Sök i Ratio Lex

Angående godkännande af vissa vid förhandlingar i Karlstad af utsedde delegerade från svensk och norsk sida uppgjorda förslag till överenskommelser mellan de bägge rikena

1905-09-30 · 54 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1905:1 (andra urtima riksdagen), Angående godkännande af vissa vid förhandlingar i Karlstad af utsedde delegerade från svensk och norsk sida uppgjorda förslag till överenskommelser mellan de bägge rikena

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition No 1.

1

N:o 1.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående godkännande

af vissa vid förhandlingar i Karlstad af utsedde

delegerade från svensk och norsk sida uppgjorda

förslag till överenskommelser mellan de bägge rikena;

gifven Stockholms slott den 30 september 1905.

Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen

förda, protokoll vill Kungl. Maj:t, med öfverlärnnande af närlagda utaf

utsedde delegerade från svensk och norsk sida upprättade handling och

med tillkännagifvande, att de delegerades förslag till det i samma handling

omförmälda separataftal kommer att tillställas vederbörande utskott,

härmed föreslå Riksdagen att dels godkänna, under förutsättning af motsvarande

beslut i Norge, de i förstnämnda handling intagna felslag till

öfverenskommelser att erhålla bindande verkan från den i handlingen

angifna tid, dels ock förklara, att i detta godkännande innefattas medgifvande

för Kungl. Maj:t att å Sveriges vägnar godkänna förslaget till

separataftal.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Gustaf Berg.

Bill. till urtima E Riksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 1 Höft. (No 1).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Vi undertecknade, utsedde att såsom delegerade från svensk och

norsk sida ingå i förhandling rörande vissa förhållanden, som stå i samband

med upplösning af unionen, hafva vid förhandlingar i Karlstad,

hvilka tagit sin början den 31 nästlidne augusti och nedanskrifna dag

afslutats, enats om följande förslag till överenskommelser mellan de bägge

rikena, nämligen:

Öfverenskommelse angående tvisters hänskjutande till skiljedom.

Artikel 1.

Rikena förbinda sig att till den genom konventionen af den 29 juli

1899 i Haag upprättade permanenta skiljedomstolen hänskjuta de tvister,

som skulle kunna uppstå mellan dem, och som ej kunnat lösas genom

direkta diplomatiska underhandlingar, under förutsättning, att de icke

beröra de särskilda ländernas oafhängighet, integritet eller vitala intressen.

Artikel 2.

Yppar sig skiljaktighet, huruvida den tvist, som uppstått, berör

ettdera landets vitala intressen och af denna grund är att hänföra till

dem, som enligt föregående artikel äro undantagna från obligatorisk skiljedom,

skall denna skiljaktighet underställas den i samma artikel omförmälda

skiljedomstol.

Artikel 3.

Denna öfverenskommelse skall tillämpas jämväl i det fall, att en

uppstående tvist har sin grund i faktiska förhållanden, som tillkommit före

s. 3 Kontrollera mot PDF

jKung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

3

öVerenskommelsens afsilande, men har icke afseende på tvister om tolkningen

eller tillämpningen af överenskommelser, som innehålla särskild

skiljedomsklausul, och alltså icke på tvister om tolkningen eller tillämpningen

af överenskommelser, som slutas i sammanhang med upplösning af unionen

mellan rikena.

Artikel 4.

När skiljedom skall användas, skola rikena, där icke andra bestämmelser

träffas, i allt, som angår utseendet af skiljedomarne och skiljedomsproceduren,

rätta sig efter föreskrifterna uti konventionen den 29 juli

1899, utom hvad beträffar nedan angifna punkter.

Artikel 5.

Ingen af skiljedomarne må vara undersåte i något af rikena eller

bosatt inom någotdera rikets område, och ej heller vara intresserad i de

frågor, som utgöra föremål för skiljedomen.

Artikel 6.

Den i 31 artikeln af konventionen af den 29 juli 1899 omförmälda

kompromiss skall fastställa en tid, inom hvilken utbyte parterna emellan

af promemorior och handlingar, som röra föremålet för tvisten, skall äga

ruin. Detta utbyte skall i alla händelser vara afslutadt, innan skiljedomsrättens

sammanträden börja.

Dessa bestämmelser rubba icke hvad genom Haagkonventionen af

den 29 juli 1899 stadgats angående andra afdelningen af skiljedomsproceduren

(39 art.), särskildt icke bestämmelserna i 43—49 artiklarna.

Artikel 7.

Skiljedomen skall, när anledning därtill förefinnes, innehålla bestämmelse

om den tid, inom hvilken densamma skall bringas till verkställighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl, Maj:ts Nåd, Proposition N:o 1.

Artikel 8.

Denna öfverenskommelse gäller för tio år, räknadt från undertecknandets

dag, och förlänges för en lika tidrymd, därest den ej från någondera

sidan uppsäges minst två år före tioårsperiodens utgång.

Öfverenskommelse angående neutral zon, befästningars nedläggande in. in.

Artikel 1.

Till betryggande af ett fredligt förhållande mellan de båda rikena

upprättas på bägge sidor om gränsen mellan dem ett område (»neutral

zon»), som skall njuta fördelarna af en beständig neutralitet.

Denna zon begränsas sålunda:

a) på svensk sida af en gränslinje, som går i räta linjer från Nordkosters

norra udde öfver södra udden på Norra Långö, sjön Färingens

nordöstra ända, Lursjöns nordöstra ända, Kynne älfs utlopp i Södra Bullaren,

Södra Kornsjöns sydöstra ända, södra ändan af Stora Le, Ögnesjöns

västra ända, Lysedstjärns södra ända, Svalsjöns södra ända, Nässjöns södra

ända, Bysjöns södra ända, sjön Kymmens nordvästra ända, Grunnsjöns

nordvästra ända, Kläggens nordvästra ända, Mangens norra ända, Bredsjöns

västra ända till den punkt, där Klarälfvens högra strand skär sextioförsta

(61) breddgraden;

b) på norsk sida af en gränslinje, som går i rät linje öfver Kirkön,

tangerande Singleöns nordvästra spets, till Ingedals kyrka och vidare i räta

linjer öfver Rokke kyrka, udden på norra sidan af Fredrikshalds-vattendragets

utlopp i Femsjön, utloppet i Femsjöns nordöstliga hörn af bäcken,

som rinner förbi gåi’den Röd, östra ändan af Klösa tjärn, östra ändan af

Grefslivand (norr om Haerland kyrka), udden i Ögdernsjön sydväst om

Kråktorp, sundet mellan Mjermen och Gåsefjorden, Eidsdammen, sydvästra

ändan af Dyrerud tjärn (i norra ändan af Liermosen), Urskog kyrka, södra

ändan af Holm tjärn, Digersjöns södra hörn, norra ändan af Skasensjön,

östra ändan af Norra Flögensjön till den punkt, där Ulvån skär sextioförsta

(61) breddgraden.

1 zonen inbegripas de öar, holmar och skär, men icke de delar af

skälfva hafvet med dess vikar, som falla inom zonens gränslinjer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Majds Nåd. Proposition No 1.

5

Den neutrala zonen skall vara fullkomligt fredlysa Den må därför

ej af något af rikena begagnas till krigsoperationer eller till stödje- eller

utgångspunkt för sådana, liksom ej heller inom zonen må stationeras

(undantag: art. 6) eller samlas någon väpnad militär styrka, med undantag

af hvad som kan vara nödvändigt för upprätthållande af allmän ordning

eller till bistånd vid olyckstillfällen. Om i något af rikena är eller varder

anlagd järnväg, som skär någon del af rikets zonområde hufvudsakligen i

dess längdriktning, skola dessa bestämmelser icke utgöra hinder emot, att

sådan järnväg användes till militär genomgångstransport. Bestämmelserna

skola ej heller utgöra hinder emot, att de inom ett rikes zonområde boende,

till krigsmakten hörande personer samlas där för att utan dröjsmål föras

utom zonen.

Befästningar, krigshamnar samt för här eller flotta bestämda förråd

må icke bibehållas eller nya sådana anläggas inom den neutrala zonen.

Förestående bestämmelser skola likväl icke gälla för det fall, att

rikena bistå hvarandra under ett krig mot en gemensam fiende; ej heller

äro de, då ettdera riket invecklas i krig med en tredje makt, förbindande

för detta rike i afseende å den del af zonen, som faller inom dess område,

eller för det andra riket i afseende å dess zonområde, såvidt angår

häfdande af rikets neutralitet.

Artikel 2.

Till följd af förestående bestämmelser skola de befästningar, som nu

finnas inom den ofvan fastställda neutrala zonen, nedläggas, nämligen de

norska befästningsgrupperna Fredrikssten med Gyldenlöve, Overbjerget,

Yeden och Hjelmkollen, örje med Kroksund samt Urskog (Dingsrud).

Artikel 3.

De i artikel 2 afsedda befästningar skola göras oanvändbara såsom

sådana; de gamla fästningsverken vid Fredrikssten samt vid forten Gyldenlöve

och Overbjerget skola dock bibehållas, men må icke underhållas i

fortifikatoriskt syfte.

Rörande i senare tid tillkomna anordningar å sistnämnda trenne befästningar

samt rörande de åtgärder, som skola vidtagas med öfriga befästningar,

intagas närmare bestämmelser i ett separataftal, hvilket skall

äga samma kraft, som denna öfverenskommelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Jrroposition N:o 1.

x\rtikel 4.

De i artikel 8 afsedda åtgärder skola vara fullbordade senast åtta

månader, efter det denna öfverenskommelse trädt i kraft.

Artikel 5.

Kontrollen öfver, att de i artikel 3 afsedda åtgärder blifvit behörigen

verkställda, skall utöfvas af en kommission, bestående af tre officerare af

utländsk (hvarken svensk eller norsk) nationalitet, af Indika hvartdera riket

väljer en och den tredje utses af de två sålunda valde eller, i händelse

dessa ej kunna ena sig, af det schweiziska Förbundsrådets president.

Närmare bestämmelser rörande denna kontroll intagas i ofvannämnda

separataftal.

Artikel 6.

Fredrikssten må fortfarande vara förläggningsplats för vederbörande

distrikts-kommando samt garnisonsort för underbefälsskolan för de under

nämnda distrikts-kommando sorterande afdelningar, allt i hufvudsakligen

samma omfattning, som före anläggandet af de nya befästningarna.

Artikel 7.

Kongsvingers befästningsgrupp må icke utvidgas, vare sig med afseende

å anläggningar, bestyckning eller besättning, hvilken sistnämnda

hittills icke öfverstigit trehundra (300) man. Till besättning räknas icke

det till årliga öfningar inkallade manskap. I följd af förestående bestämmelse

må nya befästningar icke anläggas inom ett afstånd af tio (10) kilometer

från Kongsvingers gamla fästning.

Artikel 8.

Tvister angående tolkningen eller tillämpningen af denna öfverenskommelse

skola, där de ej kunnat lösas genom direkta diplomatiska under
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

7

handlingar, med det undantag, som följer af artikel 5, afgöras af en skiljedomstol,

bestående af tre ledamöter, af hvilka hvardera riket väljer en

och den tredje utses af de två sålunda valde eller, i händelse dessa ej

kunna ena sig om valet, af schweiziska Förbundsrådets president eller,

subsidiärt, på det sätt, som stadgas i de två sista styckena af artikel 32

i Haagkonventionen den 29 juli 1899. Ingen af skiljedomarne må vara

undersåte i något af rikena eller bosatt inom någotdera rikets område,

och ej heller vara intresserad i de frågor, som utgöra föremål för skiljedomen.

I brist af annat aftal bestämmer skiljedomstolen ort för sitt sammanträde

och skiljedomsproceduren.

Artikel 9.

Denna öfverenskommelse träder genast i kraft. Den kan icke ensidigt

uppsägas.

Öfverenskommelse om flyttlapparnes rätt till renbete in. in.

Artikel 1.

De bägge rikena förplikta sig af humanitära skäl att allt framgent

tillåta, att hvartdera rikets flyttlappar må i den utsträckning, som af ålder

ägt rum, åtnjuta de rättigheter i det andra landet, som omhandlas i första

kodicillen till gränstraktaten af den T7g oktober 1751, hvilken kodicill icke

någotdera riket skall göra anspråk på att ensidigt uppsäga.

Artikel 2.

Den nu i bägge rikena, i stället för ofvannämnda kodicill, gällande

lagen af 1883 rörande flyttlapparne, hvilken lag senast utsträckts att gälla

intill utgången af år 1907, skall förlängas på ytterligare tio år eller intill

utgången af år 1917, dock att vid lagens tillämpning under nämnda tidrymd

följande skall iakttagas:

l:o) Den rätt, som tillkommer hvartdera rikets lappar att, utan

vederbörande jordägares eller brukares samtycke, under vissa i lagen angifna

månader med sina renar uppehålla sig i det andra riket, skall afse

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Majrts Nåd. Proposition N:o 1.

allenast Norrbottens och Västerbottens län i Sverige samt Tromsö och

Nordlands amter i Norge;

2:o) Öfverflyttande lappar må icke föra med sig renar, som tillhöra

bofaste eller aktiebolag;

3:o) Svenska lappar må icke, utan vederbörande jordägares eller

brukares samtycke, med sina renar flytta öfver till Norge före den 15 juni,

där ej ovanliga väderleksförhållanden nödvändiggöra tidigare flyttning.

Sverige äger dock rätt att på sin bekostnad till skiljedomstol, som nedan

i art. 4 omförmäles, hänskjuta frågan, om och i hvilken utsträckning det

må vara nödvändigt för de svenska lapparne att, oberoende af ovanliga

väderleksförhållanden, företaga flyttning öfver till Norge före den 15 juni,

i hvilket fall skiljedomstolens afgörande skall lända till efterrättelse; dock

att icke i något fall flyttning må ske före den 1 maj.

Artikel 3.

I god tid före utgången af år 1917 skola förhandlingar om revision

af de rikena emellan gällande bestämmelser i ämnet upptagas mellan de

bägare rikena.

Artikel 4.

Tvister angående tolkningen eller tillämpningen af de på hvarje tid

rikena emellan gällande bestämmelser i ämnet skola, där de icke kunnat

lösas genom direkta diplomatiska förhandlingar, afgöras af eu skiljedomstol,

bestående af tre personer, utsedde en af hvardera riket och den tredje

af de sålunda valde eller, om dessa icke enas om valet, af schweiziska

Förbundsrådets president eller, subsidiärt, på det sätt, som stadgas i de

två sista styckena af 32 artikeln i Haagkonventionen den 29 juli 1899.

I brist af annat aftal mellan rikena bestämmer skiljedomstolen ort

för sitt sammanträde och skiljedomsproceduren.

ÖiYerenskommelse om transitotrafiken.

Artikel 1.

Hvardera riket förpliktar sig att icke, vare sig genom import- eller

exportförbud, hämmande af godstrafiken eller annorledes förhindra eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 1.

försvåra transporten af varor, som sändas genom detta rike från eller till

det andra (transitogods).

Vid krigiska förvecklingar med eller emellan andra makter eller vid

eljest inträffande utomordentliga fall må, i fråga om vapen, ammunition,

annan krigsmateriel samt, under krigstillstånd, alla till kontraband hörande

varor, göras de tillfälliga undantag, som internationell rätt eller omsorgen

om eget lands neutralitet eller säkerhet krafvel''. Likaledes må sådana

tillfälliga undantag göras, som kunna vara nödvändiga för att hindra införande

och spridning af smittosam sjukdom bland människor eller djur.

Artikel 2.

Transitogods må ej beläggas med tull eller annan liknande afgift,

ej heller må i"någon form upptagas särskild afgift för transiteringen. För

vara, som nedlägges på transitopplag, frilager eller dylikt, må därför

stadgad afgift upptagas.

Artikel 3.

Transitogods, som transporteras på järnväg, må icke inom genomgångslandet

behandlas ogynnsammare, än gods af samma varuslag i allmänhet

behandlas inom detta land, och förty icke i någon form beläggas

med högre fraktafgifter än efter de inom detta land faktiskt tillämpade

fraktberäkningar. Tillämpar genomgångslandet icke för alla fall en och

samma fraktberäkning för ett visst varuslag, må frakt å transitogods^

icke upptagas till högre belopp, än som kan anses skäligt med hänsyn till

de fraktberäkningar, som faktiskt i allmänhet inom genomgångslandet tilllämpas,

med bortseende från sådana särskilt medgifna fraktlindringar,

som förekomma å tertiära lokalbanor eller föranledas af exceptionella förhållanden.

Förekommer transport af visst varuslag icke eller allenast i

ringa mån inom genomgångslandet, må frakt för transitogodset ej upptagas

till högre belopp, än som kan anses skäligt med hänsyn till de .fraktberäkningar,

som tillämpas å närmast jämförliga varuslag.

Denna artikel gäller allt gods, som från eller till det ena landet

transporteras genom det andra på järnväg,_ helt eller delvis tillhörande

staten eller bolag, däri staten är delägare. Öfverlåter staten eller sådant

bolag järnväg eller andel i järnväg till ny ägare, skall staten vara ansvarig

därför, att denna artikels bestämmelser det oaktadt varda fortfarande

tillämpade.

Bill. till urtima 11 Riksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 1 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Artikel 4.

Transitogods eller fartyg, befraktadt för transport af transitogods,

må icke i genomgångslandet beläggas med hamnumgälder, sjöfartsafgifter

eller andra afgifter, af hvilken art det vara må, till högre belopp än efter

de afgiftsberäkningar, som, när fråga är om gods af samma varuslag,

faktiskt i allmänhet tillämpas i genomgångslandets egen utrikestrafik; dock

att härigenom icke göres inskränkning i kommuns rätt att i öfverensstämmelse

med gällande allmän lagstiftning upptaga hamnafgift.

Förekommer visst varuslag icke eller allenast i ringa mån i genomgångslandets

egen utrikestrafik, må afgift ej upptagas till högre belopp

än som kan anses skäligt med hänsyn till de beräkningar, som tillämpas

i fråga om närmast jämförliga varuslag.

Artikel 5.

Ofvan gifna bestämmelser skola äga tillämpning utan hinder däraf,

att transitogods i genomgångslandet göres till föremål för omexpedition.

Artikel 6.

Denna öfverenskommelse skall gälla under en tid af trettio år,

räknadt från den 1 januari 1906, med förlängning för en lika tidrymd,

därest den ej från någondera sidan uppsäges minst fem år före trettioårsperiodens

utgång.

Artikel 7.

Förestående bestämmelser angående järn vägsfrakter verka, icke rubbning

i det angående malmtransporten å Ofotenbanan den 11/,7 oktober

1898 upprättade kontrakt mellan norska staten och Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag, hvad angår transporten af den i kontraktet omhandlade

myckenheten af 1,200,000 ton. Skulle Luossavaara och Kiirunavaara

malmfält öfvergå till ny ägare, kan denne ej, för så vidt angår transporten

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 1.

11

af nämnda myckenhet, åberopa sig på denna öfverenskommelse för uppnående

af andra villkor än de i kontraktet stadgade.

Artikel 8.

Tvister angående tolkningen eller tillämpningen af denna öfverenskommelse

skola, där de icke kunnat lösas genom direkta diplomatiska

underhandlingar, afgöras af en skiljedomstol, bestående af tre personer,

utsedda en af hvartdera riket och den tredje af de sålunda välde eller,

om dessa icke enas om valet, af schweiziska Förbundsrådets president

eller, subsidiärt, på det sätt, som stadgas i de två sista styckena af 32

artikeln i Haagkonventionen den 29 juli 1899.

I brist af annat aftal mellan rikena bestämmer skiljedomstolen ort

för sitt sammanträde och skiljedomsproceduren.

Öfverenskommelse angående gemensamma vattendrag.

Artikel 1.

Uppstår fråga att inom det ena rikets område uppdämma, sänka

eller urtappa sjö, bygga i vattendrag, bortleda vatten ur vattendrag eller

vidtaga annan åtgärd för dess förändring till djup, läge eller riktning,

skall, med hänsyn till rättigheten att vidtaga sådan åtgärd, detta rikes

lag komma till användning, ändå att åtgärden kan utöfva inverkan på

vattenförhållandena inom det andra riket. Inbyggarne i sistnämnda rike

skola erhålla samma tillfälle att bevaka sin rätt, som under motsvarande

förhållanden tillkommer inbyggarne i det rike, där åtgärden skall äga

rum, så ock i öfrigt i fråga om alla villkor för åtgärdens vidtagande njuta

samma rätt som dessa.

Artikel 2.

I öfverensstämmelse med allmänna folkrättsliga grundsatser skall i

fråga om åtgärd, som i artikel 1 sägs, gälla, att åtgärden ej må vidtagas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

utan det andra rikets medgifvande, om den genom ändring i vattenförhållandena

inom detta rike skulle åstadkomma afsevärdt. hinder i ett

vattendrags begagnande såsom flottled eller farled eller eljest verka betydande

rubbningar i vattenförhållandena inom ett större område.

Artikel 3.

Med afseende å öppnande, bibehållande eller begagnande af flottled

eller farled i vattendrag skola hvartdera rikets inbyggare i det ändra

riket åtnjuta samma rättigheter och förmåner som dess egna inbyggare.

Artikel 4.

Denna öfverenskommelse har afseende på alla för rikena gemensamma

sjöar och vattendrag. Såsom gemensamma anses sjöar och vattendrag,

som utgöra gräns mellan rikena, eller som eljest sträcka sig genom

båda rikenas områden, eller som hafva aflopp till sådana sjöar och vattendrag.

Artikel 5.

Denna öfverenskommelse skall gälla under en tid af femtio år, räknadt

från den 1 januari 1906, med förlängning för en lika tidrymd,

därest den ej från någondera sidan uppsäges minst fem år före femtioårsperiodens

utgång.

Artikel 6.

Tvister angående tolkningen eller tillämpningen af denna öfverens^

kommelse skola, där de ej kunnat lösas genom direkta diplomatiska

underhandlingar, afgöras af eu skiljedomstol,, bestående af tre personer,

utsedda en af hvartdera riket och den tredje af de sålunda välde eller,

om dessa icke enas om valet, af schweiziska Förbundsrådets president

eller, subsidiärt, på det sätt, som stadgas i de två sista styckena af 32

artikeln i Haagkonventionen den 29 juli 1899.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 1.

I brist af annat aftal mellan rikena bestämmer skiljedomstolen ort

för sitt sammanträde och skiljedomsprocednren.

De delegerade hafva äfven enats om följande förslag med afseende å

ordningen för den vidare behandlingen:

1 ro) För hvardera rikets representation framlägges proposition om

godkännande, under förutsättning af motsvarande beslut i det andra riket,

af ofvan införda förslag till överenskommelser att erhålla ömsesidigt bindande

verkan från det att Sverige, på sätt nedan under 2:o) sägs, erkänt

Norge såsom eu från unionen med Sverige skild stat;

2:o) När Riksdagen och Stortinget fattat öfverensstämmande beslut

om godkännande af nämnda förslag till överenskommelser, framlägges för

Riksdagen proposition, att Riksdagen dels besluter att, under villkor att

de nedan under 3:o) omförmälda traktater varda behörigen undertecknade,

för Sveriges del upphäfva riksakten, dels medgifver att Konungen må,

under samma villkor, å Sveriges vägnar erkänna Norge såsom en från

unionen med Sverige skild stat;

3:o) När sådant erkännande gifvits, skola traktater i öfverensstämmelse

med Riksdagens och Stortingets beslut om godkännande af

ofvan införda förslag till överenskommelser i sedvanlig internationell

ordning samtidigt undertecknas, hvarefter ratifikation ej är erforderlig;

4:o) Efter de under 3:o) omförmälda traktaternas undertecknande

skall Sverige om sitt erkännande af Norge såsom eu från unionen med

Sverige skild stat ofördröjligen notificera de främmande makter, med

hvilka diplomatisk eller konsulär förbindelse äger rum;

5:o) Hvardera riket gör därefter hos de främmande makter, med

hvilka rikena afslutit gällande, gemensamt bindande traktater eller andra

aftal, framställning om uttryckligt erkännande däraf, att hvarje gemensamhet

i rättigheter eller skyldigheter enligt samma traktater eller andra

aftal upphört, så att det ena riket icke vidare står i någon som helst

ansvarighet i afseende å fullgörande af förpliktelser, som angå det andra

riket;

6:o) Efter det Sverige erkänt Norge såsom en från unionen med

Sverige skild stat och de under 3:o) omförmälda traktater undertecknats,

upptagas ofördröjligen förhandlingar om afveckling af förhållanden, hvilka

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 1.

måste upphöra eller förändras i och med upplösning af unionen, äfvensom

om alla därmed sammanhängande likvidationsfrågor.

Sålunda upprättadt i två svenska och två norska exemplar, af hvilka

de delegerade från hvardera riket mottagit ett svenskt och ett norskt

exemplar.

Karlstad den 23 september 1905.

Chr. Lundeberg. F. Cl:son Wachtmeister.

Hj. L. Hammarskjöld. Karl Staaff.

Chr. Michelsen.

J. Lövland.

Carl Berner.

Benjamin Yogt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

15

Utdrag af protokollet öfver ett justitiedepartementsärende, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet

å Stockholms slott söndagen den 24 september 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lundeberg,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Wachtmeister,

Statsråden: Hammarskjöld,

Albert Petersson,

Lindman,

Tingsten,

Berg,

Widén,

Straff,

Alfred Petersson,

Biesert.

Hans excellens herr statsministern Lundeberg anmälde i underdånighet,

att, sedan utsedde delegerade från svensk och norsk sida den 31

nästiidna augusti sammanträdt i Karlstad för att ingå i förhandlingar

rörande vissa förhållanden, som stå i samband med upplösning af unionen,

hade vid förhandlingarnas afslutande under gårdagen resultatet sammanfattats

i dels en handling, som innehåller förslag såväl till öfverenskommeiser

mellan de bägge rikena som ock med afseende å ordningen för

sakens vidare behandling, dels ock en annan handling, innefattande ett

föreslaget separataftal till öfverenskommelse angående neutral zon, befästningars

nedläggande m. in.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 1.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Berg hemställde i underdånighet,

att som det anmälda förslaget till överenskommelser, såvidt

anginge flyttlapparnes rätt till renbete m. m. äfvensom gemensamma

vattendrag, berörde ämnen, hvilka tillhörde den allmänna lagstiftningen,

samt förty högsta domstolen syntes böra höras öfver förslaget i dessa

delar, högsta domstolens utlåtande däröfver måtte genom note ur protokollet

inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i nåder lämna bifall; och skulle transsumt

af förslaget i nu nämnda delar biläggas detta

protokoll.

Ur protokollet

Carl Landquist.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

17

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet

uti Kungl. Maj ds högsta domstol onsdagen den 21 september

1905.

Närvarande:

Justitieråden: Herslow,

Lilienberg,

Lindbäck,

WlJKANDER,

Grefberg,

Quensel,

Silverstolpe.

Företogs till slutlig behandling det i protokollet den 25 innevarande

månad omförmälda lagärende; varande det remitterade förslaget bilagdt

detta protokoll.

Högsta domstolens fleste ledamöter lämnade det remitterade förslaget

utan anmärkning.

Justitierådet Herslow yttrade:

»Hvad beträffar den föreslagna öfverenskommelsen angående gemensamma

vattendrag, lärer artikeln 1 i denna öfverenskommelse böra så

förstås, att alla där omförmälda frågor skola pröfvas af allmän domstol.

År denna uppfattning riktig, förefaller det tveksamt, huru innehållet i

nämnda artikel låter sig förenas med det i artikeln 6 af samma öfverenskommelse

meddelade stadgande att tvister angående tolkningen eller ti 11- lämpningen af öfverenskommelsen skola, där de ej kunnat lösas genom

Bill. till urtima B Piksd. Prot. 1905. 1 Sami. I Afd. 1 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kunal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

direkta diplomatiska underhandlingar, afgöras af skiljedomstol. Den påpekade

otydligheten torde möjligen kunna undanröjas genom uteslutande

svensk lagstiftning.

I öfrigt har jag ej något att erinra i afseende å de till högsta domstolens

utlåtande remitterade delarne af ifrågavarande förslag.»

Ur protokollet

John Ljungman.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AT:o 1.

19

Vi undertecknade, utsedde att såsom delegerade från svensk och

norsk sida ingå i förhandling rörande vissa förhållanden, som stå i samband

med upplösning af unionen, hafva vid förhandlingar i Karlstad,

hviika tagit sin början den 31 nästlidne augusti och nedanskrifna dag

afslutats, enats om följande förslag till överenskommelser mellan de bägge

rikena, nämligen:

Öfverenskommelse om flyttlapparnes rätt till renbete in. in.

Artikel 1.

De bägge rikena förplikta sig af humanitära skäl att allt framgent

tillåta, att hvartdera rikets flyttlappar må i den utsträckning, som af ålder

ägt rum, åtnjuta de rättigheter i det andra landet, som omhandlas i första

kodicillen till gränstraktaten af den T8 oktober 1751, hvilken kodicill icke

någotdera riket skall göra anspråk på att ensidigt uppsäga.

Artikel 2.

Den nu i bägge rikena, i stället för ofvannämnda kodicill, gällande

lagen af 1883 rörande flyttlapparne, hvilken lag senast utsträckts att gälla

intill utgången af år 1907, skall förlängas på ytterligare tio år eller intill

utgången af år 1917, dock att vid lagens tillämpning under nämnda tidrymd

följande skall iakttagas:

l:o) Den rätt, som tillkommer hvartdera rikets lappar att, utan

vederbörande jordägares eller brukares samtycke, under vissa i lagen angifna

månader med sina renar uppehålla sig i det andra riket, skall afse

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

allenast Norrbottens och Västerbottens län i Sverige samt Tromsö och

Nordlands am ter i Norge;

2:o) Öfverflyttande lappar må icke föra med sig renar, som tillhöra

bofaste eller aktiebolag;

3:o) Svenska lappar må icke, utan vederbörande jordägares eller

brukares samtycke, med sina renar flytta öfver till Norge före den 15 juni,

där ej ovanliga väderleksförhållanden nödvändiggöra tidigare flyttning.

Sverige äger dock rätt att på sin bekostnad till skiljedomstol, som nedan

i art. 4- omförmäles, hänskjuta frågan, om och i hvilken utsträckning det

må vara nödvändigt för de svenska lapparne att, oberoende af ovanliga

väderleksförhållanden, företaga flyttning öfver till Norge före den 15 juni, i

hvilket fall skiljedomstolens afgörande skall lända till efterrättelse; dock

att icke i något fall flyttning må ske före den 1 maj.

Artikel 3.

I god tid före utgången af år 1917 skola förhandlingar om revision

af de rikena emellan gällande bestämmelser i ämnet upptagas mellan de

bägge rikena.

Artikel 4.

Tvister angående tolkningen eller tillämpningen af de på hvarje tid

rikena emellan gällande bestämmelser i ämnet skola, där de icke kunnat

lösas genom direkta diplomatiska förhandlingar, afgöras af eu skiljedomstol,

bestående af tre personer, utsedde en af hvardera riket och den tredje

af de sålunda välde eller, om dessa icke enas om valet, af schweiziska

Förbundsrådets president eller, subsidiärt, på det sätt, som stadgas i de

två sista styckena af 32 artikeln i Haagkonventionen den 29 juli 1899.

I brist af annat aftal mellan rikena bestämmer skiljedomstolen ort

för sitt sammanträde och skiljedoinsproceduren.

Öfverenskommelse angående gemensamma vattendrag.

Artikel 1.

Uppstår fråga att inom det ena rikets område uppdämma, sänka

eller uttappa sjö, bygga i vattendrag, bortleda vatten ur vattendrag eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

21

vidtaga annan åtgärd för dess förändring till djup, läge eller riktning,

skall, med hänsyn till rättigheten att vidtaga sådan åtgärd, detta rikes

lag komma till användning, ändå att åtgärden kan utöfva inverkan på

vattenförhållandena inom det andra riket. Inbyggarne i sistnämnda rike

skola erhålla samma tillfälle att bevaka sin rätt, som under motsvarande

förhållanden tillkommer inbyggarne i det rike, där åtgärden skall äga

ruin, så ock i öfrigt i fråga om alla villkor för åtgärdens vidtagande

njuta samma rätt som dessa.

Artikel 2.

I öfverensstämmelse med allmänna folkrättsliga grundsatser skall i

fråga om åtgärd, som i artikel 1 sägs, gälla, att åtgärden ej må vidtagas

utan det andra rikets medgifvande, om den genom ändring i vattenförhållandena

inom detta rike skulle åstadkomma afsevärdt hinder i ett

vattendrags begagnande såsom flottled eller farled eller eljest verka betydande

rubbningar i vattenförhållandena inom ett större område.

Artikel 3.

Med afseende å öppnande, bibehållande eller begagnande af flottled

eller farled i vattendrag skola hvardera rikets inbyggare i det andra

riket åtnjuta samma rättigheter och förmåner som dess egna inbyggare.

Artikel 4.

Denna öfverenskommelse har afseende på alla för rikena gemensamma

sjöar och vattendrag. Såsom gemensamma anses sjöar och vattendrag,

som utgöra gräns mellan rikena, eller som eljest sträcka sig genom

båda rikenas områden, eller som hafva aflopp till sådana sjöar och vattendrag.

Artikel 5.

Denna öfverenskommelse skall gälla under en tid af femtio år, räknadt

från den 1 januari 1906, med förlängning för en lika tidrymd,

därest den ej från någondera sidan uppsäges minst fem år före femtioårsperiodens

utgång.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Artikel 6.

Tvister angående tolkningen eller tillämpningen af denna öfverenskommelse

skola, där de ej kunnat lösas genom direkta diplomatiska

underhandlingar, afgöras af eu skiljedomstol, bestående af tre personer,

utsedda eu af hvartdera riket och den tredje af de sålunda valde eller,

om dessa icke enas om valet, af schweiziska Förbundsrådets president

eller, subsidiärt, på det sätt, som stadgas i de två sista styckena af 82

artikeln i Haagkonventionen den 29 juli 1899.

I brist af annat aftal mellan rikena bestämmer skiljedomstolen ort

för sitt sammanträde och skiljedomsproceduren.

Sålunda upprättadt i två svenska och två norska exemplar, af hvilka

de delegerade från hvartdera riket mottagit ett svenskt och ett norskt

exemplar.

Karlstad den 23 september 1905.

Chr. Lundeberg.

F. Cl:son Wachtmeister.

Hj. L. Hammarskjöld.

Karl Sta afl.

Chr. Michelsen.

Carl Bekner.

J. Lövland.

Benjamin Vogt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

23

Utdrag af protokollet öfver ett justitiedepartementsår ende, hållet

inför Plans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott lördagen den 30 september 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lundeberg,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Wachtmeister,

Statsråden: Hammarskjöld,

Albert Petersson,

Lindman,

Berg,

Widén,

Staaff,

Alfred Petersson,

Biesért.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Berg anförde i under- Departed

ånighet: mentsche
»Med

anledning af Eders Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen ^Tande*''

den 19 juni 1905 angående de unionella förhållanden, som uppstått genom

norska Stortingets beslut den 7 i samma månad, uttalade Riksdagen i

skrifvelse den 28 juli 1905, grundad på kamrarnas beslut den 27 i

samma månad, att genom Stortingets beslut unionen icke vore upplöst.

Riksdagen ansåg, att i ett ärende af så utomordentlig räckvidd som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

frågan om unionens upprätthållande eller upplösning ett säkrare uttryck

för det norska folkets vilja borde gifvas, än som skett genom stortingsbeslutet

den 7 juni 1905. Såsom villkor för Sveriges upphäfvande af

riksakten och erkännande af Norge såsom en från unionen med Sverige

skild stat borde enligt Riksdagens mening fordras, att på hvardera sidan

af södra delen af gränsen mellan de båda rikena fastställes ett visst område,

inom hvilket på senare år uppförda befästningar ej få bibehållas

eller nya befästningar uppföras; och vidare borde kräfvas, att den rätt,

som nu tillkommer de svenska lapparne att med sina renar årligen flytta

öfver gränsen till Norge, varder för framtiden otvetydigt fastställd. I

sammanhang med en eventuell unionsupplösning borde äfven träffas bestämmelser

till skydd mot hindrande eller oskäligt betungande af transitofarten

öfver hvartdera riket från och till det andra samt mot obehörigt

intrång för ena rikets invånare vid begagnande af vattendrag, som delvis

falla inom det andra rikets gränser. Och naturligtvis måste vid en upplösning

af unionen vårt lands förhållande till främmande makter, i de afseenden

detta reglerats genom traktater mellan de förenade rikena å ena och

någon främmande makt å andra sidan, tagas under behörigt öfvervägande.

Riksdagen förklarade bland annat, att den på grund af hvad sålunda anförts

icke hade något att invända mot att, därest ett efter nya val tillkommet

Storting gjorde framställning om riksaktens upphäfvande och

unionens upplösning eller ock sådan framställning från Norge inginge,

efter det norska folket genom folkomröstning uttalat sig för unionens upplösning,

förhandlingar af sålunda antydd art upptoges.

Vid underdånig anmälan af denna Riksdagens skrifvelse samma dag

densamma afläts, eller den 28 juli, beslöt Eders Kungl. Maj:t, att bestyrkt

afskrift af skrifvelsen skulle till Stortingets kännedom ölversändas till

presidenten i Stortinget, och vid ytterligare föredragning den 7 augusti

af samma skrifvelse fattade Eders Kungl. Maj:t det beslut, att, under den

af Riksdagen gifna förutsättning, förhandlingar af den i skrifvelsen angifna

art skulle utan dröjsmål upptagas.

Emellertid hade redan samma dag Riksdagens beslut fattades, eller den

27 juli, norska regeringen under hänvisning till samma beslut föreslagit

Stortinget, att folkomröstning skulle företagas rörande frågan om unionens

upplösning. Denna proposition blef af Stortinget godkänd den 28 juli, och

i följd häraf företogs den 13 augusti sådan omröstning, därvid de, som

ägde rösträtt efter grundlagen, skulle gifva svar på frågan, »om de er

enige i den stedfundne oplösning af unionen eller ikke». Omröstningen

utföll så, att af 368,892 godkända röster 368,208 voro afgifna för unionens

upplösning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 1.

25

Den 22 augusti fattade Stortinget följande beslut:

»1. Storthinget allmoder de svenske statsmagter om att yde sin

medvirkning til unionens oplösning ved for Sveriges vedkommende

åt ophasve rigsakten.

2. Regjeringen bemyndiges til åt optage forhandlinger med Sverige

angaaende forskjellige forhold, som staar i förbindelse med unionens

ophaevelse, derunder indbefattet de i den svenske Rigsdags

beslutning af 27 juli 1905 omhandlede spörsmaal.

3. Regjeringen anmodes om åt meddele den svenske regjering disse

beslutninger og samtidig dermed åt oversende den aftryk åt

Sth. Med. N:o 16 og Stil. Prop. N:o 87.»

Då ett till justitiedepartementet ingånget meddelande om norska

Stortingets beslut af den 22 augusti hos Eders Kungl. Maj:t påföljande

dag anmäldes, behagade Eders Kungl. Maj:t uppdraga åt statsrådet att för

det i Riksdagens skrifvelse den 28 juli angifna ändamål med norska regeringen

ingå i förhandlingar äfvensom bemyndiga statsrådet att genom

delegerade sammanträda med ombud från norsk sida.

Till delegerade utsågos därefter från svensk sida statsministern Lundeberg

och ministern för utrikes ärendena grefve Wachtmeister samt statsråden

Hammarskjöld och Staaff samt från norsk sida statsministrarne

Michelsen och Lövland, stortingspresidenten Eerner och höiesteretsadvokaten,

förutvarande statsrådet Vogt. Dessa delegerade sammanträdde den 31

augusti i Karlstad, och vid där hållna förhandlingar, som den 23 september

afslutades, har resultatet sammanfattats i en handling, som innehåller

förslag såväl till överenskommelser angående tvisters hänskjutande

till skiljedom, angående neutral zon, befästningars nedläggande m. m.,

angående flyttlapparnes rätt till renbete m. m., angående transitotrafiken

samt angående gemensamma vattendrag som ock rörande ordningen för

sakens vidare behandling, äfvensom i en särskild handling, innefattande ett

föreslaget separataftal till öfverenskommelsen angående neutral zon, befästningars

nedläggande m. m.»

Efter att hafva uppläst dessa handlingar anförde departementschefen

vidare:

»På mig torde ankomma att närmare redogöra för de föreslagna

öfverenskommelserna, såvidt angår flyttlapparnes rätt till renbete m. m.

samt gemensamma vattendrag, äfvensom att lämna den utredning, som för

belysning af hithörande frågor kan vara erforderlig.

Af de lappar, som bebo nordligaste delen af skandinaviska halfön, Flyttlapparflytta

en del mellan Sverige och Norge sålunda, att de tillbringa vinter-nes rätt till

J ° ° ° renbete m. m.

Bill. till urtima B Piksd. Prot. 1905. 1 Sand. 1 Afd. 1 Håft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

tiden inom Sverige, men sommartiden på norskt område. Dessa flyttningar

hafva ägt ram sedan uråldriga tider, och rätten därtill har blifva

uttryckligt erkänd uti den s. k. första kodicillen till gränstraktaten af

den ^ oktober 1751. Alltsedan år 1852 har emellertid af Norge gjorts

anspråk på befogenhet att uppsäga denna traktat. Efter nämnda tid hafva

nämligen lapparne i Finnmarkens amt i Norge, hvilka på grund af traktaten

hade begagnat flyttningsrätt in på finskt område äfven sedan Finland

afträdts till Ryssland, varit förhindrade att utöfva denna rätt, därigenom

att ryska regeringen sagda år lät utfärda påbud om spärrning af gränsen

mellan Norge och Finland, så att öfverförande af renar ej vidare fick äga

rum. Från norsk sida har man velat göra gällande, att då det hufvudsakligen

var nämnda norska lappar, som behöft och begagnat sig af flyttningsrätten,

och Norge sålunda genom gränsspärrningen gått miste om förmånerna

af den ömsesidiga flyttningsrätten utan att röna lättnad i dess

börda, kodicillen icke vidare vore bindande för Norge. Från svensk sida

har åter häfdats den åsikt, att vid ingåendet af 1751 års traktat man icke

gått ut från vederlagssynpunkten, utan från känslan af gemensamma förpliktelser

mot den nomadiserande lappbefolkningen, och att förty kodicillens

giltighet icke kunde göras beroende af spörsmålet, om den vore till större

börda för det ena riket än för det andra.

I det nu upprättade förslaget till öfverenskommelse har denna fråga

afgjorts i öfverensstämmelse med den svenska uppfattningen, i det att af

humanitära skäl fastslagits, att flyttningsrätten allt framgent bibehålies och

att intetdera riket skall göra anspråk på rätt att ensidigt uppsäga 1751

års kodicill.

Bestämmelserna i 1751 års kodicill hafva emellertid sedan år 1883

icke varit omedelbarligen tillämpade, utan varit ersatta af andra bestämmelser.

Man hade i bägge rikena gjort den erfarenheten, att kodicillens

föreskrifter voro alltför obestämda för att vara praktiskt lämpliga, och

därför ända sedan år 1843 underhandlat om en mera tillfredsställande

affattning af reglerna för flyttningsrättens utöfvande. Först år 1883

ledde underhandlingarna till ett resultat. Detta år antogos i bägge

rikena 1 a g bestämmelser af enahanda innehåll, hvilka skulle träda i stället

för kodicillen. A ingendera sidan var man dock benägen att antaga de

nya bestämmelserna för all framtid, utan det ansågs nödvändigt att först

vinna erfarenhet om deras verkningar. De antogos därför blott för femton

år samt med förbehåll, att, om icke före den tidens utgång ny gemensam

lag blifvit antagen i bägge rikena, 1751 års kodicill åter skulle träda i

kraft, hvarvid från norsk sida dock tillagts, att härmed icke något vore

afgjordt med hänsyn till frågan, om någotdera riket hade rätt att uppsäga

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

27

kodicillen. Sedermera har 1883 års lag gång efter annan under samma förbehåll

erhållit förlängd giltighet i bägge rikena för tre år i sender och har

genom senaste förlängningen blifvit antagen att gälla intill utgången afår 1907.

I Norge hafva emellertid klagomålen öfver de olägenheter, som lapparnes

flyttningsrätt vållar den bofasta befolkningen, fortfarit jämväl efter

tillkomsten af 1883 års lag. Närmare undersökning af frågan har sedan

år 1897 pågått genom en särskild kommission, hvilken ännu icke lärer

hafva afslutat sina arbeten. I preliminära förslag har dock kommissionen

föreslagit åtskilliga ändringar i 1883 års lagstiftning. Äfven å svensk sida

hafva klagomål ej saknats öfver vissa af nämnda lagstiftnings bestämmelser.

En revision af densamma synes alltså för bägge rikena vara önskvärd.

Det ligger i sakens natur, att detta vanskliga och vidtomfattande

spörsmål icke kunnat i hela dess vidd upptagas till pröfning vid de nu

försiggångna underhandlingarna. De delegerade hafva därför enat sig

om att föreslå, att nu gällande lagstiftning erhåller förlängd giltighet för

ytterligare tio år eller intill utgången af år 1917, samt att förhandlingar

om revision af de rikena emellan gällande bestämmelserna i ämnet skola

upptagas i god tid före denna periods utgång.

Härvid hafva dock med afseende å berörda tioårsperiod gjorts vissa

modifikationer i 1883 års lagstiftning. Dessa hafva påyrkats från norsk

sida under framhållande, att efter 1907 års utgång de svenska lapparne

ej kunna göra anspråk på större rättigheter, än som kunna grundas på

1751 års kodicill. Denna princip har naturligen ej kunnat bestridas från

svensk sida, och man har därför funnit skäligt att, på grund af den

utredning, som förebragts, för ifrågavarande tioårsperiod medgifva vissa

ändringar, som, under åberopande af sagda princip, blifvit påyrkade.

Genom den första af dessa ändringar har lapparnes rätt att under vissa

angifna månader uppehålla sig med sina renar i det andra riket begränsats

till att afse Norrbottens och Västerbottens län i Sverige samt Tromsö

och Nordlands arnter i Norge. Den andra ändringen går ut därpå, att endast

den nomadiserande lappbefolkningens renar må föras öfver gränsen, men

icke renar, som tillhöra bofaste. Den tredje ändringen rör tiden för de

svenska lapparnes flyttning till Norge. Det har härom bestämts, att flyttning

icke under normala väderleksförhållanden får äga rum före den 15

juni. Sverige har likväl förbehållit sig rätt att på sin bekostnad till

skiljedomstol hänskjuta frågan, om det för lapparne är nödvändigt att

kunna företaga flyttningen tidigare, i hvilket fall skiljedomstolens afgörande

skall lända till efterrättelse; dock att icke i något fall flyttning må ske

före den dag, då lapparne enligt 1883 års lagstiftning äga företaga densamma

eller den 1 maj.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 1.

Det torde vara lämpligt, att jag i detta sammanhang meddelar några

statistiska uppgifter och andra upplysningar, som inhämtats från Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.

Hela antalet lappar — män, kvinnor och barn — utgör enligt senaste

beräkningar 5,962 personer, af hvilka 3,530 tillhöra Norrbottens län, 1,524

Västerbottens län och 908 Jämtlands län; i sistnämnda siffra äro dock inräknade

de, som tillhöra Idre lappby i Kopparbergs län, hvilken är ställd under

tillsyn af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län. Af dessa lappar

äro 2,932 nomader, nämligen 2,287 i Norrbottens län, 391 i Västerbottens län

och 254 i Jämtlands län. Antalet renar i Sverige har innevarande år beräknats

till 138,522 stycken, däraf 117,821 tillhöra nomadiserande lappar.

Sistberörda renars fördelning på länen ställer sig så, att 90,234 renar

komma på Norrbottens län, 16,218 på Västerbottens län och 11,369 på

Jämtlands län. Hvad angår flyttningsrättens begagnande är att märka,

att visserligen långt ifrån alla nomadiserande lappar begagna densamma,

men att i stället en del, bofaste tillhörande renar, som lämnats i flyttlapparnes

vård, få åtfölja dessa på flyttningarna. Noggranna uppgifter på

antalet flyttande renar är ej möjligt att erhålla, oaktadt lapparne äro

skyldiga att uppgifva antalet af de renar, som de ämna medföra vid

flyttningen. Det anses nämligen, att lapparne uppgifva vida mindre antal

renar än de i verkligheten medföra. Antalet renar, som under innevarande

år anmälts skola föras till Norge, utgör tillsammans 53,108, däraf från Norrbottens

län 35,462, från Västerbottens län 16,866 samt från Jämtlands län

780. Af de renar, som anmälts från Norrbottens län, föras alla från

Enontekis socken (15,750) och större delen af dem från Juckasjärvi socken

(11,920) till Tromsö amt. Återstoden af renarne från Juckasjärvi socken

(3,720) äfvensom de från Gellivare socken (820) och från Arjepluogs socken

(3,252) samt alla renar från Västerbottens län föras till Nordlands amt.

Från Jämtlands län sker flyttningen till Nordre Trondhjems amt, men af

detta läns lappar hafva under senare år allenast några af lapparne i

Kalls lappby begagnat flyttningsrätten. Hvad angår tiden för flyttningen,

lära de lappar, som flytta från Enontekis och Juckasjärvi socknar, i allmänhet

begagna hela den tid, som enligt gällande lag är medgifven för

vistande i Norge eller maj—september månader, hvarvid dock tiden för

inflyttningen på våren och försommaren samt utflyttningen på hösten tagits

med i beräkning. Öfriga lappar lära i regel ej begagna betesrätten i Norge

för längre tid än högst 2—3 månader; dock saknas bestämd uppgift härutinnan

beträffande de lappar, som tillhöra Kalls lappby.

Af den nu lämnade redogörelsen framgår, att den första af de föreslagna

ändringarna i 1883 års lagstiftning har inverkan allenast för det

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

29

fåtal lappar från Kalls lappby, hvilka fortfarande plägat begagna sig af

sommarbete i Norge. Flyttningen från Jämtlands län bar alltmera aftagit,

och rätten därtill har under de sista åren ej begagnats af mer än tre

lappfamiljer, hvilka fört med sig omkring 800 renar. Orsaken till flyttningens

aftagande torde vara att söka däri, att för det jämförelsevis ringa

antal renar, som numera finnas inom länet, tillräckligt bete är att tillgå å de

för lapparnes behof särskild! inköpta renbetesfj allen. Som inköp af mark

för detta ändamål alltjämt fortgår, möter det helt säkert inga svårigheter

att bereda sommarbete inom riket äfven för det fåtal renar, som i senare

tid plägat föras öfver till Norge. Vid dessa förhållanden måste ändringen

anses vara af ringa betydelse. För öfrigt är det tvifvelaktigt, om någon

sommarbetesrätt i Norge för lapparne i Jämtlands län kan stödjas på iföl

års kodicill.

Emot förbudet att föra bofastes renar öfver till Norge torde från

svensk sida iijgen invändning kunna göras, då det är uppenbart, att kodicill

en ej kan åberopas till stöd för någon rätt i detta hänseende. För öfrigt

har genom den senaste svenska lapplagen rättigheten för bofaste att

lämna renar i lapparnes vård blifvit starkt begränsad, i följd hvaraf ifrågavarande

föreskrift säkerligen icke för framtiden är af större betydelse.

Hvad slutligen angår stadgandet, att flyttningen till Norge ej må

företagas före den 15 juni, har af tillgängliga utredningar inhämtats, att

lapparne ända till en jämförelsevis sen tid aldrig plägat flytta till Norge förrän

efter midsommar. Anledningen till att lapparne i vissa trakter ändrat vanor

lärer hafva hufvudsakligen berott på särskilda omständigheter, hvilka voro

af mera tillfällig art och numera åtminstone delvis upphört. Det torde

därför icke vara förbundet med några synnerliga olägenheter för dessa

lappar att återgå till de äldre vanorna. Emellertid har för hvarje händelse

sådant förbehåll gjorts, att rätten till tidigare flyttning fortfarande kan

hållas öppen, om behof däraf visar sig föreligga. Det må i detta sammanhang

också framhållas, att då ovanliga väderleksförhållanden betinga en

tidigare flyttning, rätten därtill är ovillkorligt förbehållen.

Förslaget till öfverenskommelse innehåller slutligen, att tvister angående

tolkningen eller tillämpningen af de på hvarje tid emellan rikena

gällande bestämmelser i ämnet skola, där de icke kunnat lösas genom

direkta diplomatiska förhandlingar, afgöras af en skiljedomstol, för hvars

sammansättning föreskrifter meddelas.

Jag anhåller att härefter få öfvergå till frågan om de gemensamma

vattendragen.

Gemen
samma
vattendrag.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Det syftemål, som Riksdagen framställt för underhandlingarna i

denna punkt, eller skydd mot obehörigt intrång för det ena rikets invånare

vid begagnande af gemensamma vattendrag, har synts böra föranleda

bestämmelser i två riktningar, nämligen dels beträffande rättigheten

att bygga i ett vattendrag eller afleda vatten från vattendrag, och dels

beträffande rättigheten att begagna ett vattendrag såsom kommunikationsled.

I förra hänseendet har den viktigaste uppgiften varit att fastställa,

i hvilken omfattning det kan tillåtas, att i det ena riket utan det andra

rikets medgifvande vidtagas åtgärder, som inverka på vattenförhållandena

i detta andra rike. Enligt det uppgjorda förslaget (art. 2) skulle sådant

medgifvande erfordras i fråga om åtgärd, som genom ändring i vattenförhållandena

i det andra riket skulle åstadkomma afsevärdt hinder i ett vattendrags

begagnande såsom flottled eller farled eller eljest verka betydande

rubbningar i vattenförhållandena inom ett större område. Genom denna

bestämmelse har alltså en gränslinje uppdragits emellan sådana fall, då det

ena riket har att förskaffa sig medgifvande af det andra till vidtagande

af en åtgärd af ofvanberörda art, samt de fall, då hvartdera riket har fullständig

handlingsfrihet.

Det har emellertid icke ansetts tillräckligt att fastslå ifrågavarande

folkrättsliga princip. Man har äfven velat lösa frågan, huru skydd skall

beredas åt de intressen, som kunna förefinnas för inbyggare i det andra

riket såsom enskilda sakägare. Härutinnan har (art. 1) den grundsats

blifvit uppställd, att lagen i det land, där den ifrågasatta åtgärden skall

äga rum, kommer till användning med hänsyn till rättigheten att vidtaga

åtgärden, samt att de inbyggare i det andra riket, hvilkas intressen beröras

af densamma, skola i alla hänseenden likställas med rikets egna inbyggare

och alltså erhålla samma tillfälle att bevaka sina intressen, samma

rätt att åberopa hinder mot företaget och slutligen samma rätt till ersättning

för liden skada, som enligt nämnda lag tillkommer rikets egna inbyggare.

I fråga om gemensamt vattendrags användande såsom flottled eller

farled har (art. 3) likaledes principen om ömsesidig likställighet mellan

det egna och det andra rikets undersåtar blifvit antagen, och denna grundsats

har erhållit sådan affattning, att den gäller äfven i fråga om kommunikationsledens

öppnande och bibehållande.

Vidare har i en särskild artikel (art. 4) blifvit närmare bestämdt,

hvilka sjöar och vattendrag, som skola hänföras till gemensamma, nämligen

ej blott sådana, som utgöra gräns mellan rikena eller som eljest

sträcka sig genom bägge rikenas områden, utan äfven de, som hafva aflopp

till sådana sjöar och vattendrag.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Öfverenskommelsens giltighetstid föreslås till 50 år, räknadt från

den 1 januari 1906, med förlängning för en lika tidrymd, om ej uppsägning

sker minst 5 år före periodens utgång. Då vissa af de föreslagna

bestämmelserna stå i nära sammanhang med vattenrättslagstiftningen,

hvilken helt naturligt är underkastad förändringar, har det icke ansetts

lämpligt att för all framtid fastslå deras giltighet.

Slutligen har äfven i denna öfverenskommelse intagits bestämmelse, att

rikena _ emellan uppkomna tvister skola afgöras genom skiljedom (art. 5).

Öfver de bägge förslag, för hvilka jag nu redogjort, har högsta

domstolens utlåtande blifvit inhämtadt, och hafva förslagen ej föranledt

annan anmärkning, än att en af högsta domstolens ledamöter funnit det

tveksamt, huru innehållet i artikeln 1, hvilken syntes böra så förstås, att

alla där omförmälta frågor skulle pröfvas af allmän domstol, läte sig förenas

med det i artikeln 6 meddelade stadgandet, att tvister angående tolkningen

eller tillämpningen af öfverenskommelsen skulle, där de ej kunnat

lösas genom direkta diplomatiska underhandlingar, afgöras af skiljedomstol;

därvid dock bemälte ledamot uttryckt den åsikten, att den påpekade otydligheten

möjligen kunde undanröjas genom uteslutande svensk lagstiftning.»

Hans excellens herr statsministern Lundeberg yttrade härefter: mirdsterns

yttrande.

»Såsom chefen för justitiedepartementet erinrat, uppställde Riksdagen Neutral zon

såsom ett af villkoren för unionens upplösning, att på hvardera sidan af m- msödra

delen af gränsen mellan de båda rikena fastställes ett visst område,

inom hvilket på senare år uppförda befästningar ej få bibehållas eller nya

befästningar uppföras. Härmed hade Riksdagen angifvit en ram, inom

hvilken de eventuella förhandlingarna borde röra sig. Det måste vid dessa

förhandlingar blifva regeringens sak att efter vidare utredning och med

noggrann^ öfvervägande af alla synpunkter närmare precisera villkoret.

Enligt det vid förhandlingarna uppgjorda förslaget hafva gränserna för det

af Riksdagen afsedda området uppdragits så, att därinom falla befästningarna

vid Fredrikssten, Örje och Urskog, men icke de vid Kongsvinger.

Hvad sistnämnda befästningar angår hafva därvid, bland andra synpunkter,

äfven den inverkat, att de i viss mån hafva en annan karaktär

än befästningarna vid Urskog, örje och Fredrikssten. Kongsvingers befästningsgrupp

kan nämligen, såsom helt och hållet belägen väster om Glommen,

med eu viss grad af berättigande hänföras ej blott till den yttre

utan äfven till den inre befästningslinjen, den s. k. Glommenlinjen.

Ej heller är den synpunkten alldeles utan fog, att Kongsvinger,

äfven om denna fästning hänföres till den yttre linjen, ej i fullt samma

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

grad som de öfriga befästningarna i samma linje kan betraktas såsom

gränsfästning i egentlig bemärkelse. Dess afstånd från gränsen är c:a

35 kilometer, medan örje är beläget på c:a 6 kilometer från gränsen och

Fredrikssten ligger i gränsens omedelbara närhet.

Sistnämnda befästningar innebära ej blott en fara utan tillika en direkt

förolämpning mot vårt land. Detta kan näppeligen sägas om Kongsvinger.

I förslaget till öfverenskommelse har emellertid ingalunda förbisetts

Sveriges berättigade kraf på säkerhet beträffande jämväl denna befästningsgrupp.

Det har sålunda öfverenskommits, att befästningsgruppen vid Kongsvinger

icke med hänsyn till anläggningar, bestyckning eller besättning

må utvidgas, och för att förebygga all ovisshet har stipulerats, att inga

nya befästningar få anläggas inom ett afstånd af tio kilometer från Kongsvingers

gamla fästning.

I fråga om de befästningar, som skola nedläggas, gäller, att de jämväl

skola göras oanvändbara såsom sådana. Emellertid har från svensk

sida, såsom af Riksdagens skrifvelse tydligt framgår, aldrig varit afsedt

att kräfva borttagande af sådana fästningsverk, som sedan äldre tider

bestå. Därför är angående de gamla fästningsverken vid Fredrikssten med

därtill hörande Gyldenlöve och Overbjerget — i motsats till därstädes

befintliga nya anordningar — föreslaget, att de må bibehållas, dock med

villkor att de ej underhållas i fortifikatoriskt syfte.

Med afseende på de nya anordningarna vid Fredrikssten med nämnda

utanverk samt med afseende på öfriga befästningar, som ligga inom det

föreslagna området, har noga öfverenskommits, Indika åtgärder skola vidtagas.

Dessa detaljerade föreskrifter har man ansett lämpligen kunna afskiljas från

själfva hufvudöfverenskommelsen; de hafva alltså sammanfattats i ett separataftal,

hvithet är afsedt att äga samma kraft som hufvudöfverenskommelsen.

I samband med frågan om befästningars nedläggande har'' föreslagits

upprättande af en neutral zon i sådan omfattning, att den ej finge begagnas

till något slag af krigsoperationer eller till stationering eller samlande

af krigsfolk eller till uppläggande af militära förråd m. m., — en

anordning, som måste verka i fredens intresse och således i samma riktning

som Riksdagen åsyftat. Bestämmelserna rörande en neutral zon i

denna omfattning måste dock helt naturligt tåla åtskilliga undantag. Så

t. ex. måste inom zonen alla sådana åtgärder vara tillåtna, hvilka äga

samband med de värnpliktiges samling för transport till öfnings- och

mobiliseringsorter. Vidare böra öfningar med frivilliga skytteföreningar

och skolungdom få äga rum inom zonen. Och hinder bör ej läggas i

vägen för truppers användande därstädes till upprätthållande af allmän

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kunal. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

ordning eller till bistånd vid olyckstillfällen. Äfven är det af vikt att,

om i ettdera riket järnväg bygges, som skär zonområdet hufvudsakligen

i dess . längdriktning, det må vara tillåtet att använda sådan järnväg

äfven till militär genomgångstransport.

När man från såväl svensk som norsk sida af handlat frågan om

upprättande af eu neutral zon, har man ej bort förbise, att rikena kunna

komma att bistå hvarandra under ett krig mot en gemensam fiende.

Att i sådan händelse områdets neutralitet upphör torde vara själffallet.

Ej heller böra, då ettdera riket invecklas i krig med en tredje makt,

bestämmelserna om den neutrala zonen vara bindande för detta rike

i afseende å den del af zonen, som faller inom dess egen gräns, likasom

bestämmelserna ej böra hindra det andra riket att inom sitt zonområde

vidtaga nödiga åtgärder till neutralitetens upprätthållande.

Bredden af den neutrala zon, som sålunda föreslagits, har naturligtvis

måst bestämmas med hänsyn därtill, att befästningsgrupperna vid Fredrikssten,

Örje och Urskog skola falla därinom och att mellan den norska

zongränsen och den partiella zon, som skall omsluta Kongsvingers befästningar,

ej må kunna anläggas nya befästningar utmed den här°till Sverige

löpande järnvägen.

I fråga om zonens utsträckning vid kusten hafva särskilda synpunkter

varit bestämmande. Den rörlighet, som utmärker sjöstridskrafterna,

sätter dem i stånd att med stor hastighet förflytta sig från en

å eget lands kust belägen operationsbas till det andra landet. Af denna

orsak har det synts ändamålslöst att vid kusten utsträcka zonens bredd

utöfver hvad som varit nödvändigt för att hindra anläggandet af befästningar,

genom hvilka ettdera riket skulle kunna effektivt afstånga delar af

det andra rikets vattenområde. Själfva hafvet med dess vikar har ansetts

icke höra inbegripas uti den neutrala zonen. Om så skett, hade det blifvit

nödvändigt att träffa bestämmelser om rättighet för egna örlogsfartyg att för

vissa ändamål där uppehålla sig, såsom för öfvervakande af fisket m. in.; och

hvai tdera riket hade mast afstånga sina inom zonen belägna territorialvatten

för främmande örlogsfartyg. Det kan för öfrigt ofta vara svårt att

afgöra, huruvida ett örlogsfartyg öfverskridit zonens gränslinje eller icke.

Riksdagen har vidare ansett, att i sammanhang med den eventuella

unionsupplösningen bestämmelser borde träffas till skydd mot hindrande

eller oskäligt betungande af transitofarten öfver hvardera riket från eller

till det andra. Det förslag till öfverenskommelse, som gjorts i detta ämne,

innehåller först och främst (art. 1) den grundsatsen, att godstrafiken till

och fi ån det ena riket skall få fortgå genom det andra rikets territorium,

Bih. till urtima B Piksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 ffäft. 5

Transito
trafiken.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

utan att detta andra rike må vare sig hindra densamma genom importeller

exportförbud eller bereda den svårigheter genom att t. ex. vägra att

ställa sina kommunikationsmedel till tjänst; vissa undantag hafva dock gjorts

med afseende å sådana fall, då transitofarten kunde i ett eller annat hänseende

medföra fara för genomgångslandet.

Vidare har i förslaget bestämts (art. 2.), att intetdera riket äger

lägga import- eller exporttull eller annan dylik afgift å transitogods, ej

heller i någon form upptaga särskild afgift för transiteringen, hvilken sistnämnda

bestämmelse emellertid icke afser att hindra, att gods, som upplägges

på transitupplag eller dylikt, belägges med härför stadgad afgift.

Artiklarna 3 och 4 i förslaget åsyfta att förekomma, att transitotrafiken

betungas genom åläggande af oskäliga järn vägsfrakter, hamnumgälder,

sjöfartsafgifter eller andra afgifter. För vinnande af detta syftemål

har den hufvudregel blifvit uppställd, att transitogodset icke får

behandlas ogynnsammare än gods af samma varuslag i allmänhet behandlas

inom genomgångslandet, hvarjämte särskilda bestämmelser blifvit träffade

till förebyggande af att denna likställighetsgrundsats varder kringgången,

äfvensom för att tjäna till ledning i sådana fall, då genomgångslandets

öfriga trafik icke erbjuder tillfälle till direkta jämförelser.

Bestämmelserna angående järnvägsfrakterna afse allenast sådana järnvägar,

som helt eller delvis tillhöra staten eller bolag, däri staten är delägare,

och skall vid sådan järnvägs öfvergång till ny ägare öfverenskommelsen

fortfarande gälla.

I en särskild artikel hafva vissa bestämmelser blifvit träffade angående

förhållandet mellan förevarande öfverenskommelse samt det kontrakt

rörande malmtransport å Ofotenbanan, hvilket ingåtts mellan norska staten

och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag.

Öfverenskommelsens giltighetstid föreslås till 30 år, räknadt från den

1 januari 1906, med förlängning för en lika tidrymd, därest den ej från

någondera sidan uppsäges minst fem år före trettioårsperiodens utgång.

En sådan begränsning har synts så mycket mera. tjänlig, som ifrågavarande

öfverenskommelse på det närmaste berör viktiga merkantila och

andra ekonomiska intressen, hvilka äro stadda i en städse fortgående utveckling.

Det har med afseende härpå icke ansetts tillrådligt att binda

de bägge rikena för en längre tidsperiod än som skett.

Skiljedomsartikel af samma innehåll som de, för hvilka chefen för

justitiedepartementet förut i dag redogjort, afslutar jämväl förevarande

öfverenskommelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

35

Frågan, huruvida Sverige lämpligen borde med Norge ingå skiljedomsaftal

i en eller annan form, ansåg Riksdagen gifvetvis böra komma

under öfvervägande; dock syntes det Riksdagen ej behöfligt, att denna

fråga från Sveriges sida upptoges till behandling i samband med en eventuell

unionsupplösning.

Såsom det kunnat antagas, hafva de norske delegerade vid förhandlingarna

uttalat önskan om afslutande af ett skiljedomsaftal mellan båda

rikena. De svenske delegerade hafva ej funnit anledning att motsätta sig

denna önskan, helst som de förenade rikena i senare tid med åtskilliga

främmande makter, slutit skiljedomskonventioner.

Förslag har därför vid förhandlingarna uppgjorts till öfverenskommelse

mellan Sverige och Norge angående tvisters hänskjutande till skiljedom.

I nära motsvarighet till innehållet af nyssnämnda konventioner

hafva i detta förslag från obligatorisk skiljedom undantagits tvister, som

beröra de särskilda ländernas oafhängighet, integritet eller vitala intressen.

Enligt de konventioner, som de förenade rikena i senare tid afslutit, skall

frågan, huruvida en uppkommen tvist är af beskaffenhet att vara undantagen

från obligatorisk skiljedom, i allmänhet tillkomma partens eget afgörande.

Denna regel gäller enligt vissa konventioner, såsom enligt konventionerna

med England och Frankrike, utan något som helst undantag,

såvidt angår staternas lifsintressen, själfständighet eller nationalära. Andra

konventioner åter innehålla, jämte ett förbehåll för hvarje part att själf afgöra

nämnda fråga, tillika ett uppräknande af vissa angifna fall, olika i olika

konventioner, beträffande hvilka parterna förbundit sig att alltid anlita skiljedom.

Konventionerna med Ryssland, Spanien och Schweiz äro härpå exempel.

Ingendera formen har nu ansetts fullt lämplig. Ett uppräknande

af de fall, då skiljedom sförfarandet bör vara obligatoriskt, möter stora

svårigheter, när fråga är om två folk, hvilka äga så nära beröring med

hvarandra som det svenska och det norska. Att hvardera riket skall äga

att själf afgöra frågan, huruvida uppkommen tvist berör dess oafhängighet

eller integritet, har ansetts själffallet. Men beträffande frågan, huruvida

den tvist, som uppstått, berör ettdera landets vitala intressen, hafva delegerade

ansett, att denna fråga bör afgöras genom skiljedom.

I öfrigt hafva icke några afvikelse!- från hittills af Sverige och Norge

antagna former för sldljedomsförfarandet föreslagits. Enär likväl samtliga

förslag till öfverenskommelse!-, afsedda att slutas i sammanhang med upplösning

af unionen, innehålla hänvisning till särskild skiljedom, har såsom

följd häraf varit nödigt utmärka, att det allmänna skiljedomsaftalet ej skall

hafva afseende på tvister om tolkningen eller tillämpningen af överenskommelser,

som innehålla särskild skiljedomsklausul.

Tvisters

hänskjutande

till

skiljedom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 1.

Rikenas

traktatsenliga

förpliktelser.

Afvecklings

frågor.

Samman
fattning.

På sätt i Riksdagens skrifvelse erinrats, bör, i följd af en eventuell

upplösning af unionen, på ett för framtiden fullt betryggande sätt konstateras,

att hvardera, riket icke står i någon som helst ansvarighet för uppfyllande

af de traktatsenliga förpliktelser, som angå det andra riket. För

detta ändamål erfordras gifvetvis en hänvändelse till de främmande makter,

med hvilka för de förenade rikena gemensamt bindande traktater äro gällande.

Att, sedan Sverige notificerat sitt erkännande af Norge såsom en

från unionen med Sverige skild stat, rikena skola hvar för sig göra sådan

framställning, är i det af delegationerna upprättade förslag förutsatt, och

sådana ordalag äro därvid valda, att äfven rikenas ansvarighet på grund

af den s. k. novembertraktaten därunder innefattas.

Af delegationerna är äfven förutsatt, att förhandlingar ofördröjligen

skola upptagas om afveckling af förhållanden, hvilka måste upphöra eller

förändras i och med upplösning af unionen, äfvensom om därmed sammanhängande

likvidationsfrågor, men dessa ämnen hafva, i öfverensstämmelse

med Riksdagens uttalande, ej ansetts böra nu slutbehandlas.

Efter de redogörelser, som nu i statsrådet gifvits, torde det finnas

lämpligt att här lämna en kort sammanfattning af den föreliggande frågan.

Riksdagen har ansett, att från svensk sida icke någon åtgärd för unionens

upplösning eller för att lämna erkännande åt den politiska ställning,

hvari Norge kommit, borde vidtagas, förrän det norska folket haft tillfälle att

gifva otvetydigt uttryck för sin uppfattning i saken och, därest det därvid

uttalade sig för unionens upplösande, framställning i sådant syfte inginge

från Norge. Sedan norska folket vid omröstning den 13 augusti uttalat

sig för unionens upplösning, har norska Stortinget anmodat de svenska

statsmakterna att därtill lämna sin medverkan genom att för Sveriges del

upphäfva riksakten, i sammanhang hvarmed Stortinget bemyndigat regeringen

i Norge att upptaga förhandlingar med Sverige angående åtskilliga

förhållanden, som stå i samband med unionens upphäfvande, däri innefattade

de i Riksdagens beslut omhandlade spörsmål. Den första förutsättningen för

Sveriges medgifvande af unionens upplösning torde således vara uppfylld.

De villkor, som af Riksdagen uppställts för att Sverige skulle erkänna

Norge såsom eu från unionen med Sverige skild stat, voro dels att

på hvardera sidan af södra delen af gränsen mellan de båda rikena blefve

fastställdt ett visst område, inom hvilket på senare år uppförda befästningar

ej finge bibehållas eller nya befästningar uppföras, och dels att den

svenska lapparne nu tillkommande rätt att med sina renar årligen flytta

öfver gränsen till Norge blefve för framtiden otvetydigt fastställd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

37

I afseende å det förra villkoret hafva vid de förhandlingar, som

genom delegerade från hvardera riket förts i Karlstad, uppgjorts förslag

till öfverenskommelse angående en neutral zon, sträckande sig från hafvet

i söder till sextioförsta breddgraden i norr, inom hvilken zon befästningar,

krigshamnar samt för här och flotta bestämda förråd ej må bibehållas

eller nya sådana anläggas och hvilken i öfrigt skall vara fullkomligt fredlyst.

Enligt denna öfverenskommelse skola följande på senare år anlagda

eller moderniserade norska befästningsgrupper nedläggas, nämligen Fredrikssten

med Gyldenlöve, Overbjerget, Veden och Hjelinkollen, Örje med Kroksund

samt Urskog, och beträffande Kongsvingers befästningsgrupp, hvilken

icke faller inom zonen, hafva träffats sådana bestämmelser, hvarigenom

den ej må utvidgas med afseende å anläggningar, bestyckning eller besättning.

Hvad åter angår de svenska flyttlapparnes rätt till renbete in. m.,

har denna, sådan den genom första kodicillen till gränstraktaten af den

Tg oktober 1751 blef dem tillförsäkrad, genom den vid förhandlingarna

föreslagna öfverenskommelsen blifvit för all framtid erkänd. Och dessutom

har enligt samma öfverenskommelse den nu i stället för nämnda

kodicill gällande lagen af år 1883, hvilken upphör att gälla med utgången

af år 1907, förlängts på ytterligare tio år, dock med vissa inskränkningar

under denna tioårsperiod, hvilka, med ledning af inkomna upplysningar,

ansetts kunna utan hinder för rendriften medgifvas.

Riksdagen har vidare ansett, att i sammanhang med den eventuella

unionsupplösningen bestämmelser borde träffas till skydd mot hindrande

eller oskäligt betungande af transitofarten öfver hvartdera riket från och

till det andra samt mot obehörigt intrång för ena rikets invånare vid begagnande

af vattendrag, som delvis falla inom det andra rikets gränser.

I fråga om transitofarten hafva, såsom jag här förut haft tillfälle att

utreda, bestämmelser i det af Riksdagen angifna syfte blifvit föreslagna.

I afseende å sjöar och vattendrag, som äro för båda rikena gemensamma,

har, på sätt den af chefen för justitiedepartementet lämnade redogörelsen

gifver vid handen, förslag uppgjorts till öfverenskommelse, hvarigenom

ömsesidigt skydd mot obehörigt intrång beredes för hvartdera

rikets invånare såväl i fråga om uppdämmande eller bortledande af vatten

som i fråga om vattendrags begagnande såsom kommunikationsled.

Den af Riksdagen vidrörda frågan, huruvida Sverige lämpligen borde

med Norge ingå skiljedomsaftal i en eller annan form, har vid förhandlingarna

kommit under öfvervägande. Härvid har förslag uppgjorts icke

blott till särskilda skilj edomsaftal i förut angifna ämnen utan äfven till en

allmän skilj edomstraktat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Under öfvervägande har ock, såsom Riksdagen förutsatt, kommit

frågan om vårt lands förhållande till främmande makter, i de afseenden

detta reglerats genom traktater mellan de förenade rikena å ena och någon

främmande makt å andra sidan. Och delegationerna hafva enats om vidtagande

af mått och steg för ett klart och tydligt bestämmande af Sveriges

rättsliga ställning i detta hänseende likasom ock om upptagande af särskilda

förhandlingar rörande afveckling af förhållanden, hvilka måste upphöra

eller förändras i och med upplösning af unionen.

Samtliga de spörsmål, som Riksdagen ansett böra lösas före ett

medgifvande af unionens upplösning, hafva således varit föremål för behandling.

Resultatet däraf har nu blifvit framlagdt. Genom detta resultat

anser jag Sveriges rätt, välfärd och intressen blifva på ett tillfredsställande

sätt och i öfverensstämmelse med Riksdagens uttalade afsikt tillvaratagna».

Departe- Med åberopande af hvad sålunda anförts, hemställde härefter departe
mhTmstälfanS

mentschefen, att Kungl. Maj:t täcktes, med öfverläinnande till Riksdagen af

förstberörda af delegerade upprättade handling och med tillkännagifvande,

att de delegerades förslag till det i samma handling omförmälda separataftal

komme att tillställas vederbörande utskott, i proposition föreslå

Riksdagen att dels godkänna, under förutsättning af motsvarande beslut i

Norge, de i förstnämnda handling intagna förslag till överenskommelser

att erhålla bindande verkan från den i handlingen angifna tid, dels ock

förklara, att i detta godkännande innefattas medgifvande för Kungl. Maj:t

att å Sveriges vägnar godkänna förslaget till separataftal. Tillika hemställde

departementschefen, att en öfver den föreslagna neutrala zonen upprättad

karta äfvensom ett särtryck af den i Haag för afgörandet på fredlig väg

af internationella tvister den 29 juli 1899 afslutade konvention måtte

såsom bilagor (A. och B.) åtfölja protokollet i detta ärende.

Med bifall till departementschefens, af statsrådets

öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten förordna, att proposition

af den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet

John Ljungman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KARTA ÖFVER DEN FÖRESLAGNA NEUTRALA ZONEN

Bilaga A

O-StCL

X Firmskn

\+Elvevum

V Uny \vi 6,

S.IaruL

*

*

BwYsym Y

iingen

Ansöka er® Flisen

/ !

tYyskoga kap. >

t

St.l\öCASXV/X |

^ '' +

hSmapJi;

Odalan

SVasccv

idav ald

Brundva

Ostmsirk

aftftwv

OTlfifoss

rarauiy.

rv/Gsanre

"&XTASUtl

''mgs

Svangstra

ottSnber

•>/ iW(auzrrnossen

jJÄ oTLiÅsd ammexx

I Svit ! t

Gumwj\s

Amot

MNmwo

men

kulerud

■^Vn

Östan

*\}\ \å

''SassVoiv

Sande

Glafv

sAy Tto,

llrzrland

Töcksmar

Sidodal

h

Kassia

oxe

XI

TänsJj

iborg

WX

•o

% Fre»

1 \

orna'' $

Häkla’

iged/wff

T önska

On\ves\Cn\

Sefflt

V

fl

hm\ Wx J

ngtsfrffe

oarvxv^ov +

•f

rastad +

+

4-

XLåiiPön y

AY Ko sfer A

S. KostorXj

+ +x v A Jr

T) aJYM o s \ A ’ \

+A«r

,(/

.SrS&Txvsyim.

etihestad

Nfellerud

S A eit

Stor

jvaJla

lysekzkzr^

ORUST

Allen

Marstrand

v/göte

Sikala 1:600 000

JO

SO xm.

Boras

fwr GOTEBOR

44

7° V. Stockholm

Cell. Stab. Lil.AnsL Stockholm

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 1.

39

Bilaga B.

Internationella öfverenskommelser,

af slutade vid f redskonferensen i Haag;

undertecknade i Haag den 29 juli 1899 och ratificerade i Marstrand den 8 augusti 1900.

Vi OSCAR, med Guds udde, Sveriges, Norges, Götes ocli Yendes Konung,

göre veterligt: att som vi i förening med åtskilliga främmande makter

för godt och nyttigt funnit att genom befullmäktigade ombud deltaga i

den internationella fredskonferens, som i djup känsla af humanitetens kraf

sammankallats af Hans Majestät Kejsaren af Ryssland och på inbjudning

af Hennes Majestät Drottningens af Nederländerna regering sammanträdt

i Haag den 18 maj 1899, och på denna konferens blifvit bland annat

undertecknade dels en konvention för biläggande på fredlig väg af mellanfolkliga

tvister och en konvention angående tillämpning under krig till

sjöss af Genéverkonventionens af den 22 augusti 1864 grundsatser, dels

tre deklarationer, nämligen en angående förbud mot att kasta projektiler

och sprängämnen från ballonger o. s. v., en om förbud mot användande

af projektiler, hvilkas enda ändamål är att sprida kväfvande eller dödliga

gaser, och en angående förbud mot användande af kulor, som med lätthet

i människokroppen utvidgas eller tillplattas, lydande dessa konventioner

och deklarationer ord för ord som följer:

(Öfversättning.)

Konvention

för afgörandet på fredlig väg af internationella tvister.

Afdelning I. Om den allmänna fredens bevarande.

Artikel 1.

I syfte att så mycket som möjligt förhindra anlitandet af våld uti

förhållandena mellan staterna, öfverenskomma de undertecknande makterna

att göra allt hvad i deras förmåga står för att trygga ett fredligt afgörande

af internationella tvister.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Afdelning II. Om bona officia och om medling.

Artikel 2.

De undertecknande makterna öfverenskomma att, i händelse af allvarlig

meningsskiljaktighet eller tvist, innan de vädja till vapnen, anlita

en eller flera vänskapliga makters bona officia eller medling i den mån

omständigheterna sådant medgifva.

Artikel 3.

Oberoende häraf anse de undertecknande makterna det gagneligt,

att en eller flera makter, som äro oberörda af tvisten, af eget initiativ

och i den mån omständigheterna lämpa sig därtill, erbjuda de tvistande

staterna sina bona officia eller medling.

Rätt lätt erbjuda bona officia eller medling tillkommer de af tvisten

oberörda, makterna äfven under fientligheternas lopp.

Utöfvandet af denna rätt kan aldrig af någondera af de tvistande

parterna anses som en mindre vänskaplig handling.

Artikel 4.

Medlarens uppgift består i att förlika de motsatta anspråken och

att mildra de bittra känslor, som kunna hafva uppstått mellan de tvistande

staterna.

Artikel 5.

Medlarens uppdrag upphör från det ögonblick det blifvit fastställdt,

antingen af en af de tvistande parterna eller utaf medlaren själf, att de af

honom föreslagna utvägarna till försoning icke blifvit antagna.

Artikel 6.

Bona officia och medling, vare sig de tillkommit på begäran af de

tvistande parterna eller på initiativ af de makter, som äro oberörda af

tvisten, hafva uteslutande egenskap af råd och hafva aldrig förpliktande

kraft.

Artikel 7.

Medlingens antagande kan icke, med mindre annorlunda öfverenskommes,

hafva till följd att afbryta, fördröja eller hämma mobilisering

och andra förberedande åtgärder för krig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 1.

Om medling sker efter fientligheternas öppnande, af bryter den icke,

med mindre annorlunda öfverenskommes, pågående militära operationer.

Artikel 8.

De undertecknande makterna äro ense om att förorda användandet,

där omständigheterna det tillåta, af en särskild medling under följande form.

I händelse af en allvarlig meningsskiljaktighet, som sätter freden i

flira, välja de tvistande staterna hvar för sig en makt, åt hvilken de anförtro

uppdraget att träda i direkt förbindelse med den af den andra

parten utsedda makten, i syfte att förekomma afbrytandet af de fredliga

förbindelserna.

Under tiden för detta uppdrags utförande, som, med mindre annorlunda

bestämmes, ej må öfverskrida trettio dagar, upphöra de tvistande

staterna med hvarje direkt förhandling i afseende å tvisten, hvilken anses

såsom uteslutande hänvisad till de medlande makterna. Dessa böra använda

alla sina krafter för att bilägga meningsskiljaktigheten.

I händelse af ett verkligt afbrott i de fredliga förbindelserna bibehålla

dessa makter det gemensamma uppdraget att begagna hvarje tillfälle

för att återställa freden.

Afdelning III. Om internationella undersökningskommissioner.

Artikel 9.

Uti internationella tvister, som hvarken beröra äran eller intressen

af synnerlig vikt, utan som härleda sig från olika uppfattning af faktiska

förhållanden, anse de undertecknande makterna lämpligt, att de parter,

hvilka ej på diplomatisk väg kunnat komma öfverens, tillsätta, i den mån

omständigheterna det tillåta, en internationell undersökningskommission

med uppdrag att underlätta lösningen af dessa tvister genom att, förmedelst

en opartisk och samvetsgrann undersökning, utreda sakförhållandena.

Artikel 10.

De internationella undersökningskommissionerna tillsättas på grund

af särskild öfverenskommelse mellan de tvistande parterna.

Denna öfverenskommelse bestämmer de fakta, som skola undersökas,

samt utsträckningen af kommissariernas myndighet.

Bill. till urtima B Rilcsd. Prof. 1005. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

6

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Den fastställer förhandlingsordningen.

Undersökningen sker kontradiktoriskt.

Den form och de frister, som skola iakttagas,, bestämmas, i den män

de ej äro fastslagna genom överenskommelser af kommissionen själf.

Artikel 11.

De internationella undersökningskommissionerna tillsättas, därest icke

annorlunda bestämmes, på sätt artikel 32 af denna konvention stadgar.

Artikel 12.

De tvistande makterna förbinda sig att i den största utsträckning,

de anse möjlig, förse den internationella undersökningskommissionen med

alla medel och alla lättnader, hvilka äro nödvändiga för fullständig kännedom

och riktigt bedömande af sakförhållandena.

Artikel 13.

Den internationella undersökningskommissionen tillställer de tvistande

makterna sitt utlåtande, undertecknadt af kommissionens alla medlemmar.

Artikel 14.

Den internationella undersökningskommissionens utlåtande, som inskränker

sig till fastställandet af fakta, äger ingalunda egenskapen af ett

skiljedomsutslag. Det lämnar de tvistande parterna fullständig frihet med

afseende å den påföljd, som de äga att gifva detta fastställande.

Afdeining !V. Om internationell skiljedom.

Kapitel 1. Om skiljedomsrätten.

Artikel 15.

Internationell skiljedom afser afgörandet af tvister mellan staterna

genom af dem utsedda domare och på grundvalen af aktning för rätten.

Artikel 16.

Uti frågor af juridisk natur och i första rummet uti frågor angående

tolkning eller tillämpning af internationella öfverenskommelser, er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o l.

känna de undertecknande makterna skiljedom såsom det verksammaste och

på samma gång rättvisaste medel för afgörandet af tvister, som ej blifvit

lösta på diplomatisk väg.

Artikel 17.

Skiljedomskonvention kan afslutas antingen med anledning af tvistigheter,

som redan uppstått, eller ock för sådana, som kunna komma att

uppstå.

Den kan omfatta alla tvister eller endast tvister af bestämdt slag.

Artikel 18.

Skiljedomskonvention innebär förbindelse att godvilligt underkasta

sig skiljedomen.

Artikel 19.

Oberoende af de allmänna eller särskilda fördrag, hvilka för närvarande

förplikta de undertecknande makterna att anlita skiljedom, förbehålla

sig dessa makter att vare sig före ratifikationen af denna akt eller

senare afsluta nya, allmänna eller enskilda överenskommelser med syfte

att utsträcka den obligatoriska skiljedomen till alla de fall, som de komma

att anse möjligt att underställa en sådan.

Kapitel II. Om den permanenta skiljedomstolen.

Artikel 20.

I syfte att underlätta omedelbart hänskjutande till skiljedom af sådana

internationella tvister, hvilka ej kunnat afgöras på diplomatisk väg,

förbinda sig de undertecknande makterna att inrätta en permanent skiljedomstol,

som alltid är tillgänglig och, med mindre parterna annorlunda

bestämma, arbetar enligt de i denna konvention intagna förhandlingsregler.

Artikel 21.

Den permanenta domstolen skall vara kompetent i alla skiljedomsfall,

med mindre parterna öfverenskommit om inrättandet af en särskild

domstol.

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 1.

Artikel 22.

En i Haag upprättad internationell byrå skall tjäna som domstolens

kansli.

Donna byrå förmedlar de meddelanden, som angå domstolens sammanträden.

Den förvarar arkivet och besörjer alla administrativa angelägenheter.

De undertecknande makterna förbinda sig att tillställa den internationella

byrån i Haag en vederbörligen bestyrkt afskrift af hvarje bestämmelse

om skiljedom, som träffats mellan dem, och af hvarje skiljedomsutslag,

som angår dem och afgifvits af särskilda domstolar.

De förbinda sig att likaledes tillställa byrån de lagar, reglementen

och handlingar, som eventuellt bestyrka, att de utslag domstolen fällt

blifvit verkställda.

Artikel 23.

Hvarje undertecknande makt skall, inom tre månader efter att den

ratificerat föreliggande akt, utse högst fyra personer af erkänd kompetens

i internationella rättsfrågor, hvilka åtnjuta det högsta moraliska anseende

och äro villiga mottaga uppdraget som skiljedomare.

De sålunda utsedda personerna skola såsom medlemmar af domstolen

uppföras på en lista, som genom byråns försorg skall dclgifvas alla de

undertecknande makterna.

Hvarje förändring i listan öfver skiljedomarena bringas genom byråns

försorg till de undertecknande makternas kännedom.

Två eller flera makter lämna enas om att gemensamt utse en eller

flera medlemmar.

Samma person kan utses af olika makter.

Domstolens medlemmar utnämnas för en tidrymd af sex år. Deras

uppdrag kan förnyas.

När en medlem af domstolen dör eller afsäger sig uppdraget, sker

hans ersättande i samma ordning som hans utnämning.

o o

Artikel 24.

När de undertecknande makterna vilja anlita den permanenta domstolen

för att bilägga en mellan dem uppkommen meningsskiljaktighet, bör

valet af de skiljedomare, som kallas att bilda den för afgörandet af denna

meningsskiljaktighet behöriga rätt, ske bland de å den allmänna listan

uppförda domstolsmcdlemmarne.

opaginerad Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 1.

Därest icke skilj edomsrättens sammansättning ordnas genom omedelbar

öfverenskommelse mellan parterna, förfares på följande sätt:.

Hvardera parten utser tvenne skiljedomare och dessa välja gemensamt

en öfverskiljedomare.

I händelse af lika röstetal uppdrages valet af öfverskiljedomare åt

eu af parterna gemensamt utsedd tredje makt.

Om enighet ej uppnås härom, utser hvardera parten för sig en makt,

och valet af öfverskiljedomare sker af de sålunda utsedda makterna i samråd.

Sedan rätten sålunda blifvit sammansatt, delgifva parterna byrån

sitt beslut att vända sig till domstolen samt namnen på domarena.

Skiljedomsrätten sammanträder å den af parterna utsatta dag.

Domstolens medlemmar åtnjuta under utöfvandet af sitt värf och

utom eget land de privilegier och friheter, som tillkomma diplomater.

Artikel 25.

Skiljedomsrätten sammanträder i regeln i Haag.

Orten för sammanträdet må icke utan parternas samtycke af rätten

förändras, såvida ej tvingande omständigheter föreligga.

Artikel 26.

Den internationella byrån i Haag är bemyndigad att ställa sina lokaler

och sin organisation till de undertecknande makternas förfogande för

utförande af hvarje särskild skiljedomsförrättning.

Den permanenta domstolens domsrätt må, under de af reglementena

föreskrifna villkor utsträckas till tvister mellan icke undertecknande makter

eller mellan undertecknande makter och icke undertecknande makter, såvida

parterna öfverenskommit att anlita denna domstolsinrättning.

Artikel 27.

De undertecknande makterna anse som en plikt att, i händelse en

skarp konflikt skulle hota att uppstå mellan två eller flera af dem, erinra

dessa, att den permanenta domstolen står dem öppen.

1 följd häraf förklara de undertecknande makterna, att en sådan

erinran till de tvistande parterna om bestämmelserna i denna konvention

äfvensom det i fredens högre intresse gifna rådet att vända sig till den

permanenta domstolen icke kunna betraktas annat än som yttringar af

bona officia.

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

Artikel 28.

Ett permanent förvaltningsråd, bestående af de undertecknande makternas

i Haag . ackrediterade diplomatiska representanter jämte Nederländernas

utrikesminister, hvilken fungerar som dess ordförande, skall inrättas

i nämnda stad, så snart som möjligt efter det föreliggande akt blifvit

ratificerad af minst nio makter.

Detta råd skall hafva till uppdrag att upprätta och organisera den

internationella byrån, hvilken förblifver under dess ledning och kontroll.

Det skall för makterna tillkännagifva domstolens bildande och sörja

för densammas installering.

Det fastställer sin egen arbetsordning, äfvensom andra behöfliga

reglementen.

Det afgör alla administrativa frågor, som kunna uppstå rörande

domstolens verksamhet.

Det äger full myndighet beträffande utnämning, suspension eller avskedande

af byråns ärnbets- och tjänstemän.

Det fastställer aflöningar och arfvoden samt kontrollerar utgifterna

i allmänhet.

Rådets förhandlingar äro giltiga, då minst fem medlemmar äro närvarande

vid ett vederbörligen utlyst sammanträde. Besluten fattas medelst

röstöfvervikt.

Rådet delgifver utan uppskof de undertecknande makterna de af

detsamma antagna reglementen. Det tillställer dem hvarje år eu redogörelse

för domstolens arbeten, förvaltningstjänstens verksamhet och utgifterna.

Artikel 29.

Kostnaderna för byrån skola bestridas af de undertecknande makterna

i samma proportion som fastställts för världspostföreningens internationella

byrå.

Kapitel III. Om skiljedoms-proceduren.

Artikel 30.

I ändamål att gynna skiljedomstankens utveckling hafva de undertecknande

makterna fastställt följande regler, som skola tillämpas på skiljedomsproceduren,

såvidt icke parterna öfverenskommit om andra bestämmelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

47

Artikel 31.

De makter, som vilja använda skiljedom, underteckna en särskild

akt (kompromiss), i hvilken klart angifvas tvistens föremål samt vidden af

skiljedomarenas befogenhet. Denna akt innebär förbindelse för parterna

att godvilligt underkasta sig skiljedomslutet.

Artikel 32.

Skiljedomsförrättningen kan uppdragas åt en enda skiljedomare eller

åt flera skiljedomare, utsedda af parterna efter behag eller valda af dem

bland medlemmarne af den genom denna akt inrättade permanenta skiljedomstolen.

Därest icke skiljedomsrättens sammansättning ordnas genom omedelbar

öfverenskommelse mellan parterna, förfares på följande sätt:

Hvardera parten utser tvenne skiljedomare och dessa välja gemensamt

en öfverskiljedomare.

I händelse af lika röstetal uppdrages valet af öfverskiljedomare åt

eu af parterna gemensamt utsedd tredje makt.

Om enighet ej uppnås härom, utser hvardera parten för sig en makt,

och valet af öfverskiljedomare sker af de sålunda utsedda makterna i samråd.

Artikel 33.

När en suverän eller statschef utses till skiljedomare, bestämmes

skiljedomsproceduren af honom.

Artikel 34.

Öfverskiljedomaren är själfskrifven ordförande i rätten.

När i rätten icke tinnes någon öfverskiljedomare, utser den själf sin

ordförande.

Artikel 35.

I händelse någon af skiljedomarena dör, afsäger sig eller får förhinder,

af hvad orsak det vara må, sker hans ersättande i samma ordning

som hans utnämning.

Artikel 38.

Orten för rättens sammanträde bestämmes af parterna. I brist på

sådan bestämmelse sammanträder rätten i Haag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 1.

Den sålunda bestämda orten för sammanträdet må icke utan parternas

samtycke af rätten förändras, såvida icke tvingande omständigheter

föreligga.

Artikel 37.

Parterna äro berättigade att utse delegerade eller särskilda ombud

hos rätten med uppdrag att tjäna som mellanhand mellan dem och rätten.

De äro dessutom berättigade att uppdraga bevakandet af sina rättigheter

och intressen inför rätten åt därtill af dem utsedde rättslärde

eller sakförare.

Artikel 38.

Rätten bestämmer själf valet af de språk, som den vill begagna och

som det skall vara tillåtet använda inför rätten.

Artikel 39.

Skiljedomsproceduren omfattar såsom allmän regel två särskilda

stadier: förundersökningen och hufvudförhandlingen.

Förundersökningen består i att de respektive ombuden meddela rättens

medlemmar och motparten alla tryckta eller skrifna akter och alla

handlingar, innehållande do i saken åberopade bevis. Detta meddelande

skall ske i den form och inom de frister, som af domstolen bestämmas i

kraft af artikel 49.

Hufvudförhandlingen består i den muntliga utvecklingen inför rätten

af parternas bevis.

Artikel 40.

Hvarje af den ena

andra parten.

parten framlagdt aktstycke skall delgifvas den

Artikel 41.

Hufvudförhandlingen ledes af presidenten.

Den är offentlig endast ifall rätten med parternas samtycke så

beslutar.

Den upptecknas i protokoll, som föras af sekreterare, Indika presidenten

utser. Endast dessa protokoll äro autentiska.

Artikel 42.

Sedan förundersökningen afslutats, kan rätten från förhandlingen

utesluta alla nya aktstycken eller handlingar, som en af parterna skulle

önska framlägga utan den andras samtycke.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 1.

49

Artikel 43.

Det står rätten fritt att taga under öfvervägande de nya aktstycken

eller handlingar, på hvilka parternas ombud eller sakförare måtte fästa

dess uppmärksamhet.

I sådant fall kan rätten fordra dessa aktstyckens eller handlingars

framläggande, dock under förpliktelse att lämna motparten del af desamma.

Artikel 44.

Dessutom kan rätten utaf parternas ombud fordra framläggandet af

de aktstycken och begära de förklaringar, som den finner behöfliga. I

händelse af vägran tager rätten detta till protokollet.

Artikel 45.

Parternas ombud och sakförare äro berättigade att inför rätten muntligen

framställa alla de bevis, som de anse tjänliga för försvaret af sin sak.

Artikel 46.

De äga rätt att framställa invändningar och väcka nya frågor. Rättens

beslut med hänsyn till sådana punkter är afgörande och kunna ej

gifva anledning till någon ytterligare förhandling.

Artikel 47.

Rättens medlemmar äro berättigade att ställa frågor till parternas

ombud och sakförare och att af dem begära upplysningar angående tvifvelaktiga

punkter.

Hvarken de frågor, som ställts, eller de anmärkningar, som gjorts af

rättens medlemmar under förhandlingarnas lopp, kunna betraktas som

uttryck för rättens åsikter i allmänhet eller dess medlemmars i synnerhet,

Artikel 48.

Rätten är befogad att afgöra frågan angående sin egen kompetens

genom att tolka kompromissen äfvensom andra aftal, som kunna i ämnet

åberopas, samt genom att tillämpa den internationella rättens grundsatser.

Bill. till urtima 3? Piksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1.

Artikel 49.

Rätten äger fastställa processuella föreskrifter för ledningen af förfarandet,

bestämma de former och frister, under hvilka hvar part har att

framställa sina påståenden, äfvensom anordna alla de formaliteter, som bevispröfningen

krafvel’.

Artikel 50.

Sedan parternas ombud och sakförare framlagt alla upplysningar och

bevis till stöd för sin sak, förklarar presidenten förhandlingarna vara afslutade.

Artikel 51.

Rättens rådplägningar äga rum inom slutna dörrar.

Hvarje beslut fattas medelst röstöfvervikt bland rättens medlemmar.

Vägrar medlem att deltaga i omröstningen, skall sådant tagas till

protokollet.

Artikel 52.

Den medelst röstöfvervikt fattade skiljedomen skall motiveras. Den

afmattas skriftligen och undertecknas af rättens samtliga medlemmar.

De medlemmar, som stannat i minoritet, kunna vid undertecknandet

tillkännagifva sin afvikande mening.

Artikel 53.

Skiljedomsutslaget uppläses vid ett offentligt rättssammanträde, vid

hvilket parternas ombud och sakförare äro närvarande eller vederbörligen

kallade.

Artikel 54.

Ett skiljedomsutslag, som blifvit vederbörligen afkunnadt och delgifvet

de tvistande parternas ombud, afgör tvisten slutligt och utan vad.

Artikel 55.

Parterna kunna uti kompromissen förbehålla sig att begära revision

af skiljedomsutslaget.

I sådant fall skall, därest icke annan öfverenskommelse träffats, framställningen

härom göras hos den rätt, som fällt utslaget. Den kan blott

opaginerad Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 1.

grundas på upptäckten af ett nytt faktum, så beskaffadt att det skulle

kunnat utöfva ett afgörande inflytande på domslutet och som, då rättsförhandlingarna

afslutades, var obekant för rätten sjålf och för den part,

som begärt revisionen.

Revisionsproceduren kan öppnas först efter ett af rätten fattadt

beslut, däri uttryckligen fastställes befintligheten af det nya faktum och

detsamma tillerkännes de i föregående moment förutsatta egenskaper samt

på grund däraf förklaras, att framställningen kan upptagas.

I kompromissen fastställes den frist, inom hvilken begäran om revision

bör framställas.

Artikel 56.

Skiljedomsutslaget är bindande endast för de parter, som afslutat

kompromissen.

När det gäller tolkning af en konvention, i hvilken andra makter

förutom de tvistande parterna tagit del, meddela dessa åt de förstnämnda

den af dem ingångna kompromissen. Enhvar af dessa makter har rätt att

uppträda som mellankommande part i förhandlingen. Om en eller fleia

af dem hafva begagnat sig af denna rätt, är den i utslaget innehållna

tolkningen jämväl gentemot dem bindande.

Artikel 57.

Hvarje part bestrider sina egna utgifter samt en lika stor andel af

rättskostnaderna som hvarje annan part.

Allmänna bestämmelser.

Artikel 58.

Denna konvention skall ratificeras inom kortast möjliga tid.

Ratifikationerna skola deponeras i Haag.

Öfver deponerandet af hvarje ratifikation upprättas ett protokoll,

hvaraf bekräftad afskrift skall på diplomatisk väg tillställas alla de makter,

hvilka varit representerade vid den internationella fredskonferensen i Haag.

Artikel 59.

De icke undertecknande makter, som varit representerade vid den

internationella fredskonferensen, kunna tillträda denna konvention. För

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

*

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1.

sådant ändamål skola de underrätta de fördragslutande makterna om sitt

tillträde genom skriftlig notifikation, hvilken ställes till Nederländska regeringen

och af densamma delgifves alla de öfriga fördragslutande makterna.

Artikel 60.

De villkor, på Indika de makter, som icke varit representerade vid

den internationella fredskonferensen, skola kunna tillträda denna konvention,

komma att utgöra föremål för senare aftal mellan de fördragslutande

makterna.

Artikel 61.

Därest någon af de höga fördragslutande parterna skulle uppsäga

denna konvention, skall sådan uppsägning ej hafva verkan förrän ett år

efter det tillkännagifvande härom skriftligen skett hos Nederländska regeringen

och af densamma genast meddelats alla öfriga fördragslutande

makter.

Sådan uppsägning har endast verkan för den makt, som gjort densamma.

Till bekräftelse häraf hafva de fullmäktige undertecknat denna konvention

och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Haag den tjugunionde juli adertonhundranittionio i

ett enda exemplar, som förblifver deponeradt i den Nederländska regeringens

arkiv, och hvaraf bestyrkta afskrift er på diplomatisk väg skola

tillställas de fördragslutande makterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1. 53

Alltså hafre vi dessa konventionel'' och deklarationer med alla deras

artiklar, punkter och klausuler velat ratificera, gilla och antaga, såsom Vi

ock desamma härmed och i kraft af detta på det allra eftertryckligaste,

som ske kan, antage, gille och ratificere, så att Vi hvad förestående konventioner

och deklarationer med alla sina artiklar, punkter och klausuler

innehålla och förmå, uppriktigt, troligen och redligen vele och skole hålla

och uppfylla. Till yttermera visso hafre Vi detta med egen hand underskrifvit

och med Vårt Kungl. sigill bekräfta låtit, som skedde i Marstrand

den åttonde dagen af augusti månad år efter Vår Herres och Frälsares

Jesu Kristi börd det ett tusen och på det niohundrade.

O S C A R.

(L. S.)

Alfr. Lagerheim.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SärU 1905:2 (andra urtima riksdagen) Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition dels med förslag till lag om upphäfvande för Sveriges del af den till bestämmande af de genom föreningen eme s. 2 i texten
  2. Rskr. 1905:1 (andra urtima riksdagen) Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande af vissa vid förhandlingar i Karlstad af utsedde delegerade frän svensk a1 i texten
  3. SärU 1905:1 (andra urtima riksdagen) Utlåtande, i anledning af Iiungl. Maj:ts pro. position till Riksdagen angående godkännande af vissa vid förhandlingar i Karlstad af utsedde delegerade från sven a1 i texten