverket på vilkor, detta

kontrakt angifver, samtliga sina telefonanläggningar i Stockholm med

omnejd att af Kongl. Telegrafverket tillträdas och öfvertagas den 1

december 1902. Derjemte försäljer Allmänna Telefonaktiebolaget till

Kongl. Telegrafverket fastigheterna N:ris 13 & 14 i qvarteret Åskslaget

med adressnummer 28 och 30 vid Malmskilnadsgatan samt 25 och 27

vid Norra Smedjegatan, Jakobs församling, Stockholm, att af Kongl.

Telegrafverket tillträdas den 1 januari 1903.

2:o- Köpeskillingen för telefonnäten, sådana de befunnos vid början

af år 1901, beräknas sålunda:

A. Näten i Stockholm med alla ledningar, dubbelträdiga af koppareller

fosforbronsträd.

a) Bufvudstationerna vid Malmskilnadsgatan, Svartmangatan och

Hornsgatan med vexelbord, annan attiralj samt dit indragna abonnentednmgar:
3,

886 stjerntelefoner mot årspris af 100 kronor,

å 480 kronor........................... kronor 1,865,280: —

2,005 apparater med direkt egen ledning,

årspris 80 kronor, å 440

kronor ............................. » 882,200: —-

Transport kronor 2,747,480: —

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

47

Transport kronor 2,747,480:

5,600 apparater med kombinerad ledning,

årspris 60 kronor, å 400

kronor ............................................ »

61 apparater för Allmänna bolagets

eget behof, å 200 kronor............ »

2,348 anknytningar och sidoapparater,

årspris kronor 30:46 i medeltal

å 150 kronor.................................... »

b) sekundär stationerna Brunkeberg,

Östermalm, Kungsholmen, Vasa,

Storkyrkan, Maria, Ersta och

Tanto med tillbehör:

8,596 apparater med begränsad! fri

samtalsrätt, årspris 36 å 45 kronor,

jemte afgift för öfversamtal,

a 250 kronor...................................

c) 7,000 kilometer ännu ej i bruk

tagna reservledningar i Stockholm,

i under] ordgkablar, indragna

i cementtrummor, å 100

kronor per kilometer dubbeltrådig

kopparledning.....................

d) Under byggnad varande ny cen
traltelefonstation

i Stockholm. ..

2,240,000:

12,200:

352,200: —

2,149,000: —

700,000:

370,800:

8,571,680:

B. Landsnätet.

Alla ledningar här liksom i Stockholm

dubbeltrådiga:

664 st. telefonapparater i Upsala med

ledningar å 175 kronor ............... »

950 st. apparater i Norrtelje, Vaxholm,

Södertelje, Trosa, Mariefred,

Strengnäs, Enköping samt

Gnesta stationssamhälle, å 150

kronor ..................................................»___

Transport kronor

116,200: —

142,500: —

258,700: — 8,571,680: —

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

Transport

2,377 telefonapparater å landsbygden

med ledningar intill 2 kilometers

längd samt andel i vexelstation,

kronor

258,700:— 8,571,680: —

å 200 kronor....................................

1,924 kilometer abonnentlinier bortom

2 kilometer från centralstationen,

»

475,400: —

å 120 kronor....................................

155 st. apparater med anknytnings- ledningar i ofvannämnda städer,

»

230,880: —

å 100 kronor....................................

275 st. telefonapparater med anknyt- ningsledningar å landet, å 150

»

15,500: —

kronor ....................................

»

41,250: —

5,063 kilometer hufvudledningar af

jerntråd N:o 11, å 120 kronor.

1,562.5 kilometer hufvudledningar af

jerntråd N:o 8, koppartråd, brons- tråd eller bimetallisk tråd, å 150

»

607,560: —

kronor ................................................

561.4 kilometer hufvudledningar inom

)J

234,375: —

Stockholm, å 120 kronor ............

100.8 kilometer sjökabelledning, å 75

))

67,368: —

öre per meter .................................

446 kilometer reservledningar i luft-

»

75,060: —

och jordkabel, å 60 kronor.........

1,442 st. reservlinier i centralstatio- nerna med inledningar, å 25

)>

26,760: —

kronor ................................................

»

36,050: — 2,068,903: —

Kronor 10,640,583: —

För den utvidgning, telefonanläggningarna vid tillträdestiden vunnit

efter början af år 1901, utgår betalning efter ofvan angifna grunder.

Likaledes ersättes särskildt, hvad Allmänna bolaget visar sig hafva

under samma tid utgifvit för den nya centralstationens färdigställande.

Utan särskild ersättning öfverlemnas till Kongl. Telegrafverket

äfven hvad af bolagens kabelcementtrummor och kabelrör med en

sträcklängd af cirka 20,400 meter och en piplängd af cirka 340,000

meter, ännu ej tagits i bruk äfvensom alla luftreservledningar och

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

nedledningar. Vidare alla föreningsledningar mellan de olika stationerna

i Stockholm, motsvarande en dubbeltrådig längd af cirka 1,800

kilometer, alla föreningsbord (12 multipelbord med automatiska afkopplingssignaler)

samt reserver i stationerna, äfvensom landsliniestationen

i Stockholm med 9 vexelbord, likasom all annan till näten hörande

egendom, som ej i detta kontrakt särskildt upptagits.

3:o. Köpeskillingen för fastigheterna utgör 954,477 kronor jemte

hvad bolaget visar sig hafva efter ingången af år 1901 kontant utbetalt

för fullbordande af åbyggnaden på desamma.

Allmänna Telefonbolaget, såsom egare till fastigheten N:ris 11 och

12 i qvarteret Åskslaget, medgifver den nya egaren till egendomen

N:ris 13 och 14 att äfven för framtiden begagna nuvarande Mönsterrätt

mot egendomen N:ris 11 och 12 samt att för denna servitutsrätt erhålla

inteckning i sistnämnda fastighet.

4:o. Sådan materiel, som säljarne vid tillträdestiden inköpt eller

kontrahent men som vid samma tid ännu ej användts för anläggningar^,

öfvertages till inköpspris.

5:0. Säljarne tillhöriga 1 möbler och inventarier för telefonaffären

lösas af Kongl. Telegrafverket efter värdering.

6:o. Alla af någotdera bolaget nu anstälda tjenstemäu samt andra

biträden för anläggningarne eller deras drift, med undantag af öfveringeniören

hos Allmänna bolaget samt bolagens styrelsemedlemmar och

revisorer, anses från början af år 1903 anstälde hos Rikstelefonen med

rätt att, så länge de till Kongl. Telegrafstyrelsens belåtenhet fullgöra

sina åligganden, åtnjuta samma löneförmåner, som nu tillkomma dem;

och skall härvid den del af aflöningen, hvilken utgår som tantiéme

eller annat särskildt arfvode, utgå med samma belopp som för år 1900.

7:o. Kontrakt, som under år 1902 tecknas angående abonnement

hos Rikstelefon eller någotdera bolaget, skall upprättas på sådant sätt,

att detsamma blifver gällande endast till slutet af år 1902.

8:o. Alla de någotdera bolaget åliggande skyldigheter enligt upprättade

abonnementskontrakt eller enligt aftal om rätt till fäste för

telefonledningar eller eljest angående telefondriften öfvertagas från

början af år 1903 af Kongl. Telegrafverket, som deremot från samma tid

tillgodonjuter alla de rättigheter, hvilka enligt samma kontrakt eller

aftal tillkomma bolagen eller något af dem.

9:o. Nuvarande samtrafikskontrakt mellan Kongl. Telegrafstyrelsen

och bolagen skola fortfarande gälla till utgången af år 1902.

10:o. Det åligger bolagen att från tillträdesdagen den 1 december

1902 till utgången af samma år på sin bekostnad ombesörja telefonBih.

till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 53 Haft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Konc/l. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.

driften i bolagens nät samt att underhålla dem mot rätt att behålla alla

å samma månad belöpande inkomster från näten. I följd häraf skall

betalningen för de sålda näten likasom för fastigheterna erläggas den

31 december 1902, före hvilken dag det åligger säljaren att hafva till

Kongl. Telegrafstyrelsen öfverlemnat behöriga åtkomsthandlingar rörande

fastigheterna.

ll:o. Bolagens styrelser skola ofördröjligen underställa detta kontrakt

bolagens pröfning, och är kontraktet att anses såsom förfallet,

derest det ej godkännes af båda bolagen senast den 31 januari 1902.

12:o. Detta kontrakt skall jemväl anses vara förfallet, derest ej

Kongl. Maj:t senast den 15 februari 1902 för sin del biträder detsamma

eller derest ej 1902 års Riksdag gillar kontraktet.

13:o. För den händelse att detta kontrakt skulle af anledning,

som angifves i punkt ll:o eller punkt 12:o förfalla, skall nu gällande

samtrafikskontrakt mellan Kongl. Telegrafstyrelsen och bolagen gälla

till den 1 juni 1902.»

I sin underdåniga skrifvelse har Telegrafstyrelsen utförligt framhållit

de motiv, som varit afgörande för dess hemställan och af hvilka

vi ansett oss böra göra en sammanfattning. Styrelsen omnämner till

en början, att de tio år gamla samtrafikskontrakten mellan rikstelefonen

och de enskilda bolagen uppsagts, emedan de icke längre motsvara de

förändrade förhållanden, som just under samma tio år omgestaltat det

svenska telefonväsendet, samt att den ställning, rikstelefonen trots de

i flera afseenden ogynnsamma förhållandena kommit att numera intaga

såväl inom liufvudstaden som i det öfriga landet, ålade dess förvaltning

såsom en skyldighet att, då det välbehöfliga anordnandet af trafikförhållandena

nu kunde ega rum, tillse, att detta också skedde på ett sätt,

hvarigenom såväl allmänhetens bästa kunde bättre än hittills tillgodoses,

som ock statens egen verksamhet inom nu ifrågavarande område lugnt

och enhetligt utvecklas. Sedan ett af Telegrafstyrelsen gjordt försök

till trafikens ordnande på basis af afgiftsfri samtrafik strandat på de

enskilda bolagens vägran, befann sig Telegrafstyrelsen framför valet

mellan två alternativ, nemligen antingen all samtrafiks afbrytande eller

statens öfvertagande åt de enskilda telefonnäten, men ehuru genom ett

dylikt afbrott rikstelefonens ställning ingalunda skulle försvagas, hade

Styrelsen helt naturligt den uppfattning, att detta alternativ borde endast

i tall af nödtvång tillgripas. Hvad åter det andra alternativet vidkom,

hade det senaste årtiondets erfarenhet öfvertygat Telegrafstyrelsen icke

blott om önskvärdheten af en sådan anordning utan äfven rent af om

nödvändigheten deraf, att staten, som ensam ordnar posten och tele
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

grafen i likartade former öfver hela landet, äfven måste ensam ordna

telefonförhållandena, hvilka ju i sjelfva verket ej äro annat än en viss

gren af telegrafverksamheten i sin helhet. Ett ordnande åt rikets

telefonväsen borde icke längre undanskjutas, men ett oeftergifligt vilkor

derför vore äfven, att landets hela telefonverksamhet lades i statens

hand, så att icke statens egen telefoninstitution i sjelfva brännpunkten

af landet motarbetades af enskilda alfärsföretag, hvilkas intressen gingo

ut på att efter förmåga inkräkta på statens egen verksamhet, Telegrafstyrelsen

framhåller äfven den statsekonomiska synpunkt, hvarur eu

direkt privatkonkurrens med staten är på detta område lika olämplig,

som till exempel inom postväsendet, der äfven försök dertill genast af

Riksdagen qväfdes. Med uppvisande af de mångfaldiga och synnerligen

kännbara olägenheter, som det otillfredsställande tillståndet med tre

olika telefonnät i hufvudstaden och dubbla nät i dess omgifningar och

kringliggande städer medförde för trafikanterna, för telefonförvaltningen

och för det allmänna, framhäfver Telegrafstyrelsen de fördelar, som

dessa skulle tillskyndas genom statens öfvertagande af de enskilda

telefonnäten, hvarmed ock sammanfölle möjligheten för staten att. kunna

till ett enhetligt system omordna hela landets telefonväsen. Tidpunkten

måste äfven anses vara den lämpligaste nu, ty oafsedt att samtrafikskontraktens

upphörande faktiskt erbjöde ett uppslag till en ny ordning,

torde rikstelefonens egen utveckling hafva nått den omfattning, att

densamma nu bör ställas under Riksdagens omedelbara kontroll i likhet

med jernvägarne och telegrafen. Telegrafstyrelsen gör i detta sammanhang

oförbehållsamt det uttalande, att till följd af det sätt, hvarpå

Styrelsen måst på egen hand samla landets telefonnät i statens ego,

försöken att derunder äfven gifva likformighet åt det växande rikstelefonnätet

krönts med ringa framgång, emedan dertill fordras den

myndighet och auktoritet, som endast landets regering och representation

tillsammans ega. När nu vidare till statsmagternas pröfning förelåge

förslag till omreglering af hela telegrafverket och den hittills på

extra stat uppförda telefonpersonalens inordnande såsom ordinarie

under verket i dess helhet, syntes Styrelsen dermed ock vara gifven

tidpunkten för rikstelefonens ställande under statsmagternas närmare

inseende. Men då bör det också, såsom Styrelsen säger, vara Sveriges

hela telefonnät som öfverlemnas. Telegrafstyrelsen, som således fann

tiden vara inne och de kraftigaste skäl tala för att söka åt staten förvärfva

bolagens telefonnät, lyckades äfven, efter med vederbörligt tillstånd

inledda underhandlingar, träffa det aftal, som innefattas i köpekontraktet

och för hvars antagande ur ekonomisk synpunkt Styrelsen lemna! en

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

ingående motivering. I anseende till det principiella skälets öfvervägande

betydelse och frågans inverkan på telegrafverkets framtida ställningrekapitulerar

Styrelsen slutligen, före affattande! af sin hemställan, i

korthet hvad som Styrelsen från principiell synpunkt anser tala för det

ifrågasatta inköpet.

För att kunna bilda oss ett omdöme om riktigheten af det värde, som

enligt köpekontraktet åsatts bolagens telefonnät — oberäknad! den i

köpet ingående fastigheten, hvarom vi yttra oss särskildt — hafva undertecknade

med ledning af derför i öfrig! erforderliga uppgifter och siffror,

som meddelats oss, från två synpunkter uppskattat de till inköp föreslagna

näten. Vi hafva sålunda å ena sidan gjort en jemförelse mellan

dessa och rikstelefonnätet med hänsyn till priset för respektive abonnent,- ledningar, hvarmed äfven motsvarande pris för några inom och utom landet

af staten inköpta enskilda telefonnät sammanstälts. Å andra sidan

hafva vi skärskådat näten tillsammans såsom en affär betraktade och beräknat

dennas rentabilitet i statens hand efter det öfverenskomna inköpspriset.

Hvad beträffar nätens värde efter priset per abonnentledning, hafva

vi utgått från förhållandena vid 1901 års början, sådana de i köpekontraktet

finnas angifna för de enskilda bolagen. Då emellertid de

pris, som begäras för abonnentledningarna inom Stockholm, af lätt förklarlig

anledning äro temligen olika prisen för Allmänna bolagets abonnentledningar

utom hufvudstaden, hafva vi särskiljt dessa båda kategorier

för att jemföra dem en hvar med motsvarande rikstelefonanläggningar.

Inom Stockholmsnäten vexla köpekontraktets pris för abonnentledningarna

mellan 480 kr. och 150 kr., beroende icke på sjelfva

anläggningarnas olika materiella värden, utan på de olika förmåner,

som i förhållande till de olika årsafgifterna lemnas abonnenterna. På

grund häraf och då således ledningarna i sig sjelfva icke sinsemellan

erbjuda någon olikhet, hafva vi endast haft att efter totalsumman för

näten i förhållande till abonnentantalet utfinna medelpriset för en abonnentledning

i bolagens Stockholmsnät. Vid nyssangifna tidpunkt utgjorde

de enskilda bolagens abonnentantal 22,496, hvadan då för dessa

upptagits en inlösningssumma af 8,571,680 kr., staten erbjudas dessa

nät för ett medelpris af 381 kr. per abonnentapparat. Vid samma tid

uppgick rikstelefonens abonnentantal inom Stockholm till 7,333, hvilkas

ledningar betingat en anläggningskostnad af 2,833,745 kronor eller 386

kr. per abonnentapparat. Å landsbygden med kringliggande städer

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

egde Allmänna bolaget en abonnentkrets på 4,421 stycken, och är derför

beräknad en inlösningssumma af 2,068,903 kr. eller 467 kr. för

hvarje abonnentapparat. Rikstelefonabonnenterne mom denna rayon

utgjorde 3,492 stycken, livilkas ledningar representerade en anläggningskostnad

af tillhopa 1,825,554 kr. eller 523 kr. per abonnentapparat.

Således erbjudas nu de enskilda bolagens abonnentapparater till inlösen

för ett belopp, som såväl inom Stockholm som i all synnerhet å landsbygden

med städer understiger hvad motsvarande rikstelefonledningar

kostat i anläggning.

Redan ur denna synpunkt och då ledningarnas beskaffenhet öfver

hufvud taget är å ömse sidor ungefär lika god, måste derför det kontraherade

priset anses för staten fördelaktigt. För ytterligare jemförelses

skull hafva vi emellertid införskaffat prisuppgifter från några hufvudstäder

utomlands, der inköp för statens räkning af privata telefonnät

egt rum. Dessa uppgifter hafva ej kunnat blifva många, enär i allmänhet,

såsom Telegrafstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse också

framhållit, staten i de europeiska länderna förbehållit sig en viss uteslutande

rätt öfver telefontrafiken, till följd hvaraf all jemförelse med

våra förhållanden är utesluten.

I Wien inköpte staten år 1895 det derstädes anlagda enskilda

telefonnätet med 7,100 abonnenter för en summa af 4,000,000 gulden,

hvilket motsvarar ett pris af 563 gulden eller omkring 850 kronor per

abonnentledning. Dervid är dessutom att märka, att detta nät visserligen

var dubbeltrådigt men af mindre god beskaffenhet och med en

mycket olämpligt anordnad station. Hela nätet har derför måst ombyggas

— för öfrigt med det svenska rikstelefonnätets underjordiska

kabelsystem såsom mönster — och två stora byggnader hafva uppförts

för inrymmande af telefonstationer.

I Budapest v\r proceduren för statens förvärfvande af telefonväsendet,

något mera invecklad. År 1887 öfvergick telefonnätet, som

då var privat, till statsegendom, men koncessionsinnehafvaren lenmades

dervid tillåtelse att belasta nätet med en intecknad skuld af 1,300,000

ungerska krönen (å 75 öre) och att bilda ett aktiebolag för att arrendera

nätet af staten. Detta bolag erhöll rätt att drifva telefonrörelse för eu

tidrymd af 30 år, d. v. s. ända till år 1917. Långt innan denna tid utgått,

öfvertog- emellertid staten år 1897 driften för egen räkning, i det den

beviljade nämnda bolag såsom ersättning för upphörandet af dess arrendekontrakt

eu annuitet af 827,000 krönen, betalbar från 1897 till

1917. Denna annuitet inbegrep också liqvid af nämnda intecknade

skuld å 1,300,000 krönen, så att nätet öfvergick till staten utan någon

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 64.

gravation. Antalet abonnenter var år 1887 899 och år 1897 3,647.

Liqviden för nätets inlösen utgår således årligen under en tid af 20 år

med en annuitet af icke mindre än 227 krönen per öfvertagen abonnentapparat.

1 Bryssel inköpte staten år 1893 det privata telefonnätet derstädes,

som då räknade 1,970 abonnenter, för ett pris af 3,939,220 francs eller

1,999,6 francs, d. v. s. 1,439,71 kronor per abonnentledning. Detta nät

var enkeltrådigt och äfven i öfrigt otidsenligt, hvarför det måst helt

och hållet ombyggas.

I Paris utlöpte dervarande telefonbolags koncession år 1889, då

staten öfvertog nätet efter anläggningens materiella värde till ett pris

af 11,334,340 francs. Abonnentantalet utgjorde vid tiden för öfvertagandet

10,112 st., hvaraf ett par tusen voro fördelade på bolagets

lokalnät i landsorten. Medelpriset per abonnentledning uppgick alltså

till 1,120,88 francs eller 807,03 kronor.

Köpesumman för Kristiania Telefonanlmg, som af den norska staten

nyligen inlösts, motsvarar ett pris af 288 kr. per abonnent, men detta

relativt låga pris får sin förklaring deraf, att dels nätet endast till

hälften var dubbeltrådigt, dels nätets utsträckning endast motsvarade en

radie af 20 kilometer, dels ock slutligen bolagets af kommunen meddelade

koncession just då upphörde samt staten, som redan tidigare

egt monopol på telefonanläggningar mellan kommunerna och enligt en

straxt före köpet antagen lag fått monopol äfven på telefonanläggningar

inom kommunerna, kunnat med stöd af denna lag expropriera hela

den privata telefonanläggningen i Kristiania efter värdering. Sådan

värdering skall enligt lagen göras af sex gode män, deraf hälften väljes

af Stortinget för tre år i sänder och hälften utses af Konungen för

hvarje gång.

I Danmark har staten icke inköpt något enskildt telefonnät, men då

det i detta sammanhang kan vara af intresse att jemföra hvad ett par af

de större privatnäten, enligt officiella till det danska telegrafverket inlemnade

uppgifter, kostat i anläggning, torde här kunna omförmälas,

att Köbenhavns Telefonaktieselskabs endast till en del dubbeltrådiga

nät betingat en anläggningskostnad af 420 kr. per abonnentapparat,

Fyns kommunale Selskabs helt och hållet enkeltrådiga nät 490 kr.

och Nordjyllands Telefonselskabs likaledes enkeltrådiga nät 375 kr.

per abonnent.

I afsigt att kunna göra jämförelse särskilt med det nu till inköp ifrågasatta

nätet utom Stockholm hafva vi vidare genomgått ett antal köpekontrakt,

enligt hvilka staten förvärfvat enskilda telefonnät i landsorten,

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kong!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 64.

och har dervid framgått, att staten för sådana telefonnät i allmänhet

måst erlägga en köpeskilling, som är relativt högre än hvad här skulle

ifrågakomma. Någon exakt jemförelse har dock icke kunnat göias,

enär i de iakttagna fallen köpesumman för näten i sjelfva verket erlagts

uteslutande såsom ersättning för öfvertagande af bolagens affär,

nästan icke alls såsom liqvid för någon erhållen materiel valuta. Tjälla

dessa nät hafva utan något undantag varit af sådan beskaffenhet,

att blott apparaterna kunnat användas och dessa t. o. m. endast delvis,

hvaremot såväl stationer som ledningar måst fullständigt ombyggas,

och de inköpta ledningarna hafva i sig sjelfva icke egt annat än ett

skrotvärde till belopp, som motsvarat kostnaderna för deras nedtagande.

Hvad deremot beträffar de nu till inköp föreslagna telefonnäten i

Stockholm och dess omnejd, hafva undertecknade Rasmussen och Meyer,

för att skaffa oss kännedom om deras tekniska beskaffenhet, besigtigat

alla de i Stockholm belägna stationerna, stationen i Upsala och några

stationer på landsbygden samt en del af linierim hufvudsakligen i

Stockholms omnejd. Såsom resultat deraf kunna vi vitsorda, att savidt

omständigheterna och årstiden gjort det möjligt för oss att bilda oss

en uppfattning om ifrågavarande anläggningars beskaffenhet, såväl deras

stationer och ledningar som apparaterna m. in. befunnits vara tidsenligt

och väl utförda samt för öfrigt hållna i ett fullgodt skick, som

icke lemnar rum för anmärkning.

Något, som dessutom betydligt inverkar på bedömandet af det

ifrågasatta köpet och som derför enligt vår åsigt bör här framhållas,

är den omständigheten, att den af Eders Kongl. Maj:t under den 1

maj 1891 Allmänna bolaget i nåder tillförsäkrade rättigheten att inom

70 kilometers rayonen utan särskildt tillstånd upprätta telefonförbindelse

å kronans mark eller inom området för allmän landsväg in. m.

ännu gäller under en tid af nära 40 år med utsigt för bolaget att, så

vida ej nätet då af statsverket efter värdering inlösts, få denna rättighet

ytterligare förlängd. Den ställning, som bolaget genom innehafvet

af en så betryggande koncession intager gent emot staten, kunde lätteligen

hafva mer än som här synes ha skett, inverkat pa prissättningen,

då det nu alltså gäller eu uteslutande på frivillighet grundad försäljning.

I afseende på de ifrågavarande telefonnätens rentabilitet i statens

hand efter det öfverenskomna inköpspriset hafva vi beräknat densamma

för år 1903, det första året staten skulle sjelf omhänderhafva näten.

För sådant ändamål hafva vi, utöfver den i Telegrafstyrelsens underdåniga

skrifvelse förekommande på mer afrundade tal baserade förslags
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

beräkning upprättat en annan, grundad på de enskilda bolagens senare

afgifna, _ närmare preciserade uppgifter. Med beräkning af den tillökning

i abonnentantal, som egt rum under år 1901 och som kan antagas

inträffa under innevarande år, har för abonnentantalet vid tiden för

öfvertagandet af näten ur nyssnämnda uppgifter framgått en visserligen

delvis approximativ siffra, som dock torde komma den rätta så nära

som möjligt. De enskilda bolagens nät inom Stockholms stad visa

under år 1901 en ökning af 2,484 abonnenter och beräknas under innevarande

år — lågt upptaget — ökas med ytterligare 1,350 abonnenter.

Summa af dessa abonnenter skulle således vid början af år 1903

uppgå till 26,269. Medelinkomsten angifves till 58 kronor och medelutgiften

till 32,25 kronor per abonnent. För nätet utom Stockholm har

ökningen af abonnenter under år 1901 varit 309 st. och för innevarande

år antages densamma komma att utgöra 150 st., hvadan abonnentantalet

upptagits den 1 januari 1903 till 4,880 st. Medelinkomsten

per abonnent inom detta nät upptages till 49 kronor och medelutgiften

till 23,75 kronor. Med dessa siffror skulle de inkomster och utgifter,

som de privata näten under år 1903 böra medföra för telegrafverket,

utgöra:

Inkomster:

26,269 abonnenter inom

å 58 kronor................

4,880 abonnenter utom

å 49 kronor................

Utgifter:

26,269 abonnenter inom

å 32,25 kronor ...........

4,880 abonnenter utom

å 23,75 kronor ...........

och således uppkomma ett öfverskott af ........................ kr. 799,646: 75.

Det kapital, hvarå detta öfverskott skall utgöra afkastningen, är den

köpeskilling, som skall vid innevarande års slut erläggas. För bestämmande

af densamma hafva vi utgått från den i köpekontraktet upptagna

på förhållandena vid 1901 års början grundade köpesumman,

10,640,583 kronor. Denna stimma bör dock minskas med det för 561,4

Stockholm

Stockholm

kr. 1,523,602: —

239,120: — kr_ 1^7 62,722:

Stockholm

Stockholm

kr. 847,175: 25

» 115,900:— v, Qfto 07fö

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

km. liufvudledningar till 67,368 kronor upptagna belopp, emedan

detta enligt oss af allmänna bolagets verkställande direktör lemnad upplysning

blifvit af misstag särskildt uppfördt, ehuru förut inberäknadt

under ett par af de öfriga i kontraktet befintliga poster. Ifrågavarande

summa utgör således rätteligen 10,573,215 kronor. De under

åren 1901 och 1902 tillkomna abonnenterne, såsom härofvan angifvits

beräknade till 3,834 abonnenter inom och 459 utom Stockholm, öka

köpesumman med de för dem enligt köpekontraktet bestämda belopp,

resp. 1,077,590 kronor och 92,325 kronor, eller med tillhopa 1,169,915

kronor. Vidare bör tilläggas 3,500 km. under år 1901 utlagda, ännu ej

i bruk tagna abonnentledningar med ett värde af 350,000 kronor samt

ytterligare kostnad för den nya centralstationens inredning eller 529,200

kronor. De möbler och inventarier, som telegrafverket enligt köpekontraktet

skall efter värdering inlösa, kunna beräknas betinga ett pris

af 77,000 kronor. Slutligen torde det i förråd befintliga materiellagret

kunna uppskattas till 100,000 kronor.

Köpeskillingen skulle, efter denna beräkning, den 31 december

1902 utgöra:

Telefonnätens värde den 1 januari 1901 ..................... kr. 10,573,215:

Nytillkomna abonnenter ..................................................... » 1,169,915: —

Under år 1901 utlagda abonnentledningar.................... » 350,000: —

Nya centralstationens inredning ...................................... » 529,200: —

Möbler och inventarier ........................................................ » 77,000: —

Materiel i förråd.................................................................. » 100,000: -

eller tillhopa kronor 12,799,330

Öfverskottet, 799,646: 75 kronor, motsvarar å detta belopp 6,25 %.

Härvid torde emellertid kunna anmärkas, att då driftskostnaderna

i Stockholm ställa sig afsevärdt lägre inom rikstelefonnätet än inom de

enskilda näten och detta icke beror på någon skilnad i telefonpersonalens

aflöning, bör i mån, som förhållandena hinna utjemnas, öfverskottet

blifva högre än enligt beräkningen, der driftskostnaderna äro uppförda

med de enskilda bolagens siffror.

Vidare anse vi oss böra påpeka, att i den summa, som angifver

de enskilda telefonnätens beräknade värde den 1 januari 1903, uppta
gits

dels 10,500 km. utlagda, men då ännu ej i bruk tagna abonnentledningar

med ett värde af 1,050,000 kronor, dels för bruk då ännu

icke behöfliga klaffar och bordsinredning för 6,000 linier med ett värde

af 90,000 kronor, dels ock 18 multipelbord med fullständigt multipelfält

för 16,000 linier med ett värde af 300,000 kronor. Sammanlagda be
Bih.

till ltiksd. Prat. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 03 lläft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.

loppet af dessa poster, 1,440,000 kronor, utgör således egentligen ett

för blifvande anläggningar förskotteradt kapital, hvars afkastning kommer

först framtiden till godo. Likaså ingår, såsom af kalkylen synes,

i nämnda köpesumma ett förråd af materiel till värde af 100,000 kr.

Slutligen bör i detta sammanhang framhållas de besparingar i

utgifter, som uppkomma genom statens öfvertagande af de enskilda

näten och dermed Jnöjliggjord gemensamhet i förvaltningen. Förutom

den minskning af nyanläggningskostnad, som kommer att under flere

år föranledas af det ofvan angifna jemförelsevis stora antalet redan

utlagda abonnentledningar, som vid tiden för öfvertagandet ännu ej

tagits i bruk, och det befintliga utrymmet i kabeltrummorna, blifva

sjelfva förvaltningskostnaderna betydligt lägre derigenom, att en gemensam

skötsel medför först och främst minskning af stationernas antal

och användande i vidsträckt mån af gemensam personal och gemensamma

lokaler, deraf föranledd sänkning af utgifterna för aflöningar,

hyror, vedbrand, ljus m. m. Vidare komma de direkta underhållskostnaderna

att sjunka, da de af nuvarande förhållanden nödvändiggjorda

dubbla linierna i mycket stor utsträckning försvinna. Slutligen kunna

en del expeditionskostnader nedbringas, hvarjemte vissa utgifter helt

och hållet bortfalla, såsom bolagens skatter o. d.

Deremot torde ett annat förhållande, som synes verka i motsatt

riktning, här böra upptagas till beaktande. Bland" telefonabonnenterne

i. Stockholm fins ett antal, som ursprungligen af den nu rådande dualismen

inom hufvudstadens telefonväsen nödgats hålla dubbla apparater,

en i rikstelefonnätet och en i något af de enskilda. Man skulle häraf

kunna föranledas till den tanken, att när sfaten öfvertagit de enskilda

näten, desse abonnenters behof af två apparater skulle alldeles försvinna

och således den sammanlagda abonnentstammen i någon afsevärd

mån minskas. För att bedöma hvilken betydelse denna eventuella

faktor bör tillmätas vid beräkningen af rentabiliteten, hafva vi inhemtat

närmare upplysningar i frågan och af dessa funnit, att antalet dylika

dubbelabonnenter icke utgör mera än 2,885 samt att desses två samtidiga

abonnement oftast afse hvardera olika syften så till vida, att

den ena apparaten hufvudsakligen tillgodoser affärsverksamhetens och

interurbantrafikens behof, hvaremot den andra är befäknad för privatlifvets

tjenst och lokaltrafiken i öfrigt; hvarför det för flertalet af dessa

abonnenter torde blifva alltför obeqvämt att, äfven efter samtliga nätens

samlande i en hand, afstå från den ena af de båda apparaterna.

De i köpet ingående fastigheterna N:ris 13 och 14 i qvarteret Åsk
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 64.

slaget äro i köpekontraktet beräknade endast till sitt bokförda värde,

hvilket framgår af Allmänna bolagets styrelseberättelse för år 1900, der

fastigheten N:o 13 upptages till 425,477,89 kr. och fastigheten N:o 14

till 529,000 kr. Med hänsyn dertill och då särskild! den ena fastigheten

af bolaget förvärfvats på en tid, då såväl tomtvärdet som byggnadskostnaderna

voro betydligt lägre än för närvarande, torde man

kunnat redan på förhand hafva skäl till det antagandet, att priset måste

anses vara för staten fördelaktigt. Vi hafva emellertid trott oss böra

inhemta en särskild! sakkunnig fackmans omdöme och derför vändt oss

till en af hufvudstadens mest framstående byggmästare. Denne har

från ren byggnads- och tomtsynpunkt besigtigat fastigheterna och afgifvit

följande yttrande:

»Anmodad att afgifva utlåtande öfver Allmänna

Telefonbolagets egendomar N:o 13 och 14 inom qvarteret

Åskslaget vid Malmskillnadsgatan härstädes får

jag härmed, efter att hafva''å samma egendomar verkställt

besiktning meddela att egendomarne befunnits

väl underhållna och i godt stånd och anser jag att

den af Bolaget begärda köpeskillingen för nämnda

egendomar icke är för högt tilltagen.

Stockholm den 21 januari 1902.

Oscar Herrström.''))

Af ofvanstående utredning torde framgå såsom slutresultat:

att den öfverenskomna köpesumman, beräknad såsom liqvid för

anläggningskostnaden, angifver ett billigare pris per abonnentapparat

än hvad motsvarande rikstelefonanläggningar kostat staten, likaledes

billigare än de pris, som i utlandet erlagts vid derstädes af statsverket

gjorda inköp af privata telefonnät, äfvensom billigare än de pris, hvarför

enskilda telefonnät i Sverige kunnat tidigare af staten förvärfvas;

samt

att samma köpesumma, betraktad såsom ett kapital placeradt i syfte

att gifva en tillfredsställande afkastning, måste beräknas redan från

början skola lemna en annuitet, tillräcklig till kapitalets fulla förräntning

och snabba amortering.

Vår uppfattning af det föreliggande inköpsförslaget, pröfvadt från

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

sakens finansiella sida, torde härmed vara klargjord; och är det hufvudsakligen

ur denna synpunkt vi ansett det hafva ålegat oss att granska

detsamma. Dervid hafva vi dock ingalunda förbisett, att äfven andra

och dertill mycket vigtiga synpunkter måste vid detta ärendes behandling

komma till beaktande; men inskränka vi oss till att i afseende

å dessa åberopa Telegrafstyrelsens framställning i dess underdåniga

skrifvelse.

Om och i sådant fall i hvilken utsträckning staten bör inlåta sig på

ekonomisk och industriel verksamhet, är i och för sig en ganska svårlöst

och derför fortfarande mycket omtvistad fråga. Men rörande tvenne

områden för en sådan verksamhet torde knappast numera någon större

meningsskiljaktighet råda: Ett lands post- och telegrafväsen — och till

det sistnämnda hör telefondriften såsom en integrerande verksamhetsgren

— kunna icke tillfredsställande ordnas utan såsom ett sammanhängande,

hela landet omslutande helt. Men en sådan helhet kan af

den enskilda företagsamheten näppeligen åstadkommas; den vinnes endast

då dessa verksamhetsområden öfvertagas af staten. Och derför

bör och måste statsverket taga dem om hand.

Också är denna uppfattning redan i Sverige af statsmakterna

accepterad. Sålunda har staten här alltid sjelf omhänderhaft postväsendet.

och afvisat försök att inkräkta på denna dess verksamhet.

Telegrafväsendet har ända från telegrafens första användning i landet

legat i statens hand. Hvad telefonen angår, lemnade staten här med

en viss tveksamhet i början initiativet åt de enskilde och så uppstod

en mängd små privatnät. Men då det sedan blef fråga om de

långa och dyrbara interurbana ledningar, som erfordrades för att sammanknyta

lokalnäten, måste staten ingripa; och sedan har den af omständigheternas

och konseqvensens makt drifvits att steg för steg söka

öfvertaga det hela. Det återstår endast en enda länk, men en synnerligen

vigtig sådan för att möjliggöra hela det svenska telefonväsendets

inordnande under likartade former öfver hela landet. Och denna länk

erbjuder sig nu för statsverket tillfälle att på fullt antagliga vilkor

förvärfva.

Vi hafva redan i det föregående ansett oss böra påpeka, att den

koncession Allmänna bolaget innehar räcker ännu i 40 år, under hvilken

tid således ett förvärfvande af dess telefonnät endast genom frivilligt

köpeaftal kan åstadkommas. Men all erfarenhet i dylika fall gifver vid

handen, att en sådan åtgärd, ju längre man uppskjuter den, kräfver så

mycket kännbarare offer, när den dock slutligen måste genomföras.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 64.

På grund af hvad vi sålunda anfört, tillåta vi oss hos Eders Kongl.

Maj:t till nådigt bifall förorda Telegrafstyrelsens i underdånighet framlagda

förslag till inköp af de enskilda telefonnäten i Stockholm och

dess omnejd.

Stockholm den 22 januari 1902.

Carl Herslow.

J. Rasmussen.

N. Meyer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■ \ .1-'' -:.

.* r

\y :• ,

/i -neodi -eo

; r rr , éiJOfJI

TV;;/!-, fcOttl/ii:? ?"v

% r »Ti 5 •* tf

! !- ■>; [;.i;rr*■

;i: * i'';yo .t ;

.i !.u ;. i •. • »

’ r *

«;>j ro M

•V’’

•M \.

% • VJ

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

63

Bil. 3.

Kontrakt

rörande samtrafik mellan Kongl. telegrafverkets och

Stockholms allmänna telefonaktiebolags

telefonnät i Stockholm.

Emellan Kongl. telegrafstyrelsen ocli Stockholms allmänna telefonaktiebolag

är följande öfverenskommelse träffad rörande samtrafik emellan

telegrafverkets och bolagets uti deras respektive centralstationer i

hufvudstad en intagne telefonledningar:

l:o. Samtrafik en omfattar samtlige telegrafverkets och bolagets

såväl nu befintliga som framdeles anlagda telefonledningar inom hufvudstaden

äfvensom derifrån utgående (i vederbörlig ordning) anlagda

telefonledningar, med allenast den inskränkning, hvarom här nedan i

punkterna 3:o och 4:o handlas.

2:o. För samtrafiken erforderliga förbindelseledningar mellan telegrafverkets

och bolagets centralstationer anläggas och underhållas af

telegrafverket på sätt telegrafstyrelsen finner för ändamålet lämpligast,

vare sig medelst luftledningar eller underjordiska ledningar. Anläggnings-

och underhållskostnaderna för förbindelseledningarne bestridas

gemensamt af telegrafverket och bolaget efter lika fördelning.

3:o. Abonnentledningar, för hvilka förbindelse önskas med telegrafverkets

interurbana dubbelledningar, skola jemväl göras dubbeltrådiga.

Innan sådan bolaget tillhörig dubbelledning upplåtes för samtrafik

med telegrafverkets interurbana dubbelledningar, eger telegrafstyrelsen

att genom någon dess ingeniör undersöka, huruvida samma

ledning är väl isolerad och eger godt ledningssammanhang, äfvensom

huruvida den deri insatta telefonapparaten är af bästa konstruktion samt

i godt skick. Uppstår sedermera fel å ledningen i något af nyssberörda

hänseenden, eger direktören för telegrafverkets centralstation att för
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

vägra förbindelse mellan sådan ledning och telegrafverkets interurbana

ledningar, intilldess anmärkt felaktighet varder genom bolagets försorg

afhjelpt. Skulle bolaget tillåta samtrafik emellan enkeltrådig ledning i

bolagets nät och telegrafverket tillhörig interurban dubbelledning, eger

telegrafstyrelsen att till omedelbart upphörande uppsäga denna öfverenskommelse

i hvad densamma rörer samtrafiken med telegrafverkets interurbana

telefonledningar.

4:o. Af de i bolagets centralstation intagna interurbana ledningar

omfattar samtrafiken endast sådana, för hvilkas anläggning bolaget erhållit

Kongl. Maj:ts tillstånd.

5:o. För samtrafiken mellan telegrafverkets och bolagets lokala

telefonnät erlägges en afgift af tio (10) öre för hvarje samtal, nemligen

af telegrafverket till bolaget, när samtalet begärts af en telegrafverkets

abonnent, men af bolaget till telegrafverket, när samtalet begärts

af en bolagets abonnent. Från denna afgift äro frikallade de

samtal, som i begge rigtningarne utvexlas å de telegrafverkets ledningar,

som blifvit anlagda före den 1 juli 1889, äfvensom å de ledningar,

som till statens embetsverk och inrättningar efter denna tid

utföras i Stockholm eller omnejd.

6:o. För samtal, som af abonnent i bolagets lokala nät begäres

med telegrafverkets interurbana ledningar, erlägger bolaget till telegrafverket

den af Kongl. Maj:t faststälda samtalsafgift med en förhöjning

af tjugu (20) öre; för samtal, som af telegrafverkets abonnent

begäres med bolagets interurbana ledningar, erlägger telegrafverket till

bolaget samma afgift, som bolaget för enahanda samtal fordrar af sina

egna abonnenter i hufvudstaden, med en förhöjning likaledes af tjugu

(20) öre.

7:o. För samtal, som från telegrafverkets eller bolagets interurbana

ledningar begäras med abonnent inom den andra förvaltningens lokala

nät, erlägges samtrafiksafgift enligt 5:te punkten.

8:o. För samtal, som utvexlas mellan telegrafverkets och bolagets

interurbana ledningar, erlägges samtrafiksafgift i enlighet med bestämmelserna

i öde punkten.

9:o. Med interurban ledning förstås i denna öfverenskommelse

sådan ledning, som med Stockholm förbinder annan ort, der statstelegrafstation

finnes inrättad. Lokalt nät omfattar deremot endast sådana

ledningar, som enligt nyssnämnda bestämmelse icke äro att anse såsom

interurbana.

10:o. För hvarje samtal, som utvexlas mellan telegrafverkets och

bolagets nät, åligger det den förvaltning, från hvilkens nät samtalet

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

utgår, att samtidigt med beställningen uppgifva namn och nummer

äfven å den abonnent, som begärt samtalet, äfvensom, derest han tillhör

nät utom hufvudstaden, namnet på den ort der detta nät bar sin

centralstation.

ll:o. Telegrafverket och bolaget tillhandahålla hvarandra kostnadsfritt

så många exemplar af egna abonnementskataloger, som det

andra har antal abonnenter inom sitt lokalnät, hvarjemte bolaget derutöfver

af sin katalog lemnar telegrafverket ett exemplar för hvarje

af dess i förbindelse med statstelefonnätet stående centralstationer.

Den ena förvaltningen eger icke att uti sin katalog upptaga den andra

förvaltningens abonnenter.

12:o. Denna öfverenskommelse gäller från den 1 nästkommande

juni tills vidare och intill tolf månader efter det densamma varder från

''någondera sidan uppsagd; vid den tidpunkt, då samtrafik af sådan anledning

upphör, skall, i händelse telegrafverket verkstält uppsägningen,

detsamma ersätta bolaget för de kostnader, detta fått vidkännas för

anläggning mellan telegrafverkets och bolagets centralstationer af förbindeiseledningar,

h vil ka efter samtrafikens upphörande blifva telegrafverkets

tillhörighet.

13:o. Skulle olika meningar uppstå angående rätta tillämpningen

af detta kontrakt eller rätta tolkningen af någon deri förekommande

bestämmelse, skall den sålunda uppkomna tvisten slitas af skiljemän på

sätt i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgas.

14:o. Af detta kontrakt äro tvenne lika lydande exemplar underskrifna

och utvexlade. *

Stockholm den 17 maj 1890.

ERIK STORCKENFELDT.

H\ WENNMAN. C. F. ENGSTRÖM.

För Stockholms allmänna telefonaktiebolag:

R. ABELIN.

G. It. DAHLANDEK. W. MONTELIUS. H. T. CEDERGREN.

Bih. till Riksd. Rrot. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 53 Haft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Konsol. Narf. Proposition N;o 64.

Såsom tillägg till förestående kontrakt varder härmed öfverenskommet,

att kontraktet ej må under tio (10) år härefter från någondera

sidan uppsägas.

Stockholm den 6 juni 1890.

ERIK STOROKENFELDT.

M. WBHNMAN. C. F. ENGSTRÖM.

För Stockholms allmänna telefonaktiebolag:

R. ABELIN.

G. B, BAHLANDER.

W. MONTELIUS.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 64.

67

Bil. 4.

. .... ~ • ^ . ••• i

Transsumt.

Kontrakt*

Under förutsättning och vilkor, att Kongl. Maj:t, inom 2 månader

efter derom gjord framställning af Stockholms allmänna telefonaktiebolag,

meddelar bolaget nådigt tillstånd att å mark och inom område,

som af Kongh kungörelsen den 20 april 1883 afses, till en utsträckning

åt hvarje håll af 70 kilometer — fogelvägen räknadt — från Stortorget

i Stockholm bibehålla bolagets nuvarande, å bilägda förteckning upptagna

telefonanläggningar och anordna nya dylika anläggningar, samt

att detta tillstånd meddelas dels för en tid äf 50 år med rätt för statsverket

att vid nämnda tids utgång efter värdering inlösa bolagets ledningar

Utom Stockholm, och för bolaget ätt, derest ej statsverket fem

år före utgången af samma tid tiilkännagifver sig vilja af en Sådan lösningsrätt

sig begagna, å ledningarne erhålla ny koncession, dels och

under de vilkor i öfrigt, som i särskildt sammanhang med detta kontrakt

dertill Uppgjordt förslag finnas upptagna, är mellan Kongl. telegrafverket

och Stockholms allmänna telefonäktiebolag träffadt följande aftal.

Ilo. Bolaget öfverlåter och försäljer till Kongl. telegrafverket:

a) bolagets telefonledningar mellan Enköping och Vesterås samt

mellan Gnesta och Norrköping äfvensom den del bolaget eger i den af

bolaget anlagda telefonledningen mellan Gne&fa. och Nyköping, jemte

de till dessa ledningar hörande, boläget tillhöriga stolpar och annan

materiel *

b) det bolaget tillhöriga telefonnät i Helsingland, i sammanhang

hvarmed å Kongl. telegrafverket öfverlåtes bolagets rätt till användande

af och samtrafik med andra telefonledningar i nämnde landsdel,

c) under förutsättning af bifall från stadsfullmägtige i Jönköping

bolagets telefonnät i Jönköping och trakten deromkring jemte den

bolaget Bekommande rätt till andra telefonanläggningar derstädes; allt

enligt särskildt uppgjord och detta kontrakt bilagd specifikation.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

2:o. Köpeskillingen utgör etthundrasextiofyra tusen niohundra

(164,900) kronor.

3:o. Tillträdet eger rum sålunda:

4:o. Kongl. telegrafverket öfvertager från och med tillträdet

bolagets rättigheter och skyldigheter enligt samtliga nu gällande abonnementskontrakter

samt i öfrigt följande kontrakter och aftal:

5:o. Uti det mellan Kongl. telegrafverket och bolaget den 17 maj

1890 slutna kontrakt rörande samtrafik mellan Kongl. telegrafverkets

och bolagets telefonnät göras:

A) den ändring, att punkterna 6 och 8 i kontraktet erhålla följande

lydelse:

6:o. För samtal, som af abonnent i bolagets lokala nät

begäres med telegrafverkets interurbana ledningar, erlägger

bolaget till telegrafverket den af Kongl. Maj:t faststälda samtalsafgift

med en förhöjning af tio (10) öre;

för samtal, som af telegrafverkets abonnent begäres med

bolagets interurbana ledningar, erlägger telegrafverket till bolaget

samma afgift, som bolaget för enahanda samtal fordrar

af egna abonnenter i hufvudstaden med en förhöjning af tio

(10) öre.

8:o. För samtal, som utvexlas genom telegrafverkets och

bolagets interurbana ledningar, erlägges dels samtrafiksafgift

med tio öre, hvilken afgift betalas af bolaget till telegrafverket,

då samtalet begäres från bolagets ledning, och af telegrafverket

till bolaget, då samtalet begäres af en telegrafverkets

abonnent, dels samtalsafgift till telegrafverket, hvilken

samtalsafgift skall beräknas till samma belopp, som enligt den

af Kongl. Maj:t faststälda taxa utgår för samtal mellan telegrafverkets

egne abonnenter å de platser, mellan hvilkas centralstationer

samtalet eger rum, och hvilken samtalsafgift, då samtalet

begäres från bolagets nät, af bolaget till telegrafverket

redovisas;

B) följande tillägg:

a) Samtrafik medgifves jemväl mellan bolagets hela lokala

nät och dess samtliga interurbana ledningar, å ena*feidan, och,

å andra sidan, telegrafverkets abonnenter i telefonnäten i Norr
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

köping, Nyköping och Vesterås, äfvensom, i hvad Kongl. telegrafverket

angår, de öfriga ledningar, mellan hvilka och bolagets

nät samtrafik nn eger ram öfver dessa städer. För

denna samtrafik anvisar Kongl. telegrafverket särskild dubbeltrådig

ledning.

För samtal, som sålunda förmedlas, erlägges ingen samtrafiksafgift

utan allenast samtalsafgift till Kongl. telegrafverket,

hvilken samtalsafgift skall beräknas till samma belopp,

som enligt den af Kongl. Maj:t faststälda taxa utgår för samtal

mellan telegrafverkets egne abonnenter å de platser, mellan

hvilkas centralstationer samtalet eger rum; egande bolaget,

som till Kongl. telegrafverket redovisar afgifterna för de

samtal, som begäras från bolagets nät, att härför tillgodoräkna

sig sex öre för hvarje sådant samtal.

b) Derest Kongi. telegrafverket framdeles tillåter att, förutom

telefonnäten i Norrköping, Nyköping, Vesterås och Eskilstuna,

telefonledning å sådan ort utom Stockholm, å hvilken

statstelegrafstation finnes inrättad, genom Kongl. telegrafverket

förbindes med enkeltrådigt telefonnät i Stockholm, skall den

bolaget medgifna samtrafiken omfatta jemväl de telefonledningar,

hvilka ingå till centralstation i Örebro, Gefle eller

annan från Stockholm ej aflägsnare än 16 nymil — fogelvägen

räknadt — belägen plats, och hvilka ega eller erhålla rätt till

samtrafik med Kongl. telegrafverkets lokalnät i Stockholm.

6:o. Derest före distribution af ny katalog angående rikstelefonnätet

bolaget tillställer Kongl. telegrafverket förteckning öfver sådana

ledningar i bolagets nät, mellan hvilka och rikstelefonnätet samtrafik

eger rum, tryckt såsom supplement till rikstelefonkatalogen och upptagande

allenast namn, yrke, nummer och adress å vederbörande abonnenter,

vill Kongl. telegrafverket utan kostnad för bolaget låta med

rikstelefonkatalogen utdela berörda förteckning.

7 :o. Bolaget förbinder sig att utom det i ingressen _ till _ detta

kontrakt angifna område icke idka telefonrörelse inom Sverige liksom

att ej heller med sitt nät sammanbinda utom. sagda område befintliga

enskilda telefonanläggningar, dock att bolaget härför ej är hindradt att

i sitt nät intaga enskild abonnentledning, som i laga ordning anlagts

och som ingår direkt till station inom det bolaget medgifna verksamhetsområde.

Brytes häremot och följer ej rättelse omedelbart sedan

Kongl. telegrafverket om sådan erinrat, vare Kongl. telegrafverket

frikalladt från de förbindelser, som i fråga om samtrafik å Kongl. tele
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

grafverkets interurbana ledningar kontraktsenligt åligga Kongl. telegrafverket.

Stockholm den 13 februari 1891.

Godkännes, under förutsättning att Kongl. Makt dertill i nåder

lemnar bifall.

''i''*''-*i''^4 i-i '' • \.f G ! ‘ .; /i'' ; ! t-, . i ‘ v''5 bi 11 ■ . ’ t f 5 t f i {

ERIK STORCKENFELDT.

M. WENXMAX. X. E. CURMAN. EDW. SVANBECK.

För Stockholms allmänna telefonaktiebolag:

R. ABELIN.

W. MOXTELIUS.

VIKTOIt KEEMMIXG.

H. T. CEDEEGREX.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 64.

71

Bil. 5.

Kongl. Maj:ts

nådiga resolution på en af Stockholms allmänna telefonaktiebolag

den 18 sistlidne februari till Kongl. Maj:t ingifven skrift,

deruti,

sedan, under förutsättning och vilkor, att Kongl. Maj:t

inom två månader efter derom gjord framställning af bolaget

meddelade bolaget nådigt tillstånd att å mark och inom område,

som i Kongl. kungörelsen den 20 april 1883 afsåges,

till en utsträckning åt hvarje håll af sjuttio kilometer — fogelvägen

räknadt — från Stortorget i Stockholm bibehålla bolagets

nuvarande, å här bilagda förteckning upptagna telefonanläggningar,

och anordna nya dylika anläggningar, samt att

detta tillstånd meddelades dels för en tid af femtio år med

rätt för statsverket att vid nämnda tids utgång efter värdering

inlösa bolagets ledningar utom Stockholm och för bolaget att,

derest ej statsverket fem år före utgången af samma tid tillkännagåfve

sig vilja af en sådan lösningsrätt sig begagna, å

ledningarne erhålla ny koncession, dels och under de vilkor

i öfrigt, som i särskild! dertill uppgjordt förslag funnes upptagna,

den 13 i förstnämnda månad mellan Kongl. telegrafverket

och bolaget aftal träffats om öfverlåtande till staden af

bolagets telefonnät i Jönköping, dess ledning mellan Gnesta

och Norrköping, dess del af ledningen mellan Gnesta och

Nyköping, dess ledning mellan Enköping och Vesterås samt

dess telefonnät i Söderhamn med kringliggande orter,

bolaget i underdånighet anhållit om sådan koncession af

telefonanläggningen, som förut blifvit omförmäld; gifven Stockholms

slott den 1 maj 1891.

Kongl. Maj:t har, sedan'' på grund af nådiga remisser särskilda

underdåniga utlåtanden afgifvits af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

Stockholms, Upsala, Södermanlands och Vestmanlands län, af Kongl.

telegrafstyrelsen och af Kongl. domänstyrelsen samt telegrafstyrelsen

öfverlemnat en mellan styrelsen och bolaget den 15 sistlidne april upprättad

afhandling, innefattande öfverenskommelse om sådan ändring i

aftalet af den 13 förutgångna februari, att, bland annat, samma aftal

skulle anses träffadt under förutsättning och vilkor, att der omförmälda

tillstånd för bolaget att inom visst område bibehålla sina nuvarande och

anordna nya telefonanläggningar af Kongl. Maj:t blefve meddeladt inom

den 15 innevarande månad, låtit detta ärende Sig föredragas; och finner

Kongl. Maj:t, som denna dag, i hvad på telegrafverket ankommer, i

nåder godkänt och stadfäst omförmälda mellan telegrafverket och

Stockholms allmänna telefonaktiebolag den 13 februari innevarande år

träffade aftal med deruti enligt afhandling af den 15 sistlidne april

mellan telegrafverket och bolaget öfverenskomna ändringar, godt meddela

bolaget nådigt tillstånd att, såvida bestämmelserna i nyssnämnda

afhandlingar af den 13 februari och den 15 april innevarande år af

bolaget behörigen iakttagas, å mark och inom område, som i Kongl.

kungörelsen den 20 april 1883 afses, till en utsträckning åt hvarje håll

af sjuttio kilometer — fogelvägen räknadt — från Stortorget i Stockholm

bibehålla bolagets nuvarande å ofvan omförmälda förteckning

upptagna telefonanläggningar och anordna nya dylika anläggningar,

under vilkor,

att de för ledning erforderliga stolpar, då de vid allmän landsväg

uppsättas, ej anbringas å vägbanan eller i öfrigt på sådant sätt, att

genom stolparne eller de mellan dem fortlöpande ledningstrådarne

hinder eller olägenhet för landsvägstrafiken eller vägunderhållet uppstår;

att, der ledning framdrages öfver kronans jord, bolaget ställer sig

till efterrättelse de föreskrifter angående platsen för stolparnes uppsättande

och sättet för ledningens framdragande i öfrigt, som, på

bolagets anmälan, meddelas af den embetsmyndighet, under hvars inseende

jorden står; börande bolaget, der jorden innehafves af arrendator

eller boställshafvare, sjelft förskaffa sig dessas medgifvande till lednings

framdragande, der sådant kan erfordras;

att det bolaget lemnade tillstånd icke innefattar medgifvande för

bolaget att framdraga telefonledning utefter statens jernvägar å område,

tillhörigt samma jernvägar;

att, der bolagets ledning korsar statens jernväg, telegraf- eller

telefonledning, bolaget ställer sig till efterrättelse de föreskrifter angående

sättet för dess lednings framdragande och underhåll i korsningen

äfvensom angående dess underhåll i närheten af jernvägsspåret, som

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64. 73

på bolagets anmälan meddelas af Kongl. jernvägs- och telegrafstyrelserna;
att

bolaget ersätter skada, som uppstår för kronan, vederbörande

arrendator eller boställshafvare till följd af lednings framdragande öfver

kronans mark, äfvensom skada, som genom lednings anläggning eller

underhåll kan uppkomma å allmän väg, statens jernväg, telegraf- eller

telefonanläggning;

att bolaget på telegrafstyrelsens anmaning med ledning vidtager

de förändringar, som kunna finnas erforderliga, i händelse den varder

hinderlig för de elektriska ledningar, som äro uppsatta eller framdeles

kunna komma att genom statens försorg anläggas i närheten af bolagets

ledning;

att bolaget ofördröjligen och utan ersättning borttager ledning från

kronans mark, då sådant å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar påfordras,

äfvensom från området för allmän landsväg, då sådant för något statens

ändamål påkallas;

att under krigstid, vid smittosamma sjukdomars utbrytande, skogseld

eller andra olycksfall äfvensom för brottslingars efterspanande

statens tjensteman ega att före andra mot afgift begagna bolagets

ledningar;

att bolagets telefonledningar icke utan särskilt nådigt medgifvande

utsträckas längre än sjuttio kilometer åt hvarje håll — fogelvägen

räknadt — från Stortorget i Stockholm; samt

att, när ny telefonanläggning inom nämnda område af bolaget

anordnas, derom hos telegrafstyrelsen göres anmälan;

skolande det sålunda meddelade tillståndet gälla för en tid af

femtio år, med rätt för statsverket att vid nämnda tids utgång efter

värdering inlösa bolagets ledningar utom Stockholm och för bolaget

att, derest ej statsverket fem år före utgången af denna tid tillkännagifver

sig vilja af en sådan lösningsrätt sig begagna, å ledningarna

erhålla ny koncession.

Hvilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder.

OSCAR.

[L. 8.]

F. von Essen.

Bill. till RiUd. Prot. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 03 Höft.

9

opaginerad Kontrollera mot PDF

1''y •*. iir.ii
-

• j1 ! r''i .''■! :cio • :*■ s^a-*;i^ • • li--,

■ - äril . . .

gJiO ... ■ < t- !; or- .;•].■;<>!* ,41< - A

-c-,: .gf; v oroli/fö >g.;V HiiiU i''i /

. . igiTMggiilj^ ■! >>;•■*

: HfifV ■ •'' ■''•■'' i ‘ £jQtU£tmcä - -• ■{h '' ■. . j J .o t -

u--t ■ >gihob''j.,-V > - aiiuh-X t..?- gårr Biribi^i.

^•S-1 i ; ..?! :=; . : <>t;. .''.ro-*? «V''fiiby! i -i L '' • b _■ A..,r''

.• • "i.ca.

.11/. ■ • • .> - si.; >.j •:. i

■ / ? iiv.1tjXj . i'' Xo)..i

‘'' ot -''i

j ‘ ■.

; V; t i.;.. .<•>

■ - fZ r

Vy i ji llj ;i

- - iiiVijir:;

i‘t , •_ £* .!; .

’ii'' •< f!;. V i‘D£Tjai j,ö i ;Of.

biS }«

•iiocia

!./ - I''!!; .i;

i »T* >-» 5

■ o

i1 L i o", tf t . *i‘ i; •.

f^ah-v-r

■; •"! n j •''

i 0 :• -1 C. > ''.

in :■ : :■ • * A

i'' b'', ''i

•: .:• i ''.''Ti*:. .

; 1,.? rb *A

;]ji ■!- b;

; i'' a»

•/ f!*.-!H^hS :r»fe

A*. :

0 ’4 j * .•;

ib

.,so/ .''bo . ■. i.-/r i-.

,i/i- Ak;

T Of Ve

iisje- O»,!''! -t

A ;iro''Ar>.!>

ii.--: ’ : : ■■

»hr<''tfjli.: ojog5f

:pgninl;o>

i -[i *j;< ;

bV oiviii

ris iii? ■. • ■;

yy< :

04''iot/ fb; obib

, ■ g : •; n

:‘>i O . ■ ?;

.**■ r

H bi ’£|01'':)C

0, *; j v,t ;*

_ '' * k.

000- a:

t i Ay !n

O ".Vi;. :>•

* l . | * l M V - . , «

■~y- ■ ’ • 1 • ■

no: .} .*

.yr>uu-:

.■‘fil

f .• > >4 TO -7 14> j ^ ^ >

•f

/i

. :^0 ''in ^rfiv

" ''■ • ''bo

T t ■

• ».in v

. ‘ f u A

ir.;-v.- ;•

V •: ;*i !.: :

iiÅ i. o,ii

A A '' i >

V.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kongl. Mciy.ts Nåd. Proposition N:o 64.

75

.i r;, if" : ; ,i: IT. "jiiur''■ httiST: ''

■:~M • '' '''' •'' •'' .* ■!: : .. ■: '' i ''■ .i • fult* i •''

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, /ftlWet inför Hans

Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 21

mars 1902.

3 ,\; fritt nn •■.••■i ; ti;. aor/irfffii

i £ I, ? f.Uf t) 7it.* . *•>.; jf IJV ^TT ''ti&y'' \j i -T*.?..! 9%''{ ‘ Ja •rf ■# f-Vt?

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claeson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Pal ander,

Hammarskjöld och

Westring.

Departementschefen, statsrådet herr von Krusenstjerna anförde

vidare: ■ : : ..

Uti det af telegrafstyrelsen genom underdånig skrifvelse den 28

december nästlidna år Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning understälda

ärendet angående inköp af Stockholms allmänna telefonaktiebolags och

Stockholms Bell telefonaktiebolags samtliga telefonanläggningar i hufvudstaden

med omnejd m. m. ,behagade Eders Kongl. Maj:t vid underdånig

föredragning den 31 sistlidne januari

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 64.

dels, under förutsättning af innevarande års Riksdags godkännande

och under förbehåll att Stockholms stadsfullmägtige före samma riksdags

afslutande medgafve, att det Stockholms allmänna telefonaktiebolag

meddelade tillstånd att i vissa gator och öppna platser i hufvudstaden

nedlägga och begagna telefonkablar äfvensom cementrör och cementtrummor

för framdragande af telefonledningar finge, på de för Stockholms

allmänna telefonaktiebolag föreskrifna vilkor, öfverlåtas å telegrafverket,

för sin del biträda det understälda aftalet om inköp af

Stockholms allmänna telefonaktiebolags och Stockholms Bell telefonaktiebolags

telefonanläggningar i Stockholm m. m.,

dels anbefalla öfverståthållareembetet att skyndsamt inhemta och

till Eders Kongl. Maj:t inkomma med yttrande af Stockholms stadsfullmägtige,

huruvida stadsfullmägtige medgåfve, att omförmälda tillstånd

finge, på de för bolaget föreskrifna vilkor, öfverlåtas å telegrafverket,

dels och lemna fullmägtige i riksgäldskontoret tillfälle att afgifva

yttrande i fråga om det lån, telegrafstyrelsen i skrifvelsen den 28 december

nästlidna år hemstält att af statsmedel erhålla för köpeskillingens

erläggande.

Nu hafva i skrifvelse den 13 nästlidne februari fullmägtige i riksgäldskontoret

afgifvit yttrande angående det ifrågasatta lånet till telegrafstyrelsen

för erläggande af berörda köpeskilling och dervid anfört

hufvudsakligen följande:

Med afseende å de lån, som riksgäldskontoret för hvarje år allt

sedan 1891 bemyndigats att till belopp af i allmänhet 1,000,000 kronor

årligen tillhandahålla telegrafstyrelsen för fortsatt utveckling af statens

telefonväsende, hade af Riksdagen föreskrifvits, att lånen skulle inom

tolf år från första lyftningsdagen återgäldas medelst afbetalningar i den

mån telegrafverkets medel dertill lemnade tillgång, samt att å desamma

skulle erläggas ränta motsvarande den ränteutgift, som genom lånebeloppens

öfverlemnande till telegrafstyrelsen förorsakades riksgäldskontoret.

För de under senare åren lyftade lånebeloppen hade med

anledning af sistberörda stadgande räntan af fullmägtige bestämts till

4 procent; och ansåge fullmägtige att, i händelse nu ifrågavarande

köpeskillingsbelopp skulle af riksgäldskontoret såsom lån ställas till

telegrafstyrelsens förfogande, jemväl å detta lån räntan lämpligen borde

utgå efter nämnda procent. Hvad anginge återbetalningen af sistberörda

lån, torde den icke kanna verkställas på så kort tid, som föreskrifvits

för de omförmälda jemförelsevis mindre försträckningarna.

Telegrafstyrelsen hade beräknat, att de nu till inköp föreslagna telefon
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

näten skulle komma att lemna telegrafverket en årlig nettoafkastning

af något mer än 6 procent af köpesumman. Med den annuitet af 6

procent, som styrelsen med afseende härå kunde anses blifva i tillfälle

att erlägga å det ifrågasatta lånet, skulle detsamma vid beräkning af

4 procent ränta slutamorteras på en tid af 28 år. I betraktande af

lånets storlek och den jemförelsevis långa tid, som sålunda måste afses

för dess amortering, syntes det fullmägtige i detta fall vara mindre

lämpligt att, såsom beträffande de till telegrafstyrelsen förut utgifna

lånen skett, lemna styrelsen frihet att i mån af tillgång göra större

eller mindre al betalningar å kapitalet, endast med vilkor att det blefve

inom en utsatt tid återguldet. Då inkomsten af telefonanläggningarna

icke torde vara underkastad stora vexlingar från det ena året till det

andra, syntes det ej heller behöfva förorsaka telegrafstyrelsen någon

afsevärd olägenhet att till ränta och amortering å lånet årligen erlägga

ett visst belopp, och torde detta kunna bestämmas till 6 procent af

ursprungliga kapitalet. Då det emellertid kunde befinnas nödigt att å

de telefonanläggningar, som enligt det föreliggande förslaget skulle införlifvas

med statens telefonnät, vidtaga åtskilliga förbättringar och

förändrade anordningar, hvarigenom under den första tiden afkastningen

delvis komme att tagas i anspråk, vore det måhända för telegrafstyrelsen,

som beträffande sina nuvarande lån från riksgäldskontoret

började amorteringen först två år efter lånets upptagande, önskligt att

äfven beträffande det nu ifrågasatta lånet vara under de två första åren

befriad från annan utbetalning än den, som erfordrades för gäldande af

upplupen ränta. Genom en dylik bestämmelse, hvaremot fullmägtige

ej både något att erinra, skulle tiden för lånets slutbetalning sålunda

utsträckas till 30 år, räknadt från lånets utlemnande.

Med skrifvelse den 15 innevarande mars har öfverståthållareembetet

öfverlemnat det från Stockholms stadsfullmägtige infordrade, den 14 i

denna månad afgifna yttrande i ärendet.

Enligt detta yttrande hafva stadsfullmägtige medgifvit, att det

Stockholms allmänna telefonaktiebolag meddelade tillstånd att i vissa

gator och ''öppna platser i hufvudstaden nedlägga och till den 4 juli

1920 begagna telefonkablar äfvensom cementrör och cementtrummor för

framdragande af telefonledningar finge, i hvad det afsåge såväl redan

nedlagda ledningar som ock sådana nya ledningar, som med vederbörligt

tillstånd ytterligare kunna varda af bolaget nedlagda intill tiden

för öfverlåtelsen, af telegrafverket öfvertagas på de vilkor, som blifvit

rörande samma ledningar bestämda genom stadsfullmägtiges beslut den

Bih. till lliksd. Prot. 1302. 1 Sami. 1 Afd. 03 Haft. 11

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

1 juni 1894, den 1 juni 1896 och den 22 mars 1898, dock med den

ändring, att telegrafverket fritoges från skyldighet att ställa säkerhet,

på sätt i 19:de punkten af den förstnämnda dag meddelade koncessionen

och sedermera till densamma gjorda tillägg stadgades.

Åberopande hvad sålunda vid ärendets föredragning den 31 sistlidne

januari och denna dag förekommit får jag hemställa, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att — med godkännande af det mellan telegrafstyrelsen samt styrelserna

för Stockholms allmänna telefonaktiebolag och Stockholms

Bell telefonaktiebolag den 28 december 1901 träffade aftal angående

öfverlåtelse till telegrafverket af bolagens samtliga telefonanläggningar

i Stockholm med omnejd m. m., med den från säljarnes sida anmälda

rättelse att en post å 561,4 kilometer hufvudledningar för 67,368 kronor

skall såsom dubbelförd utgå — bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla

telegrafstyrelsen det penningebelopp, som erfordras för köpeskillingens

erläggande enligt nämnda öfverlåtelseaftal, såsom lån, hvarå

skall till riksgäldskontoret erläggas en annuitet af sex procent af ursprungliga

kapitalet, af hvilken annuitet fyra procent beräknas såsom

ränta och återstoden såsom afbetalning, tills lånet blifvit till fullo återguldet,

dock att under de två första åren efter lånets upptagande telegrafstyrelsen

skall vara befriad från annan utbetalning än den, som

erfordras för gäldande af upplupen ränta.

Statsråden Odelberg och Palander hänförde sig till sina anföranden

till statsrådsprotokollet för den 31 sistlidne januari.

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad föredragande departementschefen

hemstält.

Till föredragande departementschefens, af Statsrådets

fleste ledamöter biträdda hemställan behagade

Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle

proposition i ämnet af den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

J. V. Wallin.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1902:91 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd. s. 1 i texten
  2. SU 1902:66 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd. s. 1 i texten