Sök i Ratio Lex

Med förslag tillförordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge

1903-03-13 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:64, Med förslag tillförordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

1

N:o 64.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag tillförordning

angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten

och gränstrafiken mellan Sverige och Norge; gifven Stockholms

slott den 13 mars 1903.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj :t härmed föreslå Riksdagen

att antaga närlagda förslag till förordning angående vissa bestämmelser

rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Ernst Meyer.

Bih. till Riksd. Prat 1903. 1 Sami. 1 Afd. 46 Iläft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.

Förslag

till

förordning

angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan

Sverige och Norge.

§ 1.

Alla i Norge inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade och

af hvad slag och dräktighet som helst, skola, ehvad de där äro byggda

eller naturaliserade, äfven i Sverige behandlas såsom inhemska och åtnjuta

alla därmed förenade rättigheter samt må således, utan afseende

därå om de ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk ort

eller om de äro barlastade eller lastade med in- eller utländska varor,

icke åläggas andra eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda

inrättningar, än af inhemska fartyg och båtar skola utgöras.

Norska fartyg och båtar må ock inom svenskt område idka fraktfart

med samma rätt och under enahanda villkor, som för inhemska

fartyg och båtar äro bestämda.

För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen

medgifna förmåner skola norska fartyg vara försedda med sådana handlingar,

som till bestyrkande af deras nationalitet äro i Norge föreskrifna.

§ 2.

Mom. 1. Vid resa landvägen från Norge till Sverige vare det,

med undantag för spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift

som tull, samt brännvin och sprit jämte därmed beredda drycker

äfvensom vin, för hvilka senare varor tull skall erläggas, medgifvet att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

af till införsel tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar

tullfritt medföra följande mindre partier, nämligen:

bröd 10 kg.,

fläsk 10 kg.,

garn, alla slag, tillsammans 5 kg.,

kaffe ocli kaffesurrogat tillsammans 5 kg.,

malt 10 kg.,

risgryn 5 kg.,

socker 5 kg.,

spannmål, omalen, 40 kg.,

» malen, 25 kg.,

tobak 1 kg., . . . , ...»

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

sammanlagdt värde af 25 kronor,

Öl 5 liter samt

andra varor till ett sammanräknadt värde af 20 kronor;

dock att för det fall, att resan sker öfver den del af gransen,

som är belägen mellan tullstationen i Medskogen i Värmland och Lmsnebäcken

i Härjedalen eller öfver gränsen mot Frostvikens socken i Jämtland

och norr om denna belägna orter, ofvan stadgade myckenheter i

fråga om nedannämnda varor sålunda ökas, att det skall vara den

resande tillåtet att af dem tullfritt medföra följande partier, nämligen:

bröd 20 kg.,

malt 40 kg.,

socker 10 kg.,

spannmål, omalen, 150 kg.,

» malen, 100 kg., .

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett

värde af 40 kronor,

Öl 10 liter,

andra varor, rörande hvilka icke här ofvan i detta mom. särskild.

stadgats, till ett sammanräknadt värde af 30 kronor. „

För vara, som af resande medföres i större myckenhet, än ofvan

stadgats, skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af

varan införda kvantiteten.

Tullfrihet, hvarom i detta mom. sägs, gäller icke for varor, som

i handelsafsikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller

för att utlämnas såsom ersättning för verkställdt arbete, ej heller för

varor, som af handlande eller för handlandes räkning införas, så vidt

de äro af de slag, med hvilka han idkar handel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

Resande vare, om tulltjänsteman eller tullbetjänt sådant fordrar,

skyldig att, jamte uppgift om yrke och hemvist, aflämna en under edligförpliktelse

afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke

inforas i handelsafsikt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke

för resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den, för

h vilkens rakning de införas. Underlåter någon aflämna dylik försäkran,

skola varorna i vanlig ordning tullbehandla^.

. 0m 1 gränstrakterna någon äger eller brukar egendom

pa bada sidor om gransen, må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras

för egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.

o Mom. 3. Varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbehof föras

tran Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning,

målning, spinning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för

reparation. och som efter sådan förädling eller repartion återinföras,

skola vid atermförsem vara fria från tullumgälder.

.... 8^°^a. varor, # som af gränsbefolkningen för hushållsbehof

oras från hiorge till Sverige för att här undergå sådan förädling eller

reparation, om hvilken nyss blifvit sagdt, och därefter till Norge återutforas,

vid införseln till Sverige vara fria från tullumgälder.

Mom. 4. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast

för transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ei

underkastade tullafgifter. & ’ •''

. Mom. 5. Till förekommande af missbruk utaf de i mom. 2, 3 och 4

gjorda medgifvanden äger generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet

vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter, som

kunna anses erforderliga.

§3.

„ Varor, som öster om Saltbacken å svenska och Sponviks skansar

a norska sidan öfver Svinesund eller Idefjorden föras från Norge till

Sverge i färja, pråm eller båt under fyra tons dräktighet eller om

vintern öfver isen, skola, med hänsikt till tullväsendet, anses såsom

vore de landvägen införda, så vida de icke antingen sjövägen transporterats

till norska sidan af nämnda färjställe eller fjord och därifrån

sedan ofverförts till svenska sidan eller ock blifvit till denna senare

oiveriörda för att därifrån omedelbart sändas sjövägen vidare.

penna förordning skall träda i kraft den 16 nästinstundande mai

och, dar icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med

den 15 maj 1904.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

5

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen Begenten i statsrådet å

Stockholms slott den 13 mars 1903.

Närva rande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde:

Sedan nådiga förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjöfartsförhållanden den 30 maj 1890 efter skedd

uppsägning upphört att gälla den 12 juli 1897, hafva rörande sjöfarten

och gränstrafiken mellan Sverige och Norge gällt bestämmelser, som

meddelats genom nådiga förordningar af den 28 maj 1897, den 13 maj

1898, den 5 maj 1899, den 20 april 1900, den 10 maj 1901 och den

9 maj 1902. En hvar af dessa förordningar förklarades skola, där ej

annorlunda stadgades, lända till efterrättelse till och med den 15 maj

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

påföljande år. Nu gällande författning upphör således att gälla den

15 nästkommande maj.

Beträffande de i ämnet nu gällande bestämmelser hafva under

nästliden och innevarande år ett flertal framställningar till Kungl. Maj:t

inkommit, i syfte att ändring i samma bestämmelser måtte vidtagas.

Sålunda hafva i en den 25 februari 1902 ingifven skrift Per Persson i

Langaf, Janne Jonsson i Branäs m. fl. handlande i Norra Ny, Dalby

och Finnskoga socknar af Värmlands län i underdånighet anhållit, att

de undantagsbestämmelser i föreskrifterna rörande gränstrafiken mellan

Sverige och Norge, enligt livilka af vissa varor större partier finge tullfritt

medföras vid resor öfver gränsen i de trakter inom Värmlands län,

som vore belägna norr om Medskogens tullstation, än i gränstrakter,

belägna söder därom, måtte, enär endast trakterna vid och norr om Långflon

kunde anses hafva så dåliga kommunikationer, att dylika undantagsbestämmelser

möjligen vore nödvändiga, upphäfvas hvad anginge trakten

mellan Medskogens och Långflons tullstationer.

Sedan med anledning af denna framställning arbetaren Karl Stenström,

torparen Olof Eriksson jämte åtskilliga andra personer i Södra

Finnskoga socken i en den 12 maj 1902 ingifven skrift i underdånighet

anhållit, att berörda framställning måtte lämnas utan afseende, har Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län, på grund af särskilda nådiga

remisser, den 31 december 1902 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet;

och har Kungl. Maj:ts befallningshafvande däri anfört hufvudsakligen

följande.

Medgifvandet att vid resa landvägen från Norge till Sverige, i det

fall att resan skedde öfver den del af gränsen, som vore belägen mellan

tullstationen i Medskogen i Värmland och Ljusnebäcken i Härjedalen,

få tullfritt medföra en större myckenhet af vissa varor, än vid resor

öfver andra delar af gränsen, torde hafva sin grund i dessa gränsorters

på den svenska sidan aflägsna belägenhet från järnväg eller från stad

eller annan mera betydande handelsplats inom riket. För sin införsel

af de viktigaste lifsförnödenheterna vore befolkningen i dessa trakter

i vidsträckt mån hänvisad till Norge, där den ock hade att söka den

hufvud sakligaste afsättningsorten för sina produkter. Enligt Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes mening förelåge, hvad Värmlands län beträffade,

fortfarande enahanda förhållanden, som en gång betingat förevarande

undantagsbestämmelser. Inom öfre Ålfdalen odlades högst

obetydligt med brödsäd och befolkningen därstädes vore därför hänvisad

att från andra orter hämta den hufvudsakligaste delen af sina

behof af spannmål och mjöl. Det vore hufvudsakligen för den väster om

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Ma:jts Nåd. Proposition N:o 64.

Klarälfven boende delen af Öfre Ålfdalens befolkning, som den tullfria

gränsinförseln från Norge vore af betydelse. Ett upphäfvande eller en

inskränkning af denna införsel skulle för dessa trakters befolkning

blifva så mycket olägligare, som denna införsel grundade sig på sedan

längre tid ''tillbaka bestående förhållanden och medfört ett ömsesidigt

varuutbyte mellan gränsorternas befolkning, som icke med samma fördel

kunde vändas åt andra håll. Att den tullfria införsel, hvarom här vore

fråga, för en del af traktens köpmän kunnat medföra olägenheter kunde

vara sannolikt, men, enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening,

hade den för ortens befolkning i sin helhet varit öfvervägande gagnelig.

Då på grund af hvad sålunda anförts medgifvandet att vid resor öfver

den del af gränsen mot Norge, som inom Värmland sträckte sig från

tullstationen i Medskogen norrut, medföra vissa större kvantiteter af

vissa varor, än vid resor öfver andra delar af läns gränsen mot Norge,

fortfarande finge anses vara påkalladt, har Kungl. Maj:ts ^befallningshafvande

hemställt, att förenämnda af Per Persson i Långaf in. fl.

gjorda ansökning icke måtte vinna nådigt afseende.

På grund af nådig remiss har generaltullstyrelsen den 19 sistlidne

januari afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid yttrat:

I de bestämmelser, livilka efter mellanrikslagens upphäfvande ansågos

erforderliga rörande gränstrafiken mellan Sverige och Norge, inskränktes

i allmänhet kvantiteten af de varor, hvilka, då de icke i

handelsafsikt infördes, enligt mellanrikslagen fått, ehuru tullpliktiga,

vid resor öfver gränsen tullfritt medföras. I fråga om gränstrakterna

inom nordligaste delen af Värmland, inom Dalarna och Härjedalen samt

inom nordligaste delen af Jämtland och vidare norrut ansågs dock vid

dessa bestämmelsers antagande, att en sänkning af de till tullfri införsel

medgifna varukvantiteterna skulle för befolkningen komma att medföra

kännbara olägenheter, då dessa trakter vore så aflägset belägna från

stad eller annan handelsplats inom riket, att de för sin tillförsel af

allehanda förnödenheter vore företrädesvis hänvisade till Norge, där de

ock måste söka afsättningsorten för sina produkter. På denna grund

och då besvärligheten af kommunikationerna på den svenska sidan i

dessa gränstrakter syntes utgöra tillräcklig garanti mot missbruk i

handelsändamål af en något rymligare tilltagen införselrätt, blefvo de i

§ 4 af mellanrikslagen för tullfri införsel stadgade varukvantiteterna bibehållna

såsom undantagsvis gällande i fråga om resor öfver den del

af gränsen, som vore belägen mellan D jeknelidens tullstation, nu benämnd

tullstationen i Medskogen, i Värmland och Ljusnebäcken i Härjedalen

samt öfver gränsen mot Frostvikens socken i Jämtland och norr om

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 64.

denna belägna orter. Af hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

ärendet upplyst syntes framgå, att samma skäl, som sålunda föranledt

ifrågavarande undantagsbestämmelser, fortfarande vore gällande. Vid

sådant förhållande och då tillämpningen af dessa bestämmelser icke,

såvidt styrelsen hade sig bekant, föranledt missbruk, som kunde anses

höra föranleda deras upphäfvande, saknade styrelsen anledning att till

bifall förorda ifrågavarande framställning.

Vidare har i underdånig skrifvelse den 13 nästlidne november

Kungl. Maj.ts befallningshafvande i Värmlands län — med åberopande

af åtskilliga vid skrifvelsen fogade framställningar och protokollsutdrag

från Ostmarks och Lekvattnets inom Frykdals Öfre tingslag af nämnda

län belägna socknars kommunalstämmor — i underdånighet hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke, till lindrande

af befolkningens i de norra och nordvästra delarne af länet

bekymmersamma ställning, sådan ändring af § 2 i förenämnda författning

kunde komma till stånd, att den rätt att vid resa landvägen från

Norge till Sverge öfver gränsen tullfritt införa 150 kilogram omalen

och 100 kilogram malen spannmål, som nu förefunnes, bland annat, i

fall att resan skedde öfver den del af gränsen, som vore belägen

mellan tullstationen i Medskogen i Värmland och Ljusnebäcken i

Herjedalen, jämväl komme att omfatta gränsen mot Norg’e söder om

Medskogens tullstation till och med Hvitkärns tullstation i Lekvattnets

socken, hvarjämte Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillika uttalat

önskvärdheten däraf, att i den förordning rörande gränstrafiken mellan

Sverige och Norge, som för tiden efter den 15 maj 1903 kunde blifva

gällande, medgifvande måtte för tiden till den 1 september 1903 lämnas

till enahanda tullfria varuinförsel mellan Medskogen och Hvitkärn. Till

stöd för berörda framställning har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

hufvudsakligen anfört, att, enligt hvad af verkställd utredning framsits6?

på grund af nästlidet års till missväxt gränsande skördeförhållanden

inom Östmarks och Lekvattnets socknar brist på brödsäd

förefunnes i sådan omfattning, att befolkningen allenast med yttersta

svårighet kunde bära omsorgen om nödens afhållande från församlingarna;

att nämnda socknar, hvilka vore betungade med synnerligen

höga ^ kommunalskatter, äfven under goda år vore hänvisade att köpa

alsevärda^ myckenheter spannmål, enär sädesproduktionen därstädes

? on^. P?1 långt när motsvarade ortens behof; att, då möjligheten att

tran öfnga delar af länet och landet tillfredsställa behofvet af spannmål

vore i följd af de dåliga kommunikationerna väsentligen inskränkt,

särskilt vintertiden, befolkningen i nämnda socknar vore hänvisad att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

taga sina lifsförnödenheter från Norge; att, då under nästlidet år befolkningen

i synnerligen stor utsträckning måste köpa brödsäd, genom

det ifrågasatta medgifvandet en väsentlig lindring skulle beredas särskild!

de närmast gränsen belägna trakterna, livilka ock i allmänhet

vore fattigast och svårast drabbats af årets Bkördeförhållanden; samt

att i följd häraf, på sätt omförmälda framställningar och protokollsutdrag

utvisade, ett dylikt medgifvande framhållits såsom synnerligen

önskvärd!, helst eu väsentlig prisskillnad å spannmål rådde å ömse

sidor om gränsen.

På grund af nådig remiss har generaltullstyrelsen den 1 december

1902 afgifvit underdånigt utlåtande öfver ifrågavarande framställning

och därvid anfört, att, enär af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes nyssberörda

skrifvelse syntes framgå, att ifrågavarande delar af Värmlands

län vore i synnerligt behof af all den hjälp, som kunde dem beredas,

generaltullstyrelsen funne den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

gjorda framställning högeligen behjärtansvärd. Då sagda framställning

icke heller afsåge annat, än att åt invånarne i en viss del af Värmlands

län skulle för eu kortare tid medgifvas utsträckt rätt till tullfri

införsel af spannmål för hushållsbehof, hvarigenom de skulle blifva

likställda med invånarne i närmast norrut belägna del af sagda län,

samt med hänsyn till hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande upplyst

i fråga om kommunikationsförhållandena mellan Ostmarks och Lekvattnets

socknar samt andra delar af länet, det icke syntes vara att

befara, att ett dylikt medgifvande skulle kunna missbrukas till förmån

för befolkningen i orter, Indika icke kunde anses vara i behof af ifrågavarande

rättighet, funne generaltullstyrelsen icke något att erinra mot

en bestämmelse, gällande för den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ifrågasatta tid, att vid resa landvägen från Norge jämväl öfver den

del af gränsen, som vore belägen mellan tullstationen i Hvitkärn och

tullstationen i Medskogen, finge, under iakttagande af de i § 2 mom. 1

af omförmälda nådiga förordning stadgade föreskrifter, tullfritt medföras

150 kilogram omalen och 100 kilogram malen spannmål.

Därjämte har i underdånig skrifvelse den 8 nästlidne januari Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län hos Kungl. Maj:t anmält

särskilda af Bogens, Öster vallskogs, Gunnarsskog, Karlanda, Gräsmarks

och Töcksmarks kommuner gjorda ansökningar i enahanda syfte som

afsetts med förberörda af Östmarks och Lekvattnets kommuner gjorda

framställningar; och har Kungl. Maj:t befallningshafvande för egen del

anfört hufvudsakligen följande.

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 46 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

Då ett tillmötesgående åt nyssberörda framställningar skulle till

undvikande af orättvisor och olägenheter påkalla, att i sammanhang därmed

ett allmänt medgifvande, om ock endast tillfälligt, lämnades att öfver

hela länets gräns mot Norge vid resa landvägen därifrån till Sverige

tullfritt medföra större myckenheter spannmål, än hvad nu för trakten

söder om Medskogens tullstation vore tillåtet, måste en dylik utsträckt

tullfri införsel vara ägnad att väcka allvarliga betänkligheter. Från vissa

af gränstrakterna funnes skäligen bekväma kommunikationer med andra

delar af länet och jämväl med landet i öfrigt, hvadan faran för missbruk

af en dylik tullfri införsel finge anses rätt afsevärd. Då vidare

svårigheter och förluster häraf kunde uppkomma för ortens handlande,

som redan kunde antagas hafva försett sig med spannmål till afsalu

till inom Sverige gällande högre pris, funne sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande

böra afstyrka bifall till nu förevarande framställningar,

hvarvid Kungl. Maj:ts befallningshafvande emellertid ville framhålla, att

någon olägenhet näppeligen syntes vara att befara, om, därest Kungl.

Maj.ts befallningshafvandes ofvanberörda framställning af den 13 november

1902 föranledde nådigt afseende, i sammanhang därmed den ifrågasatta

utsträckningen af den tullfria gränsinförseln jämväl komme att omfatta

den del af gränsen mot Norge, som läge mellan Hvitkärns och Mitandersfors

tullstationer, för hvilket fall den lilla och aflägset belägna Bogens

kommun äfvensom vissa delar af Gräsmarks socken skulle beredas eu

fördel, hvaraf befolkningen i dessa orter väl vore i behof.

Jämväl generaltullstyrelsen, som den 16 nästlidne februari afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande öfver berörda framställningar, har

hemställt, att samma framställningar icke måtte af Kungl. Maj:t bifallas.

Vidkommande den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande omförmälda

utsträckning, utöfver hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande i ofvan

berörda underdåniga skrifvelse den 13 november 1902 föreslagit,

af den tullfria gränsinförseln, har generaltullstyrelsen, under förutsättning

att Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i sistnämnda underdåniga

skrifvelse gjorda framställning vunne nådigt afseende, icke något att

erinra mot en bestämmelse, gällande för den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ifrågasatta tid, att vid resa landvägen från Norge jämväl

öfver den del af gränsen, som vore belägen mellan tullstationen i

Mitandersfors och tullstationen i Hvitkärn, finge, under iakttagande af

de i § 2 mom. 1 af omförmälda nådiga förordning stadgade föreskrifter,

tullfritt medföras 150 kilogram omalen och 100 kilogram malen spannmål.

Med underdånigt skrifvelser af den 9 och 12 sistlidne januari har

Kungl. Maj:t befallningshafvande i Varmlands län ytterligare insändt två af

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

Västra Fogelviks och Blomskogs kommuner gjorda underdåniga ansökningar

i enahanda syfte som afsetts med de af förenämnda kommuner

gjorda framställningar; och har Kungl. Maj:ts befallningshafvande såsom

eget utlåtande beträffande dessa ansökningar åberopat hvad Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i förenämnda underdåniga skrifvelse af den 8 januari

innevarande år anfört.

Slutligen hafva i en till Kungl. Maj:t den 8 nästlidne januari inkommen

skrift handlandena W. T. Lundgren och J. H. Sylvander i

Strömstad med flera i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t måtte

föranstalta om upphäfvande, hvad anginge Bohuslän, af gällande särskilda

bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och

Norge, till stöd för hvilken anhållan i hufvudsak anförts, att den bland

berörda bestämmelser förekommande undantagsföreskriften, att vid resor

landvägen från Norge till Sverige vissa kvantiteter af åtskilliga eljest

tullpliktiga husbehofsartiklar finge tullfritt medföras, hvilken föreskrift

vid dess första tillkomst å en tid, då inga kommunikationer af nutida

slag vore att tillgå, haft till ändamål att för befolkningen på ömse

sidor om gränsen bereda lättnader för varuutbytet, numera, hvad Bohuslän

anginge, saknade de betingelser, som föranledt densamma, enär under

senare åren kommunikationerna väsentligen förbättrats och betydande

stenhuggerier anlagts utefter Idefjorden och a andra platser i närheten

samt landthandlare där etablerat sig till icke ringa antal; att emellertid

ett högst menligt inflytande på dessa handlandes varuomsättning förorsakades

däraf, att gränsbefolkningen på grund af nyssberörda författningsföreskrift

i stor skala inköpte sina förnödenheter från Norge, hvilket

i sin ordning skadligt inverkade på svensk handel och industri; samt

att det bland ifrågavarande bestämmelser rörande gränstrafiken jämväl

förekommande stadgandet, att varor, som öster om Saltbacken å svenska

sidan och Sponviks skansar å norska sidan öfver Svinesund eller Idefjorden

fördes från Norge till Sverige i färja, pråm eller båt under fyra

tons dräktighet, skulle, med hänsyn till tullväsendet, anses såsom vore

de landvägen införda, på grund däraf att olika skeppsmätningsregler

vore gällande i Sverige och i Norge, tillämpades sa, att farkosternas

högsta tillåtna dräktighet för denna trafik icke beräknades efter en viss

gemensam norm utan efter hvardera landets mätningsregler, i följd

hvaraf norska fartyg med betydligt större nettodräktighet, enligt i Sverige

tillämpade mätningsregler, än fyra tons tillätes trafikera nämnda farvatten,

hvarigenom den svenska sjöfarten därstädes lede en uppenbar

skada.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

I häröfver den 23 sistlidne januari afgifvet infordradt underdånigt

utlåtande har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohuslän

anfört följande.

Det. syntes icke kunna förnekas, att de förhållanden, som sedan

lång tid tillbaka ansetts böra påkalla undantagsbestämmelser hvad gränsorterna

mellan Sverige och Norge beträffade i fråga om tullen för varor,

som landvägen infördes från det ena landet till det andra, under

senare tider i afseende å de bohuslänska gränsorterna undergått sådana

förändringar, att det kunde ifrågasättas, huruvida ett verkligt behof

fortfarande kräfde bibehållande af samma bestämmelser i fråga om

gränstrafiken mellan Bohuslän och Norge eller om de ens vidare kunde

anses lämpliga för denna gränstrafik. Med förbättrade kommunikationer

och med den utveckling, handel och näringar vunnit inom de Bohuslänska

gränsorterna, syntes befolkningen därstädes numera utan svårighet

kunna inom landet förskaffa sig sina förnödenhetsvaror lika fördelaktigt

som genom en resa till Norge med därmed förenade särskilda

kostnader, och de produkter, som förr ansetts kunna med fördel afsättas

i Norge, syntes numera på grund af större efterfrågan inom det

egna landet, i manga fall, om också icke alltid, kunna lika förmånligt

afyttras i Sverige. Utan en närmare utredning af hithörande ämnen,

hvilken utredning Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke vore i tillfälle

att åvägabringa på den korta tid, som stode till buds, syntes man dock

svårligen kunna på ett fullt tillförlitligt sätt väga fördelar och olägenheter

mot hvarandra. Så mycket torde dock kunna sägas, att det syntes

vara oegentligt att endast hvad Bohuslän beträffade afskaffa den

ifrågavarande svenska undantagslagstiftningen, som vore afsedd för rikets

samtliga gränsorter och för alla dessa orter tillkommit på samma grunder.

Men möjligen vore förhållandena äfven hvad öfriga svenska gränsorter

vidkomme sådana, att ifrågasättas kunde, att undantagsbestämmelserna

jämväl hvad dem beträffade icke vidare borde förnyas. För afgörande

af detta spörsmål erfordrades ytterligare undersökningar, som

antagligen icke kunde medhinnas, innan nådig proposition i ämnet

måste aflåtas till den nu församlade Riksdagen.

Hvad särskildt beträffade det anmärkta förhållandet att vid tillämpning

af mellanriksförfattningens stadgande att varor, som infördes öfver

viss del af Svinesund eller Idefjorden i fartyg under fyra tons dräktighet,

skulle under vissa förbehåll med hänsyn till tidlväsendet betraktas

såsom vore de införda landvägen, stor skada tillfogades den svenska

ångbåtstrafiken genom konkurrens från Norge därigenom, att olika skeppsmätningsmetoder

vore gällande i de skilda länderna, hvaraf följden

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

blifvit., att en svensk ångbåt af samma storlek som en norsk af icke fullt

fyra tons dräktighet enligt norsk mätning ansåges hafva större tonnage

och följaktligen icke kunde bereda sina passagerare de fördelar vid varuinförsei,

som den till dimensionerna lika stora norska ångbåten, så förefölle

det Kung!. Maj:ts befallningshafvande ganska anmärkningsvärd^

att det åberopade stadgandet kunnat tolkas så, att det lämnat rum för

ett dylikt missförhållande. Då i en svensk författning stadgades, att ett

visst tontal skulle vara bestämmande i visst afseende, så syntes rätteligen

detta tontal för alla fartyg, för hvilka tillämpning af stadgandet

ifrågasattes, böra bestämmas i ''enlighet med de i Sverige gällande föreskrifter

om skeppsmätning. Ett norskt ångfartyg borde alltså enligt

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande icke kunna få användas

för tullfri införsel af varor från Norge öfver gränsfjordarne mot detta

land, med mindre detsamma enligt svensk mätningsregel hade under

fyra tons dräktighet. Den missuppfattning af ifrågavarande stadgande,

som syntes hafva förekommit, utvisade emellertid, att ett fört}Tdligande

af stadgandet vore af nöden, och borde därför, enligt Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes åsikt, vid utfärdande af mellanriksforfattning för

kommande årsperiod tillses, att bestämmelserna i fråga så affattades, att

de icke kunde lämna minsta rum för någon tvekan angående rätta

meningen därmed.

På grund af hvad sålunda anförts, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

hemställt, att i anledning af berörda framställning måtte tagas

1 öfvervägande, huruvida icke vid utfärdande åt mellanriksforfattning

för nästa årsperiod närmare borde bestämmas, huru tonnaget skulle

beräknas för de i § 3 af nu gällande författning omförmälda fartyg,

så att någon tvekan angående den rätta beräkningsgrunden icke kunde

ifrågakomma, samt att åtgärder måtte vidtagas för ernående af fullständig

utredning, huruvida för tiden därefter giltiga grunder förefunnes

för bibehållande af mellanriksförfattningen eller om densamma icke borde

afskaffas eller möjligen underkastas förändringar, vare sig för samtliga

gränsorter eller för vissa bland dem, och att efter denna utredning beslut

måtte fattas i sakens hela vidd.

Härefter har stenhuggeriförmannen J. F. Roos i Krokstrand den

2 nästlidne februari med anledning af förevarande ansökning till

Kung]. Maj:t ingifvit dels en skrift, däri han, under framhållande, bland

annat, att, därest något bruste i tillgodogörandet af Sveriges intressen

i bestämmelserna rörande svenska fartygs likställighet med norska, detta

borde kunna ändras oberoende af frågan om gränshandeln mellan rikena,

anhållit, att nu gällande bestämmelser rörande ifrågavarande gränshandel

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

måtte. allt fortfarande bibehållas, dels ock ett protokollsutdrag’, utvisande

att vid ett af 95 personer besökt möte i gränshandelsfrågan den 28

näst-lidne januari i Krokstrand beslutits att enhälligt instämma i den

af Roos i föreliggande fråga affattade underdåniga skrifvelse.

Sedan härefter under den 4 och 7 nästlidne februari till Kungl.

Maj:t inkommit två skrifter från representanter för befolkningen i Näsinge,

Hagdals och Lammelands socknar med anhållan att nu gällande

bestämmelser rörande gränstrafiken måtte bibehållas, har på grund af

särskilda nådiga remisser generaltullstyrelsen den 19 nästlidne februari

afgifvit underdånigt utlåtande, däri styrelsen anfört följande.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som måste förutsättas äga närmaste

kännedom om kommunikationer och öfriga förhållanden af inverkan

på frågan, huruvida beträffande Bohuslän särskilda bestämmelser

fortfarande vore af nöden, i syfte att bereda befolkningen i gränsdistrikten

lättnader i samfärdseln öfver gränsen, hade i det öfver ifrågavarande

ansökning afgifna utlåtande förklarat de förhållanden, som

sedan lång tid tillbaka ansetts böra påkalla undantagsbestämmelser hvad

gränsorterna mellan Sverige och Norge beträffade, hafva under senare

tider i afseende å de bohuslänska gränsorterna undergått sådana förändiingar,

att det kunde ifrågasättas, om dessa bestämmelser vidare

kunde anses lämpliga för denna gränstrafik, men hade likväl funnit

sig icke vara i tillfälle att utan en närmare utredning af hithörande

ämnen på ett fullt tillförlitligt sätt väga fördelar och olägenheter mot

hvarandra. Generaltullstyrelsen, som i ännu mindre män än Kungl.

Maj:ts befallningshafvande vore i tillfälle att utan föregående fullständigare

utredning afgifva något bestämdt yttrande om behöfligheten af

dylika förändringar, hade fördenskull icke något att erinra mot Kungl.

Majrts befallningshafvandes förslag, att, innan ytterligare åtgärder vidtoges,

utredning i ämnet verkställdes, och då under senaste tiden flera

framställningar blifvit gjorda om förändringar af gällande mellanriksförfattning

i olika afseenden och beträffande olika trakter, ansåge styrelsen,

i likhet med Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att, därest Kungl.

Magt skulle finna en dylik utredning erforderlig, densamma borde omfatta

hela gränsen mellan Sverige och Norge.

Hvad särskild! anginge den i ofvan berörda § 3 af gällande förordning

rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge

förekommande bestämmelse, hvilken såsom villkor för att varor, som i

färja, pråm eller båt fördes från Norge till Sverige öfver Svinesund

eller Idefjorden, skulle få anses såsom vore de landvägen införda, föreskrefve,

att dessa farkosters dräktighet skulle vara mindre än fyra tons,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

erinrade styrelsen, att denna bestämmelse — hvilken oförändrad bibehållits

från mellanrikslagen — under den tid, då såväl i Sverige som

i Norge i fråga om skeppsmätning gällde den s. k. tyska regeln, icke

kunde vid tillämpningen gifva anledning till sådan olika tolkning, som

nu blifvit anmärkt. Sedan Norge under år 1893 antagit den s. k.

engelska regeln för beräknande af maskinafdraget å ångfartyg, under

det att Sverige bibehållit den tyska regeln, hade det emellertid icke

blifvit närmare bestämdt, efter hvilken grund dräktigheten skulle beräknas

för fartyg i nyss omförmälda fart å Svinesund och Idefjorden,

i följd hvaraf den möjligheten icke vore utesluten, att olikställighet i

fråga om berörda trafik kunde uppstå mellan de båda länderna, då enligt

engelska regeln ett ångfartyg af intill fyra tons nettodräktighet

kunde i verkligheten vara betydligt större än ett ångfartyg af samma

nettodräktighet enligt tyska regeln. Då sålunda ett förtydligande af

nu gällande bestämmelser i berörda hänseende visat sig vara af beliofvet

påkalladt, har styrelsen, som icke ansett sig befogad vidtaga

några åtgärder i fråga om författningens tillämpning härutinnan, hemställt,

att föreskrifter måtte blifva meddelade, som åstadkomme likställighet

uti nu ifrågavarande hänseende mellan svenska och norska

fartyg.

Beträffande den mot § 3 i nu gällande förordning angående vissa

bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och

Norge framställda anmärkningen, att till följd af de olika mätningsregler,

som tillämpades i de båda rikena, berörda stadgande skulle för

norska fartyg medföra en gynnsammare ställning än för svenska, tilllåter

jag mig erinra, att, då de i förordningen angående skeppsmätning

den 12 november 1880 och nådiga brefvet till generaltullstyrelsen angående

förändrade bestämmelser i afseende å erkännande af norska

fartygs mätbref den 11 oktober 1893 meddelade föreskrifter i fråga om

skyldighet för fartyg att vara underkastadt mätning och ommätning synas

böra vinna tillämpning på norskt fartyg, som användes å ifrågavarande

fart, i fall då skäligen antagas bör, att fartygets dräktighet med tillämpning

af den i Sverige gällande mätningsregel öfverstiger fyra tons,

berörda anmärkning icke torde påkalla någon ändring i paragrafens

föreskrifter; och då de framställningar om ändringar i öfrigt i bestämmelserna

rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge,

för hvilka jag förut redogjort, icke heller synas mig för närvarande

böra föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd, hemställer jag i under
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 64.

dårlighet, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen

att antaga ett förslag till förordning angående vissa bestämmelser

rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge af enahanda

lydelse med nu i ämnet gällande författning, att träda i kraft

den 16 nästkommande maj och, där icke annorlunda stadgas, lända

till efterrättelse till och med den 15 maj 1904.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten

bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas

af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll

utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Rettig.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1903:37 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 37 s. 1 i texten