Sök i Ratio Lex

Angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Vänersborgs hospital och asyl för Ålfsborgs läns räkning af en upptagningsanstalt för sinnessjuka

1905-04-07 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1905:110, Angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Vänersborgs hospital och asyl för Ålfsborgs läns räkning af en upptagningsanstalt för sinnessjuka

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Ilo.

1

N:o 110.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande

vid Vänersborgs hospital och asyl för Ålfsborgs

läns räkning af en upptagningsanstalt för sinnessjuka;

gifven Stockholms slott den 7 april 1905.

Sedan, på sätt bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden

för denna dag utvisar, Ålfsborgs läns landstings förvaltningsutskott

i underdånighet anhållit om nådigt tillstånd att vid Vänersborgs

hospital och asyl i öfverensstämmelse med upprättade ritningar uppföra

en upptagningsanstalt för vård af sinnessjuka, samt medicinalstyrelsen

uppgjort förslag till de närmare villkor och bestämmelser, som för det

ifrågasatta medgifvandet synts böra uppställas, vill Kungl. Maj:t härmed

föreslå Riksdagen att för sin del medgifva,

att uti förevarande ämne aftal af innehåll statsrådsprotokollet utvisar

må mellan staten, å ena, samt Ålfsborgs läns landsting, å andra sidan,

träffas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Hjälmar Westring.

Bih. till Riksd. Vrål. 1905. I Sami 1 Afd. 65 Haft. (N:o 110.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Majte Nåd. Proposition N:o Ilo.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Éegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 7 april 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve G yl n ensto l p e ,

Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen och

Virgin.

Departementschefen, statsrådet Westring anförde:

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs län gjorde till länets

år 1902 församlade landsting framställning om inrättande af en upptagningsanstalt

för sinnessjuka från länet. Efter det eu med anledning

häraf tillsatt kommitté haft frågan under behandling, framlades ärendet

vid 1904 års landsting, och har därefter uti en till Kungl. Maj:t ställd,

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs län med underdånig

skrifvelse den 5 december 1904 öfverlämnad skrift Ålfsborgs läns landstings

förvaltningsutskott, jämlikt åt landstinget lämnadt uppdrag, i

underdånighet anhållit att, för vård af sinnessjuka inom länet i de fall,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kmf)l. May.ts Nåd. Proposition N:o Ilo.

som omförmäldes i 46 § af nådiga stadgan angående sinnessjuka den

14 juni 1901, finge för landstingets räkning och på dess bekostnad å

Vänersborgs hospitals och asyls område vid liestad uppföras två paviljonger

efter s. k. öppen-dörr-system af samma storlek och beskaffenhet

som en till asylen hörande dylik byggnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med uppgjorda ritningar, samt att för upptagningsanstalten matte

få gälla enahanda bestämmelser som för andra län tillhöriga dylika

anstalter.

Genom nådig remiss anbefalld att öfver denna framställning aigitva

underdånigt utlåtande, infordrade medicinalstyrelsen direktionens för

Vänersborgs hospital och asyl yttrande i ärendet.

Direktionen tillstyrkte bifall till ansökningen, dock med hemställan

huruvida icke vore billigt, att öfverläkaren vid anstalten af landstinget

eller annorledes erhölle något särskildt arfvode för det ökade ansvar

och arbete, som blefve en följd af bifall till framställningen. Järnte sitt

yttrande öfverlämnade direktionen en af öfverläkaren vid Vänersborgs

hospital och asyl, medicine licentiaten Daniel Sellberg i ämnet afgifven

skrift af följande innehåll.

Bland fackmän på det psykiatriska området syntes blott en mening

råda om olämpligheten ur såväl administrativ som sjukvårdssynpunkt af

uppförande af sinnessjukanstalter med en beläggningssiffra af 1,000

patienter. De stora olägenheterna, för att icke säga vådorna, däraf vore

för medicinalstyrelsen så väl kända, att Sellberg icke ansåge sig höra

närmare orda därom. Medicinalstyrelsen hade själf uti sin underdåniga

berättelse angående undersökning af sinnessjuka och sinnesslöa af den

8 december 1902 uttalat sina betänkligheter beträffande uppförande af

dylika stora sjukhuskomplex och i sina förslag till anläggning af nya

anstalter icke funnit sig böra förorda ett högre beläggningstal än 800.

På grund däraf och stödjande sig äfven på den erfarenhet, Sellberg själf

förvärfvat sig i saken, kunde han icke anse det välbetänkt att belasta

Vänersborgs redan förut alltför stora anstalt med ytterligare 58 platser,

och han vore fullt och fast öfvertygad om, att eu sådan, åtgärd komme

att inverka menligt på såväl sjukvården som den ekonomiska administrationen

af anstalten. Tillkomsten af de föreslagna länspaviljongerna skulle

komma att i väsentlig grad öka det redan förut mycket ansträngande

arbete och det dryga ansvar, som hvilade på öfverläkaren vid en anstalt

med 1,000 platser. Man borde lägga märke till, att ökningen i arbetet

ej blefve proportionell med tillökningen i patientantalet utan ansenligt

större, alldenstund länets sjuka erfordrade särskild administration in. m.

Det kunde invändas, att patientsiffran vore ännu högre vid våra tvenne

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Klingl, Maj:ts Nåd. Proposition No Ilo.

största anstalter i Lund och Uppsala. Därvid vore dock att märka, att

öfverläkarna vid dessa vid sin sida hade asylläkare, som med dem delade

ej allenast sj u kv är ds arb etet utan äfven den administrativa arbetsbördan

och ansvaret, som vid Vänersborgs anstalt vore lagda uteslutande på. en

enda person. Om länspaviljongerna komme till stånd, skulle det utan

tvifvel ej dröja länge, förrän ett oafvisligt kraf på en asylläkare gjorde

sig gällande.

Å de statens anstalter, där länspaviljonger dittills blifvit uppförda,

både deras tillkomst varit till ovärderlig nytta för statens sjukvård, i det

de kunnat anordnas till öfvervakningsafdelningar, hvaraf dessa anstalter

dessförinnan varit i afsaknad. Denna synpunkt bortfölle helt och hållet

i föreliggande fall, alldenstund anstalten vid Vänersborg redan förfogade

öfver afdelningar för övervakning.

En annan omständighet, mot hvilken Sellberg icke kunde uraktlåta

att uttala sina allvarliga betänkligheter, vore det stora antalet platser

af öppen-dörr-systemet, som skulle uppstå, såvida landstingets ansökning

bifölles. Förut förfogade anstalten öfver 29 dylika platser för män och

25 föl kvinnor. Pillkomme, såsom landstingets förslag innebure, ytterligare

29 platser för livartdera könet, skulle den erhålla ej mindre än

sammanlagdt 112 platser. Sellberg vore för sin del alldeles förvissad

om, att ett så stort antal sjuka, för hvilket öppen-dörr-systemet vore

lämpligt, icke kunde uppbringas, åtminstone icke under de 5 å 10 första

åren af anstaltens verksamhet. Äfven om den afdelning, som nu vore

afsedd för öppen-dörr-afdelning för 25 kvinnor, skulle användas som

vanlig sjukafdelning, blefve dock det återstående antalet platser, nämligen

8<, för stort. Alltför sannolikt vore det alltså, att åtminstone en,

kanske båda länspaviljongerna, inrättade efter öppen-dörr-systemet, måste

appliceras till vanliga sjukafdelningar, en omgestaltning, som skulle vålla

icke allenast många olägenheter, utan äfven ökade kostnader.''

På grund af det anförda, ansåge Sellberg, att det icke skulle gagna,

utan tvärtom skada anstaltens blifvande verksamhet, om landstingets

underdåniga ansökan bifölles.

Skulle emellertid icke desto mindre denna vinna nådigt bifall, syntes

billigheten fordra, att åtminstone någon ersättning af landstinget tillerkändes

anstaltens öfverläkare för det betydligt ökade arbete och ansvar,

som därigenom komme honom till del. Man finge väl ock antaga, att

landstinget, då det hade för afsikt att befria sina egna tjänstemän från

en börda, som i stället pålades en statens tjänsteman, ej skulle vilja

undandraga sig detta.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!,. Maj:ts ''Nåd. Proposition N:o 110.

För egen del anförde medicinalstyrelsen i underdånigt utlåtande den

10 mars 1905 följande.

Den ifrågavarande upptagningsanstalten, hvilken vore afsedd för

sådana sinnessjuka, som omförmäldes i 46 § i Kung!. Maj:ts förnyade

nådiga stadga angående sinnessjuka den 14 juni 1901, vore för länet

högeligen af behofvet påkallad, enär det ofta hände, att plats a någon

af statens anstalter ej kunde omedelbart beredas en sjuk, som däraf

vore i behof. Ålfsborgs läns landsting hade visserligen vid de landstinget

tillhörande lasaretten i Vänersborg och Borås afdelningar för tillfällig

vård åt sinnessjuka med tillsammans 14 platser, men dels vore

detta antal otillräckligt för behofvet, dels vore afdelningarna — enligt

hvad landstingets kommitterade upplyst och enligt hvad medicinalstyrelsen

för öfrigt hade sig bekant angående af delningen vid Vänersborgs

lasarett genom berättelser öfver inspektioner, verkställda af öfverinspektören

för sinnessjukvården i riket — i hög grad bristfälliga och föga

lämpade för sitt ändamål.

Underdåniga framställningar liknande den ifrågavarande hade förut

blifvit af Kungl. Maj:t och Riksdagen bifallna och överenskommelser i

anledning däraf fastställda emellan staten a ena sidan och följande

landsting å den andra, nämligen: Malmöhus läns angående upptagningsanstalt

vid Lunds hospital enligt nådiga bref den 12 juni 1891 och den 19

maj 1893, Värmlands läns angående sådan anstalt vid Kristinehamns

hospital enligt nådigt bref den 29 maj 1896, Västernorrlands läns angående

dylik anstalt vid Härnösands hospital enligt nådigt bref den 19 maj 1899,

Uppsala läns angående liknande anstalt vid Uppsala hospital enligt nådiga

bref den 6 juni 1902 och den 30 januari 1903 samt slutligen Kronobergs

och Blekinge läns angående dylik anstalt vid Växjö hospital den 3 juni

1904. Af dessa hade de tre förstnämnda anstalterna varit i bruk ett

antal år, hvarunder de visat sig funktionera väl och vara till stort gagn

äfven för statens respektive anstalter genom de nya former af sinnessjukvård,

som med tillhjälp af dem kunnat genomföras, hvarförutom upptagningsanstalterna

främjade sinnessjukaården i allmänhet, därigenom

att de sjuka från början blefve förda till det hospital, där de skulle erhålla

slutlig vård, och sluppe eu för dem ofta mycket menligt inverkande

förflyttning; vidare komme de sjuka under vård af speciellt utbildad

läkare och skötarpersonal, hvar jämte eu större för sinnessjuka ården

inrättad anstalt erbjöde en mängd för de sjukas kurerande och vård

lämpliga anordningar, hvilka ej kunde finnas å ett lasarett, där afdelningen

för sinnessjuka icke kunde blifva annat än ett bihang.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o Ilo.

Vid godkännandet af ritningar till landstingens upptagningsanstalter

hade medicinalstyrelsen lagt synnerlig vikt vid, att eu hvar af dem

fått den för vederbörande statsanstalt lämpligaste anordningen; sålunda

hade alla de dittills uppförda länsanstalterna inredts som öfvervakningsafdelningar

för att afhjälpa de äldre hospitalens brist på sådana afdelningar.

Vid Vänersborgs nybyggda hospital och asyl vore emellertid

nuvarande behofvet af öfvervakningsplatser fullt tillgodose^ och medicinalstyrelsen

hade därför tänkt sig, att länsanstalten där borde uppföras

i form af två villor för öppen-dörr-systemet — eller det slags afdelningar,

hvaraf Vänersborgs hospital och asyl hade största behofvet — i

hvilket afseende följande erinringar af medicinalstyrelsen gjordes.

\ id uppgörande af förslag till Vänersborgs hospital och asyl hade

särskilda för detta ändamål utsedda kommitterade framhållit lämpligheten

af att förlägga vissa sjukafdelningar i mindre byggnader, nämligen afdelningarna

för lugna och arbetsföra sjuka, som sålunda kunde få eu

både; för anstalten och dem själfva nyttig sysselsättning med jordbruksarbete

och befrias från asynen af de svårare sjuka,, men tillika vara så

nära liufvudsjukhuset, att de, om ett återfall eller svårare anfall inträffade,

kunde under den tiden återflyttas dit. Kommitterade både vidare i

detta ärende anfört följande. Så länge vårt lands sinnessjukanstalter icke

lämnat utrymme för andra än de i det hela svårare formerna af sinnesjukdom,

hade behofvet af byggnadsanordningar, liknande de nu föreslagna

villorna . gjort sig mindre gällande. Förhållandena syntes emellertid

ändra sig i samma mån, som antalet platser å anstalterna ökades, och

tidpunkten syntes vara kommen att äfven i vårt land utsträcka den

äfven bär tillämpade tvångsfria behandlingen (det så kallade no-restraint

systemet) för en del af de sinnessjuka därhän, att sådana sjukas hela

lif och verksamhet å anstalterna ordnades i större öfverensstämmelse med

deras föregående lefnadssätt, än som kunde ske å för övervakning särskilt

beräknade sammanträngda anstalter. Ett steg i denna riktningvore

att fördela de lugnare, arbetsföra sjuka i mindre, från de stora sjukhuskomplexon

något afskilda boningshus eller villor, dock beroende af

den för hem anstalten gemensamma hushållningen och af eu väl afvägd

tillsyn från sjukvårdens sida. Fördelen däraf för icke blott de kroniskt

utan ock för de akut sinnessjuka, hvilka denna behandling'' kunde komma

till godo, vore uppenbar och af utlandets sjukvårdserfarenhet i stort omfång-

bekräftad. Olägenheten af att samla ett större antal sinnessjuka

inom slutna anstalter kunde också därigenom lättare undvikas. Kommitterade

hade ansett, att det antal sinnessjuka, som kunde befinnas lämpligt

för sådan vård, kunde beräknas till 10 procent af hela sjukantalet. Den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o Ilo■

7

ursprunglig» planen till Vänersborgs hospital och asyl innefattade i enlighet

därmed 3 villor för nämnda ändamål med plats för 29 sjuka i

hvarje, hvarjemte en mindre öppen-dörr-afdelning skulle inrymmas i en

af de större sjukhusbyggnaderna. Då emellertid nämnda plan i sin helhet

vid gjorda kostnadsberäkningar visat sig medföra eu allt för stor

kostnad, hade däri måst göras vissa inskränkningar, bland annat hade

antalet villor minskats från 3 till 1, ehuru — såsom kommitterade anfört

— det ursprunglig» förslaget borde anses som det bästa från sjukvårdens

synpunkt.

När sedermera Ålfsborgs läns landstings delegerade inledt underhandlingar

med medicinalstyrelsen angående utsikterna för länet att få

vid Vänersborgs hospital och asyl uppföra eu upptagningsanstalt,

hade den utvidgning af den redan förut stora anstalten, som vore förenad

med tillmötesgående af länets önskan, liksom i föregående dylika

fall, synts icke böra medgifvas, med mindre någon särskild fördel för staten

därigenom kunde vinnas. Vid hospitalen i Lund, Kristinehamn med

flera hade genom länens byggnader erhållits moderna så kallade öfvervakningsafdelningar.

Sådana vore, såsom förut nämnts, obehöfliga vid

Vänersborgsanstalten, där behofvet i detta hänseende tillgodosetts redan

inom statens egna byggnader. Däremot ansåge medicinalstyrelsen det

för hospitalet fördelaktigt, om den ursprungliga, förut antydda planen

med trenne så kallade öppen-dörr-afdelningar kunde realiseras. Af denna

anledning hade framställts förslaget, att landstinget skulle uppföra de två

dittills ur planen utlämnade villorna eller paviljongerna, dock utan rätt

att få disponera mer är 30 platser, hvilket förslag landstinget nu för

sin del godkänt. Lika litet vid Vänersborg som vid öfriga hospital,

där vederbörande län tillåtits uppföra byggnader, skulle emellertid länets

paviljonger tjäna till mottagande af just länets till lasarettsvård berättigade

sinnessjuka, utan de nya afdelningarna borde införlifvas med

anstalten och på tjänligaste sätt för sjukvården disponeras, dock med

förbehåll att 30 platser, 15 för män och 15 för kvinnor, alltid och

utan invändning skulle finnas disponibla vid anstalten för sådana sinnessjuka

från Ålfsborgs län, som omförmäldes i 46 § af nådiga stadgan

angående sinnessjuka den 14 juni 1901, och att fullgod vård skulle

dem beredas.

Ehuru hvar och en af de villor, som länet sålunda åtagit sig att

uppföra, vore beräknad att kunna mottaga intill 29 sjuka, skulle någon

orätt icke därigenom ske länet. Ty för 30 nyligen insjuknade patienter

kräfdes lika dyrbara byggnader som de tvenne ifrågavarande villorna

och nästan lika stort utrymme som de erbjudna, hvilket allt tydligen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kung!. Maj ris Nåd. Proposition N:o Ilo.

framhållits för landstingets delegerade vid de i ämnet förda underhandlingarna.

H^Hvad anginge de ifrågasatta särskilda villkoren för bifall till landstingets

byggnadsförslag hade landstinget anhållit, att enahanda bestämmelser

som för andra län tillhöriga dylika anstalter måtte få gälla. I

första rummet komme då dagafgiften för de sjuka. Hvad denna afgift

beträffade, så hade medicinalstyrelsen genom Kungl. Maj:ts nådiga bref

den 6 juni 1902 blifvit anbefalld att vid uppgörande af förslag till

överenskommelser af förenämnda art taga under öfvervägande, huruvida

icke nedsättning i den förut bestämda dagafgiften 2 kronor 50 öre skulle

kunna göras, utan att staten därigenom åsamkades någon förlust. I enlighet

med medicinalstyrelsens underdåniga förslag hade Kungl. Maj:t sedermera

bestämt dagafgiften för hvarje sjuk vid länsanstalterna vid Uppsala,

Växjö och Kristinehamns hospital till 2 kronor, och, då det vore lämpligt,

att samma afgift vore gällande för samtliga ifrågavarande upptagningsanstalter,

och den syntes vara tillräcklig att skydda staten för förlust,

ansåge medicinalstyrelsen denna dagafgift böra gälla äfven för nu ifrågavarande

anstalt.

Rörande öfriga villkor hade medicinalstyrelsen intet att erinra mot

tillämpandet af samma bestämmelser, som förut i liknande fall vunnit

Kungl. Maj:ts godkännande, allenast med de modifikationer, som betingades

af hvad medicinalstyrelsen förut anfört samt af lokala och

dylika förhållanden och som framginge af den formulering af villkoren

för öfverenskommelsen, som af medicinalstyrelsen föreslagits.

Slutligen bemötte medicinalstyrelsen några af de utaf anstaltens

öfverläkare uttalade betänkligheterna mot bifall till landstingets framställning.

Medicinalstyrelsen erinrade därvid först därom, att öfverläkartjänsten

vid hospitalet ännu icke varit tillsatt, då förut berörda underhandling

med landstingets delegerade ägt rum, hvarför icke heller öfverläkarens

mening på förhand kunnat inhämtas.

Hvad därefter beträffade beläggningssiffran, så vore Vänersborgs

hospital oah asyl beräknad att lämna vård för 150 akuta och 850

kroniska fall af sinnessjukdom; genom bifall till landstingets begäran

skulle tillkomma 30 nya platser, icke 58 såsom öfverläkaren genom

missuppfattning uppgifva. Visserligen kunde 58 sjuka inrymmas i de

båda villorna, men å andra sidan komme mottagandet inom de slutna

afdelningarna af ytterligare 30 akut sjuka att taga vida större utrymme

i anspråk än som beräknats för 30 asylpatienter. Antalet sjukplatser

vore emellertid redan förut så pass stort, att medicinalstyrelsen kunnat

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Ilo,

draga i betänkande att tillstyrka bifall till landstingets underdånig®

framställning, om icke därigenom så stora fördelar skulle vinnas för

staten, att olägenheterna däraf kunde anses kompenserade. Förut vore

anfördt de särskilt sakkunnigas yttrande angående förslaget med tre

villor för öppen-dörr-systemet, och att endast nödvändigheten att åvägabringa

besparingar i anläggningskostnaden förmått kommitterade att

afstå från sitt förslag, hvilket åt dem själfva betraktats som det lämpligaste.

De stora anstalterna vid Lund och Uppsala hade, då länets byggnad

på det senare stället inom kort blefve färdig, hvar sin upptagningsanstalt,

och trots det att hvardera af dessa anstalter i sin helhet vore

större än och särskildt hade plats för mer än dubbelt sa inringa akut

sjuka som Vänersborgs hospital och asyl och att sådana sjukas vard

kräfde långt mera omtanke och arbete än vården af de kroniskt sjuka,

hade vid planläggning af dessa länsanstalter ingen funnits, som på grund

af den relativt ringa tillökningen af sjukplatsernas antal hyst betänkligheter

mot att gå landstingens i sinnessjukvårdens intresse gjorda

framställningar till mötes, da de underkastat sig att inleda sina byggnader

på det för hospitalen i det hela tjänligaste sättet. Det måste

också medgifvas, att några olägenheter eller vådor icke förspel ts vid

Lunds hospital på grund af den där förlagda länsanstalten, hvilken nu

ett 10-tal år varit begagnad. Medicinalstyrelsen ansåge också, att öfverläkarens

fruktan för ökadt arbete med länets sjuka vore öfverdrifven,

icke endast därför att dessa blefve allenast 30 i stället för af öfverläkaren

antagna 58 utan äfven på grund däraf, att öfverläkare!! icke

finge någon skyldighet att på förhand granska länspatienternas intagningshandlingar

eller pröfva deras behof af anstaltsvard, livilka skyldig

heter skulle tillkomma lasarettsläkaren i Vänersborg; ej.heller erfordrades

särskild föredragning af deras ansökningshandlingar inför direktionen,

och vid sjukvården komme den nya bördan gifvetvis att delas mellan

öfverläkaren och de underordnade läkarna.

Öfverläkaren Sellbergs antagande, att länsanstaltens tillkomst skulle

inom kort framkalla ett oafvxsligt kraf pa anställande af en asylläkare,

kunde medicinalstyrelsen icke heller biträda. Vid Vänersborgs hospital

och asyl skulle enligt den fastställda aflöningsstaten anställas eu öfverläkare,

två biträdande läkare samt två underläkare, hvilket antal med

särskild hänsyn till det ringa antalet platser för akuta fall borde anses

vara fullt tillräckligt äfven med den tillökning af platserna, som skulle

äga rum genom länsanstaltens tillkomst. Vid jämförelse med till exempel

Vadstena hospital och asyl, hvilken anstalt hade 3 läkare och 800 platsei

Bill. till Piksd. Prof, 1905. 1 Sami. 1 Afd. 65 Haft, 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi Maj.is Nåd. Proposition No Ilo.

för akuta och kroniska tall, däraf 26 för lista klass, måste anstalten vid

Vänersborg till och med anses blifva väl försedd med läkare. Därtill

komme, att administrationen af en anstalt med från början planlagdt

antal sjukplatser vore mindre kräfvande än skötseln af anstalter, hvilka,

tid efter annan, erhållit så betydliga utvidgningar, som fallet varit vid

anstalterna både i Vadstena, Lund och Uppsala. Det vore nämligen

svårt, ofta omöjligt, att vid betydande utvidgningar ernå sådan ändamålsenlighet

i de särskilda byggnadernas inbördes läge som vid en fullständig

nyanläggning.

Medicinalstyrelsen delade ej heller öfverläkaren Sellbergs uttalade

betänkligheter mot det procenttal sjuka, som skulle vårdas efter öppendörr-system,

om länsanstalten komme till stånd. Äfven om den af

Sellberg omnämnda öppen-dörr-afdelningen för 25 kvinnor i ett af de

större husen medtoges i beräkningen — hvilket dock ingalunda vore

behöfligt, då denna afdelning utan kostnad kunde göras sluten — skulle

antalet nämnda sjukplatser ungefär motsvara det procenttal, som kommitterade

ansett som det lämpligaste, eller 10 procent af hela beläggningssiffran.

Medicinalstyrelsen vore emellertid efter senare års erfarenheter

förvissad om, att detta tal kunde sättas ej obetydligt högre. Sedan den

i enlighet med Kung!. Maj:ts nådiga bref den 3 juni 1903 anordnade

kolonivården af sinnessjuka i Korsberga blifvit igångsatt, hade den under

loppet af några månader kunnat mottaga 53 sjuka från Växjö hospital,

motsvarande ungefär 23 procent af hospitalets hela beläggningssiffra, och

därvid vore äfven att märka, att kolonivården vore en betydligt friare

behandlingsform än det så kallade öppen-dörr-systemet. Dessutom funnes

det intet hinder för att när som helst förändra de af landstinget begärda

villorna till slutna afdelningar, en förändring, som, såvidt medicinalstyrelsen

kunde finna, ej beliöfde förorsaka några nämnvärda

kostnader.

Med anledning af att Sellberg framhållit, att billigheten fordrade,

att åtminstone någon ersättning af landstinget tillerkändes anstaltens

öfverläkare för det betydligt ökade arbete och ansvar, som genom länsanstalten

komme på hans lott, anförde medicinalstyrelsen, med framhållande

af att någon sådan ersättning icke förut vid liknande fall blifvit

af någon öfverläkare ifrågasatt, att det ökade arbete, som länets sjuka

komme att förorsaka, icke skulle drabba ensamt anstaltens öfverläkare

utan äfven öfrig läkarpersonal, syssloman och hans biträden samt uppsyningspersonalen.

Enligt gällande öfverenskommelser mellan kronan

och åtskilliga andra landsting tillerkändes dessa mot den af Kungl.

Maj:t fastställda dagafgiften fri vård för de sjuka; och utöfver denna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Majds Nåd, Proposition No Ilo.

dagafgift torde intet landsting vara villigt utbetala ersättning till hospitalens

tjänstepersonal. Enligt medicinalstyrelsens uppfattning vore äfven

öfverläkaren skyldig att mot den ersättning, honom enligt gällande

lönestat tillkomme, handhafva vården af det antal sjuka, Kungl. Maj.t

bestämde för anstalten; och skulle läkarkrafterna af någon anledning

framdeles kräfva förstärkning, så torde det blifva statens och ej landstingets

sak att därom draga försorg.. . „ .

Då medicinalstyrelsen sålunda i olikhet med öfverläkaren bett berg

ansåge, att den föreslagna länsanstalten skulle medföra ej oväsentliga

fördelar för Vänersborgs hospital och asyl och. samtidigt i hög grad

gagna sinnessjukvården i länet, tillstyrkte medicinalstyrelsen .bifall till

den af Ålfsborgs läns landsting gjorda underdåniga framställningen pa

följande villkor: ...... ...

att för mottagande af sinnessjuka från Ålfsborgs lan i sadana tall,

som omförmäldes i 46 § af stadgan angående sinnessjuka den 14 juni

1901, länets landsting berättigades att å staten tillhörigt område vid

Vänersborgs hospital och asyl och på plats, som af medicinalstyrelsen

bestämdes, samt i enlighet med af medicinalstyrelsen godkända ritningar

uppföra två byggnader efter så kalladt öppen-dörr-system åt samma

storlek och beskaffenhet, som en vid anstalten redan uppförd dylik

byggnad ^stinget kogtnaden ej mindre för byggnadernas

uppförande med dithörande stadig grundläggning, värmeapparater och

vattenledningsrör, än äfven för all annan fast inredning med mera som

erfordrades för byggnadernas begagnande, samt att landstiget for framtiden

bestrede underhållskostnaden därför;

att staten anskaffade och underhölle all den lösa utredningen samt

ombesörjde och bekostade allt hvad för de sjukas vård i öfngt ertoi
att

landstingets byggnader införlifvades med hospitalets öfriga föi

sjukvården afsedda afdelningar, samt att hospitalets styrelse berättigades

att fritt förfoga öfver dem och använda dem för vård af sinnessjuka

utan afseende på om dessa tillhörde Ålfsborgs eller något annat lan;

dock med villkor, att för sinnessjuka i de fall, som omförmäldes i 4b §

af stadgan angående sinnessjuka den 14 juni 1901, trettio platser, 15

för män och 15 för kvinnor, alltid och utan invändning funnes disponibla

till upptagning endast för sjuka från Ålfsborgs län och att en

fullgod vård bereddes dessa; ....... . ., . „ .

att granskning af ansökningshandlingar om tillfällig hospitalsvard

åt däraf i behof varande sinnessjuka från Ålfsborgs län skedde i den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts K ad. Proposition N:o 110.

ordning, att ifrågavarande patienter af lasarettsläkaren i Vänersborg

remitterades till länsafdelningen på Vänersborgs hospital för att där

vårdas, till dess för deras hospitalsvård föreskrifna intyg och ansvarsförbindelser

genom lasarettsdirektionens i Vänersborg försorg anskaffats;

hvarefter dessa sjuka, såvidt de pröfvades vara till vård å anstalt för

sinnessjuka berättigade, borde vinna inträde i alldeles samma ordning

som andra sinnessjuka och utan något som helst företräde för dem såsom

tillhörande Ålfsborgs län;

att för hvarje patient erlades afgift till staten, hvilken afgift för de

första fem åren efter det anstalten tagits i bruk utginge med 2 kronor

för dag och därefter för fem år i sänder bestämdes af Kungl. Maj:t på

medicinalstyrelsens förslag och efter landstingets hörande;

att afgilten betalades kvartalsvis af lasarettsdirektionen i Vänersborg;

att emellertid ett minimibelopp af tre tusen kronor för hvarje årskulle

i patientafgifter till staten utgöras;

att, så snart någon å anstalten intagen sinnessjuk därifrån utskrefves

eller blefve å hospital eller asyl intagen, landstingets betalningsskyldighet

för samma patient upphörde, hvarför underrättelse därom

genom hospitalets syssloman utan dröjsmål borde lämnas lasarettsdirektionen

med uppgift tillika om den tid, hvarunder patienten varit å anstalten

vårdad; samt

att staten och landstinget förbehölles ömsesidig rätt till uppsägning

af överenskommelser att upphöra 2 år efter uppsägningen, med skyh

clighet föi staten att ersätta landstinget kostnaden för byggnaderna,

därest uppsägning skedde af staten, med det belopp, som bestämdes af

fem godo män, af hvilka staten och landstinget utsåge två hvardera och

de sålunda valde den femte, dock att värdet icke finge öfverstiga verkliga

kostnaden för byggnadernas uppförande, samt, därest uppsägningen

skedde af landstinget, med två tredjedelar af det på förenänmda sätt

bestämda värde.

Det nu uppgjorda förslaget till öfverenskommelse mellan staten, å

ena,, samt Ålfsborgs läns landsting, å andra sidan, är affattadt i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de förslag till liknande uppgörelser mellan

staten samt Malmöhus läns landsting år 1891, Värmlands läns landsting

år 1896, Västernorrlands läns landsting år 1899, Upsala läns landsting år

1902 samt Kronobergs läns och Blekinge läns landsting år 1904, hvilka

blifvit af såväl Riksdagen som Kungl. Maj :t godkända. Det i alla dessa

förslag förekommande uttryck, att landstingens betalningsskyldighet för

patient, som från lasarett till anstalten remitterats, upphör, då patienten

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o

no.

intages å hospital eller asyl, afser naturligtvis här det fall, att padienten,

efter i stadgad ordning vunnen behörighet till vård å hospital eller asyl,

därstädes erhåller sådan, men åsyftar däremot icke den händelse, att

någon till anstalten hörande patient, innan behörighet tdl vard såsom

hospitals- eller asylpatient i vederbörlig ordning ernåtts, i stallet tor att

vårdas i anstalten inlägges å hospitalet. . . ,

Hvad angår dagafgiften tillåter jag mig erinra, att densamma bestänits

till två kronor för patient, förutom vid de af medicinalstyrelsen

anoifna anstalter, jämväl vid Malmöhus läns landstings upptagningsanstalt

vid Lunds hospital på grund af nådigt beslut den 17 februari

1905. Då den nu föreslagna dagafgiften sålunda öfverensstämmer med

de dagafgifter, som på senare åren fastställts för upptagningsanstalter,

och det synes mig lämpligt, att samma afgift galler för samtliga dylika

anstalter, har jag icke

något att härvid anmärka.

O

Då väsentliga fördelar skulle genom det nu föreliggande förslagets

och utförande vinnas närmast för vården af de i 46 § åt

antagande

i

förenämnda stadga afsedda sinnessjuka, nämligen sadana som aro

trängande behof af vård å hospital, men för hvilka plats därstädes icke

kan'' genast beredas, och. då villkoren i förslaget synas mig affattande

med behörigt afseende å såväl statens som länets intressen, hemställer

jag i

Riksdagen att för

underdånighet, att Kungl. Magt täcktes i nådig proposition föreslå

’ att i förevarande ämne aftal af an
-

sm del medgifva, att i

gifvet Innehåll må mellan staten, å ena, samt Ålfsborgs läns landsting,

å andra sidan, träffas.

Hvad föredragande departementschefen sålunda

tillstyrkt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,

behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

bifalla; och skulle proposition till Riksdagen aflåtas

af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

medgifva,

Ex protocollo:

Josias Montgomery.

Bil. till Riksd. Prot. 1.900. I Sami 1 Afd. 65 Käft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1905:96 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Vänersborgs hospital och asyl för Alfsbo s. 1 i texten
  2. Rskr. 1905:150 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. May.ts •proposition angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Vänersborgs hospital och a1 i texten