Sök i Ratio Lex

Angående upplåtande af kronojord för framdragande af vissa elektriska ledningar

1903-03-13 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:71, Angående upplåtande af kronojord för framdragande af vissa elektriska ledningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

1

N:o 71.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

upplåtande af kronojord för framdragande af vissa

elektriska ledningar; gifven Stockholms slott den 13

mars 1903.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj rf bärmed föreslå Riksdagen

att för tiden till den 15 maj 1904 medgifva att, där Kungl. Maj:t

pröfvar nödigt att, för någon orts förseende med belysning eller drifkraft

eller för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan

industriell anläggning, som finnes vara af större betydelse lör det allmänna,

kronan tillhörig jord eller lägenhet användes till framdragande

af elektrisk ledning, Kungl. Maj:t må förordna, att hvad för ändamålet

erfordras skall afstås eller upplatas emot ersättning, som bestämmes i

enlighet med hvad som stadgas i förordningen den 14 april 1866 angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof samt lagen

den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

och på de villkor i öfrigt, som af Kungl. Maj:t fastställas.

De till ärendet börande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Hjälmar Westring.

Bill. till Riksd. Prat. 1903. 1 Sami. 1 A/d. Öl Iläft. (K:o 71).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 13 mars 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Bostköm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer och

von Friesen.

Föredragande departementschefen statsrådet Westring yttrade:

Genom nådiga kungörelsen den 20 april 1883 förordnades, bland

annat, att å kronans mark icke finge af enskild person eller bolag

uppsättas telegraf-, telefon- eller likartad förbindelse, så framt Kungl.

Maj:t icke därtill lämnat tillstånd.

I följd af detta stadgande har i åtskilliga fall tillstånd blifvit sökt

att draga elektrisk ledning för belysning eller kraftöfverföring öfver

kronomark; och har sådant tillstånd jämväl lämnats på viss tid, högst

50 år.. Därvid hafva, förutom vanliga säkerhetsföreskrifter, tillika stadgats

vissa andra villkor för framdragandet.

Sålunda har, då tillstånd meddelats för lednings framdragande

öfver kronopark, föreskrifvits:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

att, innan stolparne eller stöden för ledningen öfver kronoparken

nedsattes, ledningens innehafvare med vederbörande revirförvaltare skulle

öfverenskomma om platserna för stolparne eller stöden, så att dessa

åstadkomme minsta möjliga hinder och förfång för kronoparken;

att ledningens innehafvare skulle vara skyldig att på egen bekostnad

låta upprätta karta öfver den till kronoparken hörande mark, hvaröfver

ledningen framdroges, samt att inom stadgad tid öfverlämna

samma karta till domänstyrelsen;

att innehafvaren skulle äga att såväl vid ledningens anläggning

som sedermera, i den mån sådant erfordrades för reparationer eller förändringar

af ledningen eller tillsyn å densamma, hafva obehindrad tillgång

till den mark, hvarå ledningen blifvit framdragen;

att, därest befintlig skog funnes för ledningens framdragande och

skyddande böra borttagas, innehafvaren skulle äga att, sedan skogen

på innehafvarens anmälan blifvit af vederbörande revirförvaltare utstämplad,

fälla densamma, med skyldighet för innehafvaren att för samma

skog erlägga lösen med belopp, som af domänstyrelsen bestämdes, samt

att inom af domänstyrelsen förelagd tid hafva bortfört skogen från

kronoparken;

att, därest å kronoparken företoges utverkning af skog eller annat

arbete, hvaraf skada kunde tillskyndas ledningen, densammas, innehafvare

vore skyldig att, efter därom erhållen tillsägelse, lämna biträde för

afvärjande af sådan skada;

att den kostnad, som erfordrades för meddelandet af tillsägelse,

hvarom nyss förmälts, för innehafvarens underrättande om inträffad

skada i ledningen samt för ^stämpling af skog, af innehafvaren ersattes;
att

innehafvaren skulle ersätta statsverket för minskad skogsproduktion

och olägenheter med visst årligt belopp, som skulle erläggas till

vederbörande revirförvaltare inom januari månad hvarje år;.

att ledningens innehafvare vore skyldig ersätta allt intrång och

all skada, som till följd af ledningens uppsättande och eftersyn vållades,

äfvensom skada, som genom ledningen förorsakades å kreatur; samt

att, i händelse innehafvaren undandroge sig att uppfylla de enligt

ofvan upptagna villkor innehafvaren åliggande förpliktelser, inuehafvaren

skulle hafva förverkat rätten att hafva kraftledningen å kronoparken

kvarstående och vara skyldig att genast borttaga ledningen

därifrån.

I afseende å lednings framdragande öfver annan kronoegendom

eller ecklesiastikt boställe har i allmänhet föreskrifvits:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

att, innan stolparna eller stöden för ledningen öfver egendomen

nedsattes, ledningens innehafvare med domänintendenten i länet, hvad

anginge indraget boställe, och med vederbörande boställshafvare rörande

ecklesiastikt boställe skulle öfverenskomma om platserna för stolparna eller

stöden, så att dessa åstadkomme minsta möjliga hinder för egendomens

innehafvare att draga den nytta af marken, som med ändamålet för

markens användning af ledningens innehafvare vore förenlig, och att

ledningens innehafvare skulle godtgöra domänintendenten kostnaden

för den eller de resor, han för detta ändamål måste företaga;

att ledningens innehafvare skulle vara skyldig att på egen bekostnad

låta upprätta karta öfver den till egendomen hörande mark, hvaröfver

ledningen framdroges, samt att inom stadgad tid öfverlämna

samma karta till vederbörande länsstyrelse att där förvaras;

att ledningens innehafvare ägde att såväl vid ledningens anläggning

som sedermera, i den mån sådant erfordrades för reparationer

eller förändringar af ledningen eller tillsyn å densamma, hafva obehindrad

tillgång till den mark, hvarå ledningen vore framdragen;

att, där ledningen framdroges öfver odlad mark, för ledningens

uppsättande äfvensom för å ledningen framdeles skeende reparationer

eller förändringar skulle, så vidt möjligt vore, väljas den tid, då minsta

skada förorsakades å växande gröda;

att, därest befintlig skog funnes för ledningens skull böra borttagas,

ledningens innehafvare skulle äga att, sedan skogen på hans anmälan

blifvit af vederbörande revirförvaltare utstämpla^, fälla densamma

med skyldighet för ledningens innehafvare att ersätta kostnaden för utstämplingsförrättningen;

och skulle på enahanda sätt förfaras, om träd,

som vore stående på egendomens mark utom stolplinjen, funnes, i händelse

det till följd af blåst eller annan anledning omkullstörtade, kunna

föranleda skada å ledningen;

att, därest å egendomen företoges utverkning af skog eller annat

arbete, hvaraf skada kunde tillskyndas ledningen, ledningens innehafvare

vore skyldig att efter därom erhållen tillsägelse lämna biträde för

afvärjande af sådan skada; och skulle den för meddelandet af tillsägelse,

som förut sagts, nödiga kostnad äfvensom den, som erfordrades för

ledningens innehafvares underrättande om inträffad skada å ledningen,

af ledningens innehafvare ersättas;

att ledningens innehafvare vore skyldig ersätta allt intrång och all

skada, som till följd af ledningens uppsättande och eftersyn vållades,

äfvensom skada, som genom ledningen förorsakades å kreatur;

att, i händelse ledningens innehafvare undandroge sig att uppfylla

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

de enligt ofvan upptagna villkor honom åliggande förpliktelser, han förverkat

rätten att hafva ledningen å egendomen kvarstående och vore

skyldig att genast borttaga ledningen;

att beträffande ledningens framdragande öfver ecklesiastikt boställe

ledningens innehafvare skulle vara skyldig underkasta sig de ytterligare

föreskrifter, Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlet gemensamt

kunde finna för tillgodoseende af boställets fördel erforderliga; samt

att, därest mark, hvaröfver ledningen vore framdragen, skulle före

utgången af den för upplåtelsen bestämda tiden frångå ecklesiastikt

boställe, det meddelade tillståndet skulle beträffande samma boställe

anses hafva förfallit.

I lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar, har nu stadgats att, om för någon orts förseende

med belysning eller drifkraft eller för dylikt ändamål eller för

beredande af drifkraft åt sådan industriell anläggning, som finnes vara

af större betydelse för det allmänna, Konungen pröfvar nödigt, att jord

eller lägenhet, som tillhör enskild man, menighet eller inrättning, användes

till framdragande af elektrisk ledning, skall hvad för ändamålet

erfordras emot ersättning afstås eller upplåtas, samt att, om, enligt

hvad sålunda föreskrifvits, jord eller lägenhet skall afstås eller upplåtas,

de i förordningen angående jords eller lägenhets afstående för

allmänt behof den 14 april 1866 meddelade föreskrifter skola äga motsvarande

tillämpning, dock att, där jorden eller lägenheten skall användas

för annans räkning än kronans, förhöjning i ersättningen skall

äga rum med hälften af det belopp, som jämlikt de i nämnda förordning

stadgade grunder skall utgå.

Med anledning däraf, att särskilda bestämmelser syntes erforderliga

jämväl för det fall, då kronan tillhörig mark behöfver användas för

anläggningar af omförmälda art, anmodade jag i skrifvelse den 28

november 1902 kammarkollegium och domänstyrelsen att gemensamt

afgifva förslag till de bestämmelser och villkor, under hvilka kronan

tillhörig jord eller lägenhet må för omförmälda ändamål afstås eller

upplåtas.

I sitt den 15 januari 1903 dagtecknade utlåtande hafva ämbetsverken

till en början erinrat, att under senare åren Kungl. Maj:t vid

flera tillfällen meddelat tillstånd till framdragande af elektriska kraftledningar

öfver kronojord med bestämmelser och villkor, hvilka icke

stode i strid mot de i omförmälda lag intagna allmänna stadgande^

men som för hvarje särskild egendom innehölle detalj villkor, hvilka

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

tillkommit efter af lokala och centrala myndigheter afgifna underdåniga

förslag.

Under förutsättning att i hvarje särskildt fall, då underdånig framställning

gjordes om elektrisk kraftlednings framdragande öfver kronoegendom,

vederbörande ämbetsverk fortfarande blefve i tillfälle att afgifva

förslag till dylika mera specifika villkor, och särskildt huruvida

afstående eller endast upplåtelse af för ändamålet erforderlig kronojord

kunde anses lämpligt, hade ämbetsverken ingenting att erinra mot att

de i förenämnda lag intagna bestämmelser vunne tillämpning äfven där

upplåtelse af kronojord kunde finnas för ändamålet behöflig; och hade

ämbetsverken icke heller något att erinra mot att vid bestämmande af

de ersättningar, som för upplåtelsen borde tillkomma kronan såsom

jordägare eller markens innehafvare, de i förordningen den 14 april

1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

meddelade föreskrifter tillämpades.

Vid sammanträdet mellan ämbetsverken hade, bland annat, varit

under ompröfning, huruvida elektriska kraftledningar borde i afseende

å upplåtelse af kronojord likställas med enskilda järnvägar, hvilka med

Riksdagens medgifvande vid koncessioners meddelande erhölle upplåtelse

af den för järnvägsanläggningen erforderliga kronan tillhöriga jord

utan annan kostnad än att, hvad anginge boställsjord eller annan åt

enskild person med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning

därför lämnades i enlighet med hvad förordningen den 14 april

1866 i sådant afseende stadgade, hvaraf följde, att mark, som för dylika

järnvägar tagits i anspråk å kronoparker och å annan kronan tillhörig

ej disponerad mark, öfverlåtits utan ersättning.

En sådan upplåtelse utan ersättning syntes ämbetsverken ej böra

ifrågakomma för elektriska ledningars framdragande öfver odisponerad

kronojord. Enskilda järnvägar befordrade utan tvifvel i högre grad

det allmännas intresse, liksom de för kronans skogar medförde större

fördelar genom möjlighet till ökad virkesafsättning, än som kunde blifva

fallet med enskildes elektriska kraftledningar, hvilkas nytta blefve af

mer enskild och lokal natur, och redan härutinnan visade sig alltså en

afsevärd skillnad beträffande statens skyldighet att främja dessa olika

anläggningar. Denna skillnad blefve ännu större, om i betraktande

toges, att för enskilda järnvägar upplåtelserna af kronojord vore af

jämförelsevis obetydlig storlek, medan de elektriska ledningarna sannolikt

komme att taga i anspråk ganska betydliga arealer, särskildt af

skogsmark, då, till förekommande af att kraftledningen skulle skadas

af möjlig vindfällning utaf densamma närstående skog, stor bredd af

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

gatorna betingades, i synnerhet i ödebygder. Härigenom komme uti

Norrland, där vattendrag med vattenfall angränsades af kronoparker,

dessa senare att å långa sträckor genomskäras af skogstomma områden,

hvilket skulle medföra olägenheter af derå slag, ej minst därutinnan

att utmed och i närheten af de på en gång afverkade områdena skogen

finge benägenhet att torka och fara uppkom me, att densamma

vindfölle. Härtill komme att, då arbeten för markens terrassering ej,

såsom vid järnvägsanläggningar, behöfde bekostas för framdragande af

elektriska kraftledningar, det läge nära till hands att förutsätta möjligheten

af att, i det fall markupplåtelse skedde utan ersättning, kronoparkerna

toges i anspråk för ändamålet framför dem närliggande enskild

mark, äfven om häraf orsakades ökning af ledningens längd och

oaktadt att ledningens ägare ålades att inlösa den å det upplåtna området

befintliga ståndskogen. Sådan inlösen till pris, som af domänstyrelsen

bestämdes, hade hittills föreskrifvits och borde fortfarande

ifrågakomma af anledning att skogens afverkning och utforsling i de

långsträckta gatorna medförde kostnader utöfver de vanliga.

Presidenten och en ledamot i kammarkollegium voro af skiljaktig

mening och anförde:

Beträffande frågan under hvilka villkor och bestämmelser kronan

tillhörig jord eller lägenhet kunde afstås eller upplåtas för elektriska

anläggningar, som afsåges i 2 § af lagen den 27 juni 1902, syntes för

ett sådant afstående eller upplåtande olika villkor böra uppställas, allt

eftersom kronojord af olika slag för den elektriska anläggningen toges

i anspråk.

Odisponerad kronojord — kronoparker och öfverloppsmarker —

syntes, af samma skäl som när dylik jord erfordrades för enskild järnvägsanläggning,

böra utan ersättning upplåtas. De elektriska anläggningarna

för belysning eller arbetsöfverföring måste nämligen, om de

ock i första hand tjänade det privata intresset, anses icke mindre än

enskilda järnvägar tillgodose intressen, som äfven från det allmännas

synpunkt vore af framstående vikt. Också hade vid olika tillfällen

inom Riksdagen dessa anläggningars stora betydelse framhållits. Så

förklarade Riksdagen i sin undei''dåniga skrifvelse den 13 maj 1896, att

lagstiftningen ej kunde undgå att taga hänsyn till den storartade utveckling

af industrien, som kunde blifva följden, därest möjlighet bereddes

att med elektricitetens hjälp begagna de väldiga naturkrafter, som vårt

land i så rikt mått ägde. Liknande yttranden återfunnes i riksdagshandlingarna

från år 1902, exempelvis särskilda utskottets (n:r 1) utlåtande

n:r 1 samt riksdagsskrifvelsen den 11 maj.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

Med hänsyn till de elektriska kraftledningarnas allmänna nytta

och den allt mer framträdande vikten af att i så vidsträckt grad som

möjligt befrämja tillgodogörandet af landets naturtillgångar torde berörda

ledningar alltså vara förtjänta af den uppmuntran från statens

sida, att odisponerad kronojord, som för deras utförande erfordrades,

blefve, där Kungl. Maj:t så pröfvade lämpligt, utan ersättning upplåten,

om än olägenheter, särskildt ur skogsvårdens synpunkt, icke kunde

undvikas. Emellertid torde, af skäl som ämbetsverken anfört, ledningens

ägare böra få sig ålagdt att inlösa och bortföra den å det upplåtna

området befintliga ståndskog.

Kostnadsfri upplåtelse af kronojord, som med åborätt eller annorledes

innehafves af enskild person, ansåges lika litet böra förekomma i

fråga om elektriska anläggningar som för enskilda järnvägsanläggningar,

helst om ordet kronojord toges i så vidsträckt betydelse, att därunder

ansåges vara inbegripna jämväl de åt prästerskapet upplåtna boställen,

af hvilka många af menighet anskaffats eller af enskild för ändamålet

donerats. Ersättning för jord af nu omförmäld beskaffenhet syntes

alltså böra lämnas enligt samma grunder, som ersättning för enskild

person tillhörig jord, hvilken afstodes eller upplätes för framdragande

af elektrisk ledning. I sistberörda hänseende stadgade 1 § af 1902

års åberopade lag, att de i förordningen angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof den 14 april 1866 meddelade föreskrifter

skulle äga motsvarande tillämpning; dock att, där jorden eller lägenheten

skulle användas för annans räkning än kronans, förhöjning i ersättningen

skulle äga rum med hälften af det belopp, som jämlikt de

i nämnda förordning stadgade grunder skulle utgå.

Då fråga uppkomme om elektrisk kraftlednings framdragande öfver

kronojord, syntes vederbörande ämbetsverk fortfarande såsom hittills

böra blifva i tillfälle att afgifva förslag till de särskilda bestämmelser

och villkor, som, utöfver hvad författningsenligt skulle iakttagas, kunde

vara att meddela. Härutinnan ansåges för öfrigt de under senare tider

vid meddelande af nådigt tillstånd till framdragande af elektrisk kraftledning

öfver kronojord föreskrift^ villkor kunna i tillämpliga delar

tagas till efterföljd.

I de ojämförligt flesta fall skulle antagligen — på sätt den s. k. starkströmskommissionenuti

en till statsrådet och chefen för finansdepartementet

den 10 december 1898 aflåten skrifvelse påvisat, och då enligt omförrnälda

lags 2 § det tillstånd, hvarom i nämnda § sades, ej kunde meddelas

för längre tid än fyrtio år — för den, som ville anlägga elektrisk

ledning, vara till fyllest att erhålla rätt att begagna den mark, öfver

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

hvilken ledningen skulle dragas, för densammas utläggande och framtida

underhåll. Anledning att tillerkänna honom rätt att med full

äganderätt bekomma marken torde endast i sällsynta undantagsfall

komma att föreligga. Kungl. Maj:t torde i hvarje särskildt fall efter

omständigheterna förordna, med hvilken rätt vederbörande kunde erhålla

jorden. Antingen upplåtande eller afstående af kronojord i inskränkt

bemärkelse ifrågasattes, torde — med hänsyn därtill att uti 77 § regeringsformen

det förbehållits Riksdagen att föreskrifva de grunder, efter

hvilka kronoegendomar åt olika slag skulle förvaltas Riksdagens

medgifvande till dylik upplåtelse böra inhämtas. Däremot torde det

icke mera hädanefter än tillförne, då jord från ecklesiastika boställen

för olika ändamål upplåtits, vara erforderligt att utverka tillstånd af

vare sig Riksdag eller kyrkomöte till upplåtelse af dylik jord, allenast

ersättningen därför komme vederbörande boställsliafvare till godo eller,

när omständigheterna därtill föranledde, tillfördes kyrkans gemensamma

aflöningsmedel.

Några generella bestämmelser och villkor, under hvilka kronan

tillhörig jord eller lägenhet kunde för ifrågavarande ändamål afstås

eller upplåtas, syntes knappast vara erforderliga i den händelse att,

såsom ämbetsverken förutsatt, Kungl. Maj:t framdeles såsom hittills

täcktes, efter ämbetsverkens hörande och efter pröfning af omständigheterna

i hvarje särskildt fall, i sådant hänseende förordna,

De omständigheter, som föranledt medgifvandet att den, som vill

göra elektrisk anläggning för någon orts förseende med belysning eller

drifkraft eller för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt

sådan industriell anläggning, som finnes vara af större betydelse för

det allmänna, må kunna erhålla tillstånd att genom expropriation förvärfva

sig tillfälle till den elektriska ledningens framdragande öfver

enskild man, menighet eller inrättning tillhörig jord eller lägenhet,

synas mig uppenbarligen tala för att den, som vill göra sådan anläggning,

må kunna, i den män sådant är för ledningens framdragande erforderligt,

få jämväl kronan tillhörig jord eller lägenhet till sig afstånd

eller upplåten på enahanda sätt som jord eller lägenhet under enskild

äganderätt. Det synes mig därför lämpligt, att allmänna bestämmelser

härom nu meddelas. I sådant afseende lärer i främsta rummet

erfordras utverkande af Riksdagens medgifvande för Kungl. Maj:t att

gifva tillstånd till kronojords afstående eller upplåtande för ifrågavarande

ändamål. På sätt ämbetsverken erinrat, lärer det väl endast

undantagsvis ifrågakomma, att jord behöfver afstås med ägande
Bih.

till Rihd. Prot. 1003. 1 Sami. I A/d. 31 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.

rätt, men möjlighet till medgifvande af sådant afstående synes ej

böra vara utesluten, likasom den ej är det i afseende å enskild jord.

Ersättning. för rätten att framdraga ledningen synes böra bestämmas

i enlighet med stadgandena i förordningen den 14 april 1866

och lagen den 27 juni 1902. Enligt nyss åberopade bestämmelser

i sagda lag skall ersättningen således utgå med fulla värdet och

hälften därutöfver. På de af ämbetsverkens pluralitet anförda skäl

anser jag något undantag i afseende å skyldigheten att utgifva ersättning

icke böra göras med afseende å odisponerad kronomark. På

sätt som äger rum i afseende å upplåtelse af kronojord för enskilda

järnvägar, torde Riksdagens medgifvande till upplåtelsen böra äskas för

ett år i sänder, men då det kan medföra olägenheter, om medgifvandet

lämnas endast till dess nästa Riksdag sammanträder, torde hemställan

höra göras, att medgifvandet får omfatta tiden till den 15 maj nästpåföljande

år. I öfrigt torde i hufvudsak samma villkor, som förut vid

meddelande af tillstånd att framdraga elektrisk ledning öfver kronojord

uppställts, böra fortfarande stadgas, men torde dessa villkor kunna få

bero på Kungl. Maj:ts beprö frände.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för tiden till den 15 maj 1904 medgifva att, där Kungl. Maj:t

pröfvar nödigt att, för någon orts förseende med belysning eller drifkraft

eller för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan

industriell anläggning, som finnes vara af större betydelse för det allmänna,

kronan tillhörig jord eller lägenhet användes till framdragande

af elektrisk ledning, Kungl. Maj:t må förordna, att hvad för ändamålet

erfordras skall afstas eller upplåtas emot ersättning, som bestämmes i

enlighet med hvad som stadgas i förordningen den 14 april 1866 angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof samt lagen

den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

och på de villkor i öfrigt, som af Kungl. Maj:t fastställas.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan blef af Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifallen; och skulle nådig proposition i ämnet

af. den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, till

Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

E. K. Almqvist.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1903:137 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af kronojord för framdragande af vissa elektriska ledningar. s. 1 i texten
  2. SU 1903:52 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ls proposition angående upplåtande af kronojord för framdragande af vissa elektriska ledningar. s. 13 i texten