Sök i Ratio Lex

Angående upplåtelse af mark från Muonio kronopark till allmänning åt Enontekis socknemän

22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:55, Angående upplåtelse af mark från Muonio kronopark till allmänning åt Enontekis socknemän

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 55.

1

N:o 55.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upplåtelse

af mark från Muonio kronopark till allmänning

åt Enontekis socknemän: gifven Kristiania slott den 16

februari 1903.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

medgifva,

att ett uti ett af afvittringslandtmätaren J. E. Degerman den 31

juli 1901 uppgjordt, med litt. B betecknadt områdestilldelningsförslag

närmare angifvet område om 6,994,5 0 hektar må från Muonio kronopark

i Muonional lista församling af Norrbottens län till Enontekis kommun

såsom kommunens samfällda egendom upplåtas, under villkor:

att det inom Enontekis socken vid afvittringsberedningen till allmänning

afsätta område öfverlämnas till kronan;

att det område, som till kommunen upplåtes, skall i allt hvad

skogshushållningen vidkommer stå under skogsstatens vård och förvaltning;
att

utsyning och försäljning af virke från sistnämnda område skall

äga rum på sätt och i den ordning, Kungl. Maj:t på förslag af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande bestämmer;

att inom samma område befintligt mulbete och höslåtter, som ej vid

afvittringen tilläfventyrs tilldelats nybyggen och hemman, må utarrenderas,

där sådant pröfvas kunna utan men för skogsvården äga rum,

på sätt och i den ordning, som för å kronopark belägna dylika lägenheter

finnes föreskrifvet.;

Bih. till Biksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 38 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

samt att de genom försäljning af skogsalster från området samt

genom upplåtelse af mulbete och höslåtter inflytande medel skola

inlevereras till Kungl. Maj:ts befallningshafvande för att göras fruktbärande,

förvaltas och användas enligt de grunder, Kungl. Maj:t, på

förslag af Kungl. Maj:ts befallningshafvande och sedan Enontekis

socknemän därom yttrat sig, bestämmer.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Theodor Odelberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 55.

3

Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Kristiania

slott den 16 februari 1903.

Närvarande:

Statsråden Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Berger.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Odelberg anförde i

underdånighet:

Genom nådigt bref den 19 oktober 1894 föreskref Kungl. Maj:t,

att ett af Enontekis socknemän vid afvittringssammanträde den 9 mars

samma år fattadt beslut att af det skogsanslag, som vid afvittring inom

socknen kom me att tilldelas byar, hemman och nybyggen, afsätta en

fjärdedel till allmänning skulle bringas till verkställighet, hvarjämte

Kungl. Maj:t förklarade, att Kungl. Maj:t ville, sedan omfånget och beskaffenheten

af den skogsmark, som sålunda komme att till allmänning

afsättas, blifvit kända, på förslag- af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län bestämma de grunder, efter livilka allmänningen

borde förvaltas.

I en till Kungl. Maj:t ställd, af Kungl. Maj :ts befallningshafvande

i nämnda län med underdånig skrifvelse den 11 december 1897 järnte

yttrande af afvittringsstyresmannen i länet H. W. Boström öfverlämnad

skrift anhöllo Enontekis socknemän, att, enär den skogstrakt, som på

grund af berörda nådiga bref blifvit till allmänning afsatt, vore i an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 55.

seende till ringa virkestillgång och dryga utdrifningskostnader fullkomligt

värdelös såsom inkomstkälla för kommunen, samt någon annan för

ändamålet mera lämplig skogsmark icke funnes inom socknen, hvarest

all befintlig skog erfordrades till husbehof, men socknens till ett antal

af allenast omkring 450 personer uppgående bofasta befolkning, som

vore för sin utkomst hufvudsakligen hänvisad till sina svaga hemman,

och hvars redan förut hårdt tryckande utskylder i den närmaste framtiden

komme att ytterligare ökas genom bidrag till kostnaden för byggande

af allmän väg mellan Karesuando kyrkoby och Juckasjärvi sockenrå,

vore i stort behof af någon lindring i sina hårda existensvillkor,

Kungl. Maj:t täcktes i nåder anvisa någon utom socknens område men

hälst i närheten däraf belägen skogstrakt till allmänning åt socknen,

eller, om detta ej läte sig göra, i någon annan form bereda kommunen

en motsvarande inkomstkälla.

I sitt nyssberörda yttrande upplyste afvittringsstyresmannen

Boström, att vid afvittringsberedningen inom Enontekis socken en skogstrakt

om 4,420,6 2 hektar, utgörande en fjärdedel af det på socknens hela

skattetal, 10s/4 mantal, belöpande skogsanslag, blifvit i socknens sydligaste

del, närmast rågången mot Muonionalusta kapellförsamling

af Paj ala socken till allmänning afsatt; att emellertid å berörda skogstrakt

icke funnes skog af sådant värde, att den kunde bereda socknen

någon inkomst, hälst utdrifningskostnaderna blefve ofantligt stora, men

att någon bättre och till allmänning lämpligare skog icke förefunnes

inom socknen, hvars hela skogstillgång behöfde tagas i anspråk för

socknemännens egna behof, samt att någon till afsalu lämplig skog

icke funnes närmare Enontekis socken än å den på 3 mils afstånd därifrån

inom Muonionalusta kapellförsamling belägna kronoparken mellan

Merasjoki, Kitkiojoki och Parkajoki.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet anförde för egen del,

att enär Enontekis socken, belägen ofvan odlingsgränsen, i saknad af

alla betingelser för industriell rörelse, utan bruten väg samt bebodd af

en befolkning, som endast med de minsta möjliga anspråk på lifvet

kunde af en föga gifvande boskapsskötsel bereda sig en nödtorftig

bärgning, utan tvifvel vore den af naturen mest vanlottade kommun i

riket och framför andra kommuner inom Norrbottens län i behof af de

förmåner, som följde med en allmänning, Kungl. Maj:ts befallningshafvande

funne socknemännens underdåniga ansökning att utom socknen

få sig anvisadt ett område till allmänning synnerligen behj ärtans värd och

på grund häraf hemställde om nådigt bemyndigande för Kungl. Maj:ts

befallningshafvande att i sammanhang med afvittring inom annan socken

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 55. 5

taga under ompröfning frågan om beredande därstädes af lämpligt område

att såsom allmänning upplåtas åt Enontekis kommun i stället för

den trakt, som i sådant syfte vid afvittringen inom Enontekis socken

förslagsvis afsatts.

På grund af särskilda nådiga remisser afgåfvos underdåniga utlåtanden

i ärendet dels den 2 maj 1898 af domänstyrelsen, efter inhämtande

af vederbörande öfver)ägmästares yttrande, dels den 16 juni samma

år af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, dels den 21 påföljde november

af landtmäteristyrelsen och dels den 17 november 1899 af kammarkollegium.

Af de sålunda börda myndigheterna har domänstyrelsen, under

erinran att, enligt 8 § af gällande nådiga afvittringsstadga för lappmarkerna

i Västerbottens och Norrbottens län, hemman och nybyggen

därstädes ägde erhålla skog till afsalu, endast om tillgång därtill funnes,

framhållit, att, då den vid afvittringen i öfriga delar af landet följda

och jämväl i 4 § af nämnda nådiga stadga inrymda föreskrift, att afvittringen

skulle socknevis företagas, tydligen innebure, att hemman och

nybyggen icke borde eller kunde grundas på andra naturtillgångar

eller få sig tilldelade andra förmåner, än som vore inom socknen till

finnandes, sökandena, hvilka aldrig haft att tillgå någon skog för afsalu

utan grundat sina hemman på andra naturtillgångar, icke kunde på

gällande författningar stödja sitt anspråk på tilldelning af timmerskog

från kronans mark utom socknen, samt att, då enligt domänstyrelsens åsikt

ej heller från lämplighetens eller billighetens synpunkt skäl förefunnes

för undantag i förevarande fall från det hittills följda förfaringssättet

vid afvittring, styrelsen icke kunde tillstyrka något medgifvande i

berörda syfte; hvaremot domänstyrelsen, för den händelse Kungl. Maj:t

skulle finna åtgärd erforderlig för lindrande af de ekonomiska svårigheter,

som förekomme inom länets nordligaste gränskommun, särskildt

i följd af kommunen åliggande bidrag till den af sökandena omnämnda

väganläggningen, ifrågasatt, huruvida icke en sådan lindring kunde

beredas på annat sätt än genom skogstilldelning, exempelvis genom

befrielse från bidrag till sagda väganläggning.

T anledning af hvad domänstyrelsen sålunda ifrågasatt meddelade

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att det bidrag, Enontekis

socknemän åtagit sig till kostnaden för ofvannämnda väg mellan

Karesuando och Juckasjärvi, hvaraf 40,500 meter folie inom Enontekis

socken, enligt upprättadt kostnadsförslag skulle uppgå till 39,300 kronor,

samt att utom denna väg inom Enontekis socken föreslagits en mer än

5 mil lång väg ned mot Muonionalusta, hvars anläggningskostnad för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

mil räknadt säkerligen ej blefve billigare än den förra vägens, äfvensom

en 137,860 meter lång väg till riksgränsen, till hvars anläggning,

beräknad att kosta 422,500 kronor, sedvanligt bidrag af de vägbyggnadssk}ddige

dock på grund af särskilda förhållanden knappast torde komma

att påfordras, liv arjämte styrelsen för sin del uttalade den mening, att,

om ej åt hemmansägarne inom Enontekis socken bereddes tillfälle till

andra inkomster, än som härflöte af hemmansbruk, jakt och fiske, deras

förmåga knappt skulle räcka till för sedvanligt bidrag till ordnande

och underhåll af ens de båda förstnämnda vägarne, af Indika i medeltal

nära 2 kilometer skulle komma på hvarje hemmansägare, att det vore

bättre för hemmansägarne att äga tillgång till den aldrig sinande inkomstkälla,

som läge i uthållig afverkning å en allmänning, än att

erhålla ett kontant penninganslag, och att den bofasta befolkningens

kvarstannande i dessa bygder måhända rent af vore beroende på tillgången

till eu dylik stadigvarande inkomstkälla.

Landtmäteristyrelsen anförde hufvudsakligen följande. Ehuru visserligen

sökande socknemännen icke kunde på gällande afvittringsstadga

eller andra författningar grunda något anspråk att erhålla skogsmark

utom socknens område, syntes det likväl med afseende därå, att

Enontekis socken vore af naturen så illa lottad, att en bofast befolkning

därstädes endast med de största försakelser kunde nödtorfteligen lifnära sig,

icke vara obilligt, om till denna befolknings förmån ett undantag gjordes

från den eljest gällande regeln, att vid afvittring skogsmark tilldelades

hemmanen endast i den män, tillgång därtill inom socknens område

funnes. Den uppoffring, som staten skulle komma att vidkännas genom

medgifvande i detta fall af ett dylikt undantag, syntes mer än väl

motvägas af den fördel för det allmänna, som läge däri, att fortvaron

inom denna gränstrakt af en bofast befolkning, lefvande under icke

alltför tryckta förhållanden, blefve tryggad eller åtminstone underlättad.

Enligt landtmäteristyrelsens åsikt skulle befolkningens fördel bäst

tillgodoses, om till allmänning åt socknen upplätes en del af ofvan omförmälda,

inom Muonionalusta kapellförsamling belägna kronopark, hvarigenom

befolkningen, utom det bidrag till lindrande af dess utskylder,

som erhölles genom försäljning af skogsalster, äfven kunde vinna inkomst

genom arbete vid virkets utdrifning och flottning samt erhålla dugligt

virke till sina allmänna byggnader. Därest Kungl. Maj:t och Riksdagen

ej skulle finna skäl att upplåta någon del af denna kronopark

åt socknen, ansåge landtmäteristyrelsen Kungl. Maj:tsbefallningshafvandes

framställning om bemyndigande att vid afvittring inom annan socken

taga under pröfning frågan om upplåtande därstädes af lämpligt område

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

till allmänning åt Enontekis socken vara förtjänt af nådigt afseende,

ehuru emellertid, därest allmänningen komme att förläggas på något

längre afstånd från Enontekis socken, socknemännen icke vunne de

särskilda fördelarne af tillfälle till arbetsförtjänst m. m., som skulle

ernås genom upplåtande för ändamålet af någon del af nämnda kronopark.

Det kunde i sådant fall ifrågasättas, huruvida icke i stället ett

kontant bidrag af statsmedel lämpligen kunde åt socknemännen anvisas till

lindrande af deras kommunalutskylder.

Kammarkollegium, som inhämtat, att Enontekis socken enligt

1898 års mantalslängd hade en befolkning af 1,327 personer, däraf868

tillhörande den egentliga lappallmogen, samt att enligt nämnda års

taxeringslängder värdet å den till bevillnings erläggande uppskattade

fasta egendomen inom socknen utgjorde 66,000 kronor och den beskattningsbara

inkomsten uppginge till 10,200 kronor, förmälde sig vara af

samma åsikt som landtmäteristyrelsen beträffande billigheten och lämpligheten

däraf, att till lindring af de tryckta förhållanden, hvarunder invånarne

i Enontekis socken lefde, och till tryggande af en bofast befolknings

fortbestånd i dessa nejder en skogstrakt å kronans mark på

ett ej alltför långt afstånd från socknen blefve upplåten åt socknemännen

att däraf njuta afkastningen; och då annan för ändamålet lämplig

skog icke syntes vara att tillgå än ofvan omförmälda kronopark inom

Muonionalusta kapellförsamling, men denna kronopark, som jämlikt

nådigt bref den 24 oktober 1885 bildats af den efter afvittringen inom

nämnda kapellförsamling uppkomna öfverloppsmark jämte någon del af

en förut afsatt kronopark, enligt samma nådiga bref innehölle en areal

af ej mindre än 1,108,163 kvadratref 25 kvadratstänger, däraf 521,699

kradratref 86 kvadratstänger duglig skogsmark, hemställde kollegium,

huruvida icke Kungl. Maj:t täcktes finna skäl uppdraga åt Kungl. Maj :ts

befallningshafvande i länet att efter vederbörlig utredning inkomma

med underdånigt förslag, till huru stor omfattning och under hvilka

villkor skogsmark från berörda kronopark lämpligen kunde varda för

ifrågavarande ändamål åt Enontekis socknemän upplåten.

Den 8 februari 1900 föredrogs ärendet inför Kungl. Maj:t, och

behagade Kungl. Maj:t därvid anbefalla Kungl. Mapts befallningshafvande

i Norrbottens län att, efter vederbörlig utredning, inkomma med

underdånigt förslag, till huru stor omfattning och under hvilka villkor

skogsmark från nyssnämnda kronopark lämpligen kunde för det af kammarkollegium

angifna ändamål åt Enontekis socknemän upplåtas, med

åliggande för Kungl. Mapts befallningshafvande att särskildt yttra sigom,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 55.

huruvida afkastningen af allmänningen borde komma kommunen i dess

helhet till godo eller tillfalla ensamt den jordägande befolkningen i socknen.

Med anledning häraf anmodade Kungl. Maj:ts befallningshafvande

afvittringsstyresmannen Boström att å karta utmärka ett område af

Muonio kronopark, om möjligt lämpligt beläget i förhållande till flottningsbara

vattendrag, och så afpassadt, att detsamma, hvad arealen duglig

skogsmark beträffade, kunde anses motsvara det till allmänning inom

Enontekis socken afsätta område.

Den 28 mars 1900 inkom afvittringsstyresmannen till Kungl. Majrts

befallningshafvande med förslag i ämnet jämte en kartskiss öfver Muonionalusta

kapellförsamling med därtill hörande beskrifning. Förslaget

omfattade alternativt ett å kartan med litt. B utmärkt område, beläget

omkring två mil söderut från rågången mot Enontekis socken, innehållande,

likasom det till allmänning inom Enontekis socken afsätta

område, 4,420,6 3 hektar duglig skogsmark samt dessutom 3,135,003

hektar oduglig mark, och ett med litt. A betecknadt område, beläget

söder om litt. B och upptagande enahanda areal duglig skogsmark

med något bättre skog än å litt. B samt 3,425,2 8 7 hektar impediment.

1 fråga om de föreslagna områdenas läge anmärkte afvittringsstyresmannen,

att den närmast Enontekis sockenrå belägna kronoparkstrakten

vore af samma beskaffenhet, som den till allmänning föreslagna

trakt inom Enontekis socken och därför ej kunde blifva till någon

större nytta eller inkomst för socknen; hvar]ände afvittringsstyresmannen,

under förutsättning att till Enontekis socknemän upplätes mark till allmänning

inom Muonionalusta församling, hemställt, att det område inom

Enontekis socken, hvilket föreslagits skola afsättas till allmänning och

som angränsade Muonio kronopark, måtte af socknemännen till kronan

afträdas.

I afgifvet yttrande öfver afvittringsstyresmannens förslag hafva

Enontekis socknemän, utan att uttala sig för något af de båda alternativen

och med frånträdande af deras ansökning, i hvad den afsåge

uteslutande rätt för den jordägande befolkningen att åtnjuta afkastningen

af den blifvande allmänningen, anhållit att, för att kunna tillgodose

behofvet af virke för kommunens allmänna byggnader och socknemännens

behof af byggnadstimmer och bränsle, jämväl få behålla det

inom socknen till allmänning afsätta skogsskiftet, hälst detsamma saknade

så godt som allt värde för kronan, då det icke vore tänkbart,

att någon försäljning för export komme att äga rum från skog vid själfva

skogsgränsen.

Beträffande de af afvittringsstyresmannen alternativt föreslagna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 55.

områdena har öfverjägmästaren i distriktet på anmodan af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande afgifvit yttrande och därvid anfört, att båda förlagts

efter Muonio älf och således afstängde bakom liggande delar af kronoparken

från hvarje kommunikation med själfva hufvndvattendraget; att,

om ej den trakt, som utefter Muonionalustas öfre rågång läge närmast

Enontekis, kunde anses allra lämpligast att för täckande af eventuell brist

som fyllnad tilläggas det inom Enontekis socken till allmänning afsätta

område, öfverjägmästaren hölle före, att det öfre, å kartan med litt. B

betecknade området minst rubbade kronoparkens form, särskildt om den

mellan Mudoslombolo och Kitkiojoki utskiften belägna delen undantoges

mot vederlag å kronoparken vid Nankijärvi; samt att staten redan uppfört

krono]ägareboställe å det med litt. A betecknade område och verkställt

en del kostsamma flottledsbyggnader i Parkajoki för timmerdriftens

underlättande från intilliggande trakter af kronoparken; hvarjämte öfverjägmästaren

påyrkat, att afseende ej måtte fästas vid Enontekis sockenbors

åstundan att, om än fullt anslag från annan socken tillerkändes

dem, få behålla allmänningsområdet i Enontekis.

Med öfverlämnande af afvittringsstyresmannens förenämnda förslag

samt Enontekis socknemäns och öfverjägmästarens nyssberörda yttranden

har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i underdånig skrifvelse den 29 november

1900 för egen del anfört följande. Folkmängden i Enontekis

socken utgjordes af omkring 1,300 personer, däraf ungefär två tredjedelar

vore nomadlappar. Enligt någon gammal öfverenskommelse erlade lapparne

två tredjedelar af de kommunala utgifterna. Denna öfverenskommelse

hade nog varit billig på sin tid, då lapparne, på samma gång de

utgjort det öfvervägande flertalet af befolkningen, äfven varit de i ekonomiskt

afseende jämförelsevis bäst lottade. Till följd af gränsspärrningen

mot Finland och en sträng tillämpning i Norge af den internationella

lapplagen, hvarigenom dryga skadeersättningar årligen af lapparne utkräfdes,

äfvensom genom en följd af för renafveln ogynnsamma år hade emellertid

lapparnes ställning på senare tider undergått en afsevärd försämring,

så att det kunde ifrågasättas, huruvida de icke, då de billighetsskäl, som

legat till grund för berörda öfverenskommelse, numera till stor del förlorat

sin betydelse, komme att undandraga sig ifrågavarande, af deras

förfäder åtagna förpliktelser, hvilka, ehuru ej för dem juridiskt bindande,

de hittills ansett sig böra respektera. I sådan händelse blefve lapparne

befriade från alla kommunalutskylder, enär de författningsenligt ej vore

skyldiga att erlägga bevillning för inkomst af renskötselu, och laglig

grund således saknades för att pålägga dem dylika utskylder. De horn

till Riksd. Prof. 1903. 1 Samt. 1 Afd. 38 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 55.

fäste, hvilka redan nu hade ytterst svårt att, äfven med de minsta

möjliga anspråk på hvad till lifvets nödtorft hörde, draga sig fram,

skulle då få vidkännas alla utgifter till kommunens gemensamma behof.

Detta blefve uppenbarligen för dem en omöjlighet. Nödvändigheten af

statens mellankomst för åstadkommandet af lindring i Enontekis socknemäns

betryck hade ock blifvit af alla myndigheter erkänd, likasom ock

myndigheterna, med undantag allenast af domänstyrelsen, varit eniga

därom, att denna mellankomst lämpligen borde äga rum genom upplåtande

åt socknemännen af en allmänningsskog, hvarigenom en varaktig

inkomstkälla blefve dem beredd. Skulle skogen kunna blifva en dylik

inkomstkälla, finge den dock ej förläggas alltför nära skogsgränsen,

helst denna i Norrbotten visade tendens att alltmera draga sig nedåt,

och Kungl. Maj:ts befallningshafvande funne ur denna synpunkt lämpligast,

att upplåtelsen komme att omfatta det af afvittringsstyresmannen

med litt. A betecknade område, hvilket vore beläget på tre mils afstånd

från Enontekis sockengräns, således ej mera aflägset, än att Enontekis

socknemän med fördel kunde där söka arbetsförtjänst vid utdrifning och

flottning af timmer. Området litt. A understege i areal med 1,469,183

hektar det inom Enontekis socken till allmänning afsätta område, men

innehölle dock lika stor areal såsom duglig upptagen skogsmark som

detta, eller 4,420,6 3 hektar, motsvarande ej fullt en tiondedel af den

dugliga skogsmark, som inginge i Muonio kronopark.

Vidare har Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt, att såsom

villkor för upplåtelsen måtte föreskrifvas:

att området i egenskap af sockenallmänning skulle utgöra en

Enontekis kommuns samfällda egendom, som dock i allt hvad skogshushållningen

vidkomme skulle stå under skogsstatens vård och förvaltning;
att

utsyning och försäljning af virke från allmänningen skulle

äga rum på sätt och i den ordning, Kungl. Maj:t framdeles på förslag

af Kungl. Majt:s befallningshafvande bestämde;

att inom allmänningen befintligt mulbete och höslåtter, som ej vid

afvittringen tilläfventyrs tilldelats nybyggen och hemman, skulle utarrenderas,

där sådant pröfvades kunna utan men för skogsvården äga rum,

på sätt och i den ordning, som för å kronopark belägna dylika lägenheter

funnes föreskrifvet;

samt att de genom försäljning af skogsalster från allmänningen

samt genom upplåtelse af mulbete och grässlätter inflytande medel skulle

inlevereras till Kungl. Mapts befallningshafvande för att göras fruktbärande,

förvaltas och användas enligt de. grunder, Kungl. Maj:t, på för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

slag af Kungl. Maj:ts befallningshafvande och sedan Enontekis socknemän

därom yttrat sig, framdeles bestämde.

Slutligen har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, vidkommande

socknemännens framställning att, äfven om en allmänning bereddes dem

utom socknens gränser, få behålla det inom socknen till allmänning afsätta

område, uttalat, att detta socknemännens önskningsmål syntes

grunda sig på den föreställningen, att de skulle äga afgiftsfritt för sitt

husbehof använda allmänningens skogstillgångar; att en så utsträckt

dispositionsrätt till skogen dock ej vore förenlig med dess fortbestånd

och således ej heller med Enontekis kommuns egen välförstådda fördel,

samt att Kungl. Maj:ts befallningshafvande fördenskull funne sig icke

kunna förorda, hvad socknemännen i denna del hemställt.

Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 19 februari 1901

afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande i ämnet och därvid, under erinran

att vid afvittringen inom Enontekis socken en fjärdedel, eller

4,420,6 2 hektar, af skogsanslaget för samtliga hemman och nybyggen

inom socknen blifvit afsatt till allmänning, att å den afsätta allmänningstrakten

enligt afvittringsstyresmannens uppgift ej funnes skog af sådant

värde, att den kunde bereda socknen någon inkomst, äfvensom att någon

bättre och till allmänning lämpligare skog än den därtill afsätta enligt

uppgift af samme person ej funnes inom socknen, vidare anfört följande.

Då i anledning af detta senare förhållande Kungl. Maj:ts befallningshafvande

erhållit nådig befallning att, efter vederbörlig utredning, inkomma

med underdånigt förslag, till huru stor omfattning skogsmark från Muonio

kronopark lämpligen kunde åt socknemännen upplåtas, och då alltså

fråga uppstått om ny områdestilldelning och nytt skogsanslag för en

fjärdedel af socknens jordbruksfastighet, syntes, i betraktande af bestämmelserna

i 16 och 18 §§ af 1873 års afvittringsstadga för lappmarkerna,

den anbefallda utredningen i första rummet hafva bort gå

ut på att besiktiga den skogstrakt af kronoparken, där områdestilldelningen

ansetts böra äga rum, samt att efter skogens och markens beskaffenhet

bestämma skogsanslaget. Så hade emellertid ej skett, utan

hade utredningen inskränkts till att å kartan utmärka två områden,

hvarje till areal skogsmark efter beskrifningen motsvarande det till

allmänning i Enontekis socken afsätta området.

Att skogsanslaget i Enontekis, där skogen uppgifvits vara mycket

dålig, beräknats i det närmaste efter det i afvittringsstadgan medgifna

maximibeloppet, vore ej underligt, men däremot vore det dess mer

öfverraskande, att samma beräkningsgrund tillämpats vid nu förslagsvis

utförda områdestilldelning å en skogstrakt, som till sin beskaffenhet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

funnits vara vida bättre och värdefullare än den i Enontekis socken till

allmänning afsätta. Uppenbart vore, att skogsområdena genom detta

förfaringssätt blifvit väsentligt större till arealen, än som författningsenligt

eljest kunnat komma socknemännen till godo, och ansåge sig

styrelsen dess mer hafva anledning till detta uttalande, som det genom

ägobesiktningens uraktlåtande måste vara mycket ovisst, huruvida ej

äfven duglig mark inbegripits under impediment. Den af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande framhållna omständigheten, att det till allmänning

nu föreslagna området med 1,469,18 3 hektar understege allmänningsområdet

i Enontekis, vore utan betydelse, enär denna arealskillnad berodde

på det nu föreslagna allmänningsområdets mindre impedimentareal, under

det att skogsmarksarealen vore lika för båda. Det område, som kunde

komma att tilldelas socknemännen från kronoparken, syntes därför till

sin omfattning böra minskas, därest afvittringsstadgans bestämmelser

skulle tillämpas, och syntes det med dessa vara mest öfverensstämmande,

att skogsanslaget beräknades efter högst 17,000 kvadratref för helt

mantal.

Beträffande därefter de till allmänning föreslagna trakternas lämplighet

för sitt ändamål och det större eller mindre men och förfång, som

genom den ena eller andra traktens afskiljande från kronoparken kunde

vållas kronan, ville styrelsen fästa uppmärksamheten på, att dessa trakter

upptoge hela den del af parken, som läge utmed Muonio älf mellan

Merasjoki och Parkajoki i nämnda älf utmynnande vattendrag. Nämnda

vattendrags källsjöar, Merasjärvi och Kitkiojärvi, vore belägna på ungefär

samma höjd öfver hafvet, den förra 261 och den senare 255 meter, och

under sträckan mellan områdenas norra och södra gränser sänkte sig

Muonio älf endast några få meter. I det inre af områdena bildade

marken större och mindre höjder, uppnående å den södra trakten något

högre läge öfver hafvet, 348 meter, än å den norra, hvarest högsta

punkten öfver hafvet endast vore 338 meter. Någon nämnvärd höjdskillnad

funnes således icke mellan de båda trakterna, livilka, belägna

som de vore nedanför odlingsgränsen och på omkring 8 å 9 mil från

högfjällen, vore såväl till läge som växtlighet att hänföra till det så

kallade skogslandet, hvadan något aftagande i skogens växtlighet eller

något nedskridande af skogsgränsen hvarken å den ena eller andra af

dessa trakter kunde i följd af läget befaras. Hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i berörda hänseende anfört hade således icke tillämpning

å någon af trakterna och saknade alltså all betydelse vid bedömandet

af deras lämplighet till allmänning. Däremot vore det uppenbart,

att ju mindre aflägset socknemännen erhölle sin allmänning, desto större

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

möjlighet funnes för dem att genom arbetsförtjänst draga nytta af

timmerdrifning å allmänningen. Styrelsen kunde därför, från socknemannons

eget intresse sedt, icke biträda Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förslag om den södra eller den med A betecknade traktens

upplåtande till allmänning. Ej häller kunde styrelsen ur synpunken af

kronans skogsintresse understödja detta Kungl. Majrts befallningshafvandes

förslag, enär traktens afskiljande från kronoparken i flere afseenden

ställde sig mycket ogynnsamt. Visserligen kunde, äfven om allmänningsupplåtelse

bär skedde, kostnaderna för flott-ledsregleringen i Parkajoki

blifva ersatta genom flottningsafgifter, åtminstone till någon del, men

genom upplåtelsen skulle det förhållandet uppstå, att för flottledens fullständigande

och för dess framtida underhåll erforderligt virke icke funnes att

tillgå å kronans mark i närheten af vattendraget, enär detta hlefve omgifvet

å båda sidorna af allmänningsskog, på den norra af Enontekis socknemäns

och på den södra af Muonionalusta socknemäns. Och då lösflottning

icke medgåfves i gränsälfven, utan timret måste framföras i flottar, hvilken

omständighet påkallade för timrets hopsamling och flottlägggning, innan

detsamma utkomme i älfven, anordnandet af särskilda anstalter vid Parkajoki

mynning, såsom bomledningar med erforderliga stödkistor, duc

d’alber, vaktstugor m. m., komme kostnader och olägenheter att uppstå

genom att vid förefallande byggnadsarbeten och brådskande reparationer

nödigt virke ej funnes att tillgå å närbelägen kronoskog, och detta i

afl synnerhet som det i många fall visat sig möta stora svårigheter att

få till stånd flottningsförening, som sörjde för flottledens underhåll,

hvilket därför måste i sådant fall ombesörjas af skogsförvaltningen.

Kostnader och olägenheter skulle ock drabba kronan genom nödvändigheten

att skaffa den å kronoparken anställde kronojägaren ny bostadslägenhet,

enär hans nuvarande centralt belägna bostad läge inom den

nu ifrågavarande trakten. Den föreställningen syntes visserligen hafva gjort

sig gällande, att med allmänningeus ställande under skogsstatens vård och

förvaltning skulle följa skyldighet för kronan att bestå såväl bevakare

som bevakarebostad å allmänningen. Så vore emellertid ej förhållandet, till

stöd för hvilken uppfattning styrelsen åberopade gällande författningar för

i berörda hänseende likställda skogar, såsom häradsallmänningar, ecklesiastika

skogar och statens till bergshandteringens understöd anslagna

skogar. Vidare ville styrelsen fästa uppmärksamheten på, att kronoparken

intoge på norra sidan om Parkajoki och Kitkiojoki ett sammanhängande

område från Muonio älf till Enontekis sockenrå, hvarigenom, utom det

att kronan disponerade skogstillgången utmed hela flottleden, tillsynen

och förvaltningen af parken högst väsentligt underlättades, men att denna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

i nämnda afseenden särdeles gynnsamma belägenhet skidle gå förlorad

genom bifall till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag, hvilket

förslag styrelsen därför på grund af det anförda afstyrkte.

Det norra, med B betecknade området åter hade visserligen å

kartan utlagts utan hänsyn därtill, att kronoparkens återstående delar

erhölle lämplig form, i det att sagda område, sådant det å kartan funnes

utmärkt, åt sydväst bildade ett långt utskjutande hörn, som delade

parken i två delar, men om detta missförhållande rättades, genom att

den omnämnda delen af området, på sätt öfverjägmästaren föreslagit,

utbyttes mot mark från kronoparken vid Nankijärvi, skulle sagda, hufvudsakligen

emellan enskildes ägor belägna, med B betecknade trakts afskiljande

från parken för kronan medföra mindre uppoffringar och

olägenheter för framtiden, än som, enligt hvad ofvan vore nämndt, blefve

följden af A-traktens upplåtande.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, har styrelsen uttalat

den mening, att — för så vidt markupplåtelse öfver hufvud kunde

finnas lämplig från kronopark för nu ifrågavarande ändamål, i hvilket

afseende styrelsen åberopade sitt förut i ärendet afgifua underdåniga

utlåtande — den med B betecknade trakten med ofvan omförmälda

minskning i areal och ändrade skiftesläggning syntes böra för upplåtelsen

väljas.

Med afseende slutligen å Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag

i fråga om villkoren för upplåtelsen, har domänstyrelsen, då detta förslag

stode i öfverensstämmelse med förut lämnade nådiga föreskrifter

rörande andra sockenallmänningar i länet, och då anledning till undantag

särskildt hvad Enontekis allmänning anginge icke förefunnes, meddelat,

att styrelsen icke hade något att erinra emot sist berörda del af

Kung]. Maj:ts befallningshafvandes underdåniga förslag.

Den 26 april 1901 föredrogs ärendet ånyo inför Kungl. Maj:t.

I anledning af hvad domänstyrelsen i sitt nyssnämnda yttrande anfört

anbefallde Kungl. Maj:t därvid Sin befallningshafvande i Norrbottens län

att låta verkställa utredning, huru stor del af det till upplåtelse såsom

allmänning åt Enontekis församling alternativt ifrågasatta med litt. B

betecknade område med den ändrade skiftesläggning, domänstyrelsen

föreslagit, skulle efter skogens och markens beskaffenhet för nu ifrågavarande

ändamål tagas i anspråk, därest vid skogsanslagets bestämmande

följdes enahanda grunder, som vid afvittringen inom Muonionalusta

socken blifvit i allmänhet tillämpade, samt att, sedan detta område

blifvit å förenämnda karta till sina gränser utmärkt, i ärendet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 55.

afgifva det förnyade utlåtande, hvartill Kungl. Maj:ts befallningshafvande

kunde anse domänstyrelsens nyssberörda yttrande föranleda.

Till åtlydnad häraf har Kungl. Majrts befallningshafvande låtit

afvittringslandtmätaren J. E. Degerman uppgöra tre alternativa förslag

till områdestilldelning inom Muonionalusta församling för allmänning åt

Enontekis socken med tillämpande af samma grunder, som i allmänhet

följts vid afvittringen inom Muonionalusta församling. I enlighet med

dessa grunder har Degerman uti sina den 31 Juli 1901 afgifna, med litt.

A, B och B1 betecknade alternativa förslag beräknat skogsanslaget till

17,802,0 2 kvadratref för helt mantal, i följd hvaraf de af Degerman föreslagna

allmänningsområdena kommit att omfatta hvartdera 3,961,4 5 hektar

duglig skogsmark mot förut föreslagna 4,420,6 3 hektar dylik mark,

hvarjämte samma allmänningsområden skulle komma att innehålla impediment

till areal af 3,292,01 hektar för litt. A, 3,033,05 hektar för

litt. B samt 6,047,18 hektar för litt. B1-

Afvittringslandtmätaren Degerman har i fråga om de olika förslagen

anfört, att västra delen af B-trakten läge mycket nära den

gräns, där dvärgskogen vidtoge, och syntes hafva känning däraf, så

att, om större afverkning därstädes företoges, denna del snart nog

kunde komma att blifva af fjällnatur; att B-trakten dessutom redan

vore mycket anlitad och ej syntes tåla sådan afverkning, att den vore

till någon stor nytta som allmänning; att på A-trakten däremot funnes

ordentligt timmer, som vore så pass aflägset från skogsgränsen, att det

ej rönte inverkan däraf, om ej mellanliggande trakt för mycket uthögges;

att, hvad anginge förslaget B1, som omfattade två skiften, dess södra skifte,

som utgjorde mera än hälften af den föreslagna dugliga skogsarealen, bestode

af icke fullmålig skog och dess norra skifte till nära två tredjedelar

af impediment, samt att A-trakten enligt Degermans åsikt vore lämpligast

som häradsallmänning för Enontekis socken.

Med underdånigt utlåtande af den 25 november 1901 har Kungl.

Maj:ts befallningshafvande öfverlämnat Degermans berörda förslag och

yttrande; och har Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid, i anledning

af hvad domänstyrelsen i dess förenämnda utlåtande af den 19 februari

1901 anfört, erinrat följande. Såvidt Kung]. Maj:ts befallningshafvande

kunde finna, förelåge icke fråga om att åt Enontekis socknemän afväga

och utmäta hvad som med stöd af någon på lag och författningar

grundad rätt dem tillkomme, utan gällde frågan att, sedan samtliga i

ärendet hörda myndigheter med undantag af domänstyrelsen funnit det

för tryggande af en bofast befolknings fortbestånd i Enontekis billigt

och nödigt, att ett understöd af varaktigt värde bereddes denna kom
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

mun, hvarvid föreslagits, att detta understöd måtte utgå i form af en

från jämförelsevis närbelägen kronopark utbruten allmänning, få utrönt,

huru stor del af kronoparken, som för detta syftemåls vinnande borde

utbrytas. Därest en rationell skogsuppskattning öfvergått kronoparken,

hade denna fråga varit jämförelsevis lätt att afgöra. Da emellertid

någon sådan icke, Kungi. Maj:ts befallningshafvande veterligen, ägt

rum, hade Kungl. Maj:ts befallningshafvande vid afgifvande af sitt

förslag härutinnan icke funnit någon lämpligare grund att. utgå från,

än den som med stöd af gällande författningar tillämpats vid omiådestilldelning

åt byar och hemman vid afvittringen inom länet, hvilken

grund dock något växlat för olika delar af länet och till och med för

olika byar inom samma socken. Att Kungl. Maj :ts befallningshafvande

härvid följt samma grund, som följts för områdestilldelningen i Enontekis,

där skogsanslaget närmade sig det högst medgifna, borde ej

väcka förundran, ifall man toge i betraktande dels att den ifrågasatta

allmänningen skulle få sitt läge i öfre delen af rikets nordligaste, kronopark,

således i en trakt, där den nordliga latituden på växtligheten

utöfvade större inflytande än en ökad absolut höjd, dels att den de

särskilda hemmanen inom Enontekis tillagda skogen vore fullkomligt

oanvändbar för förädling och export och således icke kunde

lämna ägarne någon inkomst, dels att till och med det högsta tillåtna

skogsanslaget vid afvittringen ansetts böra tilldelas en mängd byar

och hemman i vida sydligare belägna socknar till exempel Arjepluog,

Jockmock och Gellivare. Beträffande domänstyrelsens förslag om den

ifrågasatta allmänningens förläggande med ett skifte. till den del af

Muonio kronopark, som vore belägen norr om Merasjoki vid.Nankijärvi

(förslaget B1), vore att märka, att domänstyrelsen år 1892 i fråga om

den gräns mot fjällandet, som vid timmerafverkning å kronans skogar

icke borde öfverskridas, föreskrifvit, att inom Enontekis socken samt

den del af Muonio kapell, som vore belägen norr om Merasjoki, afverkning

till afsalu i allmänhet icke finge äga rum, hvilken föreskrift fortfarande

gällde. Tilldelandet af en allmänning inom detta område vore

sålunda en gåfva af mycket tvifvelaktigt värde. Däremot vore det ej af

någon väsentlig betydelse, huruvida allmänningen vore belägen en ellei

annan mil närmare Enontekis sockengräns, då arbetsplatserna i alla händelser

vore så pass aflägsna, att skogsarbetare från Enontekis under utdrifningstiden

måste taga sin tillfälliga bostad i skogen. Några kostnadei

eller olägenheter skulle ej uppstå därigenom, att kronoskog ej funnes vid

Parkajoki vattendrag, ty'' virket fördyrades icke därigenom, att äganderätten

till skogen öfverginge från kronan till Enontekis kommun. Enda

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

skillnaden blefve, att amorteringsafgifterna för det sålunda tillsläppta

virket ginge till den blifvande aflmänningsfonden i stället för till statsverket.

Ej heller borde förefintligheten å kronoparken af en kronojägarebostad

förhindra den ifrågasatta upplåtelsen, vid hvilken för öfrigt

kunde förbindas som villkor, att bostaden inlöstes af kommunen. I

samtliga af Kungl. Maj:t för besparingsskogar inom Norrbottens län

fastställda reglementen funnes för öfrigt bestämmelse därom, att staten

genom sina tjänstemän ombesörjde allmänningens bevakning. Då skogen,

äfven om den upplätes till allmänning, skulle stå under samma vård

och förvaltning som nu utan rubbning i omfånget och gränserna för

den enhet i bevakningsafseende, som Muonio kronopark nu utgjorde,

skulle genom A-traktens upplåtande tillsynen öfver och förvaltningen

af nämnda kronopark icke på något sätt försvåras. På grund af hvad

sålunda anförts och då Kungl. Maj:ts befallningshafvande vore fullt

öfvertygad om, att syftemålet med upplåtelsen skulle väsentligen förfelas,

ifall densamma begränsades på sätt domänstyrelsen hemställt, har Kungl.

Maj:ts befallningshafvande funnit sig böra fasthålla vid hvad Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i sitt underdåniga utlåtande den 29 november

1900 i ärendet föreslagit.

Dessutom har Kungl. Majrts befallningshafvande öfverlämnat ett

af häradshöfdingen i Torneå domsaga G. A. E. Kronlund afgifvet

yttrande i ämnet, däruti anförts, bland annat, följande. Den bofasta

befolkningen i Enontekis socken idkade till följd af klimatiska förhållanden

icke något jordbruk i egentlig mening utan endast boskapsskötsel,

hvilken näring dock icke ens närmelsevis räckte till för uppehållande

af befolkningens existens, hvadan, vid sidan af boskapsskötseln, fiske

och ripfångst måste bedrifvas. Därest nu sistnämnda båda näringsfång,

såsom ibland hände, sloge fel, stode för mången nöden för dörren.

Beklagligtvis hade dessa näringsfång visat benägenhet att år för år

blifva mindre gifvande, utan att jordbruksnäringen, d. v. s. här boskapsskötseln,

kunnat till ersättning därför utvecklas och höjas. I de

stränga klimatiska förhållandena, socknens långt aflägsna läge och fullständiga

brist på alla kommunikationer samt invånarnes fattigdom

torde man nog få söka orsaken härtill.

Hvad som ytterligare i hög grad bidroge att försvåra och förvärra

belägenheten för de bofaste, vore lapparnes hastigt skeende tillbakagång

i antal och välstånd. Anledningen därtill syntes vara den

finska gränsens spärrning för de svenska nomaderna, de alltjämt växande

skadeersättningarna till de norska nybyggare^, de aftagande renbetena

Bih. till Piksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 38 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 55.

samt slutligen flera svåra olycksår, som mött nomadlapparnes renhjordar,

hvilket allt i hög grad försämrat lapparnes ekonomiska ställning, något

som bäst ådagalades däraf att, då renarnes antal inom Enontekis

socken enligt rentaxeringarna för år 1890 uppgått till 40,000, antalet

af renar efter år 1895 växlat mellan 15 och 16,000.

Samtidigt med denna tillbakagång hade fattigvården inom socknen

blifvit alltmera betungande, hvartill den omständigheten kraftigt bidragit,

att af de gamla, från Kautokeino inflyttade lapparna alla skattdragande

numera flyttat ur riket tillbaka till Kautokeino, men kvarlämnat

sina fattiga, som socknens skattskyldige nu måste försörja.

Byteshaudeln med de norska fiskarna hade hittills utgjort en

ganska viktig inkomstkälla både för lappar och nybyggare, hvilka förmedlade

den norska fiskens afyttring såväl i Gellivare som äfven i

det uti Pajala socken belägna Kengis och af frakterna haft ganska afsevärda

inkomster, hvilka emellertid komme att alldeles försvinna, då

Ofotenbanan öppnades för trafik.

Taxeringsvärdet för jordbruksfastighet utgjorde för närvarande

64,000 kronor och för annan fastighet 11,000 kronor samt taxeringen

för inkomst af allmän tjänst och rörelse 18,180 kronor. För hvarje

jordbruksfyrk utginge i skatt årligen 2 kronor 50 öre. Kommunalskatten

hade under de senaste 10 åren växlat mellan 10 och 14 kronor

för hvarje bevillningskrona.

Lades därtill, att socknen under den närmaste tiden hade att fullgöra

mycken nybyggnadsskyldighet, såsom ny kyrka, ny prästgård

och nytt tingshus, hvilkas ombyggnad vore af den allra mest trängande

beskaffenhet, äfvensom byggande af väg från Soppero till Karesuando,

ungefär 4 mil lång, så borde lätt inses, i huru hög grad invånarne inom

socknen vore i behof af ett verksamt och kraftigt stöd i den hårda

kampen för tillvaron.

Hvad uppförande af nya hus på Karesuando vidsträckta tundra

betydde, vore lätt att inse, då i betraktande toges, att allt virke måste

forslas 4 å 5 mils väg samt för sin kvistiga och förkrympta beskaffenhet

vore synnerligen svårt att använda till en ordentlig husbyggnad.

Lappallmogen ålåge, enligt en äldre öfverenskommelse med den

bofasta befolkningen, att betala 2/''s af samtliga utgifter i kommunalt

hänseende samt för kyrko- och skolväsendet. Under sin välmaktstid

hade lapparne med lätthet fullgjort detta sitt åtagande, men på grund

af förut anmärkta omständigheter vore det numera en omöjlighet;

socknens nomadlappar ginge i stället med bråda steg en tröstlös och

ruinerande framtid till mötes. För dem syntes snart endast återstå att

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 55.

småningom öfvergå till nybyggarlifvet, och kunde man just på grund

af denna omständighet hoppas att socknens bofasta element skulle i de

framtida nybyggarlapparna erhålla en tillökning af härdiga och vid klimatet

vana nybyggare.

I fråga om belägenheten och beskaffenheten af de olika till

sockenallmänning föreslagna områdena har häradshöfding Kronlund framhållit,

att afvittringslandtmätaren Degerman under större delen af sitt

lif vistats inom Norrbottens läns lappmarkssocknar och till följd däraf

borde mer än någon annan vara förtrogen med förhållandena inom

ifrågavarande trakter, hvadan hans utredning måste tillmätas eu afgörande

betydelse i sakligt hänseende, samt att af de framställda förslagen

endast alternativet A, enligt Kronlunds åsikt, kunde innebära

en verkligt effektiv och varaktig hjälp för Enontekis socknemän.

Sedermera har i en till Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 20

november 1902 J. W. Lidström å Enontekis socknemän vägnar anhållit,

att af de till sockenallmänning åt Enontekis kommun ifrågasatta

områden det med litt. A betecknade måtte för ändamålet anvisas.

Domänstyrelsen, ånyo hörd i frågan, har i underdånigt utlåtande

den 15 december 1902 meddelat, att, då de af Kungl. Maj :ts befallningshafvande

infordrade uppgifter från afvittringslandtmätaren Degerman

icke öfverensstämde med hvad afvittringsstyresmannen anfört, och då

dessa uppgifter rörde en rent forstlig fråga, som borde å stället af fackmän

undersökas, styrelsen låtit vederbörande öfverjägmästare och revirförvaltare

besiktiga och beskrifva de ifrågavarande skogstrakterna och

deras omgifning; och har styrelsen öfverlämnat det därvid upprättade

besiktningsinstrument, däruti förrättningsmännen anfört:

beträffande det med B betecknade området:

att då skogen öfver hela området icke hvarken till längd, växtlighet,

timmerförekomst eller eljest afveke från vanliga förhållanden i

nedanför belägna skogstrakter, och då ganska växtlig ungskog allmänt

förekomme, där luckor i äldre bestånd uppstått, det vore otänkbart,

att en i behörig ordning utförd afverkning kunde blifva till skada eller

olägenhet för bestånden därstädes;

att de enda trakter, där skogen vore kortväxt och risig, vore

Meraskangas, Ahvenvaara och norra delarna af Ruokavaara; att dessa

trakter bestode af magra hedland, hvilka vore sig lika öfverallt, livarhelst

de förekomme; att af de nämnda trakterna, innehållande tillhopa 6,063

kvadratref eller 534 hektar, en ytvidd om 3,899 kvadratref eller 352 hektar

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

emellertid vore upptagen såsom impediment, så att af dessa hedland icke

inginge såsom duglig mark i området mer än 182 hektar;

att å nordöstra delen af B-området funnes ganska mycken mark,

där timmerskog förekomme eller kunde påräknas, hvilken upptagits af

landtmätaren såsom impediment;

att skogs- och timmertillgången måste anses tillfredsställande; samt

att de befarade olägenheterna af en afverkning å detta område

helt och hållet saknade stöd i verkligheten;

beträffande trakterna norr och väster om det med B betecknade området:

att dessa trakter utgjordes af Merasjärvi och Mudoslombolo hemmansområden

med jämn, ganska sluten skog, delvis af mycket god timmertillgång,

där årligen under de senare decennierna rätt betydande utstämplingar

förekommit å kronohemmansområden samt afverkning af

fullmålig skog å skattehemmanen, utan att ringaste olägenhet för skogsbestånden

eller behof af särskildt skogsskydd visat sig däraf uppstå,

samt

att från Merasjärvi sjö funnes fullt ordinär och timmerduglig skog

tre mil uppöfver Merasjokidalen;

beträffande skogstrakten vid Nankijärvi och norrut upp efter Muonio älf:

att äfven å denna nordligare belägna trakt icke förefunnes någon

märkbar nedsättning i växtlighet och längd å skogen, som betecknande

nog i norra lägen visade sig frisk och sluten, hvadan icke blott fullt

betryggande skydd för nedanför liggande skogstrakten B förefunnes,

utan kunde och borde ordnad timmerblädning jämväl där utföras.

Slutligen har domänstyrelsen för egen del anfört följande. Med

den utredning, som genom skogstjänstemännens undersökning sålunda

vunnits, syntes grundlösheten af afvittringslandtmätareu Degermans uppgifter

till fullo vara ådagalagd. Sannolikt hade Degerman, som ej

varit i tillfälle själf å stället undersöka de ifrågavarande skogstrakterna,

blifvit missledd af den vid områdestilldelningen begagnade, vid afvittringsmätningen

mot slutet af 1860-talet upprättade ägobeskrifningen

och däruti förekommande oegentliga uttryckssätt, såsom dvärgskog,

förkrympt skog m. m.

Genom den af sakkunnige verkställda undersökning å ort och

ställe hade emellertid nu blitvit utrönt, att den med B betecknade trakten

hvarken till skogens eller markens beskaffenhet, timmerförekomst eller

eljest afveke från vanliga förhållanden i nedanför belägna skogstrakter,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 55.

och att något hinder ej funnes för att där bedrifva en ordnad afverkning

och timmerförsäljning.

Vid sådant förhållande, och då genom den mera centralt belägna

A-traktens afskiljande från kronoparken kronan skulle, på sätt styrelsen

i sitt föregående underdåniga utlåtande i ärendet närmare utvecklat och

fortfarande till alla delar måste vidhålla, få vidkännas uppoffringar

äfvensom för kronoparkens förvaltning olägenheter, som på långt när

ej i samma mån vore förenade med upplåtelse af B-trakten, sådan denna

nu blifvit till areal och gränser ändrad, finge styrelsen, med frånträdande

af förslaget om ändring i vidare mån än som redan skett

i nämnda B-trakts skiftesläggning, i underdånighet uttala den mening,

att, därest Kungl. Maj:t funno behöfligt, att Enontekis församling erhölle

en allmänningsskog utom socknen, det med B betecknade och

i områdestilldelningsförslaget af den 31 juli 1901 till sina gränser närmare

bestämda område af Muonio kronopark i Muonionalusta församling,

såsom därtill fullt lämpligt, borde upplåtas i stället för det af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande förordade med A betecknade området, samt

att såsom villkor för denna upplåtelse det inom Enontekis socken vid

afvittringsberedningen till allmänning afsätta område borde förbehållas

kronan och till kronopark afsättas.

I likhet med de myndigheter och enskilde, som yttrat sig i detta

ärende, anser jag de tryckta förhållanden, hvarunder invånarne i Enontekis

socken lefva, och nödig omsorg om bibehållande af en bofast befolkning

i dessa nejder påkalla statsmakternas inskridande till befolkningens

hjälp. Att denna hjälp för att blifva af varaktig nytta lämpligen bör

lämnas genom upplåtande till Enontekis kommun utaf afkastningen af

en trakt å kronans närbelägna skogar s}mes mig ock vara ådagalagdt.

Hvad angår denna skogstrakts läge har enligt min mening domänstyrelsen

tillfyllest visat, att det s. k. B-området, på samma gång dess

afstående skulle förorsaka kronan minsta förlust och olägenhet, skulle

för socknemännen, om det upplätes till allmänning, kunna blifva af

ungefär samma nytta som det s. k. A-området. Likaledes anser jag

anledning icke föreligga att till allmänning upplåta större område, än

som för ändamålet behöfvor tagas i anspråk, därest vid skogsanslagets bestämmande

följas enahanda grunder som vid afvittringen inom Muonionalusta

socken blifvit i allmänhet tillämpade, eller att till socknemännens

begäran att såsom allmänning få disponera jämväl det inom

Enontekis socken vid afvittringsberedningen till allmänning afsätta område

förorda bifall.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 38 Höft.

4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 55

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen

medgifva, .

att det uti ofvanberörda, af afvittringslandtmätaren J. E. Degerman

den 31 juli 1901 uppgjorda, med litt. B betecknade områdestilldelningsförslag

närmare angifna område om 6,994,50 hektar må från Muonio

kronopark i Muonionalusta församling af Norrbottens län till Enontekis

kommun såsom kommunens samfällda egendom upplåtas, under villkor:

att det inom Enontekis socken vid afvittringsberedningen till allmänning

afsätta område öfverlämnas till kronan;

att det område, som till kommunen upplåtes, skall i allt hvad skogshushållningen

vidkommer stå under skogsstatens vård och förvaltning;

att utsyning och försäljning af virke från sistnämnda område

skall äga rum på sätt och i den ordning, Kungl. Maj: t på förslag af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämmer;

att inom samma område befintligt mulbete och höslåtter, som ej

vid afvittringen tilläfventyrs tilldelats nybyggen och hemman, må utarrenderas,

där sådant pröfvas kunna utan men för skogsvården äga

rum, på sätt och i den ordning, söm för å kronopark belägna dylika

lägenheter finnes föreskrifvet;

samt att de genom försäljning af skogsalster från området samt

genom upplåtelse af mulbete och höslåtter inflytande medel skola inlevereras

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande för att göras fruktbärande,

förvaltas och användas enligt de grunder, Kungl. Maj It, på

förslag af Kungl. Maj:ts befallningshafvande och sedan Enontekis socknemän

därom yttrat sig, bestämmer.

Till denna af statsrådets öfrige närvarande ledamöter

biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna ''bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet af den lydelse, bilaga-—vid

detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

G. Zethtlius.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1903:71 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds position angående upplåtelse af mark från Muonio kronopark till allmänning åt Enontekis socknemän. s. 18 i texten
  2. SU 1903:43 Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af mark från Muonio kronopark till allmänning åt Enontekis socknemän. s. 1 i texten