Sök i Ratio Lex

Angående upplåtande af odling slag enheter å kronoparker i Västerlottens och Norrlottens lön

1904-03-26 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:106, Angående upplåtande af odling slag enheter å kronoparker i Västerlottens och Norrlottens lön

Dokumentets text

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

N:o 106.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upplåtande

af odling slag enheter å kronoparker i Västerlottens

och Norrlottens lön; gifven Stockholms slott den 26

mars 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att medgifva,

dels att i afseende å sådana å kronoparker i Norrbottens län

befintliga, till skogstorp tjänliga lägenheter, som i enlighet med af

1891 års Riksdag lämnadt medgifvande hädanefter af domänst}Telsen

upplåtas till odling och bebyggande, må gälla följande villkor, nämligen

:

att lägenheter, som sålunda afsättas till skogstorp, skola noggrann!

beskrifvas och å marken begränsas;

att torparen må utan afgift från kronoparken erhålla dels efter

utsyning behöfligt virke till torpets åbyggnader och hägnader samt öfrig!

husbehof, dels ock efter anvisning erforderligt skogsfång till vedbrand,

det senare dock endast af vindfälld eller torr skog eller sådan, som i

i anseende till sin beskaffenhet eljest bör för en god skogsvård afverkas;
att

under första upplåtelsetiden torparen må, utan afgäld till

kronan, bruka torpet och åtnjuta frihet från utlagor och onera mot

skyldighet att i enlighet med de föreskrifter, som af domänstyrelsen

vid upplåtelsen meddelas, uppodla och bebygga lägenheten;

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106. 43

flit, sedan af domänstyrelsen föreskrifna byggnader blifvit å torpet

uppförda oeli godkända, torparen må af statsmedel uppbära ett kontant

belopp af femhundra kronor mot skyldighet för honom att, i händelse

han af en eller annan anledning varder från lägenheten skild, afstå

densamma utan anspråk på ersättning för å lägenheten nedlagdt byggnads-

oeh odlingsarbete;

att efter frihetsårens slut torpet genom domänstyrelsens försorgskall,

i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet, åsättas viss

årlig afgäld, att utgöras i penningar, dock med rätt för torparen att,

om han så önskar, i afräkning på afgälden utgöra dagsverken å kronoparken;
att

torpare, som af domänstyrelsen finnes hafva torpet väl uppodlat

och bebjrggt, må efter frihetsårens slut mot fastställd afgäld erhålla

förnyad upplåtelse å torpet, samt att, därest torpare, som finnes

hafva väl skött och bebyggt lägenheten, före första upplåtelsetidens

utgång dör eller varder oförmögen att fullgöra sina förpliktelser, lians

barn eller arfvingar, därest de finnas till torpare lämpliga, må äga att

med domänstyrelsens begifvande öfvertaga torpet eller, om de ej vilja

eller kunna mottaga detsamma, öfverlåta torpet åt annan, af domänstyrelsen

godkänd person mot den godtgörelse för å torpet nedlagdt

arbete, som må kunna betingas;

att torpare, som blifvit dömd för svårare brott, må kunna af

domänstyrelsen uppsägas till afflyttning från torpet nästföljande midfasta;

att, därest domänstyrelsen skulle finna, att torpare gjort sig skyldig

till skogsåverkan eller ovarsamt handhafvande af eld, eller torparen

företagit sig annat, som väsentligen strider mot lag eller allmän ordning,

eller underlåtit att fullgöra åtagna skyldigheter eller ställa sig

till efterrättelse gifna föreskrifter, på domänstyrelsen må ankomma att

uppsäga honom till afflyttning från torpet, med rätt för torparen att

åtnjuta laga fardag;

samt att i öfrigt erforderliga föreskrifter med afseende å torpen

och torparne må af domänstyrelsen meddelas;

dels att dessa nu föreslagna villkor må äga tillämpning jämväl

med afseende å på grund af nådiga brefvet den 29 maj 1891, angående

upplåtande af odlingslägenheter å kronoparker i Norrbottens län,

redan upplåtna lägenheter, därest vederbörande innehafvare af sådan

lägenhet därtill samtycker;

dels ock att å kronoparker i Västerbottens län befintliga, till skogstorp

tjänliga lägenheter må, där det för kronoparkens vård och bevakning

finnes vara gagneligt, af domänstyrelsen på viss bestämd tid, ej öfver
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 106.

stigande tjugu år, upplåtas till odling och bebyggande åt personer, som

äga god frejd och äro fullt arbetsföra samt i öfrigt finnas vara lämpliga,

under de bär ofvan angifna villkor.

De till ärendet börande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t. förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Theodor Odelberg.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 106.

45

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinscn-Iiegcnten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 mars 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern BOSTRÖM,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

AVestring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen och

Virgin.

7:o.

Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde i underdånighet:

Vid 1888 års riksdag väcktes förslag, huruvida det icke skulle

vara fördelaktigt att på statens skogsdomäner i Norrland få bosättningar

till stånd genom upplåtelse på vissa villkor af mark för odling

och lämpliga platser för bebyggande.

I anledning häraf uttalade Riksdagen i skrifvelse af den 7 maj

samma år, att syftet med förevarande förslag syntes hafva varit att i

allmänhet bereda befolkningen i Norrland ölcadt tillfälle att skapa egna

hem och finna arbete och utkomst samt att, hvad särskildt beträffade

den del af Norrlands befolkning, som egentligen hämtade sitt uppehälle

från skogsarbete och timmerflottning, göra det möjligt för denna i

trävarurörelsens tjänst stående befolkning att varda bofast och vinna

en säkrare inkomst än den, som dess öfriga, af konjunkturernas väx
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj tia Nåd. Proposition N:o 106.

lingar beroende arbete kunde gifva, samt att det därjämte ansetts vara

för kronoparkernas vård fördelaktigt, om inom dem funnes en bofast

stam af skogsarbetare, livilka, jämte det de vore berättigade att upptaga

till odling lämplig mark, skulle hafva åliggande i afseende på

skogsvården inom bestämdt område och vara redo att, när de påkallades,

mot ersättning verkställa erforderliga arbeten inom kronoparken. Och

som de omförmälda syftemålen syntes Riksdagen förtjänta af den största

uppmärksamhet, anhöll Riksdagen, då ämnets vikt fordrade en utredning,

att Kungl Maj:t ville låta föranstalta om en sådan och därefter till

Riksdagen inkomma med framställning.

Sedan domänstyrelsen i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande och

därmed tillika öfverlämnat yttranden från Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i samtliga län och vederbörande skogstjänsteinän, afläts till

1891 års Riksdag nådig proposition, däri Kungl. Maj:t föreslog Riksdagen

medgifva, att å kronoparker i Norrbottens län befintliga, till

skogstorp tjänliga lägenheter finge, där det för kronoparkens vård och

bevakning funnes vara gagneligt, af domänstyrelsen på viss bestämd

tid, ej öfverstigande tjugu år, upplåtas till odling och bebyggande åt

personer, som ägde god frejd och vore fullt arbetsföra samt i öfrigt

funnes vara lämpliga, under vissa i den nådiga propositionen angifna

villkor. Efter det Riksdagen med några mindre ändringar bifallit hvad

Kungl. Maj:t föreslagit, utfärdades nådig skrifvelse af den 29 maj samma

år till domänstyrelsen, angående upplåtande af odlingslägenheter å

kronoparker i Norrbottens län.

Härigenom infördes ett nytt system med skogstorp å kronoparkerna

i syfte att bereda befolkningen ökadt tillfälle att skapa egna hem och

finna arbete och utkomst, men med det hufvudvillkor att upplåtelserna

funnes vara gagneliga för kronoparkernas vård och bevakning.

Villkoren i öfrigt för upplåtelse af skogstorp äro: att lägenheterna

skola noggrannt beskrifvas och å marken begränsas; att torparen må

utan afgift från kronoparken erhålla dels efter utsyning behörigt virke

till torpets åbyggnader och hägnader samt öfrigt husbehof, dels ock

efter anvisning erforderligt skogsfång till vedbrand, det senare dock

endast af vindfälld och torr skog; att länder första upplåtelsetiden

torparen må, utan afgäld till kronan, bruka torpet och åtnjuta frihet

från utlagor och onera mot skyldighet dels att i enlighet med de

föreskrifter, som af domänstyrelsen vid upplåtelsen meddelas, uppodla

och bebygga lägenheten, dels att inom det område af kronoparken,

som varder honom anvisadt, utöfva tillsyn och bevakning, dels

ock att på tillsägelse af vederbörande skogstjänsteinän och mot skälig

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts NM. Proposition N:o 106.

ersättning utgöra å kronoparken erforderliga arbeten; att, sedan af

domän styrelsen föreskrifna byggnader blifvit å torpet uppförda och godkända,

torparen må af statsmedel uppbära ett kontant belopp af femhundra

kronor mot skyldighet för honom att, i händelse han af eu

eller annan anledning varder från lägenheten skild, afstå densamma

utan anspråk på ersättning för å lägenheten nedlagdt byggnads- och

odlingsarbete; att efter frihetsårens slut torpet genom domänstyrelsens

försorg skall, i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet,

åsättas viss årlig afgäld, att utgöras medelst dagsverken å kronoparken;

att torpare, som af domänstyrelsen finnes hafva torpet väl uppodlat

och bebyggt, må efter frihetsårens slut mot fastställd afgäld erhålla

förnyad upplåtelse å torpet, samt att, därest torpare, som finnes hafva

väl skött och bebyggt lägenheten, före första upplåtelsetidens utgångdör

eller varder oförmögen att fullgöra sina förpliktelser, hans barn

eller arfvingar, därest de finnas till torpare lämpliga, må äga att med

domänstyrelsens begifvande öfvertaga torpet eller, om de ej vilja eller

kunna mottaga detsamma, öfverlåta torpet åt annan, af domänstyrelsen

godkänd person mot den godtgörelse för å torpet nedlagdt arbete, som

må kunna betingas; att torpare, som blifvit dömd för svårare brott, må

kunna af domänstyrelsen uppsägas till afflyttning från torpet nästföljande

midfasta; att, därest domänstyrelsen skulle finna, att torpare gjort sig

skyldig till skogsåverkan eller ovarsamt handhafvande af eld, eller torparen

företagit sig annat, som väsentligen strider mot lag eller allmän

ordning, eller underlåtit att fullgöra åtagna skyldigheter eller ställa sig

till efterrättelse gifna föreskrifter, på dom än styrelsen må ankomma att

uppsäga honom till afflyttning från torpet med rätt för torparen att åtnjuta

laga fardag; samt att i öfrigt erforderliga föreskrifter med afseende

å torpen och torparne må af domänstyrelsen meddelas.

I dessa bestämmelser har sedermera på framställning af domänstyrelsen

en komplettering ägt rum genom Kungl. Maj:ts nådiga bref

till domänstyrelsen af den 10 februari 1893, i hvilket bref förklarats,

att där inom kronopark i Norrbottens län bosättning redan ägt rum å

lägenhet, hvilken funnes tjänlig för det ändamål, som i förenämnda

nådiga bref den 29 maj 1891 omförmäldes, sådan lägenhet finge, utan

hinder af att bosättning redan skett, upplåtas enligt de i samma nådiga

bref föreskrifna villkor, under förutsättning att vid upplåtelsen frihetsårens

antal lämpades efter lägenhetens nuvarande beskaffenhet och den

tid, under hvilken lägenheten brukats, samt att penningunderstöd icke

förr utbetalades, än lägenhetens åbyggnader i enlighet med domänstyrelsens

föreskrifter blifvit kompletterade och försatta i fullgodt skick.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

Uti underdånig skrifvelse den 15 innevarande mars bär nu domänstyrelsen

föreslagit ändring i vissa afseenden af bestämmelserna i nådiga

brefvet den 29 maj 1891, och har domänstyrelsen därvid till en början

anfört följande.

Jämlikt bär ofvan omförmälda nådiga bestämmelser både nu inalles

419 lägenheter å kronoparker i Norrbottens län blifvit efter kartläggning

och utstakning å marken afsätta till skogstorp och till åbor upplåtna.

Af dessa hade 180 efter fullgjorda byggnadsskyldigheter kommit i åtnjutande

af det anvisade anslaget, utgörande 500 kronor för hvarje torp.

Detta resultat kunde, sedt ur allenast kolonisationens synpunkt,

förefalla obetydligt. Men denna fråga borde ju ej heller ur denna

synpunkt bedömas, ty det vore eu villfarelse att tro, att något afsevärdt

resultat kunde för en kolonisation vinnas genom upplåtelser af mindre,

enstaka och aflägset belägna lägenheter inom de öde moränland, livilka

till hufvudsakligaste delen bildade länets kronoparker. Kolonisterna skulle

nämligen, lämnade åt sig själfva och utan stöd af närbelägen odlad

bygd eller kommunikationer, komma att sakna all utsikt till sin bärgning.

Men å andra sidan borde beaktas, att man i viss mån kunde främja

kolonisationssyftet, medan man samtidigt tillgodosåge skogsvården. För

båda syftemålen vore torparens utkomst ett nödvändigt villkor, men

detta villkor kunde vida lättare uppfyllas, om torpen anpassades till

antal och belägenhet efter kronoparkernas bevakning och vård samt de

arbetsförtjänster, som kunde finnas att tillgå. Härpå livilade synbarligen

hela torpinstitutionen, för hvars framgång dock därjämte vore af

vikt, att endast fullt odlingstjänlig mark upplätes, och att upplåtelsevillkoren

verkade uppmuntrande på odlingen.

Med hänsyn till hvad sålunda i korthet antydts, och då den första

upplåtelsetiden, eller de s. k. frihetsåren, för några af torpen redan

gått till ända och i anledning däraf förnyade upplåtelser af sådana torp

skulle äga rum, därvid viss afgäld skulle torpen åsättas, samt då det

därjämte kunde ifrågasättas, dels huruvida ej nu gällande upplåtelsevillkor

i vissa afseenden behöfde jämkas eller ändras, dels ock huruvida

ej skogstorpssystemets införande vore påkalladt inom andra orter,

där större kronoparker vore tillfinnandes, hade domänstyrelsen, innan

gällande bestämmelser gåfves vidare eller mer utsträckt tillämpning,

ansett sig böra närmare undersöka, huru dessa bestämmelser verkat,

samt huruledes, därest resultatet i något hänseende icke vore tillfredsställande,

bristerna kunde afhjälpas.

Till en början ansåge sig styrelsen då böra nämna, att, ehuru

hufvud villkoret för skogstorpsanläggningar vore, att dessa skulle för

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

skogsvården medföra gagn, man dock tillika måste taga hänsyn till,

huruvida sådana anläggningar i länets skilda delar rönte efterfrågan

eller icke, ty sådan efterfrågan förutan vore det ej utsikt att få några

torpare, åtminstone ej dugliga sådana. Denna efterfrågan hade varit i

ögonfallande mindre i de inre och norra, men större i de sydligare och

närmare kusten belägna delarna af länet. Häraf komme det sig, att af

de ofvan omförmälda ?419 skogstorpen 223 vore belägna inom Piteå

flodonn-åde, 58 inom Luleå flodområde samt 35 inom Råne-, 20 inom

Kalix- och 19 inom Torneälfvars områden. De öfriga 64 torpen vore

anlagda å trakter inom de mindre älfvarnas områden. Orsaken till

denna olika efterfrågan syntes hufvudsakligen vara att söka i det förhållandet,

att större möjlighet funnes för skogshushållnings noggrannare

bedrifvande och därigenom för större arbetsförtjänster inom skogarne

i de södra och närmare kusten belägna än i de nordligare och inre

delarne af landet.

Från öfver]’ägmästarne i länets två distrikt äfvensom från jägmästarne

i de revir, där skogstorp i större antal och så tidigt kommit

till stånd, att någon erfarenhet af torpsystemet kunnat vinnas, såsom

från Ålfsby revir med 98 skogstorp, Malmesjaurs revir med 56 torp,

Piteå revir med 78 torp, Bodens revir med 36 torp, Råneå revir med

35 torp, Kalix revir med 20 torp, Tärendö revir med 10 torp och Torneå

revir med 11 torp, tillsammans 344 torp, hade på vissa af styrelsen

uppställda frågor inkommit svar och upplysningar, af hvilka eu kort

sammanfattning af styrelsen lämnas, så lydande:

»1. I hvad mån hav torparens arbetsskyldighet tagits i anspråk?

De torpare, som befunnits vara fullt pålitliga, hafva med godt

resultat anlitats såsom skogsbevakare och vid tillsynen öfver skogseldar

och deras hämmande, i synnerhet när torparne stationerats på lämpliga,

mer aflägsna trakter. Mer allmänt påkallas däremot torparne till biträden

eller dagsverkare vid förefallande skogsförrättningar, såsom utstämpliugar,

uppskattningsförrättningar in. m., samt vid skogsarbeten, såsom

hyggesrensning, flottledsarbeten, spångning af vägar, dikningar och

dikesrensningar, skogsodling m. m. I vissa revir sker detta ännu endast

i mindre grad och mer tillfälligt under de första åren af upplåtelsen.

2. I hvad mån hafva skogstorpar ne i allmänhet funnit sin utkomst?

Denna fråga har besvarats med ja från Torneå, Kalix, Råneå,

Malmesjaurs, Ålfsby och Piteå revir, dock med det tillägg att utkomsten

Bill. till Piksd. Prof.. 1904. 1 Sand. 1 Afd. 68 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 106.

i allmänhet varit knapp. Från Bodens och Tärendö revir har framhållits,

att torparne haft svårt att finna sin utkomst.

Särskildt upplysande för frågans bedömande är att, enligt allmänna

uppfattningen hos befolkningen inom dessa orter, endast de medellösa

åtnöjas med att bosätta sig ute på skogarne. Torparne börja

alltså utan alla tillgångar och kunna då gifvetvis ej utan skuldsättningfullgöra

sin byggnadsskyldighet, oaktadt de uppbära genom statsanslagett

bidrag hvar och en af 500 kronor. Då därtill kommer skyldigheten

att uppodla torpet, är ej att undra på — framhålles det — att

torparne under första tiden hafva det fattigt och bekymmersamt. Genom

att tillika syssla med afverkning och utdrifning från kronopark^- af

vindfällda och torra träd, hvilka till billigt pris säljas till torparne, där

så erfordras, hafva de emellertid] kunnat reda sig. De senare årens

ogynnsamma väderlek anses mycket hafva bidragit till att deras ställning

i flere fall varit bekymmersam.

3. I hvad mån har odlingen å torpen gått framåt?

I stort sedt ej i vidare mån än som upplåtelsevillkoren i kontrakt

föreskrifva. Dock omnämnes från flere revir, Älfsby, Råneå m. fl.,

att ej få exempel finnas därpå att rätt stora arealer uppodlats, betydligt

öfverstigande den föreskrift^. A andra sidan hafva ej få torpare måst

begära anstånd med odlingens fullgörande, enär de ej mäktat till föreskrifven

tid fullgöra det föreskrifna måttet.

4. Kan vid förnyad upplåtelse efter frihetsårens idgång afgälden för torp

utan olägenhet utgå i penningar i stället för i dagsverken? I hvad;

män kunna torparne anses vara att påräkna för erforderliga arbeten

på kronopark emot skälig ersättning, äfven om föreskrift i

kontrakt därom ej intages? Hafva gällande bestämmelser

i öfrigt i något afseende visat sig mindre lämpliga?

Beträffande den afgäld, som skall vid förnyad upplåtelse åsättas

torpen, hafva några af skogstjänstemännen uttalat sig för densammas

utgående i penningar, men andra däremot förordat den nämnda bestämmelsens

bibehållande om dess utgående i dagsverken. För den förra

meningen anföres såsom skäl, att dagsverken kunna vara i värde mycket

växlande på olika tider och årstider, och att å kronoparken förefallande

arbetstillfällen stode torparne till buds, oberoende af om afgälden utginge

i penningar eller dagsverken. Den senare åsikten har motiverats

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

därmed, att penningeafgälden blefve allt för betungande för torparen,

som endast med svårighet vore i tillfälle hopspara det erforderliga

beloppet.

Jämväl i fråga om torpares skyldighet att inom visst område af

kronoparken utöfva tillsyn och bevakning äfvensom att på tillsägelse

af vederbörande skogstjänsteman och emot skälig ersättning utgöra

å kronoparken erforderliga arbeten hafva af nyss nämnda skäl meningarna

skiftat, i det att några anse, att torparne, utan att särskildt

därtill förbindas, äro att påräkna för kronoparkernas arbeten, men

andra, ehuru i hufvudsak medgifvande riktigheten af detta skäl, hålla

före, att den nuvarande bestämmelsen bör bibehållas till förekommande

af arbetsvägran från en eller annan. Till stöd lör obehöfligheten al

arbetsskyldighetens upptagande i författningen bär ytterligare anförts

från Bodens och Ålfsby revir, att arbetsbrist under de senare åren

blifvit allt mer tryckande i skogsbygderna, och att denna arbetsbrist

på grund af sina orsaker antagligen komme att bestå eu lång tid framåt,

hvarför erforderliga arbetsbiträden för kronoparkerna därstädes genom

torparne vore säkert påräkneliga äfven utan särskild föreskrift.

Beträffande såväl afgälden, i fall den komme att utgå i dagsverken,

som i fråga om öfrig arbetsskyldighet har därjämte framhållits,

att denna skyldighet ej borde få utkräfvas under bärgningstiden.

1 fråga om torparens rätt till vedbrand har ifrågasatts, huruvida

ej denna i skogsvårdens intresse kunde utsträckas, utöfver vindfälld

och torr skog, jämväl till sådan, som ej vore saluduglig, men ur skogsvårdens

s}Tnpunkt borde afverka^.

Några olägenheter af bosättningarna på kronoparkerna hafva,

enligt hvad öfverjägmästaren Sjöberg meddelat, hittills ej i afsevärd

mån framträdt.»

Domänstyrelsen anför härefter vidare i sin underdåniga skrifvelse

följande.

Genom den gjorda undersökningen framginge, att torparne under

den första tiden efter upplåtelsen i allmänhet haft svårt att reda sig

och att de endast långsamt förmått framdriva odlingen på torpen, och

vidare att under sådant förhållande deras arbetsbiträde å kronoparkerna

endast i mindre grad eller tillfälligt kunnat användas. Men i stort

sedt hade domänstyrelsen af det vunna resultatet icke kunnat erhålla

annan uppfattning, än att, när första upplåtelsestadiet genomgåtts, torpen

vore ägnade att för kronoparkernas vård och fredhållning blifva af

stort gagn, på samma gång större utsikt då syntes förefinnas för

torparne att, om de vore arbetsföra och sparsamma, erhålla en be
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

tryggad om än anspråkslös bärgning. Å andra sidan framstode dock

såsom uppenbart, att dessa mycket små jordbruk och deras ekonomiskt

svagt situerade innehafvare vore i behof af all den lindring och det

stöd, som kunde dem medgifvas.

I sådant syfte syntes några ändringar i bestämmelserna i ofvan

omförmälda nådiga bref af den 29 maj 1891 vara önskvärda.

Hvad då först beträffade den afgäld, som enligt gällande bestämmelser

skulle efter frihetsårens slut vid förnyad upplåtelse åsättas torpen,

syntes denna böra utgöras icke i dagsverken utan i penningar, dock

med rätt för torparen att, om han så önskade, i afräkning på afgälden

utgöra dagsverken på kronoparken. Härigenom vunne torparen större

frihet att ordna på sätt för honom visade sig vara fördelaktigast.

Vidkommande därefter torparens skyldighet att inom det område

af kronoparken, som blefve honom anvisadt, utöfva tillsyn och

bevakning, äfvensom att på tillsägelse af vederbörande skogstjänsteman

och mot skälig ersättning utgöra å kronopark erforderliga arbeten, syntes

det styrelsen uppenbart, att denna tillsyn och detta arbete, i betraktande

af torpens belägenhet inom kronoparkerna samt behofvet och

fördelen för torparen att i hemmets närhet hafva att tillgå arbetsförtjänst,

kunde påräknas, utan att särskild! stadgande därom funnes i författningen

infördt. Man skulle enligt styrelsens mening kunna låta detta

ordnas genom fritt aftal. Härigenom skulle denna klass af mindre

jordbruksidkare och skogsarbetare inför den allmänna uppfattningen

inom de norra orterna få en friare och mer tilltalande ställning och

kunna tillföras i ekonomiskt afseende bättre situerade medlemmar än

nu, hvilka utan att råka i den skuldsättning, som i många fall visat sig så

tryckande, kunde efter hand bebygga och uppodla den åt dem under

viss ärftlig besittning upplåtna jord. En i berörda afseenden förbättrad

ställning för denna klass vore mer än något annat ägnadt att verka

till efterföljd för den i skogsbygderna nu arbetande lösa befolkningen.

Såsom ofvan blifvit nämndt, åtnjötes vid torpen fri vedbrand från

kronopark efter anvisning, dock endast af vind fälld och torr skog.

Skogstjäustemännen hade ansett, att det vore till gagn för skogen, att

denna blefve vid husbehofsafverkningeu rensad äfven från andra oväxtliga

skogsapel- än torra träd och vindfällen. Ett tillägg till nu gällande

bestämmelser i detta syfte syntes därför såsom gagneligt för

kronoparken vara påkalladt.

Hvad slutligen beträffade frågan, huruvida i annat län än Norrbottens

funnes kronoparker, för hvilkas vård och bevakning torpanläggningar

vore behöfliga och nyttiga, så ansåge domänstyrelsen, att detta

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

vore fallet i Västerbottens län. Kronoparkerna där bildade nämligen i

många fall hvar för sig betydande skogsvidder, inom hvilka en bofast

arbetarstam vore behöflig och gagnelig för skogsvården. Efterfrågan

på odlingslägenheter å kronoparkerna hade ock de senare åren här och

livar yppats.

På grund af hvad domän styrelsen sålunda anfört, har styrelsen i

underdånighet hemställt, att Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

medgifva,

dels att de i nådiga brefvet till domänstyrelsen af den 29 maj

1891, angående upplåtande af odlingslägenheter å kronopark i Norrbottens

län, föreskrifna villkor för dylika upplåtelser måtte i nedan

nämnda delar erhålla följande ändrade lydelse, nämligen:

andra stycket: att torparen må utan afgift från kronoparken erhålla

dels----—--— — —, dels ock efter anvisning

erforderligt skogsfång till vedbrand, det senare dock endast af vindfällen

eller torr skog eller annan skog, som i anseende till beskaffenheten

bör för en god skogsvård afverkas;

tredje stycket: att under första upplåtelsetiden torparen må, utan

afgäld till kronan, bruka torpet och åtnjuta frihet från utlagor och onera

mot skyldighet att i enlighet med de föreskrifter, som af domänstyrelsen

vid upplåtelsen meddelas, uppodla och bebygga lägenheten;

femte stycket: att efter frihetsårens slut torpet genom domänstyrelsens

försorg skall, i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet, åsättas

viss årlig afgäld, att utgöras i penningar, dock med rätt för torparen

att, om han så önskar, i afräkning på afgälden utgöra dagsverken på

kronoparken;

dels ock att bestämmelserna i förberörda nådiga bref, med däri

nu föreslagna ändringar, måtte få tillämpas i fråga om kronoparker

jämväl inom Västerbottens län.

Af de utaf domänstyrelsen nu föreslagna ändringarna uti nådiga

brefvet den 29 maj 1891 åsyftar den, som rör utsyning af skog till

vedbrand, att till detta ändamål må, utom torra och vindfällda träd,

användas jämväl sådana, som ur skogsvårdssynpunkt böra borttagas.

Denna ändring är sålunda påkallad direkt i skogsskötselns intresse.

Till främjande af en bättre skogsvård syftar jämväl i öfrigt domänstyrelsens

förslag, genom att göra lägenhetsupplåtelser mer tillgängliga

och begärliga än hittills och sålunda bidraga att öka tillgången på

arbetskraft å kronoparkerna i de två nordligaste länen.

Hvad borttagandet af torparnes skyldighet att prestera arbete åt

kronan beträffar, synes mig clenna ändring, som kommer att bereda

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

torparne en väsentligt friare ställning, otvifvelaktigt att göra det mer

tilltalande för dugliga personer, äfven med vissa ekonomiska resurser,

att slå sig ner såsom lägenhetsinnehafvare på kronoparker. Genom

eftergifvandet af detta band torde för öfrigt kronan icke i nämnvärd

mån gå förlustig torparnes arbetskraft, enär på grand af torpens belägenhet

deras innehafvare i de flesta fall torde, därest kronan bereder

dem skälig ersättning, finna med sin fördel förenligt att genom arbete

å angränsande kronopark bereda sig sin utkomst, utöfver livad lägenheten

lämnar.

Jag finner mig således böra i hufvudsak biträda domänstyrelsens

förslag, men vill därvid erinra, att i fråga om enligt nu gällande bestämmelser

upplåtna lägenheter villkoren icke torde utan innehafvarnes

medgifvande kunna förändras.

På grund af det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att medgifva

dels att i afseende å sådana å kronoparker i Norrbottens län befintliga,

till skogstorp tjänliga lägenheter, som, i enlighet med af 1891

års Riksdag länmadt medgifvande, hädanefter af domänstyrelsen upplåtas

till odling och bebyggande, må gälla följande villkor, nämligen:

att lägenheter, som sålunda afsättas till skogstorp, skola noggrann!

beskrifvas och å marken begränsas;

att torparen må utan afgift från kronoparken erhålla dels efter

utsyning behöfligt virke till torpets åbyggnader och liägnader samt öfrigt

husbehof, dels ock efter anvisning erforderligt skogsfång till vedbrand,

det senare dock endast af vindfälld eller torr skog eller sådan, som i

anseende till sin beskaffenhet eljest bör för eu god skogsvård afverkas;

att under första upplåtelsetiden torparen må, utan afgäld till kronan,

bruka torpet och åtnjuta frihet från utlagor och onera mot skyldighet

att i enlighet med de föreskrifter, som af domänstyrelsen vid upplåtelsen

meddelas, uppodla och bebygga lägenheten;

att, sedan af domänstyrelsen föreskrifna byggnader blifvit å torpet

uppförda och godkända, torparen må af statsmedel uppbära ett kontant

belopp af femhundra kronor mot skyldighet för honom att, i händelse

han af en eller annan anledning varder från lägenheten skild, afstå densamma

utan anspråk på ersättning för å lägenheten nedlagdt byggnadsoch

odlingsarbete;

att efter frihetsårens slut torpet genom domäustyrelsens försorgskall,

i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet, åsättas viss

årlig afgäld, att utgöras i penningar, dock med rätt för torparen att, om

han så önskar, i afräkning på afgälden utgöra dagsverken å kronoparken;

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 106.

att torpare, som af domänstyrelsen finnes hafva torpet väl uppodlat

och bebyggt, må efter frihetsårens slut mot fastställd afgäld erhålla

förnyad upplåtelse å torpet, samt att, därest torpare, som finnes

hafva väl skött och bebyggt lägenheten, före första upplåtelsetidens

utgång dör eller varder oförmögen att fullgöra sina förpliktelser, hans

barn eller arfvingar, därest de finnas till torpare lämpliga, må äga att

med domänstyrelsens begifvande öfvertaga torpet eller, om de ej vilja

eller kunna mottaga detsamma, öfverlåta torpet åt annan, af domänstyrelsen

godkänd person mot den godtgörelse för å torpet nedlagdt

arbete, som må kunna betingas;

att torpare, som blifvit dömd för svårare brott, må kunna af

domänstyrelsen uppsägas till afflyttning från torpet nästföljande midfasta;

att, därest domänstyrelsen skulle finna, att torpare gjort sig skyldigtill

skogsåverkan eller ovarsamt handhafvande af eld, eller torparen företagit

sig annat, som väsentligen strider mot lag eller allmän ordning,

eller underlåtit att fullgöra åtagna skyldigheter eller ställa sig till efterrättelse

gifna föreskrifter, på domänstyrelsen må ankomma att uppsäga

honom till afflyttning från torpet, med rätt för torparen att åtnjuta

laga fardag;

samt att i öfrigt erforderliga föreskrifter med afseende å torpen

och torparne må af domänstyrelsen meddelas;

dels att dessa nu föreslagna villkor må äga tillämpning jämväl

med afseende å på grund af nådiga brefvet den 29 maj 1891 redan

upplåtna odlingslägenheter å kronopark^’ i Norrbottens län, däx-est vederbörande

innehafvare af sådan lägenhet därtill samtycker;

dels och att å kronoparker i Västerbottens län befintliga, till skogstorp

tjänliga lägenheter må, där det för kronoparkens vård och bevakning

finnes vara gagneligt, af domänstyrelsen på viss bestämd tid, ej

öfverstigande tjugu år, upplåtas till odling och bebyggande åt personer,

som äga god frejd och äro fullt arbetsföra samt i öfrigt finnas vara

lämpliga, under de här ofvan angifna villkor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets öfrige ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla samt förordnade, att proposition af den lydelse,

bil. — till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo:

K. G. Liljesköld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1904:126 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af odling slågenheter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län. s. 5 i texten