Sök i Ratio Lex

Angående ändring af vissa i nådiga kungörelsen den 10 november 1882 meddelade bestämmelser beträffande förvaltningen af kronans jordbruks domäner

9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:5, Angående ändring af vissa i nådiga kungörelsen den 10 november 1882 meddelade bestämmelser beträffande förvaltningen af kronans jordbruks domäner

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

N:o 5.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående ändring

af vissa i nådiga kungörelsen den 10 november 1882

meddelade bestämmelser beträffande förvaltningen af

kronans jordbruks domäner; gifven Stockholms slott den

28 november 1902.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att för sin del besluta,

dels att de i 15:de och 17:de punkterna af kungl. kungörelsen

den 10 november 1882 meddelade bestämmelser angående förvaltning

af kronans jordbruksdomäner skola utbytas mot följande stadganden:

15:o. Arrendator nybyggnadsskyldighet skall, därest nybyggnad

anses erforderlig, före egendomens utarrendering såväl i afseende på

byggnadernas beskaffenhet som kostnaden därför noggrannt bestämmas

och i arrendekontraktet angifvas.

Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens medgifvande

må ny- eller ombyggnad af kronans hus vid egendomen icke

företagas.

Varder af arrendator med domänstyrelsens begifvande och efter

plan, som af densamma blifvit godkänd, byggnad uppförd, som ej innefattas

under den arrendatorn enligt arrendekontraktet ålagda byggnadsskyldigheten,

ankommer på domänstyrelsens pröfning, huruvida öfverbyggnaden

må arrendatorn godtgöras genom eftergift i närmaste årens

arrende eller vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn; dock

bör vid bestämmande af sådan godtgörelse tagas i beräkning den nytta,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

som genom den nya byggnaden kan arrendatorn under återstående

arrendetiden tillskyndas.

Ersättning för verkställd öfverbyggnad, hvartill nuvarande arrendator

enligt de för hans arrende gällande föreskrifter kan finnas

berättigad, skall af den nye arrendatorn gäldas, där icke i arrendekontraktet

med honom varder annorlunda bestämdt.

Om, på grund af särskilda förhållanden, hemman eller lägenhet

anses lämpligen kunna utan åbyggnad utarrenderas, må arrendator från

all byggnadsskyldighet befrias.

17:o. Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att skadan

bota till den omfattning domänstyrelsen bestämmer och med den brandskadeersättning,

som erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan

plan för nybyggnaden blifvit fastställd, arrendatorn brandskadeersättningen,

i den mån densamma för byggnaden erfordras; skolande, därest

kostnaden för nybyggnaden öfverstiger den kronan tillerkända ersättningen,

det Överskjutande beloppet arrendatorn godtgöras genom eftergift

å närmaste årens arrende eller vid egendomens afträdande af nye

arrendatorn,;

dels ock att, då första gången utarrendering sker af kronoegendom,

som för närvarande är upplåten genom arrendekontrakt, däri

byggnadsskyldigheten bestämts enligt andra grunder än de genom 1882

års kungl. kungörelse stadgade, eller af kronoegendom, som ej förut

varit för statsverkets räkning utarrenderad, momenten 2, 3 och 4 i 15:de

punkten af samma kungörelse, sådana de nu gälla, skola tillämpas.

Den till ärendet hörande handling skall Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Theodor Odelberg.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 5.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

november 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer och

von Friesen.

15:o

Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde härefter:

I det förslag till domänförvaltningens ordnande, som under år

1880 af utsedde kommitterade utarbetades inom finansdepartementet, yttrade

kommitterade, bland annat, att före utarrendering af kronans egendomar

fullständig plan jemte kostnadsförslag borde uppgöras för de

byggnadsarbeten, som ansåges erforderliga under arrendetiden, och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

egendomen därefter utbjudas med skyldighet för arrendatorn att dessa

arbeten i enlighet med den fastställda planen utföra. Härvid anmärkte

emellertid kommitterade att, då byggnadsskyldighetens bestämmande i

enlighet med berörda förslag förutsatte, att, sedan byggnadsplanen

blifvit uppgjord, — hvilket, då arrendevärdet däraf vore beroende,

måste ske senast i sammanhang med arrendeuppskattningen — egendomens

innehafvare icke finge företaga några byggnadsarbeten, som

kunde verka till rubbning i den uppgjorda planen, men enligt de

kontrakt, som gällde vid tiden för kommitterades verksamhet, arrendatorerne

vore oförhindrade att intill arrendetidens slut fullgöra hvad

som bruste i den enligt författningarne dem åliggande, efter ärsberäkning

utgående byggnadsskyldighet, åtminstone i regeln de nämnda

grunderna för byggnadsskyldighetens reglerande icke kunde tillämpas

vid den utarrendering, som närmast förestode- af kronans egendomar.

För de fall, där éj en fullständig plan för egendomens bebyggande

kunde vid utarrenderingen fastställas, syntes kommitterade byggnadsskyldigheten

böra ordnas så, att med afseende å hvarje egendoms storlek

och beskaffenhet ett visst årligt penningebelopp bestämdes att af arrendatorn

med byggnad under arrendetiden redovisas eller, i den mån

några byggnadsarbeten icke kommit till utförande, vid arrendetidens

slut till kronan kontant gäldas, hvilken årliga byggnadssumma borde

bestämmas till högst en tiondedel af årliga arrendevärdet, hvarjämte

kommitterade ansåge byggnads närmare beskaffenhet och don afräkning

å byggn adssumman, som därför finge äga rum, böra bestämmas af

synerätt, samt att, därest kostnaden för byggnad, som blifvit, med

behörigt tillstånd och efter godkänd plan utförd, befunnes öfverstiga

den i kontraktet bestämda byggnadssumman, skälig godtgörelse för

öfverbyggnaden skitlle kunna tilläggas arrendatorn att utgå genom

eftergift å närmaste årens arrende eller kontant gäldas vid egendomens

afträde af den nye arrendatorn, som då skulle genom sitt kontrakt

härtill förbindas.

I fråga om den arrendator er na åliggande byggnadsskyldighet efter

timad brandskada uttalade kommitterade den mening, att den förvaltande

myndigheten skulle äga bestämma, hvilka nybyggnader borde i de

nedbrunnas ställe uppföras, samt att, därest kostnaden för den föreskrifna

nybyggnaden komme att öfverskjuta den brandskadeersättning,

som erhölles, det Överskjutande beloppet, i den mån detsamma icke

motsvarades af den arrendatorn kontraktsenligt åliggande nybyggnadsskyldigheten,

skulle honom godtgöras på enahanda sätt, som för annan

öfverbyggnad föreslagits.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

De i öfverensstämmelse med det liär ofvan anförda affattade

bestämmelser rörande nybyggnad, som infördes i det förslag till författning

angående grunderna för domänförvaltningen, som af kommitterade

afgafs, blefvo i allt hufvudsakligt af Eders Kungl. Maj:t och

Riksdagen godkända; och erhöllo till följd häraf momenten 1, 2, 3 och

4 i 15:de punkten i nådiga kungörelsen den 10 november 1882, angående

förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner,

följande lydelse:

»Arrendators nybyggnadsskyldighet skall, där så ske kan, före

egendomens utarrendering så väl i afseende på byggnadernas beskaffenhet

som kostnaden därför noggrannt bestämmas och i arrendekontraktet

angifvas.

Kan sådant byggnadsförslag ej på förhand uppgöras, bör, med

hänsyn till egendomens storlek och (less beskaffenhet till ägor och

befintliga åbyggnader, vid arrendevärderingen föreslås och genom kontraktet

bestämmas visst för år beräknadt belopp i penningar, icke öfverstigande

en tiondedel af det föreslagna arrendevärdet, hvilket belopp

bör genom byggnad under arrendetiden redovisas eller vid egendomens

afträdande till kronan kontant gäldas. Inom sålunda bestämd gräns i

afseende på kostnaden, vare arrendator pliktig att, om domänstyrelsen

så påfordrar, vid egendomen utföra ny- eller ombyggnad; skolande så

väl den tid, inom hvilken det af domänstyrelsen föreskrifna byggnadsarbetet

bör vara fullbordadt, som ock byggnadens närmare beskaffenhet

och den afräkning, som därför bör äga rum å den i kontraktet stadgade

byggnadssumman, bestämmas vid laga syn.

Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens medgifvande

må ombyggnad af kronans hus vid egendomen icke företagas,

ej heller ny byggnad uppföras, afsedd att gå i afräkning å arrendatorns

byggnadsskyldighet.

Varder med domänstyrelsens begifvande och efter plan, som af

densamma blifvit godkänd, byggnad af arrendator uppförd, för hvilken

kostnaden är större än som motsvarar den enligt kontraktet bestämda

byggnadsskyldigheten, ankomme på domänstyrelsens pröfning, huruvida

öfverbvggnaden må arrendatorn godtgöras genom eftergift å närmaste

årens arrende eller vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn;

dock bör vid bestämmande af sådan godtgörelse tagas i beräkning den

nytta, som genom den nya byggnaden kan arrendatorn under återstående

arrrendetiden tillskyndas.»

I fråga om nybyggnad efter brandskada stadgas i 17:de punkten

af sagda kungörelse:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 5.

»Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att skadan bota

till den omfattning, domänstyrelsen bestämmer, och med den brandskadeersättning,

som erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan

plan för nybyggnaden blifvit fastställd, arrendatorn brandskadeersättningen

i den mån densamma för byggnaden erfordras; skolande, därest

kostnaden för nybyggnaden öfverstiger den kronan tillerkända ersättningen,

det Överskjutande beloppet arrendatorn godtgöras genom afräkning

å byggnadsskyldigheten, eller, om denna är fullgjord, genom eftergift

å närmaste årens arrende eller vid egendomens afträdande af nye

arrendatorn.»

Under erinran härom har domänstyrelsen i underdånig skrifvelse

den 31 januari 1902 anfört följande.

Vid jämförelse af dessa stadganden med kommitterades ofvan upptagna

uttalanden framginge eldigt styrelsens uppfattning med full tydlighet,

att då i 15:de punkten lista momentet förutsattes, att hinder kunde

vid utarrendering möta för tillämpning af den meddelade bestämmelsen

angående byggnadsskyldighetens ordnande, härmed endast asyftades

hinder af stadgande om nybyggnad i ett vid arrendevillkorens fastställande

för en egendom ännu gällande arrendekonlrakt om densamma,

samt att med byggnadsskyldighet, som omnämndes i 3:dje och 4:de momenten

af ofvanberörda punkt, afsåges sådan, som läge inom gränsen af

den enligt 2:dra momentet bestämda byggnadssumman. Att samma betydelse

måste inläggas i den byggnadsskyldighet, som omtalades i 17:de

punkten, vore uppenbart af punktens innehåll i öfrig!

Om styrelsens nu uttalade mening vore riktig, syntes däraf följa,

att i den mån utarrenderingarne komme att ske för andra gången efter

de genom 1882 års kungörelse stadgade grunder, hvilket först inträffade

med en del år 1905 arrendelediga egendomar, 2:dra och 4:de momenten

i 15:de punkten ej längre skulle tillämpas utan i stället Osta momentet,

men härigenom beröfvades domänstyrelsen möjligheten att, där under

löpande arrendeperiod för en på detta sätt utarrenderad egendom nybyggnad

utöfver den, som kunde vara bestämd i arrendekontraktet,

befunnes nödig, härtill lämna bidrag; och det kunde äfven ifrågasättas,

om styrelsen, då eldskada å sådan egendom inträffat och kostnaden för

den nybyggnad, som i anledning häraf föreskrefves, komme att öfverskjuta

brandstodsersättningen, kunde med den lydelse 17:de punkten

nii hade, bereda arrendatorn godtgörelse för Överskjutande beloppet

annorledes än genom att ålägga efterträdande arrendatorn att vid sitt

tillträde af arrendet utgifva godtgörelsen, en ersättningsform, som syntes

från början endast vara afsedd för det fall, att eldskadan inträffat sa

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Åfd. 3 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

sent under arrendeperioden, att de återstående arrendeafgifterna ej

räckte till att jämte brandstoden botäcka nybyggnadskostnaden.

Vid det sammanträde med domänintendenterna, som hållits inför

domänstyrelsen under slutet af år 1899, hade desses uppmärksamhet

blifvit fäst pa den förändring i arrendeuppskattningsmännens åligganden,

som blefve en följd af tillämpningen åt stadgandet i 15:de punkten lista

momentet. Därvid hade allmänt uttalats den meningen, att det skulle

möta stora svårigheter att i förväg bestämma en egendoms behof af

nybyggnad för en tid af 20 år framåt. Domänstyrelsen vore af samma

åsikt och ville i detta sammanhang framhålla, att å egendomar, som

utarrenderades, ej sällan förekomme odlingslägenheter, hvilkas uppodlande

med afseende a därmed lörenade kostnader och arbete ej ansåges

höra åläggas arrendatorn såsom ett arrendevillkor. Genom 2lista punkten

i 1882 års kungörelse vore emellertid tillfälle beredt för arrendator,

som frivilligt åtoge sig odlingsarbete af större omfång, att härtill erhålla

understöd genom minskning i arrendet, men det vore gifvet, att

den uppmuntran, som kunde ligga häri för en driftig arrendator att

förbättra egendomen, skulle i hög grad förringas, om han ej kunde

påräkna något bidrag till den utvidgning af utrymmet i egendomens

byggnader, som af den genom nyodlingen ökade skörden påkallades.

Med afseende å hvad sålunda anförts har styrelsen förklarat sig

anse det vara af största vikt, att styrelsen för framtiden, såsom hittills,

blefve i tillfälle att, då under löpande arrendeperiod för en egendom

nybyggnad, som arrendatorn ej enligt arrendekontraktet vore skyldigutföra,

funnes vara åt nöden, härtill anvisa bidrag*. Den form härför,

som hittills jämlikt 15:de punkten 2:dra momentet, åt 1882 års kungörelse

användts och hvilken, efter hvad styrelsen förut framhållit, syntes varit

afsedd att endast provisoriskt anlitas, ansåge styrelsen ej böra bibehållas.

Den enligt nämnda moment bestämda byggnadssumma'', hvilken egentligen

vore att betrakta såsom en del af arrendet, kunde under vissa

förhållanden blifva för arrendatorn ganska betungande, såsom då han

nödgades genom nybyggnad på en gång redovisa hela summan, isynnerhet

om detta skedde kort efter arrendets mottagande, eller då han under

arrendetiden ej affordrades nybyggnad och i följd däraf finge vid arrendets

slut kontant utbetala hela summan.

Styrelsen vore redan enligt löide punkten 4:de momentet af ofvanberörda

kungörelse berättigad att, sedan den genom arrendekontraktet

om en egendom bestämda byggnadssumman blifvit för byggnad använd,

iör . nybyggnad, som härutöfver kunde befinnas för egendomen nödig,

bevilja arrendatorn bidrag genom eftergift å arrendet; och ansåge sty
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5-

relsen härmed öfverensstämmande, att då arrendatorns byggnadsskyldighet

på förhand bestämdes till uppförande af viss byggnad, styrelsen

finge befogenhet att för annan byggnad, sona under arrendetiden ansåges

vara af nöden, lämna bidrag genom afkortning å arrendet.

På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen gjort framställning

om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen om vidtagande af de

utaf styrelsen angifna ändringar i förberörda författningsrum; och har

styrelsen, under förutsättning af bifall till styrelsens ändringsförslag,

hemställt att, i sammanhang med utfärdandet af de bestämmelser, som

däraf blcfve en följd, skulle förklaras, att då första gången utarrendering

skedde af kronoegendom, som för närvarande vore upplåten genom

arrendekontrakt, däri byggnadsskyldigheten bestämts enligt andra grunder

än de genom 1882 års nådiga kungörelse stadgade, eller af kronoegendom,

som ej’ förut varit för statsverkets räkning utarrenderad, momenten

2, 3 och 4 i 15:de punkten af samma kungörelse, sådana de nu gällde,

skulle tillämpas.

Åberopande hvad i detta ärende förekommit, hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen

att för sin del besluta,

dels att de i 15:de och 17:de punkterna af åberopade nådiga kungörelse

meddelade bestämmelser angående förvaltning af kronans jordbruksdomäner

skola utbytas mot följande stadganden.

15:o. Arrendators nybyggnadsskyldighet skall, därest nybyggnad

anses erforderlig, före egendomens utarrendering såväl i afseende på

byggnadernas beskaffenhet som kostnaden därför noggrannt bestämmas

och i arrendekontraktet angifvas.

Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens inedgifvande

må ny- eller ombyggnad af kronans hus vid egendomen icke

Varder af arrendator med domänstyrelsens begifvande och efter

plan, som af densamma blifvit godkänd, byggnad uppförd, som ej innefattas

under den arrendatorn enligt arrendekontraktet ålagda byggnadsskyldigheten,

ankommer på domänstyrelsens pröfning, huruvida öfverbyggnaden

må arrendatorn godtgöras genom eftergift i närmaste årens

arrende eller vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn; dock

bör vid bestämmande af sådan godtgörelse tagas i beräkning den nytta,

som genom den nya byggnaden kan arrendatorn under återstående

arrendetiden tillskyndas.

Ersättning för verkställd öfverbyggnad, hvartill nuvarande ärren
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

dator enligt de för hans arrende gällande föreskrifter kan linnas berättigad,

skall af den nye arrendatorn gäldas, där icke i arrendekontraktet

med honom varder annorlunda bestämdt.

Om, på grund af särskilda förhållanden, hemman eller lägenhet

anses lämpligen kunna utan abyggnad utarrenderas, må arrendator från

all byggnadsskyldighet befrias.

17:o. Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att skadan

bota till den omfattning domänstyrelsen bestämmer och med den brandskadeersättning,

som erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan

plan för nybyggnaden blifvit fastställd, arrendatorn brandskadeersättningen,

i den mån densamma för byggnaden erfordras; skolande, därest

kostnaden för nybyggnaden öfverstiger den kronan tillerkända ersättningen,

det öfverskjutande beloppet arrendatorn godtgöras genom eftergift

å närmaste årens arrende eller vid egendomens afträdande af nye

arrendatorn;

dels ock att, då första gången utarrendering sker af kronoegendom,

som för närvarande är upplåten genom arrendekontrakt, däri

byggnadsskyldigheten bestämts enligt andra grunder än de, som innehållas

i 1882 års nådiga kungörelse, eller af kronoegendom, som ej förut

varit för statsverkets räkning utarrenderad, bestämmelserna i momenten

2, 3 och 4 i 15:de punkten af samma kungörelse, sådana de nu gälla

skola tillämpas. ö

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lemna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet af den lydelse,

bilaga — till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo:

G. Zdhtlius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:142 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändring af vissa i kungl. kungörelsen den 10 november 1882 meddelade bestämmelser be a1 i texten