Sök i Ratio Lex

Angående försäljning af äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheter

1903-03-13 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1903:77, Angående försäljning af äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

1

N:o 77.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen,

angående försäljning af äganderätten till de Torsebro

krutbruk tillhörande fastigheter; gifven Stockholms slott

den 13 mars 1903.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

medgifva, . .

att äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheterna

Tyskemölla, Vs mantal, och Biskopsmölla, Vs mantal, i Färlöfs socken

och Kristianstads län med allt hvad därtill hörer, inbegripet äganderätten

till magasin och kasthus för krutproberingen, samt all kronan i

egenskap af ägare till berörda fastigheter tillkommande rätt till vatten

eller till annan fastighet må till kammarherren James Kennedy försäljas

för ett pris af tjugusjutusen sjuhundra tjugufem kronor,

samt att köpeskillingen må ingå till den under förvaltning af statskontoret

ställda fond, benämd »landtförsvarets fond för byggnader och

andra försvarsändamål».

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

.Tespar Ci''usebjiirn.

Bill. till Rihsd. Prof. 1903. 1 Sami. 1 Afd. 00 Iläft. (N:a IT.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 77.

Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 13 mars 1903.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer och

von Friesen.

Departementschefen, statsrådet Crusebjörn anförde:

»I underdånig ansökan den 1 februari 1902 har kammarherren

in. m. James Kennedy anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes, efter inhämtande

af Riksdagens medgifvande, förordna om öfverlåtelse till honom,

såsom numera i besittning af de innehafvaren af Torsebro krutbruk

tillförsäkrade rättigheter, af full och oinskränkt äganderätt till de

nämnda krutbruk tillhörande fastigheter Tyskemölla, Biskopsmölla och

Torsebromölla med allt hvad därtill hörde, däri inbegripet äganderätten

till kronan tillhöriga magasins- och kasthusbyggnader, äfvensom all

kronan i egenskap af ägare till nämnda fastigheter eller krutbruket

tillkommande rätt till vatten eller till annan fastighet, därvid sökanden

erbjudit sig att erlägga den köpeskilling, som kunde varda af Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

Maj:t bestämd och beräknad till det kapitalvärde, som motsvarade hvad

egendomen i kronans hand nu till staten af kastade.

Uti den underdåniga ansökningen har anförts, att de villkor, under

hvilka krutbruket innehafts af sökandens fångesmän och nu af honom

efter öfverlåtelse, som af arméförvaltningen den 7 november 1901 godkänts,

innehades, bestode däruti att efter beställning och mot pris,

hvarom kunde öfverenskommas, för statens räkning tillverka godt och

leveransgiltigt krut och att underhålla därför erforderliga, innehafvaren

dock tillhöriga inventarier, samt att, enligt hvad med senare

innehafvares besittningsrätt förbundits, erlägga 300 kronor årligen såsom

ersättning för brukets fördel af Torsebromölla. Ehuru innehafvaren af

krutbruket, mot fullgörande af nämnda villkor, hade till de under bruket

lydande fastigheter en ständig och okvald besittningsrätt, samt kronans

äganderätt vid sådant förhållande vore för staten af ytterst ringa

värde, gjorde denna äganderätt likväl, med de vid besittningen fästade

villkor, högst väsentliga inskränkningar i den fria förfoganderätten

öfver samma fastigheter, liksom ock i följd däraf vattenkraften i det

vid krutbruket befintliga vattendraget icke kunde för industriens ändamål

användas till den utsträckning, som eljest skulle kunna ske. Det

vore också af denna anledning, som den senaste innehafvaren af krutbruket

eller Torsebro krut- och stubinfabriksaktiebolag, som bildats för utöfvande

af fabriksmässig industri, icke kunnat fylla sitt ändamål och dessutom,

då dyrbara maskiner och andra inventarier måst anskaffas och

underhållas för eventuella krutbeställningar af staten, gjort stora direkta

och framför allt indirekta förluster genom omöjligheten att kunna utöfva,

utom kruttillverkning, annan mera lönande industri. Och i följd

däraf, att innehafvaren icke haft någon inkomst af bruket, hade ej heller

någon skatteinkomst därför tillkommit vare sig stat eller kommun.

Äfven om kronan skulle i fall, som nu icke kunde förutses, kunna

återtaga besittningsrätten till bruket, torde kronan, som ej ägde eller

kunde komma att förfoga öfver mer än en del af vattenkraften, icke

tillgodogöra sig den vinst, som enskild ägare vore i stånd att hämta.

För att vattenkraften i största mån skulle komma till gagn, erfordrades

nämligen, att densamma med fri förfoganderätt innehades af samma

person. I sådant syfte och med tanke att kunna erhålla äganderätt

och däraf följande obehindrad nyttjanderätt till kronans del, hade sökanden

träffat'' aftal om förvärf af återstående dol af vattenkraften.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 77.

Torsebro krutbruk, beläget i Färlöfs socken, Östra Göinge härad

och Kristianstads län, har anlagts af Konung Karl XI på kronohemmanen

Tyskemöllans och Biskopsmöllans kvarnars grund vid Helge å.

Huru kronan åtkommit nämnda hemman är icke kändt, men inhämtas

af den i ärendet åstadkomna utredning, att omförmälda kvarnar i 1671

års jordrefningsprotokoll uppgifva^ vara kronans möllor. Därefter har,

enligt hvad jordeböckerna efter nämnda tid utvisa, hemmantalssättning å

Tyske- och Biskopsmöllorna till 78 mantal för hvardera ägt rum; och förekommer

i jordeböckerna 1681—1724 anteckning, att Torsebro krutbruk

blifvit därå uppfördt och hemmanen detsamma underlagda. I 1725 års

jordebok äro hemmanen uteslutna, men hafva, jämlikt kammarkollegii

förordnande, år 1814 ånyo såsom kronohemman uppförts i jordeboken.

Därefter förekomma de i 1825 års jordebok under skattetitel, men har

sedermera i jordeboken enligt kammarkollegii bref den 22 februari 1831

antecknats, att de äro af krononatur. — I 1874 års jordebok äro de

uppförda såsom kronohemman under allmän disposition med enahanda

anteckning.

Utom nämnda hemman voro kronohemmanen Hörröd n:r 1, IV2

mantal, Strö n:r 3, 1U mantal, samt Strö n:r 14, V» mantal, underlagda

krutbruket. År 1700 erhöll emellertid dåvarande direktören för krutbruket

Peter Danckwardt nådig tillåtelse att till sig lösa hemmanet

Hörröd, som efter hans död öfvergick till sonen Georg Danckwardt,

hvilken enligt Generalguvernörsämbetets i Skåne skrifvelse den 22

december 1700 blef uti besittningen af hemmanet immitterad med den

rätt, som ägare till utsocknehemman tillkomme, dock under förbehåll, att

den, som efter honom blefve direktör för bruket, skulle äga att af honom

lösa hemmanet, så att det alltid komme att nyttjas under bruket. Hemmanen

Strö hafva den 30 september 1746 af dåvarande innehafvare af

krutbruket blifvit till skatte lösta under villkor, att skatterättigheten å

hemmanen alltid skulle följa innehafvaren af bruket.

Då under 1690-talet, efter det en del af krutbruket blifvit genom

vådlig händelse förstörd, fråga uppstod om anläggande af en ny krutkvarn,

föreslog dåvarande innehafvaren, att därför måtte användas den

intill bruket belägna frälsemjölkvarnen Torsebromölla n:r 1, lydande

under godset Araslöf, som då var sekvestreradt för skuld till kronan;

och emedan vid samma å på andra sidan fanns en kronokvarn, som i

stället kunde läggas under Araslöf, ansåg generalguvernören i Skåne hinder

ej förefinnas för förstnämnda kvarns läggande till krutbruket. Sedan

cornettin, sedermera ryttmästaren Carl Gustaf Bonde inbördat Araslöf

och tillerkänts äganderätten till nämnda egendom, anhöll han att få

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 77.

till Araslöfs gård bibehålla Torsebromölla n:r 1, men Kungl. Maj:t förklarade,

enligt nådig resolution den 18 september 1698, att, som jämngodt

vederlag gåfves för kvarnen, supplicanten icke skulle visa någon

»oginhet att afstå det Kungl. Maj:t för krutbruket kunde betarfva».

Därefter anordnades likväl ett byte emellan kronan och ryttmästaren

Bonde, hvarigenom kronan skulle erhålla Torsebromölla n:r 1, mot det

att den vid andra stranden belägna Torsebromölla n:r 3 och kronohemmanet

Peremölla, 1U mantal, tillägnades Araslöf. Bytet blef sedermera,

enligt nådigt bref den 14 februari 1770, sålunda bestämdt, att

tillhörigheterna af åker, äng och laxfiske till Torsebromölla n:r 1 genast

skulle återställas till Araslöfs gård under sin förra insocknerätt, dock med

villkor, att krutbruket, så länge det på samma ställe existerade, behölle

själfva kvarnen, som blifvit till krutkvarn inrättad, jämte den del af

jorden, som vore belägen inom den omkring krutbruksplatsen efter

1700 års byte uppdragna stenmur; hvaremot innehafvaren af Araslöf

under tiden skulle åtnjuta fri dispositionsrätt öfver Torsebromölla n:r 3

samt i ersättning för Peremölla till kronan afstå utsocknefrälsehemmanet

Knappstorp n:r 1, 3/s mantal; men om krutbruket antingen ödelädes

eller bortflyttades, skulle Torsebromölla n:r 1 med all därtill hörande

jord återfalla till Araslöf samt kvarnen Torsebromölla n:r 3 till

kronan återställas, med rätt likväl för ägaren af Araslöf att densamma

emot årliga räntans erläggande besitta och nyttja samt äfven under

skattemannarätt efter laga värdering till sig lösa.

Hemmanet Knappstorp har därefter den 16 februari 1804 af krutbrukets

innehafvare skatteköpts med villkor, att det från bruket icke

finge skiljas, utan därunder städse förblifva. Trots detta villkor har

hemmanet öfvergått till annan ägare och blifvit bruket frånhändt.

Lägenheten Torsebromölla n:r 1 är i 1825 års jordebok upptagen under

frälsetitel bland utjordar och kvarnar samt i 1874 års jordebok

såsom kvarntorp bland kronolägenheter.

Genom Kungl. Maj:ts dom den 22 juli 1830 i tvistesak emellan

landsfiskalen P. Thomée, efter justitiekanslersämbetets förordnande, å

Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, å ena, samt dåvarande ägaren af

Araslöfs säteri, Öfverstekammarjunkaren Friherre Henning Wrangel, å

andra sidan, bekräftades kronans rätt till det å en år 1694 upprättad

karta upptagna och inom den så kallade gamla bruksmuren belägna

område, såsom utgörande en kronohemmanen Tyskemölla och Biskopsmölla

af ålder tillhörig egendom, med rättighet för dessa hemman att

tillgodonjuta del i Bjerlöfs utmark, hvarjämte friherre Wrangel ålades

att till kronan afträda lägenheterna Norräng och Lillevång, såsom nyss
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

nämnda kronohemman tillhörande. I nämnda lägenheter blef därefter

krutbrukets innehafvare inrymd.

Å Tyskemöllan n:o 1 och Biskopsmöllan n:o 1 söktes år 1860

åborätt af krutbrukets dåvarande innehafvare, men sedan krigskollegium

bestridt ansökningen, fann Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads

län, enligt utslag den 2 oktober 1862, densamma icke kunna bifallas.

Detta utslag blef faststäldt af kammarkollegium den 25 april 1864 och

af Kungl. Maj:t den 16 september 1865.

Den rätt, kronan äger till krutbruket och som sökanden afser att

förvärfva, är sålunda äganderätten till Tyskemöllan N:o 1, Vs mantal,

och Biskopsmöllan N;o 1, Vs mantal, med därå uppförda, kronan tillhöriga

två magasinsbyggnader och ett kasthus, samt den kronan såsom

ägare till nämnda fastigheter tillkommande rätt till vatten eller till

annan fastighet, hvartill kan räknas del i Bjerlöfs utmark samt lägenheterna

Norräng och Lillevång äfvensom den rätt, som kan föranledas

af det vid skatteförsäljning af hemmanen Strö bestämda villkor om

skatterättighetens förening med innehafvet af krutbruket, hvilket villkor

likväl torde anses vara utan laglig verkan.

Beträffande däremot Torsebromölla n:o 1 lärer af hvad jag förut

anfört framgå, att, såsom jämväl arméförvaltningen och kammarkollegium

uti sina i ärendet afgifna utlåtanden anmärkt, försäljning af någon

rätt därtill från statens sida ej kan ifrågakomma. Ej heller lärer

äganderätten till Torsebromölla n:o 3 vara föremål för öfverlåtelse till

annan än den, som innehar säteriet Araslöfs rätt att skatteköpa nämnda

kvarn.

Vidkommande den rätt, innehafvaren af krutbruket därtill äger, är att

märka, att bruket, som till en början drefs omedelbart för kronans

räkning, jämlikt Kungl. brefvet den 7 februari 1716 — hvari förklarades,

hurusom Kungl. Maj:t funnit godt.lämna krutbruken i landet under

privatfolks förvaltning — »uppdrogs» åt Direktören Georg Danckwardt;

och stadgades därvid, att krutbruket, dess hus och byggnader samt

vattenverk med allt hvad därtill läge skulle till Danckwardt öfverlämnas

utan någon den ringaste afgift, vidare än att han alltsammans vidmakthölle;

att de vid bruket befintliga materialier och instrument af järn,

koppar och mässing med kopparafputspannor och lutterkittlar samt i

förråd varande svafvel skulle inventeras och värderas samt för det

åsätta priset öfverlåtas till Danckwardt, som skulle få betala med krut;

att, om mera krut kunde tillverkas än som för kronans räkning beställdes,

Danckwardt finge detsamma afyttra inom eller utom landet på sätt

han själf bäst funne; samt att, om Danckwardt skulle hafva någon son

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

eller måg, som vore så skicklig att drifva bruket efter honom som någon

annan, krutbruket skulle honom framför andra vid Danckwardts

frånfälle varda upplåtet. — På grund af dessa så kallade privilegier

innehades krutbruket af särskilda medlemmar af Danckwardtska släkten,

till dess förvaltningen af detsamma, jämlikt nådigt bref den 24

april 1770, uppdrogs åt öfverstelöjtnanten friherre Carl Jakob Stael

von Holstein, åt hvilken genom kontrakt den 31 juli samma år »uppdrogs

Torsebro krutbruk, dess hus och byggnader samt vattenverk med

allt hvad därtill läge eller framdeles tillvinnas kunde och kronan tillhörigt

vore». Uppå alla vid bruket befintliga hus och lägenheter skulle

laga syn hållas och »desamma Herr baron och öfverstelöjtnanten tillinventeras».

Skulle några öfverloppshus finnas, som till bruksdriften

vore oundgängliga, ankomme det på hans eget ompröfvande att desamma

antingen efter öfverenskommelse inlösa eller andra i stället

upprätta. — Med anledning af samtlige krutbruksägares och förvaltares

allt sedan år 1778 gjorda underdåniga klagomål öfver otillräcklig utkomst,

anbefallde Kungl. Maj:t krigskollegium och statskontoret den

7 april 1783 att med vederbörande upprätta nya kontrakt, lämpade

efter de förändrade omständigheterna såväl i anseende till förmåner

som skyldigheter. Genom det angående Torsebro den 23 juni 1784

med änkefru friherrinnan Stael von Holstein, född Beckfriis, som

då innehade krutbruket, upprättade kontrakt tillförsäkrades henne en

ständig och okvald besittning af krutbruket med därtill hörande åkrar,

äng och öfriga ägor jämte hus, byggnader, krut och mjölkvarnar samt

vattenverk och öfriga inrättningar af hvad namn och beskaffenhet de

vara månde. Denna förmån skulle sträcka sig äfven till friherrinnans

barn och arfvingar, såvida de till alla delar uppfyllde hvad kontraktet

i bokstafven förmådde och innehölle samt så länge kronan behölle bruket

därtill. Det vore friherrinnan eller hennes rättsinnehafvare äfven

tillåtet att med vederbörligt bifall afstå besittningen till någon annan.

Besittningshafvaren skulle på egen bekostnad bygga och ständigt i godt

stånd vidmakthålla berörda lins och inrättningar, den krutbruket omgifvande

muren inbegripen, utan att kronan finge besväras med någon

kostnad därför. Härifrån undantoges likväl krutmagasinet och profkastningshuset,

som skulle fortfarande för kronans räkning byggas och

repareras. Alla såväl för salpeterluttringen som kruttillverkningen nödiga

instrumentalier och materialier af koppar, mässing, jiirn, metall och

trä af hvad beskaffenhet som helst skulle anskaffas och underhållas af

friherrinnan och af henne såsom enskild egendom disponeras. Efter

bestämmelser om kruttillverkningen och betalningen därför, stadgades

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

slutligen ansvar för kontraktsbrott, som, om det tredje gången skedde,

skulle medföra kontraktets förlust.

På grund af anförda kontrakt har besittningsrätten öfvergått från

en till annan af friherrliga ätten Stael von Iiolstein samt genom

öfverlåtelse den 8 maj 1875 af friherre C. L. J. Stael von Holstein till

Torsebro krut- och stubinfabriksaktiebolag samt den 22 oktober 1901

af nämnda bolag till kammarherren Kennedy, hvilken sålunda innehar

krutbruket med samma rätt, som i kontraktet tillförsäkrats bemälda friherrinna.

Berörda öfverlåtelser hafva af arméförvaltningen godkänts,

dock, såsom af arméförvaltningen tillagts, med kronan förbehållen rätt att,

utan utgifvande af ersättning för de å krutbruket med tillhörande maskiner

nedlagda kostnader, förordna om upphörande af kruttillverkningen

för statens räkning och återtagande af dispositionsrätten till de

bruket anslagna hemman och lägenheter samt med förpliktelse för innehafvaren

att tillsvidare till arméförvaltningen årligen erlägga ett belopp

af 300 kronor för den fördel, bruket hade af Torsebromölla.

Efter en på gifven anledning verkställd undersökning om brukets

beskaffenhet har krigskollegium i utlåtanden den 20 april och den 6

augusti 1812 anfört, bland annat, att innehafvaren af krutbruket hade

äganderätten till hemmanen Hörröd n:o 1 samt Strö n:ris 3 och 14

mot villkor att dem för krutbruksdriften begagna, samt besittningsrätten,

så länge krutbruk på stället bibehölles, till öfriga lägenheter; att äganderätten

till inventarier och byggnader, med undantag af ett kronans

magasin och kasthuset för proberingen, icke blifvit honom bestridd, samt

att således hvad krutbrukets innehafvare icke kunde tillerkännas vore

endast äganderätten till Tyske- och Biskopsmölla grund och ägor,

hvilka vore kronan tillhöriga, samt Torsebromölla n:o 1 med de inom

krutbruksmuren varande, Araslöfs säteri år 1770 frånbytta ägor, hvilka

i händelse af krutbrukets nedläggande skulle till säteriägaren återställas.

Till ytterligare belysning i nu förevarande hänseende torde böra

erinras, att, sedan kruttillverkningen förklarats vara från och med år

1859 en fri näring, samt i anledning häraf nya kontrakt med krutbruksinnehafvarne

ansetts böra upprättas, dåvarande innehafvaren af

Torsebro krutbruk hos krigskollegium framställt yrkande därom, att

samma försäkran om ersättning för användt kapital i händelse af brukets

eller kruttillverkningens framtida nedläggning, som funnes intagen

i förut gällande kontrakt, äfven blefve intagen i det nya leveranskontraktet,

utan annan förändring än ett nödigt förtydligande, att denna

ersättning ej kunde ifrågakomma för andra byggnader eller inventarier

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

{in dem, som då funnes vid bruket. Sedan emellertid krigskollegium

den 7 september 1858 icke funnit skäl bifalla den gjorda framställningen,

anförde friherre Stael von Holstein häröfver underdåniga besvär,

i anledning hvaraf Kungl. Maj:t den 25 januari 1859 väl ej fann

skäl göra ändring i öfverklagade beslutet, men förklarade, att krutbruksinnehafvarens

rätt till ersättning, i händelse kruttillverkningen nedlades

eller från bruket förflyttades, ej ginge förlorad därigenom, att

något förbehåll om en sådan förmån icke intoges i det ifrågavarande

leveranskontraktet. Krutbruksinnehafvarens rätt till ersättning för byggnader

och inventarier i händelse af kruttillverkningens upphörande är

sålunda här uttryckligen erkänd, och liksom denna rätt ej kunde gå

förlorad genom uteslutande af bestämmelse därom i nytt leveranskontrakt,

torde densamma ej heller kunnat krutbruksinnehafvaren fråntagas

genom ofvanberörda af arméförvaltningen ensidigt gjorda förbehåll vid

godkännande af öfverlåtelse utaf besittningsrätten. Arméförvaltningen

har ej häller själf fäst afseende vid nämnda förbehåll.

I underdånig skrifvelse den 30 juni 1902 har nämligen arméförvaltningen

lämnat utredning angående kronans och krutbruksinnehafvarens

särskilda rättigheter och skyldigheter enligt de tid efter annan upprättade

afhandlingar och därvid anfört, att kronan svårligen kunde tillgodogöra

sig någon förmån af äganderätten till Tyskemöllan och Biskopsmöllan

med därunder lydande lägenheter i anseende till icke allenast de

med fastigheternas återtagande förknippade betydliga utgifter i lösen

för byggnader och inventarier, som vore krutbruksinnehafvarens egendom,

utan äfven sökandens redan träffade aftal om förvärfvande af den

vattenkraft därstädes, hvaröfver kronan ej förfogade. Vid sådant förhållande

och då kronan numera hade eget krutbruk, där allt erforderligt

krigskrut kunde tillverkas, utom det svartkrut, som fortfarande vore

behöfligt till sprängladdning i projektiler, arméförvaltningen funne intet

annat hinder för den äskade öfverlåtelsen än ovissheten om tillgång på

sistnämnda krutsort, för den händelse tillverkningen däraf vid Torsebro

komme att nedläggas. Därför borde bland villkoren för öfverlåtelsen

såsom ett Torsebro bruk åliggande servitut intagas skyldighet för dess

ägare att, så länge kronan både behof af så kalladt svartkrut, för

kronans räkning på beställning och mot betalning tillverka sådant.

Hvad anginge den köpeskilling, som borde för ifrågavarande fastigheter

erläggas, ansåge arméförvaltningen den af sökanden härför angifna

beräkningsgrund otillförlitlig och en säkrare grund kunna vinnas

genom egendomens uppskattning af tre sakkunnige och ojäfvige män,

utsedde, en af arméförvaltningen, eu af sökanden och den tredje af

Vill. till Riksd. Vrot. 1903. 1 Rami. 1 Afd. 50 Iliift. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 77.

desse gemensamt eller, om de icke enades om valet, af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande; och borde denna nämnd taga i öfvervägande alla

på saken inverkande omständigheter såsom, å ena sidan, de villkor, hvilka

vore förenade med bruksinnehafvarens äganderätt till Lilla Hörröd n:r

1 m. fl. hemman, äfvensom de med öfverlåtelsen för den blifvande

ägaren förenade fördelar, och å andra sidan de med kronans återtagande

af dispositionsrätten till fastigheterna förknippade kostnader m. m.

Under förutsättning att ofvan angifna servitutsvillkor blefve vid

öfverlåtelsen bestämdt, tillstyrkte arméförvaltningen bifall till sökandens

anhållan om förvärfvande af äganderätten till Tyskemöllan n:r 1 och

Biskopsmöllan n:r 1 med allt hvad därtill hörde mot en köpeskilling,

som kunde bestämmas efter det omförmälda värdering ägt rum; och

hemställde arméförvaltningen, att köpeskillingen måtte tillgodoföras anslaget

till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets

öfningar och materiel.

I underdånigt utlåtande den 4 september 1902 anförde kammarkollegium,

att, enär den föreslagna dispositionen af de under krutbruket

upplåtna kronoegendomar skulle medföra fullständig upplösning af

det förra rättsförhållandet mellan kronan och krutbrukets innehafvare,

men i afseende härå icke förelåge bestämdt erbjudande å brukets sida

eller tillbörlig utredning af frågan huruvida, då, enligt hvad arméförvaltningen

antydt, bruket fortfarande behöfde tagas i anspråk för utförande

af beställningar å krut för kronans räkning, en dylik upplösning

kunde utan åsidosättande af kronans rätt och fördel äga rum, kollegium

i ärendets så beskaffade skick funne sig icke kunna tillstyrka nådigt

bifall till den gjorda framställningen.

Sedan sökanden i underdånig skrift den 22 oktober 1902 förklarat,

att han icke hade något att erinra mot den till försäljning ifrågasatta

egendomens värdering på sätt arméförvaltningen föreslagit, anbefallde

Kungl. Maj:t arméförvaltningen den 25 samma månad att ombesörja

nämnda värdering samt därefter, i anledning af kammarkollegii underdåniga

yttrande och hvad nämnden kunde komma att anföra, afgifva

förnyadt underdånigt utlåtande i ärendet.

Med sådant utlåtande den 30 december 1902 öfverlämnade arméförvaltningen,

med tillkännagifvande att värderingsnämnden utgjorts af

majoren m. m. Casper Ehrenborg, utsedd af arméförvaltningen, hofrättsrådet

Axel Borgström, utsedd af sökanden, och f. d. revisionssekreteraren,

häradshöfdingen Ernst Håkanson, vald af de båda förstnämnde, dels

nämndens den 3 samma månad afgifna utlåtande, dels ock en af sökanden

i anledning däraf till arméförvaltningen ingifven underdånig skrift.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

Nämnden hade ansett sig höra till en början uppskatta ifrågavarande

fastigheter Tyskemölla och Biskopsmölla, hvilkas sammanlagda

taxeringsvärde utgjorde 12,000 kronor, utan hänsyn till den dispositionsrätt

därtill, som tillkomme innehafvaren af krutbruket, d. v. s.

till det värde, egendomen skulle hafva för kronan, därest kronan för

närvarande till densamma hade full dispositionsrätt, därvid följande

värden åsattes:

2,50 hektar åker..........................................................

............... kr.

1,000:

1 » trädgård ...................................................

............... »

600:

0,37 » ängsmark.................................................

................ »

370:

41,50 » park, skog och betesmark................

............... »

4,150:

växande skog ................................................................

............... »

3,500:

Vattenkraften, som enligt utlåtande af majoren vid vägoch

vattenbyggnadskåren L. Broomé den 30 januari

1902 motsvarade 84 effektiva hästkrafter, beräknades

efter de för nämnden i andra fall kända arrendeafgifter

för vattenkraft till 150 kronor för hvarje hästkraft.

............................................................................................. » 12,600:

Kronans byggnader:

det ena magasinet ..............................

det andra ................................................

kasthus- och laboratoriebyggnaden

............... »

3,000: —

............... »

3,500: —

.............. »

1,500: —

Summa kr.

30,220: —

I fråga om krutbruk sinnehafv ar en tillhöriga byggnader hade antecknats,

att desamma uti ett den 29 mars 1902 af borgmästaren A. Åkerman,

ingenjören A. W. Påhlsson och direktören E. Möller upprättadt värderingsinstrument

uppskattats till:

krutfabriken med tillhörande byggnader m. m................ kr. 127,225: —

kvarstående murar till eu stubinfabrik jämte ett vattenhus.

.............................................................................................. » 4,000: —

disponent- och arbetarebostäder jämte kontors- och

öfriga byggnader.................................................................... » 53,600: —

samt maskiner och elektricitetsverk m. m..................... » 70,500: —

eller tillhopa kr. 255,325: —

Själfva krutbruket vore bevillningstaxeradt till 75,000 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

Beträffande det vid äganderätten till hemmanen Lilla Hörröd n:r

1, Strö n:ris 3 och 14 samt Knappstorp fästa villkor, att de skulle för

krutbruksdriften begagnas och vara bruket underlagda, ansåg nämnden

bortfallandet af detta villkor, hvilket icke funnes intaget i det för sökanden

utfärdade lagfartsbevis å hemmanen Lilla Hörröd och Strö, icke

vara af någon betydelse för sökanden, då kronan torde sakna utväg

att rättsligen göra detsamma gällande, hvilket bäst framginge däraf,

att hemmanet Knappstorp för länge sedan frånsålts krutbruksinnehafvaren

utan att detta föranledt något »påtal» från kronans sida. Sökandens

fördelar af den ifrågasatta öfverlåtelsen förlorade väsentligt i betydelse,

då man besinnade, att sökanden utan någon afgift innehade

fastigheterna med besittningsrätt, som ej kunde rubbas förr än kronan,

efter att hafva förordnat om krutbrukets upphörande, återtoge fastigheterna.

Då ett dylikt återtagande emellertid torde vara förenadt med

skyldighet för kronan att lösa de krutbruksinnehafvaren tillhöriga dyrbara

byggnader och inventarier, kunde en dylik eventualitet med all

sannolikhet icke under en afsevärd framtid inträffa.

På grund af det anförda ansåge nämnden, att vid bestämmandet

af det belopp, sökanden för att erhålla full och ovillkorlig äganderätt

till ifrågavarande fastigheter och byggnader skulle i lösen till kronan

utgifva, det af nämnden befunna verkliga värdet 30,220 kronor borde

nedsättas med minst 25 procent eller till, i rundt tal, 23,000 kronor.

Arméförvaltningen hade emellertid föreslagit, att öfverlåtelsen skulle

ske under villkor, att vid Torsebro bruk fortfarande, så länge behof

däraf förefunnes, för kronans räkning på beställning tillverkades svartkrut,

och att denna skyldighet såsom servitut skulle vidlåda bruket.

Frånsedt. svårigheten att lagligen göra detta villkor gällande, i hvilket

fall servitutsinstitutet näppeligen kunde komma till användning, vore

detsamma högst betungande för den blifvande ägaren och medförde

dessutom väsentliga inskränkningar i förfoganderätten öfver vattenkraften,

under det att just fri dispositionsrätt till denna väl varit ett hufvudskäl

för ansökningen. Det kunde sättas i fråga, huruvida sökanden,

om ett dylikt villkor fästades vid hans förvärf, vunne någon rätt, som

han icke redan nu innehade. Särskildt borde framhållas, att om kruttillverkning

vid Torsebro för kronans räkning fortfarande skulle äga

rum, sökanden icke hade någon som helst anledning att inlösa de för

kruttillverkningen därstädes för kronans räkning uppförda byggnader.

Därest emellertid sökanden jämväl med detta villkor skulle önska förvärfva

äganderätten till fastigheterna och byggnaderna borde en ytterligare

högst betydlig reduktion af ofvan satta verkliga värde företagas;

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 77.

och ansåge nämnden, att detta värde i sådant fall borde nedsättas med

minst 60 procent, så att lösesumman komme att utgöra i rundt tal

12,000 kronor.

Sökanden har i sin sistnämnda underdåniga skrift icke haft något

att erinra mot det af nämnden, utan hänsyn till sökandens dispositionsrätt,

ifrågavarande egendom åsätta värde 30,220 kronor. Däremot anmärkte

sökanden, — som ansåge kronans återtagande af fastigheten icke

kunna genom ensidigt beslut från kronans sida ske i annat fall än att

sökanden under en följd af år bruste i fullgörande af honom anförtrodda

krutleveranser eller vore ur stånd att tillverka krut, — att det

afdrag, som nämnden gjort från omförmälda belopp med hänsyn till sökandens

dispositionsrätt och som sålunda skulle utgöra värdet af denna

rätt, vore för litet, enär sökandens nyttjanderätt vore minst lika mycket

värd som kronans formella eganderätt. Som likväl sökanden, hvilken

anhölle, att det af arméförvaltningen föreslagna villkor icke måtte fästas

vid upplåtelsen, som i sådant fall blefve för honom alldeles värdelös,

ansåge sig få afsevärd nytta genom erhållande af full äganderätt, ville

han förbinda sig att erlägga den köpesumma, som kunde varda af

Kungl. Maj:t med Riksdagen bestämd, dock icke till högre belopp än

det af nämnden uppgifna eller 23,000 kronor. I sammanhang härmed

ville sökanden framhålla den nytta och inkomst i skatt, staten kunde

komma att erhålla efter fullbordande af de industriella anläggningar,

sökanden hade för afsikt att efter erhållen öfverlåtelse åstadkomma.

I anledning af värderingsnämndens uppskattning och kammarkollegii

utlåtande har generalfälttygmästaren, enligt hvad arméförvaltningen

i sitt senast afgifna underdåniga utlåtande omförmält, verkställt utredning

i frågan angående värdet för kronan af det utaf arméförvaltningen

förut föreslagna servitutsvillkor. Därvid hade generalfälttygmästaren

funnit artilleridepartementets behof af den vara, s. k. svartkrut, som

vid Torsebro framställdes, vara så ringa, att det knappast torde kunna

anses skäligt att kronan fasthölle omförmälda villkor för öfverlåtelsen.

Säkerheten för staten att städse kunna vid Torsebro få sitt behof af

svartkrut fylldt vore dessutom endast skenbar och beroende på innehafvarens

godtfinnande, sedan kruttillverkningen enligt nådig resolution

den 13 januari 1857 blifvit en fri handtering. Staten kunde visserligen

nu tvinga innehafvaren att hafva anordningar för krutfabrikation; men

innchafvaren ägde bestämma icke allenast storleken af den leverans,

han kunde finna med sin fördel förenligt att erbjuda staten, utan äfven

priset för densamma. Därest leveransen vore så dålig, att den ständigt

måste kasseras, kunde väl staten förordna om kruttillverkningens upp
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 77.

hörande, men då sådan åtgärd skulle medföra skyldighet för staten att

lösa de krutbruksinnehafvaren tillhöriga dyrbara byggnader och inventarier,

torde en dylik eventualitet, såsom värderingsnämnden framhållit,

med all sannolikhet icke under en afsevärd framtid inträffa. Vid sådana

förhållanden och då, med hänsyn till det ringa behofvet af svartkrut,

svårighet ej förefunnes att däraf ständigt hafva i förråd den för flera

år behöfliga kvantiteten, funne generalfälttygmästaren det villkor, som

vore fästadt vid besittningsrätten af Torsebro, icke vara af någon betydelse,

synnerligen som inom landet svartkrut kunde erhållas från ett

annat bruk, som med all sannolikhet komme att äfven framdeles fortsätta

med sin kruttillverkning.

I anledning af hvad sålunda blifvit utredt och i betraktande af de

fördelar för det allmänna, som kunde förväntas af de industriella anläggningar,

hvilka vore afsedda att af den blifvande ägaren till bruket

verkställas, tvekade arméförvaltningen icke att i underdånighet tillstyrka

aBta?ande af sökandens nu gjorda erbjudande att för 23,000 kronor

förvärfva äganderätten till ifrågavarande fastigheter.

Då, enligt generalfälttygmästarens utredning, krutbruket icke vidare

behöfde tagas i anspråk för kronans räkning, samt ett bestämdt erbjudande

i fråga om. köpeskillingen nu förelåge, har jämväl kammarkollegium,

i underdånigt utlåtande den 9 februari 1903, förmält sig icke

vidare kunna hafva något att erinra mot försäljning af ifrågavarande

fastigheter till sökanden, därvid kammarkollegium likväl, under framhållande

att vattenkraften efter vidtagande af vissa åtgärder, enligt

majoren Broomés beräkningar, kunde uppgå till 140 hästkrafter, motsvarande

efter det af nämnden beräknade värde för hvarje hästkraft

21,000 kronor eller 8,400 kronor mer än nämnden åsatt kraften, ansett

köpesumman böra bestämmas till något högre belopp än sökanden erbjudit.

Presidenten herr H. Wikblad hade emellertid en härifrån afvikande

mening och anförde: »Vid det förhållande att kronan, till följd af den

för närvarande af kammarherren Kennedy innehafda ständiga besittningsrätt

till ifrågavarande fastigheter Tyskemöllan n:r 1 och Biskopsmöllan

n:r 1, ej af nämnda fastigheter åtnjuter någon afkastning, och att ett

återvinnande af dispositionsrätten till fastigheterna synes vara förenadt

med så betydande kostnader, att en dylik åtgärd ej lärer kunna ifrågakomma;.

och då den fördel af kruttillverkningen vid Torsebro, som ursprungligen

legat till grund för upplåtelsen af besittningsrätten, enligt

hvad upplyst blifvit, numera för kronan förlorat all betydelse, hvaremot

ett afsevärdt gagn för landets industri torde vara att förvänta af

den möjlighet till vattenkraftens vid Torsebro användning, som genom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

den ifrågasatta försäljningen komme att beredas, anser jag mig böra,

i likhet med armé förvaltningen, i underdånighet tillstyrka, att ifrågavarande

till 12,000 kronor bevillningstaxerade fastigheter må till kammarherren

Kennedy försäljas för den af honom erbjudna, på den i ärendet

hörda nämndens uppskattning grundade köpeskilling 23,000 kronor».

För bedömande af det vattenkraften åsätta värde får jag meddela,

att, såsom jag inhämtat, vattenfallskommittén i afgifvet underdånigt

utlåtande angående tillgodogörande af Elfkarlebyfallens vattenkraft,

i afseende å arrendeaftal om nämnda kraft, föreslagit den årliga

arrendeafgiften till 8 kronor för hvarje effektiv turbinhästkraft intill

15,000 och 6 kronor för hvarje effektiv hästkraft, som utöfver nämnda

kraftbelopp kunde komma till användning. Vid jämförelse mellan detta

vattenfall och fallet vid Torsebro synes det af värderingsnämnden för

det senare beräknade värde af 150 kronor för hvarje hästkraft vara

skäligt.

Vidkommande det kraftbelopp, som vid Torsebrofallet förefinnes,

har majoren Broomé i det handlingarna i målet bilagda utlåtande,

som legat till grund för värderingsnämndens uppskattning, på grund

af undersökningar, som af honom under åren 1897 och 1898 samt

1901 verkställts, funnit att högsta flodvattenmängden uppginge

till

173 kubmtr per sekund

nedsatt till 5 it G

och högvattenmängden i allmänhet till............. 73

att medelvattenmängden utgjorde ........................ 22

samt lägsta vattenmängden ................................... 8

Väl hade vattenmängden under hösten 1901

kubikmeter i sekunden, men ett sådant förhållande torde högst sällan

inträffa, utan kunde för anläggning af verk en nära nog ständig vattenmängd

af 8 kubikmeter i sekunden beräknas. Af denna lågvattenmängd

framginge nära 4 kubikmeter genom den fria öppningen mellan de

öfverstå leddammarna och omkring två kubikmeter till hvardera sidans

verk. Af medelvattenmängden (22 kubikmeter i sekunden) afginge

8 å 10 kubikmeter genom öppningen mellan leddammarna, hvadan,

vid fördelning af återstoden, 6 å 7 kubikmeter tillkomme hvardera

sidan. Det vore dock vanskligt att beräkna brukets kraft efter en

vattenmängd, som endast periodvis återkomme, utan måste man därvid

utgå från den vattenmängd, 2 kubikmeter i sekunden eller b4-del af

lågvattenmängden, som hela året vore för bruket disponibel. Höjdskillnaden

vid vanligt vattenstånd mellan vattenytan ofvan de öfverstå

leddammarna vid Torsebro och vattenytan nedom krutbrukets turbinhus,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

d. v. s. hela fallet för Tor sebro krutbruk, utgjorde 7 meter, och vore detta

fall äfven vid lägre vattenstånd ungefär detsamma. Med sistangifna

vattenmängd och fallhöjd uppginge den för krutbruket disponibla vattenmängden

till 140 effektiva hästkrafter, om motorerna lämnade 75 % af

naturkraften. Denna kraft kunde dock icke åstadkommas utan förändringar

å såväl nuvarande leddammen och kanalen som motorerna, ty

med nu befintliga anordningar kunde icke uttagas mera än måhända 60

procent af angifna kraft.

Vattenfallskommittéen, som — jämte det den låtit verkställa utredning

angående kronans och krutbruksinnehafvarens ömsesidiga rättigheter

och därvid kommit till enahanda resultat, som de i förevarande

fråga hörda myndigheter — har vid bedömande af vattenfallet, efter

hvad hos kommittéen inhämtats, haft tillgängligt ett af majoren Broomé

den 10 december 1898 afgifvet betänkande rörande vattenreglering för

de vid denna tid Torsebro krut- och stubinfabriks-aktiebolag tillhöriga

vattenverken på Helgeåns västra sida, hvarjämte bland kommittéens handlingar

förefinnas dels antecknade uppgifter till protokoll vid afvägning af

Helgeån vid Torsebro krutbruk den 8 november 1899 samt af löjtnanten

E . Sundvallson i december samma år afgifven berättelse om ifrågavarande

fall. Enligt de uppgifter om fallet, som efter berörda aktstycken

antecknats i kommittéens s. k. vattenfallsbok, af hvilken jagerhållit

utdrag, som bilagts handlingarna i målet, hade vattendraget på

en längd af 700 meter en fallhöjd af 7,70 meter samt nedanför på en

längd af 250 meter en fallhöjd af 2 å 2,73 m. Lågvattenmängden hade

antecknats till omkring 7J, industriella medelvattenmängden till omkring

26, exceptionella lågvattenmängden till 8, högsta flodvattenmängden till 173

och vanliga högvattenmängden till 73, allt kubikmeter per sekund. Såsom

häraf framgår äro de för högsta flodvattenmängden och vanliga

högvattenmängden angifna tal desamma, som motsvarande i majoren

Broomés förstnämnda utlåtande.

I anledning af förekommande skiljaktiga uppgifter, särskildt beträffande

lågvattenmängden såsom grundläggande för beräkningen af

kraftbeloppet, har majoren Broomé, efter anmodan att afgifva närmare

utredning angående betydelsen af de i vattenfallsboken förekommande

anteckningar om vattenkraften samt dessas förhållande till majoren

Broomés uppgifter därom, till en början erinrat, att synnerligen stora

svårigheter mötte, särskildt i Helgeå, att angifva exakta siffror i berörda

hänseende, enär vattendraget med dess sidoleder under större

delen af sitt lopp genomginge Skånes slättbygd, hvarest snösmältning

och nederbörd vida hastigare afrimne än i de orter, hvarest sådant

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

hämmades genom skogsbygd och vattenreservoarer. Häraf förklarades

den stora skillnaden emellan den såväl af kommittéen som af majoren

Broomé uppgifna exceptionella hög- och lågvattenmängden, i förra

fallet 173 och i senare 8 kubikmeter per sekund eller förhållandet af

ungefär 22 : 1 mot det i mellersta Sverige vanliga 10 å 14 : 1. Denna

omständighet borde särskildt framhållas såsom anledning därtill, att de

lämnade uppgifterna kunde vara olika. Vid beräkning af vattenmängden

uti ifrågavarande vattendrag kunde man därför ej utgå från samma

afrinningskvantiteter per kvadratmeter utaf nederbördsområdet, som

kunde gälla för mellersta Sveriges vattendrag och som åtminstone delvis

blifvit följd i den s. k. vattenfallsboken. Angående lågvattenmängden,

som i vattenfallsboken uppgifvits till 15 och exceptionellt till 8

kubikmeter per sekund, borde uppmärksammas, att man vid kraftberäkning

i allmänhet måste utgå från en vattenmängd, som alla tider på

året vore disponibel. Under växlande perioder af 2 å 3 månader hvarje

år nedginge vattenmänden till 8 kubikmeter per sekund, under det att åter

såsom exceptionellt låg måste betraktas 5 å 6 kubikmeter per sekund, hvartill

vattenmängden på hösten 1901 nedgått. Utgående från 8 kubikmeter

i sekunden hade majoren i sitt utlåtande angifvit, att häraf omkring 2

kubikmeter framginge till Torsebrosidan; och hade denna uppgift senast

under denna vinter funnits riktig, liksom det konstaterats, att samtliga

vid Torsebro krutbruk använda motorer kunde i händelse af behof utveckla

en kraft af omkring 60 effektiva hästkrafter, ehuru endast V»

däraf nu toges i anspråk. Väl hade majoren beräknat, att 140 effektiva

hästkrafter kundo uttagas, men härför erfordrades, att såväl leddammen

och kanalen som samtliga turbiner eller vattenhjul ombyggdes,

hvarför kostnaderna knappast torde komma att understiga 25,000 å

30,000 kronor.

Den industriella medelvattenmängden, som upptagits af vattenfallskommittéen

till 26 och af majoren Broomé till 22 kubikmeter per sekund,

vore det svårt att bestämma. Om emellertid krutbruket skulle uttaga

denna under en stor del af året befintliga vattenmängd, skulle erfordras

ej mindre att erhålla tillstånd att öfverbygga kungsådran och använda

den däruti framrinnande vattenmängden, än äfven att fullständigt ombygga

dammar, kanal och kruthusbyggnaderna, hvilka vore belägna

på den enda plats, som stode till buds för kanalens framdragande. —

Vidkommande fallhöjden, som i vattenfallsboken beräknats till 7,70 meter

på 700 meters längd för det egentliga krutbruket och 2 å 2,73 meter

på 250 meters längd för don s. k. Pilblads kvarn (Torsebromölla),

måste densamma, som vore ganska variabel, beräknas med afdrag af

Iiitt. till lliksd. 1 ''rot. 1003. 1 Samt. 1 Afd. 7)0 ITäft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl, Maj ds Nåd. Proposition N;o 77.

den lutning, som vattenytan å de olika kanalsträckorna måste intaga,

livilket gjorde, att det nyttiga fallet för krutbruket utgjorde endast 7

meter vid vanligt vattenstånd å 700 meters längd.

Såsom af det ofvananförda framgår, är vattenmängden uti ifrågavarande

vattendrag synnerligen växlande, och äro härigenom skiljaktigheterna emellan

vattenfallskommittéens och majoren Broomés uppgifter om lågvattenmängden

lätt förklarliga. De å ömse sidor lämnade uppgifter äro dock

grundade på upprepade undersökningar, hvilka särskilt hvad majoren

Broomés angå omfatta flera år. Då vid sådana förhållanden uppgifterna

hvar för sig, ehuru skiljaktiga, äro uttryck för faktiska förhållanden

under särskilda tider, synes mig riktigast vara att antaga lågvattenmängden,

efter hvilken beräkning af kraftbeloppet bör ske, till ett medeltal

emellan majoren Broomés för denna mängd uppgifna 8 och

vattenfallskommittéens 15 kubikmeter i sekunden och sålunda för beräkning

af kraftbeloppet utgå från en lågvattenmängd af 12 kubikmeter

i sekunden, hvaraf följaktligen, i öfverensstämmelse med majoren

Broomés på anförda skäl grundade uppgifter, en fjärdedel

eller 3 kubikmeter skulle tillkomma Torsebro krutbruk. Med tillämpning

jämväl i öfrigt af de vid värderingen följda beräkningsgrunder

skulle sålunda med en fallhöjd af 7 meter hela kraftbeloppet, som efter

företagande af angifna ändringar och byggnadsarbeten kunde uttagas,

blifva 210 hästkrafter och 60 procent däraf eller 126 hästkrafter antagas

såsom möjliga att utan större ändringar komma till användning;

motsvarande nu uppgifna tal 210 och 126 de i värderingsinstrumentet

upptagna resp. 140 och 84 hästkrafter. Värdet af vattenkraften

sådan den befinnes skulle sålunda, efter 150 kronor för hvarje hästkraft,

vara, utan hänsyn till bruksinnehafvarens nyttjanderätt, 18,900

kronor och, med afdrag af 25 procent eller 4,725 kronor för denna

nyttjanderätt, 14,175 kronor eller 4,725 kronor mera än det salubelopp,

hvartill kraften af värderingsnämnden uppskattats. Med sistnämnda

belopp bör därför, enligt min åsigt, det uppgifna saluvärdet

af hela egendomen, mot hvars värdering i öfrigt jag ej har något att

erinra, ökas och detsamma följaktligen bestämmas till 27,725 kronor.

Försäljning af egendomen i fråga till sistnämnda pris anser jag mig

böra tillstyrka. Jag kan nämligen icke finna det vara med god statshushållning

förenligt att genom bibehållande af nu rådande samrätt

emellan kronan och krutbruksinnehafvaren förhindra användning af en

landets naturliga tillgång af ganska betydande omfattning och sålunda

kväfva de industriella utvecklingsmöjligheter, som här förefinnas och äro

ägnade att ej allenast bereda staten inkomst genom skatt af en egen
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.

dom, hvaraf stateu eljest icke liar eller kan påräkna någon afkastning,

utan jämväl i öfrigt blifva till fromma för landet, särskildt för den närliggande

orten. Då rättsförhållandena, enligt hvad utredt blifvit, äro

sådana, att staten icke utan högst väsentlig kostnad kan sätta sig själf

i besittning af egendomen och ej heller kan, genom utbjudande af densamma

till allmän täflan, förvänta något anbud från annan än besittningshafvaren,

enär äganderätten för hvarje annan, som ej tillika kan

förvärfva besittningsrätten, torde vara i det närmaste värdelös, måste

försäljning till besittningshafvaren vara det fördelaktigaste sätt, hvarpå

staten kan tillgodogöra sig sin rätt till egendomen.

I fråga om användningen af köpeskillingen, som, enligt hvad jag

förut anfört, torde böra bestämmas till 27,725 kronor, kan jag icke biträda

arméförvaltningens förslag, att den måtte tillgodoföras ett visst

anslag, till hvilket Riksdagen anvisat medel, nämligen till arméns vapen,

ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel,

utan anser jag köpesumman böra ingå till den, jämlikt nådigt bref

den 6 juni 1902 i enlighet med nästlidne års Riksdags beslut, bildade

fond för landtförsvarets byggnader och andra försvarsändamål.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, det Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheterna

Tyskemölla, Vs mantal, och Biskopsmölla, Vs mantal, i Färlöfs socken och Kristianstads

län med allt hvad därtill hörer, inbegripet äganderätten till

magasin och kasthus för krutproberingen, samt all kronan i egenskap

af ägare till berörda fastigheter tillkommande rätt till vatten eller till

annan fastighet må till kammarherren James Kennedy försäljas för ett

pris af tjugusjutusen sjuhundra tjugufem kronor,

samt att köpeskillingen må ingå till den under förvaltning af statskontoret

ställda fond, benämnd »landtförsvarets fond för byggnader och

andra försvarsändamål».

Till denna departementschefens hemställan, hvari

statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenteu lämna nådigt

bifall; och skulle proposition i ämnet, sådan den finnes

detta protokoll bilagd, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Eugene Peyron.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1903:129 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående försäljning af äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheter. s. 24 i texten
  2. SU 1903:83 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning af äganderätten till de Torsebro krutbruk tillhörande fastigheter. s. 8 i texten