Sök i Ratio Lex

Angående inrättande af ett nytt stift m. m

1903-01-23 · 41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:44, Angående inrättande af ett nytt stift m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 44.

1

N:o 44.

Kungl. Maj:ts nådiga ''proposition till Riksdagen angående inrättande

af ett nytt stift m. m.; gifven Stockholms slott den

23 januari 1903.

Med åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden

för den 19 december 1902 och denna dag vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå Riksdagen att

dels medgifva,

att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens och Norrbottens

län må frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift med benämningen

Luleå stift och med biskopssäte i Luleå, under villkor att, då

någon af de nuvarande innehafvarne af biskopsämbetena i Växjö och Kalmar

stift från sin befattning afgår, det stiftsområde, den afgångne innehaft,

tillägges det andra stiftet, som därefter skall bära benämningen

Växjö stift och hafva biskopssäte i Växjö,

att biskopslönen i det nya Hernösands stift må utgå med enahanda

belopp som i det nuvarande Hernösands stift,

att af biskopslöneregleringsfonden må användas för aflönande af biskop

i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor såsom lön och

2,000 kronor såsom hyresersättning, samt för biskopen i det nya Växjö

stift, utöfver biskopslönen i nuvarande Växjö stift, såsom lönetillägg 2,000

kronor årligen,

att notarien och amanuensen vid domkapitlet i det nya Hernösands

stift må åtnjuta enahanda löneförmåner, som bestämts för samma tjänstemän

vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands stift,

att för domkapitlet i Luleå stift må utgå aflöning till notarie med

4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringsliih.

till Rilesd. Prot. 1903. 1 Sand. 1 Afd. 30 Höft. (N:is 44, 43.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

penningar, samt arfvode till amanuens med 1,800 kronor, under de förbehåll

och bestämmelser, som i den för tjänstemännen vid de ecklesiastika

konsistorierna fastställda aflöningsstat äro intagna, samt med där stadgad

rätt för notarien till ålderstillägg och pension,

att för domkapitlet i det nya Växjö stift förhöjning må äga rum af

notariens aflöning till 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500

kronor tjänstgöringspenningar, samt af amanuensens arfvode till 1,800

kronor

samt att domkapitlet i Luleå må från det under riksstatens åttonde

liufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier och expenser, ved

m. m. emot redovisning undfå erforderliga medel till inköp af skrifmaterialier,

inköp af nödiga inventarier, renhållning, gas och lyse, ved och vedhuggning,

bokinköp, inbindning af böcker och tidningsprenumeration,

tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader samt utgifter för telegramporto,

dels ock till bestridande af kostnaderna härför samt för vaktbetjäning

och öfriga årliga utgifter jämte erforderlig utrustning af expeditionslokal

vid domkapitlet i Luleå äfvensom hyra för expeditionslokal vid domkapitlet

i Visby höja ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner

med 6,350 kronor eller från dess nuvarande belopp, 79,580 kronor, till

85,930 kronor samt vidtaga sådan ändring i det på ordinarie stat under

riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m., att däraf må till domkapitlens expeditioner

utgå högst 9,000 kronor, äfvensom på extra stat för år 1904 bevilja

ett belopp af 6,470 kronor, däraf till förstärkande af ordinarie anslaget

till domkapitlens expeditioner 2,970 kronor samt till anskaffande

af möbler m. m. för domkapitlet i Luleå 3,500 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

(Jarl von Frusen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 44.

3

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

december 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerhf.im,

Statsråden Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Frusen.

60:o.

De])artementschefen, statsrådet von Friescn, yttrade:

»Då jag nu inför Eders Kungl. Maj:t upptager frågan om Hernösands^»»««nde instifta

delning, hvilken fråga, enligt mitt förmenande, icke utan fara för e™ eJ‘p

utvecklingen af Norrlands andliga kultur längre kan få vänta på sin lös- ''»• >»•

ning, får jag till en början anmäla att, efter det Eders Kungl. Maj:ts senast

aflåtna proposition i ämnet af 1898 års riksdag förkastats, till Eders

Kungl. Maj:t inkommit underdåniga skrivelser dels från kyrkomötet, dels

från domkapitlet i Hernösand, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Västerbottens och Norrbottens län samt dessa läns landsting, dels från

Norrbottens läns prästkonferens, dels ock från Kalmar läns södra landsting.

Innan jag närmare redogör för dessa skrivelser och utvecklar min egen

ställning till frågan, torde det tillåtas mig att kasta eu återblick på upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung1. Maj:ts Kåd. Proposition N:o 44.

komsten och utvecklingen af såväl nämnda fråga om stiftsdelning som den

därmed sammanbundna frågan om stiftssammanslagning.

Frågan om Hernösands stifts delning väcktes första gången af 1888

års kyrkomöte. I skrifvelse den 29 september samma år anhöll kyrkomötet,

under framhållande att areal och folkmängdsförhållanden inom Hernösands

stift utgjorde talande skäl för detta stifts delning samt med hänsyn därtill

att större delen af stiftet vore i afseende å kommunikationer i hög grad vanlottad,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta företaga den utredning och de

åtgärder, som för delningens genomförande pröfvades nödiga. Sedan öfver

denna framställning, efter nådig remiss, kammarkollegium och statskontoret

infordrat underdåniga yttranden ej mindre af domkapitlet i Hernösand

än äfven af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorr]ands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt med öfverlämnande af

dessa yttranden afgifvit eget underdånigt utlåtande, täcktes Eders Kung].

Maj:t uti nådig proposition till 1893 års riksdag föreslå Riksdagen medgifva, att

Västerbottens och Norrbottens län finge från den 1 januari 1895 frånskiljas

Hernösands stift för att bilda ett särskilt stift. Vid samma riksdag föreslogs

genom motion i andra kammaren, att Riksdagen, under villkor att Kalmar och

Visby stift sammansloges till ett stift, så snart en sådan sammanslagning genom

dåvarande biskoparnes i Kalmar och Visby afgång eller eljest möjliggjordes,

måtte medgifva, att Västerbottens och Norrbottens län finge från den

1 januari 1895 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskilt stift.

Sammansatta stats- och lagutskottet hemställde, att Eders Kungl. Maj:ts

framställning måtte af Riksdagen bifallas och att Riksdagen, med anledning

af den i ämnet väckta motionen, måtte i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t

anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida

icke Kalmar och Visby stift lämpligen kunde till ett stift förenas, äfvensom

för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.

Första kammaren biföll utan votering utskottets hemställan, men

andra kammaren beslöt med 138 röster mot 56, som voro för utskottets

förslag, att bifalla motionen med uteslutande af orden »från den 1 januari

1895». Genom kamrarnes skiljaktiga beslut hade således, såsom af Riksdagen

i skrifvelse den 6 maj 1893 anmäldes, frågan jämlikt 63 § riksdagsordningen

för samma riksdag förfallit.

I anledning af hvad sålunda hos Riksdagen förekommit och då i båda

kamrarnes beslut berörts frågan om Kalmar och Visby stifts förening samt

det utskott, som vid Riksdagen haft frågan om Hernösands stifts delning

till förberedande behandling, uttalat sig för en utredning härutinnan, ansåg

Eders Kungl. Maj:t en sådan böra äga rum. Jag skall längre fram närmare

redogöra för det nådiga beslut af den 17 juni 1893, enligt hvilket Eders

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 44.

Kungl. Maj:t lät från vederbörande domkapitel inhämta utlåtanden rörande

den ifrågasatta minskningen af de öfriga stiftens antal, därvid såsom olika

alternativ uppställdes antingen Visby stifts förening med Kalmar eller

Linköpings stift eller Kalmar stifts delning mellan Linköpings och Växjö

stift, och ber nu först att få kasta en återblick på hvad som i ärendet

förekom vid 1893 års kyrkomöte.

Uti en vid detta kyrkomöte af ombud från Hernösands stift väckt

motion föreslogs, under erinran om frågans föregående behandling och

särskildt Eders Kungl. Maj:ts nyss antydda beslut i stiftssammanslagningsfrågan,

att kyrkomötet måtte ej allenast medgifva delning af Hernösands

stift, så snart ske kunde, utan äfven eventuellt samtycka till en minskning

af de öfriga stiftens antal antingen så, att Gottland upphörde att vara eget

stift och lades till Kalmar stift, eller på något annat sätt. Uti en annan

vid samma kyrkomöte väckt motion af ombud från Visby stift föreslogs

däremot, att kyrkomötet måtte, med ogillande af förslaget om sammanslagning

af vissa stift, godkänna Hernösands stifts delning. Kyrkolagsutskottets

majoritet biträdde sistnämnda motion och hemställde, att

kyrkomötet måtte i underdånighet dels anhålla om vidtagande af de

ytterligare åtgärder, som kunde vara erforderliga för att Hernösands stift

måtte varda, så snart ske kunde, deladt, dels ock anmäla, att kyrkomötet

för sin del medgåfve, att Hernösands stift finge, så snart ske kunde, delas.

I reservation yrkades, att utskottet skulle tillstyrka bifall till medgifvandet

af den eventuella sammanslagningen af två stift, dock med den ändring

att medgifvandet skulle afse allenast Visby och Kalmar stift. Kyrkomötet

biföll emellertid utan votering utskottets hemställan oförändrad.

Vid 1894 och 1895 års riksdagar förekommo inga framställningar

angående Hernösands stifts delning, men till 1896 års riksdag afläts ånyo

nådig proposition i ämnet. En särskild anledning till frågans återupptagande

hade då lämnats i en af representanterna för de norrländska

länen i Riksdagens båda kamrar till dåvai’ande chefen för ecklesiastikdepartementet

ställd skrifvelse, däri betonades icke blott delningsfrågans

stora betydelse, utan ock vikten af densammas snara afgörande. Från

såväl domkapitlet i Hernösand som från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län både dessutom förnyade underdåniga framställningar

i ämnet inkommit. Efter det af departementschefen bland annat

framhållits olägenheterna af en stiftssammanslagning i södra delarne af

riket och att särskildt det sätt för sammanslagningens genomförande, som

företrädesvis varit föremål för diskussion vid 1888 och 1893 års kyrkomöten

och 1893 års riksdag, nämligen att förena Visby och Kalmar stift,

syntes synnerligen olämpligt såsom medförande verklig skada för Gottland,

opaginerad Kontrollera mot PDF

<)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

blef proposition till 1896 års riksdag afiåten af hufvudsakligen samma

innehåll som den till 1893 års riksdag, med delningstid utsatt till den 1

januari 1897. Vid Riksdagen väcktes två motioner i ämnet. I den ena

hemställdes, att Riksdagen, med afslag å Eders Kungl. Maj:ts proposition,

ville medgifva, att, under villkor att Kalmar och Visby stift sammansloges

till ett stift, så snart en sådan sammanslagning genom de dåvarande

biskoparnes i Kalmar och Visby stift afgång eller eljest möjliggjordes,

Västerbottens och Norrbottens län finge frånskiljas Hernösands stift för

att bilda ett särskildt stift. Uti den andra motionen, som afgafs af en

representant från Gottland, hemställdes, under förutsättning att Riksdagen

icke bifölle Eders Kungl. Maj:ts proposition oförändrad, att Riksdagen

ville, med afslag å nyss omförmälda motion och med förklarande att

Eders Kungl. Maj:ts förslag för närvarande ej kunde bifallas, besluta att

i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, det Eders Kungl. Maj:t behagade

låta verkställa utredning och till näst därpå följande riksdag afgifva det

förslag, hvartill utredningen kunde föranleda, i frågan, huruvida för Västerbottens

och Norrbottens län, med bibehållande tills vidare af gemenskapen

i öfrigt med Hernösands stift, lämpligen kunde i Luleå stad inrättas ett

särskildt konsistorium med kyrkoherden i staden eller något närbeläget

pastorat såsom ordförande, när biskopen ej vore närvarande. Denna sistnämnda

motion blef dock af motionären återtagen, innan vederbörande

utskott däröfver yttrat sig. Sammansatta stats- och lagutskottet hemställde,

att Riksdagen, i anledning af hvad Eders Kungl. Maj:t i sådant afseende

föreslagit, måtte medgifva, att Västerbottens och Norrbottens län finge

från den 1 januari 1897 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt

stift, hvarjämte hemställdes om beviljande af för ändamålet erforderliga

medel. I reservation yrkades bifall till den motion i ämnet,

hvari Kalmar och Visby stifts sammanslagning gjorts till villkor för stiftsdelningen.

Första kammaren biföll utan votering utskottets hemställan,

men i andra kammaren blef reservanternas förslag, efter votering med

107 röster mot 107, genom den förseglade sedeln kammarens beslut. Frågan

hade således för denna riksdag förfallit.

Förnyade framställningar från domkapitlet i Hernösand samt från

såväl landstingen som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens

och Norrbottens län föranledde på hemställan af dåvarande departementschefen

— därvid denne, bland annat, erinrade om frågans fall

vid Riksdagen på den förseglade sedeln allenast och vidhöll sin åsikt om

den ifrågasatta sammanslagningens olämplighet samt nödvändigheten och

vikten af delningsfrågans snara afgörande — Eders Kungl. Maj:ts nådiga

proposition till 1897 års riksdag, däri förnyades det förslag, som Eders

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Kungl. Maj:t framlagt för Riksdagen år 1896, med den förändring, att

stiftsdelningen skulle verkställas den 1 januari 1898. Denna framställning

blef jämväl af sammansatta stats- och lagutskottet tillstyrkt. Utskottets

förslag bifölls af första kammaren utan diskussion och votering, men afslogs

af andra kammaren med 118 röster mot 93. Frågan hade således

jämväl för denna riksdag förfallit.

Enahanda utgång fick frågan, då den för fjärde gången i nådig proposition

år 1898 förelädes Riksdagen med delningstid den 1 januari 1899.

Äfven då hade yrkanden på ofördröjlig! afgörande af frågan om Hernösands

stifts delning framställts ej mindre af domkapitlet, på enhälligt gjord

framställning af 1897 års prästmöte i stiftet, än äfven af såväl landsting

som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens och Norrbottens

län. Vid samma riksdag väcktes jämväl fyra motioner med yrkanden,

i en motion, att såsom villkor för Hernösands stifts delning måtte

uppställas sammanslagningen af Kalmar och Visby stift, i två motioner,

att såsom villkor i omförmälda afseende måtte uppställas en sammanslagning

af Kalmar och Växjö stift, samt i den fjärde motionen, att Eders

Kungl. Maj:ts förslag • måtte bifallas, dock med den ändring att i stället

lör biskop skulle i det nya stiftet tillsättas en superintendent. Vederbörande

utskott tillstyrkte Eders Kungl. Maj:ts förnyade förslag om Västerbottens

och Norrbottens läns frånskiljande från Hernösands stift för att bilda ett

särskild! stift. Första kammaren biföll Eders Kungl. Maj:ts förslag utan

votering, men andra kammaren afslog med 128 röster mot 95 såväl samma

förslag som de i ämnet väckta motionerna.

Vid 1898 års kyrkomöte upptogs frågan ånyo genom tre motioner.

Uti en motion föreslogo representanter för Hernösands stift, att kyrkomötet

ville, med förnyande af sitt redan tidigare gjorda medgifvande till delning

af Hernösands stift, jämväl i sammanhang därmed för sin del medgifva,

att, därest Hernösands stift blefve deladt, en sammanslagning Unge äga

rum af Växjö och Kalmar stift till ett, så snart sådant kunde vid inträffande

biskopsledighet ske, med stiftsstyrelsen förlagd till Växjö. I den

andra motionen hemställdes, att kyrkomötet, med upprepande af sitt år

1893 fattade beslut, måtte hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande

af erforderliga åtgärder för Hernösands stifts delning, så snart ske kunde,

samt anmäla, att kyrkomötet för sin del medgåfve denna delning. Med

anledning af först omförmälda motion väckte ombuden för Kalmar stift

en motion, däruti de, inläggande sin gensaga mot uppoffrande af Kalmar

stift, hemställde, att kyrkomötet måtte fatta ett beslut lika med 1893 års

kyrkomötes. Kyrkolagsutskottet hemställde, att kyrkomötet måtte i underdånig

skrifvelse dels anhålla om vidtagande af de ytterligare åtgärder,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

som kunde vara erforderliga för att Hernösands stift måtte varda, så snart

ske kunde, deladt, dels ock anmäla, att kyrkomötet för sin del medgåfve

Hernösands stifts délning, men att hvad i den förstnämnda, af de norrländska

representanterna väckta motionen föreslagits i fråga om sammanslagningen

af Växjö och Kalmar stift ej måtte af kyrkomötet bifallas. Vid

öfverläggningen inom kyrkomötet framställdes dessutom ett yrkande om

bifall till utskottets förslag med tillägg, att Eders Kungl. Maj:t, om hinder

för närvarande skulle möta för Hernösands stifts delning, täcktes vidtaga

erforderliga åtgärder för att, så vidt ske kunde, undanröja eller minska

de olägenheter, som följde af den nuvarande ställningen. Man återfinner

här en tankegång likartad med den, som, enligt hvad nyss nämnts, fått sitt

uttryck i en motion vid 1896 års riksdag. Dessa åtgärder skulle nämligen,

enligt förslagsställarens mening, bestå dels däri, att till biskopens biträde

anställdes en särskild inspektor eller anslag lämnades för resekostnad

åt lämpliga kontraktsprostar, dels ock däri, att den förberedande

utredningen af åtskilliga ärenden och möjligen äfven afgörandet af en del

mindre viktiga sådana öfverlämnades åt inspektor!!, biträdd, om så ansåges

nödigt, af några därtill utsedde medlemmar af läroverkskollegiet i Luleå.

1 den slutliga voteringen segrade utskottets förslag med 28 röster mot 27,

som voro för bifall till nyssnämnda under diskussionen framställda yrkande,

sedan i voteringen om kontraproposition utskottets förslag fått för sig 31

röster mot 27, som afgåfvos för de norrländska representanternas förslag.

I kyrkomötets på grund af detta beslut den 13 oktober 1898 aflåtna

skrifvelse, som nu föreligger till föredragning, förmäles, att kyrkomötet

beträffande frågan om Hernösands stifts delning vidblefve den uppfattning,- som af de två närmast föregående kyrkomötena uttalats rörande vikten

och behofvet af denna delnings snara verkställande, och anhålles om vidtagande

af de åtgärder, som kunde vara erforderliga för att Hernösands

stift måtte blifva, så snart ske kunde, deladt. Kyrkomötet anmäler vidare,

att kyrkomötet för sin del medgåfve, att Hernösands stift finge delas på

det sätt, att Västerbottens och Norrbottens län frånskildes därifrån för att

bilda ett särskildt stift, samt anhåller slutligen, det Eders Kungl. Maj:t

täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att, under förutsättning att Hernösands

stift blefve deladt, §§ 2 och 5 i förordningen angående allmänt

kyrkomöte måtte erhålla en af kyrkomötet för dess del godkänd, förändrad

lydelse.

Slutligen har jag att erinra, att, efter det ledighet i biskopsämbetet i

Kalmar stift uppstått genom biskopen Per Sjöbrings den 16 februari 1900

timade död, vid samma års riksdag inom båda kamrarne motioner väcktes

därom, att Riksdagen ville i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunc/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44. 9

med åtgärderna för återbesättande af det ledigblifna biskopsämbetet i Kalmar

stift måtte få anstå, till dess frågan om delning af Hernösands stift kunnat

ånyo af Eders Kungl. Maj:t till pröfning föreläggas Riksdagen och kyrkomötet.

Motionerna tillstyrktes af de tillfälliga utskotten i båda kamrarne,

men afslogos af första kammaren med 90 röster mot 38, under det att

andra kammaren biföll motionärernas förslag med 162 röster mot 52.

Någon skrifvelse afläts alltså icke från Riksdagen i berörda hänseende. Att

emellertid äfven Eders Kungl. Maj:t haft uppmärksamheten fäst vid möjligheten

af Kalmar stifts framtida förening med Växjö stift, framgår däraf, att

Eders Kungl. Maj:t vid tillsättningen af biskopsämbetet i Kalmar den 5

oktober 1900 förordnade, att den nyutnämnde biskopen skulle vara skyldig

dels att underkasta sig den förändring i afseende å tjänstgöringsskyldighet

och löneförmåner, som kunde blifva en följd af en möjligen skeende sammanslagning

af Kalmar och Växjö stift, dels ock att, därest sådan sammanslagning

komme till stånd, taga sitt säte i Växjö. I den för nuvarande

biskopen i Växjö stift den 25 oktober 1894 utfärdade fullmakt är förbehåll

intaget, att han skall vara skyldig underkasta sig den förändring i afseende

å stiftets område, som kan varda i vederbörlig ordning beslutad.

De underdåniga framställningar i ärendet, hvilka jag nu har att inför

Eders Kungl. Maj:t anmäla, utgöras af:

l:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 10 juni 1898 med

hemställan om vidtagande af åtgärder, skyndsammast ledande därtill att

Västerbottens och Norrbottens län frånskildes Hernösands stift för att bilda

ett särskild! stift;

2:o) skrifvelse från samtliga ledamöter i Kalmar läns södra landsting,

dagtecknad den 29 september 1898 och innehållande protest mot någon

förändring af stiftsstyrelsen i Kalmar stift;

3:o) kyrkomötets skrifvelse den 13 oktober 1898, för hvars hufvudsakliga

innehåll jag nyss redogjort;

4:o) skrifvelse från Västerbottens läns landsting den 22 september 1898

med hemställan såsom i domkapitlets nyss angifna skrifvelse jämte Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Västerbottens län den 21 oktober 1898

däröfver afgifna tillstyrkande utlåtande;

5:o) skrifvelse i enahanda syfte från Nori’bottens läns landsting den

1 oktober 1898, öfverlämnad af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

samma län;

6:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 20 september 1899

med begäran, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om Väster
Bih.

till Kikad. Prut. 1.903. I Sami. 1 Afd. 30 Käft. H

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts AV?»/. Proposition N:o 44.

bottens och Norrbottens läns frånskiljande från Hernösands stift för att

bilda ett särskildt stift med Luleå såsom stiftsstyrelsens säte;

7:o) af Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län öfverlämnad

skrifvelse den 20 september 1899 från samma läns landsting med

hemställan, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om delning

af Hernösands stift;

8:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 19 september 1900 med

enahanda begäran som i skrifvelsen den 20 september 1899, till stöd för

hvilken begäran domkapitlet särskildt sökt visa svårigheten af att, utan

delning af Hernösands stift, tillgodose stiftets behof genom tillsättande af

en eller flere ämbetsmän, som för vissa delar af stiftet kunde ersätta eller

biträda biskop och konsistorium;

9:o) skrifvelse den 17 november 1900, däri prosten J. A. Englund

med flere, med förmälan att de handlade på uppdrag af Norrbottens läns

prästkonferens, anhållit, det Eders Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga

proposition om Västerbottens och Norrbottens läns skiljande från

Hernösands stift och förseende med egen, till Luleå förlagd stiftsstyrelse,

vid hvilken skrifvelse fogats yttranden af de å kyrkostämma röstberättigade

medlemmar inom de flesta af de till Västerbottens och Norrbottens

län hörande församlingar, innefattande enstämmigt uttalande om önskvärdheten

af Hernösands stifts delning;

10:o) skrifvelse den 19 september 1902 från Västerbottens läns landsting

med hemställan om vidtagande af åtgärder, som skyndsammast kunde

leda därtill, att Västerbottens och Norrbottens län frånskildes Hernösands

stift för att bilda ett särskildt biskopsstift, hvilken skrifvelse insändts af

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet med eget tillstyrkande utlåtande

af den 1 oktober 1902;

ll:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 1 oktober 1902 med

enahanda hemställan som i domkapitlets skrifvelse den 20 september 1899,

varande därvid fogad en af stiftets biskop författad, från trycket utgifven

vidlyftig utredning i frågan, hvarjämte biskopen med skrifvelse den 24

oktober 1902 insändt skriftliga förklaringar dels af kyrkoherden O. A.

Wester i Luleå, att han vore villig att, därest ett domkapitel i Luleå inrättades,

vara ledamot i detsamma, dels ock af lektorerna vid allmänna

läroverket i Luleå K. A. Fredholm, J. A. Lagermark, G. Norelius och C.

Svedelius, att de vore villige att, i händelse domkapitel komme att inrättas

i Luleå, inträda som ledamöter i detsamma utan annan ersättning

än den minskning i undervisningstid, som enligt läroverksstadgan tillkomme

lektor, hvilken tillika vore domkapitelsledamot.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majds Nåd. Proposition. N:o 44.

12:o) skrifvelse den 28 oktober 1902 från Norrbottens läns landsting

ined begäran, det nådig proposition om Hernösands stifts delning måtte

till Riksdagen aflåtas, hvilken skrifvelse insändts af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i länet med eget utlåtande den 31 oktober 1902, hvari

landstingets framställning på det lifligaste tillstyrkts.

Jag öfvergår härefter till att för egen del uttala mig i den föreliggande

frågan, därvid jag först torde få yttra mig angående

I. Nödvändigheten att dela Hernösands stift.

Att upprepa allt hvad i föregående statsrådsprotokoll och nu inkomna

utlåtanden anförts såsom bevis för denna delnings nödvändighet, torde

ingalunda vara behöfligt; och jag skall därför allenast framhålla några

synpunkter, som förefalla mig tillräckligt belysande för den förevarande

frågan. Beträffande de för jämförelse mellan Hernösands och andra stift

erforderliga sifferuppgifter ber jag få hänvisa till följande inom ecklesiastikdepartementet

upprättade tabellariska redogörelser:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Uppgift stiftsvis på areal, folkmängd samt åtskilliga ecklesiastikstaten,

Stift.

Areal

kv.-km.

Folkmäng

d.

Ecklesiastikstaten

1902.

Allmänna läroverken

höstterminen 1901.

1880.

1890.

1900.

Pastorat.

Församlingar.'')

Församlings- präster. 2)

< | Högre.

al 1

yerk

tr1

so:

f

CD

g j Summa.

:o3

Antal lärare.3)

Antal lärjungar.4)

Stockholms

stad

33

167,934

244,226

300,624

10

10

35

4

3

7

196

3,446

Uppsala

stift

32,591

424,949

467,380

512,587

170

263

295

3

3

6

98

1,266

Linköpings

»

18,776

397,524

391,462

405,285

149

213

265

3

4

7

112

1,493

Skara

»

12,697

366,448

352,506

354,628

124

377

241

2

6

8

104

1,208

Strängnäs

»

13,092

293,381

306,132

338,062

107

173

195

3

3

6

87

1,131

V ästoras

»

38,809

349,198

363,600

395,995

105

136

178

2

4

6

77

840

Växjö

»

18,723

323,691

314,828

321,725

96

186

198

2

—

2

52

764

Lunds

»

14,274

717,005

732,536

774,558

240

435

283

6

6

12

210

2,950

Göteborgs

»

15,034

497,056

531,864

577,260

in

269

199

3

5

8

129

2,068

Kalmar

»

5,775

150,134

141,654

136,554

45

68

81

1

i

2

34

471

Karlstads

»

24,411

370,278

347,122

344,120

61

139

138

1

4

5

61

776

Hernösands

»

241,380

450,055

536,833

622,262

115

188

213

5

4

9

132

1,510

Visby

»

3,158

54,688

51,337

52,781

44

93

51

1

—-

1

19

162

Summa

438,753

4,562,341

4,781,480 5,136,441

1,377

2,550

2,372

36

43

79

1,311

18,085

'') Här äro ej medräknade garnisonsförsamlingar, liospitalsförsamlingar (Vadstena), bönekuslag (Bollnäs)

samt några andra (Nya yarfvet i Göteborg m. fl.). Däremot äro medräknade alla kapellförsamlingar»

äfven om de ej äro särskild! afskeda eller föra särskilda ministerialböcker, äfvensom bruksförsamlingar.

2) Här äro ej medräknade domkyrkosyssloman, regementspastorer, fängelsepredikanter, hospitalsoch

lasarettspredikauter samt predikanter vid arbets- och försörjningsinrättningar; däremot äro inräknade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

In

O

allmänna läroverken samt allmänna folkskolorna rörande förhållanden.

Allmänna folkskolorna 190 0.

Antal skoldistrikt.

Antal

skolo

r.

Antal lärare och lärarinnnor.s)

Antal

lärjungar.

Folk-

skolor.

Mindre

folk-

skolor.

Små-

skolor.

Summa

skolor.

I bise- (och öfnings-)ämnen.

Endast

i öfnings-

ämnen.

Summa

lärare och

lärarin- nor..

Vid

folk-

skolor.

Vid

mindre

folk-

skolor.

Vid

små-

skolor.

Summa.

1

11

11

742

742

43

785

27,338

240

574

298

466

1,338

737

298

564

1,599

80

1,679

73,845

210

440

115

363

918

584

115

444

1,143

106

1,249

54,474

306

389

17

417

823

484

17

473

974

78

1,052

50,132

164

418

72

339

829

574

72

432

1,078

128

1,206

50,388

123

494

120

639

1,253

653

124

704

1,481

96

1,577

59,942

180

298

29

388

715

368

29

440

837

55

892

45,637

436

881

96

901

1,878

1,368

96

1,145

2,609

159

2,768

116,960

263

428

148

599

1,175

772

149

826

1,747

142

1,889

86,942

71

140

16

144

300

171

16

169

356

21

377

20,827

137

415

68

393

876

470

68

433

971

41

1,012

51,208

176

403

799

481

1,683

548

800

544

1,892

40

1,932

97,083

86

93

2

61

156

106

2

69

177

24

201

6,742

2,393

4,984

1,780

5,191

11,955

7,577

1,786

6,243

15,606

1,013

16,619

741,518

kapell-, bruks- och slottspredikanter, domkyrkoadjunkter, kontraktsadjunkter, pastoratsadjunkter, kyrkoadjunkter,

sockenadjunkter, kateketer, klockarepräster samt prästerna i finska och tyska församlingar.

3) Här äro inräknade såväl ordinarie ämnes- och öfningslärare som alla extra ordinarie lärare.

4) Antalen uppgifna efter de preliminära uppgifterna.

*) Uppgiften omfattar såväl ordinarie som extra ordinarie lärare och lärarinnor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition. N:o 44.

Areal, folkmängd m. m. i de till

Län.

Areal

kv.-km.

F olk m ä n

g d-

Ecklesiastikstaten

1902.

Allmänna läroverken

höstterminen 1901.

1880.

1890.

1900.

Pasto-

rat.

Försam-

lingar.

Försam-

lings-

präster.

Antal

läroverk.

Antal

lärare.

Antal

lär-

jungar.

Högre.

Lägre.

| Summa.

V ästernorr lands..

25,485

169,195

208,763

232,311

47

69

79

2

i

3

48

590

Jämtlands .........

51,066

83,664

100,503

111,447

23

65

49

1

—

1

22

296

Summa

76,551

252,859

309,266

343,758

70

134

128

3

1

4

70

886

Västerbottens ...

58,047

106,435

122,784

143,735

24

28

42

1

1

2

27

297

Norrbottens ......

105,882

90,761

104,783

134,769

21

26

43

1

2

3

35

327

Summa

164,829197,196

227,567

278,504

45

54

85

2

3

5

62

624

Summornas S:a

241,380|450,055

536,833

622,262

115

188

213

5

4

9

132

1,510

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kultgl. Maj:In Nåd. Proposition N:o 44.

15

Hernösands stift hörande länen.

A 1 1 m ä

n n a

folk

sko

1 o r u

a 1 9 0 0,

Antal

skolor

Antal

lärare

och lärarinnor.

Antal

skol-

Folk-

skolor.

Mindre

Små-

skolor.

Summa

skolor.

I läse-(och öfnings-)ämnen.

Endast i

Summa

lärare

och

lära-

rinnor.

Antal

distrikt.

folk-

skolor.

Vid folk- skolor.

Vid

mindre

folk-

skolor.

Vid små- skolor.

Summa.

öfnings-

ämnen.

lärjungar.

ce

168

202

143

513

235

202

178

615

ii

626

35,548

60

82

81

182

345

102

81

183

366

5

371

16,840

126

250

283

325

858

337

283

361

981

16

997

52,388

26

59

300

60

419

79

300

65

444

11

455

23,908

24

94

216

96

406

132

217

118

467

13

480

20,787

50

153

516

156

825

211

517

183

911

24

935

44,695

176

403

799

481

1,683

548

800

544

1,892

40

1,932

97,083

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kuiujl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

Jämför man siffrorna i först intagna redogörelse, finner man, att

desamma, med undantag af dem som angå arealen och hastigheten i folkökningen,

mest likna hvarandra i de båda stift, som i snart sagdt alla

andra förhållanden äro minst jämförliga, nämligen Hernösands och Lunds.

Uppenbart är, att hvarje myndighet, för att kunna fylla sin uppgift,

måste hafva denna uppgift rimligen och i förhållande till sina krafter

begränsad. I hög grad är detta fallet beträffande en stiftsstyrelse, där,

enligt sakens natur, åtminstone den del af samma styrelses verksamhet, som

mera direkt afser främjandet af andliga och ideala intressen, mera än å andra

områden med nödvändighet fordrar ett personligt ingripande af styrelsens

chef, och detta ofta i ytterst grannlaga och ömtåliga förhållanden. Aro

stiftets areal och folkmängd alltför stora; äro dessutom befolkningens

lefnadsförhållanden och sedvänjor säregna; förekomma inom befolkningen

olika språk och nationaliteter; försiggår tillika å detta stora område bland

den så beskaffade befolkningen sporadiskt, men på många håll, eu storartad

och hart nära brådstörtad materiell utveckling, medförande betydande

inflyttningar äfvensom nybildningar här och hvar af omfattande befolkningscentra,

som påkalla andlig omvårdnad genom både kyrka och skola; då

blir uppgiften, trots alla stiftsstyrelsens och dess chefs bemödanden, omöjlig

att uppfylla. Sådant vågar jag påstå förhållandet vara beträffande

Hernösands stift. Diarienummern öfver till domkapitlet inkomna mål visar,

att målens antal — som år 1887 utgjorde 1,288, år 1892 2,089 och år

1898 2,243 — år 1901 stigit till 2,317. Härvid är särskild! att uppmärksamma,

att en mycket stor del af de omförmälda nybildningsfrågorna,

som påkalla omsorgsfulla undersökningar och mycket arbete, kräfver samverkan

mellan stiftsstyrelsen och vederbörande länsstyrelse. Klart är, att

en dylik samverkan i yttersta grad försvåras, då afståndet från stiftsstaden

till Umeå är 25 mil och till Luleå, där de flesta hithörande ärenden,

tillika med en ganska betydande del skolfrågor rörande den finska befolkningen,

handläggas, ej mindre än omkring 55 mil eller å järnväg 65.

Hvad angår Hernösands stifts areal och befolkningsförhållanden samt

dessa betydelsefulla faktorers inverkan på de kyrkliga förhållandena och

skolväsendet, torde jag böra yttra mig såväl om stiftet i allmänhet som

särskildt angående lapp- och finnmarken. Stiftets hela areal utgör 241,380

kvadratkilometer, under det att de öfriga stiften tillsammans utgöra 197,373.

Den befolkning, som är utbredd på detta område och som år 1880 utgjorde

omkring 450,000 personer, uppgick år 1890 till nära 537,000 och

hade år 1900 ökats till mera än 622,000. Vid slutet af år 1901 uppgick

den till 632,000. Det torde vara uppenbart, att för en så stor

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

KungJ. Maj:ts Nåd. Proposition No 14.

och hastigt växande folkmängd, spridd på en sådan yta, måste — med

särskild hänsyn till den starka rörelse, som framkallats för att tillgodogöra

Norrlands naturliga tillgångar, och till kommunikationsväsendets

utveckling — företeelser å det kyrkliga området och i afseende å skolväsendet

äga rum, som påkalla stiftsstyrelsens oaflåtliga uppmärksamhet

och ordnande ingripande. I detta hänseende anhåller jag att i afseende

å det kyrkliga få meddela, att prästlöneregleringskommittén framlagt

förslag om inrättande i Hernösands stift af 30 nya kyrkoherdebeställningar

och 68 nya prästerliga befattningar af lägre grad. I sammanhang

med behofvet af nya prästerliga beställningar står naturligtvis behofvet af

gudstjänstlokaler. Dessa förslag, vare sig de komma till utförande eller

icke, jämte många andra, som tid efter annan väckas inom församlingarna

själfva, kräfva ett ihärdigt och mångsidigt arbete af stiftsstyrelsen. Särskilt

faller det af sig själft, att stor vikt ligger på biskopens personliga

närvaro å de respektive, vidt skilda orterna för dylika frågors beredande

och lösning. Man får nämligen icke förbise, att, då en betydande del af

församlingsmedlemmarne bo på ett sådant afstånd från kyrkan, att de

endast med yttersta svårighet kunna komma dit, det ofta blir mindretalet

af röstberättigade församlingsmedlemmar, som besluta för hela församlingen.

Här behöfs en ledande kraft för att motverka, att för de närboende församlingsbornas

intresse de mera periferiskt boendes berättigade önskningar

och oundgängliga behof förbises.

Domkapitlet erinrar särskildt om de arbetareskaror, som i tusental

strömma till de arbetsfält, där de norrländska malmförekomsterna bearbetas.

Själavård och undervisning för dessa hopar äro förenade med

desto större svårighet, som arbetarne i väsentlig del komma från grannländerna,

Norge och företrädesvis Finland, samt äfven från svenska finnbygden.

Kraftigt betonar domkapitlet, att det organisationsarbete med

afseende å andlig kultur, som under den närmaste framtiden förestår å

dessa orter samt vid och omkring den nya järnvägen till riksgränsen mot

Norge, omöjligen kan på ett tillfredsställande sätt utföras, med mindi’e än

att det ofördröjligen tages om hand af en mer närbelägen och af annat

arbete mindre nedtyngd stiftsstyrelse än den i Hernösand.

Kommer jag nu till stiftets undervisningsanstalter, så befinnes antalet

allmänna läroverk vara större än i något annat stift med undantag af

Lunds stift eller utgöra 9, däraf 5 högre och 4 lägre, hvartill komma 8

högre flickskolor samt en samskola. Antalet seminarier är större än i

något annat stift, i det att Hernösands stift har 4 statsseminarier, två för

folkskolelärares och -lärarinnors och två för småskolelärares och -lärarinnors

utbildning. Folkundervisningsanstalterna inom Hernösands stift uppgå till

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 30 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Km (fl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

ett antal af ej mindre än 1,683 med ett lärjungeantal af mera än 97,000.

Men såsom exempel på huru mycket, som ännu fattas i ett ordnadt skolväsen

ej blott bland den finska och lapska befolkningen, utan äfven i

de rent svenska församlingarna, anhåller jag att få nämna, att enligt domkapitlets

uppgift år 1898 i omkring 50 församlingar barn i ett eller flera

hundratal saknade årlig skolundervisning, vanligen till följd af ett för

ringa antal skolor. Understundom stege, säger domkapitlet, detta antal

barn utan årlig skolundervisning till hälften och därutöfver af de i skolåldern

varande barnen inom församlingen. Inom stiftet i dess helhet utgjorde

år 1900 de barn, som saknade skolundervisning, 14,5 % af alla

barn i skolåldern. Många vuxna hafva aldrig fått någon undervisning,

och för deras räkning ha måst anordnas s. k. hednaskolor. Sådana organisationer

växa ej fram af sig själfva.

Men mera kanske än allt detta talar för delningen af Hernösands

stift den omständigheten, att i stiftet jämväl ingår den s. k. Lappmarken.

Lappmarkens ytvidd uppgifves utgöra något mera än hälften af Hernösands

stifts och vara ungefär lika med den sammanlagda ytan af de nio

stift, som kunna sägas tillhöra södra Sverige. På denna yta finnes en befolkning

af något öfver 60,000 pei*soner. Denna folkmängd befinner sig

till stor del i fattigdom, och bland densamma förekomma, något som må

särskildt understrykas, tre väsentligen skilda språk, svenska, lapska och

finska. På denna ofantliga yta finnas, enligt hvad af domkapitlet uppgifves,

blott 33 gudstjänstlokaler, och kommer på hvar gudstjänstlokal ett

område af 36 kvadratmil med nära 2,000 invånare. Toge man i betraktande

blott de gudstjänstlokaler, i hvilka enligt regeln söndaglig gudstjänst hölles,

blefve de motsvarande siffrorna 55 kvadratmil och något mer än 2,700

invånare. Uppenbart vore, att under dessa förhållanden, för eu stor del

af församlingsmedlemmarne, gudstjänstbesök skulle blifva en sällsynthet.

I detta afseende erinras vidare: Arbetet med lappbefolkningens andliga

våixl försvårades naturligtvis därigenom, att lappande, ehuru till antalet

blott 6,000 å 7,000, till hufvudsaklig del vore nomadei''. Det ganska

vidlyftiga af Eders Kungl. Maj:t utfärdade reglementet för lappmarks

ecklesiastikverk angåfve hufvudgrunderna för en stiftsstyrelses mångsidiga

verksamhet å detta område. Samma svårigheter förefunnes äfven i hufvudsak

beträffande finnbygden, såväl den inom lappmarken belägna som

den, hvilken läge utom lappmarken. Men för finnbygden, med ett

invånareantal enligt uppgift af omkring 27,000 personer, tillkomme

den svårigheten, att befolkningens vida öfvervägande flertal vore af främmande

nationalitet och talade allenast sitt eget språk. Denna finska befolkning

bebodde hela Västerbottens fjärde kontrakt samt Gellivare och endels

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:fn Nåd. Proposition N:o 44.

Jockmocks församlingar af Västerbottens tredje kontrakt, ett samman

lagdt område ungefär tre gånger så stort som hela Göteborgs stift.

Den öfvervägande delen af den befolkning, som bebodde den 40 mil

långa gränssträckan mellan Sverige ocli Finland, vore både till härstamning

och språk finnar. Här hade jämväl, såsom bekant, en särskild organisation

vidtagits för att, så vidt möjligt, göra dessa trakters invånare

delaktiga af svensk kultur. Tid efter annan hade anbefallts inrättande af

statsskolor med svenska språket såsom uteslutande undervisningsspråk.

Icke mindre än 26 sådana skolor funnes, och för en tjugusjunde vore

anslag nyligen beviljadt. Vid dessa skolors anordnande och öfvervakande

hade domkapitlet i förening med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

väsentligen samma uppgift, som i fråga om andra folkskolor tillkomme

vederbörande skolråd och kyrkostämma.

Att dessa säregna lapska och finska förhållanden förutsätta en

specialisering af arbetet, som ej är tänkbar hos den af andra göromål

öfverhopade stiftsstyrelsen i Hernösand, synes mig uppenbart, likasom att

i alla händelser det afstånd af minst 70 men ända till öfver 100 mil,

som förefinnes mellan Hernösand och dessa finnförsamlingar, skall förlama

denna stiftsstyrelsens inverkan. Och just dessa senast berörda omständigheter

synas mig tydligen ådagalägga orimligheten af förslaget att ordna

eu, så att säga, under biskopen i Hernösand subordinerande stiftsstyrelse i

Luleå; ty där om någonsin fordras en stiftschefs initiativ och oaflåtliga

verksamhet.

Onekligen äro de skäl, som innefattas i den af mig nu lämnade korta

redogörelsen för förhållandena inom Hernösands stift, tillika med hvad

som förut anförts inför Eders Kungl. Maj:t samt inom Riksdagen och

kyrkomötet af öfvertygande beskaffenhet, och föregående afslag å gjorda

framställningar om Hernösands stifts delning synas hafva berott icke på ett

underkännande af vikten och betydelsen af denna stiftsdelning, utan på

eu annan orsak, nämligen att, på sätt af det föregående framgår, inom

Riksdagens andra kammare den åsikten gjort sig gällande, att antalet

stift inom riket icke borde ökas samt att förty en delning af ett stift icke

borde försiggå utan sammanslagning af två andra stift. Denna åsikt har

framträdt med allt större styrka för hvarje gång frågan hos Riksdagen

förevarit; och det synes mig fördenskull nödvändigt, om man vill vinna

det allt viktigare målet, Hernösands stifts delning, att tillmötesgå nämnda

önskan. Må vara, att skälen för denna delning äro sådana, att de helst

borde kräfva delningen utan sammanblandning med någon annan därmed

icke nödvändigt sammanhängande fråga, och att hvarje förändring i den

inom rikets öfriga delar bestående stiftsindelningen mötts af ett motstånd,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

som icke blott har sin grund i önskan att utan rubbning bibehållas vid

en fäderneärfd institution, utan jämväl beror af insikten därom att faktiska

olägenheter äro med en dylik sammanslagning förenade; för mig står dock

klart, att frågan om Hernösands stifts delning icke tål något uppskof, att

delningen icke står att åstadkomma utan sammanslagning af två andra

stift samt att olägenheterna af en stiftssammanslagning, sådan jag tänkt

mig, icke äro af den betydenhet, att de må utgöra hinder för genomförandet

af stiftsdelningen i Norrland, helst dessa olägenheter till väsentlig del äro

af öfvergående natur.

Någon tvekan kan icke råda därom att, såsom från början alltid varit

tänkt, stiftsdelningen bör ske så, att Västerbottens och Norrbottens län

afskiljas för att bilda ett stift, hvilket lämpligen torde böra benämnas

Luleå stift och hafva biskopssäte i Luleå. Detta senare stift skulle då få

en areal af 164,829 kvadratkilometer med ungefär 280,000 invånare, 45

pastorat, 2 högre och 3 lägre allmänna läroverk samt ett folkskolelärarinneseminarium,

hvaremot återstående delen af Hernösands stift komme

att omfatta 76,551 kvadratkilometer med ungefär 350,000 invånare, 70

pastorat, 3 högre och 1 lägre allmänt läroverk samt ett folkskolelärareseminarium.

På det att gränsen mellan stiften må sammanfalla med länsgränsen

erfordras eu mindre ändring i nu bestående kontraktsindelning.

Ångermanlands nordöstra kontrakt omfattar nämligen, utom socknar i

Västernorrlands län, jämväl Nordmalings och Bjurholms socknar i Västerbottens

län och skulle alltså, om ej förändring skedde, komma att tillhöra

båda stiften. Till förekommande häraf böra om stiftsdelningen kommer

till stånd, nämnda båda församlingar förenas med närmaste kontrakt inom

Västerbottens län.

II. Förändringen af den kyrkliga indelningen i södra

delen af landet.

Är alltså nödvändigt, att målet, Hernösands stifts delning, så snart ske

kan, uppnäs och är detta mål så viktigt, att för dess vinnande de mindre

olägenheter, som äro förenade med upphörandet af ett stifts själfständighet

och dettas uppgående i ett annat stift, måste bäras, så gäller det att finna dels

det af rikets stift, för hvilket dessa olägenheter blifva relativt minst kännbara,

dels ock det stift, som är lämpligast att i sig helt och hållet eller

delvis upptaga det förra. Naturligtvis kan fråga endast blifva om att ett

af de minsta stiften skall på sådant sätt uppgå i eller förenas med ett

annat stift, och de förslag, som i detta hänseende hittills varit å bane,

hafva ock uteslutande vändt sig kring de båda minsta stiften, Visby och

Kalmar. Jag har redan i det föregående omnämnt, att, sedan af de vid

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

1893 års riksdag förda förhandlingar inhämtats, att nödvändigheten af

Hernösands stifts delning allmänt erkänts, under det åsikterna varit delade

därom, huruvida sådan åtgärd borde såsom villkor förutsätta sammanslagning

af två andra stift, Eders Kungl. Maj:t den 17 juni 1893 anbefallde

utredning i sådant syfte. Enligt detta Eders Kungl. Maj:ts beslut ålades

domkapitlen i Linköping, Växjö, Kalmar och Visby att till Eders Kungl.

Maj:t inkomma med utredning och förslag, hvart och ett af dessa domkapitel

i den mån detsamma af frågan berördes, huruvida icke en sådan

förändring i den nuvarande stiftsindelningen kunde, utan förnärmande af

enskild rätt, äga rum, att antingen Visby stift förenades med Kalmar eller

Linköpings stift eller ock Kalmar stift upphörde att vara särskildt stift

och delades så, att en del däraf lades till Linköpings stift och återstående

delen till Växjö stift. Af de utlåtanden, som med anledning häraf inkommo

från bemälda domkapitel, framgick, att af de då framställda förslagen

om sammanslagning af stift eller delar däraf med annat stift det

antagligaste var förslaget om sammanslagning af Kalmar och Visby stift,

mot hvilket förslag emellertid domkapitlet i Visby på det bestämdaste

uttalat sig. Frågan härom upptogs ock-vid 1893 års kyrkomöte genom

motion, som, enligt hvad förut nämnts, af kyrkomötet förkastades. Det

blef sedermera allt mer och mer erkändt, att, med hänsyn till Gottlands

afskilda läge och de egendomliga förhållandena på ön, olägenheterna af

Visby stifts uppgående i Kalmar voro så stora, att tanken därpå måste

öfvergifvas. Den meningen började i stället göra sig gällande, att en

sammanslagning af Växjö stift med Kalmar stift vore lämpligare, en

mening, som ock vann uttryck i två af de vid 1898 års riksdag väckta

motionerna, af hvilka två motioner den ena framkommit inom första, den

andra inom andra kammaren.

Inom Kalmar stift har, såsom naturligt är, denna mening mött mycket

motstånd. Redan den 24 november 1897, således innan nyss omförmälda

sammanslagningsförslag offentligen framställts, hade till Eders Kungl.

Maj:t från prästerskapet i Kalmar stift inkommit en petition, däri prästerskapet

allmänt uttalade sina betänkligheter mot detta stifts uppgående i

annat stift. Prästerskapet framhöll, utom faran för rubbning i det goda

religiösa förhållande, som då vore rådande inom stiftets församlingar, de

svårigheter af flera slag för prästerskapet, som genom eu sammanslagning

skulle uppstå, såsom det yngre prästerskapets fördröjda befordran och det

förryckande, som skulle äga rum med afseende å stiftets enskilda änkcoch

pupillkassa samt icke mindre än fyrtiofem andra stiftelser och kassor

af betydande storlek, bildade till förmån för stiftet och dess prästerskap,

äfvensom de olägenheter, som skulle uppstå för de allmänna läroverken,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!.. MajUs Säd. Proposition N:o 44.

särskild! det högre i stiftsstaden, genom förlust af särskild eforalstyrelse;

och anhöll prästerskapet fördenskull, att de olyckor måtte afvärjas, som

skulle uppstå genom Kalmar stifts indragning. Uti den skrifvelse af den

11 oktober 1898 från ledamöterna af Kalmar läns södra landsting, hvilken

jag nyss anmält, framhållas olägenheterna af eu stiftsförening med Växjö

stift. I skrifvelsen påpekas Kalmar stifts läge och särskilt Ölandsdelens

brist på tidsenliga kommunikationer, Indika förhållanden säkerligen skulle

komma att verka hämmande på den andliga utvecklingen, om stiftsstyrelsen

förlädes till Växjö, hvarjämte anmärktes, att den för vidmakthållande

af eu sann kyrklig anda så viktiga samverkan mellan prästerskapet och

stiftsstyrelsen under dylika förhållanden skulle i betänklig grad försvåras

till stort men för församlingslifvet i dess helhet. Ytterligare torde jag

böra erinra därom att, när efter biskop Sjöbrings död vid 1900 års riksdag,

på sätt jag förut omnämnt, motioner väcktes om anstånd med återbesättande

af biskopsämbetet, till Riksdagen ingick eu med 22,000 namn

undertecknad petition mot Kalmar stifts sammanslagning med Växjö.

Jag tillåter mig emellertid hysa den åsikten, att, om en sammanslagning

af stift skall äga rum, en sådan ingenstädes kan ske med mindre

olägenheter än genom att förena Kalmar och Växjö stift med stiftsstyrelsen

förlagd till Växjö. Klart är, att rubbning i en organisation, särskild!

er sådan som har seklers häfd, medför olägenheter. I synnerhet blir detta

fallet för dem, hvilkas verksamhet och lefnadsförhållanden mera direkt

beröras af denna organisation, i nu förevarande fall prästerskapet; men

jag är viss därpå att, efter ett eller annat decennium, om ej förr, de svårigheter

och olägenheter, som komma att uppstå vid öfvergången till den nya

organisationen, men som dock väl mycket öfverdrifvits, skola vara så godt

som försvunna och glömda. Frågan är ju icke om att beröfva Kalmar stift

stiftsstyrelse, utan allenast om att ändra stiftsstyrelsens plats. Hvad som

förekom vid 1898 års kyrkomöte och den slutliga voteringen i stiftsdelningsfrågan

ådagalade, att en högst betydande minoritet inom kyrkomötet ansåg

afgörande betänkligheter mot en sådan sammanslagning icke möta. Omförmälda

petitioner och diskussionerna vid 1900 års riksdag hafva icke heller

öfvertygat mig om motsatsen, då jag tager i betraktande de faktiska förhållandena.

Arealen af Kalmar stift, näst Visby det minsta af rikets stift, utgör

endast 58 kvadratnymil; och det tilltänkta nya stiftet skulle, då arealen af

Växjö stift är 187 kvadratnymil, utgöra 245 kvadratnymil. Det sammanslagna

stiftets areal skulle således blifva väsentligen mindre än vare sig

Uppsala (320 kvadratnymil), Västerås (388 kvadratnymil), Hernösands nya

(766 kvadratnymil) eller Luleå nya (1,648 kvadratnymil) och i det allra närmaste

lika stor som Karlstads stift (244 kvadratnymil). En blick på en

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

järnvägskarta visar, huru Småland är i alla riktningar genomskuret af

järnvägar. På landsvägar är ej heller brist. Och härigenom ha de afstånd,

som blott för några tiotal af år sedan väsentligen hämmade förbindelsen

mellan stiftsstyrelse och församlingar, så upplyfta, att en biskop

numera ofta på lika kort tid kan hinna till den från stiftsstaden aflägsnaste

ort som förr till en relativt närbelägen. Hvad folkmängden angår,

är att märka, att densamma i Kalmar stift under de sista decennierna

varit i sjunkande, i det att den uppgått år 1880 till 150,134, år 1890 till

141,654 och år 1900 till blott 136,554. Folkmängden i Växjö stift utgjorde

samma tre år respektive 323,691, 314,828 och 321,725. Det sammanslagna

stiftets folkmängd skulle sålunda, efter uppgifterna för år 1900,

uppgå till ej fullt 460,000 eller mindre än i tre andra stift: Uppsala,

Lunds och Göteborgs. Tre stift — Uppsala, Linköpings och Lunds —

skulle hafva ett större antal pastorat än det nya Växjöstiftet; fyra stift

— Uppsala, Skara, Lunds och Göteborgs — ett större antal församlingar.

Inom stiftet skulle finnas 4 allmänna läroverk, däraf 3 högre och 1 lägre,

samt 1 folkskolelärare- och 1 folkskolelärarinneseminarium. Antalet allmänna

läroverk skulle alltså blifva mindre än i något af de andra stiften

med undantag af Visby, som har endast ett, och Hernösands nya stift,

som skulle hafva lika många som det nya Växjö stift. Jag fruktar för

min del hvarken att under numera inträdda förhållanden, väsentligen framkallade

genom eu i hög grad lättad samfärdsel, organisationsförändringen

skall behöfva rubba det goda religiösa förhållande, som råder inom Kalmar

stift, eller att densamma i nämnvärd mån skall förändra eforalstyrel
sens

inflytande på Kalmar läroverk. Jag är ock öfvertygad, att frågorna

om det framtida användandet enligt gifna bestämmelser af såväl Kalmar

stifts enskilda änke- och pupillkassa som andra Kalmar och Växjö stifts

stiftelser och fonder skall kunna af Eders Kungl. Magt på nöjaktigt sätt

lösas. Angående prästerskapets befordringsrätt skall jag strax yttra mig

111. Stiftsdelningens och stiftssammanslagningens

genomförande.

Innan jag öfvergår till de frågor af ekonomisk art, som äga samband

med de sålunda framställda förslagen om delning af Hernösands stift

och sammanslagning af Växjö och Kalmar stift, torde böra tillses, dels

i hvad mån prästerskapets privilegier beröras af den ifrågasatta delningen

och sammanslagningen, dels huruvida och i hvilken omfattning förändring

i gällande lagar eller författningar däraf påkallas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj As Nåd. Proposition N:o 44.

Då i fjärde punkten af prästerskapets privilegier den 10 oktober 1723

stadga^ att alla biskopar skola oförändradt njuta och behålla efter gammal

häfd sina biskopsstift, lärer däraf följa, att en förändring i biskopsstiften

af den genomgripande beskaffenhet, som nu är ifrågasatt, icke kan ske i

annan ordning än den 114 § regeringsformen föreskrifver. För genomförandet

af såväl stiftsdelningen som stiftssammanslagningen erfordras

alltså ej blott Riksdagens, utan ock allmänna kyrkomötets medverkan.

I öfrigt torde prästerskapets privilegier icke af förevarande fråga beröras.

Tvekan i detta afseende kan visserligen råda beträffande stadgandet

i privilegiernas punkt 21, att ingen må tränga de i det ena stiftet ordinerade

präster, i högre eller mindre grad, in på ett annat, där de hvarken

äro födda eller ordinerade. Då emellertid detta stadgande — vare sig detsamma

afser att värna det inom ett stift varande prästerskapet mot intrång

från ett annat stifts präster eller det skall utgöra skydd för de

extra ordinarie prästmännen mot missivering utom det stift, till hvilket de

invigts — i allt fall afser förhållandet inom två skilda stift, icke inom ett

och samma stift, äfven om dettas område hlifvit i större eller mindre män

utvidgadt, anser jag stadgandet icke äga särskild betydelse för nu förevarande

fråga.

Angående därefter behöfliga ändringar i gällande lagar och författningar

anser jag till en början, att stadgandena om biskopsval kunna

lämnas orubbade. Dessa stadgande!! återfinnas dels i § 29 regeringsformen,

som föreskrifver, att till ärkebiskop och biskopar utnämne konungen eu

af de tre, som, i den ordning kyrkolagen stadgar, föreslagna blifvit, dels

ock i 20 kapitlet kyrkolagen, som innehåller hufvudsakligen, att, när ett

biskopssäte hlifver ledigt, domkapitlet med klerkeriet skall upprätta förslag

till ämbetets återbesättande. Då nuvarande biskopen i Hernösands stift

på grund af förbehåll i den för honom den 12 oktober 1888 utfärdade

fullmakt är skyldig underkasta sig den förändring i afseende på tjänstgöring,

som kan föranledas af stiftets möjligen blifvande delning, samt han

för öfrigt förklarat sig villig att genast vid utbrytningen afstå från episkopatet

öfver den utbrutna delen, möter för nyss omförmälda stadgandens

omedelbara tillämpning å det nyinrättade Luleå stift intet hinder. Någon

tillämpning af samma stadgande!! på Växjö eller Kalmar stift kan däremot

naturligen icke ifrågakomma, då en af de nuvarande biskoparne i

dessa stift afgår från sitt ämbete, därest icke samtidigt jämväl den andre

biskopen afgår, detta af det enkla skäl, att vid den förstes afgång icke

något biskopsämbete blifvit ledigt till återbesättande. Först när båda de

nuvarande biskoparne i Växjö och Kalmar stift afgått, ifrågakomma’ tillsättning

af ett biskopsämbete; och för detta fall komma berörda stadgan
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 44.

den i vanlig ordning till användning. I sammanhang härmed torde jag

böra anmärka, att det tal, som emellanåt förekommit därom att genom en

stiftssammanslagning, på sätt nu ifrågasättes, en rättskränkning skalle tillfogas

prästerskapet i det af de nuvarande stiften, som komme att lyda

under en biskop, hvilken samma stifts prästerskap ej själft valt, enligt

mitt förmenande saknar fog. Någon så att säga personlig rätt för prästerskapet

i sådant afseende kan ur nämnda stadganden icke härledas. Prästerskapets

rätt att vid biskopsämbetes tillsättande medverka kan icke utgöra

hinder för genomförande af en förändrad stiftsindelning, när sådan blifvit

i laga ordning beslutad.

Kommer jag således till det slut, att hvarken af delnings- eller sammanslagningsfrågan

påkallas förändring i gällande stadganden rörande

biskopsval, anser jag däremot, att beträffande prästerskapets befordringsrätt

en lagändring är önskvärd, ja till och med nödvändig. Sedan genom

nådiga förordningen den 4 november 1876 upphäfts hvad lag och särskilda

författningar förut innehållit därom, att ej någon fick vinna inträde i prästämbetet

inom annat stift, än där han var född, blef den allmänna regeln

för befordringsrätten, att densamma skulle njutas inom det stift präst tillhörde

eller med andra ord det stift, för tjänstgöring inom hvilket han

prästvigts. Denna regel återfinnes i 3 § 1 mom. af lagen angående tillsättning

af prästerliga tjänster den 26 oktober 1883. Såsom bekant,

har under senare tid allvarligt yrkats, att hvad som sålunda kan kallas

stiftsbandet bör borttagas. Utan att här närmare ingå på denna fråga i

allmänhet, synes det mig uppenbart, att ett lossande på detta band beträffande

de ifrågasatta nya norrländska stiften af förhållandena betingas.

Man kan nämligen ej betaga de präster, som före stiftsdelningen vigts

till tjänstgöring för hela det nuvarande Hernösands stift, deras därigenom

erhållna befordringsrätt och inskränka densamma till ett område, omfattande

endast en del af detta stift. Sådan inskränkning komme däremot

med tillämpning af nu gällande stadganden att äga rum för dem, som

pi*ästvigdes efter stiftsdelningen. Man skulle alltså inom de båda nya stiften

få två generationer präster, en med befordringsrätt inom båda stiften och

en med dylik rätt inom allenast ett af dem. Olägenheterna af en sådan

öfvergångsform ligga i öppen dag. Med hänsyn dessutom till det relativa

fåtalet pastorat i det nordligaste stiftet samt de svåra både lokala och

klimatiska förhållandena därstädes synes mig vara nödvändigt, om ett

dugligt prästerskap där skall erhållas, att befordringsmöjligheterna. för

det blifvande prästerskapet därstädes vidgas. Jag anser därför, att, likasom

det nuvarande prästerskapet i Hernösands stift, jämväl de blifvande

prästerna i det nya Hernösands stift och i Luleå stift böra äga befordrings
Uih.

till Rikta. Prof. 7,90.7. 7 Sami. 7 Afd. SO Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

rätt inom båda dessa stift, oberoende af till hvilketdera de vigas. Sådan

befordringsrätt torde emellertid icke på grund af nu gällande stadgande

kunna tilläggas dessa präster. Det i 3 § af 1883 års lag gifna undantag

för det fall, att Eders Kungl. Maj:t särskildt meddelat någon vidsträcktare

befordringsrätt, syftar, enligt mitt förmenande, allenast på den Eders Kungl.

Maj:t tillerkända rätt att låta präst utom förslag söka regal kyrkoherdetjänst,

den s. k. extra ansökningsrätten, och inrymmer intet medgifvande att i

administrativ väg låta allt till ett stift hörande prästerskap få ansökningsrätt,

förutom i sitt eget stift, jämväl i ett annat.

För vinnande af det af mig åsyftade målet i fråga om befordringsrätten

för prästerskapet i de båda blifvande norrländska stiften erfordras

således ändring i 3 § af 1883 års lag. Någon sådan ändring synes däremot

ej kräfvas till följd af Växjö och Kalmar stifts sammanslagning. Då denna

sammanslagning gått i verkställighet, äger på grund af lagrummets nuvarande

affattning allt prästerskapet i de båda gamla stiften befordringsrätt

inom hela det sammanslagna stiftet; och i fråga om den tidpunkt, då

sammanslagningen skall äga rum, torde bestämmelse lämpligen böra meddelas,

då anmälan till Eders Kungl. Maj:t inkommit, att någon af biskoparne i

Växjö och Kalmar stift från sin befattning afgått. Jag har ingalunda förbisett,

hurusom från Kalmar stifts prästerskap framhållits det obilliga däri, att

detsamma, som ägnat sig åt detta stift och byggt sina förhoppningar på

att omsider genom befordran där vinna bättre ekonomisk ställning, skulle

få sina befordringsutsikter förmörkade genom den oundvikliga konkurrens,

som till de bättre lägenheterna inom deras forna hemstift skulle uppstå

från det relativt talrika prästerskapet i det nyblifvande stiftets Växjödel.

Dessa förhoppningar hvila dock icke på sådan rättsgrund, att den icke bör

kunna af statsmakterna rubbas. Den framhållna olägenheten hör till sådana,

som vid organisationsförändringar icke kunna undvikas, och jag anser icke

de billighetsskäl, som härvid kunna åberopas, vara af den styrka, att på

grund däraf särskilda åtgärder behöfva vidtagas för att åt Kalmar stifts

nuvarande prästerskap för en tid fridlysa dess forna stiftsområde.

Uppenbart är vidare, att för stiftsdelningens och stiftssammanslagningens

genomförande ändring måste äga rum i nådiga förordningen angående

allmänt kyrkomöte den 16 november 1863. Denna ändring betingas dels

däraf att antalet af lekmän valda ombud skall utgöra hälften af hela antalet

ombud vid kyrkomötet och således ej, sedan stiftsdelningen ägt rum

men innan stiftssammanslagningen försiggått, bör vara bestämd, såsom nu

är fallet, till 30, dels ock däraf att efter stiftsdelningen Hernösands stift —

hvilken benämning jag anser böra bibehållas för den efter Luleå stifts utbrytning

kvarstående delen af nuvarande Hernösands stift — icke vidare

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 44.

bör utgöra tre valdistrikt med minst tre lekmannaombud, utan i detta

afseende lämpligen må likställas med öfriga stift i riket med undantag

af Visby. Därigenom kan äfven beredas en behöflig utvidgning af representationsrätten

för Stockholm, som numera i anseende till sin folkmängd

är fullt jämförlig med de flesta af stiften. Frågan om förändring

af såväl 1883 års lag som kyrkomötesförordningen torde emellertid

ankomma på justitiedepartementets föredragning. Jag vill därför ej

vidare inlåta mig på denna fråga för det närvarande. Dock torde jag

böra erinra därom, att jämväl nådiga kungörelsen den 1 maj 1868 angående

indelning af vissa stift i valdistrikt för utseende af lekmannaombud

vid allmänt kyrkomöte skulle tarfva ändring, och detta med hänsyn ej

blott till de nyss af mig i fråga om kyrkomötesförordningen antydda omständigheter

utan jämväl därtill att, medan nuvarande Växjö stift utgör

två valdistrikt med ett lekmannaombud för hvardera distriktet, det genom

sammanslagningen med Kalmar stift uppstående nya stiftet — hvilket torde

böra benämnas Växjö stift — rimligen bör erhålla en, utöfver hvad nu

för Växjö stift gäller, utvidgad representationsrätt.

Förutom hvad jag nu omförmält, komme den förändrade stiftsindelningen

att kräfva ändringar och jämkningar i åtskilliga nådiga författningar;

men som dessa författningar alla äro af administrativ natur, anser

jag mig nu icke behöfva vidare orda härom.

öfvergår jag härefter till den ekonomiska sidan af den ifrågasatta nya

stiftsindelningen, ber jag att få förutskicka en erinran därom, att de utgifter,

som för förslagens genomförande skulle komma att belasta riksstaten,

endast afse domkapitelsexpeditionerna samt att dessa utgifter framdeles, då

Kalmar domkapitel upphör, till följd däraf komma att minskas med det

för detta domkapitel jämlikt aflöningsstaten för tjänstemännen vid de

ecklesiastika konsistorierna den 13 juni 1902 anslagna belopp, utgörande

•—- förutom två ålderstillägg å lönen för konsistorienotarien å 500 kronor

hvardera samt domkapitlets andel i de under rubrikerna domkapitlens

expeditioner och skrifmaterialier och expenser, ved m. in. uppförda anslag

— för konsistorienotarien lön 2,000 kronor och tjänstgöringspenningar 1,000

kronor samt för vikariatsersättning, extra biträde, renskrifning in. m. 500

kronor. Härigenom nedbringas de för den nya organisationens genomförande

redan i och för sig för statsverket föga afsevärda kostnaderna.

Efter denna erinran torde det tillåtas mig att först genomgå de ekonomiska

förhållanden, som äga samband med stiftsdelningen, sedermera dem,

som hafva samband med stiftssammanslagningen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majlts Nåd. Proposition N:o 44.

Stiftsdelningen.

Beträffande den efter nuvarande biskopens i Hernösand afgång blifvande

biskopen i det föreslagna nya Hernösands stift torde lika litet nu

som tillförene böra ifrågasättas någon förändring i de löneförmåner, som

nu tillkomma biskopen i det odelade stiftet. Dessa löneförmåner äro bestämda

genom nådiga brefvet den 16 april 1870, hvarigenom förordnats,

att biskopen i Hernösands stift, som innehade biskopshuset i Hernösands

stad, skulle fortfarande åtnjuta l:o) kontant anslag af ordinarie räntor,

356 riksdaler, enligt nådiga brefvet den 3 juni 1647, 2:o) räntan af ett

mantal Utanö i Högsjö socken, enligt nådiga brefvet den 9 juli 1602,

3:o) af kronotionden från Ytterlännäs och Bjertrå socknar, enligt sistnämnda

nådiga bref, 258 kubikfot 3 kannor 69 kubiktum råg och 933 kubikfot

4 kannor 40 kubiktum korn, 4:o) af kronotionden från Hernö landsförsamling

15 kubikfot 4 kannor råg och 61 kubikfot 8 kannor korn, enligt

nådiga brefvet den 8 september 1747 och nådiga resolutionen den 4 december

1868, och 5:o) tills vidare och intill dess annorlunda blefve förordnadt,

kyrkoherdelönerna i Hernösands och Säbrå pastorat samt att

biskopen skulle, såsom fyllnad i det genom Kungl. Maj:ts och Rikets Ständers

beslut för honom bestämda lönebelopp af 12,000 riksdaler årligen,

uppbära 4,517 riksdaler, att ur biskopslöneregleringsfonden utbetalas. På

grund af förordnande i nådigt bref den 29 oktober 1886 har numera Säbrå

pastorat upphört att vara prebende åt biskopen i Hernösands stift; och

uppbär denne, såsom ersättning för inkomsten af samma pastorat, från

biskopslöneregleringsfonden ett belopp af 2,210 kronor årligen.

Hvad vidare angår biskopen i det tillämnade Luleå stift, synes

man böra i hufvudsak följa hvad som förut, senast i Eders Kungl.

Maj:ts proposition till 1898 års riksdag, föreslagits. Såsom till statsrådsprotokollet

då uttalades, lärer, beträffande sättet att bereda skälig löneinkomst

åt biskopen i detta stift, ingen tvekan kunna råda därom att åt

honom icke bör på lön anslås något prebendepastorat, utan en bestämd

lön. Genom nådiga brefvet den 15 juni 1861 angående reglering af

biskoparnes löner hafva dessa löner i de särskilda stiften bestämts från

16,000 till 10,000 kronor, däribland för biskopen i Hernösand till 12,000

kronor. I likhet med hvad inför Eders Kungl. Maj:t redan i statsrådsprotokollet

den 17 mars 1893 uttalats, anser jag, att, då hvart och ett af

de två stift, i hvilka Hernösands stift skulle delas, för sin behöriga vård

komme att kräfva å stiftsstyrelsens sida fullt upp så mycket arbete som

de flesta större stift inom det öfriga riket, lönen åt biskopen i det nya

Luleå stift icke heller hör sättas lägre än lönen åt biskopen i Hernösands

nuvarande stift eller 12,000 kronor, hvartill bör komma särskild hyres
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungi. Maj:t* Nåd. Proposition N:o 44.

ersättning, som enligt mom. 2 af de genom nyssnämnda nådiga bref den

15 juni 1861 fastställda grunder för reglering af biskoparnes löner skall

till biskop, där biskopshus ej finnes,, utgå med belopp ej öfverstigande

1,500 kronor, hvilket belopp dock i förevarande fall, med hänsyn till de

högt uppdrifna hyrorna i Luleå, torde betydligt understiga hvad för ändamålet

erfordras. Medel till denna lön och hyresersättning torde, såsom alltid tillförene

föreslagits, böra utgå ur biskopslöneregleringsfonden, hvilken uppkommit

genom inkomster, som afskilts från vissa biskopslöner och bestämts till jämnande

af andra. Vid 1901 års slut ägde denna fond en behållning, uppgående

till 598,373 kronor 55 öre. Inkomsterna under året hade utgjort 55,474

kronor 94 öre, däraf ränta och kapitalvinst 22,960 kronor 38 öre. De till

utgående från fonden anvisade årliga utgifterna till lönefyllnad åt åtskilliga

biskopar m. in. utgjorde tillsammans 24,010 kronor 21 öre.

Härefter kommer frågan om ledamöterna i det nya domkapitlet. Såsom

bekant, förefinnas i själfva kyrkolagen icke några närmare bestämmelser

om domkapitlens sammansättning. Allt hvad där förekommer är

stadgandet i 24 kapitlet 5 §, som innehåller, att efter stiften äro stora och

ämbetet svårt, förmedelst de många ärenden, som därvid förrättas måste,

skall biskopen hafva sig till hjälp konsistoriales, med hvilkas råd han ett

och annat å ämbetets vägnar skall uträtta. Närmare stadgande!! härutinnan

äro att söka i nådiga förordningen huru med rättegång uti domkapitlen

skall förhållas den 11 februari 1687. Sedan däruti särskilda föreskrifter

meddelats för de orter, där akademier äro, bestämmes, att i andra

biskopsdömen presiderar biskopen, och hans ordinarie assessores äro kyrkoherden

uti domkyrkan och lectores. Härjämte tillägges biskoparne myndighet

att, när nödtorften klöfver, kalla flere skicklige män sig till råd och

hjälp. Dessa bestämmelser hafva så tillämpats, att innehafvarne af de

efter förordningens utfärdande tillkomna lektorsbefattningarna i naturalhistoria

och främmande lefvande språk vid stiftsstädernas läroverk icke intaga

säte i domkapitlet. Ledamöterna i det nya domkapitlet i Luleå stift

skulle alltså, med sådan tillämpning af omförmälda stadgande!!, som nyss

sagts, blifva kyrkoherden i Luleå stad, lektorerna i kristendom och filosofisk

propedeutik, i historia och modersmålet, i latinska och grekiska språken

samt i matematik och fysik vid högre allmänna läroverket i Luleå.

Då de nuvarande lektorerna i dessa ämnen icke mottagit sina befattningar

med skyldighet att tjänstgöra i domkapitel, skulle kunna ifrågasättas, huruvida

icke särskild godtgörelse borde dem lämnas för det ökade arbete,

som ett ledamotskap i domkapitlet skulle för dem medföra och hvilket

icke i afsevärd mån kan anses uppvägas af den förminskning i undervisningstid,

som enligt 13 § läroverksstadgan dem tillkommer. Vederbörande

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

lektorer hafva emellertid, i likhet med nuvarande kyrkoherden i Luleå stadsförsamlings

pastorat O. A. Wester, förklarat sig villiga att inträda såsom

ledamöter i det tillämnade domkapitlet utan att ifrågasätta särskild ersättning

härför.

Beträffande kostnaderna för domkapitelsexpeditionen i Hernösand,

blifva, trots Västerbottens och Norrbottens läns utbrytning, göromålen där

fortfarande af den omfattning, att någon inskränkning i aflöningsförmånerna

för härvarande tjänstemän,-sådana de i den af Eders Kungl. Maj:t den 13

juni 1902 fastställda stat angifvas för domkapitlet i Hernösand, icke kan

anses med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Tvifvel kan ej heller

rada därom, att kostnaderna för konsistorieexpeditionen i Luleå böra

sättas till samma belopp som för expeditionen i Hernösand. Den starka

utveckling, hvari Norrland är stadt, det särskilda ingripande från stiftsstyrelsernas

sida, som till följd af härvarande egenartade förhållanden påkallas,

och alla de öfriga omständigheter, som af mig nu påpekats, synas mig

berättiga de båda norrländska domkapitlen att beträffande dessa kostnader

likställas med domkapitlen i Uppsala, Lund och Göteborg.

1 föregående propositioner till Riksdagen har i afseende å det nya

domkapitlet i Luleå beräknats

till hyra för sessions- och expeditionslokal samt bostad för

vaktmästare, årligen............................................................... kronor 1,500: —

» aflöning åt vaktmästare........................................................ » 600: —

» andra för expeditionen nödiga årliga utgifter............... » 600: —

» anskaffande af möbler, kassaskåp, andra nödiga inventarier,

böcker, kartor m. m. för en gång ............... » 3,500: —

Denna beräkning synes fortfarande böra i hufvudsak följas. Hvad

beträffar anslagen till vaktmästareaflöning och andra för expeditionen

nödiga årliga utgifter, motsvara de beräknade beloppen, om man frånser

de tillgångar, som från domkyrkor m. m. äro disponibla för vissa

domkapitel, i det närmaste hvad som å hvarje konsistorium belöper

af de utaf senaste riksdag beviljade anslagen af 7,500 kronor till vaktbetjäning

och 7,150 kronor till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,

därest dessa anslag fördelas lika mellan alla konsistorierna. Härvid torde

dock böra anmärkas, att en aflöning åt vaktmästaren i Luleå af 600 kronor

otvifvelaktigt är alltför knappt tilltagen.

För domkapitlets i Luleå räkning tarfvas naturligtvis en ökning af

nyss omförmälda anslagsbelopp å 7,500 kronor och 7,150 kronor. Nu

beräknade belopp till ersättning för semestervikariat 1,400 kronor behöfver

jämväl höjas med 125 kronor till 1,525 kronor.

Ofvergår jag nu till

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

stifts sa mm an slagning en,

är först att erinra, hurusom genom nådiga brefvet angående lönereglering

för biskopen i Kalmar stift den 29 september 1876 förordnats, att biskopen

i Kalmar stift skulle åtnjuta l:o) den honom anslagna kronotiondespannmål

från Kalmar, Jönköpings och Kronobergs län, tillsammans 2,099 kubikfot

9,84 kannor, 2:o) kyrkoherdelönen i Ljungby, Hossmo och S:t Sigfrids församlingars

prebendepastorat och 3:o) dels såsom fyllnad uti den genom

Kungl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut för biskopen i Kalmar stift bestämda

lön, 10,000 kronor, ett belopp af 850 kronor, dels såsom hushyresersättning

1,500 kronor eller tillsammans 2,350 kronor årligen,

att från biskopslöneregleringsfonden utbetalas. Enligt den af statistiska

centralbyrån år 1889 utgifna aflönings- och pensionsstatistik beräknas

värdet af omförmälda kronotiondespannmål till 4,985 kronor, och utgjorde

taxeringsvärdet å boställsjorden 50,000 kronor.

Lönen för biskopen i Växjö har reglerats genom nådiga brefvet den

13 december 1872, hvaruti förordnats, att biskopen i Växjö stift, som

innehade bostället ett mantal S:t Johannis Baptistas eller prebendegård, nu

kalladt östrabo n:r 2, fortfarande skulle åtnjuta l:o) afkomsten af löningshemmanen

ett hälft mantal n:r 1 Fylleryd Storegården och ett fjärdedels

mantal n:r 2 Fylleryd Lillegården i Gårdsby församling samt ett hälft

mantal ° n:r 2 Hemmesjö Södregården, ett hälft mantal n:r 3 Hemmesjö

Månsagården, ett hälft mantal n:r 4 Hemmesjö Sjögården, ett hälft mantal

n:r 5 Hemmesjö Asagården, tre fjärdedels mantal n:r 1 Hemmesjötorp och

ett fjärdedels mantal n:r 6 Risinge kronogården med torpet Ljungadal,

Indika samtliga fastigheter skulle vara i författningsenlig ordning utarrenderade,

^ 2:o) den biskopen förut anslagna kronotiondespannmål från Hemmesjö,

Tegnaby och Ljuders socknar i Konga härad samt Älghults, Algutsboda,

Lenhofda, Dädesjö och Herråkra socknar i Uppvidinge härad, tillsammans

2,041 kubikfot 9 kannor, hälften råg och hälften korn, 3:o) kyrkoherdelönen

i Gårdsby och Söraby församlingars prebendepastorat och 4:o)

såsom fyllnad uti den genom Kungl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut för

biskopen i Växjö stift bestämda lön, 12,000 riksdaler, ett belopp af 150

riksdaler, att från biskopslöneregleringsfonden utbetalas. Enligt 1889 års

aflöningsstatistik beräknades värdet af kronotiondespannmålen till 5,043

kronor och utgjorde taxeringsvärdet å biskopens boställsjord 178,000 kronor;

men är härvid att märka, att enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref

den 29 oktober 1880 biskopen har hela byggnads- och underhållsskyldigheten

å bostället Östrabo. Detta boställe var år 1889 taxeradt till 50,000

kronor.

Indrages biskopsämbetet i Kalmar, blifva de, på sätt nyss nämnts

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

enligt löneregleringen för hittillsvarande biskopen därstädes från biskopslöneregleringsfonden

utgående 2,350 kronor icke vidare för sitt ändamål

behöfliga. Men då i betraktande måste tagas, att för biskopen i Växjö nya

stift, till följd af Kalmar stifts förening med nuvarande Växjö stift, skulle

uppkomma ökning icke blott af arbete utan jämväl af de med ämbetet

förenade kostnader — jag vill i sådant afseende erinra, att bland biskopens

viktigaste ämbetsförrättningar ingå de i kyrkolagen påbjudna visitationerna,

vid hvilka vanligen särskild protokollsförare erfordras, samt att

biskopen måste bestrida resekostnaderna icke allenast för sig själf utan

ock för protokollsföraren — synes mig vara nödvändigt, att biskopslönen

i det nya Växjö stift, hvartill i första rummet bör användas biskopslönen

i nuvarande Växjö stift, enligt de i nådiga brefvet den 15 juni 1861 antagna

grander för reglering af biskoparnes aflöning bestämd till 12,000

kronor, sättes till 14,000 kronor eller samma belopp, som enligt nyssnämnda

nådiga bref bestämts för biskopen i Göteborgs stift. Riksdagens

medverkan torde därför böra utverkas därtill, att, då efter enderas af

biskoparne i Växjö och Kalmar afgång stiftssammanslagningen äger rum,

till den kvarvarande biskopen, som öfvertager det sammanslagna stiftet,

må från biskopslöneregleringsfonden utgå ett lönetillägg af 2,000 kronor,

hvilket lönetillägg jämväl skulle tillkomma efterföljande biskopar i det

nya Växjö stift. Sedan nuvarande biskopen i Kalmar eller hans rättsinnehafvare

frånträdt därvarande lön, återgå till biskopslöneregleringsfonden

omförmälda 2,350 kronor samt indrages till statsverket kronotiondespannmålen;

och torde i sammanhang härmed af Eders Kungl. Maj:t meddelas

föreskrifter om tillsättande i vederbörlig ordning af Ljungby prebendepastorat.

Det är uppenbart, att i och med stiftssammanslagningen göromålen

vid domkapitelsexpeditionen i Växjö komma att ökas så, att en förhöjning

påkallas i de enligt aflöningsstaten för tjänstemännen vid de ecklesiastika

konsistorierna den 13 juni 1902 för nuvarande domkapitlet i Växjö bestämda

belopp; och billigheten synes mig fordra, att domkapitlet i det nya

Växjö stift likställes med hvad i samma stat bestämts för domkapitlen i

Uppsala, Lund, Göteborg och Hernösand. Jag tillåter mig härvid ånyo

påpeka, att de till domkapitlet i Kalmar enligt samma stat anslagna medel,

tillsammans 3,500 kronor, framdeles komma att besparas.

Slutligen uppstår fråga om, huru bör förhållas med den vid domkapitlet

i Kalmar anställda tjänstepersonal vid detta domkapitels till tidpunkten

obestämbara upphörande. Enligt nya lönestaten för konsistorietjänstemännen

är notarien i Kalmar skyldig att i sammanhang, med blifvande

förändring i rikets indelning i stift underkasta sig den förflyttning

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kuwjl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

till annan konsistorienotariebefattning, som kan af den förändrade stiftsindelningen

föranledas. Nuvarande notarien, som är född år 1842, har

utnämnts år 1878, alltså innan föreskrift den 26 juni 1891 meddelades,

att konsistorienotariebefattningarna skulle uppehållas på förordnande. Enär

notarien ingått å nya lönestaten, är han skyldig att underkasta sig omförmälda,

därmed förenade villkor. Närmast skulle då måhända synas

ligga till hands, att han, då konsistorienotarien i Växjö, som är född år

1830 och utnämnd år 1869, afgår, förflyttades till Växjö. Häremot må

dock invändas, att det kan inträffa, att notarien i Kalmar, redan hunnen

framskriden ålder, ej skulle lämpa sig till den tvifvelsutan, i all synnerhet

under öfvergångstiden, mycket maktpåliggande konsistorienotarietjänsten i

Växjö. Vid detta förhållande synes lämpligast, att, för den händelse indragning

af Kalmar stift inträffar under nuvarande notariens lifstid och

innan han nått pensionsåldern, han uppföres på indragningsstat med rätt

att bibehålla sin enligt staten bestämda aflöning intill den tidpunkt, då

han, därest indragningen ej ägt rum, skulle ägt rätt till pension, men att

han därefter uppföres till pension. Skulle däremot indragning af Kalmar

stift ske efter nuvarande konsistorienotariens därstädes afgång, får tjänsten

skötas på förordnande tills vidare.

Närmare, än som i det föregående skett, torde jag nu ej behöfva inlåta

mig på frågan om de öfvergångsanordningar, som i öfrigt till följd

af förändrad stiftsindelning må erfordras och angående hvilka Eders Kungl.

Maj:t naturligtvis äger att efter omständigheterna förordna.

På grund af hvad jag sålunda nu anfört, anser jag, att för Riksdagen

bör framläggas nådig proposition angående förändrad stiftsindelning, byggd

på sådana grunder, att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens

och Norrbottens län frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskild!

stift med benämningen Luleå stift och med biskopssäte i Luleå samt att,

då någon af de nuvarande innehafvarne af biskopsämbetena i Växjö och

Kalmar stift från sin befattning afgår, det stiftsoinråde, den afgångne innehaft,

tillägges det andra stiftet, som därefter skall bära benämningen Växjö

stift och hafva biskopssäte i Växjö.

Då emellertid, på sätt jag förut omnämnt, bifall härtill förutsätter

ändringar i lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster och i förordningen

om allmänt kyrkomöte, men frågan därom ankommer på justitiedepartementets

föredragning, får jag, som i ärendet samrådt med statsrådet

och chefen för justitiedepartementet och har mig bekant, att han redan

låtit utarbeta de lagförslag, han med tillämpning af omförmälda grunder

anser ^erforderliga, nu allenast hemställa, att, därest Eders Kung!. Maj:t

Bih. till Rikscl. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 30 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

gillar samma grunder, Eders Kungl. Maj:t täcktes lämna chefen för justitiedepartementet

tillfälle att inför Eders Kungl. Maj:t anmäla nämnda lagförslag».

Iq hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt instämde

statsrådets öfriga ledamöter.

Härefter behagade Hans Maj:t Konungen yttra:

»Ehuru jag personligen lifligt önskat, att detta riksviktiga

ärende kunnat lösas så, som af mig blifvit föreslaget

under föregående riksdagar, och hvarigenom det

onekligen viktiga målet, delningen af Hernösands stift,

skett utan sammanslagning af de båda småländska stiften,

hvilka propositioner också blifvit af Riksdagens

första kammare fyra gånger bifallna, men däremot af

dess andra kammare lika ofta, och med stigande flertal,

afslagna, så — enär statsrådet nu enhälligt och med

styrka framhåller den obestridligt stora vikten af norrländska

stiftsfrågans snara lösning, äfvensom betonar

det denna icke numera kunde vinnas under fasthållande

af föregående kungl. propositioner — anser jag mig icke

vidare böra motsätta mig det förslag till lösning af denna

fråga, som föredraganden för mig framställt.

»Jag må hoppas, att de olägenheter af de båda småländska

stiftens föreslagna förening, hvilka, från många

håll, tvifvelsutan nu med bekymmer motses, och hvilka

också gjort mig obenägen att, i strid emot vederbörandes

högt uttalade önskningar, hittills gifva mitt bifall

därtill, icke må i framtiden medföra för ofördelaktiga

och smärtsamma följder».

Efter uttalande häraf behagade Hans Maj:t Konungen

i nåder bifalla hvad statsrådet hemställt med föreskrift

tillika, att utdrag af detta protokoll skulle tillställas

justitiedepartementet.

Ex protocollo:

A. I. Lindhagen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

35

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

januari 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden Ceusebjörn,

Odelbeug,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen.

4:o.

Departementschefen, statsrådet von Friesen, yttrade: lättande å/

»Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 19 de- ctl nytt stift

ceniber 1902 uttalade jag inför Eders Kungl. Maj:t de skäl, som förmådde “•

mig att återupptaga frågan om Hernösands stifts delning; och förklarade

jag mig därvid anse, att för Riksdagen borde framläggas nådig proposition

angående förändrad stiftsindelning, byggd på sådana grunder, att från och

med den 1 januari 1904 Västerbottens och Norrbottens län frånskildes

Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift med benämningen Luleå

stift och med biskopssäte i Luleå samt att, då någon af de nuvarande

innehafvarne af biskopsämbetena i Växjö och Kalmar stift från sin be
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kling]. Maj:(s Nåd. Proposition'' N:o 44.

fattning af ginge, det stiftsområde, den afgångne innehaft, tillädes det

andra stiftet, som därefter skulle bära benämningen Växjö stift och hafva

biskopssäte i Växjö. På min, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda,

hemställan behagade Eders Kungl. Maj:t, med gillande af omförmälda

grunder, lämna chefen för justitiedepartementet tillfälle att inför Eders

Kungl. Maj:t anmäla förslag, som med tillämpning af samma grunder utarbetats,

om ändringar i lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster

och i förordningen om allmänt kyrkomöte. Sedan dessa förslag numera

undergått granskning i högsta domstolen och därvid lämnats utan anmärkning

samt Eders Kungl. Maj:t i dag på chefens för justitiedepartementet föredragning

beslutit nådig proposition till Riksdagen i ämnet, torde det

tillåtas mig att nu ånyo anmäla frågan om förändrad stiftsindelning. Jag

anhåller därvid att få hänvisa till de uttalanden, jag gjort till förenämnda

statsrådsprotokoll; och torde jag ytterligare behöfva allenast lämna närmare

utredning angående de anslagsbehof, som med stiftsdelnings- och

stiftssammanslagningsfrågan äga samband.

På sätt jag förut framhållit, torde biskopen i det föreslagna nya

Hernösands stift böra åtnjuta enahanda löneförmåner, som nu tillkomma

biskopen i det odelade stiftet, samt för biskopen i det nya Luleå stift

lönen ej böra sättas lägre än för biskopen i Hernösands stift eller 12,000

kronor, hvartill kommer hyresersättning, hvilken jag, med hänsyn till

hyresförhållandena i Luleå, anser böra bestämmas till 2,000 kronor. Lönen

för biskopen i det nya Växjö stift torde, såsom jag jämväl förut anmärkt,

böra höjas med 2,000 kronor eller från dess nuvarande belopp, 12,000

kronor, till 14,000 kronor. Lämpligast synes, att samtliga dessa belopp

anvisas till utgående ur biskopslöneregleringsfonden, hvars årsinkomster

därtill lämna tillgång; och något statsanslag härför varder sålunda ej

erforderligt.

Sådant anslag kräfves däremot till följd af de förändringar i domkapitlens

expeditioner, som af den ifrågasatta nya stiftsindelningen påkallas.

I afseende härå torde jag få erinra om min redan förut uttalade

mening, att någon inskränkning icke rättvisligen kan äga rum i aflöningsförmånerna

för tjänstemännen i det nya Hernösands stift, att samma

aflöningsförmåner böra tillkomma notarien och amanuensen vid domkapitlet

i Luleå stift eller 4,500 kronor, jämte rätt till två ålderstillägg,

lör notarien och 1,800 kronor för amanuensen samt att efter sammanslagning

af Växjö och Kalmar stift tjänstemännen i det nya Växjö stift

skäligen må tillerkännas enahanda löneförmåner, hvarigenom skulle, utöfver

nu gällande aflöningsstat för domkapitlets i Växjö tjänstemän, tillkomma

notarien 700 kronor och amanuensen 200 kronor. Bifall härtill

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 44.

37

erfordrar således en ökning af aflöningsstaten för tjänstemännen vid de

ecklesiastika konsistorierna med sammanlagdt 7,200 kronor. Detta belopp

minskas emellertid med beloppet af de nu fastställda anslagen för domkapitlet

i Kalmar, utgörande aflöning till notarie 3,000 kronor samt,

i stället för amanuens, vikariatsersättning, extra biträde, renskrifning

in. in. 500 kronor eller tillhopa 3,500 kronor.

Hvad vidare angår domkapitlens öfriga behof — till ersättning för

semestervikariat, vaktbetjäning och extra biträden samt skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. — kan för det nya Hernösands stift icke beräknas

någon nedsättning af de belopp, som kräfvas för det nuvarande Hernösands

stift. Sammanslagningen af Växjö och Kalmar stift torde i detta

afseende icke påkalla annan förändring än bortfallande af den för domkapitlet

i Kalmar beräknade ersättningen för semestervikariat, 83 kronor

33 öre, ökning af dylik ersättning för domkapitlet i Växjö med 16 kronor

67 öre och minskning i kostnaderna för vaktbetjäning vid domkapitlet i

Kalmar, hvilken minskning kan beräknas till det belopp, som för år 1903

anvisats åt samma domkapitel, eller 300 kronor. För Luleå stift kräfvas

dels årliga anslag till semestervikariat 125 kronor, till aflöning åt vaktmästare,

hvilket anslag skäligen bör beräknas till 800 kronor, samt till

hyra för sessions- och expeditionslokal äfvensom bostad för vaktmästare,

uppskattadt till 1,500 kronor, eller sammanlagdt 2,425 kronor, hvartill

komma kostnader för skrifmaterialier och expenser, ved m. m., beräknade

till 600 kronor, dels ock ett anslag för en gång af 3,500 kronor till anskaffande

af möbler, kassaskåp, andra nödiga inventarier, böcker, kartor m. m.

Då man icke kan förutsätta, att sammanslagningen af Växjö och Kalmar

stift kommer till stånd samtidigt med delningen af Hernösands stift,

hvilken skulle äga rum den 1 januari 1904, uppstår frågan, hvilka utgifter

böra för år 1904 beräknas och huru dessa lämpligast må i samma års

riksstat upptagas. 1 riksstaten för år 1903 är på ordinarie stat uppfördt

ett anslag till domkapitlens expeditioner å 79,580 kronor. Enligt hvad

som framgår af Riksdagens skrifvelse den 15 maj 1902, angående regleringen

af utgifterna under riksstat ens åttonde hafvudtitel, hafva däraf beräknats

65,680 kronor till aflöning åt tjänstemännen vid de ecklesiastika

konsistorierna, 1,400 kronor till ersättning för semestervikariat, 7,500 kronor

till vaktbetjäning och 5,000 kronor till extra biträden. För sina behof

af expenser må, enligt Riksdagens i samma skrifvelse gjorda medgifvande,

konsistorierna från det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved in. m. undfå erforderliga medel, dock

ej till högre belopp än tillsammans 7,150 kronor årligen.

Enligt hvad jag förut angifvit, kräfvas för domkapitlet i Luleå årliga

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

utgifter — frånsedt de till 600 kronor beräknade utgifterna för expenser

— till sarnmanlagdt belopp af 8,725 kronor. Dessutom torde, då en omreglering

af staten för de ecklesiastika konsistorierna nu skall äga rum,

härtill böra läggas ett belopp af 600 kronor, som, utöfver hvad i nu gällande

stat är beräknadt, årligen erfordras för hyra af domkapitlets i Visby

expeditionslokal och till gäldande hvaraf för år 1903 Eders Kungl. Maj:t

denna dag anvisat medel af det under åttonde hufvudtiteln uppförda anslag

till extra utgifter. Den erforderliga ökningen skulle sålunda blifva

9,325 kronor. Att för år 1904 hela detta belopp uppföres å ordinarie

stat, torde emellertid ej vara tillrådligt, enär sammanslagningen af Växjö

och Kalmar stift, då denna gått i full verkställighet, kommer att medföra

en minskning i kostnaderna för domkapitlens expeditioner med inemot

3,000 kronor. Efter den nya stiftsindelningens fullständiga genomförande

och med iakttagande af hvad jag nyss anfört rörande hyra för domkapitlets

i Visby expeditionslokal skulle statens utgifter för de ecklesiastika konsistorierna

blifva följande:

aflöningsstat för tjänstemännen vid

domkapitlen i Uppsala, Lund, Göteborg,

Hernösand, Linköping, Skara,

Västerås, Karlstad, Strängnäs och

Visby samt Stockholms stads konsistorium

lika med hvad i nu gällande

stat upptages eller samman
lagdt.

................................................ kronor 58,200: —

vid domkapitlen i Luleå och Växjö

tillhopa ................................................ » 12,600: —

kronor 70,800: —

hvarifrån skola af dragas de från vissa

domkyrkor för ändamålet utgående

beloPP..................................................... 1.420: - kronor 69,380: -

ersättning för semestervikariat vid

förstnämnda tio domkapitel och

Stockholms stads konsistorium lika

med förut eller i jämnadt belopp .. kronor 1,200: —

vid domkapitlen i Luleå och Växjö

tillhopa ............................................ » 250: — » 1,450: —

transport kronor 70,830: —

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 44.

39

vaktbetjäning vid nuvarande domkapitlen,

utom domkapitlet i Kalmar,

samt vid Stockholms stads

konsistorium lika med förut eller

vaktbetjäning vid domkapitlet i Luleå

äfvensom hyra för sessions- och expeditionslokal

samt bostad för vaktmästare

därstädes...............................

hyra för expeditionslokal vid domkapitlet

i Visby...................................

extra biträden lika med förut ..........

transport kronor 70,830: —

cronor 7,200: —

- 2,300: —

* 600: — » 10,100: —

........................... » 5,000: -

summa kronor 85,930: —

Under förutsättning att stiftssaminanslagningen icke kommer till stånd

den 1 januari 1904, erfordras vidare för domkapitlet i Kalmar de nu för

samma domkapitel beräknade belopp af tillhopa............ kronor 3,883: 33

hvarifrån dock afgår den ökning, som efter sammanslagningen

ifrågasatts för domkapitlet i Växjö ................. » 916: 67

utjämnadt till 2,970 kronor.

Lämpligast synes mig vala, att ordinarie staten nu ökas till 85,930

kronor, hvarigenom den blifvande sammanslagningen af Växjö och Kalmar

stift icke behöfver föranleda någon rubbning i denna stat, samt att hvad

därutöfver för år 1904 med anledning af stiftsdelningen erfordras eller

2,970 kronor upptages å extra stat. Sådant extra anslag blefve då erforderligt,

så länge Växjö och Kalmar stift kvarstå såsom särskilda stift. Då

anmälan till Eders Kungl. Maj:t inkommit, att endera af de nuvarande

biskoparne i Växjö och Kalmar från sin befattning afgått, lärer Eders

Kungl. Maj:t meddela förordnande om att sammanslagningen skall träda

i verket. Därmed upphör behofvet af vidare extra anslag, under förutsättning,

på sätt jag yttrat till protokollet den 19 december 1902, att konsistorienotarien

i Kalmar, därest han då ej redan är pensionsberättigad

och icke öfverflyttas till tjänstgöring i Växjö, får sin aflöning öfverförd

på indragningsstat.

För domkapitlets i Luleå behof af expensmedel bör gifvetvis, likasom

för öfriga konsistorier, tagas i anspråk åttonde hufvudtitelns förslagsanslag

till skrifmaterialier och expenser, ved in. in. Fn höjning erfordras i så
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 44.

(lånt syfte af det belopp, hvartill anslaget nu får för domkapitlen anlitas,

eller 7,150 kronor. Enligt hvad förut angifvits, skulle den erforderliga

ökningen uppgå till 600 kronor. Då emellertid vid bestämmandet af

expensanslag åt domkapitlen för år 1903 tydligen framgått, att det nu

för ändamålet anvisade beloppet är alldeles otillräckligt, och man bör

söka för framtiden undvika den oegentlighet, som under en lång följd af

år förekommit, att Eders Kungl Maj:t nödgats låta statskontoret förskottera

medel till betäckande af uppkomna brister i domkapitlens expeditionskassor,

anser jag nödigt — äfven om hänsyn tages till domkapitlets i Kalmar

upphörande — att en sådan ändring i föreskrifterna om användandet af

ifrågavarande förslagsanslag vidtages, att däraf må för domkapitlens behof

kunna disponeras 9,000 kronor.

På grund af hvad sålunda nu och till statsrådsprotokollet den 19

december 1902 af mig yttrats, hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t

täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att

dels medgifva,

att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens och Norrbottens

län må frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskild! stift med

benämningen Luleå stift och med biskopssäte i Luleå, under villkor att,

då någon af de nuvarande innehafvande af biskopsämbetena i Växjö och

Kalmar stift från sin befattning afgår, det stiftsområde, den afgångne

innehaft, tillägges det andra stiftet, som därefter skall bära benämningen

Växjö stift och hafva biskopssäte i Växjö,

att biskopslönen i det nya Hernösands stift må utgå med enahanda

belopp som i det nuvarande Hernösands stift,

att af biskopslöneregleringsfonden må användas för aflönande af biskop

i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor såsom lön och

2,000 kronor såsom hyresersättning, samt för biskopen i det nya Växjö

stift, utöfver biskopslönen i nuvarande Växjö stift, såsom lönetillägg 2,000

kronor årligen,

att notarien och amanuensen vid domkapitlet i det nya Hernösands

stift må åtnjuta enahanda löneförmåner, som bestämts för samma tjänstemän

vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands stift,

att för domkapitlet i Luleå stift må utgå aflöning till notarie med

4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,

samt arfvode till amanuens med 1,800 kronor, under de förbehåll

och bestämmelser, som i den för tjänstemännen vid de ecklesiastika

konsistorierna fastställda aflöningsstat äro intagna, samt med där stadgad

rätt för notarien till ålderstillägg och pension,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 44.

att för domkapitlet i det nya Växjö stift förhöjning må äga rum af

notariens aflöning till 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500

kronor tjänstgöringspenningar, samt af amanuensens arfvode till 1,800

kronor

samt att domkapitlet i Luleå må från det under riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier och expenser, ved

m. m. emot redovisning undfå erforderliga medel till inköp af skrifmaterialier,

inköp af nödiga inventarier, renhållning, gas och lyse, ved

och vedhuggning, bokinköp, inbindning af böcker och tidningsprenumeration,

tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader samt utgifter för

telegramporto,

dels ock till bestridande af kostnaderna härför samt för vaktbetjäning

och öfriga årliga utgifter jämte erforderlig utrustning af expeditionslokal

vid domkapitlet i Luleå äfvensom hyra för expeditionslokal vid domkapitlet

i Visby höja ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner

med 6,350 kronor eller från dess nuvarande belopp, 79,580 kronor, till

85,930 kronor samt vidtaga sådan ändring i det på ordinarie stat under

riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved in. m., att däraf må till domkapitlens expeditioner

utgå högst 9,000 kronor, äfvensom på extra stat för år 1904 bevilja ett

belopp af 6,470 kronor, däraf till förstärkande af ordinarie anslaget till

domkapitlens expeditioner 2,970 kronor samt till anskaffande af möbler

m. m. för domkapitlet i Luleå 3,500 kronor.»

I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad statsrådet sålunda hemställt behagade Hans

Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle till Riksdagen

aflåtas nådig proposition af det innehåll, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Edward Bäcklin.

Bill. Ull Ililcsd. Prof. 1,90.3. 1 Sami. 1 Afcl. ,30 Höft.

G

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SLU 1903:4 Sammansatta Stats- (och Lag-)ut.skottets Utlåtande N:o 4 s. 1 i texten