Sök i Ratio Lex

Angående upplåtelse till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna kungsladugård och från kronohemmanen Gredby n:is 1 och 2 i Södermanlands län

46 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 44 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:10, Angående upplåtelse till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna kungsladugård och från kronohemmanen Gredby n:is 1 och 2 i Södermanlands län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

1

N:o 10.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upplåtelse

till Eskilstuna stad af mark från Eskilstuna

kungsladugård och från kronohemmanen Gredby n:is 1

och 2 i Södermanlands län; gifven Stockholms slott den

12 december 1,902.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att medgifva,

ej mindre att under de i statsrådsprotokollet närmare omförmälda

villkor må dels från Eskilstuna kungsladugård i Klosters och Fors socknar

af Södermanlands län afsöndras och till Eskilstuna stad mot en köpeskilling

af 230,393 kronor 85 öre försäljas det område, som finnes

upptaget å en af stadsingenjören O. Sjöling år 1901 upprättad »Karta

öfver vissa delar af Eskilstuna Kungsladugård och Kronohemmanet

Gredby för införlifning med Eskilstuna stad», däri inräknad Djurgården

med dit ledande väg, men ej den mark, som på grund af kungl. brefven

den 1 september 1854, den 4 december 1863, den 22 maj 1891 och

den 20 juli 1894 redan upplåtits från ägorna inom Klosters socken till

skolhustomt, till begrafningsplats samt till Norra Södermanlands järnväg,

och ej heller den mark, som enligt kungl. brefvet den 7 juni 1901 af

ägorna i Fors socken upplåtits för en väganläggning, och hvilket område

med nämnda undantag innefattar en areal af 183,7 4 8 hektar,

dels från kronohemmanen Gredby n:is 1 och 2 i Fors socken afsöndras

och till staden för en köpeskilling, hvars belopp skall bestämmas i den

Bih. till Rilcsd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

ordning, som i fråga om jord eller lägenhets afstående för allmänt behof

ar stadgad i kungl. förordningen den 14 april 1866, försäljas det å

nyssberörda karta utmärkta område, med undantag af den på grund af

kungl. brefven den 22 maj 1891 och den 20 juli 1894 för Norra Södermanlands

järnväg exproprierade mark och den enligt ofvanberörda kungl.

bref den 7 juni 1901 för väganläggning upplåtna mark, hvilket område

med nämnda undantag innefattar en areal af 51,3 5 0 hektar, dels ock,

i sammanhang med sistberörda försäljning, från Karl Gustafs stads

gevärsfaktori i Eskilstuna upplåtas det å en af bemälde Sjöling år

1901 upprättad karta öfver »Karl Gustafs stads gevärsfakt. med angränsande

Eskilstuna stad och kronohemmanet Gredby» med litt. B betecknade

området, innefattande jämte annat den s. k. Markmanska eller Hägerströmska

tomten, mot det att den del af omförmälda 51,350 hektar af

Gredbyhemmanen, som å sistberörda karta betecknas med litt. C, i

stället öfverlates till landtförsvaret för att gevärsfaktoriet tilläggas;

än äfven att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden må användas

till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsodling

tjänlig mark.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR,

Theodor Odelberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

3

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet a Stockholms slott den 12

december 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer och

von Friesen.

19:o.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Odelberg anförde

härefter:

Uti nådig proposition den 2 mars 1900 täcktes Eders Kungl. Maj :t

på föredragning af dåvarande chefen för finansdepartementet föreslå

Riksdagen att medgifva, att från Eskilstuna kungsladugård finge afsöndras

och på angifna villkor till Eskilstuna stad försäljas vissa

närmare bestämda delar af kungsladugården. Riksdagen, som, på sätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Historik.

i KungL Majds Nåd. Proposition N:o 10.

liär nedan närmare omförmäles, ansåg, att en öfverenskommelse emellan

kronan och Eskilstuna stad angående upplåtelse en gång för alla till

staden af mark från kungsladugården ordeb åvägabringas, anmälde i

skrifvelse den 14 maj 1900, att Riksdagen icke bifallit Eders Kung].

Maj:ts förberörda proposition. Sedan ytterligare utredning numera

verkställts och vederbörande lämnats tillfälle att yttra sig, har ärendet

nu kommit i det skick, att det synts höra ånyo för Eders Kungl.

Maj:t anmälas. Därvid anhåller jag att till en början få erinra om do

förhållanden, som föranledt aflåtandet af ofvanberörda nådiga proposition

samt om denna propositions innehåll.

På en al borgerskapets äldste i Eskilstuna gjord underdånig

framställning om nödvändigheten af ökadt utrymme till byggnadstomter

ej mindre för fristaden än äfven för den så kallade gamla

staden hade i en till Rikets Ständer den 19 november 1828 adåten

nådig proposition Kungl. Maj:t, som funnit det vara med både allmän

och enskild nytta öfverensstämmande, att af Eskilstuna kungsladugårds

intill Eskilstuna stad gränsande ägor, i mån af behofvet utaf ökadt

utrymme och uti den ordning, som för stadens och fristadens utvidgande

blefve fastställd, utan ersättning till staden upplätes icke allenast

den areal, som då ansåges till byggnadstomter och för ladors uppsättande

erforderlig, utan äfven den ytterligare jordsträcka, som möjligen

i en framtid kunde för samma ändamål blifva behöflig, föreslagit

Rikets^ Ständer att till en sådan upplåtelse lämna bifall under uttryckligt

villkor, att den upplåtna jordrymden endast till tomter, gator

och allmänna platser användes. I underdånig skrifvelse den 30 juli

1829 tillkännagåfvo Rikets Ständer, det de bifallit, att, på sätt och

med de villkor, berörda nådiga proposition innehölle, den däruti omnämnda

marken af Eskilstuna kungsladugårds ägor finge, i den

mån tilltagande folkmängd inom staden föranledde behofvet af ett

vidsträcktare utrymme, till stadens utvidgning upplåtas under förbehåll,

att jorden endast successive, i förhållande till dess bebyggande,

blefve öfverlåten och det öfriga däraf för kronans räkning utarrenderadt

på så korta tider, som af det efter hand inträffande behofvet af nya

kyggna(lsplatser, vare sig för kyrka, stads- eller fristadsbyggnader m. m.,

kunde medgifvas. Genom nådigt bref den 28 augusti 1829 gillade

Kungl. Maj:t Rikets Ständers omförmälda beslut samt anbefallde kammarkollegium

att vid därefter skeende utarrenderingar af Eskilstuna kungsladugård,

efter styrelsens öfver fristaden hörande, iakttaga, att det

byggnadsutrymme, som för fristadens invånare hvarje gång kunde erfor
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 10.

dras, blefve efter omständigheterna antingen från arrende undantaget

eller endast på en kortare tid utarrenderadt.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län

till kammarkollegium insändt en upprättad plan till utvidgande af både

nya och gamla staden Eskilstuna, under anhållan att densamma måtto

till Kungl. Maj:ts stadfästelse anmälas, på det att, efter erhållen del däraf,

det område af kungsladugårdens ägor, som å planritningen blifvit upptaget

till stadens utvidgande, måtte varda afrösadt och skildt från kungsladugårdens

öfriga ägovidd, hemställde kammarkollegium i underdånig

skrifvelse don 17 november 1830, att berörda planritning måtte vinna

fastställelse; och meddelade kammarkollegium därvid, att planritningen

blifvit genom Kungl. Maj:ts befallningskafvandes föranstaltande upprättad

i öfverensstämmelse med det af Rikets Ständer fattade och genom nådiga

brefvet den 28 augusti 1829 gillade beslut att, på sätt och ined de

villkor, Kungl. Majits till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition af

den 19 november 1828 innehölle, den däri omnämnda mark af Eskilstuna

kungsladugårds ägoområde, tillhopa 53 tunnland l13/io kappland, skulle,

i den mån tilltagande folkmängd inom staden föranledde behof af ett

vidsträcktare utrymme, till stadens utvidgande upplåtas. Enligt nådigt

bref den 22 januari 1831 fann Kungl. Maj:t godt gilla och fastställa

berörda planritning.

1 sammanhang med fastställande al ny plan för Eskilstuna stads

utvidgande och bebyggande på östra sidan af den genom staden flytande

å medgaf Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 10 maj 1861, att, utöfver

de 53 tunnland lis/i6 kappland, som redan blilvit af Eskilstuna kungsladugårds

mark till staden anslagna, den för den nya byggnadsplanens

utförande ytterligare erforderliga jordrymd af 22 tunnland 7 kappland

finge vid förestående förnyad utarrendering al kungsladugården åt staden

upplåtas jämte den då ännu icke bebyggda delen af förut anslagen mark

samt af staden på arrende öfvertagas.

Från kungsladugårdens mark liar därjämte enligt nådigt bref den

20 augusti 1880 för utvidgande af en i stadsplanen upptagen gata upplåtits

15 kvadratref 13 kvadratstänger åkerjord.

I en till Eders Kungl. Maj:t ställd skritt al den 20 juni 1899

anförde emellertid stadsfullmäktige i Eskilstuna att, då under de senaste

årtiondena rörelsen och folkmängden i Eskilstuna i hög grad ökats,

alla inom stadsplanen för bebyggande tillgängliga tomter blifvit tagna

i anspråk och i anledning däraf uppstått brist såväl på bostäder, särskildt

för arbetare, som ock på beköfligt utrymme för nya fabriker,

som varit i fråga att anläggas. Den mark, öfver hvilken staden utom

Stadsfullmäktiges

skrifvelse

20 juni 1899.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 10.

stadsplanen förfogade, vore från denna skild genom mellanliggande,

staden ej tillhöriga ägor och lämpade sig således ej för den nödvändiga

utvidgningen af staden. Ej häller kunde därtill erhållas enskild

mark, enär staden på alla sidor med undantag af ett par korta afbrott,

där staden gränsade till enskilda ägor, som dels redan vore bebyggda,

dels ock blifvit för sådant ändamål afyttrade, omgåfves af kronojord.

På grund häraf och med åberopande, att staden enligt ofvanberörda

nådiga bref den 28 augusti 1829 under vissa villkor tillerkänts rätt att

för behöflig utvidgning af staden utan inköp eller ersättning till staten

erhålla mark successive i förhållande till stadens bebyggande från den

staden angränsande, i Klosters och Fors socknar belägna Eskilstuna

kungsladugård, anhöllo stadsfullmäktige i underdånighet, dels att jämlikt

nyssnämnda nådiga bref till staden måtte utan ersättning med äganderätt

upplåtas eller, om detta icke läte sig göra, genom försäljning afyttras

nedannämnda delar af Eskilstuna kungsladugård, nämligen l:o) ett å en af

kommissionslandtmätaren O. 1». Déhn år 1897 sammandragen karta öfver

de Eskilstuna stad omgifvande ägor med A, B, C, D, E, F, G, H och I

betecknadt område, hvilket vore beläget i Klosters socken intill nuvarande

stadsdelen »norr)) och väl lämpade sig för anläggning af fabrikskvarter

och tomter till arbetarebostäder, 2:o) ett till staden enligt nådig

resolution den 31 maj 1861 mot årlig afgift till lustpark upplåtet område

i Klosters socken, kalladt Djurgården, med därtill hörande väg,

3:o) ett å berörda karta med K, L, M, K, O betecknadt område, liggande

i Klosters socken invid Norra Södermanlands järnväg, och 4:o)

den i Fors socken belägna så kallade Kronhagen, som omslötes af de

i samma socken liggande kronoliemmanen Gredby n:is 1 och 2, dels ock

att till staden måtte försäljas sistberörda kronohemman. Härjämte hemställde

stadsfullmäktige, att nu omförmälda hemman och ägoområden

äfvensom de öfriga delar af kungsladugården, som läge mellan stadens

nuvarande gräns och en å ofvan omförmälda karta med brun färg uppdragen

gränslinie, måtte i administrativt, ecklesiastikt och judiciellt hänseende

förenas med staden.

Efter erhållen befallning att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande

anmodade domänstyrelsen Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Södermanlands län att infordra yttrande från vederbörande

äfvensom för egen del afgifva det utlåtande, hvartill Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande kunde finna anledning. Med föranledande

häraf öfverlämnade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, jämte eget

underdånigt utlåtande af den 9 november 1899, dels yttranden från,

bland andra, domänintendenten i länet och magistraten i Eskilstuna,

dels ock från stadsfullmäktige i Eskilstuna inkomna påminnelser i ärendet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 10.

Domänintendenten anförde därvid, att, sedan lian af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande anmodats att, såvidt anginge ifrågasatt upplåtelse

af mark från Eskilstuna kungsladugård, afgifva yttrande i sammanhang

med den arrendevärdering, som blifvit utsatt att under år

1899 hållas å kungsladugården, såväl domänintendenten som ock de

båda öfriga förrättningsmännen i instrumentet öfver värderingen utlåtit

sig i denna fråga. Därvid hade förrättningsmännen värderat ofvan

omförmälda under l:o) och 4:o) upptagna områden, tillsammans 70,7 4 2

hektar, efter 44 öre för kvadratmeter eller 4,400 kronor för hektar till

311,264 kronor 80 öre och området under 3:o), med en areal af 8,3 7

hektar, efter 24 öre för kvadratmeter eller 2,400 kronor för hektar till

20,088 kronor. Beträffande det under 2:o) här ofvan omförmälda område

eller Djurgården erinrade domänintendenten, hurusom detta midt

bland kungsladugårdens ägor belägna område enligt ofvanberörda nådiga

resolution den 31 maj 1861 upplåtits till stadens nyttjande »i anseende

till behöfliglieten af en plats inom stadens närmare grannskap, hvarest

stadens befolkning och i synnerhet dess talrika arbetspersonal kunde

under den vackra årstiden äga tillfällen till vederkvickelse och lämpliga

förströelser», och med villkor, bland annat, att upplåtelsen af jorden

skulle upphöra, om staden ej uppfyllde de med upplåtelsen förenade

skyldigheter, eller om Kungl. Maj:t skulle finna godt att för annat

ändamål använda ifrågavarande område. Värdet af den Djurgården

tillhörande marken, som ej vore afsedd att bebyggas och således ej rimligtvis

kunde uppskattas såsom byggnadstomter, ansåge domänintendenten

böra sättas till samma belopp, hvartill vederbörande uppskattningsmän

värderat annan kungsladugårdens afrösningsjord af ungefärligen enahanda

beskaffenhet och med jämförligt läge i stadens närhet, eller till 100

kronor för hektar; och skulle alltså, då Djurgården hade ett ytinnehåll

af 20,912 hektar, markens värde utgöra 2,091 kronor 20 öre, hvartill

borde, för att komma till lägenhetens fulla värde, läggas värdet af

ståndskogen. I fråga om kronohemmanen Gredby, innefattande ett

ägoområde af 89,0 3 5 hektar, ansåg domänintendenten, att detta ägoområde,

hvilket i följd af dess beskaffenhet och ännu mera i följd af

dess läge lämpade sig synnerligen väl att indela till byggnadstomter,

icke kunde åsättas lägre värde än efter 68 öre för kvadratmeter eller

6,800 kronor för hektar, efter hvilken beräkning hemmanens saluvärde

skulle uppgå till 609,518 kronor.

Magistraten i Eskilstuna meddelade beträffande användningen af

de områden om tillhopa 75 tunnland 813/ig kappland, som enligt nådiga

Domänintendenten

1899.

Magistraten

1899.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Stadsjull mäktiges

skrifvelse

19 oktober

1899.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

brefven den 28 augusti 1829 och den 10 maj 1861 af kungsladugårdens

mark till staden upplåtits, att en del af ifrågavarande områden blifvit

använd dels till torg och dels till allmänna planteringar. Härjämte

hade undantagits mark för ytterligare ett torg, hvilket dock ännu icke

för sådant ändamål tagits i anspråk, ulan för närvarande vore i sammanhang

med den angränsande stadsparken försedt med planteringar. All

den mark, staden i öfrigt erhållit genom nyssnämnda nådiga bref, hade

indelats till byggnadstomter. Af dessa tomter hade staden för egen

räkning förbehållit sig och innehade sju, af hvilka en användts till

plats för folkskolebyggnad, hvaremot de öfriga sex, frånsedt en, hvarå

funnes uppfördt ett spruthus, vore obebyggda samt reserverats för framtida

behof, därvid en tomt afsetts till plats för kyrkobyggnad och två

tomter till ecklesiastika boställen. Samtliga öfriga nu ej omnämnda

tomter hade upplåtits till enskilda personer, hvilka sedermera bebyggt

och blifvit ägare af desamma. Vid dessa upplåtelser hade, magistraten

veterligen, icke togats andra villkor, än att tomterna skulle inom viss

föreskrifven tid på angifvet sätt bebyggas samt med stängsel förses;

och hade, ehuru därom icke lämnats någon föreskrift i upplåtelsehandlingarna,

innehafvare af tomt eller tomtdel, som bildats af den genom

nådiga brefvet den 10 maj 1861 upplåtna mark, till stadskassan erlagt

en för närvarande med 54 öre för år utgående afgift, motsvarande

hvad å hvarje tomt eller tomtdel belöpte af de utgifter, staden för den

upplåtna marken måst själf vidkännas.

I de af stadsfullmäktige den 19 oktober 1899 afgifna påminnelserna

meddelades, att arrenden ppskattningsmänn en framhållit lämpligheten

däraf, att staden borde söka åt sig förvärfva jämväl ett litet område af

kungsladugården, som vid sidan af spåret till Norra Södermanlands järnväg

nästan kilformigt sköte in i stadsplanen och vore beläget mellan

kyrkogården och den så kallade Slottsbacken, och förklarade stadsfullmäktige

sig biträda detta förslag samt anhöllo i följd däraf att få i detta syfte

göra tillägg till sin ofvan omförmälda underdåniga framställning. Mot

de i domänintendentens yttrande angifna saluvärden å de områden, hvarom

fråga vore, anmärkte stadsfullmäktige, att dessa värden satts oskäligt

högt, samt att, om än vid värderingen af kungsladugårdens mark, enär

det nu gällde att åt staden förvärfva på en gång ett större område af

den mark, som eljest enligt nådiga brefvet den 28 augusti 1829 skulle

utan ersättning upplåtas, någon köpeskilling ansetts skola bestämmas,

hänsyn dock bort tagas till det nådiga brefvets innehåll, så att salupriset

för omkring en fjärdedel af kungsladugården med ett taxeringsvärde

af 190,500 kronor ej satts så högt som till 331,800 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 10.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddelade, att Eskilstuna Kungi. Maj-.ts

stads planlagda område, hvilket begränsades af Karl Gustafs städs

gevärsfaktori, kronohemmanen Gredby n:is 1 och 2, Nyfors municipal- utlåtande s

samhälle och kyrkoherdebostället Tima, allt i Fors socken, samt Eskils- n0jg^g"r

tima kungsladugård och i enskildes ägo varande lägenheterna Bryggartorp

och Stensborg i Klosters socken, inneliölle, förutom den genom

staden framrinnande ån och öfriga impediment, en areal af 108,6 9 8

hektar, däraf till gator, torg och andra allmänna platser samt till publika

byggnader användts tillhopa 43,74 31 hektar, under det att återstoden

64,954 9 hektar indelats till byggnadstomter, uppgående till ett antal

af 359. Vidare anförde Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sitt

utlåtande, bland annat, att en tidsperiod, som varit af största betydelse

med afseende å stadens utveckling och förkofran, kunde sägas hafva

börjat med år 1877, då Oxelösund—Flen—Västmanlands järnväg fullbordats

och en ny kommunikationsled sålunda öppnats mellan staden

och öfriga delar af riket. År 1877 hade staden ägt en folkmängd af

7,143 personer; de fastigheter, för hvilka bevillning erlades, hade varit

taxerade till 3,136,395 kronor och den beskattningsbara inkomsten hade

uppgått till 1,058,083 kronor. För år 1899 uppginge de respektive

siffrorna till 12,971, 13,805,950 och 3,430,561. Samtidigt med denna

betydande utveckling, eller åtminstone efter början af 1880-talet, hade

inom stadens eget område, omedelbart invid stadens gränser, uppstått

i Fors socken Nyfors municipalsamhälle med elt invånareantal vid

1899 års början af 5,360 och i Klosters socken på lägenheten Bryggartorp

och Hvilsta ägor en dylik förstad, som räknade omkring 1,500

invånare. Till jämförelse mellan stadens betydelse nu och dess storlek

år 1829, då Konung och Riksdag funnit skäl att från kungsladugården

till stadens utvidgning upplåta icke mindre än 53 tunnland 113/ig kappland,

villo Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande omnämna, att staden

år 1825 räknat allenast 2,284 invånare och att statens inkomst af

staden då uppgått till 5,006 riksdaler 33 skillingar 9 runstycken.

Alla byggnadstomter inom de från kungsladugården jämlikt nådiga

brefven den 28 augusti 1829 och den 10 maj 1861 upplåtna områden

vore disponerade. Behofvet af ökadt utrymme till fortsatt utvidgning

af staden läge således i öppen dag, och då sådan utvidgning omöjligen

eller åtminstone icke lämpligen kunde ske öfver något af de smärre,

staden angränsande områden, som befunnes i enskildes ägo och som

redan vore till allra största delen uppdelade i tomter och bebyggda,

syntes det vara en bjudande plikt för staten att träda hjälpande emellan

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 10.

och från sina ofvan nämnda egendomar än ytterligare afstå för sagda

ändamål erforderlig mark. Stadsfullmäktige hade härtill föreslagit

hemmanen Gredby samt föritt nämnda delar af Eskilstuna kungsladugård,

innehållande tillhopa 189,6 7 4 hektar. Stadsfullmäktiges mening

syntes icke vara, att hela dessa områden skulle på en gång planläggas,

utan hufvud sakliga ändamålet med det ifrågasatta stora jordförvärfvet

syntes vara att därigenom, så vidt möjligt vore, förebygga vidare tillväxt

af de invid staden uppkomna förstäderna och hindra ökade svårigheter

för uppgörelse om dessas införlifvande med staden. Om ifrågavarande

egendomar varit enskild tillhörig jord, hade det enligt Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt tvifvelsutan varit riktigt att

genast söka åt staden förvärfva äganderätt till hela de begärda områdena,

men, då egendomarne tillhörde staten och vid sådant förhållande det

icke syntes vara att befara, att egendomarne, såvida de icke för något

statens eget och viktigare ändamål måste tagas i anspråk, icke blefve

till staden upplåtna, när och i den mån de till stadens utvidgning

erfordrades, ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att endast

så stor ägorymd borde för det dåvarande upplåtas, som lämpligen kunde

på en gång med staden införlifvas och planläggas; och med afseende

å byggnadsverksamheten under de senaste två decennierna så inom

staden som i dess omedelbara närhet syntes denna tillökning skäligen

böra bestämmas till en areal, motsvarande omkring hälften af stadens

nu planlagda område.

Af de begärda jordområdena lämpade sig härtill i följd af läget

bäst de närmast invid staden belägna delarne af hemmanen Gredby,

äfvensom ofvan nämnda, med A, B, C, D, E, F, G, H och I å Déhns

karta betecknade område af kungsladugården samt den mindre del af

denna, som vore belägen mellan kyrkogården och den så kallade Slottsbacken.

Då arrendetiden för hemmanen Gredby icke ginge till ända förr

än den 14 mars 1914, men arrendetiden för kungsladugården däremot

redan den 14 mars 1902, syntes det omedelbart erforderliga jordområdet

böra ensamt från kungsladugården vid midfastan sistnämnda år uttagas

och med staden förenas. Sistnämnda delar af kungsladugården, hvilka

innehölle tillhopa 02,18 4 hektar, vore visserligen något större än stadens

halfva planlagda område, men ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

dessa båda delar ostyckade böra åtfölja hvarandra.

Hvad särskild! anginge lägenheten Djurgården och dit ledande väg från

staden, hvilka områden enligt nådiga resolutionen den 31 maj 1861 för

ofvan omförmäldt ändamål upplåtits till stadens nyttjande, anförde Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, såsom ytterligare skäl för att an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 10.

sökningen i denna del icke borde bifallas, att lägenheten i följd af

stadens tillväxt blifvit en allt mera behöflig tillhållsplats under den

vannare årstiden för stadens befolkning och att, då vid upplåtelse med

äganderätt det icke med laga verkan syntes kunna eller böra fästas

såsom villkor, att lägenheten för all framtid användes för nämnda

ändamål, samt de nuvarande arrendevillkoren vore för staden synnerligen

billiga, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansågo det vara

till stadens och företrädesvis dess arbetarebefolknings eget bästa, att

någon rubbning åtminstone icke för det dåvarande gjordes i gällande

bestämmelser angående lägenhetens användning.

Mot den af domänintendenten med biträdande gode män verkställda

saluvärderingen förklarade sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

för sin del icke hafva vidare att erinra, än att det lägenheten

Djurgården åsätta värde af ett hundra kronor för hektar syntes vara

alltför lågt. Vid bestämmande af den ersättning, som borde staten

tillkomma0 för de af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande till upplåtande

ifrågasatta begränsade områden af kungsladugården, ansåg

likväl Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande det för dessa områden

af uppskattningsmännen uträknade saluvärde icke böra läggas till grund.

Det vore nämligen här icke fråga om upplåtelse af mark för något enskildt

industriellt ändamål eller för enskildes spekulation, utan den föreslagna

upplåtelsen afsåge väsentligen att gagna ett allmänt intresse.

Staden Eskilstuna hade redan höjt sig till en betydande fabriksverksamhet,

hvars alster gjort rikets järnmanufaktur känd och värderad

långt utom landets gränser; och stora anledningar förefunnes, att, sår

vidt staden icke hindrades i sin utveckling, fabriksverksamheten där

skulle alltmera uppblomstra till både enskildt och allmänt gagn. Denna

utveckling och däraf ökade inkomster borde för staten blifva en liklig

ersättning för jordens afstående på billiga och föi stadens ekonomi drägliga

villkor. Det borde icke heller lämnas obeaktadt, att förhållandena

skulle varit helt andra, därest, såsom stadsfullmäktiges framställningkunde

föranleda och uppskattningsmännen antagit, det gällde att utan

några villkor till stadens fullkomligt fria förfogande öfverlåta hela det

af stadsfullmäktige begärda jordområdet. Genom en sådan öfverlåtelse

hade staden ernått full frihet att därmed förfara efter godtfinnande och

att i sin ordning däraf tilläfventyrs draga en vinning utöfver uppoffringarna

för jordens förvärfvande. Det hade då blifvit en spekulation.

Men det kunde ej vara lämpligt eller för det allmänna gagneligt att

låta staden inledas i ett sådant företag. Hvad det i denna fråga gällde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

vore att tillförsäkra staden utrymme för fabriksanläggningar och framför

allt tillfälle att tillhandahålla billiga byggnadstomter för uppförande af

bostäder åt dess talrika, ständigt växande arbetarepersonal, hvilken eljest

maste inhysa sig utanför stadens område. Fördenskull borde ock vid

upplåtelsen fästas sådana villkor, att staden tillförbundes att använda

den upplåtna marken i enlighet med det därför afsedda ändamål. Detta

kunde dock icke billigtvis ske, därest marken skulle betalas efter det

saluvärde, densamma i enskild mans ägo högst skulle åsättas. Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge emellertid icke, att det till

upplåtande erforderliga området af kungsladugården borde, på sätt stadsfullmäktige

alternativt begärt, upplåtas till staden utan någon som hälst

ersättning. Vid de aren 1801 och 1880 gjorda upplåtelser hade detta

icke heller ägt rum, utan staden hade tillförbundits att till kronan utgöra

arrende för den upplåtna jorden i förhållande till hvad för kungsladugårdens

öfriga jord då utgått eller framdeles komme att utgå. Enligt

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande vore det likväl

icke lämpligt att numera bestämma ersättningen för jorden att utgå i

form af arrendeafgift, utan det lämpligaste vore utan tvifvel, att, på sätt

stadsfullmäktige ock syntes önska, ersättningen finge utgå med en viss

köpeskilling, bestämd i förhållande till jordens arrendevärde för kronan.

Detta värde hade vid arrendeuppskatt ningen år 1899 föreslagits för det

större området till 2,300 kronor och för det mindre till 70 kronor. Mod

beräkning efter en räntefot af 4 lör 100 skulle köpeskillingen för dessa

områden blifva 59,250 kronor. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

hemställde alltså, att ifrågavarande områden måtte mot berörda belopp

midfastan år 1902 vid kungsladugårdens förnyade utarrendering varda

till staden upplåtna.

Efter nyss nämnda köpesumma borde också begränsas stadens

rätt vid upplåtelse af de särskilda tomter, som till enskilda för bebyggande

komme att utlämnas. Någon del måste användas till gator, torg

och andra allmänna platser, men för öfriga delar borde staden genom

villkoren vid upplåtelsen från kronan tillförbindas att, vare sig tomterna

af staden utlämnades mot tomtören eller därmed jämförlig årlig afgift

eller mot en, en gång för alla bestämd, köpeskilling, icke sätta denna

afgift eller köpeskilling högre, än som motsvarade stadskassans utgifter

för jordens förvärfvande; och syntes tillika böra i afseende å dessa

tomter föreskrifvas, att desamma icke finge af staden utlämnas på andra

villkor, än att de, sa snart de blifvit bebyggda, till folie innehafvaren

med äganderätt.

Beträffande slutligen stadsfullmäktiges framställning, att ofvan

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

närmare angifna områden skulle i administrativt, ecklesiastikt och

judiciellt hänseende förenas med staden, förklarade sig Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande anse frågan därom icke lämpligen höra i

sammanhang med den föreslagna jordupplåtelsen behandlas. Fråga om

öfverflyttning till Eskilstuna stad af såväl de ifrågavarande som ock en

del andra områden invid staden vore nämligen väckt och utgjorde föremål

för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes behandling, k rågan

om områdenas förening med staden i nyssberörda hänseende syntes

därför böra bero på särskild framställning i laga ordning.

Efter tagen del af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes berörda stads/Mmä^

utlåtande anförde stadsfullmäktige i Eskilstuna i en till domänstyrelsen in- ''S december

sänd skrift af den 2 december 1899 till bemötande af den utaf Eders Kungl. ma.

Maj:ts befallningshafvande uttalade mening, att det af staden för dess utvidgning

begärda område vore för stort, bland annat, att, om behofvet för

en längre framtid skulle tillgodoses, man icke finge vara för sparsam

vid utmätande af den jordrymd, som borde tilläggas staden. Ett ytterligare

och kraftigt skäl för staden att begära så stort område, som skett,

hade varit och vore den stora vikten och fördelen af att vid planläggning

af de nya stadsdelarna kunna i förväg bestämma ett visst

område för fabriksanläggningar, ett annat för arbetarebostäder, ett

tredje för privata byggnader och dylikt. Detta kunde ej på ett tillfredsställande

sätt ske, utan att ett tillräckligt stort obebyggdt område

funnes att förfoga öfver, så alt områdena för de olika anläggningarna

måtte kunna fullt motsvara närvarande och kommande tiders anspråk

och fordringar. I motsats till hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

antagit, vore det stadens mening att på en gång planlägga

hela det begärda området för att blifva i tillfälle att sälja de tomter,

hvarå spekulanter kunde uppstå, samt för att i ett sammanhang kunna

anordna plan för vatten- och aflopps- samt belysningsledniugars nedläggande.

Tillika förklarade sig stadsfullmäktige vidhålla sin åsikt, att

det begärda området af kungsladugården borde, på grund af föreskrifterna

i nådiga brefvet den 28 augusti 1829, utan ersättning till staden

upplåtas.

Domänstyrelsen afgaf den 26 januari 1900 underdånigt utlåtande Domäni

ärendet och anförde därvid bland annat, att såsom villkor för den

genom nådiga brefvet den 10 maj 1861 skedda jordupplåtelse stadgats, januari 1900.

att staden skulle, antingen jorden blefvo bebyggd eller ej, alltid därför

utgöra arrende till kronan i förhållande till det, som för kungsladugårdens

öfriga jord vid då förestående och framdeles skeende förnyade

utarrenderingar däraf blefve författningsenligt bestämdt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Enligt nådiga bref ve t den 20 augusti 1880 hade såsom villkor för

den därigenom skedda upplåtelsen stadgats, bland annat, att staden

skulle erlägga årligt arrende till statsverket i förhållande till det

arrende, som för kungsladugårdens öfriga jord vid då förestående och

framdeles skoende utarrenderingar blefve författningsenligt bestämdt.

Genom kontrakt den 24 augusti 1881 hade kammarkollegium, enär

af den genom 1829 och 1831 års nådiga bref upplåtna mark ännu vore

obebyggda 23 kvadratref 84 kvadratstänger åker samt 26 kvadratref

69 kvadratstänger backar och impediment, till staden för tiden till den

14 mars 1902 utarrenderat nämnda arealer mot en afgift, beräknad

efter 4 kronor 37 öre för hvarje kvadratref åker, eller 104 kronor 18

öre. Därjämte hade staden ålagts skyldighet att utan afkortning å

arrendet för de arrenderade ägorna taga del i alla kungsladugården

åliggande utskylder och besvär, hvilket deltagande borde bestämmas i

förhållande till de för kungsladugården och ifrågavarande därifrån afskrida

ägor stadgade arrendeafgifter. Detta arrende, hvilket enligt

kontraktet skulle minskas, i den mån större eller mindre del af den åt

staden öfverlåtna åkern kunde blifva nödig att för stadens utvidgande

använda, hade ännu för år 1898, enligt till kammarrätten inkomna

verifikationer till samma års specialräkning för Rekarue fögderi, utdebiterats

med oförändradt belopp.

För de genom nådiga brefven don 10 maj 1861 och den 20

augusti 1880 upplåtna områden betalade staden enligt af kammarkollegium

den 24 augusti 1881 utfärdade kontrakt, som ginge till

ända den 14 mars 1902, i årligt arrende 399 kronor 55 öre; hvarjämte

staden genom samma kontrakt tillförbundits att utan afkortning

å arrendet för den arrenderade marken taga del i alla kungsladugården

åliggande utskylder och besvär, hvilket deltagande borde bestämmas i

förhållande till de för kungsladugården och ifrågavarande mark stadgade

arrendeafgifter.

Det kungsladugården tillhörande, invid Norra Södermanlands järnväg

mellan kyrkogården och den så kallade Slottsbacken belägna

område, som stadsfullmäktige förklarat sig önska förvärfva utöfver

hvad som i den underdåniga ansökningen angifvits, hade af arrendeuppskattningsmännen

saluvärderats efter 4,400 kronor för hektar. Därvid

hade till grund för värderingen lagts en af förste landtmätaren

A. W. Lodén år 1898 med anledning af förestående utarrendering af

kungsladugården med Vs mantal Uppsalahalsen öfver dessa egendomars

iuägor upprättad karta med beskrifning. Ifrågavarande område vore å

kartan upptaget under dels ägofigurerna n:is 62, 63, 64, 65, 67 och 67 a

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

om tillsammans 2.075 hektar, däraf 1,39 hektar åker och 0,G85 hektar

betesrenar, dels ock de väster om järnvägen belägna delar af två med

n:is 66 och 68 betecknade gärdesvägar, livilka delar innehöile tillhopa

0,135 hektar. Vid jämförelse mellan nyssnämnda karta och den

förut omförmälda, af Déhn upprättade kartan befunnes, att det å den

senare inom gränsen A, B, C, D, E, F, G, H och I upptagna område

sammanfölle med ägofigurerna n:is 1—40, 42—44, 391 och 392 å Lodens

karta, med tillägg af en å samma karta utan nummer inlagd skolhustomt,

upplåten till Klosters församling. Enligt hvad domänstyrelsen

vidare meddelade, innehöile ägofigurerna n:is 1—40 och 42—44 56,7 0 9

hektar åker, 0,42 hektar äng, 2,091 hektar betesmark och 0,754 hektar impediment,

eller tillhopa 59,9 7 4 hektar, hvarjämte ägofigurerna n:is 391 och

392, som tillhopa bildade den å ytterkanten af området belägna lägenheten

Årbylund och icke enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag

skulle upplåtas till staden, innefattade sammanlagdt 0,195 hektar.

Oaktadt de jordupplåtelser till Eskilstuna stad, som tid efter

annan ägt rum från kronans närbelägna mark, syntes det domänstyrelsen,

liksom öfriga myndigheter, hvilka i ärendet sig yttrat, vara

uppenbart, att en ytterligare tillökning i stadens område vore nödig,

för att ej den utveckling, hvari staden vore stadd, skulle hållas tillbaka.

Hvad staden för detta ändamål kunde behöfva, syntes kronan lika litet

nu som förut böra undandraga sig att af sin mark lämna, men lika

med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge domänstyrelsen

det af staden begärda område vara allt för stort och stadens behof af

utrymiyic för den närmaste tiden blifva fullt ti%odosedt genom en upplåtelse

af den ägovidd, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit.

Ett särskildt skäl för kronan att, såsom Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande hemställt, lämna den jordareal, som nu erfordrades,

ensamt från kungsladugården syntes styrelsen vara, att genom afstående

af de utaf staden begärda Gredby ägor det staten tillhöriga Karl

Gustafs stads gevärsfaktori skulle blifva omslutet af staden och beröfvas

möjligheten af utvidgning. Därtill lomme, att, efter hvad

domänstyrelsen försport, förslag skulle hafva blifvdt väckt att å ifrågavarande

ägor förlägga en trängdepå och möjligen äfven andra militära

etablissement.

Beträffande villkoren för upplåtelsen af den mark, domänstyrelsen

sålunda ansett böra staden tilläggas, anförde styrelsen, att enligt styrelsens

åsikt nådiga brefvet den 28 augusti 1829 innefattade en utfästelse

från statsmakternas sida att utan ersättning från kungsladugården

tillhandahålla staden den jord, som till byggnadstomter erfor
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

drades; att staden sålunda linge anses innehafva en annan ställning än

andra rikets städer, som önskade förvärfva kronojord för sådant ändamål,

men att, då nämnda utfästelse förenats med det förbehåll, att

jorden ej skulle annat än successive i förhållande till dess bebyggande

öfverlåtas, därmed enligt styrelsens förmenande afsetts, att staden

skulle få öfvertaga jorden endast i den mån, densamma komme att

omedelbart användas till bebyggande. Att så ej kunde blifva förhålllandet

med den mer än 02 hektar omlatlande areal, hvarom i detta

ärende vore fråga, Unge anses tydligt, äfven om sådant ej, såsom nu

voro fallet, framginge af hvad stadsfullmäktige själfva i ärendet anfört.

Domänstyrelsen ansåge således, att staden ej borde bekomma

marken annorledes än mot vederlag. Detta vederlag borde, enär

staden ej förebragt någon utredning om, huru stor del af marken

erfordrades för omedelbart bebyggande, beräknas för marken i hela

dess vidd, men, enär det måste antagas, att marken, om den på skäliga

villkor ställdes till buds för dem, som ville därå bygga, efter hand finge

användning för det ändamål, som 1829 års nådiga bref haft till syfte

att befordra, eller stadens utvidgning, ansåge domänstyrelsen den ersättning,

som staden skulle erlägga, så mycket hellre böra begränsas

därhän, att denna ersättning, såsom Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande

föreslagit, beräknades efter hvad marken, använd till jordbruk,

kunde anses afkasta, som i följd af nyssnämnda nådiga bref, marken, i

den mån densamma ej skulle till staden upplåtas, ej syntes af kronan

kunna disponeras på annat sätt än genom utarrendering under viss tid.

Ersättningen ansåge styrelsen lika med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

böra utgå, icke, såsom vid några af de förut skedda

jordupplåtelserna till staden, i form af arrende, utan med viss köpeskilling,

bestämd genom kapitalisering af markens arrendevärde; och

syntes i stadens rätt att föreskrifva villkoren vid blifvande föryttring

af marken till byggnadstomter böra stadgas inskränkning i den riktning,

som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad som stadgats rörande tomtupplåtelser i §

20 af Eders Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för staden den

28 mars 1879, blifvit föreslagen; varande berörda paragraf af följande

lydelse:

))Å jord, som anslagits eller blifver anslagen till stadens utvidgande,

äger magistraten att, för bebyggande, utlämna tomter i öfverensstämmelse

med stadsplanen samt därvid bestämma, till hvad omfattning

och inom hvilken tid tomt skall vara bebyggd, äfvensom äfventyret

för underlåtenhet däraf. Tomt, som sålunda blifvit intagen och be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

byggd, tillfaller bebyggaren eller lians rättsinneliafvare med äganderätt

utan annan afgift, utöfver de vanliga utskylderna, än motsvarande

ersättning till stadskassan för de utgifter, staden måste för jorden

vidkännas.» ^

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit fann Eders

Kungl. Maj:t, med förklarande att den af stadsfullmäktige i Eskilstuna

väckta fråga om förening med staden i administrativt, ecklesiastikt och

judiciellt hänseende af vissa i den underdåniga ansökningen angifna

områden icke för det dåvarande borde komma under pröfning, godt att

i förut omförmälda nådiga proposition den 2 mars 1900 (n:o 67) föreslå

Riksdagen att medgifva,

dels att från Eskilstuna kungsladugård finge afsöndras och till

Eskilstuna stad för stadens utvidgning försäljas med tillträdesrätt den

14 mars 1902 de delar af kungsladugården, som å of vanberörda af

förste landtmätaren Lodén år 1898 upprättade karta vore upptagna

dels under ägofigurerna n:is 1—40 och 42—44 med en areal af tillsammans

59,9 7 4 hektar, dels ock väster om Norra Södermanlands järnväg

under ägofigurerna n:is 62, 68, 64, 65, 67 och 67 a samt delar af

n:is 66 och 68 med en sammanlagd areal af 2,210 hektar, allt mot en

köpeskilling af 59,250 kronor samt under villkor i öfrigt:

att köpeskillingen skulle af staden till Södermanlands läns ränteri

iubetalas senast å den för områdenas tillträdande bestämda dag;

att staden skulle på egen bekostnad låta uppgöra plan till områdenas

bebyggande och underställa densamma Eders Kungl. Maj:ts

pröfning så tidigt, att den före tillträdesdagen kunde till efterrättelse

fastställas;

att i afseende å de byggnadstomter, som af staden blefve å områdena

upplåtna, skulle gälla hvad i § 20 af Eders Kungl. Maj:ts förnyade

nådiga reglemente för staden Eskilstuna den 28 mars 1879 vore

stadgadt; och

att staden skulle låta uppföra och för all framtid underhålla

stängsel mot kungsladugårdens till den upplåtna marken gränsande

ägor;

dels ock att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden finge

tilläggas fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i

hufvudstaden och för sådant ändamål till statskontoret inlevereras.

På sätt här ofvan omnämnts, vann denna Eders Kungl. Maj:ts framställning

icke Riksdagens bifall.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft.

Proposition

2 mars 1900.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens

skrifvelse 14

maj 1900.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Uti sin skrifvelse i ämnet af den 14 maj 1900 (n:o 101) anförde

Riksdagen följande.

Af hvad i ärendet förekommit framginge, så väl att staden Eskilstuna

vore i behof af mark för stadens nödvändiga utvidgning som ock

att, då staden på alla sidor, med undantag af ett par korta afbrott,

där staden gränsade till enskilda ägor, omgåfves af kronojord, stadens

utvidgning måste ske å sådan jord. Häri, likasom möjligen äfven i den

omständigheten, att Eskilstuna icke såsom andra städer blifvit hugnad

med donationsjord, syntes anledningen vara att söka till det af Rikets

Ständer år 1829 lämnade medgifvandet, att mark finge från Eskilstuna

kungsladugårds ägor utan afgift upplåtas till stadens utvidgning. Härvid

vore dock att märka, att jorden endast successive i förhållande till

dess bebyggande skulle få till staden upplåtas. Att därför vid upplåtelse

af mark till staden i större utsträckning och för framtida behof

ersättning, på sätt i propositionen föreslagits, affordrades staden, funne

Riksdagen vara af förhållandena påkalladt. Riksdagen hade emellertid

icke ansett sig kunna bifalla Eders Kungl. Maj:ts förenämnda förslag,

såsom det då förelåge. Om än, enligt hvad i ärendet meddelats, stadens

behof af utrymme för den närmaste tiden skulle blifva fullt tillgodosedt

genom upplåtelse af den ägovidd, som i propositionen afsåges,

kvarstode nämligen det förhållande, att staden kunde på grund af Rikets

Ständers berörda medgifvande och nådiga brefvet den 28 augusti 1829

framdeles göra anspråk på ytterligare mark för stadens utvidgning;

och därför syntes det vara både med det allmännas och staden Eskilstunas

fördel förenligt, om dessa angelägenheter kunde en gång för alla ordnas.

För Eskilstuna stad, som redan i sin ofvanberörda ansökning framställt

önskan om förvärfvande af en större jordrymd än den af Eders Kungl.

Maj:t föreslagna, syntes det vara af vikt att på en gång erhålla ett så stort

område, att å detsamma kunde utläggas en för framtida behof betryggande

stadsplan, och för statsverket syntes det vara angeläget, att

ifrågavarande kronodomän, äfven med afhändande därifrån af ett större

område än det ifrågasatta, blefve befriad från nuvarande intrång i dispositionsrätten,

hvilket gifvetvis måste nedsätta dess arrendevärde. Att

staden skulle vara villig att utgifva tillfredsställande ersättning för

hela detta område, ansåge Riksdagen vara så mycket antagligare, som

vid ett sådant köp några särskilda bestämmelser beträffande de utgifter

eller köpeskillingar, staden vid tomternas utlämnande till enskilde kunde

komma att betinga sig, icke syntes böra ifrågakomma.

I sammanhang med en dylik uppgörelse emellan kronan och sta
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 10.

den Eskilstuna ansåge Riksdagen det äfven böra tillses, ej allenast att

vid den jordöfverlåtelse, som skulle komma att äga rum, den vattenrätt,

som erfordrades för kronans verk i Eskilstunaån, bibehölles oförkränkt,

utan äfven att i öfrigt rättsförhållandeua emellan kronan och

staden i afseende å vattenfallen i ån blefve fullständigt reglerade.

1 anledning af hvad Riksdagen i ofvan omförmälda skrifvelse

anfört har Eders Kungl. Maj:t enligt nådig remiss den 25 maj 1900

anbefallt domänstyrelsen att efter vederbörandes hörande inkomma med

förnyadt underdånigt utlåtande i ärendet. Sedan i töljd häraf domänstyrelsen

anmodat Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands

län att infordra vederbörandes underdåniga yttrande och därmed

jämte eget underdånigt utlåtande till styrelsen inkomma, har Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande till domänstyrelsen öfverlämnat, jämte

eget irtlåtande af den 16 augusti 1901, två särskilda yttranden från

stadsfullmäktige i Eskilstuna, yttrande af magistraten därstädes, ett af

f. d. öfverstelöjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren P. L. Laurell,

efler förordnande af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med ledning

af å platsen verkställd besiktning afgifvet yttrande med förslag till

reglering af rättsförhållandena mellan kronan och Eskilstuna stad i afseende

å vattenfallen i Eskilstunaån, utlåtande från arméförvaltningens

artilleridepartement samt yttranden af domänintendenten och förste.landtmätaren

i länet, vederbörande kronofogde och arrendatorn af Eskilstuna

kungsladugård C. H. Bergstedt äfvensom i nämnda utlåtanden och yttranden

åberopade kartor och andra bilagor. Samtliga dessa handlingar

hafva därefter blifvit af domänstyrelsen med underdånigt utlåtande den

16 oktober 1901 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnade, hvaruppå styresmannen

för Karl Gustafs stads gevärsfaktori inkommit med två promemorior

i ämnet.

Stadsfullmäktige i Eskilstuna hafva i det först afgifna, den 28

september 1900 dagtecknade yttrandet framhållit, att de områden, stadsfullmäktige

i deras år 1899 ingifna underdåniga ansökning begärt, vore

det minsta, som för en längre tid kunde tillfredsställa anspråken på

utvidgning af stadens område, och, jämte meddelande att stadens vid

Eskilstunaån belägna vattenverk utgjordes dels af fyra från Kungl.

Maj:t och kronan enligt med krigskollegium den 15 september 1836

Stadsfullmäktiges

skrifvelse

28 september

1900,

s. 20 Kontrollera mot PDF

Öfverste
löjtnanten
LaurelU
besiktning.

Arméförvalt
ningens
artilleri
departement.

20 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 10.

upprättadt köpekontrakt af staden inköpta verk och dels af tre så kallade

dispositionsverk, hvilka redan före år 1771 blifvit till järn-, ståloch

metallförädlingens befrämjande lagda under Eskilstuna fristad, förklarat,

att det ej tillhörde stadsfullmäktige att framkomma med något

förslag om reglering af rättsförhållandena i afseende å vattenfallen,

helst staden för begagnande af rätten till vattnet i Eskilstunaån ägde

särskilda upplåtelsehandlingar.

Vid den af öfverstelöjtnanten Laurell hållna besiktning fanns att

tillgå en af Svea hofrätt den 26 januari 1900 meddelad dom i sak emellan

arméförvaltningens artilleridepartement, å kronans vägnar, å ena,

samt Eskilstuna stad, å andra sidan, angående för gevärsfaktoriets räkning

verkställdt afledande af vatten i Eskilstunaån, enligt hvilken dom förklarats,

att stadens nyttjanderätt till de så kallade dispositionsverken

icke vore af den beskaffenhet, att staden på grund af densamma vore

befogad förhindra kronan att utan föregående syn för Karl Gustafs

stads gevärsfaktoris räkning afleda mer vatten än som förut för detsamma

användts, men att enär kronan vid försäljningen till staden den

15 september 1836 af de verk och byggnader jämte tillhörande dammar,

landfästen och strömfall med mera, som i det sistnämnda dag

upprättade köpekontraktet uppräknats, förbehållit sig för gevärsfaktoriet

allenast den vattenkraft, som för detsamma vore eller komme att blifva

behöflig, och följaktligen staden, såsom ägare af de genom berörda

köpekontrakt försålda verk och byggnader, ägde rätt till det vatten,

som därutöfver kunde förefinnas, kronan vid sådant förhållande icke

varit berättigad att vidtaga förändring med den förut befintliga dammen

förr än efter laga syn. Med afseende å innehållet i denna dom

och på i öfrigt anförda skäl har Laurell förordat, att, därest kronan

ej läte äganderätts- och dispositionsförhållandena rörande vattenverken

i Eskilstunaån blifva oförändrade, kronan återköpte de försålda verken

och återkallade den lämnade dispositionsrätten öfver en del verk, så att

kronan komme att ensam äga och disponera samtliga verken. I hvarjo

fall borde enligt Laurells åsikt vid en blifvande uppgörelse med Eskilstuna

stad det till gevärsfaktoriet gränsande, till staden år 1836 försålda

vattenverket n:o 51 med tillhörande område till gevärsfaktoriet

återköpas för att åt detta bereda ökadt utrymme. Sagda verk vore för

närvarande och intill år 1927 af staden utarrenderadt för 1,200 kronor om

året, och köpesumman för detsamma kunde beräknas till 24,000 kronor,

motsvarande arrendesumman, kapitaliserad efter 5 procent.

Arméförvaltningens artilleridepartement har såsom eget utlåtande

åberopat ett utaf dess ombudsman afgifvet memorial, därå styresmannen

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

för gevärsfaktoriet tecknat, att han biträdde de i memorialet gjorda

uttalanden. Enligt memorialet har ombudsmannen, då delar af den x

stadsfullmäktiges ansökning afsedda, till Gredby och Kronhagen hörande

mark syntes kunna komma att tagas i anspråk dels för en möjlig utvidgning

af gevärsfaktoriet, hvilken genom afstående af Gredby hemman

skulle omöjliggöras, dels ock för en eventuell förläggning af en tiängdepå,

hvarom fråga förelåge, samt äfven af andra militära etablissement,

då möjligen ett truppförband kunde komma att dit förläggas, framhållit

nödvändigheten däraf, att i allt fall nämnda hemman och Kronhagen

icke till staden ölverlätes, utan af kronan bibehölles.

T afseende å den ifrågasatta regleringen af rättsförhållandena

angående vattenfallen i Eskilstunaån har ombudsmannen meddelat, att,

sedan hofrättens ofvanbei-örda dom blifvit å kronans vägnar hos Eders

Kungl. Maj:t, öfverklagad, Eders Kungl. Maj:t genom dom den 2o

februari 1901, emedan, på sätt liofrätten antagit, stadens rätt till dispositions-

eller donationsverken icke vore af beskaffenhet att förhindra kronan

att afleda det vatten, som kunde vara erforderligt till fyllande af gevärsfaktoriets

nuvarande behof, och, beträffande de af staden inköpta verken,

åberopade kontraktet af den 15 september 1836 måste gifvas den tolkning,

att kronan förbehållit sig rätt att fritt förfoga öfver den v attenkraft,

som icke allenast vid kontraktets tillkomst vore utan jämväl

framdeles kunde blifva behöflig för gevärsfaktoriet, förty och på i öfrigt

anförda skäl pröfvat rättvist att, med ändring af hofrättens dom, ogilla

den mot kronan i saken förda talan. Genom nämnda dom hade alltså

rättsförhållandena mellan kronan och staden i afseende å. vattenfallen i

Eskilstunaån fullständigt reglerats, och därigenom vore tydligen bestämdt,

att kronan ej allenast hade all äganderätt utan jämväl for gevärsfaktoriets

behof oinskränkt nyttjanderätt till vattnet i Eskilstunaån och

dessutom vore oförhindrad att utan stadens hörande afleda vatten, som

för gevärsfaktoriets nuvarande och kommande behof erfordrades, samt

att staden ej hade annan rätt än en nyttjanderätt, inskränkt till det

vatten, kronan ej behöfde. På grund häraf ansåge ombudsmannen

anledning från kronans sida ej förefinnas att genom nytt aftal ändra

de sålunda reglerade förhållandena.

Ombudsmannen har vidare anfört, beträffande Riksdagens uttalande,

att vid den ifrågasatta jordupplåtelsen skulle bestämmas, att den vattenrätt

som erfordrades för kronans verk i Eskilstunaån, skulle bibehållas

oförkränkt, att, äfven om särskild anledning till stadgandet af sådant

villkor ej för närvarande förelåge, det likväl kunde antagas, att staden,

såsom ägande jord ofvan eller nedan om kronans vattendrag, vid fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Stadsfullmäktiges

skrifvelse

9 maj 1901.

deles erforderliga förändringar af vattendraget för det nuvarande gevärsfaktoriet

eller dess utvidgning genom möjligt inköp af annat vattenverk

eller annorledes kunde anse sig tillskyndas skada. Ombudsmannen

har därför ansett lämpligt, att för öfverlåtelsen stadgades förberörda af

Riksdagen ifrågasatta villkor med tillägg, att den kronan sålunda förbehållna

vattenrätt skulle gälla jämväl vid utvidgning af gevärsfaktoriet

genom förvärf af annat vattenverk eller annorledes.

Stadsfullmäktige i Eskilstuna hafva, efter erhållen del af hvad

arméförvaltningens artilleridepartement och dess ombudsman anfört

äfvensom af h aur cl Is förslag, i den 9 maj 1901 afgifvet nytt yttrande

förklarat, att då genom Eders Kungl. Maj:ts ofvanberörda "dom den 26

februari 1901 stadens rätt i afseende å vattnet vid verken i Eskilstunaån

blifvit inskränkt till endast nyttjande af det vatten, kronan icke behöfde,

stadsfullmäktige instämde i den af arméförvaltningens artilleridepartement

uttalade uppfattning, att anledning för kronan ej förefunnes att genom

nytt aftal ändra de sålunda reglerade förhållandena, liksom stadsfullmäktige

icke hade något att erinra däremot, att såsom villkor för markupplåtelsen

stadgades, att den vattenrätt, som erfordrades för kronans

verk i Eskilstunaån, skulle bibehållas oförkränkt, Stadsfullmäktige

kunde däremot ej finna annat, än att det af arméförvaltningens artilleridepaitcment

till detta villkor fogade tillägg, att den kronan sålunda

förbehållna vattenrätten skulle gälla jämväl vid utvidgning af gevärsfaktoriet

genom förvärf af annat verk eller annorledes, vore i anledning

af sistberörda dom, såvidt därigenom reglerats rättsförhållandena mellan

kronan och staden rörande vattenrätten i ån, fullkomligt öfverflödigt,

h varjämte innebörden af tillägget vore svår att tyda, så att detsamma

äfven ur denna synpunkt syntes olämpligt.

Beträffande de områden, staden önskade förvärfva från kungsladugården,

. hafva stadsfullmäktige framhållit, hurusom det för staden vore af

synnerligen stor vikt att nu, då staden föreslagits ett afstående från framtida

tillämpning af nådiga brefvet den 28 augusti 1829 och däri inrymda

medgifvande för staden att i mån af behof för dess framtida utvidgning

utan ersättning erhålla mark från kungsladugården, tillse, att staden

erhölle, såvidt möjligt, lämplig begränsning för sitt blifvande område

och så stor areal af kungsladugården, att staden kunde utan fara eller

olägenhet afstå från vidare tillämpning af detta nådiga bref. Stadsfullmäktige

hade därför funnit af behofvet påkalladt att företaga några

ändringar i sin förut framställda begäran, i det att nu, på sätt närmare

utvisades af en vid stadsfullmäktiges yttrande fogad, af stadsingenjören

O. Sjöling år 1901 upprättad »Karta öfver vissa delar af Eskilstuna

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

Kungsladugård ocli Kronohemmanet Gredby för intörlifning med Eskilstuna

stad», till den mark, som af stadsfullmäktige förut begärts, lagts

några områden från kungsladugården, som funnits nödiga att förvärfva,

hvaremot stadsfullmäktige ansett sig kunna afstå från det mindre område

af kungsladugårdens mark, som i deras år 1899 ingifna ansökning

omnämnts såsom å den däri åberopade, af O. B. Déhn sammandragna

kartan betecknadt med K, L, M, N och O, då stadens blifvande gräns

utan detta område erhölle bättre form.

Då vissa till kungsladugården hörande ekonomibyggnader vore

belägna å den mark, som stadsfullmäktige nu önskade förvärfva, erbjöde

sig dessa å stadens vägnar att, såvidt dessa byggnader tillhörde kronan

och vore för arrendets handhafvande nödvändiga, å plats, som af Eders

Kungl. Maj:t eller domänstyrelsen kunde komma att bestämmas, inom

den återstående delen af kungsladugården uppföra för densamma nödiga,

motsvarande byggnader, hvarjämte, vidkommande öfriga å områdena

befintliga, arrendatorer eller andra tillhörande byggnader, staden vore

villig öfvertaga kronans mot dessa åtagna förbindelser.

I fråga om Djurgården, som inginge i det nu ifrågasatta markområdet

liksom i det, som år 1899 begärdes, förbunde sig stadsfullmäktige

att i blifvande stadsplan öfver det utvidgade området inrymma

Djurgården såsom en fri och öppen lustpark, hvilken för framtiden

skulle såsom sådan underhållas och icke få i vidsträcktare mån bebyggas

än som vore för bevarande af denna dess natur behöfligt och med

detta dess ändamål förenligt.

Stadsfullmäktige hafva därjämte förklarat sig vidhålla sin förut

gjorda framställning att få förvärfva, utom nämnda delar af kungsladugården,

åtminstone en del af den förut begärda marken från Gredbyhemmanen,

hvilken del, liggande omedelbart intill stadens nuvarande

förnämsta stadsdel, »väster», medgåfve en direkt utsträckning af stadens

hufvudgator samt omfattade den enda plats i stadens närhet, som lämnade

lämpliga tomter för större industriella anläggningar med arbetarebostäder.

1 fråga om det område, staden af Gredbyhemmanen önskade

förvärfva, hafva stadsfullmäktige hänvisat till ofvanberörda af Sjöling

upprättade karta, enligt hvilken sagda område utgöres af all mellan

järnvägsområdet och ån belägen mark.

Under framhållande, att det område, som för stadens räkning nu

begärdes, och hvilket staden hade för afsikt att omedelbart och i ett

sammanhang planlägga för att redan från början fördela detsamma för

särskilda ändamål, så att en del användes till fabrikskvarter, en del därinvid

till arbetarebostadskvarter och en del till andra bostadsbyggnader,

s. 24 Kontrollera mot PDF

Magisiraten.

Domäninten•

dentcn.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

icke kunde anses för stort, hälst det gällde för staden att tillförsäkra

sig ett för dess behof under en längre följd af år tillräckligt område,

och betydligt större utrymme för gator än förut äfvensom mark till

öppna platser och planteringar måste från bebyggande undantagas,

hafva stadsfullmäktige sammanfattat sina önskningar uti ifrågavarande

afseende i hemställan, att staden måtte berättigas att mot en lösesumma,

beräknad i enlighet med de grunder, som i ofvan åberopade nådiga

proposition år 1900 föreslagits eller, om detta beträffande Gredby icke

kunde medgifvas, bestämd af gode män, med äganderätt förvärfva dels

det å Sjölings karta utmärkta område af Gredby kronohemman i Fors

socken, dels ock af kungsladugården ej mindre Kronhagen i sistnämnda

socken än äfven Djurgården med dit ledande väg och det öfriga å sistnämnda

karta utmärkta område, allt i Klosters socken, med undantag af

den inom samma område liggande mark, som förut blifvit af Eders Kungl.

Maj:t till annan upplåten, nämligen Klosters skolhustomt, Norra Södermanlands

järnvägsområde samt den norr om gamla begrafningsplatsen till

Eskilstuna stads samt Klosters och Fors gemensamma pastorat upplåtna

mark, a kartan betecknad P, Q, R och S. Därjämte hafva stadsfullmäktige

anhållit, att hela den ifrågavarande marken måtte få med staden förenas

och inom stadsområdet inläggas. Slutligen hafva stadsfullmäktige förklarat

sig, därest staden erhölle den nu begärda marken, för sin del

afstå från framtida tillämpning och begagnande af den staden genom

nådiga brefvet den 28 augusti 1829 anvisade rätt att utan ersättning

från kungsladugården erhålla mark för stadens successiva behof af utvidgning.

Magistraten i Eskilstuna har instämt i den af stadsfullmäktige i

deras sistberörda yttrande gjorda framställning.

Domänintendenten har meddelat, att å den utaf staden begärda mark

från kungsladugården funnes dels byggnader tillhörande kronan och

brand försäkrade för samrnanlagdt 14,500 kronor, dels byggnader tillhöriga

kungsladugårdens arrendator, ofvanbemälde Bergstedt, dels ock åtskilliga

närmare angifna byggnader tillhörande staden eller enskilde ägare. Med

undantag af ett stall, tillhörande Rekarne härads husliållningsgille, som

jämlikt domänstyrelsens skrifvelse den G maj 1887 erhållit tillstånd att

på begärd plats uppföra för en hästmarknad erforderliga byggnader

med skyldighet för gillet att, om och när styrelsen så påfordrade,

samma byggnader borttaga, hade alla af domänintendenten uppgifna,

kronan eller staden ej tillhöriga byggnader uppförts, utan att, såvidt

af i domänkontoret förvarade handlingar kunnat utrönas, vederbörligt

tillstånd därtill begärts eller erhållits. Då åkern, som inginge bland

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majds Nåd, Proposition N:o 10.

den mark, staden önskade från kungsladugården förvärfva, bestode nästan

uteslutande af sådan jord, som vid den år 1899 verkställda arrendeuppskattning

å kungsladugården af förrättningsmännen ansetts vara den

bästa, och tomt arealen vid samma förrätt ning upptagits till lika värde

som l:sta klassens åker, skulle enligt den beräkning, som vid uppskattningstillfället

följts, arrendevärdet å ifrågavarande slags mägor

utgöra 36 kronor för hektar. Vid nämnda uppskattning hade den

kungsladugården tillhörande ängsmarken, som hade en obetydlig areal,

icke åsatts särskildt arrendevärde, men saluvärdet å denna mark syntes

rättast böra angifvas till 200 kronor för hektar eller dubbla priset mot

det, som förrättningsmännen vid en i sammanhang med uppskattningen

verkställd saluvärdering å en utäga under kungsladugården upptagit

för dithörande afrösningsjord.

I fråga om det område, staden önskade förvärfva från Gredbyhemmanen,

har domänintendenten meddelat, att a samma område ej funnes

några kronan tillhöriga byggnader, men väl några hus, som ägdes af

staden, samt dessutom å den bland arrendelotterna, hvari hemmanen upplåtits,

med litt. C betecknade en loge, tillhörande lottens arrendator, Gustaf

Larsson, och å arrendelotten litt. E åtskilliga byggnader, tillhörande denna

lotts arrendator, fabrikören E. Åselius i Eskilstuna, hvilken senare genom

domänstyrelsens skrifvelse den 4 juni 1897 förklarats oförhindrad att å

lotten uppföra boningshus med tillhörande uthusbyggnader med skyldighet

att, om och när så påfordrades, låta borttaga desamma, hvaremot

arrendatorn till lotten C ej, såvidt domänintendenten kunnat utröna,

erhållit tillstånd till den honom tillhöriga byggnadens uppförande.

Kronofogden har förklarat sig icke hafva något att erinra mot

bifall till stadsfullmäktiges i Eskilstuna framställning, sådan den nu

förelåge.

Kungsladugårdens arrendator har hemställt, bland annat, att, därest

berörda framställning bifölles, Eskilstuna stad matte åläggas att af

arrendatorn tilläsa sig de honom enskildt tillhöriga byggnadei, hvilka

samtliga vore för egendomens skötsel lika nödiga som kronans hus.

Af intyg, utfärdade af t. f. förste landtmätaren O. B. Déhn och

förste landtmätaren H. R. Linder, framgår, bland annat, att hela^arealen

af Eskilstuna kungsladugård med därunder lydande hemmanet V8 mantal

Uppsalahalsen utgjorde, efter afdrag för därifrån exproprierad mark,

632,2 04 8 hektar; att det område från kungsladugården, som stadsfullmäktige

nu anhållit få förvärfva, innefattade 183,79 8 hektar; att härutaf

Djurgården innehölle 20,912 hektar, öfriga ägor inom Klosters socken

Bih. till Piksd, Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 4 Höft. 4

Kronofogden.

Kungsladu
gårdens
arrendator.

Intyg af

landtmätare.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

152,118 hektar samt Kronliagen inom Fors socken 10,7 6 8 hektar; att

af sistberörda två områden, tillhopa 162,8 8 6 hektar, 1,6 16 hektar utgjordes

af tomter, 146,427 hektar af åker, 0,840 hektar af äng, 11,340 hektar

af afrösningsjord och 2,6 6 3 hektar af impediment; att hela arealen af

2 mantal Gredby n:is 1 och 2 uppginge, med afräknande af därifrån

afsöndrad folkskoleplats, till 152,56 51 hektar, samt att det område, som

stadsfullmäktige nu önskade från dessa hemman förvärfva, innehölle

51,715 hektar.

Kungi. Maj:is Eders Kungl. Majts befallningshafvande har i sitt underdåniga

^hafvande*.'' båtande, med upplysning, att numera arrenderätten till sju af de tio

arrendelotter, hvari Gredby kronohemman vore indelade, eller lotterna

A, B, D, F, G, H och I, öfvergått till Eskilstuna stad, vidare anfört,

att då enligt den i Riksdagens ofvan nämnda skrifvelse den 14 maj 1900

gifna anvisning det nu gällde för Eskilstuna stad att, jämte frånträdande

af all den vidare rätt till jordförvärf, som på nådiga brefvet den 28 augusti

1829 kunde grundas, en gång för alla ordna förevarande angelägenhet

och tillse, att så stort område därvid erhölles, att å detsamma kunde ut1

äggas en för framtida behof betryggande stadsplan, erfordrades uppenbarligen

ett vida större område än det förut föreslagna. Genom den

utredning, som af stadsfullmäktige numera åstadkommits, vore Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande för sin del öfvertygad därom, att nu

begärda arealen vore för sagda ändamål af behofvet synnerligen påkallad.

Om fabriksverksamheten i Eskilstuna under framtiden skulle

utveckla sig i samma mån, som skett under de senaste tre decennierna,

vore att befara, att den nu begärda arealen snarare vox-e för liten än

för stor, men då utrymmet onekligen blefve bättre tillvarataget, om

staden på en gång förvärfvade ett jämförelsevis större område och finge

ordna detsamma såsom stadsfullmäktige i sitt senaste yttrande redan

an ty dt, syntes den nu begärda arealen kunna anses vara för behofvet

tillfredsställande.

Till stadens ändamålsenliga utvidgning och bebyggande lämpade

sig också efter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt företrädesvis

just de delar af kronohemmanen Gredby och Eskilstuna kungsladugård,

som staden senast begärt att få inlösa och som å stadsingenjören

Sjölings karta funnes utmärkta och planlagda.

Då stadsfullmäktige förklarat sig hafva för afsikt att, om Djurgården

finge af staden med äganderätt öfvertagas, bibehålla Djurgården

såsom öp2)en allmän plats med parkanläggning, och det således numera

beredts tryggad säkerhet därför, att för all framtid »stadens talrika

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

arbetspersonal kunde under den vackra årstiden äga tillfälle att där

vinna vederkvickelse och lämpliga förströelser», hade det skäl, som förut

föranledt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att göra erinringar

mot stadens förvärf af Djurgården med dit ledande^ väg förfallit; och

ville Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande nu på det lifligaste tillstyrka,

att stadens begäran äfven i denna del bifölles, enär härigenom

säkrare borde vinnas den fördel, att Djurgården jämte vägen

förlädes under stadens jurisdiktion och under uppsikt af stadens polismyndighet,

hvilket, i den allmänna ordningens intresse vore att efterst

räfvel

Lösesumman för det nu begärda området af kungsladugårdens

ägor i Klosters socken, med undantag af Djurgården, ansåge Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra bestämmas efter samma grunder,

som tillämpats vid beräknande af den i förut omförmälda nådiga

proposition föreslagna köpeskilling för de områden, hvarom då varit

fråga, eller till belopp, motsvarande jordens arrendevärde, kapitaliseradt

efter 4 procent; men då arrendevärdet å de ägor, som innefattades i

nu ifrågavarande område, i följd af jordens olika beskaffenhet ickorn)ed

erforderlig noggrannhet kunde till siffran angifvas, hemställde Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att lösesumman för samma område

måtte bestämmas att utgå efter samma proportion, som för de i 1900

års proposition till försäljning ifrågasatta områdena föreslagits. Enär

Djurgården vore afsedd att fortfarande användas för det ändamål, hvartill

den genom nådiga brefvet den 31 maj 1861 med nyttjanderätt till

staden upplåtits, samt afgälden för Djurgården enligt nadiga brefvet

den 4 april 1862 utginge med 40 kubikfot 2 kannor spannmål, hälften

råg och hälften korn, att med penningar efter stadgadt medelpris lösas,

och denna afgift för de tio sista åren utgjort sammanlagdt 835 kronor

46 öre eller i medeltal för hvarje år 83 kronor 55 öre, syntes billigt

och skäligt, att äfven Djurgården afyttrades för eu köpeskilling,^ motsvarande

nyssnämnda afgäld, kapitaliserad efter 4 procent, eller således

för 2,088 kronor 75 öre med tillägg af 5,013 kronor 60 öre, hvartill

den å Djurgården växande ståndskogen af vederbörande jägmästare

salu värderats. Enär beträffande hemmanen Gredby icke förekomme

någon omständighet, som innefattade skäl, hvarför de begärda delarna

däraf skulle säljas för belopp understigande saluvärdet, syntes det Eders

Kung!. Maj:ts befallningshafvande lämpligt, att köpesumman för dessa

områden och den af desamma omslutna lägenheten Kronhagen bestämdes

efter verkställd värdering genom särskild nämnd, utsedd i den ordning,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

nådiga förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof stadgade.

Då, hvad anginge de å de begärda områdena befintliga byggnader,

tillhörande dels kronan, dels vederbörande arrendatorer och dels

andre, kronans byggnader, uppförda alla på kungsladugårdens område,

vore för behållna delarna af egendomen allt för stora och fördenskull

icke lämpliga att dit förflyttas, syntes det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bland villkoren för köpet böra föreskrifvas, att staden

till gengäld för dessa byggnader skulle å plats på de kronan behållna

delarna af kungsladugården, som af domänstyrelsen anvisades, inom

viss tid låta på sin bekostnad uppföra nya byggnader af storlek och

beskaffenhet, som domänstyrelsen mod hänsyn till egendomens behof

bestämde, samt att blifvande arrendatorn af de kronan behållna delarna

af egendomen skulle äga rätt att, intill dess nyssnämnda byggnader

blifvit uppförda och för kronans räkning vid laga syn godkända och

mottagna, afgiftsfritt begagna de gamla husen. Beträffande arrendatorernas

byggnader hade endast af kungsladugårdens arrendator framställts

anspråk, att hans byggnader skulle af staden lösas. Visserligen

funne Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke någon rättsgrund kunna

åberopas för detta anspråk, men då billigheten däremot syntes fordra,

att jordägaren vid försäljning af marken hölle arrendatorn skadeslös

för de uppoffringai, han måst vidkännas för de därå af honom uppförda

byggnaderna, hvilka alla varit för jordbrukets drifvande erforderliga,

ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande såsom ytterligare

köpevillkor böra föreskrifvas skyldighet för staden att, om arrendatorn

vidhölle sitt anspråk och icke föredroge att bortflytta byggnaderna, lösa

dem alla för belopp, som skulle efter verkställd värdering bestämmas

af särskild nämnd, utsedd i den ordning, ofvan åberopade nådiga förordning

den . 14 april 1866 stadgade, men med iakttagande dock, att

lösesumman icke finge öfverstiga byggnadernas nuvarande brandförsäkringsvärde,

som enligt infordrad uppgift uppginge till sammanlagdt

21,200 kronor. 1 afseende å alla öfriga å ifrågavarande ägoområden

befintliga byggnader syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

icke vidare bestämmelse erfordras, än att sagda byggnader förbehölles

sina respektive ägare med den rätt, en hvar af dem tillkomme.

Vidare ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, i

öfverensstämmelse med Riksdagens i dess skrifvelse gjorda anvisning och

stadsfullmäktiges medgifvande, såsom köpevillkor borde föreskrifvas, att

all vidare rätt för staden enligt nådiga brefvet den 28 augusti 1829 att

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

förvärfva jord från kungsladugården till stadens utvidgning med nu

ifrågavarande jordupplåtelse skulle upphöra, samt att den vattenrätt, som

erfordrades för kronans verk i Eskilstunaån, skulle bibehållas oförkränkt.

Däremot syntes det tillägg till sistnämnda villkor, som af arméförvaltningens

artilleridepartement föreslagits, eller att den kronan sålunda

förbehållna vattenrätt skulle gälla äfven vid utvidgning af gevärsfaktoriet

genom förvärf af annat verk eller annorledes, icke böra bland

köpevillkoren upptagas, då kronan i händelse af dylikt förvärf eller

andra förändrade förhållanden finge anses vara i tillfälle att med stöd

af allmän lag göra sin rätt gällande, och med föreslagna tillägget icke

kunde afses att hindra staden, om den i sin rätt förnärmades, att däri

söka och vinna ändring. , „ .... ....

Det af Riksdagen ytterligare i samma skrifvelse framhallna villkor

beträffande reglering af rättsförhållandena mellan kronan och staden

i afseende å vattenfallen i Eskilstunaån hade genom den dom, som af

Eders Kungl. Maj:t den 26 februari 1001 i då pågående tvist mellan

staden och kronan gifvits, redan blifvit fullt tillgodosedt; och ansåge

vid sådant förhållande Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hvarken

något nytt aftal i omförmälda hänseende erfordras ej heller det af

Laurell ''ifrågasätta inköp af stadens _ vattenverk för kronans räkning

böra nu komma under vidare ompröfning. _

I afseende å formen för de nu till upplåtelse ifrågasätta jordområdenas

afskiljande från de hemman, hvartill de hörde, liar Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med förmälan att 2 § 2 momentet i

lagen om'' hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndrmg den 27

juni 1896 syntes lägga hinder i vägen för omförmälda delars afskiljande

''från de respektive hemmanen genom ägostyckning, ansett dylikt alskiljande

böra ske medelst jordafsöndrmg; och, ehuru de ifrågavarande

områdena väsentligen öfverstege en femtedel, har Eders Kungl. Maj ds

befallningshafvande ansett något hinder för dylik afsöndring i dessa fall

icke böra möta.

Kostnaderna för de landtmäteriförrätfningar, som kunde komma

att påkallas, jämte de för lagfart af köpet erforderliga utgifter syntes

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande staden böra ensam vidkännas.

Tiden, då de ifrågavarande områdcmKskulle fa af staden tillträdas,

ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämpligen böra, beträffande

delarne af kungsladugården och af do utaf staden arrenderade

lotterna af Gfredbyhemmanen bestämmas till den 14 mars 1903 och

för öfriga lotter af sistnämnda hemman till den fardag, då om dem

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Domänstyrel
sen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

mi gällande arrendekontrakt löpte till ända; och borde blifvande köpeskilling

för hvarje tillträdt område å tillträdesdagen i länets ränteri

inlevereras.

Såsom villkor i öfrigt för försäljningen syntes Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande böra föreskrifvas, att staden skulle på egen bekostnad

låta uppgöra plan till de upplåtna områdenas bebyggande och

underställa densamma Eders Kungl. Maj:ts pröfning så tidigt, att den

före tillträdesdagen kunde till efterrättelse fastställas, samt att staden

skulle låta uppföra och för all framtid underhålla stängsel mot kronans

lill den upplåtna marken gränsande ägor.

Slutligen har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med uttalande

af den mening, att stadsfullmäktiges framställning om det ifrågavarande

markområdets förening med staden och inläggande inom stadsomradet

borde bero på särskild framställning, sedan frågan om jordupplåtelsen

blifvit afgjord, hemställt, att de af stadsfullmäktige i deras

senaste yttrande begärda områden måtte till staden med äganderätt

upplåtas under de villkor, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

föreslagits.

Domänstyrelsen har till en början meddelat, dels att styrelsen, då

löpande arrendeperioden lör Eskilstuna kungsladugård giuge till ända

redan den 14 mars 1902, anmodat Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att gå i författning om kungsladugårdens skötsel och vård

under ett ar från nämnda dag, dels ock att styrelsen, beträffande Gredbyhemmanen,

på grund af nådigt bref don 12 maj 1892 vid utarrenderingen

af lotterna litt. B och 0 gjort förbehåll om rätt för Karl Gustafs

städs gevärsfaktori att till skjutbana begagna ett å nämnda lotter beläget

område intill västra gränsen af och vidare nordväst om Eskilstuna nedra

hamn, hvars landtområde enligt Sjölings ofvanberörda karta i väster

och nordväst sträckte sig intill den Gredbyhemmanen tillhörande mark,

som staden nu önskade förvärfva. Härjämte har domänstyrelsen erinrat,

att staden enligt nådigt bref den 7 juni 1901 medgifvits att för eu

vägan läggning'' erhålla upplåtelse mot ersättning i enlighet med nådiga

förordningen den 14 april 1866 af dels 0,0 5 hektar från Tunafors hage, med

hvilken benämning Kronhagen afsetts, och dels från de till staden utarrenderade

lotterna litt. A, D och II af Gredbyhemmanen 0,36 5 hektar,

med rätt för staden att tillträda förstnämnda område den 14 mars 1902

eller därförinnan, om öfverenskommelse med arrendatorn därom träffades.

Domänstyrelsen har vidare anfört, att enligt det af styrelsen år

1900 i ärendet afgitna utlåtande styrelsen väl ansett, att en tillökning i

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10-

stadens område vore nödvändig, för att stadens utveckling icke skulle

hämmas, men att det af staden då begärda området varit större än

hvad stadens behof af utrymme för den närmaste tiden kräfde, i livilket

afseende den ägovidd af 62,184 hektar, som af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i afgifvet utlåtande då föreslagits att från kungsladugårdens

ägor i Klosters socken till staden upplåtas, förefallit fullt

tillräcklig. I det skick, hvari frågan numera genom Riksdagens skrifvelse

den 14 maj 1900 kommit, vore det gifvet, att stadens fordringar borde

bedömas ur annan synpunkt, än som förut gjort sig gällande, då nämligen

staden nu hade att på en gång förskaffa sig så stort område, att

en för framtida behof betryggande stadsplan kunde därå utläggas. Med

hänsyn härtill ansåge domänstyrelsen, lika med Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, att det område, som af staden nu begärdes, icke

vore för stort tilltaget, äfvensom att detsamma erhållit en för stadens

ändamålsenliga utvidgning och bebyggande lämplig begränsning, och

funne domänstyrelsen med hänsyn till det statsintresse, styrelsen hade

att bevaka, icke heller anledning att motsätta sig upplåtelse till staden

af all den nu begärda marken.

På de skäl, som af styrelsen i dess förra underdåniga utlåtande

anförts rörande beräkningen af lösen för de områden om tillsammans

62,184 hektar, som då föreslagits att från kungsladugården upplåtas

till staden mot en summa af 59,250 kronor, ansåge styrelsen lösesumman

för den mark, som ‘1111 kunde lämnas staden från kungsladugården, böra,

där så ske kunde, såväl hvad anginge den i Klosters socken belägna

delen, med undantag af Djurgården, som beträffande den till Fors socken

hörande Kronhagen, bestämmas till belopp, motsvarande jordens arrendevärde,

kapitaliseradt efter 4 procent. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

som uttalat samma mening i fråga om fastställandet af lösesumman

för det i Klosters socken belägna området med ofvan nämnda

undantag, hade ansett lösesumman böra bestämmas att utgå efter samma

proportion, som för ofvanberörda 62,184 hektar föreslagits, eller således

med 144,940 kronor 68 öre. Härvid vore emellertid att märka, dels

att till grund för beräkningen af köpeskillingen för nämnda 62,184

hektar lagts ett belopp, motsvarande den nedsättning i arrendet en blifvande

arrendator af kungsladugården ansetts böra åtnjuta för mistningen

af marken, hvilken grund vid värdesättningen å den areal, som nu

vore i fråga och omfattade vida mer än hälften af kungsladugårdens

inägojord, icke syntes lämplig, dels ock att ofvannämnda område om

62,184 hektar utgjordes nästan uteslutande af åker, då däremot i de

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o JO.

ägor, som staden nu begärt att i sammanhang med samma område

erhålla, inginge mer än 11 hektar afrösningsjord och mer än 2 hektar

impediment. I det af domänintendenten afgifna yttrande hade denne

meddelat, att bland den vid arrendeuppskattningen år 1891) å kungsladugården

såsom första klassens jord upptagna areal med ett utfördt

arrendevärde af 36 kronor för hektar inginge den nu af stadsfullmäktige

från kungsladugården begärda åker- och tomtjord, men att särskildt

arrendevärde ej åsatts ängsmarken, hvars saluvärde domänintendenten

ansåge böra sättas till 200 kronor för hektar eller två gånger det pris,

som upptagits för afrösningsjorden å en af förrättningsmännen saluvärderad

utäga under kungsladugården. Då således utredning om

arrendevärdet å ängs- och utmarken saknades, syntes för lösesummans

bestämmande värdet å nämnda i förhållande till området i öfrigt obetydliga

mark kunna beräknas efter de af domänintendenten angifna

pris å äng och afrösningsjord. 1 sådant fall, och om till detta värde

lädes det belopp, som uppstode vid kapitalisering efter ofvan uppgift)a

grund af arrendevärdet å åker och tomter, men ej någon ersättning

beräknades för impediment, skulle lösesumman för det område, som

af stadsfullmäktige begärts från kungsladugårdens ägor i Klosters socken,

med undantag af Djurgården, uppgå till 125,426 kronor 10 öre. För

Krön hagen skulle lösesumman, beräknad efter enahanda grunder, blifva

9,114 kronor 60 öre, men då från denna äga enligt ofvan åberopade

nådiga bref den 7 juni 1901 redan till staden upplåtits 5 ar, som utgjordes

af åker, syntes lösesumman böra minskas med det efter 4 procent

kapitaliserade arrendevärdet af nyssnämnda område eller med 45 kronor

till 9,069 kronor 60 öre.

I fråga om Djurgården instämde domänstyrelsen i hvad Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört och ansåge således, att lösesumman

för Djurgården borde fastställas till 7,102 kronor 35 öre, liksom

domänstyrelsen funne riktigast, att lösen för det af stadsfullmäktige

begärda området från Gredbyhemmanen bestämdes i enlighet med nådiga

förordningen den 14 april 1866.

I afseende å de kronan tillhöriga hus, bestående af stall med

vagnbod, ladugård, logbyggnad och spannmålsbod, hvilka vore belägna

å det område af kungsladugårdens mark i Klosters socken, som staden

önskade tillösa sig, hade staden erbjudit sig att å den del af denna

mark, som skulle förblifva i kronans ägo, uppföra för samma del nödiga

motsvarande byggnader. Storleken af dessa nya byggnader, hvaribland,

såsom syntes, ej inginge boningshus, skulle således lämpas efter den

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

inägoareal, som kronan komme att behålla. Denna areal, om däri ej

inräknades det kungsladugården underlydande, med nödiga åbyggnader

försedda hemmanet Uppsalalialsen eller de till kungsladugården hörande

torp och särskild!, bebyggda lägenheter samt ej heller utägan Närjeholme,

om hvars afsöndring och försäljning föreskrift meddelats genom

nådigt bref den 25 maj 1900, utgjorde ej mer än omkring 30 hektar,

så att det kunde ifrågasättas, om ej lämpligast för kronan skulle vara

att låta staden för ofvannämnda hus erlägga lösen och, med bibehållande

möjligen af den till kungsladugården hörande ej obetydliga skogsmarken,

afyttra återstoden, därvid lägenheterna och tilläfventyrs en del af torpen

kunde särskildt försäljas. Då emellertid genom en sådan åtgärd, företagen

samtidigt med upplåtelsen af öfriga delen al kungsladugården

till släden, i hvars intresse det läge att så snart som möjligt föryttra

marken för bebyggande, skulle kunna uppstå eu konkurrens, som till

sina följder blefve menlig såväl för staden som för kronan, ansåge styrelsen

någon försäljning af mark från kungsladugården utöfver den,

som kunde varda till staden upplåten, icke för närvarande böra ifrågakomma.

Om således den öfriga marken af kronan bibehölles, syntes

därå böra uppföras för dess brukning nödiga åbyggnader, däribland

boningshus; och då sådant borde kunna ske för eu kostnad, som ej

uppginge till värdet af kronans ofvanberörda hus, hvilka vore brandförsäkrade

för 14,500 kronor, ansåge styrelsen såsom köpe vill kor böra

stadgas, att staden skulle i enlighet med föreskrifter, som vid laga syn

meddelades, uppföra å den kronan behållna delen af kungsladugården

för dess skötsel erforderliga åbyggnader äfvensom verkställa planering

kring husen och till dessa anlägga erforderliga vägar.

Lika med Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande ansåge domänstyrelsen

staden böra till kungsladugårdens arrendator utgifva lösen

för de honom enskildt tillhöriga hus, hvilken lösen borde till beloppet

bestämmas enligt lagen den 28 oktober 1887 om skiljemän; och då

samma skäl, som talade för ett förbehåll härom, syntes gälla i afseende

å de hus, som å lotterna litt. C och lift. E af Gredbyhemmanen tillhörde

dessa lotters arrendatorer, borde staden tillförbindas att inlösa

jämväl sistberörda hus. Bland de å nu ifrågavarande delen af kungsladugården

befintliga hus, som tillhörde andra än kronan eller arrendatorer,

funnes éndast ett bostadshus, hviiket vore beläget å lägenheten

Årbylund och ägdes jämte eu å lägenheten uppförd uthusläuga af Nils

Olof Carlsson och T. W. Edlund. Vid den å kungsladugården år 1899

hållna arrendeuppskattning hade förrättningsmännen tillstyrkt, att denna

Bih. till Riksd. Prof. 1003. 1 Sand. 1 Åfd. 4 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

lägenhet, som innehölle 8,7 ar tomt och 10,8 ar åker, skulle för en

kommande arrendeperiod till innehafvarne upplåtas mot en årlig afgäld

af 15 kronor. Om detta nu ej kunde ske, syntes styrelsen åtminstone

den fördel böra beredas dem och deras hustrur, att förbehåll gjordes

om rätt för dem att, mot erläggande af ofvanberörda afgäld till staden,

besitta lägenheten, så länge densamma ej af staden ansåges för annat

ändamål erforderlig och innehafvarne årligen erlade den bestämda afgälden

samt ej beträddes med åverkan eller ohägn å stadens mark

eller annat förargelseväckande uppförande. Därjämte borde staden förpliktas

att, därest ofvannämnda personer blefve med anledning däraf, att

staden funne nödigt på annat sätt disponera lägenheten, därifrån uppsagda,

till dem erlägga lösen för deras nu å lägenheten befintliga hus.

De bestämmelser, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i öfrigt ansetts böra intagas bland köpevillkoren, syntes domänstyrelsen

lämpliga. Domänstyrelsen funne för sin del ej något tillägg till de

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna köpevillkoren

erforderligt i annat afseende, än hvad anginge tillämpningen af de

numera på Eskilstuna stad öfverlåtna arrendekontrakten om vissa lotter

af Gredbyhemmanen. De arrendelotter, som af staden innehades, vore

litt. A, enligt kontrakt den 29 mars 1893, och litt. B, D, F, G, Ii

och I, tillsammans upplåtna genom kontrakt af den 4 maj 1893.

Enligt ett handlingarna bilagdt intyg af t. f. förste landtmätaren O. B.

Déhn skulle, i händelse den af stadsfullmäktige begärda markupplåtelsen

från Gredbyhemmauen konime till stånd, i kronans ägo återstå ej något

af lotterna litt. B, G och I, men af lotten litt. A 0,151 hektar samt af

lotterna litt. D, F och H 20,0 9 9 hektar. Då dessa ägor vore till staden

utarrenderade till den 14 mars 1914 och ej lämpligen syntes kunna af

kronan på annat sätt disponeras förrän vid nämnda tid, då lotterna litt.

E och K jämväl blefve arrendelediga och således en reglering af den

i kronans ägo återslående arrendejorden kunde äga rum, ansåge styrelsen,

att ofvanberörda arrendekontrakt borde utan hinder af försäljningen för

staden blifva gällande under den bestämda arrendetiden i afseende å

de ej försålda delarna med nedsättning i arrendet, motsvarande hvad

som af detta kunde anses belöpa på de försålda delarnä. För ledning

vid bestämmande af nedsättningens belopp hade styrelsen infordrat

yttrande därom af domänintendenten, hvilken föreslagit*en nedsättning

i arrendet enligt kontraktet den 29 mars 1893 med 190 kronor och i

arrendet enligt kontraktet den 4 maj samma år med 940 kronor.

Slutligen har domänstyrelsen, som lika med Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande ansett framställningen om det nu ifrågavarande

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

markområdets förening med staden och inläggande inom stadsområdet

icke böra komma under profning, innan frågan om upplåtelsen blifvit

afgjord, hemställt, att köpeskillingen för den mark, som biet ve tran

kungsladugården och Gredbyhemmanen till staden försald, matte ta, på

samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar,

användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsodling

tjänlig mark.

Styresmannen för Karl Gustafs stads gevärsfaktori har i de åt

honom afgifna promemorior, under åberopande åt en utaf stadsingenjören

Sjöling år 1901 upprättad karta öfver Karl Gustafs stads gevärsfaktori

med angränsande områden, anfört hufvudsakligen följande.

För att gevärsfaktoriets ägor måtte bekomma lämpligare form och

naturlig begränsning samt dess materialgård och blifvande arbetarebvggnader

skyddas för eldfarligt grannskap, borde, enligt styresmannens

åsikt, den till faktoriängen hörande, från faktoriets öiriga, med litt. A

å kartan betecknade område genom Kungsgatan skilda lotten B med

den därå befintliga s. k. Markmanska eller Hägerströmska tomten utbytas

mot den till Gredby hörande, med litt. C å kartan betecknade lotten,

hvilken läge alldeles intill faktoriets område. Lotten B innehölle, förutom

Markmanska tomten, 0,9 hektar och lotten G innefattade 0,8953

hektar enligt i februari 1902 åt ofvanbemäldc l)éhn verkställda uppmätningar.

Den inom lotten B liggande s. k. Markmanska tomten,

utgörande V2 tunnland, hade genom nådigt bref den 13 februari 1836

upplåtits till enskild person mot årlig till gevärsfaktoriet ingående

fomtöresafgift af 1 krona 75 öre. Vidare vore att märka, att enat

för gevärsfaktoriet erfordrades en kontrollskjutningsbana å minst 300

meters längd, hade för detta ändamål genom Eders Kungl. Maj:ts

ofvan omförmälda beslut den 12 maj 1892 af Gredby hemmans ägor

upplåtits utmed hemmanens gräns emot Eskilstuna nedre hamn ett

område, beläget på 350 meters afstånd från faktoriet. En annan dylik

bana funnes visserligen i den gevärsfaktoriet tillhöriga kronoskogen,

upplåten åt Eskilstuna och Karl Gustafs stads skarpskytteförening,

under villkor att faktoriet ej förvägrades banans begagnande, i händelse

faktoriet hade behof af densamma, men sistnämnda bana läge på

1,300 meters afstånd från faktoriet, och vägen dit vore delvis blott

en gångstig genom oländig mark. Ehuruväl det icke kunde förutsättas,

att banan å Gredby-området skulle kunna för all framtid bibehållas,

enär därigenom traktens användande lör fabriksanläggningar

skulle omöjliggöras, syntes det dock böra föreskrifvas, att denna bana

Styresmannen

för Karl

Gu*tafs stads

gevärsfaktori.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

36 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 10.

skulle få för sitt ändamål bibehållas, intilldess hinder genom uppförda

byggnader in. m. uppstode.

Slutligen ansåge styresmannen, att det Eskilstuna stad tillhöriga

vattenverket n:o 51 jämte område borde af staten återförvärfvas och

tilläggas gevärsfaktoriet. Dettas verkstäder, som redan för nu pågående

tillverkning vore för trånga, måste nämligen, om framdeles eu ny, mera

invecklad gevärstyp skulle tillverkas, utvidgas, och härför lämpade sig

bäst ofvannämnda, intill faktoriet liggande verk, som hade stort område

men dåliga byggnader och därför borde för ett måttligt belopp kunna

återköpas.

I)å jag nu går att yttra mig i detta ärende, anhåller jag att först

tå erinra, hurusom Eders Kungl. Maj:t den 25 sistlidne juli anbefallt

domänstyrelsen att låta utarrendera Eskilstuna kungsladugård med underlydande

hemman under ytterligare ett år från den 14 mars 1903.

I afseende å den nu ifrågasatta markupplåtelsen anser jag i likhet

med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domänstyrelsen, att,

då det nu för staden Eskilstuna gäller, att på eu gång förskaffa sig så

stort område, som för stadens utveckling under eu längre tid framåt

kan anses betryggande, det af stadsfullmäktige nu begärda området icke

torde vara för vidsträckt. Det synes därjämte hafva erhållit lämplig

form och begränsning. Enligt hvad chefen för landtförsvarsdepartementet

meddelat, lärer hvarken något truppförband eller någon trängdep

a komma att förläggas till Eskilstuna, och alltså liar den förutsättning

bortfallit, under hvilken arméförvaltningen uttalat sig för bibehållande

i kronans ägo af Gredbyhemmanen och Kronhagen. Från

landtförsvarets sida lärer därför icke möta något hinder mot den ifrågasatta

jordupplåtelsen. Ej heller från synpunkten af något annat allmänt

ändamåls tillgodoseende torde skäl föreligga att förvägra staden

Eskilstuna upplåtelse af de nu begärda områdena.

Om från de af landtmätarne uppgifna arealer å den mark, som

stadsfullmäktige nu anhållit få förvärfva, utgörande från kungsladugården

183,7 98 hektar och från Gredbyhemmanen 51,7 15 hektar, dragas arealerna

a de områden, som, enligt hvad donuinstyrelsen erinrat, blifvit

enligt nådiga brefvet den 7 juni 1901 till staden upplåten för en väganläggning,

nämligen från den till kungsladugården hörande Kronhagen

0,0 5 hektar och från Gredbyhemmanen 0,3 6 5 hektar, utgör återstående

nu till upplåtelse ifrågasatta arealerna 183,7 4 8 hektar från kungsladugården

och 51,350 hektar från Gredbyhemmanen. Dessa sistnämnda

arealer motsvara de områden af kungsladugården och Gredbyhemmanen,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10-

som finnas upptagna å ofvanberörda af stadsingenjören Sjöling år 1901

upprättade »Karta öfver vissa delar af Eskilstuna Kungsladugård och

Kronoliemmanet Gredby för införlifning med Eskilstuna stad» med den

skillnad likväl, att å kartan upptagits jämväl den mark, som upplåtits

dels från kungsladugården till skolhustomt, enligt nådigt bref den 1

september 1854, ocli till begrafningsplats, enligt nådigt bref den 4

december 1863, dels ock från såväl kungsladugården som Gredbvhemmanen

till Norra Södermanlands järnväg, enligt, nådiga bref den

22 maj 1891 och den 20 juli 1894, samt till väganläggning enligt

nyssberörda nådiga bref den 7 juni 1901.

I sammanhang med försäljningen från Gredbyhemmanen anser jag,

efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet, att, på sätt styresmannen

för gevärsfaktoriet föreslagit, till staden bör upplåtas det å den

af styresmannen åberopade kartan med litt. B betecknade området mot

det att den del af förenämnda 51,3.00 hektar af Gredbyhemmanen, som

å samma karta betecknas med litt. C, i stället öfverlåtes till landtförsvaret,

för att gevärsfaktoriet tilläggas.

För de delar af ifrågavarande områden, som höra under hemmanen

Gredby och angående h vilka nådiga bref vet den 28 augusti 1829 icke

äger tillämpning, torde, på sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshal vande

och domänstyrelsen hemställt, ersättning böra bestämmas i den ordning,

som i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof är

stadgad i nådiga förordningen den 14 april 1866.

1 afseende på den mark, som tillhör kungsladugårdens område,

måste visserligen hänsyn tagas till innehållet i berörda nådiga brei,

men det torde likväl icke kunna komma ifråga att i förevarande tall

tillämpa den staden därigenom medgifna rätt att erhålla mark utan hvarje

ersättning, enär denna rätt gäller endast för utvidgningar successive i

mån af markens bebyggande. Ersättning stadgades redan vid de under

åren 1861 och 1880 gjorda upplåtelser och var jämväl af Eders Kungl.

Maj:t föreslagen i propositionen till 1900 års Riksdag. Då det nu är

fråga om upplåtelse på en gång af mark i ännu större omfattning än

år 1900, synes därför med ännu större skäl staden böra för densamma

a (lord ras godtgörelse i form af viss löseskilling. I afseende å storleken

af denna ersättning samt sättet för dess beräknande torde emellertid

flerahanda omständigheter böra tagas i betraktande.

Den af Eders Kungl. Maj:t år 1900 föreslagna löseskillingen motsvarade

det efter 4 procent kapitaliserade arrendevärdet af den då till

upplåtelse föreslagna marken, hvilken nästan uteslutande utgjordes af

åker. Hvad den nu ifrågakommande löseskillingen beträffar, liar densamma

föreslagits att utgå efter skilda beräkningsgrunder för olika delar

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

af området, f afseende på Djurgården har domänstyrelsen j likhet med

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit, att ersättningen

borde beräknas till det efter 4 procent kapitaliserade värdet af medelafgälden

för år under tio års tid för detta område med tillägg af uppskattade

värdet af den växande skogen, eller inalles till 7,102 kronor 35 öre. 1

fråga om detta belopp liar jag intet att erinra, enär Djurgården är afsedd att

bibehållas såsom lustpark och enligt stadsfullmäktiges utfästelse ej får användas

till tomter eller bebyggas lör ändamål, som är främmande för dess berörda

egenskap. 1 afseende A kungsladugårdens öfriga till upplåtelse afsedda

mark har domänstyrelsen i sitt förslag tagit hänsyn till de olika ägoslagen,

hvilket synes mig vara riktigt. Sålunda har föreslagits för ängsmarken,

om 0,8 4 0 hektar, ersättning efter 200 kronor för hektar, alltså tillhopa

168 k ronor, och för afrösningsjord en, om 11,3 4 0 hektar, ersättning efter

100 kronor för hektar, uppgående inalles till 1,134 kronor, livarjämte

impedimenten, om 2,6 0 3 hektar, ansetts böra öfverlåtas utan ersättning.

Ehuruväl med hänsyn till områdets afsedda användning: till byggnadstomter

och allmänna platser ängsmark och afrösningsjord samt delvis

äfven impediment icke i och för sig torde kunna anses vara synnerligen

mindre värdefulla än åkerjord, anser jag mig dock icke böra förorda

afvikelse från hvad domänstyrelsen i dessa hänseenden föreslagit, helst

som dessa ägoslag endast till jämförelsevis obetydlig del ingå i det ifrågavarande

området samt, innan de hinna tagas i anspråk för bvggnadsändamål,

väl icke kunna bereda staden någon afsevärd inkomst, hvartill

jämväl kommer, att de antagligen draga jämförelsevis större omkostnader

för planering m. m. än den öppna jorden.

Hvad däremot beträffar den vida öfvervägande delen af området,

nämligen åkern, uppgående till 146,3 7 7 hektar, jämte tomterna, om

1,6 16 hektar, eller tillhopa 147,993 hektar, kan jag ej undgå att finna

den för dessa ägoslag af domänstyrelsen ifrågasatta löseskillingen alltför

låg. Domänstyrelsens förslag har grundats på kapitalisering efter 4

procent af ett uppskattadt arrendevärde af 36 kronor för hektar, h vilket

gör ett kapitalvärde af 900 kronor för hektar och för hela åker- och

tomtarealen 133,193 kronor 70 öre. Ett dylikt värde, motsvarande

omkring 450 kronor för tunnland, synes mig vara alltför ringa för

åkerjord med sådant läge, som den ifrågavarande, hvilken är afsedd

att i sin helhet inläggas i stadsplanen till en i utveckling varande

stad. Såsom förut omförmälts, hafva vid den arrende värdering, som

år 1899 ägde rum å kungsladugården, domänintendenten med gode

män uppskattat de då af stadsfullmäktige begärda områdena dels i

Klosters socken invid stadsdelen »norr» och dels Kronhagen i Fors

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

socken så högt som till 4,400 kronor för hektar. Då Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, som förklarade sig icke hafva något att erinra

mot värderingen i denna del, likväl ansåg, att densamma icke borde

läggas till grund för upplåtelsen, skedde detta delvis pa grund al omständigheter,

som icke numera föreligga. Eders Kungl. Mapts befallningshafvande

uttalade nämligen därvid, bland annat, att det icke borde

lämnas obeaktadt, att förhållandena skulle varit helt andra, därest det

gällt att utan några villkor till stadens fullkomligt fria förfogande öfverlåta

hela det då begärda området, tv genom en sådan öfverlåtelse skulle

staden hafva ernått full frihet att därmed förfara efter godtfinnande

och att i sin ordning däraf tilläfventyrs draga vinning. 1 det då föreliggande

fallet borde däremot stadens rätt vid upplåtelse till enskilda

af tomter å området begränsas efter den köpesumma, staden själ! erlagt,

1 enlighet med detta, af domänstyrelsen biträdda förslag upptogs i den

nådiga propositionen bland köpevillkoren föreskrift, att i afseende å de

byggnadstomter, som af staden blefve å områdena upplåtna, skulle gälla

hvad i § 20 af Eders Kungl. Mapts förnyade nådiga reglemente för

staden Eskilstuna den 28 mars 1879 vore stadgadt, nämligen att tomt,

som å för stadens utvidgande anslagen jord blifvit behörigen intagen

och bebyggd, skulle tillfalla bebyggaren eller hans rättsinnehafvare med

äganderätt utan annan afgift, utöfver de vanliga utskvlderna, än motsvarande

ersättning till stadskassan för de utgifter, staden måste för

jorden vidkännas. Riksdagen, som ansåg angelägenheterna i afseende

på jordupplåtelse från kungsladugården till staden böra en gång för

alla ordnas, och därför afslog Eders Kungl. Mapts framställning, yttrade

vid anmälan om detta sitt beslut, att det torde vara så mycket antagligare,

att staden skulle vara villig att utgifva tillfredsställande ersättning

för hela det område, som vid en dylik reglering kunde behöfva

öfverlåtas, som vid ett sådant köp några särskilda bestämmelser beträffande

de afgifter eller köpeskillingar, staden vid tomternas utlämnande

till enskilde kunde komma att betinga sig, icke syntes böra ifrågakomma,

1 öfverensstämmelse med detta Riksdagens uttalande anser äfven

jag, att i det läge, hvari frågan om jordupplåtelse från kungsladugården

till Eskilstuna stad numera kommit, någon sådan inskränkning i stadens

fria förfoganderätt öfver de inköpta områdena, som i propositionen

till 1900 års Riksdag föreslogs, icke bör ifrågasättas. Full frihet torde

däremot böra lämnas staden att vid försäljning till enskilda af tomter

å de områden, som nu kunna blifva öfverlåtna till staden, betinga sig

de köpeskillingar och öfriga villkor, som staden kan finna lämpliga, och

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

lnirat följer, att möjlighet står öppen för staden att å detta område

skörda en större eller mindre vinst. Det är nu uppenbart, att denna

iria förfoganderätt måste för Eskilstuna stad innebära en synnerligen

stor förmån. Den hufvudsakliga anledningen till att priset i propositionen

år 1900 ej sattes högre, än som skedde, torde genom ett dylikt

medgifvande bortfalla. Under de sålunda förändrade förhållandena

synes mig det af domänstyrelsen nu i öfverensstämmelse med beräkningen

år 1900 föreslagna salupriset icke kunna, såsom Riksdagen förväntat,

. tå anses »tillfredsställande», utan en höjning däraf är enligt

min åsikt af omständigheterna påkallad. Att tillämpa det vid 1899

års uppskattning beräknade saluvärde af 4,400 kronor fö]- hektar åker

synes mig likväl vara att gå allt för långt. Det bör nämligen ieke

lämnas obeaktadt, att staden Eskilstuna fortfarande äger obestridlig rätt

att på grund af merberörda nådiga bref den 28 augusti 1829 successivc

i mån af behof utan hvarje ersättning erhålla för stadens utvidgning

erforderlig mark. Då staden nu är villig att för framtiden afstå från all

rätt på grund af nämnda nådiga bref, hvarom uttryckligt förbehåll ock

torde böra vid ifrågavarande upplåtelse göras, ligger häruti otvifvelaktigt

för staten en fördel, som kan berättiga staden att vid nu ifrågavarande

markupplåtelse framställa anspråk på tillmötesgående från statens sida

äfven i afseende å priset för den till kungsladugården hörande mark,

som nu skulle till staden öfverlåtas. De motiv, hvilka föranledt Eders

Kungl. Maj:t och Riksdagen att en gång medgifva staden rättighet att

erhålla mark utan ersättning, torde för öfrigt ännu i viss mån kunna

anses äga giltighet och böra föranleda därtill, att löseskillingens belopp

sättes jämförelsevis lågt. Icke heller bör förbises vare sig att det område,

som nu är i fråga att upplåtas, är af sådan storlek, att dess användande

till tomter synes blott småningom kunna äga rum, och att

det helt säkert dröjer ganska länge, innan ens flertalet af de tomter,

som därå utläggas, blifva tagna i anspråk, hvilket medför att staden

under mellantiden torde få jämförelsevis ringa inkomst af en stor

del al området, eller att vid dettas intagande i stadsplanen en högst

betydlig del däraf, antagligen minst en tredjedel, måste afsättsa till

gator, torg och allmänna platser. Äfvenledes bör beaktas, att under

det de områden, livilkas värde år 1899 beräknats till 4,400 kronor för

hektar, äro belägna alldeles i närheten af staden, vissa delar af det nu

ifrågavarande området äro aflägsnare från densamma och redan därför

måste anses mindre värdefulla. I afseende å gällande tomtpris har jag

inhämtat, att vid ett jordinköp, som under år 1902 gjordes af enskild

person af mark å Odensalagärdet, hvilket område är skildt från staden

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

genom kungsladugårdens mark och är beläget intill yttersta kanten af

den nu till upplåtelse ifrågasatta ägovidden, men, såsom tillhörande

staden, redan blifvit intaget i stadsplanen, betalts 2,700 kronor för

hektar. Till någon bestämd summa för hektar, högre än 900 men

lägre än 4,400 kronor, kan man ju icke med ledning af nu antydda

synpunkter komma, men det synes mig, som om ett pris af 1,500 kronor

för hektar finge anses vara lämpligen afvägdt. Efter ett sådant pris

skulle löseskillingen för åker- och tomtarealen blifva 221,989 kronor

50 öre och hela ersättningsbeloppet för marken från kungsladugården,

med inräknande af Djurgården, blifva 230,393 kronor 85 öre.

Jag anhåller att till belysande af frågan från synpunkten af

Eskilstuna stads ekonomi få meddela följande uppgifter angående vissa

dithörande förhållanden under de senaste åren.

Beloppet af inom Eskilstuna påförd bevillning utgjorde:

år 1898

11

11

11

11

1899

1900

1901

1902

kronor 32,501: 2 5

„ 36,463: 04

„ 46,789: 96

„ 47,067: 56

„ 45,215:21

Utdebiteringen för kommunala och kyrkliga ändamål utgjorde på

bevillningskrona:

år 1898 kronor 6: —

„ 1899 „ 5:50

„ 1900 „ 5: 50

„ 1901 „ 5:6 0

„ 1902 „ 6:25.

Under nedannämnda år hafva stadens inkomster och utgifter för

kommunala och kyrkliga ändamål utgjort eller beräknats till följande

belopp, nämligen:

Inkomster. Utgifter.

år 1898

n

11

ii

ii

ii

1899

1900

1901

1902

1903

kronor 442,990: —

„ 485,526: —

„ 486,019: —

„ 588,805: —

„ 614,316: —

„ 616,552: —

kronor 388,799: —

„ 432,074: —

„ 504,378: —

„ 723,903: —

„ 678,955: —

„ 586,824: —,

hvarvid är att märka, att i uppgifterna för de kommunala behofven icke

äro inräknade bland inkomsterna upplånade medel eller bland utgifterna

inbetalning af eller amortering å skulder.

Bih. till Biksd. Prat. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 10.

Totalbeloppet af stadskommunens tillgångar och skulder utgjorde

vid slutet af

Tillgångar. Skulder.

år 1898 ................. kronor 1,935,803:— kronor 1,611,000: —

„ 1899 ................. „ 1,952,349:— „ 1,589,911: —

„ 1900 .................. „ 2,068,949:— „ 1,725,102: —

„ 1901 .................. „ 2,604,356:— „ 2,395,608: —

1 staterna för åren 1902 och 1903 är räntelikvid å de för kommunala

behof upptagna lånen beräknad till ungefär 105,000 kronor för hvartdera

året.

Då Eskilstuna stad till följd af vidtomfattande arbeten för kommunala

ändamål således nu är betungad med en ganska betydlig skuldbörda,

samt uttaxeringen för bevillningskrona åtminstone för år 1902

uppgår till ett jämförelsevis högt belopp och summan af den allmänna

bevillningen under det senaste året nedgått, torde äfven häraf skäl

kunna hämtas att ej för högt uppdrifva priset å de nu ifrågavarande,

för stadens utveckling nödvändiga jordområdena. Det torde dock ej

vara oberättigadt att antaga, att efter deras förvärfvande staden ånyo

skall komma att hastigt gå framåt och utan svårighet kunna bära den

stegring i budgeten, som köpeskillingen kan förorsaka.

Med afseende å vissa under ärendets behandling framställda förslag

och gjorda yrkanden anhåller jag, efter samråd med chefen för

landtförsvarsdepartementet, få anföra följande.

Vidkommande hvad Riksdagen yttrat därom, att rättsförhållandena

mellan kronan och staden i afseende å vattenfallen i Eskilstunaån

borde ordnas, torde, efter det berörda rättsförhållanden blifvit genom

Eders Kungl. Maj:ts dom den 26 februari 1901 fullständigt reglerade,

anledning ej förefinnas att genom nytt aftal häruti göra någon ändring.

Däremot torde icke vara något att erinra mot upptagandet utaf

det af Riksdagen för jordupplåtelsen ifrågasatta villkor, att den vattenrätt,

som erfordras för kronans verk i Eskilstunaån bibehålies oförkränkt,

därtill likväl, till förekommande af framtida tvister, torde, på sätt arméförvaltningen

föreslagit, böra göras det tillägg, att den kronan tillkommande

och förbehållna rätt skall gälla jämväl vid utvidgning af

gevärsfaktoriet genom förvärf af annat vattenverk eller annorledes.

Med anledning af öfverstelöjtnanten Laurells förslag och hvad

arméförvaltningen framhållit samt slutligen styresmannens hemställan

anser jag, att bland villkoren för upplåtelsen bör intagas förpliktelse

för staden att, därest från kronans sida före viss tid, hvilken af chefen

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 10.

för landtförsvarsdepartementet ansetts böra bestämmas till den 14 mars

1907, framställes anspråk på förvärfvande af det staden tillhöriga vattenverket

n:o 51 för utvidgning af gevärsfaktoriet, till kronan öfverlåta

nämnda vattenverk mot pris, som bestämmes enligt lagen den 28 oktober

1887 om skiljemän.

Vidkommande den mark af Gredbyhemmanen, som enligt nådigt

bref den 12 maj 1892 upplåtits till skjutbana för gevärsfaktoriet, torde,

med hänsyn till hvad styresmannen för faktoriet anlört, endast det villkor

böra vid upplåtelsen fästas, att sagda skjutbana skall få af gevärsfaktoriet

begagnas, så länge hinder därför genom byggnadsföretag ej

förefinnes. , ,.. ,

Hvad öfriga föreslagna villkor för upplåtelsen eller andra därmed

sammanhängande förhållanden beträffar, biträder jag såväl domänstyrelsens

förslag i afseende på de å områdena befintliga byggnader som ock hvad

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domänstyrelsen eljest i

dessa hänseenden anfört och anser mig endast böra erinra, att tiden

för områdenas tillträdande numera torde böra bestämmas till den 14

mars 1904. . ... c

På grund af hvad sålunda förekommit och af hvad jag har otvan

anfört, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t, som torde finna framställningen

om det nu ifrågavarande områdets förening med staden och

inläggande inom stadsområdet icke för närvarande böra komma under

pröfning, måtte i nådig, proposition föreslå Riksdagen att medgifva,

ej mindre att dels från Eskilstuna kungsladugård i Klosters ocli

Fors socknar af Södermanlands län må afsöndras och till Eskilstuna

stad mot en köpeskilling af 230,393 kronor 85 öre försäljas det område,

som finnes upptaget å ofvanberörda af stadsingenjören O. Sjölin g

år 1901 upprättade »Karta öfver vissa delar af Eskilstuna Kungsladugård

och Kronohemmanet Gredby för införlifning med Eskilstuna stad», dan

inräknad Djurgården med dit ledande väg, men ej den mark som pa

grund af nådiga brefven den 1 september 1854, den 4 december 186o,

den 22 maj 1891 och den 20 juli 1894 redan upplåtits från ägorna

inom Klosters socken till skolhustomt, till begrafningsplats samt till

Norra Södermanlands järnväg, och ej heller den mark, som enligt nadiga

brefvet den 7 juni 1901 af ägorna i Fors socken upplåtits för en vaganläggning,

och livilket område med nämnda undantag innefattar en

ai-eaf af 183,7 4 8 hektar, dels från kronohemmanen Gredby n:is 1 och

2 i Fors socken må afsöndras och till staden för en köpeskilling,

hvars belopp skall bestämmas i den ordning, som i fråga om jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof är stadgad i nådiga töioid
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kanyl. Majds Nåd. Proposition No 10.

ningen den 14 april 1866, försäljas det å nyssberörda karta utmärkta

område, med undantag af den på grund af nådiga brofven den 22 maj

1891 och den 20 juli 1894 för Norra Södermanlands järnväg exproprierade

mark och den enligt ofvanberörda nådiga bref den 7 juni 1901

för väganläggning upplåtna mark, hvilket område med nämnda undantag

innefattar en areal al 51,3 5 0 hektar, dels ock, i sammanhang med

sistberörda försäljning, från Karl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna

må upplåtas det å ofvan omförmälda utaf bemälde Sjöling år 1901

upprättade karta öfver »Karl Gustafs stads gevärsfakt. med angränsande

Eskilstuna stad och kronohemmanet Gredby» med litt. B betecknade omladet,

innefattande jämte annat den s. k. Markmanska eller Hägerströmska

tomten, mot det att den del af omförmälda 51,3 5 0 hektar af Gredbyhemmanen,

som å sistberörda karta betecknas med litt. C, i stället öfverlåtes

till landtförsvaret för att gevärsfaktoriet tilläggas, allt under

villkor:

att staden Eskilstuna tillförbindes att, däi-est från kronans sida

före den 14 mars 1907 framställes anspråk på förvärfvande af det

staden tillhöriga vattenverket n:o 51, till kronan öfverlåta nämnda

vattenverk mot ett pris, som bestämmes af gode män i den ordning,

lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgar;

att ifrågavarande, till staden öfverlåtna områden få af staden med

äganderätt tillträdas, de som lämnas från kungsladugården och de delar

al Gredbyhemmanen, hvilka ingå i de af staden arrenderade lotter, den

14 mars 1904 samt öfriga marken den 14 mars 1914 eller därförinnan

å tid, hvarom staden kan med vederbörande arrendatorer öfverenskomma

;

att köpeskillingen för hvarje område skall sist å tillträdesdagen i

länets ränteri erläggas;

att staden skall å den kronan behållna delen af kungsladugården

före den 1 oktober 1906 på plats, som vid laga syn bestämmes, och enligt

de närmare föreskrifter, som vid synen meddelas, uppföra för egendomens

skötsel nödiga och fullt tillräckliga hus äfvensom enligt vid

synen meddelade föreskrifter verkställa planering af marken kring husen

och till dessa anlägga erforderliga vägar;

att, intilldess nyssnämnda hus blilvit uppförda och för kronans

räkning godkända, blifvande arrendator af egendomen skall äga rätt

att afgiftsfritt begagna de kronan nu tillhöriga byggnader, som med

upplåtelsen af öfriga delen af kungsladugården till staden tillfalla denna;

att staden skall till nuvarande arrendatorn af kungsladugården,

C. H. Bergstedt, äfvensom till arrendatorerna af lotterna litt. C och

litt. E af Gredbyhemmanen, Gustaf Larsson och E. Åselius, där desse

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

så fordra, utgifva lösen för deras enskilda, förut omförmälda lins, till

livar och en, då han till staden afträder den mark, därå hans hus uppförts,

hvilken lösen skall till beloppet bestämmas af gode män, i den

ordning lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgar, dock att

lösesumman för Bergstedts hus ej må öfverstiga deras hrandförsäkringsvärde

21,200 kronor;

att nuvarande innehafvarna af lägenheten Årbylund å kungsladugårdens

ägor, Nils Olof Carlsson och T. W. Edlund jämte deras

hustrur, mot en afgäld till staden af 15 kronor att erläggas inom

januari månads utgång hvarje år eller å annan tid, som kan öfverenskommas,

lämnas i besittning af lägenheten, så länge densamma af

staden ej anses för annat ändamål erforderlig och innehafvarna inom

bestämd tid erlägga afgälden samt ej göra sig skyldiga till åverkan

eller ohägn å stadens mark eller till annat förargelseväckande uppförande,

med åliggande för staden att, i händelse innehafvarna af lägenheten

varda till aflyttning uppsagda med anledning däraf, att staden

önskar på annat sätt disponera lägenheten, för de därå nu befintliga

husen, i fall öfverenskommelse ej träffas, utgifva den lösen, som bestämmes

af skiljemän enligt lagen den 28 oktober 1887;

att alla å ifrågavarande ägoområden befintliga byggnader, som ej

nu särskildt omnämnts, förbehållas hvar och en dess ägare med den

rätt, honom tillkommer;

att de af staden öfvertagna arrendekontrakt af dels den 29 mars

1893 och dels den 4 maj samma år rörande lotterna litt. A, B, D, F,

G, H och I af Gredbyhemmaneu skola utan hinder af ifrågavarande försäljning

äfven efter den 14 mars 1904 gälla i afseende å de till staden

ej försålda delarna endast med den förändring, att från nämnda dag

arrendeafgifterna minskas, den enligt kontraktet don 29 mars 1893

utgående afgiften med 190 kronor och afgiften enligt kontraktet den

4 maj samma år med 940 kronor;

att staden skall på egen bekostnad låta uppgöra plan till de upplåtna

områdenas bebyggande och underställa densamma Eders Kungl.

Maj:ts pröfning så tidigt, att densamma må före den 14 mars 1904

kunna till efterrättelse fastställas;

att stängsel mot kronans till den upplåtna marken gränsande ägor

skall af staden uppföras och för all framtid underhållas;

att staden skall ensam vidkännas kostnaderna för de landtmäteriförrättningar

och de uppskattningar af expropriationsnämnd eller skiljemän,

som af ifrågavarande upplåtelse med därvid stadgade villkor kunna

föranledas, äfvensom utgifterna för lagfart;

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft.

7

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 10.

att all vidare rätt för staden att enligt nådiga brefvet den 28

augusti 1829 förvärfva jord från kungsladugården till stadens utvidg-ninehärefter

npphör;

att hvad i § 20 af Eders Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente

för staden Eskilstuna den 28 mars 1879 är stadgadt icke skall

äga tillämpning i afseende på de byggnadstomter, som af staden varda

upplåtna å nu ifrågavarande områden;

att den vattenrätt, som erfordras för kronans verk i Eskilstunaån,

skall bibehållas oförkränkt och gälla jämväl vid utvidgning af gevärsfaktoriet

genom förvärf af annat vattenverk eller annorledes, samt

att den enligt nådigt bref den 12 maj 1892 af Gredbyhemmanen

till skjutbana för gevärsfaktoriet upplåtna mark skall få afgiftsfritt af

geväisfaktoriet begagnas, så länge hinder därför genom byggnadsföretag

ej förefinnes;

än äfven att köpeskillingen för ifrågavarande jordområden må användas

till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsodling

tjänlig mark.

Till hvad föredragande departementschefen sålunda

anfört och hemställt, däruti statsrådets öfrige

ledamöter förenade sig, behagade Hans Maj:t Konungen

lämna nådigt bifall samt förordnade, att proposition i

ämnet skulle till Riksdagen aflåtas, så lydande, som

bil- — till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

G. Zethelius.

STOCKHOLM ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:100 iRiksdagens Skrifvelse N:o 100 s. 17 i texten