Sök i Ratio Lex

I anledning af en å internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagen konvention angående beskattningen af socker

1903-01-30 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:43, I anledning af en å internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagen konvention angående beskattningen af socker

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

1

N:o 43.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen i anledning af

en å internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902

antagen konvention angående beskattningen af socker;

gifven Stockholms slott den 30 januari 1903.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver finansärenden

för denna dag jämte den däri omförmälda, å internationell

konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagna konvention rörande beskattningen

af socker, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att i anledning af samma konvention, som redan ratificerats af Tyskland,

Belgien, Frankrike, Storbritannien och Irland samt Nederländerna,

och hvilken med säkerhet antages skola blifva ratificerad jämväl af

Österrike-Ungern,

dels besluta, att under den tid, konventionen är för Sverige gällande,

socker, kommande från länder, hvilka bevilja premier för tillverkning

eller utförsel, skall, då sockret införes på svenskt område, i enlighet

med bestämmelserna i artikel 4 beläggas med en särskild afgift till

det lägsta belopp, sistnämnda artikel i sådant afseende bestämmer,

dels medgifva, att under den tid, konventionen är för Sverige

gällande, införsel af socker, tillverkadt vare sig i de fördragsslutande

staterna eller i de af dessa staters kolonier eller besittningar, som i

artikel 5 omförmälas, må ske till lägsta tullsats,

dels ock förklara, att rörsocker och betsocker icke skall vid införsel

till Sverige under nyss nämnda tid beläggas med olika afgifter.

Bih. till Riksd. Frot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Ernst Meyer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen Regent en i statsrådet å Stockholms

slott den 30 januari 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde i underdånighet:
Sedan

gammalt har inom de flesta europeiska stater sockret utgjort

en i statsfinansiellt hänseende särdeles betydelsefull vara. I anledning

häraf och med hänsyn till det ekonomiska intresse, som för

stora betodlande jordbruksdistrikt i flertalet europeiska länder varit

förenadt med den inhemska sockerindustriens ställning och utveckling,

har denna industri från statsmakternas sida rönt en uppmuntran, som

särskildt på grund af sättet för sockerbeskattningens anordnande redan

tidigt framkallade en produktion, som öfversteg den inhemska konsumtionens

behof. Beskattningen å den inhemska produktionen anordnades

nämligen i regel till en början så, att skatten utgick efter mäugden

af den i produktionen använda råvaran eller förbrukade sockerbetor

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 43.

och under förutsättning att betorna lämnade socker efter en viss gifven

procent af betornas vikt. Då emellertid det rendement, som sålunda

beräknades, i allmänhet var lägre än det verkliga utbytet, men restitution

af skatt ägde rum efter det beräknade sockerutbytet för hvarje

viktenhet exporteradt socker, medförde denna restitution i verkligheten

en förmån eller premie för exportören. När sedermera efter hand

råämnesbeskattningen i de särskilda länderna utbyttes mot beskattning

af produceradt socker, produktbeskattning, eller af till konsumtion utlämnadt

socker, konsumtionsbeskattning, blef visserligen allt produceradt

eller till konsumtion utlämnadt socker beskattadt. Men premieringen

af sockerexport upphörde likväl icke därmed. Genom direkta premier

eller indirekt genom förmåner, som i en eller annan form komma

exportörerna till godo, premieras nämligen fortfarande sockerexport.

De system för premieringen, hvilka därvid följas, äro, såsom man kan

inhämta af en i förevarande ämne nyligen utkommen redogörelse*), lika

många som de stater, hvilka förse den internationella marknaden med

betsocker.

Berörda exportpremier tillika med de höga tullskydd, medelst

hvilka staterna sökt bevara den inhemska marknaden för den inhemska

produktionen, hafva emellertid fört med sig vissa för respektive stater

och konsumenter särdeles betungande konsekvenser. Produktionen

öfverstiger för hvarje år med allt större belopp den årliga konsumtionen.

Följden häraf har blifvit, att priset för det socker, hvilket exporteras,

allt mer sjunkit och icke sällan understigit produktionskostnaden. Att

fabrikanterna det oaktadt funnit med sin fördel förenligt att fortsätta

med export, har berott ej allenast på exportpremierna utan ofta nog

i ännu högre grad på det förhållandet, att fabrikanterna af försäljningen

å den inhemska marknaden kunnat förskaffa sig en vinst,

som mer än betäckt förlusten å exporten. Skillnaden mellan de

skatter eller afgifter, som träffa utländskt socker, och de skatter

eller afgifter, hvilka det inhemska sockret är underkastadt, eller den

så kallade surtaxe, är i regel så stor, att sockerfabrikanterna genom

sammanslutning i ring eller kartell med eller utan statens autorisation

kunna, oberoende af sockrets försäljningspris å världsmarknaden, bestämma

prisen å den inhemska marknaden. De pris, sockerkonsumenterna

inom produktionslandet således fått betala till förmån för

sockerexporten, hafva emellertid indirekt äfven verkat hämmande på

statens skatteintäkter å sockret. En sådan stegring af den inhemska

konsumtionen, hvarigenom staten skolat kunna göra sig ersatt för

*) Ekonomisk Tidskrift 1902, käft. 7.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

premieringen af sockerexporten, har nämligen till följd af de höga

sockerprisen inom landet uteblifvit.

Dessa för stat och konsumenter ofördelaktiga följder af det rådande

systemet hafva emellertid icke inskränkt sig till de betsockerexporterande

länderna. Stater, hvilka såsom England innehafva rörsockerproducerande

kolonier, hafva sett dessa koloniers välstånd hotadt

genom rörsockrets underlägsenhet i konkurrensen med det genom

premier, tull och andra förmåner gynnade betsockret.

På grund af dessa förhållanden hafva från de staters sida, för

hvilka premiesystemets skadliga verkningar varit mest kännbara, upprepade

gånger försök gjorts att återställa pris- och exportförhållandena

inom sockerindustrien i ett normalt läge. De senaste decenniernas

arbeten i nämnda riktning hafva dock först nu krönts med ett så till vida

lyckligt resultat, att för närvarande föreligger till ratificerande af respektive

stater en af ombud från flertalet sockerproducerande europeiska

länder undertecknad, å konferens i Bryssel utarbetad konvention i ämnet.

På inbjudning af belgiska regeringen sammanträdde sommaren

år 1898 i Bryssel ombud för Tyskland, Österrike-Ungern, Belgien,

Spanien, Frankrike, Storbrittannien, Nederländerna, Ryssland och Sverige

för behandling af frågan om borttagande af premier å socker jämte

dithörande frågor. Konferensens första sammanträde, därvid såsom

Sveriges ombud närvoro dåvarando ministern vid belgiska hofvet

grefve A. L. F. Gyldenstolpe och fabriksdisponenten Carl Tranchell,

ajournerades emellertid snart i anledning af uppkommen meningsskiljaktighet

rörande ämnet för förhandlingarna. Frankrike, som till

de premier, hvarom konferensens förhandlingar skulle röra sig, endast

ville hänföra direkta exportpremier men ej andra förmåner, hvarmed

sockeriudustrien gynuades, bestred liksom ock Ryssland, att till föremål

för förhandlingarna finge göras ländernas inre finanslagstiftning,

äfven om däraf följde större indirekt skydd för sockerfabrikationen.

Sedan emellertid genom underhandlingar mellan franska regeringen å

ena sidan samt tyska och österrikisk-ungerska regeringarna å andra

sidan de från Frankrikes sida vid nämnda sammanträde uttalade betänkligheter

häfts, höll konferensen, på inbjudning af belgiska regeringen,

ett nytt sammanträde, som började i december år 1901, och vid hvilket

utom förenämnda länder, med undantag af Ryssland, jämväl Italien och

Rumänien läto representera sig. Detta konferensens senare sammanträde,

därvid Sverige representerades, förutom af förbemälde Tranchell,

i grefve Gyldenstolpes ställe af dennes efterträdare på ministerposten

i Bryssel grefve A. M. H. Wrangel, afslutades den 5 mars 1902, sedan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

en konvention af den lydelse, bil. litt. — vid detta protokoll utvisar,

undertecknats af ombuden från alla representerade länder med undantag

af det betsockerexporterande Rumänien.

Denna konvention, som synes innebära en lycklig lösning af de

till konferensens behandling känskjutna frågor, är afsedd att gälla

under fem år från den 1 september 1903 och därefter allt fortfarande

år efter år, om icke uppsägning från någon fördragsslutande makts

sida sker.

Innan ratificering af konventionen för Sveriges del äger rum,

bör emellertid Riksdagens beslut rörande vissa af konventionens bestämmelser

inhämtas. Riksdagens beslut i nämnda afseende kan visserligen

icke fattas, innan den i konventionen för ratificeringen angifna

tiden eller den 1 februari 1903 tilländagått, men, enligt hvad inhämtadt

blitvit, möter likväl icke, om Riksdagen skulle godkänna berörda bestämmelser,

hinder för Sverige att genom ratifikation inom närmaste

tiden efter nämnda dag ansluta sig till konventionen på de däri för

Sverige angifna villkor.

Dessa villkor äro, såsom af konventionen framgår, för Sverige

gynnsamma. I konventionen göres nämligen i fråga om förpliktelser

en ganska afsevärd skillnad mellan exporterande och icke exporterande

länder. De förra äro sålunda skyldiga, att enligt artikel 1 afskaffa de

direkta och indirekta premier, som produktionen eller exporten af

socker kan åtnjuta, och att icke införa dylika premier under hela den

tid, konventionen kommer att gälla; att enligt artikel 2 ställa råsockerfabriker

och sockerraffinaderier under ständig och verksam kontroll;

samt att enligt artikel 3 begränsa tilläggsafgiften (surtaxe) till 6 francs

för 100 kilogram för raffineradt och därmed likartadt socker och till

5,50 francs för annat socker.

Från de i nämnda artiklar omförmälda förpliktelser är Sverige

liksom Spanien och Italien på grund af artikel 6 fritaget, så länge

sockerexport icke äger rum. Skulle nämnda länder emellertid öfvergå

till att vara sockerexporterande i den här afsedda betydelse, åligger

det dem att senast inom ett år från den tidpunkt, då den i artikel 7 omförmälda

ständiga kommissionen funnit så vara händelsen, bringa lagstiftningen

rörande behandlingen af socker i öfverensstämmelse med

konventionens förenämnda bestämmelser. Af öfriga stadganden i konventionen,

hvilka skola gälla för samtliga fördragsslutande makter

och således omedelbarligen äfven för Sverige, äro de i artikel 4 gifvetvis

de mest betydelsefulla. För att icke genom borttagandet af premierna

för sockerexport gynna exporten från de premiebetalande länder,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 43.

hvilka icke ansluta sig till konventionen, bestämmer artikel 4, att

socker från sistberörda länder skall beläggas med en särskild afgift,

som icke får understiga beloppet af de direkta eller indirekta premier,

som betalas af ursprungslandet. Medan man således genom detta

stadgande och stadgandet i artikel 8, afseende att förhindra, det premieradt

socker, som transiterat en fördragsslutaude stats område, komme

i åtnjutande af de af konventionen härflytande förmåner, sökt förekomma

en ojämn konkurrens med premiebetalande land, har man å

andra sidan genom bestämmelserna i artikel 5 velat bereda exporten

från hvart och ett af de fördragsslutaude länderna den största möjliga

likställighet i fråga om konkurrensmöjligheter. Enligt sistnämnda artikel

skall sålunda hvarje land, som ansluter sig till konventionen, behandla

alla öfriga fördragsslutande makter såsom mest gynnad nation vid

sockerimport, hvarjämte artikeln förbjuder, att import af rörsocker och

betsocker af fördragsslutande makt belägges med olika afgifter. För

att öfvervaka tillämpningen af ifrågavarande bestämmelser samt i

tvistiga och andra i artikel 7 nämnda fali upptaga och pröfva uppkomna

eller i artikeln eljest nämnda frågor, skola de fördragsslutande

makterna inrätta en ständig kommission. Denna kommission skall bestå

af delegerade för de fördragsslutande staterna och med densamma

skall förenas en ständig byrå. Kostnaderna för kommissionens och

den ständiga byråns organisation och verksamhet — med undantag af

traktamente och ersättning till de delegerade, som böra betalas af deras

respektive länder — skola bestridas af alla de fördragsslutande staterna

och fördelas mellan dem på sätt kommissionen bestämmer. Den på

Sverige årligen belöpande delen af nämnda kostnader har beräknats

till omkring 1,000 francs.

I anledning af denna konvention hafva kommerskollegium och

generaltullstyrelsen, på grund af nådig befallning, den 25 mars 1902

gemensamt afgifvit underdånigt utlåtande. Ämbetsverken hafva däri

såsom sin mening uttalat, att upphäfvandet af direkta och indirekta

premier samt den reduktion af det nuvarande höga skyddet för den inhemska

marknaden, som med konventionen afsåges, likasom de med

nuvarande förhållanden förenade olägenheter egentligen ägde betydelse

endast för de länder, hvilka antingen producerade betsocker för export

eller ock hade rörsockerproducerande kolonier. Däremot skulle de

länder, hvilka i likhet med vårt land blott producerade betsocker till

eget behof, intaga en helt annan ställning och oberoende af internationella

överenskommelser kunna ordna sin sockerbeskattning så, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

både producenters och konsumenter intressen behörigen tillgodosåges.

Konventionen skulle för länder af sistnämnda kategori näppeligen

medföra annan verkan än, under förutsättning af oförändrad sockertull,

möjligen någon stegring af sockerprisen; och om denna eventuella

verkan af förändringen redan i och för sig icke borde anses särskildt

eftersträfvansvärd, skulle densamma, därest den i sin ordning gåfve

anledning till stegrad sockerproduktion inom landet, ännu mindre kunna

anses såsom någon fördel, förutsatt att vi icke kunde på den utländska

marknaden upptaga täflan med länder, som vore mera gynnsamt ställda

i afseende å villkoren för sockerproduktion. Skulle åter under normala

afsättningsförhållanden å den allmänna sockermarknaden — hvilka förhållandens

återinträde icke torde påverkas af, huruvida Sverige biträdde

konventionen eller icke — förutsättningar för produktion här i landet

af socker till export kunna anses förefinnas, torde antagligen hinder

icke möta att först framdeles, när detta förhållande konstaterats, vinna

tillträde till konventionen på däri stadgade allmänna villkor, hvilka

enligt artikel 6 jämväl, i händelse af definitivt tillträde nu genast,

skulle för Sveriges del tillämpas, så snart export härifrån landet komme

till stånd.

Ämbetsverken, som härefter ingått i granskning af de förpliktelser,

Sverige genom ett omedelbart tillträde till konventionen skulle

ikläda sig, hafva funnit, att ingendera af de i artiklarne 5, 7 och 8

omförmälda förpliktelser skulle medföra någon som hälst olägenhet för

landet. Äfven om vår tulltaxa inrymde differentialtullar, torde med

afseende å vår sockerindustris redan vunna utveckling bestämmelsen i

artikel 5 sakna reel betydelse, och bestämmelsen i artikel 8 innebure

endast förpliktelse att såsom villkor för förtullning här i riket af utländskt

socker enligt här allmänt gällande tullsats fordra företeende af

produktionsbevis, ett åtagande, som allra minst för ett land, hvilket

endast undantagsvis importerade socker, kunde väcka någon betänklighet.

Däremot hafva ämbetsverken ansett, att det icke vore fullt lika

tydligt, att icke den förpliktelse, som i händelse af konventionens ratificerande

för Sveriges del skulle omedelbart åligga oss enligt artikel

4, eller skyldigheten att tillämpa kompensationstull för socker från de

länder, hvilka beviljade produktions- eller exportpremier för sådan vara,

skulle kunna medföra olägenhet för oss. Visserligen hade man under

konferensens förhandlingar icke ifrågasatt annat än att denna förpliktelse

skulle låta sig förena äfven med traktatsbestämmelse angående behandling

såsom mest gynnad nation, och vid tyska riksdagens sam
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

manträde den 1 mars 1902 hade från regeringens sida det uttalande

fällts, att, lika väl som Tyskland fått finna sig däri, att af Förenta

staterna differentialtull tillämpats å tyskt socker, de stater, som ej biträdde

ifrågavarande konvention, hädanefter finge hålla till godo med

differentialtullar från deras sida, hvilka anslöte sig till konventionen.

Ämbetsverken tilltrodde sig icke att bedöma, huruvida en sådan tolkning

i hvarje fall kunde göras gällande, oafsedt olikhet i de respektive

ländernas maktställning, men ansåge sig böra ifrågasätta, huruvida

icke antagas kunde, att land, som icke låtit sig å konferensen

representera och som, oaktadt saknaden af formlig öfverenskommelse

angående behandling såsom mest gynnad nation, dock hittills tillämpat

ett sådant förfärande gent emot Sverige, af kompensationstullars påläggande

från Sveriges sida skulle kunna hämta anledning till repressalier.

Vidare hafva ämbetsverken i fråga om de förpliktelser, hvilka enligt

konventionen skulle åligga Sverige, i händelse Sverige blefve

sockerexporterande, funnit den i artikel 3 lämnade bestämmelsen, att

tullsatserna icke finge mer än med vissa belopp öfverskjuta en konsumtionsskatt

å det inhemska sockret, innebära en ganska vidtgående

förpliktelse. De förändringar, den afsåge, vore af så stor betydelse,

att de icke torde böra förekomma, utan att en förutgående noggrann

undersökning ådagalagt, att villkoren för fortfarande export kunde antagas

verkligen förefinnas och framför allt, att den föreskrifna ansenliga

reduktionen af skyddet för den inhemska marknaden icke medförde

fara för vår sockerindustri. Det vore vid sådant förhållande af vikt,

att villkoren för att Sverige skulle anses icke tillhöra de sockerexporterande

länderna, blefvo mera noggrann! bestämda än nu vore fallet.

Äfven med en tillfällig export vare sig af inhemsk tillverkning eller,

såsom år 1893 ägde rum, af utländskt socker, som inom Sverige raffinerats,

torde nämligen, enligt lydelsen af artikel 6, villkoret för Sveriges

undantagsställning svårligen kunna anses fortfarande upprätthållet.

Under sådana omständigheter har det icke synts ämbetsverken

vara ställdt, utom allt tvifvel, att icke tilläfventyrs bestämmelserna i

artikel 6 skulle kunna leda till vanskligheter och olägenheter för landet;

och ansåge ämbetsverken, med afseende å hvad sålunda och i öfrigt

anförts, sig icke kunna uttala annat omdöme, än att konventionens

ratificerande för Sveriges del under nuvarande förhållanden icke torde

kunna antagas innebära fördel för landet men väl kunna medföra vissa

och ganska afsevärda olägenheter.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft.

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

För den händelse emellertid att en sådan åtgärd skulle finnas

påkallad, syntes det ämbetsverken, att, då meddelande af de närmare

bestämmelser angående produktionsbevis, som af artikel 8 föranleddes,

torde komma att grundas på förslag af den blifvande öfvervakningskommissionen,

för närvarande vidare verkställigbetsåtgärder icke af

konventionens biträdande föranleddes än beredande af erforderliga medel

för deltagande i kostnaderna för bemälda kommission med tillhörande

byrå samt undanrödjande af det hinder, som, i brist af bestämmelse angående

differentialtullar å socker, mötte för eventuellt åsättande af

kompensationstull enligt artikel 4.

Anser man i likhet med ämbetsverken, att konventionen icke

skulle för Sverige innebära annat än en prisförhöjning å sockret, måste

naturligen Sveriges biträdande af konventionen betraktas såsom mindre

fördelaktigt eller åtminstone betydelselöst. Vid bedömandet af konventionen

får dock icke förbises, att, äfven om densamma ej kan för Sverige

medföra någon strax förnimbar fördel, nu rådande exportförhållanden

dock kunna föranleda olägenheter, som göra Sveriges anslutning till konventionen

önskvärd. Under senare åren bar sockrets exportpris bestämts

ej blott af naturliga produktionsförhållanden utan äfvon och till ej ringa

grad genom konstlade medel, såsom exportpremier och fabrikskarteller,

på bvilka vårt land ej ensamt kan öfva något inflytande. De olägenheter

både för sockerindustrien och betodlingen samt därmed äfven för

jordbruket i några af landets provinser, som häraf kunna uppstå, skulle

vid Sveriges anslutning till konventionen kunna förekommas eller

åtminstone mildras genom konventionens bestämmelser.

Om alltså starka skäl redan nu tala för, att Sverige biträder

konventionen, torde äfven tanken på framtiden bjuda, att Sverige icke

underlåter att begagna sig af det erbjudna tillfället att på synnerligen

fördelaktiga villkor komma i fullt åtnjutande af konventionens fördelar.

Äfven om de af ämbetsverken uttalade betänkligheter mot biträdandet

skulle tillmätas någon vikt finnes knappast anledning att anse dem

vara af större betydelse. Särskildt gäller detta frågan om den särskilda

afgiften enligt artikel 4 eller kompensationstullen.

I fall nämligen Sverige på grund af nämnda artikel skulle nödgas

ålägga socker från något land en sådan tull, kommer i händelse Sveriges

rätt härtill skulle bestridas af produktionslandets regering, afgörandet

af tvisten att tillkomma den permanenta kommissionen i Bryssel och dess

afgörande att vinna samtliga de fördragsslutande makternas understöd.

Med tillämpning af konventionens bestämmelser kommer säkerligen

sockerexporten från de premiebetalande länder, hvilka icke ansluta

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 43.

sig till konventionen, i ett sämre prisläge å världsmarknaden än exporten

från de fördragsslutande staterna. Den del af produktionen inom förstnämnda

länder, som icke kan vinna afsättning genom inhemsk konsumtion,

söker sig då naturligen till de marknader, där importen icke

genom differentialtullar försvåras. Utan att vilja påstå att under alla

förhållanden sockerindustrien inom Sverige häraf skulle blifva lidande,

kan jag dock icke förbise, att olägenheter för densamma kunna åt

nämnda anledning uppstå. Det skydd, som då kunde vinnas genom

införande af differentialtullar, är Sverige visserligen oförhindradt att

tillgripa. Men om, såsom ämbetsverken ifrågasatt, påläggandet af dylika

tullar kan gifva anledning till repressalier från länder, hvilkas sockerexport

däraf träffas, synes det mig, som om en dylik fara vore mycket

större, om Sverige bestämde dylika tullar utan samförstånd med andra

makter, än om det skedde i enlighet med en mellan flertalet europeiska

stater afslutad konvention. Skulle Sverige för sådant ändamål framdeles

vilja biträda konventionen, kan man visserligen antaga, att hinder därför

icke skall möta. Därvid torde dock icke —- såsom ämbetsverken förutsätta

— vara gifvet, att för Sveriges anslutning till konventionen icke

komme att uppställas andra villkor än de, som för Sveriges del nu i

konventionen stadgas. För Sveriges liksom för hvarje nytiliträdande

makts anslutning till konventionen torde nämligen under sådana förhållanden

fordras vidtagandet af de ändringar i skattelagstiftningen,

som betingas af bestämmelsen i artiklarne 1, 2 och 3. Sverige skulle

i så fall hafva försuttit, det nu erbjudna tillfället att på särskildt förmånliga

villkor biträda konventionen.

Om den i artikel 4 omförmälda förpliktelse således enligt min

mening icke bör afhålla Sverige från att godkänna konventionen, torde

ännu mindre några betänkligheter böra möta mot de i artiklarne 5, 7

och 8 stadgade förpliktelser. På grund af gällande traktater kan redan

nu en hvar af de fördragsslutande staterna i regel göra anspråk på

den enligt artikel 5 dem förbehållna behandling såsom mest gynnad

nation i handeln med Sverige. Äfven om under konventionstiden

någon af nämnda traktater upphör att gälla, torde en af konventionen

föranledd utsträckning af berörda bestämmelse hvad angår handeln med

socker icke komma att på något ofördelaktigt sätt inverka på Sveriges

sockerindustri, men väl, därest export af socker fråu Sverige komme

att äga rum, vara till fördel för samma industri. Det i artikeln 5 meddelade

förbud att belägga rörsocker och betsocker med olika afgifter

synes vara af ringa eller ingen betydelse för andra än stater med rörsockerproducerande

kolonier. De med rörsockrets införande å den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

europeiska marknaden förenade transportkostnader försvåra gifvetvis

hvarje för den med tullskydd gynnade betsockerindustrien menlig konkurrens

å den inhemska marknaden.

Till dessa nu omförmälda förpliktelser skulle Sveriges åtagande

genom anslutning till konventionen i hufvudsak inskränka sig, så länge

Sverige icke exporterar socker. Skulle emellertid sockerfabrikationen

inom landet framdeles kunna verkställas under så gynnsamma förhållanden,

att export verkligen kunde äga rum, måste Sverige enligt

artikel 6 för tillgodonjutande af konventionens förmåner ställa sig

till efterrättelse jämväl föreskrifterna i artiklarne 1, 2 och 3. I händelse

exporten vore lönande och utsikterna för dess fortvaro goda,

skulle en af bestämmelserna i sistnämnda artiklar påkallad ändring i

vår skattelagstiftning säkerligen allenast vara till landets bästa.

^Enligt ämbetsverkens förmenande skulle, äfven om export endast

tillfälligtvis . ägde rum, förberörda förpliktelser kunna inträda till följd

däraf, att vid konferensen icke med full tydlighet angifvits, när en stat

skall anses vara sockerexporterande. Men äfven om bestämmelserna

härutinnan icke äro fullt tillfredsställande, torde dock denna brist vara

af mindre betydelse än ämbetsverken förmenat. Fullgörandet af de

ömsesidiga förbindelser, som konventionen innehåller, har naturligen

såsom artikel 12 jämväl angifver — gjorts beroende af hvarje stats

konstitutionella lagar. Skulle efter Riksdagens beslut i ämnet konventionen

af Kung], Maj:t för Sveriges del ratificeras, har Sverige

visserligen därigenom förbundits, hvad angår de för Sverige enligt

konventionen omedelbart åliggande förpliKtelser, men om under konventionstiden

export, hvarom artikel 6 förmäler, skall anses föreligga,

innebär, såsom af konferensens protokoll förden 24januari 1902

med all önskvärd tydlighet framgår, ratificeringen allenast förpliktelse

för svenska regeringen att för Riksdagen framlägga förslag i syfte att

bringa sockerbeskattningen i öfverensstämmelse med konventionens

tre första artiklar. Riksdagen har då fria händer att pröfva lämpligheten

af en sådan reform.

Af de förpliktelser, som i händelse af Sveriges anslutning till

konventionen omedelbarligen skulle åligga Sverige, torde den i artikel

7 lämnade föreskrift angående gäldandet af kostnader för den ständiga

kommissionen och dess byrå icke påkalla någon framställning hos Riksdagen.

Den jämförelsevis obetydliga del af dessa kostnader, som kommer

att drabba Sverige, lärer kunna, utan särskildt anslag, af till

Kungl. Maj:ts disposition ställda medel bestridas. Däremot torde för

konventionens ratificerande erfordras Riksdagens godkännande af de

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

i artiklarne 4 och 5 omförmälda förpliktelser. I fråga om förstnämnda

artikel synes det vara lämpligt, att Sverige vid bestämmande af eventuella

ditferentialtullar icke öfverskrider det i samma artikel för sådana

tullar fastställda minimum.

I anslutning till hvad jag sålunda anfört och under erinran att

enligt artikel 12 konventionen äfven efter Riksdagens godkännande af

förberörda förpliktelser icke förblifver bindande, om den icke ratificeras

af samtliga fördragsslutande stater, som för närvarande exportera socker,

får jag i underdånighet hemställa, att KuDgl. Maj:t ville i nådig proposition

föreslå Riksdagen att i anledning af ifrågavarande konvention,

som redan ratificerats af Tyskland, Belgien, Frankrike, Storbrittannien

och Irland samt Nederländerna, och hvilken med säkerhet antages skola

blifva ratificerad jämväl af Österrike-Ungern,

dels besluta, att under den tid, konventionen är för Sverige gällande,

socker, kommande från länder, hvilka bevilja premier för tillverkning

eller utförsel, skall, då sockret införes på svenskt område, i enlighet

med bestämmelserna i artikel 4 beläggas med en särskild afgift till

det lägsta belopp, sistnämnda artikel i sådant afseende bestämmer,

dels medgifva, att under den tid, konventionen är för Sverige

gällande, införsel af socker, tillverkadt vare sig i de fördragsslutande

staterna eller i de af dessa staters kolonier eller besittningar, som i

artikel 5 omförmälas, må ske till lägsta tullsats,

dels och förklara, att rörsocker och betsocker icke skall vid införsel

till Sverige under nyssnämnda tid beläggas med olika afgifter.

Med bifall till denna, af statsrådets öfriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen Regenten förordna, att till Riksdagen

skulle aflåtas nådig proposition i ämnet af den lydelse,

bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Retlig.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Bilaga.

Öfversättning.

Konvention angående beskattningen af soeker.

Hans Majestät Tyske Kejsaren, Konung af Preussen, i Tyska Rikets

namn; Hans Majestät Kejsaren af Österrike, Konung af Böhmen m. rn.

och Apostolisk Konung af Ungern; Hans Majestät Belgiernas Konung;

Hans Majestät Konungen af Spanien och, i Dess namn, Hennes Majestät

Drottningen-Regentinnan; Franska Republikens President; Hans Majestät

Konungen af det Förenade Konungariket Stora Brittannien och Irland samt

af de Brittiska Besittningarne hinsides liafven, Kejsare af Indien; Hans

Majestät Konungen af Italien; Hennes Majestät Drottningen af Nederländerna;

Hans Majestät Konungen af Rumänien; Hans Majestät Konungen

af Sverige och Norge, hafva i syfte å ena sidan att utjämna villkoren

för konkurrensen mellan de olika produktionsländernas betsocker och

rörsocker och å andra sidan att bidraga till utvecklingen af sockerkonsumtionen

samt, i betraktande af att detta dubbla mål icke kan nås

annat än genom afskaffande af premierna och begränsning af tilläggsafgiften

(surtaxe), beslutat att för detta ändamål afsluta en konvention

och hafva till Sina befullmäktigade ombud utsett:

Hans Majestät Tyske Kejsaren, Konung af Preussen, i Tyska Rikets

namn:

Herr grefve von Wallwitz, Dess envoyé extraordinaire och ministre

plénipotentiaire hos hans Majestät Belgiernas Konung;

Herr von Koerner, direktör vid Kejserl. utrikesdepartementet;

Herr Kiibn, geheime-öfverregeringsråd, föredragande råd vid Kejserl.

skattkammarämbetet.

Hans Majestät Kejsaren af Österrike, Konung af Böhmen m. m.

och Apostolisk Konung af Ungern:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

För Österrike-Ungern:

Herr grefve Khevenhiiller Metsch, Dess envoyé extraordinaire

och ministre plénipotentiaire hos Hans Majestät Belgiernas Konung.

För Österrike:

Herr baron Jorkasch-Koch, afdelningschef vid Kejserl. och Kungl.

finansministeriet.

För Ungern:

Herr von Toepke, understatssekreterare vid Kungl. ungerska finansministeriet.

Hans Majestät Belgiernas Konung:

Herr grefve de Smet de Naeyer, minister för finanserna och för

allmänna arbetena, ministerpresident;

Herr Capelle, envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire,

generaldirektör för handels- och konsulatafdelningen vid utrikesministeriet;
Herr

Kebers, generaldirektör för afdelningen för tullar och acciser

vid ministeriet för finanser och allmänna arbeten;

Herr De Smet, generalinspektör för direkta skatter, tullar och

acciser vid ministeriet för finanser och allmänna arbeten;

Herr Beauduin, medlem af representantkammaren, industriidkare.

Hans Majestät Konungen af Spanien och, i Dess namn, Hennes

Majestät Drottningen-Regentinnan:

Herr de Villa Urrutia, Dess envoyé extraordinaire och ministre

plénipotentiaire hos Hans Majestät Belgiernas Konung.

Franska Republikens President:

Herr Gérard, envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire

hos Hans Majestät Belgiernas Konung;

Herr Bousquet, f. d. medlem af statsrådet, titulär generaltulldirektör:

Herr Delatour, medlem af statsrådet, generaldirektör vid »la caisse

des dépöts et consignations»;

Herr Courtin, medlem af statsrådet, generaldirektör för finansministeriets

afdelning för indirekta skatter.

Hans Majestät Konungen af det Förenade Konungariket Stora Brittannien

ock Irland samt af de Brittiska Besittningarne hinsides hafven,

Kejsare af Indien;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Herr Constantine Phipps, C. B., Dess envoyé extraordinaire oeli

ministre plénipotentiaire hos Hans Majestät Belgiernas Konung;

Sir Henrjr Primrose, K. C. B., C. S. I.;

Sir Henry Bergne, K. C. M. G.;

Herr A. A. Pearson;

Herr E. C. Ozanne.

Hans Majestät Konungen af Italien:

Herr Romeo Cantagalli, Dess envoyé extraordinaire och ministre

plénipotentiaire hos Hans Majestät Belgiernas Konung;

Herr Emil Maraini, deputerad i italienska parlamentet, industriidkare.

Hennes Majestät Drottningen af Nederländerna:

Jonkheer de Pestel, Dess envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire

hos Hans Majestät Belgiernas Konung;

Herr baron J. d’Aulnis de Bourouill, juris doktor, professor vid

universitetet i Utrecht;

Herr G. Eschauzier, industriidkare i Haag;

Herr A. van Rossum, industriidkare i Haarlem.

Hans Majestät Konungen af Sverige och Norge:

För Sverige:

Herr grefve Wrangel, Dess envoyé extraordinaire och ministre

plénipotentiaire hos Hans Majestät Belgiernas Konung:

Herr Carl Tranchell, industriidkare.

Hvilka, efter att hafva meddelat hvarandra sina respektive fullmakter,

som befunnos i god och behörig form, öfverenskommit om följande

artiklar:

Artikel 1.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att, från den dag

räknadt, då denna konvention träder i kraft, afskaffa de direkta och

indirekta premier, som tillverkning eller utförsel af socker åtnjuta, samt

att icke införa sådana premier under hela den tid, denna konvention

kommer att gälla. Vid tillämpningen af denna bestämmelse skola lika

med socker behandlas sockerlialtiga tillverkningar såsom konfityrer,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

choklad, cakes, kondenserad mjölk och alla andra liknande tillverkningar,

som i afsevärd grad blifvit på konstlad väg tillsatta med socker.

Bestämmelsen i föregående moment omfattar alla de förmåner,

som genom staternas skattelagstiftning direkt eller indirekt beredas

de olika slagen af tillverkare, särskildt:

a) de direkta godtgörelser, som lämnas vid utförsel;

b) de direkta godtgörelser, som lämnas tillverkningen;

c) de totala eller partiella skattebefrielser, som tillgodokomma en

del af tillverkningen;

d) de förmåner, som uppstå därigenom, att det verkliga rendementet

öfverstiger det. i lag antagna;

e) de förmåner, som uppstå genom för högt tilltagen drawback;

f) de förmåner, som uppstå genom sådan tilläggsafgift (surtaxe),

hvilken öfverstiger det i artikel 3 fastställda belopp.

Artikel 2.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att å sockerfabriker

och sockerraffinaderier liksom äfven å fabriker för sockertillverkning

af melass tillämpa de för nederlag gällande bestämmelser samt

att ställa dem under ständig tillsyn dag och natt af koutrolltjänstemän.

För sådant ändamål skola fabrikerna vara så inrättade, att de

erbjuda full säkerhet mot hemligt undanskaffande af socker, och kontroiltjänstemänuen

äga tillträde till fabrikernas samtliga rum.

Kontrollböcker skola föras öfver ett eller flera af tillverkningens

olika stadier, och det färdiga sockret skall inläggas i särskilda magasin,

som erbjuda alla nödiga garantier för kontroll.

Artikel 3.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att begränsa tillläggsafgiften

(surtaxe), det vill säga skillnaden mellan beloppet af de

afgifter eller skatter, som påföras utländskt socker, och beloppet af de

afgifter eller skatter, som drabba inhemskt socker, till högst 6 francs

för 100 kilogram för raffineradt socker och sådant socker, som därmed

kan likställas, samt högst 5,5 0 francs för annat socker.

Denna bestämmelse afser icke tullsatsen vid införsel i de länder,

som icke frambringa socker; den äger icke heller tillämpning å biprodukter

vid tillverkning och raffinering af socker.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Artikel 4.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig att vid införsel

till deras områden af socker, kommande från länder, hvilka bevilja

premier för tillverkning eller utförsel, belägga detsamma med en särskild

afgift.

Denna afgift må icke understiga beloppet af de i ursprungslandet

beviljade direkta eller indirekta premier. De höga parterna förbehålla

sig rätt att hvar för sig förbjuda införsel af premieradt socker.

För att beräkna storleken af de förmåner, som eventuellt härröra

af den i artikel 1 littera f) angifna tilläggsafgift (surtaxe), fråndrages

den i artikel 3 fastställda siffra från beloppet af nämnda tilläggsafgift:

hälften af skillnaden anses motsvara premien, dock med rätt för den i

enlighet med artikel 7 tillsatta ständiga kommission att, på begäran af

en fördragsslutande stat, pröfva den sålunda beräknade siffrans riktighet.

Artikel 5.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig ömsesidigt att

medgifva införsel till lägsta tullsats af socker, tillverkadt vare sig i de

fördragsslutande staterna eller i de af dessa staters kolonier eller besittningar,

som icke bevilja några premier, och på hvilka bestämmelserna

i artikel 8 äga tillämpning.

Rörsocker och betsocker må icke beläggas med olika afgifter.

Artikel 6.

Spanien, Italien och Sverige skola, så länge de icke utföra socker,

vara fritagna från de i artiklarna 1, 2 och 3 omförmälda förpliktelser.

Dessa stater förbinda sig att inom ett år eller förr, om så ske

kan, efter det att den ständiga kommissionen förklarat ofvanberörda

betingelse icke längre föreligga, bringa sin lagstiftning om socker till

öfverensstämmelse med denna konventions bestämmelser.

Artikel 7.

De höga fördragsslutande parterna öfverenskomma att inrätta en

ständig kommission med uppgift att öfvervaka utförandet af denna

konventions bestämmelser.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Denna kommission skall bestå af delegerade från de särskilda

fördragsslutande staterna, och med densamma skall en ständig byrå vara

förenad. Kommissionen väljer sin ordförande; den skall hafva sitt säte

i Bryssel och sammanträda på kallelse af ordföranden.

De delegerade skola hafva till uppgift:

a) att förvissa sig, huruvida i de fördragsslutande staterna någon

direkt eller indirekt premie lämnas för tillverkning eller utförsel af socker;

b) att förvissa sig därom, att de i artikel 6 om förmälda stater

fortfarande uppfylla den i artikeln förutsatta särskilda betingelse;

c) att förvissa sig, om premier förekomma i stater, som icke

biträdt konventionen, och uppskatta deras belopp för tillämpning af

artikel 4;

d) att afgifva yttrande rörande tvistiga frågor;

e) att pröfva framställningar om anslutning till sockerunionen

från stater, som icke deltagit i denna konvention.

Den ständiga byrån äger att samla, öfversätta, ordna och offentliggöra

alla slags upplysningar rörande sockerlagstifning och sockerstatistik

icke blott i de fördragsslutande staterna utan jämväl i

öfriga.

För att betrygga utförandet af ofvanstående bestämmelser skola

de fördragsslutande parterna på diplomatisk väg meddela den belgiska

regeringen för delgifvande åt kommissionen de lagar, förordningar och

reglementen om sockerbeskattningen, som äro eller varda gällande i

deras respektive länder, äfvensom statistiska uppgifter i de ämnen, som

utgöra föremål för denna konvention.

En hvar af de höga fördragsslutande parterna kan låta sig företrädas

i kommissionen af en delegerad eller af en delegerad jämte

biträdande delegerade.

Österrike och Ungern skola hvardera för sig betraktas såsom

fördragsslutande parter.

Kommissionen skall, på föranstaltande af belgiska regeringen,

första gången sammanträda i Bryssel, minst tre månader före denna

konventions trädande i kraft.

Kommissionens uppgift är endast att undersöka och pröfva. Rörande

alla frågor, som underställas kommissionen, skall afgifvas berättelse till

belgiska regeringen, som meddelar densamma till de intresserade staterna

och, därest begäran därom framställes af någon af de höga fördragsslutande

parterna, föranstaltar om sammankallande af en konferens

för att fatta de beslut eller vidtaga de åtgärder, hvilka påkallas af

omständigheterna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Dock skola de under litt. b) och c) omförmälda undersökningar

och uppskattningar vara bindande för de fördragsslutande staterna; de

bestämmas genom flertalsbeslut, hvarvid hvarje fördragsslutande stat

har eu röst, och besluten skola verkställas senast efter två månaders

förlopp. I fall någon af de fördragsslutande staterna anser sig böra

vädja mot ett af kommissionen fattadt beslut, bör den inom åtta dagar

efter erhållen del af beslutet begära ny behandling af kommissionen;

denna skall ofördröjligen sammanträda och inom en månad från det

vadet anmäldes fatta definitivt beslut. Det nya beslutet skall träda i

verkställighet senast inom två månader efter dess afgifvande. Enahanda

förfarande äger rum i fråga om pröfning af de under litt. e) nämnda

framställningar om anslutning till konventionen.

Kostnaderna för den ständiga byråns och kommissionens organisation

och verksamhet skola, med undantag för arfvode eller godtgörelse till

de delegerade, hvilka bestridas af deras respektive länder, bäras af samtliga

fördragsslutande stater och mellan dem fördelas på sätt kommissionen

bestämmer.

Artikel 8.

De höga fördragsslutande parterna förbinda sig, för sig själfva och

sina kolonier eller besittningar, med undantag för Storbrittanniens själfstyrande

kolonier och brittiska Ostindien, att vidtaga nödiga åtgärder

till förhindrande däraf, att premieradt socker, som transiterat en fördragsslutande

stats område, må komma i åtnjutande af denna konventions

förmåner på den marknad, dit det är bestämdt. Den ständiga kommissionen

skall härom framlägga nödiga förslag.

Artikel 9.

De stater, som icke deltagit i denna konvention, kunna på begäran

och med den ständiga kommissionens tillstyrkande få ansluta sig till

densamma.

Sådan begäran bör på diplomatisk väg göras hos belgiska regeringen,

som i händelse af bifall åtager sig att om anslutningen lämna

samtliga öfriga regeringar meddelande. Anslutningen medför af sig

själf åtagande af alla förpliktelser och åtnjutande af alla förmåner i

enlighet med denna konventions bestämmelser och träder i kraft från

och med den 1 september näst efter den belgiska regeringens meddelande

till de öfriga fördragsslutande staterna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

21

Artikel 10.

Denna konvention skall träda i kraft från och med den 1 september

1903.

Den skall förblifva gällande i fem år, räknadt från nämnda dag,

och, om ingen af de höga fördragsslutande parterna tolf månader före

utgången af dessa fem år för belgiska regeringen tillkännagifvit sin

afsikt att låta konventionen träda ur kraft, skall den förblifva gällande

under ett år och så vidare från år till år.

Därest någon af de fördragsslutande staterna skulle uppsäga konventionen,

skall sådan nppsägelse endast gälla för den ifrågavarande

staten; de öfriga staterna hafva intill den 31 oktober det år, under

hvilket uppsägningen skett, rätt att tillkännagifva sin afsikt att likaledes

utträda från den 1 september nästföljande år. Om uågon af

sistnämnda stater ämnar begagna sig af denna rätt, skall belgiska

regeringen inom tre månader sammankalla en konferens i Bryssel för

att öfverlägga om, hvilka åtgärder böra vidtagas.

Artikel 11.

Bestämmelserna i denna konvention skola tillämpas å de höga

fördragsslutande parternas provinser hinsides hafven, deras kolonier och

utländska besittningar. Härifrån undantagas dock de brittiska och

nederländska kolonierna och besittningarna, utom för hvad angår bestämmelserna

i artiklarne 5 och 8.

De brittiska och nederländska koloniernas och besittningarnes

ställning bestämmes i öfrigt genom de i slutprotokollet intagna förklaringar.

Artikel 12.

Uppfyllandet af de i denna konvention intagna ömsesidiga förpliktelser

är, såvidt behöfligt, beroende af fullgörandet af de i hvarje

fördragsslutande stats grundlagar stadgade formaliteter och föreskrifter.

Denna konvention skall ratificeras, och ratifikationerna skola aflämnas

i utrikesministeriet i Bryssel den 1 februari 1903 eller förr,

om så ske kan.

Denna konvention skall icke vara förbindande, om den icke ratificeras

af åtminstone de fördragsslutande stater, på hvilka undantagsstadgandet

i artikel 6 icke har afseende. Därest en eller flera af dessa

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 43.

stater icke inom föreskrifven tid aflämnat sina ratifikationer, skall

belgiska regeringen omedelbart föranstalta därom, att öfriga stater, som

undertecknat konventionen, besluta, huruvida densamma skall träda i

kraft emellan dem allena.

Till bekräftelse häraf hafva respektive fullmäktige undertecknat

denna konvention.

Som skedde i Bryssel, i ett enda exemplar, den 5 mars 1902.

För Tyskland:

Grefve von Wallwitz,

von Koerner,

Kiihn.

För Österrike-Ungern:

Grefve von Khevenhuller.

För Österrike:

Jorkasch-Kocli.

För Ungern:

Toepke Alfréd.

För Belgien:

Grefve de Smet de Naeyer,

Capelie,

Kebers,

D. de Smet,

Beauduin.

För Spanien:

W. R. de Villa Grrutia.

För Frankrike:

A. Gérard,

Bousquet,

A. Delatour,

Courtin.

För Stora Brittannien och Irland:

Constantine Phipps,

H. W. Primrose,

H. G. Bergne,

Arthur A. Pearson,

E. C. Ozanne.

För Italien:

Cantagalli,

Emilio Maraini.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

För Nederländerna:

R. de Pestel,

J. d’Aulnis de Bourouill,

G. Eschauzier,

A. van Rossum.

För Sverige:

Grefve Wrangel,

C. Tranchell.

Slutprotokoll.

Vid undertecknandet af den denna dag mellan Tysklands, Österrikes

och Ungerns, Belgiens, Spaniens, Frankrikes, Storbrittanniens,

Italiens, Nederländernas och Sveriges regeringar afslutade konvention

angående behandlingen af socker, hafva undertecknade befullmäktigade

ombud öfverenskommit om följande:

till Artikel 3.

1 betraktande däraf, att tilläggsafgiftens ändamål är att på ett verksamt

sätt skydda de tillverkande ländernas inhemska marknad, förbehåller

sig en hvar af de höga fördragsslutande parterna rätt att föreslå en

höjning af tilläggsafgiften, för den händelse socker från en fördragsslutande

stat skulle i betydande mängd införas på dess område; denna

höjning får endast drabba socker, produceradt i den nämnda staten.

Förslaget bör ställas till den ständiga kommissionen, hvilken snarast

möjligt genom flertalsbeslut afgör huruvida åtgärden är befogad, huru

länge den skall tillämpas och med hvilket belopp stegringen skall utgå;

detta får icke öfverstiga en franc för 100 kilogram.

Kommissionens samtycke må endast lämnas i det fall, att intrånget

å den ifrågavarande marknaden förorsakas af en verklig ekonomisk

underlägsenhet och icke är följden af en genom öfverenskommelse mellan

tillverkarne framkallad konstlad prisstegring.

till artikel 11.

A. 1) Storbritanniens regering förklarar, att ingen direkt eller

indirekt premie skall betalas för socker från kronkolonierna, så länge

konventionen är i kraft.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

2) Såsom ett undantag och under förbehåll i princip af full handlingsfrihet

ifråga om de finansiella förhållandena mellan det Förenade

Konungariket samt dess kolonier och besittningar, förklarar hon ock,

att, så länge konventionen är i kraft, ingen förmån skall i det Förenade

Konungariket medgifvas socker från kolonierna framför socker från de

fördragsslutande staterna.

3) Regeringen förklarar slutligen, att konventionen skall genom

dess bemedling underställas de själfstyrande kolonierna och Ostindien för

att sätta dem i tillfälle att ansluta sig till densamma.

Det är öfverenskommet, att Hans Brittiska Majestäts regering må

ansluta sig till konventionen i kronkoloniernas namn.

B. Nederländernas regering förklarar, att, så länge konventionen

är i kraft, ingen direkt eller indirekt, premie skall betalas för socker

från de nederländska kolonierna, och att detta socker icke skall få införas

i Nederländerna mot en lägre afgift än den, som erlägges för

socker från de fördragsslutande staterna.

Detta slutprotokoll, som skall ratificeras samtidigt med den denna

dag afslutade konventionen, skall anses utgöra en integrerande del af

nämnda konvention och äga samma kraft, verkan och varaktighet som den.

Till bekräftelse häraf hafva undertecknade fullmäktige uppsatt

detta protokoll.

Som skedde i Bryssel den 5 mars 1902.

För Tyskland:

Grefve von Wallwitz,

von Koerner,

Kiihn.

För Österrike-Ungcrn:

Grefve von Khevenhuller.

För Österrike:

Jorkasch-Koch.

För Ungern:

Toepke Alfred.

För Belgien:

Grefve de Smet de Naeyer,

Capelle,

Kebers,

D. de Smet,

Beauduin.

För Spanien:

W. R. de Villa Urrutia.

s. 25 Kontrollera mot PDF

'':ts Nåd. Proposition N:o 43.

25

För Frankrike:

A. Gérard,

Bousquet,

A. Delatour,

Courtin.

För Storbrittanien:

Constantine Pliipps,

H. W. Primrose,

H. G. Bergne,

Arthur A. Pearson,

E. C. Ozanne.

För Italien:

R. Cantagalli,

Emilio Maraini.

För Nederländerna:

R. de Pestel,

J. d’Aulnis de Bourouill,

G. Eschauzier,

A. van Rossum.

För Sverige:''

Grefve Wrangel,

C. Trancliell.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:43 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.is proposition i anledning af en å internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagen konvention ang s. 6 i texten