Sök i Ratio Lex

Angående upplåtelse af rätt till bearbetande af marmorfyndigheter å kronojord

1902-03-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1902:72, Angående upplåtelse af rätt till bearbetande af marmorfyndigheter å kronojord

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 72.

1

N:o 72.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upplåtelse

af rätt till bearbetande af marmorfyndigheter

å kronojord; gifven Stockholms slott den 7 mars 1902.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag innehåller vill Kongl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att för tiden intill den 15 maj 1903 medgifva, att Kongl. Maj:t

må ega

dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld och

under de vilkor i öfrig!, Kongl. Maj:t bestämmer, å kronojord inom visst å

marken utstakadt område under en tid för hvarje gång af högst tio år med

andras uteslutande med arbete belägga och sig tillgodogöra anträffade marmorfyndigheter,

med rätt för koncessionsinnehafvaren att, derest Kongl. Maj:t

efter upplåtelsetidens utgång pröfvar ny upplåtelse af området böra ske, ega

företrädesrätt till öfverenskommelse om fortsatt arbete med fyndighetens tillgodogörande

på de vilkor, Kongl. Maj:t då på grund af sig företeende omständigheter

kan finna godt bestämma,

dels ock åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder koncessionen

beviljats, upplåta erforderlig mark för vägar samt för anläggning

af verkstäder och arbetarebostäder, med skyldighet för koncessionsinnehafvaren

att för sålunda åt honom upplåtna förmåner gälda visst årligt arrende, som

bestämmes genom särskild uppskattning före upplåtelsens medgifvande.

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Tlieodor Odelberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

3

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars

1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Pal ander,

Hammarskjöld och

Westring.

14:o.

Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde i underdånighet:

Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift hafva löjtnanten vid

Norrbottens regemente Eugen Ekenman, musikdirektören vid samma regemente

A. W. Sundgrén och folkskolläraren A. Forsén i Luleå i underdånighet

anhållit om beviljande af koncession för sökandena och de svenske män,

hvilka förenade sig med dem, att under en tid af tio år, med andras uteslutande,

på de vilkor Eders Kongl. Maj:t täcktes bestämma, bearbeta och tillgodogöra

sig två till läge närmare beskrifna, å en ansökningen bifogad karta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 72.

utmärkta marmorfyndigheter, belägna å odisponerad kronomark i Juckasjärvi

socken af Norrbottens län ofvan odlings- och skogsgränsen, den ena omkring

12 kilometer och den andra omkring 2 kilometer från den under anläggning

varande statsbanan Gellivare—Riksgränsen.

Efter nådig remiss har kammarkollegium i detta ärende hört bergmästaren

i norra distriktet samt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i

Norrbottens län. Bergmästaren har dervid tillstyrkt nådigt bifall till ansökningen

under vissa antydnings vis föreslagna vilkor, och Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande har i hufvudsak anfört följande: Då bearbetandet af fyndigheter

af ifrågavarande art icke lämpligen kunde ske af staten, utan måste

anses böra öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten samt den sökta koncessionen

icke afsåge längre tid än tio år, hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

icke principielt något att erinra emot nådigt bifall till ansökningen. Såvida

förbud stadgades för dem, som uppekölle sig vid marmorbrotten, att innehafva

hundar, syntes bearbetandet af marin or fyndigheterna icke komma att medföra

skada eller intrång för de nomadlappar, som med sina renar kunde färdas der förbi.

Under pågående jernvägsarbete inom Gellivare och Juckasjärvi socknar hade

nemligen visat sig, att de hundar, som järnvägsarbetarne haft hos sig, förföljt

och skingrat lapparnes renhjordar, hvarför lapparne nödgats såvidt möjligt

undvika att komma i närheten åt jernvägslinien. Såsom vilkor för koncessionens

erhållande syntes böra bestämmas dels att koncessionen icke finge öfverlåtas

åt andra än svenske män, dels att sökandena skulle styrka, det de förfogade

öfver ett tillräckligt kapital för marmorfyndigheternas bearbetande,

angående hvilket kapitals storlek Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

dock i ärendets nu befintliga skick icke vore i tillfälle att framställa något

förslag, dels ock att sökandena i arbetskostnader årligen skulle nedlägga

ett visst belopp, som skäligen syntes kunna fastställas till 1,000 kronor

för hvarje fyndighet. Sökandena syntes vidare böra förpligtas att till staten

erlägga viss afgift för tillgodogörandet af marmorn. Denna afgift borde rättvisligen

bestämmas efter den nettoinkomst, som kunde vid bearbetandet erhållas.

Med hänsyn dock till svårigheten att erhålla fullständig och säker kännedom om

nettoinkomsten syntes afgiften böra bestämmas efter annan grund. Till följd af

obekantskap med ifrågakomna marmorarts egenskaper och beskaffenhet äfvensom

för hvilka ändamål den kunde användas, vore Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

icke i tillfälle att härutinnan afgifva något förslag. Då emellertid,

derest marmorn icke kunde användas annat än till förfärdigande af bordsskifvor

och mindre prydnadsföremål någon vinst å brytningen sannolikt icke komme

att uppstå samt koncession icke begärts för längre tid än tio år, syntes det

kunna ifrågasättas, huruvida icke det skulle vara tillräckligt för staten att

bestämma en viss afgift för marmorblock af större kubik massa, hvilken afgift

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72. 5

borde utgå i stegrad proportion allt efter som blocken innehölle större kubikmassa.

För egen del har kammarkollegium i underdånigt utlåtande den 10

december 1901 anfört: Då, på sätt Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande

framhållit, bearbetandet af fyndigheter af nu ifrågavarande beskaffenhet icke

lämpligen syntes kunna ske af staten utan böra öfverlemnas åt den enskilda

företagsamheten, förestälde kollegium sig att någon mera allvarlig betänklighet

icke borde möta för upplåtelse åt enskilde af rätten till ifrågavarande

fyndigheters tillgodogörande under en tidrymd af icke större omfattning än

den i ansökningen ifrågastälda, under förutsättning att för upplåtelsen stadgades,

bland andra, sådana vilkor att kronan tillförsäkrades skälig ersättning.

Kollegium hade härvid icke förbisett, att kännedom saknades rörande

såväl omfånget och beskaffenheten som värdet och betydelsen af marmorfyndigheter

inom de i ansökningen afsedda och kringliggande trakter, men

ansåge kollegium denna brist ej utgöra tillräckligt skäl för afslag å den

underdåniga framställningen. Beträffande de vilkor, som kunde böra för upplåtelsen

stadgas, vore kollegium, med hänsyn till ärendets outredda skick, icke

i tillfälle att nu framlägga bestämdt förslag i de afseenden, hvari det tillkomme

kollegium att i detta ärende iakttaga kronans rätt. Enahanda skulle antagligen

förhållandet blifva med de sakkunniga myndigheter, hvilkas yttranden i

ärendet kunde finnas erforderliga. Kollegium hade emellertid ansett sig i detta

sammanhang hafva anledning erinra dels att den afgift, som Eders Kongl. Maj:ts

befallningshafvande föreslagit skola erläggas för tillgodogörandet af marmorn,

syntes böra beräknas på sådant sätt, att deri inginge äfven ersättning för

nyttjanderätten till sjelfva marken, dels ock att, då behof antagligen skulle

uppstå af nödiga vägar till fyndorterna från station å den under anläggning

varande jernvägen, bland vilkoren syntes böra intagas bestämmelse angående

rätten att anlägga och begagna sådana vägar.

Ett detaljeradt förslag till upplåtelsevilkor ansåge kollegium icke kunna

åstadkommas utan att underhandlingar med sökandena föregått, men syntes

sådana underhandlingar icke lämpligen böra igångsättas förr än frågan, huruvida

bearbetandet af marmorfyndigheter uti ifrågavarande trakter skulle upplåtas

till enskilde, blifvit i princip löst. Riksdagens samtycke till upplåtelsen syntes

emellertid böra inhemtas och detta samtycke syntes — i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad som skett i fråga om upplåtelse af rättnttbearbetaapatitfyndigheter

inom Norrbottens län — kunna bannas på det sätt, att Eders Kongl. Maj:t

erhölle Riksdagens för viss tid gällande medgifvande att för någon bestämd

tidrymd, vare sig denna borde inskränkas till den i ansökningen föreslagna af

tio år eller kunde anses böra utsträckas, samt på de vilkor i öfrigt, Eders

Kongl. Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva, bevilja koncession till marmor
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

fyndigheters bearbetande. Med anledning af förevarande underdåniga framställning

har kollegium derför hemstält, det täcktes Eders Kongl. Maj:t dels i

nådig proposition föreslå Riksdagen att för den tid, som kunde finnas lämplig,

medgifva Eders Kongl. Maj:t rätt att åt svenske män bevilja tillstånd att

under viss tid bearbeta och sig tillgodogöra marmorfyndigbeter å kronomark

inom Norrbottens län emot årlig afgäld och de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl.

Maj:t kunde finna skäligt bestämma, dels och, derest sådant medgifvande

erhölles, uppdraga åt kammar- och kommerskollegierna att till Eders Kongl.

Maj:t inkomma med förslag till de vilkor, som rörande nu ifrågavarande upplåtelse

kunde anses skäliga, hvilket förslag derefter skulle af Eders Kongl.

Maj:t pröfvas.

Uti en annan, jemväl till Eders Kongl. Maj:t ingifven ansökning hafva

vidare grufegarne A. A. Wedin i Luleå och J. A. Falk i Boden, fabrikören N. J.

Larsson i Luleå och handelsagenten H. Leufstedt i Gellivare anhållit om nådigt

tillstånd att under en tid af åtta år från och med den 23 oktober 1901 få

för försäljning inom riket eller export bryta för byggnads- och bildhuggeriändamål

användbar marmor inom en af Falk upptäckt, å oafvittrad kronomark

å berget Arasvare å norra stranden af sjön Yastenjaure i Qvickjocks kapellförsamling

af Norrbottens län belägen och å en ansökningen bifogad karta

närmare angifven fyndighet af kornig kalksten.

Kammarkollegium, som anbefalts att efter vederbörandes hörande afgifva

yttrande i detta ärende, har med underdånigt utlåtande den 31 december 1901

öfverlemnat inhemtade yttranden ej mindre af bergmästaren i norra distriktet,

hvilken tillstyrkt bifall till ansökningen under enahanda vilkor, som af honom

i afseende å den af E. Ekenman m. fl. gjorda ansökningen föreslagits, än äfven

af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, hvilken myndighet,

då ifrågakomna trakt, som vore belägen ofvan odlings- och skogsgränsen,

icke berördes af nomadlapparnes flyttningsvägar och ansökningen icke

afsåge rätt att med andras uteslutande tillgodogöra sig ifrågavarande fyndighet,

som icke lämpligen torde kunna göras till föremål för behandling omedelbart

af kronan, förklarat sig icke hafva något att erinra emot, att ansökningen

vunne nådigt afseende, dervid Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande vidare

anfört, bland annat, att, äfven om bredden af det område, som å kartan utmärkts

såsom utgörande föremål för ansökningen, vore väsentligt mindre än

dess längd, hvilken utgjorde omkring 14 kilometer, området syntes vara allt

för stort tilltaget; att det syntes nödvändigt, att sökandena närmare angåfve

gränserna för det område, de önskade bearbeta; att sökandena syntes böra

såväl förebringa någon utredning angående kostnaderna för fyndigheternas bearbetande

som ock styrka, det de förfogade öfver nödigt kapital för dessa

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.

kostnaders bestridande; samt att såsom vilkor för koncessionens erhållande

borde bestämmas, dels att koncessionen icke finge öfverlåtas på andra än

svenske män, dels att koncessionen skulle förfalla, derest fyndigheterna icke

inom viss tid från upplåtelsen gjorts till föremål för verklig bearbetning, dels

att koncessionshafvarne vid koncessionens förlust skulle inom viss tid efter

hvarje års utgång behörigen styrka, att de under nästföregående år å fyndigheternas

bearbetning nedlagt visst belopp, dels ock att koncessionshafvarne

skulle vara skyldige att vid enahanda äfventyr inom viss tid i årlig afgäld

till Eders Kongl. Maj:t och kronan såsom jordegare erlägga vissa procent af

nettoinkomsten, dock minst 100 kronor.

För egen del har kammarkollegium i tillämpliga delar åberopat hvad

kollegium angående den af E. Ekenman m. fl. gjorda ansökningen i sitt ofvanberörda

utlåtande anfört och hemstält.

Öfver båda de nu ifrågavarande framställningarna har kommerskollegium

den 4 nästlidne februari afgifvit underdånigt utlåtande och dervid anfört, att kollegium

icke hade någon närmare kännedom om de ifrågavarande marmorfyndigheternas

omfattning och beskaffenhet, men att det ville synas kollegium, att

åt den enskilda företagsamheten lämpligen borde kunna öfverlåtas fyndigheternas

tillgodogörande mot viss afgäld till kronan och på de vilkor i öfrigt,

som funnes böra föreskrifvas, och angående hvilka kammar- och kommerskollegierna

borde, sedan Riksdagens tillstånd till sådana upplåtelser, livarom

nu vore fråga, utverkats, erhålla uppdrag att afgifva bestämdt förslag.

I likhet med de i förevarande ärenden hörda myndigheter finner jag det

icke böra ifrågasättas att för kronans räkning bearbeta ifrågavarande marmorfyndigheter.

Då deras tillgodogörande emellertid icke kan anses annat än

önskvärd, synes mig ändamålsenligt att desamma i den utsträckning, som vid

närmare pröfning må finnas lämplig, upplåtas åt enskilde mot bestämd afgäld

till kronan och under de vilkor i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t efter vederbörandes

hörande kan finna skäligt föreskrifva. Härtill torde emellertid Riksdagens

medgifvande böra inhemtas. Då det icke synes osannolikt att flera ansökningar

i liknande syfte som de nu gjorda komma att framställas, torde detta

medgifvande icke böra inskränkas endast till nu ifrågavarande marmorfyndigheter

utan gälla sådana å kronojord belägna fyndigheter i allmänhet, på sätt

vid 1893 års riksdag medgafs i fråga om upplåtelse af rätt till bearbetande

af apatitförekomster. 1 hufvudsak torde dervid samma allmänna vilkor böra

uppställas, som i afseende å berörda rätt till apatitbrytning stadgades, dock

med de skiljaktigheter att dels koncessionstiden, som vid apatitbrytning var

satt till 30 år, synes beträffande marmorfyndigheters bearbetande böra bestämmas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Katigt. Maj ds Nåd. Proposition No 72.

till tio år, och dels att upplåtelse af kronan tillhöriga vattenfall jemte mark

för kraftledning icke synes vid nu ifrågavarande industri behöfva ifrågakomma.

Deremot bör åt Eders Kong]. Maj:t förbehållas rätt att medgifva upplåtelse

jemväl af mark till vägar samt till nödiga verkstadsbyggnader och arbetarebostäder.

På Eders Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje särskildt fall torde, såsom

jag redan antydt, böra bero att efter sig företeende omständigheter bestämma

afgäldens belopp samt föreskrifva de särskilda vilkor, som må finnas erforderliga.

Beträffande den tid, för hvilken Riksdagens medgifvande bör inhemtas, torde

åtminstone nu icke böra ifrågasättas att densamma skall omfatta mera än ett

år eller samma tid, som af Riksdagen 1893 bestämdes i afseende å apatitkoncessioner

och som nu gäller i fråga om upplåtelse af kronans jordegareandel

i grufva. I likhet med hvad beträffande sistnämnda slag af upplåtelser

redan hos innevarande års Riksdag begärts, torde emellertid tidpunkten för utgången

af nu ifrågavarande medgifvande böra bestämmas till den 15 maj 1903.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte

i nådig proposition föreslå Riksdagen att för tiden intill den 15 maj 1903

medgifva, att Eders Kongl. Maj:t må ega

dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld och

under de vilkor i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t bestämmer, å kronojord inom

visst å marken utstakadt område under en tid för hvarje gång af högst tio

år med andras uteslutande med arbete belägga och sig tillgodogöra anträffade

marmorfyndigheter, med rätt för koncessionsinnehafvaren att, derest Eders

Kongl. Maj:t efter upplåtelsetidens utgång pröfvar ny upplåtelse af området

böra ske, ega företrädesrätt till öfverenskommelse om fortsatt arbete med fyndighetens

tillgodogörande på de vilkor, Eders Kongl. Maj:t då på grund af

sig företeende omständigheter kan finna godt bestämma,

dels och åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder koncessionen

beviljats, upplåta erforderlig mark för vägar, samt för anläggning af

verkstäder och arbetarebostäder med skyldighet för koncessionsinnehafvaren att

för sålunda åt honom upplåtna förmåner gälda visst årligt arrende, som bestämmes

genom särskild uppskattning före upplåtelsens medgifvande.

Hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat

och hemstält, deruti statsrådets öfrige ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och

skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,

bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Beinh. H. J. Budbech.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1902:51 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af rätt till bearbetande af mar mor fyndigheter å kronojord. s. 23 i texten