Sök i Ratio Lex

Angående nytt öfningsfält för arméns i Stockholm eller dess närhet förlagda trupper samt försäljning af tvä områden af Norra Djurgården

1905-04-07 · 40 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1905:114, Angående nytt öfningsfält för arméns i Stockholm eller dess närhet förlagda trupper samt försäljning af tvä områden af Norra Djurgården

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

i

N:0 114.

Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående

nytt öfningsfält för arméns i Stockholm eller dess

närhet förlagda trupper samt försäljning af tvä områden

af Norra Djurgården; gifven Stockholms slott

den 7 april 1905.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver landtförsvarsärenden

för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,

att de kronan tillhöriga egendomarna Vi6 mantal n:o 1 Agnesberg,

^ iss mantal n:o 1 Bagartorp, Vs mantal n:o 1 Neder-Järfva, 3Ue4 mantal

n:o 2 Neder-Järfva, 1 4Ve4 mantal n:ris 1 och 2 Öfver-Järfva och Vs

mantal n:o 1 Ritorp, alla i Solna socken, samt lägenheten n:o 1 Gunsarboda,

1 lU mantal n:ris 2 och 3 Kymlinge, Vh mantal n:o 1 Långlöt,

3/8 mantal n:o 1 Ör, lägenheterna n:o 1 Killingstorp och n:o 1 Linväfvartorp,

1 mantal n:o 3 Ursvik, 3 Vh mantal n:ris 1, 2 och 3 Rissne, 1 3U

mantal n:ris 1 och 2 Råsta, 1 VA mantal n:o 3 Erfvinge och länsmansbostället

3/s mantal n:o 5 Ursvik, alla i Spånga socken, må till landtförsvaret

upplåtas för att användas till öfningsfält för armén tillhörande

trupper;

att de å den vid detta protokoll fogade karta med ljusröd och ljusgul

färg betecknade områden af Norra Djurgården, belägna det ena söder

om Valhallavägens förlängning åt öster och det andra norr om Djurgårdsbrunnsviken,

med undantag af omkring 3,000 kvadratmeter utaf skogsinstitutets

nuvarande tomt, på det sätt kronan afhändas, att däraf

till Stockholms stad må kostnadsfritt med äganderätt upplåtas de delar,

som enligt en blifvande stadsplan för dessa områden erfordras till gator,

torg, allmänna platser och tomter till byggnader för allmänt behof,

äfvensom angränsande vattenområde, samt att de återstående delarna

försäljas i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 68 Höft. (No 114.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

att åt de genom försäljningen inflytande medel må användas högst

4,000,000 kionor till förvärfvande af den mark, som jämte förenämnda,

kronan tillhöliga egendomar af Kungl. Maj:t anses höra ingå i öfningsfältet,

till ersättningar åt boställshafvare, arrendatorer och andra personer

för mistad besittningsrätt till jord, som för detta ändamål afstås, m. in.

samt till anläggande af skjutbanor, fältets dränering och ordnande i öfrigt,

i den mån medel härtill kunna af nämnda summa erhållas;

att af försäljningsmedlpn må gäldas ersättningar, enligt Kungl.

Majds bestämmande, dels åt djurgårdsförvaltningen för bostället Djursborg

m. m. dels ock åt enskilda personer m. fl. för intrång i nyttjanderätt

till vissa delar af ifrågavarande områden af Norra Djurgarden,

äfvensom kostnaderna för ordnandet af g*ator och allmänna

platser enligt den ölverenskommelse, som härom kan med Stockholms

stad träffas;

att därefter återstående medel, förutom det belopp, som däraf kan

framdeles beviljas af Riksdagen till nya byggnader för skogsinstitutet,

må tilläggas landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål;

samt

att, i mån af behof, de medel, som i första hand erfordras för inköp

af mark till öfningsfältet m. m., till ersättningar åt enskilde och till

bestridande af kostnaderna för ordnandet af gator och allmänna platser,

må efter Kungl. Majds bepröfvande af tillgängliga medel förskjutas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl

kung], nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj ds,

Min allernadigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Otto Virgin.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

3

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 7 april 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,

Statsråden: Odeeberg,

Husberg,

Pa BAND ER,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen,

Virgin.

Efter gemensam beredning inom landtförsvars-, civil- och jordbruksdepartementen

anförde chefen för förstnämnda departement, statsrådet

Virgin:

»I en vid 1901 års Riksdag inom Andra Kammaren väckt motion

föreslogs, under erinran om de stora utgifter, som vore förenade med

den nya härordningens införande, att Riksdagen måtte i skrifvelse till

Kungl. Magt anhålla om utredning, huruvida icke större eller mindre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

delar af det s. k. Ladugårdsgärdet och Djurgården in. m. skulle kunna

afyttras till byggnadsändamål, och i sådant fall hvilka belopp som kunde

väntas härigenom inflyta. Vid förberedande behandling af detta ärende

erinrade statsutskottet om dess i annat sammanhang vid 1901 års Riksdag

gjorda uttalande därom, att köpeskillingar, som inflöte vid försäljning''

af fastigheter, hvilka förut varit för försvarsverket disponerade,

borde för dettas räkning användas; och ville utskottet ansluta sig till

den i motionen uttalade meningen, att frågan, huruvida försäljning af de

angifna kronoegendomarne skulle äga rum, borde göras till föremål för

utredning och ompröfning; men i denna och dithörande frågors dåvarande

läge ansåge utskottet någon åtgärd i det föreslagna syftet icke böra företagas,

helst utskottet vore förvissadt, att Kungl. Maj:t ägnade berörda

angelägenhet allvarlig uppmärksamhet. Utskottet hemställde därför, att

det väckta förslaget icke måtte bifallas, och Riksdagens beslut utföll i

enlighet med denna hemställan.

1 sin till Konungen den 2 juni 1901 aflåtna skrifvelse i fråga om

ny härordning yttrade emellertid Riksdagen, att det kunde ifrågasättas,

huruvida icke för beredande af tillgång till de af härordningen föranledda

utgifterna för nya kasernetablissemang det skulle vara lämpligt att

afyttra annan staten tillhörig icke inkomstgifvande fastighet, hvilken icke

vore för sitt dittills afsedda ändamål oundvikligen erforderlig, men för

hvilken med hänsyn till läget en betydande köpeskilling kunde påräknas.

Sålunda borde, enligt Riksdagens åsikt, exempelvis vissa delar af det

kronan tillhöriga, norr om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen

belägna, vidsträckta området kunna med fördel för staten försäljas.

Med anledning af den sålunda väckta frågan täcktes Kungl. Maj:t

den 8 april 1902 uppdraga åt en kommitté

att, efter föregången utredning, afgifva yttrande, huruvida några och,

i sådant tall, hvilka af de kronan tillhöriga områden inom den s. k. Norra

Djurgården med Ladugårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade

till tomter, försäljas, samt angifva, hvilka af dessa områden borde till

försäljning i första rummet ifrågakomma, äfvensom verkställa beräkningar

af den inkomst, som genom en dylik försäljning kunde för statsverket

uppstå;

att tillika afgifva förslag å sådan i Stockholms närhet belägen plats,

som, under förutsättning att Ladugårdsgärdet i framtiden icke komme

att användas såsom öfningsområde för; de i Stockholm förlagda truppförband,

kunde anses lämplig såsom öfningsfält för dessa trupper;

att genom infordrande från vederbörande jordägare af försäljnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

anbud, gällande under viss tid, och vidtagande af öfriga erforderliga åtgärder

verkställa utredning om kostnaderna för anskaffande åt nytt ölningsfält;

samt

att i sammanhang härmed afgifva utlåtande huruvida, i anledning

af det sålunda ifrågasatta utbytet af öfningsfält, de nuvarande kasernetablissemangen

lämpligen borde fortfarande bibehållas, eller om de eller

några af dem borde till andra ställen förläggas, och i sådan händelse

verkställa erforderlig utredning i afseende å lämpliga platser för denna

förläggning samt de därmed förenade kostnader.

Kommittén afgaf sitt underdåniga betänkande den 19 maj 1903 och

yttranden öfver detsamma hafva sedermera infordrats från chefen för

generalstaben, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen

för fortifikationen, Hans Kungl. Höghet Hertigen af Västergötland i

egenskap af inspektör för kavalleriet, cheferna för Fjärde och Femte

arméfördelningarna, riksmarskalksämbetet, kammarkollegium, domänstyrelsen

och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län äfvensom

från Stockholms stadsfullmäktige.

Af den erhållna utredningen har i första hand framgått, att Ladu- N,tt ötogBgårdsgärdet

numera är otillräckligt och äfven i öfrigt olämpligt såsom för.

öfningsfält för de i Stockholm förlagda trupperna, och att det därför lagda trupperna

måste, oafsedt andra på frågan inverkande omständigheter, ersättas med cr 01 e g

ett nytt.

Med hänsyn till de fordringar, som ännu för några tiotal år sedan

ställdes på en truppöfningsplats, kunde — anför kommittén ■— de i Stockholm

förlagda truppförbanden med allt skäl anses vara synnerligen lyckligt

lottade. Det till exercisfält för dem begagnade Ladugårdsgärdet

erbjöde nämligen eu efter dåvarande förhållanden mycket ändamålsenlig

öfningsterräng af omkring 200 hektars ytvidd med obetydligt kuperad

mark, fri från trädgrupper och andra för utbildning i rent formell exercis

hindrande föremål. 1 norr och öster gränsade intill fältet kuperade och

skogsbevuxna områden, som obehindradt fingo af trupperna användas,

och som voro fullt tillräckliga för då såsom erforderliga ansedda öfningar

i terräng. Och för mera utsträckta öfningar stod då hela Norra Djurgården

med undantag af de jämförelsevis obetydliga områden, som åt

enskilda upplåtits, till förfogande åt trupperna. Utan tidsödande marscher

från kasernerna, af indika alla utom ingenjörtruppernas och trängens

voro belägna i Ladugårdsgärdets omedelbara närhet, kunde alltså trupperna

sättas i tillfälle att erhålla omväxlande utbildning i det fria. Exercisfältet

var fullt tillräckligt för öfningarnas utförande i det omfång, som

då ansågs erforderligt, nämligen i kompani- och bataljonsförband. Järn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

väl med hänsyn till eldhandvapnens då ännu relativt ringa skottvidder

kunde Ladugårdsgärdet anses ganska väl motsvara de förhållanden, hvarunder

en verklig strid kunde tänkas komma att utkämpas.

Uppfattningen om Ladugårdsgärdets lämplighet såsom truppöfningsplats

måste emellertid numera blifva en helt annan. Den truppstyrka,

som under månaderna maj—september vapenöfvades i Stockholm, hade

högst betydligt ökats, och under repetitionsöfningarna vore den ungefär

dubbelt så stor som den, hvilken för blott ett tiotal år sedan här utbildades.

Samtidigt hade behofvet af öfningar i större förband och med

trupper af olika vapenslag gjort sig allt mera kännbart. Den ständigt

sig utvecklande vapentekniken samt eldens ökade verkan kräfde ock allt

större utrymme för uppmarsch och anfall. Särskildt hade det sydafrikanska

kriget med den därunder i vida högre grad än någonsin tillförene

vunna erfarenheten om de moderna eldvapnens under vissa förhållanden

rent af förintande verkan åstadkommit, att man börjat fästa allt mindre

vikt vid formell exercis i sluten ordning — hvartill Ladugårdsgärdet så

väl. lämpat sig — men i stället lagt hufvudvikten af utbildningen vid

öfningar i att med skickligt begagnande af det skydd, terrängen kunde

erbjuda, föra fram stridsformationer äfven med långa, glesa skyttelinjer

till afstånd för verksam eld. Under det att alltså förr den bästa öfningsplatsen

varit den, hvilken erbjöde den jämnaste och friaste ytan, vore

numera eftersträfvansvärdt att äga tillgång till ett område, som erbjöde

så stor omväxling i terrängen som möjligt och därigenom lämnade tillfälle

till en mångfald olikartade taktiska uppgifter.

Emellertid ansåge kommittén, att Ladugårdsgärdet väl fortfarande

kunnat i någon mån motsvara de fordringar, som numera borde ställas

på eu truppöfningsplats, om därmed fortfarande fått förenas öfriga till truppernas

disposition förr upplåtna områden af Norra Djurgården. Men i stället

hade det förhållandet inträffat, att trupperna, långt ifrån att fortfarande äga

tillträde till nyss nämnda områden, tvärtom allt mera afstängdes från de

trakter åt Djurgården, som läge utanför det egentliga Ladugårdsgärdet

och skjutbanorna vid Kaknäs. Detta hade delvis sin naturliga grund i de

nya anläggningar af olika slag, hvartill delar af Norra Djurgården upplåtits.

Värtahamnen infoga redan nu en betydlig del af sådan mark,

som förut fått till trupp öfningar disponeras, och Stockholms stad ägde

rätt att än ytterligare utsträcka hamnområdet därstädes, så att slutligen

stora delar af öfningsfältet skulle gå förlorade. Järnvägen till Värtan

hade ock borttagit icke obetydligt område och framför allt försvårat förbindelsen

mellan de delar af Norra Djurgården, den åtskilde. Ett i

någon man liknande förhållande hade Sturevägens anläggande medfört.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 114.

7

Hjorthagen, Ropsten och Lugnet hade öfverlämnats till Stockholms stad,

och den utvecklingsmöjlighet för öfningsfältet, som i dessa trakter förefunnits,

vore alltså omintetgjord. Bergianska trädgården hade numera

anlagts å ett område, där trupper förr tämligen obehindradt fått utveckla

sig. Slutligen hade kavallerietablissemanget samt Svea artilleriregementes

och Lifgardets till häst kaserntomter ujoptagit betydliga delar

af sådan terräng, som för vissa kombinerade öfningar varit särskildt

gynnsam.

Hvad som återstode för truppernas öfningar utgjordes hufvudsakiigast,

förutom af skjutbanorna vid Kaknäs, af det egentliga Ladugårdsgärdet,

d. v. s. den öppna platsen mellan Djurgårdsbrunnsviken och

stadens område vid Värtahamnen.

Det frontutrymme, som här erbjödes infanteriet för utveckling, uppgänga

till allenast omkring 1,000 meter och måste — ined hänsyn till

de olika förhållanden, hvarunder ett infanteriregemente kunde komma

att uppträda, och hvari utbildning måste ske — anses otillräckligt till

och med för ett regemente. Och äfven om detta område på vissa ställen

erbjöde möjligheter för ett skyddadt framförande af trupper, vore

det dock vida mera öfverskådligt och jämnt än terrängen i allmänhet i

vårt land, och vore alltså icke ägnadt att återgifva de förhållanden, under

hvilka verkliga strider numera sannolikt komme att utkämpas.

Såsom terräng för kavalleriets utbildning i spaning och fälttjänst

vore* Ladugårdsgärdet och Norra Djurgården alldeles otillräckliga, hvarjämte

markens hårda beskaffenhet utöfvade en mycket ogynnsam inverkan

på hästarnas ben och hofvar.

För artilleri vore visserligen Ladugårdsgärdet i många hänseenden

eu lämplig öfningsplats, erbjudande ett icke ringa antal i och för sig

goda eldställningar. Dock vore skottvidderna alldeles för små samt

därför vilseledande vid utbildningen i artilleritaktik. Dessutom kunde

fältmässiga öfningar där icke företagas i större förband än en division,

en olägenhet, som med ökad styrka komme att göra sig gällande, då

ett fältartilleriregemente på grund af den nya härordningen fördelades

på fyra i stället för två divisioner.

Då icke mindre än två infanteriregementen, två kavalleriregementen,

ett fältartilleriregemente samt positionsartilleriregementet vore hänvisade

att såsom sin dagliga öfningsplats gemensamt använda Ladugårdsgärdet,

hvilket redan för hvart och ett af dessa truppförband för sig vore otillräckligt,

insåges lätt i huru hög grad ett större öfningsområde för

Stockholms trupper numera vore af behofvet påkalladt.

Beträffande de för truppförbandens skjutöfningar upplåtna skjut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

De militära

myndigheternas

yttranden

om Ladugårdsgärdet.

S Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

banorna vid Kaknäs anför kommittén, att deras antal vore alldelas otillräckligt.

Såsom bevis härför meddelades, att under repetitionsöfningarna

år 1902 ett fotgardesregemente kunde för sina skjutöfningar få disponera

allenast 24 af de vid Kaknäs befintliga 40 skottaflorna och detta

under sammanlagdt endast 48 öfningstimmar. Denna brist komme

naturligtvis att än kännbarare göra sig gällande i samma mån, som härordningens

genomförande framskrede samt allt större vikt komme att

läggas vid de värnpliktiges utbildning i skjutning. Dess värre vore

denna brist omöjlig att afhjälpa, ty utrymme saknades fullständigt att

därstädes anlägga flera skjutbanor eller å de nu befintliga uppställa

flera taflor.

Skyddsskärmen för skottlinjerna, den s. k. Kaknäshagen, vore med

hänsyn till den stora skottvidden och genomträngningsförmågan hos

arméns nya gevär af otillräckligt djup, något som naturligtvis ej heller

stode att afhjälpa. Förhäpna kulor hade därför stundom slagit ned i

närheten af båtar å Lilla Värtan, till och med någon gång å Fjäderliolmarne.

På grund häraf kunde vissa i skjutinstruktionen föreskrifna

skolskjutningar ej utföras å dessa skjutbanor, utan annan mark hade

för särskild kostnad måst förhyras på större afstånd från hufvudstaden.

Af dessa och i öfrigt anförda skäl funne kommittén framgå, att,

alldeles oberoende af andra på frågan om Norra Djurgårdens försäljninginverkande

omständigheter, tidpunkten nu vore inne, då med nödvändighet

åtgärder måste vidtagas för anskaffande af annat, större öfningsfält

för de i Stockholm förlagda truppförbanden. Ett oafvisligt kraf

förefunnes på eu öfningsplats för dessa trupper, hvilken med betydligt

större utsträckning ägde mera omväxling i terrängens beskaffenhet samt

medgåfve utförande af taktiska tillämpningsöfningar i större skala äfvensom

anordnande af tillräckligt antal moderna skjutbanor för eldhandvapen

samt af fältskjutningar för alla vapen.

De i ärendet hörda militära myndigheterna hafva alla biträdt kommitténs

uppfattning om Ladugårdsgärdets otillräcklighet såsom öfningsplats

för de i Stockholm förlagda truppförbanden.

Sålunda yttrar chefen för generalstaben, att de fördelar, som Norra

Djurgården ännu för några tiotal år sedan erbjöd såsom truppöfningsplats,

numera i väsentlig mån försvunnit. För eu mångfald olika ändamål

hade stora inskränkningar gjorts i truppernas rätt att beträda och

för sina öfningar använda hithörande mark, hvarigenom Norra Djurgården

i verkligheten redan förlorat karaktären af truppöfningsplats och

numera vore användbar egentligen blott för den formella utbildningen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

(exercisen). För detta ändamål vore Norra Djurgården särdeles lämplig*

ocli hvad utrymmet anginge ännu tillräcklig. Men då det gällde att

anordna öfningar utom exercisfältet och utföra de i våra dagar allt viktigare

tillämpningsöfningarna, särskildt i större förband, ställde sig årligen

ökade svårigheter i vägen. Den tätt bebyggda terrängen närmast hufvudstaden,

de öfverallt därstädes befintliga inhägnaderna och befolkningens

helt naturliga obenägenhet att till militära öfningar upplåta sin

mark snart sagdt omöjliggjorde hvarje försök att gifva dessa tillämpningsöfningar

den fältmässighet, som erfordrades vid utbildning äfven

af jämförelsevis små förband. Härtill komme, att med det öfningsområde,

som för närvarande stode de i Stockholm förlagda trupperna till

buds, dessas utbildning i skjutning, på grund af skjutbanornas otillräcklighet,

hvilken för hvarje år gjort sig allt mera gällande, och markens

olämplighet för anordnande af fältmässiga skjutningar, ej kunde bedrifvas

så, som denna viktiga utbildningsgren fordrade.

Till följd häraf syntes det chefen för generalstaben vara en angelägenhet

af största betydelse, att de i Stockholm förlagda truppförbanden

snarast möjligt erhölle en öfningsterräng, som kunde ersätta hvad^ de

genom Norra Djurgårdens förändrade karaktär förlorat. Denna fråga

trädde i förgrunden och kräfde en omedelbar lösning, vare sig de nuvarande

kasernetablissemangen skulle flyttas eller, åtminstone tillsvidare,

bibehålla innehafvande platser.

Enahanda uppfattning om Norra Djurgården såsom truppöfnmgsplats

uttalas af cheferna för Fjärde och Femte arméfördelningarna.

Inspektören för kavalleriet anför, att för intet af de Denne vapenslagen

vore Ladugårdsgärdet så ogynnsamt såsom öfningsplats som för

de till detsamma hänvisade kavalleritruppförbanden. Dels ägde det allt

för ringa utrymme i förhållande till det stora antal trupper, som däi

skulle öfvas, och därigenom inskränktes i hög grad den rörelsefrihet, som

äfven för de formella öfningarnas rätta bedrifvande vore för kavalleriet

nödvändig, dels vore markens beskaffenhet sådan, ätt den vid torr väderlek

blefve i det närmaste stenhård och redan vid ringaste nederbörd åter

hal och slipprig, till följd hvaraf hästarne blefve skadade eller obrukbara

vida oftare, än hvad förhållandet vore vid truppförband, som kunde förfoga

öfver gynnsammare öfningsterräng.

Beträffande skjutbanorna vid Kaknäs yttrar kavalleriinspektören, att

dessa, otillräckliga redan för infanteriet enbart, kunde endast undei kortare

och ofta med hänsyn till utbildningen olämpliga tider få af kavalleriet

disponeras, hvaraf den naturliga följden blefve mindre tillfredsställande

öfnmgsresultat. Detta missförhållande komme att ökas, da Lif
Bih.

till Riktd. Prof. 1905. 1 Sami, 1 A/d. 08 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

regementets dragoners rekryt- och underbefälsskolor komme att omfatta

en 4 å 5 gånger större numerär än livad för närvarande vore fallet.

Den betydligt ökade vikt, som numera måste läggas vid kavalleriets utbildning

i eldstrid, kräfde vida talrikare och omsorgsfullare skjutöfningar

än för ett fåtal år sedan, men dylika vore icke möjligt att under nuvarande

förhållanden åstadkomma.

nuvarand^ka30 Mot Ladugårdsgärdets försäljning till byggnadstomter har invändts,

serlemas flytt- att de invid öfningsfältet för närvarande belägna fem jämförelsevis nya

»ing. kasernerna komme att såsom sådana blifva obrukbara. Gent emot denna

invändning har kommittén framhållit, att försäljningen af Ladugårdsgärdet

kunde och måste af naturliga skäl så ordnas, att endast vissa,

för truppöfningarna mindre viktiga delar däraf först upplätes till bebyggande,

hvadan själfva exercisfältet alltså under en följd af år kunde

användas för truppernas dagliga öfningar lika väl som nu. För öfningarnas

utförande på ett mera framskridet stadium måste i alla händelser

snarast möjligt anskaffas ett större öfningsfält i Stockholms närhet, och

man kunde med visshet antaga, att detta ej blefve beläget på längre

afstånd från staden, än att äfven infanteritrupperna utan allt för stor

tidsutdräkt kunde dit förflytta sig från de nuvarande kasernerna.

Med stöd af åtskilliga beräkningar rörande den tidrymd, som en

eventuell försäljning af Ladugårdsgärdet skulle komma att omfatta, har

kommittén antagit, att, äfven om försäljningen oafbrutet fortginge, minst

15 år skulle förflyta, innan fotgardesregementenas kaserner behöfde flyttas,

samt att äfven därefter de öfriga kasernerna kunde för sitt ändamål bibehållas

i längre tid, så att troligen först ett femtiotal år härefter den

kasern, hvars förflyttning senast behöfde ifrågasättas, nämligen Lifgardets

till häst, måste förläggas till annan plats.

Förslag till Såsom förut nämnts, ingick i kommitténs uppgift att afgifva förfäUfö/stock-

sLag a lämpligt nytt öfningsfält i Stockholms närhet för de i hufvudhoims

trupper, staden förlagda trupperna. Tre särskilda områden hafva af kommittén

ansetts kunna ifrågasättas för sådant ändamål, nämligen dels trakten

mellan Mälaren och Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg samt

Tranebergsbro och järnvägen Spånga—Riddersvik, hvilket område af

kommittén benämnts Brommafältet, dels ett område söder om Stockholm,

hvilket ungefär begränsas åt norr af Årstaviken samt Hammarby-, Långoch

Järlasjöarna, åt öster af en linje ungefär 1,500 meter öster om

Källtorps-, Älta -och Flatsjöarna, åt söder af Drefviken samt åt väster af en

linje, dragen från Årstaviken öster om Enskede herrgård och vidare i rak

sydlig riktning till närheten af sjön Magelungen, hvilket område benämnes

Enskede—Slcarpneckfältet; dels slutligen trakten nordväst om Haga, Stora

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

Frösunda och Sundbyberg mellan norra stambanan och Stockholm—

Västerås—Bergslagens järnväg till sjöarna Rafvaln och Öfresjön åt

norr: Järf va—Spånga—Järf alla fältet.

De två förstnämnda af dessa områden har kommittén själf ansett

mindre tillfredsställande för ifrågavarande ändamål på grund af terrängens

beskaffenhet, hvarjämte deras förvärfvande sannolikt komme att medföra

mycket höga kostnader. Sedan kommitténs betänkande afgafs, hafva andra

omständigheter föranledt, att de nu ännu mindre än förr kunna ifrågasättas

såsom truppöfningsfält. Stockholms stad har nämligen numera förvärfvat,

inom Brommafältet, egendomarna Ulfsunda, Akeshof in. fl. samt, inom

Enskede—Skarpneckfältet, egendomen Enskede med underlydande, och

torde därför dessa egendomars förvärfvande för landtförsvarets ändamål

icke längre böra sättas i fråga.

Hvad däremot angår Järfva—Spånga— Järfällafältet synes detta erbjuda

många fördelar såsom truppöfningsplats och tillika kunna åtminstone

till betydliga delar utan altför stora kostnader till landtförsvaret

upplåtas.

Kommittén redogör för detta fälts allmänna beskaffenhet samt dess

lämplighet såsom öfningsplats för Stockholms trupper på följande sätt.

Om man följde stora landsvägen norrut från Norrtull i Stockholm

förbi Hagaparken och Nya kyrkogården samt passerade infartsvägarna till

Stora och Lilla Frösunda, komme man strax därefter till en ganska vidsträckt

slätt, som utbredde sin af endast några få enstaka höjder afbrinna

jämna yta till vänster om landsvägen, hvilken här på ett par

hundra meters afstånd följde Brunnsvikens strand. Slätten, som sträckte

sig omkring 2,7 kilometer i västlig riktning till kronoegendomen Råstas

åbyggnader, begränsades i norr af höjderna bakom Neder-Järfva, Ritorp

och Agnesberg samt i söder af Råstasjön och skogsbackarna vid Ellenhill.

Den genomskures af norra stambanan, hvars närmaste stationer

vore Flagalund åt söder och Järfva åt norr.

Vid denna slätt hade kommittén tänkt sig samtliga kasernetablissemang

förlagda: Svea och Göta lifgardens samt Fältingenjör- och Fälttelegrafkårernas

åt öster utmed Brunnsvikens strand och öfriga truppförbands

åt norr på höjder mellan Neder-Järfva och Agnesberg. Slätten skulle

användas dels för dagliga öfningar i mindre förband och i formell exercis

dels ock till plats för skjutbanor, afsedda för den första utbildningen i

skjutning med handvapen.

Följde man vidare stora landsvägen till Neder-Järfva och där toge

af på Spångavägen samt passerade Ritorp, Agnesberg och Råsta, så

komme man genom eu dalgång med småbruten, skogbeväxt terräng till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

Lilla och Stora IJrsvik, hvarefter ånyo ett vidsträckt öppet område,

slätten vid Rinkeby och Kymlinge, utbredde sig-. På ett afstånd af

omkring- 2 kilometer västerut från Störa Ursvik begränsades slätten af

skogarna vid Kista och Husby samt af höjderna vid Granby, Eggeby

och Spånga kyrka. Gårdarna Kymlinge, Erfvinge och Rinkeby vore

belägna å denna slätt, hvilken med kringliggande kuperade områden

företrädesvis kunde användas för infanteriets öfningar i större förband.

Bortom de nyss angifna höjderna öppnade sig åter en slättmark,

den vidsträcktaste af hela det till öfningsfält ifrågasatta området, nämligen

Akalla-slätten, med gårdarna Åkalla, Hästa, Julsta, Barkarbyn,

Kyrkbyn, Hägerstaiund in. fl. Denna slätt, hvarpå läge kringströdda

många smärre med småskog bevuxna bergbackar, sträckte sig ända

fram till Säbysjön och omfattade en axel af 10 å 12 kvadratkilometer

samt vore särskilt lämplig för artilleriets öfningar och för större truppöfningar

med alla vapen.

Återstående delen åt området, den nordligaste, bestode mestadels af

skogsmark, afbruten af Säby sjöns, Öfresjöns och Rafvalns vattenytor,

samt bär och hvar genomskuren af smärre, odlade dalgångar. Dessa

trakter, hvilka behöfde tagas i anspråk hufvudsakligen för erhållande af

en tillräckligt djup skyddskärm för artilleriets fältskjutningar, tillhörde

egendomen Säby samt de under Edsberg lydande gårdarna Väsby, Bög

och Knista.

Hela detta område med sina synranden begränsande skogsbryn, sina

skogklädda höjder och odlade fält samt enstaka liggande gårdar utgjorde

ett ganska typiskt exempel på svensk natur och terräng och

kunde med allt skäl anses som synnerligen väl ägnadt för tillämpningsöfningar.

För infanteriet erbjöde de skogiga och kuperade markerna utmed

större delen af öfningsfältets östra gräns goda tillfällen till öfningar i framträngande

genom svårtillgängliga trakter, och de öppna fälten vid Kymlinge

och Åkalla medgåfve utbildning i framryckande mot en fiende

med- begagnande af det skydd, som enstaka höjder eller andra växlingar

i terrängen kunde lämna.

Kavalleriet hade vid Öl ver-Järfva ej långt från de tilltänkta kasernerna

en lämplig plats för dagliga mindre öfningar och ägde dessutom

tillgång till öppna fält för den formella exercisen och slutna attacker

äfvensom till en mängd skyddade uppställningsplatser, från hvilka det

hastigt kunde utveckla sig till anfall, samt saknade ej heller lämpliga

och tillräckligt stora områden för öfning i spaning och fälttjänst.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

För artilleriet funnes många lämpliga öfningsplatser, tillfälle till köröfningar

i växlande terräng och ett stort antal goda eldställningar med

långa skottlinjer.

Stridsöfningar med trupper af alla vapenslag kunde på den föreslagna

öfningsplatsen komma till utförande i stor utsträckning. Så

kunde t. ex. i riktningen Ursvik—Säbysjön två brigader operera mot

hvarandra, och i linjen Ursvik—Järfälla funnes utrymme för en hel

arméfördelning att verkställa sin uppmarsch till strid.

Lämpliga platser för infanteriskjutbanor, afsedda dels för skolskjutningsöfningar

och dels för tillämpningsöfningar, hafva och af kommittén

utsetts.

Kommittén har vidare redogjort för, huru den tänkt sig förläggningen

å det nya öfningsfältet af de särskilda truppförbandens kasernetablissemang,

ett nytt intenderituretablissemang, garnisonssjukhus och

garnisonskyrka, äfvensom för de med uppförandet åt dessa byggnader

förenade kostnaderna, men då ännu många år torde komma att förflyta,

innan dessa frågor, som hvar för sig torde kräfva sin lösning, behöfva

afgöras, lärer anledning för närvarande icke föreligga att ingå på eu

närmare redogörelse för hvad kommittén i detta hänseende föreslagit.

De i ärendet hörda militära myndigheterna hafva utan undantag

förordat kommitténs förslag till nytt öfningsfält för de i Stockholm förlagda

truppförbanden. Chefen för Fjärde arméfördelningen uttalar sålunda

såsom sitt omdöme, att Stockholmstrakten näppeligen torde halva

att uppvisa gynnsammare öfningsmarker än omkring Spånga—Järfälla,

och inspektören för kavalleriet anför, att lämpligare lösning af frågan

om öfningsfält och förläggningsplats än genom inköp och ordnande af

Järfva-Spånga-Järfällafältet under nuvarande förhållanden icke vore möjlig

att vinna.

Beträffande den ifrågasatta förflyttningen af de nuvarande kasernetablissemangen

framhåller chefen för generalstaben, att detta blefve en

framtida angelägenhet, som ur militär synpunkt icke kräfde en omedelbar

lösning. Afståndet från dessa etablissemang till det föreslagna

nya öfningsfältet vore nämligen ej så stort, att truppförbandens utbildning

häraf i nämnvärd mån kunde röna någon ofördelaktig inverkan.

I sammanhang härmed torde jag få fästa uppmärksamheten vid

hvad chefen för fortifikationen i sitt yttrande öfver kommitténs förslaganfört

beträffande förbindelseleden mellan de nuvarande kasernetablissemangen

och den nya öfningsplatsen. Den nuvarande kortaste vägen

från fotgardesregementenas kaserner till öfningsfältet.s gräns ginge utefter

Valhallavägen öfver Bellevue och Stallmästaregården samt vidare

De militära

myndigheternas

yttranden

om det föreslagna

nya öfningsfältet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

utefter stora landsvägen Norrtull-Järfva och vore 6,4 kilometer lång.

Med undantag af krökarna vid Bellevue och Stall mast ar gården framginge

den i nästan rak linje mot Järfva. När en gång, antagligen

inom kort, Sveaplanen med angränsande del af Solnavägen blefve ordnad,

kunde kröken och backarna vid Bellevue undvikas, och genom eu

föga dyrbar omläggning af vägen från Stallmästaregården upp till stora

landsvägen kunde äfven den där nu befintliga kröken försvinna. Något

nämnvärdt hinder för den allmänna samfärdseln på dessa vägar genom

frammarscherande trupper behöfde icke befaras. Valhallavägens norra

körbana vore åtminstone för närvarande ytterst obetydligt trafikerad,

och landsvägen Norrtull-Järfva vore så bred, att en truppkolonn mycket

väl kunde där passera utan att störa den för öfrigt här ganska

lifliga trafiken. Skulle emellertid i en framtid sådant visa sig behöfligt,

kunde landsvägens bredd utan svårighet eller särdeles stora kostnader

ökas.

Härad.

!

Socken.

Egendomens namn.

Nummer.

Mantal.

Åker och tomter j

hektar.

ar.

kv.-m.

| Danderyds skeppslag

Solna

Agnesberg.................................

1

V»

7

61

!

90 !

"

))

Bagartorp .................................

i

5/l28

8

50

50

»

»

Neder-Järfva...............................

1

7/8

24

81

10

8

))

D:o ...............................

2

S1/G4

24

5

8

»

»

Öfver-Järfva...............................

1, 2

1 4,/c4

82

76

60

Sollentuna

Spånga

Gunsarboda................................

1

—

19

94

20

»

))

Kymlinge...................................

2, 3

1 V4

34

37

60

»

»

Långlöt ...................................

1

V4

11

45

95

))

»

Ör............................................

1

Va

24

82

4

»

»

Killingstorp................................

1

—

7

66

40

))

))

Linväfvartorp..............................

1

—

10

39

70

Danderyds skeppslag

Solna

Ritorp.......................................

1

V»

12

19

9

Sollentuna

Spånga

Ursvik.......................................

3

1

28

63

80

))

»

Rissne.............................

1—3

3 V4

no

28

10

»

)>

Råsta .......................................

1, 2

1 S/4

70

64

50

»

»

Erfvinge ..................................

3

1 V4

36

13

10 1

.

Summa

- I - 1

514

29

66 |

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

Järfva-Spånga-Järfällafältet, till den omfattning det af kommittén

föreslagits, utgör ett sammanhängande område af omkring 4,700 hektars

areal och upptager inom sina. gränser delar af fyra särskilda socknar,

nämligen Solna, Spånga, Järfälla och Sollentuna, samtliga hörande

till Södra Roslags domsaga, men i administrativt hänseende lydande, de

tre sistnämnda socknarna under Svartsjö fögderi och Sollentuna härads

länsmansdistrikt, samt Solna socken under Vaxholms fögderi och Danderyds

skeppslags länsmansdistrikt. En icke obetydlig del af ifrågavarande

område är redan nu i kronans ägo. Denna del, å den vid

kommitténs betänkande fogade kartan, blad 7, betecknad med ljusröd

färg, omfattar hufvudsakligen de i vidstående tabell upptagna, under domänstyrelsens

förvaltning ställda kronoegendomar, för hvilka gällande taxeringsvärden

och nu inflytande arrendeafgifter uppgå till däri angifna belopp.

I fråga om dessa egendomars upplåtande till öfningsfält för de i

Stockholm nu förlagda truppförbanden har domänstyrelsen i afgifvet

A

—

r -

- e

- a -

1

Ärligt

arrende.

Taxerings-

värde.

Äng

Afrösningsjord

Impedimenta

Summa.

hektar.

ar.

kv.-m.

hektar.

ar.

kv.-m.

hektar.

ar.

kv.-m.

hektar.

ar.

k.-vm.

Kronor.

Kronor.

3

i

90

29

50

10

93

30

400

3,500

—

17

50

5

27

80

—

35

80

14

31

60

450

8,800

—

56

80

11

61

—

i

52

20

38

51

10

1,400

20,700

—

—

— .

11

61

79

—

15

43

35

82

30

1,300

20,900

i

57

20

93

18

60

10

60

90

188

13

30

2,000

99,000

i

55

80

8

44

20

—

36

50

30

30

70

700

5,000

i

37

70

45

56

30

5

16

90

86

48

50

800

30,000

—

46

43

5

74

34

6

30

48

23

97

20

430

6,000

2

22

Cl

27

86

99

1

19

6

56

10

70

1,105

12,000

—

46

—

6

66

40

—

6

80

14

85

60

450

2,000

—

57

60

16

33

80

1

19

30

28

50

40

330

1,500

—

12

3

—

—

—

—

54

31

12

85

43

480

9,700

—

20

40

44

25

—

1

28

10

74

37

30

900

18,000

4

4

20

138

80

50

21

74

—

274

86

80

2,700

54,000

1

56

40

65

93

20

3

21

30

141

35

40

2,000

45,000

—

52

60

Öl

82

—

1

43

—

89

90

70

800

27,000

15

43

27

536

13

82

55

43

58

1,121

30

33

16,245

363,100

Kronoegendomar,

belägna

inom

Järfva SpångaJärfällafältet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

underdånigt utlåtande till en början erinrat, hurusom Kungl. Maj:t genom

nådigt bref den 15 maj 1903 på hemställan af förenämnda kommitté och

efter domänstyrelsens tillstyrkan förordnat, att, bland andra, egendomarne

Agnesberg, Bagartorp, Neder-Järfva, Öfver-Järfva, Gunsarboda,

Kymlinge, Långlöt, Or, Killingtorp och Linväfvartorp, om hvilkas styckning

för försäljning i smärre lotter till egna hem, trädgårdsanläggningar

och dylikt ett på grund af föreskrift i nådigt bref den 23 mars 1900

upprättadt förslag läge till behandling hos domänstyrelsen, skulle i afvaktan

på utgången af kommitténs framställning om deras användning

till öfningsfält utarrenderas allenast för tiden till den 14 mars 1906.

Redan genom tillstyrkandet af denna inskränkning i arrendetiden

ansåge sig domänstyrelsen hafva framhållit, att hinder för dessa egendomars

användning på det åf kommittén föreslagna sätt icke företen nor

från styrelsens sida. Att deras bibehållande i statsverkets ägo för

annat statens ändamål icke synts styrelsen önskvärd!, framginge af

den behandling styrelsen ägnat frågan om deras styckning till försäljning.

Icke heller hade styrelsen något att invända mot att ofri ga förenämnda

kronoegendomar, Ritorp, Ursvik, Rissne, Rasta och Erfvinge,

utlades till det föreslagna öfningsfältet, men erinrade att, enär dessa

egendomar vore utarrenderade på längre tid, Ritorp till den 14 mars

1908, Ursvik till den 14 mars 1914, Rissne till den 14 mars 1916 samt

Råsta och Erfvinge till den 14 mars 1920, vederbörande arrendatorer

borde tillerkännas ersättning för afstående! af sina arrenden, om egendomarne

toges i anspråk före nu löpande arrendeperioders utgång.

Visserligen innehölle arrendekontrakten den bestämmelsen, att, då sådant

för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordrades, arrendator!

skulle vara skyldig afstå egendomen tillhörande mark äfvensom inkomstbringande

lägenhet mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande

den förlust, som honom tillskyndades, men denna bestämmelse

kunde svårligen tolkas så, att arrendator! skulle vara skyldig att, utan

annan ersättning än befrielse från arrendeafgiftens erläggande, afstå hela

den til! honom på arrende upplåtna egendomen.

Att kronan, därest planen med öfningsfältet komme till stånd, billigtvis

icke kunde undandraga sig att inlösa enskilda tillhöriga, å egendomarna

befintliga hus ansåge styrelsen uppenbart.

Slutligen har domänstyrelsen, i likhet med hvad kommittén framhållit

såsom önskvärd!, tillstyrkt, att ifrågavarande egendomar, därest

kommitténs förslag bragtes till utförande, till en början upplätes till

landtförsvaret utan särskild ersättning, men att framdeles, i den män

Norra Djurgårdens försäljning därtill lämnade tillgång, ett belopp, mot
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

svarande egendomarnes värden, afsattes till inköp af skogbärande eller

till skogsbörd tjänlig mark.

Vidkommande den ersättning, som kan anses böra tillkomma arren•datorerna

för dem enskildt tillhöriga byggnader, har kommittén med

ledning af taxeringslängderna uppskattat denna till sammanlagdt 137,600

kronor. Sedermera har emellertid upplysts, att åtskilliga arrendatorer

ägde byggnader, för hvilka icke något värde blifvit i taxeringslängderna

upptaget, men hvilka dock borde lösas enligt samma grunder,

som andra dem tillhöriga byggnader å dessa egendomar.

Värdet af samtliga dessa hus, beräknadt efter taxeringslängderna

eller, i de fall där de icke äro i dessa längder upptagna, efter de belopp,

till hvilka de enligt uppgift äro brandförsäkrade i Stockholms

läns brandstodsbolag, framgår af vidstående tabell, uppgjord enligt kommitténs

utlåtande och domänstyrelsens yttrande.

Kronor.

Agiiesberg.........................................

20,000

Bagartorp ..........................................

37,000

Erfvinge..........................................

3,500

Gunsarboda .................;...................

2,800

Killingstorp ........................................................

8,750

Långlöt ...................................................

2,200

18,000

Neder-larfva n:o 1 .................................

Mariedal, lägenhet å Neder-Järfva n:o 1.....................................................

10,300

Gunnarbo » » » »

10,000

Qvisisana » » » » ..........................

12,300

Fridensberg » » » » 2

5,000

Fridhem » » » »

5,100

Scbweitzeribyggnad vid Brunnsviken .........................................................

1,500

Svaludden, lägenhet » » ............

30,000

Rissne..............

4,700

Ritorp.................

20,400

28.750

Rasta ........................

Ofver-Järfva med Damtorp och Brotorp .............................................

23,000

Karlslund, lägenhet å Öfver-Järfva ............................................................

2,000

Ör ................................

13,100

Summa kronor

258,400

flik. till Eiksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 68 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Boställen,

belägna inom

Järfva-Spånga

-Järfällafältet.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

Det af kommittén till truppöfningsplats föreslagna området innefattar,

utom förenämnda kronoegendomar, jämväl trenne boställen: kyrkoherdebostället

Stridsberga, komministersbostället Granby och länsmansbostället

Ursvik samt ett stort antal enskilda tillhöriga hemman och lägenheter.

I fråga om nämnda boställens eventuella öfverlåtande till landtförsvaret

har kammarkollegium, enligt dess i ärendet afgifna utlåtande,

låtit höra vederbörande indelningshafvare samt infordrat underdåniga

yttranden från tjänstförrättande kronofogden i orten, domkapitlet i

Uppsala samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län. Därvid

hade anförts, bland annat,

af innehafvaren af kyrkoherdebostället Stridsberga i Spånga socken,

att lämpligt hemman ej funnes, som kunde utbytas mot kyrkoherdebostället,

på hvars mark Spånga församlings kyrka jämte skolhus och klockarebol

vore belägna; att emellertid, för den händelse boställets nuvarande bostadstomt

med därå uppförda byggnader samt trädgården och om möjligt fem

eller sex hektar åkerjord undantoges för kyrkoherdens räkning, boställets

öfriga ägor kunde afstås mot ersättning och under vissa andra närmare

angifna villkor, däribland att på statens bekostnad skulle uppföras

ej mindre lämpligt stängsel omkring boställstomten, än äfven stall

för två hästar och två kor samt vagnbod; att hvad anginge komministersbostället

Granby detta boställe borde helt och hållet af staten

inlösas och nytt boställe anskaffas i närheten af Järfälla församlings

kyrka, dock att komministern borde hållas skadeslös för den minskning

i inkomst, som genom utbyte af boställen kunde honom tillskyndas;

att klockarebostället, innehållande i areal omkring 6 tunnland jord,

jämväl borde för ändamålet afstås emot ersättning, med rätt för indelningshafvare

att uppbära den å ersättningsmedlen uppkommande årliga

räntebehållningen; men att däremot kyrkskolan med bostadshuset ej

torde behöfva flyttas;

af kronolänsmannen i Sollentuna härads länsmansdistrikt, att lian,

som för bebyggande enligt synerätts beslut af bostället Ursvik fått vidkännas

kostnader, för hvilka han endast genom boställets fortsatta innehafvande

under en följd af år kunde blifva godtgjord, ej vore villig

afstå bostället, med mindre full ersättning erhölles för dessa kostnader;

af domkapitlet i Uppsala, att domkapitlet, instämmande i det af

innehafvaren af kyrkoherdebostället afgifna yttrandet, ville till nådigt

afseende förorda de af honom föreslagna villkor för afstående af boställsjorden

vid Stridsberga och Granby jämte Spånga församlings klockareboställe;

samt

af Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som antoge,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

att hinder icke skulle möta för att den nuvarande kyrkoherdebostaden

i Spånga jämte lämpligt område däromkring äfven efter den ifrågasatta

förläggningen af öfningsfältet disponerades af pastor i Spanga,

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig böra, i hvad anginge

ofvannänmda ecklesiastika boställen, instämma i det yttrande, domkapitlet

i ärendet afgifvit; samt att i fråga om länsmansbostället Ursvik

Kungl. Maj ds befallningshafvande icke hade något att erinra emot, att

detta boställe, som med hänsyn till rådande kommunikations- och andra

förhållanden inom distriktet numera vore till boningsplats för länsmannen

föga lämpligt, finge för nu angifna ändamål afträdas till statsverket,

hvarvid dock innelxafvaren, jämte det hans kontanta lön borde höjas

med det för bostället beräknade belopp, syntes böra beredas skälig

ersättning för den förlust, han, såsom al honom framhållits, skulle lida,

om han inom den närmare tiden nödgades afträda bostället.

För egen del har kammarkollegium i ärendet meddelat: att jämlikt

kollega beslut den 7 april 1879 länsmansbostället Ursvik i aflöningsstaten

upptagits till en behållen årlig afkomst af 320 kronor att å länsmannens

kontanta aflöning afräknas; att enligt den för prästerskapet i

Spånga och Järfälla pastorat den 24 mars 1868 utfärdade löneregleringsresolution,

hvilken skulle upphöra att äga tillämplighet den 1 maj

1918, kyrkoherden i pastoratet ägde innehafva såsom boställe VU mantal

Stridsberga salut komministern därsammastädes omförmälta bostället

Granby; att nu nämnda boställen jämte Spånga församlings klockareoch

skollärareboställen i senast fastställda jordebok för länet upptoges

bland kronoegendomar under allmän disposition, länsmansbostället såsom

3,8 mantal Uhrsvik n:o 5, kyrkoherdebostället såsom 14 mantal Prästebord

n:o 1, komministersbostället såsom f i mantal Granby n:o 1 samt

klockare- och skollärareboställena såsom två särskilda oskattlagda lägenheter,

Klockarbord n:o 1 och Skolmästarebord n:o 1, med anteckning

för skollärarebostället att detsamma vore beläget å Julsta frälsehemmans

ägor; samt att enligt uppgifter, inkomna till prästlöneregleringskommittén,

kyrkoherde- och komministersboställena i Spånga och Järfälla

församlingars pastorat ansetts kunna vid utarrendering i angifven

ordning på 20 år betinga i årliga arrenden, kyrkoherdebostället 1,200

kronor samt komministersbostället 500 kronor, hvarvid dock i senare

fallet borde afgå 75 kronor för den boställshafvaren åliggande byggnads-

och underhållsskyldighet å hus, afsedda till bostad.

Vidkommande själfva saken har kammarkollegium i underdånighet

anfört, att kollegium för sin del ej hade något att erinra däremot, att

länsmansbostället Ursvik jämte omförmälda ecklesiastikstaten anslagna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

egendomar med det undantag beträffande kyrkoherdebostället Stridsberga

som i boställshafvarens förberörda yttrande funnes angifvet, toa-es^ i

anspråk till öfningsfält för de till Stockholm förlagda truppförbanden

De kostnader, som enligt de infordrade yttrandena skulle för statsverket

uppkomna genom ifrågavarande områdens införlifvande med det

föreslagna öfmngsfältet, skulle alltså utgöra:

1:°) ersättning för den del af kyrkoherdebostället Stridsberga, som

för ändamålet behöfde tagas i anspråk, samt utgifterna för nödigt stängsel

kring'' den återstående boställsjorden äfvensom för uppförande af

stall och vagnbod åt pastor;

2:o) ersättning för komministersbostället Granby eller ock kostnaden

för anskaffande, på sätt föreslaget blifvit, af ett nytt boställe i närheten

af Järfälla kyrka åt komministern;

3:o) ersättning för klockare- och skollärareboställena i Spånga;

Lo) ersättning åt kronolänsmannen i Sollentuna härads länsmansdistrikt

för den förlust, han kan anses komma att lida genom att afträda

bostället Ursvik; samt

5:o) en årlig tillökning med 320 kronor i den för honom nu utgående

kontanta lönen, hvilket belopp, efter det bostället frångått honom, lärer böra

utgå från sjätte hufvudtitelns ordinarie anslag till Landstaterna i länen,

fastigheter, ... Do h^aman och lägenheter i enskild ägo, som enligt kommitténs

belägna inom förslag skulle tagas i anspråk för det ifrågasatta öfningsfältet, hafva ett

J™Sta ta^gsvärde af tillhopa 1,246,800 kronor. I enlighet med dess uppdrag

hai kommittén sökt att från vederbörande jordägare erhålla försåtjningsanbud

beträffande dessa hemman och lägenheter, och hafva de

bekomna anbuden sedermera öfverlämnats till statsrådet och chefen för

landtförsvarsdepartementet. Då det visade sig möta stora svårigheter

att förmå jordägarna afgifva dylika anbud, gällande för någon längre

tid fi amat, kunde tiden för tilländalöpandet af deras giltighet icke sättas

senare än den 1 oktober 1904, och de hafva alltså nu icke annan betydelse

än att tjäna till ledning för bedömandet af de sannolika kostnaderna

för egendomarnas förvärfvande.

Försälj ningsanbud hafv a för hemman och lägenheter med nedannämnda

taxeringsvärden afgifvits till följande belopp:

i Solna socken

i Spånga »

i Järfälla n

i Sollentuna »

Taxeringsvärde. Anbud.

.............. kr. 178,400:— kr. 1,022,000: —

.............. » 445,000: — » 1,304,000: —

............... 173,000:— » 300,000: —

.............. » 100,000:— » 636,900: —

Summa kr. 896,400: — kr. 3,262,900: —

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

Om beträffande de fastigheter, för hvilka försäljningsaribud icke

erhållits, inköpspriset beräknas med iakttagande inom hvarje socken för

sig af samma förhållande mellan detsamma och taxeringsvärdet å dessa

fastigheter som mellan de nu angifna försäljningsanbuden och motsvarande,

likaledes angifna taxeringsvärden, skulle inköpssummän i sin helhet

komma att uppgå

i Solna socken till...................... kr. 1,260,688: —

i Spånga :» o :» 1,776,752: —

i Järfälla ■ » ''» 543,600: —

i Sollentuna :» » » 636,900:

eller sammanlagd! till kr. 4,217,940: —

Kommittén har emellertid ansett, att de ingifna försäljningsanbuden

med få undantag varit allt för höga och icke stått i rimligt förhållande

till egendomarnes verkliga värde eller de köpeskillingar, som vid fastighetsförsäljningar

i trakten kunnat betingas. Med anledning häraf haf

kommittén sökt att på grund af den kännedom om i orten gängse egendomspris,

hvilken kunnat erhållas dels genom uppgifter om på senare

tiden skedda försäljningar och dels genom sakkunniga personers uttalanden,

bilda sig en uppfattning om det ungefärliga värdet af Järfva—Spånga

—J är fällafältet. Denna undersökning hade gifvit vid handen, att under

dåvarande förhållanden och om fältet med det snaraste inköptes, de i

enskild ägo varande fastigheter äfvensom till boställen anslagna kronoegendomar,

som för ifrågavarande ändamål behöfde tagas i besittning,

icke kunde anses äga högre värden än sammanlagd! 2,615,000 kronor.

Enligt hvad af det anförda framgår, äro samtliga myndigheter, som

i frågan afgifvit yttranden, ense därom, att Ladugårdsgärdet numera är

otillräckligt såsom öfningsfält för de i Stockholm förlagda trupperna

och fördenskull bör utbytas mot ett större. A ena sidan hafva trupperna

till antalet ökats och fordringarna poå större område med mera

omväxlande terräng alltmera stegrats, under det att å andra sidan af det

område, som ursprungligen varit för truppernas öfningar tillgängligt,

tid efter annan större och mindre delar tagits i anspråk för andra ändamål.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att enligt öfverenskommelse

mellan Kungl. Magt och kronan samt Stockholms stad,

grundad på 1889 års riksdagsbeslut i fråga om upplåtelse till hufvudstad

en af Hjorthagen m. in. vid Lilla Värtan, staden är berättigad

att i mån af behof för Värtahamnens utvidgning komma i besittning

af ytterligare områden å Ladugårdsgärdet, bland andra, om ock

Departe
mentschefens
yttrande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 114.

först år 1929, Lindarängen, som år 1881 mot särskild afgäld till djurgårdskassan

uppläts till begagnande för truppernas öfningar, emedan redan

då behof förefanns af större utrymme för detta ändamål.

Af största vikt är, att trupperna för sina öfningar disponera tillräcklig

och lämplig öfningsterräng. De störa utgifter för staten, ökningarna

i och för sig kräfva, synas mig oafvisligen betinga, att allt

göres för att bästa möjliga resultat däraf skall erhållas, och ett utaf

hufvudvillkoren härför är tillgången till lämpligt öfningsfält, ett kraf,

som, enligt hvad jämväl kommittébetänkandet angifver, inom europeiska

.arméer blifvit mer och mer beaktadt.

Det af kommittén föreslagna nya fältet synes vara väl ägnadt att

fylla de fordringar, som böra ställas på ett modernt öfningsfält; åtminstone

torde intet bättre kunna erhållas i Stockholms närhet. Skulle

ett på större afstånd från hufvudstaden beläget område utses till öfningsplats

för trupperna, blefve det nödvändigt att bibehålla Ladugårdsgärdet

såsom öfningsplats för Stockholms garnison under volontärrekryt-

och beväringsrekrytskolor. Under repetitionsöfningarna blefve i

sådant fall hufvudstaden helt och hållet blottad på trupper, hvarjämte

dyrbara och tidsödande transporter samt kostsamma anordningar för

truppernas förläggning på båda platserna uppstode. Från hvilken synpunkt

denna fråga än skärskådas, synes sålunda kommitténs förslag i

detta hänseende vara välbetänkt och innebära en lycklig lösning af den

betydelsefulla frågan.

I det föreslagna nya fältet ingå

l:o) åtskilliga under domänstyrelsens vård stående, ofvan angifna

kronoegendomar, för hvilkas upplåtande för landtförsvarets behof Riksdagens

medgifvande erfordras,

2:o) länsmansbostället Ursvik, hvilket nu innehafves af kronolänsmannen

i Sollentuna härads länsmansdistrikt; och då detta boställe skulle,

om länsmannen frånträder detsamma, öfvertagas af domänstyrelsen och

för kronans räkning utarrenderas eller försäljas, lärer ej heller det kunna

med fältet införlifvas utan Riksdagens tillstånd,

3:o) två ecklesiastiska boställen äfvensom klockare- och skollärareboställena

i Spånga, om hvilka boställens öfverlämnande helt eller delvis

mot ersättning, som bestämmes i den ordning, i nådiga förordningen

den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof stadgas, Kungl. Maj:t lärer kunna ensam besluta, samt

4:o) enskilda tillhöriga, förut uppgifna fastigheter.

Kommittén har beräknat kostnaderna för anskaffandet af nytt öfningsfält

m. m. sålunda:

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Eungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 114.

taxeringsvärdet af utarrenderade krono
egendomar

.................................................. kr. 349,100: —

enskildes därå uppförda byggnader......... 137,600: —

i enskild ägo varande fastigheter samt

till boställen anslagna egendomar......... » 2,615,000: — 3,101,700: —

för anläggande af skjutbanor ..................................................... 150,000: —

för öfningsfältets dränering och ordnande i Girigt förslagsvis 748,300: —

Summa kronor 4,000,000: —

Huruvida kommitténs beräkning numera kan anses motsvara den

blifvande verkliga kostnaden, torde vara ovisst. Sannolikt är, att åtminstone

egendomarna närmast hufvudstaden ytterligare stigit i pris,

sedan kommittén afgaf sitt betänkande, och än vidare komma att stiga

ju längre inköpet däraf fördröjes. Det torde därför vara af vikt attr

om den behöfliga marken skall kunna till skäligt pris förvärfvas, beslut

därom ju förr desto hellre fattas. Kommittén här föreslagit, att, för

erhållande af rimliga köpevillkor, hela det erforderliga området skulle

genom expropriation förvärfvas. Erfarenheten har dock i flere fall gifvit

vid handen, att detta förfaringssätt icke alltid medfört ekonomiskt gynnsamt

resultat. Att på förhand angifva det sätt för markens förvärfvande,

som må vara det för staten ändamålsenligaste, torde ej vara möjligt,,

utan synes förfaringssättet böra i hvarje fall för sig bestämmas.

Möjligt är, att åtskilliga af de i fältet enligt kommitténs förslag

ingående fastigheter kunna därifrån uteslutas eller med annan mark ersättas,

därest vederbörande ägares anspråk på betalning därför äro alltför

obilliga. Till följd af dessa förhållanden bör ej, enligt min mening,

på förhand bestämmas, hvilka egendomar som skola inköpas, eller gränser

för det blifvande öfningsfältet fastslås, utan framdeles beslut af Kungl.

Maj:t fattas om förvärfvande af fastigheter, lämpliga att införlifvas.

med den öfningsplats, som till en början bildas af förut omförmälda

kronoegendomar, i den mån sådana fastigheter kunna på villkor, som åt

Kungl. Maj :t finnas antagliga, af Kungl. Maj:t för kronans räkning inköpas.

Därest dessa kronoegendomar tagas i anspråk för bildandet af ett

nytt öfningsfält för de till Stockholm förlagda trupperna, torde, på sätt

domänstyrelsen anfört, utöfver hvad kommittén beräknat, ersättning böra

utgå till de nuvarande arrendatorerna dels för i förtid mistad arrenderätt,,

såvida arrendetiden icke tilländalupit, då egendomen till landtförsvaret

öfverlämnas, dels ock för arrendatorerna enskildt tillhöriga, å egendomarne

uppförda byggnader, hvilkas värde, såsom af det förut sagda

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 114.

framgår, med 120,800 kronor öfverstiger den summa, som kommittén

med ledning af taxeringslängderna angifvit. Beträffande ersättningarna

för i förtid mistad arrenderätt torde de med hänsyn dels därtill, att den

sammanlagda arrendeafgiften af alla dessa egendomar icke belöper sig

till större summa årligen än 6,840 kronor, dels ock därtill att ännu

någon del af den löpande arrendetiden kommer att förflyta, innan samtliga

dessa egendomar behöfva till landtförsvaret afträda^, icke komma

att uppgå till allt för afsevärda belopp.

I hvad män godtgörelse för berörda byggnader bör till vederbörande

ägare utgå, torde böra göras till föremål för pröfning af Kung!. Maj:t

i hvarje fall efter utredning rörande ägarnas rätt till ersättning, byggnadernas

beskaffenhet samt öfriga på frågan inverkande omständigheter.

Till kronolänsmannen i Sollentuna härads länsmansdistrikt lärer böra

utgå skälig godtgörelse för de byggnader, han å länsmansbostället Ursvik

uppfört, utöfver hvad honom i sådant afseende ålegat.

I afgifvet yttrande öfver kommitténs betänkande har Kung!. Maj:ts

befallningshafvande i Stockholms län vidare anfört, att då enligt förslaget

en mängd, delvis ganska betydande jordegendomar i enskild ägo skulle förvärfvas

för kronans räkning, det lätt insåges, att förslagets genomförande

skulle föranleda väsentliga rubbningar i de grunder, som varit bestämmande

för den hittills gällande kommunala, kyrkliga och administrativa

indelningen i denna trakt. Särskilt folie detta i ögonen med hänsyn

till Spånga socken, som med omkring hälften af sitt område och en

fjärdedel af sin befolkning folie inom gränserna för det föreslagna öfningsfältet.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har därför ställt i utsikt, att

en förändring af nyssnämnda indelning skulle framdeles blifva nödig,

samt att jämväl någon ersättning från staten skulle behöfva utgå till

kommunerna för minskade inkomster.

Sannolikt är, att hänsyn i en framtid måste tagas till hvad Kungl.

Maj:ts befallningshafvande sålunda påpekat, men dessa angelägenheter

kunna icke på förhand i alla delar öfverskådas och bedömas, utan måste

de ordnas i den män genom öfningsfältets anordnande sådana rubbningar

i de bestående förhållandena inträda, att särskilda åtgärder kunna

anses däraf påkallade. Jag tillåter mig i detta afseende erinra, att de

enskilda tillhöriga hemman, som skola inköpas, endast så småningom

torde komma att tilläggas fältet, att hela det till öfningsplats afsedda

området icke behöfver afrödjas och igenläggas, utan kan till ganska

betydande delar fortfarande odlas, samt att, om blott de byggnader,

hvilka i följd af sitt nuvarande läge skulle utgöra hinder för öfningarna,

flyttas till lämpligare belägna platser, andra byggnader kunna kvarstå och

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. ''Majte Nåd. Proposition N:o 114.

tagas i anspråk, förutom af dem, till hvilka vissa delar af fältet kan komma

att upplåtas till brukning, jämväl af den personal, som erfordras till vård

och bevakning af fältet, samt af befäls- och underbefälspersonalen till

bostäder, naturligtvis i sistnämnda fall mot afstående af dem eljest tillkommande

inkvarteringsbidrag. Om å ena sidan vissa beskattningsföremål

torde försvinna, lärer däremot andra tillföras kommunerna. Först

efter det förhållandena hunnit stadga sig, torde kunna afgöras, i hvad

mån ändringar i den nuvarande kommunala, kyrklig:'', eller administrativa

indelningen bör ske. Utan tvifvel bör emellertid skälig uppmärksamhet

ägnas däråt, att i dessa kommuner bosatta enskilda personer

icke ■ genom kronans åtgärder förorsakas några höjda afgifter till kommunerna

eller andra olägenheter.

Slutligen har, såsom förut nämnts, domänstyrelsen ifrågasatt, att

medel skulle framdeles, sedan genom försäljning af byggnadstomter från

Ladugårdsgärdet tillgång därtill erhållits, anvisas till inköp af skogbärande

eller till skogsbörd tjänlig mark i stället för de kronoegendomar, som

nu skulle till landtförsvaret afstås. Då emellertid dessa egendomar allt

fortfarande förblifva i statens ägo och för dess ändamål användas, torde,

på sätt domänstyrelsen jämväl förutsatt, med afgörandet af frågan om

deras ersättande med annan mark, som ställes under domänstyrelsens

vård, kunna anstå, domänstyrelsen obetaget att, då den lämpliga tidpunkten

kan anses vara kommen, göra förnyad framställning härom hos

Kungl. Majrt.

Utan tvifvel kommer förvärfvandet och anordnandet af det nya

öfningsfältet att medföra stora kostnader, men staten erhåller däri en

egendom, hvars värde med hänsyn till läget torde komma att med tiden

stiga i betydlig mån.

Att tillförlitligt beräkna summan af de kostnader, som komma att

erfordras för förvärfvande åt landtförsvaret af de i enskild ägo varande

fastigheter och till boställen anslagna egendomar, hvilka ingå i ifrågavarande

nya truppöfningsplats, låter sig synbarligen icke gorå. Den åt

kommittén beräknade summan 2,615,000 kronor torde sannolikt visa sig otillräcklig.

Vid sådant förhållande synes det mig ändamålsenligast, att hela

den af kommittén för anskaffandet och anordnandet af det nya öfningsfältet

beräknade summan, 4,000,000 kronor, ställes till Kungl. Maj:ts förfogande

att användas till förvärfvande af den mark, som jämte förenämnda,

kronan tillhöriga egendomar anses böra ingå i öfningsfältet, till ersättningar

åt arrendatorer, boställshafvare och andra personer för mistad

besittningsrätt till jord, som till fältet afstås, in. in. samt till anläggande

af skjutbanor, fältets dränering och ordnande i öfrigt, i den män

Bill. till Riksd. Prof,. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 68 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 114.

Försäljning a

vissa delar

af Norra

Djurgården.

medel härtill kunna af nämnda summa erhållas. De härför till en början

erforderliga beloppen kunna, enligt hvad jag inhämtat, af statskontoret

och arméförvaltningen förskjutas, hvarefter de återstående beloppen äfvensom

förskotten torde kunna gäldas af medel, som inflyta genom försäljning

af byggnadstomter från Ladugårdsgärdet, till hvilken fråga jag nu

anhåller att få öfvergå.

Såsom jag förut anfört ingick i kommitténs uppdrag att, efter

förutgången utredning, afgifva yttrande, huruvida och i sådant fall

hvilka af de kronan tillhöriga områden inom den så kallade Norra

Djurgården med Ladugårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade

i tomter, försäljas, samt angifva, hvilka af dessa områden borde

till försäljning i första rummet ifrågakomma, äfvensom verkställa beräkningar

i fråga om beloppet af den inkomst, som genom en dylik

försäljning kunde för statsverket uppstå. För fullgörande af denna del

af sitt uppdrag har kommittén uppgjort trenne alternativa utkast till

stadsplan för Norra Djurgården, redogjort för hvilka områden däraf,

som för närvarande äro upplåtna för allmänt ändamål eller till enskildt

begagnande, verkställt beräkningar angående värdet af de tomter, som

skulle därifrån kunna försäljas, samt afgifvit förslag i fråga om de delar

däraf, som först bordo ifrågakomma till försäljning in. in. Kommittén

har härvid erinrat, att Konungens dispositionsrätt öfver Djurgården

numera grundade sig på Riksens Ständers underdåniga skrifvelse

den 1 december 1809, hvarigenom Ständerna erbjödo konung Karl XIII

att till bestridande af samtliga utgifter för hofhållningen in. in. emottaga

en viss årlig summa, mot det att till Riksens Ständer öfverlämnades

»såsom en i evärdliga tider åt dem förbehållen rättighet» förvaltningen

och användandet af de kungs- och kungsladugårdar in. in., som

förut stått- under konungarnes omedelbara styrelse, med iakttagande dock

att »den här vid hufvudstaden belägna Djurgården bör förblifva under

Kungl. Maj:ts enskilda disposition», i sammanhang hvarmed ständerna

emellertid anhöllo, »att den s. k. djnrgårdskassan måtte endast få användas

till Djurgårdens förbättring och förskönande samt därvarande

broars och vägars underhåll, och icke graveras med särskilda aflöningar

eller gratifikationer till några vissa personer». Enligt statsrådsprotokollet

den 26 februari 1810 hade Kungl. Majd antagit Riksens Ständers

erbjudande på sätt och med villkor ofvannämnda skrifvelse innehölle.

Den omedelbara vården och skötseln af Djurgården åligger för

närvarande den så kallade djurgårdsförvaltningen, som närmast lyder

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114. 27

under riksmarskalksämbetet. I redogörelsen för de åtgärder, som

böra vidtagas i samband med försäljningen af Norra Djurgården, anför

kommittén fördenskull, att öfverenskommelse med riksmarskalksämbetet

måste träffas om upplåtande af den till försäljning ifrågakommande

marken. Denna öfverenskommelse kunde tänkas grundad antingen därpå,

att ämbetet genast till den myndighet, hvilken komme att taga närmaste

befattningen med försäljningen, öfverlämnade hela det område, som

under en viss tidsperiod skulle bebyggas, eller ock successivt i man åt

skeende försäljning tillhandahölle erforderlig mark, allt mot ersättning

till djurgårdskassan för de områden, som frånginge Djurgården, enligt

grunder, som vid beslut om försäljningen borde bestämmas. Hänsyn

borde härvid tagas därtill, att genom Norra Djurgårdens försäljningett

flertal åt Djurgårdens tjänstemän och betjänte upplåtna bostäder,

af hvilka några vore förenade med löningsjord, ginge förlorade, att

jämförelsevis rätt betydliga inkomster till djurgårdskassan för upplåtna

lägenheter, höskörd och skogsfångst, hvilka inkomster delvis torde hafva

kommit underhållet jämväl af Södra Djurgården till godo, därefter upphörde,

samt att, sedan Djurgårdens område blifvit inskränkt till trakterna

söder om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen,

större anspråk torde komma att ställas och större kostnader att nedläggas

på detta områdes underhåll och vård än hittills.

I förut omförmälda utlåtande i denna fråga har riksmarskalksämbetet

afgifvit förslag angående det område af Norra Djurgården, som

enligt riksmarskalksämbetets åsikt nu bör upplåtas till försäljning,

i b vil ket hänseende riksmarskalksämbetet anfört följande.

Djurgården, som af ålder varit upplåten till den regerande konungens

''disposition, hade såsom folkpark och förlustelseort för hufvudstadens

invånare, i synnerhet af de obemedlade klasserna, en mycket viktig

uppgift att fylla både ur sanitär och estetisk synpunkt. Riksmarskalksämbetet,

som väl insåge, att någon utvidgning af staden åt här

ifrågavarande håll kunde vara af beliofvet påkallad, och likaledes fullt

uppskattade vikten för staten att kunna realisera någon del af de värderika

områden, som läge närmast intill den nuvarande, stadsplanen,

måste dock såsom sin åsikt uttala, att, om ett förslag i detta syfte,

innebärande försäljning af tomter till bebyggande, skulle uppgöras,

detta ingalunda borde antaga den omfattning, som kommitterade gifyit

detsamma, och hvarigenom hela Norra Djurgården skulle fråntagas sitt

nuvarande ändamål. Djurgårdens karaktär skulle därigenom förändras,

och detta enligt riksmarskalksämbetets mening till oersättlig förlust för

Stockholms invånare, som i Djurgården, sådan den nu vore och ännu

Riks
marskalks*
ämbetets
yttrande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj-.ts Nåd* ''Proposition N:o Hd.

mera sådan den i framtiden kunde tänkas blifva ordnad, ägde ett parkocli

skogsområde af nästan enastående art, beläget så förmånligt som

möjligt, gränsande tätt intill staden och dock fullkomligt landtlig! till

karaktär och utseende.

Om man för öfrigt också skulle vilja antaga, att Stockholms stad

eu gång, på grund af växande invånarantal och eljest utvidgade förhållanden,

skulle komma att utbreda sig öfver hela Norra Djurgårdens,

område, så behöfde man blott kasta eu blick på kartan för att inse, att

sådant ej kunde väntas inträffa förr än efter en mycket aflägsen framtid.

Det område, hvarom bär vore fråga, innefattade en areal, vida

större än de nuvarande stadsdelarna Östermalm och Norrmalm tillsammantagna;

och att i ett blifvande förslag till stadsplan och försäljning

af byggnadstomter på eu gång upptaga ett så vidsträckt område vore

ej lämpligt. I sådant fall blefve det ej möjligt att med någon grad af

visshet beräkna markens försäljningsvärde och ej heller att bestämma de

blifvande gatornas och trafikledernas läge på platser, som kanske först efter

generationer blefve använda för sitt afsedda ändamål, då naturligtvis nya

synpunkter och förhållanden kunde verka genomgripande förändringar

i den ursprungliga planen. Riksmarskalksämbetet kunde därför icke för

sin del instämma i kommitténs uppfattning om lämpligheten och önskvärdheten

af hela Norra Djurgårdens intagande i stadsplanen och upplåtelse

till bebyggande, utan måste tvärtom såsom sin åsikt uttala, att det hufvudsakliga

af ifrågavarande vidsträckta område helst borde bibehållas försitt

nuvarande ändamål att vara ett park- och skogsområde, orclnadtför

utflykter och besök af stadens lustvandrande invånare. Då det

emellertid vore af vikt för statsverket att redan nu kunna försälja

någon del af den värderika marken närmast staden för att därigenom

bereda erforderliga medel till inköp af nytt öfningsfält, och då det ur

Stockholms • stads synpunkt torde vara ensidigt, att staden mot denna

del åt Djurgården blefve- reglerad, ansåge sig riksmarskalksämbetet böra,

framlägga förslag om, att vissa mindre delar af den ifrågavarande marken

omedelbart måtte intagas i stadsplanen och upplåtas till bebyggande.

De områden, som riksmarskalksämbetet härvid afsett, utgjordes

i första rummet af den mark, som skulle omfattas af Valhallavägens.

utdragning förbi artillerikasernen fram till Svea lifgardes kasernområde,

åt gränsen mot detta område samt af gränsen mot staden, hvarvid emellertid

riksmarskalksämbetet gjort det förbehåll i fråga om Valhallavägens

bredd, att under den första tiden och intill dess fråga kunde blifva om

motliggande sidas reglerande endast vanlig gatubredd, eller 18 meter,

toges i anspråk för Valhalla vägens förlängning, då därigenom en ytter-.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

29

ligare minskning af Ladugårdsgärdets område tills vidare kunde undvikas.

Dessutom föresloge riksmarskalksämbetet till försäljning det

område vid Djurgårdsbrunnsviken, som skogsinstitutet nu disponerade,

jämte den närmast öster därom belägna märken fram utöfver Källhagens

område ungefär till gränsen af kavallerietablissemangets'' tomt. De båda

områden, som riksmarskalksämbetet sålunda föresloge till bebyggande,

vore hvartdera af synnerligen stort värde såsom byggnadsplatser och

torde vid en blifvande försäljning komma att inbringa eu så afsevärd

summa, att den efter hvad riksmarskalksämbetet föreställde sig borde

väl räcka till att betänka kostnaderna för inköp och anordnande af nytt

öfningsfält.

De båda af riksmarskalksämbetet sålunda till försäljning föreslagna

områdena med undantag af den mark, veterinärinstitutet disponerad,

äro å eu karta, som torde få detta protokoll bifogas, utmärkta med

ljusröd färg till de delar, som enligt kommitténs utkast till stadsplan

för Norra Djurgården, alternativ 3, skulle såsom byggnadstomter förn

säljas, och med ljusgul färg i de delar, som enligt samma utkast till

stadsplan erfordras till gator och öppna platser.

Veterinärinstitutets tomt, hvilken, såsom af kartan framgår, delvis

faller inom det område, som enligt riksmarskalksämbetets utlåtande nu

skulle försäljas, bildades genom upplåtelse, enligt 1875 års Riksdagå

beslut, af tomterna n:ris 11 och 12 samt delar af n:ris 3 och 4 af

kvarteret Vedbäraren vid Karlavägen äfvensom af därinvid belägna delar

utaf intendentsbostället Djursborg och Ladugårdsgärdet. Den Djurgården

tillhöriga delen af veterinärinstitutets tomt innehåller, enligt kommitténs

uppgift, 38,740 kvadratmeter. Då till nästlidet års Riksdag framställninggjordes

om försäljning af detta område, med förslag tillika att inflytande

kopeskillingsbelopp skulle i första hand användas till inköp af ny tomt

för veterinärinstitutet, samt fråga alltså föreligger att för särskild!

ändamål disponera den inkomst, som må erhållas genom försäljningen

af detta område, , torde detsamma höra undantagas från den .mark, om

hvilkens afyttrande framställning nu torde böra hos Riksdagen göras.

Skogsinstitutet har, sedan det år 1829 inrättades, varit beläget å dess

nuvarande plats, som utgör en del af h d. hofjägmästarbostället Stora

Blåporten. Enligt nådigt bref den 20 juni 1862 betalas till djurgårdskassan

för detta område ett årligt arrende af 600 kronor, som numera

utgår från nionde luifvudtitelns anslag till skogsläroverken. Dessutom

disponerar skogsinstitutet mot en årlig afgäld af 20 kronor till djurgårdskassan

ytterligare ett område af 12 ar från nyssnämnda'' boställe samt

mot en afgift af 100 kronor om året till; Svea artilleriregementes soldat
-

Områden,

som böra

från försäljningen

undantagas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Lägenheter,

upplåtna till

enskilde m. fl.

30 Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 114.

bamhuskassa eu del af den s. k. Laboratoriihagen. I sitt förut omförmälda

öfver kommitténs förslag afgifna yttrande bär riksmarskalksämbetet

anfört, att, då fråga uppkommit om skogsinstitutets förflyttning

från dess nuvarande läge, ämbetet vore i tillfälle att, därest institutets

förläggning ansåges fortfarande böra vara i Stockholms närhet,

föreslå annan plats för institutet invid Brunnsviken och i omedelbar

närhet till järnvägsstation. Riksmarskalksämbetet har i detta sammanhang

anmält, att ämbetet erhållit nådigt bemyndigande att göra hemställan

därom, att ett tomtområde, till en areal af omkring 3,000 kvadratmeter,

beläget inom skogsinstitutets nuvarande gräns, måtte förbehållas

Hans Maj:t Konungens personliga disposition, att till ett särskildt ändamål

användas. Med anledning häraf torde äfven nämnda areal böra från

försäljningsområdet undantagas. Då gränserna däraf icke angifvits, har

denna areal likväl icke kunnat å kartan särskildt utmärkas. 1 hvad mån

de genom försäljning af det utaf skogsinstitutet nu disponerade området

inflytande inkomster må användas till uppförande af nya byggnader för

nämnda institut, torde framdeles, då frågan om institutets flyttning

blifver närmare utredd, få underställas Kungl. Maj:ts och Riksdagens

pröfning.

Slutligen lärer från försäljning böra uteslutas den s. k. garnisonshyrkogården,

hvilken enligt nådigt bref den 30 juli 1859 uppläts till

begrafningsplats för Stockholms garnison. Emellertid torde, därest försäljning

af angränsande områden kommer att äga rum, kyrkogården icke

vidare böra såsom begrafningsplats användas.

De delar af förut angifna områden, hvilka återstå till intagande i

stadsplanen, innefatta enligt inom fortifikationen verkställd beräkning en

areal af tillsammans 320,900 kvadratmeter, hvaraf 127,060 kvadratmeter

söder om Yalhallavägens förlängning och 193,810 kvadratmeter vid

Djurgårdsbrunnsviken.

Inom dessa områden finnas för närvarande åtskilliga lägenheter,

Indika icke stå under djurgårdsförvaltningens omedelbara disposition

utan äro upplåtna till Djurgårdens intendent, Östermalms församling,

enskilda personer m. fl.

Bland dessa lägenheter märkes till eu början bostället Djur sborg,

hvilket disponeras af intendenten öfver Djurgården. Genom markupplåtelser

till veterinärinstitutet, Stockholms stad m. fl. har löningsjorden

frångått bostället, som alltså numera består endast af sjkifva tomtplatsen

med tillhörande trädgård. Med anledning däraf att detta boställe

inginge i försäljningsområdet har riksmarskalksämbetet ansett det nödvändigt,

att ett nytt intendentsboställe uppföres, och att djurgårdskassan

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

erhåller ersättning för den häraf föranledda kostnaden, som enligt en af

intendenten gjord beräkning uppgår till omkring 110,000 kronor.

Det torde dock kunna ifrågasättas, huruvida icke bostad må kunna intendenten

beredas för mindre kostnad än årliga räntan på nämnda belopp,

och det lärer därför få blifva föremål för Kungl. Maj:ts särskilda

pröfning, på hvad sätt ersättning må beredas intendenten för förlusten

af hans nuvarande boställe.

Ett under nämnda boställe förr lydande område, benämndt Djursborgs

åker, är numera för djurgårdsförvaltningens räkning utarrenderadt

mot en årlig arrendeafgift af 1,820 kronor enligt kontrakt, gällande

allenast för ett år i sänder, och cn annan härinvid belägen plats är

upplåten till tomt för den s. k. Teciterlaclan, som mot 100 kronors årlig

afgift disponeras af Kungl. teaterns direktion, hvilken dock är skyldig

att ett år efter uppsägning afträda tomten.

Intill bostället Djursborg gränsar det s. k. Djurgårdens gärdesgårdsdistrilct,

hvartill äganderätten är i Ariss mån tvistig. I det vid Kungl.

Maj:ts proposition till nästlidet års Riksdag angående inköp af ny tomt

åt veterinärinstitutet fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 5 februari 1904 linnes närmare utredning härom meddelad;

och torde i likhet med hvad då föreslogs beträffande den del

däraf, som ingår i veterinärinstitutets område, i blifvande köpeaftal om

nu ifrågavarande mark, för såvidt någon del af Gärdesgårdsdistriktet i

aftalet afses, böra intagas bestämmelse därom, att denna del försäljes

endast med den rätt kronan därtill äger.

Inom Gärdesgårdsdistriktet äro tvenne till Östermalms församling,

enligt nådiga resolutioner den 23 mars 1896 och den 5 oktober 1900,

upplåtna tomter delvis belägna. Å den ena af dem är • församlingens

s. k. missionshydda uppförd. Viss del af dessa områden skall ett år

efter skedd uppsägning afträdas; återstoden får af församlingen disponeras

under Konungens regeringstid. Den årliga afgälden för båda områdena

uppgår till 700 kronor.

Enligt nådig resolution den 15 juni 1904 har till enskild person

upplåtits ett härinvid beläget mindre område mot en årlig afgäld af 700

kronor och skyldighet för innehafvaren att, därest området eller del

däraf skulle för Djurgården eller annat allmänt ändamål blifva behöfligt,

afträda detsamma inom sex månader efter skedd uppsägning.

Slutligen har likaledes från Gärdesgårdsdistriktet upplåtits ett område

af 2,4 kappland till ägaren af den nästgränsande stadsfastigheten

n:o 2 i kvarteret Vedbäraren mot eu årlig hyra af 11 kronor 25 öre

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ersättningar

för mistad

nyttjanderätt

m. m.

Kungl. Majäs Nåd. Proposition N:o 114.

samt skyldighet för innehafvare^, att vid påfordran genast afträda

marken.

A det till försäljning föreslagna området vid Djurgård sbrunnsviken

är belägen den s. k. Laboratoriihagen, hvilken enligt nådig resolution

den 18 november 1752 upplåta till en vid Svea artilleriregemente inrättad

kassa för fattiga soldatbarn. Denna kassa innehar fortfarande

— senast enligt resolution den 24 maj 1873 för Konungens regeringstid —

besittningsrätten till detta område utan någon afgift. Området är delvis

utarrenderadt, och kassan uppbär, enligt kommitténs uppgift, följande

årliga inkomster af detsamma, nämligen

af Stockholms isaktiebolag

» skogsinstitutet

............................. kr. 1,000

.................................................. » 100

)> Stockholms roddförening ......................................................... » 200

» Gröta lifgarde.................. » 40

» arméförvaltningen i ersättning för mark, som upplåtits

till garnisonskyrkogård...................................................... » 125

samt för en kälkbana i den s. k. Laboratoriibacken, omkring )) 200

Summa kr. 1,665

I närheten af sistnämnda område äro.belägna två till enskilda personer

för Konungens regeringstid upplåtna lägenheter, nämligen Källhagen,

för hvilken enligt nådig resolution den 29 maj 1899 erlägges en årlig

afgäld af 100 kronor, samt Messling eb er g, hvars innehafvare på grund

af resolution den 26 oktober 1891 betalar en afgäld af 35 kronor

om året.

Därest något eller några af ofvannämnda till Östermalms församling

eller enskilda personer m. fl. upplåtna områden skulle behöfva tagas i

anspråk för bebyggande, innan upplåtelsetiden gått till ända, lärer någon

ersättning böra till innehafvarna utgå, och torde beloppet häraf

äfvensom af annan möjligen förekommande godtgörelse af liknande

art efter pröfning i hvarje särskildt fall böra äf Kungl. Maj:t bestämmas.

I sitt förenämnda utlåtande öfver kommitténs förslag har riksmarskalksämbetet

hemställt, att ersättning måtte djurgårdskassan beredas

för mistad inkomst af arrenden för de lägenheter, som nu äro till andra

upplåtna. Riksmarskalksämbetet har beräknat denna inkomst till omkring

6,900 kronor om året samt föreslår såsom lämpligaste sättet för tilldelande

af dylik ersättning, att ett belopp motsvarande förenämnda

inkomsts kapitalvärde efter 4 procent måtte af de genom försäljningen

inflytande medlen nedsättas i statskontoret, och att Djurgården måtte

tillerkännas rätt att årligen uppbära räntan å detta kapital.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

I sammanhang härmed har riksmarskalksämbetet ifrågasätta, att

ersättning af försäljningsmedlen måtte djurgårdskassan beredas för vissa

belopp, som kassan utbetalt hufvudsakligen för bestridande af kostnaderna

för ordnande af det område, som varit upplåtet för 1897 års

konst- och industriutställning i Stockholm. Riksmarskalksämbetet anför

i detta afseende, hurusom djurgårdskassan hade blifvit nödsakad att

för nä,randa ändamål åtaga sig mycket betydande utgifter, som fullständigt

medtagit kassans besparade tillgångar. Djurgårdsförvaltningen

hade underkastat sig dessa utgifter i allmänhetens intresse och för att

kunna på ett värdigt och tillfredsställande sätt ordna infarten till

Djurgården. Djurgårdskassans utgifter hade under de därpå följande

åren varit så betydande, att någon besparing på inkomsterna icke

kunnat göras till ersättning för de sålunda förlorade tillgångarna.

Det vore dock af vikt för djurgårdsförvaltningen att hafva till sin

disposition ett dylikt besparadt kapital, enär stundom anspråk ställdes

på djurgårdskassan för ganska behj ärtans värda ändamål, utan att i

brist på tillgängliga medel möjlighet förefunnes att tillmötesgå desamma-

Då nu så värderika områden af Djurgårdens mark vore i

fråga att för statsverkets räkning realiseras, ansåge riksmarskalksämbetet

det vara billigt, att i sammanhang därmed ersättning bereddes djurgårdskassan

för dess, på sätt ofvan nämnts, för ett allmänt ändamål häfda stora

utgifter. De utgifter af detta slag, hvilka djurgårdskassan fått vidkännas,

utgjordes af djurgårdskassans bidrag till byggandet af den nya djurgårdsbron,

120,000 kronor, kostnaden för utställningsområdets ordnande

under åren 1898, 1899 och 1900 med tillsammans 122,511 kronor 62

öre, hvarifrån dock borde af dragas ett belopp af 15,755 kronor 54 öre,

som af utställningen godtgjorts djurgårdskassan, då återstoden blefve

106,756 kronor 8 öre, samt ett af djurgårdskassan utbetaldt bidrag till

inlösen af lägenheterna Sevilla och Kaptensudden, 16,000 kronor. Rörande

den första af dessa utgiftsposter, eller bidraget till djurgårdsbron med

120,000 kronor, ansåge sig riksmarskalksämbetet dock icke böra ifrågasätta

någon ersättning för detsamma. Utgiften hade visserligen varit

betydande och antagligen närmast föranledd af den blifvande utställningen,

men den stode dock ej i något direkt sammanhang med denna,

och ändamålet hade varit sådant, att rikmarskalksämbetet ansåge djurgårdskassan

höra efter förmåga bidraga till dess fyllande. Hvad åter

de andra båda utgiftsposterna beträffade, eller kostnaderna lör utställningsområdets

ordnande samt Sevillas och Kaptensuddens inlösande, sa

hade dessa varit föranledda af en angelägenhet, visserligen al så stort

och allmänt intresse som 1897 års utställning, men i öfrig! fullkomligt

Bill. till Rikscl. Prof. W0Ö. 1 Sami. 1 Afl. 68 Raft. o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Stockholms

stadsfullmäktiges

yttrande.

Kungl. Majste’ Nåd. Proposition N:o 114.

främmande för ändamålet med djurgårdskassan, hvilken blifvit nödsakad

att underkasta sig de ifrågavarande utgifterna endast såsom en följd däraf

att utställningen hållits på Djurgårdens område. Riksmarskalksäiribetet

funne det därför billigt, om vid detta tillfälle, då försäljning af värderika

delar af Djurgårdens område ifrågasattes, ersättning bereddes djurgårdskassan

för de förenämnda utgifterna, sammanlagdt 122,756 kronor

8 öre.

Mot hvad riksmarskalksäinbetet sålunda hemställt, torde någon erinran

icke böra göras, och torde därför af den blifvande inkomsten genom

ifrågavarande områdens försäljning böra dels i statskontoret nedsättas

ett belopp, motsvarande det ■ efter 4 procent kapitaliserade värdet af

förenämnda, till djurgårdskassan nu inflytande inkomster, eller omkring

172,500 kronor, att tillgodoföras den genom 1884 års Riksdags beslut

bildade s. k. djurgårdsfonden, hvars årliga ränta öfverlämnas till djurgårdskassan

att för kassans ändamål användas, dels ock såsom ersättning

för ofvan omförmälda, djurgårdskassan ådragna kostnader i sammanhang

med 1897 års konst- och industriutställning till kassan utbetalas

ett belopp af i jämnadt tal 122,750 kronor.

Kommittén har i sitt betänkande vidare erinrat, att uppgörandet

af stadsplan för de områden af Norra Djurgården, som komme att försäljas,

förutsatte underhandlingar med Stockholms stad om villkoren för

införlifvandet af de nya stadsdelarna med de redan befintliga. Vid hittills

skedda utvidgningar af stadsplanen hade i allmänhet den principen

blifvit följd, att till staden utan ersättning upplåtits all den mark, som

erfordrats för nya gator och öppna platser, samt att staden icke drabbats

af några kostnader för dessa gators ordnande med afloppsledningar

och gatubeläggning in. in., hvaremot staden åtagit sig att för framtiden

underhålla och belysa gatorna samt afgiftsfritt till tomtlinjerna framdraga

gas- och vattenledningar. Då de forna gardestomterna upplåtits

till bebyggande, hade jämväl dessa villkor lagts till grund för aftalet

mellan kronan och Stockholms stad om de nya kvarterens och gatornas

intagande i stadsplanen. Beträffande gatornas ordnande hade staden

då åtagit sig att ombesörja alla härför erforderliga arbeten mot ersättning

al försäljningsmedlen efter den verkliga kostnaden för arbetenas

utförande.

Med anledning af hvad kommittén sålunda anfört, anbefalldes öfverståthållareämbetet

att inhämta stadsfullmäktiges i Stockholm yttrande

rörande kommitténs förslag, i hvad det afsåge Stockholms stadsplans

utvidgande öfver Norra Djurgården, äfvensom beträffande sättet och villkoren

för den nya stadsdelens införlifvande med hufvudstaden och där
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition ''Nio114.

med sammanhängande frågor, och sedan riksmarskalksämbetet, på sätt

förut är omförmäldt, tillstyrkt, att allenast mindre delar af Norra Djurgården

skulle upplåtas till försäljning, hafva stadsfullmäktige anmodats

afgifva särskildt yttrande i fråga om detta. förslag.

Enligt underdånig skrifvelse den 1 innevarande månad hafva stadsfullmäktige

förklarat sig medgifva stadsplanens utsträckning öfver Norra

Djurgården på följande villkor:

l:o) den öfver området upprättade stadsplanen skall, innan den

underställes Kung!. Maj:ts fastställelse, vara af Stockholms stadsfullmäktige

godkänd;

2: o) gator, torg och allmänna platser skola med full äganderätt

till staden öfverlåtas och öfverlämnas i planeradt skick, enligt af stadsfullmäktige

godkända profiler; och skall, där rätten till vattnet utmed

de områden, som intagas i stadsplanen, finnas tillhöra Kungl. Maj:t och

kronan, jämväl denna rätt öfverlåtas å staden;

3:o) tomter för byggnader för allmänt behof, såsom kyrkor, skolhus

och sjukhus, äfvensom för allmänna parker och planteringar skola i stadsplanen

finnas reserverade och i mån af behof med full äganderätt kostnadsfritt

öfverlåtas på staden;

4:o) i gator och andra allmänna platser'' erforderliga trummor och

ledningar för spill- och regnvattens afledande utföras enligt af drätselnämnden

godkänd plan genom stadens . försorg på kronans bekostnad;

5:o) gas- och vattenledningsrör nedläggas, genom stadens försorg

och på dess bekostnad i den mån byggnadsverksamheten fortskrider

kvarter efter kvarter, räknadt från redan bebyggd stadsdel. Om däremot

dylika ledningar påkallas, utöfver hvad som betingas af den kvarter

efter kvarter fortskridande byggnadsverksamheten, skall särskild öfverenskommelse

träffas om villkoren för deras anläggning;

6:o) de provisoriska åtgärder, som behöfva vidtagas för att gator

och allmänna platser under byggnadsperioden skola kunna upplåtas för

trafik, verkställas genom stadens försorg på kronans bekostnad;

7:o) gator och allmänna platser skola, sedan de blifvit försedda

med ledningar af ofvan angifna slag äfvensom med ledningar för andra

ändamål, såsom för telefoner eller framledandet af elektrisk ström, försas

med permanent beläggning, hvilken utföres genom stadens försorg på

kronans bekostnad. Med permanent beläggning förstås: i körbanan

tuktad sten, trä, asfalt eller därmed fullt jämförligt material; i gångbanor

tuktad sten, cement, klinkert eller andra därmed fullt jämförliga

ämnen, hvarjämte dessa gångbanor skola vara lagda inom huggen kantoch

rännsten; samt

s. 36 Kontrollera mot PDF

Kumgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

Ekonomiska

resultatet af

försäljningen.

36

8:o) sedan gatorna blifvit belagda på nyss nämndt sätt, åligger det

staden att för all framtid underhålla och belysa desamma, på sätt

vederbörande myndighet kan komma att bestämma.

Samma förbehåll, som borde gälla för stadsplanens utvidgning öfver

hela Norra Djurgården, funne stadsfullmäktige i tillämpliga delar vara

på sin plats, äfven om endast en del af området skulle närmast ifrågakomma

till intagande i stadsplanen.

Då de af kommittén utarbetade alternativa förslagen till stadsplan

för Norra Djurgården, hvaraf det ena eller alternativ 3, i hvad det berör

nu till försäljning ifrågasatta områden, återgifves å förenämnda

karta, äro att betrakta allenast såsom utkast och utan tvifvel böra i

större eller mindre delar omarbetas, lära ytterligare underhandlingar komma

att föras med Stockholms stad rörande den blifvande stadsplanen för

ifrågavarande områden, innan den författningsenligt kan underställas

Kungl. Maj:ts slutliga pröfning och fastställelse.

För ungefärligt bedömande af dels de kostnader, som kunna komma

att af försäljningsmedlen utgå för planering, beläggning och dränering

af de till nu ifrågavarande områden hörande gator och öppna platser,

dels ock de inkomster, som af försäljningen kunna förväntas inflyta, har

inom fortifikationen verkställts uträkning af den areal, som med tilllämpning

af kommitténs förslag till stadsplan, alternativ 3, skulle komma

att utläggas dels till byggnadstomter och dels till gator m. m.

Enligt denna uträkning skulle användas:

inom området söder om Valhallavägens förlängning:

till byggnadstomter........................................................................ 75,640 kv.-m.

» gator och öppna platser:

del af Karlaplanen .................................... 5,600 kv.-m.

30 meter bred gata från Karlaplanen

till Val halla vägen.................................... 7,200 »

öfriga gator till 18 meters bredd........ 38,620 >> 51,420 »

summa 127,060 kv .-in.

inom området vid Djurgårdsbrunns viken:

till byggnadstomter...................................................................... 96,850 »

» gator:

Strandvägen (40 meter bred).................. 48,000 kv.-m.

30 meter breda gator från Strandvägen 7,800 »

öfriga gator till 18 meters bredd......... 41,190 » 96,990 »

summa 193,840 kv .-m.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o llå.

Arealen af de tomter, som skulle försäljas, uppgår alltså till 172,490

kvadratmeter, ocli af den mark, som skulle upplatas till gator och öppna

platser, till 148,410 kvadratmeter. Anledningarna till att så stor del af

området tages i anspråk för sistnämnda ändamål äro, dels att en jämförelsevis

bred gata ansetts böra utläggas vid stranden af Djurgårdsbrunnsviken,

dels att tvenne breda uppfartsvägar därifrån till det inre af

Norra Djurgården af kommittén ansetts erforderliga, dels ock slutligen att

det långsträckta området utmed Djurgårdsbrunnsviken måste äfven å norra

sidan begränsas af en 18 meter bred gata, hvars planering och ordnande i

dess helhet faller uteslutande detta område till last. Härvid är dock

att märka, att omförmälda beräkningar, såsom nyss nämnts, äro grundade

på kommitténs utkast till stadsplan, och att således vid denna plans

definitiva bestämmande gynnsammare resultat möjligen kan erhållas.

Därest kostnaderna för samtliga ifrågavarande gators och öppna

platsers planering, dränering och ordnande i öfrigt skulle uppgå till

ungefär samma belopp, som kommittén enligt den vid dess betänkande

fogade bilagan G beräknat för motsvarande kostnader för gatureglering

m. in. å hela Norra Djurgården eller i det närmaste 10 kronor per kvadratmeter

gatumark (hvarvid antagits att, jämlikt den hittills vid tomtförsäljningar

såväl från kronan som Stockholms stad tillämpade grundsatsen,

köparna själfva få vidkännas kostnaderna för gatornas stensättning),

så skulle härför af försäljningsmedlen behöfva tagas i anspråk

ett belopp af närmare 1,500,000 kronor, hvilket torde vara högt beräknadt.

Därest å andra sidan bruttoinkomsten af dessa områdens försäljning

beräknas så lågt som till 56 kronor 72 öre per kvadratmeter eller samma

pris, som för omkring 20 år sedan i medeltal erhölls vid gardestomternas

afyttrande, skulle i köpeskilling inflyta närmare 10,000,000 kronor. Det

torde dock med visshet kunna antagas, att för många åt de tomter, som

här kunna upplåtas, en vida högre köpeskilling kan betingas. Räknar

man emellertid med nämnda medelpris, så skulle likväl efter bestridandet

af alla kostnaderna för gatureglering m. m. samt ersättningar till djurgårdskassan,

enskilda personer m. fl. återstå omkring 8,000,000 kronor

till inköp af nytt öfningsfält samt till afsättande för andra behof.

Om än det ekonomiska utbytet, sålunda beräknadt, är mindre än

man kunnat förmoda, bör dock härvid bemärkas, att, särskildt beträffande

området vid Djurgårdsbrunnsviken, jämförelsevis stor areal måste

afsättas till gator och öppna platser med hänsyn till en framtida försäljning

af de inre delarna af Ladugårdsgärdet, samt att kostnaderna

för ordnandet af gatorna och de öppna platserna därigenom i motsvarande

mån ökas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114:

Sedan den till inköp af mark in. in. för nytt öfningsfält afsedda summan,

4,000,000 kronor, blifvit tagen i anspråk och de ersättningar, som.

skola utgå till djurgårdskassan in. fl. blifvit guldna, synas mig återstående

genom försäljningen inflytande medel — med undantag af det belopp,

som däraf kan framdeles af Riksdagen beviljas till nya byggnader för skogsinstitutet

— lämpligen böra ingå i den af Kung!. Maj:t med Riksdagen

bildade fond, benämnd »landtförsvarets fond för byggnader och andra

försvarsändamål)), hvilken endast efter Riksdagens medgifvande i hvarje

fall får användas.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet

hemställa, det Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att de kronan tillhöriga egendomarna x/i« mantal u:o 1 Agnesberg,

" mantal n:o 1 Bagartorp, V» mantal n:o 1 Neder-Järfva, 31/gi mantal

n:o 2 Neder-Järfva., 1 *V«4 mantal n:ris 1 och 2 öfver-Järfva och ris

mantal n:o 1 Ritorp, alla i Solna socken, samt lägenheten n:o 1 Gunsarboda,

1 V-i mantal n:ris 2 och 3 Kymlinge, 1 h mantal n:o 1 Långlöt, s/t mantal

n:o 1 Or, lägenheterna n:o 1 Killingstorp och n:o 1 Linväfvartorp,

1 mantal n:o 3 Ursvik, 3 1 n mantal irrig 1, 2 och 3 Hissne, 1 3,U mantal

n:ris 1 och 2 Rasta, 1 fri mantal n:o 3 Erfvinge och länsmansbostället 3/s

mantal n:o 5 Ursvik, alla i Spånga socken, må till landtförsvaret upplåtas,

för att användas till öfningsfält för armén tillhörande trupper;

att de å den vid detta protokoll fogade karta med ljusröd och ljusgul

färg betecknade områden af Norra Djurgården, belägna det ena

söder om Valhallavägens förlängning åt öster och det andra norr om

Djurgårdsbrunnsviken, med undantag af omkring 3,000 kvadratmeter

utaf skogsinstitutets nuvarande tomt, på det sätt kronan afhändas, att

häraf till Stockholms stad må kostnadsfritt med äganderätt upplåtas de

delar, som enligt eu blifvande stadsplan för dessa områden erfordras till

gator, torg, allmänna platser och tomter till byggnader för allmänt behof,

äfvensom angränsande vattenområde, samt att de återstående delarna,

försäljas i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;

att åt de genom försäljningen inflytande medel må användas högst

4,000,000 kronor till förvärfvande af den mark, som jämte förenämnda,

kronan tillhöriga egendomar af Kungl. Maj:t. anses böra ingå i öfningsfältet,

till ersättningar åt boställshafvare, arrendator^ och andra personer

för mistad besittningsrätt till jord, som för detta ändamål afstås, in. m.

samt till anläggande af skjutbanor, fältets dränering och ordnande i

•ifrigt, i den män medel härtill kunna af nämnda summa erhållas;

att af törsäljningsmedlen må gäldas ersättningar, enligt Kungl.

Maj:ts bestämmande, dels åt djurgårdsförvaltningen för bostället Djurs
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 114.

borg in. in. dels ock åt enskilda personer in. fl. för intrång i nyttjanderätt

till vissa delar af ifrågavarande områden af Norra Djurgården,

äfvensom kostnaderna för ordnandet af gator ocli allmänna platser,

enligt den öfverenskommelse, som härom kan med Stockholms stad träffas;

att därefter återstående medel, förutom det belopp, som dåra! kan

framdeles beviljas af Riksdagen till nym byggnader för skogsinstitutet,

må tilläggas landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål;

samt

att, i mån af behof, de medel, som i första hand erfordras för

inköp af mark till öfningsfältet in. in., till ersättningar åt enskilda och

till bestridande af kostnaderna för ordnandet af gator och allmänna

platser, må efter Kung!. Maj:ts hoproffande af tillgängliga medel förskjutas.

I hvad föredragande departementschefen sålunda anfört och hemställt

förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.

Sedan Hans Kungi. Höghet Kronprinsen-Regenten,

å Hans Maj: t Konungens vägnar, förklarat, att Hans

Maj:t, under förutsättning af Riksdagens bifall till hvad

sålunda blifvit föreslaget, afstode från dispositionsrätten

till de å omförmälda, detta protokoll vidfogade karta

närmare angifna områden af Norra Djurgården, hvilka

skulle kronan afhändas, täcktes Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten gilla och bifalla, hvad statsrådet

yttrat och hemställt, samt förordna att nådig

proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

A. R. Wallgren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

e-ieriruocni

Hcoru^i

Tredrjhshofi

Messling eie-rc/

•ootrccrru
-

Ti-icZ-cLcL-r

e,-n^

S t r ce tv (%s~o cxs

SkcUoC 4:5.000

_ * '' m. -

JV/OO

60O7<r&å<

DjvLra/ocrcLs VrorZ''

SWMSK.

t&m

RWI

KARTA

öfver de till försäljning föreslagna områdena

af Norra Djurgården.

Förklaring;

Betecknar till försäljning föreslagna områden.

..+-+-+ „ Stockholms stads gräns.

------- „ gräns för Veterinärinstitutets område.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1905:159 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående nytt öfning sfält för arméns i Stockholm eller dess närhet förlagda trupper samt för s. 1 i texten
  2. SU 1905:131 Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående nytt öfningsfält för arméns i Stockholm eller dess närhet förlagda trupper samt försäljning af två s. 1 i texten