Sök i Ratio Lex

Angående utvidgning af Kristinehamns hospital samt af Piteå hospital och asyl

1903-03-13 · 50 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 48 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:70, Angående utvidgning af Kristinehamns hospital samt af Piteå hospital och asyl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 70.

1

N:o 70.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

utvidgning af Kristinehamns hospital samt af Piteå hospital

och asyl; gifven Stockholms slott den 13 mars 1903.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

dels att för utvidgning af Kristinehamns hospital bevilja ett anslag

af 1,304,925 kronor och däraf på extra stat för år 1904 anvisa ett

belopp af 250,000 kronor, dels ock för utvidgning af Piteå hospital och

asyl på extra stat för år 1904 anvisa ett belopp af 94,600 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Hjälmar Westring.

Bill. till Rikta. Prat. 1903. 1 Sami. / Afd. 00 Haft. {No 70).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Riksdagens

skrifvelse den

14 maj 1900.

Beslut om

undersökning

1901.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 13 mars 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer och

von Friesen.

Departementschefen, statsrådet Westring anförde:

Med anledning af en inom Riksdagen väckt motion har Riksdagen

uti skrifvelse den 14 maj 1900 anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta

verkställa en särskildt anordnad sakkunnig undersökning i syfte att

utröna hela antalet af sinnessjuka i vårt land och, så tillförlitligt som

raöjlig''t, huru stor del af dem kunde anses vara i behof af vård å anstalt

för sinnessjuka samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill förhållandena kunde föranleda.

Efter det 1901 års Riksdag för ändamålet beviljat erforderliga

medel, täcktes Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 14 juni 1901 upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

draga åt medicinalstyrelsen att låta verkställa den af Riksdagen sålunda

begärda undersökningen, hvilken borde omfatta såväl sinnessjuka som

idioter, samt ålägga medicinalstyrelsen att, sedan ifrågavarande undersökning

blifvit verkställd, till Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse

öfver resultatet af densamma och det utlåtande, hvartill undersökningen

och förhållandena i öfrigt kunde gifva anledning.

Uti underdånig skrifvelse den 28 april 1902 har sedermera medicinalstyrelsen,

som, på grund af hvad Kungl. Maj:t sålunda föreskrifvit,

gått i författning om anordnande af berörda undersökning, sedan därefter

redogörelserna härutinnan från vederbörande läkare till medicinalstyrelsen

inkommit, meddelat, att någon fullständig bearbetning af de

inkomna redogörelserna då ännu icke hunnit verkställas, men att eu

preliminär beräkning syntes gifva vid handen, att antalet platser å

anstalter för sinnessjuka borde beräknas till i rundt tal två för hvarje

tusental af rikets inbyggare. Då emellertid det nuvarande antalet

platser å berörda anstalter vida understege det sålunda beräknade behofvet,

syntes det medicinalstyrelsen vara högst nödvändigt, att kraftiga

åtgärder till afhjälpande af den rådande bristen på platser å de offentliga

anstalterna för sinnessjuka snarligen vidtoges. Styrelsen hade

därför ansett sig icke böra dröja med att meddela de visserligen ännu

ej definitiva resultaten af den anbefallda undersökningen, i hvad denna

rörde den för närvarande, praktiskt sedt, viktigaste delen af saken,

nämligen frågan om behofvet af platser å offentliga anstalter för sinnessjuka,

samt att i sammanhang därmed framlägga underdånigt förslag

till de åtgärder, som för den närmaste framtiden syntes böra vidtagas

för lindrande af rådande missförhållanden i berörda hänseende.

Vid öfvervägande af hvad som närmast vore att gorå för lindrande

af den rådande platsbristcn, hade medicinalstyrelsen i främsta rummet

riktat sin uppmärksamhet på möjligheten att utvidga de nuvarande

offentliga anstalterna för sinnessjuka och därvid kommit till det resultat,

att någon större utvidgning icke lämpligen kunde ske vid flertalet åt

nämnda anstalter, och detta af följande skäl:

Anstalterna vid Lund och Uppsala hade redan nu plats för något

öfver 1,200 sjuka hvardera, en siffra som icke syntes kunna väsentligen

öfverskridas å en anstalt för sinnessjuka utan allvarsamma olägenheter

för anstaltens administration.

Å anstalten vid Vadstena vore patientantalet för närvarande 800

och anstaltens jordområde i förhållande till antalet sjuka väl knappt.

Sistnämnda omständighet, nämligen jordområdets relativt ringa

omfång, samt omöjligheten eller svårigheten i följd af områdets be
-

Medicinalstyrelsens

skrifvelse

den 28

april 1902.

Tillsättning

af kommission

för afgifvande

af förslag å

nya hospitalsbyggnader.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

lägenhet att utvidga detsamma syntes för närvarande törbjuda hvarje

tanke på någon större utvidgning af hospitalen vid Hernösand, Malmö

och Nyköping.

Beträffande Stockholms hospital, vore dess belägenhet numera,

sedan byggnadsverksamheten framträngt till gränserna af dess område,

så ogynnsam, att anstaltens fortsatta begagnande för sitt nuvarande

ändamål antagligen snart nog skulle blifva mindre lämpligt.

Vid hospitalet i Växjö vore området för närvarande mycket knappt

och torde, om den på Kungl. Maj:ts nådiga pröfning beroende frågan

om områdets utvidgning blefve löst på det af medicinalstyrelsen föreslagna

sätt, likväl icke blifva mera än nätt och jämnt tillräckligt för anstaltens

behof, sedan nu beslutade och ifrågasatta tillbyggnader kommit till

stånd.

Vid Göteborgs hospital skulle jämlikt nådigt bref af den 14 juni

1901 en om- och tillbyggnad nu företagas, hvarigenom 55 sjukplatser

beräknades skola vinnas. Medicinalstyrelsen hyste stora betänkligheter

mot att för närvai-ande, innan nyssnämnda byggnadsarbeten blifvit afslutade,

förorda en ytterligare utvidgning af denna anstalt, så mycket

mer som äfven här jordområdet ej vore öfverdrifvet stort och belägenheten

af anstalten ej den lämpligaste.

Vid Visby hospital ansåges under något af de närmaste åren ett par

tiotal platser kunna vinnas i det nuvarande länslasarettet, för hvilket

för närvarande nya lokaler vore under byggnad. Denna ringa tillökning

syntes dock i detta sammanhang utan väsentlig betydelse.

Beträffande Piteå hospital och asyl hade en del svårigheter yppat

sig med afseende på anstaltens förseende med lifsförnödenheter och

andra för anstaltens drift nödiga förbrukningsartiklar samt med afseende

på garantier för åtagna leveransers behöriga fullgörande äfvensom vid

anskaffande och bibehållande af duglig och pålitlig sjukvårds- och ekonomibetjäning.

Jordområdet vore emellertid relativt stort och af för

anstaltens ändamål lämplig beskaffenhet, på grund hvaraf medicinalstyrelsen

hölle före, att frågan om en måttlig utvidgning af denna

anstalt, exempelvis genom uppförande af en eller två öppna paviljonger

eller s. k. kolonibyggnader af samma typ som de, hvilka enligt vederbörliga

beslut skulle uppföras vid anstalterna vid Restad och Kristinehamn,

väl förtjänade att tagas under ompröfning.

Kristinehamns hospital disponerade numera efter förvärfvande för

anstaltens räkning af hemmanet Ålskärr ett område, som såväl till utsträckning

som beskaffenhet — omväxlande skogs-, ängs- och åkermark

— väl kunde tillåta en större utvidging af detta hospital, en

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 70.

utvidgning hvartill äfven åtskilliga andra gynnsamma omständigheter

vid denna anstalt inbjöde. Vattentillgången vore obegränsad, läget

vackert och från kommunikationssynpunkt lämpligt, afståndet till närmaste

stad lagom stort — omkring 2 kilometer — hvarjämte under

den nuvarande ledningen många tillfällen till arbeten af växlande och

för de sjuka lämplig art blifvit beredda. För närvarande kunde å denna

anstalt mottagas omkring 330 sjuka (hvaraf 20 å Värmlands läns upptagningspaviljonger),

hvartill snart torde komma ytterligare 35 sjukplatser

dels ''i eu så kallad kolonibyggnad, till hvars uppförande 1902

års Riksdag anvisat medel, dels i ett under byggnad varande mindre

hus, afsedt för sjukskötarefamiljer. En större tillbyggnad, afsedd för

omkring 400 sjuke, skulle således enligt medicinalstyrelsens mening

med stöi’sta fördel kunna uppföras vid denna anstalt. Härigenom skulle

antalet sjukplatser å Kristinehamns hospital komma att uppgå till omkring

800.

Frågan om den lämpligaste beläggningssiffran å anstalter af här

ifrågavarande slag hörde till de mest svårlösta problemen inom den

praktiska sinnessjukvården, såväl i principiellt hänseende som i hvarje

särskildt fall. Från rent ekonomisk synpunkt hade utan tvifvel de högre

beläggningssiffrorna företrädet, så till vida som dessa gifvetvis tenderade

att nedbringa såväl anläggningskostnaderna för hvarje sjukplats som

utgifterna för anstaltens administration och ekonomiska drift, beräknade

efter hvarje å anstalten vårdad sjuk. Å andra sidan kunde dock, om

beläggningssiffran vore alltför hög, anstaltens ändamål löpa fara att i

väsentlig mån förfelas. Enligt medicinalstyrelsens mening, hvilken äfven

sanktionerats af Kungl. Maj:t genom förnyade nådiga stadgan angående

sinnessjuke den 14 juni 1901, vore det nödvändigt, att ledningen af

offentlig anstalt för sinnessjuka såväl med afseende på sjukvården som

den ekonomiska administrationen förblefve samlad i en hand — öfverläkarens.

På en alltför stor anstalt kunde det under sådana omständigheter

lätteligen hända, att öfverläkaren, om han, såsom sig borde,

ville i detalj öfvervaka anstaltens ekonomiska administration, under det

utslitande arbetet härmed småningom glede ifrån ledningen af den

egentliga sjukvården, eller ock — hvilket läge närmare till hands

— under de oaflåtlig^ omsorger, som den egentliga sjukvården kräfde,

förlorade öfverblicken öfver de administrativa angelägenheterna. Då

emellertid anstaltens ekonomiska drift medelbarligen vore af största

betydelse för sjukvården, komme denna, om öfverläkarens krafter sveke

i något af båda ofvanberörda afseenden, att direkt eller indirekt blifva

lidande och anstalten sålunda att icke på fullt tillfredsställande sätt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

fylla sin uppgift. Från denna synpunkt syntes det alltså önskvärdt,

att beläggningssiffran nedbragtes så mycket, som med sparsamhetens

kraf kunde anses förenligt.

De hittills vunna erfarenheterna från rikets för närvarande största

anstalter, de vid Uppsala och Lund, syntes gifva vid handen, att en

beläggningssiffra af 1,200 patienter vore väl stor. Vid framläggande af

underdånigt förslag till den nu under byggnad varande asylen vid

Restad hade medicinalstyrelsen därför förordat en beläggning af 1,000

sinnessjuka. Af skäl, som förut anförts, syntes det dock vara önskligt,

att ytterligare i någon mån nedbringa patientantalet vid de anstalter,

som hädanefter kunde komma att anläggas, försåvidt detta kunde

ske, utan att anläggningskostnaden, beräknad per sjukplats, stege till

alltför stora summor.

För ett sådant önskemål talade äfven följande skäl. Erfarenheten

hade visat, att anstalterna för sinnessjuka hade en naturlig tendens att

tid efter annan utvidgas, till dess att de finge ett sådant omfång, som de

på platsen rådande förhållandena medgåfve. Sådana partiella tillbyggnader

skulle antagligen i allmänhet ställa sig ekonomiskt gynnsamt samt

vore äfven i annat hänseende fördelaktiga. Med sinnessjukvårdens fortgående

utveckling mot allt mera humana och fria behandlingsmetoder,

uppstode alltjämt kraf på modernare lokala anordningar, kraf, hvilka ofta

icke kunde utan stora svårigheter och kostnader tillgodoses i redan befintliga

_ byggnader, hvilka småningom enligt sakens natur blefve för

nyare tiders fordringar allt mera oändamålsenliga. Under sådana omständigheter

kunde en tillbyggnad af större eller mindre omfång vara

en välkommen utväg och måhända ofta den enda utvägen att gifva hela

anstalten en mera tidsenlig prägel. Det syntes från denna synpunkt

vara klokt att vid nyanläggningar icke genast taga alla områdets resurser

i anspråk, d. v. s. icke från början beräkna en maximal beläggningssiffra,

hvilken sedermera vid uppstående behof af tillbyggnad icke

utan olägenhet kunde öfverskridas.

Att medicinalstyrelsen särskildt vid Kristinehamn icke ansåge sig

kunna förorda en högre beläggningssiffra än 800 hade dessutom sina

speciella orsaker. För det första ville medicinalstyrelsen framhålla, att

administrationen af en anstalt för sinnessjuka gifvetvis vore enklare

och mindre kräfvande, då det gällde en ny, efter enhetlig plan anlagd

anstalt såsom Restad, än om anstalten, såsom nu ifrågasattes vid Kristinehamn,

blefve i väsentlig mån utvidgad, hvarvid det icke torde kunna

undvikas, att vissa delar af anstaltens funktioner blefve svårhandterligare

och mer tidsödande att öfvervaka. Dessutom hade medicinalsty
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

7

rederi tänkt sig möjligheten af att i samband med den tilltänkta utvidgningen

af hospitalet vid Kristinehamn därstädes borde anordnas ett

par tiotal platser för sinnessjuka, tillhörande första betalningsklassen.

Exspektantlistorna från rikets hospital hade nämligen på sista tiden

visat en afsevärd stegring i antalet af sinnessjuka, tillhörande berörda

klass, hvarföre sådana icke förr än efter lång väntan kunnat erhålla

beviljad plats. En afdelning för sådana sjuka vore emellertid ägnad

att i hög grad öka läkarnes arbete och äfven att komplicera den

ekonomiska administrationen.

Ehuru sålunda på grund af olika omständigheter någon större utvidgning

af de nuvarande offentliga anstalterna för sinnessjuka icke

syntes vara möjlig eller tillrådlig annat än beträffande Kristinehamns

hospital och i någon mån Piteå hospital och asyl, hade dock medicinalstyrelsen

trott sig finna en utväg, hvarigenom äfven å öfriga anstalter

tillsammans ett par hundratal platser skulle kunna vinnas, nämligen

genom anordnande af familjebostäder för ett antal gifta sjukskötare,

Indika kunde befinnas lämpliga och villiga att mot förmånen af

familjebostad och skälig kontant ersättning till vård mottaga sinnessjuka,

hvilka under vistelse å anstalt visat sig ägnade för vård i

enskildt hem.

Redan i underdånig skrifvelse af den 1 april 1901 angående anordnande

af familjebostäder för manlig sjukvårdsbetjäning vid Kristinehamns

hospital hade styrelsen berört denna fråga. Medicinalstyrelsen

föranleddes att ånyo upptaga densamma i större utsträckning närmast

på grund af en skrifvelse af den 28 juni 1901 från chefen för

civildepartementet, hvilken i berörda skrifvelse med anledning af

vissa i riksdagens Första Kammare framställda anmärkningar beträffande

otillräckligheten af betjäningens aflöning vid statens anstalter för sinnessjuka,

anmodat medicinalstyrelsen att taga i öfvervägande, huruvida

ifrågavarande anmärkningar hade sådant fog för sig, att åtgärder i

detta hänseende borde vidtagas.

På grund däraf hade medicinalstyrelsen genom cirkulärbref af den

14 augusti 1901 till samtliga hospitalsdirektioner i riket anmodat vederbörande

direktion att till styrelsen inkomma bland annat med det

yttrande beträffande de sålunda framkomna anmärkningarna och hvad

därmed kunde stå i samband, hvartill förhållandena å den under direktionens

förvaltning stående anstalten kunde gifva anledning.

Af de sålunda infordrade yttranden, hvilka direktionerna efter öfverläkarens

hörande till medicinalstyrelsen afgifvit, hade styrelsen, som

saknade anledning af t i detta sammanhang uppehålla sig vid hvad bo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

■8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

rörda yttranden i öfrigt innehölle, funnit, att flertalet öfverläkare ocli

direktioner varit ense om att framhålla önskvärdheten af familjebostäder

för ett antal äldre och genom särskild pålitlighet och duglighet utmärkta

manliga sjukskötare, hvarigenom dessa värdefullaste element

bland betjäningen skulle kunna bibehållas i anstaltens tjänst i vida större

omfattning, än som vore fallet under nuvarande förhållanden, då önskan

att ingå äktenskap och omöjligheten att få tillfredsställa denna önskan

med bibehållande af tjänsten vid anstalten föranledde till många flyttningar,

som under ofvan antydda gynnsammare bostadsförhållanden till

anstaltens fördel skulle kunna undvikas.

För en lycklig lösning af betjäningsfrågan vid de offentliga anstalterna

för sinnessjuka skulle sålunda anordnandet af familjebostäder

för gifta skötare vara att anse som ett synnerligen viktigt moment.

Men med en dylik åtgärd syntes äfven ytterligare en fördel kunna

vinnas, nämligen familjevård hos dessa gifta skötare för ett antal sinnessjuka,

som syntes lämpade för sådan vård. Ifrågavarande form af

familjevård hade under de senare åren blifvit pröfvad å ett antal tyska

anstalter samt gifvit så goda resultat, att den på vissa ställen betraktades

såsom ett nödvändigt led i en fullt rationell sinnessjukvård. Den

utgjorde nämligen en öfvergångsform mellan den koloniala anstaltsvården

— d. v. s. sådan vård i mindre villor eller landthus af vanlig

bostadstyp, som nu syntes hafva utsikt att vinna insteg vid de svenska

anstalterna — samt den egentliga familjevården, sådan medicinalstyrelsen

tänkt sig den anordnad i Korsberga i Småland. Sistnämnda form

af familjevård lämpade sig uppenbarligen icke så väl för exempelvis

konvalescenter och ej heller för sinnessjuka, hvilka, ehuru i allmänhet

lugna och pålitliga, likväl i vissa afseenden eller under vissa perioder

kräfde en särskild! pålitlig och i viss mån sakkunnig tillsyn, samt med

sannolikhet kunde anses blifva periodvis, under svårare utbrott, i behof

af vård i en sluten anstalt. En i sinnessjukvård väl förfaren sjukskötare,

boende inom anstaltens område eller åtmistone i dess omedelbara

närhet, skulle däremot gifvetvis vara särdeles lämplig att i sin familj

till vård mottaga sinnessjuka af sist omnämnda art. Sannolikt skulle

dessa sjukskötarehem särskild! lämpa sig för konvalescenter äfvensom

för sinnessjuka, hvilkas lämplighet för familjevård utom anstalten behöfde

närmare pröfvas.

Vid en och annan anstalt i Tyskland hade uppstått mindre byar,

bestående af hem för sjukskötarefamiljer, hvarest sinnessjuka vore af

anstalten utackorderade. Huruvida en sådan större utsträckning af familjevård

hos i anstaltens tjänst stående sjukskötare kunde visa sig

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 70.

9

lämplig eller önskvärd inom vårt land. kunde väl näppeligen nu förutses.

Medicinalstyrelsen ville dock här erinra därom, att ifrågavarande

vårdform, enligt hvad erfarenheten visat, snart nog uppmuntrade befolkningen

i trakten att genom mottagande af inackorderingar från

anstalten skaffa sig en biförtjänst, dels äfven att enskild familjevård,

sådan som den i Korsberga tillämnade, fordrade vissa förutsättningar,

som säkerligen icke vore till finnandes i alla trakter af vårt land. Så

t. ex. vore befolkningen i vissa trakter af riket dels mycket obetydlig

till numerären, dels i allmänhet mycket fattig, dels äfven icke samlad

i större bysamhällen utan spridd i enstaka långt ifrån hvarandra belägna

gårdar. I sådana trakter torde näppeligen någon effektiv kontroll

af den enskilda vården om sinnessjuka kunna åstadkommas. Under

sådana förhållanden kunde det möjligen blifva af behofvet påkalladt att

vid vissa anstalter söka åstadkomma mera omfattande anläggningar af i

samband med anstalten stående kolonier för sjukskötarefamiljer och

därstädes utackorderade sinnessjuka. För närvarande hade dock medicinalstyrelsen

endast tänkt sig att få till stånd en normalritning för

bostäder för ifrågavarande ändamål samt en utredning af kostnaderna

för dessa bostäder och för vården af därstädes inackorderade sinnessjuka.

Skulle eu sådan utredning gifva tillfredsställande resultat, skulle

antagligen efter vederbörande hospitalsdirektions hörande sådana bostäder

för ett lämpligt antal skötare och sjuka utan olägenhet kunna anordnas

äfven å sådana anstalter, hvarest ingen större utvidgning vore möjlig

eller tillrådlig. Ifrågavarande anläggningar fordrade nämligen endast

obetydligt jordområde och komme att — åtminstone till en början — förorsaka

endast en relativt högst obetydlig tillökning af patientantalet å

hvarje anstalt. Under förutsättning att vid hvarje hospital anordnades

bostäder för i medeltal 5—6 sjukskötarefamiljer med plats för 2 — 3

sinnessjuka i hvar familj, skulle emellertid härigenom vinnas omkring

150 platser.

De ifrågavarande tillbyggnaderna vid hospitalen i Kristinehamn och

Piteå borde enligt den uppfattning, medicinalstyrelsen ofvan sökt motivera,

beräknas för tillsammans omkring 450 sinnessjuka, hvadan de

åtgärder för minskande af den rådande platsbristen å olientliga anstalter

för sinnessjuka, som styrelsen uti ifrågavarande underdåniga skrifvelse

dittills berört, skulle medföra eu ökning af omkring 600 platser å

nämnda anstalter. Enär, äfven om en sådan ökning komme till stånd,

bristen på anstaltsplatser för sinnessjuka likväl skulle enligt den preliminära

beräkningen uppgå till omkring 3,400, ansåge medicinalstyrelsen

dot vara af nöden, att redan nu förberedande åtgärder vidtoges för

Bill. till Riksd. Vrot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 30 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 70.

uppgörande af förslag till en ny anstalt för sinnessjuka. Med afseende

på storleken af denna sålunda ifrågasatta nya anstalt ville styrelsen på

ofvan anförda grunder hemställa, att antalet sjukplatser å densamma

måtte bestämmas till högst 800. Möjligen kunde det vid närmare

öfvervägande befinnas lämpligt att, om en afdelning för sinnessjuka

tillhörande första klass kunde anses af behofvet påkallad, förlägga denna

till en ny anstalt hellre än till hospitalet i Kristinehamn. Under sistnämnda

förutsättning vore det, såsom styrelsen ofvan sökt visa, så

mycket mera angeläget, att beläggningssiffran icke öfverskrede 800.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde medicinalstyrelsen

i underdånighet, det täcktes Kungl. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad som tillförene genom nådiga bref den 24 april

1885, den 11 september 1891 och den 29 oktober 1897 skett, uppdraga

åt styrelsen att tillsätta en kommission, bestående af styrelsens

ordförande, styrelsens i hospitalsärenden biträdande arkitekt samt dessutom

tre sakkunnige män, med åliggande för kommissionen:

att med iakttagande af ofvan anförda synpunkter föreslå lämplig

plats för en ny anstalt för sinnessjuka, beräknad för högst 800 patienter,

låta utföra karteskisser, utvisande det föreslagna områdets belägenhet

samt det ungefärliga läget af de för anstaltens behof nödiga nybyggnader,

verkställa utredning af förhållandena beträffande vattentillgång

och aflopp, uppgöra beräkning af kostnaderna för förvärfvandet

af för anstaltens behof lämpadt jordområde äfvensom för öfrigt meddela

möjligen erforderlig utredning af andra i samband med ofvannämnda

frågor stående förhållanden;

att därjämte låta utarbeta fullständigt förslag, med tillhörande ritningar

och kostnadsberäkningar, dels till en tillbyggnad vid Kristinehamns

hospital, afsedd för omkring 400 sinnessjuka, dels till uppförande

vid Piteå hospital och asyl af nybyggnader för ett mindre antal

sinnessjuka, lämpadt efter förhållandena vid nämnda anstalt, och som

kommissionen efter öfvervägande af alla på saken inverkande omständigheter

kunde finna tillrådligt;

samt att låta uppgöra normalritning med tillhörande kostnadsberäkning

till boställshus för gifta manliga skötare, livilket äfven borde

innehålla rum för 2—3 sinnessjuka inom hvarje i nämnda hus inrymd

lägenhet.

I öfverensstämmelse med hvad medicinalstyrelsen sålunda hemställt

täcktes Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 13 juni 1902 anbefalla

nämnda styrelse att tillsätta en dylik kommission.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

Uti en den 8 december 1902 dagtecknad underdånig berättelse,

som den 11 februari 1903 till Kungl. Maj:t inkommit, bar sedermera

medicinalstyrelsen lämnat en fullständig redogörelse för ofvannämnda

genom nådiga brefvet den 14 juni 1901 anbefallda undersökning.

Beträffande landsbygden både för undersökningens verkställande användts

den s. k. representativa undersökningsmetoden och därvid så

förfarits, att inom de olika länen visst undersökningsområde utvalts,

hvilket så nära som möjligt motsvarade medelförhållandena inom det

eller de län, distriktet representerade, hvarefter af det inom undersökningsområdet

vunna resultat slutits till förhållandena inom hela länet.

Vidkommande städerna hade däremot icke iakttagits dylik begränsning

med afseende å undersökningens omfattning.

Uti den underdåniga berättelsen anför medicinalstyrelsen beträffande

undersökningen angående de sinnessjuka, bland annat, följande:

Sedan de respektive undersökningsdistrikten blifvit utvalda, fastställdes

efter rådplägning med öfverdirektören och chefen för statistiska

centralbyrån formulär för s. k. »nominativa uppgifter» angående samtliga

sinnessjuka inom hvarje komnran, som undersökningen skulle omfatta,

d. v. s. dels ofvannämnda distrikt å landsbygden, dels samtliga

rikets städer. Dessa formulär ifylldes sedermera genom utdrag af de

till statistiska centralbyrån inkomna folkräkningsuppgifterna för den 31

december 1900. Ifrågavarande nominativa uppgifter visade sig emellertid

vid jämförelse med motsvarande från statistiska centralbyrån lämnade

summariska sifferuppgifter ganska väsentligt skilja sig från dessa senare.

Under det detta arbete pågick, hade medicinalstyrelsen fastställt

formulär för undersökning, huruvida behof af vård å anstalt förelåge

för viss sinnessjuk, äfvensom instruktion för de undersökande läkarne.

Instruktionen innehölle, bland annat, föreskrift om, att undersökningen

skulle ske genom läkarens personliga besök i den sjukes bostad, att

befintligheten af andra sinnessjuka än dem, som i folkräkningsuppgifter

funnes uppförda, skulle med synnerlig omsorg efterforskas och att a

sjukvårdsinrättningar befintliga sinnessjuka icke skulle vara föremål för

undersökning. Med afseende på tiden lör undersökningarnas utförande

föreskrefs endast, att det borde ske så snart som möjligt samt helst

före utgången af år 1901. Medicinalstyrelsen ansåge sig nämligen icke

kunna förelägga af ämbetsgöromål och enskild praktik upptagna tjänsteläkare

att inom viss tid fullgöra ett uppdrag af här ifrågavarande art,

hvilket för mången af dem kunde beräknas blifva betungande nog; ett

dylikt föreläggande kunde ej heller gärna ifrågakomma gent emot sådana

läkare, som frivilligt åtagit sig uppdraget och som för dess full
-

Medicinalstyrelsens

redogörelse

förden

verkställda undersökningen

rörande antalet

sinnessjuka

och behofvetafhospitalsvård.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

görande nödgades begära tjänstledighet och anskaffa vikarie. Slutligen

syntes det uppenbart, att i nordligare landsdistrikt någon undersökning

icke utan synnerligen stora svårigheter kunde företagas före vinterns

inträde.

Undersökningen i städerna hade medicinalstyrelsen beslutit att uppdraga

åt vederbörande stadsläkare eller, där mer än en sådan funnes

anställd, åt förste stadsläkaren. Beträffande Stockholm och Göteborg

ansåges dock undersökningen blifva så omfattande och svår, att styrelsen

funnit lämpligast vidtala läkare med större erfarenhet om sinnessjukdomar

och sinnessjuka att här åtaga sig uppdraget.

För undersökningarna å landsbygden hade redan tidigt ett par af

öfverläkarne vid statens hospital af intresse för saken erbjudit sitt biträde.

Med anledning häraf hade medicinalstyrelsen trott sig kunna påräkna

samma intresse äfven hos andra hospitalsläkare och hade därför beslutit

att för samtliga undersökningsdi strikten å landsbygden söka förvärfva

läkare med mera speciell psykiatrisk sakkunskap, d. v. s. i tjänst varande,

eventuellt äfven förutvarande hospitalsläkare.

Medicinalstyrelsens bemödanden i denna riktning hade också rönt

det största tillmötesgående, så att i alla distrikt utom två, nämligen i

Södermanlands län och Jämtlands län, undersökningen kunnat anförtros

åt psykiatriskt erfarna läkare. På grund af mellankommande förhinder

hade ett par af dessa sedermera nödgats afsåga sig uppdraget, som

dock andra lika kompetenta läkare befunnits villiga att öfvertaga. I

Södermanlands län hade undersökningen uppdragits åt vederbörande

provinsialläkare i distriktet, i Jämtlands län åt förste provinsialläkaren.

Sedan . sålunda alla nödiga förberedelser för den blifvande undersökningen

inom medicinalstyrelsen afslutats och de nominativa utdragen

ur folkräkningsuppgifterna börjat inflyta, hade i slutet af september

månad 1901 de första förordnanden kunnat utfärdas samt, jämte instruktion,

nämnda nominativa förteckningar och nödiga undersökningsblanketter

tillställas ett par af de för undersökning å landsbygden utsedda

läkarne, som omedelbart därefter börjat sina resor. Under loppet af

oktober månad hade sedermera de allra flesta öfriga förordnanden utsändts,

allt eftersom utdragen ur folkräkningsuppgifterna kommit medicinalstyrelsen

till banda. Ett par af de å landsbygden undersökande

läkarne hade dock af särskilda orsaker fått mottaga sitt uppdrag afsevärdt

senare, t. o. m. först på nyåret 1902.

Undersökningen hade tillgått så, att undersökande läkaren besökt

alla de inom kommunen enligt utdragen ur folkräkningsuppgifterna

befintliga sinnessjuka, som vistats i eget hem eller annat enskiidt hem

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 70.

13

eller å fattigvårdsinrättning, samt rörande dessa ifyllt de för ändamålet

medsända formulären, hvarjemte nämnda utdrag ur folkräkningsuppgifterna

blifvit kompletterade med namn och öfriga uppgifter angående

de sinnessjuka, som vid undersökningen ytterligare anträffats; äfven

dessa hade blifvit besökta och formulär angående dem ifyllda. Efter

afslutad undersökning hade samtliga utdrag ur folkräkningsuppgifterna

och formulär, eventuellt äfven redogörelse för reseplan samt särskild

redogörelse för läkarens allmänna intryck af undersökningen, till medicinalstyrelsen

insändts.

Ett par stadsläkare hade på grund af missuppfattning insändt formulär

endast angående sinnessjuka, som ansetts vara i behof af anstaltsvård,

hvaremot rörande de öfriga endast meddelats helt korta notiser,

respektive summariska uppgifter. För så vidt häraf kunnat vinnas

upplysning rörande de från statistisk synpunkt viktigaste frågorna, hade

medicinalstyrelsen låtit vid detta läkarnes förfaringssätt bero; i annat

fall hade kompletterande uppgifter infordrats.

Den första redogörelsen för de af undersökningarna vunna resultaten

hade inkommit till medicinalstyrelsen redan den 26 oktober 1901.

De flesta rapporterna hade dock inkommit först under december 1901

och januari 1902. Vid sistnämnda månads slut saknades dock ännu

rapporter från 9 landsdistrikt och 23 städer, bland annat från de fyra

största. Den sista rapporten hade inkommit den 24 april 1902. Bearbetningen

af redogörelserna hade emellertid fortgått, allt eftersom

de inkommit, så att medicinalstyrelsen, såsom förut nämnts, redan den

28 i samma månad kunnat i underdånig skrifvelse meddela Kungl. Maj:t

en preliminär uppgift angående resultatet af undersökningen i hvad

denna rört behofvet af anstaltsplatser för sinnessjuka.

Enligt hvad undersökningen beträffande landsbygden gifvit vid

handen, skulle den 31 december 1900 inom de undersökta distrikten

antalet sinnessjuka uppgått till 1,226, eller 69,3 % mera än hvad

i de till statistiska centralbyrån inkomna folkräkningsuppgifterna för

samma tid angifvits. Inom rikets landsbygd kunde således antalet

sinnessjuka vid nämnda tidpunkt beräknas till 12,973 eller 0,322 % af

folkmängden. Enligt undersökningen i fråga om städerna var vid

samma tidpunkt det verkliga antalet sinnessjuka i rikets städer 3,269

eller 98,2 % mera än hvad i folkräkningsuppgifterna angifvits och utgörande

0,29G % af folkmängden. Antalet sinnessjuka i hela riket den

31 december 1900 kunde alltså uppskattas till 16,242 eller 0,31G % af

rikets folkmängd. Då enligt fohmikningsuppgifterna antalet sinnessjuka

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kurt f/l. Majt:s Nåd. Proposition N:o 70.

i riket skulle uppgå till 9,312, både sålunda genom undersökningen

konstaterats en ökning af 74,4 %, nämligen 09,3 % å landsbygden och

i städerna 98,2 %. Emellertid anser medicinalstyrelsen att i följd af

bristfälliga uppgifter antalet sinnessjuka i städerna vid deu nu omförmälda

beräkningen uppskattats för lågt.

De statistiska uppgifterna angående sinnessjuka kunde icke anses

bevisa, att det relativa antalet af dessa ökats under do senaste decennierna.

Om man öfvervägde sannolikheterna för och emot, syntes det

troligast, att frekvensen af sinnessjukdomar under denna tid, relativt

taget, icke stigit.

Beträffande utsikterna för framtiden kunde naturligtvis endast sägas,

att för närvarande ingen annan verklig stegring af antalet sinnessjuka

kunde förutses än den, som torde blifva en följd af befolkningens tillväxt,

d. v. s. att för närmaste framtiden den relativa frekvensen antagligen

blefve stationär. — Att denna skenbart kunde komma att stiga i följd af

noggrannare statistiska uppgifter och eu förbättrad och i vidare kretsar

spridd kunskap om sinnessjukdomarna, vore väl däremot icke osannolikt.

Med afseende på de sinnessjukas fördelning efter kön hade undersökningen

gifvit vid handen följande:

Af de 1,226 sinnessjuka, hvilka enligt undersökningen varit, hemmahörande

i de å landsbygden undersökta distrikten, vore 621 eller 50,7 %

män och 605 eller 49,3 % kvinnor. Under antagande af samma relativa

förhållande mellan antalet sinnessjuka män och kvinnor å rikets

landsbygd i dess helhet kunde antalet sinnessjuka män uppskattas till

6,577 och antalet kvinnor till 6,396, utgörande 0,33 % och 0,31 % af

den manliga, resp. den kvinnliga befolkningen. Antalet sinnessjuka

bland männen syntes alltså vara relativt något högre än bland kvinnorna.

I städerna vore de sinnessjuka männens antal 1,489, d. v. s. 45,6 %

af alla sinnessjuka och 0,293 % af den manliga befolkningen; för kvinnorna

vore motsvarande siffror 1,780, 54,4 % och 0,298 /?, hvadan alltså

här, bland de sinnessjuka, kvinnorna vore i ringa relativ öfvervikt.

För riket i dess helhet vore resultatet följande. Af de 16,242 sinnessjuka,

som kunde beräknas hafva förefunnits den 31 december 1900,

vore sannolikt männens antal 8,066 eller 49,6 % af hela antalet sinnessjuka

och 0,322 af rikets manliga befolkning samt kvinnornas antal

8,176 eller 50,4 % af de sinnessjuka och 0,311 % af den kvinnliga befolkningen.

Enligt dessa siffror vore alltså bland de sinnessjuka i riket

kvinnorna absolut något talrikare och relativt något mindre talrika än

männen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 70.

15

Af de 1,226 sinnessjuka inom landsbygdsdistrikten vårdades 325

(= 26,5 %) å anstalt, nämligen å hospital eller asyl 310, å enskild anstalt

1 och å länslasarett 14. 101 sinnessjuka (= 8,2 %) blefvo af olika

anledningar ej föremål för undersökning; af dessa hade 26 aflidit, 1

tillfrisknat, 15 vistades å annan uppgifven ort, 9 i enskilda hem å annan

ort, 32 hade vid tiden för undersökningen öfverflyttats till anstalt, 1

vore i fängelse, 2 angåfves såsom afflyttade, 4 såsom kringdrifvande

och 11 såsom »ej anträffade». De återstående 800 (— 65,3 %) vistades

i eget hem, annat enskildt hem eller å försörjningsinrättning.

Någon allmängiltighet torde knappast kunna tillmätas dessa siffror.

Nämnas kunde dock, att antalet af de sinnessjuka tillhörande landsbygden,

hvilka vårdats å anstalt, på grund af undersökningen kunde beräknas

till omkring 3,575, under det att den verkliga siffran vore 3,306,

motsvarande 25,5 % af det enligt beräkning'' förefintliga antalet sinnessjuka

å landsbygden.

Af de sinnessjuka i städerna vårdades 1,360 eller 41,6 % å anstalt.

256 (— 7,9 %) blefve ej undersökta, emedan de aflidit (34), visiades

å annan uppgifven ort (31), i enskildt hem å annan ort (85), vid

tiden för undersökningen intagits å anstalt (61), i fängelse (3), afflyttat

från orten (1), betecknats såsom kringdrifvande (1) eller »ej anträffade»

(40). 1,181 (36,1 %) undersöktes i egna hem, annat enskild hem eller

försörjningsinrättning; hvartill komme 472 (14,4 %) å särskilda kommunala

afdelningar för sinnessjuka å försörjningsinrättningar i Stockholm

och Göteborg.

De sinnessjukes fördelning med afseende å vistelseort å landsbygden

och i städerna företedde alltså en synnerligen i ögonen fallande olikhet,

så till vida som å den förra anstaltsvård hittills anlitats i afsevärdt

mindre omfattning’ än i de senare.

Af ett visst intresse vore äfven siffrorna beträffande fördelningen

af de sinnessjuka, som ej vårdades å anstalt, med afseende å vistelseort;

undersökningen hade härutinnan g-ifvit vid handen följande.

I eget hem vistades 851 sinnessjuka, eller 34,7 %, utackorderade i

annat enskildt hem vore 283 — 11,5 %, å försörjningsinrättning vistades

1,319 = 53,8 %. För städerna enbart vore motsvarande siffror

följande: i eget hem 337 — 20,4 %, i annat enskildt hem 116 — 7 %

och å försörjningsinrättning (däri inbegripet de särskilda afdolningarua

för sinnessjuka i Stockholm och Göteborg) 1,200 = 72,6 %\ för landsbygden:

i eget hem 514 = 64,3 %, i annat enskildt hem 167 — 20,9 %

och å försörjningsinrättningen 119 = 14,8 %>. Benämningen »eget hem»

både tagits i vidsträcktaste bemärkelse, i det att under denna rubrik

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

upptagits de sinnessjuka, som vistats hos make eller maka, barn, föräldrar

och farföräldrar samt syskon, måg, svåger, svägerska och förmyndare,

såvida ej särskildt angifvits, att afgift erlagts för den sjuka, »Annat

enskildt hem» hade användts som rubrik för de sinnessjuka, som varit

utackorderade mot afgift hos aflägsnare släktingar eller främmande; full

konsekvens hade ej alltid kunnat iakttagas, utan hade, som ofvan antydts,

siffrorna under rubriken »eget hem» möjligen blifvit något för höga.

De å landsbygden undersökta distrikten och städerna syntes alltså

äfven förete en synnerligen utpräglad olikhet härutinnan, att inom de

förra flertalet sinnessjuka vårdats i egna hem, samt det relativt minsta

antalet å försörjningsinrättningar, hvaremot i de senare nära tre fjärdedelar

af de sinnessjuka befunnit'' sig å försörjningsinrättningar, en femtedel

i egna hem och ett relativt mycket ringa fåtal utackorderadt i

annat enskildt hem. Denna olikhet förefölle i själfva verket ganska

naturlig, om man betänkte, att många af de undersökta landskommunerna

endast hade några få hundratal invånare och att således därstädes

en ordnad anstalt för fattiga af ekonomiska skäl helt enkelt vore omöjlig,

hvaremot i de medelstora och större städerna försörjningsinrättningar,

som åtminstone från fattigvårdssynpunkt kunde anses tillfredsställande,

syntes vara ekonomiskt fördelaktiga.

Af de 800 sinnessjuke å landsbygden, hvilka varit föremål för

undersökning med hänsyn till eventuellt behof af vård å anstalt hade

sådan vård angifvits såsom önskvärd eller nödvändig i 383 fall, af

hvilka 182 gällt män och 201 kvinnor; 42 män och 54 kvinnor hade

ansetts vara i behof af hospitalsvård; 140 män och 147 kvinnor i behof

af asylvård.

Vid uppskattningen, med stöd af dessa siffror, af behofvet af anstaltsplatser

å hela rikets landsbygd inom hvarje särskildt län hade

medicinalstyrelsen utgått från följande grunder: Enär undersökningen

omfattat 9,39 %, d. v. s. i rundt tal en elftedel af folkmängden å rikets

landsbygd, och en lika stor del af landsbygdens sinnessjuka, ville det

synas, som skulle man, för att finna det sannolika behofvet af anstaltsplatser

för hvarje län, endast behöfva multiplicera med 11 de siffror,

som vunnits för motsvarande distrikt. Ett sådant förfaringssätt skulle

emellertid uppenbarligen leda till felaktiga eller åtminstone högst opålitliga

slutsatser. Förhållandet vore nämligen, att inom vissa distrikt

anstaltsvård hittills anlitats i väsentligt större utsträckning än inom andra,

och att variationer af samma art äfven kunde påvisas vid jämförelse mellan

olika län samt att sist berörda variationer alldeles icke vore jämförliga med

dem i motsvarande distrikt. På grund af dessa omständigheter syntes det

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 70.

17

böra anses riktigare att sammanräkna de siffror, som angåfve behofvet af

anstaltsvård inom hvarje distrikt, med antalet inom samma distrikt å anstalt

vårdade, hvarigenom erhölles en summa, som angåfve totalbehofvet af

anstaltsplatser, oafsedt om detta behof vore tillgodosedt eller ej. Totalbehofvet

inom distriktet kunde emellertid ej anses vara en tillförlitlig

måttstock på samma behof inom motsvarande län, enär, på grund af

tillfälliga omständigheter förhållandena härutinnan inom ett mindre område

af länet gifvetvis kunde ställa sig annorlunda än inom länet i dess

helhet, hvaremot det förefölle sannolikt, att inom de olika länen totala

behofvet af anstaltsvård, beräknadt efter antalet sinnessjuka (ej efter

folkmängden, ty, som ofvan nämnts, varierade den relativa frekvensen

af sinnessjuka högst betydligt), skulle vara ungefär detsamma.

Här ifrågavarande beräkning hade alltså utförts så, att de ofvannämnda

383 fall, i hvilka behof af anstaltsvård genom undersökningen

konstaterats, sammanräknats med de 325 fall, i hvilka anstaltsvård

redan anlitats. Totalbehofvet af anstaltsplatser för samtliga undersökta

distrikt med 1,226 sinnessjuka uppginge alltså till 708, d. v. s. 57,7 %,

hvilken sistnämnda siffra således borde läggas till grund för beräkningen

af totalbehofvet inom hvarje läns landsbygd och inom rikets

landsbygd i dess helhet. Beträffande fördelningen af behofvet å de

olika länen funnes redogörelse längre fram i annat sammanhang. För

landsbygden i dess helhet uppginge totalbehofvet, enligt ofvannämnda

beräkningsgrund, till 7,485, d. v. s. 57,7 % af det uppskattade antalet

sinnessjuka å landsbygden, och 0,185 % af folkmängden å landsbygden.

Af de 1,181 sinnessjuka, som i städerna besökts för utrönande af

deras eventuella behof af anstalsvård, hade sådan vård ansetts påkallad i

336 fall, hvaraf 151 gällt män och 185 kvinnor; 44 män och 58 kvinnor

hade ansetts behöfva hospitalsvård samt 107 män och 127 kvinnor asylvård.

Dessutom ansåges samtliga ofvannämnda i särskilda afdelningar

af försörjningsinrättningar vårdade sinnesjuka i behof af anstaltsvård,

nämligen i Stockholm 68, hvaraf 24 män och 44 kvinnor, och i Göteborg

57, hvaraf 27 män och 30 kvinnor, å hospital samt å asyl resp.

209 (99 m., 110 kv.) och 138 (66 m., 72 kv.).

Ifrågavarande afdelningar — och liknande torde finnas i de flesta

städer med öfver 10—15,000 invånare — hade väl en viss prägel af

sjuk vårdsanstalter, men då den vård, som här ifrågakomme, utan

tvifvel oftast vore mindre ändamålsenlig och dessutom icke kunde anses

såsom annat än ett provisoriskt åliggande för kommunerna, så syntes

äfven för sistnämnda 472 sinnessjuka plats böra beräknas å statens hospital

och asyler.

7Vdi. till Riksd. Prat. 1003. 1 Sami. 1 Afd. 30 lliift.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

Behofvet af anstaltsplatser för städerna utöfver det hittills disponerade

syntes alltså böra uppskattas till (336 + 472=) 808 och alltså total

behofvet (d. v. s. oafsedt om tillgodosedt eller ej) till (1,360 + 808 =)

2,168.

Totalbehofvet af anstaltsplatser den 31 december 1900 kunde, som

ofvan nämnts, uppskattas å landsbygden till 7,485 eller 57,7 % af antalet

sinnessjuka och 0,185 % af folkmängden, samt i städerna till 2,168,

d. v. s. 66,3 % af antalet sinnessjuke och 0,196 % af folkmängden; för

hela riket kunde alltså totalbehofvet anstaltsplatser uppskattas till 9,653

eller 59,4 % af de sinnessjuka och 0,188 % af befolkningen.

Beträffande trovärdigheten af dessa siffror hade medicinalstyrelsen

redan i sin underdåniga skrifvelse den 28 april 1902 angående vissa

ifrågasatta ny- och tillbyggnader af statsanstalter för sinnessjuka i detta

hänseende anfört, att i utlandet behofvet af anstaltsplatser för sinnessjuka

uppskattats till två för hvarje tusental af invånareanfalet och att, då

denna uppskattning ganska noga öfverensstämde med de resultat, som af

förevarande undersökning vunnits, däruti syntes ligga en viss garanti för

pålitligheten af sistnämnda resultat. Af större betydelse än jämförelser

med utländska förhållanden syntes det dock vara att noggrannt öfverväga

alla på saken inverkande omständigheter inom landet, samt en värdering

af alla de fakta, som framginge af den verkställda undersökningen.

Denna hade bland annat gifvit vid handen, att behofvet af anstaltsvård

i många fall väsentligen eller i viss män betingats af ogynnsamma

yttre omständigheter, såsom fattigdom, omgifningens, resp. de kommunala

myndigheternas liknöjdhet, okunnighet, egennytta samt en brutal

uppfattning af sinnessjukdomarnas natur m. in. Medicinalstyrelsen för

sin del betviflade icke att åtskilligt både kunde och borde göras från

det allmännas sida för afhjälpande af nu antydda ogynnsamma förhållanden,

hvarigenom anspråken på statens uppoffringar för de sinnessjukas

vård inom särskilda offentliga anstalter borde kunna i viss män

nedbringas.

Å andra sidan syntes det dock i hög grad sannolikt, att anstaltsvård

hädanefter komme att anlitas i relativt större utsträckning än

hittills. Det vore nämligen ett påtagligt och vid första påseendet måhända

förvånande faktum att, ehuru antalet platser å statens hospital

under de sista årtiondena ökats i allt hastigare progression, likväl efterfrågan

på platser å dessa anstalter stigit ännu snabbare, så att nu

platsbristen vore både relativt och absolut väsentligen större än någonsin

förut. Under det att under 1860- och 70-talen, då antalet hospitalsplatser

uppginge till 1,200 å 1,500, antalet af dem, som icke genast

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

19

kunde beredas plats, oaktadt ansökan därom förelegat, uppginge till några

få tiotal, började under 1880-talets senare hälft, då omkring 2,500 platser

förefunnits, exspektanternas antal att räknas i hundratal, samt uppginge

nu, då omkring 5,000 platser vore disponibla, till icke mindre än

1,100 och därutöfver. Särskildt förtjänade omnämnas, att öppnandet

af Uppsala asyl, hvarigenom 800 nya platser blifvit disponibla, medfört

en afsevärd ökning (omkring 200—300) af antalet exspektanter. Förhållandet

vore uppenbarligen, dels att många enskilda och fattigvårdsmyndigheter

hittills ansett det lönlöst att ens försöka bereda plats för

sinnessjuka anhöriga resp. försörjningstagare, under det att öppnandet

af en ny anstalt ingifvit förhoppningar om bättre framgång i berörda

hänseende, dels äfven att statens anstalter för sinnessjuka småningom

tillvunnit sig allt större förtroende och att insikten om hospitalens värde

såsom sjukvårdsanstalter blifvit allt mera spridd och rotfästad.

Medicinalstyrelsen ansåge sig äfven kunna påstå, att hospitalen oaflåtligt,

om än under olika perioder ej alltid lika jämt, utvecklat sig till

verkliga sjukvårdsanstalter och att särskildt under de sista 10—15 åren

utvecklingen i detta hänseende varit särdeles kraftig och intensiv och för

framtiden lofvade det bästa. Det vore alltså all anledning antaga, att äfven

hädanefter efterfrågan af platser å hospitalen skulle stegras, att den

gamla föreställningen om dessa anstalter såsom ett slags begrafningsplatser

för lefvande allt mera skulle försvinna, att hospitalsvård skulle

fordras såsom ett kurativt medel redan i sjukdomens tidigaste skeden

och för sinnessjukdomar, som hittills ansetts allt för »lindriga» för att

påkalla egentlig vård eller som för närvarande under den vilseledande

benämningen »höggradig nervositet» eller liknande säkerligen ej alltför

sällan och stundom till obotlig skada för de sjuka blifvit mindre lämpligt

behandlade i enskilda hem eller å försörjningsinrättningar.

Om det sålunda å ena sidan kunde anses både önskvärdt och möjligt

att hejda tillströmningen af vissa slag af sinnessjuka till statens

hospital och asyler samt därifrån afskilja element, som ej rätteligen

tillhörde den offentliga sinnessjukvården, vore det å andra sidan knappast

tvifvel underkastadt, att denna eventuella minskning af de sinnessjuka

å hospital och asyler komme att till fullo uppvägas genom ökad

efterfrågan å platser för andra kategorier af sinnessjuka, hvilkas rationella

vård med skäl kunde betraktas såsom en offentlig angelägenhet

af stor betydelse.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter syntes de genom undersökningen

vunna siffrorna rörande behofvet af ökadt utrymme å anstalterna

för sinnessjuka ingalunda kunna anses vara för höga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Beträffande pålitligheten af primäruppgifterna kunde anmärkas att,

då undersökningen å landsbygden verkställts af mera sakkunniga läkare

än i städerna, siffrorna från landsbygden sannolikt vore mera pålitliga

än de från städerna, hvilka törbända vore väl låga. Å andra sidan

hade de eventuella felaktigheterna i förstnämna siffror under beräkningarnas

utförande mångdubblats, så att äfven beträffande dessa en viss

osäkerhet måste råda.

I rätt många fall hade den undersökande läkaren angifvit behofvet

af anstaltsvård i ganska sväfvande ordalag eller såsom blott eventuellt

under vissa förutsättningar. I dylika fall hade de fakta, hvarpå läkarens

omdöme grundats, närmare granskats, och fallet i fråga ej antecknats

i kolumnen för anstaltsvård behöfvande, så vida ej behofvet tydligt

framgått af nämnda fakta. Då läkarens omdöme varit kategoriskt,

hade däremot någon kritik af de anförda fakta och omdömets berättigande

icke ägt rum, såvida icke uppenbara missförstånd förelegat. Något

skäl att antaga, det primäruppgifternas siffror vore för höga, förelåge

således i alla händelser icke.

Däremot kunde man, enär antalet sinnessjuka sannolikt vore något

större, än undersökningen gifvit vid handen, med en viss grad af sannolikhet

antaga, att behofvet af anstaltsplatser den 31 december 1900

varit något högre, än som af undersökningen omedelbart framgått och

i runda tal uppgått till 10,000, samt att man för hela riket borde räkna

med ett anstaltsbehof för 60 % af de sinnessjuka och 2 °/oo af folkmängden.

1 det följande utginge emellertid styrelsen från den genom undersökningarna

direkt vunna siffran 9,653 samt öfverginge nu till en redogörelse

för det vid 1900 års slut förefintliga återstående behofvet af

anstaltsplatser. Af hithörande beräkningar framginge, att antalet å

anstalt befintliga sinnessjuka uppginge till 4,666 och det återstående

behofvet alltså till 4,987, fördeladt på följande sätt:

Stockholms stad........................

..................... 340 platser

Stockholms län

................... 84

Uppsala län

..................... 77

Södermanlands län

.................... 82

»

Östergötlands län ......................

.................... 192

»

Jönköpings län............................

..................... 295

Kronobergs län............................

.................... 272

»

Kalmar län ...................................

.................. 281

»

flotllands län................................

..................... 77

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 70.

Blekinge län .......................

Kristianstads län..................

Malmöhus län.......................

Hallands län.........................

Göteborgs och Bohus län

Ålfsborgs län........................

Skaraborgs län ...............

Yärmlands län ...................

Örebro län .........................

Västmanlands län

Kopparbergs län

Gäileborgs län..................

Västernorrlands län ........

Jämtlands län ....................

Västerbottens län .............

Norrbottens län ................

139 platser

153 »

177 »

149 »

389 »

369 »

245 »

336 »

203 »

122 »

283 »

211 »

156 »

97 »

135 »

123 »

Vid uppgörande af plan till hospitalsväsendets utveckling borde

alltså hänsyn i främsta rummet tagas till den rådande platsbristens

sålunda beräknade fördelning å rikets olika delar. — Hittills hade anstaltsvård

anlitats i relativt mycket olika utsträckning inom olika län

(exempelvis inom Malmöhus län i 37,6 % af alla fall af sinnessjukdom,

inom Kronobergs län däremot blott i 17,4 %), hvaraf följde, att totalbehofvet

af anstaltsplatser vore annorlunda fördeladt å rikets olika delar

än den nuvarande platsbristen. 1 medicinalstyrelsens plan borde alltså

äfven hänsyn tagas till anstalternas fördelning, efter planens genomförande,

i förhållande till totalbehofvet af anstaltsplatser inom de olika

länen. Detta ställde sig den 31 december 1900 på följande sätt:

Stockholms stad ......................

.............. 707

Stockholms län ....................

................. 232

Uppsala län..............................

.................. 245

Södermanlands län......................

................. 217

Östergötlands län ....................

............... 500

Jönköpings län.........................

461

Kronobergs län...........................

................. 404

Kalmar län.................................

443

Gottlands län............................

119

Blekinge län..................................

230

Transport 3,558

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Kristianstads län....................

Transport 3,558

..................... 359

Malmöhus län.......................

..................... 600

Hallands län ..........................

..................... 250

Göteborgs och Bohus län

...................... 666

Ålfsborgs län..........................

...................... 587

Skaraborgs län.....................

451

Värmlands län .......................

..................... 573

Örebro län................................

...................... 406

Västmanlands län ................

...................... 281

Kopparbergs län ....................

...................... 494

Gäfleborgs län ......................

................. 379

Västernorrlands län...............

363

Jämtlands län.........................

.................... 186

Västerbottens län ...............

..................... 249

Norrbottens län......................

...................... 251

Summa 9,653

Emellertid kunde det af många skäl icke beräknas, att en så omfattande

utvidgning af hospitalsväsendet, som här vore i fråga, kunde

hinna utföras under de allra närmaste åren, utan torde därmed dröja

allra minst omkring 10 år. Under denna tid borde, efter allt att döma,

antalet sinnessjuka och därmed sannolikt äfven behofvet af antalet platser

hafva stigit åtminstone i samma proportion som folkmängden. Denna

hade under de senaste decennierna ökats med, som det syntes, 30,000

—35,000 om året, men under år 1901 med i det allra närmaste 40,000.

Om man på grund häraf antoge en årlig folkökning under de närmaste

åren af omkring 35,000, skulle ökningen vid slutet af år 1912 komma

att uppgå till 420,000 d. v. s. till omkring 8 % af folkmängden vid slutet

af år 1900.

Ökningen komme helt visst icke att blifva likformig inom rikets

olika delar, men enär en större folktäthet syntes tendera att minska

den relativa frekvensen af sinnessjukdomarna, läge häri en viss garanti

för, att inga större förskjutningar i länets relativa ställning till hvarandra

med afseende på frekvensen af sinnessjuka under de närmaste

åren skulle äga rum.

Genom att öka nyss anförda siffror, som angåfve totalbehofvet inom

hvarje län, med 8 % torde man alltså kunna få en ungefärlig föreställning

om behofvet af anstaltsplatser vid slutet af år 1912 samt den sannolika

fördelningen af detta behof å rikets olika delar. De sålunda

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

vunna siffrorna, livilkas summa uppginge till 10,425, men som icke torde

behöfva här i detalj anföras, komme således i sin mån att verifiera i

hvad mån behofvet af anstaltsvård vid sistnämnda tidpunkt genom

eventuella ny- och tillbyggnader blefve tillgodosedt i rikets olika

delar.

Slutligen syntes i detta sammanhang böra framhållas, att vid beräkning

af det antal anstaltsplatser, som ytterligare kunde anses erforderligt,

utgångspunkten varit följande. Antalet platser å statens hospital och

asyler den 31 december 1900 uppginge, enligt öfverstyrelsens öfver dessa

anstalter berättelse för nämnda år, till 5,016 platser, fördelade enligt

en af medicinalstyrelsen upprättad tabell på följande sätt: å Göteborgs

hospital 175, å Härnösands hospital 225, å Kristinehamns hospital 300,

å Malmö asyl 124, å Nyköpings hospital. 140, å Lunds hospital 368,

å Lunds asyl 836, å Piteå hospital och asyl 300, å Stockholms hospital

250, å Uppsala hospital 446, å Uppsala asyl 800, å Vadstena hospital

och asyl 800, å Växjö hospital 220 och å Visby hospital 32. Från

berörda antal platser å Uppsala asyl borde dock afräknas 375 platser,

hvilka vid samma tidpunkt visserligen förefunnes, men icke vore disponibla,

enär de af brist på betjäning ännu ej kunnat tagas i bruk.

Vidare borde afräknas de platser, som å olika hospital upptoges af

sinnesslöa. Antalet af dessa utgjorde 179, men som sinnesslöa i allt

större mängd under de senaste åren intagits å ifrågavarande anstalter,

kunde man äfven för de närmast följande åren vänta en icke obetydligstegring,

hvilken redan nu syntes böra tagas i beräkning. Af vissa

skäl hade det ansetts lämpligt att uppskatta det för sinnesslöa disponibla

platsantalet till 250. Utrymmet för sinnessjuka å statens hospital

och asyler den 31 december 1900 kunde alltså uppskattas till 5,016 —

(375 + 250) = 4,391. Verkliga beläggningen vore 4,423.

Å ett antal länslasarett funnes vid samma tidpunkt enligt uppgift

tillsammans 285 platser, i regeln bestående blott af celler för sinnessjuka.

Af dessa platser vore emellertid, enligt hvad medicinalstyrelsen

hade sig bekant, ett icke ringa antal för sitt ändamål särdeles otjänliga,

så att stundom lasarettsläkarne därstädes endast i nödfall ville mottaga

några sinnessjuka, och desses anhöriga stundom föredroge att underkasta

sig alla svårigheter, som vården om dem i hemmet medförde,

framför att öfverlämna dem till vård å berörda lokaler. Af de 285

nominellt befintliga platserna vore också endast 199 upptagna. Det

syntes alltså riktigast att för framtiden icke räkna med ett väsentligen

högre platsantal; Antalet af någorlunda tillfredsställande eller för sitt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition No 70.

ändamål fullt lämpliga platser uppginge till 203 (enligt en visserligen,

beträffande vissa anstalter och platser, något godtycklig uppskattning).

Enskilda anstalter funnes blott tre med tillsammans 54 platser,

hvaraf 44 vore belagda.

Summan af det vid 1900 års slut för sinnessjuka disponibla antalet

platser å offentliga och enskilda anstalter samt länslasarett kunde

alltså uppskattas till 4,391 + 203 + 54 = 4,648, under det att den

verkliga beläggningssiffran uppgick till 4,666. Det behof, som återstode

att fylla, nämligen 4,987, borde alltså ökas med 18 d. v. s.

till 5,005.

Behofvet af anstaltsvård syntes, att döma af undersökningen och

af det faktum, att hittills anstaltsvård anlitats i väsentligen högre grad

för städernas sinnessjuka än för landsbygdens, vara relativt större i de

förra än å den senare. Möjligen berodde detta bland annat på, att den

icke bofasta befolkningen vore relativt talrikare i städerna, att de sjukas

störande uppträdande där gjorde sig gällande i högre grad samt

att svårigheterna i en stad att skydda en sinnessjuk från irriterande

inflytande vore större än å landsbygden.

Med afseende på frågan huruvida antalet anstaltsplatser borde beräknas

högre för det ena eller andra könet, vore följande att anföra.

Af de 1,191 personer, för hvilka behof af anstaltsvård direkt angifvits,

vore 549 eller 46 % män och 642 eller 54 % kvinnor. Härvid vore

emellertid att märka, att af dessa personer tillhörde 808 eller öfver två

tredjedelar städerna, hvarest en betydlig öfvervikt af kvinnor förefunnes,

under det att inom riket i dess helhet berörda öfvervikt vore helt

ringa. Behofvet af anstaltsplatser för kvinnor kunde alltså icke gärna

antagas vara så mycket större som ofvan angifna siffror syntes gifva

vid handen. I själfva verket hade faktiskt efterfrågan af plats å

anstalt visat sig mindre för kvinnor än för män. Enligt de till medicinalstyrelsen

två gånger i månaden inkommande uppgifterna från

rikets hospital angående antalet af de till inträde anmälda sinnessjuka,

som ännu ej kunde mottagas, hade af dessa under de senaste åren omkring

58 % varit män och blott omkring 42 % kvinnor och det oaktadt

antalet platser för män vore något större än för kvinnor å rikets hospital

och asyler tillsammanstagna. Dessa siffror pekade således i helt

motsatt riktning mot de förut anförda och syntes förtjäna snarare större

tilltro. Visserligen vore, bland de sinnessjuka, kvinnorna i allmänhet

ojämförligt mera svårskötta än männen; att de förra det oaktadt faktiskt

visat sig behöfva anstaltsvård i mindre utsträckning än de senare, förefölle

dock ganska naturligt, om man toge hänsyn till, att männen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 70.

oftare eller åtminstone mera direkt vore familjeförsörjare eller bidroge till

de sinas uppehälle än kvinnorna, hvadan sinnessjukdom hos en man,

ekonomiskt sedt, vore en vida allvarsammare händelse för en familj

samt ej sällan torde medföra dess upplösning för någon tid eller för

alltid och därför relativt oftare måste påkalla åtgärder från det allmännas

sida.

Någon anledning att beräkna större behof af anstaltsvård för kvinnorna

torde således ej förfinnas. Då emellertid de fakta, som för denna

frågas bedömande vore tillgängliga, befunnits hvarandra motsägande,

syntes det vara riktigast att tillsvidare, liksom hittills varit regel, anordna

lika många platser för män som för kvinnor.

Rörande behofvet af anstaltsplatser för den s. k. första klassens

patienter hade genom undersökningen icke några särskilda upplysningar

kunnat vinnas. Af förut omnämnda uppgifter a exspektanter vid de olika

hospitalen hade emellertid framgått, att under de senaste tre åren^ ständigt

omkring 20 sinnessjuka, för hvilka gjorts ansökan till ifrågavarande

vårdklass, af brist på plats fått vänta mer eller mindre lång tid.

Platsantalet för första klassens patienter å de offentliga anstalterna uppginge

till 122 och exspektanternas antal i förhållande till denna

siffra alltså till i det närmaste 17 hvilken siffra vore ungefär lika

stor som motsvarande siffror under senaste åren för samtliga rikets

anstalter och hela antalet exspektanter. Vid blifvande nybyggnader af

offentliga anstalter för sinnessjuka syntes alltså böra .iakttagas,, att det

relativa antalet platser för första klassens patienter ej blefve mindre än

nu vore fallet.

Bestämmelserna i förnyade nådiga stadgan den 14 juni 1901 angående

de offentliga anstalternas indelning i hospital och asyler hade

gifvit anledning till att af de undersökande läkarne begärts uppgift,

huruvida behof förelegat af vård å hospital eller å asyl; och hade undersökningen

i detta hänseende gifvit vid handen, att hospitalsvård angifvits

såsom önskvärd i 323 fall och asylvård i 868. Berörda siffror torde dock

numera icke få tillmätas så stor betydelse. o

Af de 851 sinnessjuka, som vårdats i eget hem, hade 370 = 43,5 /o

ansetts i behof af anstaltsvård (för städerna enbart vore motsvarande

procenttal 32 och för landsbygden 51). Af dem, som vårdats i annat

enskildt hem (283), hade 103 = 36,4 % ansetts behöfva anstaltsvård (i

städerna 30 %, å landsbygden 41 %); och af de 1,319 sinnessjuka, som

vistats å försörjningsinrättningar, 718 = 54,4 % (i städerna 55,4 /o å landsbygden

44,5 %).

Med afseende på dessa siffror torde dock ofullständigheten betrat
Bih.

till Riksd. Prot. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 50 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

fande uppgifterna från Stockholm hafva spelat en viss roll. Med hänsyn

härtill kunde man, syntes det, icke af dessa siffror draga någon

slutsats beträffande möjligen förefintliga olikheter i beskaffenheten af

den vård, som komme de sinnessjuka till del i egna hem, i främmande

enskilda hem och försörjningsinrättningar, i städerna och å landsbygder].

Under senare år hade såväl inom läkarkretsar som inom den periodiska

pressen förekommit uttalanden, gående ut därpå att sinnessjuka,

som intagits å offentlig anstalt, därstädes blifvit kvarhållna onödigt

lång tid, såväl i betraktande af deras sinnestillstånd som med hänsyn

till andra sinnessjuka, som synts vara i större behof af anstaltsvård. A

andra sidan hade medicinalstyrelsen kommit till den öfvertygelsen, som

äfven fatt sitt uttryck i styrelsens underdåniga skrifvelse den 7 februari

1902 angående anordnande af kontrollerad familjevård för sinnessjuka

inom Korsberga socken i Jönköpings län, att under nuvarande förhållanden

utskrifning af kroniskt och obotligt sinnessjuka från hospital

och. asyler till hemorten icke rimligen syntes kunna ske i större

omfattning än hittills, om man icke ville åsidosätta hvad humaniteten

mot de sjuka syntes kräfva, samt alla hänsyn till de vådor för den allmänna

säkerheten och de onödiga kostnader för vederbörande målsman

eller kommun, som en förhastad utskrifning kunde innebära.

För att vinna något stöd för bedömandet af, hvilken af dessa

åsikter hade mest skäl för sig, hade i undersökningsformuläron intagits

eu fråga huruvida den sjuka förut vårdats å anstalt och i så fall huruvida

han (eller hon) vid tiden för undersökningen ånyo ansetts i behof

af anstaltsvård. Af de inkomna redogörelserna framginge i detta

hänseende följande:

Å landsbygden hade antecknats 192 fall af förutgången anstaltsvård;

i 95 af ylessa fall förelåge nu åter behof af sådan vård, i 97 fall

däremot ej. Åtskilliga af de förstnämnda syntes väl hafva rört sinnessjuka

med periodiskt återkommande anfall, men, äfven om man toge

hänsyn, härtill, syntes berörda siffror icke gifva stöd för antagandet, att

sinnessjuka onödigtvis kvarhölles å hospital och asyler.

I städerna hade anträffats 372 sinnessjuka, som förut vårdats å anstalt,

af Indika nu endast 88 ånyo ansåges behöfva anstaltsvård. Härvid vore

dock. att märka, att angående de 472 sinnessjuka, hvilka vårdats å

särskilda afdelningar för sinnessjuke å försörjningsinrättningarne i Stockholm

och Göteborg, och hvilka alla ansåges i behof af anstaltsvård,

inga. uppgifter föreläge angående föregående vistelse å anstalt för sinnessjuka.

Icke heller siffrorna från städerna syntes alltså lämna något

bevis för ofvan antydda antagande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

27

Angående orsakerna till behofvet af anstaltsvård för de sinnessjuka

inom de å landsbygden undersökta distrikten hade antecknats: 1:o) yttre

omständigheter: fattigdom, dåliga hygieniska förhållanden i 114 fall, lastbarhet

bland omgifningen i 16 fall; brist på föda, tillsyn och ans i 201

fall; tvångsmedel, hård behandling i 71 fall; ekonomiska svårigheter i

47 fall; andra omständigheter i 22 fall; 2:o) den sjukas tillstånd: osnygghet,

hjälplöshet i 149 fall; störande och bråkigt uppträdande i 274 fall;

våldsamhet, medförande fara för omgifningen, i 103 fall; själfmordsdrift

i 45 fall; benägenhet att drifva omkring (ofta förenad mod fara för

tjufverier, eldsanläggning, sexuellt umgänge etc.) i 89 fall; kroppslig

sjukdom eller svaghet i 30 fall och periodisk oro i 23 fall.

Beträffande orsakerna till behofvet af anstaltsvård för de sinnessjuka

i städerna hade angifvits l:o) dels följande yttre omständigheter:

fattigdom, dåliga hygieniska förhållanden i 32 fall; lastbarhet bland

omgifningen i 7 fall; brist på föda, tillsyn och ans i 62 fall; tvångsmedel

eller hård behandling i 85 fall; ekonomiska svårigheter i 29 fall

och andra omständigheter i 14 fall; dels 2:o) följande i sjukdomens natur

grundade förhållanden: osnygghet, hjälplöshet (nästan alltid förekommande

tillsammans) i 124 fall; störande och bråkigt (ehuru ej egentligen

våldsamt) uppträdande i 237 fall; våldsamhet, så att fara för

omgifningen förelegat, i 86 fall; benägenhet att drifva omkring (ej

sällan förenad med tendenser att stjäla, anlägga eld, söka sexuellt umgänge

etc.) i 58 fall; själfmordsdrift i 27 fall; kroppslig sjukdom eller

svaghet i 28 fall; periodisk oro i 14 fall.

Med afseende å här anförda moment vore att anmärka, att de gifvetvis

ofta förekommit tillsammans med ett eller flera andra hos samma

person, samt att vid deras upptagande i de upprättade tabellerna en

viss godtycklighet icke kunnat undvikas. Om hvarje i undersökningsformulären

angifvet positivt svar på där uppställda fråger i tabellerna

upptagits, skulle här ofvan anförda siffror blifvit högst väsentligt högre,

men äfven i hög grad vilseledande. Med största möjliga konsekvens

Släde därför upptagits endast sådana yttre omständigheter och sjukliga

symptom, som kunnat anses såsom ett obetingadt eller väsentligen bidragande

skäl för önskvärdheten eller angelägenheten af den sjukes

vård å någon statens anstalt för sinnessjuka. Att anmärka vore vidare,

att ej sällan sjukdomens symtom varit ganska lindriga, och att i sådana

fall alltså behofvet af anstaltsvård betingats så godt som enbart af ogynnsamma

yttre förhållanden — under det att å andra sidan i en del fall

göda förutsättningar för den sjukes vård i enskildt hem eller försörj
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 70.

ningsinrättning förelegat, men den sjuke det oaktadt på grund af särdeles

svåra symtom måste anses i behof af vård å offentlig anstalt.

Sist anförda siffror, som gällde städerna, vore relativt lägre än motsvarande

för landsbygden; dessa senare kunde dock ej göra anspråk

på allmängiltighet.

Emellertid syntes ifrågavarande uppgifter, både de från landsbygden

och de från städerna, vara talande nog. Någon fullt åskådlig bild af

de bedröfliga förhållanden, hvarunder de sinnessjuka nödgades lefva,

hvilka ej åtnjuta anstaltsvård, kunde man dock näppeligen erhålla enbart

af dessa siffror.

Medicinalstyrelsen meddelar därför beträffande landsbygden dels

några särskild! betecknande notiser om sinnessjuka, som varit föremål

för mer än vanlig vanvård, hårdhändt behandling, egennytta eller likgiltighet

från anhörig, kommun eller underhållsgifvare dels ock vissa

generella omdömen angående vården af de sinnessjuka, som ej intagits

å offentlig vårdanstalt.

Af det i fråga om landsbygden sålunda anförda syntes, säger

medicinalstyrelsen, framgå att, äfven om en stundom upprörande vanvård

af de sinnessjuka vore allt för vanlig å rikets landsbygd, sådant

dock snarare vore att anse som undantag än som regel samt att hvad

som från sjukvårdssynpunkt. kunde te sig såsom vanvård stundom helt

enkelt berodde på, att de sinnessjuka finge dela sina anhörigas hårda

lefnadsvillkor.

Det förtjänade emellertid påpekas, att de meddelade notiserna om

särskild! anmärkningsvärd vanvård eller brist på vård, ehuru de endast

utgjorde ett urval af de uppgifter, som i detta hänseende meddelats af

vederbörande läkare, likväl uppginge till ett femtiotal, och att samma

uppgifter vunnits genom undersökning af ej fullt en tiondedel af rikets

landsbygd. Antalet af de sinnessjuka å landsbygden, som i enskilda

hem och försörjningsinrättningar lede af brist på vård, af olämplig eller

otillräcklig vård eller af vanvård, torde alltså uppgå till flera hundra,

sannolikt omkring tusen eller därutöfver. Äfven om dylika fall kunde

betecknas som undantag, relativt taget, och äfven med''hänsyn till, att

de ofta betingats af anhörigas ekonomiskt nödställda belägenhet eller

kommunernas knappa tillgångar, vore dock, enligt hvad undersökningen

synts gifva vid handen, det absoluta antalet af de sålunda vanvårdade

förskräckande stort, hvilket, oberoende af öfriga fakta, som ofvan anförts,

enligt medicinalstyrelsens uppfattning innebure en kraftig maning

till en snar och omfattande utveckling af den offentliga sinnessjukvården.

Beträffande städerna an l ör äfven medicinalstyrelsen eu del exempel

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

på vanvård af sinnessjuka å försörjningsinrättning eller hos enskilde. I

fråga om dessa exempel ansåges i hufvudsak gälla detsamma, som i detta

afseende anförts beträffande landsbygden, nämligen att flertalet, eller åtminstone

ett stort antal sinnessjuka åtnjöte en efter omständigheterna

någorlunda god vård samt att, där så ej vore fallet, detta ej sällan

berodde på, att de sinnessjuka nödgades dela sina anhörigas villkor.

Då emellertid i städerna ett relativt större antal sinnessjuka vårdades

eller vistades å försörjningsinrättningar, än hvad fallet vore å landsbygden,

syntes det, med hänsyn till anförda missförhållanden å en del

sådana inrättningar, i hög grad angeläget, att nämnda missförhållanden

mera än hittills skett blefve föremål för offentlig kontroll och

offentlig uppmärksamhet.

Den verkställda undersökningen af sinnessjuka i riket hade gifvit

vid handen, att ett mycket stort antal af dessa sjuka för närvarande

icke kunde erhålla den vård, deras tillstånd kräfde, samt att, om än

äfven andra åtgärder för afhjälpande af detta missförhållande syntes

vara både önskliga och möjliga att genomföra, likväl i berörda hänseende

en högst väsentlig tillökning af platser å anstalter för dessa

sjuka vore i hög grad trängande nödvändig.

Medicinalstyrelsen ville först närmare afhandla sistberörda fråga

och erinrade då till en början därom att, enligt hvad som ofvan visats,

den 31 december 1900 totalbehofvet af anstaltsplatser för sinnessjuka

kunde uppskattas till 9,653 och att samma behof vid utgången af år

1912 kunde antagas hafva stigit till 10,425, hvadan i det följande, som

afsåge hospitalsväsendets utveckling till sistnämnda tidpunkt, man lämpligen

torde böra räkna med en siffra, som läge någorlunda midt emellan de

båda ofvannämnda, exempelvis 10,000. Å andra sidan borde anmärkas,

att vid 1900 års slut vore belagda 4,666 platser, så att det då återstående

behofvet kunde uppskattas till 4,987. Af skäl, som förut anförts,

borde dock det vid 1900 års slut disponibla platsantalet lämpligare

beräknas till 4,648 och alltså återstående behofvet till 5,005.

Under år 1901 och 1902 hade emellertid följande förändringar,

väsentligen tillökningar, i antalet anstaltsplatser ägt rum:

År 1901 minskades beläggningssiffran å Uppsala hospitals kvinnoafdelning

med 6, på grund af omöjligheten att å denna afdelnings i

hög grad otidsenliga lokaler på ett efter nutida fordringar någorlunda

tillfredsställande sätt vårda lika stort antal sjuka som förut skett.

Samma år hade vid Piteå hospital tagits 6 nya platser i bruk i en mindre

träbyggnad, ursprungligen afsedd för fall af epidemiska sjukdomar.

Under åren 1901 och 1902 hade Uppsala asyl kunnat fullständigt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

beläggas, hvarigenom antalet disponibla platser ökats med 375. Vid

1902 års utgång tillkomme 41 platser å Nyköpings hospital, sedan de

därstädes pa sista tiden under arbete varande om- och tillbyggnaderna

nu afslutats. Vid Kristinehamns hospital hade under år 1902 vunnits

6 nya platser, hvilka anordnats i en för gifta skötare uppförd mindre

byggnad.

Vid Härnösands hospital hade, genom nådigt bref den 19 maj 1899,

medgifvits Västernorrlands läns landsting att uppföra en byggnad för

20 af länets, sinnessjuka. Då denna byggnad nu kunde tagas i bruk,

syntes de hittills för länets sinnessjuka disponibla 4 cellerna i Härnösands

lasarett icke vidare behöfva eller böra användas, åtminstone under

de närmaste åren, hvadan genom ifrågavarande nybyggnader endast 16

nya platser kunde beräknas tillkomma.

A hatrinelunds enskilda vårdanstalt hade det hittillsvarande annexet

»Tusculanum» nedlagts, hvarigenom 5 platser förlorats. Å Solna sjukhem

hade, med nådigt tillstånd, platsantalet under sistlidna år ökats

med 3.. Jämlikt nådigt bref den 16 november 1900 öppnades den 1

januari 1901 en ny enskild anstalt för sinnessjuka i Sigtuna, hvilken

finge mottaga 23 patienter.

Vid 1902 års slut kunde alltså antalet platser för sinnessjuka beräknas

till 5,107, nämligen å statens anstalter 4,813 (ökning 422), å

länsanstalter 219 (ökning 16) och å enskilda anstalter 75 (ökning 21).

För närvarande påginge dessutom en del af Kung]. Maj:t anbefallda

ny- och tillbyggnader, hvarjämte frågan om en del andra vore beroende

på Kungl. Maj:ts pröfning eller förbereddes inom medicinalstyrelsen

eller af vederbörande landsting beslutats. Under de härefter närmast

följande åren torde man alltså kunna beräkna följande tillökning af

anstaltsplatser:

På grund af nådigt bref den 14 juni 1901 utfördes för närvarande

en om- och. tillbyggnad af Göteborgs hospital, hvarigenom ytterligare

55 platser vid detta hospital beräknades blifva disponibla under lonnet

af år 1904. 1

Före utgången af samma år torde äfven, för fri vård af 29 manliga

patienter, vid Kristinehamns hospital en s. k. kolonibyggnad, hvars

uppförande blifvit anbefalldt genom nådigt bref den 6 juni 1902, kunna

tagas i bruk.

Sedan Gottlands läns landsting numera låtit uppföra ett nytt länslasarett,

samt de byggnader, som hittills användts till länslasarett och

som läge i omedelbar närhet till statens hospital i Visby, jämlikt nådigt

bref den 29 mars 1899 öfverlåtits till sistnämnda anstalt, torde medicinal
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 70.

31

styrelsen vid slutet af år 1904 kunna uti ifrågavarande f. d. länslasarett

bereda plats för omkring 30 sinnessjuka.

Genom nådigt bref den 6 juni 1902 hade Uppsala läns landsting

erhållit tillstånd att vid Uppsala hospital uppföra en anstalt för 24

sinnessjuka tillhörande nämnda län. Till uppförande af särskilda afdelningar,

hvardera för 12 sinnessjuka, vid lasaretten i Hudiksvall, resp.

Östersund, hade landstingen inom Gäfleborgs och Jämtlands län anslagit

nödiga medel; och hade ritningar till berörda afdelningar blifvit af

medicinalstyrelsen fastställda. Samtliga dessa länsplatser torde blifva

disponibla vid 1904 års slut. Vid samma tidpunkt komme dock de

nuvarande provisoriska anordningarna för vård af 5 sinnessjuka vid

Östersunds lasarett icke vidare att användas för detta ändamål. Då dessa

platser ofvan beräknats såsom för närvarande disponibla, komme platstillökningen

vid Östersunds lasarett i verkligheten blott att belöpa sig

till 7. Vid länslasarettet i Nyköping skulle slutligen enligt vederbörande

landstings beslut uppföras en byggnad för 20 sinnessjuka, hvilken, äfven

den, kunde beräknas blifva färdig till slutet af år i904.

Vid denna tidpunkt torde alltså antalet anstaltsplatser komma att

uppgå till 5,284, hvaraf 4,927 å statens anstalter (ökning 114), 282 å

länsanstalter (ökning 63) och 75 å enskilda anstalter (ingen ökning).

Beträffande vidare den tillökning af platsantalet å statens anstalter,

som under 1905 och därpå följande år kunde förutses, anförde medicinalstyrelsen,

att ofvannämnda på grund af nådiga brefvet den 13 juni

1902 tillsatta kommission, som hade till åliggande, bland annat, att låta

utarbeta förslag till uppförande vid Piteå hospital och asyl af nybyggnader

för ett mindre antal sinnessjuka, antagligen kort efter det den

förevarande skrifvelsen vore dagtecknad skulle aflämna sådant förslag,

afseende en tillökning vid detta hospital af 64 sjukplatser, nämligen

32 — 16 å hvarje könsafdelning — i påbyggnader å nuvarande

anstaltskomplex, 20 i eu öppen s. k. kolonibyggnad för män samt 12

i två byggnader för gifta skötare. Förutsatt att detta förslag blefve

lörelagdt den under 1903 församlade Riksdagen och af denna godkändt,

kunde platserna beräknas blifva disponibla under år 1905.

Detsamma gällde 29 platser i en af medicinalstyrelsen, i underdånig

skrifvelse den 30 september 1901, föreslagen kolonibyggnad för män

vid Växjö hospital, hvilket ärende ännu vore beroende på pröfning.

Vid den under byggnad varande asylen vid Restad i närheten af

Vänersborg hade arbetet så framskridit, att förhoppning syntes företinnas,

att å denna anstalt, som enligt kontrakt skulle vara färdig den

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

1 augusti 1905, vid samma års slut omkring halfva antalet platser eller

500 skulle vara disponibelt.

Under nämnda år torde alltså vid statens anstalter tillkomma 593

platser och hela antalet anstaltsplatser vid årets slut sålunda komma

att uppgå till 5,877.

Påföljande år, 1906, borde anstalten vid Restad kunna till fullo

beläggas, hvarigenom uppstode en vinst af ytterligare 500 platser. Samma

år kunde den ifrågasatta kriminalasylen i Växjö, afsedd för 100 patienter,

vara färdig, om nämligen frågan om denna asyl, hvilken ännu vore beroende

på pröfning, vid 1903 års riksdag finge sin slutliga lösning.

Äfven den, likaledes under pröfning varande, ifrågasatta om- och tillbyggnaden

af Härnösands hospital, hvarigenom enligt medicinalstyrelsens,

i underdånig skrifvelse den 29 september 1902 framställda förslag, 20

platser vid detta hospital skulle vinnas, skulle, om detta förslag bifölles

af 1903 års Riksdag, kunna vara färdig under år 1906.

Under dessa förutsättningar skulle antalet anstaltsplatser vid slutet

af år 1906 uppgå till 6,497, hvaraf å statens anstalter 6,140 (tillökningunder

året 620).

Ofvannämnda kommission hade äfven erhållit uppdrag att låta utarbeta

fullständigt förslag till en tillbyggnad vid Kristinehamns hospital

för omkring 400 sinnessjuka. För så vidt detta förslag, som äfvenledes

inom kort komme att aflämnas, blefve förelagdt den år 1903 församlade

Riksdagen samt nödiga medel till den sålunda föreslagna tillbyggnaden

af samma Riksdag blefve anvisade, kunde platserna i denna tillbyggnad,

till ett antal af omkring 415, beläggas senast under år 1908, hvarigenom

platsantalet vid detta års slut skulle stiga till 6,912, hvaraf

6,555 å statens anstalter.

Meromnämnda kommissions uppdrag hade äfven omfattat utseende

af plats för en ny anstalt, beräknad för högst 800 sinnessjuka, samt

uppgörande af en normalritning till boställshus för gifta manliga skötare,

äfven innehållande rum för 2—3 sinnessjuka inom hvarje i nämnda hus

inrymd lägenhet.

Medicinalstyrelsen hade sig bekant, att kommissionen, med afseende

på förstnämnda del af nyss omförmälda uppdrag, undersökt åtskilliga

platser inom Dalarna, samt att kommissionens förslag torde komma att

gå ut på en ny anstalts förläggande till denna provins eller möjligen

något närgränsande län. Medicinalstyrelsen hade äfven förhoppningom,

att förslag till en ny anstalt för omkring 800 sinnessjuka i dessa

trakter af riket skulle kunna blifva färdigt i så god tid, att det kunde

hinna föreläggas den år 1904 församlade Riksdagen. Under förutsätt
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

ning att berörda förslag vunne Kungl. Maj:ts och nyssnämnda Riksdags

bifall, skulle den nya anstalten kunna tagas i bruk under år 1909 och

antalet anstaltsplatser vid detta års slut alltså uppgå till 7,712 hvaraf

7,355 å statens anstalter.

Beträffande åter den ifrågasatta normalritningen till boställslius för

gifta skötare och hos dessa inackorderade sinnessjuka, hade medicinalstyrelsen,

såsom i ofvan anförda underdåniga skrifvelse den 28 april

1902 antydts, för afsikt att småningom föreslå uppförande af dylika

boställshus vid så många som möjligt af rikets hospital. När och i

hvilken omfattning sådant lämpligen borde ske, kunde medicinalstyrelsen

ännu ej närmare uttala sig om, enär tillämpningen af ifrågavarande

vårdform måste blifva beroende på de lokala förhållandena å olika

hospital samt andra omständigheter, hvarom vederbörande hospitalsdirektioner

först torde böra få tillfälle att yttra sig, sedan normalritning

blifvit fastställd. Förslagsvis ansåge sig dock styrelsen redan nu kunna

beräkna, att under åren 1905—1910 omkring 165 platser i familjevård

kunde komma att anordnas vid olika hospital.

Enligt hvad medicinalstyrelsen erfarit, vore för närvarande i åtskilliga

län (Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Göteborgs och Bohus,

Gäfleborgs) planer å bane om uppförande af länsanstalter för sinnessjuka

eller om tillbyggnad till förutvarande sådana. I hvad man dessa

planer kunde komma att realiseras, syntes icke nu möjligt att med

visshet förutse. Medicinalstyrelsen ville dock antaga, att under åren

1905—1910 exempelvis 68 platser å länsanstalter skulle tillkomma.

På grund af de skärpta bestämmelserna i Kungl. Maj ds förnyade

nådiga stadga angående sinnessjuke den 14 juni 1901 angående kontroll

öfver vården af de i enskilda hem utackorderade sinnessjuka, förefölle

det sannolikt, att ett eller annat sådant »enskildt hem» skulle nödgas

underkasta sig de i samma nådiga stadga för enskilda anstalter fastställda

föreskrifter och att alltså någon tillökning af platsantalet å

anstalter af detta slag, exempelvis 55, under åren 1905—1910 vore

att vänta.

Förut antydda eventuella tillökningar af antalet platser i familjevård,

å länsanstalter och å enskilda anstalter vore visserligen osäkra och

endast ungefärliga; gifvetvis kunde siffrorna komma att ställa sig helt

annorlunda, åtminstone i förhållande till hvarandra. Då det här icke

gällde mera än ett par hundratal platser, hade dock styrelsen för att

vinna afrundade tal trott sig kunna göra ofvannämnda ungefärliga uppskattningar.

Medicinalstyrelsen ville därjämte erinra om, att därest bär

förut sist beräknade tillökning af anstaltsplatser icke skulle komma till

Dih. till Riksd. Prat. 1003. 1 Rami. 1 Afd. 50 Ildft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 70.

stånd, eller om den skulle blifva afsevärdt mindre än här antagits, utsikt

a andra sidan syntes förefinnas att vinna 50—100 platser i familjevård

vid Korsberga i Småland, hvarom medicinalstyrelsen i skrifvelse den 7

februari 1902 gjort underdånig framställning. I betraktande af att i

detta afseende ännu intet blifvit bestämdt och att ifrågavarande anordning

måhända icke borde hänföras under begreppet »anstalt», hade här

ingen . hänsyn tagits till den platstillökning, som häraf kunde blifva

en följd.

Vid utgången af år 1910 syntes alltså antalet platser för sinnessjuka

kunna beräknas uppgå till 7,520 å de offentliga anstalterna, 350 å länsanstalterna

och 130 å de enskilda anstalterna: summa 8,000.

Såvidt hittills blifvit bestämdt, föreslaget eller kunnat med någon

grad af sannolikhet förutses, skulle alltså vid 1910 års utgång förefinnas

en brist af omkring 2,000 platser å anstalt för sinnessjuka.

För afhjälpande af denna brist hade medicinalstyrelsen tänkt sig

uppförande af en ny anstalt för 800 sinnessjuke i Småland eller i söder

eller sydväst angränsande län, hvilken anstalt syntes böra beräknas blifva

färdig 1910 eller 1911, samt därefter en lika stor anstalt i närheten af

Stockholm och slutligen en anstalt för omkring 400 sinnessjuka i något

af de fyra nordligaste länen, hvilka båda skulle blifva disponibla ungefär

vid utgången af år 1912. Som ofvan utförligt motiverats borde en

beläggningssiffra af 800 anses såsom maximum. Från sjukvårdssynpunkt

vore utan tvifvel ännu mindre anstalter önskvärda; hvadan det endast

vore af ekonomiska hänsyn som medicinalstyrelsen ansett sig icke kunna

undvika att förorda nyssnämnda maximum. Beträdande den påtänkta

nya anstalten i öfre Norrland, syntes behofvet för närvarande icke

kräfva flera platser än omkring 400, hvartill komme att, såsom förut

anförts, erfarenheterna från Piteå syntes gifva vid handen att det vore

mindre välbetänkt att i denna del af riket uppföra en afsevärdt större

anstalt.

Genom dessa och förut omnämnda, d. v. s. nu redan påbörjade,

beslutade eller planlagda nybyggnader skulle det vid 1900 års slut förefintliga

återstående behofvet af anstaltsplatser blifva på följande sätt

tillgodosedt inom rikets olika delar.

„ För Stockholms stad och län samt Uppsala, Södermanlands och

Östergötlands län, kräfdes ytterligare 775 platser. I dessa trakter hade

tillkommit eller beräknades tillkomma 26 platser å enskilda anstalter

(23 i Sigtuna, 3 å Solna sjukhem), 18 platser vid Uppsala hospital (6

platser afginge, 24 tillkomme i en länspaviljong), 800 vid en ny anstalt

i närheten af Stockholm och 20 vid länslasarettet i Nyköping: summa864.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 70.

I de småländska länen förefunnes en brist af 848 platser, hvilken

skulle täckas genom uppförande af en ny anstalt därstädes för 800

sinnessjuka.

Å Gottland uppginge platsbristen till 77; tillökningen af antalet

anstaltsplatser därstädes beräknades till 30.

För Skåne, Halland och Blekinge, hvarest bristen uppginge till G18

platser, hade ingen särskild nybyggnad beräknats. Behofvet därstädes

kunde dock anses komma att blifva tillgodosedt genom lättnader å

andra håll, nämligen vid Uppsala asyl (375 platser), Nyköpings hospital

(41 platser), Göteborgs hospital (55 platser), Växjö hospital (100 platser

å kriminalasylen, 29 i en kolonibyggnad); summa 600, hvarifrån dock

borde afräknas de 5 numera nedlagda platserna vid Katrinelunds enskilda

vårdanstalt. Mot behofvet 618 skulle alltså komma att svara

595 nya platser i olika delar af riket.

I Göteborgs och Bohus län, Ålfsborgs och Skaraborgs län samt

Värmland uppginge behofvet till 1,339 platser, hvilket uppvägdes .af

1,000 nya platser vid Restad och 450 vid Kristinehamn (6 i familjevård,

29 i kolonibyggnad, 415 i påtänkt tillbyggnad); summa 1,450.

Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gäfleborgs län hade att

uppvisa ett behof af 819 platser, hvilket blefve tillgodosedt genom, en

ny statsanstalt i Dalarna för 800 patienter samt 12 platser å Hudiksvalls

lasarett.

De fyra nordligaste länen, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens, kräfde ytterligare 511 platser. Detta behof fylldes

genom tillkomsten åt en ny anstalt för 400, tillbyggnader å Piteå

hospital för 70, å Härnösands hospital för 36 (20 å hospitalet, 16 å

länspaviljongen) samt vid länslasarettet i Östersund för 7 patienter;

summa 513.

Härtill komme i olika delar af riket en beräknad ökning af 165

platser i familjevård vid rikets hospital, 68 vid länslasarett och 55 vid

enskilda anstalter; summa 288.

Hela den beräknade ökningen uppginge alltså till 5,352, under det

att återstående behofvet den 31 december 1900 beräknats till 5,005.

Under förutsättning att detta ej ökats under åren 1901—1912, skulle

alltså vid sistnämnda tidpunkt förefinnas ett öfverskott af 347 platser.

Vid bestämmande af den ordningsföljd, i hvilken de nya anstalterna

enligt medicinalstyrelsens mening borde uppföras, hade hänsyn

tagits till följande förhållanden. Att den nu arbetande hospitalsk.ommisionen,

hvilken haft tillgång till de preliminära resultaten af här ifrågavarande

undersökning, vid utseende af plats för ny anstalt i första hand

s. 36 Kontrollera mot PDF

Nu föreslagna

nybyggnader.

Nybyggnader

vid Kristinehamns

hospital.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition H:o 70.

fästat sin uppmärksamhet på Dalarna eller närgränsande län, syntes

väl motiveradt däraf, att de södra och västra delarna af riket genom

det snart förestående öppnandet af anstalten vid Restad torde komma

i ett relativt gynnsammare läge än de östra och norra. Vidare kunde

anföras, att en anstalt i Dalarna gifvetvis skulle medföra en afsevärd

lindring af platsbristen äfven i de nordligaste länen, hvarest en sådan

kunde anses särskildt af behofvet påkallad, enär, om än bristen på

platser ej vore så omfattande, den likväl sannolikt vore mera kännbar

än i tätare befolkade trakter.

Sedan en anstalt i Dalarna blifvit färdig och tillbyggnaderna vid

Kristinehamn och Piteå därjämte fullbordade, skulle Norrland och mellersta

Sverige blifva relativt bättre tillgodosedda än rikets sydligare län;

därnäst i ordningen syntes alltså böra komma en ny anstalt i Småland

eller annorstädes i södra eller sydvästra Sverige, och slutligen anstalterna

vid Stockholm och i öfre Norrland. Om ifrågavarande anstalter

skulle kunna blifva färdiga inom ofvan beräknade tid, borde förslag

därom vara färdiga att föreläggas Riksdagen år 1904 (anstalten i

Dalarna), år 1906 (anstalten i Småland) samt år 1908 (anstalterna vid

Stockholm och i öfre Norrland).

Med särskilda underdåniga skrivelser af den 15 december 1902 har

medicinalstyrelsen därpå öfverlämnat af ofvannämnda, på grund af

nådiga brefvet den 13 juni 1902 tillsatta kommission afgifna särskilda

förslag till utvidgning af Kristinehamns hospital samt Piteå hospital

och asyl.

Kommissionen anför därvid i det afgifna förslaget till utvidgning

af Kristinehamns hospital.

Vid uppgörande af förslag till denna utvidgning hade det visat

sig vara lämpligast, att de behöfliga nybyggnaderna hufvudsakligen

afsåges för kvinnliga patienter och att de nuvarande hospitalsafdelningarna

anordnades uteslutande för manliga, för hvilka dessutom den af

Riksdagen redan beviljade kolonibyggnaden stode till förfogande jämte

två bostadshus för gifta skötare med tillsammans 6 platser för

familjevård af manliga sjuke. Med aktgifvande på psykiatriska och

hygieniska fordringar och utan åsidosättande af sparsamhetens kraf

hade kommissionen funnit sju skilda paviljonger för den nya kvinnoafdelningen

behöfliga.

Utrymmet vore med en rumshöjd af 3,6 m. beräknadt från 5,5 m3

till 7 ni'' per sjukplats, växlande allt efter de olika afdelningarnas

beskaffenhet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

I öfverensstämmelse med bland psykiatrerna sedan länge stadgade

åsikter och med stöd särskildt af den erfarenhet, som vid asylerna i

Lund och Uppsala gjorts beträffande olägenheterna af att sammanföra

stora massor af sinnessjuka i samma hus eller ännu mera på samma

afdelningar, hade antalet sjuka i samma hus upptagits till högst 72

och på samma afdelning till högst 36 patienter. Sedan numera dess

bättre mekaniska tvångsmedel och isoleringar vid behandlingen af

sinnessjuka äfven i vårt land å statens anstalter för sinnessjuka inskränkts

till det minsta möjliga och särskildt inrättade celler och

isoleringsrum sålunda kunde antingen alldeles undvaras eller åtminstone

betydligt inskränkas, hade man att i stället ägna sin uppmärksamhet

åt de anordningar, som för den tidsenliga behandlingen af företrädesvis

akuta sinnessjuka, den med sängläge, vore oafvisligt nödvändiga, nämligen

öfvervakningsafdelningar. Sådana afdelningar borde bestå af en

eller flera intill hvarandra liggande sjuksalar med där intill stötande

badrum, dagrum, klosett och öfriga annexer samt ett eller flera enkelrum,

liggande i omedelbart samband med en eller flera af dessa salar.

Sådana öfvervakningsafdelningar borde finnas för de olika kategorierna af

sjuka, för stillsamma med själfmordsdrift behäftade och opålitliga, för halforoliga

med osnygga eller i öfrigt insociala vanor, för oroliga, stormande

och sönderrifvande, och dessa afdelningar borde vara anordnade så, att de

icke störde andra sjukafdelningar eller å sin sida af dessa blefve störda.

1 förslaget vore upptagna tre sådana afdelningar. Den för oroliga,

som så att säga skulle ersätta den förr brukliga cell- eller, såsom den

äfven ofta kallades, stormafdelningen, måste oundgängligen betinga

sitt eget hus och kunde icke utan att ändamålet förfelades förläggas i

mer än en våning. De bägge andra afdelningarna vore däremot af

sparsamhetshänsyn anordnade i samma byggnader som andra afdelningar,

den för halforoliga tillsamman med en annan orolig afdelning,

dock så, att afdelningarna icke hade någon beröring med eller större

olägenhet af hvarandra; den för stillsamma i samma byggnad som afdelningen

för konvalescenter och för kroppsligt sjuka (infirmeri), enär

äfven dessa afdelningar icke torde i afsevärdare grad ömsesidigt störa

hvarandra.

Våra dagars sinnessjukvård, som med afskaffande af allt tvång

sträfvade att lämna de sinnessjuka så mycken frihet, som vore möjlig,

kräfde därjämte för en viss kategori af sjuka eu s. k. »öppendörr»- afdelning, där de sjuka icke vore inlåsta och där i öfrigt inga säkerhets-

eller skyddsanordningar för fönster och dylikt funnes, som kunde

verka störande eller nedstämmande på sinnet, Denna afdelning hade

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

icke lämpligen kunnat inpassas i någon af öfriga byggnader och skulle

dessutom, om sådant i tekniskt afseende låtit sig göra, genom en sådan

sammankoppling förfelat sin idé och fått en annan karaktär. För densamma

afsåges därföre en särskild byggnad, i hvilken dock för besparing

äfven inrymts bostad för en underläkare och en bokhållare. Med

afseende därpå, att på grund af den rådande bristen på platser på våra

hospital de sinnessjuka, som intoges, vore och äfven under den närmaste

tiden komme att vara af i allmänhet mera svårskött beskaffenhet,

hvilket gällde isynnerhet för patienter af kvinnkön, hade man icke

vågat göra denna afdelning större än för 20. Då den å andra sidan

utgjorde en synnerligen viktig och integrerande del af den apparat,

hospitalsläkaren behöfde för att hålla sjukvården i nivå med tidens

kraf, hade den ej heller kunnat strykas från förslaget.

Fördelningen af de sjuka och dispositionerna af de olika lokalerna

framginge i öfrig! af följande beskrifning af de särskilda sjukpaviljongerna.

A. Paviljong för konvalescenter med infirmeri och öfvervakningsafdelning

för stillsamma (Pl. 2 — 7).

Innehölle: på nedra botten två sjuksalar hvardera för 10 patienter,

en sjuksal för 4 patienter, två intill den sistnämnda stötande enkelrum,

bad- och snyggningsrum, dagrum tillika matrum, serveringskök, förråd

och klosett; dessutom i samma våning ett mottagnings- och undersökningsrum

för läkaren, ett separeringsrum, ett rum för öfversköterska och

ett betjäningsrum; i våningen 1 tr. upp: två sofrum hvartdera för 10,

ett sofrum för 5, ett enkelrum, dag- och matrum tillika arbetsrum,

badrum, serveringskök, förråd och klosetter, ett separeringsrum, ett

större och ett mindre rum för sköterskor samt slutligen på vinden 4

rum för sköterskor.

B. Paviljong för lugna och arbetande (Pl. 8—13). Byggnaden,

uppförd i tre våningar, vore vertikalt delad i tvänne likadana hälfter,

hvardera för 36 patienter. Hvarje afdelning innehölle: på nedra botten:

en arbetssal, ett dagrum, ett matrum, serveringskök, badrum och

klosett samt förstugor; en och två tr. upp: ett sofrum för 12 patienter,

ett för 4 och tre enkelrum samt förråd, klosett och två betjäningsrum

jämte en kommunikationskorridor, som tillika vore snyggningsrum;

C. 1) Paviljong för oroliga, osnygga och opålitliga (Pl. 14—18).

Liksom föregående i tre våningar och vertikalt delad i två lika

hälfter, hvardera för en afdelning om 36 patienter. I hvarje hälft på

nedre botten funnes, förutom förstugor, dagrum och matsal med serveringskök,

badrum och klosett och i våningarna en och två tr. upp i

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 70.

39

hvardera ett sofrum för 8 och ett för 7 patienter, tre enkelrum, ett

rum för betjäning, förråd, klosett och korridor, som tillika vore snyggningsrum.

I vinden funnes 4 rum för sjukvårdsbetjäning.

C. 2) Paviljong för enahanda kategorier af sjuka som föregående

och af alldeles samma storlek och anordning som denna.

D. Paviljong för öfvervakning af oroliga och stormande (Pl. 19

—22). Denna byggnad, som på grund af sitt alldeles säregna ändamål,

såsom ofvan nämnts, skulle uppföras i eu våning, omfattade två fullt

lika öfvervakningsafdelningar, hvilkas sjuksalar, en för 9 och två för

hvardera 5 patienter, med tre intill desamma stötande enkelrum; vore

förlagda mera excentriskt. I midtelpartiet intill sjuksalarna läge badrum

och dagrum samt klosett och serveringskök på hvarje sida och

midt emellan dagrummen vore inskjutna i fronten midt för hufvudingången

ett rum för läkareundersökning och mottagning och ett rum

för den för bägge afdelningarna gemensamma öfversköterskan. I smärre

framspringande flyglar vore vidare på hvarje sida förlagda: klosett,

två enkelrum, ett betjäningsrum och förråd. I vindsvåningen öfver

byggnadens midtelparti funnes tio rum för sjukbetjäning.

Skölj- och torkrum skulle anordnas för de afdelningar, som behöfde

sådana, i respektive källarvåningar.

E. Paviljong för halforoliga patienter med öfvervakning (Pl.

23—26). Dessa båda afdelningar vore i byggnaden fördelade på så

sätt, att nedra våningen innefattade å ena sidan öfvervakningsafdelningen

med dess sjuksalar, en för 10 och två för hvardera 5 patienter jämte

två till dessa salar stötande enkelrum, badrum, klosett, dagrum, serveringskök,

förråd och ett betjäningsrum; å andra sidan den andra afdelningens

daglokaler, nämligen dagrum, matrum med serveringskök, badrum

och klosett samt ett samtals- och undersökningsrum. Den öfra

våningen innehölle den sistnämnda afdelningens nattlokaler, nämligen:

två sofrum hvardera för 10 och två hvartdera för 6 patienter, tre

enkelrum, äfvensom klosett, förråd och ett mindre betjäningsrum samt

slutligen på vinden sex rum för sjukbetjäning för bägge afdelningarna.

K. Paviljong för »öppendörrafdelning» (Pl. 35 och 36), i kostnadsförslaget

benämnd »kolonibyggnad af sten». Innehölle på nedra

botten två sofrum, hvartdera för 10 patienter, ett dagrum tillika

matrum med tillstötande veranda, badrum, serveringskök, klosett och

rum för sjukbetjäning samt en tr. upp på husets ena ända 2 rum för

en underläkare och 1 rum för en bokhållare.

De förändringar, som behöfdes inom de äldre hospitalsafdelningarna,

vore (enl. ritningarna 41—45) följande:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

På den ena afdelningen af de nu lika inredda sidorna:

På den nuvarande öfvervakningsafdelningen för lugna (nuvarande

Afd. B. 1 tr. upp) skulle borttagas de mellan tamburen och de två

tillstötande sjukrummen befintliga väggarna, en dörr öppnas till den

tillstötande sofsalen på nuvarande A-afdelningen, och från denna sal

öppnas likaledes en dörr till bredvid liggande betjäningsrum, hvilket

skulle apteras till badrum. Genom en mellanvägg skulle den åt korridoren

vettande delen af sistnämnda rum afskiftas till ett mindre serveringskök.

Af korridoren skulle äfven en del afskiftas till dagrum åt

den på så sätt utvidgade öfvervakningsafdelningen.

I den återstående delen af samma korridor skulle anordnas snyggningsrum

för den gamla A-afdelningen, hvarjämte klosett och förråd

för denna skulle inrättas i ett betjäningsrum.

I öfrigt blefve afdelningen oförändrad.

På motsvarande plats å andra sidan i nuvarande hospitalet skulle

vidtagas följande förändringar:

På nuvarande A-B-afdelningarna skulle göras i det närmaste likadana

anordningar, som nyss beskrifvits för den andra afdelningen.

På nuvarande C-afdelningen 1 tr. upp skulle borttagas en mellanvägg

mellan där befintliga sofsal och intill liggande mindre rum, hvarigenom

en öfvervakningssal för 11 patienter erhölles. Det midt emot

detta rum på andra sidan korridoren belägna sofrummet för 3 patienter

skulle inredas till badrum.

På nuvarande D-afdelningen skulle göras följande förändringar:

Det på nedra botten i tvåvåningsbyggnadens midtelparti belägna

sofrum skulle göras till dagrum och bredvid liggande enkelrum till

serveringskök, hvarjämte skulle utbyggas en förstuga och trappa till

gården till likhet med den på C-afdelningen förut befintliga. Det störa

dagrummet i envåningsbyggnaden skulle förändras till sjuksal, därintill

liggande förråd och två celler jämte mot dem svarande del af korridoren

sammanslås till en större sjuksal och det nuvarande köket förändras

till enkelrum. Vidare skulle sammanslås de tre midtför badrummet

belägna cellerna och motsvarande del af korridoren till en större sjuksal.

Bredvid badrummet skulle utbyggas en klosett och i vinkeln mellan

bägge husen göras likaledes en mindre utbyggnad för att bereda

en behöflig förbindelse mellan det nya dagrummet och de i envåningsbyggnaden

anordnade sjuksalarna. En af de gamla cellerna skulle

tagas till förråd.

Genom dessa ändringar ernåddes, dels ökadt utrymme med 13

platser, dels — och detta ej minst viktigt — ett tillräckligt antal platser

för permanent övervakning och sänglägebehandling.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

I förslaget inginge vidare uppförandet af tv a bostadshus för gifta

skötare i enlighet med en af kommissionen upprättad normalritning.

Härigenom bereddes 12 platser i familjevård för män.

Antalet sjukplatser blefve sålunda efter utvidgningen:

på mansafdelning eu:

i hospitalets nuvarande afdelningar

i familjevård redan befintliga

i den redan beslutade kolonibyggnaden

i två nya hus för familjevård...................

i länspaviljongen...........................................

hvaraf 25 nya;

.............. 313

........... 6

.............. 29

............. 12

.............. 10

Summa 370

på kvinno af delning en:

i paviljongen för konvalescenter och övervakning af stillsamma

i d:o för lugna och arbetande...................................................................

i d:o för oroliga, osnygga och opålitliga

- i d:o för » » » » .........•_......................................

i d:o för halforoliga patienter med övervakning

i paviljongen för övervakning af oroliga och stormande

i d:o för »öppendöm>-afdelning

i länspaviljongen .............................................................................................

50

72

72

72

56

46

20

10

Summa 398

hvaraf 388 nya.

Genom den föreslagna utvidgningen vunnes sålunda 413 nya platser

för sinnessjuka eller, med framräknande af i föregående summa intagna

5 kvinnliga infirmeriplatser, 408 sjukplatser, förutom ett för den behöfliga

rörligheten de olika afdeluingarna emellan nödvändigt antal reservplatser,

utgörande för männen 9 : 370 = 2,4 % och för kvinnorna 11:398

= 2,7 %. Antalet öfvervakningsplatser blefve för männen 102 : 370 =

27,5 % och för kvinnorna 103 : 398 = 25,8%. Antalet enkelrum utgjorde

för männen 55 : 370 = 14,8 % och för kvinnorna 58 : 398 = 14,5 %.

Väster om den nuvarande hospitalskomplexen och på ett afstånd

af minst 75 meter från densamma skulle förläggas de nya paviljongerna

i två parallella rader från norr till söder med en öppning af minst

45 meter mellan byggnadslinjerna (Pl. 1). Några af byggDaderna hade

sin längdriktning i det närmaste från öster till väster, andra från norr

Bill. till Riksd. Fiol. 1003. 1 Sval. 1 Afd. 50 Iläft. G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

till söder, hvarmed afsåges att dels erhålla fördelaktig belysning af en

del lokaler och den lämpligaste belägenheten af vissa promenadgårdar,

dels få tillträdet till de olika afdelningarna på fördelaktigaste sätt ordnadt.

Från läget i de nämnda raderna afveke, öfvervakningspaviljongen

för oroliga, en afvikelse, som betingades af terrängförhållanden, men

ingalunda syntes ofördelaktig. Afståndet i norr och söder mellan byggnaderna

vexlade från 25 till ungefär 40 meter.

Uppvärmningen skulle ske med ånga, som i en underjordisk kanal

leddes från nuvarande centrala ångpanneanläggning, hvilken för detta

ändamål måste tillbyggas och utvidgas (Pl. 1 och 38), med två ångpannor,

hvarjemte en af de nuvarande ångpannorna, en lågtryckspanna,

skulle utbytas mot en af samma typ som de öfriga. I ångkanalen

skulle förläggas äfven kall- och varmvattenledningar, äfvensom de elektriska

kablarna. Elektricitetsverket skulle utvidgas med starkare maskiner

och accumulatorsbatteriet förstoras. De nuvarande verkstäderna för

snickare, skräddare in. m. räckte äfven för det ökade behofvet.

Köket skulle förstoras genom en mindre utbyggnad (Pl. 39 — 45).

Tvätt och bageri räckte ej för de nya behofven och tilläte ej någon

förstoring på sin nuvarande plats, hvarföre en ny byggnad (Pl. 27—32)

måste uppföras för desamma. Den vore förlagd till sjöstranden strax

söder om ångpannehuset och innehölle utom de för tvätt och bageri

nödiga lokalerna äfven bostäder för den för dessa inrättningar erforderliga

personalen.

Nuvarande bageriet skulle bli diskrum och skalningsrum för rotfrukter.

Hittillsvarande diskrum skulle bli eu välbehöflig tillökning till

skafferiet. Funktionärernas matsal, redan nu oiillräcklig, skulle bli handkammare

och expeditionsrum för hushållerskan. Den nuvarande betjäningsmatsalen

1 tr. upp skulle bli matsal för läkare, bokhållare, öfversköterskor

med flera funktionärer; nuvarande mangelsalen matrum och

samlingsrum för den kvinnliga och nuvarande tvättstugan matrum och

samlingsrum för. den manliga betjäningen utom eldare och drängar för

livilka en lokal i källaren kunde användas som matrum.

På hvarje sinnessjukanstalt af någon betydenhet funnes numera

en större samlingssal, där vid de större högtiderna patienterna i så stort

antal som möjligt kunde föras tillsammans. Betydelsen af en sådan

samlingssal kunde icke skattas nog högt, i det att ett gemensamt

firande af högtider och andra festliga tillfällen i hög grad verkade

upplyfhmde och förädlande pa de sjuka och utöfvade ett gynnsamt och

för vissa kategorier af sjuka nödvändigt afbrott i anstaltslifvets enformighet

och mången gång till och med vore af terapeutisk betydelse.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 70.

43

En sådan samlingssal vore därföre föreslagen och skulle förläggas strax

norr om verkstadshuset, ett läge så pass centralt, som de lokala förhållandena

medgåfve. Ritning meddelades å Pl. 37.

För biträdande läkaren föresloges familjebostad (Pl. 34) af fem rum

och kök i en särskild byggnad, enär en sådan familjebostad redan

länge varit önskvärd och efter anstaltens utvidgning måste anses vara

ett oafvislig! behof. Det vore nämligen af synnerlig vigt, att på en

så stor anstalt vid öfverläkarens sida såsom närmaste man funnes en

läkare med tillräcklig erfarenhet i såväl sjukvård som administration

för att kunna ersätta honom vid semester eller tillfälligt förfall, och man

torde näppeligen kunna påräkna att få behålla i sinnessjukvård skolade

och för tjänsten lämpliga och passande läkare, ifall de i afvaktan på en

kanske sen befordran skulle vara hänvisade till ett längre ungkarlslif.

Kostnaderna för nu föreslagna utvidgning af Kristinehamns hospital

enligt ett af hofintendenten A. Kumlien upprättadt sammandrag af kostnadsberäkningarna

belöpa sig till följande belopp.

Paviljong för öfvervakning af lugna patienter .......... kr.

y> d lugna arbetande patienter ........................ »

2 st. paviljonger för osnygga och oroliga patienter

å kr. 145,000 ................................................................ »

Paviljong för öfvervakning af oroliga patienter ......... »

j) )> » » halforoliga patienter... ))

Ny tvätt- och bagarstuga................................................... »

Köksflygelns förändring......................................................... »

Sydvästra och västra cellflyglarnas förändring ............ ))

Samlingshus ............................................................................. »

Bostad för biträdande läkare............................................... »

Paviljong efter »öppen-dörr-systemet» (kolonibyggnaden)

............................................................................... »

2 st. boställshus för vårdare å kr. 15,801: 71 »

Kall- och varmvattensledningar samt afloppsledningar »

Köks- och tvättapparater...................................................... »

Elektrisk belysningsanläggning .........................................

490 l.met. underjordisk rörkanal å kr. 50: — ............ »

Tillbyggnad af ångpannehuset med ny skorsten ......... »

Värmeledningar ....................................................................... »

Spårvägar................................................................................... »

Solskärmar, stängsel och diverse afträden m. m......... »

Schaktnings- och planeringsarbeten ............. »

94,000:

158,000:

290,000:

119,000:

95,500:

105,500:

11,000:

11,000:

27,621:

16,151:

28,368:

31,603:

65,000:

51,500:

42,000:

24,500:

9,000:

93,000:

2,740:

7,000:

21,715:

Summa kr. 1,304,200

30

10

90

42

28

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 70.

Med anledning af kommissionens förslag till utvidgning af Kristinehamns

hospital anför medicinalstyrelsen följande:

Enligt detta förslag skulle Kristinehamns hospitals utvidgning åstadkommas

hufvudsakligen på det sätt, att hela den nuvarande sjukhusbyggnadskomplexen,

hvilken till hälften vore afsedd för manliga och

till hälften för kvinnliga patienter, skulle apteras för sjuka af mankön,

under det att nya byggnader skulle uppföras för kvinnliga patienter.

Äfven medicinalstyrelsen vore öfvertygad om, att på detta sätt dels

besparing vunnits, dels äfven åstadkommits afdelningar, som blefve

lättare att sköta, än om, med bibehållande af hospitalets nuvarande

anordning en ny byggnadskomplex skolat uppföras för hvartdera könet.

De nuvarande hospital sbyggnaderna rymde 300 sjuka. Då utvidgningen

skulle omfatta omkring 400 sängar, så kunde man vänta, att en missproportion

mellan platserna för de olika könen skulle uppkomma genom

att använda alla de nya platserna för kvinnliga patienter. Denna

olägenhet hade emellertid undvikits på följande sätt. Först hade ominredningen

af de gamla afdelningarna medgifvit inrymmande därstädes

af 313 i stället för 300 sängar. Vidare blefve 29 nya platser för sjuka

af mankön tillgängliga i den så kallade kolonibyggnad, hvartill 1902

års Riksdag anslagit nödiga medel. Slutligen funnes redan nu 6 platser

för patienter af sistnämnda kön uti den under år 1902 fullbordade bostadsbyggnaden

för gifta manliga sjukskötare, och kommissionen hade

föreslagit tvänne nya dylika hus, hvilka således skulle medgifva vård

af ännu 12 patienter. För sinnessjuka män skulle således komma att

erhållas 360 platser och för sinnessjuka kvinnor skulle uti nybyggnaderna

antalet platser blifva 388 samt således hela antalet platser på

Kristinehamns hospital 748. Den återstående skillnaden, 28 platser,

vore således föga afsevärd och uppvägdes däraf, att alla de vid Nyköpings

hospital under året tillkomna 35 platserna afsetts för män,

hvartill komme, att hela den beslutade asylen för kriminalpatienter vid

Växjö hospital likaledes skulle mottaga uteslutande manliga patienter,

Lika med kommissionen, funne medicinalstyrelsen således den uti förslaget

uppnådda proportionen mellan könen lämplig. Om till ofvannämnda

748 platser lädes de 20 uti Värmlands läns paviljonger befintliga,

hvaraf 10 vore afsedda för hvartdera könet, så blefve hela platsantalet

på Kristinehamns hospital i utvidgadt skick 768. Uti medicinalstyrelsens

ofvan åberopade underdåniga skrifvelse den 28 april 1902

hade styrelsen utförligt motiverat sin åsikt därom, att Kristinehamns

hospital icke lämpligen borde utvidgas till mera än högst 800 sängar.

Ofvannämnda 768 platser skulle i enlighet härmed kunna medgifva en

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 70.

ytterligare utvidgning med 32 platser. Men det syntes vara klokt, att

reservera denna möjlighet till kommando behof, till exempel för patienter

af första klass, för hvilka möjligheterna att erhålla vård på statens

hospital numera vore synnerligen ringa.

Kostnaden för hela utvidgningen hade af kommissionen beräknats

till 1,304,200 kronor, hvilken summa, om den fördelades på de nyförvärfvade

413 platserna gåfve en kostnad af 3,157 kronor per sjukplats.

Till jämförelse härmed erinrade medicinalstyrelsen, att kostnaden för

Lunds hospital och m an safd el ningen vid Uppsala hospital, hvilka påbörjades

under 1870-talet, belöpte sig till respektive 5,714 och 4,645

kronor per sjukplats. Piteå hospital, som togs i bruk 1893 med 300

sjuksängar, kostade 3,510 kronor per säng och Kristinehamns hospital,

hvilket öppnades år 1887, hade då kostat 3,121 kronor per säng, eller

föga mindre än hvad som nu beräknats för utvidgningen. Lägre medelkostnad

för säng hade visserligen ernåtts vid de asyler för sinnessjuka,

hvilka under senare tiden uppförts i Uppsala och Lund, och äfven vid

den under byggnad varande asylen vid Restad nära Vänersborg, som

beräknades kosta 2,614 kronor per sängplats. Dessa anstalter hade

emellertid ett annat ändamål, i det att de afsetts uteslutande eller. —

hvad Restad beträffade — hufvudsakligen för obotligt sjuka, för hvilka

ett annat byggnadssätt ansetts kunna tillämpas.

På grund af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, hemställde

styrelsen, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå innevarande års Riksdag att

för utvidgning af Kristinehamns hospital i enlighet med upprättade

ritningar och kostnadsberäkningar anslå ett belopp af 1,304,200 kronor

och att däraf för år 1904 måtte anvisas 250,000 kronor.

Till följd af nådig remiss har öfverintendentsämbetet häröfver afgifvit

underdånigt utlåtande af den 19 december 1902, däruti ämbetet

anfört, att den af ämbetet verkställda granskning af ifrågavarande

ritningar och kostnadsberäkningar icke gifvit orsak till andra ämbetets

erinringar, än beträffande ritningarna att vid utförandet af arbetena med

de afsedda båda nybyggnaderna för inrymmande af samlingssal och

till bostad för biträdande läkare borde iakttagas, i afseende å den förra,

att dess fasader förlänades ett mera tilltalande och med byggnadens

syfte mera öfverensstämmande utseende och, i fråga om den senare,

att sådana anstalter vidtoges, att entréen och trapprummet måtte blifva

rymligare och ljusare, allt anordningar som borde kunna genomföras

utan förhöjning i den beräknade arbetskostnaden, samt vidkommande

kostnadsberäkningarna, förutom några mindre fel, att slutsumman i kost
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

nadsförslaget till öfvervakningspaviljong för oroliga patienter genom

felsummering angifvits 500 kronor för låg och förty borde höjas från

119,000 kronor till 119,500 kronor; att i kostnadsförslaget till paviljong

för halforoliga patienter med övervakning uteglömts kostnaden för 9

stycken källarfönster, hvilken kostnad belöpte sig, efter 25 kronor för

hvaije fönster, till sammanlagdt 225 kronor, hvadan berörda kostnadsförslags

slutbelopp borde höjas från 95,500 kronor till 95,725 kronor;

samt att, till följd af de utaf ämbetet ofvan angifna tillägg till två af

de uppgjorda kostnadsförslagen, totalkostnaden för samtliga föreslagna

utvidgningsarbeten borde antagas komma att uppgå till 1,304,925

kronor, eller 725 kronor mera än den beräknade summan, 1,304,200

kronor.

Nvidy rueier Beträffande förslaget till utvidgning af Piteå hospital och asyl har

hospital, kommissionen anfört följande:

Vid flera under .de senare åren verkställda inspektioner af Piteå

hospital hade framhållits önskvärdheten af att anbringa en öfvervåning

på de s. k. låga D-afdelningarna, hvilka nu endast innehölle en våning, i

syfte att dymedelst underlätta kommunikationen mellan de olika afdelmngarna

en trappa upp samt vinna plats för ett par mindre öfvervaknmgsafdelningar.

Därjämte hade medicinalstyrelsen uti sin ofvan åberopade

underdåniga skrifvelse af den 28 april 1902 angående tillsättandet

af nu ifrågavarande kommission förslagsvis framhållit, att eu

måttlig utvidgning af Piteå hospital kunde ske medelst uppförande af

en eller två öppna paviljonger eller s. k. kolonibyggnader af samma

typ som de, hvilka, enligt vederbörliga beslut, skulle uppföras vid anstalterna

vid Restad och Kristinehamn.

Båda dessa förslag till ökning af nuvarande platsantalet vid hospitalet

ansåge kommissionen för sin del vara att förorda. Genom påbyggandet

af låga D-afdelningarna skulle, såsom ofvan antydts, vinnas,

bland annat, plats för inrättande af två mindre öfvervakningsafdelningar,

en för hvardera könet. Dylika afdelningar hade hittills alldeles saknats

å detta hospital, men vore, enligt kommissionens åsikt, numera

med den erfarenhet man vunnit rörande gagnet af dylika afdelningar

att anse såsom oundgängligen nödvändiga å hvarje hospital. En förslaget

bilagd ritning visade, huru kommissionen tänkt sig inredningen

af nämnda båda afdelningar. Å hvardera af dessa skulle sålunda två

rum anordnas till öfvervakningssalar, det ena för 9 och det andra för

7 patienter eller tillhopa 16 patienter å hvarje könsafdelning. Därtill

komité å hvarje afdelning ett rum för vårdare, ett separationsrum i

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij-.ts Nåd. Proposition N:o 70.

47

reserv, klosett samt en korridor, som äfven vore afsedd till snyggningsrum.

Dessa anordningar vore visserligen ingalunda de bästa tänkbara

— hvilket hufvudsakligen vore beroende på tekniska svårigheter, sammanhängande

med byggnadssättet uti de enligt äldre principer inredda

undervåningarna — men de föreslagna öfvervakningsafdelningarna kunde

dock anses tillfredsställande. Kostnaden för ifrågavarande påbyggnader

uppginge, enligt upprättadt kostnadsförslag, till 16,500 kronor för hvardera

afdelningen eller sammanlagdt 33,000 kronor.

Beträffande därefter frågan om uppförande af s. k. kolonibyggnader

erinrade kommissionen därom, att sådana byggnader vore ämnade att

inrymma lugna och arbetande patienter samt att bereda sådana tillfällen

till en både för anstalten och dem själfva nyttig sysselsättning

med jordbruksarbete m. m. samt vänja dem vid mera fria och med

vanliga lefnadsförhållanden någorlunda öfverensstämmande villkor. Att,

såsom i medicinalstyrelsens ofvanberörda underdåniga skrifvelse den

28 april 1902 eventuellt föreslagits, vid Piteå hospital uppföra två

dylika kolonibyggnader syntes kommissionen ej för närvarande tillrådligt.

Erfarenheterna från utlandet med afseende på lämpligheten af

ifrågavarande byggnadstyp vore visserligen mycket gynnsamma, men

då inom vårt land denna typ ännu ej hunnit praktiskt pröfvas och med

hänsyn därtill, att patientantalet vid Piteå hospital icke vore så stort,

syntes försiktigheten bjuda att till en början föreslå blott en kolonibyggnad

samt att ej i denna beräkna plats för mera än 20 patienter.

Då sålunda blott en kolonibyggnad syntes böra ifrågasättas, läge det

närmast till hands att afse denna för män, enär en friare vård af kvinnliga

sinnessjuka af åtskilliga skäl ställde sig vanskligare och således

icke borde ifrågakomma förrän i andra rummet. Kommissionen föresloge

därför att vid Piteå liosjjital måtte uppföras en kolonibyggnad

med plats för tjugu manliga patienter enligt förslaget bifogad ritning,

äfven innefattande tre bostadsrum för funktionärer, hvaraf stort behof

på detta hospital gjort sig gällande. Byggnaden beräknades, enligt

upprättadt kostnadsförslag, kunna uppföras för ett pris af 30,000 kronor.

Genom Kungl. Maj:ts ofvanberörda nådiga bref af den 13 juni 1902

hade kommissionen därjämte fått sig ålagdt att låta uppgöra normalritning

till boställshus, afsedda för gifta manliga skötare och äfven innehållande

rum för 2 till 3 sinnessjuka inom hvarje i nämnda hus inrymd lägenhet;

och hemställde nu kommissionen, att. vid Piteå hospital och asyl

måtte, i enlighet med sålunda upprättad normalritning, uppföras två

boställshus, hvardera innehållande två lägenheter med rum för tre

manliga sjuka i hvarje lägenhet. Till stöd för berörda hemställan fram
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 70.

hölle kommissionen, dels att genom uppförandet af dessa båda hus

skulle kunna beredas plats för ytterligare 12 manliga patienter dels ock

att behofvet af sådana boställshus vid Piteå hospital och asyl gjort sig

särskildt gällande, enär förhållandena därstädes sedan länge tvungit

vederbörande att medgifva ett jämförelsevis stort antal sjukskötare att

ingå äktenskap och vara boende utom anstalten, hvilken sistnämnda

omständighet icke kunnat undgå att förorsaka vissa olägenheter.

Genom de af kommissionen ofvan föreslagna åtgärder — påbyggande

af låga D-afdelningarna med plats för tillhopa 32 patienter, 16

män och 16 kvinnor, uppförande af en kolonibyggnad för 20 manliga

patienter samt två boställshus för gifta manliga skötare med plats för

tillhopa 12 manliga patienter — skulle sålunda vinnas sammanlagdt 64

nya platser; och ansåge kommissionen någon utvidgning härutöfver för

närvarande ej tillrådlig.

Det sålunda ökade patientantalet torde, enligt kommissionens åsikt,

utan svårighet kunna betjänas med de nuvarande ekonomiafdelningarna,

inom hvilka dock några smärre förändringar torde blifva nödvändiga.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde kommissionen, att

medicinalstyrelsen behagade ingå till Kungl. Maj:t med underdånig

framställning: l:o) om påbyggande af låga D-afdelningarnas båda könsafdelningar

för inredning därstädes af två öfvervakningsafdelningar för

tillhopa 32 patienter; 2;o) om uppförande af en kolonibyggnad för 20

manliga patienter; samt 3:o) om uppförande af två boställshus för

gifta manliga skötare med rum för tillhopa 12 manliga patienter.

Medicinalstyrelsen har uti sin underdåniga skrifvelse den 15 december

1902 anfört följande i fråga om kommissionens förslag till utvidgning

af Piteå hospital och asyl.

Jämte det de föreslagna två bostadshusen, hvartdera för två gifta

sjukskötare och sex hos dem i så kallad familjevård inhysta manliga

sinnessjuka samt beräknade till en kostnad af 15,800 kronor för hvarje

hus, skulle medgifva mottagande till vård å Piteå hospital af ytterligare

12 manliga patienter, vunnes, såsom kommissionen jämväl erinrat,

genom dem äfven den fördelen, att 4 af de skötare, hvilka medicinalstyrelsen

nödgats tillåta att med sina familjer bo utanför hospitalets

område i af hospitalet förhyrda lägenheter, kunde få sin bostad i närheten

af tjänstgöringsplatsen.

Sammanlagdt skulle genom de föreslagna nybyggnaderna, mot

hvilka styrelsen för sin del icke hade något att erinra, förvärfvas plats

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70. 49

för 64 sinnessjuka till en kostnad af 94,600 kronor eller 1,478 kronor

för hvarje plats.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde medicinalstyrelsen,

det täcktes Kungl. Maj:t till innevarande års Riksdag aflåta nådig

proposition om beviljande af 94,600 kronor för utförande af här ifrågavarande

utvidgning af Piteå hospital och asyl.

Efter nådig remiss har öfverintendentsämbetet uti underdånigt utlåtande

den 19 december 1902 anmält, att den inom ämbetet verkställda

granskning af de beträffande utvidgningen af Piteå hospital och

asyl upprättade ritningar och kostnadsförslag icke från ämbetets sida

föranledt någon erinran.

Af medicinalstyrelsens ofvanberörda, den 11 nästlidne februari till Departementscivildepartementet

inkomna berättelse inhämtas, att den verkställda Yrande,

undersökningen beträffande sinnessjuka inom riket gifvit vid handen,

att ett mycket större antal sådana sjuka, än som hittills af folkräkningsuppgifterna

framgått, finnes inom riket. Enligt sistnämnda uppgifter

uppgick nämligen den 31 december 1900 antalet sinnesjuka i hela riket

till 9,312, men enligt de verkställda undersökningarna uppskattades

deras antal vid nämnda tidpunkt till 16,242, utgörande alltså en ökning

med nära tre fjärdedelar af förut antagna antal sinnessjuka. Af det

sålunda nu uppskattade antalet sinnessjuka, 16,242, har medicinalstyrelsen

beräknat 9,653 vara i behof af vård å anstalt. På antalet platser

å vårdanstalterna vid. 1900 års slut uppgick till 4,648, förefalla alltså

en brist af 5,005 platser. Sedan dess har visserligen, såsom medicinalstyrelsen

framhållit, under åren 1901 och 1902 antalet disponibla anstaltsplatser

ökats med 459 platser, och under de närmaste åren äratt

emotse en ytterligare ökning af omkring 1,300 platser genom redan

beslutade ny- och tillbyggnader vid hospitalen, men den ökning i

anstaltsplatser, som härigenom vinnes, fyller dock, enligt hvad medicinalstyrelsen

likaledes framhållit, ingalunda den förefintliga bristen. Jag

finner det därför i högsta grad nödvändigt, att bristen på anstaltsplatser

så snart ske kan i möjligaste mån afhjälpes.

Hvad beträffar de nu föreslagna utvidningsarbetena vid Kristinehamns

hospital samt Piteå hospital och asyl, ingå dessa, såsom förut

omförmälts, i den af medicinalstyrelsen utarbetade planen till sinnessjukvårdens

ordnande; och förutsättes därvid för planens fullföljande,

Dill. till Rtksd. Prat. 1903. / Sami. 1 Afd. 60 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 70

att båda ifrågavarande förslag blifva förelagda för och godkända af

innevarande års Riksdag på det att utvidgningsarbetet vid Kristinehamns

hospital skall kunna hinna blifva färdigt under år 1908 samt

det vid Piteå hospital och asyl under år 1905.

Vidkommande de särskilda vårdformer för sinnessjuka, som ingå uti

förevarande förslag, tillåter jag mig i fråga om den därvid tillämpade

behandlingen efter, så kallade öppen-dörr-systemet endast erinra, att

detta system upprepade gånger, däraf redan förut vid Kristinehamns

hospital, vunnit Kungl. Maj ds och Riksdagens godkännande, samt i

fråga om anordnandet af familjevård åt sinnessjuka i särskilda därför

inrättade bostäder för gifta skötare, hvilken vårdform redan tillämpas

vid Kristinehamns hospital, åberopa hvad medicinalstyrelsen till stöd

därför anfört i sin underdåniga skrifvelse af den 28 april 1902.

Jag får alltså, med anledning af hvad i ärendet blifvit anfördt, i

underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels att för utvidgning af Kristinehamns hospital bevilja ett anslag

af 1,304,925 kronor och däraf på extra stat för år 1904 anvisa ett

belopp af 250,000 kronor, dels ock för utvidgning af Piteå hospital och

asyl på extra stat för år 1904 anvisa ett belopp af 94,600 kronor.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkta

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle proposition

af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

E. K. Almqvist.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 190.''»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1903:54 Statsutskottets Utlåtande N:o 54 s. 1 i texten