Sök i Ratio Lex

Angående bestämmande af sträckningen af viss del af sjögränsen mellan Sverige och Kor ge

1904-03-26 · 23 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1904:70, Angående bestämmande af sträckningen af viss del af sjögränsen mellan Sverige och Kor ge

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

1

N:o 70.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

bestämmande af sträckningen af viss del af sjögränsen

mellan Sverige och Kor ge; gifven Stockholms slott den

26 mars 1904.

Under åberopande af bilagda protokoll i sammansatt norskt och

svenskt statsråd den 15 mars 1904 äfvensom utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen medgifva, att frågan om sträckningen af sjögränsen emellan

Sverige och Norge från den i förenämnda protokoll omförmälda punkt

XVIII ut i liafvet, så långt territorialgränsen går, må hänskjutas till

afgörande af en särskild skiljedomstol, i öfverensstämmelse med hvad

i protokollen är anfördt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Hjälmar Westring.

Bill. till Riksd. Brok 1904. 1 Sami. 1 Afd. 46 Höft. (N:o 70.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Protokoll, hållet i sammansatt norskt och svenskt

statsråd inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

å Kristiania slott den 15 mars 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hagerup,

Hans excellens herr statsministern Ibsen,

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Kildal,

Strugstad,

Hauge,

SCHÖNING,

VoGT,

Mathiesen och

Svenska statsrådet Westring.

Chefen för handels- och industridepartementet, statsrådet Schöning

föredrog i underdånighet följande:

Departementet tillåter sig att inkomma med underdånigt betänkande

angående åtgärder till närmare bestämmelse af riksgränsen i

vattnet mellan Sverige och Norge.

Sjögränsen mellan de tvänne länderna, som löper från det inre af

Idefjorden och ut till hafvet, är fastställd genom en gränsreglering af

den 26 oktober 1661, företagen i öfverensstämmelse med fredstraktaterna

i Roskilde af den 26 februari—9 mars 1658 och i Köpenhamn

af den 27 maj—6 juni 1660.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 70.

Det tiar under tidernas lopp härskat osäkerhet om denna gränslinje

beträffande flera punkter, i det att den icke någon gång under

den långa tidsperioden mellan 1061 och 1897 har gjorts till föremål för

gemensam besiktning och undersökning.

År 1897 vidtogo norska inredepartementet och svenska civildepartementet

åtgärd för att söka få gränsens rätta sträckning klargjord, och

under augusti månad nämnda år sammanträdde därefter två norska och

två svenska kommissarier för att, efter genomgående af handlingar och

undersökningar på platsen o. s. v., afgifva förslag till bestämmande och

angifvande på kartorna af gränslinjen mellan Norge och Sverige från

det inre af Idefjorden och ut till hafvet.

De norska kommissarierna voro expeditionssekreteraren Broar Olsen

och kommendören A. Rieck; de svenska kommissarierna voro kommendören

E. Oldberg och assessoren H. Westring.

Kommissarierna framlade den 18 augusti 1897 som resultat af sina

förhandlingar och undersökningar »kungl. svenska och norska kommissionens

förslag till och beskrifning af sjögränsen mellan Norge och

Sverige från det inre af Idefjorden ut till hafvet».

Det framgår af denna handling, som är undertecknad af samtliga

fyra kommissarierna, att enighet rådde mellan dessa om gränslinjen

från det inre af Idefjorden till en punkt mellan Jylte kummel (norsk)

och en holme nordväst om Norra Hellsö (svensk) — hvilken punkt är

betecknad som XVIII på en förslaget bilagd karta — så att Helleholmen

hänföres till Sverige, Knivsöarna till Norge.

Med hänsyn till gränslinjens sträckning från nämnda punkt XVIII

och ut till hafvet uppnåddes däremot icke enighet inom kommissionen.

De norska och de svenska medlemmarna framställde för denna del hvar

sitt särskilda förslag, i enlighet hvarmed Grisbådarna tillika med några

norr om Koster liggande skär och grund skulle tillfalla respektive

Norge eller Sverige.

Kommissariernas förslag tillika med två därtill hörande kartor

biläggas.

Departementet är af den åsikt, att den af de norska och de svenska

kommissarierna gemensamt föreslagna linjen från det inre af Ideljorden

till punkt XVIII på de förslaget medföljande kartor bör anses som den

riktiga gränslinjen. I det att med hänsyn till den närmare beskrifningen

af denna linje hänvisas till kommissariernas förslag, tillåter departementet

sig att hemställa, att linjen af Eders Maj:t godkännes såsom

den rätta gränsen mellan rikena.

Så framt Eders Maj:t behagade fatta beslut i öfverensstämmelse

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

melse härmed, förutsätter departementet, att därefter kungl. kungörelser

angående den godkända gränslinjen utfärdas i hvardera rikets

särskilda statsråd.

Det torde vidare böra framhållas, att det är af betydelse, att snarast

möjligt ett utmärkande af den här omhandlade delen af sjögränsen

må äga rum. Den ändamålsenligaste ordningen synes vara att en

kommissarie för hvart rike utses att företaga detta utmärkande, och

departementet tillstyrker därför Eders Maj:t att bifalla detta, i det att

departementet utgår ifrån att i så fall i hvardera rikets särskilda

statsråd utnämnas, respektive en norsk och en svensk kommissarie.

Som ofvan anförts, uppnådde de norska och de svenska kommissarierna

icke enighet med afseende å frågan om gränsens rätta

sträckning från omförmälda punkt XVIII ut till hafvet.

Här nedan lämnas en närmare beskrifning å den omtvistade gränslinjen,

sådan som den från norsk och från svensk sida är afsedd att

böra gå.

De norska kommissariernas uppfattning.

Från den som punkt XVIII betecknade punkten mellan Jylte kummel

och en holme nordväst om Norra Hellsö bör gränsen dragas i rät

linje ut i öppna hafvet genom midtpunkten af en rät linje, dragen från

sydspetsen af den sydligaste norska Tislarön, Klöveren, till nordspetsen

af norra Kosterö (svensk), så att gränslinjen går öfver Båtshakegrundet

och att alla norr om denna gränslinje liggande holmar, skär

och grund, däribland Grisbådarna, blifva norska.

Linjen är på kommissariernas karta betecknad med röd färg och

den omnämnda punkten mellan Klöveren och norra Kosterö betecknad

som punkt XIX.

De svenska kommissariernas uppfattning.

Från punkt XVIII bör gränsen dragas i rät linje ut till öppna

hafvet genom en punkt omkring 300 meter norr om Rödskärs Nordgrund

och därefter ungefär midt mellan Grisbådarna och Sköttegrunden

så, att alla söder om denna linje liggande holmar, skär och grund,

däribland Grisbådarna, blifva svenska.

Linjen är på kommissariernas karta betecknad med gul färg, och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70. 5

den nämnda punkten norr om Rödskärs Nordgrund betecknad som

punkt XIX.

Detta departement tillåter sig underdånigst att föreslå, att frågan

om den omtvistade gränslinjen hänskjutes till afgörande genom skiljedom

af en särskild domstol, sedan samtycke härtill gifvits af bägge

rikenas representationer, och att man härvid förfar på följande sätt:

I hvartdera rikets särskilda statsråd utses två skiljemän.

Skiljemännen välja gemensamt på förhand en femte skiljeman, som

tillika fungerar som domstolens ordförande. Vid lika röstetal anförtros

valet af femte skiljeman till det främmande statsöfverhufvud, som Hans

Maj:t Konungen därom anmodar.

Reglerna för domstolens arbetsordning och för förhandlingarna

äfvensom för dess säte bestämmas af domstolen själf.

Den i behörig ordning afkunnade skiljedomen angående den omtvistade

gränslinjens rätta sträckning skall vara slutligt bindande för

bägge parterna.

Hvartdera riket bestrider de omkostnader för skiljedomen, som angå

det allena, hvaremot de gemensamma utgifterna såsom till den femte

skiljemannen o. s. v. fördelas med hälften på hvartdera riket.

I öfverensstämmelse med ofvanstående tillåter sig departementet

underdånigst hemställa:

att Eders Maj:t behagade i nåder bestämma:

l:o) att den af de norska och de svenska kommissarierna år 1897

gemensamt föreslagna gränslinjen mellan Norge och Sverige från det

inre af Idefjorden till punkt XVIII på två, kommissariernas förslag

bifogade kartor godkännes;

2:o) att utmärkande af denna gränslinje skall företagas af därtill

utsedda kommissarier, en från hvartdera riket;

3:o) att frågan om gränslinjen mellan Norge och Sverige från

ofvannämnda punkt XVIII ut i hafvet, så långt territorialgränsen

går, hänskjutes till afgörande af en särskild skiljedomstol, i öfverensstämmelse

med hvad här ofvan anförts, för såvidt de två rikenas

representationer därtill gifva sitt samtycke.

De svenska ledamöterna af statsrådet instämde i hvad föredraganden

hemställt beträffande godkännande af den utaf de svenska och de norska

kommissarierna föreslagna gränslinjen från det inre af Idefjorden till

den nämnda punkten XVIII samt denna gränslinjes utmärkande.

Hvad angick gränsens sträckning från punkten XVIII ut i hafvet

intill territorialgränsen, anmälde dessa ledamöter, att uti flera i ärendet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 70.

inkomna utlåtanden framställts förslag till gränslinjens bestämmande

sålunda, att denna linje delvis komme att dragas ännu något nordligare

än de svenska kommissarierna föreslagit. Under uttalande, med hänsyn

härtill, af den uppfattning att förslaget om öfverlämnande till en särskild

skiljedomstol att afgöra frågan om gränsens sträckning i denna

del innebure, att parterna å ömse sidor skulle äga att, utan att vara

bundna enhvar af sina kommissariers förslag, inför domstolen framställa

de påståenden i nämnda hänseende, hvartill de kunde finna sig

befogade, biträdde dessa ledamöter föredragandens förslag jämväl i

denna del.

De norska medlemmarna af statsrådet hade intet att anmärka mot

ofvanstående anförande, som öfverensstämde med hvad som också från

norsk sida hade förutsatts.

I enlighet med hvad statsrådets ledamöter sålunda

tillstyrkt, behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla det af chefen för norska handelsoch

industridepartementet framställda förslaget.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

7

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 26 mars 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen och

Virgin.

Departementschefen statsrådet Westring anförde:

Med anledning af uppkomna stridiga meningar rörande rätta sträckningen

å vissa punkter af sjögränsen mellan Sverige och Norge —

gränsen har fastställts genom gränstraktaten den 26 oktober 1661

och sedermera icke underkastats någon revision — uppdrog Kungl.

Maj:t den 12 juli 1897 åt två svenska kommissarier att, jämte två från

norsk sida utsedda personer, verkställa undersökning angående rätta

sträckningen af riksgränsen mellan Sverige och Norge från det inre

af Idefjorden ut till hafvet samt att efter besök på stället och efter

att hafva genomgått frågan rörande handlingar och kartor afgifva för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

slag till gränslinjens bestämmande å ifrågavarande sträcka samt densammas

angifvande å kartorna.

De svenska och norska kommissarierna fullgjorde sitt uppdragunder

tiden från och med den 11 till och med den 21 augusti 1897. Med

underdånig skrifvelse den 31 i nyssnämnda månad öfverlämnade de

svenske kommissarierna protokoll öfver förrättningen samt kommissionens

förslag till och beskrifning af sjögränsen mellan Sverige och Norge

från det inre af Idefjorden ut till hafvet jämte affattning på karta af

den föreslagna gränslinjen.

Till grund för förslaget ligger 1661 års traktat. Då vid granskning

af den till traktaten hörande kartan densamma befunnits vara i

hög grad felaktig, särskildt beträffande området utanför Svinesund, härvid

gränslinjens affattning å karta densamma icke kunnat användas.

För detta ändamål hafva därför nyare kartor måst begagnas.

Förslaget till gränslinje på sträckningen från det inre af Idefjorden

till mynningen af Svinesund vid Hummerholmen är inlagdt å en kopia

af eu utaf svenska sjökarteverket år 1861 upprättad originalmätningskarta

öfver ifrågavarande gränsområde i skalan 1 : 20,000. För utmärkande

af gränslinjen å den återstående sträckningen, eller från

Hummerholmen ut till territorialgränsen, har användts ett exemplar af

en utaf »Norges geografiske opmaaling» år 1868 utgifven specialkarta

öfver Kristianiafjorden från Hankö till Torbjörnskär och Idefjorden i

skalan 1 : 50,000.

Af kommissionens förslag framgår, att enighet uppnåtts rörande

gränsens sträckning från det inre af Idefjorden (punkt I i förslaget

och å kartan) till en punkt betecknad med XVIII. Denna punkt angifves

i förslaget såsom midtpunkten å en rät linje, dragen från Jylte

kummel till södra udden af den på nordvästsidan af Norra Hellsö liggande

lilla holme. Jylte kummel är ett sjömärke uppsatt å Jylteholmen,

belägen strax söder om den norska till Hvalögruppen hörande ön

Herföl. Norra Hellsö tillhör Sverige. Beträffande gränsens sträckningfrån

punkt XVIII ut till sjöss hafva olika förslag framställts af de svenska

och norska kommissarierna.

De svenska kommissariernas förslag rörande gränsens sträckningfrån

punkt XVIII ut till sjöss, så långt territorialgränsen går, är å kartan

angifvet med gul linje. Enligt detta förslag skulle gränslinjen från

nyssnämnda punkt dragas till en punkt omkring 300 meter norr om

Rödskärs Nordgrund (punkt XIX) och vidare ungefär midt emellan undervattenskären

Grisbådarna och Sköttegrunden på det sätt, att alla söder

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70. 1)

om denna linje liggande holmar, skär och grund, däribland Grisbådarna,

blefve svenska.

Enligt de norska kommissariernas förslag, å kartan angifvet med

röd linje, skulle punkt XIX utgöras af midtpunkten å en rät linje, dragen

från sydspetsen af den sydligaste af de norska Tislaröarna (Kiöveren)

till nordspetsen af Norra Kosterö, på det sätt att gränslinjen, dragen

genom nämnda midtpunkt, går öfver grundet Båtshaken och att alla

norr om denna gränslinje liggande holmar, skär och grund, däribland

Grisbådarna, blefve norska.

I fråga om området utanför Hummerholmen stadgar 1661 års traktat,

att gränsen skall gå »från Kosteröarna mellan Tislarne och mellan

Kattholmen och Hvalöarna in genom Svinesundsfjorden». Kattholmen

är belägen innanför punkt XVIII mellan punkterna XV och XVI. Å

den till traktaten hörande kartan är gränsen dragen från mynningen

af Svinesund i rät linje till en punkt, som synes vara belägen ungefär

midt emellan Kattholmen å svenska sidan och den till Hvalögruppen

hörande »Maköholmen» å norska sidan, samt från denna punkt i rät

linje till en annan punkt, som synes vara belägen midt emellan Kosteröarna

å svenska sidan och Tislaröarna å norska sidan. Någon antydan

om huru gränsen därutanför skall gå finnes icke vare sig i traktaten

eller å den därtill hörande kartan. Med »Maköholmen» afses antagligen

Norra Sandö, hörande till Hvalögruppen. Någon ö med namnet

Maköholmen finnes nämligen icke, hvaremot på Norra Sandö finnes en

gård benämnd Makö eller Magö.

\id en jämförelse mellan 1661 års karta och de nyare kartorna

visar sig, att belägenheten är å den förra kartan alldeles oriktigt angifven

särskildt beträffande den af de stora öarna Norra och Södra

Sandö, Herföl, Kirkeö m. fl. bestående gruppen Hvalöarna. Om en

linje dragés från midtpunkten mellan Kattholmen å ena sidan och

någon närbelägen punkt å Hvalöarna å den andra till midtpunkten

mellan Kosteröarna och Tislaröarna, skulle denna linje komma att gå

midt öfver de ostligaste till Norge hörande Sandöarna och Herföl.

Detta torde till fullo ådagalägga omöjligheten af att lägga den å 1661

års karta utmärkta gränslinjen till grund för bestämmandet af gränsens

rätta sträckning å det tvi stiga området.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse yttra de svenska kommissarierna

rörande bestämmandet af gränslinjen å detta område följande.

De norska kommissarierna hade, med anledning däraf att gränslinjen

å 1661 års karta dragits till midtpunkten mellan Kosteröarna

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afl. 46 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 70.

å ena och Tislaröarna å andra sidan, ansett, att linjen från punkt XVIII

borde dragas i rak linje till midtpunkten mellan Nordkoster och södra

spetsen af Klöveren i Tislarögruppen samt vidare därifrån i rak fortsättning

ut till territorialgränsen. Enligt detta förslag skulle vissa af

skären norr om Kosteröarna, nämligen Stenbrottet, Rödskärs Nordgrund

och delvis Båtshaken komma på norska sidan af gränsen. Detsamma

skulle blifva fallet med Grisbådarna. Om än en sådan tolkning af

traktaten ej syntes sakna skäl, kunde likväl däremot erinras, att den å

1661 års karta uppdragna linjen A icke kunnat följas, enär belägenheten

å kartan vore oriktigt angifven, samt att hvarken traktaten eller

kartan innehölle någon som helst antydan om gränsens sträckning utanför

Koster- och Tislaröarna. Vid sådant förhållande syntes den naturliga

belägenheten samt häfden böra tillerkännas afgörande betydelse.

Hvad då anginge skären norr om Kosteröarna, såge man genast vid en

blick på kartan, att desamma uppenbarligen hörde tillsammans med den

ögrupp, hvars hufvudöar kallades Kosteröarna. Den utredning angående

häfden, som kommissarierna varit i tillfälle verkställa, gåfve

ock otvetydigt vid handen, att fisket vid dessa skär ansetts tillkomma

uteslutande svenskarna, ehuru någon gång norska fiskare uppträdt äfven

där. Hvad åter anginge Grisbådarne vore väl dessa belägna på något

större afstånd från Kosteröarna än från den grupp af skär, hvars sydliga

medelpunkt utgjorde den ostridigt norska ön Heja. Men mot Grisbådarnas

hänförande till Norge talade emellertid på det kraftigaste de

synnerligen bestämda uppgifter angående häfden, som vid kommissariernas

besök å Nordkoster erhållits af där boende fiskare. Dessa

hade nämligen uppgifva, att vid Grisbådarna af dem bedrefves ett

mycket betydande hummerfiske, och hade de förklarat, att detta fiske

bedrefves uteslutande af svenska fiskare. De å norska sidan insamlade

uppgifterna angående ifrågavarande fiske vore hvarandra motsägande.

Vissa af dem bekräftade ganska tydligt kosterfiskarenas berättelser, under

det andra gåfve vid handen, att äfven norrmän emellanåt bedrifvit

fiske å Grisbådarna. Den af kommissarierna åvägabragta utredningen

angående häfden vore naturligtvis mycket ofullständig, men syntes dock

i sin helhet utmärka, att Grisbådarna borde anses för svenska. Att.

dessa skär från äldre tider ansetts tillhöra Sverige bekräftades äfven af

följande omständigheter, nämligen att å en i sjökarteverkets arkiv förvarad

»karta öfver den del af Bohus Skärgård, som sträcker sig från

Saltbobäcken till Röse jämte Kosterskären, afmätt, pliktad samt ritad

år 1804 af Jolian Gustaf af Lund», hvilken karta, därå riksgränsen icke

vore utmärkt utan allenast farleder uppritade, icke upptoge angränsande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

norska öar, Grisbådarna vore återgifna; att desamma vid de mätningar,

som legat till grund för omförmälda af »Norges geografiske opmaaling*

år 1868 utgifna specialkarta, icke blifvit uppmätta utan å kartan utlagda

från svenska sjökort, för livilkas upprättande de blifvit genom

svenska sjökarteverket uppmätta och inlagda å sjökarteverkets förenämnda,

år 1861 upprättade originalmätningskartor; samt att sjömärken

å desamma blifvit utsatta genom svenska lotsverkets försorg, hvilket

dock först skett på våren 1896.

Den utredning rörande liäfden, som omförmäles i de svenska kommissariernas

underdåniga skrifvelse, hade kommissionen sökt vinna genom

inhämtande af upplysningar i detta afseende från fiskarbefolkningen å

olika platser å såväl den svenska som norska sidan. Enligt hvad förrättningsprotokollet

utvisar, verkställdes dylika undersökningar å den

norska ön Herföl, å Nordkoster samt å de norska öarna Tislarön, Asmalön

och Västerön, de två sistnämnda hörande till Hvalöarna.

Å Herföl tillstädeskommo fem fiskare, hvilka lämnade följande upplysningar.

Fiskarena i Herföl hade brukat fiska efter hummer vid Stenbrottet,

Rödskärs Nordgrund, Kostersten, Klöfningsgrunden, Båtshaken, Rödskär

samt Grisbådarna. De plägade bedrifva fiske med backor eller

tinor söder om Grisbådarna i en där gående ränna. Svenskarna hade

jämväl bedrifvit fiske med backor på detta ställe äfvensom fiskat hummer

på Grisbådarna, Sköttegrunden, Rödskär, Båtshaken, Drammen,

Kostersten, Stenbrottet och Rödskärs Nordgrund. Svenska fiskare hade

för omkring tolf år sedan nekat en norsk fiskare att sätta hummertinor

vid Rödskär, Stenbrottet, Klöfningsgrunden, Rödskärs Nordgrund eller

rundt omkring på grunden norr om Nordkoster. Däremot hade svenskarna

icke nekat de norska fiskarena att sätta ut sina hummertinor på

Grisbådarna och däromkring. Fiskarena på Tislaröarna brukade fiska

på Hejagrundet och däromkring. På Sköttegrunden hade tislarfiskarena,

herfölsfiskarena och svenskarna fiskat om hvarandra. De norska fiskarena

hade därför vändt sig till länsmannen och fogden, som gifvit

dem det rådet att borttaga tinorna för de svenska fiskarena. Då de

norska fiskarena åtvarnat de svenska, hade dessa tagit bort tinorna från

sistnämnda grund, men senare nästan årligen åter visat sig där. Då de

norska fiskarena ej vetat om den rätta gränslinjen, ’hade de emellertid

icke gjort något vidare åt saken.

Å Nordkoster hördes tolf fiskare. Dessa berättade:

Fiskarena å bägge Kosteröarna hade alltid fiskat vid skären norr

om Nordkoster (Stenbrottet, Rödskär, Rödskärs Nordgrund, Kostersten,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Båtshaken, Klöfningsgrimden o. s. v.) och hade alltid betraktat fisket

vid dessa skär såsom uteslutande svenskt. De närvarande hade dock

i allmänhet fiskat mera västerut, och ingen af dem hade fiskat norr om

Rödskär utom en, som fiskat ända till Rödskärs Nordgrund. Däremot

hade de ingen kännedom, att norska fiskare idkat fiske vid dessa skär.

Det fiske, som bedrefves vid dessa skär, vore hummerfiske samt sillfiske

med garn. På Sköttegrunden hade svenskar och norrmän fiskat

hummer om hvarandra utan att tvist därom uppstått mellan de olika

landens inbyggare. På Grisbådarna brukade de svenska fiskarena bedrifva

hummerfiske, men däremot hade norska hummerfiskare, såvidt de närvarande

visste, aldrig fiskat hummer där. Fiske med tinor eller backor,

som endast bedrifvits med små redskap, hade ansetts likgiltigt från

svensk sida. Med sådana redskap hade emellertid såväl svenska som

norska fiskare idkat fiske mellan Båtshaken och Heja. Hummerfisket

vore det för fiskarena å Kosteröarna mest betydande fisket. Vid Grisbådarna

fiskades hummer, och vore detta hummerfiske det bästa i trakten.

Våren 1897 hade öfver sextio personer varit sysselsatta med

hummerfiske därstädes. Befolkningen hade ansett gränsen mellan Sverige

och Norge gå norr om skären, norr om Koster samt norr om Grisbådarna

upp emot Sköttegrunden.

A Tislarön hördes fyra fiskare, hvilka uppgåfvo följande.

Fiskarena på Tislarön bedrefve hummerfiske i allmänhet på grunden

omkring Tislaröarna, Torbjörnskär och Heja. Däremot fiskade de

icke vid skären norr om Kosteröarna. Förr hade norska fiskare, särskilt

från Herföl, fiskat hummer vid dessa skär. Samtidigt hade svenskarna

fiskat där. Jämväl vid Heja hade svenskarna fiskat tillsammans

med norska fiskare. Det hade då varit gemensamt fiske. En af de

närvarande, 65 år gammal, upplyste, att han fiskat vid Sköttegrunden,

hvaremot han icke fiskat vid Grisbådarna, hvilket icke heller hans fader

gjort. En annan af de närvarande meddelade, att han fiskat vid Sköttegrunden

och för omkring tjugo år sedan jämväl vid Grisbådarna. Anledningen

till att man förr icke i allmänhet fiskat så långt ut som vid

Grisbådarna hade varit, att det då för tiden funnits godt om hummer

närmare Tislarön. Anledningen till att tislarfiskarena icke fiskade på

Grisbådarna vore fruktan för de svenska fiskarena, som togo upp de

norska fiskarenas hummertinor. Detta vore ock anledningen, hvarför

fiskarena från Tislarön ej drefve hummerfiske vid Stenbrottet och de

andra skären norr om Kosteröarna. Hvad anginge fisket med backor,

upplystes det, att detta hufvudsakligen drefves väster om Tislarön vid

Alnen, men för öfrigt rundt omkring Tislarön. Fiskare från Herföl,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 70. 13

Västeröarna med flera andra ställen fiskade med backor söder, sydost

och sydväst om Grisbådarna. Däremot hade de sig icke bekant, om

fiskare från Herföl fiskade hummer vid Grisbådarna, hvaremot de visste,

att herfölfiskare hade satt ut hummertinor vid Hejagrunden och Sköttegrunden.

Å Asmalön hördes fem fiskare, bosatta vid Viger å samma ö.

Desse anförde:

Fiskare från detta ställe bedrefve hummerfiske i synnerhet vid

Heja, Hejagrunden och vidare norrut mot Torbjörnskär samt söderut

vid Sköttegrunden och mellan dessa grund och Grisbådarna. De fiskade

icke vid Rödskär, Rödskärs Nordgrund eller de öfriga skären norr om

Kosteröarna. Svenskarna bedrefve hummerfiske vid Grisbådarna och

ofta norr därom upp mot Torbjörnskär. De norska fiskarena från Viger

begåfve sig icke till Grisbådarna för att fiska af fruktan för att svenskarna

skulle taga hummertinorna ifrån dem. Grisbådarna ansåges

vara en mycket god fiskeplats. Där drefves emellanåt jämväl sillfiske.

Fisket med backor bedrefves hufvudsakligen på djupet söder om Heja

både norr och söder om Grisbådarna.

Å Västerön hördes fem fiskare, bosatta vid Kuhaugcn å nämnda ö.

Dessa berättade:

Fiskare från Kuhaugen bedrefve hummerfiske vid Heja, Hejagrunden

och omkring Torbjörnskär samt på Sköttegrunden och Grisbådarna.

På det senare stället hade alla de närvarande fiskat hvarje år, allenast

med undantag af en af dem, hvilken icke fiskat där de senare åren

men väl hans söner. Fiskarena hade trott, att Grisbådarna vore norska,

då det största djupet vore sydost om dem. De svenska fiskare, som

också plägade bedrifva fiske på Grisbådarna, hade icke hindrat fiskarena

från Kuhaugen att fiska där. De närvarande ansåge Grisbådarna

för en mycket god plats för hummerfiske, och de förklarade, att det

skulle vara en betydlig förlust för dem, om de icke skulle tillåtas

fiska där.

Uti en den 25 augusti 1897 dagtecknad underdånig skrift hafva C. L.

Johansson från Styrsö, Adolf Andreasson från Nordkoster och Anders

Andersson från Sydkoster, med hvilka 109 fiskeidkare från Kosteröarna

samt angränsande Öar och fastland förenat sig, uttalat sina farhågor,

att vid en blifvande gränsreglering gränsen komme att bestämmas

så, att de bohuslänska fiskarena komme att förlora det fiskeområde,

som af ålder ansetts tillkomma dem. Det svenska fiskeområdet sträckte

sig nämligen sedan långliga tider tillbaka ända till norra kanten af

ön Heja, hvarest under fisketiden svenska fiskare plägat hafva bostäder

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

uppförda. Omkring år 1872 hade dock efter tillsägelse från norsk sida

de svenska fiskarena måst upphöra med fiske vid Heja, men dessförinnan

hade fiske därstädes uteslutande bedrifvits af svenska fiskare.

Så vidt undertecknarne hade sig bekant, idkades icke af norrmän hummerfiske

söder om en linje dragen från södra delen af Tjurholmen till

norra kanten af Heja undantagandes omkring Heja.

Genom nådig remiss den 1 oktober 1897 anbefalldes Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län att verkställa utredning

i fråga om häfd dels till de norr om Kosteröarna belägna mindre öar

och undervattensskär, af livilka de nordligaste vore Rödskärs Nordgrund

och Stenbrottet, dels ock till undervattensskären Grisbådarna.

Med anledning däraf lät Kungl. Maj:ts befallningshafvande vid

sammanträde inför kronofogden i orten höra den fiskei dikande befolkningen

i Vätte härad. Vid sammanträdet, som ägde rum i Strömstad

den 5 november 1897, tillstädeskommo 101 personer, samtliga fiskeidkare

inom nämnda härad. Protokollet vid sammanträdet innehåller

Yttranden af en hvar af de närvarande. De härvid afgifna berättelserna

gifva vid handen, att svenska fiskare åtminstone ända ifrån 1830-talet

idkat hummer-, sill- och backfiske vid ön Heja, där de under fisketiden

haft uppförda tillfälliga bostäder. Detta förhållande synes hafva fortgått

ända fram på 1870-talet, under hvilken tid norrmän icke plägat

idka fiske därstädes. I sammanhang med uppförandet af ett kummel

å Heja, hvilket torde hafva skett något år på 1870-talet, synes från

norsk sida försök hafva gjorts att bortmota de svenska fiskarena från

fiskeplatserna vid ön. Efter denna tid började norrmän idka fiske därstädes

och synas inom ganska kort tid hafva utträngt de svenska

fiskarena, så att för närvarande fiske vid Heja torde bedrifvas endast

af norrmän. Hvad beträffar fisket vid Sköttegrunden svnes af de afgifna

berättelserna framgå, att jämväl detta i äldre tider brukats uteslutande

af svenskar, men att numera fiske därstädes idkades af såväl svenskar

som norrmän. A det fiskeområde, som utgöres af skären norr om

Kosteröarna intill Rödskärs Nordgrund samt Grisbådarna, bedrefves fisket,

enligt de å sammanträdet närvarandes samstämmiga uttalande, endast af

svenskar. Med undantag af en af de närvarande, hvilken omtalade att

»för ungefär 25 år sedan» (yttrandet afgafs år 1897) norrmän idkat

fiske vid Grisbådarna men sedermera lämnat detsamma, förklarade samtliga,

att de icke iakttagit norrmän idka fiske å detta område. I öfrigt påpekades

vid sammanträdet, att såväl Grisbådarna som den samling af skär, som

norr ut ifrån Kosteröarna sträckte sig till Rödskärs Nordgrund, vore en naturlig

fortsättning af dessa öar och att det djupaste vattnet gånge mellan

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Tislaröarna och Rödskärs Nordgrund. Slutligen antecknades, att årliga

värdet af hummerfisket vid Grisbådarna kunde beräknas till ^0,000

kronor.

Riktigheten af dessa uppgifter bekräftades ytterligare genom de upplysningar,

som vid förhör inför lotskaptenen i Göteborgs lotsfördelning

lämnats af äldre fiskare från Fjällbacka och af lotspersonalen å Nordkoster.

Genom Kung]. Maj:ts befallningshafvande har yttrande i ämnet infordrats

från lotskaptenen i nämnda lotsfördelning. Lotskaptenen yttrar:

Beträffande den föreslagna riksgränsen från den i kommitterades

förslag angifna punkt XVIII till den i det speciellt svenska förslaget

angifna punkt XIX, syntes icke något vara att anmärka. Däremot

funne lotskaptenen såväl det svenska förslaget angående sträckningen

af riksgränsen från sistnämnda punkt till territorialgränsen, som i synnerhet

det norska förslaget angående sträckningen af riksgränsen från

punkt XVIII icke vara antagliga. Samtliga skär och grund, som läge

spridda norr om Nordkoster och norrut slutade med grunden Stenbrottet,

Rödskärs Nordgrund och Båtshaken, vore genom sitt läge

Nordkosters naturliga tillhörighet. På grund däraf och då 1661 års

traktat icke angåfve hvar gränslinjen fram gin ge mellan Nordkoster och

Tislaröarna, samt den traktaten tillhörande kartan vore ofullständig och

oriktig, syntes helt naturligt, att enligt traktatens mening gränslinjen

borde framgå genom det djupa och vida vattenområde, som utbredde

sig mellan Stenbrottet och Rödskärs Nordgrund, å södra sidan, samt

Tislaröarna, å nordsidan, hvarigenom äfven gränslinjen förlädes ungefär

lika långt från de öfver vattenytan liggande svenska skären, Rödskären,

som från det norska Svartskär bland Tislarögruppen. Såsom

ytterligare skäl för att detta varit traktatens mening ville lotskaptenen

framhålla, att traktaten säkerligen ingåtts i ändamål att åstadkomma

en naturlig och god gräns mellan de båda länderna, hvilket icke blifvit

fallet om gränslinjen dragits fram öfver och tätt intill en mängd små

holmar och skär, där hummerfisket lätt gåfve anledning till tvister mellan

fiskarena från de båda länderna. Då därtill komme, att svenska

fiskare till följd af gammal häfd fiskat så långt norrut som vid Tislaröarna

och Heja, samt Heja för icke fullt eu mansålder sedan af svenska

fiskare ansåges tillhöra Sverige, äfvensom att samtliga Grisbådarna,

till hvilka hörde det med svensk konprick utmärkta Sköttegrundet, enligt

gammal häfd tillhört Sverige, kunde lotskaptenen för sin del icke

fatta, att de svenska kommitterade haft nöjaktig anledning medgifva,

det skäl förefunnits för de norska kommitterades tolkning af traktaten

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition X:o 70.

rörande gränslinjens dragande från punkt XVIII. Såsom ett ytterligare

stöd för denna uppfattning anfördes, att å en af de svenska kommitterade

antagligen icke känd och ej heller åberopad karta öfver

Göteborgs och Bohus län, utgifven år 1806 af S. G. Hermelin,

riksgränsen vore utlagd norr om Grisbådarna. Lotskaptenen hemställde

därför, att från punkt XIX i de svenska kommitterades förslag

gränslinjen fortsattes i samma riktning till en punkt, hvilkens

läge bestämdes af följande väl synliga och tydliga lång- och tvärmärken,

nämligen:

Berget »Kosterbonden» öfverens med det västligaste af skären

»Små Drammarne» samt sydvästra udden af »Södra Hellsö» öfverens

med »Höga Rödskär» bland »Rödskären»;

och att från denna punkt gränslinjen droges i sistnämnda riktning

eller med sydvästra udden af »Södra Hellsö» öfverens med »Höga Rödskär»

till territorialgränsen.

Att denna gränslinje äfven lämpade sig bäst i förhållande till svenska

och norska kusternas hufvudriktningar, syntes tydligt vid betraktande

af det svenska sjökortet »Bohusbugten». Likaledes ville lotskaptenen

upplysa, att enligt meddelande af åtskilliga bland skärgårdsbefolkningen

samma gräns numera, med högst få undantagsfall, respekterades

af de båda ländernas fiskare.

För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i underdånigt

utlåtande den 15 mars 1898 anfört:

Den regel vid uppdragandet af gränser i vattendrag mellan landskap,

län och byar, att gränslinjen droges i midten, där vattnet vanligen

vore djupast, vore i ännu högre grad tillämplig vid uppdragandet

af gränslinje uti hafvet mellan två riken, då de olägenheter, som

alltid måste uppkomma därigenom, att en holme eller dess naturliga

fortsättning af undervattens skär delades mellan två riken, i görligaste

måtto därigenom undvekes. Denna omständighet hade de svenska och

i ännu högre grad de norska kommissarierna förbisett, då de föreslagit,

att gränsen skulle dragas från punkt XVIII i raka linjer ut i

hafvet, hvarigenom enligt det norska förslaget gränsen skulle gå midt

öfver de till Nordkoster hörande små öarna Stenbrottet och Båtshaken

samt söder om Grisbådarna och enligt det svenska förslaget söder om

det så kallade Sköttegrundet. Då af de hållna förhören med önskvärd

tydlighet framginge, icke blott att de norr om Kosteröarna belägna,

skären Stenbrottet och Rödskärs Nordgrund utgjorde en naturlig fortsättning

af nämnda svenska öar, utan äfven att såväl sistnämnda skär

som Grisbådarna och dess naturliga fortsättning Sköttegrundet sedan

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nätt. Proposition N:o 70.

17

urminnes tider på grund af hiifd brukats af svenska fiskare, syntes

redan däraf svenska statens äganderätt till samtliga förenämnda öar

och skär tillfullo ådagalagd; men då svenska lotsverket efter uppdrag

af Kung]. Maj:t låtit å Sköttegrundet och Grisbådarna uppsätta sjömärken

utan att någon protest däremot från norsk sida försports, syntes

hvarje tvifvel om nämnda grunds egenskap af svenskt vara undanröjdt.

Förutom förenämnda af lotskaptenen åberopade, år 1806 utgifna karta

utmärkte äfven två från krigsarkivet bekomna kartor, nämligen Moransons

»Recognosceringen längs norska gränsen 1774 och 1775» samt en

»på Kungl. Maj:ts allernådigaste befallning» åren 1803 och 1804 utgifven

öfver Bohusläns och Norra Hallands skärgård, inlopp och hamnar,

tydligt, att riksgränsen då ansågs gå norr om Stenbrottet, Rödskären

och Grisbådarna. Genom gränsens dragande norr om Stenbrottet, Rödskärs

Nordgrund och Sköttegrundet syntes det norska intresset icke

på minsta sätt blifva lidande, då utredt vore, att svenska fiskare enligt

häfdvunnet bruk bedrifvit fiske icke blott vid nämnda öar och

skär utan äfven vid den norr därom liggande ögruppen Heja. Visserligen

hade norska fiskare emellanåt bedrifvit fiske vid de nordligaste

Kosteröarna och Grisbådarna, men af denna anledning kunde nämnda

skär icke anses som norska lika litet som af den omständighet, att svenska

fiskare utöfvat sitt yrke vid Tislaröarna, kunde dragas den slutsats,

att sistnämnda öar vore svenska. Mest naturligt vore, att gränsen

framginge genom den djupa segelränna, som sträckte sig norr om

förenämnda tre grund (Stenbrottet, Rödskärs Nordgrund och Sköttegrundet),

och hvilken af naturen själf syntes ägnad att utgöra gräns mellan

de förenade rikena. Det skulle vara i högsta måtto beklagligt, om

genom en gränsreglering något eller några af de områden, som i allmänna

folkmedvetandet af ålder ansetts och fortfarande ansåges såsom

svenska, komme att öfvergå till Norge och en stor del af norra Bohusläns

fiskarbefolkning därigenom lede intrång i den näring, som de

själfva och deras förfäder fått ostördt utöfva. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge alltså, att den af de norska kommissarierna föreslagna

sträckningen af riksgränsen saknade all rättslig grund och att

äfven den af de svenska kommissarierna föreslagna riktningen så till

vida vore oriktig, som genom densamma Sköttegrundet skulle komma

att tillhöra Norge, samt att någon lämpligare och rättvisare sträckning

af gränsen icke gåfves än den af lotskaptenen föreslagna.

Till följd af nådig remiss har jämväl lotsstyrelsen den 20 mars

1900 yttrat sig i ärendet; och anför denna styrelse:

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 46 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Under den 14 augusti 1895 aflat norske fyrdirektören till lotsstyrelsen

en skrifvelse af innehåll, att från sjömansföreningar och enskilda

ofta inkomme klagomål, att Grisbådarna och Persgrunden fortfarande

till stor fara för sjöfarten vore utan märken. Man önskade därstädes

fyrskepp eller ljudbojar. Hvad Grisbådarna beträffade syntes det vara

tvifvelaktigt, om de läge på norskt eller svenskt territorium. Fråga

framställdes nu, huru man från svensk sida betraktade denna sak, om

därifrån kunde väntas förfogande till grundens förseende med behöfliga

varningstecken eller, i motsatt fall, om det skulle uppställas någon invändning

emot, att man från norsk sida antoge sig saken. Persgrundet

läge ju otvifvelaktigt på svenskt territorium, så att saken så till

vida icke vidkomme det norska fyrväsendet, men då framställningarna

om nödvändigheten af att något gjordes till sjöfartens betryggande för

detta grund, i regeln adresserades till den norska myndigheten, anhölle

fyrdirektören om upplysning, huruvida det kunde väntas, att den

svenska administrationen ville taga sig af saken.

Till svar härå yttrade lotsstyrelsen i skrifvelse den 30 september

1895, bland annat, beträffande Grisbådarna, att på den enda äldre tillförlitliga

svenska karta, å hvilken gränslinjen funnes utlagd så långt

ut i sjön, gränsen vore dragen norr om Grisbådarna, till följd hvaraf

dessa grund måste anses ligga inom svenskt territorium samt lotsstyrelsen

följaktligen böra vid dem anordna något varningsmärke, men

att, då utläggandet af ett fyrskepp vore förenadt med högst betydande

kostnader så väl vid första anskaffningen som vid årliga underhållet,

grundens utmärkande genom ett sådant för den närmare framtiden icke

torde kunna ifrågakomma.

Sedan Kungl. Maj:t därefter uppå lotsstyrelsens underdåniga framställning

den 22 maj 1896 anvisat behöfliga medel till, bland annat,

erforderlig utprickning af Grisbådarna, blef detta grundflak — däruti

inbegripet den del däraf som kallades Sköttegrundet — under år

1896 utmärkt medelst 5 järnkonpriekar, hvarför anskaffningskostnaden

uppgick till omkring 6,000 kronor, och den verkställda utprickningen

bragtes genom kungörelse till hela den sjöfartsidkande allmänhetens

äfvensom till vederbörande norska myndigheters och främmande

nationers kännedom, utan att någon som helst invändning mot svenska

kronans rätt att sålunda förfoga hvarken då eller sedermera från norsk

sida låtit sig afhöra, försåvidt icke såsom ett försök i denna riktning

finge betraktas den från norsk sida helt nyligen vidtagna åtgärd att,

utan att därom på förhand underrätta lotsstyrelsen, väster om Grisbådarna

utlägga en ljudboj, hvars geografiska läge under februari månad

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 70.

1900 uppgifvits vara Lat. 58° 54'' 25" N, Long. 10° 47'' 55" O Grw, eller,

om territorialgränsen i analogi med nådiga kungörelsen den 5 maj 1871

ansåges ligga 4 nautiska minuter till sjöss från de yttersta öfvervattenskären,

här Heja och Västra Klöfningen, strax innanför (öster om)

nämnda gräns och icke obetydligt söder om den gränslinje mellan de

båda länderna, som af de svenska kommissarierna förslagsvis uppdragits.

På grund af hvad sålunda i detta ärende förekommit vore lotsstyrelsen

fortfarande af den mening styrelsen år 1895 uttalade, att hela

grundflaket Grisbådarna, däri det så kallade Sköttegrundet inbegripet,

måste anses ligga inom svenskt territorium och gränsen alltså dragas

på det sätt lotskaptenen i Göteborg föreslagit.

Efter det frågan vunnit den utredning, för hvilken jag nu redogjort,

har densamma varit föremål för öfverläggningar emellan bägge

rikenas statsråd. Därvid har icke någon betänklighet mött mot godkännande

af den utaf kommissarierna samfäldt föreslagna gränslinjen

från det inre af Idefjorden till den förutnämnda punkten XVIII å den

af kommissarierna begagnade kartan. Däremot har enighet om någon

bestämd gränslinje i afseende å området därutanför icke kunnat uppnås,

emedan man icke från någondera sidan ansett sig kunna afstå från

anspråket på Grisbådarna med det där befintliga ganska betydande

hummerfisket. För att förekomma tvister emellan befolkningen å ömse

sidor om rätten till detta fiske kräfves emellertid ett afgörande. Och

då frågan om gränslinjens rätta sträckning, på sätt af den föregående

redogörelsen framgår, ingalunda är klar, samt denna tvistefråga icke är

af beskaffenhet att på något sätt beröra de förenade rikenas inbördes

statsrättsliga förhållande, utan endast afser rätten till ett territorium af

jämförelsevis ringa betydelse, har det synts lämpligt, att frågan icke afgöres

af Konungen i sammansatt statsråd utan hänskjutes till afgörande

af en särskild för ändamålet tillsatt skiljedomstol. Étt stöd härför har

äfven varit att hämta däraf, att ett sådant förfarande användts för afgörande

af en gränstvist emellan Österrike och Ungern. På grund af särskilda

år 1897 antagna lagar bemyndigades nämligen den österrikiska och

den ungerska regeringen att öfverlämna fastställandet af en emellan dessa

länder uppkommen sådan tvist till afgörande af en skiljedomstol, som

regeringarna hade att anordna. Skiljedomstolen sammansattes så, att

hvardera regeringen utsåg en skiljeman och dessa till tredje ledamot och

ordförande i rätten kallade schweiziska förbundsdomstolens dåvarande

president. Domen afkunnades den 13 september 1902.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.

Hvad angår den nu ifrågasatta skiljedomstolens sammansättning

har det utan vidare varit gifvet, att från hvartdera riket borde utses

ett lika antal ledamöter, och har detta antal ansetts lämpligen kunna

bestämmas till två. Dessa borde sålunda utses i hvartdera rikets statsråd.

För att pluralitet inom domstolen med visshet skulle kunna erhållas,

har det emellertid varit nödvändigt, att säte därstädes bereddes

ytterligare en femte person, som tillika borde föra ordet vid domstolens

förhandlingar; och har det utan tvekan ansetts kunna öfverlämnas åt

de fyra först kallade att utse den femte ledamoten. Då emellertid, om

det ock ej vore sannolikt, att de fyra ej skulle kunna enas om valet af

den femte, sådant dock skulle kunna inträffa, har det ansetts, att man

borde meddela någon bestämmelse jämväl för ett sådant fall; och har

därvid af samma skäl, som föranleda att afgörandet af tvisten öfver

hufvud ansetts kunna undantagas från beslut i sammansatt statsråd,

den utvägen valts, att Hans Maj:t Konungen skulle anmoda något

främmande statsöfverhufvud att utse någon person att såsom femte

ledamot och ordförande inträda i rätten. Reglerna för domstolens

inre ordning och för förhandlingarne äfvensom ställe för domstolens

sammanträde hafva ansetts kunna öfverlåtas åt domstolen själf att

bestämma. En förutsättning har varit, att parterna å ömse sidor ej

skulle vara bundna, hvar af sina kommissariers år 1897 afgifna förslag

utan äga att inför domstolen framställa de påståenden uti förevarande

hänseende, hvartill de kunde finna sig befogade. Att en i behörig

ordning afkunnad skiljedom angående den omtvistade gränslinjens

rätta sträckning skall vara slutligt bindande för bägge rikena är

uppenbart. De gemensamma utgifterna hafva ansetts böra emellan

rikena fördelas med hälften på hvartdera, medan naturligtvis hvartdera

riket bör få vidkännas sina egna omkostnader. För att det ifrågasatta

skiljeförfarandet skall komma till stånd fordras gifvetvis, att bägge rikenas

representationer därtill gifva sitt samtycke.

I öfverensstämmelse med hvad nu yttrats hafva, vid ärendets föredragning

den 15 innevarande månad uti ett i Kristiania hållet sammansatt

norskt och svenskt statsråd, de närvarande svenska och norska statsrådsledamöterna

hemställt, att Kungl. Maj:t behagade

dels godkänna den af de svenska och de norska kommissarierna år

1897 gemensamt föreslagna gränslinje mellan Sverige och Norge från

det inre af Idefjorden till punkt XVIII på två, kommissariernas förslag

åtföljande kartor,

dels föreskrifva, att utmärkandet af denna gränslinje skulle verkställas

af därtill utsedda kommissarier, en från hvartdera riket, och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung1. Majäs Nåd. Proposition No 70.

dels förordna, att frågan om gränslinjen mellan Sverige och Norge

från ofvannämnda punkt XVIII ut i hafvet, så långt territorialgränsen

går, skulle hänskjutas till afgörande af en särskild skiljedomstol i öfverensstämmelse

med hvad förut anförts, försåvidt de två rikenas representationer

därtill gåfve sitt samtycke.

Denna hemställan blef af Kungl. Maj:t bifallen.

Med anledning af hvad sålunda förekommit får jag i underdånighet

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att frågan

om sträckningen af sjögränsen emellan Sverige och Norge från omförmälda.

punkt XVIII ut i hafvet, så långt territorialgränsen går, må

hänskjutas till afgörande af en särskild skiljedomstol, i öfverensstämmelse

med hvad förut är anfördt.

Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla; och skulle proposition till Riksdagen

aflåtas af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Josias Montgomery.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

^'''',0

V.* 6-

Ä-|L-, ^ ---»

l . , . tv'' -.1.9

d*.

£tz Ä5Äfc,J

_ik .2^ * ev»- w..

JUSY~-£-J-^-, y .y-~

cx&.$~j<~ v($_2Ajl1,

7 ä.i1 .

Of. JS.B.tL1

t/fac e£u*M+J

y Aj ‘A*dv /(»£/

opaginerad Kontrollera mot PDF

>jtiaaasnfsen,

S-hatv.

Shjeltfbit

JRorbcek

Vcvuer

Stormghilen

•n* ,SQ° *¥

fcajjktä0*1

&ty(ér

MLdtfjonlJ^iy.

''Pjufiedal

Storsfcrak

^ Skj el sbxu) eterv ^

4 18 l/f \

Varder

Rasta

22 ''

Skaarfil.

Guimareengcn

■Norden!/1

Vatten

Bobcefa HB

Vande

■Soltid^

sy-16

Älnovikm

ungen/

io

^Boene,

Ullkam, tf

Urdal oaJT%

Sand

•I Terneskj.

KNyfted,

BagviTterv/^

>Pulserrik

Srckkevikewi

Rösholm

rÄlke*Ungr

vftjÖrnelwl

IZ d fiol m

r/A^farkento

Glorako/

Tebdfa

Odegaard

•2Tmtyft^ Tamelnisl?etv

KorsTiavrv

libaucn

~ , - v ’ ■ kT/rrY^+trln

gtvkB.ri,

''4''Bm

JM Olif ad/

12 ^

^ ii) Ribba,

Yarpet

Lotbd

Tyre Raxgrundene

terrin^

SjdhUfrrdlii

18 Mt

Kilebrygge

•£$?: Botne

kotm

ryeten,

14

IjEUehoe

Imgffrlhg (

Krvshoi

liöltmgshavn.

/ Rödyhf. \

_ ^ yhyttel.o.

Su^cr

8 £i»

Shibeteu!

iMUMpij

SomKTko»

Shaanhb.

f m Fm.

Hörnlunden

6.9^ 22''

^ synl.6'' 2\

Veslesterv''

\iwmcrik

Hesthl.

Moberg

Al 7$ 0

C$Reclii*/<

Ilaabik

holme

o tv

Svanckii

o e tv

fm. Fm.

??%Sy/ul*tyj

Ma#ö ) ./„

horn/*

Kloster

i?/ y

Rreftkc

bj om sb

25.7^ Ö2:

htörvikskjeer

Kultorp

N o r dr

10 i 4

Tärde^

n ''€uP% XilYri.

VkfV\J Ds * i!r ;?A,

Nyguarl-JQ f^. //**>‘

Skåvjeäaleii

Bred

Tresvikt

Tcujnarbugtew

Arneyren

Q\/s

rf; rt\

™ !$

Sandö

IKvcrndtj.

,.s''VaguaTert

(Stomkslen)

JRösJumedet

Galtemr

Skaarsnces,

hrPl

K I H K E Ö

IT. Sanda

Vagnarbengen

\JBu*nk\gi

■Modal,

JJ8uvik

STRÖMSTAD

•"XJiolMetiJe,

Kvitt

''U vikon.

Vamb.

Gx-avnitigsund

Stfur.vhoi

kfjtdxtåUfi,

hyrqrrze

T.hv.n

Bågrund.

Sand,vikon

lt‘renKl,

~Jtöcbt
-

HoAiTrN(ijt:^

J v>(s/>

lnt.hv.r.''^

Rovhohn)

Wedgaard,

s. Sand o

/ 175

.Sand

Laue

•JSIdt\+

Herfdl&aata

6’ / dib eu .slafL itc

S/tnniksk
-

WTausr-rUt

9.4

ralletä

—SO

thetoks vikon,

A- IK11

.AngretX

A no

iGlaii.

''St:,Ke

IIEHFOL

Boene, j

\eslisiaidshoTnh

KöUrti

''atnson, 7,s

Fj Krusig aeir” K!

Foqeltängen

;-J_ Y/9 i

A XL»

Ko 7lekt ''tiken e

ueeks ftndtih o

Krokan%

Kfallsk

x \ yh/oettk.

{u/k/e.

under fyr utmarka fyrtfusets höjd ö1\ ’er / ''alienytan

Morskt område utarbetadt efter norska sjökort..

Siffror

kullen.

Flod, -f/ollet v

Kjällh

Mören>

Scekkei

5,6^/fattei

AlmO nafle

rh.olin

* A Kusk.

ler

Kä liv ik s b nät

Olbårshi

7. Flötskalk Kl. Daniel,Kl.

Klöfhi/ifl ame, Kl.

S var Ishat; Kl,.

TTnsholrn

1,89 11

Skreva,

XVIII

■pnappm

7 jukRli knappar

* M''

MjÖtskjji

t

Klövcretfc

Störet''ihha

.Tarnesktfl

Svarfe skj ser

Mö stök

17

/.iUeribba,

Klippa,Kl. Svängen, Fyr Bett löshår, Stp. Marrpanna, Kl. UlshF. Kalf, Kl.

93,6

''å. Morr eu •

""V :* »;/

KaMvik

15 Eisekrah

n hårfin

O5.6

Ro kras flit

Kalfviksberg

N.JieDso

: fläck

24\^,

Ia\96

ölketång»

''Stenfnyittal

wYm

Selöder torp

i JU 11—Ui <-—•

So- Pipesten, Internw

ittent tv

S.Melis c»

£U£ifjfy/’hnu/t

^s Korund CHs

Kallt.

JFfyagt •anden.

!5 SJeomag erösa,

«t *

fenster .sten 9 7

’ ; O8,9 3f

Bölskäfctv

TTqjefluene

53 La*

\Sm''roWi.

V; Sk

-öskä r

S. käng»

r,. Troll*,.

* ?^S)

19, 10

Käthohn

STRÖMSTAD

Hol men

dfiisöshP,.

ai.?-Fsié
-

JCillfnysh.

Fl af skär

fi,/> A.relhrottet

Båtshaken

FYiruh,.

Klöfhingarne

rest

> 19 35

iso Stormhatt

18 jj/h*

Ktuiph.

St.Draintnen

Mosa finna.

Split Seg eherg et

Klöfningsgr. 01,8 \

Ifa/sörhi

JJdlkedal&kil
-

21 10 \y

Teskaren

/.lignit..

Sval 7sköt ••en

in flina r.

Sa It nig» nsk

JBrytarne&fa

sy hv..

* -''ö?0

Kalkgrund.

Kampen

dnffalsaay

huHnt0k

Blötebogen,.

Jlredgr.Qf

Jiö Xkedale/n,

.Sfjj. 85

[53

16

4fe Bfyskör

JO

Karholm

3^00,,

kholniF.

• 18

Små Drajtimai iie

S tar käle

Barerna

Bär» ning nu,

1,HC W

£ no,,et.

v dt

Ha.tf lirka

Sltirhatm,

Sb ctf Ilo n nituishäi ‘eu

” oo .

Kornakår

V sv 1

Kelet

D O

X äbhliii^a

/)(q /‘VQ fl anses gr

Såll kol in

Stare

(Tr linda bugt

12 Valn ås b er ''tf

“Saftgl

Bi -aiilo, Kiudln,

Applevik,

Stekil

r i

ti e

A n karskd? ''&gr &%*

\jlaken

Svart ska r

St. 16

Saltbo lins k

nf2 afa 25

KL cö.:<

iJ-, 7 €3> Bassame

TS # 16 18 OW

peta»

Slyrsö

Dofter

,!

V 39

Maken er

Det gr

linda. ■08

Maltesbrott

I> afl

Styrso .Hamn

Ko«fei''l>ond en.

feWB lystensbugt

Dofta''

Bry faren

Ural f ira lrn,

O d ö

NORD KLOSTER

Ram n eka

Generalstabens Litografiska Anstalt

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1904:144 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bestämmande af sträckningen af viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge. s. 13 i texten
  2. SU 1904:115 Statsutskottets Utlåtande N:o 115 s. 1 i texten
  3. SU 1904:79 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bestämmande af sträckningen af viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge. s. 1 i texten